Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2112(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0376/2010

Ingivna texter :

A7-0376/2010

Debatter :

PV 17/01/2011 - 21
CRE 17/01/2011 - 21

Omröstningar :

PV 18/01/2011 - 7.6
CRE 18/01/2011 - 7.6
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0006

Debatter
Måndagen den 17 januari 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

21. Jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning (kortfattad redogörelse)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Daciana Octavia Sârbu, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning (2010/2112(INI)).

 
  
MPphoto
 

  Daciana Octavia Sârbu, föredragande.(RO) Herr talman! Det är en förmån för mig att få lägga fram mitt betänkande om jordbrukets strategiska betydelse för att garantera livsmedelsförsörjningen i EU för er. Jordbruket är ett försummat ämne i diskussionerna om EU:s strategi och framtid. I detta betänkande visas att EU inte har uppnått en trygg livsmedelsförsörjning, att jordbrukare och hela landsbygdsområden riskerar att försvinna och att nya utmaningar, som klimatförändringar, troligen kommer att destabilisera livsmedelslagren som redan håller på att krympa, inte bara i Europa utan i hela världen.

Mot bakgrund av att livsmedelsproduktionen måste öka med minst 70 procent fram till 2050 för att tillgodose livsmedelsbehoven hos världens befolkning, måste en trygg livsmedelsförsörjning vara den centrala frågan i de diskussioner som förs på både global och europeisk nivå. EU måste svara på ett kraftfullt sätt på dessa utmaningar och betänkandet är vårt försök att i dag föreslå ett antal specifika tillvägagångssätt.

För det första behöver vi en stark gemensam jordbrukspolitik som syftar till att garantera en trygg livsmedelsförsörjning för så många EU-medborgare som möjligt, och även bidrar till att trygga den globala livsmedelsförsörjningen mot bakgrund av de begränsade resurserna och klimatförändringarnas effekter. Vi kan inte tala om en trygg livsmedelsförsörjning utan att ta itu med två viktiga frågor, närmare bestämt marknadspriser och prissvängningar och krympande globala livsmedelslager.

När det gäller prissvängningar har jag uppmanat kommissionen att, som en del av den nya gemensamma jordbrukspolitiken, låta marknadsinterventionsinstrument få större utrymme samt vidta mer konsekventa åtgärder för att begränsa spekulationen på jordbruksmarknaderna. De globala livsmedelslagren är mycket mer begränsade i dag än tidigare. Enligt de beräkningar som gjorts kan de bara täcka livsmedelsbehovet i världen i en och en halv månad. Därför anser jag att det skulle vara positivt att inrätta ett internationellt system för livsmedelslager, som både omfattar beredskapslager för att minska svälten och lager som skulle användas för att reglera priserna på jordbruksmarknaderna. Dessa lager bör ställas under internationellt beskydd och få stöd av den sakkunskap som finns inom befintliga institutioner som FN och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Jag anser att EU måste ta initiativet till denna åtgärd och därför har jag bett kommissionen att åta sig denna roll.

En annan viktig fråga som berörs i betänkandet är situationen för unga jordbrukare. När vi överväger det europeiska jordbrukets framtid måste vi i högre grad beakta de unga jordbrukarna. Endast sju procent av EU:s lantbrukare är under 35 år. Därför har jag bett kommissionen att vidta åtgärder för att uppmuntra dem.

Jag har likaså lyft fram behovet av att behålla mångfalden inom det europeiska jordbruket. I detta hänseende nämner jag att traditionella jordbruksmetoder, familjejordbruk samt småskaligt och ekologiskt jordbruk på ett betydande sätt kan bidra till livsmedelsförsörjningen. Jag har också efterfrågat utarbetande av program på EU-nivå för att stödja dessa jordbruksformer. Vi får emellertid inte glömma att det fortfarande finns fattigdom och svält i EU och att miljoner européer har begärt livsmedelsbistånd från EU denna vinter. Under den rådande ekonomiska krisen är det därför av största vikt att använda EU-finansiering för att behålla EU:s program för livsmedelsstöd till de sämst ställda.

Slutligen vill jag tacka skuggföredragandena och mina övriga kolleger från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för det goda samarbetet och deras synpunkter vid utarbetandet av betänkandet, samt sekretariatet för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. Jag hoppas att vi i morgon tillsammans kommer att anta ett betänkande som uppfyller EU-medborgarnas förväntningar.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Daciana Octavia Sârbu, vår föredragande, för hennes utmärkta arbete med betänkandet och för hennes samarbete med alla skuggföredragandena. Betänkandet anknyter till mitt arbete under parlamentets förra valperiod med rollen för den gemensamma jordbrukspolitiken och den globala livsmedelsförsörjningen.

