Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/0098(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0343/2010

Debatter :

PV 17/01/2011 - 12
CRE 17/01/2011 - 12

Omröstningar :

PV 18/01/2011 - 7.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0004

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 18 januari 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. - Vi fortsätter nu med röstförklaringarna.

 
  
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Andrabehandlingsrekommendation: Stihler (A7-0343/2010)

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Herr talman! Byggsektorn är en mycket viktig näringsgren i varje lands ekonomi. En sådan grundläggande del av marknaden kan inte förbises när man eftersträvar ekonomisk tillväxt och förbättrad levnadsstandard. Alla är medvetna om hur viktigt det är med en korrekt byggd eller moderniserad struktur i fråga om säkerhet och bekvämlighet. Samtidigt strävar vi alla efter att minska kostnaderna för att bygga bostäder, industribyggnader och offentliga byggnader. Betänkandet syftar till att undanröja hinder på marknaden, möjliggöra effektiv saluföring av byggnadsmaterial och garantera konkurrenskraftiga priser i sektorn. Fördelarna med detta initiativ kommer att märkas i hela EU. Jag ger också mitt fulla stöd till författarens förslag om ökad säkerhet för byggnadsarbetare.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Med hänsyn till Stihlerbetänkandet står det klart vilken viktig roll som byggsektorn spelar i EU. Vi var helt enkelt tvungna att ta itu med de problem som de tolv miljoner medborgare som är sysselsatta i sektorn upplever.

Stihlerbetänkandet är ett värdefullt redskap för att riva ned de nationella administrativa och tekniska hinder som blockerar saluföringen av byggprodukter inom EU och för att fortsätta bygga en inre marknad i denna sektor.

Jag stöder det erkännande som byggsektorns små och medelstora företag har fått, precis som jag stöder den särskilda uppmärksamhet som man har fäst vid behovet att återvinna byggprodukter, en fråga av yttersta vikt i kampen mot klimatförändringar. Men jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt att uppmärksamma frågan om arbetsmiljön för anställda i byggsektorn. De riktlinjer som föredraganden har inbegripit i detta ärende är användbara, men de måste utvecklas.

Det är vår plikt att diskutera och vidareutveckla dessa förslag i den omedelbara framtiden, och därmed se till att anställda i byggsektorn får en hög skyddsnivå. Tragedin med arbetsrelaterade dödsfall är en fråga som angår EU som helhet. Jag hoppas att vi kommer att lyckas sätta stopp för dessa genom vårt arbete.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Herr talman! För det första skulle jag vilja tacka Catherine Stihler för detta utmärkta betänkande. Det är mycket viktigt att rikta uppmärksamheten på harmoniseringen av saluföringen av byggprodukter, för i framtiden kommer vi att behöva bättre byggen av högre kvalitet.

Vi måste komma ihåg att det viktigaste, även om detta är en mycket konkurrenskraftig industri, inte är konkurrensen i sig, utan slutresultatet. Det är viktigt att de byggnader som uppförs i EU är säkra för såväl användarna som byggnadsarbetarna och andra anställda under byggnadsprocessen.

Det är mycket viktigt att vi också åstadkommer en harmonisering på området saluföring av byggprodukter, och till följd av detta lyckas utbyta bästa praxis. Det stämmer att många EU-länder fortfarande använder material som är hälsovådliga för de inneboende. Vi har till exempel ett enormt problem med mögel i många medlemsstater i EU, och det är därför viktigt att använda bästa praxis och innovationer för att försöka inrikta saluföringen av byggprodukter på saluföring av produkter som är hälsosamma och nöjaktiga för användarna.

Jag vill därför tacka Catherine Stihler för detta utmärkta betänkande. EU behöver bra byggprodukter och ett system för saluföring med särskild hänsyn till säkerhetsbestämmelserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman! Förra veckan kom den franska premiärministern till London och sade att vi måste ansluta oss till projektet att bistå euron. Vi lägger för ögonblicket bort frågan om huruvida vi åter borde dras in i någon annans problem. Låt oss i stället fokusera på det centrala logiska felslut som föreligger här. Han säger att den europeiska integreringen inte fungerar, så vi ska ha mer europeisk integrering! Jag är säker på att ni kan upptäcka problemet i hans resonemang. ”Min jolle kantrar hela tiden, så jag skulle vilja få ansvar för en oceanångare.” ”Min gokart har kraschat, så var så snäll och sätt mig bakom ratten på en långtradare med släp.” Oavsett vad problemet är ligger svaret alltid närmare europeisk integrering.

EU är en lösning på jakt efter ett problem, men den dagen då vi inte längre kan tvinga oss själva på både marknader och den allmänna opinionen kommer med säkerhet. Förtrollningen håller på att brytas, och shamanens besvärjelser förlorar sin kraft.

 
  
  

Betänkande: Striffler (A7-0375/2010)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd. EU:s bidrag utgör mer än 40 procent av allt internationellt humanitärt bistånd. Genom sin humanitära politik visar EU konkret sitt engagemang för människor i tredjeländer som behöver hjälp i en extremt utsatt situation.

Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd som undertecknades den 18 december av rådets och kommissionens ordförande samt Europaparlamentets talman utgör ett stort framsteg. Här måste jag påpeka att de åtaganden som omfattas av samförståndet gäller både medlemsstaterna och Europeiska kommissionen.

Under de senaste åren har vi sett ett ökande antal icke-humanitära aktörer i samband med humanitära kriser. Det är nödvändigt att politiska organ och militär eller biståndsorganisationer som verkar i samma arbetsmiljö lär sig mer om varandra och inleder en dialog, samtidigt som de beaktar – och inte kompromissar med – sina respektive roller och befogenheter. När räddningstjänstresurser används måste det naturligtvis ske i enlighet med de internationella riktlinjer som fastställs i det europeiskt samförståndet.

 
  
MPphoto
 

  Antonello Antinoro (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att det betänkande som antogs i dag är en text som kommer att leda till ett mer effektivt och förenligt bistånd – och jag vill tacka och gratulera föredraganden Michèle Striffler.

Europaparlamentet bjuder i dag in unionen till ett närmare samarbete för att nå ett samförstånd som syftar till att stärka våra gemensamma reaktioner på humanitära kriser och särskilt till att kraftfullt upprätthålla en fullständig efterlevnad av internationell humanitär rätt.

Vi måste därför se till att humanitärt bistånd och biståndsarbetare får bättre tillgång till befolkningar i nöd, och eftersom det finns fler sådana befolkningar i dag måste vi lyckas göra ännu mer än det som vi hittills har gjort, genom kommissionen eller bilaterala program. Samtidigt som det finns enorma behov blir det allt svårare att fördela biståndet, och det är även riskfyllt och farligt på grund av den alltmer komplexa internationella ramen.

Med tanke på dessa krav främjar därför detta avtal ett europeiskt samförstånd i vilket man bekräftar att EU-stödet otvetydigt baseras på de humanitära principerna om neutralitet, oberoende och opartiskhet. Det ska vara behovsstyrt och tillhandahållas snabbt och effektivt till krisoffer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, och samtidigt ökar antalet komplexa kriser. Detta innebär att brotten mot internationell humanitär rätt blir värre och det ”humanitära utrymmet” mindre.

De tragedier som nyligen inträffade i Haiti och Pakistan visar åter att de redskap som EU har till förfogande för insatser i samband med naturkatastrofer måste förbättras. Jag instämmer i den allmänna inställningen i betänkandet, och särskilt i uttalandet att Europeiska unionen oförtrutet måste slå vakt om de humanitära principerna. Europeiska utrikestjänsten föreskrivs i Lissabonfördraget. Den ska återspegla unionens politiska tyngd och dess inflytande som den största internationella givaren.

Jag röstade för Michèle Strifflers betänkande, eftersom jag håller med om att det är nödvändigt att vi arbetar för att stärka det europeiska samförståndet och dess handlingsplan samt skapa en global samordning och fördelning av bördorna där de länder som har kapacitet att vara stora givare av humanitärt bistånd tar sitt regionala ansvar.

 
  
  

Betänkande: Sârbu (A7-0376/2010)

 
  
MPphoto
 

  Jim Higgins (PPE).(EN) Herr talman! Det var ett stort nöje att rösta om just detta betänkande, för i betänkandet bekräftar man att livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet. Jordbrukssektorn står inför uppgiften att möta en växande befolknings behov av säkra livsmedel i tillräckliga mängder, trots hinder i form av begränsade naturtillgångar, höga energipriser och klimatförändringar. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent för att möta de ökade behoven från en världsbefolkning som förväntas överstiga 9 miljarder 2050.

Dessutom lider omkring 900 miljoner människor runtom i världen av kronisk hunger på grund av extrem fattigdom, medan upp till 2 miljarder människor är utestängda från en verklig och långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning på grund av varierande grader av fattigdom. I Europa lever fortfarande 16 procent av medborgarna under fattigdomsgränsen. Det som jag i grund och botten vill säga är att vi måste ta itu med denna fråga direkt. Det är nödvändigt att man medger detta i finansiering av den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, och budgeten bör åtminstone ligga kvar på nuvarande nivå.

 
  
MPphoto
 

  Jens Rohde (ALDE).(DA) Herr talman! I dag har parlamentet valt att formellt erkänna jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning. Detta är något som vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har erkänt i många år. På samma sätt erkänner vi att jordbruk är en strategisk sektor när det kommer till livsmedelkvalitet, folkhälsa och hållbar, ekonomisk tillväxt. Men detta rättfärdigar inte utdelning av frukt och mjölk i skolan. Inte heller rättfärdigar det fler marknadsstödda program för mjölkbidrag. Vi skulle vilja påpeka att vi röstade mot dessa förslag, och vi beklagar att de röstades igenom.

Men detta får inte förstöra helhetsbilden, det vill säga att vi måste skapa bra villkor för jordbruket. Smörberg, vinsjöar och skolprogram är emellertid inte heller vägen framåt. Jordbrukarnas inkomst kommer inte att tryggas genom marknadens ingrepp och snedvridning. I stället måste vi investera i forskning och ge jordbrukarna möjligheten att använda ny teknik för alternativa inkomstformer. På det hela taget anser vi att det är ett bra betänkande, och därför röstade vi för det som helhet.

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! En tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet, och den uppnås enbart när alla människor alltid har fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräckligt med livsmedel.

EU:s nya gemensamma jordbrukspolitik måste återspegla dessa nya krav: den måste därför klart och entydigt möta livsmedelstryggheten och andra utmaningar, i synnerhet klimatförändringarna, den finansiella och ekonomiska krisen och att säkerställa territoriell balans inom EU.

Vi måste inte bara främja våra produkters konkurrenskraft, utan även traditionellt jordbruk, småskaligt och ekologiskt jordbruk samt lokal distribution. Dessa jordbruksmodeller har alltid bidragit, och fortsätter att bidra på ett betydande sätt till livsmedelsförsörjningen, eftersom de ofta utgör det mest effektiva sättet att bruka jorden i olika geografiska regioner i EU med hjälp av metoder som särskilt har utvecklats i enskilda regioner under lång tid.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Herr talman! Vår roll som Europaparlamentsledamöter är att agera i syfte att förbättra EU-medborgarnas liv. Att garantera dem tillgång till säkra livsmedel av högsta kvalitet borde vara vår högsta prioritet. Livsmedelsbrist och höga priser åtföljs vanligen av social oro, och vi får inte tillåta att denna situation uppstår på vår kontinent. Om man beaktar den växande befolkningen, klimatförändringar och naturkatastrofer är den globala livsmedelsförsörjningen hotad. Många svälter redan, och för att finna en utväg krävs det en förståndig och helt enkelt gemensam jordbrukspolitik liksom ekonomiskt stöd till sektorn. Jordbrukssektorn borde ges en särskild status som gör det möjligt att vidta särskilda åtgärder och tillämpa lämpliga instrument i händelse av en livsmedelskris.

 
  
MPphoto
 

  Mario Pirillo (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Livsmedelsförsörjning och en garanterad tillgång på livsmedel för befolkningar är fortfarande en av de största utmaningarna inom jordbrukssektorn, inte bara i EU utan även runtom i världen.

Innehållet i detta betänkande är mycket glädjande, särskilt som tillgången på livsmedel erkänns som en grundläggande mänsklig rättighet. Tillgången på livsmedel är ett mål som endast kommer att uppnås om man tar itu med två viktiga frågor på allvar - marknadspriser och prissvängningar samt krympande livsmedelslager. EU måste vara i stånd att ingripa med gemensamma och effektiva åtgärder för att säkerställa tillgången på livsmedel och förebygga den allvarliga asymmetri som fortfarande råder i fråga om säkerhetsnormer mellan europeiska och icke-europeiska produkter.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Jag ser med tillfredsställelse på betänkandet om jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning, eftersom vikten av landsbygdens ekonomi på så vis åter sätts i fokus. Min första slutsats är att vi även i fortsättningen behöver en stark europeisk gemensam jordbrukspolitik. Jag vill också tacka föredraganden.

På en punkt har jag emellertid en annan uppfattning, och det gäller inrättandet av ett europeiskt program för livsmedelshjälp inom EU. Jag anser att stöd på plats, med andra ord stöd för att se till att ingen i EU behöver svälta, måste vara medlemsstaternas ansvarsområde, helt enkelt därför att sådana problem bör lösas där de uppstår, nämligen i medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Herr talman! I detta betänkande framhålls behovet av tryggad livsmedelsförsörjning för de medborgare som vi företräder. Här betonas även de viktiga kollektiva nyttigheter som jordbrukarna producerar, men som de ofta bara får liten eller ingen uppskattning för. Jag anser dock att ett problem kommer att uppstå.

Jag har nyligen lyssnat till omfattande anföranden med innebörden att den gemensamma jordbrukspolitiken faktiskt borde övergå till att bli en miljöpolitik. Detta skulle enligt min uppfattning få oss att felaktigt tro att vi klarar oss utan europeiska jordbrukare, och kanske bara kan importera livsmedel från länder utanför EU.

Så får det inte bli. Våra jordbrukare bör få stöd till att producera livsmedel på ett sätt som inte skadar miljön, och när det gäller livsmedelsimport är världsmarknaderna helt enkelt alltför volatila, både när det gäller pris och försörjningstrygghet.

Det finns flera saker som vi måste göra. Vi måste ha en stark budget till den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi måste locka unga jordbrukare till branschen för att säkra dess framtid. Vi måste ha mer forskning och innovation för att få effektivare produktionsmetoder, och vi måste minska byråkratin – och definitivt inte belasta våra jordbrukare med någon ”grön byråkrati”.

 
  
MPphoto
 

  Giommaria Uggias (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! De senaste veckorna har de olika parlamentariska utskott som ägnar sig åt den gemensamma jordbrukspolitiken behandlat frågan om reformen efter 2013.

Det är uppenbart att tryggad livsmedelsförsörjning är en av de viktigaste delarna av jordbrukspolitiken. Denna aspekt måste därför ses mot bakgrund av det betänkande som dagens omröstning gäller, där tryggad livsmedelsförsörjning betraktas som en grundläggande rättighet som därmed måste garanteras på alla tänkbara sätt.

Det krävs ett sådant synsätt i alla akuta situationer, exempelvis i samband med den dioxinskandal som vi för närvarande ser, där dioxin används i djurföda, men även, och framför allt, för att se till att vi får en gemensam produktionsprocess som tar hänsyn till produktionssektorn som helhet, som tar hänsyn till kvaliteten på jordbrukarnas arbete, miljön och marknadsföringen och som därmed tar hänsyn till konsumenterna.

Betänkandet ingår i ett åtgärdspaket som parlamentet har utarbetat för att främja jordbruket, och jag kan därför säga att jag är nöjd.

 
  
MPphoto
 

  Alajos Mészáros (PPE).(HU) Herr talman! Livsmedelsproduktionen i världen står i dag i allt större omfattning inför olika problem. Ett sådant problem är klimatförändringarna, som tyvärr kan orsaka en oförutsägbar brist på mat och på så vis äventyrar möjligheterna att tillgodose det växande behovet hos världens befolkning, som uppskattas överstiga 9 miljarder 2050. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste på ett entydigt sätt hantera utmaningarna i samband med livsmedelsförsörjningen, klimatförändringarna och den ekonomiska krisen. Man måste främja inte bara konkurrenskraft utan även traditionellt jordbruk, småskaligt och ekologiskt jordbruk, och lokala tillgångar. Klimatförändringarna leder till allt fler naturkatastrofer, vilket i sin tur leder till minskade möjligheter att utnyttja stora områden med jordbruksmark och på så vis äventyrar livsmedelsförsörjningen. För att nå ovannämnda mål, och för att främja rimliga livsmedelspriser och rimliga inkomster till jordbrukarna, måste den gemensamma jordbrukspolitikens budget bibehållas på åtminstone samma nivå som nu. Det är därför viktigt att jordbruket hanteras som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning. Därför röstade även jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Herr talman! Först vill jag säga att det är utmärkt att parlamentet erkänner jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning.

Det är mycket viktigt att vi säkerställer att de livsmedel som produceras i EU framför allt är säkra och fria från orenheter. Jag är ganska bekymrad över vår benägenhet att ta större hänsyn till kvantitet än till kvalitet. Kravet på effektivitet har på något sätt gjort att man bortsett från dessa hälsokrav. När vi talar om tryggad livsmedelsförsörjning är det mycket viktigt att se till att europeiska konsumenter får tillgång till säkra och näringsrika livsmedel av god kvalitet.

Det är också ytterst viktigt att se till att de olika EU-medlemsstaterna bibehåller sina egna jordbruksmetoder. När vi ställs inför naturkatastrofer är det viktigt att vi har en jordbruksekonomi som är självförsörjande. På så vis kan vi tillämpa principen om ursprungsmärkning av lokalproducerade livsmedel för att hantera de problem som kan uppstå när en katastrof inträffar.

Jag vill framför allt betona att dessa principer, som har att göra med hälsoaspekter, är mycket viktiga. Jag hoppas att vi får se mer av trenden med lokalproducerade livsmedel. Det är viktigt att man i hela Europa ser till att jordbruket är absolut livskraftigt och att det går att bedriva jordbruk i alla EU-medlemsstater. Det är en nödvändig och stark grund för framtiden som vi särskilt behöver inom livsmedelssektorn.

 
  
MPphoto
 

  Salvatore Tatarella (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade med eftertryck ja till detta viktiga betänkande och vill särskilt framhålla punkt 35 i det välstrukturerade yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. I denna punkt påpekas att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har en väsentlig roll i att bedöma alla risker i samband med livsmedelskedjan inom ramen för ett antal åtgärder i syfte att skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande. Här uttrycks även förhoppningen att alla medlemsstater ska inrätta motsvarande nationella organ för samarbete med Efsa.

De allvarliga incidenterna i Tyskland nyligen visar att nationella organ för livsmedelssäkerhet snarast måste inrättas i alla medlemsstater. Det är häpnadsväckande att den italienska regeringen efter att ha inrättat byrån nu har ändrat sig av ekonomiska skäl. Enligt min uppfattning bör inte livsmedelssäkerheten stå och falla med budgetåtstramningar.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

– Betänkande: Maštálka (A7-0363/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll, och jag anser därför att förslaget bör antas vid första behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande och kommissionens förslag, eftersom jag anser att det är mycket viktigt att förenkla och klargöra unionens lagstiftning så att den blir tydligare och tillgängligare för alla medborgare. Detta syfte kan inte uppnås så länge det finns åtskilliga utspridda bestämmelser som har ändrats flera gånger och ofta på ett genomgripande sätt. För att kunna fastställa vilka bestämmelser som gäller fordras därför att ett stort antal rättsakter kontrolleras och jämförs. Kodifieringen av lagstiftningen är särskilt viktig för näringslivet, som regleras av en betydande mängd unionslagstiftning i syfte att garantera smidig och fortsatt fri rörlighet för personer, varor och tjänster. Konsolideringen av den lagstiftning som reglerar fusioner av aktiebolag är ett välkommet steg framåt när det gäller att förbättra unionens lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Det finns väldigt många företag i Europa. De ser väldigt olika ut och omfattas av väldigt många regler. Sedan 1978 har det emellertid funnits europeisk lagstiftning som reglerar fusioner av aktiebolag från samma medlemsstat. Det är viktigt att reglera sådana fusioner eftersom de kan inverka väsentligt på de anställdas, aktieägarnas och kreditgivarnas intressen i dessa företag. Dessa parter kan exempelvis påverkas negativt om fusionen senare ställs in. Vi behöver klarhet och rättslig säkerhet i denna EU-fråga på samma sätt som i andra EU-frågor. Genom kodifieringen av direktivet försöker vi uppnå detta. Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att tillförlitlighet är en mycket stark drivkraft för tillväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet, eftersom kommissionen i sitt förslag till kodifiering av rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 om fusioner av aktiebolag har tagit hänsyn till de redaktionella eller formella ändringsförslag som lagts fram av den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och som bedömts vara motiverade. Exempelvis påpekar den rådgivande gruppen att det är särskilt viktigt att informationen till aktieägarna i de sammanslagna bolagen ges på ett korrekt sätt och är så opartisk som möjligt samt att aktieägarnas rättigheter skyddas på lämpligt sätt. Det finns emellertid inget behov av att fusionsplanen analyseras av en oberoende expert. Förvaltnings- eller ledningsorganen i vart och ett av de berörda bolagen bör dessutom informera bolagsstämman i respektive bolag och förvaltnings- eller ledningsorganen i övriga berörda bolag om väsentliga ändringar som skett mellan datumet för utarbetande av fusionsplanen och om datum för de bolagsstämmor som ska besluta om fusionsplanen.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade för Jiří Maštálkas betänkande eftersom förslaget i fråga har avvägts noggrant av den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, som enhälligt bedömde att det var en kodifiering, vilket innebär att det enbart är en redigerad version av den befintliga texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig.(IT) I Italien framlades så sent som igår en undersökning som visade att de företag som har klarat sig bäst under krisen för närvarande är de som har lyckats stärka sina tillgångar. I undersökningen, som är utförd vid ett erkänt italienskt universitet på uppdrag av landets mest aktiva företagsorganisation, hävdas i synnerhet att fusion var det främsta konsolideringssättet. Det är ingen tillfällighet att stora finansiella transaktioner, däribland fusioner, går hand i hand med omstrukturering och försök till effektivisering inom alla ekonomiska sektorer. EU-institutionerna måste därför fastställa regler på den inre marknaden som kan ge garantier åt alla berörda parter och göra det möjligt för duktiga företag att konkurrera bättre utan rättslig osäkerhet, byråkrati och skyldigheter på grund av rena missförstånd. I en modern, liberal och effektiv ekonomi – som jag anser att vår måste vara – behövs särskild lagstiftning om fusioner men bara om den, i likhet med det direktiv som föreslagits i dag, inte utgör något hinder utan är smidig samt skyddar friheter och rättigheter hos de personer som skulle kunna drabbas negativt av sådana här transaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Under detta sammanträde har parlamentet, efter ett ändrat förslag från parlamentet och rådet, undersökt ett förslag till lagstiftningsresolution om fusioner av aktiebolag (kodifierad version) och antagit kommissionens förslag. Under förutsättning att förslaget endast syftar till att kodifiera rättsakterna utan att ändra deras sakinnehåll samt syftar till att förbättra arbetsmetoderna, och med tanke på att det innehåller de former som föreslagits och bekräftats av den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, röstar jag för förslaget, eftersom jag inser att det kommer att innebära en avsevärd förbättring av aktiebolagens funktionssätt, särskilt genom att de moderniseras och anpassas.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bedömer att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll och att de befintliga rättsakterna bör kodifieras för att skapa klarhet och överskådlighet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bedömer att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Att genomföra en kodifiering i syfte att skapa klarhet efter ett visst antal ändringar gör verkligen saker och ting enklare. I allmänhet bör vi emellertid överväga om det över huvud taget behövs en sådan mångfald av regler och bestämmelser. På vissa områden är det överdrivet och skapar knappast någon ytterligare klarhet för konsumenterna, men på andra områden finns föreskrifter om ändringar av livsmedelsbenämningar. För att skydda aktieägarnas och tredjeparternas intressen är samordning av medlemsstaternas lagstiftning om fusioner av aktiebolag ett lämpligt sätt att säkerställa att rätten till information beaktas. Jag kan emellertid inte rösta ja till vissa av ändringsförslagen och har därför röstat nej till betänkandet som helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det inskränker sig till en kodifiering av befintliga rättsakter om fusioner av aktiebolag. Den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, behandlade förslaget om att kodifiera rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag, och konstaterade den 21 september 2010 enhälligt att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig.(IT) Vid min bedömning av förslaget till lagstiftningsresolution om fusioner av aktiebolag beaktade jag följande rättsakter: kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet, den gemensamma ståndpunkt som fastställdes vid första behandlingen den 17 juni 2008, artiklarna 294 och 50 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilka låg till grund för kommissionens förslag till parlamentet, det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter, artiklarna 86 och 55 i parlamentets arbetsordning samt slutligen betänkandet från utskottet för rättsliga frågor.

Utifrån detta bestämde jag mig för att rösta ja till parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen, eftersom den ligger i linje med rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, framför allt med tanke på att det endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll, och jag anser därför att förslaget bör antas vid första behandlingen. Jag röstade därför ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Efter att ha sökt juridisk rådgivning uppgav avdelningarna att den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, med hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter, och särskilt punkt 4 i detta avtal, skulle sammanträda den 21 september 2010 för att behandla bland annat det förslag som hade lagts fram av kommissionen.

Vid detta sammanträde behandlade gruppen det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv, som syftar till att kodifiera rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag, och konstaterade enhälligt att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. Med hänsyn till detta bestämde vi oss att stödja förslaget.

 
  
  

– Rekommendation: Albertini (A7-0373/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder undertecknandet av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 2007.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet i likhet med mina ledamotskolleger. Bortsett från den formella aspekten är det viktigt med tanke på det förenade Europas övergripande roll i olika regioner, inte bara dess ekonomiska utan även dess politiska roll. Tack vare detta har Medelhavsregionen varit och är fortfarande en region av strategisk betydelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar antagandet av resolutionen. Jag stöder ingåendet av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den lagstiftningsresolution som vi har röstat om utarbetades genom det förenklade förfarandet i enlighet med artikel 46 i arbetsordningen. Jag anser att det är berättigat med tanke på frågans okontroversiella art. Europa–Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Jordanien måste omfatta Bulgarien och Rumänien, så det föreslagna protokollet har skäl att bli giltigt och förtjänar parlamentets enhälliga stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Genom Europa–Medelhavsavtalet upprättas en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, och protokollet syftar till att uppdatera avtalet med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, som tillämpas provisoriskt sedan den 1 januari 2007. I denna lagstiftningsresolution lägger rådet fram en begäran om parlamentets godkännande av protokollet. Eftersom jag inte har några invändningar mot ett sådant godkännande har jag röstat ja.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade ja till betänkandet, som är en enkel rutinfråga om att uppdatera det befintliga avtalet med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning. Förslaget har ingen inverkan på EU:s budget och är okontroversiellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Det är en ren villfarelse att protokollet endast skulle innebära att en associering mellan EU och Jordanien upprättas genom Europa–Medelhavsavtalet i linje med vad som i praktiken tillämpas sedan den 1 januari 2007. Brådskan att genomföra Europa–Medelhavsavtalets frihandelsområde till 2015 förklarar all brist på överensstämmelse med demokratiska principer. Dessa förtäckta metoder har just visat sina begränsningar i Tunisien. Jag kommer att rösta mot denna text.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för resolutionen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, eftersom alla villkor var uppfyllda och eftersom det som förelåg främst var en handling av formell karaktär.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Rekommendationen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen förtjänar min röst. Det är verkligen mycket viktigt att eftersträva en tålig, konsekvent och effektiv grannskapspolitik. Eftersom rådet i enlighet med de rättsligt fastställda villkoren i fördragen har lagt fram en begäran om parlamentets godkännande av detta protokoll finns det inget som står i vägen för antagandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig.(IT) Europa-Medelhavsavtalen får allt större betydelse i EU:s åtgärder för associering. I detta fall tänker jag därför ge mitt stöd till utkastet till Europaparlamentets lagstiftningsresolution om ingåendet av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, som parlamentet redan har godkänt så att protokollet skulle kunna ingås.

Mitt stöd grundar sig även på ett antal rättsakter, nämligen på utkastet till rådets beslut, utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, begäran om godkännande som rådet lagt fram i enlighet med artikel 217 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i parlamentets arbetsordning samt rekommendationen från utskottet för utrikes frågor.

Mot bakgrund av allt detta stöder jag den samarbetsstrategi som EU har antagit.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för ingåendet av protokollet, som är fullständigt motiverat med hänsyn till behovet av att inkludera Republiken Bulgarien och Rumänien som avtalsparter i Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, vilket ingicks i Bryssel den 24 november 1997 och trädde i kraft den 1 maj 2002.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Med beaktande av utkastet till rådets beslut (06903/2010), med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (09373/2008), med beaktande av begäran om godkännande som lagts fram av rådet i enlighet med artikel 217 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0384/2010), med beaktande av artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i parlamentets arbetsordning, med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikes frågor (A7-0373/2010), anser gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen att parlamentet bör godkänna ingåendet av protokollet.

 
  
  

– Betänkande: Koch (A7-0361/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Det här är en rekommendation om att ingå ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. Jag röstade för resolutionen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. För närvarande har gemenskapen exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet. Följaktligen har rådet bemyndigat kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i de bilaterala avtalen med gemenskapsavtal. Kommissionen har förhandlat fram ett avtal med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen för att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag, tillåta beskattning av flygbränsle för verksamhet som bedrivs inom Europeiska unionens territorium och bringa överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning när det gäller bestämmelser i bilaterala avtal som är klart konkurrensbegränsande, såsom obligatoriska kommersiella avtal mellan lufttrafikföretag.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Genom överföringen av medlemsstaternas behörighet till EU berättigas ersättandet av bilaterala luftfartsavtal med nya i vilka unionen är en part.

Den resolution som vi röstat om gäller vissa frågor av detta slag och syftar till att harmonisera gällande internationella rättsakter samt anpassa dem till de ytterligare krav som EU-lagstiftningen innebär. Ämnet i fråga är högst fackmässigt och handlar om att byta ut tidigare gällande avtal mot nya utan att det medför kontroversiella effekter eller påtagliga förändringar av ideologin. Att utskottet röstade enhälligt ja till förslaget bekräftar denna tolkning. Allt som behövdes i plenum var därför att ratificera ett beslut med brett stöd. Jag röstade ja.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I det betänkande som lagts fram av Dieter-Lebrecht Koch föreslås att ett avtal ska ingås mellan Europeiska unionen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. EU:s avsikt med avtalen är att standardisera förfarandena i hela EU. I enlighet med EU-domstolens avgörande finns det därför ingen anledning att ha bilaterala luftfartsavtal mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. Därför välkomnar jag antagandet av detta avtal som kommer att stärka banden av territorial sammanhållning inom EU och bringa överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Mot bakgrund av det rådandet läget för civilflyget anser vi att detta utkast till avtal ger upphov till allvarliga betänkligheter om räckvidden och de potentiella konsekvenserna. Detta område är strategiskt när det gäller att skydda nationella intressen av flera skäl, och medlemsstaterna har hittills fattat sina egna beslut om hur dessa avtal, som har uppenbar inverkan på flygbolagen, bör vara uppbyggda och vilken räckvidd de bör ha. Ändå är avsikten att marknaden från och med nu ska råda även här. I detta sammanhang får vi inte underskatta risken för att försöken att skapa lika konkurrensvillkor för de olika europeiska företagen i stället kan bidra till att underlätta för monopolbildning inom sektorn, vilket redan pågår, och minska medlemsstaternas förmåga att försvara sina nationella flygbolag.

Den allestädes närvarande och heliga ”fria konkurrensen” försvaras till varje pris och är återigen den pelare som initiativet grundar sig på. Konsekvenserna för sektorn skiljer sig inte markant från andra sektorer: det leder i sådana här fall alltid till monopolbildning i slutändan. Därför röstade vi inte ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom unionen har exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelser på luftfartsområdet som hittills har styrts av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer. Följaktligen måste unionens avtal ersätta vissa bestämmelser i de befintliga 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU-medlemsstaterna och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. För att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag ersätts de traditionella klausulerna om utseende av lufttrafikföretag från en medlemsstat som är part till det bilaterala avtalet av en EU-klausul som hänför sig till samtliga lufttrafikföretag från EU. Medan flygbränsle i allmänhet befrias från skatt i traditionella bilaterala avtal, tillåts sådan beskattning för verksamhet som bedrivs inom Europeiska unionens territorium enligt rådets direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet. Dessutom bringas bestämmelser i bilaterala avtal som är klart konkurrensbegränsande (obligatoriska kommersiella avtal mellan lufttrafikföretag) i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Afrikanska länder i regioner med särskilt svåra villkor geografiskt och klimatmässigt sett behöver särskild behandling. Men de som lever där behöver inte bara mat och vatten utan även utbildning, och de vill ha ett värdigt arbete och kunna röra sig fritt. Avtalet mellan Europeiska unionen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen, som ersätter vissa bestämmelser i tidigare avtal, underlättar väsentligt och skapar mer rättvisa på marknaden för lufttransportförfaranden mellan avtalsparterna. Det förhindrar orättvisa, monopolistiska metoder och underlättar resandet för vanliga medborgare. Dessutom skapas nya möjligheter för turister från hela världen och för den utveckling som sker i samband med detta inom denna ekonomiska sektor i Afrika.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för rekommendationen om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. Avtalet har förhandlats fram av kommissionen och syftar till att ersätta vissa bestämmelser i de befintliga bilaterala avtalen mellan EU-medlemsstaterna och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. Bland de viktigaste förändringarna i samband med det avtal som vi röstade om i dag tycker jag att man bör nämna bestämmelserna för att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag. För detta ändamål ersätts de traditionella klausulerna om utseende av lufttrafikföretag från en medlemsstat som är part till det bilaterala avtalet av en EU-klausul som hänför sig till samtliga lufttrafikföretag från EU.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för ett godkännande av detta avtal. Avtalet är ett av de övergripande luftfartsavtal som syftar till att bringa överensstämmelse mellan befintliga bilaterala luftfartsavtal och EU:s konkurrenslagstiftning. Detta är resultatet av EU-domstolens beslut 2003 som gav unionen exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet, vilka tidigare reglerades av bilaterala luftfartsavtal. I likhet med andra övergripande luftfartsavtal innebär detta avtal att man skapar en EU-klausul om utseende av lufttrafikföretag, som gör att samtliga EU-lufttrafikföretag kan dra nytta av etableringsrätten, det tar itu med säkerhetsfrågor och beskattning av flygbränsle samt åtgärdar eventuella avvikelser från EU:s konkurrenslagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) EU nöjer sig inte med att i hemlighet snabba på den regionala integrationen i Afrika på samma sätt som i övriga världen, utan inför nu även sitt nyliberala diktat i det afrikanska luftrummet. De incitament som kommissionen har fastställt gör inget för att dölja detta.

Avtalet ska inte syfta till att öka den totala mängden luftfart. Ändå står det klart att det helt och hållet saknas kontroller av en eventuell ökning av trafiken!

Avtalet ska inte hindra en medlemsstat från att införa skatter, avgifter eller tullar på bränsle, men den ekologiska effekten minskas till noll genom de begränsningar som införs för den!

Faktum är att upprättandet av tillträdesavtal med företagen, som medlemsstaterna hittills själva har kunnat besluta om, nu kommer att helt och hållet styras av marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) De befintliga 47 bilaterala avtalen mellan EU-medlemsstaterna och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen räcker uppenbarligen inte till för att täcka de olika luftfartsaspekterna. Därför bör detta avtal välkomnas, eftersom det ersätter vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med unionsavtal. Det är värt att framhålla de påpekanden som görs i avtalet om förhindrande av diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag och om beskattning av flygbränsle i enlighet med direktivet om beskattning av energiprodukter och elektricitet. Det bör också betonas att bestämmelserna i avtalet är förenliga med EU:s konkurrenslagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Detta avtal syftar till att ersätta vissa bestämmelser i de befintliga 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU-medlemsstater och medlemsstater i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (Waemu). Det är lämpligt att harmonisera de olika bestämmelserna i de befintliga avtalen med hjälp av ett övergripande unionsavtal. Detta kommer att återupprätta den rättsliga säkerheten för de bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstaterna i Waemu och EU-medlemsstaterna, och det förhindrar också negativa effekter för de EU-medlemsstater som ännu inte har undertecknat något bilateralt avtal med en medlemsstat i Waemu. Det kommer att förhindra diskriminering mellan lufttrafikföretag när det gäller utseendet av dessa samt beskattning av flygbränsle.

De konkurrensbegränsande bestämmelserna i bilaterala avtal bringas i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning. Avtalet kommer att stärka luftfartsförbindelserna mellan EU och Afrika och främja samarbete mellan EU och Waemu när det gäller ett antal viktiga luftfartsaspekter, såsom säkerhet och trygghet inom luftfarten.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) För att skapa en enhetlig grund för flygrutter till länder utanför EU och följaktligen kunna garantera rättslig säkerhet måste man se över alla bilaterala avtal. Med rådets bemyndigande förhandlade kommissionen fram ett avtal med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen som ersätter de befintliga 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU-medlemsstater och medlemsstater i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. Jag röstar för betänkandet eftersom ett avtal med övergripande tillämpning är högst ändamålsenligt i detta sammanhang.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Detta avtal ersätter endast de 47 bilaterala avtalen mellan de olika medlemsstaterna, vilket leder till att EU får större inflytande över utrikespolitiken. Jag har därför röstat nej till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Denna rekommendation gäller ett utkast till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. Eftersom EU för närvarande har exklusiv behörighet när det gäller detta område har rådet bemyndigat kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta de traditionella bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstater och tredjeländer. Utkastet till avtalet har granskats av utskottet för transport och turism, som har utfärdat ett positivt yttrande. Bland andra punkter vill jag särskilt lyfta fram införandet av en EU-klausul för att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag och tillåta beskattning av flygbränsle för verksamhet som bedrivs inom Europeiska unionens territorium. Jag vill framhäva dessa två punkter i det positiva yttrandet från utskottet för transport och turism, eftersom de fick mig att rösta för rekommendationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig.(IT) EU har exklusiv behörighet när det gäller de externa förbindelserna på luftfartsområdet, vilka tidigare reglerades av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer.

I juni 2003 inledde kommissionen förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i de bilaterala avtalen med gemenskapsavtal. De omfattar ett avtal som ersätter de gällande 47 bilaterala luftfartsavtal som ingåtts mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. De viktigaste aspekterna av avtalet är: EU-klausulen som ersätter det bilaterala avtalet och förhindrar diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag, beskattning av flygbränsle i allmänhet inom Europeiska unionens territorium samt artikel 6 som bringar kommersiella avtal mellan lufttrafikföretag i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning.

Det avtal som förhandlats fram av kommissionen tillämpas provisoriskt sedan den 30 november 2009. Med EU-domstolens betydelsefulla utslag om EU:s exklusiva kompetens bakom mig måste jag säga att jag verkligen stöder en omförhandling av dessa avtal, dels för att de går stick i stäv med europeisk suveränitet och dels för att utkastet överensstämmer med EU:s konkurrens- och budgetlagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för att ingå avtalet som enligt den exklusiva behörighet som erkänts EU när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet syftar till att ersätta vissa bestämmelser i de gällande 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen för att göra dem kompatibla med EU:s lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Som EU-domstolen har slagit fast har gemenskapen exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet, vilka tidigare reglerades av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer. I juni 2003 bemyndigade rådet därför kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i gällande bilaterala avtal med gemenskapsavtal. Kommissionen har sålunda förhandlat fram ett avtal med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen som ersätter vissa bestämmelser i de gällande 47 bilaterala luftfartsavtal som ingåtts mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen.

Parlamentet har i enlighet med artikel 81 i arbetsordningen rätt att ge sitt godkännande till ingåendet av detta avtal. Parlamentet ska fatta beslut genom en enda omröstning, och inga ändringsförslag får läggas fram. Av ovannämnda skäl rekommenderade föredraganden att först utskottet för transport och turism och sedan parlamentet skulle stödja ingåendet av detta avtal. Det gjorde gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Den exklusiva behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet som fastställdes i utslaget i open skies-målen 2003 tillåter kommissionen att förhandla fram avtal med tredjeländer för att anpassa den europeiska luftfartsmarknaden till EU:s lagstiftning och samtidigt göra den konkurrenskraftig och öppen. Jag välkomnar ingåendet av detta avtal med medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen, eftersom jag anser att det är nödvändigt för Europeiska unionen att anta en konsekvent politik för den externa luftfartssektorn, så att antalet olika bestämmelser i gällande bilaterala luftfartsavtal mellan båda parter gradvis minskar.

Från avtalet vill jag framhäva klausulen som ska motverka diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag, klausulen om beskattning av flygbränsle enligt direktivet om beskattning av energiprodukter och elektricitet samt faktumet att avtalet bringar bestämmelserna i bilaterala avtal i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning och placerar dem under gemenskapstillsyn. Dessa åtgärder kommer att öppna marknaderna och därför skapa investeringstillfällen för båda parter. Avtalen måste ses som ett sätt att stärka det strategiska samarbetet mellan de båda organisationerna.

 
  
  

Andrabehandlingsrekommendation: Stihler (A7-0343/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag instämmer i att det krävs åtgärder inom byggsektorn, eftersom sektorn är mycket viktig för Europas ekonomi. Den svarar för 10 procent av EU:s bruttonationalprodukt och representerar nästan 65 000 små och medelstora företag med mindre än 250 anställda. Det föreliggande förslaget syftar för det första till att garantera att byggprodukter är säkra och för det andra till att förbättra hälso- och arbetsskyddet för dem som arbetar i sektorn. För närvarande bromsas handeln på den inre marknaden genom nationella tekniska föreskrifter som reglerar den fria rörligheten för varor och tjänster inom byggsektorn, vilket är skälet till att direktiv 89/106/EEG måste ses över.

Med hänsyn till förutsättningarna som gäller för marknadsövervakning, bl.a. den nya rättsliga ramen, skulle förslaget till en förordning om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter kunna bli ett viktigt steg mot att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag stöder detta förslag eftersom omfattningen av försäljningen av byggprodukter inom EU och handelshindren inom byggsektorn kräver omedelbara åtgärder. Låt oss komma ihåg att byggsektorn svarar för 10 procent av EU:s BNP och sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, varför ordentlig reglering är nödvändig. Jag anser att förslaget till en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden kommer att underlätta att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av de ändrade förutsättningar som gäller exempelvis för marknadsövervakning, inklusive den nya rättsliga ramen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Trots att arbetsförhållandena inom byggsektorn har blivit mycket bättre de senaste årtiondena måste Europeiska unionen se till att man kan fortsätta sätta trender för hög kvalitet på området. Det är skälet till att jag röstade för förordningen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden. För att kunna garantera ett gott hälso- och arbetsskydd för dem som arbetar inom sektorn och andra användare av byggprodukter måste de nya föreskrifterna om saluföring av byggprodukter omfatta märkning av farliga ämnen. Förordningen uppdaterar och ersätter gällande regler för att framför allt minska byråkratiska hinder och öka insynen genom förenklade bedömningsförfaranden för små företags prestanda.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för förslaget. Byggsektorn är en av Europas största näringsgrenar och svarar för 10 procent av EU:s BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Den ekonomiska nedgången har drabbat EU:s byggnadsindustri hårt, med företag som gått i konkurs och friställda arbetare runt om i Europa. I EU existerar det fortfarande hinder för handeln inom byggsektorn, eftersom medlemsstaterna tillgriper nationella tekniska föreskrifter för att hindra den fria rörligheten för varor och tjänster inom byggsektorn. Översynen av direktivet om byggprodukter är i detta sammanhang ett välbehövligt initiativ för att få sektorn på fötter igen genom att avskaffa hinder för tillverkare och därigenom hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda. Samtidigt som vi undanröjer administrativa hinder är det nödvändigt att se till att tekniska bedömningsorgan är oberoende och insynsvänliga, och det är därför jag stöder förslaget om att fastlägga normer för öppenhet och se till att alla berörda parter är företrädda i de europeiska standardiseringsorganens tekniska kommittéer för att undvika intressekonflikter.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Som jag betonade i mitt anförande i går röstade jag för rekommendationen. Vi måste göra framsteg i våra ansträngningar för att harmonisera den globala byggmarknaden. Jag syftar inte bara på arbetares säkerhet och deras migration, utan även frågor som rör byggnadsmaterial och hur de påverkar vår hälsa. Vad det gäller de nya kontaktpunkterna för byggprodukter skulle jag önska att de kunde ge opartisk information och att de kunde vara startklara i medlemsstaterna så snabbt som möjligt samt att de kan få finansiellt stöd så att de kan vara till nytta för medborgare och relevanta företag. Jag hoppas att den nya förordningen kommer att få genomslag så snabbt som möjligt och att vi som vanliga människor kan se att vi har gjort framsteg och att byggsektorn överlag inte längre är ett av de farligaste verksamhetsområdena.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) Märkning av och information om farliga ämnen i alla sorters produkter, vare sig de är kemiska produkter eller byggprodukter, är en av Europeiska unionens bedrifter.

Alltsedan förordningen Reach trädde i kraft har EU demonstrerat dess mervärde vad det gäller säker och öppen hantering av farliga ämnen. Här i Strasbourg har vi återigen antagit en förordning som harmoniserar villkoren för utsläppande av byggprodukter på marknaden och sett till att varje produkts prestandadeklaration innehåller information om farliga ämnen.

Hälsa och säkerhet är prioriteringar, och vi bör välkomna det faktum att europeiska standarder tillåter en hög nivå av hälsa och säkerhet, men även om vår inre marknad är skyddad, kan vi säga detsamma om den globala marknad vi befinner oss på? Vi måste nu använda vårt inflytande hos våra partner utanför EU, vilka kanske inte nödvändigtvis håller samma standard.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Behovet av åtgärder på området för saluföring av byggprodukter i EU är mycket stort om vi ser till sektorns storlek. Byggsektorn är en av Europas största näringsgrenar och svarar för 10 procent av EU:s BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Den ekonomiska nedgången har drabbat EU:s byggnadsindustri hårt, med ett stort antal företag som gått i konkurs och många friställda arbetare runt om i Europa. Detta gäller även Rumänien, där sektorn efter tillväxt i byggmarknaden nu har drabbats av en kraftig nedgång i beställningar. Enligt experterna kommer vi inte att se någon uppgång på byggmarknaden under 2011. Faktum är att de till och med anser att marknaden kan nå ett lågvattenmärke jämfört med förra årtiondet.

I ett sådant klimat innebär alla åtgärder som kan tolkas som ett stöd för byggsektorn en välkommen hjälp. Översynen av direktivet om byggprodukter kan i detta sammanhang hjälpa sektorn att undanröja de handelshinder som försvårar situationen för tillverkare och på så sätt underlätta för företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. (CS) Vad beträffar BNP svarar byggsektorn för 10 procent av EU:s samlade produktion. Byggmarknaden möter alltjämt många olika hinder som försvårar en fullt utvecklad gemensam marknad. Syftet med den förordning som lagts fram är att komplettera det gällande direktivet och därigenom förenkla villkoren för saluföring av byggprodukter. Den innebär framför allt marknadsövervakning och en gemensam ram för saluföringen av byggnadsprodukter. Syftet med ändringen av direktivet är att i den lågkonjunktur som vi befinner oss i underlätta för byggsektorn att riva ner handelshinder och därmed rädda arbetsplatser samt bevara ett stort antal byggföretag som annars inte skulle överleva den ekonomiska nedgången.

I sin ståndpunkt vid första behandlingen tog rådet bort parlamentets ändringsförslag som syftade till att införa en skyldighet att deklarera farliga ämnen i byggprodukter (t.ex. asbest). Jag anser att detta är mycket farligt och stöder därför den framlagda rekommendationen eftersom den återigen ålägger byggföretagen att deklarera farliga ämnen i byggprodukter. Vi måste värna om våra medborgares hälsa. Sist men inte minst välkomnar jag att man försöker garantera att medlemsstaterna ska se till att medlemmarna i Ständiga byggkommittén som står för bedömningen och kontrollen av byggprodukternas egenskaper är oberoende. Bland annat innehåller betänkandet också ändringsförslag för att öka hälso- och arbetsskyddet för byggarbetare, men även öka säkerheten för de faktiska användarna av byggnader. Av ovannämnda och ytterligare skäl har jag beslutat att rösta för rekommendationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för förslaget till en förordning eftersom det syftar till att fastslå harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden och avser att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av de ändrade förutsättningar som gäller, särskilt för marknadsövervakning, inklusive den nya rättsliga ramen. Med hänsyn till byggsektorns storlek är det absolut nödvändigt att vidta åtgärder angående saluföringen av byggprodukter inom EU. Jag instämmer i behovet av att erkänna att de som arbetar i denna sektor måste garanteras ett gott hälso- och arbetsskydd. Detta förslag kommer avskaffa hinder för tillverkare samt hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Förordningen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden markerar ett steg framåt mot att förbättra hur den inre marknaden fungerar på detta område och den fria rörligheten för byggprodukter. En viktig punkt att uppmärksamma är samtidigt att genomförandet av förordningen kommer att göra det lättare att minimera uppkomsten av oavsiktliga avvikelser i byggprodukter genom deras prestandadeklaration, vilket kommer att minimera materiella förluster. Det är nödvändigt att förhindra risken för avvikelser för att undvika att produkter som inte uppfyller kraven i denna förordning släpps ut på marknaden. Så kan vi säkerställa att byggprodukterna fungerar ordentligt och att de grundkrav som gäller för byggnadsarbeten uppfylls.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) I Rekommendationsförslaget om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden yrkas på högsta möjliga skyddsnivå för såväl byggnadsarbetare som de som använder byggnader. Jag instämmer i föredragandens åsikt att möjligheten att övervaka förekomsten av farliga ämnen i byggprodukter är absolut nödvändig, och jag stöder ändringsförslaget som gäller deklarationen av information om farliga ämnen på byggprodukter. Jag kan inte förstå rådets ståndpunkt, nämligen att helt avlägsna denna punkt från det ursprungliga förslaget. Så kallade kontaktpunkter bör etableras för att öka medvetenheten om nya och befintliga byggprodukter. Dessa måste vara opartiska, dvs. finansiellt och personalmässigt oberoende av alla berörda organ som deltar i förfarandet för erhållande av CE-märkning. Rådet har föreslagit alltför många undantag från kravet på CE-märkning, och det är nödvändigt att se över och begränsa detta så långt som möjligt. I annat fall kommer hela CE-märkningssystemet att bli meningslöst. Jag stöder förordningsförslaget i dess ändrade form, och jag kommer att rösta för att anta det.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom den förespråkar behovet av att undanröja hinder för handel inom byggsektorn. Den aktuella konjunkturnedgången har drabbat denna sektor svårt. Den föreslagna förordningen som ska ersätta det gällande direktivet kommer att vända denna situation. Om vi avskaffar handelshinder för tillverkare kommer vi för det första att hjälpa företag att hålla igång verksamheten och för det andra att trygga sysselsättningen för deras anställda.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Enligt uppgifterna i betänkandet, och jag citerar, ”är byggsektorn en av Europas största näringsgrenar och svarar för 10 procent av EU:s [BNP] och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Därtill kommer att omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial, motsvarande 65 000 företag, är små och medelstora företag med mindre än 250 anställda.” Dessa siffror visar den sanna betydelsen av byggsektorn för Europas ekonomi. Det är precis därför som gemensamma regler behövs för att reglera sektorn och se till att den inre marknaden fungerar på rätt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med förslaget till förordningen är att harmonisera utsläppandet av byggprodukter på marknaden, att uppdatera och förenkla det gällande direktivet om byggprodukter samtidigt som man tar hänsyn till den nya rättsliga ramen (förordning nr 765/2008/EG och beslut 768/2008/EG). Förslaget fokuserar på flera olika aspekter, såsom prestandadeklarationen och CE-märkning, transport av farliga ämnen, nationella kontaktpunkter där man kan få information om byggprodukter, öppenheten hos alla organ som agerar inom området och deras oberoende ställning, återvinning av byggnadsmaterial, mer fokus på hälso- och säkerhetsfrågor, förbättringen av elektronisk kommunikation och införandet av nya informationstekniska lösningar. Jag röstade för förordningen som säkerligen kommer att öka säkerheten inom transporten av dessa produkter, förbättra arbetsskyddet för alla de som arbetar inom sektorn och skydda deras hälsa. Om än gradvis, så kommer förordningen även att bidra till att miljöfarlig praxis överges.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots att andra behandlingen av detta betänkande och det slutliga avtalet med rådet innehåller några positiva aspekter får vi inte glömma att det fokuserar på principen om att konsolidera den inre marknaden.

I detta sammanhang är det fråga om att anta en förordning som syftar till att etablera harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden. Det innebär att den fastslår de regler som medlemsstaterna måste observera för att få släppa ut sina produkter på EU:s marknad.

Jag tror att vi alla kan komma överens om vissa punkter, särskilt vad gäller hälsa och säkerhet, vilket även gäller de som arbetar i byggsektorn, men även vad gäller en produkts användning under dess livslängd, speciellt när det handlar om farliga ämnen.

Vi kan dock inte stödja beslut som kan äventyra tillverkningen av dessa produkter i länder med känsligare ekonomier eller av små och medelstora företag som har svårt för att anpassa sig om inte det finns någon typ av förskottsstöd, om så bara för att försvara europeiska ekonomiska gruppers intressen, vilka strävar efter att dominera marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) Utvecklingen mot en liberalisering av byggprodukter inom byggsektorn är ett av önskemålen som små och medelstora företag framfört. Om vi ser till byggsektorns övergripande betydelse i alla medlemsstaterna så anser jag att ytterligare liberalisering är ett nödvändigt steg framåt. Jag välkomnar framför allt att man undanröjer flera byråkratiska hinder och inför nödvändig spårbarhet av produkter som innehåller ämnen som är potentiellt skadliga för människor. Det är skälet till att jag har valt att stödja Catherine Stihlers rekommendation.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig.(PL) Den inre marknadens funktion begränsas fortfarande av många hinder. Därför gläder det mig att kunna anta förordningen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden. Förordningen bör leda till ett lättare flöde av byggvaror medlemsstater emellan.

Dessutom inför förordningen viktiga regler som underlättar för företag att driva sin verksamhet. För det första innehåller den krav på att medlemsstater etablerar kontaktpunkter där företag kan få information om byggprodukter. Information om förordningar kommer också att tillhandahållas, vilket underlättar för även de minsta företagen att uppfylla de nya krav som förknippas med prestandadeklarationen och med CE-märkning. Vi bör dock inte glömma att bestämmelserna i förordningen innebär ett antal nya skyldigheter i samband med CE-märkningen och prestandadeklarationen, som även måste innehålla information om farliga ämnen i byggprodukterna.

Jag hoppas att både kommissionen och medlemsstaterna kommer att anstränga sig till sitt yttersta för att se till att information om de nya reglerna når tillverkarna så snart som möjligt, så att de så snart som möjligt kan börja förbereda sig och anpassa sig till förordningens nya bestämmelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag instämmer i detta förslag eftersom byggsektorn är en av Europas största näringsgrenar, svarar för 10 procent av EU:s BNP och sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, medan ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Därtill är omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial små och medelstora företag. Eftersom EU:s ekonomi står och faller med dessa små och medelstora företag måste vi ta fasta på deras roll och behov i det föreliggande förslaget. Översynen av direktivet om byggprodukter (89/106/EEG) är i detta sammanhang ett välbehövligt initiativ för att få sektorn på fötter igen genom att avskaffa hinder för tillverkare, och därigenom hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda. Syftet med förslaget till en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden (KOM(2008)0311) är att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av ändrade förutsättningar. Det gläder mig att man har uppmärksammat och fäst särskilt stor betydelse vid farliga ämnen i dessa produkter. Möjligheten att spåra farliga ämnen tillbaka till produkterna är mycket viktig. Om vi vet var asbest förekommer i byggnader kan vi undvika att såväl byggnadsarbetare som de som bor i och använder byggnaderna drabbas av sjukdomar som mesoteliom. Av omsorg om människors framtida hälsa och säkerhet, och för att garantera öppenhet, är det viktigt att åter lägga fram ändringsförslagen om farliga ämnen (nummer 7, 17 och 49).

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. (FI) Det är hög tid att vi ser över direktivet om byggprodukter och ersätter det med en mer genomförbar förordning som tillåter oss att faktiskt garantera fri rörlighet för byggprodukter på den inre marknaden. Kommissionen gör rätt i sitt initiativ till att underlätta det praktiska genomförandet av det befintliga direktivet och se till att genomförandet blir mer effektivt. Byggprodukter skiljer sig klart från andra produkter vars rörlighet på den inre marknaden styrs av direktiv. Medan en produkts säkerhetskrav vanligtvis är standardiserade i de olika direktiven är byggprodukter mellanprodukter som ska användas i byggnadsprojekt. På grund av denna speciella egenskap kommer syftet med direktivet om byggprodukter att uppnås genom att vi framgångsrikt fastlägger harmoniserade tillvägagångssätt för att se till att en produkts prestandadeklaration är exakt och tillförlitlig. I detta avseende kommer den nya förordningen att innebära en avsevärd förbättring.

Det är också viktigt att ta hänsyn till de olika förhållanden som råder runt om i Europa för att se till att lokalt verksamma mikroföretag kan överleva. Medlemsstaterna inför naturligtvis olika krav på byggnadsarbeten på grund av varierande klimatförhållanden. Icke desto mindre är det viktigt att uppmärksamma meningslösa testkrav och ta bort dem för att minska den administrativa bördan. Jag anser att denna förordning kommer att förbättra både den inre marknadens funktion och standardiseringsförfarandet för byggprodukter i Europa. Därför röstade jag för förordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. (CS) Jag stöder detta nya tillvägagångssätt, eftersom syftet med den rättsliga anpassningen inte är att definiera produktsäkerhet, utan att skapa en öppen miljö där tillförlitlig information om produktens egenskaper finns tillgänglig. Jag välkomnar också att parlamentet har bestämt sig för att ge preferens åt elektroniska handlingar, särskilt vad gäller prestandadeklarationer för saluförda produkter. Jag tvivlar dock på det rättsliga förfarande i ändringsförslaget nr 45, som berör artikel 17. Även om jag stöder den föreslagna principen om en rättvis balans mellan de olika berörda parterna i förfarandet för att skapa harmoniserade standarder så anser jag att denna fråga bör lösas på en övergripande nivå genom en översyn av EU:s standardiseringssystem snarare än osystematiskt i olika rättsliga handlingar. Jag anser att den metod som valts kommer att resultera i otydlig lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Jag stödde Catherine Stihlers rekommendation angående antagandet av en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden, eftersom jag anser att byggsektorn är mycket viktig för Europas ekonomi. I detta sammanhang är en hög grad av harmonisering av reglerna för byggprodukter ett mål som Europa måste tvinga sig självt att uppnå så snart som möjligt. När vi i nuläget behöver stimulera ekonomisk tillväxt kan vi inte bortse från denna sektors strategiska roll. Syftet med förslaget är att garantera exakt och tillförlitlig information om byggprodukternas prestanda så att vi kan förlita oss på byggnaders säkerhet samt på att de är byggda med material som inte påverkar människors hälsa negativt. Dessutom anser jag att de åtgärder som vidtagits med hänsyn till arbetsskydd är nödvändiga för att skydda de miljoner europeiska medborgare som arbetar inom denna sektor och garantera dem en adekvat skyddsnivå.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag vill lyckönska min skotska kollega Catherine Stihler till hennes utmärkta arbete i denna mycket tekniska fråga. Jag röstade för rekommendationen som bör garantera mer öppenhet i standardiseringsorgan i byggbranschen, som betonar återvinning och förser små och medelstora företag med en enklare väg till den inre marknaden tack vare förenklade förfaranden.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det faktum att byggsektorn enligt föredraganden svarar för en stor del av EU:s bruttonationalprodukt, nämligen ca 10 procent av BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar, rättfärdigar de harmoniserade villkor som vi antagit. Den aktuella konjunkturnedgången har inneburit allvarliga problem för denna sektor, med konkursdrabbade företag och friställda arbetare. Därför är alla åtgärder som kan hjälpa denna sektor väldigt viktiga. Översynen av direktivet om byggprodukter (89/106/EEG) är i detta sammanhang ett välbehövligt initiativ för att få sektorn på fötter igen genom att å ena sidan avskaffa hinder för tillverkare, och å andra sidan hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) Byggsektorn är i själva verket en av de största ekonomiska faktorerna i Europa, men den har drabbats hårt av krisen. Små och medelstora företag som ofta fungerar som återförsäljare har fått det särskilt svårt, och många har till och med försatts i konkurs. För att se till att företag överlever och därigenom att arbetsplatser bevaras måste vi undanröja handelshinder. Detta kan skapa rättvisare villkor som är fördelaktiga för alla parter. Därför röstade jag mot de förslag som lagts av utskottet som är ansvarigt för den andra behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig.(IT) Byggsektorn är en väsentlig europeisk sektor både i sysselsättningstermer och vad gäller utvecklingen av våra små och medelstora företag.

Det är därför nödvändigt att stödja en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden som garanterar säkra material och hälsoskydd för dem som arbetar med dem. Fysiska skador och hälsoproblem rapporteras kontinuerligt, inte minst hos de medborgare som dagligen kommer i kontakt med farliga ämnen såsom asbest, som används i uppförandet av stadsbyggnader.

Jag är därför positiv till Catherine Stihlers rekommendation, som antogs i den andra behandlingen i dag, eftersom man betonar vikten av att i en globaliserad värld införa gemensamma regler för saluföringen av ämnen och produkter som används för att garantera säkerhet och tillförlitlighet och samtidigt minska kostnaden för produkterna, speciellt vad gäller små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Harmoniseringsåtgärderna i betänkandet är alltför omfattande. Byggsektorn är ett känsligt område: Det är nödvändigt för utvecklingen av infrastruktur och därför även för medlemsstaterna som affärslägen. Arbetsmarknads- och miljöstandarder samt sociala standarder är ofta viktiga för att skydda människor och miljön i denna sektor. Varje medlemsstat bör till stor del ta sina egna beslut i detta avseende. Därför röstade jag mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Förslaget från parlamentet och rådet till en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden syftar till att garantera fri rörlighet för byggprodukter på den inre marknaden. Jag röstade för förslaget till en förordning just för att en garanti om tydlig och tillförlitlig information genom CE-märkningen av saluförda byggprodukter representerar ytterligare ett steg i riktning mot en fri, konkurrenskraftig marknad som klarar att skydda små och medelstora företag. Eftersom byggprodukter är mellanprodukter som ska ingå i en färdig konstruktion garanterar en harmonisering av nya europeiska regler byggnadens säkerhet och kvalitet. Den ser till att alla byggföretag arbetar utifrån samma grundförutsättningar, förbättrar kontroller av material som redan befinner sig på marknaden och leder slutligen till större öppenhet i handeln med byggprodukter.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är nödvändigt att undanröja hindren som ligger i vägen för en smidigare handel inom byggsektorn. Byggsektorn har drabbats särskilt hårt av det aktuella ekonomiska läget, och den förordning som lagts fram är avsedd att främja en fri, effektiv och öppen rörlighet av varor och tjänster inom byggsektorn. Att riva ner hinder för gränsöverskridande verksamhet, avlägsna föråldrade nationella administrativa och tekniska hinder spelar en avgörande roll för byggsektorn. Faktum är att inom byggsektorn gömmer sig medlemsstaterna bakom nationella tekniska föreskrifter för att hindra den fria rörligheten för varor och tjänster. Eftersom byggsektorn svarar för 10 procent av EU:s BNP och för närvarande lider av en period av svår lågkonjunktur så är alla åtgärder som kan få sektorn på fötter igen välkomna och kan räkna med min röst. Sådana åtgärder kommer nämligen att tillåta företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig.(IT) Runt om i EU finns det fortfarande för många handelshinder i byggsektorn, vilket leder till att medlemsstaterna använder dem för att rättfärdiga nationella tekniska föreskrifter som införts för att begränsa den fria rörligheten för varor och tjänster.

Denna snabbt expanderande näringsgren producerar 10 procent av EU:s BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar.

Den ger sysselsättning åt 12 miljoner medborgare, och 92 procent av sektorn består av små och medelstora företag som utgör stommen i vår ekonomi. Därför tycker jag att det är nödvändigt att vidta åtgärder som harmoniserar marknaden för dessa produkter, samtidigt som de garanterar ett gott hälso- och arbetsskydd för de som arbetar inom sektorn.

Med hänsyn till lågkonjunkturen som har orsakat stora problem inom sektorn, bland annat företagskonkurser, behövs det liberaliseringsåtgärder som kan garantera företagens ekonomiska överlevnad och rädda sysselsättningen. Förslaget till en förordning avser att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av de ändrade förutsättningar som gäller exempelvis för marknadsövervakning. Det syftar även till att erbjuda ett bättre skydd vad gäller CE-märkning, farliga ämnen, nationella kontaktpunkter för byggprodukter, oberoende och öppenhet, hälsa och säkerhet samt elektronisk kommunikation.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Behovet av åtgärder på området för saluföring av byggprodukter i EU är mycket stort om vi ser till sektorns storlek. Enligt Europeiska standardiseringskommittén (CEN) svarar byggsektorn för 10 procent av EU:s samlade BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar, och är därmed en av Europas största näringsgrenar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Därtill kommer att omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial, motsvarande 65 000 företag, är små och medelstora företag med mindre än 250 anställda. Eftersom EU:s ekonomi står och faller med dessa små och medelstora företag måste vi ta fasta på deras roll och behov i det föreliggande förslaget, och de som arbetar i denna sektor måste garanteras ett gott hälso- och arbetsskydd. Jag röstade för rekommendationen eftersom förslaget hjälper till att förbättra sektorns konkurrenskraft genom att förenkla gällande lagstiftning, öka öppenheten och minska den administrativa börda som företag brottas med. Samtidigt främjar det Rumäniens intresse för att införa obligatorisk bedömning av produktprestanda, vilken finns med i de harmoniserade standarderna, utfärdandet av prestandadeklarationen och CE-märkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på vilken avgörande roll byggsektorn spelar för EU:s ekonomi är det av högsta vikt att avlägsna de tekniska hindren för handel med byggprodukter i syfte att stärka den inre marknadens fria rörlighet. Det är därför viktigt att stödja upprättandet av harmoniserande tekniska specifikationer som, med vederbörlig tonvikt på hälsa och säkerhet, dessutom befäster den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig.(IT) I dag har vi i kammaren röstat om rekommendationen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden.

Byggsektorn är mycket betydelsefull, och det är därför av högsta vikt att ta fram åtgärder för saluföringen av byggprodukter inom EU. Enligt Europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) svarar byggsektorn för 10 procent av EU:s samlade BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar, och är därmed en av Europas största näringsgrenar.

I förslaget till förordning fastställs harmoniserade villkor för saluföringen av byggprodukter. Detta åstadkoms genom införandet av gemensamma regler om saluföring i syfte att dels stärka skyddet avseende produkternas säkerhet och tillförlitlighet, dels minska tillverkarnas kostnader, särskilt med tanke på små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Den här förordningen läggs fram vid parlamentets andra behandling inför dess slutgiltiga antagande. Parlamentets första behandling ägde rum under den föregående mandatperioden. Rådet antog sin ståndpunkt 2010, och därefter följde intensiva, informella trepartsförhandlingar under det belgiska ordförandeskapet i syfte att nå en kompromisslösning. Förordningen är mycket teknisk men politiskt sett ändå högst relevant för De gröna eftersom dess huvudsyfte är att harmonisera kraven på saluföring av byggprodukter.

Det viktigaste för Verts/ALE-gruppen har bland annat varit att se till i) att det råder öppenhet kring förfarandet (i synnerhet att standardiseringsorganen inte enbart består av företrädare för de största sektorerna, och att de små och medelstora företagens och andra parters intressen tillvaratas), ii) att konstruktionskrav och -förfaranden ska främja innovativa och mer ekologiska tillvägagångssätt och iii) att branschen inte ska kunna kringgå kraven och förfarandena med hänvisning till särskilda förfaranden för ”mikroföretag”.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för den här förordningen eftersom jag anser att det finns kvar alltför många ”hinder” för handel inom byggsektorn i EU. Översynen av direktivet bör bidra till att riva handelshindren och därmed rädda arbetstillfällen inom byggföretagen, vilka fortfarande lider av den globala ekonomiska krisen. Det finns planer på att införa särskilda metoder för att kontrollera att byggprodukter återvinns och för att främja återanvändningen av desamma för att på så sätt uppnå EU:s klimatmål.

Det finns också ett behov av nya säkerhetsåtgärder för att värna de anställdas hälsa och säkerhet i en sektor där ett stort antal arbetsplatsrelaterade dödsfall tyvärr fortfarande inträffar. Avslutningsvis syftar kravet på att gradvis ersätta dokument i pappersformat med elektroniska dokument till att ytterligare harmonisera marknaden för byggprodukter.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig.(IT) Trots att inledningen till förordningen innehåller vissa oacceptabla allmänna påståenden – i synnerhet de om den helt fria rörligheten för tjänster inom byggsektorn, vilken vi inte kan stödja på grund av att det finns en risk för otillbörlig konkurrens fram tills det att arbetskostnaderna har harmoniserats i de olika medlemsstaterna – röstar vi för förordningen.

Anledningen till det är att förordningen uteslutande behandlar lagstiftningen om saluföring av produkter för byggsektorn, en sektor som under denna ekonomiska tillbakagång har haft enorma svårigheter med många nedlagda företag och förlorade arbetstillfällen som följd. Förslaget innebär att produkter som innehåller farliga ämnen harmoniseras och märks och att nuvarande regler förenklas, uppdateras och ersätts i syfte att få bort vissa lagstiftningsmässiga hinder och därmed stödja både arbetstagare och små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag är mycket glad att det betänkande om byggprodukter som jag var föredragande för nu har fått ledamöternas stöd och antagits. Betänkandet innebär att farliga ämnen måste anges på byggprodukternas märkning och att ytterligare studier i ämnet kommer från kommissionen. Det finns också bestämmelser som underlättar för små och medelstora företag att släppa ut sina produkter på den inre marknaden. Man har sett till behovet av en större öppenhet i samband med att produkter godkänns med CE-märkning, och jag ser fram emot att åtgärderna införs i juli 2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för förslaget till förordning om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG. Byggsektorn är en av unionens stora industrinäringar och sysselsätter direkt 12 miljoner EU-medborgare, medan ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av sektorn. EU:s byggnadsindustri har drabbats hårt av konjunkturnedgången, och många arbetstillfällen har försvunnit. Detta ledde till att sektorns verksamhet minskade med upp till 14,2 procent mellan 2008 och 2009. Översynen av direktivet om byggprodukter (89/106/EEG) innebär i detta sammanhang en stödåtgärd för byggsektorn genom att man avskaffar hinder för tillverkare, och därigenom hjälper företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda. Byggnadsverk måste i sin helhet och i sina olika delar vara lämpade för sin avsedda användning, särskilt med beaktande av de inblandades hälsa och säkerhet under byggnadsverkens livslängd. Byggnadsverk ska också vara energieffektiva, dvs. utnyttja så lite energi som möjligt under sin livslängd och sålunda kosta användarna så lite som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Jag tycker att byggsektorn till stor del speglar den rådande ekonomiska situationen. Under det andra kvartalet 2010 krympte den litauiska byggsektorn med upp till 42,9 procent, vilket utgör en av de kraftigaste nedgångarna i EU. Situationen har förbättrats något sedan dess, men vi ska inte låta skenet bedra – det kommer att ta lång tid för den litauiska byggsektorn att återhämta sig. Det är därför lite för tidigt att tala om en stadig återhämtning. Saker och ting kan fortfarande förbättras. Exempelvis skulle mitt lands byggsektor återhämta sig snabbare om användningen av EU-stöd förbättrades. Byggsektorn är en av de största industrisektorerna i Litauen och EU. Sektorn sysselsätter direkt 12 miljoner EU-medborgare, medan ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av sektorn. Byggsektorn är mycket viktig för Litauen eftersom den skapar många arbetstillfällen, ökar den inhemska efterfrågan och bidrar till landets budget. Den här sektorn är också viktig för små och medelstora företag – vår ekonomis hörnstenar. Omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial är små och medelstora företag med mindre än 250 anställda. Jag instämmer också i föredragandens förslag om att använda e-kommunikation och nya it-metoder för att förbättra den inre marknaden för byggprodukter – de är viktiga aspekter i ett framtidsperspektiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Byggsektorn representerar flera olika viktiga frågor inom EU, allt från dess betydande ekonomiska bidrag till EU-medborgarnas säkerhet i hemmet och på arbetsplatsen. Min röst för förordningen om byggprodukter visar på behovet av ett uppdaterat, säkert och öppet direktiv om byggprodukter. I förslaget efterlyses en förbättrad hälso- och säkerhetsnivå i hela sektorn och en tydlig märkning av farliga ämnen. Att produkter förses med CE-märkning gör att också de som driver egna projekt kan lita på att materialen de använder är säkra. EU:s ekonomi vilar till stor del på byggsektorn, en sektor som svarar för 10 procent av EU:s samlade BNP och direkt sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare. Majoriteten av dessa arbetstagare jobbar i små eller medelstora företag, vilka utgör en mycket viktig del av unionens ekonomi. Byggnadsarbetare tillhör dock fortfarande en av de mest utsatta yrkeskategorierna. Jag stöder därför den här förordningen som syftar till att förbättra säkerheten för EU-medborgarna, såväl på arbetsplatsen som i hemmet, då de för egen räkning eller i arbetet genomför byggnadsprojekt.

 
  
  

Betänkande: Striffler (A7-0375/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här betänkandet, som syftar till att effektivisera EU:s humanitära bistånd. Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd är ett stort steg i rätt riktning. Översynen av dess handlingsplan måste dock bli mer samstämmig genom att man använder mål som lättare går att mäta och indikatorer som är mer tillförlitliga. Det är bara på så sätt vi kommer att kunna tillhandahålla bistånd mer effektivt. Naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt på grund av bl.a. klimatförändringar, och därför instämmer jag i den ståndpunkt som intagits: att det är viktigt att inte bara genomföra punktvisa hjälpinsatser utan att också ge stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Hyogo-handlingsplanen måste stärkas.

Ansträngningar måste också göras för att ta itu med de människorättsfrågor som uppstår till följd av interna konflikter och komplexa kriser, och inblandade aktörers kapacitet att komma i kontakt med befolkningarna måste därför förbättras. Detta är möjligt endast genom att ha en tydlig åtskillnad mellan militära, politiska och humanitära roller. Jag är också för ett effektivt genomförande av en snabb insatskapacitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här dokumentet eftersom det är av avgörande betydelse för ett mer effektivt tillhandahållande av humanitärt bistånd. Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd är det första gemensamma dokumentet om policyn för det humanitära biståndet sedan förordningen om det humanitära biståndet antogs 1996. Samförståndet om det humanitära biståndet är ett grundläggande instrument som är relevant särskilt i en situation som genomgår snabb förändring, t.ex. det stora antal naturkatastrofer och väpnade konflikter som åtföljs av stora folkförflyttningar. Jag hoppas att det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd innebär ett stort steg framåt mot förverkligandet av effektivast tänkbara EU-åtgärder vad gäller humanitärt bistånd, och att det bidrar till främjande av de humanitära principerna och den internationella humanitära rätten, samordning och samstämmighet i samband med att biståndet tillhandahålls, klargörande av hur militära medel och resurser samt räddningstjänsten ska användas, samt katastrofförebyggande och starkare koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Genom det här betänkandet åtar sig EU:s medlemsstater att nära samarbeta kring en gemensam syn på det humanitära biståndet. Jag tror att naturkatastrofernas intensitet också beror på mänskliga handlingar; de är en grundläggande orsak till klimatförändringarna. Jag vill också uppmana medlemsstaterna att aktivt delta i genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. Jag stöder de åtgärder som har föreslagits på området: främjande av de humanitära principerna och den internationella humanitära rätten, förbättringar som rör kvaliteten på EU:s humanitära bistånd, samordning och samstämmighet i samband med att det tillhandahålls, klargörande att militära medel och resurser samt räddningstjänsten ska användas i enlighet med samförståndet om det humanitära biståndet och FN:s riktlinjer, samt katastrofförebyggande och starkare koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. Följaktligen röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Europeiska unionen är en global aktör. Det var i den fasta övertygelsen som författarna till Lissabonfördraget stärkte EU:s ambitioner på den internationella arenan. Den humanitära aspekten spelar en stor roll i detta viktiga projekt. Unionen är redan världens främsta givare och står för 40 procent av alla bidrag. Denna gemensamma förklaring ”baserar sig på gemensamma principer och strategier, och syftar till att uppmuntra samordnade åtgärder inom EU och med andra aktörer för att förbättra förmågan till snabba insatser vid humanitära kriser”. Därför röstade jag för den här förordningen, i vilken man erinrar om att humanitärt bistånd måste vara adekvat och effektivt, betonar vikten av en god samordning, markerar att den hjälp som tillhandahålls av räddningstjänst samt med hjälp av militära medel och resurser är av alternativ karaktär, betonar hur viktigt det är att förebygga risken för naturkatastrofer, samt uppmanar unionen att stärka kopplingen mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här betänkandet. EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd – dess bidrag utgör mer än 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. Naturkatastrofernas antal och intensitet har ökat betydligt världen över till följd av bl.a. klimatförändringarnas inverkan. Den humanitära situationen har genomgått stora förändringar de senaste åren, därav behovet av att förbättra EU:s insatskapacitet vid katastrofer. Jag menar att EU bör vidta katastrofförebyggande åtgärder i större utsträckning och förutom punktvisa hjälpinsatser ge stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Det är oroande att brotten mot den internationella humanitära rätten blir allt fler och att situationerna som råder lokalt förvärras. Jag instämmer i att EU måste vidta åtgärder för att förbättra samordningen av humanitärt bistånd och få ett slut på missbruket av detta bistånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) Under 2010 inträffade ett antal humanitära kriser, bl.a. i Haiti och Pakistan. De tragedier som drabbar vissa av världens befolkningar – oftast de mest utsatta – kräver snabba och effektiva insatser av internationella organisationer men också av EU, som är en viktig aktör på området utvecklingsbistånd och krishantering.

Följaktligen har vi i dag, tisdagen den 18 januari, antagit Michèle Strifflers betänkande i syfte att begära ökade anslag till humanitärt bistånd. Vi bör också skapa en europeisk snabbinsatsstyrka i händelse av sådana här kriser. Kommissionen är positivt inställd till initiativet, och den bör lägga fram ett förslag om en optimering av den nuvarande europeiska räddningstjänstmekanismen.

Samtidigt som vi naturligtvis måste utnyttja de resurser som redan finns att tillgå i medlemsstaterna bör vi se till behovet av en mycket effektivare och mer praktisk samordning. Senfärdiga insatser, dubbla bistånd och motsättningar på plats är bara några av de saker som vi måste få bukt med. Det finns stort utrymme för förbättringar, och den förordning som parlamentet har antagit är avsedd att vara ett första steg i den riktningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för parlamentets betänkande om genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd: halvtidsutvärdering av dess handlingsplan och framtidsutsikter. Genom samförståndet om det humanitära biståndet åtar sig EU:s medlemsstater att nära samarbeta kring en gemensam syn på det humanitära biståndet. Syftet med samförståndet är att förbättra unionens effektivitet, slå vakt om och främja de grundläggande humanitära principerna om medmänsklighet, neutralitet, opartiskhet och självständighet och att kraftfullt tala för efterlevnaden av internationell humanitär rätt. När halvtidsutvärderingen hade genomförts kunde man notera en brist på specifik information om vilka åtgärder som har vidtagits och som återstår att vidta, och att alltför få människor utanför humanitära kretsar känner till samförståndet. Det krävs därför en betydande insats för att göra samförståndet synligare och mer känt bland medlemsstaterna, övriga institutioner och militära aktörer. Den humanitära situationen har genomgått stora förändringar de senaste åren, vilket gör det desto mer relevant att samförståndet om humanitärt bistånd tillämpas rigoröst och i större utsträckning.

Jag vill framhålla att katastrofförebyggande åtgärder bör vidtas i större utsträckning, och förutom punktvisa hjälpinsatser bör det ges stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Dessutom bör stora ansträngningar göras för att integrera könsaspekter och skydd mot sexuellt våld – ett våld som allt oftare används som krigsvapen – i humanitära situationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd, och dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt bistånd. Mer än 100 miljoner människor i fler än 70 länder tillhandahöll under 2009 bistånd från EU till ett belopp av nästan en miljard euro. Olyckligtvis förordar vi dock mycket ofta donationer till stater som senare väljer att godkänna utländska direktinvesteringar från Kina. När det gäller donationer och investeringar kanske vi åtminstone borde försöka samordna dem i stället för att beklaga oss över att Kina har blivit världens näst största ekonomi. Den humanitära situationen har genomgått stora förändringar de senaste åren, vilket gör det desto mer relevant att samförståndet om humanitärt bistånd tillämpas rigoröst och i större utsträckning.

Viktigast att nämna vad gäller situationens utveckling är att naturkatastrofernas antal och intensitet ökat betydligt till följd av framför allt klimatförändringarna. Detta pekar på att man förutom punktvisa hjälpinsatser bör ge stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. De politiska åtagandena finns – EU:s strategi på detta område och Hyogo-handlingsplanen – men man brottas fortfarande med problem vad gäller genomförandet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Campbell Bannerman (EFD), skriftlig. (EN) Enligt UKIP är det bästa sättet att reagera på en humanitär katastrof att låta självständiga nationalstater frivilligt samordna sina insatser i stället för att låta dem beslutas om centralt av det odemokratiska EU. Vi såg att EU:s långsamma och små insatser i Haiti inte ledde någon vart, och därför anser vi inte att vi kan lita på EU vid framtida humanitära kriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom Europeiska unionen är världens främsta givare av humanitärt bistånd. EU:s bidrag utgör mer än 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. År 2009 distribuerade EU humanitärt bistånd till runt 115 miljoner personer i fler än 70 länder till ett sammanlagt belopp av 950 miljoner euro. Genom sin humanitära politik visar EU konkret sitt engagemang för människorna i tredjeländer som behöver hjälp i en extremt utsatt situation. Jag ställer mig bakom halvtidsöversynen av samförståndet om humanitärt bistånd, eftersom jag anser att det är viktigt att försöka öka dess synlighet bland medlemsstaterna, övriga institutioner och militära aktörer. Jag uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar att minska katastrofrisken och att fästa uppmärksamhet vid de ständigt ökande kränkningarna av internationell humanitär rätt och vid de mest sårbara grupperna, som kvinnor, barn och människor som har blivit tvångsförflyttade. Det är också viktigt att uppmuntra till dialog mellan de politiska, militära och humanitära organ som deltar i samma insatsområde, och att upprätta en europeisk snabb insatskapacitet (en europeisk räddningstjänststyrka).

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot betänkandet om humanitärt bistånd av två anledningar. För det första eftersom det i betänkandet insisteras på att knyta samman civilskydd och humanitärt bistånd med Europeiska utrikestjänsten och dess utrikespolitik, trots att interventionskriterierna uppenbarligen bör vara tydligt och uteslutande humanitära. För det andra anser jag inte att det är ett steg i rätt riktning att länka samman civil och militär kapacitet för att handskas med humanitära krissituationer. Under vissa omständigheter behövs det dock särskild kunskap och användande av särskild utrustning, något som alltid har ägts och använts av militären. I stället för att man fortsätter att spendera pengar för militära ändamål skulle civilskyddet, för att bevara och säkerställa de humanitära insatsernas rent civila karaktär, kunna få medel till särskild utrustning, givetvis kopplat till utbildning för dem som arbetar inom civilskyddet. Det är det enda sättet att bidra med verkligt och effektivt bistånd vid humanitära kriser utan att ställas inför farorna med militär närvaro.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Medan vi genomför halvtidsöversynen av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd kan jag inte undgå att påpeka att det är beklagansvärt att den allmänna medvetenheten om detta inte har legat på en önskvärd nivå och att medlemsstaterna har spelat så liten roll vid genomförandet av detta. Icke desto mindre måste vi, utan att söka fel, främja och dra upp de riktlinjer som vi bör följa när det gäller humanitärt bistånd. Den humanitära situationen har ändrats en hel del på senare år, med naturkatastrofer, fler fördrivna personer, ett ökande antal olika interna konflikter, livsmedelskriser osv. Det finns nu mer än någonsin ett akut behov av en balanserad och effektiv global reaktion som grundar sig på särskilda behov, är resultatinriktad och leds av principen att ”spara medel för sitt uppehälle innebär att spara liv”, samtidigt som man beaktar de inblandade områdenas behov av att utveckla sig själva och vara självförsörjande. För att uppnå detta är det nödvändigt att samförståndet främjar dessa humanitära värderingar, och att olika aktörer optimerar sina resurser.

Jag håller ännu en gång med om att det finns ett akut behov av att upprätta en europeisk räddningstjänststyrka efter Michel Barniers rapport som lades fram i maj 2006. Jag gratulerar min kollega Michèle Striffler till att ha lagt fram ett förslag med positivt innehåll, och jag upprepar min ståndpunkt att samförståndet är ett viktigt instrument som på alla sätt är relevant i den nuvarande situationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Samförståndet om humanitärt bistånd är ett nyckelinstrument som visar sig vara särskilt värdefullt i det nuvarande humanitära sammanhanget med djupgående förändringar. Naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, vilket bl.a. beror på klimatförändringarna. Detsamma gäller antalet komplexa kriser, särskilt interna sådana, samt kriser av förändrat slag, särskilt sådana som leder till att ett stort antal människor fördrivs.

Kränkningarna av den internationella humanitära rätten blir allt fler. En särskilt upprörande aspekt av sådana kränkningar är att sexuellt våld allt oftare används som krigsvapen. Jag ställer mig bakom föredragandens ståndpunkt och anser att det behövs kraftfulla åtgärder för att öka skyddet mot sexuella våldshandlingar i humanitära sammanhang. Jag instämmer med betänkandets författare när det gäller påståendet att de nyligen inträffade humanitära katastroferna i Haiti och Pakistan ännu en gång har visat att EU:s instrument för katastrofberedskap måste förbättras så att de blir effektivare, bättre samordnade och synligare samt kan ingripa snabbare.

Jag stöder även upprättande av en europeisk snabbinsatsförmåga (en europeisk räddningstjänststyrka).

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd undertecknades den 18 december 2007 av parlamentet, rådet och kommissionen och utgjorde ett viktigt steg framåt när det gäller definition, räckvidd och spektrum för europeiskt humanitärt bistånd. Vi fortsätter med halvtidsutvärderingen av detta betänkande, enligt vad som fastslogs i handlingsplanen som antogs i maj 2008. Betänkandet har mitt fulla stöd, och vid denna tidpunkt skulle jag vilja gratulera Michèle Striffler till ett utmärkt arbete. När det gäller de idéer som uttrycks i betänkandet vill jag lyfta fram vikten av att man på ett effektivt och fortlöpande sätt engagerar mottagarna i biståndsförvaltningen. Jag har förespråkat denna princip, vilken skulle leda till att EU fokuserar sin verksamhet alltmer på civilsamhället och de lokala myndigheterna. Detta kommer att flytta fokus från förbindelserna mellan medlemsstaterna, vilka bör fortsätta att spela en roll, men inte i den typ av exklusivt förhållande som det ofta har yttrat sig som hittills. Jag vill också betona behovet av att lägga fram förslag om att upprätta en europeisk räddningstjänststyrka som bygger på att optimera gemenskapens nuvarande räddningstjänstmekanism och slå samman befintliga nationella resurser. Genom den kapacitet som redan har byggts upp i medlemsstaterna skulle det uppstå synergieffekter, och den marginella kostnaden skulle öka.

 
  
MPphoto
 
 

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig.(IT) Det humanitära biståndet har nu en större och viktigare roll än tidigare. Olika utvecklingstakt och växande ojämlikhet när det gäller möjligheter och fördelning av resurser på geografisk och social nivå samt mellan generationerna, ökande klimatförändringar (delvis orsakade av människan) och ökningen av naturkatastrofer, ökad miljöförstöring, obalanserad ökad mänsklig verksamhet koncentrerad i stora stadsområden samt ojämn befolkningstillväxt i vissa av jordens områden har lett till ett ökat antal humanitära katastrofer för vilka bistånd får en viktig roll för att återuppbygga grundläggande levnadsvillkor och mänsklig värdighet. Om humanitärt bistånd med tanke på detta behövs för att bistå människor som drabbats av katastrofer, kan inte de ingripanden som görs i enlighet med EU:s utrikespolitik – vilken ännu inte har definierats – fördelas i enlighet med varje enskild medlemsstats intresseområde eller efter påverkan från varje enskild medlemsstat. Det måste ske utifrån ett europeiskt perspektiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder detta betänkande om genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. EU:s biståndspolitik utgör det konkreta uttrycket för dess åtagande att stödja behövande människor när de är som sårbarast. Europeiska unionen är världens främsta biståndsgivare. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. År 2009 distribuerade EU humanitärt bistånd till runt 115 miljoner människor i fler än 70 länder till ett sammanlagt belopp av 950 miljoner euro. Genom det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, som undertecknades den 18 december 2007, understryks EU:s vilja att samarbeta nära inom detta område för att det ska bli så effektivt som möjligt, och för att försvara och främja de grundläggande principerna om medmänsklighet, neutralitet, opartiskhet och självständighet och att kraftfullt tala för efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Det finns många utmaningar framför oss. De humanitära katastroferna som nyligen drabbade Haiti och Pakistan visade ännu en gång att Europeiska unionens instrument för katastrofberedskap i stor utsträckning måste förbättras. Katastrofförebyggande behöver helt och hållet införlivas i politiken för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Vi behöver också tydliggöra användningen av militära medel samt civilskyddsresurser och insatser i enlighet med samförståndet och med FN:s riktlinjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig.(FR) De nyligen inträffade humanitära katastroferna i Haiti och Pakistan har på nytt visat att Europeiska unionens instrument för katastrofberedskap måste förbättras, så att de blir effektivare, snabbare, bättre samordnade och synligare.

Det är därför som jag röstade för detta betänkande, enligt vilket ett upprättande av en europeisk snabbinsatsstyrka (en europeisk räddningstjänststyrka) - ett koncept som lades fram av kommissionsledamot Michel Barnier efter tsunamikatastrofen i Asien och som Europaparlamentet sedan dess fortsatt att uppmana till – förespråkas.

Genom denna räddningstjänststyrka bör alla verktyg som redan är tillgängliga optimeras och bli mer effektiva och synliga i syfte att genom ett närmare samarbete möjliggöra en omedelbar mobilisering av alla nödvändiga resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att handlingsplanen för det europeiska samförståndet måste ses över. Den humanitära situationen har förändrats avsevärt under de senaste åren, inte minst på grund av att naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, vilket bl.a. beror på klimatförändringarna. Katastrofförebyggande måste integreras till fullo i politiken för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, vilket gör det desto viktigare att samförståndet om humanitärt bistånd tillämpas rigoröst och i större utsträckning.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det är tydligt att katastrofsituationer och humanitära nödsituationer ökar idag över hela världen. Europeiska unionen har åtagit sig en viktig roll när det gäller att bekämpa detta, och jag hoppas att den kommer att fortsätta med det och att dess roll kommer att stärkas så mycket som möjligt. Icke desto mindre räcker det inte att ge en hungrig person fisk; man måste också lära den att fiska.

Att förse mindre välbeställda länder med humanitära och materiella resurser så att de kan hantera framtida kriser är nästan lika viktigt som att handskas med de kriser som uppstår. Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd förtjänar mitt stöd, och jag hoppas att kompromissen mellan de europeiska institutionerna kommer att leda till att vi får allt större användning av de resurser som finns tillgängliga för unionen, och så att vi samtidigt alltid prioriterar att ge till dem som har minst och som är mest drabbade samt behåller total neutralitet när det gäller de politiska och ideologiska agendorna.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) På senare år har världen bevittnat en ökad katastrofrisk, både när det gäller de geografiska områden som påverkats och antalet offer. Även om detta är en mycket viktig fråga faller det inte innanför räckvidden för denna diskussion att diskutera klimatförändringarnas inverkan på dessa katastrofer. Undertecknandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av Europeiska unionens råd, parlamentet och kommissionen den 18 december 2007 utgjorde ett viktigt steg framåt när det gäller humanitärt bistånd, särskilt som en halvtidsöversyn ingick i den handlingsplan för fem år som planerades. Detta är syftet med detta betänkande. Hela världen vet och erkänner vilken nyckelroll som EU spelar när det gäller humanitärt bistånd. Parlamentet har behandlat denna fråga vid flera sammanträden, särskilt genom våra anföranden. Visserligen har nyligen inträffade händelser i Brasilien, Haiti, Pakistan, Madeira och på andra ställen lett till att vi ifrågasätter om stödet till civilskydd och humanitärt bistånd är effektivt. Som vi visat i detta betänkande finns det, trots den begränsade information som är tillgänglig, en positiv utveckling på EU-nivå, något som bevisats genom upprättandet av rådets arbetsgrupp för humanitärt bistånd och livsmedelshjälp (Cohafa). Icke desto mindre återstår mycket att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) EU:s så kallade ”humanitära bistånd” spelar en icke obetydlig roll i det som alltmer definieras som unionens utrikespolitik. Man utnyttjar ofta ett genuint behov av bistånd och samarbete på vilket det är viktigt att reagera, särskilt nödsituationer, samtidigt som man i praktiken även eftersträvar många andra mål. De åtgärder som vidtas och de metoder som används, vilka inbegriper militärt ingripande och ockupation, syftar till att reproducera och fördjupa former av politisk och ekonomisk dominans och att försöka kontrollera utvecklingsländernas marknader och naturresurser. Mot bakgrund av den aktuella fördjupande krisen för kapitalismen inkluderas alltid människors kamp för större rättvisa och sociala framsteg, som yttrar sig på olika sätt världen över, i dessa intentioner.

Gömda bakom förmodat humanitära intressen drar många icke-statliga organisationer, logistikföretag och andra fördel av och är medbrottslingar i denna politik för att främja sina egna och sina uppbackares intressen. Dessa intressen kan vara offentliga eller privata, och de kan inkludera bland annat politiska, finansiella eller religiösa motiv. I princip är vi för specifika uttryck för solidaritet med offren för alla slags katastrofer eller konflikter. Icke desto mindre måste dessa grundas på de drabbade människornas intressen, respekten för internationell rätt och på dessa länders oberoende och suveränitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag anser att vi måste förbättra de verktyg som finns tillgängliga för Europeiska unionen för att svara på den typ av katastrofer som Haiti har drabbats av, med jordbävningen för bara ett år sedan efterföljd av koleraepidemin som utbröt nyligen. Min grupp och jag anser att vi måste främja ökad finansiering av humanitärt bistånd så att vi kan göra fler ingripanden, särskilt för att hjälpa de människor som är mest utsatta. När vi gör detta måste vi se till att vi gör en tydlig skillnad mellan militära och humanitära organs befogenheter eftersom militära resurser bör användas så lite som möjligt och som en sista utväg.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) EU som block är världens största givare av humanitärt bistånd. Icke desto mindre har de nyligen inträffade katastroferna belyst vissa tillkortakommanden i EU:s förmåga att agera snabbt, effektivt och samordnat. I Michèle Strifflers betänkande fokuseras på några av dessa frågor, och man får hoppas att dagens omröstning resulterar i positiva åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag ställde mig bakom detta betänkande eftersom det inte bara är ett formellt utövande utan även en möjlighet att reflektera över det humanitära bistånd som lämnas idag. Sammanhanget för humanitärt bistånd har ändrats på ett djupgående sätt de senaste åren. I denna förändrade kontext är den första faktorn att lyfta fram att naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, vilket bl.a. beror på klimatförändringarna. Katastrofförebyggande åtgärder bör därför vidtas i större utsträckning, och förutom punktvisa hjälpinsatser bör det ges stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Till detta måste man lägga till allt fler komplexa kriser, särskilt interna konflikter, och hur konflikterna utvecklas. De åtföljs ofta av stora folkförflyttningar (flyktingar, internflyktingar) och ett tilltagande våld mot befolkningen. Brotten mot den internationella humanitära rätten blir allt fler, och situationen på fältet förvärras. Ett särskilt chockerande brott mot den internationella humanitära rätten är att sexuellt våld allt oftare används som krigsvapen. Stora ansträngningar bör göras för att skydda mot sexuellt våld i humanitära situationer. De mest utsatta grupperna bör uppmärksammas ytterligare, såsom kvinnor, barn och tvångsförflyttade människor (internflyktingar och flyktingar). De humanitära katastroferna i Haiti och Pakistan nyligen har på nytt visat att EU:s instrument för katastrofberedskap måste förbättras, så att de blir effektivare, bättre samordnade och synligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Ett år efter jordbävningen i Haiti kan vi se att varken de åtgärder som vi vidtar, eller det sätt på vilket vi bistår, är perfekta. Därför får inte det europeiska samförstånd som uppstod för att underlätta tillhandahållande av humanitärt bistånd slösas bort. EU har som en av de rikaste och mest utvecklade regionerna i världen en moralisk plikt att hjälpa de svaga och behövande. Vi måste särskilt upprätthålla solidaritet med offren för naturkatastrofer och andra katastrofer – dessa går en okänd framtid till mötes.

Vi bör därför vidta åtgärder för att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna inom detta område och underlätta ett utbyte av bästa praxis. Vi bör göra allt för att biståndssystemet ska vara effektivt och ändamålsenligt och för att vi inte ska slösa bort några pengar på detta. För att göra detta mer effektivt är det därför nödvändigt att samarbeta med andra internationella, icke-statliga organ och organisationer som också tillhandahåller bistånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för Michèle Strifflers betänkande eftersom det fortfarande finns ett stort behov av att framhäva att denna fråga är viktig och därför känslig.

Parlamentets syfte med sin omröstning var att betona att EU:s mål måste vara att försvara de mänskliga rättigheterna till neutralitet, opartiskhet och oavhängighet. Vad beträffar solidariteten är vi aldrig helt beredda eller försedda med utmärkta planer. Vi måste mer och mer mana alla europeiska aktörer, också kommissionen och de enskilda medlemsstaterna, att främja stödet för den universella respekten för mänskliga rättigheter. För min del kommer jag att fortsätta att stödja detta modus vivendi, också i budgetutskottet som jag är ledamot av, och att stödja alla åtgärder för att öka det ekonomiska bistånd som ges till åtgärder som mer specifikt syftar till att skydda dessa viktiga rättigheter så att EU kan fortsätta sina ansträngningar att bistå och stödja de delar av befolkningen som bäst behöver det.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) En dramatisk ökning har skett på senaste tiden i naturkatastrofernas antal och svårighetsgrad, vare sig de orsakats av människor eller inte, tillsammans med en ökning av de negativa effekter som orsakas av brott mot den internationella humanitära rätten och dålig styrning. Som vi alla vet är EU världens främsta givare av humanitärt bistånd och bidrar med ungefär 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. Detta bekräftas av de 115 miljoner biståndsmottagare från ungefär 70 länder som har gynnats av ett totalt bidrag på nästan 1 miljard euro. Jag röstade för detta samförstånd eftersom jag tror att EU genom sin humanitära politik i handling visar sitt engagemang för människor som verkligen behöver bistånd. I det avseendet behöver vi tillräckliga mänskliga och materiella resurser, och vi måste stödja en förbättrad samordning mellan institutionerna och organisationerna som är involverade i denna process.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar varmt detta betänkande där man ger förslag på hur samförståndet om humanitärt bistånd kan förstärkas. Det lyfter fram ett antal områden som kräver mer uppmärksamhet, däribland stödet för humanitära principer och internationell humanitär rätt; frågor om kvalitet, samordning och konsekvens i distributionen av EU:s humanitära bistånd; förtydligande om användningen av militära och civila skyddsmedel och resurser i enlighet med samförståndet och FN:s riktlinjer och förstärkning av kopplingen mellan katastrofhjälp, rehabilitering och utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) Det framlagda betänkandet är ett mycket lägligt svar på de många naturkatastrofer som vi har upplevt på senare år. Det är absolut nödvändigt att EU lär av erfarenheterna av att ge effektivt bistånd efter tidigare katastrofer, till exempel i Australien, Haiti och Ryssland, för att kunna använda sig av helt tydliga förfaranden och medel för att ge effektivt humanitärt bistånd. Kontinenten Europa har hittills sluppit katastrofer av sådan omfattning, men det betyder inte att vi inte ska förbereda en rad effektiva strukturer och medel. Erfarenheterna från senare år visar att det inte är möjligt att trygga transporter till berörda områden utan tekniskt och organisatoriskt stöd från militära enheter. Icke-statliga humanitära organisationer har inte dessa resurser.

Det är tydligt att invånarna i berörda områden mycket ofta blir avskurna när det gäller transportförbindelser runtom i landet, och möjligheten till civil luftfart är begränsad. Om användningen av militära styrkor är försvarbar och godtagbar någonstans är det självklart i samband med humanitära katastrofer eller naturkatastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Naturkatastrofer av ökande svårighetsgrad har sannerligen inträffat under senare år. Det är också så att EU är en av de ledande globala aktörerna när det gäller humanitärt bistånd, och det är viktigt att vi upprätthåller denna roll trots de kriser som vi upplever. Ändå tror jag att förutom att hjälpa dem med sämst förutsättningar och alla dem som drabbas av dessa katastrofer är det också nödvändigt att ge de fattigaste länderna, som också därför är de mest sårbara för detta slags situationer, mänskliga resurser och kapital så att bistånd till tredjeländer inte blir så avgörande. Detta kan vi bara åstadkomma med utvecklingspolitik och bistånd till dessa länder ur ett medellångt och långsiktigt perspektiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Den humanitära miljön blir alltmer komplicerad och svår: humanitär rätt överträds ofta; osäkerhet om rollerna innebär att humanitära biståndsarbetare alltmer utsätts för angrepp, och naturkatastrofer ökar i antal och styrka. År 2010 fick vi uppleva de tre största humanitära katastroferna på senare år: jordbävningen på Haiti, torkan i Sahel och översvämningarna i Pakistan. Men, som kommissionsledamot Kristalina Georgieva sade, ”Kvaliteten på vårt humanitära bistånd är av yttersta vikt”. Biståndet ”räddar ungefär 140 miljoner människor varje år”.

När jag tänker på detta håller jag med föredraganden när hon kräver en väsentlig ökning av finansieringen för humanitärt bistånd och när hon konstaterar att samförståndet om humanitärt bistånd inte är tillräckligt känt. Vi måste fortsätta att öka medvetenheten och stödja humanitära principer och principerna om internationell rätt. Vi måste, vilket jag redan haft möjlighet till, verka för att man skapar en europeisk snabbinsatsförmåga. Vi måste öka inriktningen på skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Betänkandet om genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd innehåller några viktiga förslag som vi måste göra något åt i framtiden. Ett exempel är utvecklingen av medel och resurser för civilskydd där huvudtanken är att skapa en europeisk civilskyddsstyrka. Viktigt är också förbättrad samordning, inte bara mellan medlemsstaterna utan också på internationell nivå, med Förenta nationerna. Strategin att skaffa fram livsmedel och liknande på lokal nivå i krissituationer och på det sättet stödja den lokala ekonomin är också en förnuftig tanke. Tyvärr är betänkandet på några områden inte specifikt eller ambitiöst nog, varför jag avstod från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom världens främste givare av humanitärt bistånd, EU, måste ägna större uppmärksamhet åt humanitärt bistånd i de områden där behovet är ytterst brådskande mot bakgrund av att det har skett en dramatisk ökning av antalet naturkatastrofer och interna konflikter. Medlemsstaterna borde bidra mer effektivt till processen med att genomföra detta samförstånd genom att räkna in det i de nationella strategierna för humanitärt bistånd. Med tanke på behovet av humanitärt bistånd är det nödvändigt att ge det ökade resurser så att snabb och effektiv finansiering av insatser blir möjlig.

Jag samtycker till förslaget att en mycket tydlig skillnad måste upprätthållas mellan militära och humanitära organisationers ansvarsområden så att militära medel och resurser bara används i ett mycket begränsat antal fall och som en sista utväg, särskilt i de områden som är drabbade av väpnade konflikter. Dessutom måste vi skapa en europeisk civilskyddsstyrka och en europeisk snabbinsatsstyrka för att garantera en lämplig och effektiv samordning av det humanitära biståndet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt officiellt internationellt humanitärt bistånd. EU:s humanitära politik visar dess engagemang för människorna i de länder som behöver bistånd. Efter EU:s undertecknande av Europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd har många åtgärder vidtagits när det gäller samarbete på detta område för att optimera dess effektivitet och stödja de grundläggande humanitära principerna om humanitet, neutralitet och opartiskhet när man agerar för att bistå dem som bäst behöver det. Bortsett från detta verkar det som om det fortfarande finns en brist på medvetenhet om samförståndet. Vi behöver därför anstränga oss mer för att göra det mer synligt. Jag tror att det på ett så känsligt område som humanitärt bistånd är viktigt att vara medveten om hur förhållandena har förändrats under årens lopp och tänka på den avsevärda ökningen av naturkatastrofernas antal och svårighetsgrad. Till följd av detta anser jag att vi måste ägna större insatser åt skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer och ge stöd åt de lokala samhällenas egna resurser i detta avseende. För att humanitärt bistånd ska kunna följa sin stadiga kurs mot ett fullt utnyttjande måste vi envist fortsätta att argumentera för det ”humanitära utrymmet”. Genom att rösta för Michèle Strifflers betänkande hoppas jag att vi kan fortsätta mot att anta en praktisk handlingsplan.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) EU är genom kommissionen och medlemsstaterna världens främsta givare av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt officiellt internationellt humanitärt bistånd. I en noggrann halvtidsutvärdering av genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd kan man bara konstatera att det är nödvändigt att stödja ett större medvetande om denna mekanism och bättre samordning och effektivitet bland alla enheter som är berörda. Enbart ekonomiskt bistånd kan bli resultatlöst om det inte åtföljs av noggrann och effektiv samordning på alla nivåer och för alla former av EU-bistånd. Vi lever i en kritisk tid: den humanitära situationen har förändrats starkt under de senaste åren och gjort det allt viktigare att det humanitära samförståndet kan tillämpas rigoröst och energiskt. Jag röstar för detta betänkande, och jag skulle vilja efterlysa en politik av systematisk dialog, större samarbete lokalt, bättre hantering och ett åtagande att förebygga katastrofer. Jag stöder inrättandet av en europeisk civilskyddsstyrka som uppföljning av Barnierrapporten som publicerades i maj 2006.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig.(IT) EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd och svarar för mer än 40 procent av det internationella humanitära biståndet.

Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, vilket undertecknades den 18 december 2007 av rådet, parlamentet och kommissionen på grundval av en femårig handlingsplan, förpliktigar EU och medlemsstaterna till ett nära samarbete på detta område. Åtgärd nr 33 föreskriver en halvtidsutvärdering av handlingsplanen för att behandla bristen på medvetenhet om den humanitära sektorn, den allvarliga klimatförändringen och den ökande förekomsten av komplicerade kriser och växande våld.

Vi förordar därför ett inrättande av en europeisk snabbinsatsstyrka (europeisk civilskyddsstyrka) som Michel Barnier tänkte sig, för att optimalt använda de verktyg som redan finns tillgängliga med syfte att genom bättre samordning möjliggöra en omedelbar mobilisering av alla nödvändiga resurser.

Med hänsyn till de siffror som rapporterats och Lissabonfördragets införande av en verklig humanitär biståndspolitik för EU, håller jag helt med om att vi behöver en halvtidsutvärdering som är inriktad på att förstärka handlingsplanen beträffande stödet för humanitära principer, distributionen av humanitärt bistånd, förtydligande av användningen av militära och civila skyddsmedel och skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer och förstärkning av kopplingen mellan katastrofbistånd och utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande, vilket presenterar en översikt över genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och formulerar förslag som syftar till att bidra till att göra samförståndet mer synligt och mer effektivt när det gäller att nå sina mål. Detta instrument har fått en ännu större betydelse i den aktuella humanitära miljön, vilken har utmärkts av en avsevärd ökning av naturkatastrofernas antal och svårighetsgrad, och det är absolut nödvändigt att vi anstränger oss för att fullständigt uppfylla de åtaganden som uppkommer genom detta och att medlemsstaterna engagerar sig bättre i genomförandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig.(IT) I dag röstade vi i kammaren om betänkandet om det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

EU är genom kommissionen och medlemsstaterna tillsammans världens främsta givare av humanitärt bistånd. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt officiellt internationellt humanitärt bistånd. EU:s humanitära politik är det praktiska uttrycket för dess engagemang att stödja människor i tredjeländer som behöver bistånd när de är som mest sårbara.

Det är viktigt att betona att tillhandahållandet av bistånd måste baseras enbart på ett fastställt behov och graden av sårbarhet, att biståndets kvalitet och kvantitet i första hand bestäms genom en inledande bedömning och att bedömningsprocessen ytterligare måste förbättras särskilt med hänsyn till tillämpningen av sårbarhetskriterier, speciellt när det gäller kvinnor, barn och grupper med funktionshinder.

Dessutom är bidragstagarnas äkta och ständiga engagemang och om möjligt deltagande i hanteringen av biståndet ett av de väsentliga villkoren för kvaliteten på de humanitära insatserna, särskilt när det gäller långvariga kriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Sedan Lissabonfördraget trätt i kraft den 1 december 2009 har EU:s humanitära verksamhet styrts av artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken upprättar en specifik EU-politik för humanitärt bistånd som ett behörighetsområde som delas mellan medlemsstaterna och EU. Därför kommer det att få sin egen rättsliga grund när rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd granskas enligt medbeslutandeförfarandet. I Lissabonfördraget föreskrevs också inrättandet av Europeiska utrikestjänsten. Utskottet för utveckling uttryckte sin oro över att humanitärt bistånd inte borde instrumentaliseras inom ramen för Europeiska utrikestjänsten och förespråkar att man bevarar självständigheten för generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo). Det kräver också att rollerna för kommissionsledamöterna Catherine Ashton och Kristalina Georgieva ska klargöras.

Eftersom halvtidsutvärderingen erbjuder ett tillfälle att öka EU:s insatser på flera områden riktar betänkandet uppmärksamheten på bland annat följande frågor: stöd för humanitära principer och internationell humanitär rätt; frågor om kvalitet, samordning och konsekvens i fördelningen av EU:s humanitära bistånd; klargörande om användningen av militära och civila skyddsmedel och resurser i enlighet med samförståndet och FN:s riktlinjer; skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer och förstärkning av kopplingen mellan katastrofhjälp, rehabilitering och utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig.(IT) EU är genom kommissionen och medlemsstaterna tillsammans världens främsta givare av humanitärt bistånd och bidrar med mer än 40 procent av allt officiellt internationellt bistånd.

Enbart 2009 tillhandahöll kommissionen totalt 950 miljoner euro till ungefär 115 miljoner människor i mer än 70 länder. EU:s politik är det praktiska uttrycket för dess äkta engagemang för att stödja människor när de är som mest sårbara. Vårt mål är att kunna planera en mer samordnad civil och militär insats så att vårt ingripande vid naturkatastrofer blir allt effektivare. Dessa tragiska händelser inträffar allt oftare och har orsakat hundratusentals dödsfall runt om i världen under senare år.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas kvinnor och barn, speciellt flyktingar och fördrivna personer, eftersom brott mot internationell humanitär rätt när det gäller dessa grupper blir allt vanligare. Förutom att se till att ingripandet blir mer effektivt måste man också arbeta en hel del med åtgärder för aktivt och passivt krisförebyggande. De samhällen som löper störst risk måste förberedas bättre för detta slags företeelse genom stöd för all hållbar utvecklingspolitik som syftar till att begränsa skadan till ett minimum.

 
  
  

Betänkande: Sârbu (A7-0376/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  John Stuart Agnew och David Campbell Bannerman (EFD), skriftlig. (EN) 14.1: Jag röstade för detta eftersom jag ser det som en försvagning av EU-lagstiftningen, och det kommer att göra det lättare att importera icke-genmodifierade sojabönor till Storbritannien. Detta är en livsviktig fråga för vår fjäderfäsektor.

14.2: Jag röstade för detta eftersom det kommer att minska den negativa effekten av EU-lagstiftningen på frakter av icke-genmodifierade sojabönor som ska till Storbritannien.

14.3: Jag avstod från att rösta om detta trots att det kan vara en önskvärd ambition (för en brittisk regering befriad från EU:s kontroll). Det är ännu inte en livsviktig fråga enligt min åsikt, och jag vill inte utsträcka EU:s makt.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) EU borde ta nya initiativ i syfte att för det första utnyttja livsmedelsöverskotten och för det andra göra det möjligt att förse dem som lider av livsmedelsbrist med mat: föreskrifter om detta borde göras när man granskar den gemensamma jordbrukspolitiken. Spekulation har legat bakom nästan 50 procent av de senaste prisökningarna, så en samordnad strategi inom G20 borde användas för att stödja inrättandet av prisstabiliseringsinstrument inom internationella forum. EU måste gå i spetsen för en internationell rörelse som syftar till att skapa en överenskommelse inom Förenta nationerna som syftar till att permanent och effektivt försöka skaffa livsmedel åt länder med livsmedelsbrist.

Jag skulle också vilja betona vikten av att stödja jordbrukssektorns trovärdighet, särskilt genom att propagera för den bland välutbildade och företagsamma ungdomar som en verksamhet vilken kan kopplas till förnyelse och forskning.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna resolution där man erkänner att tryggad livsmedelsförsörjning är en mänsklig rättighet. Målet är nått när alla människor, alltid, har fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräckliga, säkra och näringsriktiga livsmedel som tillfredsställer deras kostbehov och deras livsmedelspreferenser för ett aktivt och hälsosamt liv. Det är viktigt att uppmärksamma att globala lager av baslivsmedel är mycket mer begränsade än tidigare, och hade fallit till den rekordlåga nivån av reserver för 12 veckor under livsmedelskrisen 2007. Samtidigt är världens livsmedelsproduktion alltmer sårbar för extrema väderfenomen kopplade till klimatförändringen, vilka kan orsaka plötslig och oförutsedd livsmedelsbrist. Därför borde EU sörja för sitt bidrag till detta globala system för livsmedelslager.

Jag anser att det är mycket viktigt att främja inte bara konkurrenskraft inom jordbrukssektorn utan också traditionellt jordbruk, småskaligt jordbruk, ekologiskt jordbruk och lokal distribution. Dessutom anser jag att det är mycket viktigt att garantera tillgång till mark och lån för unga jordbrukare inom ramen för en åldrande jordbruksbefolkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Den senaste tidens prissvängningar på livsmedels- och baslivsmedelsprodukter har gett upphov till allvarlig oro över hur livsmedelskedjan fungerar på europeisk och global nivå. Livsmedelsprisökningarna har drabbat de mest sårbara delarna av befolkningen hårdast. Detta betänkande syftar till att stödja tillhandahållandet av hälsosamma livsmedel av god kvalitet till konsumenterna till rimliga priser och ett skydd för jordbrukarnas inkomster, vilket är två av EU:s mycket viktiga mål. Jag röstade för detta betänkande. Europa kan bidra till tryggad livsmedelsförsörjning i världen genom att bli mer konkurrenskraftigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Som den första politik som genomförts och den största utgiftsposten tills nyligen upptar jordbruket en central plats i det europeiska projektet. De sista årtiondena har man visserligen kunnat märka en viss nedgång på detta område till förmån för andra viktiga områden, men vi får inte glömma bort att Europas självständiga jordbruk är en stor strategisk utmaning. Som ordföranden för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), Joseph Daul, dessutom betonade i början av det nya året blir en tryggad livsmedelsförsörjning den viktigaste frågan under 2011. Den globala livsmedelsbristen och kriserna som följer i spåren måste väcka oss till insikt om situationens allvar: en brant prisökning och ett otillräckligt lager av nödvändiga livsmedelsresurser. Europa måste reagera på denna nya utmaning. Miljöfrågor bidrar till problemets komplexitet och omfång. Därför röstade jag för denna resolution som syftar till att försöka få oss att inse frågans strategiska karaktär. I resolutionen framhålls den roll som EU kan spela i hanteringen av de globala lagren och den gemensamma jordbrukspolitikens lämplighet med tanke på dessa utmaningar, och man riktar uppmärksamhet på spekulationens skadliga inverkan på råvarupriserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) För närvarande lider 900 miljoner människor över hela världen av den hunger som hör ihop med yttersta misär, och upp till 2 miljarder kan inte vara säkra på sin livsmedelsförsörjning eftersom de lever under ständigt hot om fattigdom.

Eftersom en ökning med 70 procent, allra minst, behövs för att möta en växande global befolknings behov måste jordbrukssektorn förstärkas. Därför stöder jag detta viktiga betänkande om jordbruk och livsmedelsförsörjningen. En stark fonderad gemensam jordbrukspolitik måste utvecklas för att tillhandahålla livsmedel av hög kvalitet till rimlig kostnad när vi tar itu med efterfrågan på livsmedel i EU och i hela världen.

Skolornas frukt- och mjölkprojekt och programmet för socialt utslagna måste förstärkas. Människorna i EU måste ha tillgång till tillräckliga hälsosamma livsmedel trots ekonomiska svårigheter.

Det är en källa till oro att de globala livsmedelsreserverna inte är lika välfyllda som tidigare, och med tanke på det hot som klimatförändringen och naturkatastroferna utgör stöder jag vad som sägs i betänkandet om inrättandet av ett globalt system för att utveckla livsmedelsreserver.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument. Med den snabba tillväxten av världens befolkning måste jordbrukssektorn möta ett växande behov av säkra och tillräckliga livsmedel, trots de hinder som begränsade naturtillgångar, höga energipriser och klimatförändringen utgör. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste livsmedelsproduktionen öka med åtminstone 70 procent för att möta den växande efterfrågan hos världens befolkning, som förväntas överstiga 9 miljarder 2050. Dessutom lider omkring 900 miljoner människor i hela världen av kronisk hunger på grund av yttersta misär medan upp till 2 miljarder saknar äkta långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning på grund av varierande grad av fattigdom. Därför är tillgång till livsmedel fortfarande en mycket viktig fråga som vi måste behandla. Jag håller med om att den nya gemensamma jordbrukspolitiken som ska införas efter 2013 måste främja inte bara konkurrenskraft utan också traditionellt jordbruk, småskaligt jordbruk, ekologiskt jordbruk och lokal distribution för att bidra till tryggad livsmedelsförsörjning. Dessutom anser jag att det inom ramen för en åldrande landsbygdsbefolkning är mycket viktigt att garantera tillgång till mark och lån för unga jordbrukare och att bevara rimliga livsmedelspriser och tillräckliga inkomster för jordbrukare.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom fattigdom och hunger består i EU. 79 miljoner människor i EU lever fortfarande under fattigdomsgränsen. Mina ändringsförslag framhäver att rätten till livsmedel är en grundläggande mänsklig rättighet, och den är uppfylld när alla har permanent fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräckliga, säkra och näringsriktiga livsmedel för att fylla sina näringsbehov så att de kan föra ett aktivt och sunt liv. Jag skulle särskilt vilja betona vikten av det europeiska jordbrukets mångfald och hur viktigt det är att garantera både samexistens för olika jordbruksmodeller och mångfald och kvalitet på livsmedel och födoämnen över hela Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. (NL) Jag har röstat för denna resolution. Mitt parti, det nederländska reformerade politiska partiet (SGP), har i sitt program tydligt framhävt jordbrukssektorns strategiska intresse, och jordbruket har till och med kallats grundvalen för en tryggad livsmedelsförsörjning. Men även om det är vackert tänkt måste jag framföra två marginella påpekanden om texten. EU bör inte lägga sig i skolornas mjölk- eller fruktprogram. Lämna det åt medlemsstaterna om de så vill. Dessutom har jag röstat emot punkten om liberalisering och stöd för GMO-import. Mitt parti har den åsikten att GMO-produkter inte är lösningen på frågan om global livsmedelsförsörjning. Ingen koppling har ännu påvisats mellan genmodifiering och högre avkastning. Enligt vår åsikt måste vi också noga överväga etiska frågor om genmodifiering.

Jag gläder mig emellertid åt den övergripande tonen i resolutionen, som än en gång har visat hur viktigt det är att säkerställa kraftfull och lämplig finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Dessutom anser jag att kravet på att utvecklingsländerna i första hand ska använda sin mark för att trygga sin egen befolknings livsmedelstillgång är av yttersta vikt och ett ytterst brådskande ärende.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) Att ge alla tillgång till livsmedel mot en bakgrund av ökande global efterfrågan och livsmedelsbrist för flera miljarder människor över hela världen är en enorm och mycket viktig utmaning. Enbart i EU lever 16 procent av invånarna under fattigdomsgränsen och kämpar för att fylla sina mest grundläggande behov – bostäder, hälsovård och givetvis livsmedel.

Det är med tanke på detta som vi för att underblåsa debatten röstade för en resolution där man erkänner att jordbruket är en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjningen. I en tid då vi överväger den gemensamma jordbrukspolitikens framtid förefaller det nödvändigt att inte förbise detta behov och denna rättighet till livsmedel för alla – vilken borde vara universell.

Ett av våra syften är att bekämpa spekulationen inom jordbrukssektorn: vi kräver en granskning av lagstiftningen om finansiella instrument. Vi behöver mindre prisvolatilitet och mer öppenhet. Vi föreslår också tanken på ett ”målinriktat globalt system av livsmedelsreserver” för att hantera kriser mer effektivt, och vi uppmanar kommissionen att fundera över detta slags åtgärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Det är EU:s skyldighet att ta sig an de utmaningar som det möter: en tryggad livsmedelsförsörjning, tillhandahållande av livsmedel av hög kvalitet, skydd av miljön, landsbygdsregionernas mångfald och bevarande av territoriell balans genom förbättring av levnadsförhållandena i landsbygdsregioner. Den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder svar och lösningar på dessa utmaningar i framtiden. Det är viktigt att de mål och de instrument som denna politik fastställt försöker att så fullständigt som möjligt fylla behovet att integrera en specifik nationell dimension i den gemensamma jordbrukspolitikens struktur. Jordbrukare behöver uppenbarligen ett väsentligt direkt stöd, också i framtiden. Men de aktuella skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller direktstöd kan inte längre få vara kvar eftersom detta har en direkt inverkan på jordbruksprodukternas konkurrenskraft på den gemensamma marknaden.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste ta ansvar för hur EU-medel används genom att inrikta stödet enbart på odlade markarealer och när det gäller djurbesättning enbart på de djur som faktiskt finns på gården det år som stödet gäller. Den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare borde täcka ersättning för mindre gynnade jordbruksområden och miljöstöd för jordbruket och därigenom bidra till att förhindra att jordbruksmark överges och belöna miljömässiga fördelar som härrör från extensiva jordbruksmetoder.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom en tryggad livsmedelsförsörjning är en mänsklig rättighet som man uppnått när alla har tillgång till lämpliga, säkra och näringsriktiga livsmedel som kan fylla deras behov för ett aktivt och sunt liv. I Europa lever fortfarande 16 procent av invånarna under fattigdomsgränsen, och tillgången på livsmedel är fortfarande en mycket viktig fråga att behandla. På så sätt fortsätter tryggad livsmedelsförsörjning att kräva en stabil gemensam jordbrukspolitik (GJP). Den nya GJP som ska träda i kraft efter 2013 behöver kunna ta itu med en tryggad livsmedelsförsörjning och andra utmaningar, särskilt klimatförändringen, den ekonomiska krisen och att bevara den territoriella balansen inom EU. Å andra sidan har EU:s ambitiösa energimål stött odling av biobränslen i stor skala, men biobränsleproduktionen konkurrerar med livsmedelsproduktionen om mark, vilket får en eventuellt negativ effekt på livsmedelsförsörjningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot betänkandet, trots att det innehåller viktiga positiva förslag och erkänner jordbrukets roll när det gäller att trygga säkra och tillräckliga livsmedel. Det finns emellertid ett allvarligt fel i betänkandet som man inte kan bortse från. En specifik punkt antogs, enligt vilken parlamentet ”uppmanar kommissionen att föreslå ett snabbare godkännandeförfarande inom EU för import av nya GM-varianter av foder så snart det har visat sig vara säkert”. Vår ståndpunkt mot import och användning av allt modifierat material, livsmedel eller foder, står fast, och under inga omständigheter skulle jag kunna rösta för ett betänkande som för första gången formulerar en positiv hållning från parlamentets sida till de modifierade organismer som José Manuel Barroso så ivrigt försöker införa till Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet. I dag uppskattar man att omkring 900 miljoner människor över hela världen lider av kronisk hunger, medan många andra saknar tillräckliga hälsosamma livsmedel på grund av varierande grad av fattigdom. Tryggad livsmedelsförsörjning är uppnådd när alla människor alltid har fysisk och ekonomisk tillgång till tillräckliga livsmedel som är säkra och tillfredsställer deras kostbehov. Tryggad livsmedelsförsörjning kräver en stabil gemensam jordbrukspolitik, men den måste vara konsekvent och ta itu med sociala problem. Den måste vara konsekvent i den bemärkelsen att den inte tillåter överskott i produktionen som förvrider marknaden och orsakar miljöproblem, och den måste vara socialt engagerad genom att sörja för att alla människor från alla sociala bakgrunder har tillgång till livsmedel av god kvalitet.

Å andra sidan välkomnar jag hur man hanterar frågan om mångfald i det europeiska jordbruket: konkurrenskraft och innovation kan och bör hålla jämna steg med traditionellt jordbruk, småskaligt jordbruk, ekologiskt jordbruk och lokal distribution. Ekonomisk investering i dessa sektorer kommer att vara nödvändig för en effektiv användning av mark i olika regioner, tillsammans med investering i form av energi, vilket minskar beroendet mellan tryggad livsmedelsförsörjning och tryggad energiförsörjning.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Förslaget till en resolution om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning är ett mycket nödvändigt dokument i rätt tid, eftersom det har lagts fram just när man kan notera en allt snabbare prisökning på ett stort antal livsmedelsprodukter. De rekommendationer som betänkandet innehåller är realistiska och relevanta och tar upp verkliga frågor på detta område. Jag skulle vilja nämna den vikt som man fäster vid att utbilda och uppmuntra nya generationer av jordbrukare i EU, vilket är absolut nödvändigt inom ramen för en åldrande befolkning. Jag vill också nämna inriktningen på att bevara jordbrukets mångfald inom EU och på det sättet också ge traditionellt jordbruk en ytterligare chans.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Med hänsyn till att rätten till tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet anser jag att EU måste skapa bättre villkor för att genomföra nutritionsprogram i medlemsstaterna likaväl som skolornas frukt- och mjölkprojekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Detta är ett initiativbetänkande av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, vilket omfattar tankar och förslag från alla de politiska grupperna. Därför har vi för att komma fram till praktiskt genomförbara kompromisser åstadkommit en mycket omfattande text med en gemensam nämnare som jag i allmänhet samtycker till. Förutom att jag anser att tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet betraktar jag också jordbruket som en strategisk sektor som är absolut nödvändig för vår kontinents framtid. Med andra ord ser jag jordbruket som en omistlig del av vår suveränitet som en sammanslutning av folk och länder. När jag säger detta vill jag hävda att rätten till tryggad livsmedelsförsörjning förutom att vara en grundläggande mänsklig rättighet bör säkerställas av vår interna produktion. En gemensam jordbrukspolitik (GJP) är därför nödvändig för att garantera detta mål. Jag skulle därför vilja säga än en gång att det grundläggande målet för GJP bör vara att bevara det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och stödet för jordbruk inom EU för att garantera livsmedelsproduktion, huvudsakligen på lokal nivå, och en balanserad territoriell utveckling. Jag anser också att man bör sörja för en god avkastning inom jordbrukssektorn eftersom det bara är möjligt att stimulera produktionssystem som är hållbara och etiska om jordbrukare kompenseras i tillräcklig omfattning för de investeringar och de åtaganden som de gör.

 
  
MPphoto
 
 

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig.(IT) Jordbruket spelar en central roll i samhällenas utveckling. Att definiera dess produktion som en primär sektor i ekonomiska termer står inte bara i samband med den historiska inriktning som kännetecknar dess utveckling utan också och framför allt med dess roll i att stabilisera samhällena och deras ekonomier. När det gäller en balanserad jordbruksproduktion måste man inte bara vara uppmärksam på de kvantiteter som produceras utan också och i främsta hand på produktionens kvalitet så att den bidrar till befolkningens hälsosamma utveckling. Ur detta perspektiv spelar därför en tryggad livsmedelsförsörjning en nyckelroll, och dess skydd - särskilt när det gäller traditionella och lokala produkter – ökar möjligheterna till utveckling i hela territoriet. Den positiva korrelationen mellan tryggad livsmedelsförsörjning och jordbruksprodukternas kvalitet och hälsosamhet inbegriper också att öka deras miljövänlighet, medan särskild omsorg måste ägnas den dominoeffekt som orsakas av okontrollerad införsel av genetiskt modifierade organismer för att i första rummet ge nödvändig säkerhet vad beträffar de effekter på medellång och lång sikt som dessa produkter skulle kunna få på hälsan och den lokala ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Vi står vid en skiljeväg när det gäller att fastställa vad den kommande reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara. Detta är en fråga som berör européer naturligtvis men också medborgare i hela världen. Denna nya politik borde därför vara del av en global vision. Med en stor utmaning: att kunna reagera på den dubblering i efterfrågan på livsmedelsproduktion och livsmedelstillgång som kommer att äga rum från och med nu och fram till 2050, i en omgivning som är präglad av brist på vatten, minskning av åkermark och en ny energisituation som dikteras av kampen mot klimatförändringen. Den globala organisationen av jordbruksmarknader måste omprövas med tanke på de två huvudsakliga inspirationskällorna för den gemensamma jordbrukspolitiken: att garantera en tryggad livsmedelsförsörjning och att rädda livsbetingelserna för småbrukare och deras familjer, både hemma och i världens fattigaste länder. Detta är också avhängigt av inrättandet av ett målinriktat globalt system av livsmedelsreserver bestående av beredskapsreserver för att minska hunger och reserver som ska användas för att reglera råvarupriserna. Detta system bör hanteras av FN via dess livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig.(FR) 900 miljoner människor i hela världen lider av kronisk hunger på grund av extrem fattigdom. Trots att det uppenbart finns tillräckliga förråd har en betydande del av världens befolkning inte råd med de baslivsmedel som den behöver; tillgång på livsmedel är fortfarande en mycket viktig fråga att ta itu med.

Tryggad livsmedelsförsörjning som ett mål kan inte nås utan att man tar sig an två av dagens viktigaste frågor: den instabila marknaden med prissvängningar och de minskande livsmedelsreserverna. Vi borde i detta sammanhang stödja en översyn av den aktuella lagstiftningen om finansiella instrument, vilka skulle ge en mer öppen handel och minimitrösklar för de aktörer som tillåts handla på dessa marknader.

Dessutom är de globala lagren av baslivsmedel mycket mer begränsade än tidigare, och de globala livsmedelsreserverna har fallit till en rekordlåg nivå. Slutligen måste man inom ramen för GJP tydligt och otvetydigt ta sig an tryggad livsmedelsförsörjning och andra utmaningar, i synnerhet klimatförändringen och den ekonomiska krisen inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om erkännandet av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning eftersom det innehåller viktiga förslag om hur man inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken ska inrättas efter 2013, måste ta sig an utmaningar som rör tryggad livsmedelsförsörjning, klimatförändringen, den ekonomiska krisen och försöken att bevara en territoriell balans inom EU, bland annat.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) varnade nyligen för en eventuell ökning av livsmedelspriserna under 2011, sedan dessa nått nya historiskt höga nivåer 2010 i spåren efter livsmedelskrisen i juni 2008. FAO:s matprisindex för 55 baslivsmedel har ökat för sjätte månaden i följd till 214,7 punkter, högre än det tidigare historiska rekordet på 213,5 punkter i juni 2008.

Priserna på socker och kött når nya historiska rekord, och om inte spannmålsproduktionen ökar med minst 2 procent kommer priserna på dessa råvaror att fortsätta att stiga. Detta initiativ borde därför välkomnas, och, som jag betonade i en fråga som ställts till kommissionen i förra veckan, mot bakgrund av att prisvolatiliteten påverkar alla som är involverade i marknaden anser jag att specifika åtgärder bör vidtas när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken för att öka produktionen, bättre fylla marknadens behov och garantera en större prisstabilitet och också se till att produktionen svarar mot Europas produktionsbehov. Som jag har resonerat borde jordbruket ses som en strategisk sektor, särskilt i kristider.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom tryggad livsmedelsförsörjning är en mänsklig rättighet måste den få särskild uppmärksamhet av EU:s institutioner. Förutom att jordbrukssektorn måste ge en säker tillgång på livsmedel är det också absolut nödvändigt att detta måste vara tillräckligt. Av det skälet får vi inte glömma rekommendationerna från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation om hur brådskande det är med en ökning av livsmedelsproduktionen på åtminstone 70 procent för att livnära världens befolkning som väntas nå 9 miljarder 2050. Jag gläder mig åt att resolutionen har antagits eftersom den innehåller ett erkännande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som den organisation som ska ansvara för att kontrollera och rapportera risker som hör ihop med livsmedelskedjan och manar medlemsstaterna att inrätta organisationer för att samarbeta med den. Jag skulle också vilja framhäva det erkännande som ges till traditionellt jordbruk, särskilt ekologiskt och småskaligt jordbruk, vilket förekommer i de mer missgynnade regionerna och vilket utgör inte bara en ekonomisk tillgång utan framför allt en miljömässig tillgång eftersom det är nödvändigt för att bevara biologisk mångfald. Jag hoppas att man inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att effektivt ta sig an de problem som denna sektor står inför: klimatförändring, att hålla konsumentpriserna stabila och att garantera inkomster för jordbrukare.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Föredraganden tar upp en brännande fråga och pekar på relevanta problem som hotar en tryggad livsmedelsförsörjning, till exempel prisvolatilitet som ett resultat av finansiell spekulation, tillskansning av mark i utvecklingsländerna eller otillräckliga strategiska livsmedelslager. Ändå är sättet att lösa vart och ett av dessa problem, i likhet med alla andra problem som rör tryggad livsmedelsförsörjning, mycket ofullständigt, ibland motsägelsefullt och i vissa fall felaktigt. Konsekvenserna av den aktuella jordbrukspolitiken – speciellt den gemensamma jordbrukspolitiken och de successiva reformeringarna av den – nämns inte och inte heller liberaliseringen av marknaden och avvecklingen av tillsynsinstrument och den undergång som blir följden för små och medelstora producenter, som ställs inför priser på sina produkter som ofta inte täcker produktionskostnaderna.

Det framförs allt oftare argument som att ”vi kommer att behöva använda oss av alla former av jordbruk för att kunna livnära Europa och tredjeländer”: detta är ett implicit argument för ohållbara produktionsmodeller som producerar intensivt och för export och också för genetiskt modifierade grödor; i betänkandet ställs också krav på att man ska effektivisera och snabba upp processen för att godkänna import av dessa genetiskt modifierade grödor. Till sist, föredraganden välkomnar kommissionens förslag om en förordning om OTC-derivat”, vilket är ett förslag som FN:s särskilda rapportör om rätten till livsmedel fördömer för att det inte lyckas förhindra spekulation.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för Daciana Octavia Sârbus betänkande. Vid denna tidpunkt när vi gör oss beredda att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 visar dagens omröstning vilken väg parlamentet tänker ta. För att garantera ett säkert förråd av livsmedel till överkomligt pris måste EU utrusta sig med en stark gemensam jordbrukspolitik (GJP) som syftar till att försöka förhindra spekulation på livsmedelsråvaror och hjälpa ungdomar att komma in på jordbrukssektorn. Jag tycker att det är viktigt att betona att den kommande GJP också måste ge medborgare tillgång till tillräckliga livsmedel, räkna med spridning av näringsupplysning och skapa bättre villkor för att genomföra program som skolornas mjölk- och fruktprojekt. Dessutom informerar dagens omröstning kommissionen om hur man ska genomföra ett ”målinriktat globalt system för livsmedelsreserver” med beredskapsreserver för att minska hunger och andra reserver som ska användas till att reglera råvarupriserna. Särskild uppmärksamhet måste också ägnas frågan om genetiskt modifierade organismer. Eftersom detta är en så känslig fråga är ett visst mått av försiktighet nödvändigt för att undvika en urskillningslös och obegränsad införsel av dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Att åstadkomma en tryggad livsmedelsförsörjning och oberoende i Europa är absolut nödvändigt, vilket är skälet till att jag röstade för. Jag välkomnar att man hänvisar till en ambitiös vision för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Vi måste komma ihåg att GJP är nödvändigt för att stödja jordbrukare som förutom att de producerar råvaror och allmänna nyttigheter också bevarar och ser efter vår mark. För att ta itu med de nya livsmedelsutmaningar som vi väntar oss i framtiden måste vi förvissa oss om att vi blir självförsörjande producenter som importerar allt färre jordbruksprodukter från tredjeländer eftersom de underlåter att respektera inte bara miljö- eller hälsoskyddslagstiftning utan också arbetstagarrättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Att förbättra en tryggad livsmedelsförsörjning är en av de utmaningar som vi måste ta itu med genom reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) efter 2013.

Att kunna garantera tillräckliga livsmedelslager för EU-medborgare måste återspegla den förväntade starka ökningen av världens efterfrågan på livsmedel till 2050. Mot bakgrund av detta prioriterar EU att fortsätta skydda denna grundläggande mänskliga rättighet inom och utanför sina gränser och försöker öka jordbrukets produktivitet och samtidigt försäkra sig om ett säkert förråd av livsmedel till överkomliga priser, förutom det nu nödvändiga behovet att skydda Europas landsbygdsmiljö.

Vi får inte tillåta att finansiell spekulation fortsätter att orsaka okontrollerade prisökningar och volatilitet på den globala livsmedelsmarknaden. För att skydda europeisk produktion måste vi återställa balansen i avtalsförhållandena mellan producenterna och det moderna distributionssystemet.

Vi får inte underskatta att den ojämlika köpkraften, illojal konkurrens och en brist på öppenhet ofta är orsaken till snedvridningar av marknaden med stora konsekvenser för hela livsmedelskedjans konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Ja, jordbrukssektorn är en strategisk sektor, och livsmedelssäkerhet är viktigt. Det har tagit EU decennier att inse detta. Men betänkandets titel är missvisande: ingenstans i det påtalar man de förödande konsekvenserna av den globala frihandeln och marknadens logik.

Vi fortsätter alla att äta jordgubbar på vintern, oavsett om de kommer från södra halvklotet eller energi- och vattenslukande växthus. Vi fortsätter att främja import av afrikanska bönor på bekostnad av lokalt odlade livsmedel och i konkurrens med våra egna tillverkare.

Vi fortsätter att kräva att marknaderna för jordbruksprodukter och produkter som framställs av dem ska regleras, trots att det är absurt och vi borde främja ett kvalitetsjordbruk och korta livsmedelskedjor och utan förbarmande beivra mellanhändernas och de stora detaljhandelskedjornas missbruk.

Vi kommer att vara maktlösa när främmande länder som har förslösat sin egen potential tar kontroll över den odlingsbara jorden i de mest sårbara länderna, och bli allt oroligare men inte kunna agera för att komma till rätta med en potentiellt explosiv situation.

Ni har gjort framsteg, men det återstår fortfarande en del att göra. Om ni inte ger er på det system som har skapat dessa problem kommer ni att misslyckas.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Livsmedelssäkerheten är en central fråga som Europeiska unionen måste hantera på ett effektivt sätt. Därför stödde jag betänkandet av min socialdemokratiska kollega som kräver en stark, ansvarstagande GJP inriktad på unga jordbrukare, att spekulationen på jordbruksmarknaderna och den prisvolatilitet som denna skapar ska bekämpas och som slår fast att bekämpandet av fattigdomen i EU och i hela världen måste prioriteras genom att livsmedelssäkerhet och tillgång till livsmedel blir en grundläggande mänsklig rättighet. EU måste ta itu med dagens utmaningar på livsmedelsområdet och förutse framtida problem på området. Därför anser jag att idén att skapa ett särskilt globalt system för livsmedelslager är mycket bra, men den blir inte lätt att genomföra.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Sârbubetänkandet trots dess många förtjänster. Frågan om livsmedel är av grundläggande betydelse och kommer att bli allt viktigare. Det är viktigt att EU samordnar sin ståndpunkt i fråga om jordbrukssektorn för att kunna ta itu med de utmaningar som väntar. Jag anser dock inte att genetiskt modifierade organismer har någon legitim funktion när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen och kunde inte stödja ett betänkande i vilket man vill ge klartecken för genetisk modifiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stödde det här betänkandet eftersom livsmedelssäkerhet är en mänsklig rättighet som skapar förutsättningar för ett aktivt och hälsosamt liv. Ett stort antal människor i hela världen är ständigt hungriga och har ingen verklig, långsiktig livsmedelssäkerhet. Trots att lagren kan tyckas vara tillräckliga har en stor del av världens befolkning inte råd att köpa de baslivsmedel som behövs, och tillgången till livsmedel är fortfarande en viktig och brådskande fråga. Det är viktigt att se till att människor i alla socialgrupper har tillgång till livsmedel. Livsmedelssäkerhet är ett mål som inte kan nås utan att lösa två av de viktigaste problemen i dag: marknadernas och prisernas volatilitet (som till stor del beror på spekulation på råvarumarknaderna) och de krympande livsmedelslagren. Vi får inte under några omständigheter tillåta spekulation i livsmedelspriser. Vi måste främja konkurrenskraft och det traditionella jordbruket, småskaligt jordbruk, organiskt jordbruk och lokal distribution samt trygga en mångfald inom jordbruket i hela Europa. Vidare tycker jag, med tanke på den åldrande befolkningen på landsbygden, att det är mycket viktigt att se till att unga jordbrukare har tillgång till mark och krediter. Vårt mål är att hålla livsmedelspriserna på en rimlig nivå och se till att jordbrukarna har anständiga inkomster. Men jag kommer inte under några omständigheter att stödja användning av genetiskt modifierat material eller att de importeras för konsumtion eller annat. Inte heller kommer jag att stödja att man tillåter sådana produktionsmetoder i tredjeländer, eftersom det inte finns några uppgifter som gör att vi rimligen kan anta att de inte skadar människors hälsa eller miljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Kadenbach (S&D), skriftlig. (DE) Tyvärr röstade de konservativa ledamöterna för att lägga in ett stycke i texten om att föreslå ett snabbare förfarande för godkännande inom EU av importen av en ny genetiskt modifierad fodervariant så snart det styrkts att den är ofarlig. Efterfrågan på livsmedel får emellertid inte under några omständigheter mötas med hjälp av genteknik. Jag är fortfarande en kategorisk motståndare till genetiskt modifierade livsmedel och vill påminna kommissionen om försiktighetsprincipen: även om det finns vetenskapliga studier som visar att genetiskt modifierade livsmedel inte är skadliga för hälsan har vi kanske ännu inte de rätta testmetoderna för att bekräfta detta. När allt kommer omkring måste vi respektera konsumenternas vilja, och de vill inte ha den här typen av livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig.(DE) Jordbruket är oerhört viktigt för den globala livsmedelssäkerheten, och därför måste vi agera. Att trygga jordbrukarnas inkomster och ett tillräckligt utbud av livsmedel med god kvalitet måste vara centrala mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. De fluktuerande marknadspriserna i jordbrukssektorn är också osäkerhetsfaktorer som vi måste komma till rätta med. Jag stöder det här betänkandet, som klart visar att livsmedelssäkerhet är en viktig fråga också för EU, en fråga som kräver att olika politikområden samordnas. Vi kan bara uppnå förbättringar om jordbrukspolitiken, utvecklingspolitiken, handelspolitiken, den ekonomiska politiken och energipolitiken samt forskningen arbetar tillsammans.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för Sârbubetänkandet eftersom den viktigaste funktion som jordbruket har ålagts av samhället är att se till att vi har en ständig och säker tillgång på livsmedel. Livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet. Det innebär att alla människor alltid ska ha fysisk, social och ekonomisk tillgång till säkra och närande livsmedel i tillräckliga mängder för att kunna leva aktiva liv. I vissa delar av världen respekteras ofta inte den rätten, och på andra håll finns det dåliga garantier för den, beroende på ett antal olika skäl och faktorer som tillsammans utgör ett allvarligt hot mot konsumenternas hälsa. I tider som dessa, då den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 diskuteras, innebär det här betänkandet att vi kan dra upp några riktlinjer för den etiska, sociala och ekonomiska roll som jordbruket måste spela, också på kort sikt, fastställa de riskfaktorer som hotar det och ta tillfället i akt att göra det till en bastion för den globala kampen mot svält.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig.(PL) Jag röstade för Sârbubetänkandet om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning. Historiskt sett, i århundraden, har livsmedelssäkerheten varit en av de frågor som alla regeringar har prioriterat högst. Därför får inte finansiella och ekonomiska kriterier vara utslagsgivande.

Produktion av billig men bra mat är mycket viktig med tanke på marknaden och människors köpkraft, särskilt låginkomsttagarnas. Förmågan att kunna producera livsmedel är dock ännu viktigare. Vi får inte tillåta att det uppstår en situation där vi importerar livsmedel bara för att någon kan sälja dem till oss billigare vid ett visst tillfälle. Vi kan importera, men vi måste bibehålla vår förmåga att producera de mängder livsmedel som vi behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) I dagens läge, då livsmedelspriserna stadigt stiger och det talas allt mer om en framtida livsmedelskris, lever en stor del av EU:s befolkning under fattigdomsgränsen. Det är viktigt att vi ser till att alla i samhället har tillgång till livsmedel. Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att Europeiska unionen behöver en stark jordbrukspolitik som bygger på nyskapande och främst är inriktad på att stabilisera marknaderna och att uppmuntra och stödja jordbrukarna. Samtidigt har de europeiska konsumenterna rätt till sunda livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser, vilket är huvudmålen för den gemensamma jordbrukspolitiken och viktiga mål för Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet, men avstod från att rösta i fråga om de tre delarna av ändringsförslag 14 som har med genetiskt modifierade organismer att göra. Jag är egentligen inte emot genetiskt modifierade livsmedel, men jag tyckte inte om det här försöket att påskynda import av genetiskt modifierade material och tillåta produktionsmetoder som används i tredjeländer. De vetenskapliga bevisen för att genetiskt modifierade material är säkra måste vara solida, och allmänheten måste ha fullt förtroende för att berörda myndigheter har vidtagit alla nödvändiga säkerhetsåtgärder och genomfört omfattande tester. Detta kan inte stressas fram.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det här betänkandet bekräftar att livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet. I det sammanhanget framhålls det att två av huvudproblemen är prisvolatiliteten på marknaderna, som till stor del beror på spekulation, och de minskade livsmedelslagren. I betänkandet konstaterar man att 50 procent av den senaste tidens pristoppar har orsakats av spekulation och vill därför ha en översyn av den befintliga lagstiftningen om finansiella instrument för att skapa större öppenhet och få dem att understödja ekonomin och bistå jordbruksproduktionen. Spekulation får samtidigt inte tillåtas att bli ett hot mot för övrigt effektiva jordbruksföretag. Livsmedelspriserna drivs till stor del upp av spekulanter som inte har något som helst intresse av jordbruk, och betänkandet ger stöd åt en begränsning av tillgången till jordbruksmarknaderna.

Finansialiseringen av jordbruksmarknaderna ifrågasätts emellertid inte i strukturella termer. I betänkandet föreslår man också att ett globalt system för livsmedelslager under FN:s beskydd ska inrättas. Dessutom uppmanas kommissionen att påskynda godkännandet av genetiskt modifierade livsmedel, vilket jag inte alls stöder. Mot den bakgrunden avstod jag från att rösta, eftersom jag ändå tycker att betänkandet innehåller goda avsikter och förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Man konstaterar att livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet som måste garanteras, kräver att jordbrukarna ska ha betalt för sitt jobb och föreslår ett system för livsmedelslager som administreras av FN – allt detta stöder vår tes. Jag välkomnar detta. Att man anser att råvaruderivat skiljer sig från andra finansiella derivat och vill begränsa tillgången till marknaderna för jordbruksfinansiering till aktörer som har kopplingar till jordbruksproduktion tyder också på en attitydförändring.

Det är dock fortfarande långt kvar till de omplaceringar och det avskaffande av produktivismen som krävs för att bli självförsörjande på livsmedel och bevara den biologiska mångfalden. Finansialiseringen av jordbruksmarknaderna ifrågasätts inte i grunden. Dessutom börjar man ge tillstånd för genetiskt modifierade varianter, vilket är än värre. Därför avstod jag från att rösta, för att stödja de goda avsikterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Begreppet livsmedelssäkerhet är mycket tydligt. Den uppnås när alla människor alltid har fysisk, social och ekonomisk tillgång till lämpliga, hälsomässigt riskfria och näringsrika livsmedel för att kunna tillfredsställa sina näringsbehov och livsmedelspreferenser så att de kan leva ett sunt och aktivt liv. Därför är det ingen tvekan om att de ständigt stigande matpriserna, som beror på att råvarupriserna ökar, håller på att bli ett allt allvarligare problem för EU. Å andra sidan måste jordbrukssektorn föda allt större människoskaror, trots minskande naturtillgångar och höga produktionskostnader. Med tanke på de framtida behoven är det tveklöst så att jordbruket har blivit en strategisk sektor, ja till och med en avgörande sektor för EU:s och hela världens ekonomiska utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) När det gäller livsmedelssäkerhet är problemet att EU:s medlemsstater alltmer förlorar sin självförsörjningsförmåga. Hittills har det inte varit möjligt att stoppa den oroande trenden att jordbrukare överger heltidsjordbruket och har jordbruk som en bisyssla och att jordbrukare lämnar landsbygden. Så när vi talar om livsmedelssäkerhet måste vi göra upp planer för hur denna oroande trend ska kunna stoppas och konsumenterna göras mer medvetna om regionala produkter. I det här sammanhanget måste EU:s subventioner granskas i syfte att hitta sätt att minska transporterna av livsmedel kors och tvärs i unionen. Det är inte bara en miljöfråga, en fråga om att bidra till att nå Kyotomålen om minskade utsläpp, utan också en fråga om att minska bullret, särskilt för de människor som bor eller arbetar längs transitvägarna.

Sist men inte minst bör vi fundera över hur vi kan främja alternativa framdrivningssystem bättre, eftersom produktionen av biobränslen börjar hota det konventionella jordbruket och leda till livsmedelsbrist och högre priser. De här aspekterna behandlas inte i betänkandet, och därför valde jag att avstå från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig.(IT) Föredraganden betonar hur viktigt jordbruket är med tanke på de nya livsmedelsutmaningarna.

Enligt FAO måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent för att möta de ökade behoven från en växande befolkning som förväntas överstiga 9 miljarder 2050. Det krävs alltså en fortsatt stabil gemensam jordbrukspolitik för att kunna trygga livsmedelsförsörjningen.

Huvudsyftena med den gemensamma jordbrukspolitiken har varit att öka jordbruksproduktionen, hjälpa jordbrukarna att uppnå en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna och säkerställa tillgången på livsmedel till rimliga priser. Politikens framgång ledde emellertid till en oavsiktlig överproduktion och överskott som snedvred marknadsvillkoren och skapade miljörisker. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska därför skapa tryggare livsmedelsförsörjning genom att öka produktiviteten samtidigt som en miljömässigt hållbar livsmedelsproduktion uppmuntras. I betänkandet betonar man att det är mycket viktigt att finansieringen av den nya gemensamma jordbrukspolitiken återspeglar dess ambitiösa vision och politiska mål.

Den gemensamma jordbrukspolitikens budget bör åtminstone ligga kvar på nuvarande nivå, så att man kan upprätthålla rimliga livsmedelspriser och, framför allt, anständiga inkomster för jordbrukarna och trygga livsmedelssäkerheten. Det är mycket viktigt att förbättra och förstärka kontrollerna av livsmedelssäkerheten i unionen och i tredjeländerna. Därför stöder jag resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig.(IT) Livsmedelssäkerhet är en mänsklig rättighet, och ett av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att se till att alla har enkel tillgång till livsmedel, med hänsyn tagen till befolkningstillväxten, klimatförändringarna, de höga energikostnaderna och de begränsade naturtillgångarna.

Jag håller med föredraganden Daciana Octavia Sârbu och stöder hennes plan att se till att den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kan klara livsmedelssäkerhetens krav och utmaningar. Därför är det viktigt att främja mångfald inom jordbruksproduktionen, med stora företagskedjor, traditionellt jordbruk och småskaligt jordbruk, att ge unga jordbrukare tillgång till krediter och att uppmuntra framväxten av program för hantering av livsmedelslagren för att underlätta världshandeln och få ned marknadspriserna i världen.

Jag är emellertid emot att genetiskt modifierade organismer utvecklas och används som fodervarianter innan de betraktas som säkra för boskapen och de europeiska konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för det här betänkandet. Jag beklagar emellertid att några viktiga bitar togs bort vid omröstningen, såsom den text som handlade om att undersöka möjligheterna att tillåta produktionsmetoder som används i tredjeländer när det gäller genetiskt modifierade organismer. En del länder har gjort enorma framsteg på det här området, men Europeiska unionen har hamnat på efterkälken och utnyttjar inte hela sin potential. Jag beklagar också att man tog bort punkten om problemet med att det finns enorma arealer jordbruksmark som inte används i en del medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig.(DE) Betänkandet innehåller en del mycket bra initiativ, såsom incitament för det traditionella och organiska jordbruket, stöd till småskaliga jordbrukare och skydd för inhemska jordbrukare mot konkurrenstrycket från tredjeländer med betydligt lägre kvalitetsnormer. Å andra sidan förespråkar föredraganden användning av genetiskt modifierade organismer. Därför avstod jag från att rösta i omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michal Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Livsmedelssäkerheten är en stor utmaning för jordbruket, inte bara i Europeiska unionen utan i hela världen, särskilt i utvecklingsländerna. Ökningen av världens befolkning från 7 till 9 miljarder kommer enligt FAO att leda till att efterfrågan på livsmedel i världen fördubblas till 2050. Därför måste den globala livsmedelsproduktionen öka i motsvarande mån, trots påfrestningarna på naturresurserna. Den globala livsmedelsproduktionen måste öka samtidigt som användningen av vatten, energi, gödningsmedel, bekämpningsmedel och mark minskar.

Det är oroväckande att höra att sammanlagt över en miljard människor svälter och att över 40 miljoner fattiga människor i Europeiska unionen inte har tillräckligt att äta. Bland annat av det skälet anser jag att vetenskapliga framsteg ska utnyttjas om de kan tillhandahålla lämpliga lösningar som minskar svälten i världen, i synnerhet genom att effektivisera resursanvändningen. EU måste fortsätta att trygga livsmedelssäkerheten för sina medborgare och hjälpa till att tillhandahålla livsmedel till hela världen. Samarbetet med resten av världen, i synnerhet med utvecklingsländerna, måste då vara närmare och mer konsekvent för att hjälpa dem att nå långsiktigt hållbar utveckling av sina jordbrukssektorer. Det var bland annat därför som jag röstade för betänkandet om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta förslag till Europaparlamentets resolution om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning eftersom det ökande antalet konsumenter, det stora antalet svältande människor, jordbrukarnas situation, de fluktuerande livsmedelspriserna och spekulationen i värdepapper gör det särskilt viktigt att vidta vissa åtgärder för att reglera jordbrukssektorn. Framför allt måste man med hjälp av finansiella incitament göra allt för att främja traditionellt, småskaligt och organiskt jordbruk för att uppnå en kontinuerlig livsmedelssäkerhet. Med tanke på de risker för folkhälsan som genetiskt modifierade material medför stöder jag inte förslaget att tillåta import av icke genetiskt modifierade produkter med litet innehåll av genetiskt modifierade material.

Vi måste vidta alla åtgärder som krävs för att se till att import av nya genetiskt modifierade fodervarianter till EU och produktionsmetoder som används i tredjeländer inte tillåts. Vi kan inte lösa problemen med tillgången till livsmedel genom att bryta mot kraven på livsmedelssäkerhet och äventyra människors hälsa. Mot bakgrund av den åldrande befolkningen på landsbygden och för att locka unga människor till jordbruket och uppmuntra dem krävs det gynnsamma kreditvillkor för unga jordbrukare.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet som innebär att alla människor ska ha fysisk, social och ekonomisk tillgång till livsmedel i tillräckliga mängder. Trots att lagren kan tyckas vara tillräckliga har en stor del av världens befolkning inte råd att köpa de baslivsmedel som behövs, och omkring 900 miljoner människor i hela världen svälter på grund av extrem fattigdom. Tillgången till livsmedel är en viktig fråga. För att trygga livsmedelsförsörjningen krävs det en stark gemensam jordbrukspolitik som kan öka jordbruksproduktionen, stabilisera marknaderna och framför allt säkerställa tillgången på livsmedel till rimliga priser. Detta mål kan dock inte nås utan att man tar itu med marknadernas och prisernas volatilitet. Eftersom livsmedelsfrågan är mycket viktig röstade jag för Sârbubetänkandet, i vilket man också stöder en snabbare process inom EU när det gäller import av nya genetiskt modifierade fodervarianter, samtidigt som man vill undersöka möjligheterna att tillåta produktionsmetoder som används i tredjeländer. Med min röst vill jag också tillåta små mängder genetiskt modifierade organismer i produkter som kommer in i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Sârbubetänkandet eftersom jordbruket är en viktig och växande sektor som bör prioriteras på den politiska agendan. Det har en strategisk roll när det gäller livsmedelssäkerheten. Översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör leda till att det framkommer förslag på det området. Den senaste tidens volatila priser på livsmedel och basvaror har lett till stor oro i Europa och hela världen. Finanskrisen och de allt allvarligare väderfenomenen – som till exempel de som inträffade 2010, med långvarig torka och bränder i Ryssland och stora översvämningar i Pakistan – har bidragit till att skapa en enorm instabilitet. EU kan inte förbli beroende av protektionistiska beslut i länder som Ryssland och Ukraina, som exporterar cirka 30 procent av världens vete, eller Argentina, en stor global köttproducent. Jag anser att EU har en skyldighet att förse den europeiska allmänheten och världens befolkning med livsmedel. Eftersom befolkningen förväntas öka med 2 miljarder måste utbudet av livsmedel öka med 70 procent till 2050. Den ökade produktionen ska uppfylla kriterier som har med miljö, livsmedelssäkerhet, djurens välbefinnande och arbetsvillkor att göra. Distributionen har förflyttats till de minst utvecklade länderna, men de tycks inte ha kapacitet att uppfylla de här kriterierna.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig.(IT) Livsmedelssäkerhet är en grundläggande rättighet, men naturresurserna är begränsade, energipriserna höga och klimatförändringarna utgör också ett hot.

Enligt FAO måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent till 2050, eftersom omkring 900 miljoner människor svälter i världen och 16 procent av befolkningen bara i Europa lever i fattigdom. Det behövs en stark gemensam jordbrukspolitik, och den gemensamma jordbrukspolitiken har också denna inriktning, men måste reformeras för att bli hållbar och ge ökad livsmedelssäkerhet. Detta mål kan bara nås om man löser problemet med prisvolatiliteten (till följd av spekulation) och krympande livsmedelslager.

I det sammanhanget stöder man i betänkandet en översyn av den befintliga lagstiftningen om finansiella instrument och införandet av ett globalt system med livsmedelslager för att avlasta världshandeln vid pristoppar och utslag av protektionism. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 måste vara beredd på allt detta, och därför stöder jag det här betänkandet som främjar konkurrenskraft, traditionellt jordbruk, tillgång till mark och krediter för unga jordbrukare och bättre integration mellan livsmedel och energi.

 
  
MPphoto
 
 

  Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − På ett jordklot med snart 9 miljarder invånare är den framtida livsmedelsförsörjningen en ödesfråga. Detta betänkande sätter fokus på denna enorma utmaning och ställer flera viktiga frågor, som t ex problemet med "landgrabbing", något som vi självklart ställer oss bakom. Samtidigt innehåller betänkandet olyckligtvis krav på flera gemensamma åtgärder - såsom europeiska kostvals-, skolmjölks- och skolfruktsprogram, och en ökad budget för dessa - vilka vi anser att varje medlemsstat istället själv bör få besluta om. Vi valde därför att lägga ned våra röster i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Enligt FAO måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent till 2050 eftersom världens befolkning då förväntas överstiga 9 miljarder och efterfrågan blir allt större. På grund av extrem fattigdom lider ungefär 900 miljoner människor runtom i världen av kronisk hunger, medan upp till 2 miljoner människor är utestängda från en verklig och långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning på grund av varierande grader av fattigdom. Efterfrågan på livsmedel ökar stadigt, och i Europa lever 16 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Därför måste rätten till och tillgången till livsmedel prioriteras. För att uppnå livsmedelssäkerhet måste vi alltid ha en stark, marknadsinriktad, frikopplad och miljövänlig gemensam jordbrukspolitik som också har ett betydande inslag av landsbygdsutveckling och kommer till rätta med andra utmaningar, i synnerhet klimatförändringarna, den ekonomiska krisen och bibehållandet av den territoriella balansen inom EU. Målet om tryggad livsmedelsförsörjning kan inte uppnås utan att man tar itu med två av dagens viktigaste frågor: marknadspriser och prissvängningar och krympande livsmedelslager.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag har vid många tillfällen framhållit att frågan om livsmedelssäkerhet är grundläggande. I dagens situation bör inte medlemsstaterna bara betrakta jordbruket som en ekonomisk fråga, utan snarare som en fråga om strategiskt försvar. I det syftet är det, som föredraganden understryker, viktigt att se till att den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kan komma till rätta med de krävande utmaningar som sektorn har i dag, särskilt när det gäller prisstabiliteten, och att den kan värna om jordbrukarnas intressen och förstärka livsmedelslagren.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig.(IT) Jag gratulerar Daciana Octavia Sârbu. För att trygga ett säkert utbud av livsmedel till rimliga priser måste EU ha en stark gemensam jordbrukspolitik som motverkar spekulation i livsmedelsråvaror och hjälper unga människor att komma in i jordbruket.

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste verkligen göra mer för de unga jordbrukarna. Det är bara 7 procent av jordbrukarna i EU som är under 35 år, och EU kommer att behöva 4,5 miljoner jordbrukare under de närmaste 10 åren. Därför anser jag att de befintliga åtgärderna för att locka unga människor till jordbruket, såsom installationsbidrag och subventionerade räntesatser på lån, ska förstärkas.

För att se till att de befintliga finansiella instrumenten hjälper jordbrukarna att ta sig igenom krisen, i stället för att hjälpa spekulanterna att skapa en extrem prisvolatilitet, efterlyser jag dessutom en översyn av den europeiska lagstiftningen om finansiella produkter för att göra förhandlingarna mer genomblickbara. Jag uppmanar också kommissionen att utan dröjsmål vidta kraftfulla och permanenta åtgärder för att införa tydliga restriktioner mot spekulation och komma till rätta med instabiliteten på marknaderna för livsmedelsråvaror.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet antogs utan stöd av Verts/ALE-gruppen, som röstade emot. Skälet till dessa avslagsröster var att punkt 14 behölls i texten. Där uppmanar parlamentet ”kommissionen att föreslå en teknisk lösning på problemet med förekomsten av små mängder genetiskt modifierade organismer i icke genetiskt modifierade importerade produkter och att föreslå ett snabbare förfarande för godkännande inom EU av importen av en ny genetiskt modifierad fodervariant så snart det styrkts att den är ofarlig”.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig.(IT) Tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet som endast uppnås när människors näringsbehov och livsmedelspreferenser tillfredsställs så att de kan leva ett sunt och aktivt liv.

Inför reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013 är det viktigt att stödet till de europeiska jordbrukarna gör att de alltid kan leva upp till normerna för livsmedelssäkerhet och miljöskydd fullt ut. Trots att den europeiska produktionen är effektiv lever omkring 80 miljoner människor fortfarande under fattigdomsgränsen, och många av dem får hjälp via program för livsmedelsbistånd. En stark gemensam jordbrukspolitik bevarar jordbrukarnas ekonomiska funktion som livsmedelsproducenter och garanterar också att de över 28 miljonerna medborgare som arbetar på landsbygden i Europa kan försörja sig.

Om vi dessutom tar med den ekonomiska krisen i beräkningen måste de direkta betalningarna till jordbrukarna behållas efter 2013 för att stabilisera deras inkomster och hjälpa dem att stå emot volatiliteten på marknaden. Slutligen måste särskilda initiativ tas för att uppmuntra unga människor att ge sig in i jordbruket, till exempel genom att göra det enklare att få lån och främja yrkesutbildning och särskild teknisk utbildning, och goda jordbruksmetoder måste spridas i hela Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig.(IT) Låt oss bortse ifrån de tvivelaktiga uppgifterna om befolkningsökningen i världen, som inte återspeglar den senaste tidens minskade födelsetal i olika länder utanför Europa, men det finns utan tvekan ett samband mellan livsmedelssäkerhet och en god användning av jordbruket.

Då är det uppenbart önskvärt med en gemensam jordbrukspolitik som syftar till att höja jordbrukets kvalitet och göra det mer miljövänligt samtidigt som den hjälper jordbrukarna att nå en anständig levnadsstandard. Om vi också tar med energipolitiken, som hör hemma i jordbrukssektorn eftersom biobränslen används, i beräkningen så måste detta område utforskas vidare, eftersom produktionen av biobränslen konkurrerar med livsmedelsproduktionen. Slutsatserna i betänkandet är också sunda: vi får inte sänka budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) På det hela taget är det här betänkandet ett ganska bra bidrag till debatten om jordbrukets betydelse för livsmedelsförsörjningen. Parlamentet har gjort en bra sammanställning av de problem som jordbrukarna har att tampas med i tider av extrem marknads- och prisvolatilitet, och framhållit vilka svårigheter jordbrukarna har med detta för närvarande. Kommissionen måste ta fram tuffa och varaktiga åtgärder mot volatiliteten på jordbruksmarknaderna. Det är avgörande för om vi kan behålla någon produktion i EU. De enorma prishöjningarna på de finansiella marknaderna för jordbruksprodukter har till stor del berott på spekulation. Nästan 50 procent av prisökningarna under den senaste tiden berodde på spekulation.

Det är bra att Europaparlamentet har stött slutsatserna från Förenta nationernas särskilda rapportör för rätt till mat om den katastrofala roll som stora institutionella investerare, såsom hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker, har spelat genom sitt agerande på derivatmarknaderna som påverkar råvarupriserna. Parlamentet har generellt sett gjort en sund analys av situationen, men misslyckades sedan totalt genom att inte formulera några relevanta synpunkter i betänkandet på vilken roll som genetiskt modifierade organismer ska spela i jordbruket. Den debatten förs på annat håll och hör inte hemma här, och därför röstade jag i slutändan emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. (HU) Jag kan inte stödja ett initiativ som innebär att det blir lättare eller går snabbare att importera genetiskt modifierade växter. Tack vare den utmärkta jordbruksmarken i Europeiska unionen kan många länder, däribland Ungern, Polen, Italien och Frankrike, producera foder av god kvalitet. Vi behöver inga genetiskt modifierade fodervarianter. Jag stöder inte heller import av genetiskt modifierade produkter till EU, eftersom de har långsiktiga skadliga hälsoeffekter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Begreppet livsmedelssäkerhet framhåller vikten av att vidta konkreta åtgärder för att öka de globala livsmedelslagren: en mänsklig rättighet som innebär fysisk och ekonomisk tillgång till sunda, säkra och näringsriktiga livsmedel. Jag anser att antagandet av det här betänkandet, där jordbrukssektorn framhålls, är oerhört viktigt. Den förväntade befolkningsökningen och den fattigdom som finns i världen gör att livsmedelsproduktionen måste öka med minst 70 procent för att möta behoven. Klimatfenomen, spekulation och prisvolatilitet har påverkat jordbrukarnas kapacitet negativt.

Vi behöver en gemensam jordbrukspolitik efter 2013, en politik som kan trygga rätten till livsmedelssäkerhet genom ett starkt engagemang för konkurrenskraft och nyskapande och för att öka antalet unga jordbrukare som kan klara de nya globala utmaningarna. Jordbrukspolitiken måste anpassas så att den främjar traditionellt och lokalt jordbruk, och inte minst organiska, lokalt producerade livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Europaparlamentet antog ett betänkande om erkännande av jordbruket. Jag var tvungen att avstå från att rösta i omröstningen. Det här betänkandet behandlar många problem som är oerhört viktiga för jordbrukarna, såsom stöd till småskalig produktion och unga jordbrukare och bekämpande av prisspekulation. I betänkandet framhåller man också att det krävs omfattande finansiering av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

Betänkandet är positivt generellt sett, men innehåller en oacceptabel åtgärd: ett snabbare förfarande för godkännande av genetiskt modifierade produkter.

Det innebär att man inte ska behöva göra någon ordentlig utvärdering av produkterna innan de släpps ut på marknaden, och man nämner överhuvudtaget inte de risker som finns med att marknadsföra genetiskt modifierade produkter, vilka har framhållits åtskilliga gånger.

Den här åtgärden tar ingen som helst hänsyn till livsmedelssäkerhet och försiktighetsprincipen. Det är en farlig åtgärd, och det är skandal att den har tagits med i ett betänkande som syftar till att framhålla jordbrukets strategiska betydelse.

GMO-frågan bör diskuteras i särskild ordning, men de europeiska organen vägrar att ta den debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den här resolutionen, i vilken man betonar att jordbruket måste prioriteras i den europeiska politiken. De europeiska medborgarna ställer allt större krav på livsmedelssäkerhet, och denna säkerhet måste garanteras i hela produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. Det finns många utmaningar när det gäller att se till att jordbruket blir hållbart, säkert och rättvist: att anpassa det till klimatförändringarna, ha kontroll över globaliseringens effekter, bevara den biologiska mångfalden och jordbrukarnas levnadsstandard samt garantera att vi är självförsörjande på livsmedel på en global marknad med ett starkt tryck. Jordbruket är en integrerad del av vårt kulturarv och har alltid format vår identitet, vårt sätt att leva och våra landskap. Jag välkomnar EU:s ansträngningar på jordbruksområdet, men det finns fortfarande mycket att göra i samband med reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Därför uppmanar jag EU att koncentrera sig på småjordbrukarna, som är den största, men framför allt mest sårbara, gruppen. Insikten om att jordbruket är en strategisk sektor bör tas till vara för att förstärka dess sociala dimension, som hittills inte har uppmärksammats tillräckligt. Jordbrukare behöver också trygghet.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Jag är helt övertygad om att insikten om att jordbruket är en strategisk sektor kommer att skapa bättre förutsättningar för att genomföra bistånds- och informationsprogram. Det är ställt utom allt tvivel att program för livsmedelsbistånd behöver införas för de fattigaste i samhället. Vi glömmer ofta bort att nästan 80 miljoner människor lever under fattigdomsgränsen i Europeiska unionen.

Vid sidan av biståndsprogram bör vi ta fram program som främjar sunda matvanor, särskilt hos barn och högstadieelever. Följderna av att nonchalera sådana frågor märks mycket tydligt i USA, där antalet överviktiga tonåringar har tredubblats under de senaste åren. Det är särskilt viktigt att program som främjar konsumtionen av frukt och mjölk genomförs i skolorna, eftersom kunskap om korrekta matvanor har en positiv inverkan på unga européers hälsa och därmed reducerar kostnaderna för hälsovård och de sociala kostnaderna i framtiden. Så många lokala livsmedelsproducenter och -distributörer som möjligt bör delta i genomförandet av sådana program, eftersom det gör att små och medelstora jordbruk får en starkare ställning.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy