Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 25 november 2010 - Strasbourg

12.3. Burma – genomförandet av valet och frisläppandet av oppositionsledaren Aung San Suu Kyi

  Talmannen. – (EN) Nästa fråga är en debatt om sju resolutionsförslag om ”Burma – genomförandet av valet och frisläppandet av oppositionsledaren Aung San Suu Kyi”⁽¹⁾.

  Véronique De Keyser, författare. – (FR) Fru talman! Ibland möts vi av goda nyheter, även i kristider. Jag vill här uppmana alla att tänka tillbaka på det känslosamma ögonblick när vi i tv fick ta del av frigivningen av Aung San Suu Kyi. Vi har ju ett särskilt förhållande till denna otroliga kvinna som var en av de första att tilldelas vårt Sacharovpris (1990) och som under de senaste 20–21 åren suttit fängslad i sammanlagt nästan 15 år. Hon är symbolen för en politiskt aktiv kvinna som lyckats hålla sig kvar i ett så hårt styrt land som Burma, en fri kvinna som alltid kämpat. Det är helt otroligt.

Det som hänt nu får dock inte skymma framför allt det faktum att hennes frihet är mycket skör. Hon har släppts förut, och sedan blivit satt i husarrest igen. Vi får inte heller glömma att det val som just ägt rum i Burma var rena farsen, en parodi på demokrati. Före valet hade lagar antagits för att begränsa yttrandefriheten. Vissa människor, t.ex. munkar, hindrades från att rösta. Det finns i dag fortfarande 22 000 samvetsfångar i Burma, en av de värsta diktaturerna i världen.

Vi uppmanar därför de burmesiska myndigheterna att respektera förenings- och yttrandefriheten och frige de politiska fångarna. Vi hoppas och tror att denna fantastiska kvinna kan hålla liv i frihetsandan i detta så sargade land och ser fram emot att träffa henne här i Europaparlamentet, eller i Burma om hon inte kan komma hit för att ta emot sitt Sacharovpris.

  Marietje Schaake, författare. – (EN) Fru talman! Den 13 november, mindre än en vecka efter det omtvistade valet, släpptes Aung San Suu Kyi från sin husarrest. Hon hade då suttit fängslad i 15 år under de senaste 21 åren på grund av sina demokrativänliga åsikter.

Som en kvinna i filmen ”Irans gröna sommar” uttryckte det efter att ha släppts från Evinfängelset i Teheran: ”I samma ögonblick som jag steg ut genom portarna insåg jag att jag bara hade flyttat från ett litet till ett större fängelse – och det fängelset heter Iran”.

Människor ska inte behöva bo i vare sig stora eller små fängelser för sina åsikters skull. EU kommer att fortsätta främja ökad frihet för alla burmeser och övervaka Aung San Suu Kyis välbefinnande och säkerhet, med tanke på att hon fortsätter att övervakas av den statliga säkerhetspolisen.

Frigivningen av Aung San Suu Kyi var en välkommen utveckling som nu måste ge återklang i ökad frihet för alla burmeser som fått se sina rättigheter systematiskt begränsade genom 2008 års författning och militärjuntan. Trots att valet som hölls i Burma tidigare denna månad präglades av fruktan och förtryck används ofta val av detta slag ändå som ett sätt för regimen att hävda sin legitimitet och för att göra sken av att det råder demokrati i landet. Men det är genom att sörja för sina medborgares välbefinnande som en regim får legitimitet, och demokrati betyder bra mycket mer än bara en röst för var och en. Demokrati betyder också att det finns demokratiska institutioner, goda styrelseformer, rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter.

  Adam Bielan, författare. – (PL) Fru talman! Alla de som verkligen trodde att det så kallade valet den 7 november – som ju var rena farsen – skulle föra Burma närmare demokrati måste nu känna sig besvikna. En vecka efter valet frigavs visserligen fredspristagaren Aung San Suu Kyi. Men det finns inget som tyder på att samma sak kommer att hända med landets övriga drygt 2 000 politiska fångar. Istället fick vi för ett antal dagar sedan information om att den militärjunta som styr i Burma har dragit in tillståndet för nio tidningar och på så sätt ytterligare minskat den redan så begränsade yttrandefriheten i landet.

Världssamfundet måste därför sätta ännu mer tryck på regimen. EU borde först och främst inrikta sig på att sätta press på Kina, eftersom den styrande militärjuntan i Burma inte kan sitta kvar vid makten utan Kinas hjälp. Avslutningsvis vill jag tacka parlamentets talman Jerzy Buzek för att ha bjudit in Aung San Suu Kyi till ceremonin i Strasbourg nästa månad då Sacharovpriset ska delas ut.

  Barbara Lochbihler, frågeställare. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Vi har fortfarande i färskt minne bilderna av den burmesiske oppositionsledaren Aung San Suu Kyi när hon släpptes från sin husarrest. De visar en person som fortfarande är okuvad efter flera års isolering, vilket stärker oss i övertygelsen om att hon kommer att fortsätta kämpa för demokrati i sitt land. Varje steg i riktning mot demokratisering och en förbättring av den extremt problematiska situationen för de mänskliga rättigheterna måste välkomnas.

Detta kommer emellertid inte att bli någon lätt process. Den konstitution som nu gäller i Burma, efter en odemokratiskt genomförd valprocess, ger presidenten immunitet och garanterar amnesti för tidigare begångna brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta måste kritiseras skarpt av EU, liksom de allvarliga brott som fortfarande begås mot de mänskliga rättigheterna för etniska minoriteter, som ofta fördrivs från sina landområden och tvingas till slavarbete, medan många av barnen rekryteras som barnsoldater.

Vi måste intensifiera våra ansträngningar för att få med oss länder som kan utöva viktigt inflytande över Burmas regering, till exempel Kina och Indien. Vi måste övertyga dem om att utöva sitt inflytande till gagn för det burmesiska folket. De måste genomföra de åtaganden de gjort om de mänskliga rättigheterna genom att ratificera Asean-fördraget, vilket uppmanar medlemsstaterna att agera för att bekämpa systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna.

  Rui Tavares, frågeställare. – (PT) Fru talman! Låt oss börja med valet. Som vi redan vet och som redan nämnts här i parlamentet, ägde valet rum i ett klimat där fruktan och skrämseltaktik rådde. Det var en fars utan like och hade inget annat syfte än att ge en slags civil lyster åt militärjuntan. Många utestängdes från att rösta. Tusentals burmeser – 1 000 enligt militärjuntans generaler – har flytt till Thailand, där 100 000 burmeser redan lever, och där nu risken för väpnad konflikt ökar längs den burmesiska gränsen. Detta säger jag som en påminnelse om att vår uppmärksamhet inte får avledas från det som är viktigast för Burma, dvs. befrielsen av ett helt folk och fler än 2 000 politiska fångar, liksom befrielsen från ett allmänt tillstånd av hot och rädsla, detta trots att Aung San Suu Kyi släppts, vilket naturligtvis fyller oss med glädje och förnyat hopp, nu när vi kan träffa denna enastående kvinna och ta emot henne här i parlamentet.

EU bör därför inte sänka sin gard. Vi behöver stärka vår fokus, koncentration och envishet och vi får absolut inte självbelåtet luta oss tillbaka. Vid denna tidpunkt anser jag att det är värt att påpeka att vissa medlemsstater behöver agera mer bestämt och framför allt mer konsekvent i sitt försvar för de mänskliga rättigheterna. Den affärsverksamhet som många medlemsstater fortsätter att idka i Burma måste fås att överensstämma med EU:s engagemang för de mänskliga rättigheterna. Jag vet att t.ex. oljebolaget Total har intressen i Burma som utgör sju procent av den burmesiska juntans budget. Parlamentet kommer att fortsätta att enigt fokusera på denna fråga, och jag hoppas att kommissionen och medlemsstaterna även de kommer att fortsätta på denna linje.

  Bernd Posselt, författare. – (DE) Fru talman! Jag talar för mig och min kollega, Laima Liucija Andrikienė, när jag säger att vi är väldigt glada över att vår Sakharovpristagare har frisläppts. Vi får emellertid inte glömma att det fortfarande finns minst 2 200 andra politiska fångar som lever under fruktansvärda förhållanden under den burmesiska militärdiktaturen. Hela landet är som ett friluftsfängelse, vilket sagts tidigare här. Därför måste vi nu vara mycket vaksamma och kritiska. Var detta bara en kosmetisk åtgärd eller har de hårt manipulerade valen visat regimens rätta ansikte? Vi måste nu använda alla verktyg vi har för att åstadkomma en förändring. Den här förändringen kan ses som en lackmustest – vi måste trycka på för att se till att vår Sakharovpristagare får resa hit i december för att hämta sitt pris, 20 år försenat, och se till att hon tillåts att oantastad återvända till sitt hemland. Det är bara då vi kan börja våga hoppas det minsta på att omständigheterna håller på att förändras för detta folk, som har lidit under en korrupt socialistisk diktatur under decennier.

  Cristian Dan Preda, för PPE-gruppen. – (RO) Fru talman! Först och främst vill jag förstås också välkomna frisläppandet av den burmesiske oppositionsledaren Aung San Suu Kyi efter så många år i husarrest. Jag vill också uttryck en förhoppning om att detta frisläppande kommer att åtföljas av frisläppandet av mer än 2 000 politiska fångar. Om så inte blir fallet kommer vi, som Bernd Posselt nämnde, endast att se detta som en halvhjärtad gest.

Jag måste även säga att jag vill att vi ska stödja Aung San Suu Kyi i sitt arbete med att återuppbygga sitt parti, Nationella demokratiska förbundet, vilket upplöstes i strid mot lagen i maj. Hon har verkligen en enorm arbetsbörda framför sig. Därför anser jag att det internationella trycket måste vara fortsatt starkt, eftersom militärjuntan inte har öppnat för någon demokratiseringsprocess, utan går i helt motsatt riktning, då valen som hölls i november varken var fria eller rättvisa. Därför anser jag att vår vaksamhet på detta område inte får mattas av.

  David Martin, för S&D-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag är väldigt glad över den enighet som råder på EU-nivå när det gäller Burmas sak. Jag har läst rådets uttalande, Catherine Ashtons uttalande och vårt eget uttalande. Ingen har lurats av de djupt bristfälliga valen i Burma, alla har välkomnat frisläppandet av Aung San Suu Kyi ur husarresten, men alla har även fördömt den brist på fri- och rättigheter som fortfarande råder.

Fru talman! Om vi spelar våra kort väl kan dessa val utgöra – med betoning på kan – en ny början för Burma. Om vi, som även mina kolleger tagit upp, kan övertyga juntan om att frisläppa alla politiska fångar, om vi kan övertyga juntan att ge Aung San Suu Kyi fullständig frihet både när det gäller rörelsefrihet och rätt att göra politiska uttalanden, och, slutligen, om det nya burmesiska parlamentet och regeringen påbörjar förbättringsarbetet när det gäller de mänskliga och grundläggande rättigheterna i landet, och om de förbättrar de sociala och ekonomiska villkoren för Burmas folk, då kanske det, om några år, kommer att finnas förutsättningar för våra institutioner att börja förhandla och samarbeta med den burmesiska regimen och skapa en bättre framtid för landet.

  Ryszard Czarnecki, för ECR-gruppen. – (PL) Fru talman! Det som har hänt är att myndigheterna har frisläppt en mycket välkänd person, liksom för att visa världen att landet är demokratiskt och att man har börjat tillämpa de mänskliga rättigheterna. Men bakom fasaden finns inte någonting i form av konkreta förändringar. Det handlar om ett spel för gallerierna – tack och lov att den förnämliga kvinnan återfick sin frihet – men, som påpekats tidigare, sitter tusentals människor fortfarande fängslade. ”Befria de politiska fångarna” är därför fortfarande en gångbar slogan i Burma.

Jag tror att budskapet från den mest välkända politiska fången i regionen, som just släppts fri, är så viktigt att det ger återklang i hela Asien. Det är till henne kinesiska dissidenter redan vädjar. Jag anser att detta är värt att understryka. Därför måste parlamentet kämpa för de mänskliga rättigheterna och för frisläppandet av politiska flyktingar i hela regionen.

  George Sabin Cutaş (S&D). – (RO) Fru talman! EU-parlamentet krävde redan i februari 2010 ett frisläppande av Aung San Suu Kyi, som suttit i husarrest sedan 1990. De burmesiska myndigheternas beslut att frige henne några månader efter det att detta viktiga krav framställts av parlamentets ledamöter markerar ett första steg i rätt riktning. Vi kan dock inte betrakta situationen som ett tecken på att de mänskliga rättigheterna nu håller på att återupprättas i Burma, eftersom en mängd demokratiaktivister fortfarande sitter fängslade.

Lissabonfördraget föreskriver att EU ska sträva efter att gynna fred, sina värderingar och innevånarnas välstånd. Vi uppfattar de gemensamma värderingarna som respekt för mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Det är EU:s plikt att inte begränsa sig till att arbeta för dessa värden endast inom sitt eget territorium. Därför vill jag att ett budskap om solidaritet förs fram – ett budskap om solidaritet med Burmas medborgare, som lider under regeringens och myndigheternas förtryck och som dagligen kämpar för att deras grundläggande rättigheter ska respekteras.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Fru talman! I Burma ägde de första valen på 20 år rum den 7 november. I en tid när vi borde ha kunnat glädja oss åt att till slut ha fått bevittna en sådan process, tvingas vi i stället återigen fördöma landet, som borde ha plats för de mänskliga rättigheterna och yttrandefrihet. Ett val måste vara synonymt med att välja fritt genom sin röst.

Men hur kan man tala om ett fritt val när oppositionen inte tillåts att tala, när de inte får uttrycka sig fritt eller rättmätigt företräda grupper av människor?

Återigen talar vi om Burma i denna kammare, ett ofritt land som varit i händerna på militärjuntan under många år. Hela världen vet att denna är en förstenad maktapparat som kommer att stanna vid makten så länge verkligt fria och rättvisa val inte genomförs.

Frigivandet av Aung San Suu Kyi är ett steg i rätt riktning. Vi måste uppmärksamma det och lovorda det. Låt oss hoppas att det kan åtföljas av andra åtgärder, som nämnts här tidigare, i synnerhet när det gäller det stora antalet övriga politiska fångar.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Just nu firar vi fortfarande frisläppandet av Aung San Suu Kyi och vi har alla på näthinnan bilderna av folkmassan som så entusiastiskt välkomnade henne då hon återvände hem och träffade sina barn, som hon lämnade när de var små, men som nu är vuxna.

Nu finns det mycket entusiasm, folket och Burmas opposition firar, men det är en sak som helt säkert kommer att uppstå ur detta. Vår motpart i dag är otvivelaktigt militärjuntan som inte längre kan skjuta upp att förklara om frisläppandet av Aung San Suu Kyi endast var en propagandaåtgärd, en skenmanöver, eller om det tvärtom är ett första steg mot att erkänna hennes rättigheter, och följaktligen alla andra burmesiska politiska fångars rättigheter, som yttrandefrihet, och ett steg mot fria och demokratiska val.

Detta är vad Europa måste begära och kräva. Utöver att visa vår glädje över att Aung San Suu Kyi släppts fri måste vi av nödvändighet ställa även ett sådant krav.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Fru talman! Vi minns alla då Lech Walesa släpptes från fängelset och när Nelson Mandela frigavs efter alla år. Det ingav hopp – hopp för världen – att alla påtryckningar som utövats på dessa regeringar hade haft effekt. Frisläppandet av den burmesiske oppositionsledaren, Aung San Suu Kyi, är även det en stor utmaning för oss. Utan insatser från världssamfundet, utan det tryck som utövas mot den styrande militärjuntan i Burma, blir det ingen demokrati. Jag minns när den fria världens ledare kom till Polen under den kommunistiska diktaturen och alla – parallellt med det officiella besöket – även besökte motståndsrörelsen och Lech Walesa. Denna politik bör vi föra även nu. Jag är glad att Catherine Ashton inom kort reser till Burma för att möta Aung San Suu Kyi. Jag hoppas även att en delegation från parlamentet snart kommer att kunna tala med henne både i Burma och i Strasbourg.

  Janusz Lewandowski, kommissionsledamot. – (EN) Fru talman! Som alla andra här vill jag uttrycka min vördnad för Aung San Suu Kyi som just återfått sin frihet. Som mottagare av både Nobels fredspris och parlamentets Sakharovpris förblir hon den symbol för mod, styrka och hopp om en bättre framtid, som hennes folk så väl förtjänar.

Det är helt nödvändigt att Aung San Suu Kyi nu får åtnjuta obegränsad rörelsefrihet och yttrandefrihet. Det är lika nödvändigt att alla befintliga politiska fångar frisläpps – det finns fler än 2 000 sådana fångar enligt Bernd Posselt and Christian Dan Preda. Det skulle göra en trovärdig övergång till ett mer inkluderande regeringssystem möjlig.

Burma/Myanmar iscensatte ett val som inte levde upp till internationella standarder, i synnerhet när det gäller de villkor som ställdes för medtävlande oppositionspartier. Oaktat svårigheterna är det emellertid välkommet att civilsamhället till dels kunnat organisera sig politiskt. Vi godtar beslutet vissa oppositionspartier tog om att inte medverka, men vi godtar även det faktum att vissa andra partier, inklusive etniska grupper, faktiskt deltog. Deras beslutsamhet att ta detta tillfälle i akt är berömvärd.

Att ett val hålls gör inte i sig ett land demokratiskt. Däremot kan det erbjuda en möjlighet att börja på nytt, och det för som minst in en dimension av pluralism i systemet. Trots uppenbara brister är det en välkommen utveckling om dessa val markerar starten på en positiv process.

Vi har upprepade gånger sagt att EU varit villigt att samtala med regeringen för att använda den möjlighet som valet innebär till att inleda en ny och positiv fas i landets historia. Från och med nu måste vi noggrant följa hur det nya parlamentet och den nya regeringen kommer att förhålla sig till samhället, om nya institutioner kommer att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, och om de kommer att föra en bättre politik för att förbättra den sociala och ekonomiska situationen för medborgarna.

För att situationen för de mänskliga rättigheterna i landet ska förbättras måste en meningsfull dialog etableras mellan alla intressenter. En sådan dialog bör leda till ett politiskt system som grundas på rättssäkerhet och på respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna – utöver det sedan länge påkallade behovet av ett civilt, legitimt regeringssystem, som kan hållas ansvarigt för sina handlingar. EU har upprepade gånger konstaterat att man står bakom en sådan process.

Vi kommer liksom tidigare att använda alla medel som står till vårt förfogande – dialog och engagemang, FN och sanktioner, men även assistans – för att hjälpa till att övertyga den nya regeringen om att den måste bättra på sina meriter. De mänskliga rättigheterna är inbyggda i vårt hjälpprogram, dessutom söker vi beröringspunkter med det civila samhället och delar av förvaltningen, och vi kommer att försöka engagera regeringen så att den tar sitt ansvar och lever upp till millennieutvecklingsmålen. Att verka för våra värderingar – de mänskliga rättigheterna, utveckling och dialog – är och förblir grundvalen i vår politik.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar att de burmesiska myndigheterna släppte Aung San Suu Kyi ur husarresten. Vi bör emellertid inte slappna av i vår hållning gentemot militärjuntan. Istället bör vi lika ihärdigt som tidigare bemöta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och medborgerliga friheterna. Det faktum att det finns 2 200 politiska fångar som befinner sig i fängelser under fruktansvärda förhållanden och att den burmesiska militären ansvarar för ständiga utomrättsliga avrättningar, tvångsarbete och sexuellt våld och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan inte göras ogjort genom att man friger en politisk fånge, oavsett fångens framskjutna ställning. Aung San Suu Kyi, mottagare av Sakharovpriset 1990, har bett oss om att vi utnyttjar vår frihet till att stödja deras. Jag vill använda denna möjlighet och uppmana EU och dess medlemsstater att använda all den ekonomiska och politiska kraft som finns för att påskynda ett regimskifte i Burma.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (EN) Situationen i Burma har nått en kritisk punkt. Det är viktigt att parlamentet håller kursen när det gäller förbindelserna med Burma. Vi måste fokusera på regeringens behandling av sina medborgare när 40 procent av befolkningen tillhör en etnisk minoritet som tvingats fly till Thailand efter det nyligen hållna valet. Frigivningen av Aung San Suu Kyi är en positiv händelse. Historien har emellertid visat att den burmesiska regeringen brukar återgå till sina gamla vanor och fängsla all opposition. För närvarande hålls fler än 1 000 ”politiska fångar”. Det uppenbara föraktet som visats för fria val är en klar indikation att den nya regeringen har lite eller inget intresse av att skapa en sann demokrati för Burmas folk. FN:s förslag om fortsatt dialog med Burma bör stödjas av detta parlament, och vi bör fortsätta med våra ansträngningar att skydda alla Burmas medborgare mot framtida orättfärdigheter. Jag är övertygad om att vår ständiga vaksamhet och öppna dialog är livsviktigt för Burmas folk, och vi måste sända en tydlig signal om att detta parlaments och andra globala institutioner är helt eniga i frågan.

(1) Se protokollet.