Jag beklagar att vi diskuterar detta betänkande precis före midnatt. Kanske kommer det att vara en minut i tolv som Europa och världen får upp ögonen för vår vanskliga situation när det gäller livsmedelsproduktionen.

Betänkandet är ytterst välkommet i vår allmänna debatt om denna fråga och inom ramen för vår debatt om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag har hyst vissa betänkligheter, men jag anser att de avspeglas i den slutliga texten. Tanken att ett slags produktionssystem är bättre än ett annat – att ekologiskt, småskaligt och lokalt är bättre – är inte något bra resonemang. Det är nödvändigt att alla produktionssystem bidrar till en trygg livsmedelsförsörjning. Vi behöver verkligen ta itu med fluktuationer på marknaden och spekulation, och jag anser inte att vi har alla svaren ännu.

Det enda stora problemet med jordbruket är de låga inkomsterna för jordbrukarna. Unga jordbrukare kommer inte att arbeta för ingenting, och vi måste ta itu med problemet med låga inkomster om vi vill ha en trygg livsmedelsförsörjning.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Herr talman! På grund av den fortsatta befolkningstillväxten måste vi inta ett mer ambitiöst synsätt när det gäller frågan om en trygg livsmedelsförsörjning och tillgång till en fullgod, hälsosam och näringsrik kost.

För att garantera en trygg livsmedelsförsörjning är det nödvändigt att insynen och öppenheten i själva livsmedelskedjan ökar så att vi kan garantera jordbrukarna en skälig avkastning, med vinster och priskontroller, och trygga en livskraftig jordbrukssektor.

Enligt min åsikt är det oerhört viktigt att föra en beslutsam politik för landsbygdsutveckling, genom vilken vi kan se till att landsbygden i Europa behåller sin livskraft och varigenom vi kan stärka jordbrukets konkurrenskraft, stödja innovation och i sista hand också främja sysselsättningen.

Jordbruket är oerhört viktigt, särskilt i missgynnade områden, och det är därför viktigt att vidta stimulansåtgärder för att stödja jordbruket i landsbygdsområden, locka fler unga människor till jordbruket och bidra till att minska regionala skillnader och trygga en hållbar utveckling.

 
  
MPphoto
 

  Luís Paulo Alves (S&D) . – (PT) Herr talman! Jag vill uppriktigt lyckönska min kollega Daciana Octavia Sârbu till hennes utmärkta arbete med betänkandet. Jag rekommenderar starkt att kommissionen tar hänsyn till det, särskilt när det gäller de aspekter där jordbruksfrågornas komplexitet – som sträcker sig långt utanför själva jordbruksområdet – gör det nödvändigt att involvera andra områden, som exempelvis konkurrens på den inre marknaden och finansiell reglering. Dessa frågor bör också uppmärksammas i forum utanför EU, såsom G20-gruppen eller Världshandelsorganisationen (WTO).

De viktiga och avgörande frågorna för jordbruket och jordbrukarna samt frågan om hur man ska kunna förse människor i Europa och resten av världen med livsmedel av hög kvalitet i tillräckliga mängder kan i själva verket bara angripas om man beaktar alla aspekter av dem. De ambitiösa målen i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken kan bara uppnås om reformerna sträcker sig långt utanför själva jordbruksområdet, och om dessa mål också beaktas inom ramen för de åtgärder som är nödvändiga inom andra politikområden och inom andra organ på global nivå.

I betänkandet framgår detta fullständigt klart och jag lyfter på hatten för det.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR).(PL) Herr talman! Jag vill också lyckönska Daciana Octavia Sârbu till ett utmärkt betänkande som jag anser vara ett av de viktigaste under denna valperiod.

Det finns alltfler människor i världen samtidigt som den tillgängliga åkermarken minskar. Livsmedel håller i allt större utsträckning på att bli en strategisk produkt. Medan råolja kan ersättas av solenergi eller kärnenergi finns det ingenting som kan ersätta de livsmedel som produceras på vår planet. I EU beter vi oss ibland som om vi ständigt kämpade med problemet med överproduktion av livsmedel. EU:s hela jordbrukspolitik under de senaste åren har byggt på hur man ska kunna begränsa och minska jordbruksproduktionen. Vi kan redan i dag ana att det kommer en tid då vi kommer att ha brist på livsmedel. Det är mycket positivt att vi har fått denna signal från parlamentet, i form av Sârbu-betänkandet, som säger att situationen har förändrats och att EU:s jordbrukspolitik också måste förändras. Vi måste respektera jordbruket – det är garantin för vår livsmedelsförsörjning.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Det är i politiken som i det dagliga livet – vi uppskattar inte till fullo det vi har. Alltså verkar det också helt klart vara så att vi i EU har ett överskott på mat och det finns naturligtvis alltid massor att köpa. Om vi kompenserar för foderexport har vi i EU en självförsörjningsgrad på 88 procent. Det innebär att vi i EU också måste sträva efter att se till att vi behåller denna självförsörjningsgrad när det gäller jordbruksprodukter och livsmedel.

