Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 17 januari 2011 - Strasbourg

14. Avtal EU/Kamerun om skogslagstiftningen – Avtal EU/Republiken Kongo om skogslagstiftningen – Frivilliga Flegt-partnerskapsavtal (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om skogslagstiftning (Kamerun, Republiken Kongo)

– Avtal EU/Kamerun om skogslagstiftningen

Rekommendation från Yannick Jadot, för utskottet för internationell handel (A7-0371/2010)

Rekommendation om utkastet till rådets beslut om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (Flegt) samt import av trävaruprodukter till unionen

(12796/2010 – C7-0339/2010 – 2010/0217(NLE))

– Avtal EU/Republiken Kongo om skogslagstiftningen

Rekommendation från Yannick Jadot för utskottet för internationell handel (A7-0370/2010)

Rekommendation om utkastet till rådets beslut om ingående av ett frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kongo om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog och import av trävaruprodukter till Europeiska unionen (Flegt)

(10028/2010 - C7-0170/2010 - 2010/0062(NLE))

– Muntlig fråga till kommissionen (2010/3015(RSP)) om Flegt – Frivilliga partnerskapsavtal med Kongo och Kamerun samt partnerskapsavtal som planeras i framtiden, från Yannick Jadot, Catherine Bearder, David Martin, Joe Higgins och Daniel Caspary (O-0202/2010 – B7-0802/2010), för

gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen

gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa

gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet

gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater)

  Yannick Jadot, föredragande. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill i detta tidiga skede framföra mitt tack till alla kolleger för det arbete som vi har utfört tillsammans kring denna fråga. Genom vårt arbete har alla politiska grupper i parlamentet kunnat nå en gemensam ståndpunkt. Vi har också lagt fram en muntlig fråga och utarbetat en resolution som ska åtfölja avtalen om frivilligt partnerskap.

Detta är ett viktigt ämne. Som ni alla vet håller skogarnas omfattning på att krympa. I världen förstörs varannan sekund ett skogsområde motsvarande storleken på en fotbollsplan, och inom ett år har ett område motsvarande Greklands yta avverkats. Detta är en ytterst tragisk situation. Den är tragisk ur ett mångfaldsperspektiv eftersom tusentals växt- och djurarter hotas, och de skogar som drabbas hårdast, dvs. de tropiska skogarna, omfattar hälften av världens biologiska mångfald. Situationen är också uppenbart tragisk med hänsyn till klimatförändringen eftersom avskogningen står för 20 procent av utsläppen av växthusgaser. Slutligen innebär avskogningen ett hot mot hundratals miljoner människor som antingen bor i eller lever av skogen.

Skogsbruket och skogsindustrin är några av avskogningens främsta orsaker, särskilt inom det område som vi i dag fokuserar på, nämligen Kongobäckenet. Man uppskattar att 20–40 procent av det timmer som fälls i världen har avverkats olagligt. Det är alltså en mycket viktig fråga som vi behandlar i dag.

De frivilliga partnerskapsavtalen har godkänts inom ramen för godkännandeförfarandet i utskottet för internationell handel. Tack vare Lissabonfördraget ger förfarandet parlamentet en möjlighet att uttrycka sin ståndpunkt. Parlamentet kan emellertid bara säga ja eller nej till ett förslag. Därför är denna debatt ytterst viktig, eftersom den gör det möjligt för oss att gå in på detaljerna. Debatten gör det också möjligt för dig, kommissionsledamot John Dalli, att besvara ledamöternas frågor.

Dessa avtal är viktiga eftersom de bidrar till att garantera timrets spårbarhet. I och med dessa avtal införs oberoende kontrollförfaranden, och avtalen kompletterar de berörda ländernas skogspolitik och skogsförvaltning. I dag handlar det om Republiken Kongo och Kamerun.

Jag vill dock göra ett inledande påpekande innan jag går in på avtalen och parlamentets frågor. Vi måste verkligen skilja på lagligt timmer och hållbart timmer. Givetvis handlar detta om timrets laglighet, men timmer som avverkats lagligt innebär inte nödvändigtvis ett hållbart skogsbruk.

Därför vill jag ställa följande första fråga till kommissionen: Hur tänker kommissionen agera för att säkra en övergripande konsekvens i skogsfrågan – 2011 är det internationella skogsåret – samtidigt som hänsyn tas till det som diskuterades i Nagoya och beslutades i Cancún? Här åsyftar jag i synnerhet mekanismen Redd+ och även de handelsavtal som ingåtts och som i viss mån bär ansvaret för avskogningen genom avregleringen av handeln med timmer.

Sedan väntar vi fortfarande på ett svar från kommissionen på frågan om biobränslen och indirekta förändringar av markanvändningen. Som du vet har parlamentet uppmanat er att införliva dessa frågor i kriteriet för utvärdering av biobränslenas hållbarhet.

När det gäller de frivilliga partnerskapsavtalen finns det flera positiva faktorer: vi har verkligen uppskattat försöken att nå en överenskommelse, och i synnerhet deltagandet av medlemmar ur det civila samhället i Kamerun och Republiken Kongo. Vi vet att detta inte är enkelt, och ur den synvinkeln tycks de frivilliga partnerskapsavtalen vara en framgång.

Som jag just nämnde kvarstår emellertid ett antal frågor och önskemål. Kommissionsledamot John Dalli, är du redo att komma hit exempelvis var sjätte månad, eller sex månader efter det att avtalet har undertecknats, för att uppdatera oss om hur det går med genomförandet? Jag frågar eftersom det är uppenbart att avtalets förhandlingar och genomförande kan vara av mycket skilda slag. Vi vill därför att du kommer och informerar oss om huruvida de berörda parterna, i synnerhet det civila samhället, fortsätter att delta i genomförandet. I vissa länder är det fortfarande svårt att klaga, särskilt där det förekommer korruption. Har man tillhandahållit några mekanismer för att inge klagomål i dessa länder, särskilt oberoende mekanismer, så att civilsamhället kan klaga om genomförandet är bristfälligt och rapportera om de inte längre kan göra sina röster hörda? Vi vill också att du regelbundet redogör för effekterna av genomförandet av dessa avtal, så att vi får veta hur långt vi har kommit med dem, både när det gäller den övergripande konsekvensen i kommissionens skogsåtgärder och när det gäller det specifika genomförandet i frågan om lagligt avverkat timmer.

Slutligen en sista punkt: du hävdar att det inte finns någon budget i dessa avtal. Det är emellertid uppenbart att vi kommer att behöva budgetar för att stödja denna politik, så jag ber dig att förtydliga budgetfrågan avseende de frivilliga partnerskapsavtalen.

  Catherine Bearder, författare. – (EN) Fru talman! De tropiska regnskogarna i Kamerun och Kongo är värdefulla, och vi bör välkomna detta frivilliga avtal som en möjlighet att behandla frågan om hållbarheten i avverkningen av det timmer som finns i dessa regnskogar.

Skogarna tillhör inte bara människorna i dessa länder, utan är också en del av jordens ekosystem. De är centrala för de livsuppehållande systemen och de innehåller miljarder ton kol.

Att sätta stopp för avskogningen är ett av de sätt vi bör tillgripa för att hejda klimatförändringen, och regeringar över hela världen har försökt göra detta under flera års tid. Dessa två länder ska gratuleras för sitt mod och sin framsynthet i samband med undertecknandet av dessa frivilliga avtal med EU.

Att reglera och driva igenom dessa avtal kommer emellertid att bli en utmaning. Det är tillräckligt svårt att åstadkomma en hållbar förvaltning av vår egen kontinents resurser. Men viljan finns där, och det ska vi vara glada över. Genom en noggrann förvaltning kan man minska det olagliga och ohållbart avverkade timmer som importeras.

För närvarande utgör andelen olagligt avverkat timmer som importeras till EU nästan en femtedel av trävarorna på våra marknader, trots att parlamentet m.fl. har försökt åtgärda detta. Genomförandet kan förenklas genom att lokalbefolkningen och det civila samhället i dessa länder görs delaktiga, och vi bör se till att de även fortsättningsvis kan göra sina röster hörda och delta. När allt kommer omkring är det de som förlorar mest om deras skogar avverkas.

Den omfattande avverkningen av tropiskt timmer drivs av ett omättligt begär efter produkter som kan pryda våra hem. Vi borde värdesätta och ta bättre hand om denna resurs som inte bara omfattar en mängd växt- och djurarter utan också växer långsamt och kräver flera år för att nå mogen ålder.

Vi måste se till att inte undergräva våra egna försök att bekämpa avskogningen och klimatförändringen genom att samtidigt erbjuda världens största marknad för olagligt avverkade träprodukter.

Resultaten av dessa avtal kan medföra att priset på tropiskt timmer stiger, och det bör vi inte klaga över. Detta är inte bara en begränsad resurs, utan är det enda lokalbefolkningen har att sälja. De är medvetna om timrets rätta värde, vilket även vi kommer att bli genom detta avtal.

Dessa människor är våra ögon och öron i skogen, och vi behöver deras hjälp för att genomföra dessa avtal. De behöver vårt stöd för att kunna ge uttryck åt sina farhågor. Dessa avtal är en tvåvägsprocess och vi förväntar oss att du, kommissionsledamot John Dalli, kommer att kunna genomföra dem.

De frivilliga partnerskapsavtalen gynnar vår planet, våra partnerländer och EU. Vi måste se till att avtalen fungerar och att eventuella överträdelser kontrolleras och åtgärdas. Vi bör sedan vända oss till andra länder i Afrika, Asien och Sydamerika för att snarast möjligt underteckna liknande avtal, och jag ser fram emot att samarbeta med dig och kommissionen för att uppnå detta.

  David Martin, författare. – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Yannick Jadot för hans utmärkta samarbete med skuggföredragandena. Vi arbetade alla mycket bra med detta betänkande och precis som Yannick Jadot gläder det även mig att vi lyckades nå ett brett samförstånd.

Avtalen med Kongo och Kamerun, tillsammans med Ghana, innebär att några av Afrikas känsligaste skogar nu omfattas av frivilliga partnerskapsavtal. Som de två tidigare talarna nämnde ska dessa avtal varmt välkomnas. De utgör en mekanism för att ta itu med den omfattande handeln med olagligt avverkat timmer. De utgör också en möjlighet att bättre förvalta en livsviktig naturresurs, och förhoppningsvis kommer avtalen att medföra ökad öppenhet och hjälpa oss att bekämpa korruptionen inom skogssektorn, som tyvärr är vanligt förekommande i Afrika för närvarande.

Samtidigt som jag välkomnar dessa avtal delar jag dock föredragandens oro över ett antal punkter. Jag kommer att ta upp tre av dessa i kväll.

För det första finns det en risk – det är ingen avsikt, men en risk – med att enas om en sådan ram. Det kan nämligen uppfattas som att man tillhandahåller en ram för en storskalig exploatering av våra skogar. Detta skulle gå tvärtemot avtalets syfte, dvs. leda till ytterligare försämring och avskogning och således bidra till att förstöra den globala miljön, vilket vi försöker undvika. Vi vill ha ett avtal som bidrar till bevarande och en hållbar förvaltning av den biologiska mångfaldens resurser. Jag håller med föredraganden om att detta innebär att kommissionen bör övervaka situationen oavbrutet, och regelbundet redogöra för avtalets framåtskridande.

För det andra bör den lokala befolkningen, som så ofta blir offer för miljöexploateringen, kunna dra nytta av detta avtal. I det frivilliga partnerskapsavtalet lovar den kongolesiska regeringen att utarbeta lagstiftning som ska garantera att den lokala befolkningens rättigheter främjas och respekteras. Detta löfte måste infrias. Återigen uppmanar jag kommissionen att den i sina kontakter med regeringen ska fortsätta att utöva påtryckningar för att löftet ska infrias till dess att det skrivits in i den kongolesiska lagstiftningen.

För det tredje måste vi se till – och här instämmer jag med Catherine Bearder som nämnde detta – att det finns tillräcklig finansiering för att genomföra avtalet på vederbörligt sätt. Oavsett hur bra ett avtal ser ut på papperet förblir det meningslöst om resurser saknas för att genomföra det. Som nämnts finns det inga finansiella paket som åtföljer själva avtalet. Det är upp till oss – både för kommissionen att lova, och parlamentet och rådet att förse budgeten med tillräckliga medel – att se till att avtalet fungerar. Detta innebär att vi behöver pengar för att kontrollera att trävaror som kommer till EU har producerats lagligt. Vi behöver också pengar för att utbilda, utrusta och förmedla teknisk expertis till dem som verkar inom de afrikanska länder med vilka vi ingått frivilliga partnerskapsavtal. Vi behöver likaså resurser för att genomföra den kontroll som jag redan nämnt.

Vi måste således se till att vi, under de kommande månaderna, upprättar en finansiell ram för att dessa avtal ska lyckas. Jag upprepar att detta är utmärkta avtal, men i likhet med andra avtal är de beroende av individens villighet och uppmärksamhet, dvs. det krävs att de icke-statliga organisationerna, medlemsstaterna och de kongolesiska och kamerunska regeringarna uppfyller sina löften för att avtalen ska fungera i praktiken. Avtalen bör bidra till en bättre förvaltning av våra skogar och dessa livsviktiga resurser, men om de hanteras oriktigt kan de leda oss i motsatt riktning. Vi förväntar oss att kommissionen ska hålla ett vakande öga på de framsteg som görs.

  Joe Higgins, författare. – (EN) Fru talman! Vi instämmer med Yannick Jadots allmänna inriktning i denna fråga. Jag välkomnar varje avtal som garanterar ett skydd för världens regnskogar om avtalen samtidigt främjar skyddet av ursprungsbefolkningen och medför ett bättre liv för majoriteten av människorna i de berörda länderna.

Inledningsvis bör nämnas att både Republiken Kongo och Kamerun har ytterst repressiva regeringar. Kamerun ligger högt på Transparency Internationals korruptionsindex, och i Kongo har det förekommit en förfärlig exploatering av vissa delar av befolkningen, framför allt pygméerna. En ny lag har emellertid just antagits och befolkningen får vänta och se om den kan bidra till att skydda ursprungsbefolkningen.

Inom skogsavverkningsindustrin i dessa länder förekommer korruption och exploatering av arbetstagare. Samtidigt innebär avskogningen ett stort hot mot ursprungsbefolkningens försörjning. Det är av den anledningen som man i den ursprungliga resolutionen från gruppen Europeiska enade vänstern krävde att skogsindustrin ska vara i offentlig ägo och stå under demokratisk kontroll, och ytterst omfatta arbetstagare inom industrin och ursprungsbefolkningen i de skogar som berörs av avverkningen.

I vänstergruppens resolution påpekas att olaglig avverkning är knuten till fattigdomsnivåerna i de berörda länderna. Den kan ge en inkomst till individer och deras familjer som annars skulle hungra, och därför är avskaffandet av den olagliga avverkningen också knuten till avskaffandet av fattigdomen hos, och utestängningen av, flera befolkningsgrupper i de berörda länderna.

Detta kommer inte att genomföras av den korrupta lokala eliten och inte heller av de europeiska multinationella företagen vars viktigaste motiv är privat vinning. Det måste i stället genomföras av skogsarbetarna och ursprungsbefolkningarna genom att de demokratiskt tar över ansvaret för sina resurser. I detta avseende skulle folket i de afrikanska länderna söder om Sahara kunna inspireras av sina medbröder och medsystrar i Tunisien som under de senaste veckorna fört en heroisk kamp mot en korrupt diktatur.

  Daniel Caspary, författare. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Vissa länder som exporterar tropiska hårda träslag har börjat underteckna frivilliga partnerskapsavtal med EU inom ramen för handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt). EU kommer att ge stöd till skogsförvaltningsreformer och kapacitetsuppbyggnad, särskilt genom inrättandet av system för kontroll av spårbarhet och laglighet för träbaserade produkter.

Det finns en sak som jag anser vara särskilt viktig, nämligen att det är positivt att parterna åtar sig att ändra och förbättra gällande bestämmelser om det bidrar till att förbättra öppenheten och förhindra miljöskador i samband med skogsbruket. Jag vill också uttryckligen välkomna att EU har gjort ett åtagande om att ge stöd till kapacitetsuppbyggnad i träproducerande länder, särskilt i samband med inrättandet av system för kontroll av spårbarhet och laglighet för trävaror och träbaserade produkter.

Det finns ytterligare två punkter som jag vill ta upp. Tanken bakom de frivilliga partnerskapsavtalen är att sätta stopp för handeln med olagligt avverkat timmer och produkter av detta träslag. De syftar också till att hejda avskogningen, skogsförstörelsen och dess effekter i form av koldioxidutsläpp samt förlusten av biologisk mångfald över hela världen.

Ytterligare storskalig exploatering av tropiska och andra artrika skogar med god förmåga att binda kol är oansvarigt och kan leda till ytterligare avskogning och skogsförstörelse, med förödande konsekvenser för hela jordens miljö.

Dessa avtal utgör därför ett litet men positivt steg i rätt riktning. Jag instämmer till fullo i de påpekanden som gjorts av tidigare talare. Jag vill tacka föredraganden för hans utmärkta samarbete och det skulle glädja mig mycket om vi kunde göra verkliga framsteg med dessa avtal för att göra vår värld lite bättre.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden Yannick Jadot för hans stöd till de frivilliga partnerskapsavtalen om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med Kongo och Kamerun. Jag hoppas att parlamentet kommer att följa rekommendationerna om samtycke till att ingå dessa två avtal. Detta skulle också uppmuntra parlamentsledamöterna i både Kamerun och Kongo att avsluta sin behandling.

Det är viktigt att både EU och våra partnerländer stöder de frivilliga partnerskapsavtalen eftersom den olagliga avverkningen är ett problem för alla. Jag vet att den olagliga avverkningen bara är toppen på ett isberg. Det handlar i grund och botten om att börja samarbeta för en hållbar förvaltning av skogens resurser. För att omedelbart svara på föredragandens förslag kan jag säga att jag är redo att komma hit var sjätte månad, när parlamentet kallar mig, för att följa upp genomförandet av avtalen.

Det stämmer att detta är ett åtagande. Det finns risker, men det här är enligt min åsikt det enda sättet att uppnå en verkligt hållbar förvaltning av skogens resurser. Om vi inte åtar oss detta blir det svårt att lyckas genom enbart deklarationer.

För våra partnerländer finns en mängd åtaganden, men jag anser att en viktig faktor är den förlust som den olagliga avverkningen leder till. Årligen förloras intäkter motsvarande 10–15 miljarder US-dollar. Den olagliga avverkningen har också ytterst negativa konsekvenser för ursprungsbefolkningarna, den biologiska mångfalden och klimatförändringen.

Samtidigt är det också viktigt att betona att EU är en av de största marknaderna för tropiskt trä. Det innebär att vårt tillvägagångssätt är ytterst viktigt för hur hela frågan behandlas. Av det tropiska trä som förs in i EU kommer 20 procent från olagliga källor, så vi har en skyldighet att se till att vi endast handlar med lagligt avverkat trä.

Frågan om klimatförändringen är angelägen för alla, och skyddet av skogarna måste börja någonstans. Det är väldigt enkelt att säga att vi ska betala för att skydda skogarna: det är ett enkelt recept, men att omsätta det i praktiken kräver ett stort åtagande från båda sidor.

Jag ska försöka besvara några av de frågor som ställts. När det gäller tillämpning och genomförande innebär det frivilliga partnerskapsavtalet att en gemensam kommitté inrättas för att övervaka avtalets genomförande. Även en oberoende övervakare kommer att tillsättas för att analysera systemet för kontroll av träprodukters laglighet samt dess effektivitet och ändamålsenlighet. Det finns även en mekanism för årlig rapportering, och årsrapporten kommer att offentliggöras och självklart tillhandahållas parlamentet.

Under utarbetandet av de frivilliga partnerskapsavtalen lät vi också det civila samhället och ursprungsbefolkningarna delta. Hittills har de varit helt utestängda från processen. Inom ramen för de nya avtalen har vi därför enats om att inrätta flerpartskommittéer för att övervaka eller vägleda den genomförandeprocess där också ursprungsbefolkningarna är delaktiga.

De frivilliga partnerskapsavtalen omfattar dessutom en mekanism för att inge klagomål, och den oberoende övervakaren kommer att ha tillgång till och förlita sig på information från en rad olika källor, däribland det civila samhället och lokala grupper.

Det finns en fastställd kostnad när det gäller resurser. Mellan 2002 och 2008 bidrog EU med 544 miljoner euro till utvecklingsländernas skogsbruk i allmänhet. En del av detta gick till enskilda länders arbete inom ramen för Flegt. Kommissionen har hittills spenderat ytterligare 35 miljoner euro för att stödja Flegt mer allmänt, och vi kommer att spendera ytterligare 35 miljoner euro mellan 2011 och 2013. Jag vill också framhålla att även medlemsstaterna bidrar genom skatteintäkter.

Vi har också ägnat mänskliga resurser till genomförandet av Flegt. Jag har sju tjänstemän som är sysselsatta med detta, och de arbetar nära Europeiska skogsinstitutet och nationella skogsvårdsmyndigheter.

Ytterligare ett försök har gjorts i form av förordningen om illegalt avverkat virke, som antogs 2010 som en central del av handlingsplanen om Flegt, och förordningen ska komplettera strategin för frivilliga partnerskapsavtal. Den kommer att motverka den oreglerade och ohållbara exploateringen av skogar.

Den senaste överenskommelsen i Cancún om åtgärder för att minska utsläppen till följd av avskogning och skogsförstörelse (”Redd”) kommer ytterligare att underlätta kommissionens stöd till utvecklingsländerna. Vårt framtida arbete med skogsförvaltning inom ramen för de frivilliga partnerskapsavtalen kommer att främjas genom att Redd innehåller bestämmelser om förvaltning och iakttagande av de rättigheter som tillkommer ursprungsbefolkningar och lokala grupper.

Jag har tagit del av situationen för de mänskliga rättigheterna i partnerländerna. Jag instämmer i det som sägs i resolutionsförslaget om att kommissionen bör fortsätta att inrikta sig på dessa frågor. Jag kan försäkra er om att människorättsfrågan fortsätter att vara central i vår politiska dialog med partnerländerna, och jag kan också försäkra er om att korruptionsbekämpningen är en annan viktig fråga som vi tar upp i våra kontakter med dessa länder.

Jag vill emellertid framhålla en särskild punkt som främjar hela processen, nämligen att partnerländerna känner sig engagerade. Med tanke på de administrativa bristerna skulle vi ha svårt att skydda skogarna effektivt om det inte fanns ett verkligt engagemang från partnerländerna.

Jag är medveten om att detta är processens början, men den har inletts av båda sidor, och jag är alltid redo att komma till parlamentet för att rapportera om hur det går med genomförandet. Flegt innebär definitivt inte ett felsteg. Det är snarare ett steg i rätt riktning: vi ökar inte riskerna. Kanske har vi inte åstadkommit helt tillfredsställande lösningar, men detta är åtminstone en ordentlig åtgärd som vi kan vara stolta över.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman