Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 18 januari 2011 - Strasbourg

6. Resultat av det belgiska ordförandeskapet (debatt)

  Talmannen. – Ärade kolleger! Jag vill välkomna premiärminister Yves Leterme. För sex månader sedan höll det belgiska ordförandeskapet sin presentation. Nu har vi fått en presentation av det belgiska ordförandeskapets resultat: lagstiftning, Europeiska utrikestjänsten, finansiell övervakning, medborgarinitiativet, budgeten – vi kommer att diskutera alla dessa punkter.

Även ordförande José Manuel Barroso, som närvarar här med oss, ska vara välkommen, liksom ni alla.

– Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden: Resultat av det belgiska ordförandeskapet.

  Yves Leterme, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr Barroso, ers excellenser, mina damer och herrar! Även om detta kan verka aningen olämpligt här i Europaparlamentets kammare skulle jag trots allt vilja börja mitt tal med att citera en nordamerikansk tänkare, Ralph Waldo Emerson, som sade, och jag citerar:

(EN) ”Gå inte dit stigen leder. Gå i stället där det inte är någon stig och lämna ett spår.”

(FR) Med andra ord: ”Gå inte dit stigen leder. Gå i stället där det inte är någon stig och lämna ett spår”.

Detta är exakt vad vi har gjort dessa senaste sex månader, tillsammans med er alla. Belgien, mitt land, uppmanades att ta på sig uppgiften som EU:s roterande ordförandeskap efter Lissabonfördragets ikraftträdande.

Det stämmer att vi inte beträdde för oss helt okänd mark, men det var ändock nödvändigt att upprätta kriterierna för EU:s nya funktion enligt det nya fördraget, med de nya institutioner som EU har utrustat sig med. Därför gjorde vi, troget den belgiska traditionen, mitt lands tradition, vårt yttersta för att få institutionerna att fungera optimalt i syfte att skapa rätt prejudikat.

Jag tycker mig kunna säga er att EU, som det strukturerades enligt Lissabonfördraget, i dag fungerar, och fungerar väl. Unionen har skaffat sig ett nytt instrument för att övervaka finanssektorn. Detta ska förhoppningsvis hindra att kriser, som den vi fortfarande kämpar med att frigöra oss ifrån, uppstår igen. Den ekonomiska styrningen har utvecklats. Överenskommelse har nåtts när det gäller 2011 års budget, och, viktigast av allt, på dessa sex månader ingicks närmare 40 avtal av lagstiftningskaraktär mellan parlamentet och rådet.

Vår beslutsamhet att respektera både andan och lydelsen i Lissabonfördraget var ett val för unionens framtid, en investering i ett ännu närmare samarbete. För att uppnå detta under ordförandeskapet följde vi två viktiga riktlinjer.

För det första ville vi inte driva på oss själva. I stället införlivade vi vårt program, det belgiska programmet med dess fem prioriteringar, i den europeiska dagordningen, i kommissionens program, i den kraft som alstrats av stats- och regeringschefer på rådsnivå, i programmet för trojkan med våra spanska och ungerska kolleger.

(NL) För det andra: På samma sätt som vi inte ville påtvinga någon en belgisk dagordning uttalande vi oss för ett, vad jag skulle vilja kalla, ordförandeskap som är öppet för alla. Vi försökte i själva verket att samarbeta så nära som möjligt med alla EU-institutioner, respektera andan och lydelsen i Lissabonfördraget och enbart spela rollen som kontaktperson och inget mer.

Vi samarbetade med alla parter, självklart med parlamentet och kommissionen, men även med Europeiska rådets nya ständiga ordförande, den höga representanten och givetvis med medlemsstaterna, men jag anser mig kunna påstå att vi, under hela vår ämbetsperiod, fäste särskild vikt vid att samarbeta konstruktivt med parlamentet, vars befogenheter har stärkts påtagligt enligt de nya reglerna, och göra det med ett öppet sinne.

Det skulle naturligtvis vara mer klädsamt med en viss blygsamhet i dag, men jag måste säga att tillsammans med er har vi sett till att denna metod blev framgångsrik. Dessutom är dagens union ett samspel mellan institutionerna och medlemsstaterna. Jag anser att denna metod har fungerat, och att den kan fortsätta fungera, för den var och är resultatinriktad, inte imageskapande. Detta gäller vårt ordförandeskap, men det gäller faktiskt också Europaparlamentet, även om det är något som ni måste bedöma.

I detta fall skulle jag trots allt, som talesman för den belgiska regeringen och mina kolleger som har skött det roterande ordförandeskapet, vilja uttrycka min uppskattning och tacksamhet för ert samarbete. Jag tror att jag vågar påstå att de flesta av de avtal som vi har ingått till syvende och sist antogs med en mycket bred majoritet. Detta bevisar att våra debatter håller en hög kvalitet – och detta borde lugna EU-medborgarna – och det bevisar att ni har prioriterat det som gynnar EU genom att placera det högt ovan nationella intressen.

Men nu är dessa sex månader över. Vi kan naturligtvis inte älta det förflutna. Under de kommande månaderna och åren kommer vi faktiskt att ha mer att göra än någonsin, för vår union, vårt samhälle, står inför utomordentligt stora utmaningar. Jag skulle nu kort vilja nämna dem.

Den första utmaningen är givetvis att säkerställa en fortsättning av det som vi har inlett under de senaste sex månaderna, nämligen ekonomiskt styre. Sedan dessa sex månader inleddes har vi samarbetat för att vidta de åtgärder som krävs för att avvärja en kris i euroområdet. Men det räcker inte att motarbeta de symtom som hittills har visat sig. De hot som ett antal länder i euroområdet har ställts inför har visat att en monetär union i själva verket inte kan fungera på egen hand utan en ekonomisk union, utan en ökad ekonomisk konvergens. Vi måste därför med beslutsamhet driva på längs vägen mot större ekonomisk sammanhållning, mer sammanhållning i medlemsstaternas skattemässiga, ekonomiska och sociala politik.

Ekonomisk styrning kräver också en rigorös övervakning av budget- och strukturpolitiken i unionens medlemsstater. Vi måste utnyttja den europeiska planeringsterminen till fullo, för den inrättades med detta syfte i åtanke. En återgång till en budgetdisciplin skulle inte bara vara ett icke-bindande mål. Det måste vara kontrollerbart och, om så krävs, genomförbart på EU-nivå. Detta handlar naturligtvis inte om disciplin för sakens skull. Sunda offentliga finanser är ett absolut måste om vi ska skapa en hållbar tillväxt igen, en trovärdig tillväxt som skapar arbetstillfällen för våra medborgare. Dessa arbetstillfällen är naturligtvis grundläggande för att underhålla vår mycket specifika europeiska sociala modell, som går hand i hand med politisk och ekonomisk frihet, social solidaritet och ekologiskt ansvar.

(DE) Unionen måste använda de nya instrument som har införts för att övervaka finansmarknaderna på ett effektivt sätt. Det är meningen att dessa instrument ska vara färdiga för användning i slutet av året. Detta är absolut nödvändigt för att hindra att marknaderna spårar ur igen.

Ekonomisk konvergens, övervakning av de nationella budget- och strukturpolitiska alternativen, nya instrument för övervakning av finansmarknaderna – allt detta kan ge intrycket att EU-apparaten är på väg mot att bli rätt tungrodd och komplicerad. Man ska naturligtvis också förvänta sig att en mer noggrann övervakning av de nationella politiska besluten som fattas i medlemsstaterna inte kommer att fullföljas utan diskussioner och friktioner. Detta borde ändå inte avskräcka oss, för det är en del av den europeiska integreringens innersta väsen.

(EN) Det andra området där vi måste behålla drivkraften är i fråga om unionens roll i världen. Vi har gjort framsteg på detta område. Tack vare våra samordnade förberedelser och enhetliga presentation har vi faktiskt ökat vår tyngd i G20-gruppen. Under de senaste månaderna har unionen börjat bygga upp en egen diplomatisk representation runt om i världen. Dessa åtgärder är bra, men de måste konsolideras.

Det stämmer att Europeiska unionen uppträder enat i de flesta frågor på internationell nivå, men det räcker inte med ord. Unionen måste verkligen uppbåda mer slagkraft, den måste vara i stånd att agera beslutsamt och bli inflytelserik och en makt att räkna med i denna värld med flera maktcentrum.

För det tredje måste vi ta itu med unionens budgetram. Det stämmer att detta inte är en tid då regeringar kan överväga att rejält höja sitt bidrag till unionens budget, men vi kan inte heller undvika en debatt om den långsiktiga budgetramen.

Parlamentet måste få löften om att det kommer att hållas samråd om tanken bakom unionens framtida finansiering och om sätt och medel. Unionen kan inte leva ur hand i mun: den måste ha detta långsiktiga perspektiv.

Sist men inte minst vill jag säga att vi bara kommer att vara i stånd att visa resultat när det gäller dessa utmaningar om vi har en större tro på oss själva än någonsin tidigare. Jag skulle vilja citera en fransk tänkare och författare, André Frossard, när det gäller utmaningen för de kommande åren. Först ska jag ta citatet på franska, och sedan får ni översättningen:

(FR) ”Europa vill med rätta utrusta sig med en gemensam politik och valuta, men mest av allt behövs en själ.”

(EN) ”Europa vill med rätta utrusta sig med en gemensam politik och valuta, men mest av allt behövs en själ.”

Vi behöver verkligen en själ. Vi måste tro på oss själva och på det som vi har uppnått, och inte ursäkta oss för vem och vad vi är. Vi måste komma ihåg att unionen – vår union – innan den blev en marknad, en valuta, ett uppsättning institutioner, var en vision, en tro och en dröm. Det var en dröm om fred på denna kontinent, denna kontinent som har sargats av så många krig.

Jag har hört att det har blivit lite föråldrat att tala om fred med europeiska generationer som aldrig har upplevt krig. Allt jag kan säga är: ”Se er omkring.” Titta på alla flyktingar till exempel, som kommer till oss på flykt undan krig, väpnade konflikter och tyranni. Dessa flyktingar ringaktar verkligen inte unionens bedrift att sprida fred och säkerhet över nästan hela kontinenten. Och dessa flyktingar – dessa människor – längtar, som så många runt om i världen, efter fri- och rättigheter som alltför många av våra medborgare lättvindigt tar för givna.

I lika hög grad som unionen handlar om fred handlar den om frihet, demokrati, grundläggande civila rättigheter och rättsstatsprincipen, för både våra medborgare och våra invandrare. Vi tror på varje individs rätt till mänsklig värdighet, vilket innefattar människors rätt att leva på sina fötter och inte på sina knän och rättigheten att tänka och tala och tillbedja en gud fritt.

Jean Monnet sade i ett uttalande, som ofta citeras, att ingenting blir gjort utan människor, men ingenting varar utan institutioner. Detta är lika sant i dag som då det sades, men å andra sidan stämmer det också att institutioner vittrar sönder om de inte bärs upp av människor med stark övertygelse. Vi måste komma ihåg att vi enbart får våra medborgare med oss om vi ger dem en vision: om vi ger dem en dröm.

Avslutningsvis vill jag önska Ungern så stor framgång som möjligt nu när landet har tagit över ordförandeklubban. Jag är säker på att landet kommer att hålla fanan högt när det gäller den europeiska drömmen om fred och frihet och strävan efter en ännu starkare union.

(Applåder)

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Herr talman, herr Leterme, mina damer och herrar! Med hjälp av pragmatism och gemenskapsanda gjorde unionen effektiva och fokuserade framsteg under det belgiska ordförandeskapet, något som förtjänar vår beundran och vårt erkännande.

Som talesman för kommissionen skulle jag uppriktigt vilja gratulera premiärminister Yves Leterme, hela hans regering, förvaltningen och alla belgare som gav sitt allt för att bidra till ordförandeskapets framgång.

Det var ett fint och bra ordförandeskap i en tid som var delikat och utmanande för EU:s framtid. Sällan har utmaningarna varit så viktiga och svårigheterna så centrala att övervinna. Under dessa långa månader av uppståndelse – om ni ursäktar uttrycket – höll det belgiska ordförandeskapet fast vid EU:s bestämda politiska kurs. Dess åtgärder var alltid inbäddade i en grundläggande känsla av EU:s existens, allas solidaritet för det allmänna europeiska intresset. Dess åtgärder gjorde det även möjligt för oss att kartlägga den bästa vägen framåt för att uppnå våra främsta mål: stabilitet och en nystart för en sysselsättningsskapande tillväxt.

Under dessa månader levde EU fortfarande i takt med den frenetiska rytmen från finanskrisens utveckling och i enväldig skuld. Allas ögon var riktade mot euroområdets framtid och mot vår beslutsamhet att skydda den. När vi säger att vi kommer att göra allt i vår makt för att försvara hela euroområdets stabilitet får detta inte bli tomma ord. Vi kan inte göra vare sig mer eller mindre än att uttrycka vår bestämda politiska vilja att försvara vårt gemensamma öde. Euroområdets framtid och EU:s framtid är två sidor av samma mynt. Vi vill att denna framtid ska bli stabil och framgångsrik för oss och för kommande generationer. Detta har alltid varit, och kommer att alltid att vara syftet med den europeiska integreringen och gemenskapsandan.

De grundläggande reformer som vi har åtagit oss att genomföra visar att vi är fullt medvetna om den utmaning som EU står inför. Vi måste anpassa oss till nya politiska, ekonomiska och strategiska verkligheter i en snabbt föränderlig globaliserad värld. Vi måste anpassa oss samtidigt som vi återbekräftar våra värderingar, skyddar våra intressen och stärker vår trovärdighet och vårt inflytande på den internationella arenan.

De grundbeslut som vi har fattat om att stärka den europeiska ekonomiska styrningen och ta itu med vår makroekonomiska obalans står i centrum av denna utveckling. De är inte ett alternativ, utan ett måste. Jag hoppas att Europaparlamentet och rådet kommer att anta dessa förslag om ekonomisk styrning under denna sexmånadersperiod.

I grund och botten handlar det inte om vem bland de olika politiska aktörerna i EU som till slut vinner eller förlorar, utan huruvida var och en av oss är redo att samarbeta i full respekt för våra inbördes privilegier. I själva verket handlar det om huruvida EU som helhet till slut blir en vinnare eller en förlorare. Svaret är givet: om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kommer vi alla att förlora, både i euroområdet och i hela EU.

Om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kommer vi att förlora slaget om stabiliteten, tillväxten och sysselsättningen i EU. Om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kan dagens starka band blir morgondagens svaga länk. Och om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kommer vi att förlora vår trovärdighet på den internationella arenan.

Eftersom frågor om styrning och makroekonomisk obalans samtidigt är frågor som diskuteras på global nivå, särskilt vid G20-mötet, hur ska vi kunna upprätthålla vår trovärdighet och vårt inflytande hos våra internationella partner om vi inte ens är i stånd att lösa dessa problem på EU-nivå? Jag väger mina ord noga när jag säger detta: i grund och botten är det en existentiell fråga för EU. Vi agerar och gör oss gällande som en union, annars misslyckas vi att agera och gör det möjligt för de andra att marginalisera oss. Det som verkligen står på spel är vårt gemensamma öde.

Vi rör oss, som tur är, mot självhävdelse. Jag skulle därför med stor uppriktighet vilja gratulera det belgiska ordförandeskapet. Det avtal som ingicks vid Ekofinrådets möte den 17 september ledde till att nya cykler av ekonomisk styrning upprättades, kända som den europeiska planeringsterminen. Det första steget togs förra veckan vid den årliga översynen av tillväxten, som utarbetas av EU-kommissionen, där vi mycket tydligt klargör att de tre prioriteringar som vi måste fokusera våra insatser på är ett stärkande av makroekonomisk stabilitet – särskilt genom rigorös finanspolitisk konsolidering – strukturell reform och sysselsättningsskapande tillväxt.

Vi rönte också stora framgångar när det gällde finansiell övervakning, särskilt genom att anta en ny europeisk struktur för finansiell övervakning, som uppkom den 1 januari 2011 genom upprättandet av Europeiska systemrisknämnden och tre nya finansiella tillsynsmyndigheter som täcker marknader, banker respektive försäkring.

Under dessa sex månader lyckades vi också ingå avtal om förvaltningen av spekulativa fonder och andra alternativa investeringsfonder samt om kreditvärderingsinstitut. För våra medborgare är åtstramningsåtgärder inte ett vagt begrepp, utan den hårda verklighet som de lever i dagligen. Runtom i EU finns det mycket oro och många bekymmer, men det finns också höga förväntningar runtom i EU på att reformer som har skjutits upp alltför länge äntligen ska slutföras, att den europeiska dimensionen ska bli en integrerad del av lösningen och att EU ska försvara sina projekt, sina värderingar och sina intressen i världen.

Därför är det viktigt att i så vida kretsar som möjligt sprida budskapet om vad unionen gör för att återuppliva en tillväxt som är hållbar och som kan skapa arbetstillfällen och bygga ett europeiskt samhälle som är mer rättvist och miljövänligt.

Jag skulle också vilja framhålla några andra resultat, särskilt på det utrikespolitiska området och i fråga om yttre förbindelser. En sådan prestation är det frihandelsavtal som undertecknades med Sydkorea den 6 oktober, som helt enkelt är det mest ambitiösa affärsavtal som EU någonsin har ingått, och som måste förbli ett riktmärke för våra framtida bilaterala affärsavtal.

I motsats till vad vissa pessimister förväntade sig lyckades man i Cancún också visa på en viss utveckling mot multilateralism i kampen mot klimatförändringar. I Cancún visade man också på vikten av samarbete mellan ordförandeskapet och kommissionen för att möjliggöra för ett enat EU som gör sig hört på den internationella arenan.

När det gäller de konkreta resultaten skulle jag också vilja berömma det avtal om Eurovinjett som man i slutändan ingick på transportområdet under det belgiska ordförandeskapet. Detta är också mycket viktigt för våra medborgare.

Jag skulle också vilja berömma det belgiska ordförandeskapet för att man på ett exemplariskt sätt möjliggjorde att de viktiga innovationerna i Lissabonfördraget respekteras och tillämpas. Ordförandeskapet använde all sin förhandlingsskicklighet på ett briljant sätt under en svår diskussion om EU:s budget för 2011 enligt de nya budgetbestämmelserna i fördraget. Det var ett mycket fint exempel på den europeiska andan och dess kompromisskultur. Kommissionen är stolt över sitt bidrag till detta resultat.

I morgon kommer jag, i syfte att uppfylla mina åtaganden gentemot parlamentet, att hålla ett första möte med Europaparlamentets talman Jerzy Buzek och premiärminister Viktor Orbán, som innehar det roterande rådsordförandeskapet, för att diskutera de kommande steg som måste tas när det gäller budgetfrågor.

År 2010 var ett ofta svårt och ibland oerhört krävande år. Men det var när allt kommer omkring ett mycket produktivt år. Det var under två länders ordförandeskap, Belgien, men också Spanien, som den europeiska integreringen lyckades gå framåt med bestämda steg. Jag ser det i vår unions styrka och våra institutioners verksamhet som fungerar ordentligt. Nu är det upp till bevis för det tredje landet i trojkan, Ungern, att upprätthålla denna drivkraft.

De viktiga beslut som vi har fattat under det senaste året bevisar att vi alla, parlamentet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, vet vad vi måste göra för att säkerställa en stabil och blomstrande framtid för EU. Om vi vet vad vi ska göra måste vi göra det nu. Vi har sagt att vi har viljan att göra det. Nu måste vi visa att vi faktiskt är i stånd att uppfylla våra politiska åtaganden utan att urvattna dem, utan att försvagas och utan att låta oss luras av tveksamma tecken på återhämtning.

Vi måste konsolidera våra åtgärder för att visa att de inte är en reaktion på trycket från marknadskrisen, utan i stället en stark och ny bekräftelse på vår vilja att leva tillsammans i denna union av fred, solidaritet och frihet.

  Jean-Luc Dehaene, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman! Det belgiska ordförandeskapet har med rätta fått beröm från alla håll. Premiärministern och hans kolleger kan göra anspråk på en anmärkningsvärd rad prestationer. Jag vill, i stället för att kommentera de specifika prestationerna, särskilt betona den gyllene standard som ni har satt upp för ordförandeskapet. Det belgiska ordförandeskapet för rådet var när allt kommer omkring först med att tjänstgöra helt inom den nya institutionella ramen för Lissabonfördraget. Det var en utmaning i sig självt.

Fördraget har förändrat den institutionella ramen på ett radikalt sätt, vilket jag redan har framhållit i mitt betänkande som lades fram under den förra valperioden. Europeiska rådet och ministerrådet har nu följaktligen blivit två separata institutioner, med varsitt ordförandeskap. En annan nyhet är att fördragets ordalydelse är densamma för att beskriva rådets mandat som för att beskriva parlamentets mandat. Man kan inte göra sig kvitt intrycket att vissa medlemmar i rådet har haft svårigheter att anpassa sig till det nya förhållandet mellan parlamentet och rådet. Det framgick tydligt under budgetdebatten.

Det kan man däremot inte säga om det belgiska ordförandeskapet. Det har, i samråd med kommissionen och parlamentet, huvudsakligen ansträngt sig för att förverkliga EU-lagstiftningen. Europeiska prioriteringar har alltid varit av största vikt i detta avseende. Det förklarar också delvis det belgiska ordförandeskapets framgångar. Tidigare har ordförandeskapen alltför ofta försökt hävda sina nationella prioriteringar gentemot europeiska byråer. Så är inte fallet här, och därför har EU gjort stora framsteg under detta ordförandeskap. Den komplicerade budgetdebatten under det belgiska ordförandeskapet visade också vägen för en av de svåraste utmaningar som unionen kommer att stå inför under de kommande åren, nämligen upprättandet av en ny budgetram. Belgien hade genom de föregående ordförandeskapen förbundits till att parlamentet skulle involveras i debatten om denna fleråriga budgetram. Kommissionen åtog sig för sin del att inom ramen för dess förslag till flerårig ram utforma förslag till unionens egna medel, och det har varit nödvändigt. Därför kommer parlamentet att se till att både kommissionen och kommande ordförandeskap uppfyller dessa åtaganden.

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, premiärminister Leterme, medlemmar av rådets ordförandeskap, herr Barroso! Denna vecka har vi möjlighet att jämföra två ordförandeskap: det som precis avslutats och det som precis har inletts. När det gäller det belgiska ordförandeskapet måste jag säga att man har gjort ett utmärkt arbete – det vill jag därför tacka så mycket för. Detta arbete utfördes trots svåra förhållanden – den politiska situationen på hemmaplan är naturligtvis inte direkt lätt, Lissabonfördraget är nytt och inte ens förhållandet med Europeiska rådet är helt lätt. Men det belgiska ordförandeskapet hade tydlig fokus på Europa. Man ville föra Europa framåt.

Det ungerska ordförandeskapet har däremot – i alla fall hittills – fokuserat mer på sina inrikesaffärer, med andra ord på att hålla fast vid makten på hemmaplan, i synnerhet i samband med en mycket kontroversiell medielag, som vi också kommer att diskutera vid ett senare tillfälle. Jag hoppas att Viktor Orbán verkligen kommer att iaktta det belgiska ordförandeskapets tillvägagångssätt och kanske följa dess exempel i viss mån.

Yves Leterme talade om ekonomisk styrning. I detta avseende kan jag inte göra annat än ställa mig helt bakom det José Manuel Barroso sade. Detta är uteslutande en antingen/eller-situation. Endera sker ännu en krisframkallande utveckling i Europa – och inte bara i euroområdet – eller så görs ett försök att skapa en effektiv ekonomisk styrning som baseras på samarbete mellan alla medlemsstaterna, men också på kraftfulla åtgärder från kommissionens sida. Barroso ska veta att han har vårt fulla stöd i detta avseende. Yves Leterme uträttade mycket på detta område, men nu måste vi gå ännu längre, och vi måste ta nästa steg.

Du sade att detta huvudsakligen handlar om ett skattemässigt och socialt samarbete. Detta leder mig in på det andra område där det belgiska ordförandeskapet verkligen har utmärkt sig, nämligen den sociala dimensionen. Enligt min uppfattning har vi alla – men kanske med olika betoning – ett intresse av att denna sociala dimension ska utvecklas därefter. Ett socialt Europa innebär inte att varenda liten sak ska göras inom Europas sociopolitiska sfär. Det innebär snarare exempelvis det som du talade om och uppnådde i förhållande till att bekämpa fattigdomen. Det är skandalöst att fattigdomen faktiskt ökar i viss grad i Europa. Samma sak gäller det du sade om de ökande skillnaderna i inkomstfördelning. Under det belgiska ordförandeskapet klargjorde du att detta inte bara är en social fråga. Det är också en politisk fråga. Ökad fattigdom och större social ojämlikhet omsätts också i en förlorad konkurrenskraft. Detta har ekonomiska, finansiella och empiriska bevis. Det som du har sagt är mycket viktigt.

Det du sade om ett Europa för medborgarna är också viktigt. Du bidrog, tillsammans med Maroš Šefčovič och ledamöter av Europaparlamentet, på ett påtagligt sätt till att få till stånd det europeiska medborgarinitiativet. Detta kommer att utgöra ett stort framsteg om det också används på rätt sätt av europavänliga styrkor för att föra Europa närmare medborgarna.

Vi önskar naturligtvis också Belgien stort lycka till i framtiden. Det saknar inte betydelse hur aktörerna på den politiska arenan agerar. Jag hoppas att alla politiska styrkor i Belgien försöker nå ett verkligt samförstånd. Det är svårt att säga till människor i krisdrabbade regioner att de helt enkelt ska se till att nå samförstånd, att de helt enkelt bör samarbeta i viktiga frågor, när detta inte går i Belgien – ett centrum i Europeiska unionen.

Jag önskar er lycka till i detta avseende. Ni var på många sätt ett exemplariskt ordförandeskap. Jag hoppas att andra, kommande ordförandeskap kommer att följa ert exempel.

(Applåder)

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Krisztina Morvai (NI). – (EN) Herr talman! Jag vill fråga Hannes Swoboda hur han kan understå sig att kritisera det ungerska ordförandeskapet när det precis har tillträtt. Han vet inte ens någonting om det. Varför kritiserar han inte i stället sina kamrater i den socialdemokratiska gruppen, som sköt på sina egna medborgare vid 50-årsjubiléet av revolutionen 1956 och som godtyckligt fängslade hundratals människor? Han borde ifrågasätta dem och kritisera dem.

  Hannes Swoboda (S&D). – (EN) Herr talman! Jag känner till den här sortens argument, där man fastslår att kritik av en regering också är en kritik av medborgarna. Så var det tidigare i mitt land också.

Låt oss tala klarspråk. Vi startade inte debatten. Det var den ungerska regeringen med den – som jag sade här – omstridda lagen. Det är en lag som i hög grad har ifrågasatts av många ungerska medborgare som led under kommunismen och under nazistregimen. De är rädda för att deras yttrandefrihet är i farozonen. Det är detta som bör diskuteras.

  Guy Verhofstadt , för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag föreslår att vi diskuterar det ungerska ordförandeskapet i morgon. Vi bör särskilja saker och ting, annars kommer premiärminister Yves Leterme att behöva kommentera den nya medielagen i Ungern, och det är enligt mig inte hans ansvarsområde.

Parlamentets uppgift är att godkänna och övervaka lagstiftning, vilket följaktligen innebär att vara kritisk när saker och ting går fel, när de är i dåligt tillstånd, men också att ge beröm när de faktiskt utvecklas positivt. Vi skulle kunna säga att det belgiska ordförandeskapet har gjort ett bra arbete, mycket bra, och att det har varit framgångsrikt tack vare många människors ansträngningar: den belgiska regeringen, men också många diplomater, den ständiga representanten, den biträdande ständiga representanten och alla de som har arbetat varje dag för att det ska bli en framgång.

Detta var en framgång som ingen hade förutspått, eftersom vi alla hela tiden konfronterades med följande fråga från våra väljare: Hur ska en expeditionsministär kunna driva ett framgångsrikt ordförandeskap? Detta är enligt min uppfattning första gången vi haft en riktig europeisk regering, eftersom det är en regering som bara har ägnat sig åt europeiska angelägenheter och europeiska frågor och inte distraherats av angelägenheter i sina medlemmars egna nationer.

Detta är nästan en invit till andra regeringar att vara expeditionsministärer när de tar över ordförandeskapet för Europeiska unionen, så att de kan koncentrera sig på Europa i sex månader i stället för att emellanåt klämma in detta arbete mellan andra frågor.

Jag tror att det belgiska ordförandeskapet blev så framgångsrikt av huvudsakligen ett skäl (se på finansövervakningen, hedgefonderna, kreditvärderingsinstituten): för att detta ordförandeskap insåg att vi inom ramen för det nya fördraget måste arbeta för ”mer Europa” och för att man verkade för ”mer Europa” i rådet. Det kan man inte säga om alla ordförandeskap. Jean-Luc Dehaene har rätt när han säger att det verkligen finns ett antal medlemsstater som fortfarande inte förstår att grundreglerna har förändrats.

Grundreglerna har förändrats, och det belgiska ordförandeskapet är det första som har förstått att det är så. Om vi nu i slutändan har uppnått en ordning för europeisk tillsyn där Europaparlamentets mål slutligen har nåtts är det tack vare att det belgiska ordförandeskapet sade till våra kolleger i rådet: ”Detta fungerar inte, det måste vara en europeisk lösning”, till skillnad från den lösning som utformades av finansministrarna i december 2009.

Jag skulle säga samma sak när det gäller Europeiska unionens patent. Det var ett riktigt genombrott. Jag vill uppmana er och alla andra ledamöter att ge Europaparlamentet grönt ljus till detta patent mycket snart, så att Europeiska unionens patent slutligen kan bli verklighet, efter över 20 år.

  Isabelle Durant, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Liksom andra har sagt tidigare är det uppenbarligen så att de belgiska politikerna hittills har gjort bättre ifrån sig utanför landets gränser än på hemmaplan. Jag välkomnar i alla fall detta och gratulerar er till resultatet. Det belgiska teamet gjorde ett bra jobb, och det är mycket positivt.

Jag anser dessutom att det motstånd ni stötte på i de olika rådskonstellationerna i själva verket liknar det motstånd som vi stöter på i den belgiska debatten: solidaritet, förflyttningar, allt detta som är knutet till tillbakadragande eller bidragande är saker som vi känner till väldigt väl i Belgien och som ni stötte på i rådet.

Dessutom, med tanke på att José Manuel Barroso uttryckte sin beundran och sitt erkännande, kanske Europeiska unionen någon gång i framtiden skulle kunna ge Belgien en knuff i rätt riktning eller lite hjälp. Eftersom Belgien hjälpte Europeiska unionen kanske Europeiska unionen kunde hjälpa Belgien att ta sig ur dödläget.

För övrigt, för att återgå till några specifika frågor, framför allt budgetfrågan, har man ett större ansvar när man lämnar över ordförandeskapet än när man tar över det. Därför anser jag, när det gäller budgeten, att vi utan tvekan visade brist på mod genom att inte anta det förslag till konvention som vi kunde ha lagt fram om de ekonomiska resurserna, men frågan om de egna resurserna kommer att vara central under de kommande månaderna, och jag räknar verkligen med att Belgien - som kommer att återfå sin yttrandefrihet, kan man säga, eftersom man inte längre representerar alla medlemsstater utan talar för sig självt – att gå vidare med denna fråga.

Den andra viktiga frågan är den europeiska valkretsen. Det är något som kommer att läggas fram för rådet någon gång i framtiden. Jag vet att det finns personer i Belgien som inte vill ha en federal valkrets, men jag anser att det är nödvändigt, och det är kanske just för att de inte vill ha det i Belgien som Belgien vill ha det på EU-nivå. En europeisk valkrets skulle vara oerhört användbar när det gäller att garantera vad man kan kalla för Europeiska unionens ”själ”, dvs. det faktum att EU-medborgarna helt enkelt kan betrakta sig som medborgare som kan rösta på mer än nationella företrädare. Jag anser att detta är en mycket viktig fråga.

Den tredje frågan, som redan har nämnts, är medborgarinitiativet. Också i detta avseende räknar jag verkligen med att Belgien ska skynda på genomförandeprocessen. Det är ett betydelsefullt instrument, jämte alla ekonomiska styrningsreformer, och jag hoppas att Belgien också kan bidra till att föra processen framåt snabbare och på ett kraftfullare sätt.

  Derk Jan Eppink, för ECR-gruppen. – (NL) Herr talman! Under de senaste sex månaderna har Belgien bevisat att man är ett land värdigt ordförandeskapet. Man skulle inte ha kunnat tro att denna belgiska regering ska avgå. När jag tittar på de frågor som jag är kvalificerad att bedöma är balansen positiv. Ett avtal om reglering av riskkapital, en förordning om tillsyn av finansmarknaderna och en budget för 2011. Jag är mycket förtrogen med både Belgien och Europa. Europeisk politik är, som den har sett ut, en förlängning av belgisk politik, med ett större syfte. Den inbegriper sökande efter kompromisser genom samtal och långa luncher och, om nödvändigt, lite mild övertalning för att kunna nå ett resultat.

Därför finns det sådana som säger att Belgien är ett Europa i miniatyr. Det är just här faran finns för Europa i nuläget, eftersom det belgiska systemet självt inte längre kan fortsätta att fungera genom kompromisser. Det finns inte ens en efterträdare till Yves Leterme. Om Belgien är Europas framtid så måste vi fråga oss: Varför går det belgiska systemet mot sitt slut? Varför håller det på att upplösas?

Förklaringen till detta är enligt min uppfattning att Belgien har skapat en överföringsekonomi som inte längre är ekonomiskt försvarbar. Vi skapade i solidaritetens namn ett kassaflöde från Flandern till Vallonien och Bryssel, men jag vill påpeka för José Manuel Barroso att människor alieneras från varandra om solidariteten är ensidig, och det är vad som har skett i Belgien.

I nuläget planerar vi en överföringsekonomi i EU. Det är vad ni har gjort, och till följd av detta har euron redan missbrukats. Nu står vi inför ett krav på euroobligationer. Guy Verhofstadt kräver detta varje dag. Se också på katastroffonden, som börjar likna ett Ponzisystem. Först var det temporärt, sedan permanent, och nu måste vi fortsätta att pumpa in alltmer pengar i den. En sak som kommer att påverkas negativt av detta är konkurrenskraften, eftersom utländska investeringar kommer att minska i Europa. De som vill se hur morgondagens Europa kommer att se ut borde ta en titt på dagens Belgien! Då kan vi föreställa oss Tyskland i Flanderns situation, som säger: ”Vi vill inte fortsätta att betala för alla andra.” En del av er kommer att skratta åt detta, men denna risk ligger närmare inpå oss än ni tror. Låt detta bli en väckarklocka för oss alla.

Jag har alltid haft stor respekt för Yves Leterme. Jag önskar honom stort lycka till med vad han än kommer att ägna sig åt framöver, men jag är rädd att Belgien kommer att hålla honom kvar på den nuvarande posten ett tag till.

  Patrick Le Hyaric, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Leterme! Samtidigt som jag är fullt medveten om att Belgien övertog EU:s ordförandeskap under en mycket svår krisperiod antydde du ändå att du skulle prioritera sociala frågor och tillkännagav en stadga för att skydda offentliga tjänster.

Detta gjorde du ingenting åt. Det saknades inte bara initiativ för att skydda tjänster i allmänhetens intresse, utan i dag går vi inom ramen för den stärkta stabilitetspakten in i en oroväckande spiral där hyenorna på finansmarknaderna och deras kreditvärderingsinstitut driver medlemsstaterna till att sälja ut sina offentliga tjänster, som dock är en tillgång för rättvisa och jämlikhet, för att minska medlemsstaternas skuld.

Vad gäller sociala frågor krävdes all den påpasslighet parlamentet kunde uppbringa för att avstyra ökad arbetstid för lastbilschaufförer och det så kallade kombinerade tillståndet, en utökad version av Bolkesteindirektivet.

Detta var under Europeiska året för bekämpning av fattigdom. Antalet fattiga i Europa har inte minskat med en enda person. Det blir större och större! Och vi måste erkänna att krisåtgärderna är ineffektiva, för de upplöser de sociala rättigheterna.

Den strategi som antagits innebär fortsatta lugnande besked för de kreditgivare i medlemsstaterna som har stora skulder, tack vare en skattereduktion på kapital och en minskad tillväxt till följd av minskande köpkraft och åtstramning – ett ord som jag hörde nämnas första gången av José Manuel Barroso. Och i detta syfte vill ni nu kontrollera medlemsstaternas budgetar på förhand i de nationella parlamentens ställe.

Du inledde en översyn av EU-fördragen i smyg, vilka du i går sade var okränkbara. Ändå vägrade du ständigt att inleda en debatt om att upprätta en fond för social och miljörelaterad utveckling som skulle finansieras med en beskattning på kapitalrörelser och en ökad harmonisering av kapitalskatten, om Europeiska centralbankens ökning av penningmängden för återköp av medlemsstaternas skuld och om utvecklingen av offentliga tjänster som är avgörande för framsteg i fråga om rättvisa och sociala framsteg.

I inledningen av det belgiska ordförandeskapet sade premiärministern att han eftersträvade ett sakligt ordförandeskap, och det var till stor heder för honom. Men det måste medges att finansmarknaderna och de stora aktieägarna har varit nöjda under Belgiens ordförandeskap. Folket självt lever i allt större fattigdom.

  Niki Tzavela, för EFD-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag vill börja med att önska alla, i synnerhet kommissionen, presidiet och alla ledamöter, ett gott nytt år, under ett år som ser ut att bli mycket svårt. Jag vill i förbifarten ge en kommentar till svar på den handske som kastades av kommissionens ordförande José Manuel Barroso, som sade att vi kommer att behöva hjälpa honom att bevisa vad Europa är, genom global ekonomisk styrning. Det är en gemensam ekonomisk, kulturell och kanske också politisk kraft. Det är anledningen till att vi alla måste stödja kommissionen, så att Europa fortsätter att vara en stor kraft.

Vad gäller det belgiska ordförandeskapet är det allmänt erkänt att det var ett mycket framgångsrikt ordförandeskap. Jag vill tillfoga två punkter till det som redan sagts, som inte nämndes här och som understryker det belgiska ordförandeskapets framgång. Först och främst fungerade Belgien totalt europeiskt. Man följde med andra ord kommissionens och Europaparlamentets dagordning. Ordförandeskapen tillfogar vanligtvis nationella frågor. Belgien föregick med gott exempel och visade att vi är Europa och att vi följer den dagordning som kommissionen fastställt. Man hade inga ambitioner att tillfoga en egen dagordning. Den andra berömliga egenskap hos det belgiska ordförandeskapet som jag vill ta upp är den modell man tillämpade, nämligen modellen med trepartssamtal och trepartssamarbete mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Jag vill gratulera mina kolleger.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman, herr Leterme! Det har sagts många positiva saker om det belgiska ordförandeskapet, och det är begripligt. Kommissionen och parlamentet är lättade över att det belgiska ordförandeskapet är över och att inga katastrofer har inträffat. Ett artificiellt land utan regering, ett land som inte ens kan styra sig självt, är knappast en självklar kandidat för att ta över ordförandeskapet för EU.

Man skulle naturligtvis kunna säga att du och ministrarna har haft god tid på er för ordförandeskapet, med tanke på att ni bara driver en expeditionsministär. Man skulle kunna säga att ni har haft fördel av diplomater som har gjort ett bra arbete och att betydelsen av det roterande ordförandeskapet har minskat sedan Lissabonfördraget trädde i kraft.

Allt detta skulle vara sant, men jag anser att ert bästa beslut var att lyssna till rådet från Vlaams Belang och, framför allt, att hålla en låg profil. Ni hade kunnat göra samma misstag som det föregående belgiska ordförandeskapet 2001. Tänk bara på det misslyckade ”pralinmötet” i Bryssel, det ökade antalet diplomatiska tabbar och vad som har blivit känt som Laekenförklaringen och som i slutändan ledde till nederlaget med den europeiska konstitutionen.

Det är naturligtvis inte så att det belgiska ordförandeskapet har gjort allting perfekt den här gången: Det var först händelsen då den socialdemokratiske ministern för pensioner, Michel Daerden, ledde ministerrådet i berusat tillstånd - kommissionsledamoten László Andors ansiktsuttryck talar sitt tydliga språk. De flamländska skattebetalarna och nettobetalarna kan inte längre skratta åt detta, när de vet att denna individ nu ansvarar för deras pensioner.

Dessutom gjordes desperata försök av utrikesministern Steven Vanackere att inleda ett nytt kapitel i Turkiets anslutningsförhandlingar, till vilket pris som helst och mot folkets vilja, när vi inte ens borde inleda sådana förhandlingar med Turkiet.

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE). – (ES) Herr talman! Jag ska inte understryka det som redan har sagts. Det belgiska ordförandeskapet har gjort ett utmärkt arbete. Jag vill ta upp två av de mest positiva punkterna: finansiell tillsyn och den europeiska planeringsterminen. Vad gäller dessa punkter vill jag ta upp vad som har gjorts och, viktigast, vad som måste göras.

När det gäller finansiell tillsyn lyckades ministern, Didier Reynders, på 48 timmar driva fram en fråga där det rådde dödläge, och vi kunde ge rådet och kommissionen det som kommissionen hade krävt av oss: europeiska myndigheter som skulle kunna börja verka den 1 januari 2011: starka, tillförlitliga europeiska myndigheter med inflytande.

Vad som hände sedan är inte särskilt övertygande. Vi har fortfarande inga ordförande för myndigheterna. Vi har en ytterst liten budget, och jag har hört att ersättningen till dem som ska inneha befattningar inom dessa myndigheter inte kommer att vara särskilt hög. Den är naturligtvis mycket lägre än de bonusar som bankdirektörer i London får.

Två frågor är fortfarande olösta: regleringen av EU-organen och bidrag och beskattning när det gäller bankväsendet.

I fråga om reglering av EU-organ vill vi att den europeiska myndigheten ska vara tillsynsansvarig genom de nationella myndigheterna, som i detta fall skulle agera som agenter och instrueras av den europeiska myndigheten. Alternativet skulle vara meningslöst.

Vad gäller beskattning presenteras alla eventuella skatter för bankerna i det senaste anbudet från kommissionsledamot Algirdas Šemeta. Parlamentet har redan antagit två bidrag: bidraget till de samordnade garantifonderna och bidraget till stabilitetsfonden för bankverksamhet. Detta är ett faktum, och nu kommer vi att kunna diskutera skatten på bankverksamhet eller skatten på banköverföringar, för jag betonar att detta är ett faktum.

Det enda vi vill vad gäller den europeiska planeringsterminen är att samordna med allt: euroobligationer, projektobligtioner, mekanismen osv...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Kathleen Van Brempt (S&D). – (NL) Herr talman! Detta riskerar att bli en upprepning. Det har i ärlighetens namn varit en något enformig debatt, men samtidigt en debatt som vi kan vara stolta över, och därför instämmer jag med glädje i mina kollegers lovsång över det belgiska ordförandeskapet. Yves, ditt team, dina ministrar och dina politiska och diplomatiska kårer har gjort ett fantastiskt jobb. Jag fick möjlighet att uppleva detta direkt. Jag hade nöjet och glädjen att delta i två trepartssamtal om miljön och – nej, du får inte låta saker och ting stiga dig åt huvudet, men den här gången kommer du att få lite beröm – i detta sammanhang vill jag lyckönska dig till det intelligenta sätt som du tog dig an ordförandeskapet på.

Jag har dock ett stort och ett litet ”men” att tillfoga till detta beröm. Det första har att göra med socialpolitiken. Enligt min uppfattning har vi gjort framsteg inom en rad sociala frågor. Vi måste ändå vara ärliga och säga – och jag ger inte det belgiska ordförandeskapet skulden för detta, utan Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning – att EU:s intresse för dessa frågor inte är så stort. Vi har inte gjort några riktiga framsteg i lagstiftningsfrågor, exempelvis när det gäller en europeisk minimiinkomst, och därför finns det fortfarande mycket kvar att göra.

Mitt andra ”men” har att göra med den roll som det belgiska ordförandeskapet spelat under perioden efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Jag har mottagit gratulationer från Guy Verhofstadt och Jean-Luc Dehaene, två tidigare premiärministrar som är mycket kunniga när det gäller institutionella frågor. Det finns dock en negativ sida till den rollen, i synnerhet det belgiska ordförandeskapets bristande politiska ledarskap i samband med några mycket kritiska frågor. Man lutade sig till viss del tillbaka och gjorde ingenting, och Herman Van Rompuy borde ha tagit ledningen i detta sammanhang.

Jag hänvisar till debatten om ekonomisk styrning och till debatten om skuldkrisen i Europeiska unionen. Andra regeringschefer – för att inte tala om premiärminister Angela Merkel och Nicolas Sarkozy – har agerat i dessa frågor. Detta ledde, enligt min uppfattning, till begränsade resultat vid Europeiska rådets senaste möte, bland annat på grund av skuldkrisen. Tidigare har det belgiska ordförandeskapet agerat som politiska ledare, och jag hoppas att nästa regering verkligen kommer att ikläda sig det ledarskapet i Europeiska unionen.

  Chris Davies (ALDE). – (EN) Herr talman! Vi stiftar lagar tillsammans, men alltför ofta vet vi inte hur dessa lagar tillämpas i medlemsstaterna. Du har gått i täten när det gäller att klargöra att Europaparlamentet stöder kommissionen i fråga om att inbegripa jämförelsetabeller i all framtida lagstiftning.

Det belgiska ordförandeskapet har bidragit stort genom att lägga fram en rapport för rådet, där man stöder tillämpningen av jämförelsetabeller och betonar att de bidrar till klarhet och öppenhet och kommer att göra tillämpningen av EU-lagstiftningen snabbare och effektivare. Enligt min uppfattning har en period av eftertanke inletts när det gäller denna fråga.

Jag undrar om premiärminister Yves Leterme kan tala om för oss i sina avslutande kommentarer vilken respons han har fått på rapporten och huruvida den belgiska regeringen i sin roll som en del av trojkan och inom rådet kommer fortsätta att trycka på för ett inbegripande av jämförelsetabeller.

  Bart Staes (Verts/ALE). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har en minut på mig att applådera det belgiska ordförandeskapet. Balansen kanske är positiv i allmänhet, men jag antar att jag skulle ge alla en lika eftertrycklig klapp på axeln. Enligt min uppfattning utgjorde tack och lov kommissionsledamöterna Janez Potočnik och Connie Hedegaard en stark närvaro i fråga om innehåll vid den stora konferensen i Nagoya, Japan, om biologisk mångfald och konferensen i Cancún, Mexiko, om klimatförändringar.

Det har sagts – och det har ibland varit menat som ett skämt – att det belgiska ordförandeskapet gjorde ett bra arbete, eftersom det hade massor av tid och kunde lägga all sin energi på ordförandeskapet. Guy Verhofstadt sade till exempel att det var första gången som Europa har haft en regering på heltid. Jag håller med om detta. Men vi kan inte bortse från att dessa grupper hade många personer bakom sig, att de hade en diplomatisk tjänst till stöd som var väl förberedd, välinformerad och som använde sin stora talang till förhandlingar för att se till att detta ordförandeskap blev framgångsrikt.

Yves Leterme, i morgon kommer priset Gouden Schoen att delas ut i Belgien. Om jag skulle överräcka detta pris till det belgiska ordförandeskapet, till bästa skådespelare i detta ordförandeskap, så skulle det utan tvekan gå till den belgiska diplomatpersonalen, till dem som har arbetat intill Yves Leterme och som har sett till att han, hans team och den regionala regeringen verkligen har gjort ett fantastiskt jobb.

