Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 16 december 2010 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga förklaringar

- Betänkande: Paliadeli (A7-0311/2010)

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag vill bara säga att jag röstar för detta utmärkta betänkande. Chrysoula Paliadeli har gjort ett fantastiskt arbete med lanseringen av det europeiska kulturarvet och dess märke.

Jag ser det här som ett utmärkt exempel på hur vi i slutändan kan uppnå ett särskilt mervärde i EU till en låg kostnad. Jag menar att de minnesplatser som kommer att få det europeiska kulturarvsmärket definitivt kommer att dra nytta av det. Det kommer att visa sig i antalet turister som besöker platserna och det kommer att bidra till att göra Europa mer känt.

Det är mycket viktigt att vi minns att Europa är förenat i sin mångfald, och det är viktigt att vi ser till att människorna i Europas olika länder kan upptäcka den europeiska identitetens mosaik på bredare basis.

Det var vad jag ville säga. Det är lite svårt att koncentrera sig när folk här lämnar kammaren, men jag hoppas att de lyssnat på vad jag hade att säga.

  Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det europeiska kulturarvsmärket är av grundläggande betydelse för den kontinent där merparten av platserna på Unescos världsarvslista finns, och det sätter äntligen strålkastarljuset på de naturliga och arkeologiska platser, platser i städer och kulturarvsplatser som spelat en viktig roll i EU:s historia, kultur och integration.

Godkännandet av märket är ett viktigt steg för EU:s sammanhållningsprocess och har dessutom pedagogisk betydelse och kan bidra till kulturell dialog. Man kan också se det här beslutet som ett gott tecken för kommande generationer. De kommer i allt högre grad att ha en gemensam vision om det europeiska arvet, som kan föra dem samman historiskt och kulturellt.

Jag vill tacka föredraganden för hennes insatser och framföra mina hjärtliga gratulationer till de förhandlingar som förts med kommissionen och lett till ett framgångsrikt resultat för detta initiativ, som är så viktigt för bevarandet av den europeiska kulturen i framtiden.

- Rekommendation: Pack (A7-0334/2010)

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag vill säga att handlingsprogrammet för livslångt lärande är en av EU:s framgångssagor, och Doris Pack ska ha tack för sitt utmärkta arbete. Jag röstade för det här betänkandet, och det gladde mig särskilt att även de som starkt motsätter sig europeisk integration kan inse att projekt som programmet för livslångt lärande behövs.

Det är mycket viktigt att programmet kan utvidgas, och nu ska Schweiz delta. Det här kommer inte heller att kosta oss skattebetalare i EU någonting, eftersom Schweiz självt betalar för sin medverkan. Det är väsentligt att bästa praxis och de bästa programmen i EU utvidgas på det här sättet. Handlingsprogrammet för livslångt lärande och programmet Aktiv ungdom är bra exempel. I det här sammanhanget vill jag också välkomna Schweiz till EU:s ungdoms- och kulturprogram.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Jag vill ställa en fråga till parlamentet. Varför går det så bra för Schweiz? Man skulle kunna tro att ett land där finanssektorn har så stor betydelse skulle ha drabbats ovanligt hårt under bankkrisen nyligen, men Schweiz BNP per invånare 2009 var 214 procent av EU:s. Det schweiziska folket är dubbelt så rikt som medlemsstaternas medborgare.

Delvis speglar detta naturligtvis den överenskommelse som Schweiz ingått med Bryssel. De ingår i den fria marknaden, de omfattas av den fria rörligheten för varor och tjänster och så vidare, men de står utanför den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken, de kontrollerar sina egna gränser, de löser sina egna människorättsfrågor, de betalar bara ett symboliskt bidrag till budgeten och de är fria att ingå avtal med tredjeländer om handelsfrågor.

Vilket fantastiskt föredöme för Storbritannien! Om sju miljoner schweizare som förlitar sig på bilaterala frihandelsavtal kan ge sitt folk kontinentens högsta levnadsstandard, vad skulle då inte vi kunna göra, en nation med 60 miljoner invånare, en sjöfartsnation vars koloniserings- och företagssträvanden har nått ut till alla världsdelar?

Och vi bör inte bara låta det gälla våra förbindelser med Bryssel! När vi fått tillbaka makten bör vi kopiera schweizarnas system med lokalintresse och direktdemokrati och flytta makten till lägsta möjliga nivå.

- Betänkande: Szájer (A7-0355/2010)

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag avstod från att rösta i dagens omröstning om detta betänkande om kommittéförfarandet, eftersom man återigen försöker se till att antidumpningsförfaranden inte kan tillämpas eller att de kopplas till godtyckliga politiska val, trots att vi vet att de förblir ett av de få fungerande skyddsinstrumenten mot illojal konkurrens.

Även om József Szájer nått en kompromiss med rådet måste det verkligen betonas att det här förslaget inte kunnat bidra till att handelspolitiken anpassas till kommittéförfarandena. Det skadar de europeiska företagen i en tid av allvarlig kris och ger upphov till ny arbetslöshet och en ny våg av utlokaliseringar.

Utan lämpliga regler mot varumärkesförfalskning är det meningslöst att tala om åtgärder för att få i gång EU:s ekonomi.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Jag ska uttrycka mig så enkelt jag kan. Irlands och EU:s skattebetalare sugs ut för att stödja det europeiska banksystemet och den gemensamma valutan. I går röstade underhuset i mitt land igenom ett bilateralt lånepaket till Irland, som jag tror stöddes av ärliga och generösa parlamentsledamöter som menade att de hjälpte ett vänskapligt sinnat land.

Men man hjälper inte en skuldsatt vän genom att pressa på honom eller henne fler lån till förödande ränta. Irland har ruinerats av den gemensamma valutan. Mellan 1998 och 2007 hade man en realränta på -1 procent. Varje irländsk ekonom kunde se kraschen närma sig, men det fanns inget de kunde göra eftersom det inte längre fanns några irländska räntor. Det fanns inga räntor att höja. Nu när kraschen kommer förvärras den av att man inte kan devalvera. En nation döms nu att under kanske en generation uppleva deflation, skuldsättning och utvandring för att vi ska kunna hålla vårt projekt vid liv.

I stället för att hjälpa till med att rädda euron på Irland borde vi hjälpa Irland att rädda sig från euron och återinföra sin egen valuta, kanske med en tillfällig koppling till det brittiska pundet, så att man kan betala av sina lån och på nytt bli en oberoende och välmående stat.

- Betänkande: Andrikienė (A7-0339/2010)

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Fru talman! Jag vill till att börja med gratulera Laima Liucija Andrikienė till hennes arbete med detta betänkande. Jag vill också säga att jag röstade för ändringsförslag 25 i dess helhet, eftersom jag anser att klimatet av straffrihet i Ryssland är oerhört farligt.

EU:s avsikt är att på den internationella scenen försvara samma principer som även är vägledande för unionen internt, dvs. demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Det står under alla omständigheter fullständigt klart att många människorättsaktivister mördats de senaste åren, vilket väcker frågor om utvecklingen mot verklig demokrati i Ryssland.

Det budskap vi ville förmedla till de ryska myndigheterna genom ändringsförslag 25 är att det är oerhört angeläget att utreda Sergej Magnitskijs död. Gensvaret från myndigheterna i Moskva på detta initiativ visar faktiskt att ryssarna lyssnar på Europaparlamentets budskap. Det är ytterligare ett skäl för oss att högljutt fördöma att ingen utredning gjorts i det här fallet. Vi uppmanar rådet att övervaka ärendet noga och att vidta nödvändiga åtgärder om inga framsteg sker.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Fru talman! EU står upp för de svagaste medlemmarna av samhället och de som drabbas av diskriminering, och hjälper de fattigaste och de behövande. Vi delar ut Sacharovpriset till pristagare världen över. EU misslyckas däremot ofta med att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras på det egna territoriet. Jag vill uppmärksamma er på det ständiga problemet med diskriminering av minoriteter, däribland den polska minoriteten i Litauen, en EU-medlemsstat som undertecknat internationella avtal och fördrag om skydd för mänskliga rättigheter och minoriteter. Det litauiska parlamentet skulle i dag fatta beslut om huruvida möjligheterna att få undervisning i ett minoritetsspråk skulle begränsas. Beslutet sköts upp till ett senare tillfälle den närmaste framtiden.

Jag uppmanar återigen Europaparlamentets ledamöter, parlamentets talman och kommissionen att se till att efterlevnaden av principerna om demokrati och respekt för minoriteters rättigheter verkligen garanteras i EU:s medlemsstater. Begränsningar för hur många timmars modersmålsundervisning som tillåts i skolorna och åtgärder som syftar till att stänga polska skolor i Litauen är ingenting annat än diskriminering av en nationell minoritet.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Fru talman! Jag stödde också ändringsförslag 25, särskilt den andra delen där Europaparlamentet föreslår att man ska överväga att ”införa inreseförbud till EU för de ryska tjänstemän som varit involverade i fallet och uppmanar EU:s brottsbekämpande organ att samarbeta för att frysa dessa ryska tjänstemäns bankmedel och andra tillgångar i alla EU:s medlemsstater”.

Jag menar att det här är en helt och hållet avgörande fråga för både Ryssland och EU, och jag uppmanar starkt kommissionen och rådet att följa Europaparlamentets råd. Europaparlamentet har nyligen fått ökade befogenheter. Nu är det dags att sluta med uttalandena och agera i stället, så att de som bär ansvaret för människorättskränkningar orsakas verkliga besvär och problem.

Jag anser att samarbetet mellan Ryssland och EU kan innebära verkliga möjligheter bara om en öppen lösning kan hittas i fallen med Sergej Magnitskij och Michail Chodorkovskij och de ansvariga får sina straff.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag röstade för Laima Liucija Andrikienės betänkande. Jag anser att det är mycket viktigt att vi talar om människorättsfrågor och ser till att de står i förgrunden. Det är centralt för EU.

Vi måste också se till att vi lever som vi lär. Det kanske kan vara problematiskt. Vi har förstås en lång rad resolutioner, men utmaningen är hur vi ska leva upp till dem.

Allt börjar med hur det ser ut i praktiken. Jag skulle kanske ha bett om ordet för att ta upp en ordningsfråga gällande Pino Arlacchis betänkande. Det var minst 50 personer i den delen av kammaren som stod upp. Mina kolleger och jag räknade dem. Vi fick veta att de var färre än 40, så ingenting hände. Om vi behandlar vissa personer på det här sättet här i kammaren, människor vars åsikter kanske strider mot våra egna eller mot majoritetens, har vi inte fog för att kritisera länder där det råder ett demokratiskt underskott.

Vi i EU måste vara mycket noga med att se till att allt arbete vi gör här sker i enlighet med lagen, EU-reglerna och alla rättsliga bestämmelser om mänskliga rättigheter. Jag anser därför att det finns utrymme för förbättring här, så att vi blir trovärdiga när vi förklarar dessa saker för Ryssland och övriga världen. Vi måste själva se till att vi inte diskriminerar någon minoritet. Alla som arbetar inom EU måste ha möjlighet att åtnjuta fullständiga mänskliga rättigheter.

- Betänkande: Arlacchi (A7-0333/2010)

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Fru talman! I den här debatten går Europaparlamentet återigen i en alltför välbekant riktning. Amerikanska Natotrupper ställer till det i Afghanistan och sedan måste EU träda in som en räddande ängel och ta initiativet i frågan.

Vilken är då den sedvanliga reaktionen från många här i kammaren? Jo, om EU bara gjorde lite mer skulle allt ordna sig igen! Det här resonemanget blir ett snäpp värre om man läser punkt 63 i betänkandet, där det rekommenderas att Iran ska bidra till att få till stånd en lösning på problemen i Afghanistan. Jag var tvungen att läsa det här tre gånger för att förvissa mig om att jag inte inbillat mig, men det står verkligen där: ”rekommenderar deltagande från Iran”! Jag har sällan sett ett så märkligt förslag som det här. Det är detsamma som att använda Belsebub för djävulsutdrivning. Jag har därför med eftertryck röstat mot det här betänkandet.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Jag hade äran att besöka Afghanistan tidigare i år tillsammans med de brittiska styrkorna. Jag träffade inte bara våra egna värnpliktiga utan även soldater från Estland och Danmark som delar deras läger. Jag vill till att börja med säga att jag inte nog kan ge uttryck för min tacksamhet gentemot de män och kvinnor från flera av våra medlemsstater, och från våra allierade, som lägger sin kraft på att försöka åstadkomma fred i detta vackra men olyckliga land.

Jag skulle bara vilja säga en sak om det här betänkandet. Som västallians tycks vi göra ett misstag som hänger samman med vår strategi för att utrota vallmo. Ledamöter här som kommer från landsbygdsvalkretsar vet säkert att det inte finns någon på jorden som är mer konservativ än småbonden, men genom vår strategi att förstöra vallmoskördar i Afghanistan har vi gjort en befolkning som tidigare varit mycket angelägen om ordning och egendom till rövare och banditer. Det beror på vår strategi att förstöra en gröda som det finns en marknad för – över hela världen råder det brist på opiater och morfin.

Om vi bara kunde återupprätta rätten till egendom skulle vi börja ge Afghanistan grunden för ett välmående civilt samhälle med en oberoende domarkår och, så småningom, ett representativt styre.

Resolutionsförslag B7-0733/2010

  Joe Higgins (GUE/NGL). – (EN) Fru talman! Jag röstade mot resolutionen om att upprätta en permanent krismekanism för euroområdet, för på Irland och i Grekland ser vi att sådana mekanismer i själva verket syftar till att rädda ett krisdrabbat finanssystem som domineras av spekulanter och diverse vinstsökande hajar, på arbetarnas, pensionärernas och de fattigas bekostnad.

I dag kommer Europeiska rådet i Bryssel sannolikt att besluta att ändra Lissabonfördraget för att ge sig självt större befogenheter att införa strikta villkor för allt finansiellt stöd till medlemsstaterna, vilket innebär att doktrinen att samhället måste betala för krisen institutionaliseras. Jag varnar den irländska regeringen för att tro att den kan lura på det irländska folket denna ändring av Lissabonfördraget utan folkomröstning. Den irländska regeringen har redan förvandlat vårt land till en lydstat under Internationella valutafonden (IMF), som helt uppenbart agerar på spekulanternas och finansmarknadernas vägnar. Vi kräver folkomröstning om alla ändringar av Lissabonfördraget, så att det irländska folket får möjlighet att motsätta sig att förvandlas till finansmarknadernas heltidsträlar.

Skriftliga förklaringar

- Betänkande: Paliadeli (A7-0311/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för kommissionens förslag om att utvidga det ursprungliga europeiska kulturarvsmärket från en mellanstatlig insats till en formell EU-insats som ett bidrag till en starkare europeisk identitet. Jag röstade så därför att jag anser att det föreslagna syftet med märket inte bara bör vara att främja EU:s interna sammanhållning utan också att visa på europeisk enighet och europeiska värden utanför unionens gränser. Märket bör utvärderas och tas i bruk sedan konkreta resultat uppvisats inom EU.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här resolutionen om kommissionens förslag om att använda det europeiska kulturarvsmärket, vid sidan av andra effektiva metoder, som ett verktyg för att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare, som ett sätt att betona att Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet. Jag håller med om att medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar inte bara kommer att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt utan också kommer att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare uppnås. Jag stöder föredragandens ståndpunkt om att de gränsöverskridande minnesplatserna, med tanke på märkets symbolvärde som ett verktyg för europeisk integration, bör prioriteras eftersom de främjar gemenskapen. De främjar nätverksbildningar och uppmuntrar samarbete och samverkan mellan stater och regioner. Jag anser att tanken på Europeiska unionens kulturarvsmärke som ett märke som syftar till att öka EU-medborgarnas känsla av ett gemensamt kulturarv (genom kunskap om historien och deltagande i insatser som främjar den interkulturella dialogen) och att ge en vision av EU-bygget som en ständigt pågående process är en tanke i rätt riktning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) År 2007 gick flera EU-medlemsstater samman för att skapa ett europeiskt kulturarvsmärke. Initiativet skulle stärka européernas stöd för en gemensam europeisk identitet och främja känslan av att tillhöra ett gemensamt kulturområde genom att ett antal särskilda minnesplatser över hela kontinenten valdes ut. År 2008 presenterade Europeiska unionens råd sina slutsatser för kommissionen och uppmanade kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle göra det möjligt för oss att omvandla det mellanstatliga initiativet till ett verkligt EU-märke, på samma sätt som med det europeiska kulturhuvudstadsinitiativet. Till följd av rådets förslag inledde kommissionen sedan en konsekvensanalys och ett offentligt samråd. Efter samrådet utfärdade kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket. Det är den texten jag stödde.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet. Detta visar återigen att EU har sina rötter i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet. Med tanke på den allmänt erkända betydelse som europeisk kultur har haft i världen stöder Europaparlamentet tanken att märket skulle kunna utsträckas bortom Europas gränser och användas på ett målmedvetet sätt för att tjäna en utåtriktad politik. För att det politiska målet ska kunna uppnås bör det nya europeiska kulturarvsmärket vara inriktat på symbol- och/eller utbildningsvärdet hos minnesplatser. Vidare bör man framhålla vikten av ett nära samarbete mellan de minnesplatser som tilldelats märket så att de kan utbyta erfarenheter av god praxis och inleda samarbetsprojekt. Jag vill betona att medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar inte bara kommer att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt, utan det kommer också att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare uppnås.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) En av de saker som Europa är mycket rikt på är kulturell mångfald, vilket helt och hållet återspeglas i den mångfald som präglar dess kulturella, konstnärliga, arkitektoniska och språkliga arv. Det är denna mångfald, tillsammans med en rik historia och stor respekt för kulturarvet och dess bevarande, som gör Europa unikt. Men trots att vi delar ett mycket rikt och förhållandevis litet område är sanningen den att vi i många fall inte står varandra särskilt nära eller är speciellt intresserade av varandra. Jag tror därför att detta initiativ skulle kunna leda till närmare förbindelser mellan EU-medborgarna och öka kunskapen om det europeiska kulturarvet och om de gemensamma värderingar som vi alla delar och som gör EU till en verkligt mångfacetterad union.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Generellt sett har föredragandens ändringsförslag förbättrat kommissionens första utkast. Men det finns också en del negativa aspekter. När det gäller främjandet av mångspråkighet berör fördragandens ändringsförslag inte själva kärnfrågan och bidrar därför inte till att åtgärda den allvarliga bristen i det ursprungliga förslaget. Ett konkret och effektivt främjande av mångspråkighet kan inte åstadkommas ”genom att använda flera av EU:s språk” utan i stället genom att använda EU:s olika språk. Viktigare än betänkandets specifika målsättningar är dock de missuppfattningar som ligger till grund för den här idén. Det europeiska kulturarvsmärket (eller EU:s kulturarvsmärke) har sin grund i en utveckling av vanföreställningen att det finns en enda europeisk identitet och en enda europeisk kultur baserad på värderingar som frihet, demokrati osv.

Det finns inget enda ”europeiskt kulturarv”. Europas hela kulturhistoria, liksom hela dess historia i övrigt, bygger inte bara på mångfald och beundransvärd kreativ och framåtsträvande energi, utan även på våldsamma, fientliga konflikter, på intolerans och på olika aspekter av kulturellt herravälde i olika sammanhang. Kulturarvsfrågan är synnerligen känslig på grund av det nära sambandet med historien, och det ger anledning till allvarliga farhågor för att detta ska bidra till de oroväckande tendenser att skriva om historien som vi bevittnat på senare tid.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Medborgarnas uppfattning om EU och dess institutioner är en oerhört betydelsefull fråga. Tyvärr visar undersökningsresultat att känslan av europeisk identitet och enighet blir alltmer sällsynt bland den europeiska allmänheten, och det ser likadant ut när det gäller förtroendet för EU-institutionerna. Att främja kunskap om vår gemensamma historia och våra gemensamma kulturella rötter kan framför allt bidra till att föra EU närmare sina medborgare, och även till att bygga upp en känsla av sammanhållning och solidaritet mellan medborgarna. Det nya europeiska kulturarvsmärket kan vara värdefullt i just det avseendet. Om förfarandena förenklas och kriterierna för tilldelning av märket standardiseras blir det mer prestigefyllt samtidigt som bilden av EU förbättras och medborgarnas förtroende för institutioner som Europaparlamentet ökar.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR), skriftlig. – (PL) Jag röstade i dag för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket. Jag anser att det här är ett intressant och värdefullt initiativ som kommer att hjälpa till att främja Europas kultur och landvinningar och bidra till turismens och enskilda regioners utveckling. Det är välkommet att vi i parlamentet har betonat att det europeiska kulturarvsmärket kommer att fungera som ett komplement till andra kulturarvsinitiativ, t.ex. Unescos världsarvslista och Europarådets kulturvägar, utan att kopiera dessa initiativ.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar kommissionens förslag om att det europeiska kulturarvsmärket, vid sidan av andra effektiva metoder, ska användas som ett verktyg för att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare, som ett sätt att betona att Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet samt som ett bevis på uppskattningen av att EU har sina rötter i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet. Medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar kommer inte bara att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt, utan det kommer också att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare uppnås.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Vi gläder oss åt kommissionens förslag om att det europeiska kulturarvsmärket, tillsammans med andra initiativ, ska användas som ett verktyg för att överbrygga klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare, som ett sätt att betona att Europas historia är resultatet av det mångfacetterade om än rika och kompletterande gemensamma kulturarvet. Det utgör ett bevis på uppskattningen av att EU har sina rötter i starka värderingar såsom frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans och solidaritet.

Medlemsstaternas beslut att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar kommer inte bara att bidra till att göra det mer synligt, prestigefullt och trovärdigt, utan det kommer också att bidra till att de länge eftersökta målen om sammanhållning och solidaritet bland EU:s medborgare äntligen kan uppnås i stor skala. Därmed skapas en gemensam europeisk identitet, och medborgarnas intresse för unionen och dess ursprung ökar – två grundläggande utmaningar för EU-institutionerna.

Det nya märket måste emellertid vara inriktat på symbol- och utbildningsvärdet snarare än på skönheten i en minnesplats, och man måste framhålla vikten av ett nära samarbete mellan de minnesplatser som tilldelats märket för att dessa ska kunna utbyta erfarenheter av god praxis och inleda samarbetsprojekt som gäller forskning och utveckling.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det europeiska kulturarvsmärket är tillsammans med andra initiativ ytterligare ett sätt att föra EU närmare sina medborgare och stärka deras känsla av att tillhöra Europa. Det kommer också att göra det möjligt att främja deras förståelse för Europas gemensamma historia och kulturarv. Märket kommer att bidra till att främja mångspråkighet och dialog mellan kulturer och upprättandet av nätverk som syftar till att stödja det europeiska kulturarvet. Det kommer att bidra till ekonomisk attraktionskraft, särskilt genom kulturturism. Genom att stödja märket kommer vi att förbättra den mångkulturella dialogen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Enligt min mening kan det europeiska kulturarvsmärkets effektivitet ifrågasättas just därför att medlemsstaterna själva kan välja att delta eller inte delta i programmet. Dessutom – och här håller jag med föredraganden – innebär de föreslagna urvalskriterierna och det stora antalet minnesplatser som kan få märket att kvaliteten och prestigen skulle kunna gå förlorad. Ett nära samarbete med befintliga initiativ på kulturarvsområdet, t.ex. Unescos världsarvslista, kan vara en effektivare metod. Jag röstade inte för betänkandet eftersom det inte går tillräckligt detaljerat in på behovet av att införa ett kulturarvsmärke baserat på de angivna målen.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Beslutet att placera det europeiska kulturarvsmärket inom EU:s ramar kommer att bidra till att öka medborgarnas känsla av att tillhöra EU och främja ideal som sammanhållning, solidaritet och integration. Jag röstade för betänkandet om det europeiska kulturarvsmärket eftersom EU har satt upp som mål att skapa en gemensam identitet, föra EU närmare medborgarna genom medvetenhet om detta rika och mångskiftande historiska och kulturella arv som alla identifierar sig med och genom vilket ungdomar kan lära sig och ta reda på saker om sin egen identitet, och dela det med andra unga européer. En formalisering av märket kommer också att bidra till att föra fram de platser som haft historisk betydelse för Europas bildande.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Det är med entusiasm jag välkomnar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett europeiskt kulturarvsmärke. Målet att skapa en gemensam europeisk identitet och främja EU:s intressen är avgörande för fred och social sammanhållning.

Den föreslagna åtgärden att främja det europeiska kulturarvet med hjälp av en gränsöverskridande webbplats tilltalar unga européer och kan uppmuntra dem att ta reda på mer om kontinentens historia, att sätta sig in i det mångnationella och gemensamma kulturarvet och att ta reda på mer om de personer och idéer som ledde till att EU bildades.

Åtgärden har högt symbol- och utbildningsvärde och innebär att Europas historia och kultur framställs som en helhet. Jag stöder de avsikter som kommer till uttryck i betänkandet när det gäller att se till att Europaparlamentet och rådet faktiskt deltar i urvalet av minnesplatserna och det innehåll som presenteras, så att det kan garanteras att initiativet är mycket öppet och demokratiskt.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar Chrysoula Paliadeli till hennes utmärkta arbete. Europaparlamentet har i dag gett grönt ljus för det europeiska kulturarvsmärket, ett register över historiska minnesplatser vars betydelse överskrider nationella gränser. EU har omkring 500 miljoner invånare, som till större delen känner att de i första hand är medborgare i sina hemländer, inte EU-medborgare. Avsaknaden av en stark europeisk identitet kan ses som ett hinder mot europeisk integration, men den är inte alls förvånande. Den europeiska kontinenten är ett stort lappverk av språk och seder, och olikheterna mellan de länder den består av är ofta mer uppenbara än de gemensamma inslagen.

Tack vare detta initiativ kommer känslan av att tillhöra Europa att kunna stärkas och större sammanhållning åstadkommas mellan medborgare i olika länder. Därför är det viktigt att uppmärksamma de platser som ärar och symboliserar europeisk integration, och de som ärar EU:s idéer och värden. De platser som tilldelas den europeiska logotypen bör dessutom, precis som platserna på Unescos världsarvslista, dra till sig fler turister, med gynnsamma effekter för den lokala ekonomin.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Utformningen av en gemensam europeisk identitet och det ökande intresset för Europeiska unionen och dess tillblivelse är utmaningar som EU:s institutioner måste ta sig an om de ska lyckas i sina försök att skapa en bred sammanhållning och solidaritet. Det finns förvisso andra, mer radikala sätt att stärka EU-medborgarnas tilltro till Europeiska unionen och dess ledare (den senaste finanskrisen har visat att mycket fortfarande återstår att göra på de högre administrativa nivåerna). Men kunskapen om vår kontinents historia, kännedomen om dess mångnationella men ändå gemensamma kulturarv samt undervisningen av den yngre generationen i de idéer och personer som ledde fram till bildandet av Europeiska unionen kan faktiskt bidra till att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Som ledamot av utskottet för kultur och utbildning röstade jag för parlamentets resolution om ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket. Tanken att inrätta ett EU-märke är viktig när det gäller att öka medborgarnas kännedom om EU:s historia och kulturarv, och att bygga upp en europeisk identitet och förbindelser mellan länder.

Genom att välja ut minnesplatser i de enskilda medlemsstater som ansökt om att beviljas det europeiska kulturarvsmärket kommer vi att göra människor mer medvetna om att Europas historia påverkar oss alla, oavsett var vi bor, vårt språk och vår kultur. När det europeiska kulturarvsmärket omvandlas till ett EU-initiativ kommer det att bli mer trovärdigt, synligt och prestigefyllt. Detta kan i sin tur ge ekonomiska och sociala vinster, bl.a. genom att de minnesplatser som tilldelas märket blir mer attraktiva för turister. Urvalet av minnesplatser som ska tilldelas märket kommer också att bidra till att öka den yngre generationens intresse för, och kunskap om, europeiska idéer och personer, och därmed kommer Europas medborgare att närma sig varandra.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Initiativet med det europeiska kulturarvsmärket syftar till att föra fram de städer, personer och verksamheter som har bidragit till den europeiska integrationsprocessen. Avsikten är att göra medborgarna mer medvetna om de grundläggande värden, som demokrati, solidaritet, kulturell mångfald och tolerans, som vår union är baserad på. Förteckningen över minnesplatser som tilldelats det europeiska kulturarvsmärket kommer att fungera som ett slags karta över vår kontinents traditioner och kultur, och en karta över platser som spelat en nyckelroll i formandet av den europeiska identiteten. Europas gemensamma men ändå mångfacetterade kulturarv kan stärka medborgarnas känsla för denna identitet, och även den europeiska sammanhållningen. Det här initiativet kommer att skapa en plattform för samarbete mellan Europas länder och regioner. Det kan dessutom få positiv effekt för turismsektorn, genom att bidra till att göra regioner mer attraktiva och samtidigt förbättra deras ekonomiska situation. Jag håller med om att detta program bör bli ett officiellt initiativ i EU:s regi, eftersom det då blir mer allmänt erkänt, trovärdigt och prestigefyllt. Den ökade synligheten för programmet kommer att göra det möjligt för ett större antal medborgare att identifiera sig med märkena, som symboliserar och är minnesmärken över europeisk integration.

Programmet bör fungera parallellt med och som ett komplement till Unescos internationella program och de europeiska kulturhuvudstäderna, eftersom det europeiska kulturarvsmärket avser utbildnings- och symbolvärde och i mindre utsträckning estetiska och arkitektoniska egenskaper. Vi bör försöka hitta sätt att stärka medborgarnas känsla av att tillhöra Europa.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Jag anser att europeiska värden, som gammal ungersk runskrift, är oerhört betydelsefulla, och det är absolut nödvändigt att de ges erkännande och uppskattning genom priser. I det här fallet måste vi dock bevara traditionen att ge detta märke till värden som faktiskt ligger inom EU. Det är oacceptabelt att utsträcka det till tredjeländer, eftersom det skulle innebära att vi bara kopierar Unescos världsarvslista. Å andra sidan hoppas jag att märket kan hjälpa oss att återgå till traditionella europeiska värden, och tilldelning av märket kommer verkligen att vara ett uttryck för erkännande. Jag avstod från att rösta på grund av ovanstående motsägelser i betänkandet.

- Rekommendation: Pack (A7-0334/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för rekommendationen om villkoren för Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande eftersom jag ser det som en positiv faktor i EU:s ungdomsstrategi. Det är nämligen ett steg i samarbetsprocessen med det landet kring EU:s sektorspolitik. Eftersom Schweiz i mänskligt, ekonomiskt och socialt hänseende är villigt att delta i detta projekt för ungdomar kan EU bara vinna på att låta ungdomar i tredjeländer som Schweiz omfattas av processen för att öka medvetenheten om EU:s integrationsprocess bland de yngre generationerna.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här rekommendationen eftersom jag är övertygad om att EU:s samarbete med Schweiz i fråga om utbildning, vetenskap och ungdomsfrågor i EU kommer att ge ömsesidiga fördelar när det gäller att förbättra och effektivt genomföra politiken på de områdena. Schweiz deltagande i programmen Aktiv ungdom och livslångt lärande 2007–2013 kommer att ge nya impulser till programmen och skapa möjligheter till deltagarutbyten och erfarenhetsutbyte, samtidigt som EU:s finansiella och övriga intressen skyddas.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Programmet Aktiv ungdom är avsett att utveckla och stödja samarbete på ungdomsområdet i EU. Syftet är att uppmuntra ungdomar att delta i samhällslivet, särskilt de som har sämre möjligheter eller funktionshinder, och att främja initiativförmåga, företagaranda och kreativitet. Handlingsprogrammet för utbildning och livslångt lärande bidrar i sin tur till att utveckla unionen som ett avancerat kunskapsbaserat samhälle i enlighet med Lissabonstrategins målsättningar. Programmet stöder och kompletterar medlemsstaternas insatser och syftar till att uppmuntra utbyten, samarbete och rörlighet mellan utbildningssystemen i unionen, så att de blir ett globalt riktmärke för kvalitet. Schweiz, som inte är medlem i EU, deltar inte i dessa insatser i dag. Jag menar att det bör vara tvärtom och att vi måste låta våra schweiziska grannar omfattas av denna politik inom ramen för en öppen union. Jag röstade därför för denna lagstiftningsresolution som går ut på att inkludera Schweiz i dessa viktiga insatser.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna rekommendation som utarbetats av Europaparlamentet eftersom jag stöder utkastet till rådets beslut om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande. Trots att Schweiz valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har man ett nära samarbete med EU i utbildnings- och ungdomsfrågor. Detta avtal är lämpligt eftersom Schweiz förbundit sig att följa de villkor och bestämmelser som fastställts av kommissionen. Dessutom kommer samma villkor, bestämmelser och förfaranden som gäller projekt från medlemsstaterna att tillämpas på projekt och initiativ som läggs fram av schweiziska deltagare. Schweiz kommer att följa EU:s bestämmelser om ekonomisk kontroll och revision. I enlighet med det bilaterala avtalet kommer Schweiz att inrätta en nationell myndighet som ska samordna genomförandet av programmen på nationell nivå och årligen bidra finansiellt till varje program (1,7 miljoner euro till programmet Aktiv ungdom och 14,2 miljoner euro till handlingsprogrammet för livslångt lärande 2011).

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Samarbete med Schweiz i utbildningsfrågor är ett viktigt steg i förbindelserna mellan EU och Schweiz. De två programmen stöder livslångt lärande och inkludering av ungdomar i den europeiska integrationen, genom tolerans och solidaritet mellan unga européer. Avtalet mellan kommissionen och Schweiz är lämpligt, eftersom schweiziska deltagare i programmen ansöker på samma villkor som alla andra unga européer och Schweiz har förbundit sig att anpassa sig till EU-reglerna och se till att de följs, och även att bidra till båda programmen ekonomiskt.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (EN) Som ordförande för Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Schweiz välkomnar jag antagandet av det här betänkandet. Kommissionen, Europaparlamentet och EU:s medlemsstater har enats om att inrätta programmet Aktiv ungdom, varigenom regelverket för stöd till icke-formellt lärande omsätts i praktiken. Syftet med detta förslag är att införa bestämmelser om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande. Schweiz är det enda europeiska land som deltar i dessa program utan att vara medlem av EES, kandidatland eller potentiellt kandidatland. Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ett ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Vi är alla väl medvetna om att ett bra utbildningssystem som garanterar att ungdomar får bästa möjliga utbildning är enormt betydelsefullt för alla länder. En hög nivå på kvalifikationer, kunskap och utbildning har direkt inverkan på kultur och arbetsmarknad och därmed medborgarnas levnadsstandard. Varje land vill vara stolt över sina unga, och varje ung människa vill ha möjlighet att få lära känna nya kulturer och språk och att skaffa sig yrkeserfarenhet utomlands. EU kan vara stolt över sitt välutvecklade studentutbytessystem och sina öppna arbetsmarknader, som innebär att alla unga européer har oerhört många möjligheter till intellektuell och yrkesmässig utveckling. Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom visar att samarbete med EU, främst på utbildningsområdet, är av stor betydelse för landet. Vi får inte hindra unga schweiziska medborgare från att ta del av de privilegier och möjligheter som en EU-utbildning medför.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Intresset för utbildning, forskning och, framför allt, den resurs EU har i sina ungdomar, ökar ständigt. Genom att erbjuda nya utbildningsmöjligheter vill vi ge våra medborgare fler chanser. Utbildnings-, kultur-, forsknings- och ungdomsprogram är nyckelinslag i den här strategin. Syftet med programmet Aktiv ungdom är att ge européerna en känsla av aktivt europeiskt medborgarskap, solidaritet och tolerans, från ungdomsåren till vuxen ålder.

Programmet främjar rörlighet både inom EU och utanför dess gränser och uppmuntrar alla ungdomars deltagande, oavsett utbildningsmässig, social och kulturell bakgrund. Som ledamot av delegationen för förbindelserna med Schweiz och Norge röstade jag för det här betänkandet eftersom jag anser att det avtal som ingåtts mellan kommissionen och de schweiziska myndigheterna är mycket lämpligt och ligger i vårt gemensamma intresse. Det kommer att ge oss möjlighet att hjälpa så många ungdomar som möjligt att skaffa sig nya färdigheter och erbjuda dem utbildningsmöjligheter med en europeisk dimension.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. I början tillät inte den rättsliga grunden för EU:s undervisnings-, utbildnings-, och ungdomsprogram Schweiz att delta, men detta ändrades 2006 då parlamentet och rådet antog besluten om inrättande av programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013). I februari 2008 fick kommissionen rådets godkännande att inleda förhandlingar om Schweiz deltagande i programmen. En överenskommelse träffades i augusti 2009 och rådet har redan antagit ett beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av ett avtal från och med 2011. Jag stödde detta förslag.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Det kan inte på förhand uteslutas att Schweiz – ett land som valt att inte ingå i Europeiska unionen – får delta i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande, men det bör övervägas noga. Jag stöder därför villkoren i det avtal som ingåtts mellan kommissionen och den schweiziska regeringen och röstade alltså för Doris Packs betänkande. Det är rätt att låta Schweiz ta del av programmets fördelar, men det är också rätt att skydda alla EU:s finansiella och övriga intressen.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. Ingåendet av detta avtal om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande är en mycket positiv följd av detta. Utbildning och livslångt lärande är ju i själva verket avgörande för en konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi.

Detta gäller alla utbildningsnivåer, alla skeden i livet och alla olika inlärningsformer. Vi måste utveckla och stärka utbyten, samarbete och rörlighet. Dessutom är det viktigt att uppmuntra ungdomar att delta i samhällslivet, särskilt de som har sämre möjligheter eller funktionshinder, och att främja initiativförmåga, företagaranda och kreativitet för att utveckla en känsla av aktivt EU-medborgarskap, bygga upp solidaritet och främja tolerans.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Schweiz, som bidrar med en del av det finansiella stödet till programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande, vill nu förståeligt nog delta i dessa program. Och när det handlar om lärande vore det också en positiv utveckling om EU följde Schweiz exempel när det gäller direktdemokrati. När den schweiziska befolkningen säger att det inte ska byggas minareter så godtas det beslutet. Samma sak gäller initiativet om utvisning av utländska brottslingar nyligen. De schweiziska myndigheterna vet att när folket säger nej så menar de nej, så de fortsätter inte bara att hålla folkomröstningar tills de får det resultat de vill ha, för att sedan uttrycka förvåning över att valdeltagandet minskat. Det schweiziska exemplet ger anledning att reflektera över folks farhågor. Jag kan inte till fullo stödja de bestämmelser som beskrivs i det här betänkandet, och jag har därför röstat mot det.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för rekommendationen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om fastställande av villkoren för Schweiziska edsförbundets deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013), eftersom jag anser att det avtal som kommissionen förhandlat fram med de schweiziska myndigheterna är någorlunda positivt, utvidgar programmens förmåner till att även omfatta Schweiz och skyddar EU:s intressen, inte minst dess finansiella intressen.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstade vi i plenum om utkastet till lagstiftningsresolution om Schweiz deltagande i programmet Aktiv ungdom och i handlingsprogrammet för livslångt lärande. Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ett ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. Genom denna rekommendation har vi ingått ett avtal mellan EU och Schweiz, varigenom Schweiz får möjlighet att delta i programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Trots att Schweiz har valt att inte ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har landet visat ett ihållande intresse för ett närmare samarbete med EU inom områdena undervisning, utbildning och ungdomar. I början tillät inte den rättsliga grunden för EU:s undervisnings-, utbildnings-, och ungdomsprogram Schweiz att delta, men detta ändrades 2006 då parlamentet och rådet antog besluten om inrättande av programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013). I februari 2008 fick kommissionen rådets godkännande att inleda förhandlingar om Schweiz deltagande i programmen. En överenskommelse träffades i augusti 2009 och rådet har redan antagit ett beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av ett avtal från och med 2011. Enligt EUF-fördragets artikel 218.6 måste rådet söka Europaparlamentets godkännande innan avtalet kan träda i kraft. Parlamentets och rådets beslut som antogs 2006 och ligger till grund för programmet Aktiv ungdom och handlingsprogrammet för livslångt lärande innehöll i princip redan villkoren för Schweiz deltagande. Det avtal som kommissionen har förhandlat fram med de schweiziska myndigheterna är tillräckligt då det utvidgar programmens förmåner till att även omfatta Schweiz, samtidigt som det skyddar EU:s finansiella och övriga intressen. Därför rekommenderar föredraganden att parlamentet godkänner rådets utkast till beslut.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Schweiz brottas med problemet med ojämlikt tillträde till högre utbildning, trots att man har utmärkta utbildningsprogram. Låt oss hoppas att samarbetet med EU kommer att innebära att unga schweizare, särskilt de som tillhör invandrarbefolkningen, får bättre möjlighet att få tillträde till utbildning. Medlemsstaternas erfarenheter av program som underlättar utbildningsutbyten för ungdomar visar tydligt att de inte bara främjar en bra utbildning utan även har positiv effekt på den europeiska integrationen eftersom de ger kunskaper om enskilda länders språk, kulturer och traditioner. Samtidigt utgör handlingsprogrammet för livslångt lärande en utmärkt möjlighet att rikta uppmärksamhet mot kvinnornas roll i Schweiz. Landet var det sista i Europa som gav kvinnor rösträtt i federala val, på 1970-talet, och kvinnor har länge varit en samhällsgrupp som har svårigheter inte bara att delta till fullo i det civila samhället utan också att få tillträde till utbildning och yrkesmässigt självförverkligande.

I dag ställs medelålders kvinnor som vill komma in på arbetsmarknaden ofta inför problemet med brist på kvalifikationer eller erfarenhet, eftersom de höga kostnaderna för barnomsorg fått många av dem att stanna hemma för att ta hand om familjen.

- Betänkande: Andrikienė (A7-0339/2010)

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) De två betänkandena om mänskliga rättigheter i EU och världen är en utmaning för de arbetare som, i takt med att den kapitalistiska krisen utvecklas, kvävs av den barbariska attacken mot deras rättigheter och liv av EU, kapitalet och de borgerliga regeringar som försöker få dem att betala för krisen och bevara monopolens vinster. Det krävs en hel del fräckhet hos kapitalets politiska företrädare för att utropa EU till de mänskliga rättigheternas väktare när man är på väg att anta den nya, ännu mer reaktionära doktrinen Nato 2020 och går i främsta ledet när det gäller att exploatera människor och naturtillgångar och stödja marionettstater och reaktionära regimer. Samtidigt slaktas i alla EU:s medlemsstater arbetstagares och sociala rättigheter som förvärvats i hårda och blodiga strider, gräsrötternas och arbetarnas kamp kuvas hänsynslöst, invandrardrevet och rasismen tilltar, grundläggande gräsrotsfriheter och demokratiska rättigheter begränsas och kommunistpartier och kommunistiska symboler förbjuds i ett antal länder. De vanliga hänvisningarna till påstådda människorättskränkningar på Kuba och i andra länder som gör motstånd mot de imperialistiska planerna är inget annat än hot, tvång och press för att bryta ned folkets vilja så att de ger upp rätten att fritt bestämma sitt eget öde.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Plenarsammanträdet i december ägnas traditionellt delvis åt mänskliga rättigheter. En av de ritualer som präglar sammanträdet är, vid sidan av utdelningen av Sacharovpriset, antagandet av resolutionen om parlamentets årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen och EU:s politik på området. Ett av unionens internationella åtaganden är ju att främja demokrati och mänskliga rättigheter världen över. I årets rapport konstateras att allvarliga kränkningar fortgår på detta område och att situationen förvärrats av den ekonomiska krisen, klimatförändringarna, ny teknik och kampen mot terrorism. Det rekommenderas att Lissabonfördragets mål genomförs, särskilt genom den nya Europeiska utrikestjänsten. Föredraganden Laima Liucija Andrikienė påpekar att främjandet av demokratin och de mänskliga rättigheterna måste prioriteras i en enhetlig utrikespolitik för EU.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området, eftersom den innehåller en genomgång, en granskning och i vissa fall en analys av EU:s arbete i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och framtida utmaningar. När det gäller våld mot kvinnor uttrycker Europaparlamentet djup oro över den könsbaserade diskriminering och det våld inom familjen som är djupt rotat i flera länder och påpekar att kvinnor i landsbygdsområden är en särskilt sårbar grupp. Jag stöder därför parlamentets krav att kvinnors rättigheter uttryckligen ska tas upp i alla människorättsdialoger, särskilt kampen mot och utrotandet av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, alla former av skadliga traditionella sedvänjor, exempelvis kvinnlig könsstympning och barn- eller tvångsgiftermål, alla former av människohandel, våld inom familjen, mord på kvinnor, utnyttjande på arbetsplatsen samt ekonomiskt utnyttjande. Eftersom miljontals barn fortfarande blir utsatta för våldtäkt, våld i hemmet och fysiska, känslomässiga och sexuella övergrepp håller jag med om att EU så snart som möjligt måste vidta ytterligare åtgärder mot barnarbete och effektivare tillämpa de instrument som står till dess förfogande.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s roll som människorättsförsvarare är en grundläggande utmärkande egenskap som institutionerna inte får avsäga sig utan som måste kvarstå som en prioritering i det diplomatiska arbetet. Bilaga I till detta betänkande är det bästa beviset för det, eftersom den innehåller en förteckning över alla situationer där det förekommit människorättskränkningar som vi i EU har kritiserat eller inte dragit oss för att fördöma – från Afghanistan till Somalia; från Ryssland till Iran. Vi blundar inte eller sticker huvudet i sanden ens när strategiska partnerskap står på spel, för individuella intressen får inte gå före försvaret av frihet och mänskliga rättigheter.

Enligt min mening måste EU:s ståndpunkt även fortsatt vara interventionistisk och modig och främja kampen för mänskliga rättigheter och demokrati.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande är en del av en återkommande övning i dubbelmoral som majoriteten ägnar sig åt, en majoritet som domineras av högern och socialdemokraterna och som gör anspråk på rollen som ”ambassadör” för försvaret av de mänskliga rättigheterna. Denna övning visar sitt rätta ansikte undan för undan, i takt med att den går igenom alla dess uppenbara motsägelser och inte minst genom att man utnyttjar påståenden om att man försvarar mänskliga rättigheter för att främja ingripanden i länder där de egna intressena står på spel och för att urskulda och stödja sina allierade, i synnerhet Förenta staterna.

Ett exempel på detta är de så kallade CIA-överflygningarna, att många EU-länders regeringar är delaktiga i att man kidnappar, torterar och olagligt transporterar fångar till Guantánamobasen, att Natostyrkorna fortsätter att ockupera Afghanistan och att civilbefolkningen gång på gång utsätts för massakrer, allt under förevändningen att man bekämpar terrorism. Andra exempel är att man upprätthåller Israels apartheidpolitik mot Palestinas folk och stöder Marockos fortsatta ockupation av Västsahara och USA:s olagliga blockad mot Kuba, vilken har fördömts av FN:s generalförsamling vid inte mindre än 18 tillfällen. Denna typ av politik, och även den majoritet som förespråkar den, fyller en med avsmak och stunden är snart inne då folk kommer att kunna ta avstånd från den.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) Syftet med direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel är att skapa ett mer fientligt klimat för människohandlare genom att bestraffa brottslingarna och garantera bättre förebyggande och skydd av offren. Det är oacceptabelt att människohandel fortfarande är ett faktum i Europa, ett faktum som påverkar hundratusentals människor, särskilt i utsatta grupper som minoriteter, kvinnor och barn. Syftet med människohandeln är sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, modernt slaveri med mera. Jag fördömer starkt allt utnyttjande av människohandelns offer och därmed är jag för att man stärker skyddet för dem och inför strängare påföljder för människohandlarna. Det är särskilt viktigt att man förbättrar samarbetet mellan EU-länderna och stärker samordningen mellan olika institutioner och organisationer på europeisk, nationell och regional nivå så att direktivet kan genomföras på ett framgångsrikt sätt. EU bör utnyttja sina internationella förbindelser för att se till att EU:s motparter åtar sig att bekämpa människohandel och garantera att offrens rättigheter respekteras i hela världen. Dessutom bör EU inbegripa det internationella människorättssystemets policynormer, standarder och principer för att bekämpa och förebygga människohandel i sina politiska dialoger med tredjeländer.

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) Jag röstar för denna resolution och förslaget om att kategoriskt kräva att de ryska myndigheterna ställer dem som är skyldiga till mordet på den ryske advokaten Sergej Magnitskij inför rätta och jag uppmanar parlamentet att överväga möjligheten att neka de ryska tjänstemän som är inblandade i fallet inresa till EU samt frysa deras bankkonton och andra tillgångar i samtliga medlemsstater. Ett sådant krav skulle ge ett starkt budskap till de ryska myndigheterna om att EU:s medborgare anser att de allvarliga bristerna i det ryska rättssystemet, myndigheternas selektiva tillämpning av lagen i eget intresse och att de som är skyldiga till attackerna på människorättsförsvarare, oberoende journalister och advokater och ibland till och med till deras död, fortfarande alltför ofta förblir ostraffade är oacceptabelt. Detta budskap skulle bekräfta EU:s stöd till människorättsförsvarare i Ryssland, som arbetar under särskilt svåra omständigheter.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Respekt för de mänskliga rättigheterna är ett av EU:s grundläggande värden och en fråga som gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet ägnar särskild uppmärksamhet, med tanke på att ämnet förekommer på dagordningen för praktiskt taget varje möte som vår grupp håller. Det är viktigt att hela parlamentet också uppmärksammar denna fråga. Vi ser tecken på att situationen förbättras i hela världen, även om det går långsamt. Det finns fortfarande länder vars regeringar ständigt begår människorättskränkningar, men det finns också länder där förändringar är på gång. Föredragandens muntliga ändringsförslag speglade sådana positiva tendenser i Ryssland. Situationen på Kuba ger dock fortfarande anledning till oro, vilket utdelningen av 2010 års Sacharovpris visade. Jag röstade för detta betänkande med övertygelse.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Årsrapporten om mänskliga rättigheter är oundvikligen tillbakablickande men jag välkomnar den ändå. Denna rapport gäller perioden mellan juli 2008 och december 2009, vilket var just innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Jag uppskattar verkligen Catherine Ashtons engagemang i människorättsfrågor och hennes löfte under debatten om att de mänskliga rättigheterna ska införlivas i Europeiska utrikestjänstens arbete. Jag hoppas att detta kommer att innebära att vi under nästa års debatt om rapporten om mänskliga rättigheter kan tala om en mer sammanhängande och konsekvent ansats från EU:s sida på människorättsområdet.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Syftet med denna årsrapport är att understryka Europaparlamentets starka beslutsamhet och långsiktiga ansträngningar för att försvara de mänskliga rättigheterna och demokratin i världen genom att utforma en alltmer integrerad och effektiv europeisk politik som kan garantera bättre sammanhang och konsekvens på samtliga politikområden, oavsett om det sker genom bilaterala förbindelser med tredjeländer eller genom stöd till internationella och lokala organisationer inom ramen för det civila samhället. Vi insisterar särskilt på vikten av att göra en grundlig utvärdering av den europeiska grannskapspolitikens människorättsaspekter och att främst se över de befintliga instrumentens sammanhang och konsekvens, instrument som exempelvis handlingsplaner, lägesrapporter, människorättsdialoger och beslutsprocessen för att uppgradera förbindelserna med tredjeländer.

Vi skulle vilja att man på ett bättre sätt synliggör EU:s framtida anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna så att detta ses som ett tillfälle att visa EU:s åtagande för att försvara de mänskliga rättigheterna både inom och utanför EU. Vi uppmanar därför alla medlemsstater att stödja denna anslutning och att engagera sina medborgare i frågan.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området utgör ett mycket betydelsefullt redskap för att stärka Europeiska utrikestjänstens roll i politiken för mänskliga rättigheter. Dessa frågor har alltid varit kännetecknande för EU i världen.

Jag håller med Laima Liucija Andrikienė när jag understryker att religions- och trosfrihet, bland alla mänskliga rättigheter, är en nödvändig och grundläggande rättighet som måste respekteras och att villkoren med anknytning till respekten för mänskliga rättigheter i bilaterala avtal med tredjeländer måste skärpas och bli mer effektiva. Därför är det rätt att uppmana den höga representanten att införliva religions- och trosfrihet i EU:s politik för mänskliga rättigheter och att göra en grundlig utvärdering av situationen för religions- och trosfrihet i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter. Jag röstar för detta betänkande.

  Kyriakos Mavronikolas (S&D), skriftlig. – (EL) EU måste göra allt som står i dess makt för att se till att de principer och friheter som ligger till grund för de mänskliga rättigheterna tillämpas, så att EU kan ha en ledande roll på detta område. Det är nödvändigt att inrätta en särskild avdelning för mänskliga rättigheter och ännu viktigare att man övervakar de områden där unionen är representerad. EU måste också kontrollera och noga övervaka brott mot mänskliga rättigheter i medlemsstaterna.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag gav inte mitt stöd till betänkandet eftersom man varken beklagar eller kritiserar EU:s dubbelmoral när det gäller att respektera och främja mänskliga rättigheter, såväl i medlemsstaterna som i de tredjeländer som EU har särskilda politiska och handelsmässiga förbindelser med. Man tar inte heller upp att EU:s regeringar har utformat och genomfört en politik som på ett radikalt sätt strider mot de mänskliga rättigheterna på områden som exempelvis invandring, med massutvisningar och frihetsberövanden på grund av ras- eller säkerhetsrelaterade skäl, och tillåtit allvarliga människorättsbrott, som till exempel att olagligt frihetsberöva människor och transportera dem till hemliga fängelser där de utsätts för tortyr.

EU har självt antagit direktiv som strider mot de mänskliga rättigheterna, till exempel direktivet om återvändande, och inlett eller utvecklat särskilda handelsmässiga eller politiska förbindelser med regeringar i länder som Marocko, Colombia eller Israel, där man systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter. Trots att jag uppskattar att man för första gången har tagit med människorättssituationen i Västsaharas icke-självstyrande territorier kan jag inte stödja betänkandet eftersom man underlåter att ta upp ovanstående frågor och till följd av den negativa inverkan som EU:s frihandelsavtal har på de mänskliga rättigheterna, för att inte tala om den orättfärdiga och överdrivna kritik man riktar mot länder som Kuba och Venezuela.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Betänkandet om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 är mycket detaljerat och tar upp ett stort antal olika frågor. Tyvärr får jag en känsla av att det gjorts desperata försök att packa in alla möjliga frågor här utan att följa en tydlig strategi. Att främja demokratin i världen måste vara en viktig fråga för EU. Men för det krävs en tydlig och konsekvent strategi för att lösa problemen, av vilka några är extremt svåra. Eftersom det inte finns några tecken på en sådan strategi lade jag ner min röst.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) Även om det har gått över 60 år sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna undertecknades finns det fortfarande många platser i världen där den inte är annat än en bit papper. Tyvärr finns det många sådana platser även i Europa, en kontinent där skyddet av de mänskliga rättigheterna som en av demokratins grundprinciper föddes. EU, som helt klart är världsledande när det gäller de mänskliga rättigheterna, gör betydande insatser för att se till att åtminstone minimistandarder i fråga om skyddet av de mänskliga rättigheterna garanteras på andra platser i världen. Därför vill jag gratulera min kollega Laima Liucija Andrikienė till att ha utarbetat ett heltäckande betänkande och för att ha riktat uppmärksamheten på den komplicerade situationen världen över. Jag hoppas att detta betänkande ska bidra till att förbättra situationen, och att sådana betänkanden ska bli kortare i framtiden.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för årets betänkande om mänskliga rättigheter eftersom det omfattar både länder som ligger geografiskt nära och långt bort från EU. I betänkandet uppmanar Europaparlamentet Kina, det land som utför störst antal avrättningar, att offentliggöra siffrorna över sina avrättningar för att därmed medge en öppen analys och diskussion i frågan. Det borde uppmuntra landet att påskynda avskaffandet av detta barbariska straff. Å andra sidan är det en skam att dödsstraffet fortfarande tillämpas i Förenta staterna. I betänkandet redovisas oron över barn som är indragna i eller som på annat sätt drabbas av väpnade konflikter eller som till och med tvingas att aktivt delta i dem. I mina ändringsförslag till betänkandet, som antogs av Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor, uppmanade jag kommissionen och rådet att se till att EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter är obligatoriska i förbindelserna med tredjeländer. Jag vill också uppmana EU:s och FN:s institutioner att omedelbart vidta åtgärder för att avväpna, återanpassa och integrera barn som har deltagit aktivt i krig.

Jag uppmanar de nordkoreanska myndigheterna att ta konkreta och tydliga steg i riktning mot en förbättring av de mänskliga rättigheterna. Jag uppmanar Pyongyang att låta internationella experter kontrollera alla typer av interneringsanläggningar och att släppa in FN:s särskilda rapportörer i landet. Jag uppmanar också de nordkoreanska myndigheterna att lyfta restriktionerna för de internationella tjänstemännens möjligheter att övervaka hur hjälpen fördelas och att se till att den internationella hjälpen verkligen når dem som behöver den.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området innehåller en heltäckande redovisning av brotten mot de mänskliga rättigheterna i världen. Europaparlamentets fasta beslutsamhet och långvariga ansträngningar att försvara de mänskliga rättigheterna och demokratin i världen genom att tillämpa en fast och effektiv politik till försvar för de mänskliga rättigheterna i EU bör framhållas i sammanhanget.

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande öppnas en ny historisk möjlighet att hantera de luckor som fortfarande finns i EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati. Jag vill därför förena mig med föredraganden och uppmana Europeiska utrikestjänsten att fullt ut uppfylla Lissabonfördragets syfte och anda och att tillse att respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna står i centrum insatserna inom olika delar av EU:s utrikespolitik.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) I går tilldelade Europaparlamentet den kubanske medborgaren Guillermo Fariñas Sacharovpriset för yttrandefrihet i hans frånvaro. Guillermo Fariñas stol var tom, eftersom den kubanska regeringen inte skulle tillåta honom att återvända hem. Detta är ett chockerande och symboliskt exempel som kan fungera som en brutal påminnelse om att läget vad gäller mänskliga rättigheter inte förbättras i världen. Dödsstraffet som tillämpas i vårt närområde, i Vitryssland, avrättning genom hängning och stening i Iran, kvinnlig könsstympning i Somalia, massvåldtäkter i Demokratiska republiken Kongo, journalister som mördas i Ryssland, 215 miljoner barn som arbetar, godtyckliga arresteringar, orättvisa rättegångar, censur och många andra barbariska händelser kräver ett fast och kompromisslöst agerande från EU:s sida.

I betänkandet som antogs i dag kräver föredraganden att vi placerar de mänskliga rättigheterna i hjärtat av EU:s utrikespolitik, i dess utvecklings-, försvars-, handels-, fiskeri-, invandrings- och rättspolitik. Dessa värdens universalitet måste bli viktigare än realpolitiken, något som vi än en gång fick bevittna ett cyniskt exempel på den 10 december 2010 när 15 länder fegt reagerade på Kinas uttryckliga önskan att bojkotta utdelningen av Nobels fredspris till den kinesiske medborgaren Lu Xiaobo.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Laima Liucija Andrikienė till hennes utmärkta arbete. Parlamentets årliga betänkande om de mänskliga rättigheterna – årets betänkande avser 2009 – är en viktig händelse för alla som är intresserade av frågan. Just årets upplaga är viktigare än någonsin, eftersom det är det första betänkandet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, ett fördrag som ger EU ökade befogenheter inom utrikespolitiken. Det största hoppet för de mänskliga rättigheterna är faktiskt att Lissabonfördraget genomförs på det utrikespolitiska området. Europeiska utrikestjänsten måste återspegla fördragets prioriteringar och anda.

En av de viktigaste frågorna för en konsekvent utrikespolitik bör vara främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Till sist vill jag framhålla att parlamentets årliga betänkande om mänskliga rättigheter inte bara redovisar en lång rad av problem, där finns också förslag på lösningar. I betänkandet konstateras att dödsstraffet avskaffats i flera länder och att det gjorts framsteg när det gäller våld mot kvinnor, skydd av barnen, kamp mot tortyr, skydd av människorättsaktivister, främjande av demokrati och religionsfrihet etc.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Som vanligt innehåller sluttexten både goda och dåliga nyheter. Bland de positiva punkterna: För det första antogs ändringsförslaget om Sergej Magnitskij med stor majoritet (318 röster för, 163 röster emot och 95 nedlagda röster). Samtliga ändringsförslag från S&D och ALDE antogs (LGBT, dödsstraff/dödliga injektioner). Två ändringsförslag från GUE antogs (lika tillgång till sjukvård/behandling och Colombia). Bland de negativa nyheterna måste vi emellertid framhålla att de båda ändringsförslag som lades fram av föredraganden (PPE) avseende EU:s instrument för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) och behovet av att ägna fler projekt åt demokrati i stället för mänskliga rättigheter antogs.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Laima Liucija Andrikienės betänkande för jag anser att vi än en gång måste understryka att respekten för de mänskliga rättigheterna är en återspegling av det moderna samhället. Alla människor föds fria och jämlika, och det är helt klart vår skyldighet att göra allt vi kan för att se till att detta gäller över hela världen. Trots att EU:s utrikespolitik har gjort betydande framsteg på senare tid är vägen mot målet att anta en gemensam och konsekvent politik för att främja de mänskliga rättigheterna fortfarande lång.

För det första måste rådet och kommissionen förbättra EU:s kapacitet att snabbt reagera på kränkningar i tredjeland. Vi måste sträva efter att tillämpa och befästa de mänskliga rättigheterna i vårt dagliga arbete, till att börja med genom ett fast fördömande av dödsstraffet från hela EU. Låt mig i det sammanhanget avsluta genom att återge något som Mahatma Gandhi sade, nämligen att skyddet av de mänskliga rättigheterna är en nödvändig förutsättning för fred. Det får vi aldrig glömma.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Betänkandet om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området ger en närmast fullständig översikt över människorättsproblemen i världen. Betänkandet tar också upp nya typer av människorättsproblem, till exempel skyddet av mänskliga rättigheter i samband med kampen mot terrorism. Tack vare ändringsförslaget från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har ett kapitel inkluderats om de mänskliga rättigheternas roll inom den nyetablerade Europeiska utrikestjänsten. Detta är mycket viktigt med tanke på Europeiska utrikestjänsten som ett nytt instrument kan ge oss en möjlighet att se över EU:s politik på människorättsområdet och försvara de mänskliga rättigheterna över hela världen på ett mer konsekvent och beslutsamt sätt. Jag stöder därför till 100 procent förslaget om att utse en hög representant som löpande ska samordna EU:s människorättspolitik tillsammans med sin tjänsteenhet. Vi har fortfarande långt kvar, men Europaparlamentet kommer att hålla ett vakande öga på detta. Och det är oerhört positivt.

- Betänkande: Arlacchi (A7-0333/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om en ny strategi för Afghanistan. Internationellt stöd ska skickas direkt till den afghanska myndigheterna för att därigenom undvika mellanhänder. När det gäller fredsprocessen bör EU låta Karzai-regeringen själv bestämma vilka parter den vill föra en dialog med, samtidigt som man insisterar på följande förutsättningar: Al-Qaida ska förbjudas, vallmoodlingen ska elimineras och man ska visa vilja att upprätta en grundläggande respekt för de mänskliga rättigheterna. När det gäller utbildningen av poliser håller jag med om att man inte bara bör fokusera på att öka antalet poliser och soldater utan på utbildning, organisation och polisstyrkornas förbindelser med parallella rättsvårdande institutioner.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för denna resolution och stödde en pragmatisk strategi i Afghanistan och den nya politik mot rebellerna som avser att skydda lokalbefolkningen och återuppbygga områden där säkerheten har garanterats. Den nya politiken mot rebellerna måste få tid att visa resultat, det bör finnas en politisk lösning och förhandlingar med alla sidor bör äga rum. Jag är övertygad om att alla eventuella långsiktiga lösningar måste omfatta konkreta åtgärder för att utrota fattigdom, underutveckling och diskriminering av kvinnor, samtidigt som man stärker respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, förbättrar mekanismerna för tvistlösning, garanterar att opiumodlingen upphör och satsar på att bygga upp en stabil stat. Samtidigt bör Afghanistan integreras i det internationella samfundet och al-Qaida bör förbjudas att verka i landet. Vi måste hedra alla män och kvinnor som tjänstgjort i de allierade styrkorna och som offrat sina liv för att försvara friheten, samtidigt som vi framför våra kondoleanser till deras familjer och till alla de oskyldiga afghanska offrens familjer.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Läget i Afghanistan är fortfarande oroande. Nästan tio år efter det att den västliga koalitionen drev bort talibanerna från makten är fred och välstånd långt ifrån en vardaglig realitet för afghanerna. Den strategi som tillämpats i flera år i landet har brister och måste ändras. EU måste göra sin röst hörd i frågan och uppmärksamma misslyckandet för Förenta staternas polisstyrka i området. Våra trupper har kört fast och det verkar inte finnas några möjligheter att lämna landet under sådana förhållanden. Därför röstade jag för Europaparlamentets resolution, där parlamentet kräver en ny strategi för Afghanistan. Systemet som har gällt hittills måste ändras. Vi måste ta itu med korruption och slöseri så att det internationella stödet äntligen kan spela den roll det var tänkt. Freden kommer tillbaka genom civila insatser. Koalitionens kontroll av dessa medel måste vara strängare. Å andra sidan måste vi sluta lägga oss i Afghanistans inre affärer. Den afghanska regeringen måste vara fri att hitta sina egna metoder för samexistens med alla de olika grupper som utgör det afghanska samhället. Vägen mot utveckling är fortfarande lång och vi får inte äventyra dessa ömtåliga balanser.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag lade ner min röst i omröstningen om den nya strategin för Afghanistan. Betänkandet innehåller verkligen flera positiva punkter och det beskriver de mycket olyckliga aspekterna av det nuvarande läget och det internationella samfundets ansvar, framför allt Natos, EU:s och medlemsstaternas. Alla är de på något sätt engagerade i kriget i Afghanistan och i ”ledningen” av dess ”återuppbyggnad”. I betänkandet påpekar man även att de pengar och det internationella stöd som delas ut aldrig når det afghanska folket. Detta visar också hur negativt och absurt det är att utländska trupper finns kvar i Afghanistan, eftersom det, bortsett från de mänskliga offren, visar sig att situationen har försämrats vad gäller det afghanska folkets fattigdom, respekten för kvinnornas rättigheter, den kraftiga ökningen av antalet opiumskördar och till och med genom framväxten av maffiaorganisationer och korruption genom det privatiserade säkerhetssystem som tillämpas av USA. Dessvärre har emellertid ändringsförslagen från de konservativa, som strider mot andan i ursprungstexten, ändrat betänkandet. Nu välkomnas en ny politik mot rebellerna, president Barack Obamas tidsplan införs och man kräver ett närmare samarbete mellan EU, Nato och USA, samtidigt som det framhålls att det är både effektivt och nödvändigt att trupperna stannar kvar och säkrar området.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Nio år efter det att det militära ingripandet i Afghanistan inleddes är detta fortfarande förmodligen den största utmaning som Europa och dess allierade står inför i fråga om utländsk intervention och global säkerhet. Sanningen är att under det senaste decenniet har säkerheten i området försämrats trots en stark och kontinuerlig internationell närvaro i Afghanistan. Terrorister får fortfarande stöd och träning och dessutom är de viktigaste socioekonomiska faktorerna otillfredsställande. För närvarande bör därför det internationella samfundets och Europas huvudmål vara att främja bildandet av en stark och stabil regering så att fredsprocessen får fortsatt stöd i den utsträckning den respekterar de tre grundtankar som anges i betänkandet: i) Afghanistans åtagande att förbjuda al-Qaida i landet, ii) utrotande av vallmoodlingen och kamp mot droghandeln och iii) viljan att etablera en grundläggande respekt för mänskliga rättigheter.

Mot denna bakgrund och i enlighet med det internationella åtagandet inom Nato bör den militära närvaron i Afghanistan gradvis trappas ned samtidigt som man bibehåller ett internationellt stöd för fredsbevarande och säkerhet i syfte att uppnå stabilitet efter insatserna.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. – (IT) Tack vare de många viktiga ändringsförslag som lagts fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) som gjorde betänkandet mindre ideologiskt och mer pragmatiskt och ökade möjligheterna att uppmärksamma de olika kritiska områden som upptäckts under drygt nio års operationer i Afghanistan, är detta betänkande förmodligen den bästa kompromiss som kan uppnås i dag om EU:s nya strategi i Afghanistan. De ändringsförslagen gjorde det också möjligt att hitta positiva synpunkter och utvecklingslinjer som kan göra det internationella samfundets närvaro effektivare och främja ett fullständigt överlämnande av suveräniteten till de afghanska myndigheterna.

Enbart en militär reaktion räcker inte, det stämmer. Men det är en absolut nödvändig förutsättning för att försvaga talibangrupperna och tvinga dem att skära av alla band med al-Qaida och sätta sig runt förhandlingsbordet. Att förhindra civila massakrer är naturligtvis ett prioriterat mål, men vi får inte avhända oss möjligheten att utnyttja obemannade flygplan som är så effektiva i områdena kring gränsen mot Pakistan.

Engagemanget i EU:s polisuppdrag i Afghanistan (Eupol) måste förstärkas så att vi kan fortsätta utbilda poliser som kan bevara den allmänna ordningen. Utbildningen av domare och förvaltningstjänstemän bör utökas för att främja en förstärkning av de afghanska institutionerna, minska korruptionen och bygga upp förutsättningar för att återlämna Afghanistan till afghanerna.

  Joe Higgins (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) I detta betänkande redovisas många av de problem som för närvarande finns i Afghanistan. Betänkandet är kritiskt mot Natos och USA:s roll som ockupationsstyrka och kränkningarna av mänskliga rättigheter i Afghanistan, framför allt det skärpta kvinnoförtrycket och den ökade fattigdomen. Antikrigsrörelsen har varnat för dessa problem sedan kriget inleddes. Men jag lade ned min röst, för jag kan inte ställa mig bakom föredragandens stöd för ockupationen och den förstärkning av insatserna som Obamaadministrationen har genomfört. Jag lade ned min röst på grund av ändringsförslag som kräver mer stöd åt den afghanska staten. Jag stöder att man respekterar det afghanska folkets suveränitet, men Karzai-regimen är korrumperad och återspeglar inte majoritetens vilja i Afghanistan. Jag vill att allt stöd ska kontrolleras i demokratisk ordning av småjordbrukare, arbetare och fattiga i Afghanistan. Jag konstaterar att man i betänkandet hedrar de soldater som har dödats och det afghanska folk som är offer för detta krig. Men jag kan inte instämma i påståendet att soldaterna dött ”i försvar för friheten”. Detta är ett krig som förs för att tillgodose de största imperialistiska makternas intressen och inte för att tillgodose vanliga människors intressen.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Vart försvinner våra pengar i Afghanistan? Jag är nöjd med förslaget till resolution om en ny strategi för Afghanistan. I betänkandet framhålls tydligt de många problem som landet plågas av.

Det finns ingen militär lösning för Afghanistan, något som också sägs i betänkandet. Om trupperna inte har kunnat skapa fred i Afghanistan, så gäller detsamma för de pengar vi har öst in. Enligt betänkandet har över 40 miljarder US-dollar i internationellt stöd getts till landet mellan 2002 och 2009. Av dessa 40 miljarder gick bara sex miljarder till den afghanska regeringen och återstående 34 miljarder fördes in i landet från andra håll. Så mycket som 70–80 procent av stödet har aldrig nått de avsedda mottagarna, det afghanska folket.

Dessutom uppgick kostnaden för kriget i Afghanistan under perioden 2001–2009 till över 300 miljarder US-dollar. Men dessa enorma summor hjälper inte det afghanska folket ett dugg. I stället är det till exempel vapenindustrin, legosoldaterna och de internationella företagen som drar nytta av de pengar som spenderas i Afghanistan. Det är viktigt att betänkandet faktiskt understryker dessa olyckliga omständigheter.

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) Jag stöder verkligen betänkandets krav på insatser för att återuppbygga Afghanistan och förbättra läget vad gäller de mänskliga rättigheterna. Det kan inte förnekas att säkerhetsläget i Afghanistan i dag är betydligt bättre än det var för nio år sedan. Människor lever i ett friare samhälle, flickor kan få utbildning och tillgången på sjukvård är betydligt bättre än under talibanregimen. Men det återstår fortfarande allvarliga problem, problem där det inte har gjorts några framsteg. Detta gäller framför allt kriget mot narkotika, vilket med rätta framhålls i betänkandet. Enligt experterna kommer 92 procent av världens opium från Afghanistan och distribueras sedan över världen, inklusive EU. Vi måste tänka på att odlingen av opiumvallmo utgör en viktig inkomstkälla på landsbygden, där det är svårt att hitta andra utkomstmöjligheter. Därför är det ingen effektiv lösning att förstöra vallmoodlingarna om man inte erbjuder bönderna alternativa möjligheter att försörja sig.

Den afghanska regeringen måste bli bättre på att utnyttja internationellt stöd för att utveckla småföretag och jordbruk i regioner där man för närvarande odlar opium. EU:s investeringar i Afghanistans återuppbyggnad är betydande, men mycket återstår fortfarande att göra. Det viktigaste är att garantera säkerheten. Jag vill understryka att ett för tidigt tillbakadragande av styrkorna från Afghanistan inte bara skulle vara farligt för lokalbefolkningen och utgöra ett hot mot den demokratiska världen. Det skulle också förstöra allt det goda som har uppnåtts i Afghanistan. Det finns människor som har betalat ett högt pris för freden i Afghanistan och vi får inte svika dem.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Föredraganden valde att koncentrera sig på fyra områden där han anser att riktade insatser skulle kunna åstadkomma verkliga förändringar: internationellt stöd, konsekvenserna av den nyligen lanserade fredsprocessen, effekten av polisutbildning och eliminerandet av opiumodlingen. Även om jag inte stöder alla föredragandens slutsatser så röstade jag för detta väl genomtänkta och nyttiga bidrag till diskussionen om Afghanistan.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Betänkandet om en ny strategi för Afghanistan bör betraktas som positivt, så jag röstade för det. De enorma problem som fortfarande finns i Afghanistan i dag, vart och ett unikt och av oerhörd betydelse för framtiden i detta land i Mellanöstern, måste hanteras med en ny strategi med helt nya prioriteringar jämfört med vad som hittills har skett.

Huvudfrågan, vilket mycket riktigt framgår av det betänkande vi ska rösta om, är det faktum att det inte kan bli någon fred i Afghanistan utan att staten först tar ansvar för att garantera säkerheten för sina medborgare. I det avseendet hoppas jag att föredraganden ska omvärdera den del i vilken han diskuterar användningen av obemannade flygplan, kanske genom ett muntligt ändringsförslag.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Detta betänkande ger en katastrofal bild av konsekvenserna av ett Nato-lett krig i Afghanistan med EU:s medverkan och stöd. Det är beklagligt att betänkandet inte innehåller några fördömanden av kriget som sådant och att det finns en oklarhet i valet mellan att bibehålla Natos militära styrkor ute på fältet och att börja det nödvändiga tillbakadragandet. Trots alla de viktiga kritiska synpunkter som betänkandet innehåller, lägger jag ned min röst.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Ett av huvudskälen till att jag inte stödde detta betänkande var att det inte innehåller förslag om att omedelbart dra tillbaka de europeiska styrkorna, utan till och med ”välkomnar och stöder” planen att förstärka EU:s insatser. På samma sätt ifrågasätts knappast den internationella säkerhetsstyrkans (Isaf) roll och de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts. Jag tycker det är positivt att betänkandet tar upp uttalandena från general Stanley McChrystal, som förnekar att al-Qaidas närvaro i landet är tillräckligt stor för att motivera att man har trupper i Afghanistan. Jag tycker också det är positivt att betänkandet innehåller krav på att man så snart som möjligt ska upphöra med att låta polisutbildningen skötas av privata entreprenörer, tillsammans med det beaktandeled där det sägs att man inte kan skönja något självklart slut på kriget i Afghanistan på grund av den militarism och krigshysteri som har dominerat hittills. Jag stödde inte betänkandet. Mitt fasta och konsekventa stöd för pacifistiska värderingar gjorde att jag kritiserade betänkandet, vars anda och fokus fullständigt strider mot behovet av att demilitarisera EU:s utrikespolitik och dess externa förbindelser.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Föredraganden har i stort sett gjort en korrekt bedömning av läget i Afghanistan. Han är medveten om att resurser och trupper sätts in fullständigt felaktigt i Afghanistan och att ytterligare resurser och trupper inte kommer att kunna ändra på detta. Han har helt korrekt insett att koalitionens närvaro och föraktfulla beteende är huvudskälet till att den totalt avvisas av lokalbefolkningen. Han är också medveten om att det är omöjligt att tvinga på det afghanska folket demokrati och västerländska värderingar. Men föredraganden måste kritiseras för att dröja vid frågor som kvinnors rättigheter. Även om de är nog så viktiga, är de nämligen helt oacceptabla på lokal nivå och kan därför ytterligare försvåra hela fredsprocessen.

Trots att han beskriver truppernas negativa effekter kräver föredraganden dessutom mer soldater och mer resurser till Afghanistan. Jag anser fullt och fast att konflikten i Afghanistan är ett orättfärdigt krig och att den fortsatta ockupationen av landet inte är till fördel för vare sig Europa eller Afghanistan. Europas första försvarslinje går inte genom Hindu Kush. Därför röstade jag emot detta betänkande.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) De av EU:s medlemsstater som kämpar vid USA:s sida i kriget i Afghanistan bör dra tillbaka sina trupper från landet så snart som möjligt. Kriget i Afghanistan har snart hållit på i nio år och det finns fortfarande inga tecken på förbättringar av säkerhetsläget. Tvärtom ökar de islamistiska talibanernas styrka. Europa slösar bort sina resurser i stället för att sätta in dem där de verkligen behövs, till exempel vid EU:s gräns mot Balkan. Det är svårt att förstå vilka europeiska intressen som faktiskt försvaras i Hindu Kush. Huvudmålet förefaller inte vara att skapa demokrati i Afghanistan enligt västerländsk modell, som amerikanerna hävdar. I stället spelar ekonomiska intressen en avgörande roll, framför allt eftersom man enligt New York Times beräknar att det ligger naturresurser till ett värde av cirka en miljard US-dollar begravda i Afghanistan. Tydligen måste EU hjälpa USA att exploatera dessa rikedomar utan några störningar. Därför röstade jag emot detta betänkande.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande om en ny strategi för Afghanistan utarbetades efter ett möte i rådet (utrikesfrågor) där man diskuterade hur man ska gå vidare med att genomföra handlingsplanen för Afghanistan och Pakistan, och där den första sexmånaders lägesrapporten lades fram.

Jag stöder helt strategin att skydda befolkningen och återuppbygga områden där säkerheten är garanterad samt politiska lösningar där alla berörda parter kallas att delta i förhandlingarna. Jag välkomnar målet att gradvis överföra ansvaret för säkerheten till de afghanska styrkorna från och med nu och fram till 2014.

Jag stöder oreserverat Europaparlamentets uppmaning till kommissionen att garantera fullständig insyn i det finansiella stöd som ges till den afghanska regeringen, internationella organisationer och lokala icke-statliga organisationer. Det är bara genom ett helt öppet system som vi kan lämna ett konsekvent stöd och lyckas återuppbygga och utveckla Afghanistan, vilket är slutmålet.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Pino Arlacchi. I betänkandet som antogs i dag föreslås att EU:s nya strategi för Afghanistan ska bygga på fyra nyckelfaktorer: fullständigt stöd för fredsförhandlingarna mellan Karzai-regeringen, talibanerna och andra rebellgrupper, en omfattande utbildningsplan för den afghanska polisen, eliminerandet av opiumodlingarna och ett stopp för den internationella bidragsskandalen där 80 procent av stödet försvinner under färden från givarländerna till Afghanistan. När det gäller den sista av dessa punkter är det väl känt att det internationella stödet för Afghanistan används för mutor, olika former av ”legaliserad korruption” och olika slags ren stöld, ofta finansiering av fienden.

Sedan 2002 har enbart EU lagt ut åtta miljarder euro på detta plågade land. Trots detta har barnadödligheten ökat, läskunnigheten minskat och antalet personer som lever under fattigdomsstrecket har ökat med 130 procent under de senaste sex åren. För att åtgärda bristen på samordning och kommunikation mellan olika internationella givarländer vill EU att man inrättar en central databas för allt EU-stöd och anslår stöd direkt till specifika projekt som genomförs i partnerskap med afghanska institutioner.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Dagens betänkande bygger på de omfattande samråd som föredraganden har deltagit i under de senaste sex månaderna om läget i Afghanistan och landets förbindelser med det internationella samfundet. I betänkandet görs ett försök att förklara varför så få resultat har uppnåtts i Afghanistan trots de enorma belopp och ansträngningar som satsats under den senaste nio åren. Avståndet mellan hopp och verklighet i Afghanistan har blivit tydligare än någonsin och en ny EU-strategi för landet bör ha detta som utgångspunkt. Betänkandet inriktas uteslutande på fyra områden där riktade åtgärder skulle kunna åstadkomma verkliga förändringar: internationellt stöd, effekterna av den nyligen lanserade fredsprocessen, effekterna av polisutbildning och eliminerandet av opiumodlingen.

  Geoffrey Van Orden (ECR), skriftlig. – (EN) I detta betänkande finns ett par nyttiga synpunkter om Natos Isaf-uppdrag, om de allvarliga problemen med analfabetism och diskriminering av kvinnor, om den grasserande korruptionen och behovet av nya idéer. Föredraganden hade kunnat sluta där. Men han kunde inte motstå frestelsen att kritisera koalitionen och därmed indirekt USA. I betänkandet görs ett försök att upphöja EU:s roll genom att förespråka ökad ”EU-finansiering” när behovet uppenbarligen inte är mer pengar utan bättre kontroll och användning av de enorma belopp som redan spenderats. ECR lade därför ned sin röst.

- Betänkande: Szájer (A7-0355/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution, eftersom jag anser att Europaparlamentet med detta dokument stärker sin roll i förbindelserna med kommissionen. Jag håller med utskottet för utrikesfrågor om att det är mycket viktigt för Europaparlamentet att kunna utöva sina befogenheter fullt ut och i rätt tid. Kommissionen måste aktivt informera Europaparlamentet om alla förslag till åtgärder, ändrade förslag till åtgärder och slutgiltiga förslag till åtgärder som kommissionen tänker anta enligt artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det anges att om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs och genomförandebefogenheterna tilldelas kommissionen, ska medlemsstaterna ha exklusiva befogenheter att kontrollera kommissionens genomförandeakter. Mot bakgrund av att de genomförandeakter som ska antas enligt instrumenten för externt finansiellt stöd är specifika till sin natur och politiskt känsliga, och i linje med de rutiner som inrättats genom den demokratiska granskningsdialogen, bör Europaparlamentet ha en möjlighet att bidra till processen som leder till utarbetandet av de genomförandeakter som ska antas enligt instrumenten för externt finansiellt stöd.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) I EU:s arkitektur har kommissionen en roll som i mångt och mycket påminner om regeringens i en normal stat. Kommissionen har lagstiftningsinitiativet, men också befogenhet att genomföra förordningar, direktiv och beslut. Kommissionen kan därför betraktas som EU:s verkställande gren. Den har härledda befogenheter som gör att den kan vidta åtgärder för att genomföra texter som antagits genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Precis som förordningar och cirkulär i Frankrike måste respektera gällande lagar är inte heller kommissionens genomförandeakter fristående från EU:s lagar. Det finns emellertid en möjlighet att kommissionen överskrider sina befogenheter när den utövar sin naturliga befogenhet att genomföra bestämmelser, i de flesta fall utan att nödvändigtvis sträva efter att göra det. Av demokratiska skäl är det EU:s övriga institutioner som ska övervaka kommissionens verksamhet så att maktfördelningen respekteras. Därför röstade jag för detta förslag till förordning om de allmänna principerna för medlemsstaternas kontroll av kommissionens genomförandebefogenheter.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag kunde inte rösta för detta betänkande eftersom man offrar några av Europaparlamentets nyvunna befogenheter på området för internationell handel för att lyckas nå en överenskommelse med rådet om genomförandebefogenheter på andra områden.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Kommissionens förslag är en medveten attack mot demokratin. I detta betänkande nöjer man sig med att ändra förslaget utan att fördöma detta faktum. Kommissionen är den enda grupp av tjänstemän i världen som står utanför sin regerings (dvs. rådets) kontroll. Jag kommer att rösta emot denna senaste auktoritära åtgärd.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det har alltid gjorts försök att centralisera makten inom EU. De ansträngningarna verkar ha ökat på senare tid, parallellt med en ökning av byråkratin, trots alla uttalanden om motsatsen. Det måste förbli en fråga för medlemsstaterna att besluta vilka befogenheter de vill överlämna till EU och/eller kommissionen. Detta kan inte ändras genom EU-domstolens domar, som i åratal verkar ha följt principen om en centraliserad stat. På samma sätt kan inte Lissabonfördraget utnyttjas i detta syfte, och man får inte heller försöka uppnå sådana mål med ursäkten att det handlar om krishantering. I teorin finns det en tydlig acceptans för subsidiaritetsprincipen. Men i praktiken kringgår man den ofta eller struntar i den. Jag röstade för betänkandet eftersom det bryter mot den trenden.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Den kompromiss som uppnåtts innebär att handelspolitiken, inklusive instrumenten för handelsförsvar, kan inkluderas i det allmänna kommittéförfarandet. Denna strategi ligger helt i linje med såväl andan som innehållet i Lissabonfördraget. Framför allt stöder jag helhjärtat behovet av att stärka beslutsfattandet och genomförandeprocessen och ge kommissionen de instrument som behövs för att hävda EU:s, medlemsstaternas och samtliga ekonomiska operatörers gemensamma intressen. Jag stöder principen om att kommissionen ska anta slutgiltiga antidumpningsåtgärder och motåtgärder och att medlemsstaterna ska anta eller avslå dem med kvalificerad majoritet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter motiveras av de nya reglerna om genomförandeakter som infördes genom Lissabonfördraget.

Detta är en känslig fråga, inte minst på jordbruks- och fiskeriområdet. Enligt det nuvarande systemet för kommittéförfaranden svarar den gemensamma jordbrukspolitiken för huvuddelen av alla akter.

Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste de nuvarande reglerna om kommittéförfarandet ersättas av delegerade akter och genomförandeakter enligt artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Problemen med att anpassa den befintliga lagstiftningen efter bestämmelserna i Lissabonfördraget är oerhört relevanta, framför allt för den politik på olika områden, till exempel jordbruks- och fiskeripolitiken, som inte har antagits enligt medbeslutandeförfarandet.

Endast ett test av den nya lagstiftningen, som kraftigt ändrats av Europaparlamentet och rådet, kommer att kunna ange om den utstakade vägen resulterar i ett effektivt genomförande av EU:s politik på olika områden.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Överlag mottogs betänkandet väl av alla grupper, och de ändringsförslag som utskottet har lagt fram återspeglar den överenskommelse som nåtts med rådet och kommissionen vid första behandlingen. Vår grupp är för överenskommelsen.

Resolutionsförslag B7-0733/2010

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen eftersom det finns behov av en permanent krismekanism för att skydda euroområdets finansiella stabilitet. Den europeiska stabilitetsmekanismen och/eller en europeisk valutafond bör bygga på solidaritet, regleras av stränga villkor och finansieras genom bland annat de böter som åläggs medlemsstaterna till följd av förfaranden för att hantera alltför stora underskott, skulder eller obalanser. Jag anser även att det är viktigt att finansieringen av den permanenta krismekanismen måste bygga på ”principen om att förorenaren betalar”, vilket innebär att medlemsstater som skapar större risker med sina underskott och skuldbördor bör finansiera en större andel av de totala tillgångarna. Dessa påföljder skulle vara ett sätt att undvika finansiella och ekonomiska kriser i euroområdet, liknande den som uppkom i Grekland för några månader sedan och som fortfarande pågår.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kriget mot arbetstagarna, egenföretagarna och småbrukarna är ett strategiskt val av de borgerliga regeringarna och EU för att gynna storfinansens lönsamhet. Skulden och underskottet är bara en förevändning. Alla de nationella regeringarna i euroområdets medlemsstater och EU uppmanas att i allt större utsträckning införa och tillämpa ännu mer hänsynslösa, barbariska och arbets- och gräsrotsfientliga åtgärder under samordning av EU, ECB och IMF. Höjdpunkten kommer att bli stödmekanismen, som i grund och botten är en mekanism för bankrutt. Debatten om resurser och delaktighet av privatkapital är bara ett sätt att vilseleda arbetstagarna. Syftet är att se till att penningväldet inte rämnar. Storfinansen gör marknaderna mer tillgängliga för absolut reglering av EU-mekanismer och ändringar genom Lissabonfördraget i denna riktning, i syfte att garantera vinster genom att överutnyttja arbetstagarna och lägga beslag på den välfärd som de producerar. Förbättrade ramar för ekonomisk styrning införs för att kontrollera kapitalistiska omstruktureringar och gradvis öka angreppen mot arbetstagarnas liv och rättigheter. Mot bakgrund av detta fullständiga angrepp från storfinansen och plutokratin finns det ett skriande behov av en bredare samstämdhet på gräsrotsnivå för att radikalt vända maktförhållandet till förmån för gräsrotsrörelsen och för att finna en väg ut ur EU, mot gräsrotsmakt och gräsrotsekonomi.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Torsdagen den 16 december 2010 enades stats- eller regeringscheferna om att upprätthålla de finansiella solidaritetsmekanismer som inrättades för flera månader sedan som ett svar på krisen. Syftet med detta är att garantera eurons stabilitet i sin helhet, ifall det uppstår svårigheter i en eller flera medlemsstater i euroområdet. Beviljandet av finansiellt stöd kommer dock även framöver att omfattas av stränga villkor, vilket jag anser är nödvändigt. Så gör även parlamentet i sin resolution, och jag välkomnar detta åtagande från medlemsstaternas sida, som tyder på äkta europeisk solidaritet. Osviklig solidaritet är i dag det bästa svaret vi kan ge marknaderna.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) I år har viktiga beslut fattats i syfte att inrätta ramar inom EU för ekonomisk styrning och finansiell tillsyn. I EU kommer Europeiska systemrisknämnden (ESRB) att ansvara för makrotillsynen av det finansiella systemet, så att man undviker perioder med omfattande finansiella svårigheter och bidrar till att den inre marknaden fungerar smidigt, i syfte att se till att den finansiella sektorn varaktigt bidrar till ekonomisk tillväxt. Jag samtycker till förslaget om att inrätta en permanent europeisk stabilitetsmekanism och på så sätt förbättra ramarna för ekonomisk styrning ytterligare, i syfte att garantera en effektiv och rigorös ekonomisk övervakning och samordning, som ska inriktas på förebyggande åtgärder. Jag samtycker till förslaget i resolutionen om att medlemsstaterna utanför euroområdet bör medverka i skapandet av en sådan mekanism och att de bör ha möjlighet att få finansiellt stöd om så krävs.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution, i vilken man diskuterar medlemsstaternas behov att upprätta en permanent krismekanism för att skydda euroområdets finansiella stabilitet i sin helhet. Syftet med denna mekanism är att skapa en effektiv och rigorös ekonomisk övervakning och samordning, som ska inriktas på förebyggande åtgärder och avsevärt minska sannolikheten för en framtida kris. För att rationalisera de nuvarande förfarandena för samordning av den ekonomiska politiken och undanröja överlappningar så att EU-strategin blir begriplig för marknadsaktörerna och medborgarna är det nödvändigt att närma sig ett helhetstänkande och genomföra förändringar i beslutsprocessen. Jag instämmer i att vi måste stärka Europaparlamentets medverkan, så att man förbättrar den demokratiska ansvars- och redovisningsskyldigheten och förlitar sig på kommissionens sakkunskap, oberoende och objektivitet. Eftersom den europeiska stabilitetsmekanismen ska komplettera den nya ramen för förstärkt ekonomisk styrning uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett meddelande, efter samråd med ECB, med en ingående beskrivning av denna permanenta krismekanism.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om att upprätta en permanent krismekanism för att skydda euroområdets finansiella stabilitet, med tanke på att detta slags mekanism har blivit en nödvändighet i den rådande ekonomiska och finansiella krisen.

Jag stöder även resolutionen eftersom man kräver att mekanismen ska inspireras av gemenskapsmetoden, vilket inbegriper beslutsfattande på gemensam europeisk nivå. Det är en fördel för alla medlemsstater att ha en permanent krismekanism, även för dem som ännu inte har antagit euron som valuta, med tanke på de europeiska ekonomiernas beroende av varandra.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot den här resolutionen, eftersom vi inte instämmer i de ställningstaganden som görs angående medlemsstaternas finansiella problem, utan att man tar hänsyn till deras orsaker och utan att man föreslår grundläggande åtgärder för att komma fram till en fullständig lösning. Sådana lösningar innefattar ett omedelbart avskaffande av stabilitets- och tillväxtpakten, en omedelbar ändring av Europeiska centralbankens bestämmelser och riktlinjer, ett omedelbart slut på liberaliseringen av kapitalmarknaden och derivatmarknaden samt ett omedelbart avskaffande av skatteparadis.

Eftersom EU inte vill vidta några av dessa åtgärder väljer man att göra sådana ställningstaganden som knappast minskar det nuvarande problemet, men som fortfarande innebär en stark tillit till den finansiella marknaden och de rikare länderna.

I resolutionen insisterar man även på att införa böter för de medlemsstater som brister i efterlevnaden av de bestämmelser som fastställts, särskilt inom stabilitets- och tillväxtpakten, vilket kommer att förvärra situationen generellt i de länder som har svagare ekonomier.

Detta innebär att de stora makternas intresse är viktigast, till exempel Tysklands, och att den så ofta utbasunerade solidariteten fortfarande saknas.

  Jim Higgins, Seán Kelly, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE), skriftlig. – (EN) Vi röstade mot förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, men vi vill inte förkasta andra viktiga aspekter i betänkandet. Vårt stöd till de allmänna bestämmelserna är alltså inte ett stöd till bolagsskattebasen.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag samtyckte till förslagen i resolutionerna, eftersom vi måste upprätta en permanent krismekanism som är trovärdig, robust, varaktig och förankrad i grundläggande tekniska realiteter och inspirerad av gemenskapsmetoden i syfte att garantera marknadsstabilitet och större säkerhet.

  Iliana Ivanova (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om en permanent krismekanism, särskilt på grund av att de texter som gäller inrättandet av en lägsta bolagsskattesats på 25 procent inom EU strukits under debatten i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Jag stöder till fullo uppfattningen att medlemsstaterna ska behålla sin nationella skattepolitik. Det är mycket viktigt att bevara skattekonkurrens som ett verktyg för att främja sammanhållning och öka EU:s ekonomiska tillväxt. Hur ska vi kunna öka EU:s konkurrenskraft om vi avskaffar ett av de bästa instrument som finns för att främja den och vad löser vi om vi uppenbarligen harmoniserar skatterna utan att alla medlemsstater samtycker? Jag stöder även förslaget om att medlemsstater som skapar större risker med sina underskott och skuldbördor bör finansiera en större del av krismekanismens totala tillgångar, eftersom detta definitivt skulle främja en sträng budgetdisciplin och öka mervärdet av att ha en ordentlig ekonomisk politik och skattepolitik.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Jag är mycket angelägen om att man upprättar en permanent krismekanism för att skydda euroområdets finansiella stabilitet. Det är en avgörande och viktig fråga för länderna i euroområdet och för de återstående medlemsstaterna i EU. Över 150 miljoner EU-medborgare lever utanför euroområdet. En stabilisering av euron kommer att göra det möjligt för dem att leva upp till sina ambitioner att ansluta sig till området och skulle även kunna skydda hela systemet mot fortsatt turbulens. Genom resolutionen löser man inga problem i sig, men den kan sända en stark signal till rådet, kommissionen och medlemsstaterna. Resolutionen för fram parlamentets bestämda avsikt att stärka unionens strategi och den europeiska solidariteten. Jag röstade för resolutionen och jag har höga förhoppningar om den.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar resolutionen och särskilt den muntliga ändringen av Stephen Hughes: ”Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att ge nödvändiga politiska signaler för att kommissionen ska kunna undersöka ett framtida system för EU-obligationer, och därvid klargöra på vilka villkor ett sådant system skulle vara av fördel för alla deltagande medlemsstater och för euroområdet som helhet.”

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) I betänkandet stöder man upprättandet av den europeiska stabilitetsmekanismen och de sociala nedskärningar som den kommer att medföra. Detta kräver fullständig överensstämmelse med Internationella valutafondens bestämmelser och innebär att kommissionen får kontroll över de nationella budgetarna. Jag röstar därför mot betänkandet, som jag fördömer.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det förslag till resolution som vi har framför oss i dag, med den missvisande titeln ”om att upprätta en permanent krismekanism”, är i själva verket ett desperat försök av EU-imperialister att knyta alla EU:s medlemsstater till samma europeiska öde, i enlighet med principen ”förenade vi stå, förenade vi falla”. Redan från början var euron ett fullständigt felbedömt påfund som var dömt att misslyckas. Det är inte möjligt att föra samman stater med helt olika nationella ekonomier genom en och samma valuta. Eftersom det inte finns någon önskan om större integration eller för överföring av skatter mellan medborgare i EU kommer det att bli nödvändigt att avskaffa den nuvarande monetära unionen och införa en hårdvalutaunion. Av denna anledning förespråkar jag att vi slutför detta företag, i stället för att låta det gå från den ena katastrofen till den andra. Jag röstar därför mot förslaget till resolution.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill upprepa det som sades under debatten i går och säga att jag är mycket glad över att ändringsförslag 12 har godtagits, även om jag hade velat lägga till en ännu mer direkt hänvisning. Vi måste hitta nya innovativa instrument för att finansiera krismekanismen. Genom EU-obligationerna skulle krismekanismen finansieras på marknaderna och locka till sig utländskt kapital och personer som vill investera, utan några negativa följder för de nationella budgetarna. En mekanism som bygger enbart på proportionellt fördelade bidrag, i form av rena reserver, skulle innebära en stor börda för medlemsstaterna, som skulle vara tvungna att hitta de pengar eller det kapital som de måste avsätta utan att få någon avkastning i gengäld. I en situation liknande den vi har för närvarande, där medlemsstaterna å ena sidan uppmanas att genomföra en sträng budgetpolitik för att minska sina underskott och skulder och å andra sidan betala bidrag för att delta i stabiliseringsfonden, finns det risk för en kollaps.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I resolutionen uppmanar man bland annat Europeiska rådet att så snart som möjligt specificera vilka fördragsändringar som behövs för att upprätta en permanent europeisk stabilitetsmekanism. Parlamentet påminner om att det välkomnar inrättandet av en finansiell stabilitetsmekanism för att ta itu med riskerna med att medlemsstaterna inte kan återbetala lån genom att delvis använda artikel 122 i EUF-fördraget som rättslig grund för denna plan, samt att det har noterat det inneboende demokratiska underskottet och bristen på ansvars- och redovisningsskyldighet när det gäller rådets beslut om räddningspaket, vilka har fattats utan att Europaparlamentet har hörts. Parlamentet begär att det ska få medverka som medlagstiftare vid kommande förslag och beslut om räddningsåtgärder och påpekar att från en rationell, praktisk och demokratisk synpunkt kan överväganden om lagstiftningspaket om ekonomisk styrning inte skiljas från de beslut som Europeiska rådet fattar om att inrätta en permanent krismekanism.

Resolutionsförslag B7-0707/2010

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen, där man efterlyser åtgärder för att återupprätta demokratin i Elfenbenskusten efter det presidentval som ägde rum den 28 november 2010. Det ivorianska konstitutionsrådet, vars ledamöter har tillsatts av den avgående presidenten, fattade det olagliga beslutet att i strid med lagstiftningen ändra det av valkommissionen meddelade valresultatet, när det är konstitutionsrådets uppgift att se till att denna lagstiftning följs. Parlamentet anser att detta beslut strider mot den vilja som det ivorianska folket uttryckte i valet. Detta beslut måste rivas upp, eftersom landet annars inte kommer att kunna ta sig ur det politiska dödläge som följt efter valet och de våldsamheter som redan har rapporterats annars kommer att öka. För medborgarnas väl och ve och för freden i landet stöder jag därför vädjan till Laurent Gbagbo och uppmaningen att han ska avgå och överlämna makten till Alassane Ouattara, som väljarna gett sina röster som ett tecken på förtroende.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Under många år var Elfenbenskusten arketypen för ett välfungerande avkoloniserat land. Detta mönstergilla föredöme för nyfunnen självständighet upplevde en avsevärd tillväxt under 1970- och 80-talen. Beklagligt nog har en latent politisk kris gradvis undergrävt Elfenbenskusten. Det senaste presidentvalet gjorde att oppositionsledaren Alassane Ouattara kom till makten. Den avgående presidenten Laurent Gbagbo vägrade att lämna ifrån sig makten. Sedan dess har landet präglats av en oerhörd förvirring. Två parter kämpar om makten och allvarliga händelser har kostat livet för anhängare från båda sidorna. Jag röstade för Europaparlamentets resolution, där man uppmanar president Gbagbo att respektera valresultatet och omedelbart ge plats åt sin berättigade efterträdare. Genom texten stöds även Afrikanska unionens åtgärder, som för närvarande innebär att man sätter press på landet i syfte att se till att det återgår till demokrati.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Det är beklagligt hur den andra omgången av presidentvalet i Elfenbenskusten genomförs. Våld, som orsakade dödsfall och personskador, ledde så småningom till en evakuering av de internationella observatörerna, vilket sätter ett stort frågetecken för hur pass korrekt detta val har genomförts och även för utvecklingen i landet efter valet.

Jag hoppas att landet, som en gång i tiden var en demokratisk modell för den afrikanska kontinenten, framgångsrikt kommer att ta sig ur dödläget med kraftmätningarna i samband med valet.

Ett mycket högt valdeltagande trots spänningarna visar vilket stort intresse det ivorianska folket har för landets framtid. Jag anser därför att det är viktigt att respektera folkets vilja, som uttryckts i ett val som tidigare ställts in sex gånger.

Elfenbenskusten har nu en möjlighet att sätta stopp för ett årtionde som har präglats av politisk och militär kris och tillfälliga regeringar, vilket har orsakat splittring i landet mellan lojalister i söder och rebeller i norr. Den enda hållbara lösningen är att folkets vilja, som uttryckts i valet, respekteras.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Situationen i Elfenbenskusten måste fördömas på alla nivåer. Det är oroväckande att väljarnas suveräna vilja inte respekteras och att den presidentkandidat som vunnit valet enligt Elfenbenskustens oberoende valkommission har hindrats av författningsdomstolen från att påbörja sitt ämbete. Det har inträffat allvarliga frihetsangrepp i samband med detta under den andra valomgången och inte minst har det uppstått ett klimat fyllt av spänningar och våld som har lett till flera dödsfall och personskador. Den politiska situationen i Elfenbenskusten är ohållbar, författningsdomstolens inställning är inte godtagbar och Laurent Gbagbos dåliga sätt att förlora på strider mot principerna om demokrati och rättsordning.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder till fullo kravet i resolutionen på att Laurent Gbagbo ska avgå och lämna över makten till Alassane Ouattara, som demokratiskt har valts till president i Elfenbenskusten.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi har en skyldighet att se till att det valresultat som kommer in från röstsammanräkningen respekteras, eftersom det uttrycker det ivorianska folkets vilja. De resultat som författningsdomstolen i Elfenbenskusten har förkunnat strider mot folkets vilja. Vi kan inte godta denna författningsvidriga, antidemokratiska kupp. Den 28 november 2010 förklarades Alassane Ouattara vara den rättmätige vinnaren i presidentvalet av Elfenbenskustens oberoende valkommission och av i stort sett hela världssamfundet. Det är absolut nödvändigt för stabiliteten i landet och för underregionen i stort att så snart som möjligt sätta stopp för Laurent Gbagbos strategi att försöka slingra sig.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Den politiska situationen i Elfenbenskusten är ytterst kritisk. I princip anser jag att det inte är EU:s uppgift att inta rollen som världspolis, eftersom andra länder måste kunna besluta om sitt eget öde utan att behöva få EU:s eller USA:s välsignelse. Men i det här fallet står vi inte inför folkets vilja i Elfenbenskusten, utan snarare inför den tyranniska underkuvningen av detta folk genom en etablerad elit. För några år sedan hade vi en situation i Europa där den politiska makten, som hade de militära medel som krävdes, tvingade in människor i en mycket tvivelaktig statsform. Det är viktigt att sådana makter inte fördrivs med våld. Det är dock lika viktigt att fredliga medel används för att sätta press på sådana personer, för att göra det svårt för dem att fortsätta med sin orättvisa politik. Av dessa skäl röstade jag för förslaget till resolution.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Denna resolution är motiverad genom den allvarliga politiska och institutionella kris som äger rum i Elfenbenskusten till följd av den andra omgången av presidentvalet den 28 november 2010.

Valet, som övervakades av FN och EU, ägde rum på ett överlag tillfredsställande sätt. De resultat som lades fram av Elfenbenskustens oberoende valkommission, där man utropade Alassane Ouattaras seger, förkastades dock av landets författningsdomstol, som ändrade resultatet genom att påstå att bedrägeri ägt rum på vissa områden och förklarade den nuvarande presidenten, Laurent Gbagbo, som vinnare.

Eftersom demokratisk legitimitet endast kan bygga på allmänna val, vars resultat har bekräftats av FN, använder EU denna resolution, som jag röstar för, till att uppmana Laurent Gbagbo att avgå och lämna över makten till Alassane Ouattara, och att bestämt fördöma hotelserna mot EU:s observatörer. Genom denna resolution välkomnar parlamentet Europeiska rådets beslut om att vidta särskilda åtgärder mot dem som hindrar arbetet för fred och nationell försoning, och EU:s beslut om att införa sanktioner mot Laurent Gbagbo stöds.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det var i dag en oerhörd samstämmighet i omröstningen om situationen i Elfenbenskusten. I Europaparlamentets resolution, som en röstades igenom med stor majoritet, står att Europaparlamentet anser att demokratisk legitimitet endast kan bygga på allmänna val, vars resultat har bekräftats av FN. Därför uppmanas Laurent Gbagbo att avgå och lämna över makten till Alassane Ouattara. Parlamentet uppmanar samtliga politiska krafter och väpnade styrkor i Elfenbenskusten att respektera folkets vilja såsom den speglas i resultatet av valet den 28 november, vilket tillkännagivits av den oberoende valkommissionen och bekräftats av FN:s generalsekreterares särskilde representant. Parlamentet fördömer de våldsamma sammandrabbningar som föregick tillkännagivandet av resultatet av presidentvalets andra omgång i Elfenbenskusten, och uttrycker sin starkaste medkänsla med offren och deras familjer. Parlamentet beklagar också den politiska oviljan att samarbeta och försöken att skrämma medlemmar i den oberoende valkommissionen, vilket ledde till att det preliminära resultatet försenades och därmed hindrade den demokratiska valprocessens gång.

Resolutionsförslag B7-0705/2010

  Sonia Alfano (ALDE), skriftlig. – (IT) Jag anser att det var en bra idé av kommissionen att närvara i parlamentet i dag för att rapportera om förbudet mot uppfödning av värphöns i icke inredda burar, som kommer att träda i kraft i januari 2012. Uppgifterna om genomförandet är inte särskilt hoppingivande och följaktligen krävs mycket tuffa åtgärder mot de medlemsstater som på grund av lättja inte har gjort några framsteg under en tid. Förbudet mot dessa burar har varit känt sedan 1999 och de medlemsstater som har anslutit sig senare har varit fullt medvetna om att de måste vidta åtgärder på området i enlighet med ett exakt tidsschema. En fördröjning kan inte godtas. Tidsfristerna måste respekteras för att EU:s åtgärder ska vara trovärdiga. Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kräver att EU driver igenom sin politik, med tanke på djurens välbefinnande som kännande varelser. Vi får inte alltid gömma oss bakom problemet med konkurrenskraft, som inte bör betraktas som en fråga om kvantitet och priser, utan framför allt bör handla om kvalitet, miljömässig hållbarhet och även etik. Den kritiska och medvetna konsumenten måste stå i centrum för den nya ekonomiska modell som EU bör gå i spetsen för. Jag hoppas därför att kommissionen snarast och beslutsamt kommer att fortsätta att genomföra rådets direktiv 1999/74/EG, för att skydda både djur och konsumenter.

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag förespråkar en viss flexibilitet för dem som redan har påbörjat anpassningen, men som inte har kunnat slutföra den på grund av den rådande krisen. Från och med den 1 januari 2012 kommer uppfödning av värphöns i icke inredda burar att förbjudas, och i och med detta kommer miniminormer för skydd av värphöns att införas. Det är därför viktigt att veta att kommissionen kan visa vilka framsteg som har gjorts i medlemsstaterna i deras förberedelser inför förbudet mot uppfödning av värphöns i konventionella burar från och med den 1 januari 2012, vilka åtgärder den kommer att vidta mot medlemsstater vars producenter inte följer bestämmelserna och vilka åtgärder den kommer att vidta för att förhindra eventuell orättvis konkurrens från tredjeländer på EU:s äggmarknad från den 1 januari 2012.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) För lite mer än tio år sedan antog EU ett direktiv i syfte att skydda värphöns mot hemska uppfödningsvillkor hos alltför många jordbrukare. På grund av argumentet om en avsevärd försämring av situationen i sektorn, som undergrävs av stigande foderpriser som orsakats av spekulation på spannmålsmarknaden, har ett flertal medlemsstater krävt en översyn av direktivet. Det bör antas senast 2012. Två år innan denna tidsfrist löper ut är det många jordbrukare som inte tillnärmelsevis uppfyller kraven för de nya normerna. I parlamentets nuvarande resolution uppmanas kommissionen att hålla fast vid sin ståndpunkt. Man välkomnar det samråd som kommissionen har inlett med yrkesverksamma inom sektorn, men uppmanar kommissionen att avslå den begäran om extra tid som vissa jordbrukare har framfört. Det har gått tio år sedan direktivet trädde i kraft.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Efter den 1 januari 2012 kommer ägg från värphöns som hålls i burar som är mindre än 550 cm inte längre att säljas. Många jordbruksföretag uppfyller dock fortfarande inte normkraven. Detta kan leda till brist på ägg och högre priser i de fall där vissa medlemsstater inte är beredda att hålla sig till förbudet. Det kan även leda till ökad import av ägg från tredjeländer, som inte alltid uppfyller europeiska hälsonormer. Därför har parlamentet slagit larm. Producenterna och medlemsstaterna har uppmanats att se till att de handlar snabbt, särskilt med tanke på att de faktiskt har haft mer än tolv år på sig att uppfylla kraven i lagstiftningen. Producenter som har gjort investeringar för att kunna följa bestämmelserna och uppfödare av frigående höns bör kunna åtnjuta en rättvis konkurrens i EU.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den fråga som har tagits upp här är grundläggande, inte bara med tanke på djurens hygien och välbefinnande, utan även på behovet av att garantera att direktiv 1999/74/EG tillämpas på ett effektivt sätt, för att förhindra potentiella konkurrensstörningar. Det har redan visat sig i andra sammanhang i fråga om djurtransport att bristande tillämpning och efterlevnad av EU:s bestämmelser av vissa producenter och distributörer skapar situationer med orättvis konkurrens och marknadsstörningar. Unionen måste därför visa att den kan vidta tvingande åtgärder för tillämpning och efterlevnad av sina direktiv på sitt eget territorium, för att marknaden ska fungera mer effektivt, utan avvikelser och störningar, genom att alla följer samma bestämmelser.

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. – (DE) Förbudet mot konventionella burar från och med 2012 är en oerhörd framgång för djurens välbefinnande. Dessa enhetliga normer måste dock gälla i hela EU, i annat fall är de meningslösa. Det är viktigt att vi kämpar för samma tidsfrist i hela EU, för djurens skull och för de producenters skull som redan har investerat i alternativa jordbruksmetoder. För att skapa lika konkurrensvillkor måste kommissionen se till att ägg som produceras på felaktigt sätt inte tillåts nå den europeiska marknaden. Konsumenterna måste åtminstone kunna identifiera ägg och äggprodukter som producerats i enlighet med europeiska normer. När parlamentet beslutade om detta förbud var jag talesman för kristdemokraterna i fråga om djurens välbefinnande i den tyska förbundsdagen. Samtidigt försvarade jag resolutionen, eftersom den skulle gälla hela EU. Jag förväntar mig att kommissionen vidtar lämpliga åtgärder för att se till att alla medlemsstater håller tidsfristen. Detta innebär att inga fler konventionella burar får användas i EU efter 2012.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Förbudet mot uppfödning av värphöns i traditionella burar träder i kraft i januari 2012. Risken att många företag inte kommer att följa direktivet gör oss bestörta. Vi befarar även att det kan uppstå bristande tillgång på och prisökningar för ägg, med tanke på att försäljningen av ägg från jordbrukare som inte följer rådets direktiv 1999/74/EG kommer att förbjudas. Jag röstade för resolutionen, eftersom en fördröjning vore otänkbar. Samtidigt har vi dock stöttat länder, exempelvis Spanien och Portugal, genom att införa ett instrument som garanterar en ”mjuk” övergång för företag som har börjat ändra sina uppfödningssystem, men som inte kommer att ha avslutat förfarandet innan tidsfristen löper ut. Det är inte min avsikt att försämra djurens välbefinnande genom att begära uppskov, utan i stället att understryka några viktiga punkter, som återigen måste upprepas med eftertryck. Först och främst uppmanas kommissionen att i enlighet med ömsesidighetsprincipen genomföra ett övervakningssystem för att kontrollera kvaliteten på ägg som importeras till EU och garantera att europeiska normer och bestämmelser respekteras fullt ut. Sedan uppmanas medlemsstaterna att inbegripa åtgärder i sina regionala utvecklingsplaner som syftar till att stödja värphönssektorn i dessa svåra tider.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag förespråkar starkt denna resolution, där man kräver att alla bestämmelser i direktiv 1999/74/EG om värphöns välbefinnande ska genomföras fullt ut i alla medlemsstater senast den 1 januari 2012. Inga förlängningar av tidsfristen eller ”infasningsperioden” kan godtas för någon medlemsstat, med tanke på att producenterna redan har haft tio år på sig att följa bestämmelserna. En fördröjning skulle få allvarliga följder för ett framgångsrikt genomförande i tid av alla framtida bestämmelser om djurens välbefinnande. I resolutionen uppmanar man även kommissionen att snabbt inleda effektiva överträdelseförfaranden, med tunga och avskräckande böter för bristande efterlevnad av alla direktivets delar.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) När det har gått elva år sedan en bestämmelse antogs är det svårt att förstå hur det kan komma sig att så få framsteg har gjorts för att genomföra den. Detta kan i huvudsak anses bero på kommissionen, som tidigare ofta har mildrat sina ursprungliga bestämmelser, vilket har gjort att de inte längre tagits på allvar. Om det faktiskt visar sig att så är fallet även här kommer en slapp kompromiss att nås, vilket återigen kommer att undergräva EU:s trovärdighet. Min innerliga förhoppning är att det efter den 1 januari 2012 inte längre kommer att finnas några olagliga jordbruk på marknaden eller åtminstone att dessa kommer att åläggas sådana straffskatter att de inte längre kommer att ha några konkurrensfördelar. Av denna anledning röstade jag för betänkandet.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för ändringsförslag 2, som lagts fram av gruppen Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), eftersom många producenter redan har börjat investera för att modernisera sina uppfödningssystem eller är i färd med att påbörja sådana investeringar. Dessa investeringar kan inte genomföras över en natt och det vore orättvist att bestraffa de berörda producenterna. Genom ändringen kommer ett stort antal rumänska – och inte bara rumänska – producenter att börja modernisera sina system under den kommande perioden, så att de inte tvingas lägga ned sin verksamhet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Rådets direktiv 1999/74/EG föreskriver ett förbud mot icke inredda burar från och med den 1 januari 2012. De europeiska jordbrukarna kommer att tvingas välja mellan att anpassa sina system så att de använder inredda burar, som är mer rymliga i syfte att förbättra djurens välbefinnande, eller att föda upp värphöns på marken utomhus eller i ekologiska system. Enligt färska undersökningar beräknar man att 30 procent av de europeiska jordbrukarna fortfarande använder icke inredda burar. Man har konstaterat att det kommer att bli väldigt svårt att hinna genomföra anpassningen till det nya systemet innan den tidsfrist som fastställs i direktivet löper ut. Så är till exempel fallet i Italien. I och med rådets möte (jordbruk och fiske) den 22 februari 2010 slog kommissionen fast att det inte finns några undantag för tillämpningen av förbudet. En ändring av resolutionen innebär dock en möjlig lösning för de producenter som har börjat byta ut sina uppfödningssystem till förmån för nya burar. Jag röstade därför för ändringen.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Djurens välbefinnande i allmänhet och värphönsens i synnerhet är en allvarlig fråga. Ett bevis för detta är inte bara EU:s lagstiftningsdirektiv från 1999 som innebär ett förbud mot användning av burar för värphöns från och med den 1 januari 2012, utan införlivandet av texten orsakade även en tvist mellan valloner och flamländare 2004. I den här debatten är det viktigt att vara lyhörd och hitta lösningar som innebär att man tar hänsyn till både djurens välbefinnande och de ekonomiska intressen som står på spel. De som säger att EU-lagstiftningen bör följas, att orättvis konkurrens mellan uppfödarna bör förhindras och att en övergångsperiod på tolv år är mer än tillräckligt lång tid för att göra avskrivningar på investeringarna, har rätt i det.

Men motståndarna, som kräver lite flexibilitet i bestämmelserna, särskilt i dessa spartider, och som säger att övergången till icke inredda burar eller system utan burar kommer att kosta en ansenlig mängd pengar för fjäderfäsektorn, som inte får något direktstöd från den gemensamma jordbrukspolitiken, de har också rätt i det. Därför stöder jag de tre ändringsförslag som lagts fram av gruppen Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och som återspeglar vardagens verklighet för alla europeiska uppfödare.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I och med att denna resolution antas uppmanar Europaparlamentet kommissionen att stå fast vid förbudet mot burar från den 1 januari 2012, i enlighet med direktivet om värphöns välbefinnande (1999/74/EG), och kraftigt motsätta sig varje försök från medlemsstaternas sida att få igenom en förlängning av denna tidsfrist. Parlamentet betonar att principiellt skulle varje uppskjutande av eller undantag från förbudet allvarligt skada värphönsens välbefinnande, snedvrida marknaden och straffa de producenter som redan har investerat i system utan burar eller system med inredda burar. Parlamentet är allvarligt oroat över det stora antal medlemsstater och äggproducenter som ligger efter i tidsschemat när det gäller att iaktta tidsfristen 2012.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Jag stöder definitivt uppfattningen att man måste hitta en lösning för de fall där producenterna redan har börjat byta ut burarna, men antagligen inte kommer att slutföra detta innan nådatiden på tolv år går ut. Dessa jordbrukare måste få hjälp med att se till att de kan slutföra uppgraderingen av sina jordbruk så snart som möjligt, trots sina knappa resurser. Av denna anledning röstade jag för den föreslagna ändringen.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag röstade mot resolutionen, trots att jag starkt förespråkar att djurens välbefinnande ska skyddas. Behovet av att göra anpassningar för att följa kraven i direktivet, som innebär ett förbud mot konventionella burar, står utom all diskussion, men vi bör ge alla medlemsstater samma tid på sig att genomföra direktivet. De svårigheter som många europeiska producenter stöter på i samband med anpassningen till de bestämmelser som ska träda i kraft den 1 januari 2012 kommer att leda till en brist på konsumtionsägg på marknaden och avsevärt högre priser på sådana ägg, sämre konkurrenskraft inom sektorn jämfört med ägg från tredjeländer och högst sannolikt att produktionen stoppas eller till stor del trappas ned. Innan förbudet slutgiltigt införs bör vi bedöma hur situationen ser ut för genomförandet av direktivet, eftersom en bedömning av detta slag skulle kunna leda till förslag på övergångslösningar, i syfte att gradvis avskaffa icke inredda burar utan att missgynna producenter som redan uppfyller kraven i bestämmelserna.

(Sammanträdet avbröts kl. 13.00 och återupptogs kl. 15.00.)