Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 17 januari 2011 - Strasbourg

20. Europeiska samförståndet om humanitärt bistånd (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Michèle Striffler, för utskottet för utveckling, om genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd: halvtidsutvärdering av dess handlingsplan och framtidsutsikter

(2010/2101(INI)).

  Michèle Striffler, föredragande. − (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den globala humanitära situationen har försämrats. De humanitära utmaningarna och behoven är enorma och det finns nu ett oräkneligt antal områden där vi måste ingripa.

Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd är ett grundläggande instrument som är mer relevant än någonsin nu när den humanitära situationen förändras så kraftigt. Genom att tillämpa samförståndet och dess tillhörande handlingsplan strikt kan vi möta de humanitära utmaningarna. Alltför många människor, undantaget våra humanitära partner, känner dock fortfarande inte till samförståndet. Vi måste därför arbeta för att göra det mer synligt och höja dess profil bland medlemsstaterna och de inblandade aktörerna. Vi måste se till att detta samförstånd sprids, förstås och tillämpas inom Europeiska utrikestjänsten och bland militär personal.

År 2009 inrättades arbetsgruppen för humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd i rådet. Det har blivit ett viktigt forum, men dess roll måste stärkas när det gäller samordning mellan medlemsstaterna och övervakning av hur samförståndet genomförs, och när det gäller att förespråka humanitärt bistånd gentemot andra arbetsgrupper inom kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik.

Halvtidsöversynen av handlingsplanen är en unik möjlighet att stärka åtgärderna inom områden som förtjänar mer uppmärksamhet, såsom i första hand att främja humanitära principer och internationell humanitär rätt, eftersom humanitärt bistånd inte är ett krishanteringsinstrument, och vi måste beklaga den ökande politiseringen av humanitärt bistånd och de följder detta har när det gäller respekten för det ”humanitära utrymmet”. Ett annat område rör frågan om kvalitet, samordning och konsekvens vid tillhandahållande av humanitärt bistånd från EU, och en tredje aspekt är att klargöra att användandet av militär och civil räddningstjänstkapacitet följer samförståndet om humanitärt bistånd och FN:s riktlinjer.

Vi behöver fortsatt göra en tydlig åtskillnad mellan de militära och humanitära organens uppdrag. Dessutom krävs en dialog mellan militära och humanitära organ för att främja ömsesidig förståelse.

I mitt betänkande ber jag vidare kommissionen att lägga fram målmedvetna lagstiftningsförslag för att inrätta en europeisk skyddsstyrka, och kommissionens senaste meddelande om att stärka Europeiska unionens insatskapacitet vid katastrofer gläder mig.

Slutligen måste vi stärka vår katastrofriskreducering och kopplingen mellan katastrofhjälp, återuppbyggnad och utveckling.

Genom Lissabonfördraget inrättades en europeisk utrikestjänst. Vi har därför under förhandlingarnas gång strävat efter att försvara oberoendet för generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) och förhindra alla försök att använda humanitärt bistånd för utrikespolitiska syften. Strikta och öppna regler för samarbete och samordning mellan Europeiska utrikestjänsten och kommissionen vid hantering av storskaliga kriser måste införas.

Avslutningsvis vill jag uppmärksamma er på ökningen av sexuellt våld − jag tänker särskilt på den östra delen av Demokratiska republiken Kongo, Kivuregionen − och på hur viktigt det är att systematiskt integrera jämställdhet och reproduktiv hälsa i akutsjukvårdsaspekten av de humanitära insatserna.

  Anna Záborská (PPE). − (FR) Fru talman! Jag vill gratulera Michèle Striffler till hennes betänkande. I betänkandet står dock inget om aktörer vars inblandning grundar sig på religion, i synnerhet kristendom. I texten i det europeiska samförståndet nämns Röda korset, men det står inget om andra aktörer som har samma internationella rättsliga status men som grundar sig på kristendom, till exempel Malteserorden.

Betänkandet är därför ytterligare ett bevis på hur nonchalant EU-institutionerna bemöter kristna aktörers inblandning i humanitära insatser. Religioner har inte bara en skyldighet, utan även den kompetens som krävs för att snabbt ingripa vid kriser och naturkatastrofer.

Jag uppmanar föredraganden att lägga fram en muntlig ändring för att erkänna hur användbara och effektiva aktörer vars arbete grundas på kristen tro är.

  Miroslav Mikolášik (PPE). − (SK) Herr talman! Europeiska unionen och dess medlemsstater är stora globala bidragsgivare av humanitärt bistånd. Det är vår moraliska skyldighet.

Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd har blivit en betydande milstolpe, ett faktum som bekräftas av analysen av handlingsplanen om genomförandet av humanitärt bistånd. Betänkandet visar dock även på vissa svaga punkter i systemet och andra hinder som förhindrar att humanitära varor och tjänster snabbt och effektivt når de mest sårbara människorna i krisområden.

Jag hoppas att Lissabonfördraget, som medför en lång rad innovationer inom EU:s humanitära bistånd, och som nu är ett enskilt politikområde, kommer att användas snabbt och på lämpligt sätt för att nå konkreta resultat i enlighet med respekten för människors värdighet, mänskliga värderingar och värnandet om mänskliga rättigheter enligt internationell lagstiftning, inklusive till exempel snabb hjälp vid katastrofer.

  Zuzana Roithová (PPE). − (CS) Herr talman! Antalet och omfattningen av humanitära katastrofer i tredje världen ökar ständigt, något som förutom allt annat även är en följd av klimatförändringarna och som kräver ett ökat humanitärt bistånd, både när det gäller kvantitet och kvalitet. Jag stöder därför helhjärtat de åtgärder som anges i betänkandet, inklusive att omstrukturera medlemsstaternas civilförsvar så att även de kan bidra till ett effektivt och samordnat europeiskt bistånd. Jag tycker naturligtvis även att det är viktigt att förbättra säkerheten för biståndsarbetarna. Enligt min uppfattning bör kommissionen även avdela resurser för att sprida information, framför allt i Haiti, så att de berörda invånarna kan förstå orsakerna till och följderna av katastrofen, och för att bidra till att värna säkerheten för biståndsarbetarna i stället för motsatsen. Annars kommer det att bli både nödvändigt och önskvärt att låta väpnade styrkor ta hand om skyddet.

  Seán Kelly (PPE). − (EN) Herr talman! Jag vill kort ställa några frågor. När det gäller Europeiska unionen vet jag att vi är utmärkta på att ge hjälp där den behövs, men den går ofta genom icke-statliga organisationer. Finns det några icke-statliga organisationer som har visat sig inte hålla måttet, eller som har varit föremål för klagomål i de länder de verkar, eller som EU självt har betänkligheter om? Med andra ord − skulle man kunna säga att vi bara ger de icke-statliga organisationerna årligt stöd och årliga bidrag? Var finns ansvarigheten?

Mot bakgrund av några program jag sett under den senaste tiden är jag oroad över de anklagelser som framförts om vad vissa av de icke-statliga organisationerna gör och deras brist på ansvarighet. Med detta sagt vill jag även påpeka att jag vet att merparten av dessa gör ett bra arbete och har rätt motivation.

  Peter Jahr (PPE). − (DE) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för att vi i dag här i parlamentet kan diskutera problemet. Jag har två kommentarer eller frågor som jag alltid funderar på när det gäller humanitärt bistånd. För det första är det helt obestridligt och viktigt att vi tillhandahåller hjälp om människor behöver den, men precis som föregående talare sade måste vi alltid ställa oss frågan om huruvida dessa medel verkligen kommer att användas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt.

För det andra finns det ytterligare något vi inte får ignorera. Det är rätt att ge humanitärt bistånd till behövande. Orsaken kan vara en naturkatastrof, men det beror allt oftare även på katastrofer som människorna själva har framkallat. Detta omfattar i synnerhet politiska eller väpnade konflikter. Vi måste komma ihåg att vi, även om humanitärt bistånd ger nödhjälp, samtidigt måste ta itu med orsakerna, nämligen de politiska våldshandlingarna.

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar Michèle Strifflers betänkande och parlamentets delaktighet i och fortsatta arbete för effektiva europeiska humanitära åtgärder.

Samförståndet antogs år 2007. Det utgör en grundläggande gemensam referensram för EU − en gemensam vision åtföljd av en handlingsplan. Både medlemsstaterna och kommissionen är ansvariga för att se till att samförståndet genomförs väl.

Jag vill betona att betänkandet mycket väl tydliggör budskapet att humanitära principer, internationell humanitär rätt och skydd för det humanitära utrymmet måste vara centrala aspekter i vårt arbete med samförståndet. Fyra femtedelar av vårt humanitära bistånd går till människor i konfliktrelaterade nödsituationer framkallade av människan. För att vi ska kunna nå ut till dessa människor är det avgörande att vårt bistånd är oberoende och neutralt och att det uppfattas som sådant.

Jag vill nämna ett exempel på detta. Jag har just kommit tillbaka från Jemen där vi, tillsammans med FN:s flyktingkommissarie Antonio Guterres, diskuterade frågan om tillträde för humanitär personal med höga regeringstjänstemän och representanter från rebellrörelsen al-Houthi. För första gången åtog de sig att underlätta tillträdet för humanitär personal och att respektera att alla jemeniter som behöver hjälp ska få tillgång till den, i linje med de humanitära principerna om neutralitet och oberoende. Efter att ha tillbringat ett antal timmar med män med kalasjnikovs vill jag se att vi i Europa verkligen tillämpar denna neutralitetsprincip som är en bro till människor i nöd. I fallet med Jemen finns 300 000 internflyktingar och hundratusentals fler som har påverkats av sex krig på sex år i norra Jemen.

Men humanitärt bistånd är inte rätt instrument för att kunna påverka på lång sikt. Det är utveckling som kan lägga grunden till varaktig fred. Vi i kommissionen har slutfört en årslång översyn av handlingsplanen för det europeiska samförståndet, i nära samarbete med våra medlemsstater och humanitära partner. Den 8 december antog kommissionen ett meddelande om detta. Översynen visar att vi under de senaste tre åren har bidragit stort till att stärka de humanitära insatserna när det gäller främjande av dessa och humanitära åtgärder, och till att sammanföra humanitärt bistånd och civilskydd.

Vi har även dragit slutsatsen att det finns utrymme för ytterligare förbättringar på tre områden.

För det första måste vi främja biståndets kvalitet och effektivitet genom utvärderingar, väl samordnade insatser och investeringar i katastrofriskreducering och lokal kapacitet. Detta är avgörande i en tid då behoven ökar och resurserna är begränsade.

Låt mig bemöta frågan om ansvarighet. Självklart måste vi utnyttja varje euro fullt ut och se till att pengarna används på ett så bra och effektivt sätt som möjligt. För att kunna se till att våra partner − FN:s organ och icke-statliga organisationer − tar ansvar gör vi varje år en översyn av en tredjedel av alla partner och en tredjedel av alla projekt. Vi har egna humanitära biståndskontor i alla oroshärdar på jorden för att fungera som våra skattebetalares öron och ögon på grund av det ökande behovet av humanitärt bistånd, så även i Jemen. Jag klippte nyligen bandet till vårt humanitära biståndskontor där.

Det andra området där vi ser utrymme för förbättringar är att stärka det europeiska budskapet. Vi är den största bidragsgivaren och måste se till att vi tydligt för ut samma budskap. Vi måste även sträcka ut en hand till andra bidragsgivare så att vi kan förbli ledande, både gentemot traditionella bidragsgivare men även för att engagera nya bidragsgivare.

För det tredje måste vi skapa enhetlighet, vilket innebär att vi tillsammans med Europeiska utrikestjänsten samarbetar med militära aktörer för att se till att principbaserade humanitära insatser säkras och främjas i Europa.

Låt mig avsluta genom att än en gång tacka Michèle Striffler för hennes arbete i frågan och uppmana parlamentet att fortsätta diskussionerna om detta. Världen har förändrats. Tyvärr kommer det att ske alltfler både naturliga katastrofer och sådana skapade av människan. Våra handlingar kommer inte bara att vara avgörande för de drabbades liv, utan även för EU:s moraliska integritet och kapacitet att vara ledande i världen.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag den 18 januari 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Humanitärt bistånd är ett uttryck för allmän mänsklig solidaritet och är vår moraliska skyldighet. I dag ser vi hur behovet av humanitärt bistånd systematiskt ökar på grund av de alltfler naturkatastrofer som vi får kännedom om. Detta beror delvis på klimatförändringarna, men det beror också på utvecklingen av teknik som gör att vi kan upptäcka att en katastrof har inträffat och rapportera om den. Viktiga kriterier för att ge humanitärt bistånd bör vara snabbhet, ansvar och så låga administrativa kostnader som möjligt. En faktor som underlättar tillhandahållandet av bistånd är utveckling av transporter. Det innebär att vi kan nå offren snabbare och ge bistånd till fler människor. Därför är det så viktigt att engagera företag. Jag tänker på bolag och koncerner, men också på små företag och inte bara sådana som är verksamma inom transport och logistik. Vi behöver utveckla nätverk av enheter som arbetar tillsammans i ett särskilt geografiskt område för att effektivt kunna ge bistånd och förbättra systemet för akuta ingripanden vid hotande kriser. Med utgångspunkt från sektorsövergripande partnerskap mellan företag, organisationer och institutioner skulle det vara möjligt att inrätta baser, särskilda enheter och byråer med penningmedel, lagringsutrymme, volontärer, basmaterial och basutrustning samt transportmedel. Ett samarbete av detta slag kan ge mätbara resultat vid mänskliga tragedier, särskilt när det är nödvändigt att reagera snabbt och inte först behöva börja med att samla in pengar.