Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 18 januari 2011 - Strasbourg

16. Situationen i Haiti ett år efter jordbävningen - humanitärt bistånd och återuppbyggnad (debatt)

  Talmannen . – Innan vi börjar måste jag tyvärr meddela er att en italiensk soldat dödats och en annan soldat skadats allvarligt i en eldstrid som ägde rum i dag i Afghanistan. Vi uttrycker vårt deltagande med den dödade Luca Sannas anhöriga.

Nästa punkt är kommissionens uttalande om situationen i Haiti ett år efter jordbävningen – humanitärt bistånd och återuppbyggnad.

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag instämmer med dig och uttrycker mitt deltagande med dem som drabbats och med deras familjer.

För ett år sedan bevittnade vi i Haiti en av de värsta naturkatastroferna i modern historia, men den utlöste också en av de finaste uppvisningarna i solidaritet med ett folk vars styrka under denna katastrof och det kaos som uppstod gav oss alla en lektion i mod. Ett år efter katastrofen vill vi hedra dem som dog, men också dem som överlevde. Vi lovade att hjälpa dem och vi håller vårt löfte.

EU är en viktig del i den globala solidaritetsinsatsen för Haiti. Vi har mobiliserat alla tillgängliga resurser för att ge både humanitärt bistånd och, som kommissionsledamot Andris Piebalgs kommer att beskriva senare, utvecklingsstöd för att återuppbygga landet.

Efter jordbävningen avsatte EU över 320 miljoner euro i rent humanitärt bistånd, varav kommissionen tillhandahöll 130 miljoner euro under förra året, 2010.

Tack vare de här medlen kunde vi hjälpa mer än fyra miljoner haitier med livsmedel, sjukvård och tak över huvudet. Närmare 1,5 miljon människor har fått någonstans att bo, en bas för att starta sina nya liv. Vårt stöd var inte bara inriktat på Port-au-Prince utan även andra drabbade städer – Léogâne och Jacmel – och vi följde de 500 000 haitier som lämnade Port-au-Prince för att bosätta sig hos släktingar på landsbygden med stödinsatser. Vi kom med mat, vatten och sjukvård, vi röjde vägar och gav kontant stöd till olika arbetsprogram.

Vårt nuvarande humanitära stöd fokuseras på koleran. Vi använder 22 miljoner euro för att täcka de viktigaste behoven i fråga om hälsovård, tillgång till god vattenförsörjning och sjukvård, informationskampanjer, epidemiologisk övervakning och logistik. Vi har finansierat behandling av 158 000 personer hittills men, vilket är viktigare, vi har kunnat ge en halv miljon människor tillgång till rent vatten och 900 000 personer säkrare sanitära förhållanden. Vi har ökat medvetenheten bland en miljon haitier om vad kolera är, hur man undviker att insjukna och hur man behandlar kolera, och vi har delat ut 1,3 miljoner tvålar och klortabletter i de drabbade områdena.

Vi hade hoppats att situationen skulle vara bättre ett år efter jordbävningen, men det är den inte. Därför har vi för innevarande år, dvs. 2011, avsatt 33 miljoner euro. Vi är beredda att ge mer hjälp om det skulle behövas.

Under 2011 kommer vi att prioritera bostäder, sanitet och sjukvård. Vi kommer att fortsätta arbeta med de dåliga sanitära förhållandena, för de utgör en klar risk för spridning av koleran i olika grupper i samhället. Vi kommer också att fortsätta bidra med hälso- och sjukvård, men hälso- och sjukvårdssystemet i Haiti ligger i ruiner. Människorna kan inte vända sig dit.

I den här processen har vi varit beroende av biståndsarbetare, och jag vill framföra mitt tack till dem som har riskerat sina liv för att hjälpa den haitiska befolkningen.

Vi stöder också Andris Piebalgs i hans arbete med att koppla nödhjälp till återställning och utveckling. En del av resurserna i anslag B i nionde Europeiska utvecklingsfonden kommer att avsättas till bostadsprogram i nära samordning med vårt humanitära bistånd. Låt mig understryka här att vi har tittat på situationen i Haiti som helhet, inte bara för att hjälpa människor som har akuta behov utan också för att lägga grunden till en långsiktig återhämtning.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Vi levererar också resultat när det gäller återuppbyggnaden. EU som helhet, dvs. unionen och medlemsstaterna, har redan avsatt 600 miljoner av de 1,2 miljarder euro som utlovades i New York, och vi har redan betalat ut 330 miljoner euro.

Som ett led i EU:s totala åtagande uppgavs EU:s ursprungliga stöd till 460 miljoner euro, och vi anser att det är nödvändigt att öka det till 522 miljoner euro. Av detta har vi redan gjort åtaganden som uppgår till 327 miljoner euro. Pågående program har justerats genom att deras varaktighet har förlängts och/eller genom att de ekonomiska anslagen har höjts för att bättre motsvara reviderade prioriteringar. Nya program antogs för att uppfylla tillkommande behov.

Utbetalningar som är strikt kopplade till åtaganden uppgick till 74 miljoner euro 2010. Om man tänker på situationen i Haiti, så är detta ett ganska bra resultat. Man måste inse att situationen där, som redan var mycket svår före jordbävningen, blev enormt mycket svårare efter jordbävningen och att den förvärrades ytterligare på grund av orkanen Tomas, koleraepidemin och den politiska oron. Hjälparbetare och tekniska experter arbetade ofta under oerhört svåra förhållanden.

Bland övriga faktorer som vi måste beakta finns i första hand det faktum att återuppbyggnadsstödet på medellång till lång sikt genomförs under tre till fem år och att utbetalningarna sprids ut under programmets löptid. År 2010 ägnades i första hand åt att avsätta medel och starta upp projekt, inklusive alla de tekniska studier och upphandlingsförfaranden som krävdes. Mer konkreta aktiviteter kommer att inledas under 2011 och vi tror att utbetalningarna mot åtagandet kommer att fördubblas till 150 miljoner euro under innevarande år.

EU:s utvecklingsstöd har hittills i första hand fokuserat på att hjälpa till att leverera statens bastjänster, såsom att driva utbildningssystemet, sjukvårdssystemet och polisen, och förmågan att tillhandahålla personal i den offentliga sektorn. Den andra prioriteringen har varit en omedelbar förstärkning och återuppbyggnad av strategisk infrastruktur och vägar. Den tredje prioriteringen har varit att stärka Haitis katastrofberedskap och mekanismer och strukturer för civilt skydd.

Vårt mål är att bygga upp ett starkare Haiti efter jordbävningen, ett Haiti som vilar på fastare grund. Det står klart att vi behöver en stark haitisk regering och vi måste fokusera på prioriteringar. Därför följer vi i hög grad de prioriteringar som angetts av den haitiska regeringen. De vill verkligen stärka styrelseformerna, med särskild fokus på budgetstöd och med hänsyn till de mycket låga statliga inkomsterna, och göra kraftiga investeringar i infrastruktur, framför allt vägar.

Vilka lärdomar kan vi dra för att förbättra situationen? Jo, vi kunde samordna hjälpen bättre och stärka samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna. Vi håller nu på att slutföra det gemensamma programmet i en process som omfattar EU:s medlemsstater.

Vi har också bra erfarenheter av att arbeta med alla våra partner i den tillfälliga återuppbyggnadskommittén för Haiti. Det bidrar verkligen till att påskynda processen. Jag tror emellertid att vi måste fortsätta vår strävan efter att uppnå stabilitet, och det gäller såväl stödet till Haiti som arbetet med att skapa ett demokratiskt fungerande Haiti, för det är en klar förutsättning för att EU:s och hela det internationella samfundets ansträngningar ska bli framgångsrika.

Vi försöker göra vårt bästa, men det är tydligt att vi kan bättre. Vi har lärt av våra erfarenheter. EU håller verkligen sina löften och vi lever upp till våra åtaganden. Så jag anser att vi gör framsteg, även om situationen som den ibland beskrivits i medierna ur ett visst perspektiv är helt korrekt. Jag tror att vi kommer få se stora förändringar på ort och ställe under 2011, under förutsättning att politisk stabilitet uppnås i Haiti, för instabiliteten försvårar verkligen vårt arbete, och vi kommer att fokusera det arbetet på att återuppbygga Haiti.

  Michèle Striffler, för PPE-gruppen. – (FR) Fru talman, kommissionsledamöter! Ett år efter jordbävningen befinner sig Haiti fortfarande i ett nödläge och återuppbyggnaden har svårt att komma igång. Detta kan tillskrivas de strukturella bristerna inom den haitiska staten, de haitiska myndigheternas bristande politiska vilja och beslutsförmåga och bristande stöd från det internationella samfundet. Om inte de haitiska myndigheterna fattar ett antal viktiga beslut, till exempel om expropriering, kommer man aldrig att kunna röja undan de tusentals ton med skräp som blockerar återuppbyggnadsprocessen.

Jag måste få berömma de ansträngningar som gjorts och det arbete som utförts av de humanitära organisationerna. Framsteg har gjorts och miljontals liv har räddats.

Men de humanitära hjälporganisationerna kan inte fortsätta kompensera bristerna i den haitiska staten. EU måste därför göra sitt yttersta för att ge ett starkt stöd åt en rättvis och öppen valprocess, så att man kan garantera den stabilitet och politiska vilja som krävs för återuppbyggnaden. Det är absolut avgörande att vi finns på plats under hela återuppbyggnadsprocessen och hjälper de kommande haitiska myndigheterna att organisera sina institutioner för att skapa en ny balans på alla nivåer och en fullt fungerande demokrati.

Det är dessutom mycket viktigt för kommissionen, i egenskap av medlem i den tillfälliga återuppbyggnadskommittén för Haiti och med tanke på dess finansiella bidrag, att ingripa för att påskynda genomförandet av kommitténs mandat och se till att den kan verka.

Efter jordbävningen beslutade sig det internationella samfundet för att bygga upp ett helt nytt Haiti utan att upprepa de fel som begåtts tidigare. Det är dags att en gång för alla ta itu med de djupast liggande orsakerna till fattigdomen i Haiti.

  Corina Creţu, för S&D-gruppen. – (RO) Fru talman! Ett år efter tragedin som ödelade Haiti uppfyller inte utvärderingen av återuppbyggnadsprocessen befolkningens förväntningar, precis som ni påpekade, men den når inte heller upp till de åtaganden som det internationella samfundet gjort. Dessutom verkar det, att döma av bakslagen under de senaste månaderna, som om ansträngningarna att återuppbygga staten har kört fast. Detta land, som har ödelagts av en jordbävning och som drabbats av en koleraepidemi vars ursprung tillskrivits FN:s blå baskrar, har dessutom kastats in i en allvarlig politisk kris.

Jag tror att det finns tre områden i den haitiska krisen där vi måste vidta åtgärder inom den närmaste framtiden. I annat fall riskerar vi att äventyra det arbete som hittills gjorts. Resultaten av undersökningen av koleraepidemins orsaker måste offentliggöras så snart som möjligt för att dämpa befolkningens vrede mot FN-personalen på ön. För det andra måste vi göra allt vi kan för att undvika att förlänga den övergångsperiod som kommer att inledas när president Prévals mandatperiod avslutas den 7 februari. Nyval under noggrann internationell övervakning är den enda tänkbara demokratiska lösningen. Sist men inte minst anser jag att den nuvarande utvärderingen måste bli en vändpunkt i återuppbyggnadsarbetet, som har undergrävts av ineffektivitet, förseningar och motstridiga intressen bland länderna i regionen.

Låt oss inte glömma bort att bara 1,2 miljarder US-dollar har utbetalats hittills av de 10 miljarder US-dollar som utlovades under givarländernas konferens i New York i mars 2010, och att EU:s bidrag svarar för en betydande del av detta. Förutom vår oro över att lösa problemen för de miljontals haitier som lever i katastrofläger där fattigdom, förtvivlan och sexuellt våld antar alarmerande proportioner måste vi tillföra det långsiktiga perspektivet med hållbara investeringar i Haiti och ett konkret stöd för att bygga upp en livskraftig statsstruktur.

  Charles Goerens, för ALDE-gruppen. – (FR) Fru talman! De två kommissionsledamöternas anföranden var så bra att jag ska hålla mig till att ge två kommentarer.

För det första ligger större delen av Haiti fortfarande i ruiner, ett år efter jordbävningen. Med tanke på katastrofens omfattning visste vi att landet stod inför enorma svårigheter. Vi visste också att jordbävningen, förutom att skörda många civila offer, också hade drabbat själva statens hjärta, eftersom skadorna efter naturkatastrofen var så omfattande. Lägg till detta de strukturella svårigheterna, och i synnerhet svårigheterna att styra landet, så blir utmaningarna för fältarbetarna uppenbara.

Vem är i första hand ansvarig för situationen? Även om det finns förmildrande omständigheter är det den haitiska staten som är huvudaktören, och utan den går det inte att göra någonting. Alternativet är att överta kontrollen över landet, och det är det ingen som vill.

För det andra kan vi komplettera den haitiska statens åtgärder, och det måste vi också göra. I det avseendet har EU ansträngt sig å det yttersta. EU har inte bara gjort uttalanden utan också agerat utifrån dem. Vad vi förväntar oss av EU i framtiden är naturligtvis ett fortsatt starkt stöd, men framför allt är det viktigt att arbeta för att Haiti ska kunna frigöra sig från sin beroendeställning, trots landets konstaterade svaga tillstånd. Jag inser att detta inte kan ske på bara några månader.

  Judith Sargentini, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman! Den stora frågan är hur man återuppbygger en stat som har misslyckats? Haiti är en stat som håller på att misslyckas. Kan vi verkligen tala om återuppbyggnad, med tanke på att Haiti inte var någon demokrati från början? Detta är den uppgift som ligger framför oss. Trots alla ansträngningar från kommissionens sida har vi ännu inget svar på den frågan. Utbrottet av kolera, valfusket i november och trakasserierna av befolkningen är naturligtvis inte till någon hjälp för oss i våra försök att bygga upp landet. Situationen för kvinnor och flickor var fruktansvärd redan före jordbävningen, och nu kan vi inte acceptera att kvinnor och flickor utsätts för sexuellt våld i uppsamlingslägren.

Därtill kommer det faktum att Baby Doc är tillbaka i Haiti och att han kan vilja dra nytta av den vedervärdiga situation som medborgarna befinner sig i, eftersom hans pengar enligt ryktet äntligen har tagit slut. Vi kan inte låta det hända i Haiti.

Vårt ansvar under det år som gått sedan katastrofen har varit att ge haitierna möjlighet att försöka bygga upp landet på nytt, men vad de verkligen saknar är organisatorisk kapacitet. Därför är de fortfarande beroende av nödhjälp, och vi måste övergå till utvecklingssamarbete. Det saknas en koppling någonstans. Även om det inte är något som kan hända över en natt så är det faktiskt detta vi bör inrikta våra ansträngningar på, för det här landet kommer inte att kunna konstruera byggnader utan att först bli en demokrati eller åtminstone få en vettig ledning. Därför önskar jag kommissionsledamöterna Kristalina Georgieva och Andris Piebalgs varmt lycka till i sina strävanden. Jag önskar er allt gott!

  Nirj Deva, för ECR-gruppen. – Fru talman! Det känns bra att ha den här debatten igen – vi hade en nyligen också. Det visar att vi bryr oss om Haitis befolkning – vi bryr oss uppenbarligen mer om Haitis befolkning är vad Haitis regering gör.

Vi talar om ansvaret att skydda. Vi talar om ansvaret att skydda mot massmördare och diktatorer som gör sig skyldiga till folkmord – men hur är det med ansvaret att skydda mot ineffektiva och korrupta regeringar som inte bryr sig om sitt eget folk? Det finns en miljon hemlösa människor i Haiti. Samtidigt har 230 000 dött och 300 000 skadats. Men bara fem procent av bråten har städats bort, bara 15 procent av husen har återuppbyggts i någon form.

Om Haitis regering inte bryr sig om sitt eget folk måste vi använda oss av konceptet ansvar att skydda. Så länge vi inte gör det är det absurt att be våra två utmärkta kommissionsledamöter att komma till parlamentet titt som tätt för att berätta för oss vad de kan och inte kan göra, när den lokala kapaciteten att göra någonting över huvud taget är så osäker och skör.

Det första man måste göra när en jordbävning inträffar är att röja undan bråten. För att kunna röja undan bråten behöver man tunga lyftmaskiner, kranar, helikoptrar och schaktmaskiner samt kompetens för att köra dem. Om det inte finns någon som kan köra sådana maskiner måste man ta in folk utifrån som kan köra dem och se till att det blir gjort. Men vänsterfalangen skulle sätta sig emot att en medlemsstat skickade en armé eller flygstyrka eller flotta för att komma och hjälpa till med det. Man kan inte förvänta sig att folk från Oxfam, Rädda barnen och liknande organisationer ska köra traktorer och lyfta bort tung bråte. Vi måste avpolitisera vår dispyt och se praktiskt på hur vi kan hjälpa dessa människor.

  Jacky Hénin, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Fru talman! För knappt ett år sedan föll Haiti och dess befolkning offer för en fruktansvärd katastrof. Överallt fanns död och förstörelse.

Låt oss hylla det haitiska folkets mod och den våg av sympati som vanliga människor världen över har visat för offren. Jag säger vanliga människor, eftersom det i Europa liksom på andra ställen oftast är så att de som har lite är de som ger mest.

Jag vill också passa på att formellt tacka den kubanska staten och befolkningen för att de har bidragit med effektivt stöd utan några baktankar och med resultat som talar för sig själva. Fram till dags dato har den kubanska läkarkåren behandlat mer än 50 000 kolerafall, hjälpt till att bygga upp 76 vårdcentraler och sjukhus samt opererat många haitier. Många experter anser att Kubas bistånd har varit särskilt effektivt. Och detta i sådan grad att ett land som Norge ville be Kuba att ingripa å dess vägnar.

EU och USA borde låta sig inspireras av Kuba istället för att slå sig till ro bakom medieframträdanden där man lyckas dåligt med att dölja sin inställning att nödhjälpen är en god gärning, när den i själva verket mer än något annat tjänar deras egna ekonomiska och politiska intressen på bekostnad av en hållbar återuppbyggnad av staten Haiti och dess ekonomi.

Med tanke på Frankrikes och USA:s historiska ansvar för Haitis umbäranden är det obscent att dessa länder ska låtsas veta vad som är bäst. Vi ska inte glömma att det krävdes en katastrof av värsta tänkbara slag för att få Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) att äntligen avskriva Haitis skuld.

Det som händer i Haiti just nu visar tydligt vilka begränsningar som finns i FN:s sätt att arbeta i nuläget. I Haiti kan man tydligt se att de humanitära ingripandena inte räcker för att införa hållbara lösningar för människor. Det värsta är att detta på medellång och lång sikt utgör ett hinder för byggandet av en demokratisk stat och en ekonomi som tillgodoser den haitiska befolkningens humanitära behov av utveckling.

Det internationella samfundet har lovat att bidra med 11,5 miljarder US-dollar till återuppbyggnaden av landet. Vad som menas med återuppbyggnad återstår att se. Hur stor del av detta bistånd har verkligen nått fram till de behövande? Vem fattar beslut om projekten? Kommer vi, precis som i Kosovo, att få se människor som har gjorts överflödiga medan stora multinationella företag bygger upp deras land, eftersom dessa företag är de enda som har möjlighet att vinna internationella upphandlingar?

EU får inte bli en del av en förmyndaraktig eller nykolonialistisk vision, utan måste istället bidra till en demokratisk renässans i republiken Haiti som är folkets eget verk. Den haitiska befolkningen var först i världen med att frigöra sig från den franska kolonialismen. För detta fick de, utöver krigets härjningar, betala över 20 miljarder euro i dagens penningvärde i ”kompensation” till de slavägande europeiska kolonialisterna.

På grund av de brott mot de mänskliga rättigheterna som slaveri och kolonialism utgör har EU, och särskilt Frankrike, en moralisk, politisk och ekonomisk skuld till Haiti. Den hedersskulden måste vi betala.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Fru talman! Ett år efter den fruktansvärda jordbävningen i Haiti går återuppbyggnadsarbetet fortfarande alldeles för långsamt. Samtidigt har vissa framsteg gjorts, sakta men säkert. Haitis befolkning är i stort behov av vår hjälp, särskilt nu när koleraepidemin har slagit till. Vi bör fokusera på livsmedelstrygghet. Det lokala jordbruket har drabbats hårt, vilket har lett till att landet har blivit alltför beroende av matimport. Det är viktigt att investera en hel del energi och pengar i att återutveckla jordbruket och den lokala infrastrukturen. I det sammanhanget är mikrolån av största vikt, eftersom de stimulerar ekonomisk utveckling nedifrån och uppåt. Delar kommissionen den åsikten?

Samtidigt är den politiska situationen i Haiti katastrofal efter den första omgången i presidentvalet. Detta framgår tydligt av förra veckans utvärderingsrapport från Amerikanska samarbetsorganisationen. Hur bedömer kommissionen den aktuella politiska situationen i Haiti och den inverkan som den har haft på återuppbyggnaden av landet?

En imponerande bok om Haiti av en holländsk journalist gavs ut förra veckan, och en viss bild har fastnat på min näthinna sedan dess: en bild av en grupp människor i Haiti som städade undan skräp efter jordbävningen iförda t-tröjor med texten ”Haiti pap peri” (Haiti är inte döende). Låt detta inspirera oss att se till att haitierna verkligen överlever, och att de får goda framtidsutsikter tack vare vårt stöd.

  Filip Kaczmarek (PPE) . – (PL) Fru talman! EU har inte glömt Haiti. Vi utgör fortfarande den största källan till humanitär hjälp. Samtidigt är det tragiskt att landet fortfarande sitter fast i ett inhemskt och politiskt kaos.

Den humanitära hjälpen till Haiti har tillhandahållits i två klassiska steg. Steg ett var att erbjuda nödhjälp, som var tänkt att riktas till de allra mest behövande. Steg två var att fokusera på den ekonomiska, sociala och politiska återuppbyggnaden av landet. Kolerautbrottet, orkanen, den instabila sociala och politiska situationen samt spänningar och stridigheter mellan olika religiösa grupper har dock gjort att nödhjälpsstadiet tar längre tid än vi hade räknat med. Därför kan vi inte gå vidare till steg två så snabbt eller så i omfattande grad som vi hade önskat.

Krisen i Haiti pågår fortfarande. Vårt engagemang behövs fortfarande. Vi kan inte överge vårt ansvar. Som Andris Piebalgs påminde oss om har Europeiska kommissionen stått för hälften av de resurser som utlovades vid givarkonferensen i New York. Ur den synvinkeln framskrider våra planer väl.

Syftet med den resolution som parlamentet ska anta i morgon är att mobilisera medlemsstaterna och kommissionen för att tillämpa de deklarationer vi har gjort. Låt oss komma ihåg att hundratusentals människor fortfarande lever i tillfälliga läger och att över 3 500 människor har dött i kolera. Ända från början har vi hållit fast vid att det är haitierna själva som ska ansvara för återuppbyggnaden av landet. Haitis plan för återuppbyggnad är baserad på decentralisering och fokus på lokalt jordbruk och livsmedelstrygghet. Vi respekterar att Haitis befolkning gör dessa prioriteringar. Det finns ytterligare en rekommendation. Vi borde öka våra humanitära hjälpinsatser, och jag vet att kommissionsledamoten redan arbetar med detta.

  Kriton Arsenis (S&D) . – (EL) Fru talman, kommissionsledamöter! Haiti är verkligen ett fall för sig. Det måste vi alla förstå. Det här är ingen humanitär kris där vi betalar lite pengar och låter regeringen besluta hur projekten ska genomföras. Haiti är ett land som har kollapsat fullständigt. Det enda vi kan förvänta oss av det här landet, med tanke på dess situation, är att korruptionen kommer att öka och att det kommer allt bli allt svårare att hantera krisen och att vidta nödvändiga åtgärder. Det här är ett land där vår intervention måste vara kraftfullare och stabilare – ofta kommer vi att behöva spela en mer aktiv roll än i något annat fall.

Nirj Deva nämnde att bråten ännu inte har städats bort så att skadorna kan repareras. Bråten måste städas bort från gatorna. Detta måste vara vår främsta prioritet. Med den här takten kommer vi att behöva ytterligare fem år. Det arbetet måste färdigställas utan fördröjning. Det finns så mycket arbete att utföra i det här landet att det under normala omständigheter, om allt utfördes på rätt sätt, inte skulle finnas någon arbetslöshet.

Vi måste verkligen ingripa proaktivt i frågan om bråten, i frågan om vattenförsörjningen och i frågan om livsmedelsförsörjningen, så att landet kan komma på fötter igen och så att dess medborgare, som dag efter dag tvingas fråga sig hur de ska överleva, också ska kunna tänka på framtiden.

  Niccolò Rinaldi (ALDE) . – (IT) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Det stämmer att Haiti är ett särfall, att det är annorlunda, för årsdagar av katastrofer brukar högtidlighållas för att minnas offren, lära av sina misstag och lyckas bättre nästa gång, men det är annorlunda i Haiti eftersom det inte finns någonting att minnas – ingenting har hänt än.

Istället för att säga ett år efter jordbävningen borde vi faktiskt säga ett år av jordbävningar: först kom den seismiska jordbävningen, och sedan en ny jordbävning i samband med den kaotiska hjälpdistributionen. Därefter följde hälso-jordbävningen i form av kolerautbrottet, och sedan den politiska jordbävningen i form av de icke-transparenta valen som hölls vid vad som förmodligen var sämsta tänkbara tidpunkt. Till sist har vi nu en jordbävning som på sätt och vis också är historisk, i och med att den förre diktatorn har återvänt förklädd till en tvivelaktig mångmiljonär och turist.

Kommissionen gör ett bra jobb – ett mycket bra jobb, faktiskt. Jag besökte Haiti i juni förra året tillsammans med utskottet för utveckling, och där såg jag vilket utmärkt arbete som utförs. Det tackar vi kommissionen för. Men det krävs ett ökat politiskt skydd, och det internationella samfundet måste spela en större roll, sätta upp mål och slutdatum och direkt övervaka delar av återuppbyggnaden.

Detta måste balanseras mot ökad delaktighet för befolkningen och de lokala utomparlamentariska organisationerna, som istället ofta blir utestängda. En mindre roll för Haitis nationella politiker och myndigheter alltså, och en större roll för det än så länge sköra partnerskapet mellan dess medborgare och det internationella samfundet.

  Michèle Rivasi (Verts/ALE) . – (FR) Fru talman! När jag deltog i observatörsuppdraget i Haiti i september förra året insåg jag vilka akutfall vi har att ta hand om. Nu måste vi se bortom dessa akutfall för att äntligen komma vidare till utvecklingsstadiet. Vi behöver inte återuppbygga utan snarare bygga ett land vars fundament och styrning aldrig har varit särskilt starka.

En sak står klar, som mina kollegor redan har nämnt: Det finns 20 miljoner ton bråte att rensa bort, och endast fem procent, en bråkdel, har rensats bort på ett år. Med den här takten kommer det att ta mer än sex år att rensa upp bland ruinerna i Port-au-Prince. Därför är det ett politiskt projekt i sig, och kommissionen måste bidra till det.

En annan prioritet är samhällsstyrningen, och det gläder mig att EU ger stora bidrag till landets budgetstöd. Vi måste öka denna ekonomiska insats, för det är det enda sättet att återställa Haitis och befolkningens kompetens. I dagsläget är man beroende av utomparlamentariska organisationer för grundläggande samhällsservice som sjukvård och utbildning. Men vi får inte lägga ut all samhällsservice på de utomparlamentariska organisationerna.

Framför allt måste vi öka vårt stöd för att snabbt ordna val och se till att de genomförs, något som jag hoppas ska kunna leda till att den korrupta politiska eliten kan bytas ut. I nuläget finns en oligarki som sägs bestå av cirka 20 familjer och som förhindrar all ekonomisk utveckling, eftersom den kontrollerar handeln men samtidigt inte lyfter ett finger för att utveckla landets produktionskapacitet.

Slutligen måste vi ge Haiti de resurser som behövs för att landet ska komma ur det beroende som höll på att undergräva det redan innan jordbävningen kom. Därför uppmanar jag EU-institutionerna att fastställa konsekventa prioriteringar och ge ett omfattande stöd till att etablera offentliga tjänster med ett starkt engagemang från den framtida haitiska regeringen.

  James Nicholson (ECR) . – (EN) Fru talman! Tillsammans med Michèle Rivasi hade jag äran, kan man väl säga, att leda en delegation från AVS till Haiti i september. Jag sade då att ingenting kunde ha förberett mig på vad jag fick se när vi var där.

Jag vill säga flera saker i kväll. En av dem är att vi omedelbart måste övergå från humanitärt bistånd till återuppbyggnad. Det är här problemet har kört fast. Jag har hört flera fina saker sägas här i kväll, men de är inte möjliga att genomföra på plats utan mer hjälp.

Vi måste kräva att de som har utlovat stöd verkligen ger detta stöd, och vi måste kräva att återuppbyggnaden, som leds av Bill Clinton och FN, ska gå fortare. Där måste vi vara väldigt tydliga.

Jag har lyssnat på kommissionsledmoten, och han har rätt. Vi behöver definitivt politisk stabilitet. Jag hoppas och ber att vi ska få den politiska stabiliteten, men jag är inte så säker på att vi kommer att få den.

När vi var i Haiti kunde jag konstatera – och det här vill jag ha med i protokollet – att det haitiska folket är ett mycket stolt folk. De är ett underbart folk. Vi såg dem, Michèle Rivasi och jag, när de kom ut ur sina tält klockan sex på morgonen, skinande rena och med rena och prydliga barn. Underbara människor som log, och man undrade hur de kunde le.

Jag vill också ha med i protokollet en hyllning till de många människor från våra utomparlamentariska organisationer som riskerar sina liv i Haiti, och till kommissionens personal, som jag också hyllade medan vi var där. Vi tyckte att de gjorde en utmärkt insats, och vi ska inte glömma bort att dessa människor riskerar sina liv varje dag för att hjälpa Haitis folk. Vi får inte glömma Haitis folk. Vi måste arbeta för Haitis folk och vi måste hjälpa Haitis folk. Om vi måste återvända till den här kammaren tio gånger till för att lyckas med det, då ska vi göra det och fortsätta att göra det.

  Cristian Dan Preda (PPE) . – (RO) Fru talman! Den 12 januari 2010 utplånades staten Haiti bokstavligen, något som redan har nämnts av många kolleger. För närvarande, ett år efter denna fruktansvärda jordbävning, väntar landet fortfarande på att återuppbyggas. Under tiden har landets problem utökats med koleraepidemin och valet, vilket har komplicerat situationen.

För ögonblicket är Port-au-Prince i själva verket ett enormt flyktingläger. Den haitiska befolkningen överlever bara tack vare de humanitära organisationernas ansträngningar. Vi måste vara mycket tacksamma mot dessa organisationer. Som Förenta nationernas särskilda företrädare för detta land sade har Haiti blivit en republik av icke-statliga organisationer. Men hur länge kan denna situation fortsätta? Vi kan se att hälsosituationen är katastrofal, att det är helt nödvändigt att återuppbygga utbildningssystemet, för att inte tala om arbetet med att avlägsna spåren efter katastrofen. Allt detta innebär ett behov av att återuppbygga den haitiska staten. Bortsett från jordbävningen är frånvaron av institutioner och god förvaltning för närvarande ett enormt problem.

Därför måste ansträngningarna inriktas på att återställa statens befogenheter och att bygga upp demokratin i Haiti. Behovet av en trovärdig, öppen valprocess med utsikt till en andra valomgång i februari måste framhävas i mycket starka ordalag.

Den sista punkt jag vill ta upp är att Haiti, om ni tillåter mig att säga det, måste återuppbyggas på ett annorlunda sätt. Med ”annorlunda” menar jag att återuppbyggandet måste vara av bättre kvalitet än tidigare för att förhindra att liknande katastrofer inträffar igen. Med ”annorlunda” menar jag också att våra ansträngningar att återuppbygga landet måste inbegripa de lokala samhällena. Jag anser att huvudintressenterna, det haitiska folket, måste rådfrågas under denna återuppbyggnadsprocess.

  Ricardo Cortés Lastra (S&D) . – (ES) Fru talman, herr och fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill inte börja mitt anförande utan att hylla de icke-statliga organisationer som befinner sig på ort och ställe. Jag anser att deras arbete är lovvärt och att de företräder våra bästa värderingar, mänsklighetens bästa värderingar.

Ett år har gått sedan jordbävningen i Haiti och det är troligen dags att öka effektiviteten. Vi har många problem framför oss som måste hanteras omedelbart och utan dröjsmål. Det råder inget tvivel om detta.

Det första problemet är troligen att bygga ett godtagbart sanitärt system. Jag anser att detta problem ska ha högsta prioritet, eftersom denna situation för närvarande är livshotande i Haiti. Så snart vi har löst detta måste vi ta itu med bostadsproblemet och snarast lösa lagfartsfrågan.

Dessutom behöver vi en legitim, demokratiskt vald regering som kan förhandla. Jag vet att situationen inte är lätt, men vi behöver denna legitima diskussion för att påskynda förbättringen av situationen i Haiti.

Det finns ett annat viktigt problem som redan har nämnts av flera av mina kolleger: Bråtet, som i sig är ett stort politiskt problem. Vi får inte heller upphöra att se framåt för att börja upprätta en långsiktig utbildningsstrategi. Det som hände i Haiti skulle troligen inte ha hänt om det hade funnits ett allmänt utbildningssystem och om barnen hade tagits om hand på rätt sätt.

Vi måste få ett slut, inte bara på fattigdomen, utan också på beroendet av bistånd.

  Zbigniew Ziobro (ECR). – (PL) Fru talman! För ett år sedan inträffade en fruktansvärd katastrof i Haiti, när en enorm jordbävning gjorde att 200 000 människor dog och att 1 300 000 människor blev hemlösa. En insats för att tillhandahålla bistånd och för att hjälpa till med återuppbyggnaden har pågått i ett år. Detta är utan tvivel en enorm och mycket komplicerad humanitär insats. Ön behöver emellertid inte bara materiell och ekonomisk hjälp utan också återuppbyggnad av sina administrativa organ och en politisk stabilitet för att kunna utvecklas. Dessutom är tusentals människor fortfarande i fara på grund av den koleraepidemi som nyss bröt ut och som redan har dödat över 3 500 människor. Erfarenheterna från Haiti visar att inte ens generösa penningbelopp hjälper om de inte har rätt inriktning. Fallet med Haiti bör ge anledning till eftertanke och visar tydligt behovet av att skapa ett effektivt internationellt biståndssystem för alla eventuella katastrofer i framtiden.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE) . – (NL) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! När jag tänker på Haiti tänker jag på medborgarna i detta land, men jag tänker också på de EU-medborgare som har gett ett otroligt stort stöd till människorna i Haiti. Jag tänker också på de humanitära organisationer som har uträttat ett enormt arbete. Detta är den positiva sidan av historien. Vi måste dra lärdom och enligt min mening måste vi lära oss tre saker i detta sammanhang.

Först av allt samordning. Samordningen under biståndsfasen var ingen stor framgång och i dag har vi tagit emot en rapport om denna fråga. Vi måste bli bättre på återuppbyggnad.

Detta får mig också att tänka på biståndets effektivitet, eftersom detta också hänger samman med samordning.

Vilka ytterligare och effektivare åtgärder kan vidtas i detta avseende?

Min andra punkt handlar om korruption. Om vi vill att EU-medborgarna ska ge bistånd bör vi tänka på att de inte vill att biståndet ska användas på ett olämpligt sätt. Vi vill inte att det ska ske, varken som företrädare för myndigheter eller som vanliga medborgare. Vad kan vi, genom bättre samordning, göra för att se till att korruptionen inte får ett grepp om dessa system?

Min tredje punkt är den politiska aspekten. Utan politisk stabilitet och en mycket fast offentlig förvaltning kommer inte denna hållbara konstruktion att innebära några som helst framsteg. Den första valomgången är avklarad, och den är fortfarande ett tvisteämne. Jag vill ställa följande fråga till er: Vilka framsteg gör vi, när det gäller samordningen med Amerikanska samarbetsorganisationen och andra aktörer, för att se till att det förestående valet går rätt till? Som EU-medborgare har vi uttryckt vårt engagemang för att bistå Haiti på kort sikt och jag anser att vi måste fortsätta att visa vår solidaritet.

  Edite Estrela, (S&D) . – (PT) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Till följd av jordbävningen har Haiti drabbats av en synnerligen allvarlig humanitär kris: tusentals döda och sårade, miljontals hemlösa och ytterst höga skadenivåer. Världssamfundet har lovat mycket men levererat mycket lite, och det är svårt att förstå varför återbyggnadsprocessen går så långsamt, trots EU:s goda vilja och det arbete som görs av de icke-statliga organisationerna.

Situationen har förvärrats på grund av kolerautbrottet och den politiska instabiliteten efter valet, som ledde till enorma våldshandlingar där kvinnor och barn var de huvudsakliga offren. EU måste fortsätta att hjälpa till med återuppbyggnaden och med att förbättra den humanitära situationen för de sårbara grupperna inom den haitiska befolkningen, men EU måste också bidra till att öka förmågan att förhindra katastrofer på lång sikt.

Jag välkomnar därför de senaste förslag som har lagts fram av kommissionen när det gäller att bygga upp en europeisk katastrofinsats som innefattar att inrätta en frivillig beredskapsreserv med hjälporganisationer från medlemsstaterna och utveckla katastrofplaner, samt slå samman de humanitära kriscentren för humanitärt bistånd med civilt skydd för att bilda ett europeiskt beredskapscenter med ansvar för övervakning av farliga situationer, utfärdande av tidig varning och samordning av EU:s katastrofinsatser.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE) . – (PL) Fru talman! Snart har ett år gått sedan vår tidigare debatt om samordningen av det humanitära biståndet till och återuppbyggnaden av Haiti. I dag gör vi därför en översyn och det finns en tydlig slutsats: Det är ett år sedan tragedin inträffade och antalet offer växer fortfarande. Vid denna tidpunkt bör man betona två lika viktiga frågor, som är viktigare än att bygga nya hus och vägar. För det första måste EU-parlamentet rikta en enträgen och tydlig vädjan om ett omedelbart slut på de omfattande sexuella trakasserierna. Enligt våra källor våldtogs 250 kvinnor och unga flickor bara några dagar efter jordbävningen och situationen förvärras fortfarande. Denna typ av våld ökar. Det är på tiden att vi diskuterar detta skamliga ämne, tar itu med detta omänskliga fenomen och börjar motarbeta de sexuella trakasserierna i Haiti på ett effektivt sätt.

För det andra koleraepidemin, som redan har nämnts här. Antalet smittade har minskat, men detta beror naturligtvis på årstiden. Det finns en anknytning till en egendomlig men oroande trend då patienter låtsas lida av kolera. Det är svårt för oss att tro detta, eftersom vi i kväll kommer att återvända till våra bekväma sängar, men för dessa människor är det mycket mer tilltalande att tillbringa en natt på sjukhuset än att vistas i sina egna hem, som bara består av enkla tak över huvudet. Vi ska också komma ihåg att koleraepidemin säkert kommer att öka när årstiden växlar. Därför måste vi uppmärksamma detta och framför allt förbättra omständigheterna.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Det sägs att Gud hjälper dem som hjälper sig själva, men EU går faktiskt längre eftersom vi hjälper dem som inte hjälper sig själva, framför allt när det gäller Haiti där regeringen – som Nirj Deva och andra har påpekat – är korrumperad och inte verkar bry sig om sitt eget folk. Ändå är det viktigt att vi fortsätter det goda arbetet, i samarbete med till exempel FN och de icke-statliga organisationerna. Jag vet att en av våra mest framgångsrika irländska affärsmän, Denis O’Brien, spelar en ledande roll i detta avseende.

Allt detta kommer dock att vara en droppe i havet i jämförelse med vad som hade kunnat åstadkommas om regeringen hade fungerat ordentligt. Därför måste ett tydligt budskap sändas till den haitiska regeringen om att den antingen måste ”skärpa sig” eller, förhoppningsvis, ersättas av en mer kompetent regering. Först då skulle vi se verkliga framsteg.

  Monika Flašíková Beňová (S&D) . – (SK) Fru talman! Trots att det har varit möjligt att gradvis lindra och få ett slut på följderna av den förödande jordbävningen står invånarna fortfarande inför allvarliga problem. Det råder brist på dricksvatten, mat och andra förnödenheter. Det finns vardagliga problem och svårigheter. Det handlar också om situationen med en instabil regering, som saknar demokratiska värderingar, och en koleraepidemi, ökande brottslighet, plundring, kidnappning och våldtäkter av kvinnor och barn.

Vi måste därför vidta åtgärder för att begränsa dessa avskyvärda handlingar. EU-institutionerna måste fortsätta sina ansträngningar att mildra följderna av katastrofen. Under 2011 måste biståndet inriktas på komplexa utmaningar, framför allt återuppbyggnad av bostäder, tillfredsställande av grundläggande behov inom samhällena och stabilisering av situationen i övergångslägren.

Samtidigt är det nödvändigt att försöka uppfylla långsiktiga mål, såsom utvecklandet av offentliga institutioner, lokala myndigheter, skolor, sjukhus och så vidare.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) . – (PT) Jag vill på nytt uttrycka min grupps solidaritet med invånarna i Haiti: offren för den jordbävning som ägde rum för ett år sedan och därefter för kolerautbrottet nyligen. Det råder ett trängande behov av mer bistånd, mer hjälp till de människor som för ett år sedan drabbades av denna tragedi och nu senast av sjukdomsutbrott. Det är oacceptabelt att en del av biståndet ännu inte har kommit fram. Det bistånd som redan har godkänts måste följas upp, särskilt av EU. Dessutom bör EU ge de föredömliga solidaritetshandlingarna av vissa länder i regionen den uppmärksamhet som tillkommer dem. Jag vill betona fallet med Kuba, vars regering skickade läkare och specialutbildad personal som redan har behandlat över 50 000 människor för kolera. Emellertid vill jag också belysa stödet från Bolivarianska alliansen för Vårt Amerika när det gäller finansiering samt energi, jordbruk och livsmedel.

Det vore positivt om EU beaktade detta och spelade en mer aktiv roll. Alla åtgärder som krävs för att påskynda en snabb återuppbyggnad av Haiti och förbättra den haitiska befolkningens levnadsvillkor bör vidtas omgående, men vi betonar respekten för principerna om suveränitet och territoriell integritet som det tappra och ädla haitiska folket förtjänar.

  Elena Băsescu (PPE) . – (RO) Fru talman! Ett år efter den förödande jordbävningen i Haiti finns det fortfarande inga bevis på specifika resultat av återuppbyggnadsprocessen. Dödläget beror framför allt på att den haitiska staten inte har förmåga att tillhandahålla grundläggande samhällsservice med användning av sina egna resurser. Det finns en brist på politisk vilja och de haitiska myndigheterna underlåter att verkställa de beslut som syftar till att bygga upp landet igen.

Detta försvårar i betydande grad arbetet för den tillfälliga kommittén för Haitis återuppbyggnad, det huvudorgan som ansvarar för den effektiva förvaltningen av de resurser som har frigjorts av världssamfundet. Denna situation kommer att fortsätta, såvida inte politisk stabilitet framgångsrikt upprättas i landet, statens befogenheter återställs och en effektiv regering tillsätts. Därför anser jag att EU måste anstränga sig till det yttersta för att stödja en legitim, öppen valprocess. Att se till att den andra valomgången, som planeras äga rum i februari, bedrivs på ett korrekt sätt är den enda möjligheten att få slut på den politiska krisen.

  Janusz Władysław Zemke (S&D) . – (PL) Fru talman! Jag vill försäkra mig om att man förstår mig på rätt sätt. Jag har inga allvarliga reservationer mot EU:s nuvarande tillhandahållande av bistånd till Haiti. EU ger förvisso Haiti ett mycket stort materiellt bistånd och det förvånar mig att många andra länder inte gör detta i samma omfattning som EU.

Jag vill påminna er om att det fanns reservationer mot EU:s åtgärder omedelbart efter katastrofen. EU handlade för långsamt och det humanitära biståndet var tydligen dåligt samordnat. Jag vill fråga vilka specifika slutsatser Europeiska kommissionen drog vid denna tidpunkt med anledning av det långsamma tillhandahållandet av bistånd. Jag anser att detta är en mycket viktig fråga, eftersom tidsramen för att ta emot bistånd skulle kunna utgöra skillnaden mellan liv och död för vissa människor.

  Peter Jahr (PPE) . – (DE) Fru talman, herr och fru kommissionsledamot! Haiti visar mycket tydligt att verkliga katastrofer orsakas av människan. Världssamfundet, och framför allt Europeiska unionen, är bara alltför redo att hjälpa. Det är emellertid inte pengarna som är problemet, utan den instabila politiska situationen. För närvarande är ingen nation beredd att satsa pengar på ett korrumperat politiskt system. Min uppmaning till kommissionen är därför följande: Vi måste naturligtvis fortsätta att bistå Haiti, men framför allt behöver vi också investera i den politiska infrastrukturen. Tills det finns en fungerande regeringsmakt och en fungerande administration kommer vi att vara tvungna att utnyttja de befintliga hjälporganisationerna, eftersom det helt enkelt inte finns något verkligt alternativ.

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag tackar uppriktigt parlamentsledamöterna för alla deras kommentarer i kväll. Avslutningsvis vill jag ta upp fem punkter.

Först och främst håller jag verkligen med alla de talare som betonade att den misslyckade förvaltningen är den största orsaken till de problem Haiti står inför i dag. Det var mitt första intryck efter jordbävningen och det kvarstår fortfarande: Hur allvarlig jordbävningen än var är den inte det största problemet i Haiti. Landets största problem är de många decennier av dålig förvaltning som praktiskt taget inte har resulterat i några sociala och förvaltningsmässiga strukturer för att hjälpa det haitiska folket, och detta ger upphov till att det haitiska folket har en enorm brist på förtroende för sin regering.

Jag kommer mycket väl ihåg från mitt besök i landet att alla haitier jag talade med sade samma sak till mig, nämligen: ”Ge inte pengar till regeringen”. Vi ger emellertid inga pengar genom det humanitära biståndet, utan vi tillhandahåller direkt stöd. Men detta ger oss verkligen en tankeställare om hur lång tid det kommer att ta att återuppbygga Haiti. Det kommer att ta mycket lång tid, eftersom det inte kommer att ske förrän denna nya institutionella infrastruktur har genomförts.

Bortsett från detta handlar min andra punkt om att det faktiskt finns något positivt med det haitiska samhället som har hjälpt det haitiska folket att överleva: Den återhämtningsförmåga som utmärker folket och dess samhällen. Jag träffade människor som levde tillsammans: De hade alla förlorat sina hem, de hade flyttat till läger samtidigt och i lägren organiserat ett stödsystem för varandra, som innebar att vissa hade ansvaret för att se efter barnen och att ordna en improviserad skolgång för dem, medan andra tog på sig ansvaret att hitta arbete. Andra, det vill säga kvinnorna, ansvarade för att laga mat till alla. Denna återhämtningsförmåga inger oss i dag ett visst hopp om Haitis framtid.

Detta leder fram till min tredje punkt, nämligen att man i våra stödprogram för Haiti måste ta hänsyn till vilka tillgångar landet har och inte har. Av denna anledning har vi i fråga om humanitärt bistånd betonat kontanter för arbete, voucherprogram, innovationer som innebär att man på gemenskapsnivå får utsäde och verktyg, så att människor kan bli mer självförsörjande.

För det fjärde är jag tacksam för de punkter som togs upp om vad vi har lärt oss av Haiti. Jag håller inte med om att vi reagerade långsamt: Hjälpen från EU kom inom ett dygn. Men jag håller med om att samordningen kunde ha varit bättre och att det är helt nödvändigt att vi har förmåga att organisera oss innan en katastrof bryter ut. I denna bemärkelse är jag tacksam för den punkt som togs upp, nämligen att vi, på grundval av lärdomarna från Haiti, har gjort framsteg med att skapa en europeisk insatskapacitet och en starkare samordning genom det europeiska centret för katastrofhantering.

Låt mig nu gå över till den sista punkten, nämligen att se framåt i fråga om det humanitära biståndet. Vad är vi framför allt oroade över? Det är frågan om skydd, framför allt för kvinnorna, och om att öka vårt stöd för hantering av tragedin i fråga om de hushåll, som i första hand sköts av kvinnor, som är kvar i lägren. Jag kan försäkra er om att vi i år, liksom när det gäller nästa års finansiering, kommer att lägga tonvikten på att se till att man tar itu med skyddsfrågan och att EU är närvarande för människornas skull.

Låt mig avslutningsvis än en gång tacka alla för era kommentarer och framför allt de av er som har uppmärksammat frivilligarbetarnas uppoffringar till förmån för det haitiska folket.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Först vill jag tacka parlamentsledamöterna för deras solidaritet och stöd. Jag ska börja med den politiska dimensionen. Situationen är förvisso inte lätt i Haiti, men den höga representanten följer den på mycket nära håll och ger allt det diplomatiska stöd som krävs för att se till att läget är stabilt. Genom presidentvalets andra omgång kommer det att bli möjligt att återuppbygga trovärdigheten, om inget våld uppstår i anslutning till valet, och vi gör också alla nödvändiga diplomatiska ansträngningar. Diplomatiska ansträngningar ger ibland omedelbara resultat, men ibland krävs det tid för att åstadkomma resultat.

Några av er nämnde Baby Docs besök. Vi kan säga att detta, trots att alla får röra sig fritt, definitivt inte var det bästa tecknet i hela den politiska processen. Men vi bör inte vilseledas av detta på något sätt. Jag anser att det finns en sund politisk kärna i Haiti och att vi bör tro på den. Vårt hopp är att de människor som väljs i parlamentsvalet och presidenten kommer att få de befogenheter som krävs för att leda återuppbyggnaden av landet.

Den andra punkten jag vill betona är att utvecklingssamarbete handlar om svåra val. Ett val är att göra något spektakulärt som inte medför någon strukturförändring. Det skulle inte vara något problem att finansiera tusentals läkare från EU eller att inrätta ett nytt universitet i EU:s namn. Det skulle synas och alla skulle säga att det var bra. Men hur är det med osäkerheten på gatorna? Vi finansierar säkerhet under mycket svåra förhållanden genom regeringen. Om det delvis råder säkerhet finansieras den därför genom EU. Är detta synligt? Inte särskilt mycket, eftersom det inte finns någon EU-märkning, men jag anser att det är uppenbart att vi har bidragit till landets säkerhet.

En annan punkt gäller var pengarna ska investeras. Att bygga upp bostäderna igen skulle vara det lättaste politiska alternativet, men till vilken hjälp är det om landet inte är återförenat, om det inte finns någon infrastruktur? För infrastruktur krävs enorma investeringar. Grovt räknat kostar en kilometer väg 1 miljon US-dollar och ännu mer i Haiti, eftersom det måste finnas pengar till underhåll, och vi måste också hjälpa de lokala samhällena som vägen passerar genom. Kostnaderna är alltså mycket betydande. Haiti har troligen inga sådana medel att investera. Egendomligt nog är vi de enda i Haiti som är engagerade i infrastruktur för vägar. Vanligen deltar många andra länder i väginfrastruktur, men i Haiti är vi de enda som ger bidrag till detta. Det är ett svårt val, men jag anser att det kommer att hjälpa landet att få en strukturförändring.

En sista punkt, som inte har tagits upp i någon större utsträckning i dag, är hur snabbt ett åtagande och en utbetalning av medel ska göras. Medlen får inte missbrukas och det tar tid att få budgetstöd. Det är inte bara så att regeringen ger oss ett konto och att vi överför pengarna. Nej, vi kontrollerar beloppet, vi vet vart utbetalningarna går, så det är en hel procedur. Man kan inte omedelbart skicka 1,2 miljarder euro till ett konto och vänta sig att allt kommer att ordna sig. Vi har också ett ansvar gentemot våra skattebetalare. Samma överväganden gäller för vägarna. Vi måste utlysa en upphandling. Vi måste vara öppna i detta avseende och det tar tid. Men jag anser att det måste ta tid, eftersom det bara behövs ett fall av missbruk av medel för att stödet till återuppbyggnaden av Haiti ska skadas i EU-medborgarnas ögon. Jag kan försäkra er om att vi kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder även i detta hänseende.

Jag tackar er än en gång för ert stöd. Det var en mycket nyttig och uppmuntrande debatt och som jag ser det kommer vi att göra vad vi kan för att lösa de frågor som ni har tagit upp i dag.

  Talmannen. Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 19 januari 2011.

(1) Se protokollet.