  Paweł Robert Kowal (ECR). – (PL) Herr talman! Jag vill naturligtvis instämma i de gratulationer och det beröm som framförts om det belgiska ordförandeskapets arbete. När jag lyssnar till debatten uppkommer dock två ganska viktiga frågor. Var det verkligen så att alla i EU glömde bort sina nationella intressen under det belgiska ordförandeskapet och enbart fokuserade på de intressen som institutionerna i Bryssel fastställt och den belgiska regeringen stött? Så var det verkligen inte. Under de senaste sex månaderna har det skett saker i Europa, och det är uppenbart att det inte är så att nationella intressen inte existerar bara för att ett ordförandeskap inte hänvisar till dem.

Den andra punkten är kanske den mest grundläggande och utgör den största tveksamheten i hela den här debatten: Det skulle inte vara bra att ställa upp det som vi kallar europeiska mål och det vi kallar nationella mål som motsatser. De nationella mål som vi talar om är när allt kommer omkring idéer som har sitt ursprung i specifika länder. Detta är ett särskilt bidrag som är väldigt betydelsefullt för EU. Vi kan inte införa en standard där dessa mål, som har formulerats i specifika medlemsstater, men till förmån för EU, inte hanteras som en tillgång utan som ett problem.

  Rui Tavares (GUE/NGL). – (EN) Herr talman! Jag vill be premiärministern om hans uppmärksamhet. Jag sitter här, på vänster sida om dig. Jag vill tala uppriktigt med dig. Jag har en text på portugisiska, men jag tänker improvisera på engelska, eftersom det var det språk som du använde under vad som för mig var den viktigaste delen av ditt anförande, när du sade: ”Se på flyktingarna. Se på flyktingarna om ni inte anser att krig och fred har betydelse för Europa.” Du vände dig till de nya generationerna.

Jag måste erkänna att mitt hjärta hoppade till när du sade detta, eftersom jag är Europaparlamentets föredragande för flyktingar. Du hade kunnat göra mer än att se på flyktingarna under ert ordförandeskap. Du kunde ha gjort något för att hjälpa till. Det var inte svårt. Rådet kunde ha slutfört det medbeslutandeförfarande med parlamentet som inletts om vidarebosättning av flyktingar. I vår del av medbeslutandet ökade vi det belopp som vi ger till medlemsstaterna för att vidarebosätta flyktingar. Vi fastställde prioriteringskategorier för personer som har våldtagits, som har torterats och som har drabbats av sjukdomar och som väntar i läger på att vidarebosättas. Rådet har inte slutfört medbeslutandet. Det verkar ha berott på artikel 290 och delegerade akter – som ingår i Lissabonfördraget.

Du säger: ”Se på flyktingarna.” Men jag utmanar dig att göra det vi gjorde, att åka till al-Hol-lägret i Syrien. Åk dit och tala om för flyktingarna att se på artikel 290 och på de delegerade akterna. De kommer att säga: ”Vad pratar du om? Mina barn går inte i skolan. Jag har inget pass. Vi är fast i ett flyktingläger. Varför pratar du om ett litet institutionellt problem när du i stället kan göra något för att lösa våra problem?” Detta kommer att fläcka ned det belgiska ordförandeskapet. Jag beklagar att behöva säga detta. Jag säger det med sorg.

  Corien Wortmann-Kool (PPE). – (NL) Herr talman! Jag vill instämma i de hyllningar som mina kolleger har gett det belgiska ordförandeskapet och dig, Yves Leterme, i dag, för du lyckades verkligen utnyttja den europeiska andan för att göra detta ordförandeskap fullt funktionsdugligt samtidigt som det sätt som ditt lands kabinett hade bildats på orsakade stor bestörtning för många verksamheter.

Enligt min uppfattning underskattar du dig själv när du kallar dig för en ”främjande part”, för du har varit en drivande kraft och har lyckats övervinna svårigheter, inklusive sådana som du haft med Europaparlamentet, på ett kreativt och engagerat sätt. Tack vare dig har vi nu en kraftfull europeisk tillsyn, ett direktiv i vilket alternativa investeringsfonder regleras samt Eurovinjett, ytterligare ett svårt förhandlingsobjekt som rådet nu har tillkännagett en tydlig slutsats om.

Men det framgår av den europeiska anda som genomsyrade ditt tal här i parlamentet att du också ser framåt. Jag vill i synnerhet betona en punkt i ditt tal. Du säger med rätta att en ekonomisk styrning inte bör leda till en situation där vi bara hanterar symtomen och inte gör något åt den risk som fortfarande föreligger, för även om en kraftfull stabilitets- och tillväxtpakt mycket väl kan komma att bli verklighet är detta bara en av den ekonomiska styrningens stöttepelare.

Vi vill för våra medborgares skull ta oss ur denna ekonomiska kris helt och hållet och åter bli i stånd att skapa sysselsättning för medborgarna och ungdomarna, och för att lyckas med det behöver vi en kraftfull europeisk makroekonomisk övervakning och en väldigt stark Europa 2020-strategi. Kommer den europeiska planeringsterminen verkligen att möjliggöra detta? Kommer medlemsstaterna att engagera sig för att bygga ut en ekonomisk styrning också på detta område? I egenskap av parlament bör vi utnyttja vår roll som medlagstiftare till fullo i tillsynspaketet, lagstiftningspaketet, för att förverkliga detta.

  Marc Tarabella (S&D). - (FR) Herr talman, herr Leterme! När du presenterade det belgiska ordförandeskapets program i juli förra året sade jag till dig, vid min välkomsthälsning och på skämt, att du kanske fortfarande skulle ha kvar din post i januari och kunna presentera resultatet för oss. Jag måste säga att jag hade hoppats på att ha fel. Jag hade, utan att vilja förolämpa dig, liksom alla belgare i dag velat se en regeringschef som blivit vederbörligen vald vid valurnan den 13 juni. Det var emellertid du som var tvungen att ta dig an detta ordförandeskap, och jag gratulerar dig och alla ministrarna i den nuvarande regeringen.

Låt oss nu lämna den inrikespolitiska situationen och fokusera på det belgiska ordförandeskapets resultat.

Också jag vill citera en berömd amerikan, som inte var filosof utan tennisspelare. Arthur Ashe sade ”En viktig nyckel till framgång är självförtroende. En viktig nyckel till självförtroende är förberedelse.” Och det måste utan tvekan sägas att det belgiska ordförandeskapet har inspirerats av detta.

Jag har sett stora framsteg bara i fråga om de frågor som jag arbetar med: ett närmare samarbete i frågor om äktenskapsskillnad, den europeiska skyddsordern för våldsoffer, ett förbättrat samarbete i framtiden i fråga om patent, och avtalet om direktivet om betalningsförseningar och om livsmedelsmärkning är alla framgångar som det belgiska ordförandeskapet kan vara stolt över.

Detsamma gäller för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) efter 2013. Även om inget avtal har nåtts så har principen om en kraftfull GJP med två pelare och principen om förenkling redan antagits. Det största behovet inom jordbruket i framtiden är dock en reglering som inom vissa gränser lyckas ta hänsyn till instabiliteten på marknaderna. Det har emellertid fortfarande inte nåtts något avtal om detta, och jag känner stor oro i fråga om framtida ordförandeskap, i synnerhet Ungern och Polen, eftersom reglering inte verkar höra till deras prioriteringar.

Förutom goda förberedelser, full delaktighet av ministrarna, diplomaternas och de belgiska tjänstemännens effektivitet var inte ordförandeskapets hemlighet, vilket du betonade, att driva fram den egna dagordningen utan att ägna sig åt frågor som prioriteras på EU-nivå i nuläget och att göra allt man kunde för att göra framsteg i dessa, med hjälp av den pragmatism och kompromisskultur som karaktäriserar oss.

Jag hoppas att framtida ordförandeskap tar efter detta exempel.

  Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag vill också tacka det belgiska ordförandeskapet för dess bidrag, framför allt på de två områden som jag känner till bäst: budget och transport. Att budgetförhandlingarna kollapsade under den första rundan var inte ordförandeskapets fel, och vi lyckades förstås finna en lösning i fråga om budgeten för 2011. Låt oss därför hoppas att frågan om flexibilitet och finansiering av fusionsenergiprojektet Iter också kommer att falla på plats snart.

På transportområdet fann det belgiska ordförandeskapet en lösning på den svåra frågan om Eurovinjett. Jag vill särskilt tacka det belgiska ordförandeskapet för dess stöd för något som jag har arbetat för i många år, nämligen upprättandet av ett nätverk för säkra rastplatser i Europa, så att lastbilschaufförerna, som bokstavligen håller samman Europa och skapar den inre marknaden, får bra och säkra arbetsförhållanden. Jag skulle vilja att alla andra länders regeringar inspireras av den belgiska regeringens positiva syn på denna fråga, så att vi äntligen kan se till att något sker i praktiken.

  Mirosław Piotrowski (ECR). – (PL) Herr talman! Belgien, som är en av de sex stater som var med och grundade Europeiska unionen, har nyss avslutat sitt sex månader långa ordförandeskap. Trots inrikespolitiska svårigheter i samband med oförmåga att bilda regering hyllas belgarna officiellt för sin effektivitet och framgång när det gäller att uppnå nästan alla de prioriteringar som de fastställt för sig själva. Av den anledningen vill också jag gratulera dem eftersom de på så kort tid och som en del av de fastställda prioriteringarna bemötte den ekonomiska krisen i Europa, skyddade Europas miljö, byggde en öppen och säker europeisk union, skapade en sammanhängande social modell i Europeiska unionen och skapade grunden för en gemensam europeisk utrikespolitik. Om man ser tillbaka har det varit ovanligt att ett så litet land kunnat göra så mycket positivt för Europa på så kort tid.

  Mathieu Grosch (PPE). – (DE) Herr talman, premiärminister Leterme! När parlamentsledamöterna för sex månader sedan hade så många frågor om det belgiska ordförandeskapet, och när vi hade läst programmet, var många ledamöter mycket tveksamma.

Därför är vår glädje desto större i dag, när vi tackar dig och den ständiga representationen för ert fantastiska arbete och förarbete. Denna framgång har naturligtvis inte varit lätt. De inrikespolitiska problemen i Belgien har redan nämnts, och Guy Verhofstadt var också tvungen att påpeka att det inte nödvändigtvis råder effektivitet på nationell nivå i Belgien eller på EU-nivå. Det kanske är det som är nyckeln till framgång i morgon – med andra ord att de politiker som är kompetenta här måste få nödvändigt erkännande också i Belgien.

Er framgång var inte lättvunnen, eftersom inte heller de yttre förhållandena var de bästa. Inte minst – och detta kan jag säga för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) i fråga om transport – på grund av att ni inte heller valde de lättaste frågorna att arbeta med. Det har nämnts, och det var mer än tillfredsställande för oss, att bland annat frågan om Eurovinjett nu har lösts. Denna fråga handlar inte bara om en princip. Den handlar enligt min uppfattning om nya finansieringskällor och en säker och ren men samtidigt effektiv rörlighet på EU-nivå. Detta handlar om att ta reda på om vi kommer att kunna göra mer kraftfulla ändringar på detta område – rörlighet – på EU-nivå i morgon.

Jag som bor i ett gränsområde är naturligtvis också nöjd med genomförandet av vägsäkerhetsbestämmelserna. Det är oacceptabelt för oss och alla gränsregioner att det beror på registreringsskylten om ett allvarligt brott bestraffas eller inte. Ni tog tag i detta besvärliga ämne och tog ett första steg.

Passagerares rättigheter i samband med busstransport utgör ett viktigt steg med följden att EU nu har gett sina medborgare rättigheter som passagerare för alla de olika transportformer som finns. Under vulkankrisen såg vi hur viktigt det är för företag, men också för passagerare, att det finns en sådan här europeisk ram. Jag hoppas att vi kan fortsätta så här.

Slutligen önskar jag bara dig och Belgien en sak, och det är att vi till sist får se den färdighet på federal nivå i Belgien som ni har visat på EU-nivå, i enlighet med den kloka tanke att den som ställer krav – som ni gjorde - också måste visa på lösningar.

  Alejandro Cercas (S&D). – (ES) Herr talman, herr Leterme! För dem i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet som ansvarar för sysselsättning och sociala frågor vill jag instämma i mina kollegers gratulationer av det belgiska ordförandeskapet till dess arbete under de senaste sex månaderna.

Hur kan jag instämma i dessa gratulationer, trots att den sociala dimensionen knappt nämndes under ordförandeskapet och trots att det inte gjordes någon större social kartläggning under detta ordförandeskap?

Helt enkelt för att jag hade förmånen att samarbeta med Yves Letermes ministrar Laurette Onkelinx och Joëlle Milquet, och jag är medveten om vilka ansträngningar de och deras team gjort för att göra framsteg i fråga om den sociala agendan under så svåra omständigheter och i ett råd som ställer sig så likgiltigt till det sociala Europa som det som vi olyckligtvis har för närvarande gör. Trots detta har de jobbat tappert, ansvarsfullt och i en mycket europavänlig anda för att se till att man lyssnar till parlamentet och till européerna under denna mycket allvarliga tid, då Europas framtid står på spel.

Därför vill också jag gratulera dig, Yves Leterme, och jag hoppas att det blir som du säger när utmaningarna kommer i framtiden: att Europa kommer att finna sin själ. Den själen måste vara politisk och social, inte bara ekonomisk.

Jag vill ta upp några saker som inte har lösts under det belgiska ordförandeskapet och där jag hoppas att du kommer att överföra din europavänliga, humana anda till det ungerska ordförandeskapet, eftersom mycket står på spel för Europas framtid. Jag syftar på frågorna om Europas invandringspolitik, det kombinerade tillståndet, de två direktiven om personal som hyrs ut av bemanningsföretag och förflyttning inom ett företag.

Jag vill be rådets ordförande att uppmana sina kolleger att tänka långsiktigt. Det får inte förekomma en ojämlik behandling av arbetstagare som kommer till Europa. De måste behandlas lika, annars kommer vi att skapa en klyfta som får oöverskådliga konsekvenser för unionens framtid. Dessa arbetstagare kan inte komma till Europa med ojämlika förutsättningar för arbete här, för det skulle fördärva Europa.

Jag hoppas att det ungerska ordförandeskapet kommet att lyssna till dig och att yttrandefriheten kommer att vinna fotfäste igen i rådet, och att rådet kommer att fokusera på Europas själ, som inte kan vara annat än human och framstegsvänlig.

  Raffaele Baldassarre (PPE). – (IT) Herr talman, Herr Leterme, mina damer och herrar! Jag måste säga att det gläder mig att vi har haft ett ordförandeskap som har kunnat ta itu med den europeiska dagordningen på ett pragmatiskt och effektivt sätt, trots att det varit en svår tid.

Det belgiska ordförandeskapet har visat sig vara praktiskt och dynamiskt, från antagandet vid första behandlingen av det omarbetade direktivet om bekämpande av sena betalningar inom offentlig förvaltning, som är av grundläggande betydelse för framtiden för systemet för åtagande, och till antagandet av åtgärdspaketet för finanstillsyn.

Jag skulle kunna ge andra exempel, men jag föredrar att dra slutsatser om vad man kan lära av ett ordförandeskap som har avslutat sin ämbetsperiod på ett positivt sätt. För det första måste man ha ett realistiskt arbetsprogram. För det andra måste man kunna förhandla på ett dynamiskt sätt och nå kompromisser. Slutligen måste man involvera de europeiska institutionerna fullt ut, till att börja med Europaparlamentet, och angripa utestående ärenden utan begränsningar och nationella intressen.

Jag hoppas att detta ordförandeskap kommer att tjäna som ett exempel för framtida ordförandeskap. För stunden vill jag i alla fall framföra mina uppriktiga gratulationer.

  Pervenche Berès (S&D). - (FR) Herr talman, herr premiärminister! Samarbetet med dina ministrar, Joëlle Milquet och Laurette Onkelinx, gick väldigt bra, vilket innebar att Europaparlamentets röst hördes när riktlinjerna för sysselsättning antogs av rådet, där våra ståndpunkter beaktades. De beaktades också när det gäller frågan om offentliga tjänster, genom att den betydelse som dessa tjänster har i hjärtat av den europeiska sociala modellen återbekräftades under det belgiska ordförandeskapet. Jag hoppas att den skjuts som den interinstitutionella dialogen fick fortsätter både inom kommissionens och inom det nya ordförandeskapets arbete.

Vi hade också ett omfattande samarbete om en annan aspekt, nämligen att garantera att den ekonomiska styrning som du hänvisade till kan stå på egna ben, för att behandla sysselsättningsfrågan som en balans skulle leda oss i fördärvet. Det oroar mig att se hur kommissionen hanterar denna fråga i paketet för den europeiska planeringsterminen genom att föreslå medlemsstaterna att de ska sänka lönerna vare sig de vill eller inte, eller så gott som blint höja pensionsåldern och sänka pensionsnivåerna. Det är inte på detta sätt som vi med en ekonomisk styrning kan garantera en framgång i den europeiska frågan, vilket är vad våra arbetstagare och medborgare förväntar sig.

  Morten Messerschmidt (EFD). – (DA) Herr talman! Jag vill säga att det belgiska ordförandeskapet har utgjort ett fantastiskt exempel som saknar motstycke på hur EU fungerar. Ordförandeskapet har, trots att landet inte har haft någon regering, prisats från alla håll i kammaren. Detta kanske ger en bild av hur EU egentligen fungerar bäst – utan valda företrädare och, i själva verket, helt utan folket. Det var i varje fall under det belgiska ordförandeskapet som det hittills största bedrägeriet av de europeiska medborgarna genomfördes sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget, nämligen införandet av den nu permanenta krismekanismen.

När vi var tvungna att övertyga det europeiska folket om att införliva Lissabonfördraget, vilket inbegrep att en makt utan motstycke överfördes till utlänningar i Bryssel, så lovade man oss att en sak åtminstone inte skulle kunna ske: Vi skulle aldrig ansvara för varandras skulder. Det var under det belgiska ordförandeskapet som detta enda löfte bröts. Nu kommer en akt att träda i kraft 2013 som innebär att vi ska ansvara för varandras skulder för all framtid. Detta är arvet från det belgiska ordförandeskapet, och det är beklagligt.

  Ivo Belet (PPE). – (NL) Herr talman, herr Leterme, herr Győri! Både ni och er diplomattjänst har visat att vi kan vara framgångsrika också under mycket svåra ekonomiska förhållanden och att vi kan hantera dessa förhållanden på ett sätt som gör Europa starkare. Detta är mycket viktigt. Sådana här saker förutsätter naturligtvis att vi når kompromisser, kompromisser som är svåra att nå. Det kommer alltid att leda till kritik, men jag anser att den gyllene regeln ”det bästa är fiende till det bra” passar bättre än någonsin i denna situation. Den här sortens kompromiss är alltid berättigad om den möjliggör framsteg och om den gynnar medborgarnas välstånd och välmående.

Eftersom jag bara får tala i en minut ska jag bara ge en kort kommentar till nästa belgiska ordförandeskap, som kommer att tillträda runt 2025. Du, Yves Leterme, kommer förmodligen att vara 65 år då, och jag kommer att vara ett år äldre. Jag förutsätter att EU fortfarande kommer att vara en stark aktör på världsarenan, men för att det ska bli så måste vi verkligen upprätthålla den drivande kraft som vi visat de senaste sex månaderna. Jag önskar dig hur som helst stort lycka till, både här och i Bryssel.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). - (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera mina belgiska kolleger! Jag lyfter på hatten för er! Som ungersk medborgare skulle det verkligen glädja mig om det ungerska ordförandeskapet blev lika framgångsrikt.

(HU) Nu fortsätter jag på ungerska. Under det belgiska ordförandeskapet förhindrades ett förvärrande av krisen i euroområdet på ett framgångsrikt sätt. Det irländska räddningspaketet utarbetades rekordsnabbt. Ett system för en ny samordning av den ekonomiska politiken utarbetades, och nu ska sex lagar om ekonomisk styrning antas under det ungerska ordförandeskapet. En finansiell tillsyn inrättades, och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder samt medborgarinitiativet upprättades. Jag kan inte annat än uttrycka största beundran när det gäller framstegen med det praktiska införlivandet av Lissabonfördraget, även om vi fortfarande har oräkneliga olösta frågor att ta tag i.

(FR) Jag vill återigen gratulera mina belgiska kolleger. Jag hoppas att det ungerska ordförandeskapet kommer att bli lika framgångsrikt.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Herr talman! Eftersom vi var oroliga för att utvecklingen inom den belgiska inrikespolitiken skulle påverka det roterande ordförandeskapets prestationer gläder det mig att Belgien visade att detta inte stämde, genom att hantera de europeiska ärendena på ett pragmatiskt och effektivt sätt. De framträdande ärendena under det belgiska ordförandeskapet utgjorde en rad europeiska frågor framför andra: lanseringen av Europeiska utrikestjänsten, ekonomisk tillväxt och finanspolitisk konsolidering, antagandet av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet och inledningen av genomförandet av Europa 2020-strategin.

När det gäller Rumäniens intressen antog det belgiska ordförandeskapet en rättvis och balanserad strategi. I två ärenden av känslig natur för Rumänien valde det belgiska ordförandeskapet de alternativ som bäst speglade den ståndpunkt som Rumänien förespråkade: diskussionen om frågan om romer utifrån aspekten social integration och hanteringen av förfarandet för att hänvisa förslaget till beslut om anslutningen av Rumänien och Bulgarien till Schengenområdet till Europaparlamentet.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Jag vill börja med att betona att Belgien tog över det roterande ordförandeskapet i en situation som inte bara var svår i inrikespolitiskt avseende utan också, naturligtvis, globalt sett.

Jag kan därför inte tillskriva Belgien alla unionens misslyckanden. Jag vill tvärtom säga att Belgien gjorde ett utmärkt jobb med att hantera trepartssamtalet mellan kommissionen, rådet och parlamentet.

Med Belgien vid rodret gjordes framsteg på det betydelsefulla området tillsyn och reglering inom banksektorn. I oktober slutfördes förhandlingarna om regleringen av hedgefonder, andelsföretag och kreditvärderingsinstitut.

Jag hade kunnat tänka mig ännu ambitiösare åtgärder på detta område, men enligt min uppfattning lyckades Belgien åtminstone med att samordna det som var möjligt och att åtminstone göra vissa framsteg.

Området internationella förbindelser var också oerhört viktigt. Unionen formulerade diplomattjänsten, och också här visade sig Belgien vara en skicklig medlare.

Avslutningsvis vill jag gratulera Belgien och tacka landet för dess ordförandeskap, och också uttrycka en förhoppning om att Ungern kommer att följa det belgiska ordförandeskapets exempel.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag ber om lov att få ta upp en bredare fråga. I julas sade John Bruton, tidigare ledare på Irland och ordförande för rådet, att detta deltidssystem för rådet verkligen inte tjänar sitt syfte, med tanke på den kris som Europa befinner sig i. Han antydde att den tid som lagts på dessa betydelsefulla frågor inte var mycket mer än den tid ledarna tillbringar på flyget till Bryssel.

Han säger att vi står inför en finansiell kris – en välfärdsstatens kris i ett åldrande samhälle, en globaliseringskris för nationalstater och eventuellt till och med en kris när det gäller den europeiska demokratins effektivitet. Han säger att ledarna måste diskutera tills de har nått en fullständig, ömsesidig överenskommelse om allt som måste göras: hela jobbet, inte bara delar av det. Inget mindre än detta skulle ge marknaderna ett hållbart förtroende. Jag vill be er att diskutera detta, för han har kanske rätt.

  Oreste Rossi (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Ditt tal, Yves Leterme, innehöll några viktiga citat. Det är synd och skam att du i själva verket framför allt kommer att bli ihågkommen som premiärministern för ett land som inte kunnat bilda regering fastän det gått 219 dagar sedan valet.

Du förstår, jag hade inga höga tankar om dig – även om detta utan tvekan har förändrats – för samma dag som du installerades frågade jag vilka åtgärder som du, i egenskap av rådets ordförande, skulle se till att EU vidtog som svar på de handlingar som begåtts mot katolska kyrkan i ditt land, som svar på de undersökningar som ogiltigförklarades, som jag ansåg vara mycket allvarliga och som sedan fördömdes av rättsväsendet självt.

Du svarade inte på den frågan. Det tyckte jag inte om, eftersom jag anser att en ordförande ska företräda alla. Om en ordförande får en fråga ska denne försöka att besvara den på något sätt och fatta ett modigt beslut: att säga ”jag är för” eller ”jag motsätter mig”, och förklara varför. Det gjorde du inte.

I dag kan jag säga att du och ordförandeskapet har gjort ett bra jobb. Om du hade varit lite mer på vår ”nivå” från första början hade vi kanske haft en bättre relation.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Belgien övertog utan tvekan ordförandeskapet för rådet under en mycket svår övergångsfas, bland annat för att vi fortfarande befann oss i en ekonomisk kris, samtidigt som Lissabonfördraget naturligtvis inte hade genomförts helt och hållet och dess begränsningar i fråga om att fylla sitt syfte framgick.

Men det finns en betydelsefull aspekt i hela debatten om räddningspaketet för euroområdet som inte får förglömmas, nämligen att både räddningspaketet för länderna i euroområdet och lånen till Grekland är en överträdelse av Lissabonfördraget. Båda dessa åtgärder saknar följaktligen nödvändig rättslig grund. Det innebär att EU i detta fall uppenbarligen överskrider sin behörighet, vilket i slutändan gör ett vederbörligt ändringsförfarande för fördraget oumbärligt.

Efter ytterligare kandidater för räddningspaket – som Irland och Portugal – är nu också Spanien ett problembarn för euroområdet. Nettobidragsgivare som Tyskland och Österrike blir å andra sidan i allt högre grad Europeiska unionens kassakor. Så här kan det naturligtvis inte fortsätta. Belgien kunde inte riktigt hantera någon av dessa två – visserligen svåra – utmaningar, nämligen att ta oss ur den ekonomiska krisen och att genomföra Lissabonfördraget.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Herr talman! Det har sagts mycket gott om det belgiska ordförandeskapet, framför allt om dess effektivitet i förhandlingar och dess lugn under svåra krisperioder, G20-toppmötet, konferensen i Cancún och budgetdebatten. Finansmarknadernas återgång till stabilitet och också ekonomisk stabilitet var frågor som dominerade, men det bör nämnas att den nationella egoismen blev hejdlös, i synnerhet i fråga om budgeten. Belgiens effektivitet i fråga om förhandlingar är värt gratulationer, men detta är trots allt Belgiens tolfte ordförandeskap. Premiärminister Yves Leterme sade att ordförandeskapets program var rådets och kommissionens program, utan ambitioner om nationella prioriteringar. Vi måste dock låta framtida ordförandeskap fastställa sina egna prioriteringar. Det är enligt min uppfattning kärnan och innebörden i integration, som premiärminister Leterme talade om. Det som oroar mig är krisen vid antagandet av budgeten för 2011 och, framför allt, bakgrunden till detta och prognosen att den nya budgetramen inte kommer vara lätt att enas om.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Det är åtminstone ett område som är viktigt för Europa och för den region som jag tillhör – Euskadi, i Baskien – som ordförandeskapet inte har gjort ett dugg åt.

Genom Lissabonfördraget får parlamentet befogenheter i fråga om fiske. Rådet blockerade en rad planer för fiske av ansjovis. I inledningen av det belgiska ordförandeskapet uttryckte jag personligen att jag var beredd att fortsätta förhandlingarna för att nå framsteg i fråga om vissa viktiga planer, och detta har ordförandeskapet inte gjort några ansträngningar för. Därför kan jag inte uttrycka några gratulationer, eftersom rådet i grunden inte erkänner de befogenheter som Europaparlamentet har enligt Lissabonfördraget.

Jag anser att ordförandeskapet har förspillt ett tillfälle att lösa ett problem som har förhalats sedan det spanska ordförandeskapet. Ni har inte gjort någonting åt detta. Jag hoppas därför att nästa ordförandeskap kommer att göra det.

Jag skulle också ha tackat er om ni hade lyssnat på mitt anförande.

  Edite Estrela (S&D). – (PT) Herr talman! Också jag vill gratulera den belgiska regeringen till att den lett ett så framgångsrikt ordförandeskap, trots de svåra förhållanden under vilka det ägt rum, vilket också har nämnts här. Jag vill vidare, i fråga om det område som jag följt närmast, gratulera Joëlle Milquet och tacka henne för hennes engagemang och beslutsamhet när det gäller att utarbeta rapporten om direktivet om barnledighet, trots rådets bristande enighet med henne. Vi hoppas att det ungerska ordförandeskapet kommer att fästa tillbörlig uppmärksamhet vid denna fråga. Yves Leterme påminde oss om den dröm som vägledde grundarna av det europeiska projektet utöver den inre marknaden, och José Manuel Barroso betonade vikten av den europeiska andan. Dessa punkter är enligt min uppfattning bra i det aktuella sammanhanget, där vi behöver en ökad enighet och solidaritet för att kunna anta de utmaningar som vi har framför oss.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Herr talman! Det belgiska ordförandeskapet, de två senaste ordförandeskapen för att vara exakt, var i tjänst medan Lissabonfördraget genomfördes och en ny ordning skapades i EU. Båda dessa ordförandeskap begränsade sin nationella strategi för att fördjupa samarbetet och samordningen i EU. Detta goda tillvägagångssätt stärker en gemenskapsstrategi snarare än en regeringsstrategi. Å andra sidan bör vi vara försiktiga med att begränsa de nationella ordförandeskapens roll när det gäller att skapa egna prioriteringar. Det måste råda en särskild balans i detta avseende. En av prestationerna från det belgiska ordförandeskapets sida är utan tvekan stärkandet av den ekonomiska styrningen. Byråer som övervakar finansinstitut har inlett sitt arbete. Det har gjorts mycket för att budgetdisciplinen ska iakttas mer noggrant. Verksamhet som syftar till en strukturreform har gjorts till det huvudsakliga instrumentet för utveckling. Dessutom har vi äntligen tagit oss ur det dödläge som rådde för antagandet av budgeten för 2011. Vi vill helt enkelt säga tack.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag måste säga att det är mycket uppmuntrande att höra så många ledamöter från alla delar av kammaren hylla det belgiska ordförandeskapet, och med all rätt. Jag var rädd för det motsatta. En av anledningarna till att det belgiska ordförandeskapet varit så framgångsrikt är enligt min uppfattning att man tog hänsyn till de verkliga effekterna av Lissabonfördraget. Nuförtiden måste övergången från ett ordförandeskap till ett annat ske friktionsfritt. Det är som ett stafettlopp: ju effektivare överlämningen är - och ju mer lågprofilerad – desto bättre, förmodligen. Belgarna gjorde det oerhört bra och har föregått med gott exempel för andra länder i detta avseende.

Jag vill särskilt tacka dem för deras arbete i samband med budgeten och bankmyndigheterna samt andra myndigheter som inrättats. Om de blir så framgångsrika som vi hoppas så kommer det belgiska ordförandeskapet i själva verket att växa i betydelse under åren som kommer, när vi ser tillbaka på dessa mycket viktiga beslut.

  Frédéric Daerden (S&D). - (FR) Herr talman! Jag instämmer i det praktiskt taget enhälliga budskap som framförts under förmiddagen. Det belgiska ordförandeskapet var ett bra ordförandeskap, eftersom det drev det europeiska projektet i en svår nationell kontext, som ändå inte hindrade det att hantera de utmaningar som EU stod inför. Jag tänker på antagandet av budgeten för 2011, där vissa aspekter har lämnat en bitter eftersmak. Men ordförandeskapet undvek en negativ institutionell kraftmätning.

Vad gäller den sociala dimensionen ställdes det belgiska ordförandeskapet från första början inför den överdrivna försiktigheten hos vissa i rådet. Jag tänker särskilt på idén om ett ramdirektiv om minimiinkomst. Trots dessa omständigheter kan Belgien tillskrivas några verkliga framsteg tack vare kämpaglöden hos dina och våra ministrar: rapporten från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) inför varje rådsmöte som en nödvändig motvikt till rådet (ekonomiska och finansiella frågor), slutsatserna om sociala tjänster i allmänhetens intresse, pensioner, framför allt konferensen om pensioner i Liège, där det nödvändiga gemensamma betraktandet av hur adekvata och hållbara pensionerna är belystes, vilket jag måste betona, och Epscos förklaring om Europeiska året för bekämpning av fattigdom.

Jag vill återigen framföra mina gratulationer. Jag hoppas att dessa framsteg fortsätter under de nya ordförandeskapen.

  Gay Mitchell (PPE). – (EN) Herr talman! Detta gäller en ordningsfråga. Jag ber dig att genomföra en undersökning av vilka som får ordet vid ögonkontaktsförfarandet och vilka som inte får det. Enligt min uppfattning fördelas inte ordet rättvist mellan de olika sammanträdesperioderna. Jag vill be dig att göra det, för vissa av oss, som har andra uppgifter, kan inte sitta i kammaren dag ut och dag in, medan andra har möjlighet att göra det.

Jag anser att ledamöterna måste få en rättvis chans att inskrida i debatten. Jag ber om ursäkt för att jag uppehåller kammaren, men jag ber dig att genomföra en sådan undersökning.

  Talmannen. – Gay Mitchell! Jag vill inte säga mer än att jag har en lista och att du kan få kontrollera den. Nästan 20 personer på listan får möjlighet att tala. Om du vill kan du komma till mitt kontor så kan jag visa listan för dig och förklara den.

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Det har getts uttryck för mycket positiv utvärdering och många lovord i kammaren under förmiddagen. Jag vill på kommissionens vägnar säga att det har varit väldigt välförtjänt. Det belgiska ordförandeskapet har, med sin europeiska anda, tydligt visat på en imponerande effektivitet och en stor samarbetsvillighet. När det belgiska ordförandeskapet tog upp en fråga så visste vi alla att man skulle arbeta vidare för det europeiska målet – och enbart det europeiska målet – och att man skulle göra det i en lojal samarbetsanda mellan institutionerna. Det belgiska ordförandeskapets mycket goda samarbete med Europaparlamentet och mycket nära förbindelser med kommissionen resulterade i en mycket imponerande lista över prestationer.

I dag kan vi säga att Lissabonfördraget är i full funktion. Vi har lyckats ge våra medborgare en ny röst genom det europeiska medborgarinitiativet, och vi lyckades nå en överenskommelse om öppnare och effektivare regler för kommittéförfarandet. Jag arbetade med båda dessa frågor tillsammans med statssekreterare Olivier Chastel, och jag måste säga att jag ständigt imponerades av hans samarbetsvillighet och stora professionalism.

Det krävdes ett lugnt och konstruktivt tillvägagångssätt för att debatten om budgeten för 2011 skulle kunna slutföras och för att den nya ekonomiska styrningen skulle kunna inledas i Europa. Även under komplicerade, utdragna diskussioner om frågor som skilsmässa, finansiell tillsyn och till och med patent lyckades det belgiska ordförandeskapet göra tydliga framsteg.

Det står nu helt klart att vi måste hålla fast vid den positiva anda och effektivitet som det belgiska ordförandeskapet har visat. Ekonomin, som håller på att återhämta sig efter krisen, och finanspolitisk konsolidering fortsätter naturligtvis att ha högsta prioritet för oss alla. Vi fick goda nyheter i förra veckan i och med en framgångsrik försäljning av portugisiska, spanska och italienska obligationer. Men det står också helt klart att vi måste driva på de strukturella reformerna och att vi måste arbeta ännu hårdare. Om vi inte vill ha en återhämtning utan arbeten måste vi undersöka hur vi kan förbättra reglerna på arbetsmarknaden och hur vi kan undanröja hindren för en ökad sysselsättning i Europa. Samtidigt måste vi skydda de utsatta i vårt samhälle och minska fattigdomen. Det är det enda sättet som vi kan utveckla den sociala marknadsekonomin i Europa.

Mycket kommer att vara beroende av hur vi inleder den europeiska planeringsterminen och i vilken mån vi kommer att kunna vara ambitiösa tillsammans i våra nationella reformprogram, i våra konsolideringsansträngningar och i genomförandet av Europa 2020-strategin. Det belgiska ordförandeskapet bidrog i betydande grad till att inleda denna nya ekonomiska styrningsprocess, och nu måste vi fortsätta det utmärkta arbete som inleddes.

Jag vill tacka premiärministern och statssekreteraren så väldigt mycket för deras utmärkta arbete. Jag vill också verkligen tacka alla deras diplomater för att de skapat en positiv atmosfär, i vilken nästa ordförandeskap kan fortsätta det arbete som inleddes så framgångsrikt för sex månader sedan.

  Yves Leterme, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ska nu säga mina sista ord på det belgiska ordförandeskapets vägnar, så jag ska fatta mig kort. Det gläder mig verkligen att se så många här i kammaren, men jag vet att det beror på andra ärenden på föredragningslistan.

(NL) Mina damer och herrar! Jag vill naturligtvis tacka alla er som har gett ett mycket konstruktivt gensvar, som kommer att vara ovärderligt i ert och vårt arbete i framtiden. Först och främst vill jag, i fråga om Europaparlamentets mycket positiva utvärdering av vårt ordförandeskap, säga att jag försöker hålla mig till principen om att ta negativt gensvar med ro och att vara ödmjuk inför positivt gensvar, även om det visar sig vara överdrivet.

Jag vill som avslutning belysa tre element. För det första – och detta sträcker sig naturligtvis utöver det belgiska ordförandeskapets befogenheter – anser jag att det verkligen är viktigt att vi inför en bästa metod i fråga om genomförandet av Lissabonfördraget. Varje nationalstat som intar det sex månader långa roterande ordförandeskapet för Europeiska unionen bör sätta Europa mycket högt på dagordningen.

För det andra är syftet med att leda det roterande ordförandeskapet kanske inte bara att agera som medlare utan också som en drivande kraft, som någon av er sade, så att våra institutioner kan göra sitt arbete. Vi kämpade alla hårt för att Lissabonfördraget skulle ratificeras. Det skulle naturligtvis vara absurt att hantera det roterande ordförandeskapet så att det inte gjorde rättvisa åt ordalydelsen och andan i Lissabonfördraget. Jag tror dessutom att det bara är så som det roterande ordförandeskapet kan vara meningsfullt i framtiden och som eventuella framtida ändringar av fördraget och nya avtal kan överleva. För det tredje är inte allt perfekt, och flera ledamöter har med rätta tagit upp vissa brister. Jag vill framför allt upprepa att EU borde vara mer ambitiöst i förhållande till socialpolitiken.

(FR) Det som har sagts stämmer verkligen. Unionen måste vara mer ambitiös i framtiden på området för socialpolitik, men jag anser ändå att Belgien gjorde sitt. Det belgiska ordförandeskapet stärkte sysselsättningspolitikens roll i Europa 2020-strategin, det såg till att denna politik skulle ha en plats i Europas nya ekonomiska styrning, och jag anser att det också skapade grunder för den sociala dimensionen av Europa 2020-strategin, inte bara i fråga om kampen mot fattigdom utan också i fråga om social sammanhållning. Som svar på några av anförandena förefaller det mig som att vi ändå placerade frågan om tjänster i allmänhetens intresse på den europeiska dagordningen. Det stämmer dock att vi måste göra mer och göra framsteg, i synnerhet på lagstiftningsområdet.

Vårt ordförandeskap är, som jag sade tidigare, inte perfekt, och jag anser, som Rui Tavares påpekade med rätta, att vi kan göra mer än vi gör i dag på området för flyktingpolitik.

(NL) Avslutningsvis vill jag göra två sista påpekanden, eftersom andra ärenden ska tas upp här i dag. Jag vänder mig eftertryckligen till de belgiska ledamöterna av Europaparlamentet i allmänhet, men flera av dem i synnerhet, framför allt två av mina företrädare.

Jag vill, på den belgiska regeringens vägnar, säga att vi betraktar de ansträngningar vi gjort under det belgiska ordförandeskapet som en sorts hyllning till ert arbete här. Vi har gjort allt vi kunnat för att tillämpa Lissabonfördraget korrekt, vilket också är en sorts hyllning till de initiativ som utvecklats efter det elfte ordförandeskapet, som övervakade framväxten av Laekenfördraget, och senare, under betydelsefulla roller som rapportör, i syfte att införliva Laekenandan i Lissabonfördraget.

Det har med rätta påpekats att ett roterande ordförandeskap huvudsakligen är beroende av engagemanget hos och insatserna av väldigt många människor runt de politiker som måste ta ansvar och stå i skottlinjen. Jag talar här om rådgivarna, diplomaterna, om väldigt många människor som i slutändan uträttar det viktigaste arbetet.

Jag vill upplysa Bart Staes om att om det vore det belgiska ordförandeskapet som skulle föräras med Gouden Schoen-priset, som ska delas ut i Belgien i morgon, så skulle det, även om detta pris alltid har gått till personer som Romelu Lukaku och Mbark Boussoufa, utan tvekan gå till ordförandeskapets diplomattjänst, och några i personalen sitter här bakom mig.

Slutligen vill jag säga några ord till Csaba Sándor Tabajdi, och jag ska försöka göra det på min bästa ungerska:

  Talmannen. – Premiärminister Yves Leterme! Tack vare dig har vi under de senaste sex månaderna utvecklat nya samarbetssätt på olika nivåer mellan Europeiska unionens två lagstiftningskamrar: mellan rådet och Europaparlamentet. Belgiens ordförandeskap var en stor framgång. Jag önskar ditt land, och dig personligen, stort lycka till.

(Applåder)

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Den 31 december 2010 såg vi slutet på ett ganska händelselöst ordförandeskap, som vissa har beskrivit som matt och svagt. Det var allt vi kunde ha väntat oss av en belgisk regering som i själva verket inte har existerat på 8 månader. Inom den belgiska politiken har man inte lyckats fastställa en politisk plan för sitt eget land, som har drabbats av en institutionell kris som saknar motstycke. Jag förstår inte hur denna regering överhuvudtaget skulle ha kunnat leda en så komplex enhet som Europeiska unionen, som också är mycket skör och skranglig i nuläget – med framförhållning och visioner inför framtiden. Det belgiska ordförandeskapet skulle föra in EU på vägen mot återhämtning från den ekonomiska och finansiella krisen. Men nu måste vi återigen hantera de spekulationer som än i dag utgör ett hot mot själva existensen av den gemensamma valutan. Det var det belgiska ordförandeskapet som stod bakom det stora påskyndandet av en ytterligare utvidgning av EU:s gränser. Anslutningen av ekonomiskt svaga länder har, som vi har sett under senare år, försvårat de europeiska institutionernas arbete och försvagat hela EU, som nu är mindre kapabelt än tidigare när det gäller att axla de inhemska problemen i nya medlemsstater.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Belgien har innehaft ordförandeskapet för Europeiska unionen under de senaste sex månaderna, vilket knappt någon där har märkt. Landet har huvudsakligen varit upptaget – och har dessutom misslyckats – med att bilda en ny regering, medan grälet mellan flamländarna och vallonerna har gjort att det varit omöjligt för landet att fatta politiska beslut. Det var därför inte särskilt förvånande att EU:s politiska etablissemang inte hade några svårigheter i sin önskan att driva centraliseringen inom Europeiska unionen. Eurokrisen användes som en ursäkt för att driva igenom planer för en europeisk ekonomisk styrning. Samtidigt är det så kallade permanenta räddningspaketet för euron inte någonting annat än ett övergrepp mot nettobidragsgivarna, som kommer att behöva gräva ännu djupare i fickorna i framtiden. Belgien borde i själva verket betraktas som ett varnande exempel på vad som kan hända om befolkningar med skilda ekonomiska resultat snörs ihop. Belgien, där skillnaderna mellan flamländarna och vallonerna är oförenliga och där den federala apparaten utgör en mekanism för omfördelning från flamländarna till vallonerna, visar vad som kan hända med Europeiska unionen och euroområdet om man fortsätter att följa den befintliga vilseledande vägen.

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig. – (PL) När vi sammanfattar det belgiska ordförandeskapet bör vi först och främst värdesätta dess mycket aktiva roll i utformandet av det europeiska systemet för finansiell stabilitet. Alla som har följt med i denna process vet att det är ett svårt arbete som genomfördes under tidspress. Av den anledningen vill jag framföra mina uppriktiga gratulationer till alla dem som har bidragit till att förverkliga detta projekt. I detta avseende har det belgiska ordförandeskapet lämnat efter sig ett väl genomfört arbete till det ungerska ordförandeskapet. Det bör också betonas att belgarna har stakat ut riktningen för framtida ordförandeskap när det gäller ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Jag vill uttala en förhoppning om att framtida ordförandeskap, inklusive det polska, i högre grad ska försöka fastställa sina egna, tydliga prioriteringar, samtidigt som de dock sätts inom våra gemensamma europeiska mål. Med denna arbetsmetod kan de europeiska institutionernas politik planeras och genomföras i högre grad.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag vill börja med att gratulera det belgiska ordförandeskapet, som har visat en enastående förmåga när man lett Europeiska rådet under de senaste sex månaderna. Den belgiska gruppen kan betraktas som än mer framgångsrik med tanke på de omständigheter som rådde när landet övertog ordförandeskapet. För det första var detta det första ordförandeskap som verkade utifrån de bestämmelser som infördes med Lissabonfördragets ikraftträdande, och för det andra befann sig EU och den enskilda medlemsstaten i en oerhört svår ekonomisk situation. Dessutom var Belgien tvunget att hantera inhemska problem under ordförandeskapet.

Trots att det var en så svår och krävande period visade ordförandeskapet sin effektivitet genom att visa ett sant europeiskt manér i genomförandet av alla åtgärder. Man satte sina inhemska problem och frågor åt sidan och koncentrerade sig på att följa ett handlingssätt som motsvarade Europaparlamentets, kommissionens och Europeiska rådets förslag, och på att stödja dessa institutioner. Ordförandeskapet tog på sig rollen som medlare. Vad gäller de prioriteringar som ordförandeskapet har uppnått förtjänar de åtgärder som fokuserat på att bekämpa den ekonomiska krisen ett erkännande. I detta avseende tänker jag framför allt på arbetet med nästa fleråriga budgetram. Eurovinjett är ytterligare en betydelsefull prestation av det belgiska ordförandeskapet. Slutligen vill jag säga att det belgiska ordförandeskapet kan tjäna som förebild för de länder som ska ta över de kommande ordförandeskapen för Europeiska rådet. Jag önskar både det ungerska och det polska ordförandeskapet, som kommer att tillträda det andra halvåret 2011, samma framgång.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Jag vill framföra ett tack till det belgiska ordförandeskapet. Dess arbete, som precis har avslutats, kan tjäna som en förebild för de länder som kommer att leda Europeiska rådets arbete i framtiden. Detta är ett ämne som ligger mig särskilt varmt om hjärtat med tanke på Polens kommande ordförandeskap, som jag hoppas kommer att följa den väg som banats så framgångsrikt under det belgiska ordförandeskapet. Det är inte ofta ett land som innehar ordförandeskapet prioriterar åtgärder på EU-nivå framför inhemska intressen. Enligt min åsikt var den mest betydelsefulla framgången för det ordförandeskap som vi diskuterar dess konsekventa genomförande av bestämmelserna i Lissabonfördraget, i synnerhet på Europeiska rådets nivå, som blev en fullständig institution med en permanent ordförande, och på utrikesrådets nivå, som i nuläget leds av den höga representanten. Att bekämpa den ekonomiska krisen visade sig också vara något som inte helt saknade betydelse, och den systematiska tillsynen av och införandet av återhållsamhet inom den finansiella sektorn kommer med tiden att göra det möjligt att återupprätta dess nedfläckade rykte. Detta är särskilt viktigt vid en tidpunkt med så stora påtryckningar för att utvidga euroområdet. Sammanfattningsvis hoppas jag verkligen att den väg som det belgiska ordförandeskapet har stakat ut kommer att tjäna som kvalitetsstandard för de länder som tar över ordförandeskapet i framtiden. Må unionens bästa alltid ha högsta prioritet. Tack så mycket.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman