Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2107(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0331/2010

Ingivna texter :

A7-0331/2010

Debatter :

PV 14/12/2010 - 18
CRE 14/12/2010 - 18

Omröstningar :

PV 15/12/2010 - 9.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0485

Debatter
Tisdagen den 14 december 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

18. Handlingsplanen för energieffektivitet (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet av Bendt Bendtsen, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet (2010/2107(INI)) (A7-0331/2010).

 
  
MPphoto
 

  Bendt Bendtsen, föredragande.(DA) Herr talman! EU:s mål att uppnå målet om energibesparingar på 20 procent till 2020 riskerar att bli ännu en Lissabonspådom. Med de nuvarande initiativen ser det ut som om vi kommer att uppnå 10 eller 11 procent. Det är inte tillräckligt bra. Vi måste investera i energieffektivitet av ekonomiska, handelsrelaterade, miljömässiga och sociala skäl. En större inriktning på energieffektivitet kommer först och främst innebära att vi förbrukar mindre energi. Detta leder till besparingar och enligt kommissionens siffror kommer de ekonomiska fördelarna av att uppnå vårt 20-procentsmål att vara i storleksordningen 1 000 euro per hushåll och år.

Medan Kina och Förenta staterna nu gör betydande investeringar på området går det långsammare i Europa. Vi har hamnat på efterkälken. I Kina subventionerar staten dessa industrier. Förenta staterna har fantastiska ramvillkor för företagen, medan europeiska medborgare bara tänker på hur mycket lyx vi kommer att få för våra månadslöner. Det är också för liten inriktning på innovation och på att uppnå resultat. Från politisk synpunkt måste vi nu betona vissa områden som kan tillåta oss att lämna denna värld som en bättre plats än den var när vi tog över den – områden som också kommer att ge stor ekonomisk utdelning, skapa nya arbetstillfällen och förbättra vår konkurrenskraft.

Energieffektivitet har också ytterligare fördelar genom att ge arbete för Europas små och medelstora företag. De tre centrala pelarna i EU:s politik för energieffektivitet är så som jag ser det de nationella handlingsplanerna, produktpolitiken och byggnader. Det är tre mycket olika typer av politiska åtgärder och om vi startar med de nationella handlingsplanerna har de inte visat sig vara särskilt effektiva men trots detta har de stor potential. Vi behöver därför rationalisera dem och ge kommissionen möjlighet att använda dem aktivt som ett verktyg. Kommissionen får möjlighet att avvisa handlingsplaner som inte är tillräckligt ambitiösa. Det ger medborgarna insyn. Det är dock mycket viktigt att bibehålla medlemsstaternas oberoende och ge dem möjlighet att själva bestämma var de vill göra sina insatser. I vissa länder är potentialen för energibesparingar i byggnader mycket större än i andra länder, precis som helt andra länder förmodligen betonar energibesparingar i samband med produktionen.

Den andra pelaren är produktpolitiken som gäller både standarder och märkning. Standarder är den överlägset viktigaste av de båda och det är mycket enkelt att visa storleken på de besparingar som kommer att göras till följd av standarderna och även här kommer det att öka innovationen.

Byggnadspolitiken är också viktig. Målen kommer att utstakas i relation till färdplanen för 2050. Byggnader har en absolut avgörande betydelse i energi- och klimatpolitiken. Byggnader står för 40 procent av energiförbrukningen. Detta är ett område där besparingar kan göras som kommer att märkas i slutredovisningen. Jag är övertygad om att dessa tre områden kommer att ge en viktig grund för konkurrenskraft och innovation under många år framåt. I betänkandet rekommenderas därför ett finansiellt instrument för att stimulera investeringar i projekt för energieffektivitet. Det finns förebilder i en del europeiska länder där investeringarna har betalat sig flera gånger om och frågan är om EU inte också borde ordna sin finansiering på detta sätt. Jag hoppas att parlamentet kan anta betänkandet med stor politisk majoritet eftersom det är viktigt – det är mycket viktigt för Europa och för våra företag.

 
  
MPphoto
 

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen.(DE) Herr talman, ärade ledamöter! Först och främst är jag tacksam mot parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, för industrifrågor, forskning och energi samt för regional utveckling för den intensiva diskussionen och för det betänkande som vi debatterar i dag. Detta gäller särskilt Bendt Bendtsen men även andra ledamöter som har varit engagerade i denna fråga under lång tid och har visat hög kompetens.

Om vi granskar övergångsperioden i fråga om de tre 20-procentsmål som vi har uppställt – koldioxid, förnybar energi i energimixen och ökad energieffektivitet: i fråga om koldioxid och förnybar energi, gör vi goda framsteg men när det gäller energieffektivitet är vi bara i början. Om vi inte vidtar åtgärder kommer vi inte att uppnå målet. Detta innebär att även om vi har fastställt ett mål – parlamentet, rådet, alla EU-institutioner – kommer våra framsteg, särskilt efter krisen, sannolikt inte att leda till 20 procent högre energieffektivitet. Som läget är nu skulle det inte vara möjligt att uppnå mer än högst 8, 9, 10 procent på tio år.

Min andra punkt är att jag inte är helt nöjd med begreppet energieffektivitet, eftersom igen annan än vi själva förstår det. Om ni frågar era grannar eller era vänner, förstår de energibesparingar, men energieffektivitet är helt enkelt något slags teknisk term. Frågan angående detta mål är vad som egentligen behöver uppnås men inte slutgiltigt definierats. Vi har en övergripande utvärdering av energiförbrukningen 2005, kompletterad med uppgifter från 2007 på grund av inbegripandet av Rumänien och Bulgarien, och det året är startpunkten. Den konsumtionsnivå som avses här är välkänd. Vid den tidpunkten – det var före min tid – avspeglade alla beslut en normal prognos, med andra ord en energiförbrukning som skulle öka och därifrån har i sin tur 20-procentsmålet härletts. Jag frågar mig själv om energiefterfrågan faktiskt skulle öka om vi struntade i energibesparingarna. I Tyskland – mitt hemland – förmodligen inte. I nya medlemsstater – jag behöver bara nämna motorfordon, antalet bilar per invånare, bostadsstorleken, den industriella utvecklingen – skulle den dock troligen öka. Hittills har det dock inte funnits någon objektiv rapport med utvärderingar av prognoserna. Tjugo procent – av hur mycket, det vet vi inte. Vi har Primes och andra modeller – jag tvivlar på många av förutsägelserna i siffrorna. Det finns exempelvis grundarmedlemmar i Europeiska unionen som hävdar att deras energiefterfrågan kommer att öka brant till 2020 utan energibesparingar. Om man drar av de 20 procenten får man exakt samma siffror som de från 2005. Det kan helt enkelt inte vara möjligt. Det innebär först och främst att vi behöver siffror och prognoser som är belagda. Det ska vi ta fram till februari eller mars.

Jag räknar med att stats- eller regeringscheferna kommer att ta frågan på lika stort allvar som de gjorde före krisen, eftersom det enligt min mening verkar som om medlemsstaterna för närvarande inte kommer att rösta för bindande mål. De kanske kan uppnå en majoritet i parlamentet men medlemsstaterna vill arbeta på frivillig grund och de är än så länge långt ifrån överens om de bindande mål som beslutades för två eller tre år sedan. Vi behöver därför avgöra vad prognosen för 2020 är utan energieffektivitet – mer från en rent teoretisk utgångspunkt – och sedan helt enkelt skära ned den med 20 procent.

Sedan måste vi fråga: Var börjar vi? Först och främst inom fastighetsbeståndet. Inom bostäder, arbete och industri finns det befintliga byggnader där vi har mest att göra. Här ser jag att offentliga ägare – kommuner, stater – föregår med gott exempel. Med andra ord måste effektivitet först och främst sökas överallt där staten äger egendom. För det andra har vi strukturprogrammen på europeisk nivå och vi har olika renoveringsprogram i olika länder. Vi måste knyta samman de båda. Vi kommer kanske att behöva ge mindre pengar till att betala för asfaltering av torg och ha färre förbifartsleder, och i stället samfinansiera mer energieffektivitet. Jag anser också att detta är ett viktigt mål för nästa budgetperiod på EU-nivå.

Sedan kommer transporterna. Det behöver knappast sägas att vi måste göra besparingar där när vi vet att det finns vissa medlemsstater där det finns 550 bilar per 1 000 invånare – bensin- och dieselmotorer – och andra där det finns 100 eller 120. Detta kommer att samordnas men inte på nivån 100 bilar per 1 000 medborgare i Tyskland, men på 400 till 500 bilar per 1 000 medborgare i Europa. Vi behöver därför mer energieffektivitet på transportområdet. För övrigt är den mest effektiva transporten att undvika den. För det tredje har vi industrin och för det fjärde energisektorn.

Frågan om den bindande naturen av alla sådana åtgärder har diskuterats ingående i Europaparlamentet. Vi tog upp den här frågan på en informell lunch i rådet med energiministrarna för ett par veckor sedan. Jag kan berätta för er att medlemsstaterna och energiministrarna hanterar ämnet energieffektivitet mycket lyhört, men är inte beredda att fatta beslut om bindande mål. Om vi tänker på en nytillkommen medlemsstat som Polen, är frågan om landet klarar minus 20 procent. Jag betvivlar det. Eller tänk på en mogen medlemsstat som Tyskland, Österrike eller Italien: Hur ska vi få till exempel Österrike eller Tyskland att skära ned med 30 procent så att Polen kan anpassa sin ekonomiska utveckling, antalet bilar per medborgare och allt annat till de målen? I detta avseende har vi fortfarande en del hårda diskussioner framför oss om hur detta ska genomföras i detalj inom olika sektorer – industrin, energisektorn, transporter och bostäder – och i medlemsstaterna.

Jag kommer nu att beakta betänkandet och jag tackar er för dess innehåll. Jag kommer att diskutera frågan den 4 februari i Europeiska rådet för att ännu än gång tydligt se hur allvarligt regeringarna tar detta och jag kommer sedan tillbaka till er med ett konkret förslag om en ny energieffektivitetsplan. Jag är säker på att vi sedan kommer att få tillräckliga möjligheter under våren och sommaren att diskutera allting, även frågan om bindande mål.

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen kanske en plan i två steg är rätt upplägg. Steg 1 skulle vara frivilligt. Vi kommer att förvänta oss att energieffektivitetsplaner ska tillhandahållas årligen och vi kommer att ange vad vi väntar oss varje år i uppnående av målen, men vi väntar inte till 2020. I stället kommer vi om det är lämpligt att efter två år byta till bindande mål om vi märker efter de första två åren att den frivilliga fasen inte har lett till framsteg mot 20 procent i medlemsstaterna. Tack så mycket för i dag.

 
  
MPphoto
 

  Peter Liese, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.(DE) Herr talman, Günther Oettinger, mina damer och herrar! Först och främst vill jag göra en rättelse: i den tyska översättningen står att jag är ordförande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, men det är inte rätt. Jag är föredragande. Men i denna egenskap vill jag uttrycka mitt uppriktiga tack till Bendt Bendtsen för hans utmärkta arbete och enastående samarbete. Han har presenterat en ambitiös strategi för energieffektivitet inom EU. Energieffektivitet är det mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläpp och vårt beroende av energiimport. Det kommer att skapa nya arbetstillfällen i Europa, och de pengar vi investerar kommer inte längre att rinna iväg bort mot Ryssland, Mellanöstern eller andra regioner utan kommer att stanna inom vår ekonomi.

Miljöutskottet har antagit ett övergripande yttrande. Jag behöver inte upprepa hela innehållet, men det är också väldigt ambitiöst. Allt i yttrandet är inte heller lika viktigt, men jag vill än en gång betona två punkter. För det första föreslår vi – och det har vi talat om, herr kommissionsledamot – att EU sätter upp ett långsiktigt mål för unionen på området energieffektivitet, för om vi planerar fram till år 2050 måste vi också veta ungefär hur mycket vi förbrukar. För det andra har vi också pekat på definitionsproblemen. Jag anser att vi bör utgå från energiförbrukningen, eftersom den är mätbar och vi har uppgifter om den. Vi har däremot inga siffror för något annat när det till exempel gäller mått per enhet. Därför anser jag att detta är rätt tillvägagångssätt och hoppas att vi kan föra in det i strategin under de kommande månaderna.

 
  
MPphoto
 

  Lena Kolarska-Bobińska, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling.(PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Energieffektiviteten är en av EU:s största utmaningar de kommande tio åren. Den är också ett viktigt inslag i vår energistrategi. För närvarande prioriterar vi att de konstruktiva förslagen i betänkandet och kommissionens energistrategi ska genomföras av medlemsstaterna. För att detta ska kunna ske måste flera problem lösas. På EU-nivå står vi fortfarande inför problemet med hur energieffektivitet ska mätas. För detta ändamål använder vi i dag prognoserna för 2020. Men det är inte särskilt klokt att anta juridiskt bindande mål baserade på dessa prognoser. Vi kan inte se in i framtiden. Därför måste vi utveckla ny och bättre teknik, och detta har redan nämnts i dagens diskussion. Denna teknik ska hjälpa oss att uppnå vårt mål.

Det är också viktigt att ta hänsyn till regionala skillnader. Energianvändningen i Köpenhamn skiljer sig från hur energin används i östra Polen. Det finns inte en allena saliggörande handlingsplan som passar för allt, och vi måste se till att dessa planer är förenliga med verkligheten. Regionala och lokala myndigheter kommer att få ansvaret för att genomföra energieffektivitetspolitiken, och därför måste kommissionen och medlemsstaterna samordna sina insatser med de lokala myndigheternas. Annars kommer de att uppfattas som byråkratiska bördor och förorsaka regionerna och medborgarna enorma kostnader. Utan administration på flera nivåer och pengar öronmärkta för det här målet kommer hela projektet att vara dömt att misslyckas.

 
  
MPphoto
 

  Herbert Reul, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka dem som har arbetat med det här betänkandet, och i synnerhet Bendt Bendtsen. Jag vill ta upp två aspekter som kanske kan få er att stanna upp och tänka efter. Vi är alla överens om att energieffektivitet, att använda energi ekonomiskt, är den enklaste och förnuftigaste lösningen. Frågan är hur vi ska uppnå detta mål. Jag vill också fråga vad vi egentligen har åstadkommit här i parlamentet när vi hela tiden presenterar nya och högre procentsatser för befolkningen. Har vi egentligen åstadkommit mer och uppnått större effekt? Varför och på vilka områden har vi använt energi mer effektivt? Jag har hört att industrin, som ju förbrukar en mängd energi, använder energin mer effektivt för att det ger besparingar och för att det är till fördel för den. Man har också sagt att när folk vet att en viss apparat förbrukar mer eller mindre energi, med andra ord, om de kan se detta och att det är till fördel för dem själva, så kommer de att ställa sig positiva till energieffektivitet. Att arbeta med procenttal är kanske helt fel tillvägagångssätt och vi kanske ska använda oss av stimulansåtgärder i stället.

Kommissionsledamoten har mycket vältaligt och tydligt kommenterat hur komplicerat det är att bara försöka förklara vad energieffektivitet är, och min andra fråga är då: vad är det egentligen? Hur skiljer sig genomförandet i de olika medlemsstaterna? Min kollega här i parlamentet har just påpekat att situationen i medlemsstaterna dessutom varierar kraftigt när det gäller ekonomiska och geografiska villkor – helt olika. Är det rätt lösning att arbeta med en enda bindande siffra, eller borde vi inte tänka oss något annat? När det gäller energipolitiken anser jag att vi i viss mån måste gå ifrån den tidigare debatten, som försökte åstadkomma något med enkla siffror, bindande mål och mirakulösa lösningar, för vi har helt uppenbart inte åstadkommit tillräckligt. Vi kanske för en gångs skull ska pröva en alternativ väg med differentierade, olika lösningar som tar hänsyn till de olika förutsättningarna, men som också uppnår resultat. Det viktiga är den effekt vi uppnår snarare än våra specifika omständigheter.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda (S&D).(DE) Herr talman! Jag har bara en fråga till Herbert Reul. Är det inte möjligt att ha bindande mål under utvecklingens gång och ändå fortfarande se dem som differentierade? Du satte ”bindande” i motsatsställning till ”differentierade” men jag anser att det går att förena dem. Jag står helt bakom vissa av de åtgärder som kommissionsledamoten har lagt fram, men vi kanske kan hitta ett tillvägagångssätt som är differentierat utifrån geografiska och andra omständigheter, men ändå i slutändan resulterar i bindande mål.

 
  
MPphoto
 

  Herbert Reul (PPE).(DE) Herr talman! Även jag förespråkar differentierade lösningar och precis som du, Hannes Swoboda, håller jag på att fundera över hur sådana lösningar kan förverkligas. Vi får absolut inte utesluta något när det gäller var något ska göras. Jag kommer att börja redan i dag. För ögonblicket anser jag att det är fel tillvägagångssätt, att vi bara köper oss lite tid med bindande mål och procenttal. Jag uppmanar oss alla att nu tänka mer på vad vi kan uppnå och hur det steg för steg ska ske. Jag är ledsen över att vi inte har uppnått mer. Därför måste vi kanske välja ett annat tillvägagångssätt.

 
  
MPphoto
 

  Britta Thomsen, för S&D-gruppen.(DA) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Bendt Bendtsen och övriga föredragande för deras produktiva samarbete kring detta betänkande.

Vi har lyckats komma överens på många områden – inte minst ambitionen att plocka de lättåtkomliga frukter som ökad energieffektivitet ger. Men det har också funnits områden där vi inte har kommit överens. Vi har inte kommit överens när det gäller att sätta upp ambitiösa och bindande energieffektivitetsmål.

Enligt min åsikt är det viktiga att vi håller fast vid målet på minst 20 procents ökning av energieffektiviteten. Det är rätt sätt att gå vidare om vi vill ha en miljövänlig och hållbar ekonomi som kan skapa en miljon nya jobb i Europa. Men det är viktigt att dessa energieffektivitetsmål är bindande för medlemsstaterna, eftersom alla tydligt kan se att EU på väldigt många områden har rekommendationer och mål som i praktiken aldrig uppnås på grund av att de inte är bindande.

Samtidigt har vi sett att bindande mål faktiskt fungerar. Därför är det uppenbart att detta även ska gälla åtgärderna för energieffektivitet. Vi vet att detta är det absolut billigaste sättet att minska koldioxidutsläppen, trygga försörjningen och samtidigt se till att konsumenterna får lägre uppvärmningskostnader – och lägre värmenota skulle innebära framsteg, speciellt för alla de européer som är drabbade av vad vi kan kalla energifattigdom.

Folk lider av energifattigdom om en förhållandevis stor andel av deras inkomst går till uppvärmning av hemmet. Det finns för närvarande inga gemensamma definitioner av energifattigdom, och inte heller finns det några ordentliga politiska initiativ för att minska denna fattigdom. Konsekvenserna av energifattigdom är förödande. Den leder till försämrad hälsa och sämre allmänna levnadsvillkor för låginkomsttagare. Därför måste vi tillhandahålla lån med låg ränta för investeringar i energieffektivitet i privata hem och vi måste också använda strukturfonderna för detta ändamål.

Jag ser fram emot omröstningen i morgon och hoppas att vi kan få en stor majoritet till stöd för betänkandet och mer kraftfulla åtgärder för att bekämpa energifattigdom.

 
  
MPphoto
 

  Fiona Hall, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! Jag vill ge en eloge till Bendt Bendtsen som har arbetat extremt hårt med det här betänkandet och haft ett nära samarbete med skuggföredragandena från andra partier. Han har lyckats få parlamentsledamöterna att enas i den här frågan och han förtjänar våra varma gratulationer.

Med energibesparingar kan vi bocka av en mängd rutor. För det första klimatförändringarna. Cancún har gett oss en påminnelse om hur mycket vi måste göra, och energibesparingar är det billigaste och lättaste sättet att närma oss en 30-procentig minskning av växthusgaserna. För det andra, energitryggheten. Jag var i Zagreb förra veckan och diskuterade Kroatiens anslutning till EU med andra liberaler, och de berättade att Kroatien importerar 50 procent av sin energi och dessutom använder dubbelt så mycket energi som om man hade vidtagit ordentliga åtgärder i fråga om energieffektiviteten.

När energin nu är ett gemensamt europeiskt kompetensområde och lyder under Lissabonfördraget måste även energieffektiviteten bli ett gemensamt ansvarsområde.

Genom att göra mer på energibesparingsområdet angriper vi också de mycket praktiska problem som människor möter i sina liv. Alltför många människor lever i energifattigdom och kämpar för att hålla värmen i hus som saknar ordentlig isolering. Att göra bostäder mer energieffektiva gör att folk får mer pengar över som de sedan kan använda inom den lokala ekonomin i dessa dagar med finansiella och ekonomiska svårigheter. Det skulle också skapa flera tusen jobb inom den lokala ekonomin.

Så med tanke på alla dessa positiva effekter kommer det som en stor chock när man inser att det 20-procentiga energieffektivitetsmålet är den enda del i 2020-paketet som i dag är på väg att misslyckas, som kommissionsledamoten sade. De senaste siffrorna visar faktiskt att vi endast ser ut att nå upp till 9 procent i stället för de 20 procent som var målet fram till år 2020.

Jag tycker också att tiden är mogen för oss att stryka flagg och erkänna att vi gjorde fel 2008. Vi skulle ha gjort målet bindande redan då, och nu måste vi verkligen ta ett steg framåt och hitta sätt att göra det möjligt.

Jag tackar kommissionsledamoten för att han har låtit oss få en inblick i vad han håller på att förbereda för nästa år. Jag tycker att det är dags att här fatta ett politiskt beslut om att vi måste ha ett bindande mål för energieffektiviteten, för annars underminerar vi faktiskt allt annat som vi gör med ekonomin, med energitryggheten och klimatförändringarna.

 
  
MPphoto
 

  Yannick Jadot, för Verts/ALE-gruppen.(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill först gratulera föredraganden till kvaliteten i hans arbete och i princip klart och tydligt uttrycka mitt stöd för att det betänkande som har antagits av utskottet för industrifrågor, forskning och energi antas i morgon.

Låt oss nu övergå till den otroliga potential som finns i energibesparingar, något som redan har sagts här. I betänkanden från kommissionen själv sägs att om vi stoppade vår omåttliga energiförbrukning, om vi minskade vårt energislöseri med 20 procent skulle vi kunna skapa en miljon arbetstillfällen, vi skulle spara nästan 1 000 euro per hushåll inom EU, och vi skulle tveklöst minska vår externa energinota.

En 20-procentig energibesparing eller minskning i Europa motsvarar vad femton Nabuccoledningar kan leverera, och vi håller för närvarande på att missa det målet. Fiona Hall påpekade detta, och så som jag ser det har vi svårt att räkna. Även om dagens rapporter visar att vi är långt ifrån att nå upp till 20 procent kan vi utvärdera vad vi sparar eller inte sparar varje år. Vi vet också att strategin med ekodesign eller miljömärkning för bilar med mera inte leder till någon allmän samstämmighet och inte hjälper oss att uppnå de resultat vi eftersträvar.

Jag är lite förvånad över den debatt vi har här. Ursäkta mig, herr kommissionsledamot, men när du säger att vi har problem med att definiera energieffektivitet stämmer detta kanske ur teoretisk synvinkel, men i klimat- och energipaketet är målet mycket tydligt. Där fastslås att energiförbrukningen måste minska med 20 procent under den ursprungliga nivån. Detta problem har ingenting med definitionen av energieffektivitet att göra. Det finns energinivåer som vi måste återgå till – det är vad som står i paketet om klimatinsatser och förnybar energi.

Vi har hört att vi inte behöver något bindande mål. Men vi fastställer alltså ett när det gäller förnybar energi. För några dagar sedan förhandlade kommissionen i Cancún om ett bindande avtal för klimatförändringarna och försökte försvara Kyotoprotokollet, och här i parlamentet upprepar vi Förenta staternas och Kinas argument genom att säga: ”Vi bestämmer oss för frivilliga mål, och om vi sedan en dag inser att de inte fungerar så sätter vi upp bindande mål.”

Vad gäller det betänkande som nu granskas har ett antal ledamöter föreslagit att vi ska stärka delen om byggnader. Det finns utrymme för att ta ett storskaligt Europainitiativ för byggnader, vilka trots allt står för 40 procent av vår energiförbrukning. Vi kan gå mycket längre när det gäller renovering.

Till sist vill jag säga att våra medborgare har problem med kyla i dag. De betalar väldigt höga priser för sin energi. Om Europa tar sig ur krisen kommer energin att bli mycket dyrare på internationell nivå. Medborgarna kommer att konfronteras med fördubblade energipriser. Vi måste gå mycket snabbare fram, och jag vill också be kommissionsledamoten att betona för Herman Van Rompuy att energitoppmötet den 4 februari också ska handla om energiförbrukning. Ur denna synvinkel är den färdplan han lägger fram i dag en ren skandal.

 
  
MPphoto
 

  Konrad Szymański, för ECR-gruppen.(PL) Herr talman! Jag vill framför allt tacka föredraganden för det mycket konstruktiva och öppna samarbetet medan betänkandet skrevs. I mitt anförande vill jag lyfta fram en fråga. Vår politiska grupp kan inte acceptera att bindande mål införs för energieffektiviteten i det europeiska systemet. Först och främst har vi inte någon gemensam metod för att mäta effektivitet. Alltför många indikatorer är oanvändbara för jämförelser. Mål ska sättas upp för varje enskilt land så att de olikartade förutsättningarna för besparingar tas med i beräkningen, och även vad man hittills har uppnått på det här området. Jag ska ta mitt eget land som exempel. Polen har sedan 1990 förbättrat sin energieffektivitet med 50 procent. Trots det är Polen fortfarande ett land med låg effektivitet jämfört med genomsnittet i Europa. Att införa ett enhetligt, bindande mål kommer att bli politiskt skadligt och innebära att kostnaden för att göra förändringar kommer att spridas ojämnt mellan medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 

  Marisa Matias, för GUE/NGL-gruppen.(PT) Herr talman! Jag vill också inleda med att säga att jag anser detta vara ett bra tillfälle att lägga fram ett förslag om översyn av handlingsplanen för energieffektivitet, och om det råder några tvivel tror jag att den debatt vi har här i dag ska kunna klargöra saker och ting. Energieffektivitetspolitiken är absolut grundläggande inom flera sektorer, från byggsektorn till energiinfrastruktur, informations- och kommunikationsteknik, transport, finansfrågor, alla dessa områden och många fler, och alla andra sektorer. Det är viktigt att vi har en samordnad och väl fungerande politik för annars kan vi inte uppnå våra mål. Som jag redan har nämnt är energieffektivitetspolitiken också viktig för att vi ska kunna bekämpa klimatförändringarna samtidigt med minskningen av utsläppen, något som vi också måste åtgärda.

Vi kan inte ha en diskussion där vi å ena sidan stöder minskade utsläpp och sedan å den andra ha en diskussion om energieffektivitet där vi säger att det inte är möjligt. Jag vill därför lägga fram några åsikter som tycks mig grundläggande för den här diskussionen. För det första är det viktigt att vi sätter upp bindande mål. Att vi fortfarande har frivilliga kriterier, är som jag tidigare nämnt, just det som har försatt oss i den situation vi befinner oss i nu. Vi kan inte sätta upp bindande mål för det är omöjligt att nå upp till 20 procents energieffektivitet fram till 2020, och vi kommer i slutändan att få säga till den europeiska allmänheten att det var ett tomt löfte, och att det i verkligheten inte kommer att bli av för att vi bara uppnådde 9 procent. Jag anser att detta är ett oacceptabelt argument som motsäger sig självt, för det faktum att vi inte kommer att nå upp till 20 procents energieffektivitet är just precis skälet till att vi inte sätter upp bindande mål för att nå dit. Om mål har denna effekt har de också den effekten att de skapar motivation för politiska riktlinjer och projekt. Om vi inte vill göra detta är vi fega och kan inte förlita oss på den goda viljan. Vi måste, tyvärr i det här fallet, förlita oss på politisk vilja.

Jag hoppas att den politiska viljan i morgon kommer att luta mot att vi fastställer målet på 20 procents energieffektivitet fram till 2020, och inte bara för att detta kommer att skapa en miljon arbetstillfällen, nya jobb, och vi är inte i en situation där vi kan låta möjligheten att skapa arbetstillfällen gå oss ur händerna. Det som tycks ske här med denna förmodan om att det inte ska bli något gemensamt åtagande är samma sak som håller på att hända med den ekonomiska politiken på EU-nivå.

Europeiska unionen visar sig nu vara oförmögen att bedriva en ekonomisk politik som skapar nya jobb. Den visar sig också vara oförmögen att ha en gemensam politik för energieffektivitet. Jag hoppas att det inte förblir så. Jag hoppas att vi ska lyckas inte bara inom den här sektorn, utan också inom byggsektorn och jag hoppas verkligen att vi i morgon kan ge ett svar som inte bara är unisont och tydligt, utan också en motåtgärd mot den kris vi upplever just nu.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen.(SK) Herr talman! I den framförhandlade översynen av handlingsplanen för energieffektivitet beskrivs flera sätt på vilka EU skulle kunna bidra till att förverkliga sina ambitioner för den planerade minskningen av utsläppen av växthusgaser fram till 2020.

Filosofin i det inlämnade betänkandet bygger på den logiska uppfattningen att vi kan åstadkomma en kraftig minskning av produktionskostnaderna och miljöförstörelsen om vi lyckas använda energin rationellt och om vi vidtar nödvändiga och överkomliga åtgärder för att begränsa energislöseriet i alla energiförbrukande sektorer. De föreslagna åtgärderna avser inte bara energiinfrastrukturområdet, dvs. produktion och överföring av el, utan även byggnadssektorn, industriproduktion och transportsektorn. Åtgärderna framställs i allmänhet som grundläggande postulat vars förväntade fördelar inte behöver beskrivas. Det är utan tvekan bra att EU får en sorts förteckning över åtgärder som kan leda till en gradvis ökning av energieffektiviteten. Men när det gäller den utsatta tidsfristen för EU:s åtagande att fram till 2020 minska den mängd växthusgaser som produceras i Europa med 20 procent, vore det kanske en bra idé att tänka på vilka åtgärder, i vilken omfattning, till viken kostnad och vilket slutresultat vi är beredda att vidta under de kommande tio åren inom ramen för våra nuvarande alternativ och befogenheter.

Jag säger inte att vi ska sluta främja förändringar och ökad effektivitet i produktion och överföring av energi, men med tanke på kostnaden och den tid som krävs för att planera, utforma och genomföra dem tror jag inte att mycket kommer att förändras på detta område fram till 2020, och samma gäller för flera andra åtgärder som har föreslagits. Jag är därför övertygad om att det vore bra om kommissionen nu kunde välja ut åtgärder från detta omfattande dokument som är genomförbara ur organisatoriskt, ekonomiskt och tidsmässigt perspektiv, åtgärder som vi kan koncentrera oss på för att skapa en första impuls för antagandet av en filosofi om energianvändning som en del först i experternas, och sedan i allmänhetens, sätt att tänka. Vi försöker redan främja uppvärmningen av byggnader och uppmuntra människor att byta ut sina konsumtionsvaror eller bilar mot effektivare och bättre sådana. Låt oss fortsätta med detta på ett mer kraftfullt, och kanske mer sofistikerat sätt, och låt oss ge ytterligare uppmuntran till införandet av nya och vettiga åtgärder. Detta är, i min uppfattning, sättet att öka energieffektiviteten.

 
  
MPphoto
 

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE).(LV) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har en fråga. Vem vet hur mycket olja och gas som vi importerar i Europa? Vem vet hur mycket olja och gas som vi utvinner i Europa? Svaret är att, fastän vi utvinner en viss mängd i Europa, jämfört med våra krav importerar vi olja och gas i stor skala från Mellanöstern och Ryssland. Detta importberoende, som visar en ökande trend, innebär att vi får allt svårare att upprätta förbindelser med dessa tredjeländer på objektiva grunder. Men låt oss reflektera en stund över vad denna import av olja och gas innebär. Vad innebär den för vår befolkning? Det innebär i själva verket att EU:s pengar exporteras till dessa tredjeländer. Genom att importera olja och gas exporterar vi egentligen pengar.

Vad vet vi om framtiden? Vi vet att det pris vi betalar för olja och gas bara kommer att öka i framtiden eftersom dessa resurser blir allt svårare att tillgå och allt dyrare att utvinna. Detta innebär att vi i framtiden, om vi inte ändrar vårt beteende, kommer att fortsätta exportera allt mer av våra egna pengar ut ur EU till tredjeländer.

Mina damer och herrar, det finns ett sätt att sätta stopp för denna massiva export av pengar från EU, och det är mycket enkelt: genom att spara. Spara på energi. Genom att spara på energi tjänar vi egentligen pengar som vi kan investera i våra egna ekonomier i stället för i tredjeländer. Jag uppmanar därför alla mina kolleger att stödja Bendt Bendtsens betänkande om energieffektivitet, som är ett sätt för oss att verkligen stötta vår egen ekonomi. Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 

  Marita Ulvskog (S&D). - Herr talman! Jag vill också börja med att tacka Bendt Bendtsen. Slutsatsen är mycket tydlig i betänkandet. Vi måste så snart som möjligt få bindande energieffektivitetsmål, och detta är viktigt av en rad olika skäl: av ekonomiska skäl, konkurrensskäl, jobbskäl, samt miljö- och klimatskäl.

Kommissionär Oettinger tog upp språkfrågan. Det handlar om energibesparing eller energieffektivisering, och frågan är vad vi talar om egentligen. I mitt hemland brukar vi säga så här: Det är dumt att elda för kråkorna. Det vill säga att vi ska inte använda våra energiresurser på ett sådant sätt att vi får ett otillräckligt utbyte av dem. Det är ganska självklart, och flera av er har varit inne på balansen mellan energiproduktion och kostnader för det, risktagande med det och konsumtionen av energi. Vi ska naturligtvis vara så smarta som möjligt.

Hur ska man då mäta målen som kommissionären tog upp? Som i alla andra sammanhang där vi har gemensamma ambitioner på global eller europeisk nivå måste vi komma överens om en gemensam mätmetod och därefter fatta besluten om bindande mål. Det vi just nu testar är ineffektiviteten i att inte ha bindande mål och att genom steg-för-steg-metoden skjuta en förändring på framtiden. Det tycker jag att vi ska sluta med, och jag tycker att vi ska stödja Bendt Bendtsen.

 
  
MPphoto
 

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE). (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Energieffektivitet har alltid varit den största tillgång som erbjudits oss. Det är den sovande jätten med den dolda men enorma potentialen för Europas energiindustri. Allt detta stämmer, och det bästa med det är att det är så fritt från ideologi. Framför allt kan inställningen till denna fråga vara teknikneutral.

Allt som intresserar oss här, och det är en punkt som tydligen dessutom är lite splittrande, är frågan om huruvida målen är bindande. Jag måste i detta sammanhang säga, Günther Oettinger, att jag gillar din tvåstegsstrategi där du börjar med att visa förtroende för medlemsstaterna och bygga frivilliga avtal och sedan, om vi märker att vi inte kommer att uppnå målen före 2020, kanske plocka fram tumskruvarna. Det är rätt strategi.

I stort sett går betänkandet i rätt riktning – det finns lite att anmärka på. Det finns dock en fråga som jag vill ta upp, nämligen regionalfondernas roll. Du tog upp den här frågan, Günther Oettinger. Regionalfonderna tillsammans med sammanhållningsfonderna är ett enormt instrument som EU förfogar över men inte använder. När det gäller energieffektivitet skulle vi äntligen kunna skapa europeiskt mervärde som kan användas på ett innovativt sätt för att ta tag i energieffektivitet på ett sätt som vi inte har gjort tidigare. Som föredragande för beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen kan jag se hur mycket pengar vi har slösat när det gäller sammanhållning. Låt oss sätta stopp för detta slöseri. Jag stöder det synsätt du har på denna fråga, Günther Oettinger, och det faktum att du försöker få till stånd ett större utnyttjande av dessa fonder, bl.a. för detta instrument för energieffektivitet. Det är det enda sättet för oss att verkligen säkerställa att det finns sammanhållning, åtminstone på energiområdet.

Jag känner att jag måste varna för smutskastningskampanjer, som i fallet med glödlampor och duschmunstycken. Det är sådant som fjärmar medborgarna. Vi måste därför se till att försöka uppnå energieffektivitet i allmänhet och hålla detta mål i åtanke utan att ta till ideologiska smutskastningskampanjer som i slutändan får medborgarna att tappa sitt positiva intryck av EU.

 
  
MPphoto
 

  Bas Eickhout (Verts/ALE).(NL) Först av allt vill jag tacka föredraganden Bendt Bendtsen för det betänkande som han har utarbetat och som innehåller kärnan i vad som behöver ske här.

Men låt oss sätta allt i perspektiv. Alla vet att år 2050 måste Europa ha minskat sina utsläpp av växthusgaser antingen med 80 procent, eller som vi förespråkar, med 95 procent. Detta är en otrolig utmaning. Var kan vi göra de största besparingarna? De största besparingarna kan åstadkommas genom att förbruka mindre energi. Då skulle vi behöva importera mindre energi, ersätta mindre energi, dvs. utveckla färre alternativ, och det är helt enkelt den billigaste vägen framåt. Därför är det absurt att vi, och särskilt de av oss i kommissionen, fastän vi redan vet att Europa är på väg att misslyckas med att uppnå detta energibesparingsmål, fortsätter fokusera på att uppnå målen för minskning och förnybar energi. Det innebär att energibesparing, eller minskad energiförbrukning, är ett mål som vi inte kommer att lyckas nå.

Men det finns så mycket energi att spara från allt omkring oss. Till exempel från den byggda miljön. Den byggda miljön förbrukar ungefär 40 procent av vår energi, varav 99 procent förbrukas av befintliga byggnader. Dessa måste anpassas till att bli mer energieffektiva. Den nuvarande anpassningstakten i Europa är 1,4 procent per år: med andra ord kommer det att ta oss 60 år att ersätta hela den byggda miljön. Det kommer att ta oss till 2070, men under tiden har vi satt upp mål som vi måste nå fram till 2050!

Det är exakt vad detta borde handla om: vi måste se till att åstadkomma energibesparingar i den byggda miljön, till exempel, i mycket snabbare takt, varför vi har lämnat in ett ändringsförslag för ett EU-initiativ om byggnader. Alla kommer att spara pengar på det, det är ett billigare alternativ, och vi kommer att förbereda oss för framtiden och – viktigast av allt – det kommer att spara folk pengar. De kommer inte att behöva lägga så mycket pengar på energi. Detta är ett argument som man nästan aldrig hör. I slutändan kommer vanliga människor att behöva lägga ut mindre pengar för energi. Det är vad detta borde handla om!

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Ziobro (ECR).(PL) Herr talman! Sedan september 2009 har européerna fått byta ut sina traditionella glödlampor, som de var vana vid, mot sådana som tillverkas med ny, energibesparande teknik. Behovet av ett sådant skifte motiverades med slagord för energibesparing, och skiftet har genomförts trots tecken på att kostnaden för EU-medborgarna skulle bli för hög, särskilt över en så kort tid. Det är en öppen hemlighet att de uppgifter som kommissionen då presenterade om effekterna av ett sådant skifte kom från reklammaterial från producenterna av dessa nya tekniska glödlampor, och det finns en hel del bevis som tyder på att så var fallet.

I det betänkande som vi håller på att diskutera kan vi se liknande överoptimistiska antaganden. Man tar inte tillräcklig hänsyn till skillnaderna i utveckling mellan medlemsstaterna och därmed inte heller till den kostnad som dessa kommer att behöva betala om rekommendationerna genomförs. Om industrisektorn måste uppnå en årlig 2-procentig förbättring av energieffektiviteten, såsom anges, samtidigt som de ska minska utsläppen av växthusgaser, kommer det att leda till att produktionskostnaderna ökar och att produktionen flyttas utanför Europa.

 
  
MPphoto
 

  Jacky Hénin (GUE/NGL).(FR) Herr talman! Att försöka genomföra besparingar är en sann utmaning – en utmaning som gör att vi kan minska Europas beroende, en utmaning som gör att vi kan frigöra stora ekonomiska resurser som kan finansiera forskning kring nya former av energiproduktion, och en utmaning som gör att vi kan förnya våra regioner.

Även om vi främst måste ägna vår uppmärksamhet åt byggnadernas energieffektivitet, är det viktigt att EU:s och medlemsstaternas mål och åtgärder inriktar sig på allmännyttiga bostäder, eftersom de fattigaste måste ha störst nytta av våra insatser för energieffektivitet. Vi måste sätta stopp för denna skandal där de fattigaste får betala de högsta elräkningarna samtidigt som man, i energieffektivitetens namn, uppfinner skattemässiga kryphål som gör det möjligt för de rikaste att minska sina räkningar och samtidigt betala mindre skatt.

En sann politik för energieffektivitet borde också innebära en möjlighet att sälja el till ett lägre pris till järnvägar, tunnelbanor och spårvagnar, så som man gjorde i Frankrike innan de europeiska direktiven om den inre marknaden för energi förbjöd det.

En av de första åtgärderna borde därför vara att avskaffa EU:s inre marknad för energi, eftersom konkurrens på en produkt som elektricitet, som inte kan lagras och är svår att transportera, är en avvikelse när det gäller energieffektivitet.

Slutligen kommer energieffektivitet inte att skapa högkvalificerade arbeten om inte den bygger på ett äkta strategiskt industriellt EU-initiativ som är fritt från den fria marknadens begränsningar.

 
  
MPphoto
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE).(PL) Herr talman! Jag håller med föredraganden om att större vikt borde läggas på systeminnovationer, exempelvis smarta nät, smarta mätsystem, enklare integrering av källor för förnybar energi och också utvecklingen av en övergripande strategi för värmeproduktion och värmedistribution. Jag anser dock att den största besparingen och den största effektiviteten kan uppnås genom att främja varje enskild EU-medborgares personliga ansvar. På samma sätt som vi lärde oss spara på vatten måste vi lära oss respektera energi och använda den effektivt. Alla förfaranden för beviljande av tillstånd för ny infrastruktur bör förenklas och påskyndas för att maximera potentiella besparingar.

Energieffektivitet och energitrygghet kommer att prioriteras i det kommande ungerska ordförandeskapet för Europeiska unionen. Polen, som kommer att ta över ordförandeskapet efter Ungern, och som har tagit med frågan om energitrygghet i sin dagordning, kommer också att intensifiera dialogen om moderna lagstiftande och icke-lagstiftande åtgärder för att den europeiska energisektorn ska fortsätta vara konkurrenskraftig samtidigt som energieffektiviteten förbättras.

Jag måste här betona att för mig personligen är rimligheten i prognoserna och kvaliteten i Primesmodellen som EU tillämpar en allt viktigare fråga, särskilt med tanke på att man inte lyckades nå samförstånd i Cancún. Det är ett ämne för en annan debatt, men jag vill nu vädja om att uppmärksamhet fästs vid en ny efterkrisstrategi för EU:s förbrukning och efterfrågan på energi. Transport verkar vara det lämpligaste sättet att genomföra moderna, energieffektiva lösningar. EU:s energieffektivitet bör anpassas till efterfrågan, som är direkt knuten till kostnader och förändringar i medborgarnas vanor. Enligt min mening kommer förändringar att åstadkommas genom mätbara fördelar för konsumenterna, samt lämpliga incitament och långsiktiga finansieringsformer för producenterna.

 
  
MPphoto
 

  Francesco De Angelis (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Bendt Bendtsens betänkande är positivt av minst fyra skäl:

– Det bekräftar att energieffektivitet är det effektivaste och snabbaste sättet att minska utsläppen av växthusgaser och att ett fast åtagande att tillhandahålla resurser och investeringar på detta område kommer att leda till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen för små och medelstora företag.

– Det lägger fram giltiga förslag på fungerande finansieringsinstrument och uppmanar kommissionen att starkt betona yrkesutbildning, tillgång till information för de små och medelstora företagen och renovering av befintliga byggnader.

– Det sätter upp specifika mål och fastställer avtal om energiprestanda som ett instrument för inköp av garanterade energibesparingar och en språngbräda för att skapa arbetstillfällen och minska EU-medborgarnas energiräkningar.

– Slutligen kommer betänkandet att vara mer användbart om bindande utsläppsmål kan fastställas utan några om och men.

Vi måste göra det tjugoprocentiga målet till ett nåbart mål. Vi får inte låta denna möjlighet, som skulle vara ett uppmuntrande tecken för Europa, gå oss förbi.

 
  
MPphoto
 

  Vladko Todorov Panayotov (ALDE).(BG) Herr talman! Att uppnå en hög grad av energieffektivitet är EU:s grundläggande politiska mål, eftersom det är en viktig del av den övergripande strategin att bygga en konkurrenskraftig ekonomi med lägre koldioxidutsläpp som kan stimulera affärsverksamhet och förbättra sysselsättningen genom att skapa många nya jobb. Med morgondagens omröstning om handlingsplanen för energieffektivitet, kommer Europaparlamentet att sända en stark signal till kommissionen och rådet om behovet av snabba och riktade åtgärder på detta område.

För det första uppmanar jag kommissionen att genomföra en grundlig analys av hur effektiv den befintliga lagstiftningen är när det gäller renovering av det befintliga fastighetsbeståndet och högre energistandarder för nya byggen. Skapandet av en effektiv energiinfrastruktur och utvecklingen av en modern fordonsteknik är andra viktiga prioriteringar som jag hoppas kommer att ingå i kommissionens föreslagna plan för energieffektivitet för 2011.

Sammanfattningsvis vill jag säga att energieffektiviteten har potential att bli, och måste bli en lönsam affär. Det kan den göra på egen hand och ge en hög social avkastning.

 
  
MPphoto
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL).(PT) Herr talman! Verkligheten visar att det inte räcker med att anta en handlingsplan för energieffektivitet. En bedömning av resultaten i handlingsplanen från 2006 bör göras och åtgärder bör vidtas för att kunna uppnå målen genom att diversifiera metoderna för att öka energieffektiviteten. Krisargumentet kan inte användas som en ursäkt för att inte uppfylla tjugoprocentsmålet år 2020, inte heller för att avfärda lösningar för bekämpningen av det allvarliga problemet med energifattigdom.

Det är viktigt att rapportera positiva erfarenheter från andra länder, utan att glömma bort Kina och Förenta staterna, och att investera i finansiering av åtgärder som ökar energieffektiviteten i byggnader, allmännyttiga bostäder, transport och industri. Nödvändiga resurser bör ingå i EU:s budget för att stödja medlemsstater och familjer som har stora svårigheter. Energieffektiviteten ökar dessutom sysselsättningen, minskar fattigdomen, och är en faktor för framsteg och social utveckling. Vi måste satsa på det.

 
  
MPphoto
 

  Richard Seeber (PPE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Ni har lagt fram en mycket bra plan och Bendt Bendtsen har gjort den ännu bättre. Vi måste lyckas bryta ekvationen ”ökad ekonomisk tillväxt är lika med ökad energiförbrukning”. Detta utgör en särskild utmaning för oss som politiker eftersom vi har en normal teknisk utveckling som förstås kännetecknas av att vi har energieffektivare produkter och affärsmetoder. Vi måste dock lyckas sänka våra energiräkningar trots en starkare ekonomisk tillväxt. I detta sammanhang måste vi få fram riktigt innovativa lösningar och skapa de rätta incitamenten genom vår politik. Ekonomisk historia har också visat oss att de samhällen som har haft mest framgång på lång sikt var de samhällen som gjorde denna effektivitet – både vad gäller råvaror eller energi – det motto de levde efter. Detta är särskilt en utmaning för oss européer, med vår höga levnadsstandard.

Vi måste främja energieffektivitet om vi verkligen hoppas kunna nå våra klimatmål. Jag vill också ta mig friheten att påminna er om att ett minskat importberoende av fossila bränslen fortfarande är ett viktigt politiskt mål. Det kapital som frigörs till följd av de lägre energiräkningarna utgör dessutom ytterligare en stor potential för konsumtion som kan bidra till vår långsiktiga ekonomiska tillväxt.

Med detta sagt anser jag att den strategi som ni har valt, dvs. att inte lägga fram dessa mål i bindande form, är den rätta. Vi får inte tappa bort oss i debatter om definitioner och mätproblem. Det är viktigt att vi kartlägger vägen framåt. Kommissionen och föredraganden har rätt inställning i detta avseende. Vi borde låta detta mål vara icke-bindande, men det innebär inte att vi ska sänka våra ambitioner. Av angivna skäl måste våra ambitioner fortsätta vara höga, men att välja en lösning där detta bara är möjligt genom bindande mål är inte rätt väg att gå och vår grupp kommer därför att avvisa ett sådant förslag.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda (S&D).(DE) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Bendt Bendtsen för ett mycket bra betänkande. Jag har egentligen bara en kommentar, herr kommissionsledamot, och det är att du har din bakgrund i regional politik, i en stor stat i Tyskland, medan jag har min i lokalpolitiken. Vi kommer inte att uppnå målen, bindande eller ej – och jag förespråkar bindande mål – om vi inte vänder oss direkt till stater, regioner och samhällen och förklarar för dem vad som kan göras. När jag tänker på renovering av bostäder, transportpolitik – som du tack och lov nämner ofta – och bekämpning av energifattigdom handlar det om områden som inte är reglerade på nationell nivå, utan framför allt på lokal, regional och kommunal nivå. Vi måste därför också vara aktiva på denna nivå. Det är en stor möjlighet för oss att få med städer och samhällen i det stora europeiska projektet för energieffektivitet, energibesparing och förstås andra områden inom energipolitik.

Jag vill därför be dig att agera därefter och kanske också fästa viss uppmärksamhet vid hur vi bättre kan nå fram till medborgarna, särskilt genom städer, samhällen och regioner, eftersom denna koppling är absolut nödvändigt för att dessa mål ska godtas – bindande eller ej.

 
  
MPphoto
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE).(PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Energieffektiviteten är ytterst viktig för att öka försörjningstryggheten, förbättra luftkvaliteten, minska utsläppen av växthusgaser och öka konkurrenskraften i vårt samhälle. Energieffektivitet innebär att göra mer med mindre resurser. Detta betänkande framställer en ambitiös vision om energieffektivitet genom exempelvis införandet av individuella mål och positiva incitament. Viktiga element införs i fråga om moderniseringen av energiinfrastrukturen, som t.ex. smarta nät, energieffektivitet inom byggnads- och transportsektorn, användning av informations- och kommunikationsteknik, och utveckling av vetenskaplig forskning på energiområdet.

Detta betänkande understryker behovet av att fördubbla anslagen för vetenskaplig forskning inom teknisk utveckling och demonstration på energiområdet. När det gäller finansiering, uppmanar betänkandet till utnyttjandet av strukturfonderna till stöd för energieffektivitet och kräver att detta ska prioriteras i EU:s budget efter 2013.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag gratulera föredraganden Bendt Bendtsen för hans utmärka arbete och för den jämvikt han har åstadkommit, och vill uppmana er alla att stödja detta viktiga betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Zigmantas Balčytis (S&D).(LT) Herr talman! Trots att många lagstiftningsåtgärder har införts på området för energieffektivitet och energibesparing, har inte alla lett till det önskade resultatet. Med den aktuella takten på framstegen kommer vi, enligt vetenskapliga studier, inte ens att uppnå hälften av det uppsatta tjugoprocentsmålet. Därför måste vi vidta mer bindande åtgärder och större kontroll i medlemsstaterna. Jag anser att kommissionen, i översynen av handlingsplanen för energieffektivitet, bör allvarligt beakta att medlemsstaterna inte utnyttjar de möjligheter som finns att spara energi i tillräcklig utsträckning, vilket hindrar en ökning av energioberoendet. Det är också nödvändigt för enskilda medlemsstater att fastställa bindande mål för energieffektivitet och övervaka hur dessa genomförs, annars kommer den enorma energibesparingspotentialen att förbli outnyttjad.

 
  
MPphoto
 

  Lambert van Nistelrooij (PPE).(NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag är glad att få kommentera detta betänkande. Det är ett utmärkt betänkande eftersom det ger oss möjlighet att uppnå ett antal saker samtidigt: inte bara miljömässiga mål och mål för koldioxidminskning, men också vissa av våra mål som rör produktion och andra mål som är utformade för att garantera att vi förblir konkurrenskraftiga. Det är bra både för miljön och för plånboken.

Herr kommissionsledamot! Du har också talat om din ambition att ta fram en handlingsplan på kort tid. Låt mig, dock, påpeka tre saker: Den första punkten handlar om nationella handlingsplaner för energieffektivitet. Det finns mycket mer utrymme för förbättring där och kommissionen måste genomföra en kritisk bedömning av dessa. Du har angett att du kommer att arbeta i två steg. Det första steget kommer att handla om samråd, med vissa påtryckningar, och det andra steget kommer antagligen att innefatta en viss grad av tvång. Jag har i mina tidigare samtal med kommissionsledamoten och i mina ändringsförslag insisterat på att påtryckningar utövas och gläds över att den här frågan nu lyfts fram.

Jag har bara en fråga till kommissionsledamoten: kommer det att finnas tillräckliga verktyg för att slutföra målet när man går in i det tvingande stadiet? Skulle du kunna förklara detta för oss nu eller inom den närmaste framtiden, eller i den handlingsplan?

Den andra punkten handlar om regionalpolitik. Hannes Swoboda tog också upp frågan. Mycket mer kan göras med dessa fonder. I de flesta länderna används de tillgängliga fonderna inte till att förbättra energieffektiviteten. Jag har därför lagt fram ett ändringsförslag till artikel 81 för att förtydliga formuleringen. Det behöver inte alltid innebära mer pengar, det handlar också om att använda de befintliga resurserna på ett klokt sätt.

Till sist, den sista punkten, – och här håller jag också med Hannes Swoboda – behöver vi få medborgare, lokala myndigheter och företag att bli mer engagerade i energibesparing, med hjälp av åtgärder som t.ex. kvalitetsmärkningar, överenskommelser med borgmästare och avtal med industrisektorn. I mitt land, Nederländerna, har ett bra avtal med industrin lett till en tvåprocentig förbättring av energieffektiviteten per år. Det är ett exempel på vad vi skulle kunna åstadkomma i konkreta termer! Tack, jag önskar er all framgång, och tack till föredraganden.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Herr talman! Mellan 50 och 125 miljoner européer lider av energifattigdom. Därför anser vi att man bör prioritera en politik för energibesparingar och energieffektivitet på området för allmännyttiga bostäder.

Bara en procent av de byggnader som kommer att finnas år 2020 kommer att vara nya byggnader. Därför kan man inte, när man diskuterar befintliga byggnader, tala om bindande mål utan att avsätta tillräckliga ekonomiska resurser. Vi anser därför att det krävs innovativa finansieringsmetoder och skattelättnader som kan göra investeringar i energieffektivitet attraktiva och ge långsiktigt institutionellt stöd.

Herr kommissionsledamot! Nyligen höll gruppen för Concerto–programmet ett möte i parlamentet, fem år efter att den inrättades. Tyvärr, berättade de 400 företrädarna för lokala och regionala myndigheter att det inte är känt på lokal och regional nivå att medlemsstaterna har möjlighet att utnyttja 4 procent av anslagen från den regionala utvecklingsfonden på nationell nivå för energieffektivitet i byggnader.

Jag vill därför avsluta med att be dig, Günther Oettinger, att utnyttja halvtidsöversynen till att avsätta mer medel till program för energieffektivitet och att verka för möjligheten att använda 15 procent av Eruf-medlen till energieffektivitet i den kommande budgetplanen.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Cancian (PPE).(IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden Bendt Bendtsen för hans noggranna betänkande.

Kommissionsledamoten öppnade sammanträdet med att säga – och det instämmer jag i – att vi är något retoriska i dag när vi talar om effektivitet, att osäkerhet omger det tjugoprocentiga målet, eftersom det redan har halverats, och vi vet inte riktigt vad vi ska referera till. Jag vill tillägga att det inte finns någon kultur för energibesparing och energieffektivitet.

Vi befinner oss därför i en situation och vid en punkt där vi inte har något annat val än att ändra oss. Hur? För det första anser jag att vi bör satsa på innovation och ny teknik inom båda områden – energieffektivitet i byggnader och, framför allt, energieffektivitet inom transportsektorn.

Jag vill också understryka vikten av att ha tillräckliga resurser för att uppnå dessa mål. Jag anser att vi måste spendera för att spara. I parlamentet i dag förklarade ordförande José Manuel Barroso att euroobligationer inte kommer att användas och att han har andra finansiella instrument i åtanke.

Herr kommissionsledamot! Vi antog nyligen ett betänkande som inrättar en fond för att finansiera energieffektivitet genom att utnyttja medel som har blivit över från tidigare återhämtningsplaner. Även om den har en begränsad budget, anser jag att fonden har ett symboliskt värde eftersom den fastställer principen att locka till sig privat kapital i en modell lik offentlig-privata partnerskap, rationalisera de medel som redan finns till vårt förfogande – sammanhållningsfonder och andra – och placera dem i en behållare som kan locka till sig pengar, som i stället för att ge bort pengar lånar ut dem genom utvecklingen av större projekt. Det bör vara en rullande fond som ger mening åt allt detta.

Jag anser att detta är det rätta systemet för att söka resurser och se till att effektiviteten inte längre är ett tabubelagt ämne.

 
  
MPphoto
 

  Mario Pirillo (S&D).(IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Handlingsplanen för energieffektivitet bör ses över ur ett holistiskt synsätt som kombinerar de många strategiska politiska inriktningarna i Europa.

Det är viktigt att investera i energieffektivitet eftersom det bidrar till att säkerställa att målen för utsläppsminskningarna uppnås senast 2020. Det är också viktigt att betona de initiativ som gör det möjligt att mer fullt ut utnyttja den energibesparingspotential inom EU som ännu inte har använts.

Jag gläder mig över att stor uppmärksamhet har riktats mot byggnaders energiprestanda. Initiativ av detta slag måste genomföras också på europeisk nivå. Företagen bör återigen fundera över hur de kan se till att deras produktionsprocesser och deras produkter blir mer effektiva.

Slutligen är det bra att fastställa obligatoriska effektivitetsmål, för utan sådana blir det svårt att uppnå ambitiösa resultat i EU.

 
  
MPphoto
 

  Anni Podimata (S&D).(EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill återkomma till en sak: betydelsen av att anta bindande mål för energieffektivitet för Europas ekonomi. Under de svåra ekonomiska förhållanden som råder i en rad medlemsstater som behöver kraftfulla stimulansåtgärder för tillväxt och för att skydda och skapa arbetstillfällen kommer ett bindande mål att skapa en lämplig investeringsmiljö för att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft och exportpotential, särskilt små och medelstora företag som är verksamma inom teknik och tjänster för energieffektivitetsteknik.

Medlemsstaterna kommer att ta de initiativ som behövs för att stärka de marknader inom varje ekonomi där de kan erbjuda det största mervärdet och skapa flest arbetstillfällen. Dessutom kommer hushållen, företagen och den offentliga sektorn att få avsevärda komparativa ekonomiska fördelar, eftersom de kommer att få lägre energikostnader. Jag vill därför gratulera föredraganden till betänkandet och uppmanar Europeiska kommissionen att genomföra förslagen i Bendtsens betänkande, och att därigenom samtidigt hjälpa våra ekonomier ut ur krisen.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är tydligt att energieffektivitet är ett mycket viktigt ämne och naturligtvis måste vi vara väldigt sparsamma med fossila bränslen. De nyckelsiffror vi begärde måste självklart vara en utmaning, men de måste också innehålla ett visst mått av proportionalitet; de måste alltid vara realistiska. De måste vara effektiva för samhället, men också för individen, och det måste vara ekonomiskt möjligt för fastighetsägare. För medborgarna måste det vara gripbart och möjligt att förklara och framför allt måste det vara ekonomiskt möjligt för dem. Utan allmänhetens acceptans kommer det nämligen inte att vara möjligt med klimatskydd. Det är särskilt denna aspekt som jag anser fattas i betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Kriton Arsenis (S&D).(EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Förhandlingarna i Cancún var ganska framgångsrika. Förhandlingarna om klimatförändringarna går framåt. Länder som Kina har väntat på resultatet från Cancún. De har vidtagit åtgärder också efter misslyckandet i Köpenhamn. Om vi inte investerar i områden som energiprestanda och energisparande kommer vi att förlora dubbelt så mycket. Å ena sidan kommer hushållen, företagen och de allmännyttiga tjänsterna att fortsätta att betala absurda summor och å andra sidan riskerar vi att förlora vår ledande ställning i den gröna ekonomin i Europa.

Vi måste därför tänka att om vi redan har problem med länder som Kina, hur ska vi kunna konkurrera med ett grönt Kina i framtiden? Det är därför verkligen viktigt för oss att stödja ett bindande mål för Europeiska unionen med syfte att uppnå 20 procent energisparande.

 
  
MPphoto
 

  Sonia Alfano (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den politik för energieffektivitet som hittills har genomförts av de olika medlemsstaterna inför 2020 kommer inte att göra det möjligt för oss att nå målet på en minskning av energikonsumtionen med 20 procent. Om vi har tur kan vi klara att nå en minskning på 10 procent, ett resultat som verkligen är en besvikelse.

Om energikonsumtionen fortsätter att öka kan vi riskera att inte uppnå målet på 20 procent från förnybara energikällor, eftersom det målet beräknas som en del av EU:s slutliga energikonsumtion. Jag är också starkt för ett fastställande av ett bindande mål för energieffektivitet för att se till att Europas klimatpolitik och energipolitik förstärker varandra ömsesidigt.

Tyvärr visar fakta att tillit till enskilda medlemsstaters goda vilja inte kommer att fungera. Europeiska unionen måste tydligt visa vägen med tydliga och effektiva politiska åtgärder och mål. Låt oss sluta att investera i nya anläggningar för att producera mer energi och låt oss använda våra pengar och insatser till den renaste energin i världen, den energi vi kan undvika att använda.

Slutligen uppmanar jag till att anta ändringsförslag 2 som uppdrar åt kommissionen att lägga fram ett initiativ om energiprestanda i befintliga byggnader under 2011.

 
  
MPphoto
 

  Oreste Rossi (EFD).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Energieffektivitet är nyckelordet för vår framtida ekonomi, men det bör vara något som främjas och inte något som föreskrivs. Man måste få med sig medlemsstaterna genom att se till att den som väljer att göra sitt företag eller sin bostad mer energieffektiv får stöd till detta.

Vi kan inte gå med på att tvinga enskilda individer att investera utan att övertyga eller uppmuntra dem. Att förbättra energieffektiviteten innebär att hjälpa miljön och spara på resurser, men på ett sådant känsligt område som detta är det avgörande att kombinera dessa val med gemenskapspolitik som syftar till att skapa en enhetlig europeisk energimarknad.

Bindande mål innebär bara onödiga och mycket ofta ineffektiva utgifter. Det är bättre att övertyga medborgarna, institutionerna och organen om att besparingar på detta område är viktiga också för människors säkerhet och livskvalitet.

 
  
MPphoto
 

  Csanád Szegedi (NI).(HU) Herr talman, mina damer och herrar! Vår ståndpunkt är att orsaken till klimatförändringarna som i allt högre grad påverkar klimatet inte endast är miljöförstöringar som människan har orsakat. Vi har dock alla ansvar för att få stopp på miljöförstöringen, både lokalt och globalt, och att med bästa förmåga göra insatser för att återställa miljön så att den blir så hälsosam som möjligt. Energieffektivitet är därför också ett viktigt inslag som vi välkomnar. De byggnader vi använder utgör ungefär 40 procent av världens energikonsumtion, och att det är därför av yttersta vikt att behandla frågan om dessa byggnader. Vi måste vidta nya åtgärder i riktning mot en ny nollnivå för koldioxidutsläpp och vi måste också finna en lösning på problemen med att modernisera de befintliga byggnaderna när det gäller energieffektivitet. Vi måste också kontinuerligt minska konsumtionen och de miljöförstörande utsläppen från fordon genom att kräva införande av hybrider och teknik där uteslutande el används. Jag är övertygad om att vi som ledamöter av Europaparlamentet och politiker måste föregå med gott exempel när det gäller energieffektivitet.

 
  
MPphoto
 

  Elena Băsescu (PPE).(RO) Herr talman! Också jag vill betona betydelsen av att främja energieffektivitet eftersom det kan ge stora fördelar för hela ekonomin. Även de sociala fördelarna måste nämnas, vilka inbegriper skapande av nya arbetstillfällen senast 2010.

Jag anser att det är viktigt att utveckla och sälja ny spetsteknologi inom energiområdet. På detta sätt kan de energiintensiva europeiska företagens konkurrenskraft behållas då de möter konkurrensen på världsmarknaden. Jag ställer mig positiv till att nå en överenskommelse om en gemensam metod för att mäta de nationella målen för energieffektivitet och övervaka framstegen mot att uppnå dem.

Jag välkomnar också kommissionens arbete ”mot ett gemensamt europeiskt energinät”. Det borde leda till praktiska förslag om att förenkla och påskynda tillståndsförfaranden för infrastrukturprojekt.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Stihler (S&D).(EN) Herr talman! Jag vill tacka Bendt Bendtsen för att han nämnde byggindustrin i inledningen av sitt anförande. Jag skulle bara vilja uppmärksamma honom på att mitt betänkande om byggprodukter kommer att bli föremål för omröstning i januari och vi diskuterade energieffektivitet i det betänkandet också.

Två snabba punkter bara. Hannes Swoboda nämnde de lokala myndigheternas betydelse. Jag vill bara uppmärksamma parlamentet på att budgetnedskärningar som drabbar de lokala myndigheterna just nu är ett känsligt ämne särskilt i Storbritannien. Jag tror att vi måste ta upp det i de debatter och de diskussioner som kommer att bli aktuella.

Jag vill också ställa en fråga till kommissionen. I betänkandet talar vi om betydelsen av smarta mätinstrument och ett datum är fastställt till slutet av 2011 för gemensamma minimifunktioner. Kommer vi att kunna uppnå detta, Günther Oettinger? Tyvärr har vi ingen från ordförandeskapet här ikväll, men jag tror att det är viktigt. Jag vill också göra ett tillägg till de föregående talarna och ta upp frågan om energifattigdom, som jag tror att alla parlamentsledamöter är eniga om är mycket viktig att betona.

 
  
MPphoto
 

  Günther Oettinger, kommissionsledamot. (DE) Herr talman, kära parlamentsledamöter! Jag vill börja med att instämma i Hannes Swobodas kommentar att genomförandet sker på platsen – regionalt och lokalt. Vi har faktiskt många, mest positiva erfarenheter av renoveringsprogram – som ofta för varje euro i allmänna medel drar till sig sex eller sju euro från privata investeringar. Vi måste också undersöka om våra regionala program kan omfattas av detta. Jag har svårt att föreställa mig att en lokal myndighet skulle ansöka till kommissionen direkt om finansiering, men att i större utsträckning öppna regionala program för genomgripande renoveringar av byggnader tycker jag skulle vara en mycket viktig åtgärd för senast nästa finansieringsperiod.

Så har vi också frågan om en rabatt på låneräntan. Vill vi använda strukturella offentliga banker för att sänka räntan på lån för renovering av byggnader? Jag skulle också vilja komma med ett inlägg om byggnadsbeståndet. Det har ofta sagts att om man ökar energieffektiviteten sparar man pengar. Det är sant, men det sker inte direkt. Om vi ser på bostadsbeståndet i Europa kan vi se att den renovering som i genomsnitt krävs för varje bostad – från fönster till aktiv och passiv isolering och till lämplig el-utrustning och lämpliga förbättringar av uppvärmningssystemen – skulle uppgå till cirka 30 000 till 60 000 euro per bostad. Man sparar inte pengar första året. Resultatet av detta är att vi behöver investera under de kommande tio åren för att energiutgifterna ska minska och återinvesteras under de kommande 40 åren. Detta betyder i grunden ett kontrakt över generationsgränserna bakåt sett. Hittills har min generation byggt upp enorma skulder, vilket de valutaproblem vi har haft visar. Nu har vi för första gången möjlighet att investera genom energieffektivitet så att våra barn under de kommande årtiondena kan skörda frukterna genom lägre energiutgifter. Kan vi göra detta? Är vi beredda att göra det? Jag räknar med er. Vi måste fastställa nya prioriteringar för budgetfrågorna. Den som lägger förslag om renoveringar genom energieffektivitet i gemenskapsbudgeten måste också se på frågan ur konsekvenssynpunkt. Vi kommer inte att få mer pengar, så hur vill vi omorganisera det hela? Det kommer att vara den avgörande frågan i detta ämne också på EU-budgetnivå

Jag vill också ta upp en andra fråga. Två ledamöter av Europaparlamentet, Yannick Jadot och Bas Eickhout, har sagt att grunden är tydlig. Jag kan dock inte hålla med, den är inte tydlig. Jag säger det med Europeiska rådets beslut på bordet framför mig. I Europeiska rådets senaste beslut från mars i år framgår – och jag citerar – ”och närma sig en 20 procents ökning av energieffektiviteten” vilket i sig innebär minskad kontinuitet. Skälet till det är att ”att närma sig en 20 procents ökning” också betyder att 18, 19 eller 17 procent också skulle vara tillräckligt. Jag håller fast vid 20 procent, utan ändring, även om Europeiska rådet tog ett steg tillbaka från detta för första gången i mars. I beslutet från mars 2007 hänvisas till beräkningar av energikonsumtionen 2020, vilken skulle minskas med 20 procent.

Det organ som genomför studier för Europa är i detta fall Primes. Jag citerar tre kolumner med siffror för att visa er vilka problem vi ställs inför i detta sammanhang, vilket inte har tagits upp tidigare. Italiens energikonsumtion för 2007 var 173 miljoner ton. Beräkningen för 2020 var en ökning till 208 miljoner ton, från vilket 20 procent sedan skulle subtraheras. Det innebär att Italien i stort sett är där landet var tidigare. Den beräknade siffran stiger och 20 procent subtraheras.

Eller låt oss ta ett exempel på ett verkligt litet land – Luxemburg. Luxemburgs energikonsumtion för 2007 var 4,6 miljoner ton. Beräkningen stiger till 5,6 miljoner ton, men siffran minskar sedan till 4,5 miljoner ton igen. Eller låt oss ta Portugal som exempel. Konsumtionen för referensåret var 23,8 miljoner ton, och den siffran ökar sedan till 30 miljoner innan den går tillbaka till 24 miljoner. Vi måste mycket snart diskutera beräkningarna. Detta är den avgörande punkten och den måste tas upp kortfattat under de övergripande diskussionerna i land för land.

Många av er har förespråkat bindande mål. Jag är optimist och realist. Om vi i kommissionen skulle lägga fram bindande mål för varje medlemsstat skulle de i dag förkastas av medlemsstaterna, där vi alla också är medborgare. Det finns därför inga möjligheter att göra så, eftersom vi då inte skulle uppnå något alls. Kanske skulle en plan i två steg, där vi får med oss medlemsstaterna, vara mer realistisk och mer relevant. I en sådan plan skulle jag instruera medlemsstaterna att nu inrätta nationella effektivitetsplaner på frivillig basis, men de 20 procenten skulle gälla generellt. Om vi om två år ser att vi inte har gjort tillräckligt konsekventa framsteg, utfärdar vi bindande mål som medlemsstaterna då förmodligen inte skulle kunna förkasta. Jag ber er alla att undersöka om detta – också med den kunskap som era regeringar har – kanske skulle vara en bättre väg att gå för Europa för att uppnå våra gemensamma mål.

Nationella handlingsplaner krävs, oavsett om de är bindande eller frivilliga. Vi kan undersöka innehållet, kontinuiteten och konsekvenserna av planerna ur politisk synpunkt. Vi kommer med säkerhet inte heller att godta att några planer lämnas oförändrade om inte innehållet uppfyller våra specifikationer. Vi skulle av politiska skäl skicka tillbaka alla sådana planer.

Jag vill tacka er alla för i dag. Jag ser med glädje fram emot att återvända hit till parlamentet i mars för att formellt inleda diskussionerna med ett förslag. Betänkandet är ett utmärkt första steg i riktning mot detta.

 
  
MPphoto
 

  Bendt Bendtsen, föredragande.(DA) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack för en konstruktiv diskussion. Om människor sitter och lyssnar till detta kan det tyckas som om det råder stor oenighet kring energieffektivitet. Vare sig vi har bindande mål eller inte är energieffektivitet något som vi måste ta ställning till. Det är något vi måste göra något åt. Jag skulle vilja påpeka att vi har haft en bred diskussion i denna fråga – bindande mål – föredragandena har naturligtvis också diskuterat fakta och enats om att det är viktigt för oss att garantera överensstämmelse med den aktuella EU-lagstiftningen på detta område. Vi har infört lagstiftning i ganska många frågor. Det är viktigt att denna lagstiftning följs och det är viktigt att den genomförs. Det är också viktigt för oss att vidta åtgärder för städernas utveckling, byggnader, användning av ny energiteknik och för en bättre produktpolitik. Transporter är också något som vi måste ta ställning till och sist, men inte minst, är det viktigt att se till att många av dessa energiinitiativ finansieras i framtiden. Ur min synvinkel finns det fortfarande mycket mogen frukt inom räckhåll som vi kan plocka – med andra ord, många möjligheter att öka energieffektiviteten i Europa.

Varför är detta så viktigt nu? Jag ska inte upprepa det som parlamentsledamot Arturs Krišjānis Kariņš från Lettland sade i detta sammanhang, nämligen att Europa betalar ganska mycket pengar både till Mellanöstern och Ryssland. Skulle inte dessa pengar kunna användas på ett bättre sätt i Europa? Det är inte allt; det råder inga tvivel om att Europa vill vara ledande på detta område, det är nödvändigt för oss att investera. Investeringarna kommer naturligtvis att ha positiva effekter såsom högre sysselsättning, mer innovativa företag och nya arbetstillfällen – särskilt arbeten i de små och medelstora företagen i Europa.

Efter att ha sagt detta vill jag tacka alla här i parlamentet som har varit delaktiga. Jag vill tacka kommissionen och de berörda enheterna. Jag vill säga att ni alla har varit mycket villiga att samarbeta och jag vill tacka min egen grupp som jag har kunnat känna stor tillit till och som har stött mig hela vägen genom arbetet med betänkandet. Jag vill också tacka skuggföredragandena för deras mycket konstruktiva samarbete där de också visade motstånd. Det som dock är viktigt nu är att vi har kommit så långt att parlamentet sänder en tydlig signal till kommissionen om den väg vi måste gå för att uppnå energieffektivitet i framtiden.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum imorgon (onsdagen den 15 december 2010).

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. (RO) Åtgärder för energieffektivitet är nödvändiga för att EU ska kunna uppnå de mål som EU har ställt upp för att bekämpa klimatförändringarna. Vi har ett mål att minska energikonsumtionen med 20 procent. Vi har dock direktiv för de andra två målen i vilka det tydligt fastställs hur målet ska uppnås, men vi saknar ett sådant instrument för energieffektivitet. Av detta skäl anser jag att vi måste ha ett direktiv om energieffektivitet.

För att kunna nå de resultat vi vill måste dessutom energieffektivitet främjas på varje nivå på alla politikområden, både på nationell nivå och på europeisk nivå. Innovation är en av nycklarna för framgång i detta hänseende. Av detta skäl anser jag att det framtida ramprogrammet för forskning bör låta energieffektivitet vara en prioritering.

Sist, men inte minst, anser jag att de offentliga myndigheterna måste föregå med gott exempel i detta sammanhang och göra de byggnader som de själva äger till byggnader där energieffektivitet tillämpas.

Medlemsstaterna kan dessutom främja energieffektivitet genom de krav som fastställs i förfaranden för offentlig upphandling. Företag som använder renare teknik måste därför prioriteras.

Slutligen kan medlemsstaterna främja efterfrågan på miljövänliga produkter genom att genomföra skatteåtgärder eller införa subventioner som är förenliga med den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Handlingsplanen för energieffektivitet är inte en tävling där hinder och svårigheter finns utplacerade längs vägen, utan är början på en kulturell process, ett nyckelmål för EU-politiken, vilket syftar till att påverka individers och företags beteenden. Det är en process som inte underlättas genom strikta krav som leder till kostnader som medborgarna och företagen inte klarar av, utan som underlättas genom verkliga stimulansåtgärder; en process som förverkligas genom energiinfrastruktur, förändrad stadsutveckling, förändrade produkter, förpackningar och transporter. Jag vill påpeka att energieffektivitet anses vara det mest kostnadseffektiva sättet att hantera utsläppen av växthusgaser och andra utsläpp som härrör från energiproduktion. Enligt en studie som genomfördes av Confindustria, den allmänna sammanslutningen för den italienska industrin, kan energieffektivitet ha sociala och ekonomiska effekter på hela den nationella ekonomin, vilket motsvarar ett värde på 238 miljarder euro och kan öka värdet på den totala produktionen och som i sin tur kan leda till en ökad sysselsättning motsvarande ca 1,6 miljoner standardenheter för arbete under perioden 2010–2020. Jag anser därför att det är nödvändigt att inte bara investera i denna sektor, utan att också garantera effektivt genomförande och förstärkning av de tillgängliga EU-instrumenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Gierek (S&D), skriftlig.(PL) Energieffektivitet innebär i rent allmänna ordalag att den enskilda konsumtionen begränsas genom att användningen av apparater begränsas. Viktiga möjligheter för att öka den övergripande energieffektiviteten finns dock inom fysikaliska och kemiska industriprocesser vilka grundas på följande: 1) en bättre användning av heta strömmar från fossila bränslen eller kärnbränsle genom att a) låta Carnot-processen övergå till en högre temperatur och ett högre tryck; b) att på lämpligt sätt återanvända spillvärme, t.ex. i kraftvärmeprocesser; 2) att minska Ohm-motståndet vid strömöverföring; 3) att minska värmeresistensen i värmeväxlare; 4) att öka värmeresistensen genom att isolera material inom byggnadsindustrin; 5) att minska friktionsmotståndet; 6) att minska förluster i magnetfält; 7) att förkorta mycket långa kedjeprocesser för konvertering av energi.

Det politiska 20-20-20-målet senast 2020 innebär därför inte endast att begränsa energianvändningen med 20 procent brutto t.ex. på grund av prisökningar, eftersom detta endast skulle leda till minskad levnadsstandard, utan i stället att rationalisera, vilket skulle göra det möjligt att skapa 20 procent fler användbara arbeten från samma mängd primär energi. Det behövs därför lämpliga metoder för medlemsstaterna för att utvärdera genomförandet av detta politiska mål.

 
  
MPphoto
 
 

  András Gyürk (PPE), skriftlig.(HU) Översynen av handlingsplanen för energieffektivitet från 2006 är en allt mer brådskande uppgift, eftersom det med tanke på EU:s 20-20-20-mål är som tydligast att framstegen är bristfälliga när det gäller målen för energieffektivitet. Många initiativ går redan i rätt riktning, men de resultat som hittills har uppnåtts hindras av en rad möjligheter som inte tagits tillvara. Europa har precis börjat erkänna att man inte har gjort tillräckliga framsteg och har insett att man inte har råd med lyxen att ta lätt på utveckling av energieffektivitet. Sådana investeringar kan minska utsläppen till en lägre kostnad än andra lösningar och kan omedelbart stärka ekonomin. Ett tecken på en positiv vändpunkt är att även de hittills outnyttjade resurserna från programmet för ekonomisk återhämtning kan användas för utveckling av energieffektivitet och miljövänliga investeringar på grundval av Europaparlamentets beslut.

I Energi-2020-strategin, som offentliggjordes av Europeiska kommissionen i november, får också energieffektivitet högst prioritet. I betänkandet av Bendtsen formuleras nu specifika rekommendationer om hur våra möjligheter kan användas mer effektivt. Det gläder mig att innovativa lösningar som smarta nät och energitjänsteföretag som gör investeringar som genererar vinst på energieffektivitet också har tagits upp i betänkandet. Finansiering är dock fortfarande den viktigaste frågan. Stöd till energieffektivitet måste tas med i EU:s långsiktiga budgetar med särskild hänsyn till program för återuppbyggnad av byggnader i de före detta socialistiska länderna. På det här området kan omfattande besparingar göras med ganska små insatser.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. (CS) Energieffektivitet är en av huvudprioriteringarna i Europa 2020-strategin och Energistrategin för Europa 2011–2010 som också gör det betänkande som lagts fram mycket viktigt och aktuellt med tanke på det toppmöte som nyligen ägde rum i Cancún. Betänkandet bygger på handlingsplanen för energieffektivitet från 2006, i betänkandet uppmanas kommissionen att uppdatera denna plan, se över direktivet om energitjänster och även att införa bindande mål för att uppnå förbättringar på 20 procent med avseende på energieffektivitet senast 2020. I betänkandet diskuteras argument för fördelarna med högre energieffektivitet: sociala fördelar (potentiellt kan 1 miljoner arbetstillfällen skapas eller försvinna i energifattigdom i EU), ekonomiska fördelar (potentiella energibesparingar på upp till 100 miljarder euro), strategiska fördelar (för de europeiska företagens konkurrenskraft genom energisparande) och, sist men inte minst, fördelar för energitryggheten (EU blir i högre grad självförsörjande). Betänkandet innehåller rekommendationer på områdena för energiinfrastruktur, utveckling av städer och byggnader, informations- och kommunikationsprodukter, anbudsförfarande och finansiering. Jag anser att finansieringskällornas roll (strukturfonderna, Europeiska centralbankens instrument Elena, nationella fonder för energieffektivitet etc.) inom finansiering av projekt för energieffektivitet är särskilt viktig. Generellt sett anser jag att det betänkande som Bendt Bendtsen har lagt fram innehåller en noggrann analys i denna fråga och relevanta rekommendationer om energieffektivitet, och jag rekommenderar därför att detta betänkande ska godkännas i dess form enligt förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Edit Herczog (S&D), skriftlig.(HU) Det är av grundläggande intresse för EU och alla EU:s medlemsstater att göra så mycket som möjligt av så lite energi som möjligt. Därigenom kan beroendet av energi från tredjeländer minskas, energitryggheten kan öka, liksom Europeiska unionens konkurrenskraft. Energieffektivitet måste därför prioriteras särskilt vid genomförandet av Europa 2020-strategin, och det bör vara ett villkor i principerna för denna strategi att använda så mycket medel ur energifonder som möjligt. I enlighet med de mål som ställts upp i Europa 2020-strategin (från 2005 och därefter) innehåller Ungerns nationella handlingsplan mycket ambitiösa framsteg inom både området för förnybara energikällor och inom energieffektivitet. Fonden för krediter inom energieffektivitet (EHA) har varit verksam sedan 1991 och har gett stöd till medborgarnas investeringar i energieffektivitet.

Ungerns regering planerar dessutom att förbättra energieffektiviteten inom den största konsumerande offentliga sektorn med 60 procent genom att modernisera offentliga institutioner (bland annat genom installation av solfångare samt modernisering av isolering och värmesystem) med utgångspunkt från förslaget till det omfattande programmet för byggnadsenergi och klimatskydd. Detta är stora planer, men genomförandet av dem har allvarligt äventyrats av den finansiella och ekonomiska kris som råder ännu idag. Vi måste därför uppmana kommissionen att verkligen uppmärksamma de nationella planerna och genomförandet av dem samt att se till att de EU-direktiv som hittills har antagits införlivas i den nationella lagstiftningen, eftersom det kan vara en förutsättning för hur väl genomförandet av energistrategin 2020 kan lyckas och hur väl målen att minska koldioxidutsläppen kan uppnås. Man kan dessutom endast förvänta sig framsteg på detta område om lämpliga finansiella instrument och adekvat lagstiftning tillämpas.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Ökad energieffektivitet bidrar direkt till att förbättra energitryggheten för hela EU. Om förändringar införs på rätt sätt kommer de att leda till minskade utsläpp av föroreningar. Det är definitivt en mycket positiv inriktning på utvecklingen som stöder våra insatser för att bekämpa klimatförändringarna. Att använda modern teknik i moderniseringen av infrastrukturen kommer också att garantera ekonomiska besparingar och därmed ekonomisk tillväxt i EU:s medlemsstater. Som föredraganden själv betonar kommer nya arbetstillfällen skapas inte bara i städerna, utan också på de lokala marknaderna och på landsbygden. Alla dessa mål kommer naturligtvis att inledningsvis kräva lämpliga resurser och investeringar. Jag anser dock att det helt klart ligger stort värde i att se till att Europa har en ekonomi som sparar energi och som är effektiv och miljövänlig.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig.(RO) Europeiska unionen måste vidta åtgärder för att säkerställa den framtida energiförsörjningen och skydda unionens centrala energiintressen. Åtgärder för energieffektivitet spelar en avgörande roll för att uppnå detta genom att garantera att de klimat- och energimål som fastställts uppnås till lägsta möjliga kostnad. Jag anser att initiativ måste tas till omfattande samråd med lokala och regionala företrädare för att fastställa väl definierade riktlinjer för energieffektivitet och stöd måste ges genom att utforma projekt och garantera tillgång till de 9 miljarder euro som kommissionen har avsatt via sammanhållningspolitiken. Klok användning av dessa medel kommer att göra det möjligt för oss att uppnå målet på 20 procent energieffektivitet, vilket till stor del kommer att hjälpa oss att uppfylla Europeiska unionens mål rörande hållbarhet och konkurrenskraft. Att minska konsumtionen genom energieffektivitet är det mest hållbara sättet att minska beroendet av fossila bränslen och kommer att leda till en betydande minskning av importen (cirka 25–26 procent).

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig.(HU) När det gäller översynen av handlingsplanen för energieffektivitet är energieffektivitet ett av de mest effektiva sätten att minska koldioxidutsläppen och utsläppen av andra gaser. Det ger också enorma fördelar för skapande av nya arbetstillfällen och för tillväxten. Sedan antagandet av handlingsplanen för energieffektivitet 2006 har miljön genomgått omfattande förändringar. Jag anser därför absolut att EU:s politik för energieffektivitet måste ses över, och att det är en nödvändig åtgärd att se till att den ligger i linje med våra aktuella prioriteringar. Enligt min åsikt bör vi använda det dokument där resultaten och bristerna i 2006 års handlingsplan utvärderas som utgångspunkt för denna utvärdering. Vi måste göra allt för att kunna uppfylla det mål på 20 procent som fastställs i Europa 2020-strategin.

De värden som gäller utsläpp och förnybara energikällor är lätta att mäta, medan siffror rörande energieffektivitet är svårare att beräkna. För att kunna göra detta behöver vi kommissionens hjälp. Genom de statistiska uppgifter som kommissionen tillhandahåller kan vi följa upp de förändringar som blir följden av vår energipolitik. Det är väl känt att energieffektivitet i byggnader också innebär avsevärda möjligheter. Vi måste därför insistera på att de befintliga byggnaderna moderniseras, eftersom andelen nybyggnationer minskar. Det finns ett stort antal byggnader, huvudsakligen i de centraleuropeiska länderna, vilka efter lämplig renovering kan ha stor potential i fråga om energieffektivitet. När det gäller lagstiftningsåtgärder för att stödja lösningar med avseende på energieffektivitet ligger Förenta staterna och Kina före oss. Vi måste göra allt för att minimera vår nackdel. Europeiska unionen och medlemsstaterna måste stödja åtgärder och insatser för att öka finansieringen på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Pavel Poc (S&D), skriftlig.(CS) Även om Europeiska unionen har fastställt mål för att minska energikonsumtionen med 20 procent senast 2020, så är dessa inte bindande, vilket dock är fallet beträffande målen för att minska utsläppen och öka användningen av förnybar energi. Medlemsstaterna är därför inte tillräckligt motiverade för att nå bästa möjliga resultat inom området för energieffektivitet. Tekniken och de praktiska förfarandena för att förbättra energieffektiviteten finns redan, men eftersom det inte kommer att finnas några bindande mål kommer dessa projekt inte att finansieras på adekvat sätt och kommer följaktligen inte att genomföras. Om EU ska uppnå sitt mål senast 2020 innebär det dock ekonomiska besparingar upp till 78 miljarder euro om året. Förutom att minska beroendet av importen av olja och naturgas och därigenom främja trygg energiförsörjning skulle det också innebära betydande besparingar för hushållen. Jag anser att denna faktor är ytterst viktig, eftersom antalet personer som lever i så kallad energifattigdom för närvarande ökar, vilket innebär att el- och gasfakturor äter upp större delen av familjens budget. Om bindande mål fastställdes skulle dock hushållen kunna spara upp till 1 000 euro per år enligt siffror från Europeiska kommissionen. Förutom ökad konkurrenskraft skulle förbättrad energieffektivitet också främja skapande av nya arbetstillfällen och leda till minskade koldioxidutsläpp motsvarande cirka 780 miljoner ton, vilket är mer än vad som krävs enligt Kyotoprotokollet.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (EN) Fördelarna med att minska energikonsumtionen och beroendet i Europa skulle genast vara ekonomiska, miljömässiga och politiska fördelar. Handlingsplanen för energieffektivitet har därför långtgående konsekvenser. Jag var föredragande för yttrandet från miljöutskottet om informations- och kommunikationsteknikens bidrag till energieffektivitet, och jag vet att en av de viktigaste uppgifterna här är att underlätta integrationen av förnybara energikällor inom energiförsörjningen. Smarta nät kan bidra till att uppnå detta, medan smarta mätare i hushållen kan göra oss medvetna om när vi kan spara energi och på så sätt hjälpa oss att minska konsumtionen. Kommissionen måste koncentrera sig ordentligt på dessa båda delar av handlingsplanen och medlemsstaterna måste ge sitt fulla stöd till att etablera den infrastruktur som är nödvändig för att detta ska bli verklighet, vid behov genom kontrakt om offentlig upphandling.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimir Urutchev (PPE), skriftlig.(EN) Energieffektivitet är den mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska utsläppen av växthusgaser. Genom lägre energikonsumtion blir vi mindre beroende av import av olja och gas och prisvariationen på dessa produkter. Det är av avgörande betydelse att rikta in investeringarna på energieffektivitet och att begränsa våra utgifter på olja och gasimport. Dessa pengar bör användas till att skapa arbetstillfällen i små och medelstora företag, inom jordbruket, skogsbruket och industrin. Kommissionens beräkningar har visat att en 20-procentig ökning av energieffektiviteten potentiellt kan skapa så mycket som en miljon nya arbetstillfällen i Europa och att ett medelhushåll kan spara åtminstone 1 000 euro per år. Mycket har uppnåtts sedan den förra handlingsplanen för energieffektivitet, men det finns inga bevis för att målet kan uppfyllas senast 2020. Nya instrument för att främja energisparande bör införas på EU-nivå och nationell nivå med tyngdpunkt på två huvudområden: renovering av befintliga byggnader och åtgärder för att främja finansieringar. Gamla byggnader har den högsta effektivitetspotentialen och lämpliga finansiella instrument för att utnyttja denna potential saknas. Dessa båda frågor bör behandlas ordentligt i översynen av handlingsplanen för energieffektivitet för att saker och ting ska gå i önskad riktning.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy