Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 25 november 2010 - Strasbourg

12.1. Irak – i synnerhet dödsstraffet (inbegripet Tariq Aziz-fallet) och angreppen på kristna samfund

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om Irak – i synnerhet dödsstraffet (inbegripet Tariq Aziz-fallet) och angreppen på kristna samfund⁽¹⁾.

  Bastiaan Belder, författare. – (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den 12 november hade en tysk tidning följande rubrik: ”Kristna i Irak förföljda till döds.”. Bilden till artikeln visade en kristen familj som hade sökt skydd i en kyrka i huvudstaden Bagdad. Familjen hade tagit sin tillflykt till detta Guds hus när islamiska terrorister hade inlett en riktad attack mot kristna personers hem. Det motbjudande blodbad som skedde den 31 oktober, under en gudstjänst i den syrisk-katolska katedralen, var därför ingen isolerad händelse. Den kristna minoriteten i Mesopotamien har varit utsatt för ren religiös förföljelse i åratal. Så ser den dystra verkligheten ut i Irak. Se bara på alla de kristna irakier som utvandrar. Sedan 2003 har antalet kristna i Irak minskat från 850 000 till 350 000. Därav har 115 000 blivit tvångsförflyttade inom landet. Vad kan dessa modiga ”snyltgäster” – inom citationstecken eftersom de hör hemma i Irak – förvänta sig av Europa? Det handlar trots allt om en kristen minoritet vars historiska rötter i Irak kan spåras ända till det första århundradet e.Kr. och innefattar världens äldsta kyrkor och kloster. Jag skulle vilja se tre konkreta EU-insatser för de kristna i Irak. Den första är att stödja kristna irakier som har flytt till den kurdiska regionen för att skapa sig ett nytt liv. Ge dem en framtid i deras eget land. Detsamma gäller för den kristna minoriteten på Nineveh-slätten. EU-hjälp till yrkesutbildning, jobb för unga och lån till nya företag. För det andra bör EU:s institutioner uppmana den irakiska regeringen – och det är ytterst brådskande – att ta bort uppgiften om innehavarens religiösa tillhörighet på identitetskort eftersom det påtagligt skulle öka den personliga säkerheten för religiösa minoriteter och särskilt för kristna. Denna rådande praxis där innehavarens religiösa tillhörighet anges på identitetskortet innebär dessutom att det förekommer diskriminering på arbetsmarknaden och mot personer som konverterar till andra religioner, bland annat. För det tredje vill jag på parlamentsnivå be vår delegation för förbindelserna med Irak att klargöra för de fem kristna ledamöterna i det irakiska parlamentet att vi stöder dem i ord och handling under denna vanskliga period. Hur som helst, fru talman och herr kommissionsledamot, välkomnar jag förstås alla parlamentariska kontakter mellan EU och Irak som avser att stödja denna unga demokrati och det gläder mig även att min kollega, Mario Mauro, snart ska lägga fram ett betänkande om EU och Irak i utskottet för utrikesfrågor. Det är mycket viktigt. Slutligen räknar jag med att rådet och kommissionen – rådet har ingen företrädare här i dag, men det gör detsamma – fortsätter att göra kraftfulla försök att övertyga de irakiska myndigheterna om att de ska göra vad de kan för att se till att de kristna samfunden och kyrkorna i det historiska Mesopotamien åtminstone överlever.

  Véronique De Keyser, författare. – (FR) Fru talman! Alltsedan Irakkriget har detta land hamnat i en våldsspiral istället för att befrias från en diktator. Att hänga Saddam Hussein bidrog inte alls till att våldet minskade. Det förvärrade istället spänningarna i landet.

EU kämpar oupphörligen mot dödsstraff. Vi anser att vi genom att avskaffa dödsstraffet i Europa har bidragit till att ta ett steg framåt i människans utveckling. Därför tycker vi att det är skandalöst att Tariq Aziz, som arbetade tillsammans med Saddam Hussein, och två av hans medarbetare kan bli hängda. Det har inget att göra med Tariq Aziz personlighet. Jag vet mycket väl att han var en utomordentlig person som dessvärre var en del av ett totalitärt system. Emellertid anser jag, och detta är min personliga åsikt, att han särskilt under den sista tiden gjorde allvarliga försök att öppna upp sitt land.

Men det är inte just Tariq Aziz fall som är viktigt. Hängningen av Tariq Aziz, som kommer att visas på tv, får inte ses som en symbol för Iraks befrielse. Därför uppmanar jag mina kollegor att rösta för denna resolution. Den innehåller även ett avsnitt om förföljelsen av kristna i Irak som jag instämmer i.

  Anneli Jäätteenmäki, författare. – (EN) Fru talman! Dödsstraffet bryter mot rätten till liv såsom den fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Det innebär i allra högsta grad ett förnekande av de mänskliga rättigheterna.

Trots det verkställde 18 länder dödsdomar 2009. I Irak avrättade man fler än 120 personer och i Iran verkställdes hela 388 avrättningar. De länder som använder dödsstraffet – däribland Förenta staterna och Kina och det finns fler på listan – säger att människor avrättas i rättvisans namn. Men dödsstraffet handlar inte om rättvisa.

Inom EU är vi starkt engagerade i arbetet med att få dödsstraffet avskaffat överallt och vi försöker få alla att acceptera denna princip. Resolutionen är en viktig påminnelse om att vi måste fortsätta att kämpa mot dödsstraffet. Vi uppmanar Iraks regering att avskaffa dödsstraffet.

  Peter van Dalen, författare. – (NL) Fru talman! Den islamiska extremismens mörka moln tornar upp sig över hela världen och i synnerhet över Mellanöstern. I Pakistan har Asia Bibi sagt att hon trots att hon blivit benådad fortfarande anses vara ett hot mot extremisterna. Dessvärre blir hon tvungen att emigrera till ett annat land. Många kristna i Irak har redan flytt. De faller konsekvent offer för extremisterna. I Irak drivs ett religiöst samfund som har funnits där mycket längre än extremisterna har på flykt på ett mycket brutalt sätt. Därför förtjänar de kristna vårt stöd. De måste ha rätt att samlas så att de kan utöva sin tro. Därför uppmanar jag kommissionen att ge den här frågan högsta prioritet. Ett starkt europeiskt stöd är nödvändigt för att dämpa vissa grupper i Irak. Då kanske vi kan förhindra att islamiska extremister stänger och låser kyrkoportarna i Irak för gott.

  Frieda Brepoels, författare. – (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen stöder två punkter i resolutionen till fullo. För det första måste vi fortsätta kampen mot dödsstraffet och även fortsätta vår vädjan om att dödsdomarna mot Tariq Aziz och två andra före detta officerare ska upphävas. För det andra måste alla människor i Irak få utöva sin tro, och vi fördömer alla angrepp på den friheten. De två punkterna är vi nöjda med men min grupp är mindre nöjd med det som saknas i resolutionen. Det verkar som om parlamentet vägrar att diskutera de många kränkningar av de mänskliga rättigheterna som har förekommit i Irak och som vi som medlemsstater i EU delvis bär ansvaret för. Utländska trupper har gjort det möjligt för irakiska säkerhetsstyrkor att behandla fångar illa och till och med tortera och mörda dem. I mars i år dömdes Storbritannien för detta av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. De avslöjanden som gjordes via Wikileaks nyligen har bekräftat att sådana metoder har förekommit och det är oacceptabelt. Av denna orsak skulle vi ha velat se ett starkt fördömande av dessa handlingar som både amerikanska och europeiska trupper har gjort sig skyldiga till. Det hade heller inte varit fel om resolutionen hade hänvisat till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillays, krav på en grundlig utredning av påståendena om, å ena sidan, kidnappningar och, å andra sidan, misshandel och mord i irakiska fängelser. Utredningen av ärendet som nyligen inleddes av Storbritannien bör följas i större utsträckning och de medlemsstater som har bidragit med styrkor i området måste ställa de skyldiga personerna till svars för sina missdåd. Även kommissionen och rådet bör insistera på detta. De kan inte längre hålla tyst i frågan.

  Miguel Portas, frågeställare. – (PT) Fru talman! Jag förmodar att vi alla är överens om att försöket att avrätta Tariq Aziz, Iraks premiärminister under Saddam Husseins regim, är en tragisk fars. Det är en man som redan sitter i fängelse på livstid. Vi tycker inte att detta är fel, men jag anser inte att vi kan diskutera och fördöma detta avrättningsförsök utan att samtidigt nämna de mer än 900 dödsdomar som redan har verkställts av Iraks presidentråd. Vi är skyldiga att fästa lika hög vikt vid välkända människor som vid mindre kända. Naturligtvis står vi också bakom fördömandet av islamistisk terrorism mot kristna samfund, men vi får inte hålla tyst om de 30 000 som hålls fängslade utan åtal i Irak på grund av militärockupationen, och vi kan inte heller nonchalera det sätt på vilket detta har lett till konflikt och problem i det irakiska samhället. Problemet med denna resolution är att den innefattar så lite. Min grupp har därför sin egen resolution.

  Constance Le Grip, frågeställare. – (FR) Fru talman! Under den här debatten om situationen i Irak, om Tariq Aziz dödsdom och om de kristnas situation i Irak vill jag upprepa att min grupp, gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) är helt emot dödsstraff.

Men framför allt vill jag framföra min grupps indignation över den kraftigt försämrade situation som de kristna i Irak befinner sig i, samt ge uttryck för vår upprördhet över de senaste dödsattackerna som drabbat de kristna samfunden i Irak, i synnerhet den fega gisslantagningen i den syriska katedralen i Bagdad den 31 oktober, där 58 människor dödades. Vi vill naturligtvis också uttrycka vår solidaritet med offren och deras familjer.

Under denna debatt vill vi med djupaste allvar vädja till de irakiska myndigheterna att göra allt de kan för att trygga säkerheten och den personliga integriteten för de kristna i Irak. Att skydda alla platser i Irak där religion utövas, att garantera religionsfrihet för Iraks kristna, men också för alla andra religiösa samfund och religiösa minoriteter, och att arbeta för att minska våldet mellan olika etniska grupper. Det som står på spel här är i själva verket fred, nationell försoning inom landet samt försvar av våra värderingar kring frihet och tolerans.

  Mario Mauro (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Dödsdomen mot Tariq Aziz och tragedin med förföljda kristna är ämnen som kanske borde ha hållits isär. Men det är kanske ändå bra att vi debatterar dem tillsammans eftersom det vi vill säga i denna resolution är att vi vill ha rättvisa i Irak och rättvisa för Irak.

Vi vill ha rättvisa i Irak eftersom de kristna som fallit offer för de fundamentalistiska målen hos många av de grupper som slåss om makten faktiskt är oskyldiga. Vi vill ha rättvisa för Irak eftersom den process som nu pågår för att återställa stabilitet och demokrati i detta land inte förtjänar att stigmatiseras genom att man dödar en människa som kanske är skyldig men som sannerligen inte förtjänar att dödas.

Därför tror jag att en resolution kan få ännu större konkret effekt om vi dessutom för in dessa åsikter och teman i avtalet mellan EU och Irak. Detta avtal kan i konkreta ordalag slå fast att vi ställer villkor för att sluta ekonomiska avtal, och dessa villkor ska omfatta respekt för de mänskliga rättigheterna och respekt för Iraks kristna.

  Ana Gomes (S&D). – (PT) Fru talman! Irak och irakierna ärvde och drabbades av en mängd fasansfulla händelser under diktatorn Saddam Husseins styre. Därefter har landet sedan 2003 under den utländska militärockupationen drabbats av fruktansvärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive arresteringar, bortföranden och dödande långt utanför lagens råmärken. Det har därför extra stor betydelse att president Talabani, som är socialist och humanist, har sagt att han vägrar att skriva under avrättningsordern för Tariq Aziz. Jag anser att det är viktigt att vi i parlamentet säger att vi är emot dödsstraffet, oavsett vem det gäller och oavsett religion, samt att vi inte bara strävar efter att upphäva dödsdomen mot Tariq Aziz för att han är kristen. Naturligtvis beklagar jag och mina kolleger i parlamentet djupt attackerna mot det kristna samfundet i Irak, ett samfund som utgör en del av Iraks kulturtradition och som irakierna, mer än några andra, värderar och vet hur de ska bevara. Men vi får inte glömma att de som har lidit mest av terrorism och sekteristiskt våld i Irak faktiskt är muslimerna, vare sig de är shiiter, sunniter eller andra. Det är viktigare än någonsin att vi, Europeiska unionen, koncentrerar oss på förbindelserna med Irak och diskuterar denna fråga med våra kolleger i Iraks parlament, speciellt behovet att avskaffa dödsstraffet.

  Marietje Schaake, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! I Irak avskaffades dödsstraffet efter invasionen som leddes av Förenta staterna 2003. Det återinfördes dock i augusti 2004, och sedan dess har hundratals människor dömts till döden och många har avrättats.

Att de som kränker de mänskliga rättigheterna ställs inför rätta är viktigt för en stabil framtid i vilket land som helst, och det gäller även Irak. Politiker och före detta politiker är inget undantag, eftersom de bär det yttersta och ofta direkta ansvaret för sådana kränkningar. Det är väl känt att kränkningarna av mänskliga rättigheter i Irak, som Saddam Hussein, Tariq Aziz och deras gelikar är ansvariga för, antog allvarliga proportioner. Rättvisa rättegångar och ett korrekt domstolsförfarande är absolut nödvändiga för att uppnå försoning och ta ett konstruktivt steg mot en bättre framtid.

EU är en gemenskap med gemensamma värderingar och en unik plats i världen, speciellt när det gäller dödsstraffet, vilket vi alla har avskaffat. I våra förbindelser med andra länder, vare sig det gäller Förenta staterna, Kina, Iran eller Irak, vädjar vi om att de inte ska förvägra människor den främsta av alla rättigheter – rätten till liv – som en form av straff.

Jalal Talabani har sagt att han inte kommer att underteckna ordern om Tariq Aziz avrättning, och vi välkomnar detta. Det borde vara självklart i alla samhällen som bygger på lag och rätt, där mänskliga rättigheter respekteras för alla medborgare, och EU är redo att hjälpa Iraks regering att utvecklas i den riktningen och se till att de som kränker mänskliga rättigheter ställs till ansvar.

Iraks stabilitet är bräcklig och kan mycket väl rubbas av statsstödda avrättningar. Att underteckna och ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt tilläggsprotokoll 13 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skulle hjälpa till att stärka Iraks inställning till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är också ett välkommet steg mot att införliva dem i världssamfundet.

  Marie-Christine Vergiat, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Fru talman! Min grupp, Europeiska enade vänstern/nordisk grön vänster, har inte ställt sig bakom den gemensamma resolutionen i den här frågan och inte heller bakom resolutionen om Tibet. Dessa sammanträden på torsdagseftermiddagarna har blivit alltmer surrealistiska i den här kammaren, både när det gäller den dåliga närvaro vi kan se omkring oss och de ämnen som tas upp samt sättet de behandlas på. De filter genom vilka vissa deltagare här konstant betraktar det ena eller andra landet eller ämnet går stick i stäv med den allomfattande och odelbara syn på de mänskliga rättigheterna som formulerats i de internationella texter som vi påstår oss stå bakom.

Detta sätt att se på och göra olika saker skadar EU:s trovärdighet på det här området, och spelar bara dem i händerna som säger att européerna har en västerländsk syn på mänskliga rättigheter och att de återigen försöker tvinga på andra sin modell.

Mina damer och herrar, precis som ni fördömer jag dödsstraffet, även när det gäller Tariq Aziz, och avrättningar, vilka är väldigt många i Irak, men som också drabbar kvinnor och barn. Jag skulle vilja att vi på samma sätt fördömer att tusentals människor hålls fängslade utan anledning, utan rättegång och att de torteras. Jag skulle vilja att vi fördömer det maktmissbruk som de irakiska styrkorna och ockupationsstyrkorna gör sig skyldiga till, och att vi också fördömer att barn används som soldater och det våld som kvinnor i Irak drabbas av i samband med denna konflikt – inte minst i dag, på den internationella dagen mot kvinnovåld. Jag skulle också vilja att vi fördömde Förenta staternas sätt att överge Ashraflägret utan att bekymra sig om de hundratals människor som bodde där.

Av alla dess skäl kommer GUE/NGL-gruppen att lägga ned sin röst vid omröstningen om denna resolution, och även vid den om Tibet.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Den 10 november dödades fem människor i ett bombdåd mot kristna och bara några dagar tidigare drabbades en katolsk katedral av ett attentat. Ett hundra människor togs som gisslan och 40 dog till följd av detta. Under de senaste åren har 900 000 kristna flytt från Irak. Dessa händelser är ett sorgligt tecken på de kristnas situation i Irak och i hela Mellanösternregionen. Det rör sig inte om enskilda incidenter utan snarare om en global trend som vi kan observera såväl vid Europas gränser som i Egypten och emellanåt också i Turkiet. EU bör kunna utöva tillräckligt starkt tryck för att bekämpa diskrimineringen mot kristna. Vi behöver bara tänka på den norra delen av Cypern där ca 150 kyrkor har förstörts eller omvandlats till moskéer sedan den turkiska ockupationen och där det endast återstår en kyrka där den kristna befolkningen tillåts hålla gudstjänst en gång om året. Kom ihåg att det inte är Irak jag talar om utan en ö i Medelhavet i utkanten av Europa.

Jag tycker att det finns anledning att införa ett permanent övervakningssystem för förföljelse av kristna. Konkreta åtgärder måste vidtas, t.ex. att klausuler som förbjuder förföljelse av kristna konsekvent skrivs in i internationella handelsavtal med EU. Vi kan inte ha en situation där vi vill göra affärer samtidigt som vi blundar när kristna förföljs.

Jag vill avsluta med några ord om den f.d. utrikesministern Tariq Aziz. Till och med f.d. medlemmar av Saddam Husseins regim har rätt till ett korrekt juridiskt förfarande. Här finns inte plats för avrättningar i hämndsyfte. Även dessa f.d. ministrar förtjänar en rättvis rättegång. Detta är oacceptabelt, speciellt i ett ungt land som har målsättningen att bli en demokratisk stat. Därför uppmanar jag EU att vidta lämpliga åtgärder och agera tydligt.

  Esther de Lange (PPE). – (NL) Fru talman! I den trygga miljö som råder inom EU ser vi religion och att gå till kyrkan som en privatsak. I Irak, däremot, har det nästan blivit ett tecken på osedvanligt mod att visa sin kristna tro öppet. Vi har i dag, och det med all rätt, fördömt det fasansfulla attentatet söndagen den 31 oktober, men sedan dess har nya attentat utförts och återigen har de krävt mänskligt liv. I måndags dödades två bröder i staden Mosul. Min kollega, Bastiaan Belder, har informerat er om det ständigt krympande antalet irakiska kristna som finns kvar i Irak, varav minst 100 000 har blivit internflyktingar. Att köra bort denna befolkningsgrupp tycks tveklöst vara en målmedveten strategi från vissa grupper, och vi, EU, kan inte bara stå och titta på. Unionen måste naturligtvis i första hand vända sig till de irakiska myndigheterna, som tyvärr fortfarande har en svag ställning, och hjälpa dem att vidta åtgärder. Men jag skulle vilja gå ett steg längre och faktiskt, som Mario Mauro har sagt, få inskrivet att en trygg livsmiljö för irakiska kristna i Irak ska prioriteras i det samarbetsavtal med Irak som vi nu diskuterar. Som vice ordförande för delegationen för förbindelserna med Irak kommer jag att fortsätta att bevaka situationen och vill gärna höra vad kommissionen anser om detta.

  Mitro Repo (S&D). – (FI) Fru talman! Det är chockerande och oacceptabelt att många oskyldiga människor återigen har måst lida i Irak på grund av sin religiösa tro.

Attentat mot religiösa samfund är alltid oförsvarliga oavsett var de äger rum. Religiösa gruppers rätt att samlas och utöva sin religion måste vara ovillkorlig. EU oroar sig inte bara för kristna. Religions- och samvetsfrihet måste gälla alla i lika hög grad. Att skydda denna universella mänskliga rättighet är också den bästa garanti vi har för att konflikter ska kunna förhindras och lösas innan de startar.

Denna resolution anser jag vara en signal om att Europaparlamentet kraftfullt stöder Iraks folk och uppmanar dem att agera mot våld och terror och resolut kämpa för demokrati och mänsklig värdighet för alla.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Fru talman! På en månad har mer än 50 kristna mördats av extremistgrupper i Irak.

Iraks nya regering har särskilt ansvar för att garantera säkerhet, rättvisa och lika rättigheter för alla religiösa samfund. Det här är enda sättet för Irak att vinna respekt och bygga upp förtroende, inte bara inom landet utan också i sina förbindelser med EU.

Situationen i många länder i Mellanöstern varifrån traditionella kristna minoriteter tvingas fly, är skrämmande. De flesta irakiska assyrier är nu internflyktingar. Jag tycker att det är ytterst viktigt att Catherine Ashton regelbundet tar upp problemet med religionsfrihet när hon företräder vår gemensamma utrikespolitik, och att EU-avtal med tredjeländer i framtiden ska innehålla en klausul om respekt för religionsfriheten.

  Justas Vincas Paleckis (S&D). – (LT) Fru talman! Under det gångna året har det kristna samfundet i Irak upplevt att religiöst våld och förföljelse har eskalerat. Kristna flyr från Irak, livrädda för bombattentat och massakrer. Samtidigt som vi fördömer de avskyvärda terroristattackerna skulle jag i ärlighetens namn vilja säga att Förenta staternas invasion förvärrade situationen på det här området, och därför har Förenta staterna också ansvar för att förbättra situationen. Generellt sett har religiösa och nationella meningsskiljaktigheter och ömsesidigt hat nått sådana proportioner i Irak att landet är i allvarlig fara. Den demokratiska världen förväntar sig att Iraks regering ska avskaffa dödsstraffet snarast möjligt. Jag välkomnar den irakiska presidentens beslut att inte skriva under avrättningsordern för Tariq Aziz, och vi ska noga följa hur Iraks parlament agerar i det här fallet.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Fru talman! Det är skandal att de kristna samfunden, efter 2 000 års närvaro i detta område som i dag heter Irak, nu riskerar att försvinna, i synnerhet mot bakgrund av västvärldens interventioner på senare år, och att det sker under en demokratisk regering som stöds av EU. Detta kan vi inte tolerera. Förutom de allmänna problemen kring religionsfrihet är detta en fullständig skandal, och jag välkomnar att ett antal kristna biskopar från Irak ska resa till Strasbourg i december för att i detalj informera oss om situationen för sina religiösa samfund.

Vi måste vara tydliga med att en sporadisk trött gest inte är nog, utan att vi har ett genuint ansvar här. Åttio procent av alla européer är kristna. Naturligtvis är vi för religionsfrihet i allmänhet, men vem ska bevaka dessa människors intressen om inte vi gör det? Det är människor som till och med har överlevt Saddam Husseins avskyvärda regim i sitt land, men vars själva existens nu hotas.

Därför måste Europaparlamentet fokusera sitt arbete för de mänskliga rättigheterna i det här området. Jag uppmanar Catherine Ashton att göra samma sak och regelbundet informera oss om situationen för dessa kristna.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Fru talman! Mördandet av kristna ser inget slut. I dag i Irak, Nigeria, Egypten och Afghanistan, i går i Sudan, Indien och Indonesien, och i morgon, om de inte redan har blivit dödade, om de inte redan har fallit offer för förföljelse, våld, våldtäkt och aggressioner, måste de leva som paria och dölja sin tro, till och med på platser där deras kulturella, politiska och ekonomiska rötter fanns långt innan Islam dök upp i deras hemländer. Trots vädjanden från intellektuella muslimer i västvärlden görs ingenting i deras länder för att garantera deras säkerhet. Det enda de är skyldiga till är att de har samma religion som européer och amerikaner.

Under 2010 har islamistiska fundamentalister dödat arabiska kristna rakt framför ögonen på oss. Ingen folkgrupp förtjänar ett sådant öde. Det är värt att nämna att det inte finns något land grundat på kristen kultur där muslimer skulle behandlas lika illa som kristna bosatta i muslimska länder. Parlamentet bör upprätta en rapport om de kristnas situation i muslimska länder, och EU:s institutioner bör föra upp frågan om förföljelser på dagordningen när de inleder samtal med dessa länder.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). - Fru talman! Det finns inget mer ologiskt än dödsstraffet – att döda någon för att visa att det är fel att döda. Befolkningen i Irak har drabbats av ett oerhört förtryck. Först var det från diktator Saddam övergrepp och förtryck mot oliktänkande och regimkritiker. Sedan drabbas man av en ockupationsmakt, som är mer intresserad av att bygga upp vapenmakt än demokrati. Övergrepp och förtryck fortsätter mot dem som kritiserar ockupationsmakten.

Nu fortsätter övergreppen och förtrycket mot de kristna. Det måste bli ett slut på övergrepp och förtryck i Irak. Vi har ett ansvar i fråga om det. Man kan kalla detta för etnisk rensning. Det är det vi talar om här. Folk tvingas ut ur Irak. Då måste vi se till att EU inte tvingar ut dem ur EU. Det är en skyldighet vi har. Vi ska inte skicka tillbaka irakier till ett säkert lidande och förtryck.

  Konrad Szymański (ECR). – (PL) Fru talman! Jag är säker på att Iraks regering har de bästa av avsikter, men vi måste alla göra mer för att skydda det kristna samfundet i landet. De kristna blir idag diskriminerade, attackerade och till och med mördade av enbart ett skäl: att en gång för alla eliminera dem från det land där de har bott i nästan 2 000 år.

EU bör agera med större mod i denna fråga och inte lyssna till den självcensur som påtvingas unionen av politisk korrekthet, vilket till och med återspeglas i den resolutionstext vi snart ska anta. Skyddet av Iraks kristna i dag innebär naturligtvis att vi ska ta hand om dem som tvingas bort och låta dem komma in i våra egna länder, samt politiska förändringar i Irak. Men detta måste – och det vädjar jag om till kommissionen, till Catherine Ashton – detta måste vara vår paroll, huvudparollen för vårt diplomatiska arbete i världen. Religionsfrihet, i synnerhet för kristna samfund, ska vara flaggskeppet för europeisk diplomati.

  Catherine Soullie (PPE). – (FR) Fru talman! De kristna utgör helt klart en av de mest förföljda religiösa grupperna i världen. I Mellanöstern betecknar vissa extremistgrupper de kristna som ”legitima mål” och har som slutgiltig målsättning att helt enkelt fördriva dem från denna region, dvs. den region där kristendomen en gång föddes och där de kristnas historiska närvaro är en förutsättning för att någon form av balans ska kunna råda. Det som hände i en kyrka i Bagdad är endast toppen av ett isberg av händelser som vi nu alldeles för länge bara passivt stått bredvid och observerat.

I egenskap av internationell aktör och handelspartner till flera länder i denna region måste EU starkt fördöma dessa händelser. Det är inte acceptabelt med någon form av diskriminering. En förutsättning för demokrati i denna region är att religionsfriheten respekteras som en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Detta parlament måste klart och tydligt fördöma attackerna på kristna i Irak. Dessa händelser utgör en del av en 2 000 år lång historia präglad av diskriminering och martyrskap, och det är otroligt att detta nu fortsätter in på sitt tredje årtusende.

Jag håller med om att vi måste stödja de moderata krafterna i Irak och de kristna som har flytt till Kurdistan samt även om att uppgifter om religionstillhörighet inte längre bör anges på ID-handlingar. Men det som jag särskilt vill lyfta fram här i dag är något som jag ser som det mest absurda i denna sorgliga historia. Symbolen för kristen tro är ju korset, som kan tyckas vara en symbol för döden men som i själva verket är en frihetssymbol för de kristna, eftersom Kristus död på korset befriade människorna från synd och mörker. Det är verkligen inte klokt att det finns människor som inte medges friheten att tillbe en frihetssymbol, utan mördas när de kommer ut från kyrkan bara för att de varit inne i den.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Kommissionen delar parlamentets djupa oro när det gäller de mänskliga rättigheterna i Irak, en oro som ledamöterna så klart och tydligt gett uttryck för här. I måndags fördömde rådet (utrikes frågor) uttryckligen de senaste terroristattentaten, framför allt attentaten mot platser där civila samlas, inklusive kristna eller muslimska religiösa platser.

I samband med att rådet antog de slutsatser som vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton lagt fram betonade man att den nya regeringen i Irak nu måste arbeta hårt för att få till stånd en försoning mellan olika grupper inom landet. Detta betyder att regeringen måste företräda samtliga irakiers intressen och behov, oavsett religion eller etnicitet. Att skydda och främja mänskliga rättigheter även för landets minoriteter måste ges högsta prioritet. I sin dialog med Irak har EU ofta påtalat sin oro över situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna, och då inte bara rättigheter rörande religion eller övertygelse, utan även vad gäller dödsstraff.

Efter att Iraks högsta domstol dömt fem medlemmar av den tidigare regeringen till döden, däribland Tariq Aziz, framförde EU för tio dagar sedan en allvarlig uppmaning direkt till de irakiska myndigheterna. EU erinrade om sin fasta ståndpunkt mot dödsstraff i alla sammanhang och hänvisade till sin uppmaning om ett internationellt moratorium för dödsstraff som ett första steg mot ett avskaffande. Mänskliga rättigheter utgör en viktig fråga i det partnerskaps- och samarbetsavtal som vi inom kort hoppas kunna underteckna med Irak. Detta är mitt direkta svar till Esther de Lange.

Sedan 2003 har en betydande del av EU:s samarbete med Irak varit inriktat på att stärka rättssäkerheten och främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, t.ex. via EU:s samordnade rättsstatsuppdrag i Irak (Eujust Lex) och gemenskapsbiståndet. Betydande finansiella medel har också gått till stöd och skydd för de mest utsatta i Iraks befolkning. Många har fördrivits inom landet och bor nu i områden med hög andel minoritetsgrupper. Vårt arbete har omfattat allt ifrån att öka medvetenheten om och stärka mänskliga rättigheter bland utsatta grupper till att bygga upp skolsystemet i de områden som nämnts i denna diskussion, t.ex. i Nineveh där det bor många kristna.

Det humanitära stödet fortsätter också att nå fram till de mest utsatta inom och utanför Irak. EU:s stöd kan inte riktas in mot en viss etnisk eller religiös grupp men bör och kan hjälpa de mest utsatta irakierna varhelst de bor.

Vi underskattar inte de utmaningar som den irakiska regeringen står inför. Att eliminera de extremister som med hjälp av barbariska dåd försöker skapa sekteristiska spänningar i landet är ingen lätt uppgift. Säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter hänger nära samman. EU kommer att fortsätta att så mycket man bara kan hjälpa Irak på samtliga dessa tre områden. Det irakiska folket förtjänar detta.

  Talmannen. – (EN) Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Jag ansluter mig till mina kolleger i detta parlament och fördömer de mord, avrättningar och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som nu sker i Irak. Situationen för Iraks kristna minoritet är en fråga om liv eller död. Den 31 oktober 2010 dödades uppemot 50 kristna irakier i en skoningslös massaker i Vårfrukyrkan i Bagdad. Människorättsorganisationen Human Rights Watch uppskattar att hundratusentals kristna, nästan hälften av Iraks kristna befolkning, har tvingats fly från landet sedan 2003. Vi måste fortsätta kämpa för deras överlevnad och frihet. Vi måste stå upp för minoriteters rättigheter och fortsätta fördöma mord, våld, segregation och varje form av diskriminering p.g.a. etniskt ursprung eller religiös övertygelse. EU går mot ett närmare samarbete med den irakiska regeringen och jag uppmanar kommissionen och rådet att ta upp säkerheten för den kristna befolkningen i Irak som en prioriterad fråga i detta sammanhang.

(1) Se protokollet.