Jag är därför mycket tacksam för att föredraganden Daciana Octavia Sârbu har lyft fram detta problem igen. I EU behöver vi också en gemensam jordbrukspolitik som kan förse våra invånare med livsmedel i tillräckliga mängder. Mot bakgrund av den ökande befolkningen i världen, effekterna av klimatförändringarna och de ökande energipriserna är det tydligt att jordbrukarna i Europa inte kommer att klara av detta på egen hand i framtiden. Därför behöver vi också en strategisk samordning på global nivå.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D).(HU) Herr talman! En trygg livsmedelsförsörjning i EU är en av de främsta utmaningar som säkerhetspolitiken kommer att stå inför under de kommande årtiondena. Här har vi den största förtjänsten med Sârbu-betänkandet, som lyfter fram det faktum att livsmedel och friskt vatten om ett eller ett par decennier kommer att vara strategiska produkter precis som olja och naturgas är i dag. Tidpunkten för betänkandet är särskilt läglig eftersom diskussioner för närvarande förs om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken, budgeten efter 2014 håller på att göras upp och många är angelägna om att skära ned på budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är mycket viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken har tillräckliga resurser i framtiden, och för att garantera att den har det måste finansministrarna och beslutsfattarna vara övertygade om att jordbruksekonomin i EU inte bara producerar livsmedel utan också kollektiva nyttigheter, bland annat kollektiva miljönyttigheter, som vi inte skulle kunna garantera eller producera utan jordbruket.

 
  
MPphoto
 

  Krisztina Morvai (NI).(HU) Herr talman! Apropå frågan om livsmedelsförsörjning bekymrar det mig att EU-länderna behandlas som en enda integrerad enhet i betänkandet. Situationen i de nya medlemsstaterna är helt annorlunda än i de gamla. Låt mig till exempel få ställa en fråga beträffande Ungern: Hur är det möjligt att vi talar om barn som svälter i ett land med exceptionella jordbrukstillgångar? Både barn och vuxna svälter mitt i EU. Min andra fråga: Hur är det möjligt att vårt jordbruk har fått en så dysfunktionell inriktning att vi producerar jordbruksråvaror på stora områden i industriell skala på ett närmast – ursäkta uttrycket – kolonialt sätt, bara för att låta dem förädlas utomlands, där vinsterna görs, och därefter skickas tillbaka till Ungern där de säljs till höga priser? Någonting är fullständigt fel här.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Herr talman! Liksom de andra talarna vill jag lyckönska föredraganden Daciana Octavia Sârbu till ett fint arbete med denna fråga.

(EN) På fyra minuter har Daciana Octavia Sârbu tagit upp en mängd frågor. Jag tänker inte gå igenom allt hon nämnde, men jag skulle vilja upprepa två punkter. För det första behöver vi en välfinansierad gemensam jordbrukspolitik. Jag hoppas parlamentet kommer att spela en avgörande roll för att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken inte inskränks eller försvagas på något sätt. För det andra måste vi se till att unga människor uppmuntras att satsa på att försörja sig på jordbruket.

Vi har dessutom en politik som främjar odling av energigrödor på god jordbruksmark. Bör vi ompröva den politiken med hänsyn till att vi kanske står inför en världsomfattande livsmedelsbrist, med en befolkning som ökar med 80 miljoner om året? Tar vi från en för att ge åt en annan, eller tar vi kanske från alla och står där till slut utan någonting? Det är den frågan jag skulle vilja ställa.

 
  
MPphoto
 

  Csanád Szegedi (NI).(HU) Herr talman, mina damer och herrar! Det framgår tydligt av betänkandet att saker och ting inte kan fortsätta på samma sätt inom jordbruket heller. Vi, eller rättare sagt de stora företagen, kan inte fortsätta att transportera jordbruksprodukter från den ena delen av världen till den andra. Naturligtvis kan vi fortsätta utan någon övertygande logik. Äpplen, paprika, tomater och köttprodukter transporteras till Europa, bland annat till Ungern – men vanligen inte från Spanien eller Nederländerna, utan från Kina och Brasilien. Vi skulle säkert kunna fortsätta på detta sätt, men produkterna måste lastas på transportmedel som fartyg och fraktas i veckor eller månader. Produkterna måste hållas färska med olika konserveringsmedel som är giftiga när de konsumeras i stora mängder. Människor köper dessa produkter i stora affärskedjor och undrar sedan varifrån alla dessa sjukdomar, cancer och tumörer kommer ifrån. Det är naturligtvis självklart att de orsakas av färgämnen för livsmedel och konstgjorda tillsatser. Jag måste tillägga att i stället för att stödja multinationella företag måste vi stödja småbrukare så att de kan bli Europas räddning vid en livsmedelskris.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) Herr talman! Erkännandet av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning, som detta betänkande handlar om, kan inte skiljas från erkännandet och främjandet av begreppet livsmedelssuveränitet. Ju mer livsmedelsberoende ett land är och ju osäkrare livsmedelsförsörjningen är där desto svårare är det att garantera att befolkningen har tillgång till tillräckligt med livsmedel, både när det gäller kvantitet och kvalitet.

Livsmedelssuveränitet är den bästa försäkringen mot prissvängningar när det gäller livsmedel, en fråga som dramatiskt har dykt upp igen på dagordningen. Dessa svängningar är i grund och botten en följd av den ekonomiska spekulation som förekommer på livsmedelsmarknaden, ett område som spekulanter, investeringsfonder, hedgefonder, pensionsfonder och stora bankinstitut har ägnat så mycket uppmärksamhet åt att de andra spekulativa bubblorna antingen har pyst ut eller spruckit.

Det enda sättet att sätta stopp för denna spekulation är att avskaffa de instrument som gör att den kan fortgå, det vill säga vissa finansprodukter som OTC-derivat.

Tråkigt nog kan de åtgärder som EU har vidtagit på detta område långt ifrån hejda denna ödesdigra spekulationsvåg och dess grymma följder – vilket bekräftas i en färsk rapport från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat.

 
  
MPphoto
 

  Lívia Járóka (PPE).(EN) Herr talman! Vi håller på att diskutera de fattigaste av de fattiga – de europeiska romerna – och tillsammans med det nya ungerska ordförandeskapet tar vi tillsammans itu med den europeiska strategin för romer.

Bland de sektorsövergripande frågor som rör de fattigaste av de fattiga tas jordbruket mycket sällan upp, i synnerhet eftersom de fattigaste av de fattiga i Europa inte äger någon mark. Så vi talar inte bara om en trygg livsmedelsförsörjning utan om att ha mat på bordet. Som en av mina kolleger redan har sagt är detta en viktig fråga för EU i dag. Jag anser att jordbrukssektorn – och kommissionens arbete med dessa dokument – måste vara i linje med alla EU:s mikroregionala utvecklingsprojekt som handlar om att bekämpa fattigdom och trygga mat på bordet för framtida generationer.

 
  
MPphoto
 

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen välkomnar i mycket hög grad detta betänkande som kommer så lägligt nu när livsmedelspriserna håller på att stiga kraftigt, framför allt på grund av nyckfulla väderförhållanden och naturkatastrofer, men också på grund av energiprisökningar som påverkar livsmedelskostnaderna.

Jag vill därför tacka föredraganden Daciana Octavia Sârbu och ledamöterna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för deras insatser.

En trygg livsmedelsförsörjning är av grundläggande betydelse för nästan en miljard människor runtom i världen som fortfarande lider av svält, men det är också viktigt för utsatta befolkningsgrupper i Europa. För dem innebär den gemensamma jordbrukspolitiken en verklig skillnad. Genom den – ibland kritiserade – gemensamma jordbrukspolitiken har vi lyckats förse EU-medborgarna med livsmedel till överkomliga priser och tryggat livsmedelsförsörjningen i Europa. Detta måste fortsätta. I det meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020 som kommissionen antog den 18 november slår man fast att livsmedelsförsörjningen är en central fråga.

I det betänkande som Daciana Octavia Sârbu har lagt fram för oss understryks frågan om överdrivna prissvängningar, som hänger nära samman med livsmedelsförsörjningen på grund av de följder dessa har för både jordbrukare och konsumenter.

Kommissionen instämmer helt i att vi måste ta itu med överdrivna prissvängningar. Vi måste gemensamt försöka få till stånd en bättre reglering, kontroll och insyn för att kunna ta itu med marknadsfrågorna, och detta kräver inte bara en bättre finansiell reglering utan också avsevärt större insyn på marknaden.

I betänkandet rekommenderas att ett internationellt livsmedelssystem inrättas. Det är inte någon lätt fråga. Vi har tidigare erfarenheter av råvaruorgan. Det har visat sig att de inte har varit framgångsrika och därför behövs det utan tvivel en mer ingående diskussion kring ämnet. Vi behöver också analysera våra erfarenheter, till exempel av den särskilda livsmedelsmekanism (1 miljard euro) som kommissionen antog 2008, och även av det arbete som kommissionen bedriver i nära samarbete med FAO och Världslivsmedelsprogrammet för att i förebyggande syfte placera ut buffertlager för att mildra effekterna av stigande livsmedelspriser.

Alla dessa insatser kan utvecklas när G20-länderna noggrant undersöker frågan om livsmedelslager, och ni kan vara säkra på att kommissionen kommer att delta aktivt i de diskussioner som rör detta under de kommande veckorna.

Som många av er här i kväll på nytt har tagit upp, efterlyser man i betänkandet en stark politik för jordbruk och landsbygdsutveckling i Europa som kan trygga livsmedelsförsörjningen för alla, för att med stöd av forskning och utveckling möta utmaningarna att producera mer med de mindre resurser vi har och kommer att ha.

Kommissionen instämmer fullständigt i detta. Det finns inget mer relevant instrument för att uppfylla dessa mål än en stark gemensam jordbrukspolitik som kan garantera jordbrukets ekonomiska och miljömässiga konkurrenskraft och – som en del av er har sagt – som kan engagera unga människor i jordbrukssektorn i Europa.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 18 januari 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig.(IT) En trygg livsmedelsförsörjning är en politisk prioritering både på europeisk och på global nivå. Globaliseringen av livsmedelskedjan innebär att nya utmaningar – och ibland risker för hälsa och konsumentintressen – ständigt dyker upp.

En av de viktigaste utmaningar som EU måste ta itu med är att utforma jordbruks- och livsmedelsreformer för att tillgodose behoven hos världens befolkning. Enligt aktuella siffror ökar världens befolkning stadigt, och man anser att den kommer att öka med omkring 40 procent fram till 2050, vilket leder till ett ökat livsmedelsbehov som förväntas innebära en fördubbling av de nuvarande behoven.

För att hantera den ökade efterfrågan i världen på jordbruksprodukter och livsmedel måste medlemsstaterna och EU trygga livsmedelsförsörjningen. För att uppnå detta mål måste EU garantera livsmedelsförsörjningen med beaktande av livsmedelsprodukternas särskilda egenskaper och samtidigt se till att den inre marknaden fungerar väl.

Slutligen vill jag uppmana kommissionen att undersöka alla möjliga åtgärder för att förbättra utbildningen för unga människor i arbetslivet och för att skapa arbetstillfällen för nyutexaminerade inom området trygg livsmedelsförsörjning, med främsta målet att bidra till sysselsättningen inom jordbrukssektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. (CS) Det är helt rätt att betona betydelsen av en trygg livsmedelsförsörjning för invånarna i EU, eftersom det är en grundläggande mänsklig rättighet. EU måste därför sträva efter att se till att hälsosamma och näringsrika livsmedel är ekonomiskt och fysiskt tillgängliga för alla EU-medborgare så att de kan leva ett sunt och aktivt liv. Vi måste mycket noggrant övervaka att de strängaste normerna för livsmedels- och jordbruksproduktion, livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet samt också livsmedlens miljömässiga hållbarhet uppfylls. Under dessa omständigheter är det emellertid också nödvändigt att påpeka att det är strikt nödvändigt med samma kvalitets- och säkerhetsnormer för livsmedel som importeras från tredjeländer för att skydda konkurrenskraften för jordbrukarna i EU. Jag vill också stödja åtgärderna för att motivera jordbrukarna att förbättra energieffektiviteten, eftersom energikostnaderna är en avgörande faktor för jordbruksverksamhetens lönsamhet. Enligt min uppfattning är den viktigaste aspekten i hela betänkandet den kraftiga uppmaningen till kommissionen att, i allmänhetens intresse och i samarbete med medlemsstaterna, sörja för att allmänheten har tillgång till information om resultatet av livsmedelssäkerhetskontroller, särskilt genom en snabb förmedling av denna information mellan medlemsstaterna. Vi kan helt enkelt inte tillåta ännu ett fiasko som det i Tyskland med försäljning av kött som innehöll spår av dioxin, då andra medlemsstater fick otillräcklig och sen information om den situation som uppkommit.

 
  
MPphoto
 
 

  Nessa Childers (S&D), skriftlig.(EN) När vi börjar fundera över den slutliga utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kommer områdena livsmedelsförsörjning, livsmedelsbrist och hållbarhet att bli alltmer aktuella. Detta är något som nästan alla här i parlamentet och alla som kommer att delta i utarbetandet av förslaget kommer att inse. Biobränsleboomen för flera år sedan, tillsammans med den globala livsmedelskrisen 2009, har visat oss vilken knapp resurs livsmedel håller på att bli. Därför måste vår vision bli mer inskränkt. Hållbarhet när det gäller livsmedel samt behoven hos dem som inte har automatisk tillgång till livsmedel måste komma i första hand. Jordbruksmetoder och innovationer bör vara inriktade på att producera mer livsmedel och odla de rätta grödorna, och när vi utarbetar förslaget till den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör vi slutligen se till att den nya politiken syftar till ett koldioxidfritt Europa och inte förvärrar det nuvarande koldioxidproblemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Vi anser att en tryggad livsmedelsförsörjning är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. På grund av fattigdom lider 900 miljoner människor i världen i dag av ständig svält. Världens befolkning förväntas överstiga 9 miljarder 2050 och den globala livsmedelsproduktionen måste öka med upp till 70 procent. Jordbruket måste å ena sidan öka produktionen och å andra sidan klara av höga energikostnader, en ständigt krympande tillgång till oförorenad mark och följderna av klimatförändringar. Vi måste ta itu med de instabila och fluktuerande priser som beror på spekulation på råvarumarknaderna och krympande livsmedelslager. För en framtida trygg försörjning av baslivsmedel krävs det en stark gemensam jordbrukspolitik. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste skapa en tryggare livsmedelsförsörjning genom att öka produktionen och främja både en miljömässigt hållbar livsmedelsproduktion och traditionellt, småskaligt och ekologiskt jordbruk samt lokal och regional livsmedelsdistribution. Dessa jordbruksmodeller bidrar till en trygg livsmedelsförsörjning eftersom de utnyttjar metoder och förfaranden som är väl beprövade sedan lång tid tillbaka i enskilda regioner i EU. Jordbruket är den mest strategiska sektorn inom EU:s politik, och om jordbrukspolitiken är framgångsrik kommer den att bidra till att Europas befolkning överlever vid en livsmedelskris. För att man genom den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna ta itu med följderna av klimatförändringarna, upprätthålla rimliga livsmedelspriser och öka tillgången till hälsosamma livsmedel är det viktigt att budgeten åtminstone ligger kvar på nuvarande nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig.(LV) Det europeiska jordbruket är en av de strategiskt viktigaste sektorerna i EU eftersom det förser över 500 miljoner människor med livsmedel. För att den europeiska jordbrukspolitikens viktigaste uppgift ska kunna genomföras, det vill säga att förse Europas befolkning med hälsosamma livsmedel av god kvalitet till ett rimligt pris samtidigt som tillräckliga inkomster för jordbrukarna upprätthålls, måste jordbruket vara konkurrenskraftigt på den globala marknaden och man måste kunna garantera en rättvis konkurrens på den inre marknaden. Det vi därför måste uppnå med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är att alla jordbrukare i EU ska kunna konkurrera på lika villkor. EU:s medlemsstater har inte råkat ut för problem med livsmedelsförsörjningen. Det kommer emellertid att finnas en risk för det i framtiden, och vi måste reagera därefter innan detta inträffar. Vi måste ta hänsyn till att jordbrukarna redan måste arbeta för mycket små inkomster eller till och med går med förlust, och det inverkar negativt på deras förmåga att upprätthålla produktionen. Det är också ett faktum att naturkatastrofer påverkar livsmedelspriserna i affärerna och därmed hur tillgängliga livsmedlen är för människor. Vi måste erkänna den strategiska betydelse som jordbruket har i EU, och göra allt vi kan för att se till att människor i Europa i framtiden inte ska behöva få uppleva livsmedelsbrist på grund av att politikerna och regeringarna i EU misslyckades med att upptäcka och avstyra riskerna i tid. Erkännandet av jordbruket som en strategiskt viktig sektor för livsmedelsförsörjningen är ett viktigt steg för att undvika problem med livsmedelsförsörjningen i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig.(DE) I initiativbetänkandet bekräftas att jordbruket har en strategisk betydelse inom ramen för den globala livsmedelsförsörjningen. En blick in i framtiden visar att det behövs omedelbara åtgärder. Experterna uppskattar att den globala efterfrågan på livsmedel kommer att fördubblas fram till 2050. Jordbruket måste ha möjlighet att kunna möta den växande befolkningens enorma behov av säkra livsmedel i tillräckliga mängder. Samtidigt måste man ta itu med de hinder som beror på begränsade naturtillgångar, höga energipriser och klimatförändringar. Jag stödde betänkandet som tydligt visar att en tryggad livsmedelsförsörjning är en viktig angelägenhet också i EU, och att det behövs samordning av de enskilda politikområdena. Förbättringar kan endast uppnås med hjälp av samarbete inom områdena jordbrukspolitik, utvecklingspolitik, handelspolitik, finanspolitik, energipolitik och forskning. Att trygga inkomsten för jordbrukarna och tillgången till livsmedel av god kvalitet i tillräckliga mängder måste därför vara ett huvudmål i den gemensamma jordbrukspolitiken. De kraftigt fluktuerande marknadspriserna inom jordbrukssektorn är en följd av felslagna skördar, spekulation och en koncentration av handeln, och dessa omständigheter är betydande osäkerhetsfaktorer. Intervention och lagring är de krismekanismer som kan sätta stopp för marknadsmissbruk och spekulativa transaktioner. Det är viktigt att dessa mekanismer för marknadsinterventioner spelar en central roll i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. En annan viktig punkt är rekommendationen att utveckla ett internationellt system för livsmedelslager och reserver för nödsituationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig.(PL) Europa behöver en gemensam jordbrukspolitik som kan garantera att det europeiska jordbruket utvecklas och inte stagnerar. Jordbrukspolitiken måste bemöta europeiska och globala utmaningar, särskilt med hänsyn till att livsmedelsproduktionen enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation måste öka med minst 70 procent för att möta behoven hos världens befolkning som beräknas överstiga 9 miljarder 2050. Det är alltså tydligt att vi med hjälp av den gemensamma jordbrukspolitiken behöver skapa en tryggare livsmedelsförsörjning genom att öka effektiviteten samtidigt som vi främjar en miljömässigt hållbar livsmedelspolitik. Jag vill påpeka att det bör finnas insyn i lagstiftningen inom detta område. Jag uppskattar initiativ där man rekommenderar att mångfalden inom jordbruket ska främjas och att traditionellt och ekologiskt jordbruk ska uppmuntras. För att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom innovation, modernisering, förbättrad konkurrenskraft och framför allt ett modernt jordbruk, är det dessutom viktigt att se till att unga jordbrukare får tillgång till mark och lån.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Kopplingen mellan EU:s gemensamma jordbrukspolitik och den globala livsmedelsförsörjningen är en viktig fråga som vi måste ta hänsyn till när den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 utarbetas. Prioriteringarna i den gemensamma jordbrukspolitiken får inte bara ses mot bakgrund av det moderna samhällets ambitioner, utan man måste också ta hänsyn till de begränsningar som vi i framtiden kommer att stå inför i hela världen. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent för att möta de ökade behoven från världens befolkning. Europa måste ta hänsyn till livsmedelsförsörjningen i världen och öka sin produktion i syfte att begränsa importen. Jag stöder dessutom förslaget om att se över finanslagstiftningen för att motverka prissvängningar som framför allt beror på spekulation. För att översynen ska vara effektiv måste den emellertid genomföras samtidigt på internationell nivå. Jag är glad över att en av prioriteringarna för det franska ordförandeskapet för G20-länderna är att motverka prissvängningarna på livsmedel och basvaror.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig.(RO) Ökningen av den globala efterfrågan på livsmedel, som beror på jordens växande befolkning, har naturligtvis konsekvenser för de naturliga livsmedelstillgångarna och medför nya bestämmelser och försiktighetsåtgärder för livsmedelsförsörjningen. EU:s huvuduppgift är att garantera medlemsstaternas rätt till en trygg livsmedelsförsörjning och att stödja utvecklingsländerna så att de uppnår en tillräckligt trygg livsmedelsförsörjning. Jag anser att det är viktigt att främja produktion och försäljning av traditionella lokala livsmedel. Regionala livsmedelsprodukter kan ge många fördelar, som lägre transportkostnader och mindre risk för att livsmedel förstörs. Det finns många regioner med en stor jordbrukspotential som har förblivit outnyttjad på grund av sociala eller ekonomiska obalanser till följd av en allt äldre landsbygdsbefolkning och industrialisering. Stora områden jordbruksmark utnyttjas inte effektivt. Regionala myndigheter kan spela en viktig roll för livsmedelsförsörjningen genom att främja jordbrukskapaciteten i regioner med denna potential. EU är en av de globala ledarna inom forskning och innovation, bland annat inom jordbrukssektorn. Stadsbefolkningen, som är i majoritet, ökar hela tiden vilket är en ny utmaning: Hur högt prioriteras utvecklingen av urbant jordbruk, med olika modeller som exempelvis vertikal odling, för att garantera livsmedelsförsörjningen?

 
  
MPphoto
 
 

  Tiziano Motti (PPE), skriftlig.(IT) Jag stöder det synsätt som föreslås i den resolution som i dag har antagits här i kammaren: tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet som uppnås när alla människor alltid har fysisk och ekonomisk tillgång till lämpliga, säkra och näringsriktiga livsmedel. I EU lever fortfarande ungefär 80 miljoner människor under fattigdomsgränsen i dag, och många av dem får hjälp genom livsmedelsbiståndsprogram. En sund kost är ovillkorligen en avgörande faktor när det gäller vår hälsa, och vissa forskare uttrycker fortfarande alltför många betänkligheter inför genetiskt modifierade organismer. Därför är jag emot textens oförbehållsamma inställning till genetiskt modifierade organismer, särskilt den del där det föreslås att man ska utvidga godkännandeförfarandet för import av genetiskt modifierade livsmedel från tredjeländer till EU. För konsekvensens skull anser jag inte att vi kan förbjuda våra jordbrukare att använda en teknik som vi sedan tillåter vid produktionen av importerade produkter. Jag instämmer emellertid i åtgärderna för att stödja unga jordbrukare – som för närvarande endast utgör sju procent av det totala antalet jordbrukare – med installationsbidrag, subventionerade räntesatser på lån och andra incitament som medlemsstaterna har genomfört inom ramen för sina landsbygdsutvecklingsbudgetar. Jag är övertygad om att den europeiska jordbruksproduktionen kan bibehålla de höga kvalitets- och säkerhetsnivåer som vi har i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig.(RO) Jag välkomnar betänkandet om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning. Jag vill emellertid också uttrycka min bestörtning över att parlamentet har beslutat att anslå så lite tid till att debattera det. Detta ämne är särskilt aktuellt för närvarande när vi har sett hur livsmedelskrisen kan påverka staters stabilitet. En av orsakerna till upproret i Tunisien har varit ökningen av livsmedelspriserna. Algeriet, Indien och Bangladesh är också stater där stigande livsmedelspriser har lett till allvarliga spänningar. Den ökande odlingen av biobränslen, finansiell spekulation, producenter som mycket snabbt växlar till mer lönsamma grödor och, sist men inte minst, ändrade matvanor hos medborgarna i många stater är också nya frågor som hänger nära samman med ämnet för dagens betänkande.

Jag vill göra ett sista påpekande. I ett index som räknats fram av en japansk bank och som visar sårbarhet inför prishöjningar på livsmedel är fyra av de fyrtio mest sårbara länderna medlemsstater i EU, ytterligare en stat kommer snart att bli medlem och tre stater är omedelbara grannar till EU. Det är ett intressant index som måste ge oss en tankeställare.

 
  
MPphoto
 
 

  Pavel Poc (S&D), skriftlig.(CS) Om vi betraktar jordbruket som ett strategiskt område måste EU vara självförsörjande åtminstone när det gäller produktion av baslivsmedel och djurfoder för att vi ska kunna trygga livsmedelsförsörjningen. Om EU är beroende av import av jordbruksprodukter leder det till prishöjningar på livsmedel och undergräver möjligheterna för EU:s direkta producenter i marknadskedjan. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) skulle efterfrågan på livsmedel och djurfoder kunna öka med 70 procent fram till 2050. Det kommer därför att vara nödvändigt att utnyttja alla tillgängliga jordbruksformer och ge ett betydande stöd till investeringar i vetenskaplig forskning inom detta område. Det behövs också mer stöd och allmänt intresse för en effektiv användning av traditionella jordbruksgrödor som är specifika för vissa regioner. Det är till exempel lätt för konsumenterna att förstå bedömningar av hur miljön påverkas av livsmedelsproduktion och transportavstånd. Det nuvarande svinnet på upp till 50 procent i den totala produktionskedjan samt den oproportionerliga ökningen av godstransporter är inte förenliga med en trygg livsmedelsförsörjning. Vi kan inte låtsas att vi tryggar livsmedelsförsörjningen och värnar om miljön samtidigt som vi finner oss i ett beroende av produkter som odlas på en annan kontinent och importeras över tusentals kilometer. Ett sådant tillvägagångssätt innebär en enorm miljöpåverkan och tvingar samtidigt utvecklingsländerna att importera nästan alla nödvändiga livsmedel, vilket gör dem beroende, förstör deras ekonomier, gör invånarna utfattiga och förstör miljön.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy