Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 december 2010 - Strasbourg

10. Röstförklaringar

  Talmannen. − Kära kolleger! Vi har många röstförklaringar så vi måste vara ytterst noga med tiden. Jag kommer att avbryta alla efter en minut. Jag ber om ursäkt för detta, men så kommer det att bli.

Muntliga röstförklaringar

Förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 med rådets ändringar

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag vill förklara varför jag röstade mot 2011 års budget. Jag röstade mot den därför att EU i åtstramningstider bör visa återhållsamhet. Vi borde skära ned våra utgifter, inte höja dem. Jag anser att det var skamligt att kommissionen från början föreslog en höjning med 6 procent och att parlamentet godkände detta.

Jag anser att min premiärminister David Cameron gjorde ett bra jobb när han tvingade ned höjningen till 2,9 procent, men vi vet att detta var en kompromiss. Det är inte en kompromiss som de brittiska konservativa är särskilt nöjda med och det var med stolthet som jag röstade mot EU:s extravagans.

  Sirpa Pietikäinen (PPE). - (FI) Herr talman! Det är betydelsefullt att parlamentet för första gången fått möjlighet att godkänna budgeten. I budgetpolitiken hädanefter anser jag att parlamentet bör se till att prioriteringarna är att EU ska kunna höja sitt eget bidrag, att budgeten främjar materialeffektivitet och klimatpolitik genom de egna valen av politik, och att Europa 2020-strategin och en grönare ekonomi kan uppnås på detta sätt.

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Jag är i likhet med min kollega Ashley Fox och många brittiska konservativa bekymrad.

I åtstramningstider, när stater över hela EU – och faktiskt över hela världen – drar åt svångremmen och håller nere sina utgifter, hur kan vi ha mage att be om mer av skattebetalarnas pengar? Nog är det dags att vi drar åt svångremmen och föregår med gott exempel? Vi borde inte ha bett om en höjning, vi borde inte ens ha bett om en frysning, vi borde ha bett om en nedskärning av EU:s budget så att skattebetalare över hela EU kan ta sina politiker på allvar och vara förvissade om att vi är medvetna om de svårigheter de går igenom just nu och att vi delar dessa svårigheter, i stället för att se ut som en vald elit som struntar i de människor som placerade oss här.

Betänkande: Jędrzejewska, Trüpel (A7-0369/2010)

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Rätten att upprätta en budget är ett parlaments viktigaste rättighet. Så även för Europaparlamentet. Ansvar, förtroende och partnerskap är de tre nyckelaspekterna av samarbetet mellan parlamentet, kommissionen och rådet. Samrådsprocessen kring 2011 års budget ingav i detta avseende inte något förtroende. Jag uppmanar kommissionen och framför allt rådet att respektera Europaparlamentets rättigheter, för rätten att upprätta budgeten är som sagt Europaparlamentets viktigaste rättighet.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! I går undrade jag om jag hade fallit genom en maska i rum-tid-väven och hamnat på 1970-talet. I dag undrar jag om det är 1770-talet.

Låt mig citera vad Thomas Jefferson sade om en avlägsen regeringsmakt. Han sade att på sådana avstånd och utanför sina väljares synfält är det oundvikligt att de styrande kommer att visa en benägenhet mot korruption, plundring och slöseri. Vilken perfekt beskrivning av vad som händer med EU:s budget, med dess icke godkända konton, snedfördelningen av resurser och dessa konstant stigande siffror, trots att de 27 medlemsstaterna försöker hålla nere sina utgifter. Det är vad som händer när det saknas en koppling mellan beskattning, representation och utgifter, när EU förväntar sig ros när man spenderar pengar, men inte ris när man höjer budgeten.

Det enda sättet för oss att kunna få ned dessa siffror till en nivå som överensstämmer med den allmänna opinionen är att återföra budgetansvaret till de nationella parlamenten och till nationella parlamentsledamöter som måste stå till svars inför sina väljare, som också är deras skattebetalare.

Betänkande: Gauzès (A7-0340/2010)

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är för åtgärden och tackar föredraganden, som var mycket noggrann.

Vi anser dock att detta arbete ska tvinga EU-institutionerna att fortsätta att följa den framtida utvecklingen på detta nya område, för tidigare har det tyvärr alltför ofta uppstått oklara situationer som har haft en negativ inverkan på det finansiella systemet, till skada för näringsliv och sparare.

Vi anser att det är mycket viktigt med ett nytt EU-system för kreditvärderingsinstitut och att övervaka alla centralbanksmyndigheter för att se till att betygen verkligen svarar mot det moderna finansiella systemet och är till nytta för allmänheten. Jag vill därför tacka föredraganden.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Frågan är: Vem övervakar övervakarna? Till och med fotbollsdomare måste gå igenom en övervaknings- eller godkännandeprocess. Om detta gäller inom fotbollen måste det väl ändå även gälla finansmarknaderna. Där har bedömningen av kreditvärdigheten och soliditeten hos finansiella produkter, banker och till och med hela länder överlåtits åt kreditvärderingsinstituten. När dessa institut får monopolstatus och lyckas undvika varje form av tillsyn får de ett slags gudomlig status och vi får uppleva hur de tillbes. Vi får inte låta detta ske. I Bibeln står: ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig”. I detta betänkande görs ett försök att rätta till denna situation genom att det införs tillsyn över kreditvärderingsinstituten. Parlamentet bör vid lämplig tidpunkt fråga sig om dessa åtgärder verkligen har varit framgångsrika.

Betänkande: Jędrzejewska, Trüpel (A7-0369/2010)

  Barbara Matera (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Dagens omröstning om 2011 års budget markerar slutet på ett nytt förfarande som, oavsett hur smärtsamt det har varit, har visat budgetmyndigheternas ansvarsfulla och ihärdiga inställning.

Trots att det är en kompromisslösning som har krävt uppoffringar av både parlamentet och rådet har det förhindrat att ett system med tolftedelar införs, vilket skulle ha fått allvarliga konsekvenser för finansieringen av EU:s program.

Parlamentet är nöjt med de mål som vi har uppnått. Samtidigt pekar man ut andra som skyldiga till att avtalet om programmet avseende den internationella termonukleära experimentreaktorn och om flexibilitet misslyckades. Unionen har faktiskt förlorat trovärdighet bland sina internationella partner och riskerar att inte kunna finansiera sina åtaganden och inte kunna fylla de nya verksamhetsområden som följer av Lissabonfördraget.

Vi måste därför från och med januari 2011 fastställa prioriteringar och göra dem finansiellt hållbara under de kommande åren.

Betänkande: Weisgerber (A7-0050/2010)

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Behovet av att modernisera mätsystemen och samtidigt förbättra lagstiftningen ledde till att vi upphävde EU-direktiven om metrologi.

Även jag är övertygad om att detta är det första steget i en genomgripande och mer exakt reform på detta område. Det råder heller ingen tvekan om att vi måste komma överens om en lämplig tidsfrist så att medlemsstaterna kan bedöma effekterna av upphävandet av dessa bestämmelser på deras egna lagar och göra eventuella nödvändiga justeringar.

Beslutet om att upphäva de olika direktiven är slutligen ett perfekt svar på behovet av större förenkling som upplevs starkt inom alla sektorer. Vi hoppas dock att botemedlet inte visar sig vara värre än sjukdomen.

Betänkande: Gurmai, Lamassoure (A7-0350/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Genom Lissabonfördraget infördes en viktig nyhet för EU:s demokratiska funktionssätt i form av detta nya praktiska verktyg för medborgardeltagande i den europeiska debatten och integrationen.

Genom det europeiska medborgarinitiativet införs i själva verket en ny idé för internationell demokrati som ger EU en ny form av deltagardemokrati. Alla våra medborgare kan vända sig direkt till Europeiska kommissionen och be den lägga fram ett lagförslag.

Vi välkomnar kommissionens förslag, eftersom det civila samhällets delaktighet och formuleringen av en policy i beslutsfattandet stärker våra institutioners demokratiska legitimitet och för EU närmare sina medborgare.

  Oriol Junqueras Vies (Verts/ALE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att uttrycka min glädje över godkännandet av det europeiska medborgarinitiativet, för vilket jag var skuggföredragande för utskottet för kultur och utbildning, men samtidigt beklaga att parlamentet inte har röstat om två frågor som jag betraktar som grundläggande: rätten för unga människor över 16 år att underteckna sådana initiativ och rätten att delta för personer med uppehållstillstånd.

Vi vet att dessa initiativ inte omfattas av Lissabonfördraget och det är bland annat därför vi är mot detta fördrag.

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Det danska partiet Venstre har i dag röstat för medborgarinitiativet, eftersom det uppmuntrar medborgarnas delaktighet och kommer att göra EU betydligt mer tillgängligt. Parlamentet har lyckats fastställa en del standardvillkor som ska göra medborgarinitiativet tillgängligt oavsett medlemsstat och instrumentet lätt att använda. Medborgarna ska dock komma från minst en fjärdedel av medlemsstaterna – antalet medborgare från varje medlemsstat måste minst motsvara antalet ledamöter i Europaparlamentet från denna medlemsstat multiplicerat med en faktor på 750, och medborgarna måste vara tillräckligt gamla för att få rösta i val till parlamentet. Vi anser att dessa villkor är viktiga för att se till att medborgarinitiativet även får den giltighet som krävs för att det ska upplevas som ett seriöst bidrag till demokratiutveckling.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Jag vill säga ett par ord om medborgarinitiativet. Det stämmer att Lissabonfördraget innebar att vi skaffade oss ett nytt initiativ som uppmuntrar våra medborgare att delta i demokratin. När en miljon medborgare undertecknar en framställning går kommissionen med på att ta ställning till den, men är det allt? Det här är enligt min uppfattning ett fantastiskt initiativ, men vi måste fundera över hur det kan vidareutvecklas.

Premissen är att våra medborgare främst skulle delta i den demokratiska processen genom att rösta i val. Det skulle vara ett sätt för oss att gå vidare med frågor som är viktiga för människor. Detta nya initiativ kan förstås uppmuntra medborgarnas delaktighet, men jag ser personligen hur det även kan leda till en situation där kommissionen bara svarar på initiativ, utan att det händer något konkret. Vi måste därför ompröva hur vi kan uppmuntra människor att verkligen delta i den politiska beslutsprocessen.

  Morten Løkkegaard (ALDE). – (DA) Herr talman! Bara för att komplettera vad som redan har sagts om stödet från det danska partiet Venstre vill jag säga att det som sagt är ett oerhört viktigt initiativ. Det är också ett experiment som vi – och det är detta jag vill efterlysa – måste följa mycket noggrant för att se till att den treårsperiod som nu har fastställts för detta initiativ verkligen följs upp, och vi måste ta ställning till om det verkligen är ett riktigt medborgarinitiativ eller – om jag får uttrycka mig så – om det utnyttjas med andra intressen för ögonen. Det är viktigt för att det ska bli en framgång – den framgång som vi alla hoppas på för initiativet – att det helt enkelt är medborgarna som tar initiativet. Jag vill i detta sammanhang också uttrycka min personliga förhoppning att medborgarna har några framåtblickande, konstruktiva och positiva frågor att ta upp i samband med EU-projektet, så att det inte alltid visar sig bli nej-sidan som lägger beslag på den här typen av initiativ.

  Sonia Alfano (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har följt lagstiftningsförfarandet för det europeiska medborgarinitiativet mycket noggrant och är glad – delvis på grund av uttalandena av rådet och kommissionen – att de första framställningarna kommer att lanseras om ett år från i dag.

Jag är också stolt över att kunna meddela Europaparlamentet att en bred gräsrotsrörelse har uppstått i Italien bestående av medborgare, föreningar och kommittéer efter godkännandet av det skandalösa direktivet om djurförsök. Den här rörelsen kommer inte att vara passiv det här året utan arbeta med ett förslag till kommissionen: ett förslag om att ge EU moderna och civiliserade lagar som säger ”nej” till djurförsök – en grym och vetenskapligt ineffektiv praxis – samtidigt som alternativa metoder ges stark uppmuntran.

Att säga ”nej” till vivisektion måste vara ett mål för EU, eftersom det är ett önskemål bland dess medborgare.

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag anser att medborgarinitiativet kan bli användbart eftersom det kommer att göra det möjligt för medborgarna att tala direkt till kommissionen, men frågan är fortfarande hur kommissionen kommer att reagera på förslag man inte gillar.

Jag tror att vi kan förvänta oss en hel uppsjö initiativ som kräver att kommissionen ska göra mer, som vill ha mer EU, och som kommissionen utan tvekan kommer att bemöta med entusiasm.

Men hur kommer den att bemöta förslag om mindre EU, eller kanske om att EU ska sköta saker bättre, eller inte slösa så mycket pengar, eller kanske ett uttalande om att det aldrig ska finnas några EU-skatter? Det ska bli intressant att få se hur kommissionen kommer att bemöta sådana förslag. Kommer man att behandla dem med respekt? Om man bara reagerar på förslag som man gillar kommer detta initiativ att vara överflödigt.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Jag var glad över att kunna rösta för dessa förslag och jag anser att de två föredragandena har gjort ett mycket gott arbete, inte bara för EU utan för våra medborgare överhuvudtaget

(EN) Medborgarinitiativet var en mycket viktig anledning till att Lissabonfördraget godkändes i Irland för lite mer än ett år sedan, trots att det en tid verkade som om hela processen skulle blockeras av komplikationer och regleringar. Tack vare föredragandenas arbete har processen förenklats och tanken att processen ska inledas av en grupp bestående av sju medlemmar från sju olika länder är särskilt välkommen. Jag anser att detta och andra åtgärder kommer att garantera att verkliga medborgarintressen kan komma fram, samtidigt som egenintressen kan stoppas.

(GA) Jag vill därför avsluta med ett talesätt på mitt eget språk som säger att en god start är halva arbetet. En god start är vad vi har fått här.

  Nicole Sinclaire (NI). - (EN) Herr talman! Det här är egentligen en skendemokrati, eller hur? Det är verkligen synd att ni egentligen inte ville lyssna på Europas folk innan ni genomförde Lissabonfördraget, som har infört detta medborgarinitiativ.

För att besvara Ashley Fox fråga för en stund sedan: efter den första fasen av detta kan kommissionen bestämma sig för att det inte är värt besväret. Det är det som problemet med detta, för det finns inget bindande mandat. Det kan bara ignoreras av kommissionen. Än en gång ser vi hur EU inte tar hänsyn till vad Europas folk önskar. För guds skull, lyssna till folket för de vill inte ha det här!

Resolutionsförslag RC-B7-0688/2010

  Jim Higgins (PPE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar och röstade för kommissionens arbetsprogram för 2011.

Finanskrisen är den stora utmaningen och den måste hanteras rakt på sak. Jag önskar kommissionen lycka till med de mål som man har satt upp. När det gäller euron är det helt avgörande för unionens integritet och sammanhållning, och för solidariteten inom EU, att vi har den gemensamma valutan och att vi gör allt vi kan för att skydda den.

När det gäller sysselsättningen och ekonomin välkomnar jag att kommissionen i januari 2011 kommer att införa sin första årliga tillväxtöversikt. Den årliga tillväxtöversikten kommer att analysera den ekonomiska situationen i unionen, inklusive potentiella obalanser och systemrisker. Detta är nödvändigt för att förvandla EU till en smart och hållbar ekonomi.

Sist men inte minst är vi en gemenskap av 500 miljoner invånare. Vi måste slåss med dem som är starkare på ett europeiskt plan och på den internationella arenan. Jag önskar kommissionen lycka till under det kommande året.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Jag har av flera skäl röstat mot detta förslag, men den konstigaste punkten är den som säger att medlemsstaterna, enligt detta parlament, ska åläggas att avsätta 0,7 procent av BNI till utvecklingsbistånd och att kommissionen ska övervaka detta åtagande.

Förutom frågan om det är någon mening med utvecklingsbistånd eller inte är detta också en allvarlig kränkning av subsidiaritetsprincipen. En annan konstig sak är punkt 52, där kommissionen uppmanas att se till att utvidgningsprocessen fortsätter i oförändrad takt. Kan någon tala om för mig vilken takt det är? Menar ni Turkiets ständiga provokationer eller de omfattande människorättskränkningarna i detta land, för att inte tala om den ständigt växande islamiseringen?

Resolutionsförslag RC-B7-0693/2010

  Philip Claeys (NI). - (NL) Visst finns det en del bra saker i denna resolution, bland annat fördömandet av att president Mugabe, som är en brottsling, ska delta i Lissabontoppmötet, och hänvisningen till de skadliga effekterna av kompetensflykten från den afrikanska kontinenten.

Resolutionen framhåller också med rätta den avgörande roll som utveckling av jordbrukskapaciteten spelar. Men vi måste verkligen slopa det absurda kravet på 0,7 procent. Den 1 miljard US-dollar i utvecklingsbistånd som har strömmat till Afrika i 60 år har bara dragit kontinenten djupare ner i elände. I stället för att hela tiden ge mer bistånd måste vi lägga vår kraft på att bekämpa olaglig kapitalflykt, som är något som också lyfts fram i denna resolution.

Jag var heller inte ett dugg imponerad av punkten om migration, varför jag till sist röstade mot.

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! När vi ser vilket eländigt tillstånd många afrikanska nationer befinner sig i vill vi i EU och de olika EU-medlemsstaterna förstås hjälpa dem ur denna fattigdom, men jag anser att vi bör vara mer förnuftiga i vår användning av bistånd. I samband med katastrofer stämmer det absolut att bistånd spelar en viktig roll på kort sikt, men när vi ser på den långsiktiga utvecklingen snedfördelas ibland vårt bistånd.

Det är väl ändå inte rätt att våra skattebetalare i de olika EU-medlemsstaterna ska skicka pengar till regeringar i Afrika som inte styr sina länder på ett anständigt sätt och när pengarna inte går till dem som verkligen behöver dem. Det bästa sättet att främja utveckling är att hjälpa entreprenörer i fattiga länder som kan skapa välstånd i sina egna samhällen och hjälpa sina vänner och grannar att ta sig ur fattigdom.

Låt oss öppna upp våra marknader, låt oss rikta in vårt bistånd på att uppmuntra handel och utveckling och inte bara på biståndspengar.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Tillsammans med ett antal ledamöter från detta parlament deltog jag nyligen i AVS-toppmötet i Kinshasa, som är det officiellt näst sämsta landet i världen. FN har ett lyckoindex enligt vilket Demokratiska republiken Kongo bara slår Zimbabwe. Men till skillnad från zimbabwierna kan kongoleserna förstås inte intala sig att situationen skulle bli bättre om de bara fick en ny regering. De har redan hållit flerpartival, de har redan en internationellt godkänd konstitution osv.

Demokratiska republiken Kongo är den afrikanska tragedin i förstoring och i ett koncentrat. Där kan man, anser jag, lägga skulden på de koloniala erfarenheterna med något större tyngd än i grannländerna, utan att man behöver gå in på hela tragedin med Kongostaten. Där finns naturligtvis naturresursernas förbannelse som bryter länken mellan beskattning och utgifter och gör det politiska livet till ett kivande om ära och rikedom. Men där finns framför allt olikheterna, bristen på nationell känsla, brist på språklig eller etnisk gemensam sak. ”Om du älskar ditt land, betala dina skatter” uppmanade en vemodig skylt i Kinshasa. Men det gör förstås ingen.

Ni kan säkert gissa varför jag nämner detta. Ordföranden i Europeiska rådet sade att patriotism leder till krig. Nå, jag skulle verkligen vilja ta med honom till en plats där det inte finns någon patriotism överhuvudtaget så att han kan få se vad det leder till.

Resolutionsförslag RC-B7-0688/2010

  József Szájer (PPE). – (HU) Herr talman! Vi vet alla att den statliga pelaren i pensionssystemet, som erbjuder en större säkerhet, till följd av finanskrisen har blivit allt attraktivare i flera EU-länder. Många länder ser över sina egna system och gör försök att stärka det statliga pensionssystemet. Trots att pensionssystemen är en fråga som egentligen faller inom ramen för den nationella behörigheten är det ändå viktigt i vilken riktning debatterna om dessa frågor går i EU. Jag välkomnar därför att punkt 30 i beslutet om kommissionens arbetsprogram, som nu antogs med stöd från de tre största socialdemokratiska och liberala grupperna i Europaparlamentet, framhåller att den första, dvs. den statliga, pelaren i pensionssystemet måste stärkas. Mitt eget hemland Ungern tog ett viktigt steg i rätt riktning med den lag som antogs igår. Pensionsdebatten inom EU om vitboken och senare grönböckerna måste fortsätta i samma anda. Det är vad Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra och jag är därför mycket nöjd med detta förslag.

Betänkande: Gál (A7-0344/2010)

  Clemente Mastella (PPE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I den nya institutionella strukturen som införs genom Lissabonfördraget betonas att ett effektivt skydd för och främjande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättsstaten i EU.

Jag stödde betänkandet eftersom jag är säker på att EU behöver en ny intern människorättspolitik som är effektiv och omfattande och som har effektiva ansvarighetsmekanismer både på nationell nivå och på EU-nivå för att komma till rätta med de många kränkningar som vi ser varje dag.

Vi vill understryka att genom Lissabonfördragets ikraftträdande har EU:s lagstiftning förändrats radikalt. Stadgan för de grundläggande rättigheterna har nu samma rättsliga kraft som fördragen och utgör den mest moderna kodifieringen av grundläggande rättigheter, med en bra balans mellan rättigheter och solidaritet, och som omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den tredje generationen rättigheter.

  Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag bestämde mig för att rösta för betänkandet, inte bara för att det var det beslut som fattades av min politiska grupp, utan även därför att jag är absolut övertygad om att betänkandet är mycket viktigt ur institutionell synpunkt och behövs vid en tidpunkt då parlamentets befogenheter definieras men tar tid att organisera.

Vi ville naturligtvis att vårt första godkännande av budgeten enligt villkoren i Lissabonfördraget skulle vara en betydelsefull händelse. Det var därför nödvändigt för oss alla att fastställa en gemensam ståndpunkt: därav föredragandens ansträngningar att finna kompromissändringsförslag som förhindrar beslut som bara innebär att det tar ännu längre tid att komma fram till en slutlig hållning när det gäller Lissabonfördragets tillämpning.

Jag tackar därför Kinga Gál för hennes arbete och hoppas att betänkandet kommer att leda till en samlad förbättring av EU-institutionernas verksamhet.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Jag vill börja med att tacka Kinga Gál för hennes utmärkta betänkande om situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i EU. Det här är emellertid bara ett betänkande. Vi måste komma ihåg att vi har mycket kvar att göra i EU. Det är tyvärr inte allas grundläggande rättigheter som tillämpas i praktiken, även om människor i teorin säger att de gör det. Ett exempel är den stora minoriteten romer, vars grundläggande rättigheter inte tillämpas i alla avseenden.

Vi har även problem med yttrandefriheten. Det var för yttrandefriheten som vi tilldelade en kubansk dissident Sacharovpriset, men vi har fortfarande problem inom Europa. Människor kan inte uttrycka sig fritt eller göra sin åsikt känd överallt. Vi har ett konkret exempel på detta i en av våra kolleger här i Europaparlamentet som går runt omgiven av livvakter eftersom han fruktar för sin egen säkerhet. Vi måste stå upp för de grundläggande rättigheterna i EU och kämpa för att alla ska ha yttrandefrihet i EU.

  Sonia Alfano (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är väl känt att den italienska regeringens agerande utgör en ständig kränkning av stadgan för de grundläggande rättigheterna. Vi behöver bara tänka på avtalet mellan Italien och Libyen, som lyckades kränka massor av stadgans artiklar, eller den föreslagna ”bavagliolagen” som går ut på att sätta munkavle på pressen och rättsväsendet.

Vi talar om en regering som stöds av ett parlament som har valts på ett odemokratiskt sätt, utan att medborgarna har fått en chans att uttrycka sina preferenser, en regering som igår vann ett förtroendevotum med röster från parlamentsledamöter från oppositionen som öppet medgav att de hade fått löften om att få ställa upp framtida val och om pengar för röster.

(Talaren avbröts av en häcklare)

Fakta visar att korruption har ägt rum. Det här är inget nytt för den korrupte Silvio Berlusconi, som de slutliga domarna i Mondadori- och Millsmålen visar.

(Släpps vilket patrask som helst in i Europaparlamentet nuförtiden?)

Den 9 december firade Europaparlamentet den internationella dagen mot korruption. I går lanserade det italienska parlamentet sin första dag för att legalisera parlamentsledamöters korruption.

  Talmannen. − Fru Ronzulli! Var vänlig och sitt ned och var tyst. Det här passar sig inte i Europaparlamentets kammare. Ni har inte ordet och ni får inte störa andra talare på det här sättet. Var vänlig och respektera detta. Fru Alfano, var så god och fortsätt. Jag ger er ytterligare 30 sekunder.

  Sonia Alfano (ALDE). - (IT) Herr talman! Den 9 december firade Europaparlamentet den internationella dagen mot korruption. I går lanserade det italienska parlamentet sin första dag för att legalisera parlamentsledamöters korruption.

  Talmannen. − Fru Ronzulli! Det här är sista gången jag säger till. Om ni ställer er upp igen och avbryter sammanträdet kommer jag att be er lämna kammaren. Har jag gjort det tillräckligt klart? Gör inte om det.

  Sirpa Pietikäinen (PPE). - (FI) Herr talman! I och med antagandet av Lissabonfördraget är ett av de viktigaste nya områdena för våra medborgares väl stadgan för de grundläggande rättigheterna som nu är bindande för oss alla. Nästa steg är att de olika EU-institutionerna riktar in sig på att övervaka och främja de grundläggande rättigheterna inom alla EU:s politikområden och i alla medlemsstater på ett sätt som är så bindande och effektivt som möjligt.

För att uppnå detta är det viktigt att såväl enskilda som de olika institutionerna arbetar för att se till att direktivet om likabehandling, som för närvarande har strandat i rådet, drivs vidare och att vi därigenom får en rättsligt bindande möjlighet att ingripa i fall av diskriminering i medlemsstaterna.

Får jag också säga att det är särskilt viktigt att ingripa i fall av dold, likaväl som flagrant, diskriminering. Dold diskriminering drabbar bland annat äldre människor.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Jag har självklart röstat mot detta politiskt korrekta betänkande. Som flamländsk nationalist finner jag det helt oacceptabelt att detta parlament automatiskt ska likställa nationalism med främlingsfientlighet och diskriminering.

Förslaget om att överträdelseförfarandena mot medlemsstaterna ska kompletteras med ett förfarande som blockerar vissa politiska åtgärder till dess kommissionen beslutar om man ska inleda ett formellt överträdelseförfarande eller inte är rent ut sagt farligt. Det handlar i grund och botten bara om att kontrollera medlemsstater och detta är oacceptabelt.

I framtiden kommer Europeiska kommissionen att kunna blockera en effektiv deporteringspolitik och därmed kraftigt överskrida sina befogenheter. Det bör vara de enskilda medlemsstaternas, inte Europeiska kommissionens, sak att tillämpa och genomföra dessa uppgifter.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! I ett tillägg till 1984 skrev George Orwell ett kapitel om ”nyspråk” där han talade om hur språk kan förorenas och förändras och därmed ändra vårt tänkesätt. Det exempel han gav var ordet ”fri”. Han kunde bara föreställa sig att ordet ”fri” skulle användas i nyspråk i betydelsen ”denna hund är fri från löss”, ”denna åker är fri från ogräs”, så begreppet tankefrihet eller politisk frihet skulle försvinna, eftersom det inte skulle finnas några ord att beskriva det. Det var ett otroligt förutseende exempel, för det är mer eller mindre vad som har hänt med ordet fri under vår livstid.

Det brukade betyda frihet mot statligt tvång: yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet. I dag är det en rättighet. Jag är fri att arbeta, jag är fri att utnyttja det nationella sjukvårdssystemet eller vad det nu kan vara. Detta betänkande om mänskliga rättigheter har lämnat tanken om rättigheter som en garanti för personlig frihet till förmån för rättigheter som en fordran på omgivningen. I stället för att garantera vår rätt att behandlas lika, hävdar det vår rätt att behandlas annorlunda. Det finns ingen människorättskris i EU, det finns en demokratikris, och den krisen kan vi inte angripa genom att överlåta makt från valda representanter till icke-valda jurister.

***

  Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ber om ursäkt för vad som hände tidigare, men som italienska kan jag inte tåla en viss attityd. Jag är trött på att Sonia Alfano fortsätter att använda minuter av röstförklaringarna till att framföra lögner och förvränga vad som egentligen händer i Italien. Ett förtroendevotum hölls i går i det italienska parlamentet med en röst per ledamot och på fullständigt demokratiska villkor. Jag avstår därför från min röstförklaring och meddelar att jag har röstat för Philippe Juvins betänkande.

Betänkande: Juvin (A7-0338/2010)

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag är övertygad om den stora inverkan reklam kan ha genom att uppmuntra konkurrens och konkurrenskraft mellan företag för att öka de valmöjligheter som erbjuds konsumenterna.

EU måste emellertid kunna tillämpa hårdare regler på en bransch som annars riskerar att bli alltmer kränkande, inte minst till följd av användningen av ny teknik. Det är faktiskt allt vanligare att konsumenter lämnar ut känsliga uppgifter utan att vara medvetna om vad de kan användas till.

Jag välkomnar därför Philippe Juvins betänkande, i synnerhet på grund av dess inriktning på de mest utsatta personerna, däribland barn, som inte självständigt kan ta ställning till de kommersiella erbjudanden som görs i en allt aggressivare reklam.

  Sirpa Pietikäinen (PPE). - (FI) Herr talman! Reklam är ofta en användbar informationskälla för konsumenter och hjälper dem att fatta kloka beslut. Branschen har även deltagit i mycket bra självkontroller när det gäller etiska regler som anger vilken typ av reklam som är tillåten och bra.

På senare år har denna praxis emellertid övergetts, vilket vi bland annat kan se i hur barn används och i hur reklam riktas till barn. Jag anser därför att parlamentet bör ingripa i denna fråga och längre fram använda detta utmärkta betänkande som underlag för att granska om direktivet behöver ses över och bli strängare.

  Anna Maria Corazza Bildt (PPE). - (EN) Herr talman! Reklam är ett viktigt inslag i en väl fungerande inre marknad för att främja konkurrens och ge konsumenterna valmöjligheter. Jag röstade för betänkandet om reklam. Det handlar inte om ny lagstiftning, eller om vanlig reklam, och det kontrollerar eller begränsar inte heller Internet.

Betänkandet bidrar till att öka medvetenheten om behovet av ansvarsfull reklam för att bekämpa illojala handelsmetoder inom reklam och att respektera konsumenternas personuppgifter och personliga integritet.

Jag uppmanar näringslivet att ta sin del av ansvaret genom självreglering, genom frivilliga åtgärder för att undvika vilseledande, dold och kränkande reklam. Jag vädjar särskilt om att barn ska vara förskonade från reklam. Sluta använda Batman, Spiderman och Bamse mot våra barn!

Betänkande: Bendtsen (A7-0331/2010)

  Jim Higgins (PPE). – (GA) Herr talman! Jag välkomnar Bendtsenbetänkandet och jag röstade för det. Vi måste framhålla energisparande som ett sätt att minska efterfrågan på energi och därmed uppnå energieffektivitet i hela EU. Vi diskuterar ofta de förnybara energikällorna, men det är väldigt lätt att glömma bort vår elförbrukning. Jag röstade för betänkandet eftersom det är oerhört viktigt. Jag vill tacka föredraganden.

  Jens Rohde (ALDE). - (EN) Herr talman! Vi upplever en del intressant aggression från vår italienska kollega här uppe.

Förra veckan reste massor av människor den långa vägen till Cancún, men de kom inte långt i kampen mot klimatförändringar. Med dagens omröstning om energieffektivitet tog vi faktiskt ett steg framåt. Som betänkandet så riktigt påpekar är energieffektivitet det mest kostnadseffektiva och snabba sättet att minska utsläppen av koldioxid. Ändå är de åtgärder som har vidtagits i medlemsstaterna långt ifrån tillräckliga. Med våra nuvarande ansträngningar kommer vi bara att komma halvvägs mot 20 procent år 2020. Vi behöver därför ett bindande mål om energieffektivitet. Betänkandet innehåller många av lösningarna. Nu måste de genomföras. Jag vill tacka Bendt Bendtsen och gratulera honom till hans utmärkta arbete med betänkandet.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). - (LT) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden Bendt Bendtsen till detta mycket viktiga betänkande om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet. Jag röstade för det eftersom jag anser att det är viktigt inte bara i ekonomiskt avseende, utan även mot bakgrund av Cancúnkonferensen. Vi lyckades göra vissa överenskommelser där och det viktigaste är därför att fortsätta det arbete som EU har påbörjat hemma för att minska koldioxidutsläppen. Det är mycket lämpligt att satsa på energieffektivitet. Medlemsstaterna måste ha verkningsfulla nationella handlingsplaner på detta område, inbegripet finansiella mekanismer. Medlemsstaterna och kommissionen måste komma överens om ett särskilt stöd. Alla européer skulle tjäna på beslut som det här, eftersom det berör många oberoende områden – transporter, ny teknik och effektivitet vad gäller byggnader, tillverkning och väginfrastruktur. Detta dokument är en samling åtgärder som inte bara syftar till att skydda miljön, utan även till att stödja de nationella ekonomierna.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Även jag röstade för detta betänkande om energieffektivitet av Bendt Bendtsen. I EU tar man även upp energieffektivitet, energibesparingar och användning av förnybar energi i Europa 2000-programmet. Vi måste emellertid komma ihåg att alla måste uppfylla dessa mål när vi väl har satt upp dem. Detta har varit ett problem runt om i EU: det har funnits bra mål, men medlemsstaterna har inte uppfyllt dem.

Vi får naturligtvis hoppas att energieffektivitet inte bara begränsas till EU, utan att man tar hänsyn till den i hela världen. Energieffektivitet och energibesparing får självklart aldrig bli ett hinder för konkurrenskraften: vi måste också se till att vi kan konkurrera på världsmarknaderna och därigenom säkra välståndet och konkurrenskraften i EU. Det är som sagt viktigt att uppfylla de åtaganden som vi har gjort.

  Sonia Alfano (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att EU inte kan undvika energiutmaningen som kommer att avgör planetens öde.

Vi måste krossa myten att ett lands ekonomiska utveckling hör nära samman med en ökning av energikonsumtionen. EU måste leda framtagandet av en ny, hållbar ekonomisk modell som grundas på mindre användning av tillgångar, inbegripet energi, med större produktivitet. Vi måste därför stoppa kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och en ökning av den energi som säljs till industrier och allmänheten och istället koppla den till en ökning av energitjänster som skapar sysselsättning och energieffektivitet.

Av dessa skäl anser jag att energieffektivitet representerar en prioritet för det framtida EU, både när det gäller ekonomi och miljö, och jag hoppas att kommissionen omedelbart kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra de bindande mål som parlamentet fastställde i dag.

  Sirpa Pietikäinen (PPE). - (FI) Herr talman! Jag röstade för en mer tvingande och ambitiös politik i denna handlingsplan för energieffektivitet, och jag är mycket nöjd med parlamentets slutliga ståndpunkt i denna fråga.

Klimatförändringarna kommer inte primärt att förhindras bara för att man gör internationella åtaganden eller utfärdar förklaringar: vi behöver en praktisk lösning för att nå målen för utsläppsminskningen. En förbättrad energieffektivitet är ett mycket viktigt och stort projekt i detta sammanhang. Om vi ska kunna klara av det behöver vi en mycket bred och heltäckande politik för förbättrad energieffektivitet; en som är tvingande och – om nödvändigt – ekonomiskt motiverad, och som inbegriper sanktioner. Denna handlingsplan är ett bra steg i denna riktning.

***

  Talmannen. − Herr Silvestris! Applåderar du mig eller vill du ta upp en ordningsfråga i samband med röstförklaringarna? Det är en anmärkningsvärd sak att göra, men fortsätt du.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag applåderar som ni ser, samtidigt som jag också tar chansen att ta upp en ordningsfråga.

Herr talman! Avser du även att vidta åtgärder mot de ledamöter som befinner sig i en så gynnsam position att de kan använda sin tid till att förolämpa regeringarna i sina hemländer?

I er närvaro har en ledamot just förolämpat den italienska regeringen som i går erhöll det italienska parlamentets förtroende och även åtnjuter den italienska allmänhetens förtroende. Ledamoten i fråga kanske inte tycker om detta, men det är hennes eget problem och hon får reda ut det med sina vänner. Denna ledamot använde sin talartid här i parlamentet för att förolämpa regeringen i sitt hemland, vilket också är mitt hemland, istället för att avge sin röstförklaring.

Herr talman! Jag vill fråga dig om du har för avsikt att tolerera detta trots arbetsordningen, för om detta är fallet kommer jag att använda all tid under framtida röstförklaringar till att uttala mitt stöd för Italiens legitima regering, i samförstånd med landet och dess parlament.

  Talmannen. − Jag hoppas att du uppskattar att jag lät dig uttala dig trots att du egentligen inte tog upp en ordningsfråga. Min uppgift är inte att övervaka det som ledamöterna beslutar sig för att säga. Min uppgift är att se till att de säger det när de har fått tid att säga det, i motsats till att avbryta varandra och då, kanske jag får tillägga, på ett ganska ohövligt och burdust sätt. Tack för din kommentar. Jag kommer att insistera, åtminstone när jag innehar ordförandeskapet, att ledamöterna uppträder civiliserat mot varandra och jag kommer att försöka se till att de håller tiden så gott det går. Vad ledamöterna säger i kammaren, i en demokratisk kammare som denna, är deras sak, inte min.

***

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Jag vill ta upp några saker om detta ämne.

(EN) Jag anser att nästan allt i kampen mot klimatförändringar hittills har handlat om förnybar energi, vilken naturligtvis är mycket viktig. Man kan dock göra mycket mer när det gäller energieffektivitet och det är skälet till varför jag välkomnar detta betänkande.

När det rör byggnader kan man göra mycket mer, särskilt avseende denna byggnaden, byggnaderna i Bryssel och många andra offentliga byggnader. Det är mycket viktigt att vi gör dem mer energieffektiva. Samma sak gäller för så många olika transportsätt; för så många dieselslukande motorer. Tillverkarna bör tvingas att göra dem mer energieffektiva.

Jag vill dock berömma en grupp. I mitt hemland gör skolorna ett fantastiskt jobb på miljöområdet. Detta bör erkännas och uppmuntras, för genom dem når man barn och deras föräldrar och skapar en positiv inställning.

Skriftliga röstförklaringar

Betänkande: Böge (A7-0367/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) EU:s budgetpraxis uppfyller en rad principer, inbegripet den som handlar om specialisering. Detta innebär att ett belopp som tilldelas en särskild politik endast kan användas för denna politik. Denna princip, tillsammans med andra, säkrar en god ekonomisk förvaltning i unionen. Den medger emellertid också en viss budgetflexibilitet. Årsbudgeten, och i ännu högre grad den fleråriga budgetramen, kan inte förutsäga EU:s alla framtida utgifter. Detta är skälet till att det i några år har funnits ett ”flexibilitetsinstrument”. Detta består av en ekonomisk reserv, vars belopp inkluderas i budgeten varje år. Den möjliggör finansieringen av politik och olika projekt vilkas kostnad man inte har kunnat förutsäga. I betänkandet av min kollega Reimer Böge rekommenderar han att detta instrument ska användas för att finansiera programmet för livslångt lärande, programmet för konkurrenskraft och innovation och biståndet till Palestina. Eftersom detta är tre områden inom vilka jag tror på EU:s praktiska åtgärder, tvekar jag inte att rösta för denna text.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag ställer upp på Europaparlamentets beslut att tilldela kompletterande ekonomiskt stöd för genomförande av programmet för livslångt lärande under 2011. Målet i Lissabonstrategin om att göra EU till en globalt konkurrenskraftig och kunskapsbaserad ekonomi, grundad på hållbar ekonomisk utveckling och nya arbetstillfällen, med inriktning på en bättre social sammanhållning, kan uppfyllas om vi genomför dessa program.

Om vi ska kunna öka EU:s konkurrenskraft bör vi särskilt uppmärksamma små och medelstora företag och ge dem den hjälp och det ekonomiska stöd som de behöver. Investeringar i gröna innovationer och utvecklingen av vetenskaplig forskning skulle stimulera användningen av nya hållbara jobb inom olika sektorer, däribland energi, tillverkning och transporter.

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. − (EN) Bögebetänkandet om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen kan räkna med mitt stöd. Europeiska kommissionens förslag saknar ett lämpligt berättigande avseende frågan om varför denna kompletterande finansiering är nödvändig. Jag är dessutom rent allmänt mycket kritisk till användningen av flexibilitetsmekanismen. Det är önskvärt att minska andra budgetposter för att möjliggöra finansiering av poster för vilka det uppstår ett berättigat kompletterande finansieringsbehov.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Flexibilitetsmekanismen ger möjlighet att finansiera särskilt fastställda utgifter som inte kan finansieras inom ramen för de högsta taken enligt en eller flera budgetrubriker i den fleråriga budgetramen. Dess användning inom 2011 års budget är kopplad till behovet av finansiering av programmet för livslångt lärande och programmet för konkurrenskraft och innovation – inom ramen för Europa 2020-strategin – såväl som finansiering av ekonomiskt stöd till Palestina, fredsprocessen och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA). På grund av dessa programs betydelse avser jag att rösta för förslaget.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) Parlamentet måste utan tvekan ha en positiv syn på Reimer Böges betänkande om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för programmet för livslångt lärande, för programmet för konkurrenskraft och innovation och för Palestina. Jag håller med om behovet och den följdriktiga tilldelningen av kompletterande utgifter utöver taken till budgetrubrikerna 1 och 4. Med tanke på den rådande ekonomiska situationen är dessa utgifter viktiga ur olika synvinklar, för att bekämpa krisen och även för vår internationella trovärdighet.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Det är oacceptabelt att finansieringen av bistånd till Palestina, europeiska utbildnings- och fortbildningsprogram samt program för främjande av konkurrenskraften och den fria konkurrensen inbegrips i samma text. De onda avsikterna är tydliga. Denna kombination tvingar mig att lägga ned min röst. Jag upprepar återigen mitt fulla stöd till det palestinska folkets sak.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för detta betänkande för att garantera användningen av EU-medel för totalt ca 70 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden från Europeiska unionens solidaritetsfond för naturkatastroferna i Portugal, dvs. jordskred och översvämningar på Madeira, och även för Frankrike avseende stormen Xynthia. Jag anser att vi måste visa vårt stöd för dessa medlemsstater, så att de kan ta itu med och begränsa konsekvenserna av dessa naturfenomen. EU:s solidaritetsfond skapades för att visa Europeiska unionens solidaritet med de som bor i områden som har drabbats av katastrofer. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag menar att man vill att medel ska användas i detta syfte och att man därför syftar till en korrekt användning av den tillgängliga mekanismen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) De belopp man tar upp i detta betänkande är helt orealistiska. Förutom det faktum att den aktuella budgetramen skulle behöva vara tillräcklig för att täcka dessa mål, om det skulle bli en ökning, har man planerat för avsevärt mindre belopp. En anpassning av budgetramen till förslagen i betänkandet skulle inte öka EU:s flexibilitet, utan begränsa den. Det är av detta skäl jag har röstat emot detta betänkande.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag vill mest av allt uttrycka min tillfredsställelse över att Europaparlamentet och rådet har kommit överens om finansieringen av programmet för livslångt lärande och programmet för konkurrenskraft och innovation. Jag vill särskilt uppmärksamma programmet för livslångt lärande. Det består av fyra sektorsspecifika program. Av särskild betydelse är, menar jag, Erasmusprogrammet, vilket underlättar storskaliga studentutbyten. Detta är oerhört viktigt både när det gäller att få nya kunskaper och färdigheter och få nya bekantskaper och uppleva medlemsstaternas olika kulturer. En liknande roll – när det gäller barn och ungdomar i grundskolan – spelas av Comeniusprogrammet.

Dessa program främjar inte bara den europeiska ekonomin, de säkrar också skapandet av ett europeiskt medvetande som grundas på övernationella bekantskapsnätverk. Dessa program bör vara högprioriterade oaktat budgetsituationen, eftersom de är en investering som kommer att främja EU på många områden – inte bara ekonomiskt utan även inom kultur och politik. Beslutet om stöd till Palestina är viktigt av andra skäl, men även jag anser att det är berättigat.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Europeiska kommissionen har lagt fram ett förslag om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen som en del av den nya ”budgetmanövern” för 2011, efter misslyckandet med förlikningen. Jag röstade för, framför allt därför att ökningen påverkar två program, dvs. programmet för livslångt lärande och programmet för konkurrenskraft och innovation, vilka förtjänar största möjliga stöd från EU. Flexibilitetsmekanismen tillhandahålls genom det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin. Som ett resultat av avtalet mellan budgetmyndighetens båda delar (Europaparlamentet och rådet) möjliggör det en finansiering som är större än de tak som anges i budgetramen av behov som inte kunde förutsägas när man antog den fleråriga budgetramen, för ett årligt maximalt belopp på 200 miljoner euro. Detta är ett viktigt resultat för Europaparlamentet eftersom det markerar en framgång i dialogen med rådet om budgeten.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag vill applådera det avtal som ingicks under förlikningen avseende utnyttjandet av flexibilitetsmekanismen för att, i synnerhet, finansiera programmet för livslångt lärande. Jag anser att det är mycket viktigt för EU att investera i utveckling av utbildning och fortbildning med hög kvalitet och att man främjar goda resultat på området. Endast utbildning med skärpa och god kvalitet kan göra EU mer konkurrenskraftigt.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 tillåter utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för finansiering av tydligt angivna utgifter som inte kan finansieras inom ramen för en eller flera budgetrubriker i den fleråriga budgetramen. För 2011 års budget krävs kompletterande utgifter över och utöver taken för rubrikerna 1a och 4. Man har därför lagt fram ett förslag om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen i enlighet med punkt 27 i det interinstitutionella avtalet. Beloppen som ska utnyttjas är följande: 18 miljoner euro till programmet för livslångt lärande under rubrik 1a; 16 miljoner euro till programmet för konkurrenskraft och innovation under rubrik 1a; 71 miljoner euro till Palestina under rubrik 4. Jag vill påminna budgetmyndighetens två delar om att offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av beslutet om ovanstående inte får ske senare än offentliggörandet av 2011 års budget.

Förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 med rådets ändringar

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I EU:s budget för 2011 är 141,8 miljarder euro avsatta för åtaganden och 126,5 miljarder euro för betalningar. Parlamentets prioriteringar för denna budget kan ses som ett bekräftande och en förstärkning av finansieringen för utbildning och innovation. Under rubrik 1a – konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning – finns alltså en ökning med 18 miljoner euro för programmet för livslångt lärande, och under rubrik 3b – medborgarskap – finns 3 miljoner euro mer till programmet för aktiv ungdom.

Det gläder mig att EU:s fyra kommande ordförandeskap (Ungern, Polen, Danmark och Cypern) är intresserade av att låta Europaparlamentet delta i framtida samtal och förhandlingar i samband med nästa fleråriga budgetram.

Jag applåderar Europeiska kommissionens åtagande att lägga fram ett formellt förslag i slutet av juni 2011, vilket garanterar att förslagen rörande dess egna medel diskuteras samtidigt som den fleråriga budgetramen. Europaparlamentets deltagande i dessa frågor har också stöd i Lissabonfördraget (artiklarna 312.5, 324 och 311).

Jag hoppas att behovet av enhällighet i rådet när det gäller antagandet av nästa fleråriga budgetram och de nya egna medlen inte utvecklas till ett dödläge.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Rådet och Europaparlamentet har kommit överens om budgeten för 2011. Jag röstade för ett antagande av budgeten mot bakgrund av dess underliggande politiska och institutionella principer som bl.a. innebär ett stärkande av Europaparlamentets roll i förhandlingar om den nya budgetramen efter 2013 och deltagande i diskussionen om nya inkomstkällor, som inbegriper euroskatten. Ytterligare en tillgång i budgeten är dess större flexibilitet i samband med oförutsedda omständigheter. Vi har undvikit faran med att använda oss av en preliminär budget, vilket i hög grad skulle förlama EU:s funktionssätt. Ett sådant tillstånd skulle vara särskilt skadligt vid en tidpunkt då det finns ett behov av att kraftfullt bekämpa den ekonomiska krisen och börja tillämpa Lissabonfördraget. Mycket av detta kan vi tacka S&D-gruppen för.

  Bogusław Sonik (PPE), skriftlig. – (PL) Antagandet av budgeten för 2011 vittnar om att det är möjligt att göra kompromisser i EU. Förslaget till budgetram för 2011 godtogs och röstades igenom tack vare god vilja hos alla de institutioner som hade hjälpt till med att skapa den. Denna kompromiss bör uppskattas särskilt eftersom beslutsförfarandena till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande är nya, och för första gången i historien har Europaparlamentet fattat ett gemensamt beslut tillsammans med rådet och kommissionen. Det är ingen idealisk budget, men jag anser faktiskt att utgifterna har fördelats på ett förnuftigt sätt och att de täcker EU:s alla prioriteringar. Genom att jag röstade för antagandet av 2011 års budget uttryckte jag även mitt stöd för ytterligare utveckling och för den europeiska integrationen.

Betänkande: Jędrzejewska och Trüpel (A7-0369/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom EU:s budget för 2011, vilken lades fram av parlamentets budgetutskott under sammanträdesperioden, stärker finansieringen för de prioriteringar som parlamentet har fastställt, t.ex. utbildning, innovation, fredsprocessen i Mellanöstern och Palestina, programmet för livslångt lärande, forskningsprogrammet ”Människor” och programmet för konkurrenskraft och innovation. Jag gratulerar parlamentet, rådet och kommissionen till att de också har kommit överens om att – om det krävs kompletterande medel för att följa EU:s rättsliga åtaganden – det kommer att antas ändringsbudgetar under 2011, med hänsyn till ett EU:s budget rent rättsligt inte får visa underskott. Förutom budgeten hade parlamentet vissa politiska krav i samband med genomförandet av bestämmelserna i Lissabonfördraget, dvs. avseende ett nytt system för egna medel, och i samband med detta är det bra att veta att kommissionen nu har meddelat att den kommer att lägga fram ett formellt initiativ i slutet av juni 2011, vilket garanterar att förslagen rörande de egna medlen kommer att diskuteras på samma gång som den framtida budgetplanen.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution och stödde EU:s budget för 2011. Jag välkomnar det avtal som slutligen ingicks mellan rådet, kommissionen och parlamentet, och jag hoppas att det blir en hållbar budget som vi på ett fullständigt och förutsägbart sätt kan genomföra från budgetårets början. I och med antagandet av denna resolution säkrar vi, dvs. Europaparlamentet, budgetens finansiering och kontinuitet som rådet och budgetutskottet har kommit överens om. Jag är övertygad om att det var nödvändigt att tilldela mer medel till utbildning, forskning och innovation eftersom EU behöver öka sin effektivitet och konkurrenskraft så att man kan klara av den finansiella och ekonomiska krisen. För att uppnå detta mål måste EU skapa en långsiktig strategi och denna budget bör vara en del av den.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets godkännande av EU:s budget för 2011, bara några dagar efter ha förkastat den, visar att hela förfarandet är ett illa utformat spel för att avleda oss från budgetens egentligasyfte, dvs. att tjäna storföretagen bättre i ansträngningen att avlägsna bördan av den ekonomiska krisen och öka de imperialistiska ingreppen mot arbetarna. Samtidigt belyste detta välarrangerade spel den allvarliga konkurrensen mellan imperialisterna och det faktum att EU-organen utspelar en kamp om vem som bäst kan tjäna plutokratins intressen, som ett resultat av Lissabonfördragets antagande. Beslutet var redan fattat om att begränsa alla minimianslag som kunde ha gått till fattiga jordbrukare, arbetare och egenföretagare och öka de anslag som går direkt till monopolgrupperna, till tjänsterna och infrastrukturerna i samband med civil-militära interventioner och till förföljelse och förtryck av arbetarklassen och gräsrotsrörelsen.

Kapitalets politiska talesmän kommer inte att kunna undgå förtal med denna typ av knep. Deras roll blir tydligare för varje dag som går. Arbetar- och gräsrotsklasserna intensifierar sin kamp mot EU:s politik och borgarregeringarna och skapar därigenom nya utsikter för en grästrotsekonomi som kommer att se till deras behov, inte till kapitalets.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Utarbetandet av årsbudgeten för 2011 har återigen gett upphov till verkliga politiska förhandlingar mellan ledamöter av Europaparlamentet och medlemsstaternas regeringar. I det rådande läget med budgetnedskärningar ville Europeiska unionens råd, som företräder medlemsstaternas regeringar, att EU skulle delta i de åtstramningar som EU:s länder nu genomför. Trots att Europaparlamentet och kommissionen tvärtom ville att krisen skulle tacklas genom frivilliga åtgärder, har parlamentet nu anslutit sig till rådets idéer som ett tydligt tecken på solidaritet med medlemsstaterna. I utbyte mot detta tillmötesgående ville parlamentet ha en diskussion om EU:s medel, och i synnerhet om frågan om huruvida det kan ha egna medel, oberoende av bidrag från medlemsstaterna. Inledningsvis var rådet omedgörligt, men gav slutligen med sig för våra berättigade krav. Detta är skälet till att andra ledamöter och jag har kunnat rösta för denna budget, vars ambition är begränsad i tiden men som ändå möjliggör att vi öppnar för ett framtida genomdrivande av EU:s politik.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för budgeten för 2011. Denna budget har stärkts av de nya förfaranden som införs genom Lissabonfördraget. Dessa utdragna och svåra förhandlingar för att komma överens om budgeten för 2011 visar att vi, när nya budgetprinciper träder i kraft, tvingas hitta rationella institutionella kompromisser om de viktigaste områdena inom EU-politiken. För första gången sedan fördraget trädde i kraft har Europaparlamentet använt de maktbefogenheter det har beviljats för att delta fullt ut i utarbetandet av EU:s budget. Det första misslyckade försöket att nå en överenskommelse och införliva Europaparlamentets legitima krav visar en konflikt som fortfarande är aktuell mellan institutionerna och som egentligen inte borde finnas, eftersom den hindrar ett effektivt samarbete mellan institutionerna. Målet för alla EU-institutioner är att se till att avtal som är särskilt viktiga för hela EU och dess medborgare antas så smidigt som möjligt. Jag anser därför att det i framtiden måste ske grundläggande ändringar av institutionernas verksamhetsprinciper och att det måste betraktas som synnerligen viktigt för tillämpningen av principen om representativ demokrati att Europaparlamentet får delta i alla stadier av förhandlingarna, särskilt i fråga om budgeten.

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. – (FR) Europeiska unionen måste ge sig själv en budget som rimmar med dess ambitioner. Den får inte låta sig dras med av krisen, utan ta itu med de utmaningar den möter. I och med Lissabonfördraget är parlamentet nu jämbördigt med rådet och har utmärkt sig som en framåtblickande kraft. Jag röstade för budgeten för 2011 eftersom det åligger oss, som ledamöter av Europaparlamentet, att ge EU en tydlig politisk riktning. Under 2011 kommer EU att hålla rätt spår med hänsyn till sina prioriteringar. Man kommer att kunna uppjustera sina finansiella behov för att kunna tillämpa sina nya maktbefogenheter. Trots svåra ekonomiska omständigheter har parlamentet lyckats att få medlemsstaterna att engagera sig på ett beslutsamt sätt.

På parlamentets förslag kommer kommissionen under 2011 att inleda diskussioner om de olika typerna av egna medel, medel som EU behöver för att garantera sitt finansiella oberoende i framtiden. Jag är emellertid djupt oroad över att parlamentet inte har nått samförstånd om den kompletterande finansiering som Iterprojektet kommer att behöva fr.o.m. 2012. Den experimentella termonukleära reaktorn, ett flaggskeppsprojekt inom internationell forskning och europeisk vetenskaplig dynamik, kunde ha dragit nytta av en oanvänd, överskjutande del av budgeten för 2011.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Efter att ha gjort bra ifrån sig i förhandlingarna med rådet om budgeten för 2011, om villkoren för utarbetandet av den kommande fleråriga budgetplanen och om frågan rörande EU:s egna medel, har parlamentet nu förlorat slaget. Genom att anta budgeten för 2011 under sammanträdesperioden i december visade vi att rådet hade rätt. Våra farhågor handlade inte om siffror utan snarare om politiska krav. Vi har inte glömt våra sju krav som antogs under den förra sammanträdesperioden. Det positiva är att kommissionen också kommer att lägga fram ett förslag under våren 2011 om egna medel. Parlamentet kommer att delta i dessa diskussioner och även i dem som krävs för att utarbeta budgetplaner. Villkoren har dock ännu inte fastställts och kampen för att man ska ta hänsyn till medbeslutandet på detta område har bara börjat.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Antagandet av EU:s budget för 2011 av parlamentet visar att man, när dialogen fungerar mellan kommissionen och lagstiftaren, kan arrangera saker och ting till institutionernas ömsesidiga nytta. Kommissionen har insett att Europaparlamentet nu har större befogenheter avseende EU:s finanser och har beslutat sig för, även om det är sent, att ta hänsyn till denna situation. Praktiskt sett håller sig budgeten inom de ramar som rådet har fastställt, men samtidigt innehåller den också vissa av lagstiftarens prioriteringar. Innan överenskommelsen befann vi oss i den konstiga situationen att vi hade olika strategier och program som inte alls fanns med i prognoserna för nästa år i budgeten. Dessa strategier och program kan inte bara finnas på papper, eftersom de då bara skulle belysa inkonsekvensen och bristen på förtroende för de lagar som antas av EU självt.

Det är uppenbart att man inte kan utveckla program för ungdomar, innovation och forskning och hävda att man är aktiv aktör inom utrikespolitiken utan de medel som behövs för att finansiera dessa planer. Parlamentet har argumenterat framgångsrikt med rådet för behovet att genomföra regelbundna utvärderingar av nyttan med ny lagstiftning och dess finansiering. Som företrädare som väljs direkt av EU-medborgarna är det viktigt för skattebetalarna att se att vi använder deras pengar på ett bra sätt.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag är nöjd med den budget som har antagits i dag eftersom den fortfarande innehåller de prioriterade budgetposter som parlamentet antog i oktober, vilka stärker nyckelområden som t.ex. utbildning, ungdom, forskning och innovation. Det är nödvändigt att ge EU en hållbar budget som kan genomföras på ett fullständigt och förutsägbart sätt fr.o.m. budgetårets början, i jämförelse med ett system med provisoriska tolftedelar som skulle äventyra genomförandet av politiken. Det är på samma sätt viktigt att kämpa för en budget som är visionär i kristider och som stärker områden som bidrar till ekonomisk tillväxt och till fler och bättre jobb, t.ex. forskning och innovation. Det är bara genom en ambitiös budget som det är möjligt att få en ekonomisk återhämtning i EU.

  Frédéric Daerden (S&D) skriftlig. – (FR) Omröstningen om budgeten för 2011 handlade om ansvar, bitterhet och övertygelse. Ansvar: S&D-gruppen och parlamentet tog sitt ansvar genom att rösta för denna budget för att undvika ett institutionellt dödläge och en tillflykt till systemet med provisoriska tolftedelar. Bitterhet: medbeslutande i budgetärenden är ett förlorat slag. Trots att parlamentet har varit tillmötesgående har vissa medlemsstater som, till skillnad från mig, inte tror på EU-budgetens mervärde, förblivit omedgörliga. Övertygelse: EU:s framtid är beroende av nya egna medel och en skatt på finansiella transaktioner. Vi behöver kommissionen och vi måste se till att den engagerar sig om vi ska kunna förverkliga detta grundläggande mål. Vi behöver en global transaktionsavgift och även en budget för 2011, och jag lade därför ned min röst om det ändringsförslag som hade lagts fram på nytt av Verts/ALE-gruppen om denna fråga, vilket var symboliskt men oansvarigt. Global transaktionsavgift är ett ämne som är för viktigt för att leka med inom de politiska strategierna genom att lägga fram ändringsförslag för vilka man inte är den ursprungliga författaren, med en budgetpost på noll. Det som ursprungligen var ett socialdemokratiskt ändringsförslag var avsett att driva denna debatt framåt under budgetförfarandet, men hade det antagits i dag hade det inneburit att vi hade valt en union utan en budget.

  Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för en budget som nästan inte hade ökat något alls sedan 2010 för att visa att parlamentet kunde ge uttryck för mognad och ansvar i samband med en ekonomisk kris som hämmar de nationella regeringarna. Det är inte rätt att börja öka budgeten för 2011 i ett läge då de flesta medlemsstater träder in i en period med sträng budgetkontroll. Det gläder mig att de hårda förhandlingar som ägde rum mellan de olika institutionerna i detta ärende resulterade i en kompromiss, och att vi har undvikit en budgetkris för 2011.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om det nya budgetförslaget för 2011 eftersom det stärker finansieringen på områden som har angetts som prioriteringar av Europaparlamentet, t.ex. utbildning, innovation, konkurrenskraft och sammanhållning för tillväxt och sysselsättning, såväl som bevarandet och förvaltning av naturtillgångar.

  Göran Färm (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har idag röstat för förslaget till EU-budget för 2011. Det är en återhållsam budget, men den innehåller också viktiga investeringar i forskning och insatser för unga, nödvändiga biståndsinsatser till Palestina, samt möjliggör inrättandet av EU:s nya utrikestjänst och nya myndigheter för finanstillsyn.

Vi avstod dock att rösta om såväl skrivningarna som de föreslagna budgetlinjerna för nya egna medel till EU. Vi är positiva till en översyn av systemet med EU:s egna medel, samt en utredning om en skatt på finansiella transaktioner, men anser att vi idag har för lite information för att i detalj kunna ta ställning i sakfrågan.

Oavsett utformningen av ett nytt system för EU:s inkomster vill vi framhålla att det måste vara budgetneutralt och respektera medlemsländernas kompetens på skatteområdet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Budgeten för 2011 kommer att bli den första av EU:s budgetar som har antagits efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Även om denna överenskommelse, som ingicks inom ramen för det nya medbeslutandeförfarandet, inte tar upp allt det som intresserar Europaparlamentet, ligger den till grund för en gemensam förståelse avseende EU:s budgetprioriteringar. Mot bakgrund av de nya utmaningar som EU står inför har det blivit nödvändigt att införa en facilitet som gör det möjligt för kommissionen att införa ändringar av budgeten när de befintliga medlen är otillräckliga för att nå de strategiska målen, dvs. inom ramen för de prioriteringar som har angetts inom Europa 2020-strategin.

På samma sätt kommer det att vara Europaparlamentets och rådets uppgift att hitta en gemensam plattform för ett snabbt och verkningsfullt gensvar som skapar villkoren för en mer egalitär och konkurrenskraftig union som kan klara av de nya utmaningarna.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Resultatet av debatten om budgeten för 2011 var förutsebar med hänsyn till rådets och parlamentets största politiska gruppers ansvar, vare sig det rör sig om fastställandet och godtagandet av den aktuella fleråriga budgetramen eller godkännandet av efterföljande budgetar som detta måste omfatta.

Denna överenskommelse avlägsnar emellertid inte, utan snarare stärker, de många skäl till att vara kritisk till denna budget som vi har utelämnat här. Med hänsyn till förvärrandet av den ekonomiska och sociala krisen, av arbetslösheten och av levnadsvillkoren för miljoner människor – till vilket planerna på verklig social terrorism som EU avser att pådyvla medlemsstaterna bidrar i hög grad – kommer vi alla återigen att upptäcka vad den sanna innebörden av den starkt prisade europeiska solidariteten är: en budget som inte är större än 1 procent av EU:s BNI (bruttonationalinkomst) och som inte kan utföra sin uppgift att omfördela välståndet eller säkra den ekonomiska och sociala sammanhållningen och som tveklöst kommer att framhäva de skadliga effekterna av den politik som EU bedriver. Vi upprepar återigen att det finns ett alternativ till denna budget och det är inte bara möjligt, utan också synnerligen nödvändigt. Ett alternativ som skulle omfatta en betydande förstärkning av EU:s budget, grundat på rättvisa bidrag från medlemsstaterna i linje med deras BNI.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag välkomnar överenskommelsen mellan Europaparlamentet och regeringarna i de 27 medlemsstaterna, i synnerhet eftersom de betalningar som de irländska jordbrukarna ska få nästa år skulle ha försenats utan överenskommelse.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Hotet om att man skulle införa en preliminär budget för 2011 fick Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att intensifiera diskussionerna, vars resultat – det budgetförslag som vi röstade om i dag – kan betraktas som en pragmatisk kompromiss. Förhandlingarna mellan institutionerna ledde till att man inbegrep de flesta av de förslag som förespråkades av parlamentet. Vi har fått rådets löfte att det är redo att samarbeta under upprättandet av budgetplanen för 2014–2020, vilket innebär en tillämpning av Lissabonfördragets bestämmelser i praktiken. Parlamentet har även kommit överens med statsministrarna i Ungern, Polen, Danmark och Cypern, med andra ord med de medlemsstater som inom de närmaste två åren kommer att inneha ordförandeskapet i EU:s råd. Vi är också nöjda med rådets beslut att behålla flexibilitetsmekanismen i EU:s budget på nivån 0,03 procent av EU:s BNP. Dessa medel kommer att möjliggöra en finansiering av nödvändiga utgifter som inte förutsågs under förhandlingarna om den föregående budgetplanen, t.ex. Europeiska utrikestjänsten och Galileosystemet. En eftergift av parlamentet är att den debatt om framtida finansieringskällor för EU som även kommissionen har efterlyst har skjutits på framtiden. Idén med att stödja de nationella budgetbidragen förkastades på grund av en beslutsam opposition från en grupp medlemsstater som var rädda för allmänhetens reaktion. Vi kommer utan tvekan att återuppta denna diskussion under sommaren 2011, när kommissionen lägger fram flera nya alternativ till finansiering av EU.

  Julie Girling (ECR), skriftlig. − (EN) (för den brittiska konservativa delegationen) I dag röstade de brittiska konservativa ledamöterna emot den 2,9-procentiga ökningen av budgeten eftersom vi anser att det, då nationella huvudstäder letar efter sätt att minska sina egna underskott eller förbättra sin fiskala situation, inte är lämpligt att ledamöter av Europaparlamentet kräver en ökning av EU:s utgifter. EU:s budget kan inte, som vissa ledamöter säger, användas som ett komplement till de nationella budgetarna i svångremstider. Den bör istället spegla den svåra situation som EU-medlemsstaterna befinner sig i. detta är skälet till att de konservativa ursprungligen lade fram ett ändringsförslag med uppmaning till en långsiktig frysning av betalningarna på 2010 års nivåer; en åtgärd som skulle göra mycket för att försäkra medborgarna om att EU gör sitt för att få de långsiktiga offentliga utgifterna under kontroll och göra dem mer hållbara.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Dagens antagande av budgeten för 2011 har belyst Europaparlamentets dubbla misslyckande. Den antagna budgeten är för liten: +2,91 procent, vilket är mycket mindre än vid första behandlingen (+6 procent) och i kommissionens ursprungliga förslag (+5,8 procent). De antagna beloppen är exakt desamma som de föreslagna, utan något verkligt förhandlingsutrymme för rådet, vilket knappast är lugnande när det gäller förhandlingsutrymmet i samband med framtida budgetar. Ända sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har parlamentet och rådet använt medbeslutandeförfarandet i budgetärenden: genom att vi hittills inte har fått något exakt åtagande om den roll som vi, i egenskap av ledamöter av Europaparlamentet, kommer att ha vid utarbetandet av nästa budgetplan och om tillhandahållandet av den nödvändiga diskussionen om nya egna medel, riskerar vi att låta rådet bli herre över det europeiska projektets framtid. Med hänsyn till vissa medlemsstaters positionering finns det alltså en verklig risk att detta projekt kommer att gå i stå. Det som gör mig mest nedslagen är inställningen hos den europeiska högern, eftersom den var fast besluten från förhandlingarnas början att hoppa av så fort som telefonerna började ringa från stats- eller regeringscheferna. Alla får själva dra sin slutsats om den politiska konsekvensen i en sådan omsvängning.

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig. – (PL) Jag välkomnar antagandet, med en tydlig majoritet av rösterna, av EU:s budget för 2011. Överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet har gjort det möjligt för oss att undvika användningen av en preliminär budget – något som kan undergräva EU:s sammanhållnings- och jordbrukspolitik. Detta är särskilt goda nyheter för de polska lokala myndigheterna, jordbrukarna och företagen, som i allt högre grad drar nytta av EU:s medel, eftersom betalningarna trots den ekonomiska krisen kommer att öka med 2,91 procent i jämförelse med 2010. Jag är också nöjd med den ökning av medel till de prioriterade områden som har antagits av parlamentet, däribland ungdom, utbildning, forskning och innovation.

  Constance Le Grip (PPE) , skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till den nya budgeten och är glad att EU-institutionerna äntligen har funnit något av en gemensam plattform. Genom denna omröstning vill Europaparlamentet ge EU en stabil budget som kan genomföras från början av 2011 och därigenom undvika ordningen med tillfälliga tolftedelar, vilket skulle ha hotat genomförandet av många EU-strategier. Jag beklagar dock bristen på flexibilitet som uppstår genom den nya budgeten och vissa politiska gruppers och särskilt socialdemokraternas val att äventyra framtiden för den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter), som är det enda grundläggande och långsiktiga forskningsprojekt där EU har en ledande roll, genom att senarelägga omröstningen om finansieringen av projektet. Genom att socialdemokraterna på grund av krisen och bristen på offentliga EU-medel ger upp de 600 miljoner euro som finns tillgängliga för att finansiera Iter har de uppvisat oansvarighet och inkonsekvens och äventyrar ett strategiskt projekt som skapar arbetstillfällen.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) Jag är glad över att vi trots alla komplikationer har lyckats komma överens och anta EU-budgeten för 2011 med rådets ändringar. Detta är mycket viktigt, inte endast med tanke på att en preliminär budget har undvikits utan principiellt även med tanke på att vi kan vara säkra på budgetplaneringen av utgifterna som står i samband med sammanhållningspolitiken, vilket är ytterst viktigt för EU:s invånare och inte minst för dem som mottar medel från unionen. Dessutom vill jag betona att medlen för sammanhållningspolitiken har ökats med tio procent. Det är viktigt att vi har nått en politisk överenskommelse. Genom detta har vi uppvisat solidaritet inom EU, vilket ger oss finansiell stabilitet under 2011.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till budgeten för 2011. Efter långdragna förhandlingar har vi lyckats nå en överenskommelse som tillfredsställer parlamentet. Parlamentet förväntar sig att bestämmelserna i Lissabonfördraget genomförs. Enligt fördraget ska vår institution delta i förhandlingarna om nästa långsiktiga budget. Denna förändring bör godtas på alla nivåer. Dessutom ville parlamentet behålla vissa reserver i budgeten för 2011. Ett typexempel är beloppet 425 000 euro som anslogs till Europeiska polisakademin (Cepol) i 2011 års budget. Dessa medel kan nu endast frigöras under vissa förutsättningar. Efter parlamentets vägran att godkänna genomförandet av byråns budget måste byrån därför genomföra parlamentsledamöternas rekommendationer, så att hela Cepols budget för 2011 kan tilldelas.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Budgeten för 2011 är den första som parlamentet har haft rätt att granska. Detta har dock endast visat hur begränsad makt vår församling egentligen har. Inte nog med att man i budgeten stadfäster nyliberala motreformer och tjänar finansmarknaderna i stället för medborgarna som valde församlingens ledamöter. Man går till och med så långt att man helt kapitulerar i brådskans namn. Jag tänker inte stödja sådana skamligheter.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Efter intensiva förhandlingar har vi slutligen lyckats nå en överenskommelse om budgeten för 2011. Det är ingen perfekt budget, men trots allt ett dokument som gör det möjligt att uppnå de mål som föreslagits av EU. Gemenskapens budget för 2011, som antogs i denna sammanträdesperiod, ökar finansieringen av Europaparlamentets prioriterade områden, som utbildning, innovation och fredsprocessen i Mellanöstern och Palestina.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Med hänsyn till det oräkneliga antalet byråkrater i Europaparlamentet och kommissionen medför denna resolution ett steg framåt för Europeiska gemenskapen i riktning mot en välövervägd och effektiv fördelning av gemenskapens tillgångar. Jag har noggrant granskat andra uttalanden i betänkandet och kan med glädje konstatera att somliga i parlamentet inser behovet av att använda pengar i tid, inte när det är för sent. Jag röstade ja.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Liksom med det senaste förslaget om att höja budgeten för 2011 har jag i EU-medborgarnas intresse även varit tvungen att motsätta mig detta förslag. Jag kan inte för mitt liv förstå hur EU har råd att höja budgeten när åtstramningsprogram införs i hela Europa. Den senaste höjningen motiveras genom Lissabonfördragets ikraftträdande och de nya institutioner som inrättas på grundval av fördraget, som Europeiska utrikestjänsten. Österrikes frihetsparti var mycket förutseende när det röstade nej till Lissabonfördraget. Fördraget medförde visserligen några fördelar, men ledde huvudsakligen till att byråkratin och kostnaderna för medborgarna ökades. Därför har jag röstat nej till budgeten för 2011.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stöder Europaparlamentets beslut onsdagen den 15 december 2010 under sammanträdet i Strasbourg och efter tisdagens debatt, att anta budgeten för 2011. Den antagna budgeten ger mer pengar till de flesta av parlamentets prioriterade områden, samtidigt som rådets övergripande gränser respekteras. Under årets budgetförhandlingar enades även parlamentets ledamöter med rådet och kommissionen om en rad politiska budgetkrav.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Budgetförslaget med rådets ändringar speglar inte fullt ut parlamentets behov och krav, men EU kan inte vara utan en godkänd budget under de första månaderna 2011. Det är skälet till att kommissionen, rådet och parlamentet under trepartsmötet den 6 december hittade en kompromiss för en budget som till fullo kan genomföras från början av budgetåret 2011. Jag röstade ja, eftersom en ansvarstagande hållning är i linje med parlamentets strävan att ge unionens medborgare tillräckliga finansiella medel, vilket understryks genom godkännandet av det gemensamma uttalandet om betalningsbemyndiganden.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till parlamentets resolution. Även om budgetförslaget med rådets ändringar inte fullständigt tillgodoser de verkliga behoven för en hållbar, samstämd och effektiv EU-budget, har man uppnått parlamentets målsättning att unionen ska förses med en budget som till fullo och på ett förutsägbart sätt kan genomföras från början av budgetåret.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till parlamentets resolution. Även om budgetförslaget med rådets ändringar inte fullständigt tillgodoser de verkliga behoven för en hållbar, samstämd och effektiv EU-budget, var parlamentets målsättning att unionen ska förses med en budget som till fullo och på ett förutsägbart sätt kan genomföras från början av budgetåret.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Det var ett mycket speciellt ögonblick när alla politiska grupper förra månaden föresatte sig att uppnå en politisk överenskommelse om EU:s framtida finansiering, som sträcker sig längre än budgeten för 2011. Men efter allt ståhej under förhandlingarna gav de tre största politiska grupperna vika på upploppet. Trots sina nya befogenheter har Europaparlamentet just missat chansen att hävda sig som beslutsfattare i budgetfrågor. Den skrivelse från den belgiske premiärministern som det belgiska ordförandeskapet visade oss, där det garanteras att fördraget kommer att respekteras (sic) och att parlamentet kommer att vara delaktigt i framtida diskussioner, garanterar inte något pålitligt politiskt resultat. Vår nej-röst speglar denna missade chans och den efterföljande rendez-vous-klausulen.

Bästa sättet att uppnå ett bra resultat är att på samma sätt som i konventen sammankalla företrädare för de nationella parlamenten, medlemsstaternas stats- eller regeringschefer, Europaparlamentet och kommissionen När det gäller megaprojektet Iter, som kräver och kommer att kräva hutlösa mängder pengar, är vi inte ledsna över att det har senarelagts. Vi ska på nytt försöka visa att det är ett slöseri med pengar så snart det på nytt behandlas i Europaparlamentets budgetutskott.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Vi är i färd med att godkänna EU:s budget för 2011, vilket för första gången sker enligt den nya ordningen i Lissabonfördraget. Jag är glad över att Europaparlamentets roll i denna fråga har bekräftats och jag stöder huvudprioriteringarna i det dokument vi röstar om i dag. Under 2011 bör särskild uppmärksamhet ägnas åt ämnet ungdom, utbildning och rörlighet, vilket är en prioritering som man tar hänsyn till i alla avsnitt av budgeten. Vi måste investera i ungdomarna och i utbildning för alla EU-medborgare, nämligen genom livslångt lärande, Erasmus Mundus och Eures.

Det är även nödvändigt att främja investeringar i forskning och innovation och de små och medelstora företagens roll som verktyg för en mer dynamisk ekonomi. Med hänsyn till sammanhållningspolitikens betydelse som övergripande del i alla EU-strategier välkomnar jag att det ska ingå i ett dokument som är centralt för att denna politik framgångsrikt ska kunna genomföras. Av dessa skäl och eftersom jag anser att EU genomgår en period som kräver större satsning på ett starkt och konkurrenskraftigt EU, samtidigt som behovet av stärkt interinstitutionell dialog kvarstår, röstar jag för detta förslag av parlamentet.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag har röstat ja till betänkandet. I förhandlingarna med rådet har parlamentet visat tänderna. I samband med Lissabonfördraget förra året gjorde rådet stora eftergifter för parlamentet. I detta budgetbeslut har parlamentet å sin sida gått rådet till mötes. Kompromissen framstår som genomförbar.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. − (EN) Beslutet om budgeten för 2011 har fattats i utmanande och osäkra tider. I en tid när vi bevittnar drastiska nedskärningar i medlemsstaternas budgetar är det viktigare än någonsin att EU skjuter till de medel som behövs för att ta itu med krisens verkningar. EU-medlens positiva effekter är tydliga i min valkrets. Pengarna hjälper dem som drabbas av den nuvarande politikens härjningar i Storbritannien.

Delar av budgeten kan jag dock inte skriva under på. Exempelvis anser jag inte att det är rätt att rösta ja till slösaktiga jordbrukssubventioner och höjda representationsutgifter. I dessa osäkra ekonomiska tider är det viktigt att begränsa utgifterna. Av detta skäl valde jag att lägga ned min röst om budgeten för 2011.

  Glenis Willmott (S&D), skriftlig. − (EN) Labours parlamentsledamöter har röstat nej till budgetpaketet, eftersom vi inte anser att EU:s budget bör höjas när medlemsstaternas offentliga utgifter är föremål för så drastiska nedskärningar.

Vi stöder verkligen inte sättet på vilket många regeringar äventyrar sina länders ekonomier genom att skära ned på de offentliga utgifterna. Det innebär dock inte att vi automatiskt bör stödja en ökning av EU:s allmänna utgifter.

EU kommer att göra en rad viktiga insatser nästa år och i många fall stödja de områden som drabbas hårdast av medlemsstaternas nedskärningar. När det krävs nya utgifter anser vi dock att det skulle ha varit möjligt att genom besparingar frigöra medel för viktiga projekt.

Med tanke på de nuvarande påfrestningarna på medlemsstaternas ekonomier skulle dessa budgetförhandlingar ha kunnat tjäna som en möjlighet att övertyga EU:s ledare om att ta itu med EU:s slöseri när det gäller bland annat jordbrukssubventioner, som ofta undergräver just de länders ekonomier som EU:s internationella stöd ska hjälpa. Budgetpaketet berör dock i stort sett inte dessa subventioner.

Mot denna bakgrund kunde inte Labours parlamentsledamöter stödja en höjd EU-budget.

Betänkande: Matera (A7-0353/2010)

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med hänsyn till att Nederländerna har ansökt om ekonomiskt bidrag till följd av 613 friställningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2 i Nuts II-regionen Noord Holland i Nederländerna, röstade jag ja till resolutionen, eftersom jag instämmer i kommissionens förslag och Europaparlamentets ändringar. Jag håller även med om att en utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit övertaliga på grund av omstrukturering och omlokalisering bör vara dynamiskt och flexibelt så att det kan ges så snabbt och effektivt som möjligt Mot bakgrund av strukturförändringarna inom världshandeln är det viktigt att EU:s ekonomi snabbt kan sätta in instrument till stöd för arbetstagare som påverkas av sådana förändringar, samtidigt som de ges den kompetens som krävs för att snabbt få ett nytt arbete. Det ekonomiska stödet bör därför vara individuellt. Det är även viktigt att understryka att stödet inte ersätter företagens normala skyldigheter. Inte heller är det avsett för finansiering och omstrukturering av företag. Med tanke på att Nederländerna har ansökt om ekonomiskt bidrag till följd av 613 friställningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 18 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2 i regionen Noord Holland, röstar jag för betänkandet, eller med andra ord för ett utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till stöd för Nederländerna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen och de oupphörliga förändringarna på arbetsmarknaden som orsakas av strukturförändringar inom världshandeln har lett till att otaliga människor har förlorat jobbet, ofta för längre tid. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för just dessa situationer. I detta fall är det tänkt att drygt 2,5 miljoner euro ska anslås till Nederländerna med anledning av 613 friställningar vid två företag från den 1 maj 2009 till den 31 januari 2010. Med hänsyn till att kommissionen har bedömt att ansökan är på sin plats och att den uppfyller de fastställda kraven, och därför rekommenderar att ansökan ska godkännas, röstade jag ja.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med hänsyn till den globala ekonomiska krisens sociala konsekvenser, som särskilt har påverkat sysselsättningen, är det centralt att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter används rätt för att lindra många europeiska medborgares och familjers svåra situation, bidra till deras sociala återanpassning och yrkesutveckling och samtidigt skjuta till medel för att täcka företagens behov och sätta fart på ekonomin. Det är i detta sammanhang som interventionsplanen för Nederländerna läggs fram, till följd av 613 friställningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2 i Nuts II-regionen Noord Holland i Nederländerna. Jag hoppas därför att EU-institutionerna satsar mer på åtgärder som påskyndar och ökar utnyttjandet av en sådan viktig resurs som Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som för närvarande utnyttjas i mycket liten utsträckning. I år har endast elva procent av fondens 500 miljoner euro tagits i anspråk.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är solidariskt och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa arbetslösa och personer som drabbas vid omlokalisering av företag i denna tid av globalisering. Ett växande antal företag omlokaliserar för att dra nytta av de lägre kostnaderna för arbetskraft i flera länder, särskilt Kina och Indien, vilket skadar de länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är till för att hjälpa arbetstagare som drabbas när företagen flyttar. Den är avgörande för att hjälpa dessa arbetstagare till nya jobb. Fonden har tidigare utnyttjats av andra EU-länder, så det är inte mer än rätt att hjälpa Nederländerna, som har ansökt om ekonomiskt bidrag från fonden till följd av 613 friställningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2 i Nuts II-regionen Noord Holland i Nederländerna.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Anställda som har förlorat sina jobb till följd av den finansiella och ekonomiska krisen bör ges möjlighet att snabbt återinträda på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder för att hjälpa dessa människor. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter lämnar bidrag för detta ändamål, vilket medlemsstaterna kan ansöka om. Jag röstar ja till betänkandet, eftersom Nederländernas utnyttjande av fonden är fullkomligt berättigat och samtliga kriterier är uppfyllda.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Med hänsyn till att Nederländerna har ansökt om ekonomiskt bidrag till följd av 613 friställningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2 i Nuts II-regionen Noord Holland i Nederländerna, röstade jag ja till resolutionen, eftersom jag instämmer i kommissionens förslag och Europaparlamentets ändringar.

Jag håller även med om att

– Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör stödja återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit övertaliga och erinrar samtidigt om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer,

– en utvärdering av hur fonden fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

Jag välkomnar kommissionens förslag om en alternativ finansieringskälla utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden, efter många påminnelser från Europaparlamentet om att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades som ett separat och särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och att tillbörliga budgetposter för överföringar därför måste fastställas.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Jag instämmer till fullo med föredraganden Barbara Matera, som välkomnar det faktum att kommissionen har föreslagit en alternativ källa till betalningsbemyndiganden utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden, i enlighet med upprepade krav från Europaparlamentet.

Jag håller även med föredraganden om att de alternativ som valts i de senaste fallen (budgetpost avsedd för stöd till företagande och innovation) inte är tillfredsställande med tanke på de allvarliga brister som kommissionen stöter på vid genomförandet av programmen för konkurrenskraft och innovation. Under en period av ekonomisk kris bör dessa anslag faktiskt snarare höjas. Föredraganden uppmanar därför kommissionen att fortsätta ansträngningarna för att hitta lämpligare budgetposter för betalningar i framtiden.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till följd av 613 friställningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2 i Nuts II-regionen Noord Holland i Nederländerna uppfyller alla lagstadgade kriterier för berättigande till stöd. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utvidgades tillfälligt fondens tillämpningsområde för att göra det möjligt att utnyttja fonden när – som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen – ”minst 500 arbetstagare sägs upp under en period på nio månader, särskilt på små eller medelstora företag, inom en Nace 2-sektor i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå”. Jag röstade därför ja till resolutionen och hoppas att utnyttjandet av fonden bidrar till att dessa arbetstagare framgångsrikt kan återinträda på arbetsmarknaden.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentet 1) uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk, 2) erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit övertaliga till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen, med betoning av att fonden kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden, 3) betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit övertaliga men att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade ja till Europaparlamentets resolution om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för arbetstagare inom branschen för informations- och kommunikationsteknik (IKT) som har blivit övertaliga i regionen Noord Holland i Nederländerna.

Europas IKT-sektor har drabbats av både den globala finansiella och ekonomiska krisen och strukturförändringarna på den globala IKT-marknaden, särskilt utlokaliseringen av produktion till Kina och Indien, vilket även återspeglas i IKT-indikatorn.

I denna indikator sammanfattas alla viktiga forskningsresultat som rör konjunkturcykeln samt utgifter och budgetering inom IKT-branschen. Från ett värde på cirka 160 i augusti 2008 hade värdet för Västeuropa sjunkit till omkring 30 i april 2009.

Nederländerna har tagit fram ett samordnat paket med individanpassade tjänster för de 613 arbetstagare som har sagts upp från två företag i Randstad, bland annat handledning för att hitta nytt arbete, stödcentrum, hjälp till omställning, yrkesutbildning och genomgång av anställningsmöjligheter. Det krävs en total budget på 3 934 055 euro. Den 8 april 2010 lämnade Nederländerna in en ansökan om ekonomiskt bidrag på 2 557 135 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag har röstat ja till betänkandet. Vi kan på nytt hjälpa EU-medborgare, som har blivit uppsagda efter att deras arbetsgivare har fått problem, att hitta nya arbeten.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Denna ansökan är endast en av ett stort antal ansökningar från Nederländerna som vi nyligen har godkänt i budgetutskottet. Självfallet har jag röstat ja till Barbara Materas betänkande om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att hjälpa medborgare i Noord Holland som har blivit övertaliga. Syftet med fonden är att skjuta till medel för att hjälpa enskilda medborgare som har förlorat sina arbeten som en följd av globaliseringen. Under budgetförhandlingarna under de senaste veckorna har den nederländska regeringen överträffat sig själv i sin envisa reaktion på de befogade ståndpunkterna från Europaparlamentet, som alltid är redo att kompromissa. Det är tydligen förenligt med den nationella synen på politik att ansöka om tiotals miljoner euro i EU-stöd och samtidigt vägra föra en berättigad diskussion om parlamentets synpunkter.

Betänkande: Zwiefka (A7-0360/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade ja till resolutionen eftersom jag anser att det krävs ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Jag anser att denna förordning bör vara av ”universell” karaktär, dvs. att de enhetliga lagvalsreglerna i förordningen kan anvisa lagen i en deltagande medlemsstat, lagen i en medlemsstat som inte deltar, eller lagen i ett land utanför EU. En av de främsta målsättningarna för Europeiska unionen är att upprätthålla och vidareutveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att makarna ska kunna välja en tillämplig lag som de har nära anknytning till eller, om en sådan valmöjlighet saknas, för att den lagen ska kunna tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad bör den berörda lagen därför vara tillämplig även om det inte är fråga om lagen i en deltagande medlemsstat. En ökad rörlighet för medborgarna kräver såväl mer flexibilitet som en större rättssäkerhet, vilket kan stärkas genom den nya förordningen.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. − (IT) Behovet av att upprätta en tydlig och samlad rättslig ram i fråga om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad har uppkommit genom tvånget att ta itu med de problem som uppstår vid ”internationella” skilsmässor. Hittills har skillnaderna mellan olika länders regler inte gjort det lätt att garantera lika möjligheter för makarna. Inte heller har barnets bästa kommit i främsta rummet. Tvärtom har de bidragit till att främja den så kallade kapplöpningen till domstol. I egenskap av Europaparlamentets ombudsman för barn som förs bort vid internationella vårdnadstvister och på grundval av mina erfarenheter från mitt arbete stöder jag förslaget till förordning, vars syfte är att skapa rättssäkerhet för dessa par och garantera förutsebarhet och flexibilitet.

En av de nyskapande idéerna i förordningen är möjligheten till samråd med familjemedlare före, under och efter skilsmässoförfarandet. Skälet är inte endast att denna person är till stor hjälp genom att den upplyser paret om de olika formerna av och villkoren för skilsmässa och löser tvister mellan dem, utan även att det skyddar barnets rättigheter, eftersom det blir lättare för föräldrarna att komma överens om lämpliga beslut som syftar till barnets väl.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Det är knepigt att få 27 medlemsstater att enas om enhetligare europeiska regler för äktenskapsmål. Sedan Amsterdamfördraget 1997 kan lyckligtvis de medlemsstater som så önskar inleda ett ”fördjupat samarbete” för att föra saker och ting framåt på ett bestämt område, så att en grupp ledande medlemsstater kan föra unionens utveckling framåt. På grund av att det kan vara svårt för makar att få sin rättsliga ställning erkänd i hela EU, särskilt vid äktenskapsskillnad och hemskillnad, har vissa medlemsstater börjat samarbeta för att förbättra samordningen mellan de nationella reglerna. Jag är verkligen mån om att detta fördjupade samarbete, som Frankrike vill delta i, genomförs. Enligt mig bidrar initiativet till att föra samman Europas invånare på ett område som berör oss alla och där rättssäkerheten är av yttersta vikt. Jag har därför röstat ja till förslaget till förordning om genomförande av detta fördjupade samarbete. I framtiden måste sådant fördjupat samarbete användas så ofta det behövs.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) Jag röstade ja till betänkandet, eftersom syftet med förordningen är att skapa rättssäkerhet för par från olika medlemsstater som vill separera eller skilja sig och garantera förutsebarhet och flexibilitet.

I detta avseende är det antagna initiativet ett framsteg, men det är synd att man har missat chansen att utvidga tillämpningsområdet till erkännandet av äktenskap, annulleringar, vårdnad och arv. Det omfattar inte heller andra typer av partnerskap, exempelvis mellan homosexuella, vilka erkänns i vissa medlemsstater.

Dessutom är det synd att endast 15 av de 27 medlemsstaterna är beredda att gå in i detta fördjupade samarbete, vilket kommer att drabba medborgarna i de länder som väljer att stå utanför.

Jag hoppas och önskar därför att tillämpningsområdet i framtiden utvidgas och att antalet länder i det fördjupade samarbetet kan ökas. De är skyldiga sina medborgare detta.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade ja till Europaparlamentets betänkande om ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad, eftersom en tydlig och klar rättslig grund måste upprättas, enligt vilken reglerna i den tillämpliga lagen tillämpas. Jag vill påpeka att en av de främsta målsättningarna för Europeiska unionen är att upprätthålla och vidareutveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. I fråga om äktenskapsskillnad och hemskillnad i fall där makarna kommer från två olika länder är emellertid den rättsliga situationen i EU för närvarande mycket oöverskådlig vad gäller tillämplig lag, eftersom det är oklart vilken lag som ska tillämpas. Därför uppstår ofta en ”kapplöpning till domstol”, där en av makarna ser till att ansöka om äktenskapsskillnad före den andra för att försäkra sig om att saken prövas enligt en lagstiftning som är mer gynnsam när det gäller att skydda hans eller hennes intressen. Jag betonar att den nya förordningen skapar rättssäkerhet för dessa par och garantera förutsebarhet och flexibilitet.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar Tadeusz Zwiefka till betänkandet, som har mitt stöd. Syftet med detta förslag till förordning är att inrätta en tydlig och övergripande juridisk ram som omfattar bestämmelser om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad, samtidigt som parterna ges ett visst självbestämmande. Medlemsstaternas skiljaktiga regler kan faktiskt leda till problem vid ”internationella” skilsmässor.

Förutom rättsosäkerheten om vilka lagar som är tillämpliga i varje enskilt fall kan det även leda till så kallad kapplöpning till domstol, för att se till att förfarandet styrs av en viss lag som gynnar en av makarna. EU måste därför begränsa dessa risker och brister genom att göra det möjligt för parterna att komma överens om vilken lag som ska tillämpas. Jag instämmer därför i att parterna måste garanteras rimlig och korrekt information som så snart som möjligt gör dem medvetna om sina valmöjligheter.

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Enligt Lissabonfördraget får medlemsstaterna nu inleda fördjupat samarbete inom området för frihet, säkerhet och rättvisa, särskilt i frågor som rör äktenskapsskillnad och hemskillnad. Förordningen rör ett fördjupat samarbete mellan vissa medlemsstater (Österrike, Belgien, Bulgarien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien och Spanien). Huvudsyftet med förslaget är att förhindra all könsdiskriminering, garantera de båda makarna lika möjligheter och sätta barnets bästa i centrum. Makarna ”tävlar” ofta om att vara först med att ansöka om skilsmässa, för att se till att skilsmässoförfarandet styrs av en lag som bäst tillvaratar de egna intressena. Syftet med förordningen är att öka rättssäkerhet för dessa par och samtidigt garantera förfarandets förutsebarhet och flexibilitet. Jag gav mitt stöd till förordningen, även om den för närvarande inte berör Tjeckien. På det hela taget anser jag att man genom förordningen föregår med gott exempel för andra medlemsstater, däribland Tjeckien. I framtiden kan andra medlemsstater gå in i samarbetet och dra nytta av de första medlemsstaternas erfarenheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Förslagets syfte är inte att harmonisera materiella rättsregler för äktenskapsskillnad och hemskillnad, utan att införa harmoniserade regler för lösning av internationella behörighetstvister. Det innebär att vi ska röra oss inom ramen för internationell privaträtt och inte inom ramen för materiell familjerätt, där varje medlemsstat även i fortsättningen ska ha sina egna lagar.

Därför är det exempelvis viktigt att hålla i minnet att förslaget till förordning genom artikel 7a inte på något sätt tvingar en medlemsstat att erkänna ett äktenskap, som enligt landets lagstiftning anses vara ogiltigt eller vilket skulle strida mot subsidiaritetsprincipen, även om det endast är i syfte att upplösa äktenskapet. Det får dock inte begränsa rättigheterna för personer vars förbindelse inte erkänns i en medlemsstat. Här måste man finna en kompromisslösning.

Möjligheterna till större rättssäkerhet vid lösning av internationella behörighetstvister på det familjerättsliga området, särskilt när det gäller äktenskapsskillnad och hemskillnad, kan jag mot bakgrund av detta endast betrakta som ett viktigt steg i riktning mot frihet, rättvisa och fri rörlighet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag hälsar med glädje antagandet av detta betänkande, som gör det möjligt för par från olika medlemsstater eller par som vistas i ett annat land än hemlandet att välja den lag som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad.

Under 2007 beviljades en miljon skilsmässor i EU. Av dessa rörde 13 procent par där makarna var från olika länder. Vid dessa förfaranden ställdes EU-medborgarna inför rättsliga problem som påverkade separationen.

Jag vill påpeka att Portugal deltar i det fördjupade samarbete som gör det möjligt att uppnå framsteg i denna fråga, som blockerades i rådet.

Jag understryker att betänkandet inte får leda till att medlemsstaterna tvingas erkänna äktenskap, som enligt landets lagstiftning anses vara ogiltigt eller vilket skulle strida mot subsidiaritetsprincipen, även om det endast är i syfte att upplösa äktenskapet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Jag gratulerar föredraganden till den mycket ingående behandlingen av ett så svårt ämne som frågan om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Att Rom III-förordningen är det första exemplet i EU:s historia på fördjupat samarbete enligt förfarandena i fördragen visar hur känslig frågan är. Förordningens territoriella tillämpningsområde kommer därför att vara begränsat till 14 av de 27 EU-medlemsstaterna. Polen är inte en av dem. Jag anser att Rom III-förordningen kommer att bidra till större förutsebarhet och rättssäkerhet genom principen som gör det möjligt för parterna att välja tillämplig lag för äktenskapsskillnad. Med hänsyn till förordningens begränsade tillämpningsområde – den avser endast tillämplig lag vid internationella skilsmässor – är det dock även nödvändigt att besvara frågan om vilken domstol som har behörighet att besluta i ett visst mål.

Detta problem behandlas i en annan EU-förordning – Bryssel IIa-förordningen. I likhet med föredraganden anser jag därför att det är nödvändigt att denna förordning revideras så fort som möjligt för att infoga forum necessitatis-regeln. Detta skulle skingra många medlemsstaters farhågor om att deras domstolar kommer att tvingas besluta om äktenskapsskillnad för par som inte betraktas som gifta i deras rättssystem. Detta kommer i sin tur uppmuntra dessa länder att anta allmänna EU-principer på området för internationell äktenskapsskillnad, vilket tveklöst kommer att underlätta tillvaron för många EU-medborgare.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Om två personer av olika nationalitet eller helt enkelt två personer som inte längre bor i samma medlemsstat planerar äktenskapsskillnad bör de känna till vilken domstol och vilket land som har behörighet. Dessa personer kommer snart att kunna välja vilket rättssystem i EU som ska styra äktenskapsskillnaden. Detta är ytterligare ett mycket konkret steg i den gradvisa uppbyggnaden av ett gemensamt europeiskt rättsområde, som direkt berör var och en i det dagliga livet. Jag välkomnar antagandet av betänkandet och användningen av förfarandet för så kallat fördjupat samarbete för första gången, men jag beklagar att förfarandet behövde användas och att en överenskommelse mellan samtliga EU-medlemsstater inte kunde nås. Jag hoppas att övriga medlemsstater snart går med i samarbetet.

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. – (CS) Tjeckien är representerat i Europaparlamentet. Tjeckien anslöt sig inte till det fördjupade samarbetet i fråga om förenlighet mellan tillämpliga lagvalsregler i medlemsstaterna. Skälet är att Tjeckien inte anser att förslaget till förordning är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera på rätt sätt. Dessutom anser Tjeckien att förordningen är diskutabel med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, eftersom den inte tillför något mervärde som skulle berättiga intrånget i medlemsstaternas nationella familjerättsliga bestämmelser. Tjeckien anser även att förslaget är diskutabelt med hänsyn till proportionalitetsprincipen, eftersom förordningens rättsliga form inte är lämplig för att säkerställa förenligheten mellan tillämpliga lagvalsregler i medlemsstaterna på den internationella familjerättens område. Å andra sidan vill jag inte att min röst ska hindra de stater som har valt det fördjupade samarbetet som medel för att säkerställa förenligheten mellan tillämpliga lagvalsregler i medlemsstaterna när det gäller att bestämma tillämplig lag i äktenskapsmål.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Förslaget till förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad bidrar till att avhjälpa de vanligt förekommande, komplicerade och känsliga problem som är förknippade med skilsmässoförfaranden för giltiga äktenskap mellan makar av olika nationalitet. Det klargör situationen för dem som skiljer sig och gör det möjligt för dem att välja tillämplig lag. Det ökar även rättssäkerheten betydligt redan från början. Den antagna lagstiftningen ligger utanför gemenskapens regelverk, men genom det fördjupade samarbetet kan de deltagande medlemsstaterna ta itu med några av de lagstiftningsrelaterade problem i det internationella samarbetet som är förknippade med upplösningen av dessa äktenskap.

Samtidigt ges övriga medlemsstater, som inte deltar i detta skede, tillräcklig möjlighet att utvärdera de positiva och negativa effekterna av förordningen och överväga om de själva ska gå in i samarbetet. Under flera år och i flera berättigade mål har utländsk lag tillämpats vid dylika skilsmässoförfaranden i Tjeckien.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den nya förordningen kommer att göra det möjligt för internationella par (par av olika nationalitet, par som bor i olika länder eller par som bor tillsammans i ett annat land än ursprungslandet) att välja tillämplig nationell lag för äktenskapsskillnad, under förutsättning att en av dem har anknytning till landet i fråga, exempelvis genom hemvist eller nationalitet. Genom de nya reglerna klargörs även vilken lag som är tillämplig om makarna inte kan komma överens. Genom den nya förordningen kan exempelvis ett spanskt-portugisiskt par som bor i Belgien välja om den tillämpliga lagen för äktenskapsskillnaden ska vara Portugals, Spaniens eller Belgiens.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Äktenskapsskillnad är en allvarlig fråga. Ofta medför den konflikter och uppdelad egendom. Jag beundrar uppriktigt föredraganden Tadeusz Zwiefkas idealism. Vad händer om den tyske maken vill skilja sig i Tyskland, men hans fru vill skilja sig på Sicilien, eftersom hennes mamma är från Sicilien? Hur delar man upp en dammsugare och en tvättmaskin om man inte kan enas? Tanken är god, men den behöver finslipas. Nittio procent av skilsmässorna är fulla av tragik och smutskastning. Jag är i princip för, men vill att vi överväger detaljerna i denna typ av dokument. Vi behöver en lag, inte regler.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Separationer och skilsmässor är alltid svåra och har en hel rad rättsliga följder. Allt blir särskilt problematiskt om makarna kommer från olika länder. Vi har sökt efter en lösning i EU men har endast kunnat enas om fördjupat samarbete, vilket bara underlättar i begränsad mån för de berörda, det vill säga par från olika EU-medlemsstater vilka ansöker om äktenskapsskillnad. Förfarandets räckvidd har inte fastställts och är därför inte helt klar.

Samarbetet innebär naturligtvis inte att domstolsavgöranden vid exempelvis äktenskapsskillnad måste erkännas i medlemsstater där det saknas rättslig grund för detta. På samma sätt får inte förfarandet göra det möjligt att bakvägen tvinga medlemsstater att erkänna partnerskap mellan personer av samma kön. Allt för lite uppmärksamhet har dessutom ägnats åt föräldrarnas rättigheter vid gränsöverskridande separation. Av detta skäl har jag lagt ned min röst.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade ja till betänkandet eftersom jag anser att det är nödvändigt att inrätta en tydlig och övergripande juridisk ram som omfattar bestämmelser om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Genom artikel 3a ges makarna för första gången möjlighet att avtala vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad. Jag håller med om att vi måste se till att parterna har gjort ett informerat val, det vill säga att båda makar blivit vederbörligen informerade om de konkreta konsekvenserna av deras val. Därför är det nödvändigt att se till att informationen är fullständig och tillförlitlig. Det är viktigt att skydda parets förhållande så att hemskillnaden kan äga rum i samförstånd på ett klart och öppet sätt, så att parterna har likvärdig ställning vid sina beslut.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Tillsammans med 13 andra länder (Spanien, Italien, Ungern, Luxemburg, Österrike, Rumänien, Slovenien, Bulgarien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Lettland och Malta) deltar Portugal i det första fördjupade samarbetet i EU:s historia. Detta fördjupade samarbete används när det gäller tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad som rör personer och egendom.

Jag röstade ja till betänkandet om förordningen, genom vilken tydliga regler införs för internationella par (där makarna är av olika nationalitet) som ansöker om äktenskapsskillnad eller hemskillnad för personer eller egendom i ursprungslandet eller bosättningslandet. Det bygger helt på samförstånd och kommer att underlätta tillvaron för många EU-medborgare. Det är även ett symboliskt ögonblick, eftersom det fördjupade samarbetet mellan EU-medlemsstaterna används för första gången.

Syftet med bestämmelserna är att öka förutsebarheten och rättssäkerheten när det gäller äktenskapsskillnad och hemskillnad som rör personer och egendom. Överenskommelsen gäller endast harmonisering av konfliktsituationer, inte en harmonisering av grundläggande nationella regler.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) En av de främsta målsättningarna för Europeiska unionen är att upprätthålla och vidareutveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. I fråga om äktenskapsskillnad och hemskillnad i fall där makarna kommer från två olika länder är emellertid den rättsliga situationen i EU för närvarande mycket oöverskådlig när det gäller tillämplig lag. Därför uppstår ofta en ”kapplöpning till domstol”, där en av makarna ser till att ansöka om äktenskapsskillnad före den andra för att försäkra sig om att saken prövas enligt en lagstiftning som är mer gynnsam när det gäller att skydda hans eller hennes intressen. Syftet med förslaget till förordning är skapa rättssäkerhet för dessa par och garantera förutsebarhet och flexibilitet. Jag kan därför inte annat än hålla med föredraganden Tadeusz Zwiefka, som stöder innehållet i de föreslagna bestämmelserna om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Belgien, Bulgarien, Tyskland, Grekland (drog tillbaka sin ansökan den 3 mars 2010), Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Ungern, Malta, Österrike, Portugal, Rumänien och Slovenien har riktat en begäran till kommissionen där de tillkännager sin avsikt att sinsemellan upprätta ett fördjupat samarbete i fråga om tillämplig lag i äktenskapsmål, och uppmanat kommissionen att lägga fram ett förslag om detta till rådet. Medborgarnas ständigt ökande rörlighet kräver både mer flexibilitet och större rättssäkerhet. För att vi ska kunna uppnå detta mål måste denna förordning leda till att parternas oberoende ökar när det gäller äktenskapsskillnad och hemskillnad genom att makar ges möjlighet att välja tillämplig lag vid äktenskapsskillnad eller hemskillnad.

Förordningen ska endast tillämpas i frågor som rör äktenskapsskillnad eller upphörande av äktenskapliga skyldigheter (hemskillnad) och ska inte gälla i frågor som rör fysiska personers rättskapacitet, ett äktenskaps befintlighet, giltighet eller erkännandet av detsamma, annullering av ett äktenskap, makarnas namn, förmögenhetsrättsliga konsekvenser av ett äktenskap, föräldraansvar, underhållsskyldighet samt arvstruster och arv, även om de kan uppkomma som en förhandsfråga i samband med äktenskapsskillnad eller hemskillnad.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras, är ett av EU:s mest grundläggande mål. Därför välkomnar jag detta förslag, som innebär ökad rättssäkerhet i samband med fastställande av tillämplig lag vid nationell äktenskapsskillnad och hemskillnad, och jag skulle vilja se att de andra medlemsstaterna gör gemensamma insatser för att skapa förenlighet mellan de nationella reglerna om rättsliga konflikter på detta område.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Syftet med denna text är att lösa problem av följande slag: A och B är medborgare i olika medlemsstater och har ingått ett samkönat äktenskap i en av de medlemsstater som har infört lagstiftning som tillåter sådana äktenskap. De har i tre år haft hemvist i en medlemsstat som inte tillåter samkönade äktenskap men som medverkade till antagandet av förordningen om tillämplig lag enligt förfarandet för fördjupat samarbete. A och B önskar nu upplösa sitt äktenskap.

Enligt reglerna i förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet är de enda behöriga domstolarna under sådana omständigheter domstolarna i den medlemsstat där parterna har sin hemvist. Detta är helt uppenbart orättvist för paret, som skulle få lägga ner ansenlig tid och möda på att få en annan domstol som är behörig att ta upp skilsmässomålet.

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − När Europaparlamentet idag röstade om förslaget till rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad valde jag att avstå från att ta ställning. Enligt min mening är familjerätt, till exempel regleringen av skilsmässor, ett område där subsidiaritetsprincipen bör hållas högt och där varje medlemsstat själv bör fatta sina beslut. Samarbetet som betänkandet behandlar är frivilligt för EU:s medlemsstater, och i nuläget är det 14 länder som deltar. Sverige är inte ett av dem. Det är enligt min mening inte helt lämpligt för mig som svensk europaparlamentariker att ta ställning till ett regelverk som endast omfattar ett samarbete som Sverige står utanför.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Med 16 miljoner äktenskap mellan personer av olika nationaliteter i EU, varav uppskattningsvis 140 000 slutar i skilsmässa varje år, är det mycket viktigt med förhandlingar och en överenskommelse i denna fråga för att garantera den nödvändiga rättssäkerheten för medborgarna. Efter att enskilda medlemsstater har lagt in sitt veto mot flera initiativ på detta område har nu förfarandet för fördjupat samarbete gett minst 14 länder möjlighet att införa de nödvändiga kriterierna.

Betänkande: Jean-Paul Gauzès (A7-0340/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom den världsomfattande finanskrisen, som kreditvärderingsinstituten delvis bidrog till, har visat att det är nödvändigt att införa en mekanism för klassificering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Jag ställer mig bakom detta betänkande som handlar om att uppmuntra inrättande av ett system på EU-nivå för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg som används inom EU, och att överväga villkor för användning inom EU av kreditbetyg som utfärdats av institut i tredje land. Den överenskommelse som nåtts om den europeiska strukturen för tillsyn, som kommer att träda i kraft den 1 januari 2011, möjliggör nu en effektiv tillsyn av dessa institut. Det är nödvändigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart den inrättats kan utöva sina befogenheter för en ordentlig tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som är verksamma inom unionen samt av de institut i tredjeländer vars kreditbetyg är godkända i unionen. Jag välkomnar också att även USA har beslutat att skapa strängare tillsynsregler inom detta område, med tanke på att kommissionen också överväger att arbeta för ytterligare internationell harmonisering.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att det finns ett behov av att inrätta en mekanism för övervakning och tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Den världsomspännande finansiella krisen, som kreditvärderingsinstituten delvis bidrog till, har påverkat detta initiativ. Jag instämmer med Europeiska kommissionens förslag om att organisera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens godkännande och tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Det är dock nödvändigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart den inrättats kan utöva sina befogenheter för en ordentlig tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som är verksamma inom unionen samt av de institut i tredjeländer vars kreditbetyg är godkända i unionen.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Kreditvärderingsinstituten ger i princip oberoende omdömen om kreditvärdigheten hos ett företag, en skuld, en ekonomisk förpliktelse eller ett finansiellt instrument. Ibland kan dock dessa instituts omdömen allvarligt påverka ekonomin i det land vars ekonomiska regelmässighet de värderar. År 2009 antog unionen förordning (EG) nr 1060/2009 som syftar till att reglera institutens verksamhet för att skydda investerarna och de europeiska finansmarknaderna mot risken för oegentligheter. I förordningen fastställs villkoren för utfärdande av kreditbetyg samt reglerna för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut. I en rapport från en expertpanel drogs samtidigt slutsatsen att man måste förbättra tillsynsramen för att minska risken för framtida finanskriser och deras omfattning. I och med förordningen om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten inrättades Europeiska tillsynsmyndigheten. För att se till att denna myndighet fungerar smidigt och är väl integrerad i den övergripande ramen för finansiell reglering, blev det nödvändigt att ändra förordning (EG) nr 1060/2009. Jag röstade för detta betänkande eftersom det innebär en förbättrad kontroll av kreditvärderingsinstituten.

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) På grundval av betänkandet från min förträfflige kollega och vän Jean-Paul Gauzès från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) röstade jag för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av 2009 års förordning om kreditvärderingsinstitut och om att ge den helt nya Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten tillsynsbefogenheter för dessa institut. Jag stöder de förbättringar som föredraganden föreslår, särskilt överföringen av nya befogenheter till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som kommissionen avsåg att hålla för sig själv, särskilt när det gäller sanktioner. Jag anser att det är viktigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten kan delegera en del av sina befogenheter till de nationella myndigheterna. Jag beklagar att det inte sägs någonting (även om denna ändring av förordningen nog inte är rätt kanal) om kreditvärdering av stater och den särskilda tillsyn som bör omgärda kreditvärdering av stater. Jag föreslår att man inrättar en europeisk myndighet för kreditvärdering av stater som kan garantera den teknik och det oberoende som krävs.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Den världsomfattande finanskrisen har visat att det är nödvändigt att införa en mekanism för övervakning och tillsyn av kreditvärderingsinstituten. Det finns ett behov av en gemensam kontroll och en integrerad tillsyn av kreditvärderingsinstituten på unionsnivå. Jag ställer mig bakom detta viktiga dokument. År 2009 antogs förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Den har gjort det möjligt att på unionsnivå skapa ett system för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg som används inom Europeiska unionen. Förordningen innehåller även villkor för användning inom unionen av kreditbetyg som utfärdats av institut i tredje land. Det måste finnas ett tillförlitligt system för tillsyn och kontroll, och jag stöder därför de föreslagna ändringarna, som kommer att stärka den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna institution måste introduceras i sin roll som tillsynsmyndighet för kreditvärderingsinstitut som är verksamma i EU och effektivt utöva sina befogenheter.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom den ekonomiska och finansiella kris som har påverkat hela världen har visat att det finns ett behov av att inrätta en mekanism för övervakning och tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Därför har Europeiska kommissionen lagt fram ett förslag om att organisera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens godkännande och tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Något som är viktigt är att denna myndighet kommer att ha egna tillsynsbefogenheter, men också undersökningsbefogenheter, och kan utdöma sanktioner för bristande efterlevnad av förordningen. Jag instämmer i Europaparlamentets ståndpunkt att det är nödvändigt med en integrerad tillsyn av kreditvärderingsinstituten och en gemensam kontroll av deras produkter på unionsnivå. Dessutom föreslår parlamentet att vi koncentrerar oss på hur Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten introduceras i sin roll som tillsynsmyndighet för kreditvärderingsinstitut och på definitionen av dess nya uppgifter och befogenheter. Det är nödvändigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart den inrättats kan utöva sina befogenheter för en ordentlig tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som är verksamma inom unionen samt av de institut i tredjeländer vars kreditbetyg är godkända i unionen.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag avstod från att rösta om betänkandet om kreditvärderingsinstitut. Dessa kreditvärderingsinstitut tjänar öppet de internationella spekulanternas intressen. De har spelat en negativ roll sedan början av krisen och de fortsätter att göra det. Deras målinriktade och godtyckliga nedgradering av ländernas kreditbetyg, både inom och utanför EU, gör att dessa länder hamnar i en ond cirkel av spekulation och upplåning. De ökade kreditspreadarna bidrar till att öka ländernas finansiella problem och berika marknaderna på dessa länders bekostnad. Särskilt i euroområdet har kreditvärderingsinstitutens roll och metoder även inverkat negativt på eurons stabilitet. EU bär ett allvarligt politiskt ansvar eftersom unionen har beviljat dem rätten att kreditvärdera både företag och ekonomier i medlemsstaterna. Jag anser att effektiva åtgärder omedelbart måste vidtas för att sätta stopp för kreditvärderingsinstitutens spekulativa karaktär och följaktligen radikalt ändra förordning (EG) nr 1060/2009. Betänkandet innehåller en del positiva men tyvärr svaga förslag, och föredraganden tar bara försiktiga steg i denna riktning.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Behovet av att röra sig i riktning mot denna förändring har sin grund i behovet av att anpassa förordning (EG) nr 1060/2009 till den nya europeiska tillsynsstrukturen och i införandet av en ny mekanism för centralisering av kreditvärderingsinstitutens verksamhet.

För detta ändamål kommer Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) att ges egna befogenheter för tillsyn, utredning och tillämpning av sanktioner. Vi måste nu se till att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten kan utöva sina befogenheter för en ordentlig tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som är verksamma inom unionen samt av de institut i tredjeländer vars kreditbetyg är godkända i unionen.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Detta betänkande är en teknisk ändring av det befintliga direktivet, och det syftar till att ge den nya tillsynsmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, behörighet från och med januari 2011. Vi måste komma ihåg att en mer omfattande förbättring av kreditvärderingsinstituten förväntas under våren 2011.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Kreditvärderingsinstitutens verksamhet är, teoretiskt sett, redan föremål för tillsyn och reglering på EU-nivå. Men har detta lett till att man har ifrågasatt dominansen av de tre amerikanska institut som har monopol på att värdera de europeiska marknaderna och statsskulderna och därmed kan bestämma räntenivån för de europeiska staternas lån? Jag är rädd att så inte är fallet. Detta hindrade inte Standard & Poor från att helt nyligen hota med att sänka Belgiens kreditbetyg, och inte heller Moody's från att hota Spanien eller Fitch från att hota Irland.

Inget av dessa institut har straffats, varken av sina kunder eller genom försämrat anseende, för att de inte gjorde sitt jobb under Enron- eller bolånekriserna. Nu påstår de att de har en politisk roll: hotet mot Belgien är ett försök att tvinga fram bildandet av en regering; avsaknaden av hot mot Frankrike är ett försök att på konstgjord väg förhindra en uppsplittring av euroområdet. Sanningen är den att de bara har makt på grund av att marknaderna inte är reglerade, och även om jag har röstat för era texter kommer de inte att kunna bidra mycket till att förbättra saker och ting.

  Takis Hadjigeorgiou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Förordningen omfattar både Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsyn av kreditvärderingsinstitut och tillsyn på nationell nivå av enskilda företags användning av kreditbetyg. De nationella tillsynsmyndigheterna kommer att fortsätta att ansvara för tillsynen av de enskilda företagens användning av kreditbetyg. Men de nationella myndigheterna kommer inte att ha befogenheter att vidta tillsynsåtgärder mot kreditvärderingsinstitut som bryter mot förordningen. På just denna punkt granskas förslaget när det gäller överensstämmelse med proportionalitetsprincipen. Förslaget går ut på att skapa ett kontrollsystem, men i dagens nyliberala klimat finns det ingen möjlighet att tillämpa det på ett verkligt effektivt sätt – det är bara en psykologiskt ny åtgärd som främst riktar sig till allmänheten.

Förslaget syftar inte till att ersätta ett tidigare system; det syftar till att införa ett nytt kontrollsystem som inte tidigare har funnits, inte ens i denna form, vilket för övrigt är anledningen till att kreditvärderingsinstituten har kunnat bedriva sin verksamhet utan att behöva ta någon hänsyn. Med tanke på detta är det kanske bättre att ha det här systemet än inget alls.

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. – (CS) Jag röstade för betänkandet om införande av centraliserad tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Jag stöder helt och hållet innehållet i Jean-Paul Gauzès betänkande om förslaget till förordning, som innehåller en modell för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens centraliserade tillsyn av kreditvärderingsinstitut, särskilt med tanke på den betydande rörligheten hos de tjänster som tillhandahålls av kreditvärderingsinstituten och deras omedelbara effekter på finansmarknaderna. Centraliserad övervakning kan leda till ökad insyn i kreditvärderingsinstitutens värld och främja ökad konkurrens mellan de olika instituten. Därför röstade jag för betänkandet. Men jag är oroad för att man har föreslagit en för kort tidsperiod för att genomföra alla förändringar i fråga om överföring av befogenheter och skyldigheter från berörda tillsynsorgan i medlemsstaterna till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, så jag tycker att perioden bör förlängas.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag ställer mig bakom detta betänkande eftersom den världsomfattande finanskrisen, som kreditvärderingsinstituten delvis bidrog till, har visat att det är nödvändigt att införa en mekanism för tillsyn och kontroll av kreditvärderingsinstitut. Därför antogs redan 2009 förordningen om kreditvärderingsinstitut. Den har gjort det möjligt att på unionsnivå skapa ett system för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg som används inom Europeiska unionen. Förordningen innehåller även villkor för användning inom unionen av kreditbetyg som utfärdats av institut i tredje land. Enligt den överenskommelse som kommit till stånd om utformningen av tillsyn på unionsnivå, och som kommer att träda i kraft den 1 januari 2011, kommer Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten att ha egna tillsynsbefogenheter, särskilt i fråga om kreditvärderingsinstitut. Det är därför nödvändigt att ändra förordningen om kreditvärderingsinstitut för att organisera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens godkännande och tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Denna myndighet kommer att ha egna tillsynsbefogenheter, men också undersökningsbefogenheter, och kan utdöma sanktioner för bristande efterlevnad av förordningen. Böter kommer att krävas in av medlemsstaterna.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) En mekanism för tillsyn och kontroll av kreditvärderingsinstitut är nödvändig. Vi måste tänka på att kreditvärderingsinstituten delvis bidrog till krisen. Under 2011 kommer vi att få ett förslag från kommissionen om olika kompletterande åtgärder avseende kreditbetyg, och det kommer att bli möjligt att införa sådana åtgärder efter det att detta betänkande har antagits. Ovannämnda överväganden övertygade mig om att stödja betänkandet, vilket jag gjorde som ett uttryck för min övertygelse att det kommer att träda i kraft snabbt och att vi får se positiva resultat.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) De privata kreditvärderingsinstituten har fått både nya rättigheter att vidta normativa åtgärder och löften om delegering av makt från de offentliga myndigheterna. Deras beroende av privata partner känner ingen gräns. Inte heller deras godtyckliga natur. De offentliga myndigheterna har gett upp. Det är skamligt.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det finns ett behov av att röra sig i riktning mot denna förändring så att förordning (EG) nr 1060/2009 kan anpassas till EU:s nya tillsynsstruktur och så att en ny mekanism för centralisering av kreditvärderingsinstitutens verksamhet kan införas. Därför kommer Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) att ges egna befogenheter för tillsyn, utredning och tillämpning av sanktioner. Det är nödvändigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten kan utöva sina befogenheter för en ordentlig tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som är verksamma inom unionen.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag kunde inte stödja detta betänkande, för även om jag håller med om många av dess punkter och de allmänna förslagen om ökad öppenhet samt förbättrad information och tillsyn för kreditvärderingsinstitut och andra finansiella organ, kommer detta förslag att gagna investerarna, som bedriver sin verksamhet långt ifrån vad som har beskrivits som den ”reala ekonomin”, eftersom det ger dem större rättssäkerhet. Även om jag tror att det är nödvändigt att, som det står i förslaget, arbeta hårt för att åstadkomma öppenhet och rätt till tydlig information i det finansiella systemet, tror jag därför att det är mer nödvändigt att sätta stopp för den finansiella spekulationen och arbeta för att åstadkomma regleringar som kan placera finansmarknaderna under överinseende av medlemsstaterna. Detta betänkande syftar till öppenhet, information och en viss tillsyn över de finansiella aktörerna, men det sker försiktigt och från ett prokapitalistiskt perspektiv som innebär att man strävar efter att behaga finansindustrin, och jag kan varken dela eller stödja detta förhållningssätt.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (EN) Det är ett mycket viktigt instrument för att informera EU-medborgarna om situationen i företag och banker, men också för att jämföra konkurrenskraften hos olika varumärken och produkter. Jag röstade för. Jag hoppas också att denna förordning i framtiden kommer att kompletteras med kontroll av opinionssiffrorna för politiska partier och av massmedierna för att förhindra manipulation av den allmänna opinionen för pengar. Kreditvärderingsinstituten gör inget hårt arbete för att få information och analysera den. De är redo att visa upp bekväma resultat till dem som betalar. Alla de som manipulerar den allmänna opinionen och på detta sätt förråder samhället förtjänar stränga straff.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Mer än något annat har finanskrisen gjort klart för oss att kreditvärderingsinstituten har en farlig monopolställning och att deras bedömningar inte alltid är korrekta och ibland mycket riskabla. Därför är det viktigt att inrätta en mekanism för övervakning och tillsyn av kreditvärderingsinstituten. Eftersom de utgör en del av ett mycket komplext finansmarknadssystem har det beslutats att införa ett dubbelt system för detta ändamål. I betänkandet fastställs dessutom de villkor som gäller för kreditbetyg som utfärdats av institut från tredjeländer för användning i EU.

Det är naturligtvis viktigt att tillsynssystemet erbjuder möjlighet till sanktioner. Framtiden får utvisa i vilken utsträckning dessa faktiskt kommer att tillämpas. Det faktum att flera tillsynsorgan på EU-nivå nu har inrättats, vilket innebär ökad administration och ökade kostnader, är inte bra för de europeiska skattebetalarna. Jag har tagit hänsyn till detta vid omröstningen.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för parlamentets resolution eftersom jag håller med om att

- registrering och ständig tillsyn av kreditvärderingsinstitut inom unionen helt och hållet ska vila på den europeiska tillsynsmyndigheten, dvs. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, som bör ha exklusiv behörighet att underteckna samarbetsavtal om informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredjeländer,

- Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten bör ansvara för registrering och ständig tillsyn av kreditvärderingsinstitut och ha rätt att, genom en enkel begäran eller ett beslut, söka all information som den behöver från kreditvärderingsinstitut, enskilda personer som är inblandade i kreditvärderingsverksamhet, organisationer som är föremål för kreditvärdering och tredje parter som är kopplade till dem, tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten har delegerat operativa uppgifter samt andra enskilda personer som har en nära koppling till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet,

- att en registrering av ett kreditvärderingsinstitut som har godkänts av en behörig myndighet ska gälla i hela unionen sedan tillsynsbefogenheter överförts från de behöriga myndigheterna till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Den världsomfattande finanskrisen, som kreditvärderingsinstituten delvis bidrog till, har visat att det är nödvändigt att införa en mekanism för övervakning och tillsyn av kreditvärderingsinstituten. Därför antogs redan 2009 förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut.

Den har gjort det möjligt att på unionsnivå skapa ett system för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg som används inom Europeiska unionen. Förordningen innehåller även villkor för användning inom unionen av kreditbetyg som utfärdats av institut i tredje land, genom ett dubbelt system för likvärdighet och godkännande av kreditbetyg. Jag röstade därför för betänkandet och stöder föredraganden Jean-Paul Gauzès, som föreslår att vi koncentrerar oss på hur Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten introduceras i sin roll som tillsynsmyndighet för kreditvärderingsinstitut och på definitionen av dess nya uppgifter och befogenheter. Det är nödvändigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart den inrättats kan utöva sina befogenheter för en ordentlig tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som är verksamma inom EU samt av de institut i tredjeländer vars kreditbetyg är godkända i unionen.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution eftersom jag håller med om att öppenhet i fråga om den information som lämnas av en emittent som utfärdar ett finansiellt instrument som har kreditvärderats av ett utsett kreditvärderingsinstitut skulle kunna utgöra ett betydande mervärde för marknadens funktion och skyddet av investerare.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Den världsomfattande finanskrisen, som kreditvärderingsinstituten delvis bidrog till, har visat att det är nödvändigt att införa en mekanism för tillsyn och kontroll av dessa institut. Därför antogs redan 2009 förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Den har gjort det möjligt att på unionsnivå skapa ett system för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg som används inom Europeiska unionen. Förordningen innehåller även villkor för användning inom unionen av kreditbetyg som utfärdats av institut i tredje land, genom ett dubbelt system för likvärdighet och godkännande av kreditbetyg. Under diskussionerna som föregick antagandet av förordning (EG) nr 1060/2009 insisterade föredraganden på att det var nödvändigt med en integrerad tillsyn av kreditvärderingsinstituten och en gemensam kontroll av deras produkter på unionsnivå.

Den principen accepterades, och kommissionen har ansträngt sig för att utforma ett lagförslag i denna riktning. Den överenskommelse som kommit till stånd om utformningen av tillsyn på unionsnivå, och som kommer att träda i kraft den 1 januari 2011, gör det möjligt att införa en effektiv tillsyn av kreditvärderingsinstitut. I förordningen om inrättandet av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten understryks att denna myndighet kommer att ha egna tillsynsbefogenheter, särskilt i fråga om kreditvärderingsinstitut.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL), skriftlig – (EL) Förordningen omfattar både Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsyn av kreditvärderingsinstitut och tillsyn på nationell nivå av enskilda företags användning av kreditbetyg. De nationella tillsynsmyndigheterna kommer att fortsätta att ansvara för tillsynen av de enskilda företagens användning av kreditbetyg. Men de nationella myndigheterna kommer inte att ha befogenheter att vidta tillsynsåtgärder mot kreditvärderingsinstitut som bryter mot förordningen. På just denna punkt granskas förslaget när det gäller överensstämmelse med proportionalitetsprincipen.

Förslaget går ut på att skapa ett kontrollsystem, men i dagens nyliberala klimat finns det ingen möjlighet att tillämpa det på ett verkligt effektivt sätt – det är bara en psykologiskt ny åtgärd som främst riktar sig till allmänheten. Förslaget syftar emellertid inte till att ersätta ett tidigare system; det syftar till att införa ett nytt kontrollsystem som inte tidigare har funnits, inte ens i denna form, vilket är anledningen till att kreditvärderingsinstituten har kunnat bedriva sin verksamhet utan att behöva ta någon hänsyn. Med tanke på detta är det kanske bättre att ha det här systemet än inget alls

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag röstade gladeligen för detta betänkande. Den gradvisa regleringen av finansmarknaderna börjar ta form. Skyddet för investerarna har förbättrats och insynen har ökat. Bestämmelserna är nu mer vittomspännande och omfattande och ger därför ett bättre skydd för de inblandade.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Den världsomfattande finanskrisen, som kreditvärderingsinstituten delvis bidrog till, har visat att det är nödvändigt att införa en rättslig ram och tillsyn för kreditvärderingsinstituten. Överenskommelsen om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten kommer därför att träda i kraft den 1 januari 2011.

Den pågående krisen och de nya upptäckter som hela tiden görs i fråga om marknadsmekanismerna gör samtidigt att denna myndighets uppgifter och befogenheter hela tiden måste kunna anpassas och vid behov utökas. Jag välkomnar därför varmt de utförliga bestämmelserna och förtydligandena om värdepappers- och marknadsmyndighetens befogenheter i förbindelserna med relevanta nationella myndigheter. Därför har jag röstat för betänkandet.

Betänkande: Anja Weisgerber (A7-0050/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det bidrar till den nödvändiga förenklingen av EU:s rättsliga ram. Jag anser att de åtta direktiv som nu gäller på det metrologiska området hindrar snarare än underlättar arbetet på detta område. Samtidigt delar jag föredragandens ståndpunkt att medlemsstaterna bör få mer tid på sig att undersöka om ett upphävande av direktiven kommer att leda till rättslig osäkerhet som kommer att göra det nödvändigt med en harmonisering av reglerna inom EU. Jag anser därför att en lösning måste antas som innebär att direktiven upphävs men som även ger tillräckligt lång tid för att analysera de eventuella konsekvenserna i samband med den mer omfattande översynen av den grundläggande rättsakten på området.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Metrologi är läran om mätning. Européerna har sedan urminnes tider använt en rad olika mätsystem på alla områden (när det gäller längd, volym, alkohol och så vidare). Införandet av det metriska systemet, till exempel, ledde till ett förbättrat samarbete mellan de olika ekonomiska aktörerna på kontinenten och därefter i världen. Det finns dock en rad olika mått och mätsystem på många områden. I en strävan att undanröja dessa hinder för samarbete mellan européerna har unionen sedan länge som strategi att harmonisera mätsystemen. Direktiv 2004/22/EG var ett viktigt steg i denna riktning. Samtidigt som vi förbereder oss för en översyn av denna lagstiftning verkar det som om några av instrumenten är föråldrade och bör tas bort för att förbättra läsbarheten. Jag gav mitt stöd till denna text eftersom den utgör en välkomnad anpassning av lagstiftningen om metrologi.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag håller med om att det finns ett behov av att förenkla gemenskapens regelverk samt uppdatera de direktiv som inte längre är tillämpliga och anpassa dem till den tid som vi nu befinner oss i. Direktiven i fråga är föråldrade och bidrar inte till en bättre lagstiftning. Kommissionen anser inte att lagstiftningen om metrologi behöver ändras eftersom det finns ett tillräckligt samarbete mellan medlemsstaterna och den nuvarande situationen är tillfredsställande när det gäller det ömsesidiga erkännandet av de regler som bygger på internationella standarder i de olika medlemsstaterna. Man måste dock ta hänsyn till att en lucka i lagstiftningen i denna fråga skulle vara förödande och att vi inte bör bidra till rättslig osäkerhet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det betänkande som vi diskuterar behandlar möjligheten att upphäva upp till åtta direktiv om metrologi inom sex områden, i syfte att förenkla EU-rätten på detta område: kallvattenmätare för vatten som inte är rent (direktiv 75/33/EEG), alkoholmätare och alkoholtabeller (direktiv 76/765/EEG och 76/766/EEG), handelsvikter och precisionsvikter (direktiv 71/317/EEG och 74/148/EEG), manometrar för bestämning av lufttrycket i fordonsdäck (direktiv 86/217/EEG), hektolitervikt av säd (direktiv 71/347/EEG) och kalibrering av tankvolym på fartyg (direktiv 71/349/EEG).

De olika alternativen rörande dessa åtta direktiv är upphävande av samtliga direktiv, upphävande under vissa förutsättningar och inga åtgärder, och kommissionen har kommit fram till att inget av alternativen är att föredra framför de andra. Ändå föredrar kommissionen ett upphävande av samtliga direktiv, dvs. ny lagstiftning på området för mätinstrument, eftersom det leder till bättre lagstiftning.

Jag är för denna lösning som kommissionen har valt för att nå en hög kvalitet på lagstiftningen. Jag anser dock också att medlemsstaterna bör ges tillräckligt med tid för att analysera de eventuella konsekvenserna av den mer omfattande översynen av den grundläggande rättsakten på området, dvs. mätinstrumentdirektivet (direktiv 2004/22/EG).

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Ett förenklat och uppdaterat gemenskapsregelverk är ett av EU:s mål. Det tjänar ingenting till att behålla regler som är fullständigt föråldrade. När det gäller metrologi anser man inte att det finns något behov av att gå vidare med en harmonisering eftersom den nuvarande lagstiftningen är resultatet av ett ömsesidigt erkännande av de regler som bygger på internationella standarder i de olika medlemsstaterna. Det är dock viktigt att det inte uppstår någon lucka i lagstiftningen på detta område, så att ingen rättslig osäkerhet uppstår.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphävande av åtta rådsdirektiv om metrologi. Liksom föredraganden ställer jag mig positiv till det övergripande målet om en bättre lagstiftning. Jag ställer mig också positiv till att ”medlemsstaterna bör få mer tid på sig att undersöka om ett upphävande av direktiven kommer att leda till rättslig osäkerhet”. Jag anser att de åtta direktiven om mätinstrument måste upphävas och förenklas genom en översyn av den rättsliga grunden för metrologi, dvs. mätinstrumentdirektivet. Rent allmänt tycker jag att en förenkling av EU-lagstiftningen är ett steg i rätt riktning eftersom det kommer att förbättra medborgarnas tillgång till lagstiftningen och möjliggöra ett mer effektivt arbete på detta område.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det finns nu åtta EU-direktiv som handlar om metrologi inom sex olika områden. För att skapa en bättre lagstiftning föreslår kommissionen därför att direktiven upphävs. Enligt kommissionen är en harmonisering inte nödvändig eftersom den nuvarande situationen med ömsesidigt erkännande av nationella regler är tillfredsställande. Föredraganden anser dock att medlemsstaterna bör få mer tid på sig att undersöka om ett upphävande av direktiven kommer att leda till rättslig osäkerhet. Jag har röstat för betänkandet eftersom fördraganden kommer att ta hänsyn till problemen med rättslig osäkerhet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Ett upphävande av EU-direktiv leder i grund och botten till ett rättsligt vakuum i Europeiska unionens system, men moderniseringen av ett system som det med direktiven om metrologi är verkligen ett steg mot ett mer omfattande och uppdaterat gemensamt system. Därför röstade jag för betänkandet om upphävande av de åtta rådsdirektiven om metrologi. Den princip som rådet och kommissionen delar är dock en svår balansgång. Varje medlemsstat måste nämligen förlita sig på ömsesidigt erkännande av nationella regler och samtidigt undvika att skapa problem för de företag i sektorn som tillämpar reglerna om metrologi fram till antagandet av det omarbetade mätinstrumentdirektivet, som kommer att harmonisera den relevanta lagstiftningen på EU-nivå.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Liksom föredraganden förespråkar jag en bättre lagstiftning om metrologi.

Kommissionen förespråkade att alla de åtta direktiven om metrologi skulle upphävas. Föredragandens ståndpunkt är dock mer balanserad eftersom medlemsstaterna får mer tid på sig att undersöka om ett upphävande av direktiven kommer att leda till rättslig osäkerhet som kommer att nödvändiggöra en harmonisering av EU:s regler om metrologi. En övergångsperiod införs följaktligen för att analysera de eventuella konsekvenserna av upphävandet av direktiven och bedöma behovet av att se över den grundläggande rättsakten på detta område (direktiv 2004/22/EG).

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Jag håller med föredraganden Anja Weisgerber, som ställer sig positiv till det övergripande målet om en bättre lagstiftning. Vad gäller detta förslag är det dock inte helt klart vad som vore det bästa alternativet. I konsekvensbedömningen av de olika alternativen rörande dessa åtta direktiv om metrologi (upphävande av samtliga direktiv, upphävande under vissa förutsättningar och inga åtgärder) drar kommissionen slutsatsen att ”inget av alternativen är att föredra framför de andra”.

Ändå föredrar kommissionen ett upphävande av samtliga direktiv (och förlitar sig på ett ömsesidigt erkännande av nationella föreskrifter) framför en harmonisering, dvs. omarbetning av mätinstrumentdirektivet, eftersom detta leder till bättre lagstiftning. Jag upprepar att jag håller med föredraganden, som anser att medlemsstaterna bör få mer tid på sig att undersöka om ett upphävande av direktiven kommer att leda till rättslig osäkerhet som kommer att nödvändiggöra en harmonisering av reglerna inom EU.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Upphävandet av samtliga åtta direktiv kommer med största sannolikhet att leda till ytterligare administrativ belastning eftersom medlemsstaterna kommer att kunna införa nationella bestämmelser som genomför de mätinstrument som omfattas av de direktiv som upphävs. Konsumentskyddsnivån höjs inte vare sig man upphäver eller behåller direktiven, utan detta kan endast uppnås genom att man ändrar dem. Jag anser att medlemsstaterna bör få mer tid på sig att undersöka om ett upphävande av direktiven kommer att leda till rättslig osäkerhet som kommer att nödvändiggöra en harmonisering av reglerna inom EU. Jag stöder också föredragandens förslag om att processen ska ha slutförts den 1 maj 2014. Jag röstade följaktligen för betänkandet eftersom det förespråkar en lösning där direktiven kommer att upphävas men där även tillräckligt med tid ges för att analysera de eventuella konsekvenserna i samband med den omfattande översynen av den grundläggande rättsakten på området, dvs. mätinstrumentdirektivet (2004/22/EG).

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag ställer mig positiv till det övergripande målet om en bättre lagstiftning inom området för metrologi. Jag anser dock att det vore klokt med större eftertanke, eftersom en snabb harmonisering kan innebära störningar och rättslig osäkerhet snarare än fördelar.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) I och med denna omröstning visar parlamentet att det ställer sig positivt till det övergripande målet om en bättre lagstiftning. Vad gäller detta förslag är det dock inte helt klart vad som vore det bästa alternativet. I konsekvensbedömningen av de olika alternativen rörande dessa åtta direktiv om metrologi (upphävande av samtliga direktiv, upphävande under vissa förutsättningar och inga åtgärder) drar kommissionen slutsatsen att ”inget av alternativen är att föredra framför de andra”. Ändå föredrar kommissionen ett upphävande av samtliga direktiv (och förlitar sig på ett ömsesidigt erkännande av nationella föreskrifter) framför en harmonisering (dvs. omarbetning av mätinstrumentdirektivet). Parlamentet anser att medlemsstaterna bör få mer tid på sig att undersöka om ett upphävande av direktiven kommer att leda till rättslig osäkerhet som kommer att göra det nödvändigt med en harmonisering av reglerna inom EU.

Därför förespråkar vi en lösning som innebär att direktiven upphävs men som också ger tillräckligt med tid för en analys av de eventuella konsekvenserna i samband med den mer omfattande översynen av den grundläggande rättsakten på området, dvs. mätinstrumentdirektivet (2004/22/EG).

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag har röstat för betänkandet eftersom det i betydande utsträckning bidrar till en mindre administrativ belastning, vilket är något som alltid eftersträvas, och gör att över 20 direktiv som är föråldrade eller som inte längre behövs kan upphävas. Det är så här man kan åstadkomma ett enklare och mer kostnadseffektivt EU.

Betänkande: Zita Gurmai och Alain Lamassoure (A7-0350/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag gav mitt stöd till denna viktiga resolution eftersom jag är övertygad om att det europeiska medborgarinitiativet kommer att bli ett kraftfullt styrmedel för att sätta ärenden på dagordningen och främja en mer omfattande gränsöverskridande debatt inom EU. Medborgarinitiativet ger EU-medborgarna rätt att lägga fram lagstiftningsförslag. För att initiativet ska vara verkningsfullt bör organisatörerna för ett europeiskt medborgarinitiativ samlas i en medborgarkommitté som består av personer från olika medlemsstater. Härigenom kommer man att se till att de frågor som uppstår har en verkligt europeisk dimension, samtidigt som detta får mervärdet av att vara ett stöd för insamlingen av underskrifter från första början. Jag tror att medborgarinitiativet kommer att bli framgångsrikt endast om EU-förordningen blir medborgarvänlig och inte inför betungande skyldigheter för organisatörerna och leder till frustration bland dem. Det är också mycket viktigt att förfarandet överensstämmer med EU:s dataskyddskrav och att det är helt öppet från början till slut. Det europeiska medborgarinitiativet är ett nytt verktyg för deltagandedemokrati på kontinental nivå. Därför bör betydande uppmärksamhet ägnas åt kommunikationsverksamhet och informationskampanjer som sprider kännedom om det europeiska medborgarinitiativet.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kompromissen mellan Europaparlamentet och rådet om förordningen om det så kallade medborgarinitiativet, som har åtföljts av löjliga, triumfatoriska uttalanden om stärkta demokratiska institutioner i EU, är inte något annat än ett kränkande försök att manipulera och lura folket. Det vilseledande så kallade medborgarinitiativet är inte bara värdelöst. Det kan också visa sig vara farligt för folket. Med undantag för eventuella förfarandemässiga krav som man kommer överens om när det gäller insamlingen av en miljon underskrifter för att kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag, innebär det inte några förändringar i sak: kommissionen är inte på något sätt skyldig att lägga fram lagstiftningsförslaget och är inte bunden av dess innehåll.

Tvärtom kan detta så kallade medborgarinitiativ, som styrs och manipuleras av kapitalet och det borgerliga politiska systemet, utnyttjas av EU-organen för att framställa EU:s högst gräsrotsfientliga och reaktionära val som ett till synes ”folkligt krav”. Detta slags initiativ kommer dessutom att utnyttjas för att bemöta de organiserade gräsrots- och arbetarrörelserna, massdemonstrationer, kamper och strider av olika slag med underskrifter, inlagor och krav. Olika så kallade medborgarinitiativ kan inte dölja EU:s reaktionära sida och de kan inte heller vända trenden när det gäller den upptrappade klasskampen och gräsrotskampen.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Medborgarinitiativet utlovades i Lissabonfördraget och har nu äntligen införts. Detta nya slags deltagande i utformningen av Europeiska unionens politik gör det möjligt för EU-medborgarna att vända sig direkt till kommissionen och be den att lägga fram förslag i frågor som är viktiga för dem, under förutsättning att dessa frågor faller inom ramen för EU:s befogenheter. Det var bara en arbetsordning som saknades för att denna nya EU-medborgarrättighet skulle bli verklighet. En sådan finns nu och jag röstade för förslaget. En så kallad medborgarkommitté bestående av personer från minst sju medlemsstater kan lämna in ett initiativ till kommissionen. Efter detta kan underskrifter samlas in i pappersform och via Internet. Initiativet måste ha stöd från en miljon undertecknare som kommer från minst en fjärdedel av EU-medlemsstaterna och underskrifterna måste samlas in inom 12 månader. Medlemsstaterna ska kontrollera stödförklaringarna. Alla undertecknare måste vara EU-medborgare som har uppnått rösträttsåldern för val till Europaparlamentet. Avslutningsvis är det kommissionen som, i egenskap av fördragens väktare, slutgiltigt avgör om det föreslagna lagstiftningsförfarandet ska inledas eller inte.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag stöder Europaparlamentets beslut om rätten att lägga fram lagstiftningsförslag inom ramen för medborgarinitiativet. Man tror att införandet av initiativet kommer att skapa en direkt länk mellan medborgarna och institutionerna och därmed överbrygga klyftan mellan dem samt se till att EU-institutionerna kommer att ta itu med de konkreta problem som är viktiga för medborgarna. Det europeiska medborgarinitiativet gör det möjligt för EU-medborgarna att vända sig direkt till Europeiska kommissionen med en uppmaning om att denna ska ta initiativ till en rättsakt. I slutändan blir det kommissionen som beslutar om uppföljningen av framgångsrika medborgarinitiativ. Europaparlamentet kommer att kunna bidra till att dessa mål uppnås genom att anordna offentliga utfrågningar eller anta resolutioner. Eftersom detta är ett nytt verktyg vore det lämpligt om kommissionen vart tredje år lade fram en rapport om genomförandet och, vid behov, föreslog en översyn av förordningen. För att säkerställa en effektiv tillämpning av initiativet bör komplicerade administrativa förfaranden undvikas. Det är också nödvändigt att se till att förfarandet överensstämmer med EU:s dataskyddskrav.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Sedan en kompromiss nåtts om reglerna för det europeiska medborgarinitiativet antogs betänkandet med mycket stor majoritet: 628 röster för, bara 15 röster mot och 24 nedlagda röster. Jag gläder mig över detta röstningsresultat som gör att EU-medborgarna från och med 2012 kan göra sina röster hörda i större utsträckning. Grundtanken är enkel: Det handlar om ett slags framställning på EU-nivå, och en medborgarkommitté bestående av medlemmar från minst sju medlemsstater kommer att ha ett år på sig att samla in en miljon underskrifter i en fråga som är av allmänt intresse och som kommissionen bör uppmärksamma. Kommissionen måste sedan inom tre månader bestämma om det är lämpligt att lägga fram ett lagstiftningsförslag i frågan eller inte och motivera sitt beslut. Vi motsätter oss förvisso några av de krav som vissa medlemsstater har fått igenom, till exempel att man måste vara medborgare och inte bara bosatt i Europeiska unionen för att få underteckna framställningen eller att medlemsstaterna ska ha rätt att be om medborgarnas identitetshandlingar för att kontrollera underskrifterna. Medborgarinitiativet är icke desto mindre ett positivt förslag och ett steg mot deltagandedemokrati som vi nu måste göra till verklighet.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det europeiska medborgarinitiativet, som infördes genom Lissabonfördraget, är ett stort steg i rätt riktning för att föra Europeiska unionen och EU-medborgarna närmare varandra. Det nya initiativet kommer att ge medborgarna samma politiska initiativbefogenheter som ministerrådet och Europaparlamentet redan har. Dessutom kommer det att ge medborgarna ett medel att göra sig hörda genom att de får möjlighet att hänvisa frågor som är av intresse till EU-institutionerna. Detta ”dubbla flöde” gynnar alla parter. I och med införandet av initiativet kommer det att finnas en garanti för att Europeiska unionens institutioner kommer att ta itu med de konkreta problem som är viktiga för medborgarna. Dessutom kommer Europaparlamentet att kunna hjälpa medborgarna att uppnå dessa mål genom att använda sig av alla medel som står till buds för att efter eget val främja vissa medborgarinitiativ, särskilt genom att anordna offentliga utfrågningar eller anta resolutioner.

Europeiska unionen måste dock se till att förfarandet överensstämmer med EU:s dataskyddskrav och att det är helt öppet från början till slut. Det är bara genom att garantera en säker miljö där medborgarna kan lägga fram förslag som vi kan få deras förtroende och stimulera deras intresse för Europeiska unionens arbete.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Medborgarinitiativet, som ger en miljon EU-medborgare rätt att föreslå lagstiftningsinitiativ, inför konceptet ”deltagandedemokrati” i Europeiska unionen, vilket faktiskt föreskrivs i Lissabonfördraget. Detta är ett nytt, viktigt steg från EU:s sida och parlamentet kommer därför att ta emot återkoppling från de medborgare som parlamentet företräder på om parlamentet gör ett bra jobb eller inte. Jag välkomnar det faktum att parlamentet har gjort allt som står i dess makt för att göra initiativförfarandet så enkelt och lätthanterligt som möjligt för EU-medborgarna, eftersom det är EU-medborgarna som faktiskt kommer att tillämpa det. Vi behöver inte ett komplicerat förfarande som bara gör EU-medborgarna frustrerade.

Parlamentets huvudkrav har godtagits, till exempel att kontrollen av huruvida initiativet kan godtas ska göras redan i början snarare än efter det att 300 000 underskrifter har samlats in. Jag betraktar det som en seger för parlamentet och EU-medborgarna att det minsta antal medlemsstater från vilka underskrifter måste samlas in är en fjärdedel och inte en tredjedel, som man först föreslog. Jag hoppas att EU-medborgarna har lagt fram så många initiativ som möjligt när parlamentets beslut träder i kraft 2012.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för betänkandet om medborgarinitiativet, för jag är fullt medveten om att det helt enkelt handlar om ett medel för att EU-medborgarna ska kunna uttrycka sin vilja och inte om något kraftfullt medel för att bidra till eller upphäva befintlig politik. Kommissionen försökte in i det sista begränsa denna särskilda medborgerliga rättighet och följaktligen återspeglar inte den slutgiltiga texten de verkliga målen. Till exempel inför den mycket komplicerade förfaranden för utövandet av denna rättighet. Tyvärr förkastades viktiga ändringsförslag från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, och följaktligen kan inte initiativ undertecknas av personer som är bosatta i EU men inte är medborgare i en viss medlemsstat. Därmed utesluter man lika deltagande av personer som är bosatta i EU, oavsett nationalitet, och det finns inte heller någon garanti för att underskrifterna kommer att stämma överens med undertecknarnas id-nummer.

Trots detta är den slutgiltiga texten en mycket bättre version än den första text som föreslogs. Den fastställer nämligen att undertecknarna ska komma från minst en fjärdedel av medlemsstaterna, att initiativen ska registreras omedelbart och att kommissionen ska anordna en officiell utfrågning för varje framgångsrikt initiativ och garantera full insyn i samband med finansieringen av varje initiativ.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag har alltid betraktat detta initiativ som ett av de viktigaste nya inslagen i Lissabonfördraget. Möjligheten för en miljon medborgare från ett betydande antal medlemsstater att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ bör bidra till en stärkt känsla av EU-medborgarskap i det civila samhället på EU-nivå. Jag har betonat syftet med denna åtgärd, eftersom ledamöterna av Europaparlamentet inte har rätt att lägga fram lagstiftningsförslag. Jag hoppas att den praktiska tillämpningen av lagstiftningsinitiativet inte visar sig vara överdrivet byråkratisk och motverkar användning av detta nya instrument.

  Cornelis de Jong (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Även om jag stöder det europeiska medborgarinitiativet till fullo röstade jag mot den slutliga lagstiftningsresolutionen. Jag är nämligen besviken över hur lite man i slutändan har åstadkommit med detta lovande verktyg. I synnerhet samtycker jag inte till bestämmelsen om att undertecknare i de flesta medlemsstater måste ange sitt id-nummer. Jag är också emot att endast EU-medborgare får delta i medborgarinitiativen.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Antagandet av de grundläggande reglerna om ”medborgarinitiativet” i enlighet med Lissabonfördraget är ytterligare ett steg mot direktdemokrati i EU. I framtiden måste kommissionen överväga att utarbeta en ny EU-rättsakt om en miljon medborgare från minst en fjärdedel av alla medlemsstater kräver det. Detta nya instrument ger således EU-medborgarna möjlighet att verkligen påverka lagstiftningsprocessen genom att de själva kan framföra ett krav eller ta upp ett problem på EU-nivå. Det är en seger för vår grupp, som alltid har krävt att Europeiska unionen ska närma sig medborgarna genom att skapa ett starkare, öppnare och mer lättillgängligt EU.

  Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Jag är glad över att jag, tillsammans med en stor majoritet av ledamöterna, röstade för betänkandet om medborgarinitiativet, som innebär att en aldrig tidigare skådad dos av allmänt deltagande införs i EU:s lagstiftningsprocess. Genom att ge en miljon medborgare politisk initiativrätt framstår parlamentet faktiskt som ett gott exempel på en deltagandedemokrati. Det är i denna riktning som Europeiska unionen måste gå: Den måste komma sina medborgare ännu närmare.

  Martin Ehrenhauser (NI), skriftlig. − (DE) Några små förbättringar har gjorts jämfört med det ursprungliga förslaget. Därför har jag röstat för betänkandet. Jag vill dock säga att det trots detta tandlösa medborgarinitiativ fortfarande finns en påtaglig brist på demokrati i EU, som inte har någon form av direktdemokrati. Nästa steg måste därför vara att införa obligatoriska folkomröstningar för framgångsrika initiativ. Införandet av en obligatorisk offentlig utfrågning för initiativtagarna till framställningarna där kommissionen och parlamentet deltar välkomnas varmt. Medlemsstaterna måste nu införa medborgarinitiativet snabbt utan att låta någon tid gå förlorad eller införa överdriven byråkrati.

Id-kortkontroller av lokala myndigheter, som vid nationella framställningar om folkomröstning, kommer inte att behövas för att kontrollera stödförklaringarna. De nationella valmyndigheterna bör förlita sig på stickprovsundersökningar, som Europaparlamentet föreslår.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om medborgarinitiativet. Det är en av de viktigaste bestämmelser som har införts genom Lissabonfördraget och innebär att en miljon medborgare kan uppmana kommissionen att lägga fram vissa lagstiftningsförslag. Genom de förslag som Europaparlamentet har antagit bör reglerna om medborgarinitiativet bli tydligare, enklare och lättare att tillämpa.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Medborgarinitiativet, som antogs i dag, är ytterligare ett steg mot ett EU som är skapat för och av folket, eftersom det stärker EU:s demokratiska karaktär och öppenhet samt uppmuntrar EU att närma sig medborgarna och ett aktivt, intresserat och delaktigt civilt samhälle. Från och med nu kan EU-medborgarna begära att kommissionen föreslår lagstiftning i en viss fråga, förutsatt att initiativet har undertecknats av ett visst antal personer från minst en femtedel av medlemsstaterna.

Jag måste dock säga att jag är något förvånad över att kollektiva organ och organisationer inte betraktas som ”organisatörer” (artikel 2.3). Jag tänker särskilt på icke-statliga organisationer och politiska partier, som är grundläggande organisationer i en representativ demokrati. Jag tänker även på den terminologi som man har valt – ”medborgarkommitté” – för att identifiera gruppen av organisatörer.

Jag ställer mig också undrande till det faktum att man vill fastställa minimiåldern för undertecknare till 16 år, när man i de flesta medlemsstater beviljar rösträtt, aktivt eller passivt, till personer som är myndiga, dvs. minst 18 år gamla. Detta bör vara måttstocken, som kommissionen föreslår i skäl 7 och artikel 3.2 i förslaget.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag gläder mig över antagandet av betänkandet om det europeiska medborgarinitiativet, som infördes i Lissabonfördraget med målet att ge medborgarna samma politiska initiativbefogenheter som ministerrådet och Europaparlamentet redan har.

Varje initiativ ska inom 12 månader ha fått stöd av minst en miljon undertecknare, som måste komma från minst en fjärdedel av medlemsstaterna, vilket för närvarande motsvarar sju medlemsstater. Det minsta antalet undertecknare per land varierar mellan 74 250 i Tyskland och 3 750 på Malta. I Portugals fall måste ett initiativ ha stöd från minst 16 500 undertecknare.

Stödförklaringarnas giltighet kommer att kontrolleras av medlemsstaterna. I Portugal måste ett id-kort, pass eller medborgarens id-kortnummer uppvisas. Undertecknarna måste vara EU-medborgare och ha uppnått rösträttsåldern för val till Europaparlamentet (vilken är 18 år i Portugal).

Det är därefter kommissionens uppgift att granska initiativet och inom loppet av tre månader besluta om den ska lägga fram förslag till EU-lagstiftning i frågan. Gemenskapens verkställande organ ska sedan redogöra för de åtgärder som den avser att vidta och skälen för att vidta eller inte vidta dessa åtgärder. Denna motivering ska offentliggöras.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. − (IT) Jag välkomnar Alain Lamassoures och Zita Gurmais betänkande om medborgarinitiativet. Omröstningen innebär ett godkännande och gör det även lättare att fastställa de grundläggande reglerna för det europeiska medborgarinitiativet, som föreskrivs i Lissabonfördraget.

En medborgarkommitté bestående av personer från minst sju medlemsstater får registrera ett initiativ och börja samla in de en miljon underskrifter som krävs i pappersform eller elektronisk form, så fort kommissionen har gjort en tillåtlighetskontroll. Detta är ett exempel på deltagandedemokrati som har stor potential eftersom det direkt engagerar medborgarna och i viss mån ger dem möjlighet att vara delaktiga i vårt arbete.

Samarbetet mellan de båda medföredragandena har visat att till och med ideologiska splittringar kan övervinnas när man arbetar effektivt och i medborgarnas intresse. Denna grundinställning är typisk för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), som alltid är proaktiv och öppen för dialog och samarbete men samtidigt håller fast vid gedigna och orubbliga värden.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är helt klart ett demagogiskt initiativ, propaganda från Europeiska unionens sida, som bara syftar till att försöka dölja den pågående utarmningen av demokratin och få oss att glömma att det var makthavarna i EU som förhindrade en folkomröstning om Lissabonfördraget som gav upphov till det så kallade medborgarinitiativet.

Samtidigt innehåller fördraget om Europeiska unionen i sig begränsningar för ett sådant medborgarinitiativ genom att det i artikel 11 anges att det krävs underskrifter från en miljon personer som kommer från ett betydande antal medlemsstater och vidare att de bara kan uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag i frågor där dessa medborgare anser att det krävs en unionsrättsakt för att tillämpa fördragen.

Med andra ord finns det inga garantier för att medborgarnas önskan kommer att beaktas, efter allt det arbete som de har lagt ned på att samla in underskrifter och uppfylla de krav som fastställs i förslaget till förordning. Det betänkande som parlamentet har godkänt innebär hur som helst en viss förbättring av Europeiska kommissionens förslag, men det måste vara förenligt med villkoren i fördraget, som inledningsvis faktiskt begränsar möjligheterna till ett utökat medborgarinitiativ. Därför avstod vi från att rösta.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Alla medborgarinitiativ måste undertecknas av över en miljon EU-medborgare, och undertecknarna måste komma från en fjärdedel av EU:s medlemsstater; det var det viktigaste inslaget i förordningen. Den irländska regeringen tänker granska undertecknarna från Irland genom att kontrollera detta lands röstlängd för val till Europaparlamentet.

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om förordningen om genomförande av det europeiska medborgarinitiativet. Jag anser att parlamentet är inne på fel spår om det vill underlätta dessa initiativ så långt det är möjligt, särskilt genom att minska det antal medlemsstater som undertecknarna måste komma ifrån. Jag förblir en varm anhängare av en representativ demokrati. Medborgarinitiativen kommer inte att bidra till en lösning på EU:s ekonomiska, sociala, miljömässiga och samhällsrelaterade problem. Det som kallas för medborgarinitiativ kommer i grund och botten att vara till fördel för extremistiska politiska krafter som kommer att utnyttja dessa instrument för att verka för ett återinförande av dödsstraffet, mot uppförande av minareter, mot den ”smygande islamiseringen” av EU och i andra populistiska frågor.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi har alla väntat på den ända sedan Lissabonfördraget trädde i kraft förra året: förordningen om medborgarinitiativet, som fastställer genomförandeförfarandena, reglerna och de grundläggande förfarandena för detta och som framför allt äntligen kommer att göra så att detta nya instrument kan användas. Från och med nu kan en miljon EU-medborgare, dvs. så lite som 0,2 procent av EU:s befolkning, begära att kommissionen lägger fram förslag på vissa områden. Detta är ett viktigt steg mot en deltagandedemokrati, som bör möjliggöra och främja gränsöverskridande diskussioner i EU eftersom initiativet måste läggas fram av medborgare som bor i flera olika medlemsstater. Det är ett viktigt steg för att föra samman Europas folk, och förhoppningen är att detta nya instrument faktiskt kommer att användas av EU-medborgarna, att det ska vara verkningsfullt och att Europeiska kommissionen ska kunna följa de förslag som medborgarna lägger fram.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Det europeiska medborgarinitiativet är en av de mest intressanta nyheterna i Lissabonfördraget. Det är en europeisk framställning genom vilken en miljon EU-medborgare, från ett representativt antal EU-medlemsstater, kan få kommissionen att ta upp en viss fråga. Med andra ord får EU-medborgarna en verklig lagstiftningsbefogenhet, eftersom kommissionen måste reagera på initiativet genom att låta göra en studie eller föreslå ett direktiv. I en situation där medborgarnas känsla av att tillhöra Europeiska unionen fortfarande är alltför svag och där röstdeltagandet, i synnerhet i valen till Europaparlamentet, är särskilt oroande, ger detta nya instrument EU-medborgarna möjlighet att bli fullvärdiga aktörer i den europeiska demokratin. Därför finner jag det något beklagansvärt att man i dag talar om riskerna med medborgarinitiativet. Den kompromiss som nåddes med rådet är helt i sin ordning, och de krav som ett förslag måste uppfylla för att vara tillåtligt kommer att garantera att otillåtliga initiativ aldrig kommer att se dagens ljus. Vi bör inte vara rädda för diskussioner som uppstår till följd av att medborgare utnyttjar detta verktyg. Jag röstade för betänkandet.

  Salvatore Iacolino (PPE), skriftlig. − (IT) EU-medborgarnas lagstiftningsinitiativ är ett avgörande steg i processen för att skapa ett EU som är baserat på medborgarnas rättigheter. Hårda tillåtlighetskrav, lättillgängliga och enkla förfaranden samt medlemsstaternas representativitet utgör hörnstenarna i ett instrument som på nytt ger företräde åt det värde som deltagandedemokrati innebär.

I enlighet med unionens värden ger Lissabonfördraget minst en miljon medborgare, som representerar minst en fjärdedel av medlemsstaterna, en verklig möjlighet att faktiskt delta i utformningen av bestämmelserna, i linje med det europeiska folkets förväntningar. Vi hoppas att detta instrument kommer att stärka medborgarnas rättigheter och att vi snart kommer att befinna oss i en tid då vi kan göra en positiv bedömning av de resultat som har uppnåtts och, om nödvändigt, åtgärda bristerna för medborgarnas skull, för att göra detta riktigt innovativa projekt ännu mer effektivt och flexibelt. På så sätt kommer den eurobaserade unionen att samordnas med det Europa som grundas på det europeiska folkets rätt till medborgarskap.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet, för det europeiska medborgarinitiativet är ett nytt instrument för deltagandedemokrati på kontinental nivå. Det är ett verktyg som bör användas av medborgarna själva och vars mål är att stärka direkt demokrati, aktivt medborgarskap och de europeiska medborgarnas inflytande över Europeiska unionens politik. Initiativet infördes i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och sedan i Lissabonfördraget med målet att ge medborgarna samma politiska initiativbefogenheter som ministerrådet och Europaparlamentet redan har. Jag gläder mig över att betänkandet främjar användningen av modern teknik som ett lämpligt deltagandedemokratiskt instrument. Införandet av initiativet kommer att skapa en direkt länk mellan medborgarna och institutionerna och därmed överbrygga klyftan mellan dem samt se till att EU-institutionerna tar itu med de konkreta problem som är viktiga för medborgarna.

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. − (DE) Det medborgarinitiativ som har antagits i dag är ett viktigt steg för att föra Europeiska unionen närmare sina medborgare. Det ger äntligen medborgarna i Europeiska unionen möjlighet att aktivt ta del i politiska händelser. Vidare får de möjlighet att bli delaktiga i politiken men även att ställa direkta krav om att kommissionen ska vidta åtgärder.

Det är viktigt att se till att initiativet är medborgarvänligt och så enkelt som möjligt, utan att det uppmuntrar till felaktig användning. Oavsett hur användarvänligt medborgarinitiativet är kommer det att förlora i anseende om det överanvänds. Medborgarinitiativet kommer att leda till mer demokrati och på ett betydande sätt bidra till att modernisera EU och göra det mer levande för medborgarna. Jag vill än en gång uppmana parlamentet och även kommissionen att se till att utskottet för framställningar får en lämplig roll i denna process.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Ett av de främsta målen med det europeiska medborgarinitiativet är att föra EU-institutionerna närmare sina medborgare och göra det lättare för vanliga EU-medborgare att utöva sina rättigheter och befogenheter. Det kommer med all säkerhet att förbättra livet för dem som bor i medlemsstaterna och hjälpa till att skapa en samhällsvänlig bild av unionen. Förslagets upphovsmän har också ansträngt sig för att skapa enklast möjliga modell för anordnandet av möten och insamlingen av underskrifter som ett led i ett initiativ. Om EU-medborgare vill göra sina röster hörda i en fråga som de anser är viktig är det vår skyldighet att se till att man lyssnar på dem och att deras krav beaktas. När allt kommer omkring är det detta som verklig demokrati handlar om.

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) I dag har Europaparlamentet fattat ett historiskt beslut, som ger det civila samhället möjlighet att delta mycket mer aktivt i beslutsprocessen. Ett aktivt civilt samhälle, som deltar i utformningen av politiska beslut, är en av hörnstenarna i en demokrati. Det är ett av de grundläggande kraven för en högkvalitativ politik, som under flera års tid har gjort det möjligt för medlemsstaterna i Europeiska unionen att nå en hög nivå i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och välfärd, och för EU som helhet att bli världen mest utvecklade region. Det civila samhällets uppgift är inte bara att delta i val. Medborgarna måste också från dag till dag bli delaktiga i beslutprocessen och kunna uttrycka sin åsikt om särskilda beslut eller händelser på den politiska dagordningen. Det ligger i deras intresse att de blir delaktiga i den demokratiska kontrollen över makten och kritiserar politikernas arbete. Utan ett aktivt civilt samhälle hade det inte varit möjligt att återupprätta Baltikums oberoende och säkra vår återgång till Europa. Därför är det med stor övertygelse som röstar jag för medborgarinitiativet.

EU-lagstiftningen har hittills inte innehållit tillräckligt utvecklade och tydliga mekanismer för att göra EU-medborgarna delaktiga i beslutsprocessen och för att uppmärksamma EU-institutionerna på medborgarnas aktuella problem. Jag anser att medborgarinitiativet kommer att stärka folkets förtroende för Europeiska unionen och legitimiteten i de beslut som fattas.

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för parlamentets föreslagna ändringar av medborgarinitiativet, för jag anser att de gör initiativen kraftfullare och får fler människor att bli delaktiga. Detta är ett historiskt ögonblick där EU-medborgarna får tillgång till ett konkret instrument för att kunna ta upp viktiga problem och frågor på EU-nivå. Jag uppmanar kommissionen att uppmärksamma det ändringsförslag där man kräver enkla förfaranden och tydlig information till medborgarna. Det är en sak att skapa en sådan mekanism, men den måste också vara tillgänglig och begriplig för EU-medborgarna för att de ska kunna utnyttja den till fullo. Parlamentet försöker lätta på de krav som ställs på undertecknarna och begär att de ska komma från minst en femtedel, och inte en tredjedel, av medlemsstaterna.

Parlamentet uppmanar också till att ett lättillgängligt, kostnadsfritt system för insamling via Internet ska inrättas. Jag vill särskilt understryka behovet att sammankalla medborgarkommittéer för organisationen av initiativ. Medborgarkommittérörelsen var en av de viktigaste faktorer som ledde till att Estland återfick sin självständighet 1991. Detta är ett tydligt bevis på att medborgarna tillsammans kan riva murar.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Jag stöder parlamentets beslut om att införa möjligheten till medborgarinitiativ för EU-medborgarna. Det nya EU-omfattande framställningssystemet är ett viktigt verktyg för att medborgarna ska bli mer delaktiga och kommer att garantera mer direktdemokrati. Fördraget om Europeiska unionen som helhet förbättrar unionens demokratiska funktionssätt. Medborgarna kan delta i unionens demokratiska liv och vända sig direkt till kommissionen. Medborgarinitiativet ger medborgarna samma initiativrätt som Europaparlamentet och rådet har. För att säkerställa att medborgarinitiativet tillämpas på rätt sätt krävs minst en miljon undertecknare som kommer från minst en femtedel av alla medlemsstater. Vidare rekommenderar parlamentet åtgärder i sin resolution som kommer att underlätta användningen av medborgarinitiativet.

Till exempel bör kommissionen överväga att använda de befintliga program som främjar rörlighet och ett aktivt medborgarskap samt nya kommunikationsformer, till exempel sociala nätverk som främjar offentlig diskussion. Jag välkomnar det faktum att representationerna och kontoren i medlemsstaterna kommer att fungera som förbindelselänkar och rådgivande organ.

  Sabine Lösing och Sabine Wils (GUE/NGL), skriftlig. − (DE) Trots de förbättringar som har gjorts av det europeiska medborgarinitiativet till följd av kompromissen mellan kommissionen och parlamentet medför det fortfarande onödiga byråkratiska problem. Det finns dessutom en risk för att det kommer att utnyttjas som ett verktyg, till exempel av stora företag och organisationer, för även om öppenhet garanteras finns det inget tak för hur mycket pengar företagen får bidra med. Vi avstod från att rösta i slutomröstningen bland annat av dessa skäl.

Vi kritiserar bland annat följande:

1. Företag omfattas också av initiativet.

2. Inget beslut har fattats om huruvida yngre medborgare ska få delta från det att de har fyllt 16 år. Detta styrs i stället av den nationella vallagen.

3. Tredjelandsmedborgare som bor i EU får inte delta.

4. Ingen kompensation ges för över 100 000 underskrifter (0,005 euro per underskrift). Initiativet kommer därför att bli mycket kostsamt för initiativtagarna och är därmed inte lika tillgängligt för alla.

5. Det finns inget förbud mot att företag ger bidrag till ett europeiskt medborgarinitiativ och det finns inget övre tak för sådana bidrag.

6. Ingen särskild information ges om möjligheten att överklaga till Europeiska unionens domstol om ett initiativ avslås.

7. Europeiska kommissionen måste inte motivera sitt beslut om den avslår ett förslag till rättsakt med anknytning till initiativet.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Medborgarinitiativet kommer att skapa en direkt länk mellan medborgarna och institutionerna och därmed överbrygga den befintliga klyftan mellan dem och få EU-institutionerna att ta itu med medborgarnas främsta problem. Jag vill betona några saker som inte får förbises:

1. Medborgarinitiativet kommer att bli framgångsrikt endast om förordningen i fråga är lätt att förstå och tillämpa för medborgarna och inte medför betungande skyldigheter för organisatörerna.

2. Till följd av förhandlingarna med kommissionen och rådet har vi nu kommit överens om att undertecknarna av ett medborgarinitiativ måste ange vissa id-uppgifter och att medlemsstaterna ska ges resurser för att kontrollera dem. Det är dock av avgörande betydelse att förfarandet överensstämmer med EU:s dataskyddskrav. Varje organisation har möjlighet att stödja ett europeiskt medborgarinitiativ, så länge det råder fullständig öppenhet när det gäller deras stöd, så att undertecknarna vet vem som står bakom det initiativ som de väljer att stödja.

3. Europaparlamentets informationskontor i medlemsstaterna och kommissionens informationsnätverk, till exempel Europa Direkt och Rådgivningstjänsten, måste medverka till att tillhandahålla all nödvändig information om medborgarinitiativet.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) Jag blev glad när jag fick höra resultaten av dagens omröstning om medborgarinitiativet. Lissabonfördraget har, genom införandet av medborgarinitiativet, blivit ett lagstiftningsverktyg för EU:s medborgare, men vi måste komma ihåg att det inte räcker att samla in en miljon underskrifter för att en ny lag ska utfärdas. Man måste gå igenom hela EU:s lagstiftningsförfarande, och vi parlamentsledamöter måste se till att förfarandena blir enklare i detta sammanhang, för att inte göra människor besvikna. Jag tycker att vi bör driva en lämplig informationskampanj i medlemsstaterna om detta instrument, så att de frågor som tas upp inom ramen för det europeiska medborgarinitiativet överensstämmer med det som anges i fördragen och är förenliga med EU:s värderingar.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) I och med detta viktiga initiativ från Europaparlamentet kan en miljon EU-medborgare uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag i en viss fråga. Enligt genomförandebestämmelserna för medborgarinitiativet, som Europaparlamentet antog i dag, måste undertecknarna komma från minst sju medlemsstater. I Portugals fall måste ett initiativ stödjas av minst 16 500 undertecknare. Tillsammans med Lissabonfördraget infördes så kallad initiativrätt för medborgarna, vilket innebär att en miljon EU-medborgare kan uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram vissa lagstiftningsförslag. Den förordning som antogs i kammaren i dag innehåller de villkor som måste iakttas för att lägga fram medborgarinitiativ i framtiden.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om medborgarinitiativet. Eftersom det bortser från viktiga frågor, till exempel förslag om att godta initiativ om ändring av fördragen eller om att utöka perioden för insamling av underskrifter från 12 till 18 månader, är det bara i viss mån förenligt med min grupps ståndpunkt. Jag anser icke desto mindre att betänkandet är en betydande om än otillräcklig förbättring av den text som kommissionen lagt fram. Medborgarinitiativet är en mekanism för allmänhetens deltagande som fastställs i Lissabonfördraget för att göra det möjligt för medborgarna och det civila samhället att delta i utformningen av EU:s politik. Jag har gett mitt stöd till den text som lagts fram eftersom den främjar inrättandet av mekanismen och förfarandet för detta. Den förenklar till exempel förfarandet för att registrera initiativen och sänker kravet när det gäller det antal medlemsstater som måste finnas representerade bland medborgarna (från en tredjedel till en fjärdedel av medlemsstaterna). Den är också ett framsteg jämfört med kommissionens förslag, eftersom den ökar öppenheten när det gäller finansieringen av de kampanjer som bedrivs för att samla in underskrifter.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det europeiska medborgarinitiativet kommer att bli ett kraftfullt verktyg för att sätta ärenden på Europeiska unionens dagordning. Initiativet infördes genom Lissabonfördraget och kommer att ge en miljon EU-medborgare möjlighet att uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram förslag i frågor som faller inom ramen för kommissionens befogenheter. Initiativet ger EU-medborgarna rätt att göra sina röster hörda och ger dem på så sätt samma initiativbefogenheter som Europaparlamentet och rådet har.

Medborgarinitiativen bör även främja en mer gränsöverskridande debatt, eftersom de måste tas fram av medborgare från flera olika medlemsstater. Initiativen kommer dock endast att kunna genomföras om de uppfyller vissa förfarandemässiga krav eller krav i fråga om överensstämmelse med Europeiska unionens grundläggande värden, för att instrumentet inte ska utnyttjas för ickedemokratiska ändamål. Dessa krav säkrar initiativets tillförlitlighet och därmed dess effektivitet. Det är också av avgörande betydelse att se till att förfarandet överensstämmer med EU:s dataskyddskrav och att det är helt öppet från början till slut.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Jag håller inte med mina kolleger i S&D-gruppen, och därför avstod jag från att rösta. Det spelar ingen roll vem som skriver dumheterna – att mångfaldiga dem är galenskap. Medborgarinitiativet är utan tvekan nödvändigt, men att samla in en miljon underskrifter för att få sin röst hörd är bara dumheter. Jag vill fråga föredragandena om de någonsin har samlat in underskrifter. Om de har gjort det borde de veta att minimikostnaden för varje underskrift som har styrkts av en notarius publicus är 20 euro. Det innebär att det kostar 20–30 miljoner euro att införa en ny lag. Vem ska finansiera detta? Det är bara stora företag, och inte vanliga människor, som kan göra detta. Är det här inte en bluff i sådana fall? Man bör också minnas att parlamentsledamöterna också representerar dessa människor.

  Gay Mitchell (PPE), skriftlig. − (EN) Detta initiativ utlovades under Lissabonprocessen, så jag är glad över att framsteg nu har gjorts.

Det är absolut nödvändigt att medborgarinitiativet inte är öppet för manipulation av vare sig politiker, företag eller andra aktörer. Det måste förbli ett verkligt medborgarinitiativ och får inte manipuleras med en dold dagordning. Det måste vara öppet och insynsvänligt.

För att sätta bollen i rullning bör kommissionen gå ut med de överenskomna villkoren för ett initiativ när sådana finns.

Vore det inte klokt att inleda processen med att kommissionen anordnar något slags ”armlängdstävling” runt om i EU för att se hur det fungerar och ta reda på vilka tio frågor som medborgarna helst skulle vilja ha ett initiativ om tillsammans med sina motparter i andra länder?

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det europeiska medborgarinitiativet är ett litet första steg i rätt riktning. Jag har röstat för det eftersom det är det första direktdemokratiska instrumentet i EU. Medborgarinitiativet är dock bara en fasad av direktdemokrati, som kommer att få medborgarna att tro att de har medbestämmanderätt i vissa frågor i Europeiska unionen. Medborgarinitiativet leder inte till några konsekvenser, oavsett hur många som undertecknar det. Det finns tydliga likheter med det framställningssystem som tillämpas i Österrike för att begära en folkomröstning. I Österrike hamnar dessa framställningar generellt sett bara i byrålådan, och ungefär samma sak kommer att hända med EU-medborgarnas initiativ. Vidare har man varit noga med att se till att nonkonformistiska åsikter kan tystas ner. Kommissionen gör den slutgiltiga kontrollen av ett medborgarinitiativs tillåtlighet. I den verkliga Europeiska unionen inför makthavarna inte bara lagstiftningen och direktiven, utan de vill även styra medborgarnas vilja.

Det europeiska medborgarinitiativet ger dock åtminstone nonkonformistiska rörelser och partier möjlighet att utveckla sina idéer. I framtiden kommer det att vara möjligt att på EU-nivå bedriva kampanjer och visa medborgarna att det finns vägar mot ett annorlunda och bättre Europa som leder bort från återvändsgränderna i Bryssel.

  Vital Moreira (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder naturligtvis förordningen om medborgarinitiativet, men jag tycker inte att ledamöter av Europaparlamentet, eller av nationella parlament, ska kunna delta i dessa initiativ eller att initiativen ska få finansieras av politiska partier eller offentliga organ.

Jag anser att båda lösningarna strider mot andan i mekanismen, som syftar till att ge vanliga medborgare och det civila samhället möjlighet att delta i Europeiska unionens politik. Jag tycker inte heller att kommissionen ska få befogenhet att genom en ”genomförandeakt” anta vissa tekniska specifikationer som krävs för att tillämpa lagen. Allmänna tillämpningsåtgärder som kommissionen får vidta för att tillämpa lagstiftningsinstrument bör inte betraktas som ”genomförandeakter”, som medlemsstaterna har kontroll över, utan som ”delegerade akter”, som står under lagstiftarens direkta kontroll.

På samma sätt tjänar det ingenting till att efter Lissabonfördraget fortsätta att tillämpa det ”föreskrivande förfarandet” inom ramen för det traditionella kommittéförfarandet, eftersom det tydligt rör frågor som för närvarande omfattas av lagstiftningsförfarandet eller förfarandet med ”delegerade akter”. Bestämmelserna i fråga strider följaktligen mot Lissabonfördraget. Förutom dessa specifika invändningar anser jag att det på det hela taget är en utmärkt lag som gör rättvisa åt den politiska och konstitutionella betydelsen av denna nya mekanism för deltagandedemokrati inom EU.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för Europaparlamentets ståndpunkt om det europeiska medborgarinitiativet, för jag ger mitt fulla stöd till denna medborgerliga rättighet enligt Lissabonfördraget. Jag är optimist och tror att detta kan vara ett av de viktigaste instrumenten för att föra EU-institutionerna närmare folket. I slutändan kommer en medborgerligt aktiv del av samhället att direkt kunna påverka de beslut som fattas på EU-nivå. Det bör noteras att det europeiska medborgarinitiativet, i en tid då allmänheten ser ganska kritiskt på många EU-initiativ, från början har setts som något som på det hela taget är positivt och som man stöder. Jag hoppas att vi till sist får tydliga regler som inte tyngs ner av onödiga byråkratiska krav och som kommer att hjälpa det europeiska samhället att uttrycka sina åsikter.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Detta betänkande uppfyller helt och hållet mina förväntningar, särskilt i tre frågor. För det första måste minimiåldern för personer som vill stödja ett medborgarinitiativ fastställas till 18 år, vilket är minimiåldern för att få rösta i val till Europaparlamentet och delta i direktdemokratiska instrument, till exempel folkomröstningar. För det andra måste identitetshandlingar krävas av de EU-medborgare som tänker underteckna stödförklaringarna, för att de kontroller som anges i förordningen ska kunna genomföras i enlighet med gällande lagar. Avslutningsvis måste man ha tolv månader på sig att börja tillämpa förordningen efter ikraftträdandet, så att behöriga nationella myndigheter – varav många aldrig tidigare har varit med om ett instrument av detta slag – kan vidta alla de rättsliga, administrativa och finansiella åtgärder som krävs.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Det är med stor tillfredsställelse jag röstar för detta betänkande om medborgarinitiativet, som är en av de största nyheterna i Lissabonfördraget. Detta nya rättsliga instrument kan främja EU-medborgarnas deltagande. Att ge miljontals medborgare möjlighet att vända sig till Europeiska kommissionen och säga att den bör utarbeta lagstiftning i en viss fråga är ett mycket positivt steg för att föra EU närmare sina medborgare. Jag applåderar föredragandenas arbete där målet var att förenkla medborgarinitiativet och undanröja den byråkratiska bördan, så att initiativet blir så lättillgängligt som möjligt.

Jag samtycker till de flesta av Europaparlamentets krav, särskilt att kontrollen av ett initiativs tillåtlighet ska göras när det presenteras och inte när 300 000 underskrifter har samlats in, vilket skulle kunna öka förväntningarna bland de medborgare som undertecknar initiativet. Jag är för en sänkning av det minsta antal medlemsstater som måste delta i det första undertecknandet av initiativet. Enligt det ursprungliga förslaget måste undertecknarna komma från minst en tredjedel av medlemsstaterna, och Europaparlamentet och rådet har nått en överenskommelse om att undertecknarna måste komma från en fjärdedel av samtliga medlemsstater.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stöder initiativet från föredragandena Zita Gurmai och Alain Lamassoure, nämligen att organisatörerna av ett europeiskt medborgarinitiativ bör samlas i en medborgarkommitté som består av personer från olika medlemsstater. På så sätt ser man till att de frågor som kommer upp har en verkligt europeisk dimension, samtidigt som det redan från början underlättar insamlingen av underskrifter.

Jag stöder föredragandenas tanke om att det europeiska medborgarinitiativet är ett nytt verktyg för deltagandedemokrati på kontinental nivå. Därför kan det finnas brister i denna förordning, och praxis kan komma att leda till nya utmaningar för EU:s beslutsfattare. Det är skälet till att jag stöder föredragandena i deras uppmaning till kommissionen att vart tredje år lägga fram en rapport om förordningens genomförande och vid behov föreslå en översyn av förordningen.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Medborgarinitiativet, som infördes genom Lissabonfördraget, har utarbetats för att ge medborgarna rätt att delta i Europeiska unionens demokratiska liv. Det är avsett att ge medborgarna ett medel för att göra sig hörda genom att de får möjlighet att hänvisa frågor som är av intresse till EU-institutionerna. Det kan gälla svårigheter som de möter i sina dagliga liv och som enligt deras uppfattning inte får tillräcklig uppmärksamhet eller tillräckligt stöd från fackföreningar, politiska institutioner eller andra organ som regelbundet fungerar som institutionernas samtalspartner. Det kommer verkligen att skapa en direkt länk mellan medborgarna och institutionerna och därmed se till att EU-institutionerna kommer att ta itu med de konkreta problem som är viktiga för medborgarna. Medborgarinitiativet kräver att vissa administrativa krav uppfylls, men även att bland annat EU:s grundläggande värderingar respekteras. Härigenom säkras ansvarsskyldighet och effektivitet, vilket kommer att vara nyckeln till framgång för medborgarinitiativet.

Det är nödvändigt att se till att förfarandet överensstämmer med EU:s dataskyddskrav och att det är helt öppet från början till slut. Varje organisation, sammanslutning och till och med politiskt parti kommer att ha möjlighet att stödja ett medborgarinitiativ, så länge det råder fullständig öppenhet när det gäller deras stöd, så att undertecknarna vet vem som står bakom ett initiativ som de väljer att stödja eller inte.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Det gläder mig att betänkandet har antagits. Det är ett mycket viktigt steg för att bekräfta Europeiska unionens konstitutionella karaktär. Medborgarna får en mekanism för ett lättillgängligt och effektivt demokratiskt deltagande, vilket utan tvekan kommer att leda till ökat deltagande och engagemang från medborgarnas sida i det politiska livet i EU samt stärkta solidaritetsband mellan de olika medlemsstaterna.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Deltagandedemokratin har gjort ett triumferande intåg i EU i och med antagandet av detta betänkande om det europeiska medborgarinitiativet, som är ett av de områden där Lissabonfördraget har lett till störst framgång. En miljon EU-medborgarna kan nu vända sig till kommissionen och kräva att den yttrar sig i en fråga som är av intresse för samhället, förutsatt att den faller inom ramen för kommissionens befogenheter. En miljon medborgare, som måste komma från minst en fjärdedel av medlemsstaterna och ha uppnått rösträttsåldern, med andra ord bara 0,2 procent av EU:s befolkning. Underskrifterna måste samlas in skriftligt eller via Internet och måste kontrolleras. Man måste identifiera organisatörerna, dvs. vilka de är, vad de stöder och vem de arbetar för. Detta är ett potentiellt framsteg för Europeiska unionens demokratiska legitimitet. Det är ett steg mot att föra medborgarna närmare ett EU som de ofta, med rätt eller orätt, anser är ljusår från deras vardagliga problem.

Man bör inte bortse från risken att initiativet skulle kunna utnyttjas av vissa icke-statliga organisationer eller inom vissa branscher. Initiativet måste verkligen komma från medborgarna för att det ska bli framgångsrikt. Det måste bidra till att föra debatten vidare, försona medborgarna med Europeiska unionen och främja utvecklingen av ett europeiskt civilt samhälle.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. − (IT) I dag röstade vi i kammaren om det europeiska medborgarinitiativet. Detta initiativ infördes genom artikel 11 i Lissabonfördraget med målet att ge medborgarna samma politiska initiativbefogenheter som ministerrådet och Europaparlamentet redan har. Det europeiska medborgarinitiativet är ett nytt verktyg för deltagandedemokrati på kontinental nivå.

Den 31 mars 2010 lade kommissionen fram sitt förslag till förordning och den 14 juni godkände rådet de allmänna principerna i fråga om det europeiska medborgarinitiativet. Europaparlamentets utskott för konstitutionella frågor antog detta betänkande i november, vilket inbegrep ett förhandlingsmandat. Trepartsdialogen den 30 november ledde till en överenskommelse om olika ändringar. Överenskommelsen rör framför allt kombinerad registrering och tillåtlighet, antalet underskrifter som måste komma från minst en fjärdedel av medlemsstaterna, inrättande av en medborgarkommitté, minimiåldern för att få stödja ett initiativ och systemet för insamling via Internet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Våra medborgare har väntat på detta nya instrument, som kommer att ge dem ett visst inflytande över EU:s politik. De har redan visat att de vet hur de ska använda det för att säga sin mening i lagstiftningsdebatten. Ett exempel på detta är den framställning om ett moratorium för genetiskt modifierade organismer som Greenpeace och Avaaz tog initiativ till och som förra veckan skickades till kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Sorgligt nog hann medborgarna före lagstiftarna och framställningen kom innan man hade fastställt de förfarandemässiga reglerna, enligt vilka medborgarinitiativet ska träda i kraft i början av 2012.

Därför är det upp till oss parlamentsledamöter att vidarebefordra och stödja kravet från nästan 1,2 miljoner människor och se till att det följs upp ordentligt. Parlamentet lyckades och banade vägen genom att använda sitt inflytande i förhandlingarna med rådet och kommissionen för att göra initiativet så lättillgängligt och effektivt som möjlighet. Nu finns det inget som hindrar medborgarna från att delta direkt i EU:s verksamhet.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Dagens omröstning har gett klartecken till det första exemplet på demokratiskt deltagande i EU. Det europeiska medborgarinitiativet utgör en av de mest innovativa bestämmelserna i Lissabonfördraget och är ett första steg mot direktdemokrati.

Initiativet är ett instrument som ger medborgarna möjlighet att uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag i en fråga som de anser vara i deras intresse genom att lämna in underskrifter från en miljon människor, vilket utgör 0,2 procent av Europeiska unionens befolkning. Frågor med anknytning till miljö, sociala frågor och katastrofer orsakade av finanskrisen tillhör de känsligaste frågor som kan få medborgarna att uppmana EU att utfärda lagstiftning.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) I och med det förslag om medborgarinitiativet som antagits har vi i dag genomfört ett viktigt inslag i Lissabonfördraget. Det betyder att medborgarna kan delta direkt i debatten om Europeiska unionen. Detta är särskilt viktigt för Europaparlamentet, som väljs av folket. Vår roll är nu att ägna stor uppmärksamhet åt detta verktyg, som ger utrymme för en ännu större demokratisering av det offentliga livet i EU. Det vore inte bra om det blev en död bokstav och medborgarna fick intrycket av att vi bara ger dem en teoretisk möjlighet att delta i ett lagstiftningsinitiativ. Det är ett viktigt test av EU-institutionerna och i vilken mån de faktiskt tjänar medborgarnas och inte sina egna intressen. Det är bra att vi, när denna rättsakt har varit i kraft i tre år, kan se över de bestämmelser som inte har varit tillräckligt effektiva, så att det verkligen blir ett system som garanterar demokratisk debatt.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag röstade för antagandet av bestämmelserna om det europeiska medborgarinitiativet. Europaparlamentet har kommit tillräckligt långt i sina förhandlingar med ministerrådet. Medborgarinitiativet ger Europeiska unionens invånare möjlighet att få med ett förslag på EU:s politiska dagordning. Så snart en miljon underskrifter har samlats in måste Europeiska kommissionen granska förslaget och ange skälen till att den kommer eller inte kommer att göra det till ett officiellt lagstiftningsförslag. Europeiska unionen har insisterat på att underskrifterna måste komma från minst nio olika EU-medlemsstater, men parlamentet har lyckats sänka denna gräns till sju. Dessutom får de organisatörer som lyckas samla in tillräckligt många underskrifter personligen redogöra för sitt förslag inför Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Det är synd att parlamentet inte har lyckats upphäva bestämmelsen om att 18 länder måste kräva att medborgarna uppger sitt id-nummer när de undertecknar ett medborgarinitiativ. Det kommer att skrämma i väg folk. En del kommer att frukta identitetsbedrägerier. Det finns länder som inte tänker begära id-nummer. Detta kommer att skapa en rättslig orättvisa inom EU. Den fråga som kommissionen först och främst måste ta itu med i detta skede är på hur stort allvar den ska ta EU-medborgarna.

  Ernst Strasser (PPE), skriftlig. − (DE) Dagens omröstning om det europeiska medborgarinitiativet har lett till att ett nytt inslag av direktdemokrati införts nästan exakt ett år efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft. Jag tackade ja till ett mandat i Europaparlamentet med målet att framföra det österrikiska folkets åsikter i Bryssel. Jag står fast vid denna princip och därför är det viktigt för mig att folket kan göra sina röster hörda på EU-nivå. Det europeiska medborgarinitiativet bör ses som en möjlighet att göra människor mer delaktiga i EU:s beslutsprocess. EU-medborgarna har nu för första gången möjlighet att lägga fram lagstiftningsinitiativ för kommissionen och följaktligen aktivt påverka EU:s politik.

Efter långa förhandlingar kan det betraktas som en framgång att tillåtlighetskravet har sänkts från 300 000 underskrifter och att antalet medlemsstater har sänkts till en fjärdedel. Ett utmärkande drag för Österrike är att ungdomar kan delta i medborgarinitiativ från det att de har fyllt 16 år. Detta visar än en gång att det är viktigt för Österrike att få ungdomar delaktiga i EU-projektet, för det är i slutändan de som ska föra den europeiska andan vidare.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Det europeiska medborgarinitiativet är ett instrument för allmänt deltagande som syftar till att åtgärda bristen på demokrati och därmed minska det avstånd som EU-medborgarna upplever mellan sig själva och EU-institutionerna. Införandet av detta initiativ, som föreskrivs i Lissabonfördraget, gör det möjligt för EU-medborgarna att indirekt uppmana Europeiska kommissionen att vidta vissa lagstiftningsåtgärder, förutsatt att dessa faller inom ramen för kommissionens befogenheter.

I detta betänkande som Europaparlamentet har lagt fram fastställs kraven för tillämpningen av denna europeiska initiativrätt, för att göra den enklare, mer lättillgänglig, snabbare, mer öppen och mer enhetlig i samtliga medlemsstater. Skapandet av ett genuint europeiskt offentligt rum kommer att vara möjligt tack vare detta initiativ, som kommer att främja medborgardialogen och det civila samhällets deltagande. Jag anser att alla initiativ som syftar till att minska avståndet mellan medborgarna och det europeiska projektet bör betonas, införas och genomföras till fullo.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om medborgarinitiativet. De nya bestämmelserna i Lissabonfördraget främjar deltagandedemokrati och är ett viktigt steg för att främja medborgarandan. 42 procent av EU-medborgarna har förtroende för EU-institutionerna. Ett av skälen till detta kan vara att EU-medborgarna endast får information om ett fåtal av de EU-initiativ och EU-åtgärder som gäller dem. Just därför ger medborgarinitiativen EU-medborgarna inte bara möjlighet att delta direkt i beslutsprocessen utan även rätt att bidra till EU:s dagordning. Genom medborgarinitiativet blir det därför lättare att lägga fram EU-medborgarnas viktigaste problem och krav för EU:s lagstiftande organ. Detta är inget nytt förslag. År 2007 föreslog vi att en miljon underskrifter skulle samlas in för att uppmana kommissionen att lägga fram ett direktiv om integrering av personer med funktionshinder i samhället.

Bara cirka 700 000 underskrifter samlades in, men lagstiftningsförslagen lämnades till Europeiska kommissionen. För att vi ska fullgöra våra åtaganden gentemot EU-medborgarna kommer det följaktligen att vara av avgörande betydelse att vi ser till att de krav som ställs via medborgarinitiativet leder till rättsakter som förbättrar situationen för dessa medborgare.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar betänkandet eftersom det uppmuntrar till medborgarengagemang i EU genom att ge EU-medborgarna möjlighet att föreslå lagstiftning som skulle kunna påverka deras dagliga liv. Medborgarna kommer att kunna informera Europeiska unionen om vad de tycker om EU:s arbete. Genom initiativet återfår folket en viss makt med hjälp av en miljon underskrifter som måste komma från minst en fjärdedel av alla EU-medlemsstater. Parlamentet har förenklat förfarandet för att underlätta användningen och maximera medborgarnas deltagande i initiativet. Så snart alla underskrifter har kontrollerats ska kommissionen, inom tre månader, bestämma om en ny lag kan föreslås eller inte, och kommissionen måste offentliggöra skälen till sitt beslut.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Man hänvisar ofta till Europeiska unionens medborgare, vars intressen vi företräder. Samtidigt har samma medborgare länge ansett att avståndet mellan dem och inte bara parlamentet utan samtliga EU-institutioner är för stort och att institutionerna inte bryr sig om medborgarnas problem.

Det europeiska medborgarinitiativet kan ändra på detta. Det kommer att ge medborgarna möjlighet att direkt säga att de vill eller inte vill ha något eller att något måste förändras.

Vi tycker också om att tala om europeisk integration. Men vad förenar människor från olika länder mer än behovet av att skapa samsyn, utarbeta ett gemensamt förslag och söka stöd från människor som talar många olika språk? Genomförandet av medborgarinitiativet kommer i praktiken att innebära att medborgare från olika medlemsstater kommer att agera samfällt i de frågor som är viktiga för dem. Ett gemensamt initiativ och ett gemensamt intresse kommer att utgöra grunden för en genuint europeisk identitet.

Jag tror fullt och fast att denna praktiska aspekt av ”europeiskheten” kommer att börja ta form inom en snar framtid. I motsats till formuleringarna i EU-institutionernas broschyrer tror jag att den kommer att bli sjudande och livskraftig. Det är nämligen medborgarna själva som kommer att ge upphov till denna nya europeiska identitet och europeiskhet.

Därför välkomnar jag det ingivna förslaget till förordning om hur medborgarinitiativet ska genomföras, och jag är beredd att göra allt som står i min makt för att se till att medborgarnas röster inte bara blir hörda utan dessutom respekteras.

Resolutionsförslag RC-B7-0688/2010

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag anser att kommissionens arbetsprogram för 2011 är ambitiöst, eftersom ekonomisk återhämtning inom EU är det främsta målet, genom de politiska prioriteringarna i EU 2020-strategin tillsammans med budgeten inom den fleråriga budgetramen för 2011. De nya finansierings- och utgiftsåtgärderna och ett nytt beslut om ”egna medel” visar att man är rädd för att villkorad finansiering kan förvärra situationen för de svagare nationella ekonomierna och inte ge den önskvärda effekten av EU 2020-strategin, nämligen att stimulera ekonomin. Jag anser att strukturfonderna är nödvändiga för den ekonomiska återhämtningen och konkurrenskraften i EU:s regioner, eftersom villkor tillsammans med åtstramningsåtgärder kan fortsätta att påverka EU:s inre utveckling negativt. Tonvikt måste läggas på reformering av den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken samt sammanhållningspolitiken, där de olika förutsättningarna för olika regioner alltid måste beaktas, och detta inbegriper åtgärder som anpassas efter de olika förhållandena. Små och medelstora företag bör spela en framträdande roll, och den metod som inbegriper internationalisering av små och medelstora företag i de globala handelsförbindelserna och ansträngningar för att modernisera dessa och öka deras konkurrenskraft i enlighet med prioriteringarna i detta arbetsprogram bör applåderas.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (EN) Jag vill rikta er uppmärksamhet på några mycket viktiga frågor som saknas i kommissionens arbetsprogram för nästa år. De rör mänskliga rättigheter. Tänker kommissionen vidta några särskilda åtgärder eller ta initiativ till någon lagstiftning på området för mänskliga rättigheter nästa år?

Vi har hört att vice ordföranden för kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton tänker ägna särskild uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter under sin ämbetstid. Hon har dock än så länge ägnat mycket liten uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter i sina åtgärder och uttalanden. Syftet med utrikestjänsten är också att förstärka EU:s åtgärder inom området för mänskliga rättigheter, men nu när det inte finns någon EU-budget för 2011 kommer utrikestjänsten inte att kunna vara fullständigt operativ från och med den 1 januari 2011.

Kan du, herr talman, berätta vad du har för reservplan och hur du tänker stärka EU:s trovärdighet när det gäller att försvara och främja de mänskliga rättigheterna i världen?

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Parlamentet uppmanades yttra sig över kommissionens uttalande om kommissionens arbetsprogram för 2011. Jag röstade för denna resolution, som uppmärksammar behovet av ett gott samarbete mellan kommissionen och parlamentet samt kommissionens roll som fördragens väktare och främjare av EU:s allmänna intresse. Resolutionen lägger även viss tonvikt vid Europa 2020-målen avseende tillväxt för sysselsättning och välkomnar den ”europeiska terminen”, som syftar till en effektivare förvaltning av offentliga finanser. Denna tillväxt måste vara smart (den måste främja digital teknik, forskning och utveckling samt utbildning), den måste vara hållbar (med ett energieffektivitetsmål på 20 procent) och den måste vara för alla (genom att bekämpa diskriminering mellan arbetstagare och genom bättre arbetsmarknadsrelationer). Kommissionen måste grundligare undersöka frågor som rör den inre marknaden, området med frihet, säkerhet och rättvisa och utrikespolitiken, som fortfarande är i sin linda.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för Europaparlamentets gemensamma resolutionsförslag eftersom det behandlar och bedömer prioriteringarna för Europeiska kommissionens verksamhet under 2011 och framtida utmaningar. Under den senaste sammanträdesperioden vid Europaparlamentet i Bryssel presenterade ordförande Barroso kommissionens arbetsprogram för det kommande året. Europaparlamentet anser därför att det är mycket viktigt att upprätta en dialog med kommissionen och ägna särskild uppmärksamhet åt grundläggande EU-strategiska mål. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att se till att det föreslås en realistisk och tydligare tidsplan för viktigare förslag, som måste vara effektiv, verklighetsanpassad samt genomföras på ett bättre sätt än tidigare. Jag vill uppmärksamma det faktum att även om kommissionen har planerat att skapa nya arbetstillfällen och förverkliga målen i Europa 2020-strategin så snart som möjligt, finns det i kommissionens arbetsprogram för nästa år inga särskilda förslag på området för sysselsättning och sociala frågor som gäller skapande av nya och högkvalitativa arbetstillfällen. Kommissionen föreslår än en gång samma lagstiftningsinitiativ om utstationering av arbetstagare och arbetstid som i förra årets arbetsprogram, och lovar att förbättra migrerande arbetstagares rättigheter i hela Europeiska unionen. En fullständig ekonomisk återhämtning kräver en gemensam EU-strategi för hållbar tillväxt och skapande av sysselsättning, som understöds av nödvändiga befogenheter och resurser.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att den rådande kris som EU har drabbats av fortfarande påverkar medlemsstaternas ekonomier måste betydande justeringar omedelbart göras såväl på nationell nivå som i själva unionen. Jag röstar för detta resolutionsförslag eftersom jag är medveten om den avgörande betydelse som 2011 kommer att ha för en framgångsrik framtid för unionen och den utmaning som detta innebär för Europeiska kommissionen och generellt för unionen som helhet. Vidare vill jag framhålla alla de förslag som visar Europeiska kommissionens avsikt att undersöka tillväxtpotentialen på den inre marknaden. Jag tror att en maximering av den inre marknadens potential, genom en större integrering av marknaderna och ett stärkt förtroende från EU:s företag och konsumenter, skulle kunna ge en hävstångseffekt på EU:s ekonomi. Jag anser dock att kommissionen hade kunnat gå längre i denna fråga och lagt fram ambitiösare och mer konkreta förslag för att tillgodose behoven hos aktörerna på marknaden.

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. – (IT) Kommissionens arbetsprogram för 2011 behöver en dos EU-anda och ett större mod för att ta itu med EU:s främsta politiska och institutionella problem, särskilt mot bakgrund av Lissabonfördragets ikraftträdande och i enlighet med det. De frågor som måste behandlas inbegriper följande: 1. Större respekt för Europaparlamentets roll vid utarbetandet av förslag, med vederbörlig hänsyn till de ställningstaganden som parlamentet gör i sina yttranden och initiativförslag. 2. Ett närmare och interinstitutionellt sett mer balanserat samarbete om budgeten och de finansiella utsikterna. 3. Större mod vid utarbetandet av förslag för en effektiv användning av EU:s resurser, som gör det möjligt att nå bindande mål och konkreta riktmärken. 4. En effektiv och bestämd EU-styrning av ekonomin och finanserna samt ekonomisk del i företagens vinster för de anställda, vilket ger möjlighet till en mer omfattande och balanserad ekonomisk och social utveckling som omfattar alla. Kommissionens arbetsprogram för 2011 omfattar bara vissa av de punkter som anges ovan, men jag anser ändå att det måste stödjas.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om kommissionens arbetsprogram för 2011. Resolutionen är den första som kommer att antas inom ramen för den nya programplaneringsperioden och bör bidra till en fördjupad dialog mellan parlamentet och kommissionen, med målet att stärka sambandet mellan politiska och budgetmässiga prioriteringar på EU-nivå.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionen har presenterat ett ambitiöst arbetsprogram för kommissionen för 2011, med följande huvudpunkter: i) tillväxt för alla, ii) hållbar tillväxt och iii) finansiell reglering. När det gäller frågan om tillväxt för alla, där kommissionen betonar hållbara sociala trygghetssystem och bekämpning av fattigdom, stöder jag behovet av att försöka finna en exakt balans mellan åtstramningsåtgärder och socialt stöd och fastställa den riktning som reformerna av de europeiska sociala trygghetssystemen bör gå i.

När det gäller frågan om hållbar tillväxt är det viktigt att förstå hur man ska skapa balans mellan det nödvändiga miljöskyddet och de framtida reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. När det gäller frågan om finansiell reglering och stärkt ekonomisk styrning bör man ge högsta prioritet åt samtliga åtgärder för att göra det europeiska banksystemet starkare och motståndskraftigt mot krisscenarier samt stärka och samordna medlemsstaternas finanspolitik. Den största utmaningen för 2011 kommer nämligen att vara att komma ur krisen och lägga grunden för en tillväxtpolitik.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot Europaparlamentets förslag till resolution om Europeiska kommissionens arbetsprogram för 2011. När det gäller de grundläggande frågorna stöder förslaget nämligen de egna ståndpunkterna och bortser från det verkliga behovet av att få ett slut på den nyliberala, militära och samhällsfientliga politik som Europeiska kommissionen förespråkar.

Europeiska kommissionen har kritiserats för att inte ge de svar parlamentet vill ha. I realiteten gör kommissionen dock detta när den lyckönskar sig till den prioritet den har gett till ekonomisk reform, genom att prioritera budgetmässig hållbarhet och låta social hållbarhet komma i andra hand, eller när den envisas med att verka för en stärkt inre marknad eller fullborda Doharundan och de tillhörande frihandelsavtalen så fort som möjligt.

Det som en majoritet i parlamentet vill är följaktligen att fortsätta med samma politik, som går ut på att främja tidigare nämnda åtstramningsplaner i olika medlemsstater, trots den ökade arbetslöshet, fattigdom, orättvisa, obalans och ekonomiska nedgång som dessa åtstramningsplaner kommer att leda till, samtidigt som ekonomiska och finansiella grupperingar kommer att skapa ännu större vinster. På grund av allt detta måste vi rösta emot förslaget.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Under 2011 kommer Europeiska kommissionen att offentliggöra förslag om ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. Dessa två initiativ är oerhört viktiga för jordbrukarna och fiskarna på Irland.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Under 2011 kommer kommissionen att lägga fram sitt förslag till den fleråriga budgetramen för 2013–2020. För mig är det uppenbart att man måste behålla den nuvarande finansieringsnivån när det gäller jordbruk och landsbygdsutveckling och att Europas folk måste garanteras livsmedelssuveränitet. Livsmedelsproduktionen och återupprättandet av landsbygdsområden som lönsamma områden och rekreationsområden på nära avstånd till städerna måste vara en av EU:s högsta prioriteringar i framtiden. Kommissionens åtagande om en hållbar och integrerande tillväxt omfattar de miljö- och klimatmässiga målen för 2020 och kräver investeringar i grön teknik, vilket i sin tur kommer att skapa arbetstillfällen.

Jag välkomnar parlamentets uppmaning om att den nya fleråriga budgetramen för perioden efter 2013 måste återspegla utvidgningen av EU:s ansvarsområden. Planerna för EU:s handelspolitik är oerhört viktiga. Kommissionen måste se till att Världshandelsorganisationens förhandlingar leder till något positivt. Vi måste vara mycket kritiska till den tilltagande fokuseringen på bilaterala handelsavtal, särskilt förhandlingarna inom Mercosur som kommer att fortsätta nästa år.

  Thomas Mann (PPE), skriftlig. − (DE) Jag har just röstat för kommissionens arbetsprogram för 2011, dock med reservationer. Det innehåller inte längre det utlovade meddelandet från generaldirektoratet för näringsliv (GD ENTR) om företags samhällsansvar. I stället har generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster (GD MARKT) startat ett samråd på Internet om företags avslöjande av icke-finansiell information. Detta är oroväckande och tyder på en eventuell förändring av politiken. GD MARKT undrar inte längre om en EU-förordning behövs om företags samhällsansvar, utan hur den ska vara utformad. GD ENTR har hållit flera seminarier om insyn där det har framgått att nästan alla arbetsgivare och fackföreningar var starkt emot ett obligatoriskt samhällsansvar för företag. Sedan 2006 har GD ENTR haft det övergripande ansvaret, eftersom initiativ gällande företags samhällsansvar innebär att företag bidrar till ett hållbart samhälle som en del av sin företagsverksamhet. De är resultatet av ett företagsmässigt åtagande och baseras på enskilda initiativ och ett individuellt ansvar. Det råder samförstånd kring denna grundtanke, som har utvecklats under några års tid i flera olika flerpartsforum.

GD ENTR har den institutionella kunskap som krävs för att övervaka dessa förfaranden. Jag uppmanar kommissionen att överlämna ansvaret för hanteringen och utformningen av företags samhällsansvar till GD ENTR. Jag motsätter mig fortfarande idén med obligatorisk rapportering av företags samhällsansvar, eftersom det kommer att leda till mer byråkrati och avskräcka företag från att göra fler frivilliga åtaganden.

  Arlene McCarthy (S&D), skriftlig. − (EN) Finanskrisen har varit till stor skada för alla EU-medlemsstaters ekonomier. I denna resolution kräver vi en stark och bestämd reaktion från Europeiska kommissionen för att främja tillväxt och säkerställa en stark och bestående återhämtning som kommer alla EU-medborgare till del. Vi stöder uppmaningen om en översyn av systemet med egna medel i syfte att skapa ett rättvist, tydligt, insynsvänligt och skatteneutralt system. Vi välkomnar att alternativ övervägs som skulle minska den kostnad som medborgarna får betala för EU, till exempel genom att den nuvarande undertaxeringen av finanssektorn åtgärdas.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionens nya arbetsprogram för 2011 är baserat på tre punkter, nämligen 1) tillväxt för alla, 2) hållbar tillväxt och 3) finansiell reglering. Vi kommer därför att behöva arbeta för att nå hållbarhet i de sociala trygghetssystemen för att bekämpa fattigdomen och samtidigt åstadkomma en ekonomisk tillväxt som också innefattar miljöskydd, en stärkt ekonomisk styrning, ett europeiskt banksystem som är starkare och mer motståndskraftigt mot framtida krisscenarier och en stärkt finanspolitik i medlemsstaterna, eftersom den främsta utmaningen för 2011 är att komma ur krisen och återuppta en tillväxtpolitik.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Grattis. Äntligen har någon uppmärksammat skillnaden mellan Europeiska kommissionen och gudar. Det är dags att ersätta tomt prat med verkligt arbete. Kommissionen bör inte ignorera parlamentsledamöternas frågor, utan det är deras skyldighet att genomföra parlamentets beslut. Det verkar som om vissa kommissionsledamöter har glömt det. Vad hände annars med resolutionen om den heltäckande övervakningsrapporten som parlamentet antog den 11 mars 2004, och som ledde till att frågan om utlänningarna i Lettland togs upp? Den försvann bara från dagordningen. Vem var ansvarig? Vem fick en lönesänkning? Vem varnades? Ingen. Länge leve Europeiska rådet!

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om kommissionens arbetsprogram eftersom jag stöder dess huvudmål. Faktum är att den viktigaste prioriteringen för 2011 bör vara att driva på den ekonomiska återhämtningen. När det gäller kommissionens arbetsprogram är jag mycket positiv till stärkningen av den ekonomiska styrningen och fullbordandet av reformen av finanssektorn genom åtgärder som leder till att tillväxten återupprättas så att arbetstillfällen kan skapas. Effektiv, hållbar ekonomisk tillväxt för alla är grundläggande för att återskapa förtroende och optimism i EU. Investeringar i forskning och utveckling, energisäkerhet och en övergripande arbetsmarknadspolitik som möjliggör verklig rörlighet för arbetstagare är följaktligen grundläggande pelare i ett arbetsprogram som är inriktat på tillväxt. Målet att inrätta ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa bör också betonas.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Kommissionens arbetsprogram för 2011 återspeglar inte i tillräckligt hög grad de viktiga händelser som har påverkat Europa sedan 2008, och inte heller de europeiska medborgarnas förhoppningar och förväntningar. Det är beklagansvärt att programmet inte handlar mer om de 7 miljoner arbetstillfällen som har gått förlorade på grund av finanskrisen, vilket i praktiken innebär varaktig arbetslöshet under de kommande åren. Detta är en av de grundläggande utmaningarna för EU under 2011. Kommissionen kommer därför att behöva fastställa hur dess initiativ och förslag kan skapa tillräckligt många anständiga arbetstillfällen för vanliga medborgare. Den måste också ta hänsyn till arbetsmarknadsparternas åsikter när det gäller pensioner och se till att den framtida vitboken återspeglar de berörda parternas förväntningar, vilket omfattar en förstärkning av den första pelaren som är den offentliga pelaren.

Jag välkomnar reformen av jobbportalen Eures som gör informationen och yrkesrådgivningen för unga mer lättillgänglig. Jag beklagar dock att detta förslag har skjutits upp till 2012 när unga människor behöver det i dag. I kommissionens program tas inte jämställdhetsfrågan upp. Därmed behövs det ett EU-direktiv för att komma till rätta med löneskillnaderna mellan könen på 17,4 procent samt ett direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor.

  Britta Reimers (ALDE), skriftlig. − (DE) Eftersom omröstningslistan ändrades med kort varsel hann jag inte kontrollera innehållet och bestämma mig för den ena eller den andra sidan.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen stödde det gemensamma resolutionsförslaget och många av ändringsförslagen. Jag är nöjd med att vi inte ändrade följande passage: ”Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att [...] lägga fram djärva och innovativa förslag till en grundlig översyn av systemet för egna medel”.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Jag stödde antagandet av resolutionen om kommissionens arbetsprogram för 2011. I ett tidigare anförande tog jag upp behovet av att utarbeta ett förslag till direktiv om våld mot kvinnor, ett snabbt och effektivt införlivande av Stockholmsprogrammet och införande av idrott i nästa års budget. Det är också mycket viktigt att återuppta arbetet med antidiskrimineringsdirektivet. Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta resoluta åtgärder i denna riktning under 2011.

Samtidigt som EU-medborgarna otåligt väntar på detta direktiv fortsätter vissa medlemsstater att ifrågasätta värdet av att anta det. Det är svårt att förstå den bristande medvetenheten om behovet av en gemensam antidiskrimineringslagstiftning som garanterar alla människor och inte bara utvalda samhällsklasser likabehandling. Jag instämmer inte i de ekonomiska argumenten som betonar de höga kostnaderna för att genomföra direktivet när det gäller personer med funktionshinder. Även under en kris måste Europa fortsätta att behandla alla sina medborgare jämlikt.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionen har lagt fram sitt arbetsprogram för 2011 vid en särskilt känslig tidpunkt för EU. Unionen har ännu inte återhämtat sig helt från krisen, vilket innebär att nästa års program alltjämt främst handlar om en dynamik i den europeiska ekonomins återhämtning. 2011 bör vara det år då Europa 2020-strategin integreras i EU:s arbete. så att målen om smart, hållbar och integrerad tillväxt kan uppnås.

Jag upprepar vikten av att återupprätta en tillväxt som skapar sysselsättning genom att driva på EU:s reformprogram för 2020. I detta sammanhang vill jag betona betydelsen av följande flaggskeppsinitiativ: innovationsunionen, den digitala agendan, ny kompetens och nya arbetstillfällen och plattformen mot fattigdom. Jag anser att det är mycket viktigt att garantera strukturreform för att förbättra den europeiska konkurrenskraften och påskynda den ekonomiska tillväxten, framför allt genom en sammanhållningspolitik som främjar investeringar i realekonomin. All framtida sammanhållningspolitik bör också säkerställa att den nya fleråriga budgetramen inriktas på att nå målen i Europa 2020-strategin och EU-politiken inom ramen för Lissabonfördraget. Parlamentet bör aktivt delta i detta arbete, och det är mycket viktigt att kommissionen omgående utformar en modell för interinstitutionellt samarbete inom detta område.

Resolutionsförslag RC-B7-0693/2010

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för resolutionen eftersom EU och Afrikanska unionen (AU) tillsammans måste ta itu med viktiga frågor av gemensamt intresse för att kunna genomföra partnerskapet mellan Afrika och EU, som grundar sig på ett ömsesidigt intresse av att utnyttja varandras gemensamma potential. För att samarbetet ska kunna fördjupas måste demokratiskt styre och mänskliga rättigheter garanteras, men tyvärr bjöds Robert Mugabe in och deltog aktivt i det tredje toppmötet mellan Afrika och EU. Därför uppmanar jag samtliga parter att i framtiden inta en starkare politisk hållning för att tydligt kommunicera vår starka tro på rättsstatsprincipen och demokratin.

Det är också viktigt att alla medlemsstater i Afrikanska unionen ratificerar Afrikanska unionens stadga om demokrati, val och styrelseformer och till fullo stöder Internationella brottmålsdomstolen. På så sätt garanteras demokratiprincipen, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna samtidigt som det uppstår möjligheter till effektivt samarbete på det ekonomiska, sociala och kulturella området samt inom andra områden.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Efter toppmötet mellan EU och Afrika i Kairo 2000 lanserade EU en ytterst långtgående utrikespolitik i fråga om Afrika. Under 2005 lanserade EU sin strategi för Afrika. Två år senare hade perspektivet förändrats och vid denna tidpunkt avslutades toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon med att ett strategiskt partnerskap med Afrika inrättades. Det tredje toppmötet mellan EU och Afrika avslutades nyligen. Det var inte helt framgångsrikt. Till exempel uppskattade vi inte diktatorn Robert Mugabes närvaro och vi hade önskat att en företrädare från Sudan hade deltagit. Jag röstade för Europaparlamentets resolution om framtiden för partnerskapet. Den nya handlingsplanen grundas på åtta nya områden: 1 – fred och säkerhet; 2 – demokratiska styrelseformer och mänskliga rättigheter; 3 – handel, regional integration och infrastruktur; 4 – millennieutvecklingsmålen; 5 – energi; 6 – klimatförändring; 7 – migration, rörlighet och sysselsättning; 8 – vetenskap, informationssamhället och rymdpartnerskap.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för resolutionen. Det är nödvändigt att ytterligare utveckla det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika för att tillsammans möta gemensamma utmaningar, främja hållbar ekonomisk tillväxt och utveckla samarbete i fråga om energi, handel och klimatförändringar. När man utvecklar samarbetet är det viktigt att man ger omfattande stöd till fattigdomsbekämpning och skydd av mänskliga rättigheter, däribland sociala, ekonomiska och miljömässiga rättigheter, samt att man tar itu med utmaningarna i fråga om fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten. Jag välkomnar samarbetsprogrammet mellan EU och Afrika för förnybar energi och de åtaganden som ingåtts för att ge afrikanerna tillgång till moderna och hållbara energitjänster, öka användningen av förnybar energi i Afrika och förbättra energieffektiviteten i Afrika inom samtliga sektorer. EU och Afrika bör med förenade ansträngningar minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse och vidta effektiva åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. Den finansiering som krävs för att genomföra dessa åtgärder bör tillhandahållas, samtidigt som en effektiv parlamentarisk kontroll av utnyttjandet av EU:s finansiella stöd säkras.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Det var med nöje jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om slutsatserna från det tredje toppmötet mellan EU och Afrika. Mot bakgrund av den afrikanska kontinentens behov av att diversifiera sina partnerskap med investerare, framför allt med asiatiska och latinamerikanska länder, är den föreslagna strategiska handlingsplanen för perioden 2010–2013 mellan EU och Afrika synnerligen relevant, eftersom den kan tillföra unionen för Medelhavsområdet och Cotonouavtalet mervärde. Jag anser att de afrikanska ländernas regionala integration genom Afrikanska unionen samt handel och investeringar i detta sammanhang kommer att vara av yttersta vikt för politisk och ekonomisk stabilitet och hållbar tillväxt i Afrika. Därför hoppas jag att ledare i Afrika och EU inte bara kommer att respektera åtagandena i Tripoliförklaringen utan också erkänna att det strategiska partnerskapet är ett värdefullt instrument för att få till stånd ökad handel mellan de afrikanska länderna. Jag delar också kommissionens ordförande José Manuel Barrosos övertygelse att förnybar energi är avgörande för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen i Afrika, och stöder hans uppmaning till en grön energirevolution i Afrika.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om framtiden för det strategiska partnerskapet EU–Afrika efter det tredje toppmötet mellan EU och Afrika, eftersom jag anser att det partnerskap som inrättades mellan de två kontinenterna för tre år sedan under det portugisiska ordförandeskapet bör fortsätta att förstärkas så att vi tillsammans kan möta gemensamma utmaningar och främja hållbar tillväxt, fred och mänskliga rättigheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag var i Lissabon i december 2007 när det första toppmötet mellan EU och Afrika ägde rum. Då lade man grunden för varaktig dialog mellan Europa och den afrikanska kontinenten, som vi har oerhört viktiga historiska, kulturella, ekonomiska och handelsmässiga band till, och banade väg för samarbete som förde europeiska och afrikanska ledare till Tripoli för tre år sedan.

Jag anser att ett varaktigt och sunt partnerskap är grundläggande för utveckling och framsteg, och därför menar jag att den investering som båda parter har gjort för att förstärka sina förbindelser är helt motiverad. Vi lever i en tid då traditionell samarbetspolitik, som enbart genomförs genom humanitärt bistånd, inte längre svarar mot utvecklingsländernas behov, framför allt när det gäller den afrikanska kontinenten.

Därför tror jag att det framtida samarbetet kommer att utvecklas i en bestämd riktning mot ett upprättande av handelsförbindelser och ekonomiska partnerskap och mot ett effektivt utbyte inom områdena forskning, innovation och utbildning. Inom dessa områden bör samarbetet mellan EU och Afrika förstärkas.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det tredje toppmötet mellan EU och Afrika ägde rum i Tripoli den 29–30 november 2010. Jag beklagar att den gemensamma strategin EU–Afrika inte ledde till ett inrättande av ett nytt strategiskt partnerskap.

Jag upprepar min förhoppning om en fruktbar överenskommelse vid nästa toppmöte och hållbara mål för bägge parter i syfte att bekämpa fattigdom och garantera rättvisa inkomster och stöd samt värna om grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive sociala, ekonomiska och miljömässiga rättigheter, i Afrika.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) De afrikanska länderna står inför enorma utmaningar i samband med den allvarliga krisen i världsekonomin. Krisen, som uppges vara av finansiell art, har äntligen tydliggjort den ekonomiska tillväxtens, dvs. kapitalismens, begränsningar, det vill säga tillgången på bördig mark för produktion av livsmedel och andra organiska råvaror samt geologiska resurser för utvinning av mineralråvaror och energi till industrier.

Situationen driver på kapplöpningen om Afrika, en kontinent som har oerhört stora naturtillgångar. Syftet är ett dominera marknaderna och naturresurserna. EU:s politik gentemot Afrika bör ses i detta sammanhang: utpressning för undertecknande av de så kallade ekonomiska partnerskapsavtalen, främjande av södra Sudans utbrytning samt stöd till och finansiering av den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen, som placerar ut sina arméer för att förtrycka det afrikanska folket i syfte att gynna EU och dess ekonomiska och finansiella grupperingar. Detta är bara några exempel.

Resolutionen handlar följaktligen om nykolonialism. De band som leder till att länder i denna region påtvingas intressen som är främmande för deras folk måste lösas upp, verkligt samarbete måste inrättas och länderna måste få hjälp att befästa sin självständighet och suveränitet så att de kan utvecklas ekonomiskt och socialt.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det har gått tre år sedan det senaste toppmötet mellan EU och Afrika, som inledde den dialog som man har eftersträvat mellan Europa och den afrikanska kontinenten. Partnerskapet är avgörande för utveckling och framsteg, och det är viktigt att båda parter strävar efter att stärka sina förbindelser. Partnerskap bör inte bara handla om gemenskapsstöd, utan man bör också inrätta handelsförbindelser och ekonomiska partnerskap för att utbyta erfarenheter i fråga om forskning, innovation och utbildning och därigenom stärka framtida förbindelser.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika är EU:s enda verktyg som omfattar interkontinentala förbindelser. Det innebär en förändring av förbindelserna mellan EU och Afrika som blir verkliga partner på lika villkor, och dialogen mellan dem omfattar många olika områden av gemensamt intresse. Det är inte längre ett förhållande mellan givare och mottagare. Det är ett strategiskt viktigt förhållande som bör återupplivas och förstärkas om både EU och Afrika ska kunna möta de utmaningar som ligger framför oss. Jag syftar på genomförandet av millennieutvecklingsmålen, livsmedelskrisen, den ekonomiska och finansiella krisen, klimatförändringarna och så vidare. Temat för toppmötet i Tripoli – tillväxt, investeringar och skapande av arbetstillfällen – är en påminnelse om att fred och säkerhet, ekonomiskt och politiskt styre och respekt för mänskliga rättigheter är förutsättningar för utveckling. Rättsligt skydd för privata investeringar är centralt för Afrikas ekonomiska och sociala utveckling. Social, mänsklig och ekonomisk utveckling är inte möjlig utan välstånd.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Framtiden är oviss, framför allt före toppmötet mellan EU och Afrika. Det bästa sättet att garantera den är att finansiera offentliga utbildningsprogram. Människor som får gymnasieutbildning föredrar att bo i sina hemländer i stället för att tigga i Europa. Vi måste stödja regeringar som koncentrerar sina insatser på att göra sina länder attraktiva för de egna medborgarna. Jag röstade för resolutionen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är viktigt att EU knyts närmare till de afrikanska staterna och att man tar itu med befintliga och framtida utmaningar genom en gemensam strategi. Dessa utmaningar omfattar framför allt att införa demokrati i Afrika, förbättra levnadsvillkoren för människorna där och se till att råvarorna utnyttjas på ett hållbart sätt som gynnar bägge parter. Ett annat problem som måste lösas är korruptionen. Den förhindrar många afrikanska länder från att utvecklas på ett sätt som skulle förbättra deras medborgares välfärd. Tyvärr försvinner alltjämt miljontals euro i EU-bistånd på grund av korruptionen. Dessa medel skulle kunna användas konstruktivt till direkt nytta för medborgarna. Vi måste tillämpa principen om att hjälpa människor till självhjälp. Tyvärr tar man ingen hänsyn till detta i resolutionen utan föreställer sig bara att befintliga metoder kommer att bibehållas.

Fattigdom är en av de främsta anledningarna till att människor utvandrar från Afrika och kommer till Europa. I stället för att ifrågasätta de europeiska exportsubventionerna, som har enorma konsekvenser för vissa afrikanska länders förmåga att överleva, fortsätter vi att komma med fler tomma ord. Invandringens negativa effekter slätas över, och därför ansåg jag att jag var tvungen att rösta mot resolutionen.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Förbindelserna mellan EU och Afrika är utan tvekan grundläggande. Därför välkomnar jag antagandet av den strategiska handlingsplanen för perioden 2010-2013 och de partnerskap som har inrättats. Bland dessa vill jag ta upp ett som rör fred och säkerhet tillsammans med EU:s insatser för att tillhandahålla förutsägbar och hållbar finansiering för Afrikas fredsfrämjande insatser och behovet av att bygga upp lokal kapacitet till återhämtning och den fasta föresatsen att skydda civila i beväpnade konflikter. Jag bör också betona insatserna för samarbete i frågor av gemensamt intresse som demokratiska styrelseformer och mänskliga rättigheter, handel, regional integration och infrastruktur och millennieutvecklingsmålen. På det sistnämnda området bör medlemsstaternas löfte om att förnya åtagandet att avsätta 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst till utvecklingsbistånd inom 2015 understrykas. Det är avgörande för att uppnå millennieutvecklingsmålen, framför allt när det gäller särskilda insatser avseende mödrars, nyföddas och barns hälsa, jämställdhetsfrågor, utbildning, hållbar utveckling samt tillgång till vatten och sanitet.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. − (IT) Jag beklagar att Zimbabwes president Robert Mugabe deltog i toppmötet i Tripoli den 30 november och att flera europeiska stats- och regeringschefer inte närvarade. Jag noterar också att Förenta staternas nya lag om konfliktmineraler är ett stort steg framåt i kampen mot olaglig exploatering av mineraler i Afrika.

Därför uppmanar jag kommissionen och rådet att lägga fram liknande förslag för att säkerställa spårbarheten hos mineraler som importeras till EU, och Afrikanska unionen att samarbeta för att få till stånd ett hållbart utnyttjande av råvaror.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) De gemensamma punkter som många grupper, däribland vår grupp, kom överens om är bland annat följande: 1. Europaparlamentet välkomnar antagandet av den strategiska handlingsplanen för perioden 2010–2013 och dess partnerskap, och hoppas att den kommer att tillföra Cotonouavtalet och unionen för Medelhavsområdet mervärde och att den är ett uttryck för en ambitiös inställning till interkontinentala relationer; 2. Europaparlamentet anser att de grundläggande principerna i den gemensamma strategin EU-Afrika bör utformas så att de stöder utvecklingsländernas hållbara behov i syfte att bekämpa fattigdom och garantera anständig inkomst och försörjning samt uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive sociala, ekonomiska och miljömässiga rättigheter; 3. Europaparlamentet hoppas att man har lärt sig något av de svårigheter som uppkom under genomförandet av den första handlingsplanen för perioden 2008–2010 och att de avsikter som anges i stats- och regeringschefernas slutförklaring kommer att förverkligas; 4. Europaparlamentet noterar med intresse att både den privata sektorn och civilsamhället, särskilt i Afrika, skulle kunna ges möjlighet att bidra till strategin på ett betydligt effektivare sätt än vad som hittills har varit fallet.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) En amerikansk lag har redan hindrat olaglig exploatering av konfliktmineraler. I den gemensamma resolutionen om framtiden för det strategiska partnerskapet EU–Afrika efter det tredje toppmötet uppmanas EU att göra samma sak. Mineraler som importeras till EU måste vara spårbara. I dag är olaglig exploatering alltför ofta orsaken till inbördeskrig och konflikter i regionen, samtidigt som detta välstånd kan vara en drivkraft för hållbar ekonomisk utveckling.

Åtgärder i fråga om kapacitetsuppbyggnad, goda styrelseformer, infrastrukturutveckling och investeringar är avgörande. En politik som kännetecknas av deltagande, som är socialt och miljömässigt ansvarsfull och som kommer befolkningen till godo är oumbärlig. Jordbruket är också en drivkraft för utveckling. Därför bör vi förstärka jordbruks- och fiskesektorn på ett hållbart sätt, i synnerhet för små jordbrukare och fiskare.

Debatten om jordbruksmark och markägande bör vara uttömmande. Cancúnöverenskommelsen är avgörande för att komma till rätta med fattigdomen i Afrika, med tanke på den enorma potential i form av naturresurser – sol, vind, floder och tidvatten – som afrikanska länder ofta har ett överskott av. I resolutionen undviker man inte de kontroversiella frågorna och därför accepterade jag den.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med det tredje toppmötet mellan Afrika och EU, som ägde rum i Libyens huvudstad Tripoli, var att förstärka samarbetet mellan de två kontinenterna. Inom ramen för temat ”tillväxt, investeringar och skapande av arbetstillfällen” betonade man behovet av att skapa ekonomisk tillväxt som kan generera sysselsättning och hållbar social utveckling.

Strategin EU–Afrika kommer att genomföras i enlighet med den handlingsplan som har antagits för perioden 2010–2013. Den är inriktad på åtta prioriterade områden som fastställdes redan under toppmötet i Lissabon 2007. Konkreta åtgärder rörande privat företagande, ekonomisk integration och sociala frågor, fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten, respekt för mänskliga rättigheter och genomförande av millennieutvecklingsmålen togs upp i den slutliga Tripoliförklaringen.

Först och främst välkomnar jag detta partnerskap mellan de två kontinenterna som ger mervärde för båda parter och betonar vikten av att fortsätta främja regional och global integration på den afrikanska kontinenten. Jag anser dock att det är viktigt att parlamentet deltar mer aktivt i detta partnerskap och att en finansieringsplan för ett effektivt genomförande av handlingsplanen för perioden 2010–2013 utarbetas.

Betänkande: Gál (A7-0344/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Vikten av att skydda och främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är central för EU:s demokratiska värden. Jag håller med om att lokala och regionala myndigheter kan spela en central roll för genomförandet av dessa värden och föreslår en ”nedifrån-och-upp-metod”. Lissabonfördragets ikraftträdande bör ses som en förstärkning av flernivåsystemet för skyddet av mänskliga rättigheter, däribland stadgan. Det är nödvändigt att reflektera över utvecklingen när det gäller skyddet av dessa rättigheter efter Lissabonfördragets ikraftträdande och att ha i åtanke att stadgan om de grundläggande rättigheterna har samma rättsliga status som fördragen och bör införlivas i EU:s primärrätt. Lissabonfördragets nya övergripande förpliktelse bör välkomnas, och gemensamma insatser mellan institutionerna bör samordnas bättre så att de blir mer effektiva. Det bör också påpekas att ett nytt ansvarsområde för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap har inrättats inom kommissionen och att kommissionen förväntas vidta nya åtgärder inom dessa nya ramar. Konkreta resultat kan förväntas genom kommissionens nya meddelande: ”Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna”.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Under mycket lång tid bestod den europeiska integrationen enbart av arbetet med inrättandet av den inre marknaden. Under de senaste tio åren har dock EU:s lagstiftare strävat efter att utveckla unionen. I början fanns det en underförstådd automatisk uppdelning av arbetet mellan Europarådet, som ansvarade för frågor som rörde individuella friheter, och embryot till den inre marknaden, som utgjordes av Europeiska gemenskapen. Det dröjde dock inte länge innan medlemsstaternas nationella domstolar var tvungna att hantera tvister där gemenskapslagstiftningen ifrågasattes av människorättsskäl. Efter ett långt fosterstadium antogs därför stadgan om de grundläggande rättigheterna år 2000 och trädde i kraft förra året tillsammans med Lissabonfördraget. Genom stadgan fick EG-domstolen en enda rättslig grund för skyddet av de europeiska medborgarnas grundläggande rättigheter. Det är dock bara början på det nya systemet. Därför stödde jag betänkandet, som påminner alla berörda europeiska parter, däribland medlemsstaterna och institutionerna, om deras förpliktelser enligt stadgan och om behovet av att utveckla en verklig kultur av medborgerliga friheter och effektivt samarbete på området.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet. Det effektiva skyddet och främjandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättsstaten i EU. Därför stöder jag Lissabonfördragets förstärkta krav på att garantera skyddet av grundläggande mänskliga rättigheter, bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd. Även om detta uppnås är det nödvändigt att garantera samarbetet mellan EU och nationella institutioner, så att ett effektivt interinstitutionellt samarbete för att övervaka människorättssituationen i EU kan åstadkommas. Kommissionen bör kontinuerligt övervaka genomförandet av lagstiftningen för skydd av mänskliga rättigheter och, om det förekommer brister, lägga fram förslag till särskilda åtgärder. Det skulle vara värdefullt om en rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna utfärdades årligen så att EU-medborgarna får ordentlig information om den nya strukturen för grundläggande rättigheter. Dessutom bör EU-institutionerna förstärka samarbetet med internationella organisationer när det gäller skydd av mänskliga rättigheter.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag är nöjd med att vi efter Lissabonfördragets ikraftträdande har uppnått flera viktiga resultat på området för mänskliga rättigheter, för det första genom att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har blivit rättsligt bindande och för det andra genom att EU är skyldigt att ansluta sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Jag röstade för betänkandet. När det gäller EU-strategin för barnets rättigheter är det nämligen mycket viktigt att utveckla praktiska åtgärder för att bekämpa övergrepp mot barn, sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi samt främja säkrare användning av Internet och avskaffa barnarbete och barnfattigdom. Att bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, är en annan brådskande utmaning. Trots att många EU-lagar och nationella lagar redan har antagits på området beräknas hundratusentals personer varje år falla offer för människohandel till EU eller inom EU, och därför finns det ett brådskande behov av att tillämpa det nya föreslagna EU-direktivet om bekämpning av människohandel.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Ett effektivt skydd av grundläggande rättigheter och respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten bör vara ett övergripande mål för EU:s alla politikområden och oumbärligt för att befästa ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa. 2009–2010 var mycket viktigt i detta sammanhang med Lissabonfördragets ikraftträdande, genom vilket stadgan om de grundläggande rättigheterna blev rättsligt bindande och därmed omvandlade grundläggande värden till konkreta rättigheter som kan verkställas direkt av europeiska och nationella domstolar.

Man måste se till att alla nya lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan och att alla befintliga instrument därmed kontrolleras. Det är viktigt att samarbetet och samstämdheten mellan de olika ansvariga organen förstärks, på europeisk och på nationell nivå, när det gäller kontroll och tillämpning av den nya allmänna ram som inrättas genom Lissabonfördraget, så att dess effektiva tillämpning garanteras. Jag hoppas också att kommissionen så snart som möjligt slutför processen med EU:s anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som utgör ytterligare ett verktyg för respekten för mänskliga rättigheter.

Jag är mycket nöjd med att medborgarna och skyddet av deras rättigheter äntligen har blivit centrala i EU:s struktur.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009–2010) – institutionella aspekter av Lissabonfördragets ikraftträdande, eftersom jag anser att det är nödvändigt att främja en kultur av grundläggande rättigheter inom EU och i medlemsstaterna. Skyddet av grundläggande rättigheter bör vara ett mål för alla EU:s politikområden, framför allt utrikespolitiken, för att främja fred, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande skapar en ny struktur för grundläggande rättigheter inom EU och gör stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande. Vi är skyldiga att stärka EU:s roll som en gemenskap som skyddar grundläggande rättigheter, såväl internt som externt.

Det förekommer alltjämt alltför många angrepp på yttrandefriheten, vilket jag har påpekat vid ett flertal tillfällen, till exempel i de aktuella fallen i Saudiarabien och Azerbajdzjan. I betänkandet betonar föredraganden flera situationer som är brådskande och vanligt förekommande, såväl i medlemsstaterna som i hela EU. Utmaningen är att bemöta dessa problem och att anta de strategier och åtgärder som krävs för att lösa dem.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande har skapat en ny situation i EU i fråga om mänskliga rättigheter i och med att stadgan om de grundläggande rättigheterna har blivit rättsligt bindande och EU har getts status som juridisk person, vilket innebär att unionen kan underteckna internationella fördrag.

Ett effektivt skydd för och främjande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättstaten i EU och är oumbärligt för att befästa ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa, vilket kräver åtgärder på olika nivåer (internationell, europeisk, nationell, regional och lokal nivå). I detta sammanhang bör man nämna de regionala och lokala myndigheternas roll i att konkret införa och främja sådana rättigheter.

Jag välkomnar också uppmaningen till kommissionen att göra 2013 till ”Europeiska året för medborgarskap”, för att stimulera diskussionen om unionsmedborgarskapet och upplysa unionsmedborgarna om de nya rättigheter de fått genom att Lissabonfördraget trätt i kraft.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Som vanligt har betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen gett upphov till två avvikande tendenser. Den första består i att man kräver fler och fler rättigheter för alla sorters minoriteter, till förfång för majoriteten av våra medborgare. Den andra består i att man skarpt kritiserar patriotiska politiska rörelser och överöser dem med samma gamla vänstervridna, kränkande förolämpningar, samtidigt som man försöker ifrågasätta legitimiteten i deras valsegrar och hindra deras yttrandefrihet. Denna militanta xenofili och antipatriotism är minst sagt påfrestande. De nationella partiernas framgångar nyligen i Frankrike, Ungern, Österrike, Sverige, Nederländerna och på andra ställen är inte ett tecken på oroväckande fördärv.

De är ett tecken på att de europeiska medborgarna är trötta på er politik, er släpphänta inställning till invandring, er svaghet när det gäller att försvara våra nationers ekonomiska intressen, er självbelåtenhet när det gäller de inflytelserikas ekonomiska intressen och ert undergrävande av våra sociala välfärdssystem. Det är ni som oavbrutet kränker deras rättigheter, framför allt deras rätt till säkerhet, sysselsättning och en anständig lön samt rätten att bevara sin egen kultur och bestämma över sin egen framtid.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Här i parlamentet har vi många gånger tagit upp frågor som rör brott mot mänskliga rättigheter, de demokratiska principerna och diskriminering av nationella minoriteter, och vi fortsätter att göra det. Vi delar ut Sacharovpriset, vi stöder humanitära insatser och vi strävar efter att uppnå rättigheter och förmåner inte bara för det europeiska folket utan för hela världen. Jag beklagar dock djupt att vi fortfarande inte har kunnat åstadkomma respekt för grundläggande mänskliga rättigheter i medlemsstaterna.

Den polska nationella minoriteten i Litauen, som utgör nästan 7 procent av hela befolkningen, är fortfarande utsatt för diskriminering, och dess rättigheter kränks ofta uppenbart. Jag uppmanar återigen parlamentsledamöterna här i kammaren, Europaparlamentets talman, kommissionen och Europeiska rådet att vidta effektiva åtgärder för att se till att den litauiska regeringen upprätthåller principerna om demokrati och respekterar sina medborgares värdighet.

  Timothy Kirkhope (ECR), skriftlig. − (EN) ECR-gruppen är en trogen försvarare av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Vi anser att EU fyller en funktion när det gäller försvaret av grundläggande rättigheter men att medlemsstaterna har det främsta ansvaret i enlighet med deras demokratiska traditioner och rättsstatsprincipen. Vi menar att Gálbetänkandet givetvis innehåller positiva aspekter men att man alltför mycket betonar EU:s roll inom områden som vi anser faller under medlemsstaternas exklusiva behörighet, som invandring och rättssystem. Därför lade vi ner vår röst i dagens omröstning om betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande har gett EU mer ansvar när det gäller inrättandet av en kultur för att försvara grundläggande rättigheter i EU och i medlemsstaterna. EU måste främja skydd av grundläggande rättigheter inte bara internt utan i hela världen, där omfattande angrepp på dessa rättigheter tyvärr alltjämt äger rum. Enbart på detta sätt kan fred, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter främjas.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Som anges i betänkandet beklagar jag att varken rådet eller kommissionen har följt rekommendationerna i Europaparlamentets betänkande från 2007 om CIA:s påstådda utnyttjande av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar och inte heller har delgett parlamentet information om detta. Jag stöder den allmänna bedömningen av EU:s behov av att fördubbla sina insatser för att förhindra brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, som invandrare och tredjelandsmedborgare som lever i EU alltför ofta har utsatts för i år. Även om jag inte håller med om betänkandets bedömning av EU:s roll i världen som en garant för mänskliga rättigheter och Europeiska utrikestjänstens roll, eftersom det inte tydligt framgår om denna roll är förenlig med behovet av att respektera principen om icke-inblandning i andra staters angelägenheter, röstade jag för betänkandet eftersom jag stöder den allmänna andan i det i fråga om behovet av att EU respekterar mänskliga rättigheter i alla delar av sitt arbete.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Skyddet för och främjandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättstaten i EU. Unionens anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kommer att ge ytterligare en mekanism för att upprätthålla mänskliga rättigheter, nämligen möjligheten att inge klagomål till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Det är också viktigt att EU-institutionerna och medlemsstaterna förstärker sina insatser för att informera medborgarna om de grundläggande rättigheterna och därmed garantera att dessa rättigheter skyddas bättre. Det krävs också mer effektivt samarbete med de internationella organisationer som arbetar med att skydda grundläggande rättigheter och friheter.

EU bör utveckla en strategi för barnets rättigheter genom praktiska åtgärder för att bekämpa övergrepp mot barn, sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi samt främja säkrare användning av Internet och avskaffa barnarbete och barnfattigdom. Att bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, som är en oacceptabel form av slaveri, måste förbli en prioritering.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättsstaten. Därför är det viktigt att se till att dessa grundläggande värden skyddas inom EU. Rätten till yttrandefrihet, religionsfrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet tillsammans med rätten till fri rörlighet och respekt för mänsklig integritet och värdighet är grundvalarna i ett fritt samhälle. Jag röstade inte för betänkandet eftersom det inte fokuserar på kristna värden och de begränsningar som invandringen medför för medborgarna.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) EU:s anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är problematisk. Den innebär att grundläggande rättigheter i EU kontrolleras av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR). Förutom de rättsliga problem som även domare vid EU-domstolen varnar för är det uppenbart att en domstol som fastställer att kors inte bör förekomma i klassrummen inte är ett lämpligt beslutsfattande organ för EU. Korset är en symbol för kristendomen, som är en av Europas grundvalar och ett av våra grundläggande värden. Europadomstolen har också nyligen ådragit sig uppmärksamhet genom sina domar, till exempel dess försök att förhindra överföringar i enlighet med Dublin II-förordningen från Österrike till Grekland. Europadomstolen verkar anse att de medlemsstater som har de bästa socialtjänstsystemen ska bära hela flyktingbördan i EU. Dess dom kommer inte att leda till förbättrad integration av flyktingar och den är inte ett effektivt sätt att lösa de asylproblem som EU står inför. Dessutom finns det inte några garantier för att Europadomstolens domare är neutrala. En av domarna har erkänt att han undersöker asylansökningar mer noggrant än andra mål. Att ge förmånsbehandling till vissa av de parter som inger klagomål är otillbörligt. Dessutom kommer en av domarna från Turkiet, ett land som inte respekterar mänskliga rättigheter och som militärt ockuperar delar av EU. Enligt min åsikt är Europadomstolen varken en europeisk domstol eller en domstol för mänskliga rättigheter. Därför röstade jag mot betänkandet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Kärnan i demokratin och rättsstaten är skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Efter antagandet av Lissabonfördraget förra året blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande, vilket ledde till att en ny europeisk rättslig ram utarbetades, och därmed omvandlades äntligen de universella värdena i stadgan till konkreta rättigheter. Jag röstade för Kinga Gàls betänkande eftersom det godkänner det effektiva genomförandet av grundläggande rättigheter i EU efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Det är inte bara en intern åtgärd av EU utan också ett förhållningssätt utåt för att skydda mänskliga rättigheter och främja fred, för medborgarnas välgång i en stämning av lagstadgad sinnesfrid, säkerhet och rättvisa.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade i dag för betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Betänkandet ger mervärde genom att förtydliga vilken roll EU-institutionerna kommer att tilldelas i den nya europeiska strukturen för de grundläggande rättigheterna, framför allt efter Lissabonfördragets ikraftträdande, genom att främja ökad öppenhet, demokratisk kontroll och tillgång till dokument mellan EU-institutionerna. När det gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna, som numera är rättsligt bindande och som omfattar en lång rad rättigheter, har kommissionen uppmanats att utarbeta en årlig rapport om respekten för bestämmelserna i stadgan och en utvärdering av tillämpningen av de olika rättigheterna.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I betänkandet betonas de förpliktelser som fastställs i Lissabonfördraget att bekämpa social utestängning och diskriminering och främja rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter. Betoningen av dessa punkter och den uttryckliga hänvisningen till människor som tillhör minoriteter, ett annat grundläggande värde för EU, var anledningen till att jag röstade för betänkandet. Jag stöder parlamentets uppmaning till kommissionen att slutföra förhandlingarna och överläggningarna om tekniska frågor, så att EU utan ytterligare dröjsmål kan ansluta sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Med betänkandet betonar parlamentet återigen att ett effektivt skydd för och främjande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättstaten i EU och är oumbärligt för att befästa ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa, och kräver åtgärder på olika nivåer (internationell, europeisk, nationell, regional och lokal nivå). Parlamentet betonar vidare de regionala och lokala myndigheternas roll i att konkret införa och främja sådana rättigheter, och uppmanar därför alla EU-institutioner och medlemsstaternas regeringar och parlament att bygga vidare på den nya institutionella och rättsliga ram som har skapats genom Lissabonfördraget, för att utforma en heltäckande intern policy för mänskliga rättigheter för unionen, med mekanismer för ansvarsskyldighet, på både nationell nivå och EU-nivå, för att hantera brott mot de mänskliga rättigheterna.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Jag stödde Gálbetänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009–2010). Jag vill rikta uppmärksamhet på punkt 13 där man efterlyser ett fullständigt och konsekvent genomförande av Stockholmsprogrammet. I september i år försäkrade José Manuel Barroso oss att kommissionen bedrev ett intensivt arbete inom detta område. Det är viktigt att följa schemat för detta arbete och se till att det utvecklas friktionsfritt. Alla européer måste kunna åtnjuta samma rättigheter. I 2000-talets Europa finns det inte utrymme för diskriminering.

Jag vill be det ungerska och det polska ordförandeskapet att ange vilka åtgärder de har för avsikt att vidta för att genomföra Stockholmsprogrammet effektivt. Vi måste uppfylla våra förpliktelser gentemot medborgarna och genomföra de lagar vi stiftar. Jag vill också betona att enligt punkt 39 i betänkandet bör medlemsstaterna satsa på fortlöpande utbildning av nationella domare i fråga om grundläggande fri- och rättigheter, däribland de nya aspekterna på området efter Lissabonfördraget. Inte ens den bästa lagen kan förändra någonting om den inte tolkas och genomförs korrekt.

Betänkande: Juvin (A7-0338/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det är nödvändigt att vidta åtgärder för att bekämpa de otillbörliga affärsmetoderna inom reklamen, som framför allt får negativa konsekvenser för konsumenterna. För att uppnå konkreta resultat är det viktigt att förstärka det europeiska samarbetet för bekämpning av otillbörliga metoder när det gäller reklam på nätet, och de mest utsatta grupperna, såsom barn, ungdomar och äldre, behöver särskilt skydd. Det bör påpekas att det råder brist på information om konsumenternas rättigheter när det gäller reklam, och därför stöder jag förslaget att man ska förbättra informationen och öka öppenheten på det området. Dessutom måste man utveckla ett kritiskt synsätt gentemot medierna med avseende på innehållets kvalitet, eftersom en välinformerad konsument är en starkare konsument. När det gäller bristen på kunskap om reklamtekniken anser jag att vi bör ta fram ett särskilt pedagogiskt EU-program som riktar sig till barn och ungdomar med syftet att hjälpa dem att lättare förstå reklamen och att lära dem att tolka den.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) För EU är det en ära att skydda konsumenterna på den inre marknaden. Det är inte bara en fråga om etik utan om en politisk strategi. Ökat konsumentförtroende för de produkter som översvämmar marknaden stimulerar efterfrågan. I detta sammanhang är reklamens roll tvetydig. Den är ett kraftfullt verktyg för att utveckla efterfrågan, men på samma gång kan den på grund av tvivelaktig praxis i vissa fall påverka marknadens funktion negativt. Dessa överträdelser är vanligare vid reklam på Internet, och de främsta offren är de svagaste av oss. Jag röstade för resolutionen där man uppmanar kommissionen att, efter det samråd och den undersökning som parlamentet redan har genomfört, vidta de åtgärder som krävs för att reformera de aktuella förordningarna. Att ta itu med denna nya bedrägliga praxis kommer att vara ytterligare ett steg mot en inre marknad som respekterar enskilda personer.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag röstade för betänkandet om reklamens inverkan på konsumenternas beteende. Vilseledande och aggressiv reklam påverkar konsumenter och företag negativt, och betänkandet innehåller några bra förslag till hur man kan komma till rätta med detta.

Europeiska konsumenter och företag behöver skyddas från företag som använder sig av vilseledande reklam. I detta syfte måste privatpersoner och företag i EU informeras om direktivet om otillbörliga affärsmetoder och direktivet om vilseledande och jämförande reklam så att de känner till sina rättigheter. Varor som alkohol och onlinespel måste kontrolleras så att utsatta konsumenter skyddas.

Jag välkomnar framför allt betänkandets uppmaning till kommissionen att göra en undersökning av den aggressiva reklamens påverkan på utsatta konsumenter och att korrekt tillämpa relevant lagstiftning om skydd för barn.

Det är oroväckande med den beteendestyrda annonseringen och den ökade förekomsten av påträngande reklam- och annonseringsteknik, till exempel användning av sociala nätverk och läsning av e-post för att få information som kan användas i reklamsyfte. Kommissionen måste ta itu med dessa angrepp på konsumenternas personliga integritet.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Till följd av den snabba utvecklingen av reklamtekniken och spridningen av reklam via Internet, mobiltelefoner och sociala nätverk är det nödvändigt att vidta effektiva åtgärder för att skydda konsumenterna mot påverkan från oönskad och vilseledande reklam. Man bör framför allt uppmärksamma de mest utsatta grupperna, såsom barn och ungdomar. Samarbetet mellan medlemsstaterna för bekämpning av otillbörliga metoder när det gäller reklam på nätet bör förstärkas för att undvika snedvridningar på den inre marknaden och otillbörliga affärsmetoder. Dessutom finns det ett behov av att förse konsumenterna med mer information om deras rättigheter när det gäller reklam och att göra denna information mer lättillgänglig och öppnare. Kommissionen bör kontinuerligt kontrollera och utvärdera tillämpningen av lagstiftningen som reglerar otillbörliga affärsmetoder i medlemsstaterna och utarbeta rapporter om genomförandet av lagstiftningen. Eftersom det fortfarande råder brist på information om de sociopsykologiska effekterna av reklam på konsumenterna är det nödvändigt att vidta åtgärder för att undersöka dessa effekter.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det handlar om otillbörliga affärsmetoder inom reklamområdet och de problem som uppstår till följd av utvecklingen av ny praxis och ny teknik för reklam. Jag vill betona att reklam får omfattande konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män, eftersom den ofta förmedlar diskriminerande och/eller nedsättande budskap som grundas på stereotypa könsroller, vilket ställer hinder i vägen för jämställdhetsstrategier. Därför håller jag med om att parlamentet bör uppmana kommissionen och medlemsstaterna att se till att medierna och yrkesverksamma inom reklambranschen garanterar att människovärdet respekteras och att de gör allt som står i deras makt för att bekämpa diskriminering och hatbudskap som utgår från kön, ras, etniskt ursprung, ålder, religion eller annan övertygelse, sexuell läggning, funktionshinder och social status. När det gäller skyddet av utsatta grupper bör kommissionen göra en undersökning av den vilseledande och aggressiva reklamens påverkan på utsatta konsumenter. Jag vill betona att framför allt barn, tonåringar och äldre behöver särskilt skydd mot de negativa effekterna av reklam.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) I samband med reklam förekommer otillbörliga metoder, intrång i det offentliga rummet och i den privata sfären och riktad reklam till utsatta grupper. Internetreklam är det område som har vuxit snabbast under de senaste åren, och den genererar just nu ett värde på över 14 miljarder euro per år enbart på den europeiska marknaden. Det är viktigt att vi förstärker det europeiska samarbetet för bekämpning av otillbörliga metoder när det gäller reklam och annonsering på nätet, vilket framgår av de lyckade resultaten för ”Sweep”, dvs. medlemsstaternas systematiska och synkroniserade kontroller av webbplatser, som i dagsläget endast gäller tre sektorer: flygbiljetter, ringsignaler till mobiltelefoner och elapparater. Dessa kontroller bör göras oftare och på fler områden. Den snabba utvecklingen inom marknadsföringstekniken hanteras genom självreglering av nationella marknader, och det bygger på att aktörerna tar ansvar och sprider bästa praxis.

Självreglering måste uppmuntras på EU-nivå för att befästa en tradition av självdisciplin och ansvarsfull information. EU-direktivet om otillbörliga affärsmetoder, som omfattar aspekter som rör reklam på nätet som en del av förbindelserna mellan företag och konsumenter, är numera otillräckligt eftersom reklamen på nätet utvecklas varje dag. Sociala nätverk har expanderat på ett sätt som man inte hade kunnat föreställa sig för några år sedan.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet om reklamens inverkan på konsumenternas beteende. Med tanke på det inflytande som reklamen utövar på konsumenterna och på ekonomin är det mer nödvändigt än någonsin att vidta åtgärder för att förhindra vissa otillbörliga reklammetoder från att påverka konsumenternas val.

Spridningen av de nya kommunikationssystemen, som Internet, innebär att ännu större uppmärksamhet måste ägnas åt konsumenterna, framför allt de mest utsatta grupperna i samhället, som barn och ungdomar. Det är vår plikt att bekämpa spridningen av osann och vilseledande information, i synnerhet vissa metoder som skräppost, som kränker användarnas privatliv och deras personliga integritet.

Jag instämmer med föredraganden Philippe Juvin när han efterlyser att åtgärderna ska koncentreras till att bekämpa otillbörliga reklammetoder genom att utvidga det aktuella direktivets räckvidd. Jag anser att den åtgärd som vi har röstat om i dag utgör en bra avvägning mellan yttrandefrihet och konsumentskydd.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Reklam är ett grundläggande instrument för förekomsten av en välfungerande marknad och för konkurrens, och i slutändan gör den det möjligt för konsumenterna att göra ett mer välinformerat val förutsatt att den regleras på vederbörligt sätt. Ny teknik inom reklamområdet skapar dock möjligheter för utveckling av nya, otillbörliga reklammetoder som motiverar en ändring av direktivet om otillbörliga affärsmetoder.

För att reklamen ska fullgöra sina grundläggande funktioner inom en fri och konkurrensutsatt marknad bör den vara välreglerad, och affärsmetoder som snedvrider marknaden måste omfattas av lämpliga påföljder. Det är avgörande när det gäller reklam på nätet och via mobiltelefoner, som ofta når allmänheten på ett oönskat sätt, och det föranleder viktiga frågor som bland annat rör otillbörliga metoder och otillåten användning av personuppgifter. Därför anser jag att det är ett utmärkt initiativ som förtjänar mitt stöd.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande handlar om otillbörliga affärsmetoder inom reklam- och annonsbranschen enligt definitionen i direktivet om otillbörliga affärsmetoder och inriktas på de problemställningar som rör utvecklingen av ny praxis och ny teknik för reklam och annonsering. Betänkandet omfattar inte marknadsföring av varor och tjänster till företag (business to business, b2b), som främst behandlas i direktiv 2006/114/EG.

Det finns många olika former av otillbörliga reklammetoder: intrång i det offentliga rummet och i den privata sfären och fokus på särskilt utsatta personer, som barn. Eftersom barn och ungdomar är mest utsatta för reklam på nätet håller jag med om att det finns ett behov av att utveckla en integrerad EU-strategi för att bekämpa den oreglerade användningen av Internet och kommunikationsmedel.

Därför föreslår jag ett inrättande av ett nytt, obligatoriskt område som särskilt syftar till att ge kunskap om de risker som är förknippade med användningen av Internet och kommunikationsmedel, framför allt när det gäller otillbörliga affärsmetoder, med inriktning på barn i grundskolan. Det bör vara ett obligatoriskt ämne under det sista året på utbildningen för grundskollärare och anställda inom barnomsorgen så att de får kunskap om hur de kan undervisa barnen i säker och ansvarsfull användning av Internet. Pedagogisk personal bör kontinuerligt fortbildas på området.

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. − (IT) Utvecklingen av kommunikationsmedel och Internet har bidragit till spridning av dolda reklambudskap och otillbörliga reklammetoder som ofta utgör ett intrång i konsumenternas privatliv.

Det är mycket viktigt att noggrant överväga vilka konsekvenser detta kan få för de mest utsatta grupperna, som måste skyddas från ett skadligt och okontrollerat reklamutbud. Vi får inte heller glömma att reklam i vissa fall förmedlar sociala stereotyper, som till exempel hänger samman med en alltför likgiltig syn på sexualitet och våld, eller olämpliga budskap som kan inverka negativt på lättpåverkade barn och ungdomar som ännu inte har utvecklat ett kritiskt tänkande.

Därför är det nödvändigt att uppdatera den gällande lagstiftningen inom området och garantera bättre genomförande och tolkning av direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Slutligen vill jag betona att det är mycket viktigt att konsumenterna ges korrekt information om hur insamlade uppgifter används och bearbetas, framför allt i de fall där konsumenterna krävs på uppgifter i utbyte mot rabatter och andra specialerbjudanden. I detta syfte är det meningsfullt att främja effektiva informationskampanjer om relevanta konsumenträttigheter och därmed försöka komma till rätta med bristen på kunskap om problem i samband med användning av personuppgifter.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet om reklamens inverkan på konsumenternas beteende eftersom jag håller med föredraganden om att reklamen i den digitala tidsåldern har antagit en ny dimension som kräver – vilket föredraganden rekommenderar – att det införs ett EU-märkningssystem för webbplatser med integritetsmärkningsprojektet European Privacy Seal som modell, vilket intygar att webbplatserna är förenliga med dataskyddsreglerna. Konsumenterna behöver information som är tydlig, objektiv och inte vilseledande för att kunna fatta förnuftiga beslut. Sofistikerad och aggressiv marknadsföringsteknik har under de senaste åren hindrat konsumenter från att göra välunderbyggda val när det gäller varor och tjänster. Det gäller framför allt medborgare som är särskilt utsatta, som barn. Vi behöver inta en striktare hållning och därigenom verkligen värna om medborgarnas intressen.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag välkomnar betänkandet handlar om otillbörliga affärsmetoder inom reklam- och annonsbranschen enligt definitionen i direktivet om otillbörliga affärsmetoder och inriktas på de problemställningar som rör utvecklingen av ny praxis och ny teknik för reklam och annonsering. Reklam gynnar både den inre marknaden, eftersom reklamen fungerar som smörjmedel för ekonomin genom att stimulera konkurrens, konkurrenskraft, nyskapande och kreativitet, och konsumenterna, genom att ge ökad valfrihet och lägre priser. Reklamen utgör en viktig ekonomisk sektor. Bara Internetreklamen är värd mer än 14 miljarder euro på den europeiska marknaden. Reklam- och annonsverksamheten bör dock inte idealiseras: otillbörliga metoder, intrång i det offentliga rummet (till exempel stora reklamskyltar) och i den privata sfären (till exempel oönskad e-post), riktad reklam till utsatta personer (till exempel barn och skuldsatta personer), potentiella hinder för inträde på den inre marknaden när utgifterna för reklam och annonser blir alltför höga, snedvridning av den inre marknaden (köp av varor och tjänster som konsumenterna normalt sett inte skulle ha köpt) och stora förluster. På grund av dessa och andra problem som har uppstått till följd av den nya tekniken föreslår föredraganden en rad åtgärder för konsumentskydd. Den personliga reklamen – förslag på produkter eller tjänster som överensstämmer med konsumentens tycke och smak – är kanske inte ett problem i sig, men den får inte leda till påträngande och inkräktande reklam som bygger på kartläggning av konsumenterna och bryter mot principerna om skydd av personuppgifter och den personliga integriteten.

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. − (DE) Vi vill att konsumenterna ska vara ansvarsfulla och välinformerade och kunna fatta förnuftiga beslut. Vårt mål är att förse konsumenterna med all den information de behöver för att kunna göra rätt val ur ekonomisk synvinkel. Reklam utgör också ett viktigt bidrag när det gäller att förse konsumenterna med information. Den måste dock innehålla objektiva, tillförlitliga och relevanta uppgifter. Annars kan det som ska vara konsumentinformation snabbt vilseleda konsumenter eller till och med lura dem. Syftet med strategin är att garantera en rättvis och säker handelsmiljö så att konsumenter kan delta på marknaden på lika villkor. Jag anser dock också att det är viktigt att konsumenter inte blir offer. I och med att de väljer vad de köper kan de utöva stort inflytande, men de måste använda det på ett bra sätt.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Reklam är ett viktigt verktyg som garanterar att den fria marknaden fungerar korrekt. Den gynnar inte bara ekonomin utan också konsumenterna, som tack vare reklamen garanteras valfrihet när det gäller produkter. Tyvärr leder den oavbrutna utvecklingen av ny teknik, framför allt av Internet, till att företagen i ökad utsträckning tillämpar oetiska och oärliga metoder inom reklamområdet.

Som föredraganden påpekar reglerar inte den befintliga lagstiftningen alla problem i tillräcklig utsträckning. Det är oumbärligt att vidta åtgärder för att effektivt skydda de europeiska konsumenterna och informera dem om deras rättigheter. Grupper som löper störst risk att drabbas av oetiska metoder, som barn, ungdomar och äldre, bör skyddas särskilt. Därför stöder jag de förslag som föredraganden har lagt fram.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Nya medier, framför allt sociala nätverk och bloggar, skapar nya möjligheter för kommunikation och reklam. Möjligheterna till marknadsföring via Internet leder till ytterligare krav på konsumentskyddslagstiftningen. Det aktuella direktivet om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden omfattar inte de nya reklammetoderna. Unga konsumenter och framför allt barn och ungdomar använder i stor utsträckning den nya tekniken och kan utsättas för vilseledande och aggressiv reklam. Undersökningen ”EU Kids online” visar att en tredjedel av Internetanvändarna i åldrarna 9–10 år använder Internet varje dag, medan motsvarande siffra för åldrarna 15–16 år är 77 procent. Därför är det ytterst viktigt att skyndsamt vidta åtgärder inom detta område, bland annat genom att införa begränsningar och på samma gång tillhandahålla utbildning och information. Jag stöder resolutionen om att ge konsumenter mer information om de nya tekniska kommunikationsalternativen och vilka risker de medför.

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. – (CS) Jag instämmer med många av kommentarerna och förslagen i betänkandet. Jag kan dock inte hålla med om vissa av påståendena och förslagen som handlar om att ge staten ytterligare befogenheter under förevändning att det handlar om konsumentskydd. Jag anser att man i betänkandet i ökad utsträckning bör betona vikten av att utbilda användare i hur de bör uppträda på nätet, hur de kan göra sina datorer säkra och hur och till vem de kan lämna ut sina personuppgifter. Det är inte statens uppgift att tillhandahålla tekniska lösningar som ska genomföras under förevändning att det rör sig om konsumentskydd. En dator är lika sårbar som all annan elektronisk utrustning som är uppkopplad till nätet via ett elektroniskt kommunikationsnätverk. Politikerna och staterna bör lära medborgarna att integritet är någonting som ska skyddas. Precis som man låser och skyddar sitt hem är det i dag lika viktigt att skydda sin elektroniska utrustning och dess medel för kommunikation med omvärlden i samma utsträckning. Politikerna bör också införa stränga straff för personer som missbrukar personuppgifter eller kränker den personliga integriteten. I grund och botten spelar det ingen roll om det sker via Internet eller med andra medel.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Med tanke på initiativbetänkandets titel trodde jag att parlamentet äntligen skulle undersöka den sociala modell som annonsörerna har sålt till oss utan att de ombetts att göra någonting. Förutom ett fåtal intressanta punkter, såsom kontroll av riktad reklam och diskriminering i reklam eller uppmaningen att minska tv-reklam som riktar sig till barn, lever inte betänkandet upp till vad man hade kunnat förvänta sig. Man nöjer sig med att kritisera olaglig reklam som kan hämma vår okränkbara fria konkurrens och man förespråkar fördelarna med reklam för medborgarna, som man kallar konsumenter, och för medierna. Inte med min välsignelse, jag är mot betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Otillbörliga affärsmetoder inom reklamen bör bekämpas. Vi närmar oss en situation där den personliga skuldsättningen är ett allvarligt problem. Vi måste göra allt som står i vår makt för att förhindra att problemet förvärras. Reklam kan och bör vara ett viktigt verktyg för företag och fungera som en inkomstkälla, stimulera konkurrenskraft, främja sund konkurrens och uppmuntra kreativitet. Vi vet alla att det finns utsatta personer, till exempel barn, som utgör ett särskilt mål för reklamkampanjer. Följaktligen håller jag med om att frågan bör ägnas särskild uppmärksamhet så att vi kan skapa ett samhälle som är mer utvecklat på ekonomisk och social nivå. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. − (HU) När det gäller reklamens inverkan på konsumenternas beteende är reklamen gynnsam för den inre marknaden på samma sätt som den är gynnsam för konsumenterna. Den främjar konkurrens, ökar konkurrenskraften och stimulerar innovation och kreativitet. Den utgör också en viktig sektor ekonomiskt sett eftersom bara Internetreklamen är värd mer än 14 miljarder euro på marknaden. Vi måste dock också vara medvetna om myntets baksida. Många av annonsörerna försöker att påverka utsatta målgrupper, som barn och kraftigt skuldsatta personer. Jag anser att det är viktigt att förstärka det europeiska samarbetet för bekämpning av otillbörliga metoder när det gäller reklam och annonsering.

Vi anser att förekomsten av diskriminerande stereotypa föreställningar om könen, som är ett hinder för jämställdhet, är oacceptabla. Vi måste med lämpliga medel se till att medierna och yrkesverksamma inom reklambranschen garanterar att människovärdet respekteras och att de bekämpar direkt eller indirekt diskriminering och stereotypa bilder.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för betänkandet om reklamens inverkan på konsumenternas beteende eftersom man i det tydligt betonar att den befintliga rättsliga ram som skyddar konsumenter från reklam bör förbättras och att denna ram bör ses över med hänsyn till de nya kanaler för reklam som ännu inte är reglerade. Jag stödde även betänkandet eftersom det syftar till att förbättra harmoniseringen mellan medlemsstaterna för att förhindra kryphål i lagstiftningen som gör det möjligt för företag att tillämpa vilseledande reklammetoder i medlemsstaterna. Jag anser att hänvisningen till ”dolda” reklammetoder som har utvecklats på nätet och som numera används där är lämplig. I många fall förvrängs reklamen till yttranden eller kommentarer på sociala nätverk, forum eller bloggar. Jag välkomnar också att parlamentet i betänkandet framhåller för rådet och kommissionen vilken verklig risk det innebär att företag som är innehållsleverantörer samtidigt bedriver reklamverksamhet. Det är en av huvudanledningarna till att jag röstade för betänkandet.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Reklam förekommer överallt – på gatorna, i tidningarna, på TV, på radio och på Internet – och oavsett vad vi tycker om det har den en enorm inverkan på konsumenternas beteende. Den är en informationskanal. Samtidigt som reklamens informativa funktion är grundläggande för att den inre marknaden ska kunna fungera effektivt har konsumenterna rätt att bli informerade och skyddas. Därför är betänkandet om otillbörliga affärsmetoder inom reklam och de problem som hänger samman med utvecklingen av ny praxis och ny teknik för reklam och annonsering mycket viktigt. Kontroll av reklamen är avgörande om den ska vara sund och sanningsenlig. Det är viktigt att förstärka det europeiska samarbetet inom detta område precis som det är värdefullt att uppmuntra gemensam reglering. Slutligen är reklam på nätet ofta aggressiv och påträngande. Detta bör undersökas mer ingående.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet av flera anledningar:

1. Det är dags att erkänna alla massmedier på Internet.

2. Osann information och förtal bör omfattas av straffrättsligt ansvar.

3. Tillgången bör begränsas för utsatta grupper som barn.

4. Internet bör rensas från skräppost och de som sprider den bör bestraffas.

5. Ytterst strikta regler bör införas för annonsering.

6. Parlamentet bör åläggas att inrätta en särskild struktur för att söka efter anstiftare och hackare och ställa dem till svars.

Låt oss skrida till verket och uträtta detta

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Reklam är ett kraftfullt verktyg för företag som i vissa fall kan användas för att påverka människors undermedvetande. Syftet med reklam är att påverka konsument- och köpbeteenden. Tillämpning av otillbörliga affärsmetoder måste dock förhindras. Den viktigaste uppgiften är att skydda det offentliga rummet, utsatta personer och den personliga integriteten. Att bedöma huruvida reklamen har överskridit dessa gränser är givetvis oerhört tidskrävande. När det gäller känsliga områden som lagliga droger, till exempel alkohol och cigaretter, finns det sedan länge strikta regler.

Andra områden kommer fortsatt att självregleras av medlemsstaterna, som ett komplement till bestämmelserna i lagstiftningen. Vissa uppdateringar bör göras, inte bara i fråga om Internetreklam utan också till exempel i fall där ytterligare kostnader döljs och där användningen av ny teknik och ny praxis för reklam, som sociala nätverk eller bloggar, utgör ett nytt område. Eftersom det är viktigt att skydda konsumenter från ”dold” reklam och liknande problematiska reklammetoder röstade jag för betänkandet.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. − (LT) Den moderna reklamen har för länge sedan hunnit ikapp den rättsliga ramen på området. Reklam på Internet – i sökmotorer, e-postmeddelanden, sociala nätverk och webb-tv – och i mobiltelefoner presenteras ofta för konsumenter utan deras samtycke och bygger på uppgifter om dem som ibland samlas in utan deras vetskap eller fullständiga kännedom. Dessutom finns det dussintals kryphål i lagstiftningen om denna typ av reklam. Även om alkoholreklam är förbjuden i tv är den alltjämt tillgänglig för minderåriga på nätet. Å andra sidan kan Internetreklam mycket enkelt passera ett lands gränser. Därför är initiativet för att förstärka regleringen av denna typ av reklam och därmed skydda konsumenterna, deras personliga integritet och deras personuppgifter från otillbörlig och oproportionerlig användning mycket välkommet.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Reklam utgör en viktig ekonomisk sektor, vilket föredraganden har betonat. Den innebär dock många faror. Jag stöder helt och hållet yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, där det betonas att reklaminnehåll som är diskriminerande måste bekämpas. Det är också ytterst viktigt – och det påpekar också föredraganden – att skydda grupper som är särskilt utsatta, såsom barn, ungdomar och äldre, från att vilseledas av reklam. Jag stöder föredragandens förslag om att genomföra ett EU-omfattande utbildningsprogram som riktar sig till barn och som syftar till att hjälpa dem att förstå de metoder som används i reklam. Vi bör också överväga att inrätta liknande program som riktar sig till de andra två grupperna som är utsatta för manipulering – tonåringar och äldre. Det kan vara en god idé att även låta andra åldersgrupper få del av denna form av utbildning. Mot bakgrund av dessa kommentarer beslutade jag mig för att stödja betänkandet om reklamens inverkan på konsumenternas beteende.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Reklamens inverkan på konsumenten antar ofta enorma proportioner, vilket kan leda till en risk för otillbörliga affärsmetoder. Mitt beslut att rösta för detta betänkande är en följd av det sätt reklamen används på marknaden. Den fungerar som ett verktyg som gynnar både den inre marknaden − eftersom den fungerar som smörjmedel för ekonomin − och konsumenterna. Men framförallt utgör den en viktig ekonomisk sektor. Vi måste naturligtvis också ta hänsyn till reklamens negativa aspekter: otillbörliga affärsmetoder, intrång i den privata sfären och i det offentliga utrymmet, dess påverkan på de mest utsatta samhällsgrupperna, skapandet av potentiella hinder för inträde på marknaden och en snedvridning av den inre marknaden. Det är därför viktigt att förstärka det europeiska samarbetet i kampen mot otillbörliga affärsmetoder i reklam, genom en process av samreglering som kan förbättra effektiviteten och åtgärdernas tillämplighet. Jag anser också att det är viktigt att skydda de mest utsatta kategorierna, att förstärka utbildning och information och att öka insynen i annonser. Det skulle vara en mycket bra idé att köra informationskampanjer om konsumenternas rättigheter genom användning av pedagogiska hjälpmedel.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Reklamens inverkan på konsumenternas beteende är en verklighet som inte bör sopas under mattan, vilket inte görs i detta betänkande. Jag röstade för det här betänkandet som handlar om otillbörliga affärsmetoder i reklam, som definieras i direktivet om otillbörliga affärsmetoder, och som fokuserar på de problem som är förknippade med utvecklingen av nya reklammetoder och tekniker.

Reklam är ett positivt verktyg, såväl för den inre marknaden som för konsumenterna. Det är dock viktigt att bekämpa olika former av missbruk, bland vilka jag vill betona: otillbörliga metoder, intrång i det offentliga rummet och i den privata sfären som oönskad e-post, alltför stort fokus på utsatta människor och en eventuell snedvridning av den inre marknaden, dvs. köp av varor och tjänster som konsumenterna normalt inte skulle köpa.

Analysen av den gällande lagstiftningen och förslag till översyn eller förbättringar av den bör inriktas på en bedömning av dessa snedvridningar. Jag stöder föredraganden i hans önskan att intensifiera det europeiska samarbetet i kampen mot otillbörliga metoder när det gäller reklam och annonser, antingen genom att utvidga dess räckvidd eller omfattning.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Jag håller med föredraganden Philippe Juvin om att det europeiska samarbetet för bekämpning av otillbörliga metoder när det gäller reklam och annonser på nätet bör förstärkas, med tanke på de lyckade resultaten för ”Sweep” (medlemsstaternas systematiska och synkroniserade kontroller av webbplatser) som i dagsläget endast gäller tre sektorer: flygbiljetter, ringsignaler till mobiltelefoner och elapparater. Jag instämmer med föredraganden som föreslår att kontrollerna ska göras oftare och på fler områden och att man bör uppmuntra till samreglering, där de olika berörda parterna får medverka i utvecklingen av lagstiftningen, vilket ökar bestämmelsernas effektivitet och tillämplighet.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Betänkandet handlar om otillbörliga affärsmetoder inom reklam- och annonsbranschen, enligt definitionen i direktivet om otillbörliga affärsmetoder, och inriktas på de problemställningar som rör utvecklingen av ny praxis och ny teknik för reklam och annonsering. Betänkandet omfattar inte marknadsföring av varor och tjänster till företag (business to business, b2b), som främst behandlas i direktiv 2006/114/EG. Reklam gynnar både den inre marknaden – eftersom den fungerar som smörjmedel för ekonomin (stimulerar konkurrens, konkurrenskraft, nyskapande och kreativitet) – och konsumenterna (valfrihet, lägre priser). Den utgör en viktig ekonomisk sektor eftersom Internetreklam ensamt uppgår till mer än 14 miljarder euro på den europeiska marknaden. I en tid med brist på information om konsumenternas rättigheter när det gäller reklam och annonser, måste åtgärder vidtas för att förbättra informationen och öka öppenheten.

Eftersom de flesta människor inte är medvetna om problemen i samband med användningen av deras personuppgifter, och inte heller om vilka hjälpmedel de kan använda för att begränsa dessa, behövs informationskampanjer om konsumenternas rättigheter i samband med reklam och annonsering lanseras, särskilt i fråga om användningen av personuppgifter, vare sig dessa har meddelats frivilligt eller samlats in automatiskt. Det är också nödvändigt att ta fram pedagogiska hjälpmedel för att informera Internetanvändare (om vilken teknik som används för att kartlägga vilka sidor de besöker på webben, och om hur de kan skydda sin personliga integritet).

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag skulle vilja gratulera Philippe Juvin till hans utmärkta arbete. Eftersom direktivet om otillbörliga affärsmetoder från 2005 inte garanterar en lämplig rättslig ram för att bekämpa vilseledande och aggressiv reklam håller en uppsättning nya och mer övertygande reklamformer på att utvecklas via Internet. Genom resolutionen ges de europeiska konsumenterna möjlighet till bättre information om de nya påträngande reklammetoder som finns på Internet. I resolutionen krävs också ett större skydd för utsatta konsumenter och betydelsen av reklam för att främja positiva förebilder betonas.

Jag vill uttrycka min särskilda oro över den alltmer utbredda beteendestyrda annonseringen och utvecklingen av påträngande reklam- och annonseringsteknik (t.ex. läsning av e-post, användning av sociala nätverk och geografisk lokalisering samt återanvändning av målgrupper för reklam) som utgör ett angrepp på konsumenternas personliga integritet. Jag uppmanar därför kommissionen att göra det obligatoriskt att förse Internetannonser där detta är aktuellt med orden ”beteendestyrd annonsering” tydligt och läsbart.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Detta betänkande handlar om otillbörliga affärsmetoder inom reklam- och annonsbranschen enligt definitionen i direktivet om otillbörliga affärsmetoder och inriktas på de problemställningar som rör utvecklingen av ny praxis och ny teknik för reklam och annonsering. Betänkandet omfattar inte marknadsföring av varor och tjänster till företag (business to business, b2b), som främst behandlas i direktiv 2006/114/EG. Reklam gynnar både den inre marknaden – eftersom den fungerar som smörjmedel för ekonomin (stimulerar konkurrens, konkurrenskraft, nyskapande och kreativitet) – och konsumenterna (valfrihet, lägre priser).

Reklamen utgör en viktig ekonomisk sektor. Internetreklam uppgår ensamt till mer än 14 miljarder euro på den europeiska marknaden. Reklam- och annonsverksamheten bör dock inte idealiseras: otillbörliga metoder, intrång i det offentliga rummet (t.ex. stora reklamskyltar) och i den privata sfären (t.ex. oönskad e-post), riktad reklam till utsatta personer (t.ex. barn och skuldsatta personer), potentiella hinder för inträde på den inre marknaden (när utgifterna för reklam och annonser blir alltför höga) och en snedvridning av den inre marknaden (köp av varor och tjänster som konsumenterna normalt sett inte skulle ha köpt).

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag vill särskilt framhålla frågan om personuppgiftsskydd på Internet i Philippe Juvins betänkande. Det är nödvändigt att se till att konsumenterna får tydlig och omfattande information om hur deras personuppgifter samlas in, bearbetas och används. I stället för att reglera Internet skulle jag föredra en lösning som utbildar Internetanvändare, och att tillgripa regler eller restriktioner enbart i vissa fall. Införandet av censur kommer bara att leda till andra mer sofistikerade bedrägerisystem och svindlerier, som alltid kommer att ligga steget före alla föreskrifter. Verksamheter som informerar och utbildar användarna är viktigt, liksom att ge Internetanvändarna fler alternativ med avseende på behandlingen av deras personuppgifter. Det är viktigt att kommissionen börjar utarbeta informationskampanjer om konsumenternas grundläggande rättigheter i samband med reklam och annonsering, särskilt om detta omfattar användning av personuppgifter. Jag vill också välkomna utvecklingen av EU:s undervisningsprogram som lär barn och andra utsatta grupper hur man kan förstå reklamens fallgropar. Likaså välkomnar jag att man i betänkandet betonar skyddet av utsatta konsumentgrupper och en garanterad respekt för människans värdighet inom reklam.

Reklam kan effektivt ifrågasätta och bemöta stereotypa föreställningar. Den kan vara en positiv kraft som motverkar rasism, sexism och diskriminering osv. Den kan dock också ha en negativ påverkan som bidrar till våld och missbruk, såsom rökning eller alkoholism, eller till ätstörningar som anorexi och bulimi. I betänkandet nämns också andra viktiga faktorer som behöver uppmärksammas. Därför stödde jag betänkandet.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Internetreklam anpassar sig efter användarnas beteende. Baserat på en användarprofil kan annonsörer målinrikta sina annonser och undvika människor utanför sin målgrupp. Undersökningar visar dock att användarna i stor utsträckning är emot personlig reklam på nätet, som ofta uppfattas som påträngande. Många känner sig till och med bevakade. Totalt 62 procent av de tillfrågade är oroliga för att dataskyddet inte beaktas när det gäller personreklam, och även dataskyddsspecialister är betänksamma eftersom personuppgifter lagras, jämförs och kopplas till andra uppgifter. I teorin kan varje användare avaktivera denna valmöjlighet. Länken är dock inte lätt att hitta, och därför föreslås det i betänkandet att man ska göra det lättare för konsumenter att tacka nej till alla ytterligare reklamutskick via en direkt och fungerande webblänk.

Genom betänkandet ges konsumenterna en möjlighet att på ett tydligt, begripligt och kortfattat sätt få information om hur deras personuppgifter samlas in, behandlas och används. Deras personuppgifter måste hållas helt åtskilda från de som samlas in i reklamsammanhang. Innehållet i privat e-post får under inga omständigheter missbrukas i reklamsyfte, och standardparametrar för informationssystem måste användas för att skydda den personliga integriteten på Internet (inbyggda mekanismer för skydd av den personliga integriteten).

Betänkande: Bendtsen (A7-0331/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag håller med om de allmänna målen för denna handlingsplan som bör garantera ett förbättrat informationsflöde på lokal nivå eller ett skapande av gemensamma kontaktpunkter, med hänsyn till den minskade användningen av medlen från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för åtgärder som rör energieffektivitet. Jag instämmer även i att medlemsstaterna och regionerna ska övergå till en övergripande strategi för energieffektivitet för deras utveckling, med tanke på att detta är ett lönsamt sätt att stimulera den ekonomiska konkurrenskraften och minska bränslebrister. Jag håller också med om att kommissionen bör konsultera lokala och regionala företrädare för att utarbeta riktlinjer för utvecklingen på energiområdet och bevilja finansiellt stöd för lokala och regionala projekt med hjälp av innovativa program som utnyttjar befintliga energikällor och strukturfonderna. Inom ramen för möjliga åtgärder föreslås det att större incitament skapas för regionerna, som fram till nu har haft en större roll än normalt när det gäller energieffektivitet, för att främja deras oberoende på energiområdet och, å andra sidan, uppmuntra till ett utbyte av god praxis mellan dessa regioner och de som har haft en blygsam utveckling på detta område.

  Laima Liucija Andrikienė, (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för denna resolution eftersom vi är fast beslutna att ta hänsyn till miljön, att hitta ekonomiska medel för att producera energi och bekämpa klimatförändringen. Det finns ett behov av att garantera en hållbar utveckling, men den ekonomiska utvecklingen är också viktig. Dessa två aspekter måste förenas. Det är omöjligt att bekämpa klimatförändringarna utan att ta hänsyn till energieffektivitet. Därför måste omfattande och realistiska mål och påföljder fastställas, så att energieffektiviteten inte enbart bygger på ekonomiska fördelar. Energieffektivitet berör oftast byggnader eftersom det finns en enorm potential till energieffektivitet i dessa. Jag stöder därför föredragandens åsikt att fokus bör ligga på renovering av befintliga byggnader, eftersom nybyggandet minskar mer och mer i EU och många gamla byggnader kan ge ett betydande bidrag till energieffektivitet, om de renoveras ordentligt.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Energifrågan är en stor utmaning för Europa. Vi måste komma ihåg att mycket av vår kontinents utveckling beror på den relativt enkla energitillgång som europeiska länder har haft i över ett sekel. Energifrågan har nu hamnat i ett annat läge. Användningen av fossila bränslen blir alltmer ett minne blott. Problemet med den globala uppvärmningen och den oundvikligt ökande svårigheten med att erhålla olje- och gasleveranser utövar ett dubbelt tryck som tvingar oss att tänka på nya lösningar. En handlingsplan för energieffektivitet har funnits på plats sedan 2006, som handlar om två särskilda aspekter av effektivitet. För att hushålla på ett sätt som kommer att göra EU mindre beroende av sina internationella partner, måste man ta itu med effektiviteten i både produktion och konsumtion: mindre energislukande byggnader, fler ekonomiska maskiner, men också mer strömlinjeformad produktionsteknik som gör det möjligt för oss att kombinera konkurrenskraft och innovation med stordriftsfördelar. Självfallet stödde jag denna viktiga text (inklusive det bindande målet för energieffektivitet på minst 20 procent fram till 2020), vilket placerar Europeiska unionen bland de främsta inom dessa områden.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) En hel del har redan uppnåtts sedan handlingsplanen för energieffektivitet antogs 2006, men det politiska och ekonomiska sammanhanget har förändrats en hel del sedan dess. Därför måste EU:s politik för energieffektivitet ses över så att den överrensstämmer med de nuvarande prioriteringarna och dagens utveckling. Energieffektivitet är det kostnadseffektivaste och snabbaste sättet att minska utsläppen av koldioxid och andra föroreningar. Fördelarna är enorma, både när man ser till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. En ingående bedömning av resultaten och bristerna i handlingsplanen för energieffektivitet från 2006 bör ligga till grund för översynen av EU:s politik för energieffektivitet. Det blir allt mer uppenbart att EU inte kommer att lyckas uppfylla sitt tjugoprocentsmål som planerat. Det är därför nödvändigt att vidta effektivare åtgärder för att främja energieffektivitet. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt renovering av befintliga byggnader, eftersom framstegen på detta område hittills har varit få. Nybyggandet i EU minskar fortlöpande och många gamla byggnader har den största effektivitetspotentialen om de renoveras på rätt sätt. Detta skulle främja en minskning av EU:s totala energiberoende.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Bendt Bendtsens initiativbetänkande, som antagits med stor majoritet, sänder en välkommen politisk signal när det gäller energifrågan, flera dagar efter att toppmötet i Cancún har avslutats och två månader innan toppmötet om energi den 4 februari 2011. Energieffektivitet är utan tvekan en av de kritiska frågorna i vår kamp för att skydda miljön. Energisparande och energieffektivitet är det kostnadseffektivaste och snabbaste sättet att minska utsläppen av koldioxid och förbättra försörjningstryggheten. I det här betänkandet efterlyser vi förnyade ansträngningar för att det tjugoprocentiga energieffektivitetsmålet ska kunna uppnås senast 2020. Jag beklagar emellertid att ändringsförslaget med en uppmaning till kommissionen om att inleda ett initiativ för grundliga renoveringar av befintliga byggnader nästa år inte fick den nödvändiga majoriteten. I betänkandet nämns endast nya byggnader och inte frågan om förvaltning av befintliga byggnader. Likväl står byggnader för ungefär 40 procent av energikonsumtionen och ungefär 36 procent av utsläppen av växthusgaser i EU.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D) , skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det finns ett behov av att vidta särskilda åtgärder för genomförandet av handlingsplanen för energieffektivitet, särskilt när det blir alltmer uppenbart att EU inte kommer att uppfylla sitt mål om en tjugoprocentig minskning av utsläppen av växthusgaser. Jag vill poängtera att energieffektivitet är det mest kostnadseffektiva sättet att minska koldioxidutsläpp och andra utsläpp. Dessutom utgör energieffektivitet ett unikt tillfälle att främja och skapa sysselsättning och samtidigt minska beroendet av importerad energi. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att utforma den nya handlingsplanen för energieffektivitet med hänsyn till utsatta energikonsumenter. Man uppmanar dessutom medlemsstaterna att anta lämpliga åtgärder och en effektiv politik, såsom nationella handlingsplaner eller målinriktade socialåtgärder, för att minska energifattigdomen, samt att regelbundet avlägga rapport om sitt arbete med dessa frågor. Kommissionen bör också ansvara för att lägga fram statistik om utvecklingen av samtliga viktiga delar i EU:s energipolitik.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag skulle vilja gratulera Bendt Bendtsen för detta viktiga och aktuella betänkande om energieffektivitet. Jag röstade för det eftersom jag anser att god energieffektivitet kan hjälpa oss att minska koldioxidutsläppen avsevärt.

Många olika fördelar kan dras från denna typ av politikåtgärd: för det första skulle nya arbetstillfällen skapas, men det skulle också vara möjligt att initiera ett större engagemang av små och medelstora företag, som är den italienska och de europeiska ekonomiernas förenande väv, vilka skulle kunna erbjudas innovativa utvecklingsmöjligheter. För att möjliggöra detta skulle det vara nödvändigt att inrätta lämpliga finansieringsinstrument för att förstärka yrkesutbildningen, forskningen och tillgången till information. Jag instämmer därför i behovet av att se över EU:s politik för energieffektivitet och att genomföra konkreta planer för att öka konkurrenskraften.

När det gäller byggnader och ekodesign håller jag med om att fokus bör ligga på renovering av befintliga byggnader, eftersom de har en mycket hög effektivitetspotential om de renoveras på rätt sätt. För att uppnå dessa mål är det nödvändigt att främja åtgärder, instrument och finansieringsstöd från både medlemsstaterna och på europeisk nivå, t.ex. genom att införa ändamålsenliga medel.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) I betänkandet om energieffektivitet krävs med rätta en större tonvikt på innovativa lösningar som smarta nät och smarta mätare, en mer flexibel integrering av förnybara energikällor, och skapandet av en övergripande strategi för värmeproduktion. Här bör vi notera att målet är att 50 procent av hushållen ska utrustas med smarta mätare senast 2015, med en höjning till 80 procent av hushållen senast 2020. Jag är glad över att det inte fanns några förslag om införande av lagstiftningsåtgärder på området för energifattigdom. Formuleringen har istället utformats på ett sådant sätt att det är tydligt att medlemsstaterna är de som bäst kan hantera problemet med energifattigdom, och detta är därför ett problem som bör lösas på medlemsstatsnivå. Möjligheten att använda 15 procent av Eruf-medlen till program för energieffektivitet bör också bidra till att förbättra energieffektiviteten. Jag anser dock att energieffektivitet bör göras till en övergripande europeisk prioritering, som finansieras från andra källor än strukturfonderna.

Det var också rätt att förkasta förslaget om införande av en alleuropeisk energi- och kolskatt, vilket bara skulle leda till ökade energikostnader och drabba låginkomsttagare hårdast. Jag är också av den åsikten att energieffektivitetsmål inte bör vara rättsligt bindande, och att vi inte bör införa ett ytligt villkor för beviljande av strukturfonderna grundat på energieffektivitet.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Energieffektivitet är avgörande för att öka försörjningstryggheten, förbättra luftkvaliteten, minska utsläppen av växthusgaser och öka konkurrenskraften i vårt samhälle. Energieffektivitet handlar om att göra mer med färre resurser. Detta betänkande innehåller en ambitiös vision om energieffektivitet genom exempelvis införandet av enskilda mål och positiva incitament. Viktiga inslag har införs i fråga om modernisering av energiinfrastrukturen, såsom smarta nätverk, energieffektivitet i byggnader och transporter, användningen av IKT och utvecklingen av vetenskaplig forskning på energiområdet. I betänkandet understryks behovet av att fördubbla medlen till forskning, utveckling och demonstration på energiområdet. När det gäller finansiering uppmuntras det till en användning av strukturfonderna för att stödja energieffektivitet, och detta kommer att prioriteras inom EU:s budget efter 2013. Mot bakgrund av allt detta skulle jag vilja gratulera föredraganden Bendt Bendtsen för ett utmärkt arbete och för uppnådd balans, och jag vill uppmana er alla att stödja detta viktiga betänkande.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Byggnader står för ungefär 40 procent av energikonsumtionen och ungefär 36 procent av utsläppen av växthusgaser i EU. Energieffektiva byggnader bör vara en prioritet för nästa översyn av handlingsplanen för energieffektivitet. I dag är 30 procent av de befintliga hemmen i Europa ohälsosamma och har höga elräkningar. Därför är det inte bara viktigt att främja nya hållbara byggnader utan också att genomföra hållbara renoveringar. Medlemsstaterna måste därför omedelbart inleda ett program för grundliga renoveringar av det befintliga byggnadsbeståndet, för att nästan uppnå nollenergihus senast 2050. Det finns också en koppling mellan energieffektivitet och energifattigdom. Vi uppmanar därför kommissionen att utarbeta en ny handlingsplan för energieffektivitet, där hänsyn tas till utsatta konsumenters behov.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar detta betänkande om energieffektivitet eftersom det kommer att bidra till en ökad energitrygghet och skapa sociala och ekonomiska fördelar för EU:s ekonomi. S&D-gruppen har påpekat att energiresurserna inte är jämnt fördelade bland medlemsstaterna. Vi måste alltid beakta den europeiska solidariteten när vi lagstiftar för energieffektivitet. Det har sagts att energihushållning är en av de snabbaste vägarna till energieffektivitet. Ett främjande av energieffektivitet kommer att skapa sysselsättning och medlemsstaternas regeringar kommer att spara miljarder i värmekostnader på årsbasis.

Jag välkomnar starkt inrättandet av ett samhälle med låg kolanvändning, men vi måste vara noga med att hitta den rätta balansen mellan medlemsstaterna baserad på deras förmåga och resurser. Jag är orolig för att medlemsstater som Rumänien förväntas prestera på samma nivå som andra medlemsstater, t.ex. Sverige, som har en välkänd meritlista inom området för energieffektivisering. Budgetplan 8 kommer att bli ett avgörande finansieringsverktyg för att uppmuntra och främja energieffektivitet från 2014 till 2020.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande om handlingsplanen för energieffektivitet eftersom man lägger fram viktiga förslag för miljön och ekonomin, särskilt presentationen av en EU-lagstiftning som inför bindande mål för att minska energiförbrukningen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Under 2008 åtog sig EU att senast 2020 uppnå en tjugoprocentig minskning av energiförbrukningen, och se till att 20 procent av dess energiförbrukning kom från förnybara energikällor. Detta mål är grundläggande för att hjälpa EU att nå sin målsättning om att minska koldioxidutsläppen och minska beroendet av fossila bränslen, men det bör fortsätta att vara just detta: ett mål som de olika staterna ansluter sig till frivilligt.

För att detta ska ske, snarare än att införa en bindande gräns, blir det allt viktigare för medlemsstaterna att komma överens om lösningar som möjliggör en ökad energieffektivitet och mindre energislöseri, utan att påverka utvecklingen och utan att detta blir för dyrt för europeiska industrier och producenter, särskilt i en tid av ekonomisk kris som nu.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I det här betänkande behandlas energieffektivitetspolitiken inom EU. I denna fråga stöder jag behovet av att fastställa bindande mål. I kommissionens grönbok (2005/0265 slutlig) om energieffektivitet uppskattas det att omkring en miljon nya arbetstillfällen skulle kunna skapas i Europa, direkt eller indirekt. Enligt detta meddelande drar små och medelstora företag särskilt stor nytta av energieffektivitetsåtgärder, och det tilläggs att ett genomsnittligt hushåll skulle kunna spara i genomsnitt 1 000 euro per år genom åtgärder för energieffektivitet.

Obligatoriska energieffektivitetsåtgärder är också avgörande för att minska energiunderskottet till följd av import av olja och gas från Gulfstaterna och Ryssland.

Vi har redan bindande mål för att öka kvoten av förnybar energi i EU till 20 procent. Enligt det nuvarande regelverket kunde vi uppnå endast hälften av den kapaciteten utan bindande mål för energieffektivitet. Det handlar också om rättssäkerhet, och är en viktig signal för att styra nya investeringar.

För EU och Portugal ser jag mer vinster än förluster med detta bindande mål. Dessutom, om Europa 2020-målen inte går utöver föresatserna, kommer denna strategi inte att uppnå någonting.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Löftena om att öka energieffektiviteten har mångdubblats, men Europeiska unionen riskerar att inte uppfylla de mål som har föreslagits: att nå 20 procent före 2020. De senaste uppgifterna pekar på ett verkligt genomsnitt på endast 9 procent, trots det bidrag som en ökning av energieffektiviteten skulle kunna ge genom minskade utsläpp, minskad förbrukning och ett minskat energiberoende.

Betänkandet innehåller ett brett urval av inslag som på ett tillfredsställande sätt täcker det stora området energieffektivitet, även om de tillvägagångssätt som presenteras kan göra det svårt att med framgång nå de mål som eftersträvas.

Men det finns aspekter där vi är oense, såsom det påstådda sambandet mellan energieffektivitet och vad som kallas Europa 2020-strategin, som möjliggör ett skapande av en inre marknad för energi, ett främjande av marknadsbaserade instrument, samt EU:s system för utsläppshandel som maskerar en del av vinsten från energieffektiviteten och som förbiser behovet av att försvara en stark offentlig energisektor, vilket varje stat måste främja.

Även om vi instämmer i behovet av att det ska finnas gemenskapsmedel för att genomföra målen, är vi fortfarande tveksamma beträffande den praktiska möjligheten att använda upp till 15 procent av Eruf eller att använda Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) för energieffektivitet, med tanke på att det bör vara medlemsstaterna som avgör sina behov och prioriteringar för fördelningen av dessa medel.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Många åtgärder som erbjuder outnyttjade möjligheter kan införas för att förbättra energieffektiviteten inom viktiga sektorer såsom transport och byggnader.

Det är ändå orealistiskt att fastställa ett bindande mål för att förbättra energieffektiviteten med minst 20 procent fram till 2020, eftersom det inte finns någon bedömningsmetod och inga gemensamma indikatorer. Vi bör i stället fokusera på specifika sektorsmål, såsom åtagandet att minska energiförbrukningen i befintliga byggnader med 38 procent.

Bristen på finansiering är ett stort hinder för renovering av byggnader inom bostadssektorn och för små och medelstora företag. I stället för att delta i en kamp om orealistiska mål bör kommissionen i stället komma med innovativa lösningar och stimulera offentlig-privata partnerskap, eftersom denna kreativa miljö är en källa till arbetstillfällen.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det syftar till att öka energieffektiviteten med minst 20 procent till 2020, och därigenom påskynda övergången till en hållbar och grön ekonomi. Fördelarna är enorma, både när man ser till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. De arbetstillfällen som skapas kommer att finnas både på landsbygden och i städerna. Det är väl känt att det finns en enorm potential till energieffektivitet i byggnader. Därför bör fokus ligga på renovering av befintliga byggnader, eftersom nybyggandet minskar mer och mer i EU och många gamla byggnader har den största effektivitetspotentialen om de renoveras på rätt sätt. Inom miljöteknikbranschen måste klyftan mellan Förenta staterna och Kina å ena sidan, och EU å andra sidan, överbryggas. Båda länderna är långt mer progressiva än EU när det gäller att anta lagstiftning som främjar energieffektiva lösningar. Åtgärder och instrument för att få fram ökad finansiering bör därför stödjas av EU och medlemsstaterna. Inrättande av nationella fonder för energieffektivitet som stöder avtal om energiprestanda bör sporras med ett finansiellt instrument på EU-nivå. Avtal om energiprestanda, genom vilka en kund köper en garanterad energibesparing, ger en hävstångsverkan när investeringen betalas tillbaka under en tidsperiod på två till femton år. En sådan modell skapar arbetstillfällen inom små och medelstora företag, konsumenterna betalar mindre för sina energiräkningar och utsläppen minskar.

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. − (FI) När jag – liksom majoriteten i min grupp – röstade mot det tjugoprocentiga energibesparingsmålet, tar jag inte ställning till vikten av att spara energi, men det sätt på vilket man försöker att främja detta. Betydelsen av förbättrade energibesparingar är obestridlig. Försöken att lösa klimatfrågan, energisäkerheten och försörjningsproblemen inom EU är dock enligt min mening inte hållbara eller förståndiga.

I det beryktade energi- och klimatpaketet för 2020 var energibesparingsmålet det enda icke-bindande, eftersom det antogs att det skulle intensifieras i linje med andra bindande mål, såsom de för utsläppsminskningar och förnybara energikällor. Energibesparingsmålet genomfördes inte på det sätt vi ville, men istället för att belasta vår union med ännu ett bindande mål som överlappar andra bindande mål och utan att veta hur det ska uppnås, bör vi nu undersöka om dessa andra mål fastställdes på ett lämpligt sätt från första början.

När vi inför utsläppsminskningar och mål för förnybara energikällor sätts våra medlemsstater och deras företag under press och frestelsen att skapa kortsiktiga, ohållbara lösningar blir överväldigande. Om vi dessutom inför ytterligare ett tvång kommer vi att befinnas oss i en situation där EU bokstavligen sågar av den gren man sitter på. Vi kommer samtidigt få till stånd en omfattande inkomstöverföring, utan ytterligare fördelar för klimatet, miljön eller vår energitrygghet.

I våra försök att åstadkomma något bra, har vi gjort precis det motsatta. Industrin blir allt mindre lönsam globalt, vi eldar ved på ett ohållbart sätt och kallar det förnybar energi och samtidigt växer själva problemet – koldioxidutsläppen – på ett allt allvarligare sätt utanför våra gränser.

Det är dags att anta vettiga och hållbara åtgärder, och inte tillgripa kortsiktiga tvångsmatningsmetoder utan något rationellt gripbart.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Den EU-omfattande ökningen av energieffektivitet är en central del av en hållbar europeisk energistrategi. Den kommer att möjliggöra en minskning av koldioxidutsläppen och på samma gång förbättra energisäkerheten på det snabbaste och mest kostnadseffektiva sättet. Jag välkomnar att man i betänkandet betonar att ökade investeringar i energieffektivitet i byggnader kommer att skapa nya arbetstillfällen inom byggsektorn och i små och medelstora företag, och kommer att medföra möjliga årliga energivinster på upp till 1 000 euro per hushåll. I betänkandet hänvisas också till behovet av att öka energieffektiviteten i hela transportsystemet genom att flytta från energiintensiva transportsätt, såsom personbilar och lastbilar, till energibesparande transportmedel, såsom järnväg. Jag välkomnar de aspekter i betänkandet som uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge energieffektiviteten den uppmärksamhet den förtjänar, och att samtidigt se till att alla de befintliga rättsliga bestämmelser som rör detta område på EU-nivå och nationell nivå följs.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Vid omröstningen i dag röstade jag för Bendtsenbetänkandet om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet. Det råder ingen tvekan om att en ökning av energieffektiviteten är det mest kostnadseffektiva och snabbaste sättet att minska koldioxidutsläpp. Byggnader står för ungefär 40 procent av energikonsumtionen och ungefär 36 procent av utsläppen av växthusgaser i EU. Jag anser därför att en av de viktigaste sakerna som måste göras är att öka energieffektiviteten i byggnader, och detta bör ske genom att påbörja arbetet med att renovera befintlig utrustning och genom att installera en mer effektiv gemensam infrastruktur i byggnader och värmesystem. Jag röstade för en användning av strukturfonderna för isolering av byggnader.

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig. – (RO) Betänkandet om energieffektivitet är mycket viktigt inför antagandet av EU:s handlingsplan för de kommande åren på detta område. Det kommer att ha en mycket stor inverkan på de metoder som används för att minska koldioxidutsläppen, på den ekonomiska tillväxten och när det gäller att skapa arbetstillfällen inom områden som IT, byggnads- och tjänstesektorn. Jag röstade för ett effektivare skydd för utsatta konsumenter. Dessa konsumenter måste gynnas mest av en förbättrad energieffektivitet. Det behövs dock mer ekonomiska resurser för att göra nödvändiga investeringar. Dessutom har jag röstat för att inrätta medel för energieffektivitet på nationell, regional eller lokal nivå. Dessa medel skulle kunna spela en viktig roll i utvecklingen av små och medelstora företag som levererar energieffektivitetstjänster. Jag röstade emot att fastställa bindande mål för att uppnå en lägsta energiförbrukning med 20 procent till 2020 eftersom detta tvångsmedel på EU-nivå kan ha en negativ inverkan på den inre marknaden. Jag anser att övergången till en hållbar, grön ekonomi kommer att gå framåt även utan att man inför alltför överdrivna lagstiftningsåtgärder.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) I sitt betänkande om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet påpekar Bendt Bendtsen med rätta att den nationella politiken ännu inte till fullo utnyttjat potentialen inom energieffektivitet. Vi måste därför stärka EU:s strategier i denna riktning. Jag röstade för förslaget.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) I det här betänkandet främjas principen om energieffektivitet och energimärkning förespråkas. Det är bra, även om man kunde ha önskat att få se diskussionen utvidgas till att omfatta sparsam energiförbrukning och miljömärkning. I betänkandet uttrycks även oro över energifattigdomen. Det är goda nyheter. Därför är det synd att detta görs till instrument för den gröna kapitalismen i betänkandet, att det talas till förmån för fri konkurrens och att man efterlyser ingripanden av finansiella mellanhänder och lovprisar koldioxidmarknadens dygder. Det tillintetgör de utlovade framstegen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) I en handlingsplan som överensstämmer med den europeiska energipolitiken måste följande frågor tas upp: inriktningen mot ett energisystem som ger låga koldioxidutsläpp, ett säkerställande av energiförsörjningen, ett säkerställande av unionens förbättrade konkurrenskraft och en energiförsörjning till alla konsumenter till överkomliga priser. Betydande ekonomiska och mänskliga ansträngningar krävs för att uppnå dessa mål.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − Här är 10 huvudsakliga riktlinjer för energieffektivitet.

1. Energieffektiv teknik. 2. Transportteknik. 3. Effektiv energianvändning. 4. Säkerhet beträffande energikretsar för överföring av energi. 5. Insamling och lagring av produkter som används för energiproduktion. 6. Energiexploatering av länder – leverantörer. 7. Utveckling och distribution av energiresurser. 8. Program för monopolbegränsning avseende energiförbrukning och energiförsörjning. 9 Nanoteknik inom energisektorn dess utveckling. 10. Effektiv energilagstiftning.

Tyvärr tas dessa aspekter inte upp i betänkandet. Jag röstade för, med tanke på att den huvudsakliga uppgiften bara har påbörjats.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Energieffektivitet är ett område med stor potential för framtiden, där EU redan har viss erfarenhet. Dessutom finns många ledande teknikföretag i EU:s medlemsstater. Vid sidan av de uppenbara fördelarna för miljön, erbjuder denna sektor också möjligheter för att främja ekonomisk tillväxt och skapa arbetstillfällen. Tidigare har det dock visat sig att EU ofta har ambitiösa mål, men att man sedan har problem med att uppnå dessa eller missar dem helt och hållet. Detta kan vara fallet med byggnader där det naturligtvis erbjuds en enorm potential för energibesparingar.

Det är betydligt enklare att genomföra åtgärder av detta slag i nya än i befintliga äldre byggnader. Kulturminnesmärkta byggnader utgör ett särskilt problem. Sist men inte minst, vi får inte tappa greppet om situationen och införa åtgärder för att öka energieffektiviteten som är så kostsamma att genomföra att levnadskostnaderna blir oöverkomligt dyra. Jag har röstat i enlighet därmed.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Man kan inte annat än hålla med föredragandens påstående att ”energieffektivitet är det mest kostnadseffektiva sättet att minska koldioxidutsläpp och andra utsläpp”. Dessutom bidrar åtgärder för att förbättra energieffektiviteten till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Detta kan exempelvis konstateras i de nya medlemsstaterna, där omfattningen av de utmaningar som väntar är mycket stor.

Det är också värt att nämna att EU:s stöd till isolering av byggnader är ett av de mest synliga inslagen i sammanhållningspolitiken. Moderniserade byggnader är ett av de bästa tecknen på EU i området. Med detta i åtanke stöder jag förslagen i betänkandet om en utgiftsökning för att förbättra energieffektiviteten.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för handlingsplanen för energieffektivitet eftersom jag anser att det är viktigt att verka för att EU gör framsteg mot en grön och hållbar framtid. Att minska energiförbrukningen genom systeminnovationer inom energiinfrastrukturer och stadsutveckling är det mål som EU satt i den nya handlingsplan som kommissionen kommer att lägga fram i februari. Jag anser också att målen inte bör vara bindande, därför att om vi påskyndar tidsplanen riskerar vi att skada företag och individer ekonomiskt. Åtgärderna för en handlingsplan måste överensstämma med nationella planer i syfte att utarbeta en gemensam metod för att mäta energieffektivitetsmålen.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Föredraganden, som är medlem av PPE-gruppen, framlägger i sin översyn av handlingsplanen för energieffektivitet ett balanserat förslag för att uppnå målet på en tjugoprocentig energibesparing, som fastställdes av Europeiska rådet 2007.

Det pragmatiska sättet att genomföra en effektiv energipolitik som föreslagits av föredraganden, genom enskilda mål och utan att införa rättsligt bindande mål, tycktes mig i det nuvarande ekonomiska och politiska sammanhanget vara den lämpligaste metoden för att uppnå målet i fråga. Ett ändringsförslag med en lösning som inbegriper införandet av obligatoriska mål på minst 20 procent för minskad energiförbrukning har emellertid antagits genom röster från socialdemokrater, liberaler och gröna i utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE).

Jag vill inom ramen för betänkandet, som jag röstade för, lyfta fram unionens och medlemsstaternas åtgärder för att stödja energieffektivitet: tillämpningen av befintlig lagstiftning på detta område, energieffektiv stadsutveckling, byggandet av energieffektiva byggnader och finansieringen av dessa och andra åtgärder genom att inrätta nationella fonder för energieffektivitet.

Det bör betonas att detta betänkande från parlamentet är ett viktigt bidrag till översynen av handlingsplanen för energieffektivitet som pågår inom kommissionen.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Delvis som ett resultat av flera förbättringar i den ursprungliga planen, håller jag med Bendt Bendtsen om att energieffektivitet är den mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska utsläppen av koldioxid och andra föroreningar och att det utgör en unik möjlighet för att stödja och skapa arbetstillfällen, och samtidigt minska beroendet av importerad energi. Han konstaterar att enligt kommissionens uppskattningar kan energivinsterna uppgå till över 1 000 euro per hushåll årligen.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Energieffektivitet är det kostnadseffektivaste och snabbaste sättet att minska utsläppen av koldioxid och andra föroreningar. Fördelarna är enorma, både när man ser till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen inom IT-, byggnads- och tjänstesektorn. Arbetstillfällena kommer att skapas både på landsbygden och i städerna, ofta inom små och medelstora företag, och de kommer att vara lokala arbetstillfällen, som inte kan utlokaliseras. Kommissionen kommer att lägga fram en ny reviderad plan i början av 2011 som måste innehålla följande delar: ett bindande mål för energieffektivitet på minst 20 procent senast 2020; ett införande av åtgärder för att bekämpa energifattigdom i all energipolitik; en översyn av direktivet om energitjänster 2011; ett uppmuntrande av investeringar i smarta nät och medlemsstaternas efterlevnad av kravet i det tredje lagstiftningspaketet om den inre marknaden om att installera smarta mätare i 80 procent av hushållen senast 2020; att medlemsstaterna måste fastställa årliga mål för renovering av fastighetsbeståndet; kommissionen måste lägga fram strategier för att nå ett byggnadsbestånd med nästan nollenergihus före 2050; kommissionen måste granska innovativa finansieringsmodeller, t.ex. rullande fonder, i syfte att uppnå målen inom denna sektor.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är viktigt att målet om en tjugoprocentig energieffektivisering ska vara obligatorisk, inte bara på grund av en koldioxidminskning men även av sociala skäl. En stor del av de europeiska hushållens utgifter är elräkningar. Att införa effektivitetsåtgärder som minskar energislöseriet och som bidrar till att minska energifattigdomen är en socialdemokratisk målsättning.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Innan den galna utmaningen rymdsolenergi blir verklighet och hela världen skördar frukterna av denna nästan outtömliga elektriska manna, har EU inget annat val för sin nuvarande energipolitik än att få sin energiförsörjning från så många källor som möjligt och välja ett effektivare energiutnyttjande. Detta är en huvudprioritering för den europeiska strategin för nästa årtionde som lyfts fram i Bendt Bendtsens betänkande, som godkändes i eftermiddags av en majoritet av Europaparlamentets ledamöter. Jag välkomnar särskilt antagandet av bindande energibesparingsmål på 20 procent till 2020, vilket skulle ge EU möjlighet att spara cirka 100 miljarder euro. För att uppnå detta måste vi helt klart göra mer inom de olika områdena energi, transport (från och med när får vi en ram för standardisering av elfordon?) och byggnader. Det sistnämnda kräver särskild uppmärksamhet, eftersom vi vet att de står för ungefär 40 procent av energikonsumtionen och ungefär 36 procent av utsläppen av växthusgaser i EU. Det finns en betydande besparingspotential i exempelvis offentliga byggnader, som skulle underlätta övergången till en stabil, grön ekonomi.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Detta betänkande är en kraftfull och läglig påminnelse till kommissionen och rådet om vikten av ett bindande energibesparande mål inför det avgörande energitoppmötet den 4 februari 2011 och med tanke på att kommissionen utarbetar sin handlingsplan för energieffektivitet. EU:s ambitiösa åtgärder för energisparande och energieffektivitet är avgörande om EU ska kunna bemöta utmaningar som energisäkerhet och klimatförändringar. De är också ekonomiskt förnuftiga, skapar arbetstillfällen och konsumenterna sparar pengar på sina elräkningar. Fram till nu har medlemsstaterna svikit sitt löfte om att minska energiförbrukningen med 20 procent fram till 2020, eftersom man inte har gjort tillräckliga framsteg. Att göra målet bindande kommer att vara till hjälp (som i fallet med förnybar energi) för att se till att EU:s regeringar faktiskt genomför denna möjlighet.

I betänkandet efterlyses också kraftfullare åtgärder för att hantera byggnaders energiförbrukning, bl.a. genom att renovera befintliga byggnader. Eftersom byggnader står för 40 procent av energiförbrukningen inom EU är det viktigt att ta itu med denna sektor direkt. Gruppen De gröna hoppas att denna viktiga fråga också kommer att tas upp vid EU:s energitoppmöte.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Handlingsplanen för energieffektivitet är ett kostnadseffektivt sätt att öka ekonomins konkurrenskraft och en tryggad energiförsörjning i EU. Planen att börja förbättra energieffektiviteten är också ett perfekt tillfälle för utveckling av små och medelstora företag. I Bendt Bendtsens betänkande dras med rätta uppmärksamheten till olika sätt att använda energi effektivt och ändamålsenligt utan att behöva minska konsumtionen, eftersom den fortsätter att öka i medlemsstaterna. Användningen av ny energiteknik inom byggverksamhet och transport innebär betydande besparingar för hela unionen. För att sådana metoder ska kunna användas krävs en informationskampanj för medborgarna, vilket också är en minskning av kostnaderna för energibesparande teknik. Det är faktiskt det höga priset på innovativ utrustning som är det största hindret för att den ska komma i bruk. Ett antagande av bindande mål för 2020 är svårt för många medlemsstater.

Vi måste dock komma ihåg att var och en av medlemsstaterna befinner sig i olika skeden i utvecklingen av energipolitiken. Ett bindande mål att andelen förnybara energikällor ska utgöra 20 procent av den totala energiförbrukningen senast 2020 kan visa sig vara en alltför stor utmaning, särskilt för de 12 nya medlemsstaterna.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Jag är glad över att Europaparlamentet har förklarat sig vara för ett obligatorisk tjugoprocentigt energibesparingsmål till 2020. Prognoser pekar på att EU med den nuvarande politiken endast kommer att uppnå en energibesparing på 11 procent. Samtidigt slösar hushållen bort energi för1 000 euro per år och varje år exporterar vi inte mindre än 350 miljarder euro av vår europeiska välfärd till oljerika nationer. Bättre isolering av hus, effektivare energitransport och effektivare apparater borgar för en lägre elräkning för konsumenter och företag.

Det finns ofta hinder för att dessa effektiva åtgärder ska kunna vidtas, såsom höga investeringskostnader och osäkerhet om fördelarna. Om de europeiska ministrarna stöder detta förslag, måste regeringarna intensifiera sitt stöd för energibesparande åtgärder. Dessa åtgärder kommer i slutändan att dra in pengar, eftersom energikostnaderna blir lägre.

Energibesparing är det billigaste sättet för oss att nå våra klimatmål och kommer att leda till 560 miljoner ton mindre koldioxidutsläpp. Energibesparing gör det därför ännu enklare för oss att höja våra klimatmål en aning. Tyvärr ligger vi fortfarande hopplöst efter: enligt en färsk rapport behöver vi tredubbla EU:s mål om vi ska uppnå en tjugoprocentig energibesparing. Det är därför viktigt att detta mål är bindande för alla medlemsstater i EU.

  Konrad Szymański (ECR), skriftlig. − (EN) ECR-gruppens ledamöter anser att energieffektivitet har en viktig roll att spela för att EU ska nå sina mål för förnybar energi och utsläppsminskningar. Den har också en avgörande roll att spela för att säkra vår energitrygghet och bidra till vår ekonomiska konkurrenskraft. Vi stöder mycket av innehållet i detta betänkande, som fokuseringen på smarta nät och mätning, finansiering från EIB och den privata sektorn, och även möjligheterna för forskning och utveckling till ytterligare energieffektivitet. ECR-gruppens ledamöter stöder emellertid inte de bindande målen för energieffektivitet. Vi anser att EU och medlemsstaterna redan har incitament för att genomföra en politik för energieffektivitet genom målen för förnybar energi och utsläppsminskning, liksom energibesparande mål inom ramen för direktivet om energitjänster. ECR-gruppens ledamöter har därför avstått från att rösta om betänkandet.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag har röstat emot Bendt Bendtsens betänkande, eftersom siffrorna återigen har ändrats och målen är restriktiva. Visserligen är detta ett betänkande som inte avser lagstiftning, men effekterna av direktivet om ekodesign har visat hur noga dessa frågor måste hanteras. Som resultat av förbudet mot glödlampan har jag tvingats evakuera ett rum efter att en lågenergilampa innehållande kvicksilver gått sönder, för att undvika att människors hälsa skulle ta skada. Det här är exakt sådana saker som måste stoppas i god tid.

  Hermann Winkler (PPE), skriftlig. − (DE) Jag röstade emot detta betänkande. Jag välkomnar strategin i betänkandet om handlingsplanen för energieffektivitet. Jag anser dock att ett införande av obligatoriska mål för energieffektivitet ”från högre ort” och ett fastställande av mål för obligatorisk modernisering och renovering för privata och offentliga byggnader (t.ex. skolor) är ett misstag. I en tid när budgetarna är strama i provinserna, för lokala myndigheter och privata hushåll, kommer dessa orealistiska krav innebära en för stor börda för dem. Europeiska kommissionen, vars byggnader omfattas av det nya effektivitetskriteriet, fick nyligen erkänna att den inte kunde uppfylla de ytterligare kraven för energirenovering av sitt byggnadsbestånd. EU får inte kräva att andra ska göra saker som man inte själv klarar av.

För många medelstora företag – och i synnerhet för små entreprenörer – i Sachsen har dessa åtgärder gått alldeles för långt. De kommer att överbelasta företagen och naturligtvis leda till förlust av arbetstillfällen och ökade kostnader för konsumenterna. Enligt min mening måste vi anta ett kritiskt förhållningssätt, i synnerhet till uppmaningen om energieffektivitetskriterier som ska tillämpas på politiken för offentlig upphandling. Det rätta sättet att spara energi innefattar att utbilda medborgarna i EU och etablera system för skattelättnader.

  Joachim Zeller (PPE), skriftlig. − (DE) Jag motsätter mig detta betänkande. Även om det innehåller en del förslag som är värda att beakta, jag har inga höga tankar om den symbolpolitik som kräver restriktiva åtgärder som är nästan omöjliga att genomföra i praktiken. Kraven på lokala och regionala myndigheter och privata bostadsägare att utföra energirenoveringar av sina fastigheter är särskilt meningslösa, med tanke på den ekonomiska situationen för alla inblandade parter. Till och med Europeiska kommissionen tvingades erkänna att man inte kunde uppfylla de övergripande kraven för energirenovering av sitt byggnadsbestånd. Dessutom har vi ännu inte sett några bevis för påståendet att energirenoveringar leder till direkta kostnadsbesparingar. Som ett resultat av produktionsinvesteringar, underhåll av infrastruktur och av produktionsanläggningar för förnybar energi ökar kostnaden för energin snabbare än vad som kan kompenseras genom de möjliga besparingarna från åtgärder för energieffektivitet. Det befintliga EU-direktivet om energieffektivitet från 2002 har genomförts på mycket olika sätt i de enskilda medlemsstaterna, vilket innebär att det inte finns någon gemensam strategi inom EU i denna fråga. Att insistera på en mycket större mobilisering av strukturfonderna för att bekosta åtgärder för energieffektivitet är olämpligt med tanke på de pågående finansiella debatterna. Jag är mycket positiv till en debatt om energieffektivitet som bygger på ett brett samförstånd på alla politiska nivåer, att involvera alla berörda aktörer och till att skapa system för incitament. Jag är dock emot regler som införs ”från ovan” och som andra får betala räkningen för.