Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 18 januari 2011 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: KOCH-MEHRIN
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

2. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet

3. Stabiliserings- och associeringsavtal EG/Serbien - Stabiliserings- och associeringsavtal mellan EG och Serbien (debatt)

  Talmannen. – Den första punkten är en gemensam debatt om stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EG och Serbien.

– Stabiliserings- och associeringsavtal EG/Serbien. Rekommendation av Jelko Kacin från utskottet för utrikesfrågor. Rekommendation om förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och republiken Serbien, å andra sidan (15619/1/2007 – C7-0341/2010 – 2007/0255(NLE)) (A7-0362/2010).

– Stabiliserings- och associeringsavtal mellan EG och Serbien. Uttalanden av rådet och kommissionen (2010/2980(RSP)).

  Jelko Kacin, föredragande. – (SL) Fru talman! Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Serbien undertecknades i april 2008, och detta övergångs- och interimsavtal om handel med Serbien har framgångsrikt tillämpats sedan februari 2010.

Ratificeringsprocessen inleddes i september 2008, då det serbiska parlamentet ratificerade detta avtal första gången.

Detta avtal utgör en politisk, rättslig och ekonomisk ram för samarbete mellan Europeiska unionen och Serbien, och Serbien kunde inte fortsätta på vägen mot europeisk integrering utan att ratificeringsprocessen inleddes.

År 2009 fanns det inga betänkanden om Serbien på Europaparlamentets föredragningslista, eftersom ratificeringsprocessen i medlemsstaterna hade stoppats till följd av Serbiens misslyckande att fullt ut samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag (Icty). Hittills har elva medlemsstater ratificerat det här avtalet, och det är därför som jag i dag uppmanar de kvarvarande medlemsstaterna att göra detsamma så snart som möjligt.

Om vi i dag ratificerar avtalet i denna högre församling kommer vi att sända ut ett kraftfullt budskap om stöd till Serbiens europeiska ansträngningar. Men detta i sig är inte en garanti för att ratificeringsprocessen fullbordas med gott resultat.

Resolutionen om Serbien, som vi ska rösta om i morgon, innehåller precis detta budskap om stöd. Vi måste stödja Serbien på landets långa och svåra väg mot ett medlemskap i EU.

Serbien, som länge varit isolerat och hamnat utanför den moderna utveckling som präglat europeisk politik och ekonomi, står inför många utmaningar.

Under de senaste två åren har vi bevittnat hur den politiska scenen i Serbien har blivit alltmer europavänlig. Serbiska ledare kommer att ge oss det tydligaste beviset på ett äkta åtagande när det gäller europeiska värden och det europeiska levnadssättet om de löser problemen med goda resultat och genomför alla de reformer som krävs.

Vi har redan sett en del positiv utveckling. Vi välkomnade verkligen Serbiens vilja att kompromissa och FN:s generalförsamlings antagande av en gemensam resolution om Kosovo i september 2010.

Den 1 januari 2011 avskaffande Serbien den allmänna värnplikten, och generationer av unga serber har fått ytterligare en möjlighet att lära sig, studera och utvecklas. De väpnade styrkornas civila övervakning har också stärkts.

Å andra sidan har Serbiens steg mot EU i mycket hög grad hämmats av att två individer som anklagas för krigsbrott av Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien fortfarande är på fri fot.

Ratko Mladić har varit på flykt i över 15 år, sedan folkmordet i Srebrenica, det grövsta brott som begåtts på europeisk mark sedan andra världskriget.

Vi välkomnar den serbiska regeringens uttalande om att de anser att fullbordandet av deras samarbete med internationella krigsförbrytartribunalen i Haag är en prioritering. Vi uppmanar dock de serbiska myndigheterna, såsom Icty:s åklagare har sagt, att på ett övertygande sätt minska klyftan mellan den politiska vilja som de har visat och konkreta resultat.

Det är dags för Serbien att avsluta detta smärtsamma kapitel och ta nya steg mot försoning i regionen.

Serbien kommer inte att kunna säkerställa sin kandidatstatus förrän landet visar att det fullt ut samarbetar med Haagtribunalen, i enlighet med rådets slutsatser av den 25 oktober 2010.

Det mest övertygande beviset på detta skulle vara att de anklagade arresteras och utlämnas. Serbiens ansträngningar för att bidra till detta har inte gett några resultat och förblir otillräckliga.

Det har skett väsentliga förändringar i de regionala förbindelserna på västra Balkan, något som mest av allt visar sig i förbindelsen mellan Serbien och Kroatien. Vi välkomnar den serbiska presidentens ståndpunkt. Hans nya inställning har varit en stor drivkraft för en bestående förlikning i regionen.

Trots detta finns det fler utmaningar kvar. Belgrad måste uppvisa en konstruktiv förbindelse i den kommande dialogen med Priština, och förbindelsen mellan Belgrad och Priština måste, utan hänsyn till Kosovos status, utvecklas till ett partnerskap, så att hela regionen med större lätthet kan utvecklas mot EU.

Detta gäller även Serbiens förbindelser med Bosnien och Hercegovina. Belgrad måste stödja reformer som gör det möjligt för Bosnien och Hercegovina, ett land med egna institutioner, att förhandla om sitt medlemskap i Europeiska unionen. Detta är inte fallet i nuläget.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (EN) Fru talman! Det är en stor ära och ett privilegium för mig att återvända till Europaparlamentet i min nya egenskap av företrädare för det ungerska roterande rådets ordförandeskap i EU. Ärade ledamöter, jag hoppas att ni kommer att se mig som en tidigare parlamentsledamot och som en garant för att det ungerska ordförandeskapet kommer att bli ett parlamentsvänligt ordförandeskap.

Jag ser med stor förväntan fram emot att arbeta med er under de närmaste fem och en halv månaderna som detta ordförandeskap varar. Nu kommer jag att övergå till mitt modersmål.

(HU) Fru talman, mina damer och herrar! Det är ett stort nöje och en ära för mig att få delta i denna debatt, efter vilken parlamentet kommer att rösta om godkännandet av det stabiliserings- och associeringsavtal som undertecknats med Republiken Serbien. Jag skulle också vilja ta detta tillfälle i akt och uttrycka min tacksamhet gentemot Europaparlamentets föredragande, Jelko Kacin, som har utarbetat ett utmärkt betänkande om ämnet, och varmt välkomna resolutionen om Serbiens europeiska integreringsprocess. I likhet med andra länder i regionen har utsikterna om ett medlemskap i EU gynnat även Serbien, och landet har gjort stora framsteg i denna riktning under de senaste åren. Mot denna bakgrund är stabiliserings- och associeringsavtalet ett viktigt framsteg för Serbien på vägen mot EU.

Avtalet stärker de redan nära förbindelserna mellan EU och Serbien och upprättar en kontraktsenlig förbindelse mellan de två parterna. I avtalet fastställs en ny ram för politisk dialog. Det skapar ett frihandelsområde och stärker bilaterala ekonomiska förbindelser, som ska ge Serbien stora ekonomiska fördelar. De reformprocesser som kommer att bidra till tillväxt i den serbiska ekonomin och hjälpa Serbien att utveckla en fullt fungerande marknadsekonomi gynnas av avtalet. Dessutom lägger avtalet grunden för att utveckla ett ökat samarbete på åtskilliga områden mellan EU och Serbien i framtiden, sist men inte minst i kampen mot organiserad brottslighet och olaglig gränsöverskridande handel, samt för att förbättra gällande miljöskyddsbestämmelser.

Rådet inledde ratificeringsprocessen för avtalet den 14 juni 2010. Hittills har elva medlemsstater, inbegripet Ungern naturligtvis, undertecknat avtalet genom sina parlament. Jag är helt säker på att alla medlemsstater kommer att ratificera det inom kort. Rådet skulle välkomna att stabiliserings- och associeringsavtalet trädde i kraft i slutet av 2011, men senast i början av 2012. Detta skulle innebära att Serbien upprättar en ambitiös förbindelse med EU precis när landet börjar förbereda sig mer intensivt för en anslutning. Era röster kommer ytterligare att bidra till att denna process får en framträdande plats och gynnas, på grund av det enhälliga stöd som alla politiska krafter uttryckte vid utrikesutskottets möte den 1 december. Serbien uttryckte sitt åtagande gentemot EU genom den ansökan om anslutning som lämnades in i december 2009. I oktober förra året uppmanade rådet kommissionen att lägga fram sitt yttrande. Vi kan vänta oss yttrandet under det andra halvåret 2011.

Vi känner alla till att den europeiska integreringsprocessen medför åtskilliga fördelar för Serbien. Samtidigt måste Serbien genomföra omfattande reformer. Dessa inbegriper ytterligare ansträngningar på områdena offentlig förvaltning och rättsstatsprincipen, reformer av rättsväsendet, bekämpande av korruption och organiserad brottslighet, samt samarbete med Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien.

Som det sägs det betänkande som Jelko Kacin lagt fram utvecklas integreringsprocessen på grundval av de framsteg som gjorts på det här området. Jag välkomnar att många framsteg redan har gjorts. Samtidigt skulle jag vilja ta tillfället i akt och påpeka att förra året tog Serbien några historiska steg mot fred med sina grannar i regionen. Jag välkomnar också Serbiens nära samarbete med EU under sommaren 2010 och den resulterande FN-resolution som öppnande vägen till dialog mellan Belgrad och Priština. Rådet stöder den höga representanten Catherine Ashton till fullo i det arbete som hon har gjort på detta område. Detta är en stor utmaning, men möjligheten att upprätta en dialog ger både Kosovo och Serbien en möjlighet att närma sig EU.

Till sist vill jag låta er ta del av en avslutande tanke. Jag är övertygad om att EU måste upprätthålla trovärdigheten för utvidgningsprocessen. Vi har medlen för att göra detta. Jag tror att anslutningsförhandlingarna med Kroatien kan avslutas framgångsrikt under det ungerska ordförandeskapet. Det kommer att ge Serbien ett mycket positivt budskap, visa att processen är vid liv och att länderna på Balkan hör hemma i EU-familjen.

År 2011 kommer att bli ett viktigt år för Serbien, och det kommer att innebära både utmaningar och möjligheter. Jag välkomnar den möjlighet som detta nya avtal ger Serbien, så att vi kan bygga en gemensam framtid tillsammans i ett fredligt Europa.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Det är ett stort nöje och en ära att få tala till Europaparlamentet i dag i samband med omröstningen om godkännandet av stabiliserings- och associeringsavtalet med Republiken Serbien. Jag skulle också vilja framföra ett varmt tack till föredraganden för Serbien, Jelko Kacin, för hans betänkande om Serbiens europeiska integreringsprocess.

Stabiliserings- och associeringsavtalet är ett stort framsteg för Serbien på dess väg mot EU. Det grundläggande syftet med detta avtal är att bana väg för ytterligare europeisk integrering och reformer samt att förbereda Serbien på ett medlemskap i EU. Denna viktiga milstolpe kommer att tjäna som en drivkraft för Serbien, eftersom landet har återupplivat sina ansträngningar att främja förlikning i regionen.

I stabiliserings- och associeringsavtalet fastställs en heltäckande institutionell ram genom stabiliserings- och associeringsrådet och stabiliserings- och associeringskommittén, en förnyad ram för politisk dialog och ett nätverk av underkommittéer som i stor utsträckning omfattar de flesta av EU:s politiska områden. Genom avtalet upprättas givetvis också ett särskilt organ mellan parlamentet och den gemensamma parlamentarikerkommittén.

Ur ekonomisk synvinkel förutser man i stabiliserings- och associeringsavtalet att ett frihandelsområde gradvis upprättas och att Serbien stegvis integreras på EU:s inre marknad, något som följaktligen gynnar både EU och Serbien ekonomiskt. Precis som i Centraleuropa på 1990-talet kommer avtalet att sätta fart på investeringslusten, särskilt när det gäller indirekta investeringar. Det kommer att utgöra ett centralt bidrag till den serbiska ekonomins tillväxt och hjälpa Serbien att utvecklas till en fungerande marknadsekonomi.

Avtalet medför lika betydande fördelar för EU. Serbiens marknad har nu öppnats för exportörer från EU. Tidigare relativt höga tullar kommer att avvecklas helt inom ett par år, med undantag för tullavgifter på några få mycket känsliga jordbruksprodukter.

Genom att gradvis integrera Serbien på den inre marknaden kommer dessutom villkoren för investerare att bli mer stabila och förutsägbara. Konkurrensregler och statligt stöd anpassas till EU:s motsvarande regler och stöd. Även skyddet av immateriella rättigheter höjs gradvis till EU-standard. Den ansenliga serbiska marknaden för offentlig upphandling öppnas också allt mer för europeiska anbudsgivare.

Att skapa närmare band med Serbien innebär ett antal andra fördelar för EU i synnerhet, eftersom det kommer att underlätta samarbete på områdena frihet, säkerhet och rättvisa, miljö, transport och tullar, för att bara nämna några. Det bidrar därför till att göra EU:s politik i sydöstra Europa mer trovärdig och effektiv.

Slutligen är det särskilt anmärkningsvärt att Serbien tog upp tillämpningen av interimsavtalet. Officiellt trädde avtalet i kraft i februari 2010, men Serbien beslutade att tillämpa det kort efter att det hade undertecknats i april 2008. Därmed har Serbien uppvisat ett åtagande gentemot sin ekonomiska integrering med EU, och det har hittills gett positiva arbetsresultat.

Sedan den 14 juni 2010, då rådet beslutade att inleda ratificeringsprocessen för avtalet, har nio medlemsstater ratificerat och ytterligare två stater har garanterat att deras parlament kommer att godkänna det. Dagens omröstning i Europaparlamentet borde därför ytterligare stimulera till denna process tack vare det enhälliga stödet från alla de politiska grupperna. Jag hoppas att de andra medlemsstaternas ratificering kommer att följa snart.

Låt mig avsluta med att fokusera på resolutionsförslaget om Serbiens europeiska integreringsprocess och ett väl förberett bidrag till dagens politiska debatt. Jag är tacksam mot föredraganden, Jelko Kacin, för detta. Resolutionen ger Serbien både ett budskap om stöd för att förbättra förbindelserna mellan EU och Serbien, och ett budskap om förväntningar på de största utmaningarna som Serbien står inför på dess väg mot ett medlemskap i EU. Detta är särskilt lägligt mot bakgrund av utarbetandet av yttrandet om Serbiens ansökan om medlemskap.

Jag var i Belgrad i november förra året för att överlämna ett detaljerat frågeformulär till premiärministern och biträdande premiärministern med ansvar för europeisk integrering. De serbiska myndigheterna arbetar för närvarande hårt med att utarbeta sina svar, som vi räknar med att få i slutet av månaden. Jag blir uppmuntrad av den serbiska regeringens antagande av en handlingsplan den 30 december, som en uppföljning till kommissionens lägesrapport. Kommissionen kommer noggrant att analysera de besvarade frågeformulären och de åtgärder som de serbiska myndigheterna kommer att vidta under de kommande månaderna för att fullborda sin bedömning med hänsyn till att yttrandet ska sändas ut under andra halvåret 2011.

Som min ungerska kollega sade är 2011 ett viktigt år för Serbien: ett år av krävande utmaningar liksom ett möjligheternas år. Vägen är utstakad och målen är kända; ändå är det Serbiens uppgift att slå in på denna väg, uppfylla de kriterier som krävs och, när landet väl är färdigt, engagera sig i förhandlingsprocessen med EU. Jag är övertygad om att Serbien kommer att fortsätta göra rätt europeiska val och gå vidare med sina ansträngningar på integreringsområdet, med vårt gemensamma stöd. Detta kommer att sända ett positivt budskap till hela regionen i en tid då vi åter måste bekräfta dess europeiska perspektiv i syfte att befästa freden och gynna ekonomiskt välstånd på västra Balkan.

  György Schöpflin , för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman! Enligt min mening är betänkandet om Serbien utmärkt. Jag gratulerar föredraganden Jelko Kacin.

Det verkar som om Serbien äntligen har bestämt sig för att landet verkligen vill ha en europeisk framtid. Majoriteten av den politiska eliten anser att detta är det mest fördelaktiga alternativet. Denna beslutsamhet ska ses mot bakgrund av de senaste 20 åren av oro. Serbien upplevde kommunismens slut, Jugoslaviens kollaps, de krig som följde, Slobodan Miloševićs roll, bombningarna 1999, spirande maffiaorganisationer och brottslighet, våld, flyktingar – en nedslående och traumatisk historia. Beslutet att välja EU är därför en stor prestation, och det signalerar att Serbien har blivit en stabilitetsfaktor i regionen.

Två stora politiska problem kvarstår: arrestering och överföring av Ratko Mladić till Haag, och att komma till rätta med Kosovos oberoende. Båda dessa visar på psykologiska hinder. Ratko Mladić har sina beskyddare, och förlusten av Kosovo är smärtsam för en rätt stor del av det serbiska samhället. Alla förluster av territorium är smärtfulla. Till dessa förluster kan läggas flera andra områden som måste uppmärksammas, nämligen uppgraderingen av offentlig förvaltning och administrationen av rättsväsendet, fastställandet av marknadsvillkor och en fullständig öppenhet mot Serbiens förflutna, däribland ett öppnade av arkiven.

De tecken vi fått på Serbiens väg mot EU är någorlunda goda. Det finns ett tydligt åtagande i denna riktning. De uppgifter som eliten och samhället måste ta itu med erkänns, och de tekniska förberedelserna går framåt. Om allt går väl borde Serbien få yttrandet i höst och kandidatstatus efter det. Vägen mot EU är inte enkel, men EU som helhet gynnas av ett stabilt, demokratiskt Serbien.

4. Välkomsthälsning

  Talmannen. – Innan vi fortsätter nedåt på talarlistan skulle jag bara vilja ta tillfället i akt och välkomna en gäst som följer vår debatt i dag, nämligen Serbiens biträdande premiärminister, Božidar Đelić. Ni är varmt välkommen, herr Đelić. Det är trevligt att ni är här.

5. Stabiliserings- och associeringsavtal EG/Serbien - Stabiliserings- och associeringsavtal mellan EG och Serbien (fortsättning på debatten)

  Talmannen. – Nästa punkt är fortsättningen på den gemensamma debatten om avtalet mellan EG och Serbien.

  Maria Eleni Koppa, för S&D-gruppen. – (EL) Fru talman! Även jag skulle vilja gratulera Jelko Kacin till den balanserade och detaljerade text som han har lagt fram. Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet stöder helhjärtat utsikterna till medlemskap för Serbien, ett land som har gjort oerhörda framsteg under de senaste åren och som är en hörnsten som befäster freden och stabiliteten på västra Balkan. Parlamentets godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalet i dag är därför ett historiskt ögonblick, och vi välkomnar det. I Europaparlamentets resolution välkomnar vi också den ansökan om anslutning som landet har lämnat in, men vi betonar att fler åtgärder alltjämt måste vidtas.

Det måste stå klart att utvecklingen av regionalt samarbete fortfarande är unionens främsta prioritering på västra Balkan. Eftersom detta är fallet är samarbete mellan Serbien och Internationella brottmålsdomstolen ett absolut internationellt måste, och det måste fortsätta i snabb takt, inte för att EU vill det, utan för att rättsskipningen kräver en förlikning med det förflutna och gör det möjligt att förbättra förbindelserna mellan alla folk i f.d. Jugoslavien.

Vi får dock inte glömma att den serbiska befolkningen var offer i detta krig. Serbien är nu ett land med det största antalet flyktingar och internt fördrivna personer i Europa. Dessa personer behöver omsorg och bostäder och måste integreras på arbetsmarknaden. Unionen måste ge praktiskt stöd till alla insatser av detta slag, särskilt mot bakgrund av kreditkrisen. Vi välkomnar därför de serbiska och kroatiska presidenternas åtagande att finna gemensamma lösningar på flyktingproblemet.

Beslutet att inleda en dialog med myndigheterna i Kosovo är särskilt viktigt för stabiliteten i området. Vi stöder dialogen, som måste inledas så snart som möjligt, till förmån för alla som bor i Kosovo, och vi hoppas att detta kommer att bidra till en gemensam europeisk framtid för människorna i regionen. Som avslutning skulle jag vilja gratulera vice presidenten för den serbiska regeringen, Božidar Đelić, till hans uttalande i går till Europaparlamentets utrikesutskott, i vilket han sade att Serbien eftersträvar en historisk kompromiss om Kosovo. Denna kompromiss är verkligen nödvändig, och vi måste bidra till att den uppnås.

  Norica Nicolai, för ALDE-gruppen. – (RO) Fru talman! Som liberal måste jag framhålla att gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är en grupp som alltid har stött utvidgningsprocessen, för vi tror på ett EU som omfattar alla dess medlemmar, det vill säga ett kraftfullt och enat EU. Som rumän kan jag inte annat än välkomna att Serbien slår in på denna europeiska väg, samtidigt som jag vill betona att Serbien är ett europeiskt land och dess färd mot EU inte kommer att slutföras utan svårigheter som beror på ett oroligt förflutet. Men Serbien måste blicka framåt och försöka glömma det som varit, för förlikning med det förflutna får inte stå i vägen för en framtid i EU.

Jag vill betona att det är mycket viktigt att Köpenhamnskriterierna tillämpas ordentligt, det vill säga på ett kraftfullt och noggrant sätt i hela regionen, och detta gäller även Serbien, för endast de ser till att de europeiska värderingarna, rättsstatsprincipen och livskraftiga demokratier respekteras. Jag anser att de senaste två åren efter det historiska beslutet att slå in på den europeiska banan visar att både regeringen i Belgrad och det serbiska folket är motiverade och fast beslutna. De tror helhjärtat på detta europeiska projekt, för vad kan vara viktigare än europeiska beslut som fattas av en regering som inte har tvingats fatta besluten på grund av rättsliga krav eller krav som föreskrivs av reglerna för detta politiska spel.

Det är också avgörande att Serbien stabiliserar sin ekonomi. Nu ser vi verkligen utmärkta tecken i den serbiska ekonomin. Det är av yttersta vikt att detta stabiliserar landets demokrati. Men en hel del uppmärksamhet måste fästas vid multikulturalism på Balkan, något som har varit en känslig fråga. Minoritetsproblemet i denna region får inte leda till att konflikter uppstår. Jag anser att en modell som främjar hjälp och stöd till minoriteter och är för kulturell förlikning är ett absolut måste.

  Marije Cornelissen, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman! Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen är en stark anhängare av Serbiens anslutning till EU. Därför gläder vi oss åt den sittande regeringens tydliga europavänliga kurs. Enligt min mening kommer dock ingen sida direkt att få några pris för sin hantering av anslutningsprocessen. EU låter sig helt enkelt lekas med.

För att stödja Serbiens europavänliga politik beviljades landet ett undantag från viseringskravet innan det till fullo hade uppfyllt kriterierna. Serbien mottog yttrandet i oktober, i utbyte mot att landet intog en moderat ståndpunkt i Kosovofrågan. EU sänder ut budskapet att detta är ett politiskt spel, inte ett iakttagande av kriterierna, och detta kommer att bli avgörande för anslutningsprocessen. Vi ska inte belöna Serbien för att landet beter sig som en mogen, europeisk demokrati. I själva verket bör vi förvänta oss att Serbien tar på sig ett ansvar som regional ledare när det gäller Kosovo och Bosnien som något självskrivet, utan att vi ska behöva belöna landet på samma sätt som man ger ett barn godis för att det har varit snällt.

Något som vi åtminstone bör göra är att sluta ge efter varje gång som jakten på Ratko Mladić och Goran Hadžić kommer på tal. Vi talar här om individer som begått förskräckliga krigsbrott och gjort sig skyldiga till folkmord. De ska inte kunna komma undan med mord. Serbien kan, och måste göra mer för att arrestera dem. Vi kan inte tillåta att ett fullständigt samarbete med Icty blir en bagatell, som man kan förbise i diplomatins intresse. Utlåtandet om detta måste göras av dem som är i stånd att bedöma huruvida Serbien samarbetar fullt ut, och detta är åklagare Serge Brammertz. Därför uppmanar jag er att rösta för vårt ändringsförslag.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Serbiens framsteg mot ett medlemskap i EU befäster freden, och det med rätta, som så utmärkt bevisas i Kacinbetänkandet.

När jag var i Serbien i oktober förra året blev jag imponerad av Serbiens dynamiska, västorienterade och demokratiska regerings åtaganden och ansträngningar. Serbien har säkerligen mycket arbete kvar när det gäller rättsliga reformer och att bekämpa organiserad brottslighet. Vi i ECR-gruppen hoppas också att man ska få fast Ratko Mladić och överlämna honom till Haag, även om det inte alls är säkert att han befinner sig på serbisk mark. Det är emellertid helt avgörande att Serbiens framsteg återgäldas och belönas av EU och dess medlemsstater, nu till exempel genom att ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet, inte minst eftersom vissa av Serbiens grannstater, som Kroatien, befinner sig mycket närmare en anslutning till EU.

Serbiens förbindelse med Kosovo är problematisk, men inte olöslig. Personligen anser jag att en rättvis, fullständig och slutgiltig uppgörelse som grundar sig på principerna om fördelning och ”land för fred”, som de vi ser i Mellanöstern, skulle vara den bästa vägen framåt. Enligt min mening bör EU utvärdera detta alternativ ordentligt under den kommande dialogen som den höga representanten har medlat fram. Att slå bort det skulle vara farligt på kort sikt, och det skulle bara permanenta Kosovos övergångsstadium i fråga om ett internationellt erkännande från EU, Nato och FN.

  Miloslav Ransdorf, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Fru talman! Den viktigaste figuren i serbisk historia, nationalhelgonet Sankta Sava, sade att serber är ett folk av både öst och väst. Utifrån detta uppstår problemet att de inte litar på folk från väst, för de ser sig själva som ett folk av öst, och de litar inte på folk från öst, för de ser själva som ett folk av väst. Serbien är i själva verket en bro mellan Öst- och Västeuropa, ett viktigt land för europeisk enighet, och till sist visar till och med den stora serbiska författaren Dobrica Ćosić i en roman, Vreme smrti (Dödens tid), att Serbien spelar en avgörande roll, där Europas enighet eller upplösning står på spel.

Jag anser att det är dags att vi inser att Serbien har en grundläggande betydelse för Europas enighet. Det är den viktigaste ekonomin på Balkan, och det kommer inte att bli någon europeisk enighet utan Balkan. Jag skulle vilja betona att vi har gemensamma uppgifter som vi kan ta itu med relativt omgående, som problemen med flyktingar i Serbien (Serbien har omkring 750 000 flyktingar på sitt territorium), miljöproblem (vissa går så långt tillbaka som 1990-talet) och driften av farleder för handelstrafik på Donau (vi har en tvärpolitisk arbetsgrupp i Europaparlamentet som sysslar med Donau). Vi skulle också vilja att man strävade efter att hjälpa Serbien med en djärv reformering av rättsväsendet och i kampen mot organiserad brottslighet.

  Nikolaos Salavrakos , för EFD-gruppen. – (EL) Fru talman! Jag anser att Jelko Kacins betänkande skapar en perfekt balans, och jag vill gratulera honom till detta. Serbiens framsteg i fråga om de reformer som krävs återspeglas i detta betänkande på ett realistiskt sätt. Så sent som i går gav Serbiens biträdande premiärminister en tillfredställande presentation av utvecklingen inför utskottet för utrikesfrågor.

Trots detta är samarbetet med Internationella brottmålsdomstolen, inbegripet överlämnandet av de sista brottslingarna som befinner sig på fri fot till Haag, en viktig återstående fråga, eftersom detta är ett grundläggande villkor för Serbiens framsteg mot anslutning.

Pressfrihet är ett av de största problemen som den serbiska regeringen måste lösa. Det får inte utövas politiska påtryckningar eller annat inflytande som minskar de serbiska journalisternas oberoende.

Ett annat problem som omger Serbien är det stora antalet flyktingar och internflyktingar som har bostadsproblem och är fattiga, samtidigt som arbetslösheten ligger på närmare 19 procent. Jag tycker att vi ska hjälpa Serbien, och vi får inte glömma att det här landet nyligen var i krig.

  Barry Madlener (NI). – (NL) Fru talman! Vi ska inte bara fokusera på att arrestera och ställa krigsförbrytaren Ratko Mladić inför rätta. Serbien har enorma problem med organiserad brottslighet. Ett antal talare har redan nämnt detta, och vi får inte underskatta dessa problem. Det stämmer att det har gjorts framsteg, men de är inte tillräckliga för att motsvara en godtagbar standard, inte på långa vägar.

En annan punkt är naturligtvis att Serbien är ett fattigt land, som alla dessa kandidatländer. Det är fattiga länder, och deras anslutning kommer att bli mycket kostsam för EU-medborgarna. Serbien är till och med mer korrupt än Rumänien och Bulgarien. Rumänien och Bulgarien skulle aldrig ha fått tillåtelse att ansluta sig till unionen. Detta kommer att leda till en stor mängd korruptionsproblem, och Serbien är ännu mer korrupt. Jag ser detta som ett särskilt besvärligt problem, och ett problem som man inte löser i en handvändning. Jag uppmanar er därför att inte underskatta det.

Dessutom kommer Serbiens potentiella anslutning, liksom undantaget från viseringskravet, att leda till mer emigration till Västeuropa, en emigration som inte kommer att gynna någon part.

  Adrian Severin (S&D). – (EN) Fru talman! Stabiliserings- och associeringsavtalet samt Serbiens europeiska integrering är viktiga för både Serbien och Europeiska unionen.

Jag skulle vilja belysa två punkter. För att förhandla om avtalet ordentligt och hantera integrationsprocessen på ett korrekt sätt bör EU börja med att fastställa och erkänna sina egna intressen. EU har ett olöst problem med Albanien, bristande geopolitisk samstämmighet på sin södra flank, och ett svart hål av organiserad brottslighet och korruption i Balkanområdet. Detta innebär att det i unionens kärna finns ett behov av en utvidgad, fungerande och sammanhängande marknad och bättre transportkorridorer i detta område. Inget av dessa problem kan lösas utan Serbiens hjälp.

För det andra måste vi försöka undvika att behandla Serbien som ett andraklassens EU-land och läxa upp det vid varje tillfälle som ges. Serbien har i sanning begått många synder, men det europeisk-atlantiska bidraget till de begångna synderna var också betydande. År 2011 är verkligen ett år av utmanande möjligheter för både Serbien och EU. Vi kommer inte att kunna vara situationen vuxna om vi inte lägger all narcissism åt sidan och behandlar Serbien som en jämlike.

Bara ett värdigt Serbien kan vara en pålitlig partner för en historisk förlikning på Balkan och en historisk återförening inom EU. Jelko Kacins betänkande utgör ett anmärkningsvärt bidrag i denna riktning.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag ansluter mig till de talare som har berömt och välkomnat betänkandet av min kollega Jelko Kacin, och jag instämmer helt i hans påpekande att Serbiens framtid ligger i Europeiska unionen och att Serbien kommer att bli en viktig aktör när det gäller att garantera säkerhet och stabilitet på västra Balkan.

Jag har gett mitt stöd till en strävan efter ett EU-medlemskap för länderna på västra Balkan under det senaste årtiondet, bland annat under min tid som vice ordförande för Balkandelegationen. Jag samarbetade nära med vår föredragande i kampen för viseringsfria resor, och det gladde mig när detta säkerställdes för bland annat Serbien för ett år sedan. Jag anser att detta verkligen är ett viktigt bidrag till kontakter mellan personer som också syftar till att utöka blickfältet och slutligen garantera säkerhet i ordets vidare mening.

Vissa av de utmaningar som Serbien står inför har redan nämnts. Jag skulle vilja lägga till något om utmaningen med den rättsliga reformen. I kommissionens lägesrapport från förra hösten framfördes oro om att återutnämningsförfaranden genomförs utan insyn, vilket äventyrar principen om rättsväsendets oberoende och ger en stor risk för politiskt inflytande. Detta är tydligen en nyckelfråga när det gäller rättsstatsprincipen.

När det gäller samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag talade Jelko Kacin i går kväll om för utskottet för utrikesfrågor att Serbien gör absolut allt i sin makt för att lokalisera och gripa de kvarvarande två åtalade individerna och överlämna dem till Haag, men Serge Brammertz, chefsåklagaren, sade i sitt tal till FN:s säkerhetsråd i september att Serbien måste överbrygga klyftan mellan landets bestämda åtagande och effektiviteten i verksamheten på plats. Vi ser inga resultat. Serbien måste inta en mer proaktiv inställning för att arrestera de brottslingar som befinner sig på fri fot, så jag befarar att det finns en klyfta mellan retoriken och verkligheten, och denna klyfta absolut måste överbryggas.

  Franziska Katharina Brantner (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Även vi förespråkar västra Balkans, och naturligtvis även Serbiens, anslutning till Europeiska unionen. Varje land är givetvis åtskilt, men regionen är internt förbunden, och åtgärder som vidtas av vart och ett av länderna i regionen påverkar processens resultat på ett avgörande sätt.

Mot denna bakgrund skulle jag åter vilja påpeka att för oss kan Serbiens anslutningsprocess inte fortgå utan ett definitivt klartecken från Internationella brottmålsdomstolen, och, som min kollega just sade, ett mer proaktivt och framför allt mer effektivt samarbete med domstolen på plats.

Det har också skett en positiv utveckling. Denna utveckling omfattade antagandet av lagen om jämställdhet mellan könen, som vi är mycket nöjda med. Det som vi vill se nu är att genomförandet verkligen sker snabbt, och vi uppmanar kommissionen att tillgängliggöra pengar för att stödja denna process. Om denna region vill växa samman behöver vi också fler kollektivtrafikalternativ i och genom regionen igen. Även i detta avseende uppmanar jag kommissionen att tillhandahålla mer stöd och finansiera detta område med hjälp av instrumentet för stöd inför anslutningen, eftersom vi är övertygade om att det som krävs är kontakt mellan folk och inte bara mellan ledare. Detta främjas i mycket hög grad om det blir enklare för människor i regionen att förflytta sig.

Rörlighet är också en fråga som jag kort skulle vilja nämna innan jag avslutar, särskilt med tanke på de registreringsskyltar till fordon som Belgrad fortsätter att utfärda för sju regioner i norra Kosovo. Vi uppmanar Belgrad att definitivt låta bli att utfärda dessa registreringsskyltar för Kosovo.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Fru talman! Serbien är ett europeiskt land. Serbien är en del av den europeiska historien. Serbien är en del av den europeiska kulturen. Serbien är inte bara en del av Europas geografi. Serbien måste därför vara en del av Europas politiska karta, så låt oss inte söka efter svepskäl för att förlänga Serbiens väg mot EU. Jag har intrycket av att EU ibland har avspisat landet, och att Serbien har behandlats annorlunda än vissa länder på Balkan. Denna ojämlikhet måste en gång för alla upphöra. Låt oss inte söka efter svepskäl – och jag betonar detta igen – som syftar till att förlänga Serbiens väg till EU. Den serbiska nationen har gjort tillräckligt och förtjänar en plats bland EU:s nationer så snart som möjligt.

  Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Fru talman! Nu drar den ekonomiska krisen i Serbien och på västra Balkan ihop sig. Denna ovissa situation medför en fara för en förnyad populistisk och nationalistisk känslovåg. Kommissionsledamot Štefan Füle, är det inte dags att vi upprättar en utvecklingsfond för västra Balkan i linje med Marshallplanen efter kriget?

Herr kommissionsledamot, jag har en andra fråga till dig. I går informerades jag av en initierad person om en potentiell ny grogrund i Serbien. Det gäller de radikala islamska styrkornas verksamhet i Sandžak. Ett namn som har cirkulerat i detta avseende är namnet på den regionala islamska ledaren, mufti Muamer Zukorlić. Vilken specifik information har kommissionen i detta ärende, och vilka motåtgärder tänker man vidta?

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Fru talman! Tiotusentals bulgarer lever i östra Serbien, i områdena runt Bosilegrad och Caribrod. De är en etnisk minoritet som blev kvar i Serbien efter första världskrigets slut.

Det skulle inte ligga alltför långt från sanningen att säga att de tillhör de fattigaste folken i Europa. Det handlar inte bara om att den serbiska regeringen har misslyckats med att göra något åt detta – som att göra investeringar, få igång ekonomin i regionen en aning, utan i november förra året, utan förklaringar och i strid med landets internationella åtaganden, hindrades en grupp bulgariska medborgare från att ge stöd till barnen i regionen som kom för att studera i Bulgarien.

Jag skulle vilja påminna företrädarna för den serbiska regeringen att fri rörlighet för personer och öppna gränser är grundläggande värderingar i Europeiska unionen. Och innan ni har lärt er och tillämpar detta finns det ingen plats för er här.

  Elmar Brok (PPE). – (DE) Fru talman, fru Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka Jelko Kacin för det som betänkande som han har lagt fram. Det innehåller en klar plädering för en ”ja”-röst.

För alla de frågor där vi fortsätter att kritisera Serbien, för alla de absoluta behov av interna reformprocesser, alla behov av samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty), för de frågor som rör kampen mot korruption, som är särskilt utbredd i Serbien med maffiaverksamhet som påverkar det ekonomiska livet, anser jag att kampen mot allt detta måste utkämpas under en flerårsperiod, och detta är ett villkor för att Serbien ska fortsätta på en inslagen europavänlig bana mot medlemskap i EU, vilket de fick ett bestämt löfte om i Thessaloniki. Vi måste hålla detta löfte.

Men jag skulle också vilja säga att det är nödvändigt att samarbeta med Serbien. Det räcker att se på regionens historia för att inse att en bestående fredlig utveckling bara kan uppstå om Serbien är med ombord och att vi därför måste se Serbien både som ett land som ansöker om framtida medlemskap i EU och som en viktig strategisk partner i hela regionens känsliga utveckling, och att vi, av denna anledning, borde vara en källa till uppmuntran och inte behandla Serbien sämre än stater som är EU-medlemmar eller som har kommit långt på vägen mot anslutning av något historiskt skäl, må de vara kort- eller långsiktiga. Med tanke på hur modigt president Boris Tadić har kämpat för en europeisk inriktning och hur hårt ansatt han är i Serbien är det absolut nödvändigt att vi stöder dessa politiska krafter och uppmuntrar dem, så att de lyckas visa sin befolkning att vägen mot Europa, i stället för en nationalistisk väg, är rätt väg för folket också.

Av denna anledning skulle jag vilja uppmana alla, och särskilt medlemsstaterna, att snabbt gå vidare med ratificeringsprocessen, och på detta sätt sända en signal om att de steg som Serbien tar mot Europa måste stödjas, så att vi kan skapa trygghet i regionen på lång sikt.

  Hannes Swoboda (S&D). – (DE) Fru talman! Jag var i Kroatien för några dagar sedan och aldrig har så mycket sagts om Serbien som under de senaste dagarna, särskilt i positiv mening och just på grund av det som Elmar Brok sade – de modiga åtgärder som Boris Tadić har vidtagit tillsammans med president Ivo Josipović – och jag är också medveten om att biträdande premiärminister Božidar Đelić är starkt engagerad i detta avseende – är viktiga steg mot EU. Det finns element av ett regionalt samarbete, men ett regionalt samarbete av stor politisk och humanitär betydelse. Det är därför mycket viktigt – och i detta avseende ställer jag mig helt bakom det som Elmar Brok och andra ledamöter har sagt – att vi uppmuntrar Serbien att fortsätta i denna riktning.

Detta gäller naturligtvis också förbindelserna med Bosnien och Hercegovina. Vi känner alla till att det är viktigt att Serbien deltar fullt och fast – och detsamma gäller Kroatien – för att detta land ska hålla samman och även genomföra lämpliga reformer. I detta avseende är Serbien verkligen modigt, och det är absolut nödvändigt med regionalt samarbete.

Ett kritiskt inslag som jag likväl skulle vilja ta upp är samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty). Jag hade givetvis bjudit in Serge Brammertz för att delta i utrikesutskottets arbetsgrupp som jag är ordförande för. Vi är inte helt nöjda när det gäller detta område – mer kan göras. Våra initiativ i detta avseende har inte varit riktigt tillfredställande. Jag skulle därför vilja uppmana alla att utöva påtryckningar för att detta ska ske.

Som Maria Eleni Koppa redan har sagt är detta inte bara en fråga för EU. Serbien måste också arbeta med dessa frågor för Serbien självt. I likhet med den ursäkt som har framförts i Vukovar, som otvivelaktigt kommer att läggas till landets historia, måste också kampen mot de individer som har begått grova brott fortsätta.

  Anna Ibrisagic (PPE). - Fru talman! Det går inte att undgå att märka att Serbien under den senaste tiden har gjort stora framsteg. Låt mig nämna några: en framgångsrikt avslutad visumliberaliseringsprocess, det regionala samarbetet på både trafik- och energiområdet, en politisk vilja att bidra till försoningsprocessen i regionen, och ett nytt politiskt ledarskap, ytterst synligt i president Boris http://en.wikipedia.org/wiki/Boris_Tadi%C4%87" \o "Boris Tadiæ" besök i både Srebrenica och Vukovar.

Alla dessa saker visar inte bara enskilda personers goda ledarskap och Serbiens stora vilja att ta ett steg närmare EU-medlemskap, utan också serbernas beslut att välja just ett sådant ledarskap.

Därför gläds vi åt att även stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien nu är klart och att vi skickar tydliga signaler till Serbien om att vi ser resultaten av landets ansträngningar och att Serbien har en plats i EU-familjen.

Det är klart att många utmaningar kvarstår: kampen mot den organiserade brottsligheten, fortsatta juridiska reformer och en lösning på minoritetsfrågorna. De flesta av dessa problem är dock inte unika för Serbien, utan delas även av övriga Balkanländer.

En fråga som dock är ganska unik och som måste nämnas i sammanhanget är samarbetet med Haagtribunalen. Den politiska viljan hos Serbiens regering finns. Medvetenheten om att det är nödvändigt att fullfölja samarbetet med tribunalen finns också. Låt oss nu hoppas att Ratko Mladić snart återfinns i Haag.

  María Muñiz De Urquiza (S&D). – (ES) Fru talman! Jag har en minut på mig för att framhålla hur viktigt det är att vi fullbordar EU:s sammansättning med Serbiens medlemskap. Jag hoppas att det kan bekräftas i år på grundval av de stora framsteg som landet har gjort. Dessa framsteg har erkänts av rådet genom dess beslut att gå vidare med anslutningsprocessen och av parlamentet genom Jelko Kacins betänkande. Jag vill förövrigt gratulera honom till detta.

På denna minut måste jag också påpeka att de olika ståndpunkterna om Kosovo inom Europeiska unionen har uppmuntrat Serbien att göra ett tydligt åtagande gentemot Europa. Detta är grundläggande för att befästa fred och demokrati på Balkan och för att nå en konstruktiv strategi för regional integrering, något som åskådliggjordes vid mötet på hög nivå i Sarajevo som hölls den 2 juni under det spanska ordförandeskapet.

Jag hoppas att Serbien får EU:s fulla stöd för att genomföra de reformer av rättväsendet som krävs samt i kampen mot korruption och dialogen mellan regionerna.

  Eduard Kukan (PPE). – (EN) Fru talman! Serbiens starka beslutsamhet och betydande framsteg i integreringsprocessen gläder mig. Ingåendet av stabiliserings- och associeringsavtalet (SAA) och dess tillämpning är nästa viktiga steg på denna väg.

Den serbiska regeringen ska ha beröm för de åtgärder som har vidtagits för att nå detta skede. Jag är säker på att SAA kommer att ge landet konkreta ekonomiska fördelar och handelsfördelar på områden som miljö, energi, transport med flera. Tretton länder har hittills ratificerat avtalet. Jag hoppas att Europaparlamentets ratifikation kommer att uppmuntra resterande länder att fullborda förfarandet inom kort.

Både Serbien och EU har dock ytterligare utmaningar framför sig. Serbien måste åta sig att fullt ut samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien när det gäller att dra de återstående krigsförbrytarna inför rätta. Det finns också ett akut behov av att kampen mot korruption och organiserad brottslighet utvecklas, samt ytterligare reformer inom den rättsliga sektorn och offentlig förvaltning. På samma sätt måste det serbiska parlamentet överge bruket av blanka mandat och den godtyckliga fördelningen av parlamentsplatser.

Slutligen kommer dialogen mellan Serbien och Kosovo att hamna på rätt spår, hoppas jag, och garantera att framtidsutsikterna för vanliga människor förbättras. Europaparlamentet har alltid varit en stark anhängare av västra Balkans integrering. Serbien är en central del av detta med detta åtagande …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Emine Bozkurt (S&D). – (NL) Fru talman! Detta är en viktig tidpunkt för stabiliteten på Balkan. Serbien har tydligt visat att landet har valt att arbeta mot en europeisk framtid, men det måste arbeta hårt för att nå dit. Det finns ett antal stötestenar på vägen mot ett möjligt EU-medlemskap. Utöver det har de två sista misstänka, Goran Hadžić och Ratko Mladić, som Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien söker, ännu inte arresterats. Tyvärr har Serbien misslyckats med att övertyga världssamfundet om att landet gör allt det kan för att hitta dessa brottslingar, något som tydligt framgår av chefsåklagare Serge Brammertz’ rapport.

Enligt Serge Brammertz’ mening har den serbiska regeringen, i stället för att göra sitt yttersta för att arrestera de misstänkta, i själva verket enbart gjort minsta möjliga som krävs av den. Det som vi behöver är ett tydligt och enat budskap från den serbiska regeringen. På samma sätt är det viktigt att kommissionen är beredd att utöva mycket större påtryckningar. Det är också viktigt att kvinnors och homosexuellas rättigheter står kvar överst på Serbiens dagordning. Jag förväntar mig att Serbien ska göra allt i sin makt för att godkänna ett insynsvänligt förfarande.

  Kinga Gál (PPE). - (HU) Fru talman, fru Győri, herr kommissionsledamot! För det första förtjänar både föredraganden och skuggföredraganden gratulationer för de lämpliga kompromisser som de har kommit fram till i denna text och för att ha utarbetat ett bra betänkande. Förra året gjorde Serbien stora framsteg mot en integrering i många avseenden, något som man också uppmärksammar i betänkandet, och jag skulle därför bara vilja ta upp några få punkter.

En av dessa är frågan om viseringsfria resor, som de serbiska myndigheterna borde ta på stort allvar, och i framtiden borde de göra sitt yttersta för att råda sina medborgare att inte missbruka denna möjlighet, eftersom ungdomars framtida tillgång till europeiska möjligheter annars kommer att försämras, för denna viseringsliberalisering – som vi alltid har gett vårt stöd till – handlar just om att förena de unga generationerna och minska skillnaden gentemot EU, och detta får inte äventyras. Samtidigt måste Serbien omedelbart göra framsteg när det gäller samarbetet med den internationella tribunalen och skapa resultat i förhandlingarna med Kosovo.

Men det som jag skulle vilja betona är frågan om minoriteters rättigheter, som förtecknas i Köpenhamnskriterierna. Det gläder mig att man i betänkandet har uppmärksammat dessa frågor i god tid, för Serbien måste fortsätta att vidta åtgärder på detta område: lagarna om Vojvodinas status och om nationella råd måste tillämpas i praktiken på ett sätt som gör det möjligt att de får verkan i verkligheten. Europeiska unionen måste dock dra lärdom från anslutningarna 2004 och 2007 att dessa …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Fru talman! Det beslut som rådet har fattat för att inleda förfarandet för att ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att uppmuntra Serbien att fortsätta sin reformering i syfte att uppfylla Köpenhamnskriterierna. Ikraftträdandet av detta avtal kommer att skapa handel mellan EU och Serbien och ge verkliga utsikter till EU-medlemskap.

Hittills har betydande framsteg gjorts, särskilt i fråga om samarbetet med Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex Kosovo), på områdena reformering av rättssystemet och i kampen mot korruption. Samtidigt anser jag att en vägran att erkänna Kosovos oberoende inte får stå i vägen för Serbiens euroatlantiska strävan. Framför allt har den serbiska regeringen visat att den är redo att delta i en ny dialog med Kosovo under EU:s beskydd.

Jag skulle också vilja nämna den centrala roll som Serbien spelade när det gällde att trygga freden på Balkan. I detta avseende anser jag att det är av största vikt att fortsätta en politik med öppna dörrar mot alla länder på västra Balkan. Rumänien har gett sitt oförbehållsamma stöd till regionens utvidgning mot EU och Nato, med ett särskilt omnämnande av Serbien.

Jag ska avsluta med att betona att landets ansträngningar och strävan måste erkännas av EU-länderna och samtidigt uppmuntras. Det är vår plikt att stödja våra partner på Balkan och följa dem längs den euroatlantiska väg som de redan har slagit in på.

  Andrey Kovatchev (PPE). – (BG) Fru talman, fru Győri, herr kommissionsledamot! Först av allt skulle jag vilja tacka föredraganden Jelko Kacin för det fina arbete som detta betänkande utgör. Serbiens och västra Balkans framtid ligger i Europeiska unionen. Jag är övertygad om att de historiska misstag och orättvisor som drabbade Balkan under förra århundradet enbart kan övervinnas genom europeisk integrering.

Vårt gemensamma mål är att ändra de aktuella gränserna från skiljelinjer till förenande band. Det ska inte ha betydelse om medborgarna bor på den ena eller andra sidan en gräns, oavsett deras etnicitet: oavsett om de är i Niš eller i Kalotina, i Caribrod eller i Sofia, i Priština eller i Leskovac, europeisk integrering är den enda vägen mot stabilitet, säkerhet och välfärd, för de serbiska medborgarna och för deras grannar.

Jelko Kacins betänkande innehåller synpunkter på det som har uppnåtts och det som fortfarande måste göras i Serbien. Serbien har vårt stöd på sin väg mot integrering, och kommer att ha det fortsättningsvis. Men vi östeuropéer kan ge våra serbiska vänner vissa goda råd för att hindra dem från att upprepa våra misstag.

Ett sådant råd skulle vara att öppna akterna från det repressiva kommunistsystemet i Jugoslavien. I Bulgarien har vi en bitter erfarenhet av vad ett fördröjt öppnande av arkiven medför. Den tidigare underrättelsetjänsten är nära knuten till korruption och organiserad brottslighet i regionen. Jag gratulerar Serbien till dess försök att begränsa kommuniststrukturernas inflytande på regeringen. Ett demokratiskt lands framtid ska inte kontrolleras av dess totalitära förflutna.

Vi östeuropéer är fullt medvetna om de tidigare kommunisternas manipulering. De gör allt i sin makt för att framställa sin verksamhet som ett skydd av nationens intressen. Låt er inte luras. Det enda som engagerar dem är saker som ligger i deras egna intressen.

Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar också framtiden. Ett öppnande av den kommunistiska underrättelsetjänstens arkiv kommer att ge EU en tydlig signal om att Serbien vill bryta med den regim som utestängde landet från Europa under årtionden. Medborgarna i f.d. Jugoslavien har rätt att känna till sin historia som var nutid för inte så länge sedan.

Jag önskar Serbien lycka till på sin väg mot europeisk integrering, som vi stöder. Vi ser fram emot att ha landet i den demokratiska EU-familjen.

  Georgios Koumoutsakos (PPE). – (EL) Fru talman! Jag vill inleda med att tacka föredraganden för hans utmärkta arbete och för den text om Serbien som han har lagt fram. Undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien är en mycket viktig utveckling för både Serbien och Europeiska unionen. Nu är nästa steg, nästa viktiga steg, att Serbien får status som kandidatland. Jag anser att vi bör besluta om detta i december nästa år. Vi får inte glömma att 2011 är året före val för Serbien, med parlamentsval och lokala val i mars 2012.

De av oss som hade möjlighet att lyssna till biträdande premiärminister Božidar Đelić i utskottet för utrikesfrågor i går såg Serbiens engagemang och beslutsamhet att göra allt i sin makt för att uppfylla de europeiska kriterierna och förutsättningarna. Vi hörde också Serbiens och den serbiska regeringens positiva och konstruktiva ståndpunkt om en grundläggande dialog med Priština. Vi måste ge Serbien uppmuntran.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Fru talman! Med tanke på rådets slutsatser om de framsteg som Serbien har gjort på reformeringsområdet bör vi gratulera landet, men tyvärr finns det några ärenden som oroar oss. Efterhand som Serbien närmar sig Europeiska unionen måste en enorm insats göras på vissa områden, särskilt i fråga om förbättringar av affärsklimatet i Serbien. Litauiska investerares erfarenheter väcker rimliga frågor om affärsmiljön och skyddet av investeringar i Serbien. Den serbiska regeringen anklagade litauiska företag, som hade investerat 34 miljoner euro, för försummelse och, i strid med avtalet mellan Serbien och Litauen där investeringsfrämjande och ömsesidigt skydd föreskrevs, sades privatiseringskontraktet upp. Serbien måste hitta lämpliga verktyg för att garantera öppenhet, en förutsägbar affärsmiljö och ta itu med byråkratiska begränsningar, rättsosäkerhet och liknande frågor. Det säger sig självt att vi stöder Serbiens mål att integrera landet i EU och hoppas att Serbien kommer att ta itu med problemen.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). - (HU) Fru talman, fru Győri, kommissionsledamot Füle! Vi avslutar inte bara en process, utan jag hoppas att vi också kommer att vara i stånd att inleda anslutningsförhandlingar i år, med tanke på att Serbien har gjort ansenliga framsteg den senaste tiden. Jag skulle vilja nämna att chefsåklagare Serge Brammertz själv anser att samarbetet med den internationella tribunalen i Haag är oklanderligt. Detta var länge en känslig fråga. Detsamma gäller ett partnerskap med Nato, och det som jag anser vara särskilt viktigt i fallet med västra Balkan är Serbiens berömvärda minoritetspolitik som skulle kunna vara en förebild för många EU-medlemsstater, eftersom det omfattande kulturella oberoende som man ger uttryck för i den genuina verksamhet som bedrivs av olika nationella minoritetsråd garanterar minoriteternas fortsatta existens. Dessutom är framsteg i Kosovofrågan, som är en känslomässigt mycket komplicerad och komplex fråga, oerhört viktiga, men Serbien har slagit in på en mycket bra bana …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ivo Vajgl (ALDE). – (SL) Fru talman! Betänkandet av min kollega Jelko Kacin är lika realistiskt som uppmuntrande.

Serbiens fullständiga integrering i EU ligger i den europeiska stabilitetens och säkerhetens intresse. Dess integrering kommer också att innebära en eliminering, eller ett stort steg mot elimineringen av gråzonen i sydöstra Europa.

Jag stöder Serbien och dess strategiska mål, som vicepresident Božidar Đelić har informerat oss om.

Serbien har lösningen i sin hand, och Serbien måste uppfylla kraven. Detta kan också vara ett tillfälle att sända ut budskapet till den serbiska allmänheten att general Ratko Mladić borde vara en orsak till skam, inte stolthet för det serbiska folket.

Jag skulle vilja betona att jag välkomnar alla de åtgärder som den serbiska regeringen och den serbiska allmänheten har vidtagit som syftar till att bygga ett gott grannskap. Samtidigt måste jag påpeka att gränsen är en av de centrala frågorna när det kommer till grannförbindelser.

  Ulrike Lunacek (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Även jag skulle vilja uttrycka mitt stöd för Serbiens anslutning till Europeiska unionen och idén att det serbiska folket har en framtid i ett gemensamt Europa, precis som västra Balkan som helhet har en framtid där. Personligen vill jag också ge stabiliserings- och associeringsavtalet grönt ljus, även om jag samtidigt anser mig tvungen att påpeka att Serbiens samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) fortfarande inte är vad det borde vara. Även jag hoppas att en majoritet i kammaren kommer att rösta för vårt ändringsförslag och att Serge Brammertz’ ord kommer att fortsätta att gälla i framtiden.

Jag skulle vilja tacka Jelko Kacin för hans betänkande och för hans, på sina ställen, mycket positiva redovisning av de framsteg som har gjorts i Serbien och samtidigt av de delar som fortfarande är oroande.

Jag kommer nu att gå över till förbindelserna med Republiken Kosovo. Som parlamentets föredragande för Kosovo vädjar jag till den serbiska administrationen. Jag lyssnade mycket noga till det som biträdande premiärminister Božidar Đelić hade att säga i går när han meddelade att villigheten att ingå detta historiska avtal finns, men att det också tydligt måste framhållas att dialogen mellan Republiken Serbien och Republiken Kosovo …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! Jag skulle vilja börja med att uttrycka mitt stöd för ett ingående av ett associeringsavtal med Serbien.

Serbien var, och fortsätter att vara, ett inflytelserikt land på Balkan. Men medborgarna i detta land har betalat för sina politiska ledares misstag i många långa år. Dessa ledare drog in landet i en svår politisk situation med sina riskfyllda beslut. Om vi vill skapa långsiktig stabilitet i den politiska situationen på Balkan måste vi emellertid upprätta öppna och korrekta förbindelser med alla länder i regionen.

Serbien måste därför vara en lika seriös partner för oss som de andra stabila länderna i regionen är, för att vi, i en öppen dialog och genom gott samarbete, ska hjälpa landets invånare att integreras så snart som möjligt och även eventuellt träda in i gemenskapen av fria, demokratiska EU-länder.

  Krisztina Morvai (NI). - (HU) Fru talman! För mig som ungrare är det ett stort nöje att Ungern innehar ordförandeskapet, och jag önskar rådet all lycka. Trots detta gav detta tal om Serbiens anslutning till EU en svag känsla av sorgsenhet och en känsla av att något saknas. Detta berodde på att det sällsynt grymma människorättsbrott som begicks mot ungrarna i Vojvodina inte nämndes, och jag skulle vilja fråga om det ungerska ordförandeskapet eller kommissionen känner till rapporterna från mänskorättsorganisationer och observatörer, för det första fallet med de unga männen i Temerin. Fallet med de unga männen i Temerin är ett exempel på ett upprörande brott mot de mänskliga rättigheterna där fem unga män dömdes till en överdrivet sträng dom på totalt 61 år i fängelse för ett barslagsmål, en dom som de måste avtjäna under tredjevärldens förhållanden, torterade och utsatta för inhuman och grym behandling. Detta förvärras av det faktum att de grövsta brott som begåtts mot ungrare samtidigt inte utreds. Känner ni till …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Fru talman! I strid med åsikten hos förespråkarna för EU som ser allt i rosenrött är anslutning till unionen inte i sig tillräcklig för att lösa alla konflikter i ett slag. Särskilt i fallet med ansökarstaten Turkiet kan man se att EU utövar dubbelmoral. Serbien är, när allt kommer omkring, berett att delta i samtal med Kosovo, även om EU:s inställning är uppenbart inkonsekvent: i Bosnien ska åtskilliga etniska grupper sammantvingas i en multikulturell stat medan det i Kosovo anses legitimt för en enda etnisk grupp att bryta sig ut från en stat.

Serbien har inte bara uttryckt sin vilja att samtala med Kosovo; landet har också bett om ursäkt för folkmordet i Srebrenica. Trots detta fortsätter man att anklaga Belgrad för att misslyckas med att samarbeta ordentligt med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag. Brotten mot mänskliga rättigheter i Turkiet å andra sidan, där man bestraffas för att helt enkelt diskutera det armeniska folkmordet, är tydligen något som vi kan överse med.

Anklagelsen mot Kosovos premiärminister Hashim Thaçi för handel med människliga organ visar också att krigsbrott inte kan betraktas ensidigt. Dessa anklagelser måste redas ut fullständigt. För EU-medlemskap är det mycket viktigt att Serbien och Kosovo först löser sin tvist.

  Victor Boştinaru (S&D). – (EN) Fru talman! Stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien innebär att Serbien har tagit ytterligare ett viktigt steg i integreringsprocessen mot EU. Vi talar om ett land vars framsteg under de senaste åren redan har varit imponerande, och jag anser att en ytterligare politisk och ekonomisk integrering på grundval av stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att ge Serbien den slutgiltiga knuff framåt som landet behöver på vägen mot EU.

Med tanke på Serbiens viktiga roll på västra Balkan kommer avtalet att påverka både Serbien och EU positivt, men också regionen som helhet kommer att gynnas genom förstärkt säkerhet, stabilitet och utveckling. Det kommer också att skapa en stabil grund för utvidgningsprocessen på västra Balkan.

Jag hoppas att processen med stabiliserings- och associeringsavtalet kan avslutas så snart som möjligt, efter att man har fått grönt ljus från Europaparlamentet. Jag uppmanar därför medlemsstaterna att se till att ratificeringsprocessen genomförs så smidigt och snart som möjligt.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Fru talman! Samarbete med våra europeiska grannar är ett viktigt inslag i EU:s politik. Serbien är, i likhet med alla länder på Balkan, ett mycket speciellt fall. På grund av Jugoslaviens upplösning på 1990-talet och de krig som utkämpades där brottas dessa länder med ekonomiska och politiska problem än i dag. Europeiska unionens uppgift är att stödja dessa länder och hjälpa dem. Av historien har vi lärt oss att den politiska situationen i regionen påverkar hela kontinenten, och att vi alla känner av dessa följer under lång tid.

I viss mån bär EU ansvar för de inträffade händelserna. Av denna anledning har vi en allt större moralisk plikt gentemot dessa länder, och de avtal som vi diskuterar i dag – samarbete på alla områden och åtgärder för att underlätta för medborgarna i dessa länder – är nödvändiga, inte minst för att undvika att historien upprepar sig.

  Zoran Thaler (S&D). – (SL) Fru talman! I dag har det åter bevisats att ett demokratiskt och europeiskt Serbien har många allierade i Europeiska unionen.

Det är ett faktum att ett demokratiskt och europavänligt Serbien har möjlighet att gottgöra en 20 år lång försening av utvecklingen av demokrati, ekonomi och medborgarnas levnadskvalitet.

Serbiens demokratiska regering och president Boris Tadić förtjänar vårt stöd. Serbien är nyckeln till stabilitet på Balkan. Ett modernt, europeiskt Serbien bär ett stort ansvar här.

Landet ansvarar för det första för att säkerställa en stabil, europeisk, fredlig och bättre framtid för sina grannar Bosnien och Hercegovina och för det andra för att nå en historisk kompromiss med den närbelägna albanska nationen.

Båda dessa inriktningar är den sittande serbiska regeringens mål, så låt oss samarbeta med den och stödja dess mål.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Fru talman! Kommissionsledamot Štefan Füle sade att det är helt upp till Serbien att göra rätt val. Detta är utan tvivel fallet, men samtidigt måste vi vara medvetna om att denna process bör stärkas, och de nya medlemsstaterna känner till detta. Serbien gjorde rätt val när man undertecknade stabiliserings- och associeringsavtalet. Landet åtog sig att genomföra en rad obestridligen svåra reformer. Från Europaparlamentets sida måste vi stärka dessa reformer, för det är inte bara regeringen utan framför allt samhället som måste göra det rätta europeiska valet. När jag var observatör vid den konstitutionella folkomröstningen sade jag till serberna, och jag sade till mina europeiska kolleger, ”se på Belgrad och dess folk, serberna – de är européer, och vi borde hjälpa dem på vägen till reformer”. Jag anser att allt som sker under processen för att ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet, liksom Europaparlamentets resolution, kan vara till stor hjälp för Serbien på denna väg.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för denna rika debatt som har visat parlamentets konstruktiva stöd för Serbiens europeiska integreringsprocess. Det stöd som parlamentet har gett processen att ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet är en viktig signal till Serbien, och den kommer att bidra till att intensifiera landets ansträngningar på dess väg mot EU.

Jag vill kort beröra några frågor som togs upp under debatten. Först skulle jag vilja vända mig till Bastiaan Belder när det gäller Sandžak. Jag skulle föredra att tala om en politisering av frågan om muslimsk representation i stället för en våg av radikal islamism. Mot denna bakgrund ser vi fram emot nästa val till det bosniska nationalrådet i april i år, som kan förväntas bli fredligt och som kommer att bidra till att främja dialog och undvika radikalisering.

På tal om utvecklingsfonden för vi en nära dialog med Serbien och andra länder på västra Balkan om hur instrumentet för stöd inför anslutningen ska användas på bästa sätt och göras mer effektivt. När det gäller stödet för teknisk utveckling är det föremål för eftertanke.

När det gäller Krisztina Morvais fråga vill jag säga att vi fäster särskild vikt vid de mänskliga rättigheterna och skyddet av minoriteters rättigheter. Jag kommer att skriva till henne och ta upp det konkreta fall som hon hänvisade till i sitt anförande.

Personligen är jag mycket uppmuntrad av Serbiens seriösa och konstruktiva inställning till det nuvarande stadiet i utvidgningsprocessen. I går talade vi om problem; i dag talar vi om att Serbien är på rätt väg för att ta itu med den viktiga frågan om rättslig reform till exempel. Detta är en bra grund för Serbien att till fullo kunna utnyttja den integreringspotential som året 2011 erbjuder.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack för denna utmärkta debatt. Det har gjorts utmärkta iakttagelser om ett utmärkt betänkande, och det faktum att majoriteten av frågorna som tagits upp här innefattas i betänkandet visar, enligt min mening, på betänkandets förträfflighet. Jag anser alltså att det är en utomordentlig grund för diskussion.

Ni har alla bekräftat att detta inte handlar om en fullbordad process, utan i stället om en början. Efter denna början tror jag att alla de frågor som även ni har tagit upp i debatten kommer att diskuteras. Det har gjorts stora framsteg, och det är därför som vi har nått så långt som vi gjort i processen, och det finns fortfarande mycket kvar att göra. Ni har själva tagit upp många viktiga frågor, som fördjupad demokrati, flyktingar, utveckling av en affärsmiljö, problem som hör samman med viseringsfritt resande och situationen för minoriteter.

Vi har hört att minoritetspolitiken i Serbien har utvecklats i betydande omfattning, som Csaba Sándor Tabajdi också framhöll, men samtidigt gäller Köpenhamnskriterierna, och kommissionen har uppmärksammat detta. Det är en viktig pekpinne för oss, och vi kommer att bevaka detta noggrant i varje insats och varje bedömning som vi gör.

Det har också sagts att situationen är bräcklig. Jag instämmer helt i det, och det är därför som det är särskilt viktigt att vi uppmuntrar Serbien att fortsätta på denna väg. Elmar Brok och Hannes Swoboda påpekade också detta. Jag anser att det viktigaste, som Norica Nicolai också nämnde, är att Serbien har fattat detta beslut av egen vilja. Serbien är intresserat av Europeiska unionen och ett EU-medlemskap, och vi kommer att bidra till denna process på alla tänkbara sätt. Jag betraktar det faktum att de har valt denna väg av egen vilja som en garanti för att Serbien kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder. Jag är övertygad om att parlamentet kommer att ge sitt samtyckte till stabiliserings- och associeringsavtalet efter denna heltäckande debatt.

  Jelko Kacin, föredragande. – (SL) Fru talman! Dagens rika debatt är det bästa exemplet på ett livligt intresse och stöd för Serbien här i Europaparlamentet och i andra EU-institutioner.

Bland alla de utmaningar som landet ärvde från krigen på 1990-talet befinner sig nu Serbien huvudsakligen i processen att fastställa grunderna för rättsstatsprincipen.

Den rättsliga reformen, som inleddes 2009, är fortfarande ofullständig i många aspekter, men detta kräver systematisk korrigering.

Rättsstatsprincipen är den viktigaste punkten i Köpenhamnskriterierna. Serbien måste säkerställa oberoende, duglighet och effektivitet hos sina rättsinstanser för att garantera rättssäkerhet och ekonomisk utveckling.

Vi välkomnar de ansträngningar som Belgrad nyligen gjort för att begripa dessa utmaningar. Återlämnande, det vill säga att lämna igen konfiskerad egendom och skydda privat egendom, är en del av detta.

Jag ser fram emot att talmannen för Serbiens nationalförsamling kommer hit. Denne ska besöka Europaparlamentet redan denna månad. Vi måste stärka det serbiska parlamentets och alla dess ledamöters roll och ansvar.

Vi måste också bli bättre på att dra till oss den serbiska oppositionen, som måste ta på sig mer ansvar och se till att Serbiens integreringsprocess blir framgångsrik.

Framläggandet av den serbiska regeringens svar på kommissionens frågeformulär, som premiärminister Mirko Cvetković kommer att överlämna till kommissionsledamot Štefan Füle denna månad, är ett historiskt steg för den serbiska staten och för alla dess medborgare.

Jag tror att detta steg kommer att bli mycket betydelsefullt och framgångsrikt, och det är därför som jag också önskar det ungerska ordförandeskapet all framgång med att främja europavänliga krafter i Serbien.

Jag vet att den serbiska regeringens kontor för europeisk integrering, som leds av Milica Delević, gör ett utmärkt arbete, och samarbetet kommer därför att gå smidigt.

Dessutom är det faktum att Božidar Božo Đelić närvarar här i dag, Serbiens biträdande premiärminister och minister med ansvar för vetenskap, ett tecken på det stora intresset från den serbiska regeringens sida för vårt arbete och för Serbiens framtid i EU.

Avslutningsvis skulle jag vilja låta er ta del av en tanke.

För mindre än tre år sedan befann sig Serbien på gränsen till självpålagd isolering. I dag har faran bedarrat, och Serbien tar bestämda steg på vägen mot EU. Hur fort Serbien kommer att utvecklas beror enbart på landet självt.

Med denna resolution uppmuntrar vi Serbien på denna historiska väg, och vi sänder ett tydligt budskap till Serbien att vi uppskattar landets framgångar och erkänner alla de utmaningar som det står inför.

  Talmannen. – Den gemensamma debatten är härmed avslutad.

Ett resolutionsförslag för att avsluta debatten har lagts fram av utrikesutskottet. Omröstningen om detta kommer att äga rum i morgon kl. 12.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Jag välkomnar och stöder alla åtgärder som leder till en snabb integrering av Serbien i EU, eftersom en majoritet av serberna vill se denna integrering. Men samtidigt skulle jag vilja påstå att de flesta brister som serberna klandras för i Europaparlamentets resolutionsförslag kan sägas bottna i vissa EU-länders destruktiva engagemang på Balkan under tidigare år och Natos direkta anfall mot Serbien. Vi bör underlätta Serbiens inträde i EU, eftersom medlemskap inte är en belöning för landet, utan en möjlighet för EU att bidra till att lösa många av de problem som det faktiskt orsakar, direkt eller indirekt. Jag skulle vilja fästa brådskande uppmärksamhet på behovet av en mycket försiktig och balanserad strategi för etniska minoriteter i Serbien. I Europaparlamentets förslag till resolution talar man om att ”lösa frågan med den albanska minoriteten” i Serbien och om att respektera dess ”rätt till regionalt oberoende”. Om problemen med minoriteter ska ”lösas” genom upprättandet av en gemensam lagstiftning som ger dem särskilda rättigheter kommer det att bli en ”lösning” med katastrofala följder för den berörda staten, och detta gäller inte bara Serbien. Det enda sättet att garantera rättigheter för minoriteter är att konsekvent främja och försvara individuella mänskliga rättigheter.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Ungern ratificerade stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien den 16 november 2010. Ungern, som vid den tidpunkten förberedde sig för att ta över rådets ordförandeskap, lärde sig inte av sina historiska misstag, när det kunde ha villkorat Rumäniens anslutning med regionalt oberoende för de inhemska ungerska minoriteterna i Transsylvanien. Följderna av detta förlorade tillfälle märks än i dag: ungerska kyrkogårdar skändas. Det pågår ett tyst folkmord på ungrare i Transsylvanien. Genom stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien måste Europeiska unionen och det ungerska utrikesministeriet stärka skyddet av minoriteter. Det finns ett stort tryck på EU att visa kandidatländerna att anslutningen till EU är ett nåbart mål om man ingår och påskyndar associeringsavtal. Medan Jobbik stöder Kroatiens anslutning till exempel, för Kroatien är ett land som uppfyller kriterierna, motsätter det sig starkt ytterligare skyndsamma steg mot Serbien. Ett villkor för att anslutningsprocessen ska fortsätta måste vara ett fastställande av ett mycket omfattande självstyre för den inhemska ungerska minoritet som bor i Serbien, däribland fullständigt regionalt och kulturellt oberoende. Vi får inte heller avfärda idén att göra det möjligt för befolkningen i Vojvodina att uttrycka sin vilja när det gäller deras regionala status genom en folkomröstning, och därmed i viss mån mildra de outplånliga oförrätter som ungrare lidit vid Trianon.

(Sammanträdet avbröts kl. 10.25 och återupptogs kl. 10.30.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

6. Resultat av det belgiska ordförandeskapet (debatt)

  Talmannen. – Ärade kolleger! Jag vill välkomna premiärminister Yves Leterme. För sex månader sedan höll det belgiska ordförandeskapet sin presentation. Nu har vi fått en presentation av det belgiska ordförandeskapets resultat: lagstiftning, Europeiska utrikestjänsten, finansiell övervakning, medborgarinitiativet, budgeten – vi kommer att diskutera alla dessa punkter.

Även ordförande José Manuel Barroso, som närvarar här med oss, ska vara välkommen, liksom ni alla.

– Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden: Resultat av det belgiska ordförandeskapet.

  Yves Leterme, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr Barroso, ers excellenser, mina damer och herrar! Även om detta kan verka aningen olämpligt här i Europaparlamentets kammare skulle jag trots allt vilja börja mitt tal med att citera en nordamerikansk tänkare, Ralph Waldo Emerson, som sade, och jag citerar:

(EN) ”Gå inte dit stigen leder. Gå i stället där det inte är någon stig och lämna ett spår.”

(FR) Med andra ord: ”Gå inte dit stigen leder. Gå i stället där det inte är någon stig och lämna ett spår”.

Detta är exakt vad vi har gjort dessa senaste sex månader, tillsammans med er alla. Belgien, mitt land, uppmanades att ta på sig uppgiften som EU:s roterande ordförandeskap efter Lissabonfördragets ikraftträdande.

Det stämmer att vi inte beträdde för oss helt okänd mark, men det var ändock nödvändigt att upprätta kriterierna för EU:s nya funktion enligt det nya fördraget, med de nya institutioner som EU har utrustat sig med. Därför gjorde vi, troget den belgiska traditionen, mitt lands tradition, vårt yttersta för att få institutionerna att fungera optimalt i syfte att skapa rätt prejudikat.

Jag tycker mig kunna säga er att EU, som det strukturerades enligt Lissabonfördraget, i dag fungerar, och fungerar väl. Unionen har skaffat sig ett nytt instrument för att övervaka finanssektorn. Detta ska förhoppningsvis hindra att kriser, som den vi fortfarande kämpar med att frigöra oss ifrån, uppstår igen. Den ekonomiska styrningen har utvecklats. Överenskommelse har nåtts när det gäller 2011 års budget, och, viktigast av allt, på dessa sex månader ingicks närmare 40 avtal av lagstiftningskaraktär mellan parlamentet och rådet.

Vår beslutsamhet att respektera både andan och lydelsen i Lissabonfördraget var ett val för unionens framtid, en investering i ett ännu närmare samarbete. För att uppnå detta under ordförandeskapet följde vi två viktiga riktlinjer.

För det första ville vi inte driva på oss själva. I stället införlivade vi vårt program, det belgiska programmet med dess fem prioriteringar, i den europeiska dagordningen, i kommissionens program, i den kraft som alstrats av stats- och regeringschefer på rådsnivå, i programmet för trojkan med våra spanska och ungerska kolleger.

(NL) För det andra: På samma sätt som vi inte ville påtvinga någon en belgisk dagordning uttalande vi oss för ett, vad jag skulle vilja kalla, ordförandeskap som är öppet för alla. Vi försökte i själva verket att samarbeta så nära som möjligt med alla EU-institutioner, respektera andan och lydelsen i Lissabonfördraget och enbart spela rollen som kontaktperson och inget mer.

Vi samarbetade med alla parter, självklart med parlamentet och kommissionen, men även med Europeiska rådets nya ständiga ordförande, den höga representanten och givetvis med medlemsstaterna, men jag anser mig kunna påstå att vi, under hela vår ämbetsperiod, fäste särskild vikt vid att samarbeta konstruktivt med parlamentet, vars befogenheter har stärkts påtagligt enligt de nya reglerna, och göra det med ett öppet sinne.

Det skulle naturligtvis vara mer klädsamt med en viss blygsamhet i dag, men jag måste säga att tillsammans med er har vi sett till att denna metod blev framgångsrik. Dessutom är dagens union ett samspel mellan institutionerna och medlemsstaterna. Jag anser att denna metod har fungerat, och att den kan fortsätta fungera, för den var och är resultatinriktad, inte imageskapande. Detta gäller vårt ordförandeskap, men det gäller faktiskt också Europaparlamentet, även om det är något som ni måste bedöma.

I detta fall skulle jag trots allt, som talesman för den belgiska regeringen och mina kolleger som har skött det roterande ordförandeskapet, vilja uttrycka min uppskattning och tacksamhet för ert samarbete. Jag tror att jag vågar påstå att de flesta av de avtal som vi har ingått till syvende och sist antogs med en mycket bred majoritet. Detta bevisar att våra debatter håller en hög kvalitet – och detta borde lugna EU-medborgarna – och det bevisar att ni har prioriterat det som gynnar EU genom att placera det högt ovan nationella intressen.

Men nu är dessa sex månader över. Vi kan naturligtvis inte älta det förflutna. Under de kommande månaderna och åren kommer vi faktiskt att ha mer att göra än någonsin, för vår union, vårt samhälle, står inför utomordentligt stora utmaningar. Jag skulle nu kort vilja nämna dem.

Den första utmaningen är givetvis att säkerställa en fortsättning av det som vi har inlett under de senaste sex månaderna, nämligen ekonomiskt styre. Sedan dessa sex månader inleddes har vi samarbetat för att vidta de åtgärder som krävs för att avvärja en kris i euroområdet. Men det räcker inte att motarbeta de symtom som hittills har visat sig. De hot som ett antal länder i euroområdet har ställts inför har visat att en monetär union i själva verket inte kan fungera på egen hand utan en ekonomisk union, utan en ökad ekonomisk konvergens. Vi måste därför med beslutsamhet driva på längs vägen mot större ekonomisk sammanhållning, mer sammanhållning i medlemsstaternas skattemässiga, ekonomiska och sociala politik.

Ekonomisk styrning kräver också en rigorös övervakning av budget- och strukturpolitiken i unionens medlemsstater. Vi måste utnyttja den europeiska planeringsterminen till fullo, för den inrättades med detta syfte i åtanke. En återgång till en budgetdisciplin skulle inte bara vara ett icke-bindande mål. Det måste vara kontrollerbart och, om så krävs, genomförbart på EU-nivå. Detta handlar naturligtvis inte om disciplin för sakens skull. Sunda offentliga finanser är ett absolut måste om vi ska skapa en hållbar tillväxt igen, en trovärdig tillväxt som skapar arbetstillfällen för våra medborgare. Dessa arbetstillfällen är naturligtvis grundläggande för att underhålla vår mycket specifika europeiska sociala modell, som går hand i hand med politisk och ekonomisk frihet, social solidaritet och ekologiskt ansvar.

(DE) Unionen måste använda de nya instrument som har införts för att övervaka finansmarknaderna på ett effektivt sätt. Det är meningen att dessa instrument ska vara färdiga för användning i slutet av året. Detta är absolut nödvändigt för att hindra att marknaderna spårar ur igen.

Ekonomisk konvergens, övervakning av de nationella budget- och strukturpolitiska alternativen, nya instrument för övervakning av finansmarknaderna – allt detta kan ge intrycket att EU-apparaten är på väg mot att bli rätt tungrodd och komplicerad. Man ska naturligtvis också förvänta sig att en mer noggrann övervakning av de nationella politiska besluten som fattas i medlemsstaterna inte kommer att fullföljas utan diskussioner och friktioner. Detta borde ändå inte avskräcka oss, för det är en del av den europeiska integreringens innersta väsen.

(EN) Det andra området där vi måste behålla drivkraften är i fråga om unionens roll i världen. Vi har gjort framsteg på detta område. Tack vare våra samordnade förberedelser och enhetliga presentation har vi faktiskt ökat vår tyngd i G20-gruppen. Under de senaste månaderna har unionen börjat bygga upp en egen diplomatisk representation runt om i världen. Dessa åtgärder är bra, men de måste konsolideras.

Det stämmer att Europeiska unionen uppträder enat i de flesta frågor på internationell nivå, men det räcker inte med ord. Unionen måste verkligen uppbåda mer slagkraft, den måste vara i stånd att agera beslutsamt och bli inflytelserik och en makt att räkna med i denna värld med flera maktcentrum.

För det tredje måste vi ta itu med unionens budgetram. Det stämmer att detta inte är en tid då regeringar kan överväga att rejält höja sitt bidrag till unionens budget, men vi kan inte heller undvika en debatt om den långsiktiga budgetramen.

Parlamentet måste få löften om att det kommer att hållas samråd om tanken bakom unionens framtida finansiering och om sätt och medel. Unionen kan inte leva ur hand i mun: den måste ha detta långsiktiga perspektiv.

Sist men inte minst vill jag säga att vi bara kommer att vara i stånd att visa resultat när det gäller dessa utmaningar om vi har en större tro på oss själva än någonsin tidigare. Jag skulle vilja citera en fransk tänkare och författare, André Frossard, när det gäller utmaningen för de kommande åren. Först ska jag ta citatet på franska, och sedan får ni översättningen:

(FR) ”Europa vill med rätta utrusta sig med en gemensam politik och valuta, men mest av allt behövs en själ.”

(EN) ”Europa vill med rätta utrusta sig med en gemensam politik och valuta, men mest av allt behövs en själ.”

Vi behöver verkligen en själ. Vi måste tro på oss själva och på det som vi har uppnått, och inte ursäkta oss för vem och vad vi är. Vi måste komma ihåg att unionen – vår union – innan den blev en marknad, en valuta, ett uppsättning institutioner, var en vision, en tro och en dröm. Det var en dröm om fred på denna kontinent, denna kontinent som har sargats av så många krig.

Jag har hört att det har blivit lite föråldrat att tala om fred med europeiska generationer som aldrig har upplevt krig. Allt jag kan säga är: ”Se er omkring.” Titta på alla flyktingar till exempel, som kommer till oss på flykt undan krig, väpnade konflikter och tyranni. Dessa flyktingar ringaktar verkligen inte unionens bedrift att sprida fred och säkerhet över nästan hela kontinenten. Och dessa flyktingar – dessa människor – längtar, som så många runt om i världen, efter fri- och rättigheter som alltför många av våra medborgare lättvindigt tar för givna.

I lika hög grad som unionen handlar om fred handlar den om frihet, demokrati, grundläggande civila rättigheter och rättsstatsprincipen, för både våra medborgare och våra invandrare. Vi tror på varje individs rätt till mänsklig värdighet, vilket innefattar människors rätt att leva på sina fötter och inte på sina knän och rättigheten att tänka och tala och tillbedja en gud fritt.

Jean Monnet sade i ett uttalande, som ofta citeras, att ingenting blir gjort utan människor, men ingenting varar utan institutioner. Detta är lika sant i dag som då det sades, men å andra sidan stämmer det också att institutioner vittrar sönder om de inte bärs upp av människor med stark övertygelse. Vi måste komma ihåg att vi enbart får våra medborgare med oss om vi ger dem en vision: om vi ger dem en dröm.

Avslutningsvis vill jag önska Ungern så stor framgång som möjligt nu när landet har tagit över ordförandeklubban. Jag är säker på att landet kommer att hålla fanan högt när det gäller den europeiska drömmen om fred och frihet och strävan efter en ännu starkare union.

(Applåder)

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Herr talman, herr Leterme, mina damer och herrar! Med hjälp av pragmatism och gemenskapsanda gjorde unionen effektiva och fokuserade framsteg under det belgiska ordförandeskapet, något som förtjänar vår beundran och vårt erkännande.

Som talesman för kommissionen skulle jag uppriktigt vilja gratulera premiärminister Yves Leterme, hela hans regering, förvaltningen och alla belgare som gav sitt allt för att bidra till ordförandeskapets framgång.

Det var ett fint och bra ordförandeskap i en tid som var delikat och utmanande för EU:s framtid. Sällan har utmaningarna varit så viktiga och svårigheterna så centrala att övervinna. Under dessa långa månader av uppståndelse – om ni ursäktar uttrycket – höll det belgiska ordförandeskapet fast vid EU:s bestämda politiska kurs. Dess åtgärder var alltid inbäddade i en grundläggande känsla av EU:s existens, allas solidaritet för det allmänna europeiska intresset. Dess åtgärder gjorde det även möjligt för oss att kartlägga den bästa vägen framåt för att uppnå våra främsta mål: stabilitet och en nystart för en sysselsättningsskapande tillväxt.

Under dessa månader levde EU fortfarande i takt med den frenetiska rytmen från finanskrisens utveckling och i enväldig skuld. Allas ögon var riktade mot euroområdets framtid och mot vår beslutsamhet att skydda den. När vi säger att vi kommer att göra allt i vår makt för att försvara hela euroområdets stabilitet får detta inte bli tomma ord. Vi kan inte göra vare sig mer eller mindre än att uttrycka vår bestämda politiska vilja att försvara vårt gemensamma öde. Euroområdets framtid och EU:s framtid är två sidor av samma mynt. Vi vill att denna framtid ska bli stabil och framgångsrik för oss och för kommande generationer. Detta har alltid varit, och kommer att alltid att vara syftet med den europeiska integreringen och gemenskapsandan.

De grundläggande reformer som vi har åtagit oss att genomföra visar att vi är fullt medvetna om den utmaning som EU står inför. Vi måste anpassa oss till nya politiska, ekonomiska och strategiska verkligheter i en snabbt föränderlig globaliserad värld. Vi måste anpassa oss samtidigt som vi återbekräftar våra värderingar, skyddar våra intressen och stärker vår trovärdighet och vårt inflytande på den internationella arenan.

De grundbeslut som vi har fattat om att stärka den europeiska ekonomiska styrningen och ta itu med vår makroekonomiska obalans står i centrum av denna utveckling. De är inte ett alternativ, utan ett måste. Jag hoppas att Europaparlamentet och rådet kommer att anta dessa förslag om ekonomisk styrning under denna sexmånadersperiod.

I grund och botten handlar det inte om vem bland de olika politiska aktörerna i EU som till slut vinner eller förlorar, utan huruvida var och en av oss är redo att samarbeta i full respekt för våra inbördes privilegier. I själva verket handlar det om huruvida EU som helhet till slut blir en vinnare eller en förlorare. Svaret är givet: om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kommer vi alla att förlora, både i euroområdet och i hela EU.

Om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kommer vi att förlora slaget om stabiliteten, tillväxten och sysselsättningen i EU. Om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kan dagens starka band blir morgondagens svaga länk. Och om vi inte stärker vår ekonomiska styrning kommer vi att förlora vår trovärdighet på den internationella arenan.

Eftersom frågor om styrning och makroekonomisk obalans samtidigt är frågor som diskuteras på global nivå, särskilt vid G20-mötet, hur ska vi kunna upprätthålla vår trovärdighet och vårt inflytande hos våra internationella partner om vi inte ens är i stånd att lösa dessa problem på EU-nivå? Jag väger mina ord noga när jag säger detta: i grund och botten är det en existentiell fråga för EU. Vi agerar och gör oss gällande som en union, annars misslyckas vi att agera och gör det möjligt för de andra att marginalisera oss. Det som verkligen står på spel är vårt gemensamma öde.

Vi rör oss, som tur är, mot självhävdelse. Jag skulle därför med stor uppriktighet vilja gratulera det belgiska ordförandeskapet. Det avtal som ingicks vid Ekofinrådets möte den 17 september ledde till att nya cykler av ekonomisk styrning upprättades, kända som den europeiska planeringsterminen. Det första steget togs förra veckan vid den årliga översynen av tillväxten, som utarbetas av EU-kommissionen, där vi mycket tydligt klargör att de tre prioriteringar som vi måste fokusera våra insatser på är ett stärkande av makroekonomisk stabilitet – särskilt genom rigorös finanspolitisk konsolidering – strukturell reform och sysselsättningsskapande tillväxt.

Vi rönte också stora framgångar när det gällde finansiell övervakning, särskilt genom att anta en ny europeisk struktur för finansiell övervakning, som uppkom den 1 januari 2011 genom upprättandet av Europeiska systemrisknämnden och tre nya finansiella tillsynsmyndigheter som täcker marknader, banker respektive försäkring.

Under dessa sex månader lyckades vi också ingå avtal om förvaltningen av spekulativa fonder och andra alternativa investeringsfonder samt om kreditvärderingsinstitut. För våra medborgare är åtstramningsåtgärder inte ett vagt begrepp, utan den hårda verklighet som de lever i dagligen. Runtom i EU finns det mycket oro och många bekymmer, men det finns också höga förväntningar runtom i EU på att reformer som har skjutits upp alltför länge äntligen ska slutföras, att den europeiska dimensionen ska bli en integrerad del av lösningen och att EU ska försvara sina projekt, sina värderingar och sina intressen i världen.

Därför är det viktigt att i så vida kretsar som möjligt sprida budskapet om vad unionen gör för att återuppliva en tillväxt som är hållbar och som kan skapa arbetstillfällen och bygga ett europeiskt samhälle som är mer rättvist och miljövänligt.

Jag skulle också vilja framhålla några andra resultat, särskilt på det utrikespolitiska området och i fråga om yttre förbindelser. En sådan prestation är det frihandelsavtal som undertecknades med Sydkorea den 6 oktober, som helt enkelt är det mest ambitiösa affärsavtal som EU någonsin har ingått, och som måste förbli ett riktmärke för våra framtida bilaterala affärsavtal.

I motsats till vad vissa pessimister förväntade sig lyckades man i Cancún också visa på en viss utveckling mot multilateralism i kampen mot klimatförändringar. I Cancún visade man också på vikten av samarbete mellan ordförandeskapet och kommissionen för att möjliggöra för ett enat EU som gör sig hört på den internationella arenan.

När det gäller de konkreta resultaten skulle jag också vilja berömma det avtal om Eurovinjett som man i slutändan ingick på transportområdet under det belgiska ordförandeskapet. Detta är också mycket viktigt för våra medborgare.

Jag skulle också vilja berömma det belgiska ordförandeskapet för att man på ett exemplariskt sätt möjliggjorde att de viktiga innovationerna i Lissabonfördraget respekteras och tillämpas. Ordförandeskapet använde all sin förhandlingsskicklighet på ett briljant sätt under en svår diskussion om EU:s budget för 2011 enligt de nya budgetbestämmelserna i fördraget. Det var ett mycket fint exempel på den europeiska andan och dess kompromisskultur. Kommissionen är stolt över sitt bidrag till detta resultat.

I morgon kommer jag, i syfte att uppfylla mina åtaganden gentemot parlamentet, att hålla ett första möte med Europaparlamentets talman Jerzy Buzek och premiärminister Viktor Orbán, som innehar det roterande rådsordförandeskapet, för att diskutera de kommande steg som måste tas när det gäller budgetfrågor.

År 2010 var ett ofta svårt och ibland oerhört krävande år. Men det var när allt kommer omkring ett mycket produktivt år. Det var under två länders ordförandeskap, Belgien, men också Spanien, som den europeiska integreringen lyckades gå framåt med bestämda steg. Jag ser det i vår unions styrka och våra institutioners verksamhet som fungerar ordentligt. Nu är det upp till bevis för det tredje landet i trojkan, Ungern, att upprätthålla denna drivkraft.

De viktiga beslut som vi har fattat under det senaste året bevisar att vi alla, parlamentet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, vet vad vi måste göra för att säkerställa en stabil och blomstrande framtid för EU. Om vi vet vad vi ska göra måste vi göra det nu. Vi har sagt att vi har viljan att göra det. Nu måste vi visa att vi faktiskt är i stånd att uppfylla våra politiska åtaganden utan att urvattna dem, utan att försvagas och utan att låta oss luras av tveksamma tecken på återhämtning.

Vi måste konsolidera våra åtgärder för att visa att de inte är en reaktion på trycket från marknadskrisen, utan i stället en stark och ny bekräftelse på vår vilja att leva tillsammans i denna union av fred, solidaritet och frihet.

  Jean-Luc Dehaene, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman! Det belgiska ordförandeskapet har med rätta fått beröm från alla håll. Premiärministern och hans kolleger kan göra anspråk på en anmärkningsvärd rad prestationer. Jag vill, i stället för att kommentera de specifika prestationerna, särskilt betona den gyllene standard som ni har satt upp för ordförandeskapet. Det belgiska ordförandeskapet för rådet var när allt kommer omkring först med att tjänstgöra helt inom den nya institutionella ramen för Lissabonfördraget. Det var en utmaning i sig självt.

Fördraget har förändrat den institutionella ramen på ett radikalt sätt, vilket jag redan har framhållit i mitt betänkande som lades fram under den förra valperioden. Europeiska rådet och ministerrådet har nu följaktligen blivit två separata institutioner, med varsitt ordförandeskap. En annan nyhet är att fördragets ordalydelse är densamma för att beskriva rådets mandat som för att beskriva parlamentets mandat. Man kan inte göra sig kvitt intrycket att vissa medlemmar i rådet har haft svårigheter att anpassa sig till det nya förhållandet mellan parlamentet och rådet. Det framgick tydligt under budgetdebatten.

Det kan man däremot inte säga om det belgiska ordförandeskapet. Det har, i samråd med kommissionen och parlamentet, huvudsakligen ansträngt sig för att förverkliga EU-lagstiftningen. Europeiska prioriteringar har alltid varit av största vikt i detta avseende. Det förklarar också delvis det belgiska ordförandeskapets framgångar. Tidigare har ordförandeskapen alltför ofta försökt hävda sina nationella prioriteringar gentemot europeiska byråer. Så är inte fallet här, och därför har EU gjort stora framsteg under detta ordförandeskap. Den komplicerade budgetdebatten under det belgiska ordförandeskapet visade också vägen för en av de svåraste utmaningar som unionen kommer att stå inför under de kommande åren, nämligen upprättandet av en ny budgetram. Belgien hade genom de föregående ordförandeskapen förbundits till att parlamentet skulle involveras i debatten om denna fleråriga budgetram. Kommissionen åtog sig för sin del att inom ramen för dess förslag till flerårig ram utforma förslag till unionens egna medel, och det har varit nödvändigt. Därför kommer parlamentet att se till att både kommissionen och kommande ordförandeskap uppfyller dessa åtaganden.

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, premiärminister Leterme, medlemmar av rådets ordförandeskap, herr Barroso! Denna vecka har vi möjlighet att jämföra två ordförandeskap: det som precis avslutats och det som precis har inletts. När det gäller det belgiska ordförandeskapet måste jag säga att man har gjort ett utmärkt arbete – det vill jag därför tacka så mycket för. Detta arbete utfördes trots svåra förhållanden – den politiska situationen på hemmaplan är naturligtvis inte direkt lätt, Lissabonfördraget är nytt och inte ens förhållandet med Europeiska rådet är helt lätt. Men det belgiska ordförandeskapet hade tydlig fokus på Europa. Man ville föra Europa framåt.

Det ungerska ordförandeskapet har däremot – i alla fall hittills – fokuserat mer på sina inrikesaffärer, med andra ord på att hålla fast vid makten på hemmaplan, i synnerhet i samband med en mycket kontroversiell medielag, som vi också kommer att diskutera vid ett senare tillfälle. Jag hoppas att Viktor Orbán verkligen kommer att iaktta det belgiska ordförandeskapets tillvägagångssätt och kanske följa dess exempel i viss mån.

Yves Leterme talade om ekonomisk styrning. I detta avseende kan jag inte göra annat än ställa mig helt bakom det José Manuel Barroso sade. Detta är uteslutande en antingen/eller-situation. Endera sker ännu en krisframkallande utveckling i Europa – och inte bara i euroområdet – eller så görs ett försök att skapa en effektiv ekonomisk styrning som baseras på samarbete mellan alla medlemsstaterna, men också på kraftfulla åtgärder från kommissionens sida. Barroso ska veta att han har vårt fulla stöd i detta avseende. Yves Leterme uträttade mycket på detta område, men nu måste vi gå ännu längre, och vi måste ta nästa steg.

Du sade att detta huvudsakligen handlar om ett skattemässigt och socialt samarbete. Detta leder mig in på det andra område där det belgiska ordförandeskapet verkligen har utmärkt sig, nämligen den sociala dimensionen. Enligt min uppfattning har vi alla – men kanske med olika betoning – ett intresse av att denna sociala dimension ska utvecklas därefter. Ett socialt Europa innebär inte att varenda liten sak ska göras inom Europas sociopolitiska sfär. Det innebär snarare exempelvis det som du talade om och uppnådde i förhållande till att bekämpa fattigdomen. Det är skandalöst att fattigdomen faktiskt ökar i viss grad i Europa. Samma sak gäller det du sade om de ökande skillnaderna i inkomstfördelning. Under det belgiska ordförandeskapet klargjorde du att detta inte bara är en social fråga. Det är också en politisk fråga. Ökad fattigdom och större social ojämlikhet omsätts också i en förlorad konkurrenskraft. Detta har ekonomiska, finansiella och empiriska bevis. Det som du har sagt är mycket viktigt.

Det du sade om ett Europa för medborgarna är också viktigt. Du bidrog, tillsammans med Maroš Šefčovič och ledamöter av Europaparlamentet, på ett påtagligt sätt till att få till stånd det europeiska medborgarinitiativet. Detta kommer att utgöra ett stort framsteg om det också används på rätt sätt av europavänliga styrkor för att föra Europa närmare medborgarna.

Vi önskar naturligtvis också Belgien stort lycka till i framtiden. Det saknar inte betydelse hur aktörerna på den politiska arenan agerar. Jag hoppas att alla politiska styrkor i Belgien försöker nå ett verkligt samförstånd. Det är svårt att säga till människor i krisdrabbade regioner att de helt enkelt ska se till att nå samförstånd, att de helt enkelt bör samarbeta i viktiga frågor, när detta inte går i Belgien – ett centrum i Europeiska unionen.

Jag önskar er lycka till i detta avseende. Ni var på många sätt ett exemplariskt ordförandeskap. Jag hoppas att andra, kommande ordförandeskap kommer att följa ert exempel.

(Applåder)

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Krisztina Morvai (NI). – (EN) Herr talman! Jag vill fråga Hannes Swoboda hur han kan understå sig att kritisera det ungerska ordförandeskapet när det precis har tillträtt. Han vet inte ens någonting om det. Varför kritiserar han inte i stället sina kamrater i den socialdemokratiska gruppen, som sköt på sina egna medborgare vid 50-årsjubiléet av revolutionen 1956 och som godtyckligt fängslade hundratals människor? Han borde ifrågasätta dem och kritisera dem.

  Hannes Swoboda (S&D). – (EN) Herr talman! Jag känner till den här sortens argument, där man fastslår att kritik av en regering också är en kritik av medborgarna. Så var det tidigare i mitt land också.

Låt oss tala klarspråk. Vi startade inte debatten. Det var den ungerska regeringen med den – som jag sade här – omstridda lagen. Det är en lag som i hög grad har ifrågasatts av många ungerska medborgare som led under kommunismen och under nazistregimen. De är rädda för att deras yttrandefrihet är i farozonen. Det är detta som bör diskuteras.

  Guy Verhofstadt , för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag föreslår att vi diskuterar det ungerska ordförandeskapet i morgon. Vi bör särskilja saker och ting, annars kommer premiärminister Yves Leterme att behöva kommentera den nya medielagen i Ungern, och det är enligt mig inte hans ansvarsområde.

Parlamentets uppgift är att godkänna och övervaka lagstiftning, vilket följaktligen innebär att vara kritisk när saker och ting går fel, när de är i dåligt tillstånd, men också att ge beröm när de faktiskt utvecklas positivt. Vi skulle kunna säga att det belgiska ordförandeskapet har gjort ett bra arbete, mycket bra, och att det har varit framgångsrikt tack vare många människors ansträngningar: den belgiska regeringen, men också många diplomater, den ständiga representanten, den biträdande ständiga representanten och alla de som har arbetat varje dag för att det ska bli en framgång.

Detta var en framgång som ingen hade förutspått, eftersom vi alla hela tiden konfronterades med följande fråga från våra väljare: Hur ska en expeditionsministär kunna driva ett framgångsrikt ordförandeskap? Detta är enligt min uppfattning första gången vi haft en riktig europeisk regering, eftersom det är en regering som bara har ägnat sig åt europeiska angelägenheter och europeiska frågor och inte distraherats av angelägenheter i sina medlemmars egna nationer.

Detta är nästan en invit till andra regeringar att vara expeditionsministärer när de tar över ordförandeskapet för Europeiska unionen, så att de kan koncentrera sig på Europa i sex månader i stället för att emellanåt klämma in detta arbete mellan andra frågor.

Jag tror att det belgiska ordförandeskapet blev så framgångsrikt av huvudsakligen ett skäl (se på finansövervakningen, hedgefonderna, kreditvärderingsinstituten): för att detta ordförandeskap insåg att vi inom ramen för det nya fördraget måste arbeta för ”mer Europa” och för att man verkade för ”mer Europa” i rådet. Det kan man inte säga om alla ordförandeskap. Jean-Luc Dehaene har rätt när han säger att det verkligen finns ett antal medlemsstater som fortfarande inte förstår att grundreglerna har förändrats.

Grundreglerna har förändrats, och det belgiska ordförandeskapet är det första som har förstått att det är så. Om vi nu i slutändan har uppnått en ordning för europeisk tillsyn där Europaparlamentets mål slutligen har nåtts är det tack vare att det belgiska ordförandeskapet sade till våra kolleger i rådet: ”Detta fungerar inte, det måste vara en europeisk lösning”, till skillnad från den lösning som utformades av finansministrarna i december 2009.

Jag skulle säga samma sak när det gäller Europeiska unionens patent. Det var ett riktigt genombrott. Jag vill uppmana er och alla andra ledamöter att ge Europaparlamentet grönt ljus till detta patent mycket snart, så att Europeiska unionens patent slutligen kan bli verklighet, efter över 20 år.

  Isabelle Durant, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Liksom andra har sagt tidigare är det uppenbarligen så att de belgiska politikerna hittills har gjort bättre ifrån sig utanför landets gränser än på hemmaplan. Jag välkomnar i alla fall detta och gratulerar er till resultatet. Det belgiska teamet gjorde ett bra jobb, och det är mycket positivt.

Jag anser dessutom att det motstånd ni stötte på i de olika rådskonstellationerna i själva verket liknar det motstånd som vi stöter på i den belgiska debatten: solidaritet, förflyttningar, allt detta som är knutet till tillbakadragande eller bidragande är saker som vi känner till väldigt väl i Belgien och som ni stötte på i rådet.

Dessutom, med tanke på att José Manuel Barroso uttryckte sin beundran och sitt erkännande, kanske Europeiska unionen någon gång i framtiden skulle kunna ge Belgien en knuff i rätt riktning eller lite hjälp. Eftersom Belgien hjälpte Europeiska unionen kanske Europeiska unionen kunde hjälpa Belgien att ta sig ur dödläget.

För övrigt, för att återgå till några specifika frågor, framför allt budgetfrågan, har man ett större ansvar när man lämnar över ordförandeskapet än när man tar över det. Därför anser jag, när det gäller budgeten, att vi utan tvekan visade brist på mod genom att inte anta det förslag till konvention som vi kunde ha lagt fram om de ekonomiska resurserna, men frågan om de egna resurserna kommer att vara central under de kommande månaderna, och jag räknar verkligen med att Belgien - som kommer att återfå sin yttrandefrihet, kan man säga, eftersom man inte längre representerar alla medlemsstater utan talar för sig självt – att gå vidare med denna fråga.

Den andra viktiga frågan är den europeiska valkretsen. Det är något som kommer att läggas fram för rådet någon gång i framtiden. Jag vet att det finns personer i Belgien som inte vill ha en federal valkrets, men jag anser att det är nödvändigt, och det är kanske just för att de inte vill ha det i Belgien som Belgien vill ha det på EU-nivå. En europeisk valkrets skulle vara oerhört användbar när det gäller att garantera vad man kan kalla för Europeiska unionens ”själ”, dvs. det faktum att EU-medborgarna helt enkelt kan betrakta sig som medborgare som kan rösta på mer än nationella företrädare. Jag anser att detta är en mycket viktig fråga.

Den tredje frågan, som redan har nämnts, är medborgarinitiativet. Också i detta avseende räknar jag verkligen med att Belgien ska skynda på genomförandeprocessen. Det är ett betydelsefullt instrument, jämte alla ekonomiska styrningsreformer, och jag hoppas att Belgien också kan bidra till att föra processen framåt snabbare och på ett kraftfullare sätt.

  Derk Jan Eppink, för ECR-gruppen. – (NL) Herr talman! Under de senaste sex månaderna har Belgien bevisat att man är ett land värdigt ordförandeskapet. Man skulle inte ha kunnat tro att denna belgiska regering ska avgå. När jag tittar på de frågor som jag är kvalificerad att bedöma är balansen positiv. Ett avtal om reglering av riskkapital, en förordning om tillsyn av finansmarknaderna och en budget för 2011. Jag är mycket förtrogen med både Belgien och Europa. Europeisk politik är, som den har sett ut, en förlängning av belgisk politik, med ett större syfte. Den inbegriper sökande efter kompromisser genom samtal och långa luncher och, om nödvändigt, lite mild övertalning för att kunna nå ett resultat.

Därför finns det sådana som säger att Belgien är ett Europa i miniatyr. Det är just här faran finns för Europa i nuläget, eftersom det belgiska systemet självt inte längre kan fortsätta att fungera genom kompromisser. Det finns inte ens en efterträdare till Yves Leterme. Om Belgien är Europas framtid så måste vi fråga oss: Varför går det belgiska systemet mot sitt slut? Varför håller det på att upplösas?

Förklaringen till detta är enligt min uppfattning att Belgien har skapat en överföringsekonomi som inte längre är ekonomiskt försvarbar. Vi skapade i solidaritetens namn ett kassaflöde från Flandern till Vallonien och Bryssel, men jag vill påpeka för José Manuel Barroso att människor alieneras från varandra om solidariteten är ensidig, och det är vad som har skett i Belgien.

I nuläget planerar vi en överföringsekonomi i EU. Det är vad ni har gjort, och till följd av detta har euron redan missbrukats. Nu står vi inför ett krav på euroobligationer. Guy Verhofstadt kräver detta varje dag. Se också på katastroffonden, som börjar likna ett Ponzisystem. Först var det temporärt, sedan permanent, och nu måste vi fortsätta att pumpa in alltmer pengar i den. En sak som kommer att påverkas negativt av detta är konkurrenskraften, eftersom utländska investeringar kommer att minska i Europa. De som vill se hur morgondagens Europa kommer att se ut borde ta en titt på dagens Belgien! Då kan vi föreställa oss Tyskland i Flanderns situation, som säger: ”Vi vill inte fortsätta att betala för alla andra.” En del av er kommer att skratta åt detta, men denna risk ligger närmare inpå oss än ni tror. Låt detta bli en väckarklocka för oss alla.

Jag har alltid haft stor respekt för Yves Leterme. Jag önskar honom stort lycka till med vad han än kommer att ägna sig åt framöver, men jag är rädd att Belgien kommer att hålla honom kvar på den nuvarande posten ett tag till.

  Patrick Le Hyaric, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Leterme! Samtidigt som jag är fullt medveten om att Belgien övertog EU:s ordförandeskap under en mycket svår krisperiod antydde du ändå att du skulle prioritera sociala frågor och tillkännagav en stadga för att skydda offentliga tjänster.

Detta gjorde du ingenting åt. Det saknades inte bara initiativ för att skydda tjänster i allmänhetens intresse, utan i dag går vi inom ramen för den stärkta stabilitetspakten in i en oroväckande spiral där hyenorna på finansmarknaderna och deras kreditvärderingsinstitut driver medlemsstaterna till att sälja ut sina offentliga tjänster, som dock är en tillgång för rättvisa och jämlikhet, för att minska medlemsstaternas skuld.

Vad gäller sociala frågor krävdes all den påpasslighet parlamentet kunde uppbringa för att avstyra ökad arbetstid för lastbilschaufförer och det så kallade kombinerade tillståndet, en utökad version av Bolkesteindirektivet.

Detta var under Europeiska året för bekämpning av fattigdom. Antalet fattiga i Europa har inte minskat med en enda person. Det blir större och större! Och vi måste erkänna att krisåtgärderna är ineffektiva, för de upplöser de sociala rättigheterna.

Den strategi som antagits innebär fortsatta lugnande besked för de kreditgivare i medlemsstaterna som har stora skulder, tack vare en skattereduktion på kapital och en minskad tillväxt till följd av minskande köpkraft och åtstramning – ett ord som jag hörde nämnas första gången av José Manuel Barroso. Och i detta syfte vill ni nu kontrollera medlemsstaternas budgetar på förhand i de nationella parlamentens ställe.

Du inledde en översyn av EU-fördragen i smyg, vilka du i går sade var okränkbara. Ändå vägrade du ständigt att inleda en debatt om att upprätta en fond för social och miljörelaterad utveckling som skulle finansieras med en beskattning på kapitalrörelser och en ökad harmonisering av kapitalskatten, om Europeiska centralbankens ökning av penningmängden för återköp av medlemsstaternas skuld och om utvecklingen av offentliga tjänster som är avgörande för framsteg i fråga om rättvisa och sociala framsteg.

I inledningen av det belgiska ordförandeskapet sade premiärministern att han eftersträvade ett sakligt ordförandeskap, och det var till stor heder för honom. Men det måste medges att finansmarknaderna och de stora aktieägarna har varit nöjda under Belgiens ordförandeskap. Folket självt lever i allt större fattigdom.

  Niki Tzavela, för EFD-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag vill börja med att önska alla, i synnerhet kommissionen, presidiet och alla ledamöter, ett gott nytt år, under ett år som ser ut att bli mycket svårt. Jag vill i förbifarten ge en kommentar till svar på den handske som kastades av kommissionens ordförande José Manuel Barroso, som sade att vi kommer att behöva hjälpa honom att bevisa vad Europa är, genom global ekonomisk styrning. Det är en gemensam ekonomisk, kulturell och kanske också politisk kraft. Det är anledningen till att vi alla måste stödja kommissionen, så att Europa fortsätter att vara en stor kraft.

Vad gäller det belgiska ordförandeskapet är det allmänt erkänt att det var ett mycket framgångsrikt ordförandeskap. Jag vill tillfoga två punkter till det som redan sagts, som inte nämndes här och som understryker det belgiska ordförandeskapets framgång. Först och främst fungerade Belgien totalt europeiskt. Man följde med andra ord kommissionens och Europaparlamentets dagordning. Ordförandeskapen tillfogar vanligtvis nationella frågor. Belgien föregick med gott exempel och visade att vi är Europa och att vi följer den dagordning som kommissionen fastställt. Man hade inga ambitioner att tillfoga en egen dagordning. Den andra berömliga egenskap hos det belgiska ordförandeskapet som jag vill ta upp är den modell man tillämpade, nämligen modellen med trepartssamtal och trepartssamarbete mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Jag vill gratulera mina kolleger.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman, herr Leterme! Det har sagts många positiva saker om det belgiska ordförandeskapet, och det är begripligt. Kommissionen och parlamentet är lättade över att det belgiska ordförandeskapet är över och att inga katastrofer har inträffat. Ett artificiellt land utan regering, ett land som inte ens kan styra sig självt, är knappast en självklar kandidat för att ta över ordförandeskapet för EU.

Man skulle naturligtvis kunna säga att du och ministrarna har haft god tid på er för ordförandeskapet, med tanke på att ni bara driver en expeditionsministär. Man skulle kunna säga att ni har haft fördel av diplomater som har gjort ett bra arbete och att betydelsen av det roterande ordförandeskapet har minskat sedan Lissabonfördraget trädde i kraft.

Allt detta skulle vara sant, men jag anser att ert bästa beslut var att lyssna till rådet från Vlaams Belang och, framför allt, att hålla en låg profil. Ni hade kunnat göra samma misstag som det föregående belgiska ordförandeskapet 2001. Tänk bara på det misslyckade ”pralinmötet” i Bryssel, det ökade antalet diplomatiska tabbar och vad som har blivit känt som Laekenförklaringen och som i slutändan ledde till nederlaget med den europeiska konstitutionen.

Det är naturligtvis inte så att det belgiska ordförandeskapet har gjort allting perfekt den här gången: Det var först händelsen då den socialdemokratiske ministern för pensioner, Michel Daerden, ledde ministerrådet i berusat tillstånd - kommissionsledamoten László Andors ansiktsuttryck talar sitt tydliga språk. De flamländska skattebetalarna och nettobetalarna kan inte längre skratta åt detta, när de vet att denna individ nu ansvarar för deras pensioner.

Dessutom gjordes desperata försök av utrikesministern Steven Vanackere att inleda ett nytt kapitel i Turkiets anslutningsförhandlingar, till vilket pris som helst och mot folkets vilja, när vi inte ens borde inleda sådana förhandlingar med Turkiet.

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE). – (ES) Herr talman! Jag ska inte understryka det som redan har sagts. Det belgiska ordförandeskapet har gjort ett utmärkt arbete. Jag vill ta upp två av de mest positiva punkterna: finansiell tillsyn och den europeiska planeringsterminen. Vad gäller dessa punkter vill jag ta upp vad som har gjorts och, viktigast, vad som måste göras.

När det gäller finansiell tillsyn lyckades ministern, Didier Reynders, på 48 timmar driva fram en fråga där det rådde dödläge, och vi kunde ge rådet och kommissionen det som kommissionen hade krävt av oss: europeiska myndigheter som skulle kunna börja verka den 1 januari 2011: starka, tillförlitliga europeiska myndigheter med inflytande.

Vad som hände sedan är inte särskilt övertygande. Vi har fortfarande inga ordförande för myndigheterna. Vi har en ytterst liten budget, och jag har hört att ersättningen till dem som ska inneha befattningar inom dessa myndigheter inte kommer att vara särskilt hög. Den är naturligtvis mycket lägre än de bonusar som bankdirektörer i London får.

Två frågor är fortfarande olösta: regleringen av EU-organen och bidrag och beskattning när det gäller bankväsendet.

I fråga om reglering av EU-organ vill vi att den europeiska myndigheten ska vara tillsynsansvarig genom de nationella myndigheterna, som i detta fall skulle agera som agenter och instrueras av den europeiska myndigheten. Alternativet skulle vara meningslöst.

Vad gäller beskattning presenteras alla eventuella skatter för bankerna i det senaste anbudet från kommissionsledamot Algirdas Šemeta. Parlamentet har redan antagit två bidrag: bidraget till de samordnade garantifonderna och bidraget till stabilitetsfonden för bankverksamhet. Detta är ett faktum, och nu kommer vi att kunna diskutera skatten på bankverksamhet eller skatten på banköverföringar, för jag betonar att detta är ett faktum.

Det enda vi vill vad gäller den europeiska planeringsterminen är att samordna med allt: euroobligationer, projektobligtioner, mekanismen osv...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Kathleen Van Brempt (S&D). – (NL) Herr talman! Detta riskerar att bli en upprepning. Det har i ärlighetens namn varit en något enformig debatt, men samtidigt en debatt som vi kan vara stolta över, och därför instämmer jag med glädje i mina kollegers lovsång över det belgiska ordförandeskapet. Yves, ditt team, dina ministrar och dina politiska och diplomatiska kårer har gjort ett fantastiskt jobb. Jag fick möjlighet att uppleva detta direkt. Jag hade nöjet och glädjen att delta i två trepartssamtal om miljön och – nej, du får inte låta saker och ting stiga dig åt huvudet, men den här gången kommer du att få lite beröm – i detta sammanhang vill jag lyckönska dig till det intelligenta sätt som du tog dig an ordförandeskapet på.

Jag har dock ett stort och ett litet ”men” att tillfoga till detta beröm. Det första har att göra med socialpolitiken. Enligt min uppfattning har vi gjort framsteg inom en rad sociala frågor. Vi måste ändå vara ärliga och säga – och jag ger inte det belgiska ordförandeskapet skulden för detta, utan Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning – att EU:s intresse för dessa frågor inte är så stort. Vi har inte gjort några riktiga framsteg i lagstiftningsfrågor, exempelvis när det gäller en europeisk minimiinkomst, och därför finns det fortfarande mycket kvar att göra.

Mitt andra ”men” har att göra med den roll som det belgiska ordförandeskapet spelat under perioden efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Jag har mottagit gratulationer från Guy Verhofstadt och Jean-Luc Dehaene, två tidigare premiärministrar som är mycket kunniga när det gäller institutionella frågor. Det finns dock en negativ sida till den rollen, i synnerhet det belgiska ordförandeskapets bristande politiska ledarskap i samband med några mycket kritiska frågor. Man lutade sig till viss del tillbaka och gjorde ingenting, och Herman Van Rompuy borde ha tagit ledningen i detta sammanhang.

Jag hänvisar till debatten om ekonomisk styrning och till debatten om skuldkrisen i Europeiska unionen. Andra regeringschefer – för att inte tala om premiärminister Angela Merkel och Nicolas Sarkozy – har agerat i dessa frågor. Detta ledde, enligt min uppfattning, till begränsade resultat vid Europeiska rådets senaste möte, bland annat på grund av skuldkrisen. Tidigare har det belgiska ordförandeskapet agerat som politiska ledare, och jag hoppas att nästa regering verkligen kommer att ikläda sig det ledarskapet i Europeiska unionen.

  Chris Davies (ALDE). – (EN) Herr talman! Vi stiftar lagar tillsammans, men alltför ofta vet vi inte hur dessa lagar tillämpas i medlemsstaterna. Du har gått i täten när det gäller att klargöra att Europaparlamentet stöder kommissionen i fråga om att inbegripa jämförelsetabeller i all framtida lagstiftning.

Det belgiska ordförandeskapet har bidragit stort genom att lägga fram en rapport för rådet, där man stöder tillämpningen av jämförelsetabeller och betonar att de bidrar till klarhet och öppenhet och kommer att göra tillämpningen av EU-lagstiftningen snabbare och effektivare. Enligt min uppfattning har en period av eftertanke inletts när det gäller denna fråga.

Jag undrar om premiärminister Yves Leterme kan tala om för oss i sina avslutande kommentarer vilken respons han har fått på rapporten och huruvida den belgiska regeringen i sin roll som en del av trojkan och inom rådet kommer fortsätta att trycka på för ett inbegripande av jämförelsetabeller.

  Bart Staes (Verts/ALE). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har en minut på mig att applådera det belgiska ordförandeskapet. Balansen kanske är positiv i allmänhet, men jag antar att jag skulle ge alla en lika eftertrycklig klapp på axeln. Enligt min uppfattning utgjorde tack och lov kommissionsledamöterna Janez Potočnik och Connie Hedegaard en stark närvaro i fråga om innehåll vid den stora konferensen i Nagoya, Japan, om biologisk mångfald och konferensen i Cancún, Mexiko, om klimatförändringar.

Det har sagts – och det har ibland varit menat som ett skämt – att det belgiska ordförandeskapet gjorde ett bra arbete, eftersom det hade massor av tid och kunde lägga all sin energi på ordförandeskapet. Guy Verhofstadt sade till exempel att det var första gången som Europa har haft en regering på heltid. Jag håller med om detta. Men vi kan inte bortse från att dessa grupper hade många personer bakom sig, att de hade en diplomatisk tjänst till stöd som var väl förberedd, välinformerad och som använde sin stora talang till förhandlingar för att se till att detta ordförandeskap blev framgångsrikt.

Yves Leterme, i morgon kommer priset Gouden Schoen att delas ut i Belgien. Om jag skulle överräcka detta pris till det belgiska ordförandeskapet, till bästa skådespelare i detta ordförandeskap, så skulle det utan tvekan gå till den belgiska diplomatpersonalen, till dem som har arbetat intill Yves Leterme och som har sett till att han, hans team och den regionala regeringen verkligen har gjort ett fantastiskt jobb.

  Paweł Robert Kowal (ECR). – (PL) Herr talman! Jag vill naturligtvis instämma i de gratulationer och det beröm som framförts om det belgiska ordförandeskapets arbete. När jag lyssnar till debatten uppkommer dock två ganska viktiga frågor. Var det verkligen så att alla i EU glömde bort sina nationella intressen under det belgiska ordförandeskapet och enbart fokuserade på de intressen som institutionerna i Bryssel fastställt och den belgiska regeringen stött? Så var det verkligen inte. Under de senaste sex månaderna har det skett saker i Europa, och det är uppenbart att det inte är så att nationella intressen inte existerar bara för att ett ordförandeskap inte hänvisar till dem.

Den andra punkten är kanske den mest grundläggande och utgör den största tveksamheten i hela den här debatten: Det skulle inte vara bra att ställa upp det som vi kallar europeiska mål och det vi kallar nationella mål som motsatser. De nationella mål som vi talar om är när allt kommer omkring idéer som har sitt ursprung i specifika länder. Detta är ett särskilt bidrag som är väldigt betydelsefullt för EU. Vi kan inte införa en standard där dessa mål, som har formulerats i specifika medlemsstater, men till förmån för EU, inte hanteras som en tillgång utan som ett problem.

  Rui Tavares (GUE/NGL). – (EN) Herr talman! Jag vill be premiärministern om hans uppmärksamhet. Jag sitter här, på vänster sida om dig. Jag vill tala uppriktigt med dig. Jag har en text på portugisiska, men jag tänker improvisera på engelska, eftersom det var det språk som du använde under vad som för mig var den viktigaste delen av ditt anförande, när du sade: ”Se på flyktingarna. Se på flyktingarna om ni inte anser att krig och fred har betydelse för Europa.” Du vände dig till de nya generationerna.

Jag måste erkänna att mitt hjärta hoppade till när du sade detta, eftersom jag är Europaparlamentets föredragande för flyktingar. Du hade kunnat göra mer än att se på flyktingarna under ert ordförandeskap. Du kunde ha gjort något för att hjälpa till. Det var inte svårt. Rådet kunde ha slutfört det medbeslutandeförfarande med parlamentet som inletts om vidarebosättning av flyktingar. I vår del av medbeslutandet ökade vi det belopp som vi ger till medlemsstaterna för att vidarebosätta flyktingar. Vi fastställde prioriteringskategorier för personer som har våldtagits, som har torterats och som har drabbats av sjukdomar och som väntar i läger på att vidarebosättas. Rådet har inte slutfört medbeslutandet. Det verkar ha berott på artikel 290 och delegerade akter – som ingår i Lissabonfördraget.

Du säger: ”Se på flyktingarna.” Men jag utmanar dig att göra det vi gjorde, att åka till al-Hol-lägret i Syrien. Åk dit och tala om för flyktingarna att se på artikel 290 och på de delegerade akterna. De kommer att säga: ”Vad pratar du om? Mina barn går inte i skolan. Jag har inget pass. Vi är fast i ett flyktingläger. Varför pratar du om ett litet institutionellt problem när du i stället kan göra något för att lösa våra problem?” Detta kommer att fläcka ned det belgiska ordförandeskapet. Jag beklagar att behöva säga detta. Jag säger det med sorg.

  Corien Wortmann-Kool (PPE). – (NL) Herr talman! Jag vill instämma i de hyllningar som mina kolleger har gett det belgiska ordförandeskapet och dig, Yves Leterme, i dag, för du lyckades verkligen utnyttja den europeiska andan för att göra detta ordförandeskap fullt funktionsdugligt samtidigt som det sätt som ditt lands kabinett hade bildats på orsakade stor bestörtning för många verksamheter.

Enligt min uppfattning underskattar du dig själv när du kallar dig för en ”främjande part”, för du har varit en drivande kraft och har lyckats övervinna svårigheter, inklusive sådana som du haft med Europaparlamentet, på ett kreativt och engagerat sätt. Tack vare dig har vi nu en kraftfull europeisk tillsyn, ett direktiv i vilket alternativa investeringsfonder regleras samt Eurovinjett, ytterligare ett svårt förhandlingsobjekt som rådet nu har tillkännagett en tydlig slutsats om.

Men det framgår av den europeiska anda som genomsyrade ditt tal här i parlamentet att du också ser framåt. Jag vill i synnerhet betona en punkt i ditt tal. Du säger med rätta att en ekonomisk styrning inte bör leda till en situation där vi bara hanterar symtomen och inte gör något åt den risk som fortfarande föreligger, för även om en kraftfull stabilitets- och tillväxtpakt mycket väl kan komma att bli verklighet är detta bara en av den ekonomiska styrningens stöttepelare.

Vi vill för våra medborgares skull ta oss ur denna ekonomiska kris helt och hållet och åter bli i stånd att skapa sysselsättning för medborgarna och ungdomarna, och för att lyckas med det behöver vi en kraftfull europeisk makroekonomisk övervakning och en väldigt stark Europa 2020-strategi. Kommer den europeiska planeringsterminen verkligen att möjliggöra detta? Kommer medlemsstaterna att engagera sig för att bygga ut en ekonomisk styrning också på detta område? I egenskap av parlament bör vi utnyttja vår roll som medlagstiftare till fullo i tillsynspaketet, lagstiftningspaketet, för att förverkliga detta.

  Marc Tarabella (S&D). - (FR) Herr talman, herr Leterme! När du presenterade det belgiska ordförandeskapets program i juli förra året sade jag till dig, vid min välkomsthälsning och på skämt, att du kanske fortfarande skulle ha kvar din post i januari och kunna presentera resultatet för oss. Jag måste säga att jag hade hoppats på att ha fel. Jag hade, utan att vilja förolämpa dig, liksom alla belgare i dag velat se en regeringschef som blivit vederbörligen vald vid valurnan den 13 juni. Det var emellertid du som var tvungen att ta dig an detta ordförandeskap, och jag gratulerar dig och alla ministrarna i den nuvarande regeringen.

Låt oss nu lämna den inrikespolitiska situationen och fokusera på det belgiska ordförandeskapets resultat.

Också jag vill citera en berömd amerikan, som inte var filosof utan tennisspelare. Arthur Ashe sade ”En viktig nyckel till framgång är självförtroende. En viktig nyckel till självförtroende är förberedelse.” Och det måste utan tvekan sägas att det belgiska ordförandeskapet har inspirerats av detta.

Jag har sett stora framsteg bara i fråga om de frågor som jag arbetar med: ett närmare samarbete i frågor om äktenskapsskillnad, den europeiska skyddsordern för våldsoffer, ett förbättrat samarbete i framtiden i fråga om patent, och avtalet om direktivet om betalningsförseningar och om livsmedelsmärkning är alla framgångar som det belgiska ordförandeskapet kan vara stolt över.

Detsamma gäller för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) efter 2013. Även om inget avtal har nåtts så har principen om en kraftfull GJP med två pelare och principen om förenkling redan antagits. Det största behovet inom jordbruket i framtiden är dock en reglering som inom vissa gränser lyckas ta hänsyn till instabiliteten på marknaderna. Det har emellertid fortfarande inte nåtts något avtal om detta, och jag känner stor oro i fråga om framtida ordförandeskap, i synnerhet Ungern och Polen, eftersom reglering inte verkar höra till deras prioriteringar.

Förutom goda förberedelser, full delaktighet av ministrarna, diplomaternas och de belgiska tjänstemännens effektivitet var inte ordförandeskapets hemlighet, vilket du betonade, att driva fram den egna dagordningen utan att ägna sig åt frågor som prioriteras på EU-nivå i nuläget och att göra allt man kunde för att göra framsteg i dessa, med hjälp av den pragmatism och kompromisskultur som karaktäriserar oss.

Jag hoppas att framtida ordförandeskap tar efter detta exempel.

  Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag vill också tacka det belgiska ordförandeskapet för dess bidrag, framför allt på de två områden som jag känner till bäst: budget och transport. Att budgetförhandlingarna kollapsade under den första rundan var inte ordförandeskapets fel, och vi lyckades förstås finna en lösning i fråga om budgeten för 2011. Låt oss därför hoppas att frågan om flexibilitet och finansiering av fusionsenergiprojektet Iter också kommer att falla på plats snart.

På transportområdet fann det belgiska ordförandeskapet en lösning på den svåra frågan om Eurovinjett. Jag vill särskilt tacka det belgiska ordförandeskapet för dess stöd för något som jag har arbetat för i många år, nämligen upprättandet av ett nätverk för säkra rastplatser i Europa, så att lastbilschaufförerna, som bokstavligen håller samman Europa och skapar den inre marknaden, får bra och säkra arbetsförhållanden. Jag skulle vilja att alla andra länders regeringar inspireras av den belgiska regeringens positiva syn på denna fråga, så att vi äntligen kan se till att något sker i praktiken.

  Mirosław Piotrowski (ECR). – (PL) Herr talman! Belgien, som är en av de sex stater som var med och grundade Europeiska unionen, har nyss avslutat sitt sex månader långa ordförandeskap. Trots inrikespolitiska svårigheter i samband med oförmåga att bilda regering hyllas belgarna officiellt för sin effektivitet och framgång när det gäller att uppnå nästan alla de prioriteringar som de fastställt för sig själva. Av den anledningen vill också jag gratulera dem eftersom de på så kort tid och som en del av de fastställda prioriteringarna bemötte den ekonomiska krisen i Europa, skyddade Europas miljö, byggde en öppen och säker europeisk union, skapade en sammanhängande social modell i Europeiska unionen och skapade grunden för en gemensam europeisk utrikespolitik. Om man ser tillbaka har det varit ovanligt att ett så litet land kunnat göra så mycket positivt för Europa på så kort tid.

  Mathieu Grosch (PPE). – (DE) Herr talman, premiärminister Leterme! När parlamentsledamöterna för sex månader sedan hade så många frågor om det belgiska ordförandeskapet, och när vi hade läst programmet, var många ledamöter mycket tveksamma.

Därför är vår glädje desto större i dag, när vi tackar dig och den ständiga representationen för ert fantastiska arbete och förarbete. Denna framgång har naturligtvis inte varit lätt. De inrikespolitiska problemen i Belgien har redan nämnts, och Guy Verhofstadt var också tvungen att påpeka att det inte nödvändigtvis råder effektivitet på nationell nivå i Belgien eller på EU-nivå. Det kanske är det som är nyckeln till framgång i morgon – med andra ord att de politiker som är kompetenta här måste få nödvändigt erkännande också i Belgien.

Er framgång var inte lättvunnen, eftersom inte heller de yttre förhållandena var de bästa. Inte minst – och detta kan jag säga för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) i fråga om transport – på grund av att ni inte heller valde de lättaste frågorna att arbeta med. Det har nämnts, och det var mer än tillfredsställande för oss, att bland annat frågan om Eurovinjett nu har lösts. Denna fråga handlar inte bara om en princip. Den handlar enligt min uppfattning om nya finansieringskällor och en säker och ren men samtidigt effektiv rörlighet på EU-nivå. Detta handlar om att ta reda på om vi kommer att kunna göra mer kraftfulla ändringar på detta område – rörlighet – på EU-nivå i morgon.

Jag som bor i ett gränsområde är naturligtvis också nöjd med genomförandet av vägsäkerhetsbestämmelserna. Det är oacceptabelt för oss och alla gränsregioner att det beror på registreringsskylten om ett allvarligt brott bestraffas eller inte. Ni tog tag i detta besvärliga ämne och tog ett första steg.

Passagerares rättigheter i samband med busstransport utgör ett viktigt steg med följden att EU nu har gett sina medborgare rättigheter som passagerare för alla de olika transportformer som finns. Under vulkankrisen såg vi hur viktigt det är för företag, men också för passagerare, att det finns en sådan här europeisk ram. Jag hoppas att vi kan fortsätta så här.

Slutligen önskar jag bara dig och Belgien en sak, och det är att vi till sist får se den färdighet på federal nivå i Belgien som ni har visat på EU-nivå, i enlighet med den kloka tanke att den som ställer krav – som ni gjorde - också måste visa på lösningar.

  Alejandro Cercas (S&D). – (ES) Herr talman, herr Leterme! För dem i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet som ansvarar för sysselsättning och sociala frågor vill jag instämma i mina kollegers gratulationer av det belgiska ordförandeskapet till dess arbete under de senaste sex månaderna.

Hur kan jag instämma i dessa gratulationer, trots att den sociala dimensionen knappt nämndes under ordförandeskapet och trots att det inte gjordes någon större social kartläggning under detta ordförandeskap?

Helt enkelt för att jag hade förmånen att samarbeta med Yves Letermes ministrar Laurette Onkelinx och Joëlle Milquet, och jag är medveten om vilka ansträngningar de och deras team gjort för att göra framsteg i fråga om den sociala agendan under så svåra omständigheter och i ett råd som ställer sig så likgiltigt till det sociala Europa som det som vi olyckligtvis har för närvarande gör. Trots detta har de jobbat tappert, ansvarsfullt och i en mycket europavänlig anda för att se till att man lyssnar till parlamentet och till européerna under denna mycket allvarliga tid, då Europas framtid står på spel.

Därför vill också jag gratulera dig, Yves Leterme, och jag hoppas att det blir som du säger när utmaningarna kommer i framtiden: att Europa kommer att finna sin själ. Den själen måste vara politisk och social, inte bara ekonomisk.

Jag vill ta upp några saker som inte har lösts under det belgiska ordförandeskapet och där jag hoppas att du kommer att överföra din europavänliga, humana anda till det ungerska ordförandeskapet, eftersom mycket står på spel för Europas framtid. Jag syftar på frågorna om Europas invandringspolitik, det kombinerade tillståndet, de två direktiven om personal som hyrs ut av bemanningsföretag och förflyttning inom ett företag.

Jag vill be rådets ordförande att uppmana sina kolleger att tänka långsiktigt. Det får inte förekomma en ojämlik behandling av arbetstagare som kommer till Europa. De måste behandlas lika, annars kommer vi att skapa en klyfta som får oöverskådliga konsekvenser för unionens framtid. Dessa arbetstagare kan inte komma till Europa med ojämlika förutsättningar för arbete här, för det skulle fördärva Europa.

Jag hoppas att det ungerska ordförandeskapet kommet att lyssna till dig och att yttrandefriheten kommer att vinna fotfäste igen i rådet, och att rådet kommer att fokusera på Europas själ, som inte kan vara annat än human och framstegsvänlig.

  Raffaele Baldassarre (PPE). – (IT) Herr talman, Herr Leterme, mina damer och herrar! Jag måste säga att det gläder mig att vi har haft ett ordförandeskap som har kunnat ta itu med den europeiska dagordningen på ett pragmatiskt och effektivt sätt, trots att det varit en svår tid.

Det belgiska ordförandeskapet har visat sig vara praktiskt och dynamiskt, från antagandet vid första behandlingen av det omarbetade direktivet om bekämpande av sena betalningar inom offentlig förvaltning, som är av grundläggande betydelse för framtiden för systemet för åtagande, och till antagandet av åtgärdspaketet för finanstillsyn.

Jag skulle kunna ge andra exempel, men jag föredrar att dra slutsatser om vad man kan lära av ett ordförandeskap som har avslutat sin ämbetsperiod på ett positivt sätt. För det första måste man ha ett realistiskt arbetsprogram. För det andra måste man kunna förhandla på ett dynamiskt sätt och nå kompromisser. Slutligen måste man involvera de europeiska institutionerna fullt ut, till att börja med Europaparlamentet, och angripa utestående ärenden utan begränsningar och nationella intressen.

Jag hoppas att detta ordförandeskap kommer att tjäna som ett exempel för framtida ordförandeskap. För stunden vill jag i alla fall framföra mina uppriktiga gratulationer.

  Pervenche Berès (S&D). - (FR) Herr talman, herr premiärminister! Samarbetet med dina ministrar, Joëlle Milquet och Laurette Onkelinx, gick väldigt bra, vilket innebar att Europaparlamentets röst hördes när riktlinjerna för sysselsättning antogs av rådet, där våra ståndpunkter beaktades. De beaktades också när det gäller frågan om offentliga tjänster, genom att den betydelse som dessa tjänster har i hjärtat av den europeiska sociala modellen återbekräftades under det belgiska ordförandeskapet. Jag hoppas att den skjuts som den interinstitutionella dialogen fick fortsätter både inom kommissionens och inom det nya ordförandeskapets arbete.

Vi hade också ett omfattande samarbete om en annan aspekt, nämligen att garantera att den ekonomiska styrning som du hänvisade till kan stå på egna ben, för att behandla sysselsättningsfrågan som en balans skulle leda oss i fördärvet. Det oroar mig att se hur kommissionen hanterar denna fråga i paketet för den europeiska planeringsterminen genom att föreslå medlemsstaterna att de ska sänka lönerna vare sig de vill eller inte, eller så gott som blint höja pensionsåldern och sänka pensionsnivåerna. Det är inte på detta sätt som vi med en ekonomisk styrning kan garantera en framgång i den europeiska frågan, vilket är vad våra arbetstagare och medborgare förväntar sig.

  Morten Messerschmidt (EFD). – (DA) Herr talman! Jag vill säga att det belgiska ordförandeskapet har utgjort ett fantastiskt exempel som saknar motstycke på hur EU fungerar. Ordförandeskapet har, trots att landet inte har haft någon regering, prisats från alla håll i kammaren. Detta kanske ger en bild av hur EU egentligen fungerar bäst – utan valda företrädare och, i själva verket, helt utan folket. Det var i varje fall under det belgiska ordförandeskapet som det hittills största bedrägeriet av de europeiska medborgarna genomfördes sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget, nämligen införandet av den nu permanenta krismekanismen.

När vi var tvungna att övertyga det europeiska folket om att införliva Lissabonfördraget, vilket inbegrep att en makt utan motstycke överfördes till utlänningar i Bryssel, så lovade man oss att en sak åtminstone inte skulle kunna ske: Vi skulle aldrig ansvara för varandras skulder. Det var under det belgiska ordförandeskapet som detta enda löfte bröts. Nu kommer en akt att träda i kraft 2013 som innebär att vi ska ansvara för varandras skulder för all framtid. Detta är arvet från det belgiska ordförandeskapet, och det är beklagligt.

  Ivo Belet (PPE). – (NL) Herr talman, herr Leterme, herr Győri! Både ni och er diplomattjänst har visat att vi kan vara framgångsrika också under mycket svåra ekonomiska förhållanden och att vi kan hantera dessa förhållanden på ett sätt som gör Europa starkare. Detta är mycket viktigt. Sådana här saker förutsätter naturligtvis att vi når kompromisser, kompromisser som är svåra att nå. Det kommer alltid att leda till kritik, men jag anser att den gyllene regeln ”det bästa är fiende till det bra” passar bättre än någonsin i denna situation. Den här sortens kompromiss är alltid berättigad om den möjliggör framsteg och om den gynnar medborgarnas välstånd och välmående.

Eftersom jag bara får tala i en minut ska jag bara ge en kort kommentar till nästa belgiska ordförandeskap, som kommer att tillträda runt 2025. Du, Yves Leterme, kommer förmodligen att vara 65 år då, och jag kommer att vara ett år äldre. Jag förutsätter att EU fortfarande kommer att vara en stark aktör på världsarenan, men för att det ska bli så måste vi verkligen upprätthålla den drivande kraft som vi visat de senaste sex månaderna. Jag önskar dig hur som helst stort lycka till, både här och i Bryssel.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). - (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera mina belgiska kolleger! Jag lyfter på hatten för er! Som ungersk medborgare skulle det verkligen glädja mig om det ungerska ordförandeskapet blev lika framgångsrikt.

(HU) Nu fortsätter jag på ungerska. Under det belgiska ordförandeskapet förhindrades ett förvärrande av krisen i euroområdet på ett framgångsrikt sätt. Det irländska räddningspaketet utarbetades rekordsnabbt. Ett system för en ny samordning av den ekonomiska politiken utarbetades, och nu ska sex lagar om ekonomisk styrning antas under det ungerska ordförandeskapet. En finansiell tillsyn inrättades, och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder samt medborgarinitiativet upprättades. Jag kan inte annat än uttrycka största beundran när det gäller framstegen med det praktiska införlivandet av Lissabonfördraget, även om vi fortfarande har oräkneliga olösta frågor att ta tag i.

(FR) Jag vill återigen gratulera mina belgiska kolleger. Jag hoppas att det ungerska ordförandeskapet kommer att bli lika framgångsrikt.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Herr talman! Eftersom vi var oroliga för att utvecklingen inom den belgiska inrikespolitiken skulle påverka det roterande ordförandeskapets prestationer gläder det mig att Belgien visade att detta inte stämde, genom att hantera de europeiska ärendena på ett pragmatiskt och effektivt sätt. De framträdande ärendena under det belgiska ordförandeskapet utgjorde en rad europeiska frågor framför andra: lanseringen av Europeiska utrikestjänsten, ekonomisk tillväxt och finanspolitisk konsolidering, antagandet av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet och inledningen av genomförandet av Europa 2020-strategin.

När det gäller Rumäniens intressen antog det belgiska ordförandeskapet en rättvis och balanserad strategi. I två ärenden av känslig natur för Rumänien valde det belgiska ordförandeskapet de alternativ som bäst speglade den ståndpunkt som Rumänien förespråkade: diskussionen om frågan om romer utifrån aspekten social integration och hanteringen av förfarandet för att hänvisa förslaget till beslut om anslutningen av Rumänien och Bulgarien till Schengenområdet till Europaparlamentet.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Jag vill börja med att betona att Belgien tog över det roterande ordförandeskapet i en situation som inte bara var svår i inrikespolitiskt avseende utan också, naturligtvis, globalt sett.

Jag kan därför inte tillskriva Belgien alla unionens misslyckanden. Jag vill tvärtom säga att Belgien gjorde ett utmärkt jobb med att hantera trepartssamtalet mellan kommissionen, rådet och parlamentet.

Med Belgien vid rodret gjordes framsteg på det betydelsefulla området tillsyn och reglering inom banksektorn. I oktober slutfördes förhandlingarna om regleringen av hedgefonder, andelsföretag och kreditvärderingsinstitut.

Jag hade kunnat tänka mig ännu ambitiösare åtgärder på detta område, men enligt min uppfattning lyckades Belgien åtminstone med att samordna det som var möjligt och att åtminstone göra vissa framsteg.

Området internationella förbindelser var också oerhört viktigt. Unionen formulerade diplomattjänsten, och också här visade sig Belgien vara en skicklig medlare.

Avslutningsvis vill jag gratulera Belgien och tacka landet för dess ordförandeskap, och också uttrycka en förhoppning om att Ungern kommer att följa det belgiska ordförandeskapets exempel.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag ber om lov att få ta upp en bredare fråga. I julas sade John Bruton, tidigare ledare på Irland och ordförande för rådet, att detta deltidssystem för rådet verkligen inte tjänar sitt syfte, med tanke på den kris som Europa befinner sig i. Han antydde att den tid som lagts på dessa betydelsefulla frågor inte var mycket mer än den tid ledarna tillbringar på flyget till Bryssel.

Han säger att vi står inför en finansiell kris – en välfärdsstatens kris i ett åldrande samhälle, en globaliseringskris för nationalstater och eventuellt till och med en kris när det gäller den europeiska demokratins effektivitet. Han säger att ledarna måste diskutera tills de har nått en fullständig, ömsesidig överenskommelse om allt som måste göras: hela jobbet, inte bara delar av det. Inget mindre än detta skulle ge marknaderna ett hållbart förtroende. Jag vill be er att diskutera detta, för han har kanske rätt.

  Oreste Rossi (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Ditt tal, Yves Leterme, innehöll några viktiga citat. Det är synd och skam att du i själva verket framför allt kommer att bli ihågkommen som premiärministern för ett land som inte kunnat bilda regering fastän det gått 219 dagar sedan valet.

Du förstår, jag hade inga höga tankar om dig – även om detta utan tvekan har förändrats – för samma dag som du installerades frågade jag vilka åtgärder som du, i egenskap av rådets ordförande, skulle se till att EU vidtog som svar på de handlingar som begåtts mot katolska kyrkan i ditt land, som svar på de undersökningar som ogiltigförklarades, som jag ansåg vara mycket allvarliga och som sedan fördömdes av rättsväsendet självt.

Du svarade inte på den frågan. Det tyckte jag inte om, eftersom jag anser att en ordförande ska företräda alla. Om en ordförande får en fråga ska denne försöka att besvara den på något sätt och fatta ett modigt beslut: att säga ”jag är för” eller ”jag motsätter mig”, och förklara varför. Det gjorde du inte.

I dag kan jag säga att du och ordförandeskapet har gjort ett bra jobb. Om du hade varit lite mer på vår ”nivå” från första början hade vi kanske haft en bättre relation.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Belgien övertog utan tvekan ordförandeskapet för rådet under en mycket svår övergångsfas, bland annat för att vi fortfarande befann oss i en ekonomisk kris, samtidigt som Lissabonfördraget naturligtvis inte hade genomförts helt och hållet och dess begränsningar i fråga om att fylla sitt syfte framgick.

Men det finns en betydelsefull aspekt i hela debatten om räddningspaketet för euroområdet som inte får förglömmas, nämligen att både räddningspaketet för länderna i euroområdet och lånen till Grekland är en överträdelse av Lissabonfördraget. Båda dessa åtgärder saknar följaktligen nödvändig rättslig grund. Det innebär att EU i detta fall uppenbarligen överskrider sin behörighet, vilket i slutändan gör ett vederbörligt ändringsförfarande för fördraget oumbärligt.

Efter ytterligare kandidater för räddningspaket – som Irland och Portugal – är nu också Spanien ett problembarn för euroområdet. Nettobidragsgivare som Tyskland och Österrike blir å andra sidan i allt högre grad Europeiska unionens kassakor. Så här kan det naturligtvis inte fortsätta. Belgien kunde inte riktigt hantera någon av dessa två – visserligen svåra – utmaningar, nämligen att ta oss ur den ekonomiska krisen och att genomföra Lissabonfördraget.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Herr talman! Det har sagts mycket gott om det belgiska ordförandeskapet, framför allt om dess effektivitet i förhandlingar och dess lugn under svåra krisperioder, G20-toppmötet, konferensen i Cancún och budgetdebatten. Finansmarknadernas återgång till stabilitet och också ekonomisk stabilitet var frågor som dominerade, men det bör nämnas att den nationella egoismen blev hejdlös, i synnerhet i fråga om budgeten. Belgiens effektivitet i fråga om förhandlingar är värt gratulationer, men detta är trots allt Belgiens tolfte ordförandeskap. Premiärminister Yves Leterme sade att ordförandeskapets program var rådets och kommissionens program, utan ambitioner om nationella prioriteringar. Vi måste dock låta framtida ordförandeskap fastställa sina egna prioriteringar. Det är enligt min uppfattning kärnan och innebörden i integration, som premiärminister Leterme talade om. Det som oroar mig är krisen vid antagandet av budgeten för 2011 och, framför allt, bakgrunden till detta och prognosen att den nya budgetramen inte kommer vara lätt att enas om.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Det är åtminstone ett område som är viktigt för Europa och för den region som jag tillhör – Euskadi, i Baskien – som ordförandeskapet inte har gjort ett dugg åt.

Genom Lissabonfördraget får parlamentet befogenheter i fråga om fiske. Rådet blockerade en rad planer för fiske av ansjovis. I inledningen av det belgiska ordförandeskapet uttryckte jag personligen att jag var beredd att fortsätta förhandlingarna för att nå framsteg i fråga om vissa viktiga planer, och detta har ordförandeskapet inte gjort några ansträngningar för. Därför kan jag inte uttrycka några gratulationer, eftersom rådet i grunden inte erkänner de befogenheter som Europaparlamentet har enligt Lissabonfördraget.

Jag anser att ordförandeskapet har förspillt ett tillfälle att lösa ett problem som har förhalats sedan det spanska ordförandeskapet. Ni har inte gjort någonting åt detta. Jag hoppas därför att nästa ordförandeskap kommer att göra det.

Jag skulle också ha tackat er om ni hade lyssnat på mitt anförande.

  Edite Estrela (S&D). – (PT) Herr talman! Också jag vill gratulera den belgiska regeringen till att den lett ett så framgångsrikt ordförandeskap, trots de svåra förhållanden under vilka det ägt rum, vilket också har nämnts här. Jag vill vidare, i fråga om det område som jag följt närmast, gratulera Joëlle Milquet och tacka henne för hennes engagemang och beslutsamhet när det gäller att utarbeta rapporten om direktivet om barnledighet, trots rådets bristande enighet med henne. Vi hoppas att det ungerska ordförandeskapet kommer att fästa tillbörlig uppmärksamhet vid denna fråga. Yves Leterme påminde oss om den dröm som vägledde grundarna av det europeiska projektet utöver den inre marknaden, och José Manuel Barroso betonade vikten av den europeiska andan. Dessa punkter är enligt min uppfattning bra i det aktuella sammanhanget, där vi behöver en ökad enighet och solidaritet för att kunna anta de utmaningar som vi har framför oss.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Herr talman! Det belgiska ordförandeskapet, de två senaste ordförandeskapen för att vara exakt, var i tjänst medan Lissabonfördraget genomfördes och en ny ordning skapades i EU. Båda dessa ordförandeskap begränsade sin nationella strategi för att fördjupa samarbetet och samordningen i EU. Detta goda tillvägagångssätt stärker en gemenskapsstrategi snarare än en regeringsstrategi. Å andra sidan bör vi vara försiktiga med att begränsa de nationella ordförandeskapens roll när det gäller att skapa egna prioriteringar. Det måste råda en särskild balans i detta avseende. En av prestationerna från det belgiska ordförandeskapets sida är utan tvekan stärkandet av den ekonomiska styrningen. Byråer som övervakar finansinstitut har inlett sitt arbete. Det har gjorts mycket för att budgetdisciplinen ska iakttas mer noggrant. Verksamhet som syftar till en strukturreform har gjorts till det huvudsakliga instrumentet för utveckling. Dessutom har vi äntligen tagit oss ur det dödläge som rådde för antagandet av budgeten för 2011. Vi vill helt enkelt säga tack.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag måste säga att det är mycket uppmuntrande att höra så många ledamöter från alla delar av kammaren hylla det belgiska ordförandeskapet, och med all rätt. Jag var rädd för det motsatta. En av anledningarna till att det belgiska ordförandeskapet varit så framgångsrikt är enligt min uppfattning att man tog hänsyn till de verkliga effekterna av Lissabonfördraget. Nuförtiden måste övergången från ett ordförandeskap till ett annat ske friktionsfritt. Det är som ett stafettlopp: ju effektivare överlämningen är - och ju mer lågprofilerad – desto bättre, förmodligen. Belgarna gjorde det oerhört bra och har föregått med gott exempel för andra länder i detta avseende.

Jag vill särskilt tacka dem för deras arbete i samband med budgeten och bankmyndigheterna samt andra myndigheter som inrättats. Om de blir så framgångsrika som vi hoppas så kommer det belgiska ordförandeskapet i själva verket att växa i betydelse under åren som kommer, när vi ser tillbaka på dessa mycket viktiga beslut.

  Frédéric Daerden (S&D). - (FR) Herr talman! Jag instämmer i det praktiskt taget enhälliga budskap som framförts under förmiddagen. Det belgiska ordförandeskapet var ett bra ordförandeskap, eftersom det drev det europeiska projektet i en svår nationell kontext, som ändå inte hindrade det att hantera de utmaningar som EU stod inför. Jag tänker på antagandet av budgeten för 2011, där vissa aspekter har lämnat en bitter eftersmak. Men ordförandeskapet undvek en negativ institutionell kraftmätning.

Vad gäller den sociala dimensionen ställdes det belgiska ordförandeskapet från första början inför den överdrivna försiktigheten hos vissa i rådet. Jag tänker särskilt på idén om ett ramdirektiv om minimiinkomst. Trots dessa omständigheter kan Belgien tillskrivas några verkliga framsteg tack vare kämpaglöden hos dina och våra ministrar: rapporten från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) inför varje rådsmöte som en nödvändig motvikt till rådet (ekonomiska och finansiella frågor), slutsatserna om sociala tjänster i allmänhetens intresse, pensioner, framför allt konferensen om pensioner i Liège, där det nödvändiga gemensamma betraktandet av hur adekvata och hållbara pensionerna är belystes, vilket jag måste betona, och Epscos förklaring om Europeiska året för bekämpning av fattigdom.

Jag vill återigen framföra mina gratulationer. Jag hoppas att dessa framsteg fortsätter under de nya ordförandeskapen.

  Gay Mitchell (PPE). – (EN) Herr talman! Detta gäller en ordningsfråga. Jag ber dig att genomföra en undersökning av vilka som får ordet vid ögonkontaktsförfarandet och vilka som inte får det. Enligt min uppfattning fördelas inte ordet rättvist mellan de olika sammanträdesperioderna. Jag vill be dig att göra det, för vissa av oss, som har andra uppgifter, kan inte sitta i kammaren dag ut och dag in, medan andra har möjlighet att göra det.

Jag anser att ledamöterna måste få en rättvis chans att inskrida i debatten. Jag ber om ursäkt för att jag uppehåller kammaren, men jag ber dig att genomföra en sådan undersökning.

  Talmannen. – Gay Mitchell! Jag vill inte säga mer än att jag har en lista och att du kan få kontrollera den. Nästan 20 personer på listan får möjlighet att tala. Om du vill kan du komma till mitt kontor så kan jag visa listan för dig och förklara den.

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Det har getts uttryck för mycket positiv utvärdering och många lovord i kammaren under förmiddagen. Jag vill på kommissionens vägnar säga att det har varit väldigt välförtjänt. Det belgiska ordförandeskapet har, med sin europeiska anda, tydligt visat på en imponerande effektivitet och en stor samarbetsvillighet. När det belgiska ordförandeskapet tog upp en fråga så visste vi alla att man skulle arbeta vidare för det europeiska målet – och enbart det europeiska målet – och att man skulle göra det i en lojal samarbetsanda mellan institutionerna. Det belgiska ordförandeskapets mycket goda samarbete med Europaparlamentet och mycket nära förbindelser med kommissionen resulterade i en mycket imponerande lista över prestationer.

I dag kan vi säga att Lissabonfördraget är i full funktion. Vi har lyckats ge våra medborgare en ny röst genom det europeiska medborgarinitiativet, och vi lyckades nå en överenskommelse om öppnare och effektivare regler för kommittéförfarandet. Jag arbetade med båda dessa frågor tillsammans med statssekreterare Olivier Chastel, och jag måste säga att jag ständigt imponerades av hans samarbetsvillighet och stora professionalism.

Det krävdes ett lugnt och konstruktivt tillvägagångssätt för att debatten om budgeten för 2011 skulle kunna slutföras och för att den nya ekonomiska styrningen skulle kunna inledas i Europa. Även under komplicerade, utdragna diskussioner om frågor som skilsmässa, finansiell tillsyn och till och med patent lyckades det belgiska ordförandeskapet göra tydliga framsteg.

Det står nu helt klart att vi måste hålla fast vid den positiva anda och effektivitet som det belgiska ordförandeskapet har visat. Ekonomin, som håller på att återhämta sig efter krisen, och finanspolitisk konsolidering fortsätter naturligtvis att ha högsta prioritet för oss alla. Vi fick goda nyheter i förra veckan i och med en framgångsrik försäljning av portugisiska, spanska och italienska obligationer. Men det står också helt klart att vi måste driva på de strukturella reformerna och att vi måste arbeta ännu hårdare. Om vi inte vill ha en återhämtning utan arbeten måste vi undersöka hur vi kan förbättra reglerna på arbetsmarknaden och hur vi kan undanröja hindren för en ökad sysselsättning i Europa. Samtidigt måste vi skydda de utsatta i vårt samhälle och minska fattigdomen. Det är det enda sättet som vi kan utveckla den sociala marknadsekonomin i Europa.

Mycket kommer att vara beroende av hur vi inleder den europeiska planeringsterminen och i vilken mån vi kommer att kunna vara ambitiösa tillsammans i våra nationella reformprogram, i våra konsolideringsansträngningar och i genomförandet av Europa 2020-strategin. Det belgiska ordförandeskapet bidrog i betydande grad till att inleda denna nya ekonomiska styrningsprocess, och nu måste vi fortsätta det utmärkta arbete som inleddes.

Jag vill tacka premiärministern och statssekreteraren så väldigt mycket för deras utmärkta arbete. Jag vill också verkligen tacka alla deras diplomater för att de skapat en positiv atmosfär, i vilken nästa ordförandeskap kan fortsätta det arbete som inleddes så framgångsrikt för sex månader sedan.

  Yves Leterme, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ska nu säga mina sista ord på det belgiska ordförandeskapets vägnar, så jag ska fatta mig kort. Det gläder mig verkligen att se så många här i kammaren, men jag vet att det beror på andra ärenden på föredragningslistan.

(NL) Mina damer och herrar! Jag vill naturligtvis tacka alla er som har gett ett mycket konstruktivt gensvar, som kommer att vara ovärderligt i ert och vårt arbete i framtiden. Först och främst vill jag, i fråga om Europaparlamentets mycket positiva utvärdering av vårt ordförandeskap, säga att jag försöker hålla mig till principen om att ta negativt gensvar med ro och att vara ödmjuk inför positivt gensvar, även om det visar sig vara överdrivet.

Jag vill som avslutning belysa tre element. För det första – och detta sträcker sig naturligtvis utöver det belgiska ordförandeskapets befogenheter – anser jag att det verkligen är viktigt att vi inför en bästa metod i fråga om genomförandet av Lissabonfördraget. Varje nationalstat som intar det sex månader långa roterande ordförandeskapet för Europeiska unionen bör sätta Europa mycket högt på dagordningen.

För det andra är syftet med att leda det roterande ordförandeskapet kanske inte bara att agera som medlare utan också som en drivande kraft, som någon av er sade, så att våra institutioner kan göra sitt arbete. Vi kämpade alla hårt för att Lissabonfördraget skulle ratificeras. Det skulle naturligtvis vara absurt att hantera det roterande ordförandeskapet så att det inte gjorde rättvisa åt ordalydelsen och andan i Lissabonfördraget. Jag tror dessutom att det bara är så som det roterande ordförandeskapet kan vara meningsfullt i framtiden och som eventuella framtida ändringar av fördraget och nya avtal kan överleva. För det tredje är inte allt perfekt, och flera ledamöter har med rätta tagit upp vissa brister. Jag vill framför allt upprepa att EU borde vara mer ambitiöst i förhållande till socialpolitiken.

(FR) Det som har sagts stämmer verkligen. Unionen måste vara mer ambitiös i framtiden på området för socialpolitik, men jag anser ändå att Belgien gjorde sitt. Det belgiska ordförandeskapet stärkte sysselsättningspolitikens roll i Europa 2020-strategin, det såg till att denna politik skulle ha en plats i Europas nya ekonomiska styrning, och jag anser att det också skapade grunder för den sociala dimensionen av Europa 2020-strategin, inte bara i fråga om kampen mot fattigdom utan också i fråga om social sammanhållning. Som svar på några av anförandena förefaller det mig som att vi ändå placerade frågan om tjänster i allmänhetens intresse på den europeiska dagordningen. Det stämmer dock att vi måste göra mer och göra framsteg, i synnerhet på lagstiftningsområdet.

Vårt ordförandeskap är, som jag sade tidigare, inte perfekt, och jag anser, som Rui Tavares påpekade med rätta, att vi kan göra mer än vi gör i dag på området för flyktingpolitik.

(NL) Avslutningsvis vill jag göra två sista påpekanden, eftersom andra ärenden ska tas upp här i dag. Jag vänder mig eftertryckligen till de belgiska ledamöterna av Europaparlamentet i allmänhet, men flera av dem i synnerhet, framför allt två av mina företrädare.

Jag vill, på den belgiska regeringens vägnar, säga att vi betraktar de ansträngningar vi gjort under det belgiska ordförandeskapet som en sorts hyllning till ert arbete här. Vi har gjort allt vi kunnat för att tillämpa Lissabonfördraget korrekt, vilket också är en sorts hyllning till de initiativ som utvecklats efter det elfte ordförandeskapet, som övervakade framväxten av Laekenfördraget, och senare, under betydelsefulla roller som rapportör, i syfte att införliva Laekenandan i Lissabonfördraget.

Det har med rätta påpekats att ett roterande ordförandeskap huvudsakligen är beroende av engagemanget hos och insatserna av väldigt många människor runt de politiker som måste ta ansvar och stå i skottlinjen. Jag talar här om rådgivarna, diplomaterna, om väldigt många människor som i slutändan uträttar det viktigaste arbetet.

Jag vill upplysa Bart Staes om att om det vore det belgiska ordförandeskapet som skulle föräras med Gouden Schoen-priset, som ska delas ut i Belgien i morgon, så skulle det, även om detta pris alltid har gått till personer som Romelu Lukaku och Mbark Boussoufa, utan tvekan gå till ordförandeskapets diplomattjänst, och några i personalen sitter här bakom mig.

Slutligen vill jag säga några ord till Csaba Sándor Tabajdi, och jag ska försöka göra det på min bästa ungerska:

  Talmannen. – Premiärminister Yves Leterme! Tack vare dig har vi under de senaste sex månaderna utvecklat nya samarbetssätt på olika nivåer mellan Europeiska unionens två lagstiftningskamrar: mellan rådet och Europaparlamentet. Belgiens ordförandeskap var en stor framgång. Jag önskar ditt land, och dig personligen, stort lycka till.

(Applåder)

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Den 31 december 2010 såg vi slutet på ett ganska händelselöst ordförandeskap, som vissa har beskrivit som matt och svagt. Det var allt vi kunde ha väntat oss av en belgisk regering som i själva verket inte har existerat på 8 månader. Inom den belgiska politiken har man inte lyckats fastställa en politisk plan för sitt eget land, som har drabbats av en institutionell kris som saknar motstycke. Jag förstår inte hur denna regering överhuvudtaget skulle ha kunnat leda en så komplex enhet som Europeiska unionen, som också är mycket skör och skranglig i nuläget – med framförhållning och visioner inför framtiden. Det belgiska ordförandeskapet skulle föra in EU på vägen mot återhämtning från den ekonomiska och finansiella krisen. Men nu måste vi återigen hantera de spekulationer som än i dag utgör ett hot mot själva existensen av den gemensamma valutan. Det var det belgiska ordförandeskapet som stod bakom det stora påskyndandet av en ytterligare utvidgning av EU:s gränser. Anslutningen av ekonomiskt svaga länder har, som vi har sett under senare år, försvårat de europeiska institutionernas arbete och försvagat hela EU, som nu är mindre kapabelt än tidigare när det gäller att axla de inhemska problemen i nya medlemsstater.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Belgien har innehaft ordförandeskapet för Europeiska unionen under de senaste sex månaderna, vilket knappt någon där har märkt. Landet har huvudsakligen varit upptaget – och har dessutom misslyckats – med att bilda en ny regering, medan grälet mellan flamländarna och vallonerna har gjort att det varit omöjligt för landet att fatta politiska beslut. Det var därför inte särskilt förvånande att EU:s politiska etablissemang inte hade några svårigheter i sin önskan att driva centraliseringen inom Europeiska unionen. Eurokrisen användes som en ursäkt för att driva igenom planer för en europeisk ekonomisk styrning. Samtidigt är det så kallade permanenta räddningspaketet för euron inte någonting annat än ett övergrepp mot nettobidragsgivarna, som kommer att behöva gräva ännu djupare i fickorna i framtiden. Belgien borde i själva verket betraktas som ett varnande exempel på vad som kan hända om befolkningar med skilda ekonomiska resultat snörs ihop. Belgien, där skillnaderna mellan flamländarna och vallonerna är oförenliga och där den federala apparaten utgör en mekanism för omfördelning från flamländarna till vallonerna, visar vad som kan hända med Europeiska unionen och euroområdet om man fortsätter att följa den befintliga vilseledande vägen.

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig. – (PL) När vi sammanfattar det belgiska ordförandeskapet bör vi först och främst värdesätta dess mycket aktiva roll i utformandet av det europeiska systemet för finansiell stabilitet. Alla som har följt med i denna process vet att det är ett svårt arbete som genomfördes under tidspress. Av den anledningen vill jag framföra mina uppriktiga gratulationer till alla dem som har bidragit till att förverkliga detta projekt. I detta avseende har det belgiska ordförandeskapet lämnat efter sig ett väl genomfört arbete till det ungerska ordförandeskapet. Det bör också betonas att belgarna har stakat ut riktningen för framtida ordförandeskap när det gäller ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Jag vill uttala en förhoppning om att framtida ordförandeskap, inklusive det polska, i högre grad ska försöka fastställa sina egna, tydliga prioriteringar, samtidigt som de dock sätts inom våra gemensamma europeiska mål. Med denna arbetsmetod kan de europeiska institutionernas politik planeras och genomföras i högre grad.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag vill börja med att gratulera det belgiska ordförandeskapet, som har visat en enastående förmåga när man lett Europeiska rådet under de senaste sex månaderna. Den belgiska gruppen kan betraktas som än mer framgångsrik med tanke på de omständigheter som rådde när landet övertog ordförandeskapet. För det första var detta det första ordförandeskap som verkade utifrån de bestämmelser som infördes med Lissabonfördragets ikraftträdande, och för det andra befann sig EU och den enskilda medlemsstaten i en oerhört svår ekonomisk situation. Dessutom var Belgien tvunget att hantera inhemska problem under ordförandeskapet.

Trots att det var en så svår och krävande period visade ordförandeskapet sin effektivitet genom att visa ett sant europeiskt manér i genomförandet av alla åtgärder. Man satte sina inhemska problem och frågor åt sidan och koncentrerade sig på att följa ett handlingssätt som motsvarade Europaparlamentets, kommissionens och Europeiska rådets förslag, och på att stödja dessa institutioner. Ordförandeskapet tog på sig rollen som medlare. Vad gäller de prioriteringar som ordförandeskapet har uppnått förtjänar de åtgärder som fokuserat på att bekämpa den ekonomiska krisen ett erkännande. I detta avseende tänker jag framför allt på arbetet med nästa fleråriga budgetram. Eurovinjett är ytterligare en betydelsefull prestation av det belgiska ordförandeskapet. Slutligen vill jag säga att det belgiska ordförandeskapet kan tjäna som förebild för de länder som ska ta över de kommande ordförandeskapen för Europeiska rådet. Jag önskar både det ungerska och det polska ordförandeskapet, som kommer att tillträda det andra halvåret 2011, samma framgång.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Jag vill framföra ett tack till det belgiska ordförandeskapet. Dess arbete, som precis har avslutats, kan tjäna som en förebild för de länder som kommer att leda Europeiska rådets arbete i framtiden. Detta är ett ämne som ligger mig särskilt varmt om hjärtat med tanke på Polens kommande ordförandeskap, som jag hoppas kommer att följa den väg som banats så framgångsrikt under det belgiska ordförandeskapet. Det är inte ofta ett land som innehar ordförandeskapet prioriterar åtgärder på EU-nivå framför inhemska intressen. Enligt min åsikt var den mest betydelsefulla framgången för det ordförandeskap som vi diskuterar dess konsekventa genomförande av bestämmelserna i Lissabonfördraget, i synnerhet på Europeiska rådets nivå, som blev en fullständig institution med en permanent ordförande, och på utrikesrådets nivå, som i nuläget leds av den höga representanten. Att bekämpa den ekonomiska krisen visade sig också vara något som inte helt saknade betydelse, och den systematiska tillsynen av och införandet av återhållsamhet inom den finansiella sektorn kommer med tiden att göra det möjligt att återupprätta dess nedfläckade rykte. Detta är särskilt viktigt vid en tidpunkt med så stora påtryckningar för att utvidga euroområdet. Sammanfattningsvis hoppas jag verkligen att den väg som det belgiska ordförandeskapet har stakat ut kommer att tjäna som kvalitetsstandard för de länder som tar över ordförandeskapet i framtiden. Må unionens bästa alltid ha högsta prioritet. Tack så mycket.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

7. Omröstning

  Talmannen. – Vi fortsätter nu med omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet)

7.1. Fusioner av aktiebolag (kodifierad version) (A7-0363/2010, Jiří Maštálka) (omröstning)

7.2. Protokoll till Europa–Medelhavsavtalet mellan EG och Jordanien, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU (A7-0373/2010, Gabriele Albertini) (omröstning)

7.3. Avtal EG/Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om luftfart (A7-0361/2010, Dieter-Lebrecht Koch) (omröstning)

– Före omröstningen:

  Dieter-Lebrecht Koch (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Genom att anta mitt betänkande röstar vi för ett avtal som gör det möjligt att driva igenom en tillnärmning av lagstiftningen inom ramen för 47 befintliga bilaterala avtal om luftfart som ingåtts mellan de enskilda medlemsstaterna i EU och de enskilda länderna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. Genom denna åtgärd garanterar vi att tillämplig EU-rätt följs, förebygger diskriminering och hinder mot marknadstillträde samt minskar byråkratin. Jag ber er att rösta ”ja”!

7.4. Harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden (A7-0343/2010, Catherine Stihler) (omröstning)

7.5. Europeiska samförståndet om humanitärt bistånd (A7-0375/2010, Michèle Striffler) (omröstning)

7.6. Jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning (A7-0376/2010, Daciana Octavia Sârbu) (omröstning)

  Talmannen. – Omröstningen är härmed avslutad.

8. Röstförklaringar

  Talmannen. - Vi fortsätter nu med röstförklaringarna.

Muntliga röstförklaringar

Andrabehandlingsrekommendation: Stihler (A7-0343/2010)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Byggsektorn är en mycket viktig näringsgren i varje lands ekonomi. En sådan grundläggande del av marknaden kan inte förbises när man eftersträvar ekonomisk tillväxt och förbättrad levnadsstandard. Alla är medvetna om hur viktigt det är med en korrekt byggd eller moderniserad struktur i fråga om säkerhet och bekvämlighet. Samtidigt strävar vi alla efter att minska kostnaderna för att bygga bostäder, industribyggnader och offentliga byggnader. Betänkandet syftar till att undanröja hinder på marknaden, möjliggöra effektiv saluföring av byggnadsmaterial och garantera konkurrenskraftiga priser i sektorn. Fördelarna med detta initiativ kommer att märkas i hela EU. Jag ger också mitt fulla stöd till författarens förslag om ökad säkerhet för byggnadsarbetare.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Med hänsyn till Stihlerbetänkandet står det klart vilken viktig roll som byggsektorn spelar i EU. Vi var helt enkelt tvungna att ta itu med de problem som de tolv miljoner medborgare som är sysselsatta i sektorn upplever.

Stihlerbetänkandet är ett värdefullt redskap för att riva ned de nationella administrativa och tekniska hinder som blockerar saluföringen av byggprodukter inom EU och för att fortsätta bygga en inre marknad i denna sektor.

Jag stöder det erkännande som byggsektorns små och medelstora företag har fått, precis som jag stöder den särskilda uppmärksamhet som man har fäst vid behovet att återvinna byggprodukter, en fråga av yttersta vikt i kampen mot klimatförändringar. Men jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt att uppmärksamma frågan om arbetsmiljön för anställda i byggsektorn. De riktlinjer som föredraganden har inbegripit i detta ärende är användbara, men de måste utvecklas.

Det är vår plikt att diskutera och vidareutveckla dessa förslag i den omedelbara framtiden, och därmed se till att anställda i byggsektorn får en hög skyddsnivå. Tragedin med arbetsrelaterade dödsfall är en fråga som angår EU som helhet. Jag hoppas att vi kommer att lyckas sätta stopp för dessa genom vårt arbete.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! För det första skulle jag vilja tacka Catherine Stihler för detta utmärkta betänkande. Det är mycket viktigt att rikta uppmärksamheten på harmoniseringen av saluföringen av byggprodukter, för i framtiden kommer vi att behöva bättre byggen av högre kvalitet.

Vi måste komma ihåg att det viktigaste, även om detta är en mycket konkurrenskraftig industri, inte är konkurrensen i sig, utan slutresultatet. Det är viktigt att de byggnader som uppförs i EU är säkra för såväl användarna som byggnadsarbetarna och andra anställda under byggnadsprocessen.

Det är mycket viktigt att vi också åstadkommer en harmonisering på området saluföring av byggprodukter, och till följd av detta lyckas utbyta bästa praxis. Det stämmer att många EU-länder fortfarande använder material som är hälsovådliga för de inneboende. Vi har till exempel ett enormt problem med mögel i många medlemsstater i EU, och det är därför viktigt att använda bästa praxis och innovationer för att försöka inrikta saluföringen av byggprodukter på saluföring av produkter som är hälsosamma och nöjaktiga för användarna.

Jag vill därför tacka Catherine Stihler för detta utmärkta betänkande. EU behöver bra byggprodukter och ett system för saluföring med särskild hänsyn till säkerhetsbestämmelserna.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Förra veckan kom den franska premiärministern till London och sade att vi måste ansluta oss till projektet att bistå euron. Vi lägger för ögonblicket bort frågan om huruvida vi åter borde dras in i någon annans problem. Låt oss i stället fokusera på det centrala logiska felslut som föreligger här. Han säger att den europeiska integreringen inte fungerar, så vi ska ha mer europeisk integrering! Jag är säker på att ni kan upptäcka problemet i hans resonemang. ”Min jolle kantrar hela tiden, så jag skulle vilja få ansvar för en oceanångare.” ”Min gokart har kraschat, så var så snäll och sätt mig bakom ratten på en långtradare med släp.” Oavsett vad problemet är ligger svaret alltid närmare europeisk integrering.

EU är en lösning på jakt efter ett problem, men den dagen då vi inte längre kan tvinga oss själva på både marknader och den allmänna opinionen kommer med säkerhet. Förtrollningen håller på att brytas, och shamanens besvärjelser förlorar sin kraft.

Betänkande: Striffler (A7-0375/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd. EU:s bidrag utgör mer än 40 procent av allt internationellt humanitärt bistånd. Genom sin humanitära politik visar EU konkret sitt engagemang för människor i tredjeländer som behöver hjälp i en extremt utsatt situation.

Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd som undertecknades den 18 december av rådets och kommissionens ordförande samt Europaparlamentets talman utgör ett stort framsteg. Här måste jag påpeka att de åtaganden som omfattas av samförståndet gäller både medlemsstaterna och Europeiska kommissionen.

Under de senaste åren har vi sett ett ökande antal icke-humanitära aktörer i samband med humanitära kriser. Det är nödvändigt att politiska organ och militär eller biståndsorganisationer som verkar i samma arbetsmiljö lär sig mer om varandra och inleder en dialog, samtidigt som de beaktar – och inte kompromissar med – sina respektive roller och befogenheter. När räddningstjänstresurser används måste det naturligtvis ske i enlighet med de internationella riktlinjer som fastställs i det europeiskt samförståndet.

  Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att det betänkande som antogs i dag är en text som kommer att leda till ett mer effektivt och förenligt bistånd – och jag vill tacka och gratulera föredraganden Michèle Striffler.

Europaparlamentet bjuder i dag in unionen till ett närmare samarbete för att nå ett samförstånd som syftar till att stärka våra gemensamma reaktioner på humanitära kriser och särskilt till att kraftfullt upprätthålla en fullständig efterlevnad av internationell humanitär rätt.

Vi måste därför se till att humanitärt bistånd och biståndsarbetare får bättre tillgång till befolkningar i nöd, och eftersom det finns fler sådana befolkningar i dag måste vi lyckas göra ännu mer än det som vi hittills har gjort, genom kommissionen eller bilaterala program. Samtidigt som det finns enorma behov blir det allt svårare att fördela biståndet, och det är även riskfyllt och farligt på grund av den alltmer komplexa internationella ramen.

Med tanke på dessa krav främjar därför detta avtal ett europeiskt samförstånd i vilket man bekräftar att EU-stödet otvetydigt baseras på de humanitära principerna om neutralitet, oberoende och opartiskhet. Det ska vara behovsstyrt och tillhandahållas snabbt och effektivt till krisoffer.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, och samtidigt ökar antalet komplexa kriser. Detta innebär att brotten mot internationell humanitär rätt blir värre och det ”humanitära utrymmet” mindre.

De tragedier som nyligen inträffade i Haiti och Pakistan visar åter att de redskap som EU har till förfogande för insatser i samband med naturkatastrofer måste förbättras. Jag instämmer i den allmänna inställningen i betänkandet, och särskilt i uttalandet att Europeiska unionen oförtrutet måste slå vakt om de humanitära principerna. Europeiska utrikestjänsten föreskrivs i Lissabonfördraget. Den ska återspegla unionens politiska tyngd och dess inflytande som den största internationella givaren.

Jag röstade för Michèle Strifflers betänkande, eftersom jag håller med om att det är nödvändigt att vi arbetar för att stärka det europeiska samförståndet och dess handlingsplan samt skapa en global samordning och fördelning av bördorna där de länder som har kapacitet att vara stora givare av humanitärt bistånd tar sitt regionala ansvar.

Betänkande: Sârbu (A7-0376/2010)

  Jim Higgins (PPE). – (EN) Herr talman! Det var ett stort nöje att rösta om just detta betänkande, för i betänkandet bekräftar man att livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet. Jordbrukssektorn står inför uppgiften att möta en växande befolknings behov av säkra livsmedel i tillräckliga mängder, trots hinder i form av begränsade naturtillgångar, höga energipriser och klimatförändringar. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent för att möta de ökade behoven från en världsbefolkning som förväntas överstiga 9 miljarder 2050.

Dessutom lider omkring 900 miljoner människor runtom i världen av kronisk hunger på grund av extrem fattigdom, medan upp till 2 miljarder människor är utestängda från en verklig och långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning på grund av varierande grader av fattigdom. I Europa lever fortfarande 16 procent av medborgarna under fattigdomsgränsen. Det som jag i grund och botten vill säga är att vi måste ta itu med denna fråga direkt. Det är nödvändigt att man medger detta i finansiering av den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, och budgeten bör åtminstone ligga kvar på nuvarande nivå.

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! I dag har parlamentet valt att formellt erkänna jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning. Detta är något som vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har erkänt i många år. På samma sätt erkänner vi att jordbruk är en strategisk sektor när det kommer till livsmedelkvalitet, folkhälsa och hållbar, ekonomisk tillväxt. Men detta rättfärdigar inte utdelning av frukt och mjölk i skolan. Inte heller rättfärdigar det fler marknadsstödda program för mjölkbidrag. Vi skulle vilja påpeka att vi röstade mot dessa förslag, och vi beklagar att de röstades igenom.

Men detta får inte förstöra helhetsbilden, det vill säga att vi måste skapa bra villkor för jordbruket. Smörberg, vinsjöar och skolprogram är emellertid inte heller vägen framåt. Jordbrukarnas inkomst kommer inte att tryggas genom marknadens ingrepp och snedvridning. I stället måste vi investera i forskning och ge jordbrukarna möjligheten att använda ny teknik för alternativa inkomstformer. På det hela taget anser vi att det är ett bra betänkande, och därför röstade vi för det som helhet.

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! En tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet, och den uppnås enbart när alla människor alltid har fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräckligt med livsmedel.

EU:s nya gemensamma jordbrukspolitik måste återspegla dessa nya krav: den måste därför klart och entydigt möta livsmedelstryggheten och andra utmaningar, i synnerhet klimatförändringarna, den finansiella och ekonomiska krisen och att säkerställa territoriell balans inom EU.

Vi måste inte bara främja våra produkters konkurrenskraft, utan även traditionellt jordbruk, småskaligt och ekologiskt jordbruk samt lokal distribution. Dessa jordbruksmodeller har alltid bidragit, och fortsätter att bidra på ett betydande sätt till livsmedelsförsörjningen, eftersom de ofta utgör det mest effektiva sättet att bruka jorden i olika geografiska regioner i EU med hjälp av metoder som särskilt har utvecklats i enskilda regioner under lång tid.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Vår roll som Europaparlamentsledamöter är att agera i syfte att förbättra EU-medborgarnas liv. Att garantera dem tillgång till säkra livsmedel av högsta kvalitet borde vara vår högsta prioritet. Livsmedelsbrist och höga priser åtföljs vanligen av social oro, och vi får inte tillåta att denna situation uppstår på vår kontinent. Om man beaktar den växande befolkningen, klimatförändringar och naturkatastrofer är den globala livsmedelsförsörjningen hotad. Många svälter redan, och för att finna en utväg krävs det en förståndig och helt enkelt gemensam jordbrukspolitik liksom ekonomiskt stöd till sektorn. Jordbrukssektorn borde ges en särskild status som gör det möjligt att vidta särskilda åtgärder och tillämpa lämpliga instrument i händelse av en livsmedelskris.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Livsmedelsförsörjning och en garanterad tillgång på livsmedel för befolkningar är fortfarande en av de största utmaningarna inom jordbrukssektorn, inte bara i EU utan även runtom i världen.

Innehållet i detta betänkande är mycket glädjande, särskilt som tillgången på livsmedel erkänns som en grundläggande mänsklig rättighet. Tillgången på livsmedel är ett mål som endast kommer att uppnås om man tar itu med två viktiga frågor på allvar - marknadspriser och prissvängningar samt krympande livsmedelslager. EU måste vara i stånd att ingripa med gemensamma och effektiva åtgärder för att säkerställa tillgången på livsmedel och förebygga den allvarliga asymmetri som fortfarande råder i fråga om säkerhetsnormer mellan europeiska och icke-europeiska produkter.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag ser med tillfredsställelse på betänkandet om jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning, eftersom vikten av landsbygdens ekonomi på så vis åter sätts i fokus. Min första slutsats är att vi även i fortsättningen behöver en stark europeisk gemensam jordbrukspolitik. Jag vill också tacka föredraganden.

På en punkt har jag emellertid en annan uppfattning, och det gäller inrättandet av ett europeiskt program för livsmedelshjälp inom EU. Jag anser att stöd på plats, med andra ord stöd för att se till att ingen i EU behöver svälta, måste vara medlemsstaternas ansvarsområde, helt enkelt därför att sådana problem bör lösas där de uppstår, nämligen i medlemsstaterna.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! I detta betänkande framhålls behovet av tryggad livsmedelsförsörjning för de medborgare som vi företräder. Här betonas även de viktiga kollektiva nyttigheter som jordbrukarna producerar, men som de ofta bara får liten eller ingen uppskattning för. Jag anser dock att ett problem kommer att uppstå.

Jag har nyligen lyssnat till omfattande anföranden med innebörden att den gemensamma jordbrukspolitiken faktiskt borde övergå till att bli en miljöpolitik. Detta skulle enligt min uppfattning få oss att felaktigt tro att vi klarar oss utan europeiska jordbrukare, och kanske bara kan importera livsmedel från länder utanför EU.

Så får det inte bli. Våra jordbrukare bör få stöd till att producera livsmedel på ett sätt som inte skadar miljön, och när det gäller livsmedelsimport är världsmarknaderna helt enkelt alltför volatila, både när det gäller pris och försörjningstrygghet.

Det finns flera saker som vi måste göra. Vi måste ha en stark budget till den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi måste locka unga jordbrukare till branschen för att säkra dess framtid. Vi måste ha mer forskning och innovation för att få effektivare produktionsmetoder, och vi måste minska byråkratin – och definitivt inte belasta våra jordbrukare med någon ”grön byråkrati”.

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! De senaste veckorna har de olika parlamentariska utskott som ägnar sig åt den gemensamma jordbrukspolitiken behandlat frågan om reformen efter 2013.

Det är uppenbart att tryggad livsmedelsförsörjning är en av de viktigaste delarna av jordbrukspolitiken. Denna aspekt måste därför ses mot bakgrund av det betänkande som dagens omröstning gäller, där tryggad livsmedelsförsörjning betraktas som en grundläggande rättighet som därmed måste garanteras på alla tänkbara sätt.

Det krävs ett sådant synsätt i alla akuta situationer, exempelvis i samband med den dioxinskandal som vi för närvarande ser, där dioxin används i djurföda, men även, och framför allt, för att se till att vi får en gemensam produktionsprocess som tar hänsyn till produktionssektorn som helhet, som tar hänsyn till kvaliteten på jordbrukarnas arbete, miljön och marknadsföringen och som därmed tar hänsyn till konsumenterna.

Betänkandet ingår i ett åtgärdspaket som parlamentet har utarbetat för att främja jordbruket, och jag kan därför säga att jag är nöjd.

  Alajos Mészáros (PPE). – (HU) Herr talman! Livsmedelsproduktionen i världen står i dag i allt större omfattning inför olika problem. Ett sådant problem är klimatförändringarna, som tyvärr kan orsaka en oförutsägbar brist på mat och på så vis äventyrar möjligheterna att tillgodose det växande behovet hos världens befolkning, som uppskattas överstiga 9 miljarder 2050. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste på ett entydigt sätt hantera utmaningarna i samband med livsmedelsförsörjningen, klimatförändringarna och den ekonomiska krisen. Man måste främja inte bara konkurrenskraft utan även traditionellt jordbruk, småskaligt och ekologiskt jordbruk, och lokala tillgångar. Klimatförändringarna leder till allt fler naturkatastrofer, vilket i sin tur leder till minskade möjligheter att utnyttja stora områden med jordbruksmark och på så vis äventyrar livsmedelsförsörjningen. För att nå ovannämnda mål, och för att främja rimliga livsmedelspriser och rimliga inkomster till jordbrukarna, måste den gemensamma jordbrukspolitikens budget bibehållas på åtminstone samma nivå som nu. Det är därför viktigt att jordbruket hanteras som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning. Därför röstade även jag för betänkandet.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Först vill jag säga att det är utmärkt att parlamentet erkänner jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning.

Det är mycket viktigt att vi säkerställer att de livsmedel som produceras i EU framför allt är säkra och fria från orenheter. Jag är ganska bekymrad över vår benägenhet att ta större hänsyn till kvantitet än till kvalitet. Kravet på effektivitet har på något sätt gjort att man bortsett från dessa hälsokrav. När vi talar om tryggad livsmedelsförsörjning är det mycket viktigt att se till att europeiska konsumenter får tillgång till säkra och näringsrika livsmedel av god kvalitet.

Det är också ytterst viktigt att se till att de olika EU-medlemsstaterna bibehåller sina egna jordbruksmetoder. När vi ställs inför naturkatastrofer är det viktigt att vi har en jordbruksekonomi som är självförsörjande. På så vis kan vi tillämpa principen om ursprungsmärkning av lokalproducerade livsmedel för att hantera de problem som kan uppstå när en katastrof inträffar.

Jag vill framför allt betona att dessa principer, som har att göra med hälsoaspekter, är mycket viktiga. Jag hoppas att vi får se mer av trenden med lokalproducerade livsmedel. Det är viktigt att man i hela Europa ser till att jordbruket är absolut livskraftigt och att det går att bedriva jordbruk i alla EU-medlemsstater. Det är en nödvändig och stark grund för framtiden som vi särskilt behöver inom livsmedelssektorn.

  Salvatore Tatarella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade med eftertryck ja till detta viktiga betänkande och vill särskilt framhålla punkt 35 i det välstrukturerade yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. I denna punkt påpekas att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har en väsentlig roll i att bedöma alla risker i samband med livsmedelskedjan inom ramen för ett antal åtgärder i syfte att skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande. Här uttrycks även förhoppningen att alla medlemsstater ska inrätta motsvarande nationella organ för samarbete med Efsa.

De allvarliga incidenterna i Tyskland nyligen visar att nationella organ för livsmedelssäkerhet snarast måste inrättas i alla medlemsstater. Det är häpnadsväckande att den italienska regeringen efter att ha inrättat byrån nu har ändrat sig av ekonomiska skäl. Enligt min uppfattning bör inte livsmedelssäkerheten stå och falla med budgetåtstramningar.

Skriftliga röstförklaringar

– Betänkande: Maštálka (A7-0363/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll, och jag anser därför att förslaget bör antas vid första behandlingen.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande och kommissionens förslag, eftersom jag anser att det är mycket viktigt att förenkla och klargöra unionens lagstiftning så att den blir tydligare och tillgängligare för alla medborgare. Detta syfte kan inte uppnås så länge det finns åtskilliga utspridda bestämmelser som har ändrats flera gånger och ofta på ett genomgripande sätt. För att kunna fastställa vilka bestämmelser som gäller fordras därför att ett stort antal rättsakter kontrolleras och jämförs. Kodifieringen av lagstiftningen är särskilt viktig för näringslivet, som regleras av en betydande mängd unionslagstiftning i syfte att garantera smidig och fortsatt fri rörlighet för personer, varor och tjänster. Konsolideringen av den lagstiftning som reglerar fusioner av aktiebolag är ett välkommet steg framåt när det gäller att förbättra unionens lagstiftning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Det finns väldigt många företag i Europa. De ser väldigt olika ut och omfattas av väldigt många regler. Sedan 1978 har det emellertid funnits europeisk lagstiftning som reglerar fusioner av aktiebolag från samma medlemsstat. Det är viktigt att reglera sådana fusioner eftersom de kan inverka väsentligt på de anställdas, aktieägarnas och kreditgivarnas intressen i dessa företag. Dessa parter kan exempelvis påverkas negativt om fusionen senare ställs in. Vi behöver klarhet och rättslig säkerhet i denna EU-fråga på samma sätt som i andra EU-frågor. Genom kodifieringen av direktivet försöker vi uppnå detta. Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att tillförlitlighet är en mycket stark drivkraft för tillväxt.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet, eftersom kommissionen i sitt förslag till kodifiering av rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 om fusioner av aktiebolag har tagit hänsyn till de redaktionella eller formella ändringsförslag som lagts fram av den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och som bedömts vara motiverade. Exempelvis påpekar den rådgivande gruppen att det är särskilt viktigt att informationen till aktieägarna i de sammanslagna bolagen ges på ett korrekt sätt och är så opartisk som möjligt samt att aktieägarnas rättigheter skyddas på lämpligt sätt. Det finns emellertid inget behov av att fusionsplanen analyseras av en oberoende expert. Förvaltnings- eller ledningsorganen i vart och ett av de berörda bolagen bör dessutom informera bolagsstämman i respektive bolag och förvaltnings- eller ledningsorganen i övriga berörda bolag om väsentliga ändringar som skett mellan datumet för utarbetande av fusionsplanen och om datum för de bolagsstämmor som ska besluta om fusionsplanen.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Jiří Maštálkas betänkande eftersom förslaget i fråga har avvägts noggrant av den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, som enhälligt bedömde att det var en kodifiering, vilket innebär att det enbart är en redigerad version av den befintliga texten.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) I Italien framlades så sent som igår en undersökning som visade att de företag som har klarat sig bäst under krisen för närvarande är de som har lyckats stärka sina tillgångar. I undersökningen, som är utförd vid ett erkänt italienskt universitet på uppdrag av landets mest aktiva företagsorganisation, hävdas i synnerhet att fusion var det främsta konsolideringssättet. Det är ingen tillfällighet att stora finansiella transaktioner, däribland fusioner, går hand i hand med omstrukturering och försök till effektivisering inom alla ekonomiska sektorer. EU-institutionerna måste därför fastställa regler på den inre marknaden som kan ge garantier åt alla berörda parter och göra det möjligt för duktiga företag att konkurrera bättre utan rättslig osäkerhet, byråkrati och skyldigheter på grund av rena missförstånd. I en modern, liberal och effektiv ekonomi – som jag anser att vår måste vara – behövs särskild lagstiftning om fusioner men bara om den, i likhet med det direktiv som föreslagits i dag, inte utgör något hinder utan är smidig samt skyddar friheter och rättigheter hos de personer som skulle kunna drabbas negativt av sådana här transaktioner.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Under detta sammanträde har parlamentet, efter ett ändrat förslag från parlamentet och rådet, undersökt ett förslag till lagstiftningsresolution om fusioner av aktiebolag (kodifierad version) och antagit kommissionens förslag. Under förutsättning att förslaget endast syftar till att kodifiera rättsakterna utan att ändra deras sakinnehåll samt syftar till att förbättra arbetsmetoderna, och med tanke på att det innehåller de former som föreslagits och bekräftats av den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, röstar jag för förslaget, eftersom jag inser att det kommer att innebära en avsevärd förbättring av aktiebolagens funktionssätt, särskilt genom att de moderniseras och anpassas.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bedömer att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll och att de befintliga rättsakterna bör kodifieras för att skapa klarhet och överskådlighet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bedömer att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Att genomföra en kodifiering i syfte att skapa klarhet efter ett visst antal ändringar gör verkligen saker och ting enklare. I allmänhet bör vi emellertid överväga om det över huvud taget behövs en sådan mångfald av regler och bestämmelser. På vissa områden är det överdrivet och skapar knappast någon ytterligare klarhet för konsumenterna, men på andra områden finns föreskrifter om ändringar av livsmedelsbenämningar. För att skydda aktieägarnas och tredjeparternas intressen är samordning av medlemsstaternas lagstiftning om fusioner av aktiebolag ett lämpligt sätt att säkerställa att rätten till information beaktas. Jag kan emellertid inte rösta ja till vissa av ändringsförslagen och har därför röstat nej till betänkandet som helhet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det inskränker sig till en kodifiering av befintliga rättsakter om fusioner av aktiebolag. Den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, behandlade förslaget om att kodifiera rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag, och konstaterade den 21 september 2010 enhälligt att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Vid min bedömning av förslaget till lagstiftningsresolution om fusioner av aktiebolag beaktade jag följande rättsakter: kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet, den gemensamma ståndpunkt som fastställdes vid första behandlingen den 17 juni 2008, artiklarna 294 och 50 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilka låg till grund för kommissionens förslag till parlamentet, det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter, artiklarna 86 och 55 i parlamentets arbetsordning samt slutligen betänkandet från utskottet för rättsliga frågor.

Utifrån detta bestämde jag mig för att rösta ja till parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen, eftersom den ligger i linje med rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, framför allt med tanke på att det endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll, och jag anser därför att förslaget bör antas vid första behandlingen. Jag röstade därför ja till betänkandet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Efter att ha sökt juridisk rådgivning uppgav avdelningarna att den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, med hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter, och särskilt punkt 4 i detta avtal, skulle sammanträda den 21 september 2010 för att behandla bland annat det förslag som hade lagts fram av kommissionen.

Vid detta sammanträde behandlade gruppen det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv, som syftar till att kodifiera rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag, och konstaterade enhälligt att förslaget endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. Med hänsyn till detta bestämde vi oss att stödja förslaget.

– Rekommendation: Albertini (A7-0373/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder undertecknandet av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 2007.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet i likhet med mina ledamotskolleger. Bortsett från den formella aspekten är det viktigt med tanke på det förenade Europas övergripande roll i olika regioner, inte bara dess ekonomiska utan även dess politiska roll. Tack vare detta har Medelhavsregionen varit och är fortfarande en region av strategisk betydelse.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar antagandet av resolutionen. Jag stöder ingåendet av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den lagstiftningsresolution som vi har röstat om utarbetades genom det förenklade förfarandet i enlighet med artikel 46 i arbetsordningen. Jag anser att det är berättigat med tanke på frågans okontroversiella art. Europa–Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Jordanien måste omfatta Bulgarien och Rumänien, så det föreslagna protokollet har skäl att bli giltigt och förtjänar parlamentets enhälliga stöd.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Genom Europa–Medelhavsavtalet upprättas en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, och protokollet syftar till att uppdatera avtalet med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, som tillämpas provisoriskt sedan den 1 januari 2007. I denna lagstiftningsresolution lägger rådet fram en begäran om parlamentets godkännande av protokollet. Eftersom jag inte har några invändningar mot ett sådant godkännande har jag röstat ja.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till betänkandet, som är en enkel rutinfråga om att uppdatera det befintliga avtalet med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning. Förslaget har ingen inverkan på EU:s budget och är okontroversiellt.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Det är en ren villfarelse att protokollet endast skulle innebära att en associering mellan EU och Jordanien upprättas genom Europa–Medelhavsavtalet i linje med vad som i praktiken tillämpas sedan den 1 januari 2007. Brådskan att genomföra Europa–Medelhavsavtalets frihandelsområde till 2015 förklarar all brist på överensstämmelse med demokratiska principer. Dessa förtäckta metoder har just visat sina begränsningar i Tunisien. Jag kommer att rösta mot denna text.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade för resolutionen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, eftersom alla villkor var uppfyllda och eftersom det som förelåg främst var en handling av formell karaktär.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Rekommendationen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen förtjänar min röst. Det är verkligen mycket viktigt att eftersträva en tålig, konsekvent och effektiv grannskapspolitik. Eftersom rådet i enlighet med de rättsligt fastställda villkoren i fördragen har lagt fram en begäran om parlamentets godkännande av detta protokoll finns det inget som står i vägen för antagandet.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Europa-Medelhavsavtalen får allt större betydelse i EU:s åtgärder för associering. I detta fall tänker jag därför ge mitt stöd till utkastet till Europaparlamentets lagstiftningsresolution om ingåendet av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, som parlamentet redan har godkänt så att protokollet skulle kunna ingås.

Mitt stöd grundar sig även på ett antal rättsakter, nämligen på utkastet till rådets beslut, utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, begäran om godkännande som rådet lagt fram i enlighet med artikel 217 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i parlamentets arbetsordning samt rekommendationen från utskottet för utrikes frågor.

Mot bakgrund av allt detta stöder jag den samarbetsstrategi som EU har antagit.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ingåendet av protokollet, som är fullständigt motiverat med hänsyn till behovet av att inkludera Republiken Bulgarien och Rumänien som avtalsparter i Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, vilket ingicks i Bryssel den 24 november 1997 och trädde i kraft den 1 maj 2002.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Med beaktande av utkastet till rådets beslut (06903/2010), med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (09373/2008), med beaktande av begäran om godkännande som lagts fram av rådet i enlighet med artikel 217 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0384/2010), med beaktande av artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i parlamentets arbetsordning, med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikes frågor (A7-0373/2010), anser gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen att parlamentet bör godkänna ingåendet av protokollet.

– Betänkande: Koch (A7-0361/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Det här är en rekommendation om att ingå ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. Jag röstade för resolutionen om utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. För närvarande har gemenskapen exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet. Följaktligen har rådet bemyndigat kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i de bilaterala avtalen med gemenskapsavtal. Kommissionen har förhandlat fram ett avtal med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen för att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag, tillåta beskattning av flygbränsle för verksamhet som bedrivs inom Europeiska unionens territorium och bringa överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning när det gäller bestämmelser i bilaterala avtal som är klart konkurrensbegränsande, såsom obligatoriska kommersiella avtal mellan lufttrafikföretag.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Genom överföringen av medlemsstaternas behörighet till EU berättigas ersättandet av bilaterala luftfartsavtal med nya i vilka unionen är en part.

Den resolution som vi röstat om gäller vissa frågor av detta slag och syftar till att harmonisera gällande internationella rättsakter samt anpassa dem till de ytterligare krav som EU-lagstiftningen innebär. Ämnet i fråga är högst fackmässigt och handlar om att byta ut tidigare gällande avtal mot nya utan att det medför kontroversiella effekter eller påtagliga förändringar av ideologin. Att utskottet röstade enhälligt ja till förslaget bekräftar denna tolkning. Allt som behövdes i plenum var därför att ratificera ett beslut med brett stöd. Jag röstade ja.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I det betänkande som lagts fram av Dieter-Lebrecht Koch föreslås att ett avtal ska ingås mellan Europeiska unionen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. EU:s avsikt med avtalen är att standardisera förfarandena i hela EU. I enlighet med EU-domstolens avgörande finns det därför ingen anledning att ha bilaterala luftfartsavtal mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. Därför välkomnar jag antagandet av detta avtal som kommer att stärka banden av territorial sammanhållning inom EU och bringa överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av det rådandet läget för civilflyget anser vi att detta utkast till avtal ger upphov till allvarliga betänkligheter om räckvidden och de potentiella konsekvenserna. Detta område är strategiskt när det gäller att skydda nationella intressen av flera skäl, och medlemsstaterna har hittills fattat sina egna beslut om hur dessa avtal, som har uppenbar inverkan på flygbolagen, bör vara uppbyggda och vilken räckvidd de bör ha. Ändå är avsikten att marknaden från och med nu ska råda även här. I detta sammanhang får vi inte underskatta risken för att försöken att skapa lika konkurrensvillkor för de olika europeiska företagen i stället kan bidra till att underlätta för monopolbildning inom sektorn, vilket redan pågår, och minska medlemsstaternas förmåga att försvara sina nationella flygbolag.

Den allestädes närvarande och heliga ”fria konkurrensen” försvaras till varje pris och är återigen den pelare som initiativet grundar sig på. Konsekvenserna för sektorn skiljer sig inte markant från andra sektorer: det leder i sådana här fall alltid till monopolbildning i slutändan. Därför röstade vi inte ja till betänkandet.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom unionen har exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelser på luftfartsområdet som hittills har styrts av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer. Följaktligen måste unionens avtal ersätta vissa bestämmelser i de befintliga 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU-medlemsstaterna och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. För att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag ersätts de traditionella klausulerna om utseende av lufttrafikföretag från en medlemsstat som är part till det bilaterala avtalet av en EU-klausul som hänför sig till samtliga lufttrafikföretag från EU. Medan flygbränsle i allmänhet befrias från skatt i traditionella bilaterala avtal, tillåts sådan beskattning för verksamhet som bedrivs inom Europeiska unionens territorium enligt rådets direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet. Dessutom bringas bestämmelser i bilaterala avtal som är klart konkurrensbegränsande (obligatoriska kommersiella avtal mellan lufttrafikföretag) i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Afrikanska länder i regioner med särskilt svåra villkor geografiskt och klimatmässigt sett behöver särskild behandling. Men de som lever där behöver inte bara mat och vatten utan även utbildning, och de vill ha ett värdigt arbete och kunna röra sig fritt. Avtalet mellan Europeiska unionen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen, som ersätter vissa bestämmelser i tidigare avtal, underlättar väsentligt och skapar mer rättvisa på marknaden för lufttransportförfaranden mellan avtalsparterna. Det förhindrar orättvisa, monopolistiska metoder och underlättar resandet för vanliga medborgare. Dessutom skapas nya möjligheter för turister från hela världen och för den utveckling som sker i samband med detta inom denna ekonomiska sektor i Afrika.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för rekommendationen om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. Avtalet har förhandlats fram av kommissionen och syftar till att ersätta vissa bestämmelser i de befintliga bilaterala avtalen mellan EU-medlemsstaterna och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. Bland de viktigaste förändringarna i samband med det avtal som vi röstade om i dag tycker jag att man bör nämna bestämmelserna för att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag. För detta ändamål ersätts de traditionella klausulerna om utseende av lufttrafikföretag från en medlemsstat som är part till det bilaterala avtalet av en EU-klausul som hänför sig till samtliga lufttrafikföretag från EU.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för ett godkännande av detta avtal. Avtalet är ett av de övergripande luftfartsavtal som syftar till att bringa överensstämmelse mellan befintliga bilaterala luftfartsavtal och EU:s konkurrenslagstiftning. Detta är resultatet av EU-domstolens beslut 2003 som gav unionen exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet, vilka tidigare reglerades av bilaterala luftfartsavtal. I likhet med andra övergripande luftfartsavtal innebär detta avtal att man skapar en EU-klausul om utseende av lufttrafikföretag, som gör att samtliga EU-lufttrafikföretag kan dra nytta av etableringsrätten, det tar itu med säkerhetsfrågor och beskattning av flygbränsle samt åtgärdar eventuella avvikelser från EU:s konkurrenslagstiftning.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) EU nöjer sig inte med att i hemlighet snabba på den regionala integrationen i Afrika på samma sätt som i övriga världen, utan inför nu även sitt nyliberala diktat i det afrikanska luftrummet. De incitament som kommissionen har fastställt gör inget för att dölja detta.

Avtalet ska inte syfta till att öka den totala mängden luftfart. Ändå står det klart att det helt och hållet saknas kontroller av en eventuell ökning av trafiken!

Avtalet ska inte hindra en medlemsstat från att införa skatter, avgifter eller tullar på bränsle, men den ekologiska effekten minskas till noll genom de begränsningar som införs för den!

Faktum är att upprättandet av tillträdesavtal med företagen, som medlemsstaterna hittills själva har kunnat besluta om, nu kommer att helt och hållet styras av marknaden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) De befintliga 47 bilaterala avtalen mellan EU-medlemsstaterna och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen räcker uppenbarligen inte till för att täcka de olika luftfartsaspekterna. Därför bör detta avtal välkomnas, eftersom det ersätter vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med unionsavtal. Det är värt att framhålla de påpekanden som görs i avtalet om förhindrande av diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag och om beskattning av flygbränsle i enlighet med direktivet om beskattning av energiprodukter och elektricitet. Det bör också betonas att bestämmelserna i avtalet är förenliga med EU:s konkurrenslagstiftning.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Detta avtal syftar till att ersätta vissa bestämmelser i de befintliga 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU-medlemsstater och medlemsstater i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (Waemu). Det är lämpligt att harmonisera de olika bestämmelserna i de befintliga avtalen med hjälp av ett övergripande unionsavtal. Detta kommer att återupprätta den rättsliga säkerheten för de bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstaterna i Waemu och EU-medlemsstaterna, och det förhindrar också negativa effekter för de EU-medlemsstater som ännu inte har undertecknat något bilateralt avtal med en medlemsstat i Waemu. Det kommer att förhindra diskriminering mellan lufttrafikföretag när det gäller utseendet av dessa samt beskattning av flygbränsle.

De konkurrensbegränsande bestämmelserna i bilaterala avtal bringas i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning. Avtalet kommer att stärka luftfartsförbindelserna mellan EU och Afrika och främja samarbete mellan EU och Waemu när det gäller ett antal viktiga luftfartsaspekter, såsom säkerhet och trygghet inom luftfarten.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) För att skapa en enhetlig grund för flygrutter till länder utanför EU och följaktligen kunna garantera rättslig säkerhet måste man se över alla bilaterala avtal. Med rådets bemyndigande förhandlade kommissionen fram ett avtal med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen som ersätter de befintliga 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU-medlemsstater och medlemsstater i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. Jag röstar för betänkandet eftersom ett avtal med övergripande tillämpning är högst ändamålsenligt i detta sammanhang.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Detta avtal ersätter endast de 47 bilaterala avtalen mellan de olika medlemsstaterna, vilket leder till att EU får större inflytande över utrikespolitiken. Jag har därför röstat nej till betänkandet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Denna rekommendation gäller ett utkast till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen om vissa luftfartsaspekter. Eftersom EU för närvarande har exklusiv behörighet när det gäller detta område har rådet bemyndigat kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta de traditionella bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstater och tredjeländer. Utkastet till avtalet har granskats av utskottet för transport och turism, som har utfärdat ett positivt yttrande. Bland andra punkter vill jag särskilt lyfta fram införandet av en EU-klausul för att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag och tillåta beskattning av flygbränsle för verksamhet som bedrivs inom Europeiska unionens territorium. Jag vill framhäva dessa två punkter i det positiva yttrandet från utskottet för transport och turism, eftersom de fick mig att rösta för rekommendationen.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) EU har exklusiv behörighet när det gäller de externa förbindelserna på luftfartsområdet, vilka tidigare reglerades av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer.

I juni 2003 inledde kommissionen förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i de bilaterala avtalen med gemenskapsavtal. De omfattar ett avtal som ersätter de gällande 47 bilaterala luftfartsavtal som ingåtts mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen. De viktigaste aspekterna av avtalet är: EU-klausulen som ersätter det bilaterala avtalet och förhindrar diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag, beskattning av flygbränsle i allmänhet inom Europeiska unionens territorium samt artikel 6 som bringar kommersiella avtal mellan lufttrafikföretag i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning.

Det avtal som förhandlats fram av kommissionen tillämpas provisoriskt sedan den 30 november 2009. Med EU-domstolens betydelsefulla utslag om EU:s exklusiva kompetens bakom mig måste jag säga att jag verkligen stöder en omförhandling av dessa avtal, dels för att de går stick i stäv med europeisk suveränitet och dels för att utkastet överensstämmer med EU:s konkurrens- och budgetlagstiftning.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för att ingå avtalet som enligt den exklusiva behörighet som erkänts EU när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet syftar till att ersätta vissa bestämmelser i de gällande 47 bilaterala luftfartsavtalen mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen för att göra dem kompatibla med EU:s lagstiftning.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Som EU-domstolen har slagit fast har gemenskapen exklusiv behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet, vilka tidigare reglerades av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer. I juni 2003 bemyndigade rådet därför kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i gällande bilaterala avtal med gemenskapsavtal. Kommissionen har sålunda förhandlat fram ett avtal med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen som ersätter vissa bestämmelser i de gällande 47 bilaterala luftfartsavtal som ingåtts mellan EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen.

Parlamentet har i enlighet med artikel 81 i arbetsordningen rätt att ge sitt godkännande till ingåendet av detta avtal. Parlamentet ska fatta beslut genom en enda omröstning, och inga ändringsförslag får läggas fram. Av ovannämnda skäl rekommenderade föredraganden att först utskottet för transport och turism och sedan parlamentet skulle stödja ingåendet av detta avtal. Det gjorde gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Den exklusiva behörighet när det gäller olika aspekter av de externa förbindelserna på luftfartsområdet som fastställdes i utslaget i open skies-målen 2003 tillåter kommissionen att förhandla fram avtal med tredjeländer för att anpassa den europeiska luftfartsmarknaden till EU:s lagstiftning och samtidigt göra den konkurrenskraftig och öppen. Jag välkomnar ingåendet av detta avtal med medlemsstaterna i Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen, eftersom jag anser att det är nödvändigt för Europeiska unionen att anta en konsekvent politik för den externa luftfartssektorn, så att antalet olika bestämmelser i gällande bilaterala luftfartsavtal mellan båda parter gradvis minskar.

Från avtalet vill jag framhäva klausulen som ska motverka diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag, klausulen om beskattning av flygbränsle enligt direktivet om beskattning av energiprodukter och elektricitet samt faktumet att avtalet bringar bestämmelserna i bilaterala avtal i överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning och placerar dem under gemenskapstillsyn. Dessa åtgärder kommer att öppna marknaderna och därför skapa investeringstillfällen för båda parter. Avtalen måste ses som ett sätt att stärka det strategiska samarbetet mellan de båda organisationerna.

Andrabehandlingsrekommendation: Stihler (A7-0343/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag instämmer i att det krävs åtgärder inom byggsektorn, eftersom sektorn är mycket viktig för Europas ekonomi. Den svarar för 10 procent av EU:s bruttonationalprodukt och representerar nästan 65 000 små och medelstora företag med mindre än 250 anställda. Det föreliggande förslaget syftar för det första till att garantera att byggprodukter är säkra och för det andra till att förbättra hälso- och arbetsskyddet för dem som arbetar i sektorn. För närvarande bromsas handeln på den inre marknaden genom nationella tekniska föreskrifter som reglerar den fria rörligheten för varor och tjänster inom byggsektorn, vilket är skälet till att direktiv 89/106/EEG måste ses över.

Med hänsyn till förutsättningarna som gäller för marknadsövervakning, bl.a. den nya rättsliga ramen, skulle förslaget till en förordning om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter kunna bli ett viktigt steg mot att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag stöder detta förslag eftersom omfattningen av försäljningen av byggprodukter inom EU och handelshindren inom byggsektorn kräver omedelbara åtgärder. Låt oss komma ihåg att byggsektorn svarar för 10 procent av EU:s BNP och sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, varför ordentlig reglering är nödvändig. Jag anser att förslaget till en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden kommer att underlätta att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av de ändrade förutsättningar som gäller exempelvis för marknadsövervakning, inklusive den nya rättsliga ramen.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Trots att arbetsförhållandena inom byggsektorn har blivit mycket bättre de senaste årtiondena måste Europeiska unionen se till att man kan fortsätta sätta trender för hög kvalitet på området. Det är skälet till att jag röstade för förordningen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden. För att kunna garantera ett gott hälso- och arbetsskydd för dem som arbetar inom sektorn och andra användare av byggprodukter måste de nya föreskrifterna om saluföring av byggprodukter omfatta märkning av farliga ämnen. Förordningen uppdaterar och ersätter gällande regler för att framför allt minska byråkratiska hinder och öka insynen genom förenklade bedömningsförfaranden för små företags prestanda.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för förslaget. Byggsektorn är en av Europas största näringsgrenar och svarar för 10 procent av EU:s BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Den ekonomiska nedgången har drabbat EU:s byggnadsindustri hårt, med företag som gått i konkurs och friställda arbetare runt om i Europa. I EU existerar det fortfarande hinder för handeln inom byggsektorn, eftersom medlemsstaterna tillgriper nationella tekniska föreskrifter för att hindra den fria rörligheten för varor och tjänster inom byggsektorn. Översynen av direktivet om byggprodukter är i detta sammanhang ett välbehövligt initiativ för att få sektorn på fötter igen genom att avskaffa hinder för tillverkare och därigenom hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda. Samtidigt som vi undanröjer administrativa hinder är det nödvändigt att se till att tekniska bedömningsorgan är oberoende och insynsvänliga, och det är därför jag stöder förslaget om att fastlägga normer för öppenhet och se till att alla berörda parter är företrädda i de europeiska standardiseringsorganens tekniska kommittéer för att undvika intressekonflikter.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Som jag betonade i mitt anförande i går röstade jag för rekommendationen. Vi måste göra framsteg i våra ansträngningar för att harmonisera den globala byggmarknaden. Jag syftar inte bara på arbetares säkerhet och deras migration, utan även frågor som rör byggnadsmaterial och hur de påverkar vår hälsa. Vad det gäller de nya kontaktpunkterna för byggprodukter skulle jag önska att de kunde ge opartisk information och att de kunde vara startklara i medlemsstaterna så snabbt som möjligt samt att de kan få finansiellt stöd så att de kan vara till nytta för medborgare och relevanta företag. Jag hoppas att den nya förordningen kommer att få genomslag så snabbt som möjligt och att vi som vanliga människor kan se att vi har gjort framsteg och att byggsektorn överlag inte längre är ett av de farligaste verksamhetsområdena.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Märkning av och information om farliga ämnen i alla sorters produkter, vare sig de är kemiska produkter eller byggprodukter, är en av Europeiska unionens bedrifter.

Alltsedan förordningen Reach trädde i kraft har EU demonstrerat dess mervärde vad det gäller säker och öppen hantering av farliga ämnen. Här i Strasbourg har vi återigen antagit en förordning som harmoniserar villkoren för utsläppande av byggprodukter på marknaden och sett till att varje produkts prestandadeklaration innehåller information om farliga ämnen.

Hälsa och säkerhet är prioriteringar, och vi bör välkomna det faktum att europeiska standarder tillåter en hög nivå av hälsa och säkerhet, men även om vår inre marknad är skyddad, kan vi säga detsamma om den globala marknad vi befinner oss på? Vi måste nu använda vårt inflytande hos våra partner utanför EU, vilka kanske inte nödvändigtvis håller samma standard.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Behovet av åtgärder på området för saluföring av byggprodukter i EU är mycket stort om vi ser till sektorns storlek. Byggsektorn är en av Europas största näringsgrenar och svarar för 10 procent av EU:s BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Den ekonomiska nedgången har drabbat EU:s byggnadsindustri hårt, med ett stort antal företag som gått i konkurs och många friställda arbetare runt om i Europa. Detta gäller även Rumänien, där sektorn efter tillväxt i byggmarknaden nu har drabbats av en kraftig nedgång i beställningar. Enligt experterna kommer vi inte att se någon uppgång på byggmarknaden under 2011. Faktum är att de till och med anser att marknaden kan nå ett lågvattenmärke jämfört med förra årtiondet.

I ett sådant klimat innebär alla åtgärder som kan tolkas som ett stöd för byggsektorn en välkommen hjälp. Översynen av direktivet om byggprodukter kan i detta sammanhang hjälpa sektorn att undanröja de handelshinder som försvårar situationen för tillverkare och på så sätt underlätta för företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Vad beträffar BNP svarar byggsektorn för 10 procent av EU:s samlade produktion. Byggmarknaden möter alltjämt många olika hinder som försvårar en fullt utvecklad gemensam marknad. Syftet med den förordning som lagts fram är att komplettera det gällande direktivet och därigenom förenkla villkoren för saluföring av byggprodukter. Den innebär framför allt marknadsövervakning och en gemensam ram för saluföringen av byggnadsprodukter. Syftet med ändringen av direktivet är att i den lågkonjunktur som vi befinner oss i underlätta för byggsektorn att riva ner handelshinder och därmed rädda arbetsplatser samt bevara ett stort antal byggföretag som annars inte skulle överleva den ekonomiska nedgången.

I sin ståndpunkt vid första behandlingen tog rådet bort parlamentets ändringsförslag som syftade till att införa en skyldighet att deklarera farliga ämnen i byggprodukter (t.ex. asbest). Jag anser att detta är mycket farligt och stöder därför den framlagda rekommendationen eftersom den återigen ålägger byggföretagen att deklarera farliga ämnen i byggprodukter. Vi måste värna om våra medborgares hälsa. Sist men inte minst välkomnar jag att man försöker garantera att medlemsstaterna ska se till att medlemmarna i Ständiga byggkommittén som står för bedömningen och kontrollen av byggprodukternas egenskaper är oberoende. Bland annat innehåller betänkandet också ändringsförslag för att öka hälso- och arbetsskyddet för byggarbetare, men även öka säkerheten för de faktiska användarna av byggnader. Av ovannämnda och ytterligare skäl har jag beslutat att rösta för rekommendationen.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till en förordning eftersom det syftar till att fastslå harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden och avser att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av de ändrade förutsättningar som gäller, särskilt för marknadsövervakning, inklusive den nya rättsliga ramen. Med hänsyn till byggsektorns storlek är det absolut nödvändigt att vidta åtgärder angående saluföringen av byggprodukter inom EU. Jag instämmer i behovet av att erkänna att de som arbetar i denna sektor måste garanteras ett gott hälso- och arbetsskydd. Detta förslag kommer avskaffa hinder för tillverkare samt hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Förordningen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden markerar ett steg framåt mot att förbättra hur den inre marknaden fungerar på detta område och den fria rörligheten för byggprodukter. En viktig punkt att uppmärksamma är samtidigt att genomförandet av förordningen kommer att göra det lättare att minimera uppkomsten av oavsiktliga avvikelser i byggprodukter genom deras prestandadeklaration, vilket kommer att minimera materiella förluster. Det är nödvändigt att förhindra risken för avvikelser för att undvika att produkter som inte uppfyller kraven i denna förordning släpps ut på marknaden. Så kan vi säkerställa att byggprodukterna fungerar ordentligt och att de grundkrav som gäller för byggnadsarbeten uppfylls.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) I Rekommendationsförslaget om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden yrkas på högsta möjliga skyddsnivå för såväl byggnadsarbetare som de som använder byggnader. Jag instämmer i föredragandens åsikt att möjligheten att övervaka förekomsten av farliga ämnen i byggprodukter är absolut nödvändig, och jag stöder ändringsförslaget som gäller deklarationen av information om farliga ämnen på byggprodukter. Jag kan inte förstå rådets ståndpunkt, nämligen att helt avlägsna denna punkt från det ursprungliga förslaget. Så kallade kontaktpunkter bör etableras för att öka medvetenheten om nya och befintliga byggprodukter. Dessa måste vara opartiska, dvs. finansiellt och personalmässigt oberoende av alla berörda organ som deltar i förfarandet för erhållande av CE-märkning. Rådet har föreslagit alltför många undantag från kravet på CE-märkning, och det är nödvändigt att se över och begränsa detta så långt som möjligt. I annat fall kommer hela CE-märkningssystemet att bli meningslöst. Jag stöder förordningsförslaget i dess ändrade form, och jag kommer att rösta för att anta det.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom den förespråkar behovet av att undanröja hinder för handel inom byggsektorn. Den aktuella konjunkturnedgången har drabbat denna sektor svårt. Den föreslagna förordningen som ska ersätta det gällande direktivet kommer att vända denna situation. Om vi avskaffar handelshinder för tillverkare kommer vi för det första att hjälpa företag att hålla igång verksamheten och för det andra att trygga sysselsättningen för deras anställda.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt uppgifterna i betänkandet, och jag citerar, ”är byggsektorn en av Europas största näringsgrenar och svarar för 10 procent av EU:s [BNP] och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Därtill kommer att omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial, motsvarande 65 000 företag, är små och medelstora företag med mindre än 250 anställda.” Dessa siffror visar den sanna betydelsen av byggsektorn för Europas ekonomi. Det är precis därför som gemensamma regler behövs för att reglera sektorn och se till att den inre marknaden fungerar på rätt sätt.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med förslaget till förordningen är att harmonisera utsläppandet av byggprodukter på marknaden, att uppdatera och förenkla det gällande direktivet om byggprodukter samtidigt som man tar hänsyn till den nya rättsliga ramen (förordning nr 765/2008/EG och beslut 768/2008/EG). Förslaget fokuserar på flera olika aspekter, såsom prestandadeklarationen och CE-märkning, transport av farliga ämnen, nationella kontaktpunkter där man kan få information om byggprodukter, öppenheten hos alla organ som agerar inom området och deras oberoende ställning, återvinning av byggnadsmaterial, mer fokus på hälso- och säkerhetsfrågor, förbättringen av elektronisk kommunikation och införandet av nya informationstekniska lösningar. Jag röstade för förordningen som säkerligen kommer att öka säkerheten inom transporten av dessa produkter, förbättra arbetsskyddet för alla de som arbetar inom sektorn och skydda deras hälsa. Om än gradvis, så kommer förordningen även att bidra till att miljöfarlig praxis överges.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Trots att andra behandlingen av detta betänkande och det slutliga avtalet med rådet innehåller några positiva aspekter får vi inte glömma att det fokuserar på principen om att konsolidera den inre marknaden.

I detta sammanhang är det fråga om att anta en förordning som syftar till att etablera harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden. Det innebär att den fastslår de regler som medlemsstaterna måste observera för att få släppa ut sina produkter på EU:s marknad.

Jag tror att vi alla kan komma överens om vissa punkter, särskilt vad gäller hälsa och säkerhet, vilket även gäller de som arbetar i byggsektorn, men även vad gäller en produkts användning under dess livslängd, speciellt när det handlar om farliga ämnen.

Vi kan dock inte stödja beslut som kan äventyra tillverkningen av dessa produkter i länder med känsligare ekonomier eller av små och medelstora företag som har svårt för att anpassa sig om inte det finns någon typ av förskottsstöd, om så bara för att försvara europeiska ekonomiska gruppers intressen, vilka strävar efter att dominera marknaden.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Utvecklingen mot en liberalisering av byggprodukter inom byggsektorn är ett av önskemålen som små och medelstora företag framfört. Om vi ser till byggsektorns övergripande betydelse i alla medlemsstaterna så anser jag att ytterligare liberalisering är ett nödvändigt steg framåt. Jag välkomnar framför allt att man undanröjer flera byråkratiska hinder och inför nödvändig spårbarhet av produkter som innehåller ämnen som är potentiellt skadliga för människor. Det är skälet till att jag har valt att stödja Catherine Stihlers rekommendation.

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig. – (PL) Den inre marknadens funktion begränsas fortfarande av många hinder. Därför gläder det mig att kunna anta förordningen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden. Förordningen bör leda till ett lättare flöde av byggvaror medlemsstater emellan.

Dessutom inför förordningen viktiga regler som underlättar för företag att driva sin verksamhet. För det första innehåller den krav på att medlemsstater etablerar kontaktpunkter där företag kan få information om byggprodukter. Information om förordningar kommer också att tillhandahållas, vilket underlättar för även de minsta företagen att uppfylla de nya krav som förknippas med prestandadeklarationen och med CE-märkning. Vi bör dock inte glömma att bestämmelserna i förordningen innebär ett antal nya skyldigheter i samband med CE-märkningen och prestandadeklarationen, som även måste innehålla information om farliga ämnen i byggprodukterna.

Jag hoppas att både kommissionen och medlemsstaterna kommer att anstränga sig till sitt yttersta för att se till att information om de nya reglerna når tillverkarna så snart som möjligt, så att de så snart som möjligt kan börja förbereda sig och anpassa sig till förordningens nya bestämmelser.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag instämmer i detta förslag eftersom byggsektorn är en av Europas största näringsgrenar, svarar för 10 procent av EU:s BNP och sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, medan ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Därtill är omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial små och medelstora företag. Eftersom EU:s ekonomi står och faller med dessa små och medelstora företag måste vi ta fasta på deras roll och behov i det föreliggande förslaget. Översynen av direktivet om byggprodukter (89/106/EEG) är i detta sammanhang ett välbehövligt initiativ för att få sektorn på fötter igen genom att avskaffa hinder för tillverkare, och därigenom hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda. Syftet med förslaget till en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden (KOM(2008)0311) är att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av ändrade förutsättningar. Det gläder mig att man har uppmärksammat och fäst särskilt stor betydelse vid farliga ämnen i dessa produkter. Möjligheten att spåra farliga ämnen tillbaka till produkterna är mycket viktig. Om vi vet var asbest förekommer i byggnader kan vi undvika att såväl byggnadsarbetare som de som bor i och använder byggnaderna drabbas av sjukdomar som mesoteliom. Av omsorg om människors framtida hälsa och säkerhet, och för att garantera öppenhet, är det viktigt att åter lägga fram ändringsförslagen om farliga ämnen (nummer 7, 17 och 49).

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (FI) Det är hög tid att vi ser över direktivet om byggprodukter och ersätter det med en mer genomförbar förordning som tillåter oss att faktiskt garantera fri rörlighet för byggprodukter på den inre marknaden. Kommissionen gör rätt i sitt initiativ till att underlätta det praktiska genomförandet av det befintliga direktivet och se till att genomförandet blir mer effektivt. Byggprodukter skiljer sig klart från andra produkter vars rörlighet på den inre marknaden styrs av direktiv. Medan en produkts säkerhetskrav vanligtvis är standardiserade i de olika direktiven är byggprodukter mellanprodukter som ska användas i byggnadsprojekt. På grund av denna speciella egenskap kommer syftet med direktivet om byggprodukter att uppnås genom att vi framgångsrikt fastlägger harmoniserade tillvägagångssätt för att se till att en produkts prestandadeklaration är exakt och tillförlitlig. I detta avseende kommer den nya förordningen att innebära en avsevärd förbättring.

Det är också viktigt att ta hänsyn till de olika förhållanden som råder runt om i Europa för att se till att lokalt verksamma mikroföretag kan överleva. Medlemsstaterna inför naturligtvis olika krav på byggnadsarbeten på grund av varierande klimatförhållanden. Icke desto mindre är det viktigt att uppmärksamma meningslösa testkrav och ta bort dem för att minska den administrativa bördan. Jag anser att denna förordning kommer att förbättra både den inre marknadens funktion och standardiseringsförfarandet för byggprodukter i Europa. Därför röstade jag för förordningen.

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. – (CS) Jag stöder detta nya tillvägagångssätt, eftersom syftet med den rättsliga anpassningen inte är att definiera produktsäkerhet, utan att skapa en öppen miljö där tillförlitlig information om produktens egenskaper finns tillgänglig. Jag välkomnar också att parlamentet har bestämt sig för att ge preferens åt elektroniska handlingar, särskilt vad gäller prestandadeklarationer för saluförda produkter. Jag tvivlar dock på det rättsliga förfarande i ändringsförslaget nr 45, som berör artikel 17. Även om jag stöder den föreslagna principen om en rättvis balans mellan de olika berörda parterna i förfarandet för att skapa harmoniserade standarder så anser jag att denna fråga bör lösas på en övergripande nivå genom en översyn av EU:s standardiseringssystem snarare än osystematiskt i olika rättsliga handlingar. Jag anser att den metod som valts kommer att resultera i otydlig lagstiftning.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stödde Catherine Stihlers rekommendation angående antagandet av en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden, eftersom jag anser att byggsektorn är mycket viktig för Europas ekonomi. I detta sammanhang är en hög grad av harmonisering av reglerna för byggprodukter ett mål som Europa måste tvinga sig självt att uppnå så snart som möjligt. När vi i nuläget behöver stimulera ekonomisk tillväxt kan vi inte bortse från denna sektors strategiska roll. Syftet med förslaget är att garantera exakt och tillförlitlig information om byggprodukternas prestanda så att vi kan förlita oss på byggnaders säkerhet samt på att de är byggda med material som inte påverkar människors hälsa negativt. Dessutom anser jag att de åtgärder som vidtagits med hänsyn till arbetsskydd är nödvändiga för att skydda de miljoner europeiska medborgare som arbetar inom denna sektor och garantera dem en adekvat skyddsnivå.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag vill lyckönska min skotska kollega Catherine Stihler till hennes utmärkta arbete i denna mycket tekniska fråga. Jag röstade för rekommendationen som bör garantera mer öppenhet i standardiseringsorgan i byggbranschen, som betonar återvinning och förser små och medelstora företag med en enklare väg till den inre marknaden tack vare förenklade förfaranden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det faktum att byggsektorn enligt föredraganden svarar för en stor del av EU:s bruttonationalprodukt, nämligen ca 10 procent av BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar, rättfärdigar de harmoniserade villkor som vi antagit. Den aktuella konjunkturnedgången har inneburit allvarliga problem för denna sektor, med konkursdrabbade företag och friställda arbetare. Därför är alla åtgärder som kan hjälpa denna sektor väldigt viktiga. Översynen av direktivet om byggprodukter (89/106/EEG) är i detta sammanhang ett välbehövligt initiativ för att få sektorn på fötter igen genom att å ena sidan avskaffa hinder för tillverkare, och å andra sidan hjälpa företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Byggsektorn är i själva verket en av de största ekonomiska faktorerna i Europa, men den har drabbats hårt av krisen. Små och medelstora företag som ofta fungerar som återförsäljare har fått det särskilt svårt, och många har till och med försatts i konkurs. För att se till att företag överlever och därigenom att arbetsplatser bevaras måste vi undanröja handelshinder. Detta kan skapa rättvisare villkor som är fördelaktiga för alla parter. Därför röstade jag mot de förslag som lagts av utskottet som är ansvarigt för den andra behandlingen.

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. – (IT) Byggsektorn är en väsentlig europeisk sektor både i sysselsättningstermer och vad gäller utvecklingen av våra små och medelstora företag.

Det är därför nödvändigt att stödja en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden som garanterar säkra material och hälsoskydd för dem som arbetar med dem. Fysiska skador och hälsoproblem rapporteras kontinuerligt, inte minst hos de medborgare som dagligen kommer i kontakt med farliga ämnen såsom asbest, som används i uppförandet av stadsbyggnader.

Jag är därför positiv till Catherine Stihlers rekommendation, som antogs i den andra behandlingen i dag, eftersom man betonar vikten av att i en globaliserad värld införa gemensamma regler för saluföringen av ämnen och produkter som används för att garantera säkerhet och tillförlitlighet och samtidigt minska kostnaden för produkterna, speciellt vad gäller små och medelstora företag.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Harmoniseringsåtgärderna i betänkandet är alltför omfattande. Byggsektorn är ett känsligt område: Det är nödvändigt för utvecklingen av infrastruktur och därför även för medlemsstaterna som affärslägen. Arbetsmarknads- och miljöstandarder samt sociala standarder är ofta viktiga för att skydda människor och miljön i denna sektor. Varje medlemsstat bör till stor del ta sina egna beslut i detta avseende. Därför röstade jag mot betänkandet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Förslaget från parlamentet och rådet till en förordning om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden syftar till att garantera fri rörlighet för byggprodukter på den inre marknaden. Jag röstade för förslaget till en förordning just för att en garanti om tydlig och tillförlitlig information genom CE-märkningen av saluförda byggprodukter representerar ytterligare ett steg i riktning mot en fri, konkurrenskraftig marknad som klarar att skydda små och medelstora företag. Eftersom byggprodukter är mellanprodukter som ska ingå i en färdig konstruktion garanterar en harmonisering av nya europeiska regler byggnadens säkerhet och kvalitet. Den ser till att alla byggföretag arbetar utifrån samma grundförutsättningar, förbättrar kontroller av material som redan befinner sig på marknaden och leder slutligen till större öppenhet i handeln med byggprodukter.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är nödvändigt att undanröja hindren som ligger i vägen för en smidigare handel inom byggsektorn. Byggsektorn har drabbats särskilt hårt av det aktuella ekonomiska läget, och den förordning som lagts fram är avsedd att främja en fri, effektiv och öppen rörlighet av varor och tjänster inom byggsektorn. Att riva ner hinder för gränsöverskridande verksamhet, avlägsna föråldrade nationella administrativa och tekniska hinder spelar en avgörande roll för byggsektorn. Faktum är att inom byggsektorn gömmer sig medlemsstaterna bakom nationella tekniska föreskrifter för att hindra den fria rörligheten för varor och tjänster. Eftersom byggsektorn svarar för 10 procent av EU:s BNP och för närvarande lider av en period av svår lågkonjunktur så är alla åtgärder som kan få sektorn på fötter igen välkomna och kan räkna med min röst. Sådana åtgärder kommer nämligen att tillåta företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Runt om i EU finns det fortfarande för många handelshinder i byggsektorn, vilket leder till att medlemsstaterna använder dem för att rättfärdiga nationella tekniska föreskrifter som införts för att begränsa den fria rörligheten för varor och tjänster.

Denna snabbt expanderande näringsgren producerar 10 procent av EU:s BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar.

Den ger sysselsättning åt 12 miljoner medborgare, och 92 procent av sektorn består av små och medelstora företag som utgör stommen i vår ekonomi. Därför tycker jag att det är nödvändigt att vidta åtgärder som harmoniserar marknaden för dessa produkter, samtidigt som de garanterar ett gott hälso- och arbetsskydd för de som arbetar inom sektorn.

Med hänsyn till lågkonjunkturen som har orsakat stora problem inom sektorn, bland annat företagskonkurser, behövs det liberaliseringsåtgärder som kan garantera företagens ekonomiska överlevnad och rädda sysselsättningen. Förslaget till en förordning avser att uppdatera, förenkla och ersätta direktivet om byggprodukter i ljuset av de ändrade förutsättningar som gäller exempelvis för marknadsövervakning. Det syftar även till att erbjuda ett bättre skydd vad gäller CE-märkning, farliga ämnen, nationella kontaktpunkter för byggprodukter, oberoende och öppenhet, hälsa och säkerhet samt elektronisk kommunikation.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Behovet av åtgärder på området för saluföring av byggprodukter i EU är mycket stort om vi ser till sektorns storlek. Enligt Europeiska standardiseringskommittén (CEN) svarar byggsektorn för 10 procent av EU:s samlade BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar, och är därmed en av Europas största näringsgrenar. Sektorn sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare direkt, och ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av den. Därtill kommer att omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial, motsvarande 65 000 företag, är små och medelstora företag med mindre än 250 anställda. Eftersom EU:s ekonomi står och faller med dessa små och medelstora företag måste vi ta fasta på deras roll och behov i det föreliggande förslaget, och de som arbetar i denna sektor måste garanteras ett gott hälso- och arbetsskydd. Jag röstade för rekommendationen eftersom förslaget hjälper till att förbättra sektorns konkurrenskraft genom att förenkla gällande lagstiftning, öka öppenheten och minska den administrativa börda som företag brottas med. Samtidigt främjar det Rumäniens intresse för att införa obligatorisk bedömning av produktprestanda, vilken finns med i de harmoniserade standarderna, utfärdandet av prestandadeklarationen och CE-märkning.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på vilken avgörande roll byggsektorn spelar för EU:s ekonomi är det av högsta vikt att avlägsna de tekniska hindren för handel med byggprodukter i syfte att stärka den inre marknadens fria rörlighet. Det är därför viktigt att stödja upprättandet av harmoniserande tekniska specifikationer som, med vederbörlig tonvikt på hälsa och säkerhet, dessutom befäster den inre marknaden.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag har vi i kammaren röstat om rekommendationen om harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden.

Byggsektorn är mycket betydelsefull, och det är därför av högsta vikt att ta fram åtgärder för saluföringen av byggprodukter inom EU. Enligt Europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) svarar byggsektorn för 10 procent av EU:s samlade BNP och 50,5 procent av dess fasta bruttoinvesteringar, och är därmed en av Europas största näringsgrenar.

I förslaget till förordning fastställs harmoniserade villkor för saluföringen av byggprodukter. Detta åstadkoms genom införandet av gemensamma regler om saluföring i syfte att dels stärka skyddet avseende produkternas säkerhet och tillförlitlighet, dels minska tillverkarnas kostnader, särskilt med tanke på små och medelstora företag.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Den här förordningen läggs fram vid parlamentets andra behandling inför dess slutgiltiga antagande. Parlamentets första behandling ägde rum under den föregående mandatperioden. Rådet antog sin ståndpunkt 2010, och därefter följde intensiva, informella trepartsförhandlingar under det belgiska ordförandeskapet i syfte att nå en kompromisslösning. Förordningen är mycket teknisk men politiskt sett ändå högst relevant för De gröna eftersom dess huvudsyfte är att harmonisera kraven på saluföring av byggprodukter.

Det viktigaste för Verts/ALE-gruppen har bland annat varit att se till i) att det råder öppenhet kring förfarandet (i synnerhet att standardiseringsorganen inte enbart består av företrädare för de största sektorerna, och att de små och medelstora företagens och andra parters intressen tillvaratas), ii) att konstruktionskrav och -förfaranden ska främja innovativa och mer ekologiska tillvägagångssätt och iii) att branschen inte ska kunna kringgå kraven och förfarandena med hänvisning till särskilda förfaranden för ”mikroföretag”.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för den här förordningen eftersom jag anser att det finns kvar alltför många ”hinder” för handel inom byggsektorn i EU. Översynen av direktivet bör bidra till att riva handelshindren och därmed rädda arbetstillfällen inom byggföretagen, vilka fortfarande lider av den globala ekonomiska krisen. Det finns planer på att införa särskilda metoder för att kontrollera att byggprodukter återvinns och för att främja återanvändningen av desamma för att på så sätt uppnå EU:s klimatmål.

Det finns också ett behov av nya säkerhetsåtgärder för att värna de anställdas hälsa och säkerhet i en sektor där ett stort antal arbetsplatsrelaterade dödsfall tyvärr fortfarande inträffar. Avslutningsvis syftar kravet på att gradvis ersätta dokument i pappersformat med elektroniska dokument till att ytterligare harmonisera marknaden för byggprodukter.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Trots att inledningen till förordningen innehåller vissa oacceptabla allmänna påståenden – i synnerhet de om den helt fria rörligheten för tjänster inom byggsektorn, vilken vi inte kan stödja på grund av att det finns en risk för otillbörlig konkurrens fram tills det att arbetskostnaderna har harmoniserats i de olika medlemsstaterna – röstar vi för förordningen.

Anledningen till det är att förordningen uteslutande behandlar lagstiftningen om saluföring av produkter för byggsektorn, en sektor som under denna ekonomiska tillbakagång har haft enorma svårigheter med många nedlagda företag och förlorade arbetstillfällen som följd. Förslaget innebär att produkter som innehåller farliga ämnen harmoniseras och märks och att nuvarande regler förenklas, uppdateras och ersätts i syfte att få bort vissa lagstiftningsmässiga hinder och därmed stödja både arbetstagare och små och medelstora företag.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag är mycket glad att det betänkande om byggprodukter som jag var föredragande för nu har fått ledamöternas stöd och antagits. Betänkandet innebär att farliga ämnen måste anges på byggprodukternas märkning och att ytterligare studier i ämnet kommer från kommissionen. Det finns också bestämmelser som underlättar för små och medelstora företag att släppa ut sina produkter på den inre marknaden. Man har sett till behovet av en större öppenhet i samband med att produkter godkänns med CE-märkning, och jag ser fram emot att åtgärderna införs i juli 2013.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förslaget till förordning om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG. Byggsektorn är en av unionens stora industrinäringar och sysselsätter direkt 12 miljoner EU-medborgare, medan ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av sektorn. EU:s byggnadsindustri har drabbats hårt av konjunkturnedgången, och många arbetstillfällen har försvunnit. Detta ledde till att sektorns verksamhet minskade med upp till 14,2 procent mellan 2008 och 2009. Översynen av direktivet om byggprodukter (89/106/EEG) innebär i detta sammanhang en stödåtgärd för byggsektorn genom att man avskaffar hinder för tillverkare, och därigenom hjälper företag att hålla igång verksamheten och trygga sysselsättningen för deras anställda. Byggnadsverk måste i sin helhet och i sina olika delar vara lämpade för sin avsedda användning, särskilt med beaktande av de inblandades hälsa och säkerhet under byggnadsverkens livslängd. Byggnadsverk ska också vara energieffektiva, dvs. utnyttja så lite energi som möjligt under sin livslängd och sålunda kosta användarna så lite som möjligt.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag tycker att byggsektorn till stor del speglar den rådande ekonomiska situationen. Under det andra kvartalet 2010 krympte den litauiska byggsektorn med upp till 42,9 procent, vilket utgör en av de kraftigaste nedgångarna i EU. Situationen har förbättrats något sedan dess, men vi ska inte låta skenet bedra – det kommer att ta lång tid för den litauiska byggsektorn att återhämta sig. Det är därför lite för tidigt att tala om en stadig återhämtning. Saker och ting kan fortfarande förbättras. Exempelvis skulle mitt lands byggsektor återhämta sig snabbare om användningen av EU-stöd förbättrades. Byggsektorn är en av de största industrisektorerna i Litauen och EU. Sektorn sysselsätter direkt 12 miljoner EU-medborgare, medan ytterligare 26 miljoner arbetstagare är beroende av sektorn. Byggsektorn är mycket viktig för Litauen eftersom den skapar många arbetstillfällen, ökar den inhemska efterfrågan och bidrar till landets budget. Den här sektorn är också viktig för små och medelstora företag – vår ekonomis hörnstenar. Omkring 92 procent av alla tillverkare av byggmaterial är små och medelstora företag med mindre än 250 anställda. Jag instämmer också i föredragandens förslag om att använda e-kommunikation och nya it-metoder för att förbättra den inre marknaden för byggprodukter – de är viktiga aspekter i ett framtidsperspektiv.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Byggsektorn representerar flera olika viktiga frågor inom EU, allt från dess betydande ekonomiska bidrag till EU-medborgarnas säkerhet i hemmet och på arbetsplatsen. Min röst för förordningen om byggprodukter visar på behovet av ett uppdaterat, säkert och öppet direktiv om byggprodukter. I förslaget efterlyses en förbättrad hälso- och säkerhetsnivå i hela sektorn och en tydlig märkning av farliga ämnen. Att produkter förses med CE-märkning gör att också de som driver egna projekt kan lita på att materialen de använder är säkra. EU:s ekonomi vilar till stor del på byggsektorn, en sektor som svarar för 10 procent av EU:s samlade BNP och direkt sysselsätter 12 miljoner EU-medborgare. Majoriteten av dessa arbetstagare jobbar i små eller medelstora företag, vilka utgör en mycket viktig del av unionens ekonomi. Byggnadsarbetare tillhör dock fortfarande en av de mest utsatta yrkeskategorierna. Jag stöder därför den här förordningen som syftar till att förbättra säkerheten för EU-medborgarna, såväl på arbetsplatsen som i hemmet, då de för egen räkning eller i arbetet genomför byggnadsprojekt.

Betänkande: Striffler (A7-0375/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det här betänkandet, som syftar till att effektivisera EU:s humanitära bistånd. Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd är ett stort steg i rätt riktning. Översynen av dess handlingsplan måste dock bli mer samstämmig genom att man använder mål som lättare går att mäta och indikatorer som är mer tillförlitliga. Det är bara på så sätt vi kommer att kunna tillhandahålla bistånd mer effektivt. Naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt på grund av bl.a. klimatförändringar, och därför instämmer jag i den ståndpunkt som intagits: att det är viktigt att inte bara genomföra punktvisa hjälpinsatser utan att också ge stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Hyogo-handlingsplanen måste stärkas.

Ansträngningar måste också göras för att ta itu med de människorättsfrågor som uppstår till följd av interna konflikter och komplexa kriser, och inblandade aktörers kapacitet att komma i kontakt med befolkningarna måste därför förbättras. Detta är möjligt endast genom att ha en tydlig åtskillnad mellan militära, politiska och humanitära roller. Jag är också för ett effektivt genomförande av en snabb insatskapacitet.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här dokumentet eftersom det är av avgörande betydelse för ett mer effektivt tillhandahållande av humanitärt bistånd. Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd är det första gemensamma dokumentet om policyn för det humanitära biståndet sedan förordningen om det humanitära biståndet antogs 1996. Samförståndet om det humanitära biståndet är ett grundläggande instrument som är relevant särskilt i en situation som genomgår snabb förändring, t.ex. det stora antal naturkatastrofer och väpnade konflikter som åtföljs av stora folkförflyttningar. Jag hoppas att det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd innebär ett stort steg framåt mot förverkligandet av effektivast tänkbara EU-åtgärder vad gäller humanitärt bistånd, och att det bidrar till främjande av de humanitära principerna och den internationella humanitära rätten, samordning och samstämmighet i samband med att biståndet tillhandahålls, klargörande av hur militära medel och resurser samt räddningstjänsten ska användas, samt katastrofförebyggande och starkare koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Genom det här betänkandet åtar sig EU:s medlemsstater att nära samarbeta kring en gemensam syn på det humanitära biståndet. Jag tror att naturkatastrofernas intensitet också beror på mänskliga handlingar; de är en grundläggande orsak till klimatförändringarna. Jag vill också uppmana medlemsstaterna att aktivt delta i genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. Jag stöder de åtgärder som har föreslagits på området: främjande av de humanitära principerna och den internationella humanitära rätten, förbättringar som rör kvaliteten på EU:s humanitära bistånd, samordning och samstämmighet i samband med att det tillhandahålls, klargörande att militära medel och resurser samt räddningstjänsten ska användas i enlighet med samförståndet om det humanitära biståndet och FN:s riktlinjer, samt katastrofförebyggande och starkare koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. Följaktligen röstade jag för betänkandet.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Europeiska unionen är en global aktör. Det var i den fasta övertygelsen som författarna till Lissabonfördraget stärkte EU:s ambitioner på den internationella arenan. Den humanitära aspekten spelar en stor roll i detta viktiga projekt. Unionen är redan världens främsta givare och står för 40 procent av alla bidrag. Denna gemensamma förklaring ”baserar sig på gemensamma principer och strategier, och syftar till att uppmuntra samordnade åtgärder inom EU och med andra aktörer för att förbättra förmågan till snabba insatser vid humanitära kriser”. Därför röstade jag för den här förordningen, i vilken man erinrar om att humanitärt bistånd måste vara adekvat och effektivt, betonar vikten av en god samordning, markerar att den hjälp som tillhandahålls av räddningstjänst samt med hjälp av militära medel och resurser är av alternativ karaktär, betonar hur viktigt det är att förebygga risken för naturkatastrofer, samt uppmanar unionen att stärka kopplingen mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här betänkandet. EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd – dess bidrag utgör mer än 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. Naturkatastrofernas antal och intensitet har ökat betydligt världen över till följd av bl.a. klimatförändringarnas inverkan. Den humanitära situationen har genomgått stora förändringar de senaste åren, därav behovet av att förbättra EU:s insatskapacitet vid katastrofer. Jag menar att EU bör vidta katastrofförebyggande åtgärder i större utsträckning och förutom punktvisa hjälpinsatser ge stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Det är oroande att brotten mot den internationella humanitära rätten blir allt fler och att situationerna som råder lokalt förvärras. Jag instämmer i att EU måste vidta åtgärder för att förbättra samordningen av humanitärt bistånd och få ett slut på missbruket av detta bistånd.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Under 2010 inträffade ett antal humanitära kriser, bl.a. i Haiti och Pakistan. De tragedier som drabbar vissa av världens befolkningar – oftast de mest utsatta – kräver snabba och effektiva insatser av internationella organisationer men också av EU, som är en viktig aktör på området utvecklingsbistånd och krishantering.

Följaktligen har vi i dag, tisdagen den 18 januari, antagit Michèle Strifflers betänkande i syfte att begära ökade anslag till humanitärt bistånd. Vi bör också skapa en europeisk snabbinsatsstyrka i händelse av sådana här kriser. Kommissionen är positivt inställd till initiativet, och den bör lägga fram ett förslag om en optimering av den nuvarande europeiska räddningstjänstmekanismen.

Samtidigt som vi naturligtvis måste utnyttja de resurser som redan finns att tillgå i medlemsstaterna bör vi se till behovet av en mycket effektivare och mer praktisk samordning. Senfärdiga insatser, dubbla bistånd och motsättningar på plats är bara några av de saker som vi måste få bukt med. Det finns stort utrymme för förbättringar, och den förordning som parlamentet har antagit är avsedd att vara ett första steg i den riktningen.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för parlamentets betänkande om genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd: halvtidsutvärdering av dess handlingsplan och framtidsutsikter. Genom samförståndet om det humanitära biståndet åtar sig EU:s medlemsstater att nära samarbeta kring en gemensam syn på det humanitära biståndet. Syftet med samförståndet är att förbättra unionens effektivitet, slå vakt om och främja de grundläggande humanitära principerna om medmänsklighet, neutralitet, opartiskhet och självständighet och att kraftfullt tala för efterlevnaden av internationell humanitär rätt. När halvtidsutvärderingen hade genomförts kunde man notera en brist på specifik information om vilka åtgärder som har vidtagits och som återstår att vidta, och att alltför få människor utanför humanitära kretsar känner till samförståndet. Det krävs därför en betydande insats för att göra samförståndet synligare och mer känt bland medlemsstaterna, övriga institutioner och militära aktörer. Den humanitära situationen har genomgått stora förändringar de senaste åren, vilket gör det desto mer relevant att samförståndet om humanitärt bistånd tillämpas rigoröst och i större utsträckning.

Jag vill framhålla att katastrofförebyggande åtgärder bör vidtas i större utsträckning, och förutom punktvisa hjälpinsatser bör det ges stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Dessutom bör stora ansträngningar göras för att integrera könsaspekter och skydd mot sexuellt våld – ett våld som allt oftare används som krigsvapen – i humanitära situationer.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd, och dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt bistånd. Mer än 100 miljoner människor i fler än 70 länder tillhandahöll under 2009 bistånd från EU till ett belopp av nästan en miljard euro. Olyckligtvis förordar vi dock mycket ofta donationer till stater som senare väljer att godkänna utländska direktinvesteringar från Kina. När det gäller donationer och investeringar kanske vi åtminstone borde försöka samordna dem i stället för att beklaga oss över att Kina har blivit världens näst största ekonomi. Den humanitära situationen har genomgått stora förändringar de senaste åren, vilket gör det desto mer relevant att samförståndet om humanitärt bistånd tillämpas rigoröst och i större utsträckning.

Viktigast att nämna vad gäller situationens utveckling är att naturkatastrofernas antal och intensitet ökat betydligt till följd av framför allt klimatförändringarna. Detta pekar på att man förutom punktvisa hjälpinsatser bör ge stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. De politiska åtagandena finns – EU:s strategi på detta område och Hyogo-handlingsplanen – men man brottas fortfarande med problem vad gäller genomförandet.

  David Campbell Bannerman (EFD), skriftlig. – (EN) Enligt UKIP är det bästa sättet att reagera på en humanitär katastrof att låta självständiga nationalstater frivilligt samordna sina insatser i stället för att låta dem beslutas om centralt av det odemokratiska EU. Vi såg att EU:s långsamma och små insatser i Haiti inte ledde någon vart, och därför anser vi inte att vi kan lita på EU vid framtida humanitära kriser.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom Europeiska unionen är världens främsta givare av humanitärt bistånd. EU:s bidrag utgör mer än 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. År 2009 distribuerade EU humanitärt bistånd till runt 115 miljoner personer i fler än 70 länder till ett sammanlagt belopp av 950 miljoner euro. Genom sin humanitära politik visar EU konkret sitt engagemang för människorna i tredjeländer som behöver hjälp i en extremt utsatt situation. Jag ställer mig bakom halvtidsöversynen av samförståndet om humanitärt bistånd, eftersom jag anser att det är viktigt att försöka öka dess synlighet bland medlemsstaterna, övriga institutioner och militära aktörer. Jag uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar att minska katastrofrisken och att fästa uppmärksamhet vid de ständigt ökande kränkningarna av internationell humanitär rätt och vid de mest sårbara grupperna, som kvinnor, barn och människor som har blivit tvångsförflyttade. Det är också viktigt att uppmuntra till dialog mellan de politiska, militära och humanitära organ som deltar i samma insatsområde, och att upprätta en europeisk snabb insatskapacitet (en europeisk räddningstjänststyrka).

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade mot betänkandet om humanitärt bistånd av två anledningar. För det första eftersom det i betänkandet insisteras på att knyta samman civilskydd och humanitärt bistånd med Europeiska utrikestjänsten och dess utrikespolitik, trots att interventionskriterierna uppenbarligen bör vara tydligt och uteslutande humanitära. För det andra anser jag inte att det är ett steg i rätt riktning att länka samman civil och militär kapacitet för att handskas med humanitära krissituationer. Under vissa omständigheter behövs det dock särskild kunskap och användande av särskild utrustning, något som alltid har ägts och använts av militären. I stället för att man fortsätter att spendera pengar för militära ändamål skulle civilskyddet, för att bevara och säkerställa de humanitära insatsernas rent civila karaktär, kunna få medel till särskild utrustning, givetvis kopplat till utbildning för dem som arbetar inom civilskyddet. Det är det enda sättet att bidra med verkligt och effektivt bistånd vid humanitära kriser utan att ställas inför farorna med militär närvaro.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Medan vi genomför halvtidsöversynen av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd kan jag inte undgå att påpeka att det är beklagansvärt att den allmänna medvetenheten om detta inte har legat på en önskvärd nivå och att medlemsstaterna har spelat så liten roll vid genomförandet av detta. Icke desto mindre måste vi, utan att söka fel, främja och dra upp de riktlinjer som vi bör följa när det gäller humanitärt bistånd. Den humanitära situationen har ändrats en hel del på senare år, med naturkatastrofer, fler fördrivna personer, ett ökande antal olika interna konflikter, livsmedelskriser osv. Det finns nu mer än någonsin ett akut behov av en balanserad och effektiv global reaktion som grundar sig på särskilda behov, är resultatinriktad och leds av principen att ”spara medel för sitt uppehälle innebär att spara liv”, samtidigt som man beaktar de inblandade områdenas behov av att utveckla sig själva och vara självförsörjande. För att uppnå detta är det nödvändigt att samförståndet främjar dessa humanitära värderingar, och att olika aktörer optimerar sina resurser.

Jag håller ännu en gång med om att det finns ett akut behov av att upprätta en europeisk räddningstjänststyrka efter Michel Barniers rapport som lades fram i maj 2006. Jag gratulerar min kollega Michèle Striffler till att ha lagt fram ett förslag med positivt innehåll, och jag upprepar min ståndpunkt att samförståndet är ett viktigt instrument som på alla sätt är relevant i den nuvarande situationen.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Samförståndet om humanitärt bistånd är ett nyckelinstrument som visar sig vara särskilt värdefullt i det nuvarande humanitära sammanhanget med djupgående förändringar. Naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, vilket bl.a. beror på klimatförändringarna. Detsamma gäller antalet komplexa kriser, särskilt interna sådana, samt kriser av förändrat slag, särskilt sådana som leder till att ett stort antal människor fördrivs.

Kränkningarna av den internationella humanitära rätten blir allt fler. En särskilt upprörande aspekt av sådana kränkningar är att sexuellt våld allt oftare används som krigsvapen. Jag ställer mig bakom föredragandens ståndpunkt och anser att det behövs kraftfulla åtgärder för att öka skyddet mot sexuella våldshandlingar i humanitära sammanhang. Jag instämmer med betänkandets författare när det gäller påståendet att de nyligen inträffade humanitära katastroferna i Haiti och Pakistan ännu en gång har visat att EU:s instrument för katastrofberedskap måste förbättras så att de blir effektivare, bättre samordnade och synligare samt kan ingripa snabbare.

Jag stöder även upprättande av en europeisk snabbinsatsförmåga (en europeisk räddningstjänststyrka).

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd undertecknades den 18 december 2007 av parlamentet, rådet och kommissionen och utgjorde ett viktigt steg framåt när det gäller definition, räckvidd och spektrum för europeiskt humanitärt bistånd. Vi fortsätter med halvtidsutvärderingen av detta betänkande, enligt vad som fastslogs i handlingsplanen som antogs i maj 2008. Betänkandet har mitt fulla stöd, och vid denna tidpunkt skulle jag vilja gratulera Michèle Striffler till ett utmärkt arbete. När det gäller de idéer som uttrycks i betänkandet vill jag lyfta fram vikten av att man på ett effektivt och fortlöpande sätt engagerar mottagarna i biståndsförvaltningen. Jag har förespråkat denna princip, vilken skulle leda till att EU fokuserar sin verksamhet alltmer på civilsamhället och de lokala myndigheterna. Detta kommer att flytta fokus från förbindelserna mellan medlemsstaterna, vilka bör fortsätta att spela en roll, men inte i den typ av exklusivt förhållande som det ofta har yttrat sig som hittills. Jag vill också betona behovet av att lägga fram förslag om att upprätta en europeisk räddningstjänststyrka som bygger på att optimera gemenskapens nuvarande räddningstjänstmekanism och slå samman befintliga nationella resurser. Genom den kapacitet som redan har byggts upp i medlemsstaterna skulle det uppstå synergieffekter, och den marginella kostnaden skulle öka.

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. – (IT) Det humanitära biståndet har nu en större och viktigare roll än tidigare. Olika utvecklingstakt och växande ojämlikhet när det gäller möjligheter och fördelning av resurser på geografisk och social nivå samt mellan generationerna, ökande klimatförändringar (delvis orsakade av människan) och ökningen av naturkatastrofer, ökad miljöförstöring, obalanserad ökad mänsklig verksamhet koncentrerad i stora stadsområden samt ojämn befolkningstillväxt i vissa av jordens områden har lett till ett ökat antal humanitära katastrofer för vilka bistånd får en viktig roll för att återuppbygga grundläggande levnadsvillkor och mänsklig värdighet. Om humanitärt bistånd med tanke på detta behövs för att bistå människor som drabbats av katastrofer, kan inte de ingripanden som görs i enlighet med EU:s utrikespolitik – vilken ännu inte har definierats – fördelas i enlighet med varje enskild medlemsstats intresseområde eller efter påverkan från varje enskild medlemsstat. Det måste ske utifrån ett europeiskt perspektiv.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder detta betänkande om genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. EU:s biståndspolitik utgör det konkreta uttrycket för dess åtagande att stödja behövande människor när de är som sårbarast. Europeiska unionen är världens främsta biståndsgivare. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. År 2009 distribuerade EU humanitärt bistånd till runt 115 miljoner människor i fler än 70 länder till ett sammanlagt belopp av 950 miljoner euro. Genom det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, som undertecknades den 18 december 2007, understryks EU:s vilja att samarbeta nära inom detta område för att det ska bli så effektivt som möjligt, och för att försvara och främja de grundläggande principerna om medmänsklighet, neutralitet, opartiskhet och självständighet och att kraftfullt tala för efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Det finns många utmaningar framför oss. De humanitära katastroferna som nyligen drabbade Haiti och Pakistan visade ännu en gång att Europeiska unionens instrument för katastrofberedskap i stor utsträckning måste förbättras. Katastrofförebyggande behöver helt och hållet införlivas i politiken för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Vi behöver också tydliggöra användningen av militära medel samt civilskyddsresurser och insatser i enlighet med samförståndet och med FN:s riktlinjer.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) De nyligen inträffade humanitära katastroferna i Haiti och Pakistan har på nytt visat att Europeiska unionens instrument för katastrofberedskap måste förbättras, så att de blir effektivare, snabbare, bättre samordnade och synligare.

Det är därför som jag röstade för detta betänkande, enligt vilket ett upprättande av en europeisk snabbinsatsstyrka (en europeisk räddningstjänststyrka) - ett koncept som lades fram av kommissionsledamot Michel Barnier efter tsunamikatastrofen i Asien och som Europaparlamentet sedan dess fortsatt att uppmana till – förespråkas.

Genom denna räddningstjänststyrka bör alla verktyg som redan är tillgängliga optimeras och bli mer effektiva och synliga i syfte att genom ett närmare samarbete möjliggöra en omedelbar mobilisering av alla nödvändiga resurser.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att handlingsplanen för det europeiska samförståndet måste ses över. Den humanitära situationen har förändrats avsevärt under de senaste åren, inte minst på grund av att naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, vilket bl.a. beror på klimatförändringarna. Katastrofförebyggande måste integreras till fullo i politiken för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, vilket gör det desto viktigare att samförståndet om humanitärt bistånd tillämpas rigoröst och i större utsträckning.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det är tydligt att katastrofsituationer och humanitära nödsituationer ökar idag över hela världen. Europeiska unionen har åtagit sig en viktig roll när det gäller att bekämpa detta, och jag hoppas att den kommer att fortsätta med det och att dess roll kommer att stärkas så mycket som möjligt. Icke desto mindre räcker det inte att ge en hungrig person fisk; man måste också lära den att fiska.

Att förse mindre välbeställda länder med humanitära och materiella resurser så att de kan hantera framtida kriser är nästan lika viktigt som att handskas med de kriser som uppstår. Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd förtjänar mitt stöd, och jag hoppas att kompromissen mellan de europeiska institutionerna kommer att leda till att vi får allt större användning av de resurser som finns tillgängliga för unionen, och så att vi samtidigt alltid prioriterar att ge till dem som har minst och som är mest drabbade samt behåller total neutralitet när det gäller de politiska och ideologiska agendorna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) På senare år har världen bevittnat en ökad katastrofrisk, både när det gäller de geografiska områden som påverkats och antalet offer. Även om detta är en mycket viktig fråga faller det inte innanför räckvidden för denna diskussion att diskutera klimatförändringarnas inverkan på dessa katastrofer. Undertecknandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av Europeiska unionens råd, parlamentet och kommissionen den 18 december 2007 utgjorde ett viktigt steg framåt när det gäller humanitärt bistånd, särskilt som en halvtidsöversyn ingick i den handlingsplan för fem år som planerades. Detta är syftet med detta betänkande. Hela världen vet och erkänner vilken nyckelroll som EU spelar när det gäller humanitärt bistånd. Parlamentet har behandlat denna fråga vid flera sammanträden, särskilt genom våra anföranden. Visserligen har nyligen inträffade händelser i Brasilien, Haiti, Pakistan, Madeira och på andra ställen lett till att vi ifrågasätter om stödet till civilskydd och humanitärt bistånd är effektivt. Som vi visat i detta betänkande finns det, trots den begränsade information som är tillgänglig, en positiv utveckling på EU-nivå, något som bevisats genom upprättandet av rådets arbetsgrupp för humanitärt bistånd och livsmedelshjälp (Cohafa). Icke desto mindre återstår mycket att göra.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) EU:s så kallade ”humanitära bistånd” spelar en icke obetydlig roll i det som alltmer definieras som unionens utrikespolitik. Man utnyttjar ofta ett genuint behov av bistånd och samarbete på vilket det är viktigt att reagera, särskilt nödsituationer, samtidigt som man i praktiken även eftersträvar många andra mål. De åtgärder som vidtas och de metoder som används, vilka inbegriper militärt ingripande och ockupation, syftar till att reproducera och fördjupa former av politisk och ekonomisk dominans och att försöka kontrollera utvecklingsländernas marknader och naturresurser. Mot bakgrund av den aktuella fördjupande krisen för kapitalismen inkluderas alltid människors kamp för större rättvisa och sociala framsteg, som yttrar sig på olika sätt världen över, i dessa intentioner.

Gömda bakom förmodat humanitära intressen drar många icke-statliga organisationer, logistikföretag och andra fördel av och är medbrottslingar i denna politik för att främja sina egna och sina uppbackares intressen. Dessa intressen kan vara offentliga eller privata, och de kan inkludera bland annat politiska, finansiella eller religiösa motiv. I princip är vi för specifika uttryck för solidaritet med offren för alla slags katastrofer eller konflikter. Icke desto mindre måste dessa grundas på de drabbade människornas intressen, respekten för internationell rätt och på dessa länders oberoende och suveränitet.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag anser att vi måste förbättra de verktyg som finns tillgängliga för Europeiska unionen för att svara på den typ av katastrofer som Haiti har drabbats av, med jordbävningen för bara ett år sedan efterföljd av koleraepidemin som utbröt nyligen. Min grupp och jag anser att vi måste främja ökad finansiering av humanitärt bistånd så att vi kan göra fler ingripanden, särskilt för att hjälpa de människor som är mest utsatta. När vi gör detta måste vi se till att vi gör en tydlig skillnad mellan militära och humanitära organs befogenheter eftersom militära resurser bör användas så lite som möjligt och som en sista utväg.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) EU som block är världens största givare av humanitärt bistånd. Icke desto mindre har de nyligen inträffade katastroferna belyst vissa tillkortakommanden i EU:s förmåga att agera snabbt, effektivt och samordnat. I Michèle Strifflers betänkande fokuseras på några av dessa frågor, och man får hoppas att dagens omröstning resulterar i positiva åtgärder.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag ställde mig bakom detta betänkande eftersom det inte bara är ett formellt utövande utan även en möjlighet att reflektera över det humanitära bistånd som lämnas idag. Sammanhanget för humanitärt bistånd har ändrats på ett djupgående sätt de senaste åren. I denna förändrade kontext är den första faktorn att lyfta fram att naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt, vilket bl.a. beror på klimatförändringarna. Katastrofförebyggande åtgärder bör därför vidtas i större utsträckning, och förutom punktvisa hjälpinsatser bör det ges stöd till lokalsamhällenas egna möjligheter att förebygga katastrofer. Till detta måste man lägga till allt fler komplexa kriser, särskilt interna konflikter, och hur konflikterna utvecklas. De åtföljs ofta av stora folkförflyttningar (flyktingar, internflyktingar) och ett tilltagande våld mot befolkningen. Brotten mot den internationella humanitära rätten blir allt fler, och situationen på fältet förvärras. Ett särskilt chockerande brott mot den internationella humanitära rätten är att sexuellt våld allt oftare används som krigsvapen. Stora ansträngningar bör göras för att skydda mot sexuellt våld i humanitära situationer. De mest utsatta grupperna bör uppmärksammas ytterligare, såsom kvinnor, barn och tvångsförflyttade människor (internflyktingar och flyktingar). De humanitära katastroferna i Haiti och Pakistan nyligen har på nytt visat att EU:s instrument för katastrofberedskap måste förbättras, så att de blir effektivare, bättre samordnade och synligare.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Ett år efter jordbävningen i Haiti kan vi se att varken de åtgärder som vi vidtar, eller det sätt på vilket vi bistår, är perfekta. Därför får inte det europeiska samförstånd som uppstod för att underlätta tillhandahållande av humanitärt bistånd slösas bort. EU har som en av de rikaste och mest utvecklade regionerna i världen en moralisk plikt att hjälpa de svaga och behövande. Vi måste särskilt upprätthålla solidaritet med offren för naturkatastrofer och andra katastrofer – dessa går en okänd framtid till mötes.

Vi bör därför vidta åtgärder för att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna inom detta område och underlätta ett utbyte av bästa praxis. Vi bör göra allt för att biståndssystemet ska vara effektivt och ändamålsenligt och för att vi inte ska slösa bort några pengar på detta. För att göra detta mer effektivt är det därför nödvändigt att samarbeta med andra internationella, icke-statliga organ och organisationer som också tillhandahåller bistånd.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Michèle Strifflers betänkande eftersom det fortfarande finns ett stort behov av att framhäva att denna fråga är viktig och därför känslig.

Parlamentets syfte med sin omröstning var att betona att EU:s mål måste vara att försvara de mänskliga rättigheterna till neutralitet, opartiskhet och oavhängighet. Vad beträffar solidariteten är vi aldrig helt beredda eller försedda med utmärkta planer. Vi måste mer och mer mana alla europeiska aktörer, också kommissionen och de enskilda medlemsstaterna, att främja stödet för den universella respekten för mänskliga rättigheter. För min del kommer jag att fortsätta att stödja detta modus vivendi, också i budgetutskottet som jag är ledamot av, och att stödja alla åtgärder för att öka det ekonomiska bistånd som ges till åtgärder som mer specifikt syftar till att skydda dessa viktiga rättigheter så att EU kan fortsätta sina ansträngningar att bistå och stödja de delar av befolkningen som bäst behöver det.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) En dramatisk ökning har skett på senaste tiden i naturkatastrofernas antal och svårighetsgrad, vare sig de orsakats av människor eller inte, tillsammans med en ökning av de negativa effekter som orsakas av brott mot den internationella humanitära rätten och dålig styrning. Som vi alla vet är EU världens främsta givare av humanitärt bistånd och bidrar med ungefär 40 procent av det officiella internationella humanitära biståndet. Detta bekräftas av de 115 miljoner biståndsmottagare från ungefär 70 länder som har gynnats av ett totalt bidrag på nästan 1 miljard euro. Jag röstade för detta samförstånd eftersom jag tror att EU genom sin humanitära politik i handling visar sitt engagemang för människor som verkligen behöver bistånd. I det avseendet behöver vi tillräckliga mänskliga och materiella resurser, och vi måste stödja en förbättrad samordning mellan institutionerna och organisationerna som är involverade i denna process.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar varmt detta betänkande där man ger förslag på hur samförståndet om humanitärt bistånd kan förstärkas. Det lyfter fram ett antal områden som kräver mer uppmärksamhet, däribland stödet för humanitära principer och internationell humanitär rätt; frågor om kvalitet, samordning och konsekvens i distributionen av EU:s humanitära bistånd; förtydligande om användningen av militära och civila skyddsmedel och resurser i enlighet med samförståndet och FN:s riktlinjer och förstärkning av kopplingen mellan katastrofhjälp, rehabilitering och utveckling.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Det framlagda betänkandet är ett mycket lägligt svar på de många naturkatastrofer som vi har upplevt på senare år. Det är absolut nödvändigt att EU lär av erfarenheterna av att ge effektivt bistånd efter tidigare katastrofer, till exempel i Australien, Haiti och Ryssland, för att kunna använda sig av helt tydliga förfaranden och medel för att ge effektivt humanitärt bistånd. Kontinenten Europa har hittills sluppit katastrofer av sådan omfattning, men det betyder inte att vi inte ska förbereda en rad effektiva strukturer och medel. Erfarenheterna från senare år visar att det inte är möjligt att trygga transporter till berörda områden utan tekniskt och organisatoriskt stöd från militära enheter. Icke-statliga humanitära organisationer har inte dessa resurser.

Det är tydligt att invånarna i berörda områden mycket ofta blir avskurna när det gäller transportförbindelser runtom i landet, och möjligheten till civil luftfart är begränsad. Om användningen av militära styrkor är försvarbar och godtagbar någonstans är det självklart i samband med humanitära katastrofer eller naturkatastrofer.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Naturkatastrofer av ökande svårighetsgrad har sannerligen inträffat under senare år. Det är också så att EU är en av de ledande globala aktörerna när det gäller humanitärt bistånd, och det är viktigt att vi upprätthåller denna roll trots de kriser som vi upplever. Ändå tror jag att förutom att hjälpa dem med sämst förutsättningar och alla dem som drabbas av dessa katastrofer är det också nödvändigt att ge de fattigaste länderna, som också därför är de mest sårbara för detta slags situationer, mänskliga resurser och kapital så att bistånd till tredjeländer inte blir så avgörande. Detta kan vi bara åstadkomma med utvecklingspolitik och bistånd till dessa länder ur ett medellångt och långsiktigt perspektiv.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Den humanitära miljön blir alltmer komplicerad och svår: humanitär rätt överträds ofta; osäkerhet om rollerna innebär att humanitära biståndsarbetare alltmer utsätts för angrepp, och naturkatastrofer ökar i antal och styrka. År 2010 fick vi uppleva de tre största humanitära katastroferna på senare år: jordbävningen på Haiti, torkan i Sahel och översvämningarna i Pakistan. Men, som kommissionsledamot Kristalina Georgieva sade, ”Kvaliteten på vårt humanitära bistånd är av yttersta vikt”. Biståndet ”räddar ungefär 140 miljoner människor varje år”.

När jag tänker på detta håller jag med föredraganden när hon kräver en väsentlig ökning av finansieringen för humanitärt bistånd och när hon konstaterar att samförståndet om humanitärt bistånd inte är tillräckligt känt. Vi måste fortsätta att öka medvetenheten och stödja humanitära principer och principerna om internationell rätt. Vi måste, vilket jag redan haft möjlighet till, verka för att man skapar en europeisk snabbinsatsförmåga. Vi måste öka inriktningen på skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Betänkandet om genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd innehåller några viktiga förslag som vi måste göra något åt i framtiden. Ett exempel är utvecklingen av medel och resurser för civilskydd där huvudtanken är att skapa en europeisk civilskyddsstyrka. Viktigt är också förbättrad samordning, inte bara mellan medlemsstaterna utan också på internationell nivå, med Förenta nationerna. Strategin att skaffa fram livsmedel och liknande på lokal nivå i krissituationer och på det sättet stödja den lokala ekonomin är också en förnuftig tanke. Tyvärr är betänkandet på några områden inte specifikt eller ambitiöst nog, varför jag avstod från att rösta.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom världens främste givare av humanitärt bistånd, EU, måste ägna större uppmärksamhet åt humanitärt bistånd i de områden där behovet är ytterst brådskande mot bakgrund av att det har skett en dramatisk ökning av antalet naturkatastrofer och interna konflikter. Medlemsstaterna borde bidra mer effektivt till processen med att genomföra detta samförstånd genom att räkna in det i de nationella strategierna för humanitärt bistånd. Med tanke på behovet av humanitärt bistånd är det nödvändigt att ge det ökade resurser så att snabb och effektiv finansiering av insatser blir möjlig.

Jag samtycker till förslaget att en mycket tydlig skillnad måste upprätthållas mellan militära och humanitära organisationers ansvarsområden så att militära medel och resurser bara används i ett mycket begränsat antal fall och som en sista utväg, särskilt i de områden som är drabbade av väpnade konflikter. Dessutom måste vi skapa en europeisk civilskyddsstyrka och en europeisk snabbinsatsstyrka för att garantera en lämplig och effektiv samordning av det humanitära biståndet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt officiellt internationellt humanitärt bistånd. EU:s humanitära politik visar dess engagemang för människorna i de länder som behöver bistånd. Efter EU:s undertecknande av Europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd har många åtgärder vidtagits när det gäller samarbete på detta område för att optimera dess effektivitet och stödja de grundläggande humanitära principerna om humanitet, neutralitet och opartiskhet när man agerar för att bistå dem som bäst behöver det. Bortsett från detta verkar det som om det fortfarande finns en brist på medvetenhet om samförståndet. Vi behöver därför anstränga oss mer för att göra det mer synligt. Jag tror att det på ett så känsligt område som humanitärt bistånd är viktigt att vara medveten om hur förhållandena har förändrats under årens lopp och tänka på den avsevärda ökningen av naturkatastrofernas antal och svårighetsgrad. Till följd av detta anser jag att vi måste ägna större insatser åt skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer och ge stöd åt de lokala samhällenas egna resurser i detta avseende. För att humanitärt bistånd ska kunna följa sin stadiga kurs mot ett fullt utnyttjande måste vi envist fortsätta att argumentera för det ”humanitära utrymmet”. Genom att rösta för Michèle Strifflers betänkande hoppas jag att vi kan fortsätta mot att anta en praktisk handlingsplan.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) EU är genom kommissionen och medlemsstaterna världens främsta givare av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt officiellt internationellt humanitärt bistånd. I en noggrann halvtidsutvärdering av genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd kan man bara konstatera att det är nödvändigt att stödja ett större medvetande om denna mekanism och bättre samordning och effektivitet bland alla enheter som är berörda. Enbart ekonomiskt bistånd kan bli resultatlöst om det inte åtföljs av noggrann och effektiv samordning på alla nivåer och för alla former av EU-bistånd. Vi lever i en kritisk tid: den humanitära situationen har förändrats starkt under de senaste åren och gjort det allt viktigare att det humanitära samförståndet kan tillämpas rigoröst och energiskt. Jag röstar för detta betänkande, och jag skulle vilja efterlysa en politik av systematisk dialog, större samarbete lokalt, bättre hantering och ett åtagande att förebygga katastrofer. Jag stöder inrättandet av en europeisk civilskyddsstyrka som uppföljning av Barnierrapporten som publicerades i maj 2006.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) EU är världens främsta givare av humanitärt bistånd och svarar för mer än 40 procent av det internationella humanitära biståndet.

Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, vilket undertecknades den 18 december 2007 av rådet, parlamentet och kommissionen på grundval av en femårig handlingsplan, förpliktigar EU och medlemsstaterna till ett nära samarbete på detta område. Åtgärd nr 33 föreskriver en halvtidsutvärdering av handlingsplanen för att behandla bristen på medvetenhet om den humanitära sektorn, den allvarliga klimatförändringen och den ökande förekomsten av komplicerade kriser och växande våld.

Vi förordar därför ett inrättande av en europeisk snabbinsatsstyrka (europeisk civilskyddsstyrka) som Michel Barnier tänkte sig, för att optimalt använda de verktyg som redan finns tillgängliga med syfte att genom bättre samordning möjliggöra en omedelbar mobilisering av alla nödvändiga resurser.

Med hänsyn till de siffror som rapporterats och Lissabonfördragets införande av en verklig humanitär biståndspolitik för EU, håller jag helt med om att vi behöver en halvtidsutvärdering som är inriktad på att förstärka handlingsplanen beträffande stödet för humanitära principer, distributionen av humanitärt bistånd, förtydligande av användningen av militära och civila skyddsmedel och skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer och förstärkning av kopplingen mellan katastrofbistånd och utveckling.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, vilket presenterar en översikt över genomförandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och formulerar förslag som syftar till att bidra till att göra samförståndet mer synligt och mer effektivt när det gäller att nå sina mål. Detta instrument har fått en ännu större betydelse i den aktuella humanitära miljön, vilken har utmärkts av en avsevärd ökning av naturkatastrofernas antal och svårighetsgrad, och det är absolut nödvändigt att vi anstränger oss för att fullständigt uppfylla de åtaganden som uppkommer genom detta och att medlemsstaterna engagerar sig bättre i genomförandet.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstade vi i kammaren om betänkandet om det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

EU är genom kommissionen och medlemsstaterna tillsammans världens främsta givare av humanitärt bistånd. Dess bidrag utgör mer än 40 procent av allt officiellt internationellt humanitärt bistånd. EU:s humanitära politik är det praktiska uttrycket för dess engagemang att stödja människor i tredjeländer som behöver bistånd när de är som mest sårbara.

Det är viktigt att betona att tillhandahållandet av bistånd måste baseras enbart på ett fastställt behov och graden av sårbarhet, att biståndets kvalitet och kvantitet i första hand bestäms genom en inledande bedömning och att bedömningsprocessen ytterligare måste förbättras särskilt med hänsyn till tillämpningen av sårbarhetskriterier, speciellt när det gäller kvinnor, barn och grupper med funktionshinder.

Dessutom är bidragstagarnas äkta och ständiga engagemang och om möjligt deltagande i hanteringen av biståndet ett av de väsentliga villkoren för kvaliteten på de humanitära insatserna, särskilt när det gäller långvariga kriser.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Sedan Lissabonfördraget trätt i kraft den 1 december 2009 har EU:s humanitära verksamhet styrts av artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken upprättar en specifik EU-politik för humanitärt bistånd som ett behörighetsområde som delas mellan medlemsstaterna och EU. Därför kommer det att få sin egen rättsliga grund när rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd granskas enligt medbeslutandeförfarandet. I Lissabonfördraget föreskrevs också inrättandet av Europeiska utrikestjänsten. Utskottet för utveckling uttryckte sin oro över att humanitärt bistånd inte borde instrumentaliseras inom ramen för Europeiska utrikestjänsten och förespråkar att man bevarar självständigheten för generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo). Det kräver också att rollerna för kommissionsledamöterna Catherine Ashton och Kristalina Georgieva ska klargöras.

Eftersom halvtidsutvärderingen erbjuder ett tillfälle att öka EU:s insatser på flera områden riktar betänkandet uppmärksamheten på bland annat följande frågor: stöd för humanitära principer och internationell humanitär rätt; frågor om kvalitet, samordning och konsekvens i fördelningen av EU:s humanitära bistånd; klargörande om användningen av militära och civila skyddsmedel och resurser i enlighet med samförståndet och FN:s riktlinjer; skadeförebyggande åtgärder mot katastrofer och förstärkning av kopplingen mellan katastrofhjälp, rehabilitering och utveckling.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) EU är genom kommissionen och medlemsstaterna tillsammans världens främsta givare av humanitärt bistånd och bidrar med mer än 40 procent av allt officiellt internationellt bistånd.

Enbart 2009 tillhandahöll kommissionen totalt 950 miljoner euro till ungefär 115 miljoner människor i mer än 70 länder. EU:s politik är det praktiska uttrycket för dess äkta engagemang för att stödja människor när de är som mest sårbara. Vårt mål är att kunna planera en mer samordnad civil och militär insats så att vårt ingripande vid naturkatastrofer blir allt effektivare. Dessa tragiska händelser inträffar allt oftare och har orsakat hundratusentals dödsfall runt om i världen under senare år.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas kvinnor och barn, speciellt flyktingar och fördrivna personer, eftersom brott mot internationell humanitär rätt när det gäller dessa grupper blir allt vanligare. Förutom att se till att ingripandet blir mer effektivt måste man också arbeta en hel del med åtgärder för aktivt och passivt krisförebyggande. De samhällen som löper störst risk måste förberedas bättre för detta slags företeelse genom stöd för all hållbar utvecklingspolitik som syftar till att begränsa skadan till ett minimum.

Betänkande: Sârbu (A7-0376/2010)

  John Stuart Agnew och David Campbell Bannerman (EFD), skriftlig. – (EN) 14.1: Jag röstade för detta eftersom jag ser det som en försvagning av EU-lagstiftningen, och det kommer att göra det lättare att importera icke-genmodifierade sojabönor till Storbritannien. Detta är en livsviktig fråga för vår fjäderfäsektor.

14.2: Jag röstade för detta eftersom det kommer att minska den negativa effekten av EU-lagstiftningen på frakter av icke-genmodifierade sojabönor som ska till Storbritannien.

14.3: Jag avstod från att rösta om detta trots att det kan vara en önskvärd ambition (för en brittisk regering befriad från EU:s kontroll). Det är ännu inte en livsviktig fråga enligt min åsikt, och jag vill inte utsträcka EU:s makt.

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) EU borde ta nya initiativ i syfte att för det första utnyttja livsmedelsöverskotten och för det andra göra det möjligt att förse dem som lider av livsmedelsbrist med mat: föreskrifter om detta borde göras när man granskar den gemensamma jordbrukspolitiken. Spekulation har legat bakom nästan 50 procent av de senaste prisökningarna, så en samordnad strategi inom G20 borde användas för att stödja inrättandet av prisstabiliseringsinstrument inom internationella forum. EU måste gå i spetsen för en internationell rörelse som syftar till att skapa en överenskommelse inom Förenta nationerna som syftar till att permanent och effektivt försöka skaffa livsmedel åt länder med livsmedelsbrist.

Jag skulle också vilja betona vikten av att stödja jordbrukssektorns trovärdighet, särskilt genom att propagera för den bland välutbildade och företagsamma ungdomar som en verksamhet vilken kan kopplas till förnyelse och forskning.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution där man erkänner att tryggad livsmedelsförsörjning är en mänsklig rättighet. Målet är nått när alla människor, alltid, har fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräckliga, säkra och näringsriktiga livsmedel som tillfredsställer deras kostbehov och deras livsmedelspreferenser för ett aktivt och hälsosamt liv. Det är viktigt att uppmärksamma att globala lager av baslivsmedel är mycket mer begränsade än tidigare, och hade fallit till den rekordlåga nivån av reserver för 12 veckor under livsmedelskrisen 2007. Samtidigt är världens livsmedelsproduktion alltmer sårbar för extrema väderfenomen kopplade till klimatförändringen, vilka kan orsaka plötslig och oförutsedd livsmedelsbrist. Därför borde EU sörja för sitt bidrag till detta globala system för livsmedelslager.

Jag anser att det är mycket viktigt att främja inte bara konkurrenskraft inom jordbrukssektorn utan också traditionellt jordbruk, småskaligt jordbruk, ekologiskt jordbruk och lokal distribution. Dessutom anser jag att det är mycket viktigt att garantera tillgång till mark och lån för unga jordbrukare inom ramen för en åldrande jordbruksbefolkning.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Den senaste tidens prissvängningar på livsmedels- och baslivsmedelsprodukter har gett upphov till allvarlig oro över hur livsmedelskedjan fungerar på europeisk och global nivå. Livsmedelsprisökningarna har drabbat de mest sårbara delarna av befolkningen hårdast. Detta betänkande syftar till att stödja tillhandahållandet av hälsosamma livsmedel av god kvalitet till konsumenterna till rimliga priser och ett skydd för jordbrukarnas inkomster, vilket är två av EU:s mycket viktiga mål. Jag röstade för detta betänkande. Europa kan bidra till tryggad livsmedelsförsörjning i världen genom att bli mer konkurrenskraftigt.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Som den första politik som genomförts och den största utgiftsposten tills nyligen upptar jordbruket en central plats i det europeiska projektet. De sista årtiondena har man visserligen kunnat märka en viss nedgång på detta område till förmån för andra viktiga områden, men vi får inte glömma bort att Europas självständiga jordbruk är en stor strategisk utmaning. Som ordföranden för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), Joseph Daul, dessutom betonade i början av det nya året blir en tryggad livsmedelsförsörjning den viktigaste frågan under 2011. Den globala livsmedelsbristen och kriserna som följer i spåren måste väcka oss till insikt om situationens allvar: en brant prisökning och ett otillräckligt lager av nödvändiga livsmedelsresurser. Europa måste reagera på denna nya utmaning. Miljöfrågor bidrar till problemets komplexitet och omfång. Därför röstade jag för denna resolution som syftar till att försöka få oss att inse frågans strategiska karaktär. I resolutionen framhålls den roll som EU kan spela i hanteringen av de globala lagren och den gemensamma jordbrukspolitikens lämplighet med tanke på dessa utmaningar, och man riktar uppmärksamhet på spekulationens skadliga inverkan på råvarupriserna.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) För närvarande lider 900 miljoner människor över hela världen av den hunger som hör ihop med yttersta misär, och upp till 2 miljarder kan inte vara säkra på sin livsmedelsförsörjning eftersom de lever under ständigt hot om fattigdom.

Eftersom en ökning med 70 procent, allra minst, behövs för att möta en växande global befolknings behov måste jordbrukssektorn förstärkas. Därför stöder jag detta viktiga betänkande om jordbruk och livsmedelsförsörjningen. En stark fonderad gemensam jordbrukspolitik måste utvecklas för att tillhandahålla livsmedel av hög kvalitet till rimlig kostnad när vi tar itu med efterfrågan på livsmedel i EU och i hela världen.

Skolornas frukt- och mjölkprojekt och programmet för socialt utslagna måste förstärkas. Människorna i EU måste ha tillgång till tillräckliga hälsosamma livsmedel trots ekonomiska svårigheter.

Det är en källa till oro att de globala livsmedelsreserverna inte är lika välfyllda som tidigare, och med tanke på det hot som klimatförändringen och naturkatastroferna utgör stöder jag vad som sägs i betänkandet om inrättandet av ett globalt system för att utveckla livsmedelsreserver.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument. Med den snabba tillväxten av världens befolkning måste jordbrukssektorn möta ett växande behov av säkra och tillräckliga livsmedel, trots de hinder som begränsade naturtillgångar, höga energipriser och klimatförändringen utgör. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste livsmedelsproduktionen öka med åtminstone 70 procent för att möta den växande efterfrågan hos världens befolkning, som förväntas överstiga 9 miljarder 2050. Dessutom lider omkring 900 miljoner människor i hela världen av kronisk hunger på grund av yttersta misär medan upp till 2 miljarder saknar äkta långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning på grund av varierande grad av fattigdom. Därför är tillgång till livsmedel fortfarande en mycket viktig fråga som vi måste behandla. Jag håller med om att den nya gemensamma jordbrukspolitiken som ska införas efter 2013 måste främja inte bara konkurrenskraft utan också traditionellt jordbruk, småskaligt jordbruk, ekologiskt jordbruk och lokal distribution för att bidra till tryggad livsmedelsförsörjning. Dessutom anser jag att det inom ramen för en åldrande landsbygdsbefolkning är mycket viktigt att garantera tillgång till mark och lån för unga jordbrukare och att bevara rimliga livsmedelspriser och tillräckliga inkomster för jordbrukare.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom fattigdom och hunger består i EU. 79 miljoner människor i EU lever fortfarande under fattigdomsgränsen. Mina ändringsförslag framhäver att rätten till livsmedel är en grundläggande mänsklig rättighet, och den är uppfylld när alla har permanent fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräckliga, säkra och näringsriktiga livsmedel för att fylla sina näringsbehov så att de kan föra ett aktivt och sunt liv. Jag skulle särskilt vilja betona vikten av det europeiska jordbrukets mångfald och hur viktigt det är att garantera både samexistens för olika jordbruksmodeller och mångfald och kvalitet på livsmedel och födoämnen över hela Europa.

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. – (NL) Jag har röstat för denna resolution. Mitt parti, det nederländska reformerade politiska partiet (SGP), har i sitt program tydligt framhävt jordbrukssektorns strategiska intresse, och jordbruket har till och med kallats grundvalen för en tryggad livsmedelsförsörjning. Men även om det är vackert tänkt måste jag framföra två marginella påpekanden om texten. EU bör inte lägga sig i skolornas mjölk- eller fruktprogram. Lämna det åt medlemsstaterna om de så vill. Dessutom har jag röstat emot punkten om liberalisering och stöd för GMO-import. Mitt parti har den åsikten att GMO-produkter inte är lösningen på frågan om global livsmedelsförsörjning. Ingen koppling har ännu påvisats mellan genmodifiering och högre avkastning. Enligt vår åsikt måste vi också noga överväga etiska frågor om genmodifiering.

Jag gläder mig emellertid åt den övergripande tonen i resolutionen, som än en gång har visat hur viktigt det är att säkerställa kraftfull och lämplig finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Dessutom anser jag att kravet på att utvecklingsländerna i första hand ska använda sin mark för att trygga sin egen befolknings livsmedelstillgång är av yttersta vikt och ett ytterst brådskande ärende.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Att ge alla tillgång till livsmedel mot en bakgrund av ökande global efterfrågan och livsmedelsbrist för flera miljarder människor över hela världen är en enorm och mycket viktig utmaning. Enbart i EU lever 16 procent av invånarna under fattigdomsgränsen och kämpar för att fylla sina mest grundläggande behov – bostäder, hälsovård och givetvis livsmedel.

Det är med tanke på detta som vi för att underblåsa debatten röstade för en resolution där man erkänner att jordbruket är en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjningen. I en tid då vi överväger den gemensamma jordbrukspolitikens framtid förefaller det nödvändigt att inte förbise detta behov och denna rättighet till livsmedel för alla – vilken borde vara universell.

Ett av våra syften är att bekämpa spekulationen inom jordbrukssektorn: vi kräver en granskning av lagstiftningen om finansiella instrument. Vi behöver mindre prisvolatilitet och mer öppenhet. Vi föreslår också tanken på ett ”målinriktat globalt system av livsmedelsreserver” för att hantera kriser mer effektivt, och vi uppmanar kommissionen att fundera över detta slags åtgärd.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Det är EU:s skyldighet att ta sig an de utmaningar som det möter: en tryggad livsmedelsförsörjning, tillhandahållande av livsmedel av hög kvalitet, skydd av miljön, landsbygdsregionernas mångfald och bevarande av territoriell balans genom förbättring av levnadsförhållandena i landsbygdsregioner. Den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder svar och lösningar på dessa utmaningar i framtiden. Det är viktigt att de mål och de instrument som denna politik fastställt försöker att så fullständigt som möjligt fylla behovet att integrera en specifik nationell dimension i den gemensamma jordbrukspolitikens struktur. Jordbrukare behöver uppenbarligen ett väsentligt direkt stöd, också i framtiden. Men de aktuella skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller direktstöd kan inte längre få vara kvar eftersom detta har en direkt inverkan på jordbruksprodukternas konkurrenskraft på den gemensamma marknaden.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste ta ansvar för hur EU-medel används genom att inrikta stödet enbart på odlade markarealer och när det gäller djurbesättning enbart på de djur som faktiskt finns på gården det år som stödet gäller. Den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare borde täcka ersättning för mindre gynnade jordbruksområden och miljöstöd för jordbruket och därigenom bidra till att förhindra att jordbruksmark överges och belöna miljömässiga fördelar som härrör från extensiva jordbruksmetoder.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom en tryggad livsmedelsförsörjning är en mänsklig rättighet som man uppnått när alla har tillgång till lämpliga, säkra och näringsriktiga livsmedel som kan fylla deras behov för ett aktivt och sunt liv. I Europa lever fortfarande 16 procent av invånarna under fattigdomsgränsen, och tillgången på livsmedel är fortfarande en mycket viktig fråga att behandla. På så sätt fortsätter tryggad livsmedelsförsörjning att kräva en stabil gemensam jordbrukspolitik (GJP). Den nya GJP som ska träda i kraft efter 2013 behöver kunna ta itu med en tryggad livsmedelsförsörjning och andra utmaningar, särskilt klimatförändringen, den ekonomiska krisen och att bevara den territoriella balansen inom EU. Å andra sidan har EU:s ambitiösa energimål stött odling av biobränslen i stor skala, men biobränsleproduktionen konkurrerar med livsmedelsproduktionen om mark, vilket får en eventuellt negativ effekt på livsmedelsförsörjningen.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade mot betänkandet, trots att det innehåller viktiga positiva förslag och erkänner jordbrukets roll när det gäller att trygga säkra och tillräckliga livsmedel. Det finns emellertid ett allvarligt fel i betänkandet som man inte kan bortse från. En specifik punkt antogs, enligt vilken parlamentet ”uppmanar kommissionen att föreslå ett snabbare godkännandeförfarande inom EU för import av nya GM-varianter av foder så snart det har visat sig vara säkert”. Vår ståndpunkt mot import och användning av allt modifierat material, livsmedel eller foder, står fast, och under inga omständigheter skulle jag kunna rösta för ett betänkande som för första gången formulerar en positiv hållning från parlamentets sida till de modifierade organismer som José Manuel Barroso så ivrigt försöker införa till Europa.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet. I dag uppskattar man att omkring 900 miljoner människor över hela världen lider av kronisk hunger, medan många andra saknar tillräckliga hälsosamma livsmedel på grund av varierande grad av fattigdom. Tryggad livsmedelsförsörjning är uppnådd när alla människor alltid har fysisk och ekonomisk tillgång till tillräckliga livsmedel som är säkra och tillfredsställer deras kostbehov. Tryggad livsmedelsförsörjning kräver en stabil gemensam jordbrukspolitik, men den måste vara konsekvent och ta itu med sociala problem. Den måste vara konsekvent i den bemärkelsen att den inte tillåter överskott i produktionen som förvrider marknaden och orsakar miljöproblem, och den måste vara socialt engagerad genom att sörja för att alla människor från alla sociala bakgrunder har tillgång till livsmedel av god kvalitet.

Å andra sidan välkomnar jag hur man hanterar frågan om mångfald i det europeiska jordbruket: konkurrenskraft och innovation kan och bör hålla jämna steg med traditionellt jordbruk, småskaligt jordbruk, ekologiskt jordbruk och lokal distribution. Ekonomisk investering i dessa sektorer kommer att vara nödvändig för en effektiv användning av mark i olika regioner, tillsammans med investering i form av energi, vilket minskar beroendet mellan tryggad livsmedelsförsörjning och tryggad energiförsörjning.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Förslaget till en resolution om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning är ett mycket nödvändigt dokument i rätt tid, eftersom det har lagts fram just när man kan notera en allt snabbare prisökning på ett stort antal livsmedelsprodukter. De rekommendationer som betänkandet innehåller är realistiska och relevanta och tar upp verkliga frågor på detta område. Jag skulle vilja nämna den vikt som man fäster vid att utbilda och uppmuntra nya generationer av jordbrukare i EU, vilket är absolut nödvändigt inom ramen för en åldrande befolkning. Jag vill också nämna inriktningen på att bevara jordbrukets mångfald inom EU och på det sättet också ge traditionellt jordbruk en ytterligare chans.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Med hänsyn till att rätten till tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet anser jag att EU måste skapa bättre villkor för att genomföra nutritionsprogram i medlemsstaterna likaväl som skolornas frukt- och mjölkprojekt.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Detta är ett initiativbetänkande av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, vilket omfattar tankar och förslag från alla de politiska grupperna. Därför har vi för att komma fram till praktiskt genomförbara kompromisser åstadkommit en mycket omfattande text med en gemensam nämnare som jag i allmänhet samtycker till. Förutom att jag anser att tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet betraktar jag också jordbruket som en strategisk sektor som är absolut nödvändig för vår kontinents framtid. Med andra ord ser jag jordbruket som en omistlig del av vår suveränitet som en sammanslutning av folk och länder. När jag säger detta vill jag hävda att rätten till tryggad livsmedelsförsörjning förutom att vara en grundläggande mänsklig rättighet bör säkerställas av vår interna produktion. En gemensam jordbrukspolitik (GJP) är därför nödvändig för att garantera detta mål. Jag skulle därför vilja säga än en gång att det grundläggande målet för GJP bör vara att bevara det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och stödet för jordbruk inom EU för att garantera livsmedelsproduktion, huvudsakligen på lokal nivå, och en balanserad territoriell utveckling. Jag anser också att man bör sörja för en god avkastning inom jordbrukssektorn eftersom det bara är möjligt att stimulera produktionssystem som är hållbara och etiska om jordbrukare kompenseras i tillräcklig omfattning för de investeringar och de åtaganden som de gör.

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. – (IT) Jordbruket spelar en central roll i samhällenas utveckling. Att definiera dess produktion som en primär sektor i ekonomiska termer står inte bara i samband med den historiska inriktning som kännetecknar dess utveckling utan också och framför allt med dess roll i att stabilisera samhällena och deras ekonomier. När det gäller en balanserad jordbruksproduktion måste man inte bara vara uppmärksam på de kvantiteter som produceras utan också och i främsta hand på produktionens kvalitet så att den bidrar till befolkningens hälsosamma utveckling. Ur detta perspektiv spelar därför en tryggad livsmedelsförsörjning en nyckelroll, och dess skydd - särskilt när det gäller traditionella och lokala produkter – ökar möjligheterna till utveckling i hela territoriet. Den positiva korrelationen mellan tryggad livsmedelsförsörjning och jordbruksprodukternas kvalitet och hälsosamhet inbegriper också att öka deras miljövänlighet, medan särskild omsorg måste ägnas den dominoeffekt som orsakas av okontrollerad införsel av genetiskt modifierade organismer för att i första rummet ge nödvändig säkerhet vad beträffar de effekter på medellång och lång sikt som dessa produkter skulle kunna få på hälsan och den lokala ekonomin.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi står vid en skiljeväg när det gäller att fastställa vad den kommande reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara. Detta är en fråga som berör européer naturligtvis men också medborgare i hela världen. Denna nya politik borde därför vara del av en global vision. Med en stor utmaning: att kunna reagera på den dubblering i efterfrågan på livsmedelsproduktion och livsmedelstillgång som kommer att äga rum från och med nu och fram till 2050, i en omgivning som är präglad av brist på vatten, minskning av åkermark och en ny energisituation som dikteras av kampen mot klimatförändringen. Den globala organisationen av jordbruksmarknader måste omprövas med tanke på de två huvudsakliga inspirationskällorna för den gemensamma jordbrukspolitiken: att garantera en tryggad livsmedelsförsörjning och att rädda livsbetingelserna för småbrukare och deras familjer, både hemma och i världens fattigaste länder. Detta är också avhängigt av inrättandet av ett målinriktat globalt system av livsmedelsreserver bestående av beredskapsreserver för att minska hunger och reserver som ska användas för att reglera råvarupriserna. Detta system bör hanteras av FN via dess livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) 900 miljoner människor i hela världen lider av kronisk hunger på grund av extrem fattigdom. Trots att det uppenbart finns tillräckliga förråd har en betydande del av världens befolkning inte råd med de baslivsmedel som den behöver; tillgång på livsmedel är fortfarande en mycket viktig fråga att ta itu med.

Tryggad livsmedelsförsörjning som ett mål kan inte nås utan att man tar sig an två av dagens viktigaste frågor: den instabila marknaden med prissvängningar och de minskande livsmedelsreserverna. Vi borde i detta sammanhang stödja en översyn av den aktuella lagstiftningen om finansiella instrument, vilka skulle ge en mer öppen handel och minimitrösklar för de aktörer som tillåts handla på dessa marknader.

Dessutom är de globala lagren av baslivsmedel mycket mer begränsade än tidigare, och de globala livsmedelsreserverna har fallit till en rekordlåg nivå. Slutligen måste man inom ramen för GJP tydligt och otvetydigt ta sig an tryggad livsmedelsförsörjning och andra utmaningar, i synnerhet klimatförändringen och den ekonomiska krisen inom EU.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om erkännandet av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning eftersom det innehåller viktiga förslag om hur man inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken ska inrättas efter 2013, måste ta sig an utmaningar som rör tryggad livsmedelsförsörjning, klimatförändringen, den ekonomiska krisen och försöken att bevara en territoriell balans inom EU, bland annat.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) varnade nyligen för en eventuell ökning av livsmedelspriserna under 2011, sedan dessa nått nya historiskt höga nivåer 2010 i spåren efter livsmedelskrisen i juni 2008. FAO:s matprisindex för 55 baslivsmedel har ökat för sjätte månaden i följd till 214,7 punkter, högre än det tidigare historiska rekordet på 213,5 punkter i juni 2008.

Priserna på socker och kött når nya historiska rekord, och om inte spannmålsproduktionen ökar med minst 2 procent kommer priserna på dessa råvaror att fortsätta att stiga. Detta initiativ borde därför välkomnas, och, som jag betonade i en fråga som ställts till kommissionen i förra veckan, mot bakgrund av att prisvolatiliteten påverkar alla som är involverade i marknaden anser jag att specifika åtgärder bör vidtas när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken för att öka produktionen, bättre fylla marknadens behov och garantera en större prisstabilitet och också se till att produktionen svarar mot Europas produktionsbehov. Som jag har resonerat borde jordbruket ses som en strategisk sektor, särskilt i kristider.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom tryggad livsmedelsförsörjning är en mänsklig rättighet måste den få särskild uppmärksamhet av EU:s institutioner. Förutom att jordbrukssektorn måste ge en säker tillgång på livsmedel är det också absolut nödvändigt att detta måste vara tillräckligt. Av det skälet får vi inte glömma rekommendationerna från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation om hur brådskande det är med en ökning av livsmedelsproduktionen på åtminstone 70 procent för att livnära världens befolkning som väntas nå 9 miljarder 2050. Jag gläder mig åt att resolutionen har antagits eftersom den innehåller ett erkännande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som den organisation som ska ansvara för att kontrollera och rapportera risker som hör ihop med livsmedelskedjan och manar medlemsstaterna att inrätta organisationer för att samarbeta med den. Jag skulle också vilja framhäva det erkännande som ges till traditionellt jordbruk, särskilt ekologiskt och småskaligt jordbruk, vilket förekommer i de mer missgynnade regionerna och vilket utgör inte bara en ekonomisk tillgång utan framför allt en miljömässig tillgång eftersom det är nödvändigt för att bevara biologisk mångfald. Jag hoppas att man inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att effektivt ta sig an de problem som denna sektor står inför: klimatförändring, att hålla konsumentpriserna stabila och att garantera inkomster för jordbrukare.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Föredraganden tar upp en brännande fråga och pekar på relevanta problem som hotar en tryggad livsmedelsförsörjning, till exempel prisvolatilitet som ett resultat av finansiell spekulation, tillskansning av mark i utvecklingsländerna eller otillräckliga strategiska livsmedelslager. Ändå är sättet att lösa vart och ett av dessa problem, i likhet med alla andra problem som rör tryggad livsmedelsförsörjning, mycket ofullständigt, ibland motsägelsefullt och i vissa fall felaktigt. Konsekvenserna av den aktuella jordbrukspolitiken – speciellt den gemensamma jordbrukspolitiken och de successiva reformeringarna av den – nämns inte och inte heller liberaliseringen av marknaden och avvecklingen av tillsynsinstrument och den undergång som blir följden för små och medelstora producenter, som ställs inför priser på sina produkter som ofta inte täcker produktionskostnaderna.

Det framförs allt oftare argument som att ”vi kommer att behöva använda oss av alla former av jordbruk för att kunna livnära Europa och tredjeländer”: detta är ett implicit argument för ohållbara produktionsmodeller som producerar intensivt och för export och också för genetiskt modifierade grödor; i betänkandet ställs också krav på att man ska effektivisera och snabba upp processen för att godkänna import av dessa genetiskt modifierade grödor. Till sist, föredraganden välkomnar kommissionens förslag om en förordning om OTC-derivat”, vilket är ett förslag som FN:s särskilda rapportör om rätten till livsmedel fördömer för att det inte lyckas förhindra spekulation.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Daciana Octavia Sârbus betänkande. Vid denna tidpunkt när vi gör oss beredda att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 visar dagens omröstning vilken väg parlamentet tänker ta. För att garantera ett säkert förråd av livsmedel till överkomligt pris måste EU utrusta sig med en stark gemensam jordbrukspolitik (GJP) som syftar till att försöka förhindra spekulation på livsmedelsråvaror och hjälpa ungdomar att komma in på jordbrukssektorn. Jag tycker att det är viktigt att betona att den kommande GJP också måste ge medborgare tillgång till tillräckliga livsmedel, räkna med spridning av näringsupplysning och skapa bättre villkor för att genomföra program som skolornas mjölk- och fruktprojekt. Dessutom informerar dagens omröstning kommissionen om hur man ska genomföra ett ”målinriktat globalt system för livsmedelsreserver” med beredskapsreserver för att minska hunger och andra reserver som ska användas till att reglera råvarupriserna. Särskild uppmärksamhet måste också ägnas frågan om genetiskt modifierade organismer. Eftersom detta är en så känslig fråga är ett visst mått av försiktighet nödvändigt för att undvika en urskillningslös och obegränsad införsel av dem.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Att åstadkomma en tryggad livsmedelsförsörjning och oberoende i Europa är absolut nödvändigt, vilket är skälet till att jag röstade för. Jag välkomnar att man hänvisar till en ambitiös vision för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Vi måste komma ihåg att GJP är nödvändigt för att stödja jordbrukare som förutom att de producerar råvaror och allmänna nyttigheter också bevarar och ser efter vår mark. För att ta itu med de nya livsmedelsutmaningar som vi väntar oss i framtiden måste vi förvissa oss om att vi blir självförsörjande producenter som importerar allt färre jordbruksprodukter från tredjeländer eftersom de underlåter att respektera inte bara miljö- eller hälsoskyddslagstiftning utan också arbetstagarrättigheter.

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. – (IT) Att förbättra en tryggad livsmedelsförsörjning är en av de utmaningar som vi måste ta itu med genom reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) efter 2013.

Att kunna garantera tillräckliga livsmedelslager för EU-medborgare måste återspegla den förväntade starka ökningen av världens efterfrågan på livsmedel till 2050. Mot bakgrund av detta prioriterar EU att fortsätta skydda denna grundläggande mänskliga rättighet inom och utanför sina gränser och försöker öka jordbrukets produktivitet och samtidigt försäkra sig om ett säkert förråd av livsmedel till överkomliga priser, förutom det nu nödvändiga behovet att skydda Europas landsbygdsmiljö.

Vi får inte tillåta att finansiell spekulation fortsätter att orsaka okontrollerade prisökningar och volatilitet på den globala livsmedelsmarknaden. För att skydda europeisk produktion måste vi återställa balansen i avtalsförhållandena mellan producenterna och det moderna distributionssystemet.

Vi får inte underskatta att den ojämlika köpkraften, illojal konkurrens och en brist på öppenhet ofta är orsaken till snedvridningar av marknaden med stora konsekvenser för hela livsmedelskedjans konkurrenskraft.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Ja, jordbrukssektorn är en strategisk sektor, och livsmedelssäkerhet är viktigt. Det har tagit EU decennier att inse detta. Men betänkandets titel är missvisande: ingenstans i det påtalar man de förödande konsekvenserna av den globala frihandeln och marknadens logik.

Vi fortsätter alla att äta jordgubbar på vintern, oavsett om de kommer från södra halvklotet eller energi- och vattenslukande växthus. Vi fortsätter att främja import av afrikanska bönor på bekostnad av lokalt odlade livsmedel och i konkurrens med våra egna tillverkare.

Vi fortsätter att kräva att marknaderna för jordbruksprodukter och produkter som framställs av dem ska regleras, trots att det är absurt och vi borde främja ett kvalitetsjordbruk och korta livsmedelskedjor och utan förbarmande beivra mellanhändernas och de stora detaljhandelskedjornas missbruk.

Vi kommer att vara maktlösa när främmande länder som har förslösat sin egen potential tar kontroll över den odlingsbara jorden i de mest sårbara länderna, och bli allt oroligare men inte kunna agera för att komma till rätta med en potentiellt explosiv situation.

Ni har gjort framsteg, men det återstår fortfarande en del att göra. Om ni inte ger er på det system som har skapat dessa problem kommer ni att misslyckas.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Livsmedelssäkerheten är en central fråga som Europeiska unionen måste hantera på ett effektivt sätt. Därför stödde jag betänkandet av min socialdemokratiska kollega som kräver en stark, ansvarstagande GJP inriktad på unga jordbrukare, att spekulationen på jordbruksmarknaderna och den prisvolatilitet som denna skapar ska bekämpas och som slår fast att bekämpandet av fattigdomen i EU och i hela världen måste prioriteras genom att livsmedelssäkerhet och tillgång till livsmedel blir en grundläggande mänsklig rättighet. EU måste ta itu med dagens utmaningar på livsmedelsområdet och förutse framtida problem på området. Därför anser jag att idén att skapa ett särskilt globalt system för livsmedelslager är mycket bra, men den blir inte lätt att genomföra.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot Sârbubetänkandet trots dess många förtjänster. Frågan om livsmedel är av grundläggande betydelse och kommer att bli allt viktigare. Det är viktigt att EU samordnar sin ståndpunkt i fråga om jordbrukssektorn för att kunna ta itu med de utmaningar som väntar. Jag anser dock inte att genetiskt modifierade organismer har någon legitim funktion när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen och kunde inte stödja ett betänkande i vilket man vill ge klartecken för genetisk modifiering.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde det här betänkandet eftersom livsmedelssäkerhet är en mänsklig rättighet som skapar förutsättningar för ett aktivt och hälsosamt liv. Ett stort antal människor i hela världen är ständigt hungriga och har ingen verklig, långsiktig livsmedelssäkerhet. Trots att lagren kan tyckas vara tillräckliga har en stor del av världens befolkning inte råd att köpa de baslivsmedel som behövs, och tillgången till livsmedel är fortfarande en viktig och brådskande fråga. Det är viktigt att se till att människor i alla socialgrupper har tillgång till livsmedel. Livsmedelssäkerhet är ett mål som inte kan nås utan att lösa två av de viktigaste problemen i dag: marknadernas och prisernas volatilitet (som till stor del beror på spekulation på råvarumarknaderna) och de krympande livsmedelslagren. Vi får inte under några omständigheter tillåta spekulation i livsmedelspriser. Vi måste främja konkurrenskraft och det traditionella jordbruket, småskaligt jordbruk, organiskt jordbruk och lokal distribution samt trygga en mångfald inom jordbruket i hela Europa. Vidare tycker jag, med tanke på den åldrande befolkningen på landsbygden, att det är mycket viktigt att se till att unga jordbrukare har tillgång till mark och krediter. Vårt mål är att hålla livsmedelspriserna på en rimlig nivå och se till att jordbrukarna har anständiga inkomster. Men jag kommer inte under några omständigheter att stödja användning av genetiskt modifierat material eller att de importeras för konsumtion eller annat. Inte heller kommer jag att stödja att man tillåter sådana produktionsmetoder i tredjeländer, eftersom det inte finns några uppgifter som gör att vi rimligen kan anta att de inte skadar människors hälsa eller miljön.

  Karin Kadenbach (S&D), skriftlig. – (DE) Tyvärr röstade de konservativa ledamöterna för att lägga in ett stycke i texten om att föreslå ett snabbare förfarande för godkännande inom EU av importen av en ny genetiskt modifierad fodervariant så snart det styrkts att den är ofarlig. Efterfrågan på livsmedel får emellertid inte under några omständigheter mötas med hjälp av genteknik. Jag är fortfarande en kategorisk motståndare till genetiskt modifierade livsmedel och vill påminna kommissionen om försiktighetsprincipen: även om det finns vetenskapliga studier som visar att genetiskt modifierade livsmedel inte är skadliga för hälsan har vi kanske ännu inte de rätta testmetoderna för att bekräfta detta. När allt kommer omkring måste vi respektera konsumenternas vilja, och de vill inte ha den här typen av livsmedel.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Jordbruket är oerhört viktigt för den globala livsmedelssäkerheten, och därför måste vi agera. Att trygga jordbrukarnas inkomster och ett tillräckligt utbud av livsmedel med god kvalitet måste vara centrala mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. De fluktuerande marknadspriserna i jordbrukssektorn är också osäkerhetsfaktorer som vi måste komma till rätta med. Jag stöder det här betänkandet, som klart visar att livsmedelssäkerhet är en viktig fråga också för EU, en fråga som kräver att olika politikområden samordnas. Vi kan bara uppnå förbättringar om jordbrukspolitiken, utvecklingspolitiken, handelspolitiken, den ekonomiska politiken och energipolitiken samt forskningen arbetar tillsammans.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Sârbubetänkandet eftersom den viktigaste funktion som jordbruket har ålagts av samhället är att se till att vi har en ständig och säker tillgång på livsmedel. Livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet. Det innebär att alla människor alltid ska ha fysisk, social och ekonomisk tillgång till säkra och närande livsmedel i tillräckliga mängder för att kunna leva aktiva liv. I vissa delar av världen respekteras ofta inte den rätten, och på andra håll finns det dåliga garantier för den, beroende på ett antal olika skäl och faktorer som tillsammans utgör ett allvarligt hot mot konsumenternas hälsa. I tider som dessa, då den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 diskuteras, innebär det här betänkandet att vi kan dra upp några riktlinjer för den etiska, sociala och ekonomiska roll som jordbruket måste spela, också på kort sikt, fastställa de riskfaktorer som hotar det och ta tillfället i akt att göra det till en bastion för den globala kampen mot svält.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Jag röstade för Sârbubetänkandet om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning. Historiskt sett, i århundraden, har livsmedelssäkerheten varit en av de frågor som alla regeringar har prioriterat högst. Därför får inte finansiella och ekonomiska kriterier vara utslagsgivande.

Produktion av billig men bra mat är mycket viktig med tanke på marknaden och människors köpkraft, särskilt låginkomsttagarnas. Förmågan att kunna producera livsmedel är dock ännu viktigare. Vi får inte tillåta att det uppstår en situation där vi importerar livsmedel bara för att någon kan sälja dem till oss billigare vid ett visst tillfälle. Vi kan importera, men vi måste bibehålla vår förmåga att producera de mängder livsmedel som vi behöver.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) I dagens läge, då livsmedelspriserna stadigt stiger och det talas allt mer om en framtida livsmedelskris, lever en stor del av EU:s befolkning under fattigdomsgränsen. Det är viktigt att vi ser till att alla i samhället har tillgång till livsmedel. Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att Europeiska unionen behöver en stark jordbrukspolitik som bygger på nyskapande och främst är inriktad på att stabilisera marknaderna och att uppmuntra och stödja jordbrukarna. Samtidigt har de europeiska konsumenterna rätt till sunda livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser, vilket är huvudmålen för den gemensamma jordbrukspolitiken och viktiga mål för Europeiska unionen.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det här betänkandet, men avstod från att rösta i fråga om de tre delarna av ändringsförslag 14 som har med genetiskt modifierade organismer att göra. Jag är egentligen inte emot genetiskt modifierade livsmedel, men jag tyckte inte om det här försöket att påskynda import av genetiskt modifierade material och tillåta produktionsmetoder som används i tredjeländer. De vetenskapliga bevisen för att genetiskt modifierade material är säkra måste vara solida, och allmänheten måste ha fullt förtroende för att berörda myndigheter har vidtagit alla nödvändiga säkerhetsåtgärder och genomfört omfattande tester. Detta kan inte stressas fram.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det här betänkandet bekräftar att livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet. I det sammanhanget framhålls det att två av huvudproblemen är prisvolatiliteten på marknaderna, som till stor del beror på spekulation, och de minskade livsmedelslagren. I betänkandet konstaterar man att 50 procent av den senaste tidens pristoppar har orsakats av spekulation och vill därför ha en översyn av den befintliga lagstiftningen om finansiella instrument för att skapa större öppenhet och få dem att understödja ekonomin och bistå jordbruksproduktionen. Spekulation får samtidigt inte tillåtas att bli ett hot mot för övrigt effektiva jordbruksföretag. Livsmedelspriserna drivs till stor del upp av spekulanter som inte har något som helst intresse av jordbruk, och betänkandet ger stöd åt en begränsning av tillgången till jordbruksmarknaderna.

Finansialiseringen av jordbruksmarknaderna ifrågasätts emellertid inte i strukturella termer. I betänkandet föreslår man också att ett globalt system för livsmedelslager under FN:s beskydd ska inrättas. Dessutom uppmanas kommissionen att påskynda godkännandet av genetiskt modifierade livsmedel, vilket jag inte alls stöder. Mot den bakgrunden avstod jag från att rösta, eftersom jag ändå tycker att betänkandet innehåller goda avsikter och förslag.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Man konstaterar att livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet som måste garanteras, kräver att jordbrukarna ska ha betalt för sitt jobb och föreslår ett system för livsmedelslager som administreras av FN – allt detta stöder vår tes. Jag välkomnar detta. Att man anser att råvaruderivat skiljer sig från andra finansiella derivat och vill begränsa tillgången till marknaderna för jordbruksfinansiering till aktörer som har kopplingar till jordbruksproduktion tyder också på en attitydförändring.

Det är dock fortfarande långt kvar till de omplaceringar och det avskaffande av produktivismen som krävs för att bli självförsörjande på livsmedel och bevara den biologiska mångfalden. Finansialiseringen av jordbruksmarknaderna ifrågasätts inte i grunden. Dessutom börjar man ge tillstånd för genetiskt modifierade varianter, vilket är än värre. Därför avstod jag från att rösta, för att stödja de goda avsikterna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Begreppet livsmedelssäkerhet är mycket tydligt. Den uppnås när alla människor alltid har fysisk, social och ekonomisk tillgång till lämpliga, hälsomässigt riskfria och näringsrika livsmedel för att kunna tillfredsställa sina näringsbehov och livsmedelspreferenser så att de kan leva ett sunt och aktivt liv. Därför är det ingen tvekan om att de ständigt stigande matpriserna, som beror på att råvarupriserna ökar, håller på att bli ett allt allvarligare problem för EU. Å andra sidan måste jordbrukssektorn föda allt större människoskaror, trots minskande naturtillgångar och höga produktionskostnader. Med tanke på de framtida behoven är det tveklöst så att jordbruket har blivit en strategisk sektor, ja till och med en avgörande sektor för EU:s och hela världens ekonomiska utveckling.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) När det gäller livsmedelssäkerhet är problemet att EU:s medlemsstater alltmer förlorar sin självförsörjningsförmåga. Hittills har det inte varit möjligt att stoppa den oroande trenden att jordbrukare överger heltidsjordbruket och har jordbruk som en bisyssla och att jordbrukare lämnar landsbygden. Så när vi talar om livsmedelssäkerhet måste vi göra upp planer för hur denna oroande trend ska kunna stoppas och konsumenterna göras mer medvetna om regionala produkter. I det här sammanhanget måste EU:s subventioner granskas i syfte att hitta sätt att minska transporterna av livsmedel kors och tvärs i unionen. Det är inte bara en miljöfråga, en fråga om att bidra till att nå Kyotomålen om minskade utsläpp, utan också en fråga om att minska bullret, särskilt för de människor som bor eller arbetar längs transitvägarna.

Sist men inte minst bör vi fundera över hur vi kan främja alternativa framdrivningssystem bättre, eftersom produktionen av biobränslen börjar hota det konventionella jordbruket och leda till livsmedelsbrist och högre priser. De här aspekterna behandlas inte i betänkandet, och därför valde jag att avstå från att rösta.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Föredraganden betonar hur viktigt jordbruket är med tanke på de nya livsmedelsutmaningarna.

Enligt FAO måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent för att möta de ökade behoven från en växande befolkning som förväntas överstiga 9 miljarder 2050. Det krävs alltså en fortsatt stabil gemensam jordbrukspolitik för att kunna trygga livsmedelsförsörjningen.

Huvudsyftena med den gemensamma jordbrukspolitiken har varit att öka jordbruksproduktionen, hjälpa jordbrukarna att uppnå en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna och säkerställa tillgången på livsmedel till rimliga priser. Politikens framgång ledde emellertid till en oavsiktlig överproduktion och överskott som snedvred marknadsvillkoren och skapade miljörisker. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska därför skapa tryggare livsmedelsförsörjning genom att öka produktiviteten samtidigt som en miljömässigt hållbar livsmedelsproduktion uppmuntras. I betänkandet betonar man att det är mycket viktigt att finansieringen av den nya gemensamma jordbrukspolitiken återspeglar dess ambitiösa vision och politiska mål.

Den gemensamma jordbrukspolitikens budget bör åtminstone ligga kvar på nuvarande nivå, så att man kan upprätthålla rimliga livsmedelspriser och, framför allt, anständiga inkomster för jordbrukarna och trygga livsmedelssäkerheten. Det är mycket viktigt att förbättra och förstärka kontrollerna av livsmedelssäkerheten i unionen och i tredjeländerna. Därför stöder jag resolutionen.

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. – (IT) Livsmedelssäkerhet är en mänsklig rättighet, och ett av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att se till att alla har enkel tillgång till livsmedel, med hänsyn tagen till befolkningstillväxten, klimatförändringarna, de höga energikostnaderna och de begränsade naturtillgångarna.

Jag håller med föredraganden Daciana Octavia Sârbu och stöder hennes plan att se till att den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kan klara livsmedelssäkerhetens krav och utmaningar. Därför är det viktigt att främja mångfald inom jordbruksproduktionen, med stora företagskedjor, traditionellt jordbruk och småskaligt jordbruk, att ge unga jordbrukare tillgång till krediter och att uppmuntra framväxten av program för hantering av livsmedelslagren för att underlätta världshandeln och få ned marknadspriserna i världen.

Jag är emellertid emot att genetiskt modifierade organismer utvecklas och används som fodervarianter innan de betraktas som säkra för boskapen och de europeiska konsumenterna.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det här betänkandet. Jag beklagar emellertid att några viktiga bitar togs bort vid omröstningen, såsom den text som handlade om att undersöka möjligheterna att tillåta produktionsmetoder som används i tredjeländer när det gäller genetiskt modifierade organismer. En del länder har gjort enorma framsteg på det här området, men Europeiska unionen har hamnat på efterkälken och utnyttjar inte hela sin potential. Jag beklagar också att man tog bort punkten om problemet med att det finns enorma arealer jordbruksmark som inte används i en del medlemsstater.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Betänkandet innehåller en del mycket bra initiativ, såsom incitament för det traditionella och organiska jordbruket, stöd till småskaliga jordbrukare och skydd för inhemska jordbrukare mot konkurrenstrycket från tredjeländer med betydligt lägre kvalitetsnormer. Å andra sidan förespråkar föredraganden användning av genetiskt modifierade organismer. Därför avstod jag från att rösta i omröstningen.

  Wojciech Michal Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Livsmedelssäkerheten är en stor utmaning för jordbruket, inte bara i Europeiska unionen utan i hela världen, särskilt i utvecklingsländerna. Ökningen av världens befolkning från 7 till 9 miljarder kommer enligt FAO att leda till att efterfrågan på livsmedel i världen fördubblas till 2050. Därför måste den globala livsmedelsproduktionen öka i motsvarande mån, trots påfrestningarna på naturresurserna. Den globala livsmedelsproduktionen måste öka samtidigt som användningen av vatten, energi, gödningsmedel, bekämpningsmedel och mark minskar.

Det är oroväckande att höra att sammanlagt över en miljard människor svälter och att över 40 miljoner fattiga människor i Europeiska unionen inte har tillräckligt att äta. Bland annat av det skälet anser jag att vetenskapliga framsteg ska utnyttjas om de kan tillhandahålla lämpliga lösningar som minskar svälten i världen, i synnerhet genom att effektivisera resursanvändningen. EU måste fortsätta att trygga livsmedelssäkerheten för sina medborgare och hjälpa till att tillhandahålla livsmedel till hela världen. Samarbetet med resten av världen, i synnerhet med utvecklingsländerna, måste då vara närmare och mer konsekvent för att hjälpa dem att nå långsiktigt hållbar utveckling av sina jordbrukssektorer. Det var bland annat därför som jag röstade för betänkandet om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta förslag till Europaparlamentets resolution om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning eftersom det ökande antalet konsumenter, det stora antalet svältande människor, jordbrukarnas situation, de fluktuerande livsmedelspriserna och spekulationen i värdepapper gör det särskilt viktigt att vidta vissa åtgärder för att reglera jordbrukssektorn. Framför allt måste man med hjälp av finansiella incitament göra allt för att främja traditionellt, småskaligt och organiskt jordbruk för att uppnå en kontinuerlig livsmedelssäkerhet. Med tanke på de risker för folkhälsan som genetiskt modifierade material medför stöder jag inte förslaget att tillåta import av icke genetiskt modifierade produkter med litet innehåll av genetiskt modifierade material.

Vi måste vidta alla åtgärder som krävs för att se till att import av nya genetiskt modifierade fodervarianter till EU och produktionsmetoder som används i tredjeländer inte tillåts. Vi kan inte lösa problemen med tillgången till livsmedel genom att bryta mot kraven på livsmedelssäkerhet och äventyra människors hälsa. Mot bakgrund av den åldrande befolkningen på landsbygden och för att locka unga människor till jordbruket och uppmuntra dem krävs det gynnsamma kreditvillkor för unga jordbrukare.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet som innebär att alla människor ska ha fysisk, social och ekonomisk tillgång till livsmedel i tillräckliga mängder. Trots att lagren kan tyckas vara tillräckliga har en stor del av världens befolkning inte råd att köpa de baslivsmedel som behövs, och omkring 900 miljoner människor i hela världen svälter på grund av extrem fattigdom. Tillgången till livsmedel är en viktig fråga. För att trygga livsmedelsförsörjningen krävs det en stark gemensam jordbrukspolitik som kan öka jordbruksproduktionen, stabilisera marknaderna och framför allt säkerställa tillgången på livsmedel till rimliga priser. Detta mål kan dock inte nås utan att man tar itu med marknadernas och prisernas volatilitet. Eftersom livsmedelsfrågan är mycket viktig röstade jag för Sârbubetänkandet, i vilket man också stöder en snabbare process inom EU när det gäller import av nya genetiskt modifierade fodervarianter, samtidigt som man vill undersöka möjligheterna att tillåta produktionsmetoder som används i tredjeländer. Med min röst vill jag också tillåta små mängder genetiskt modifierade organismer i produkter som kommer in i EU.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Sârbubetänkandet eftersom jordbruket är en viktig och växande sektor som bör prioriteras på den politiska agendan. Det har en strategisk roll när det gäller livsmedelssäkerheten. Översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör leda till att det framkommer förslag på det området. Den senaste tidens volatila priser på livsmedel och basvaror har lett till stor oro i Europa och hela världen. Finanskrisen och de allt allvarligare väderfenomenen – som till exempel de som inträffade 2010, med långvarig torka och bränder i Ryssland och stora översvämningar i Pakistan – har bidragit till att skapa en enorm instabilitet. EU kan inte förbli beroende av protektionistiska beslut i länder som Ryssland och Ukraina, som exporterar cirka 30 procent av världens vete, eller Argentina, en stor global köttproducent. Jag anser att EU har en skyldighet att förse den europeiska allmänheten och världens befolkning med livsmedel. Eftersom befolkningen förväntas öka med 2 miljarder måste utbudet av livsmedel öka med 70 procent till 2050. Den ökade produktionen ska uppfylla kriterier som har med miljö, livsmedelssäkerhet, djurens välbefinnande och arbetsvillkor att göra. Distributionen har förflyttats till de minst utvecklade länderna, men de tycks inte ha kapacitet att uppfylla de här kriterierna.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Livsmedelssäkerhet är en grundläggande rättighet, men naturresurserna är begränsade, energipriserna höga och klimatförändringarna utgör också ett hot.

Enligt FAO måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent till 2050, eftersom omkring 900 miljoner människor svälter i världen och 16 procent av befolkningen bara i Europa lever i fattigdom. Det behövs en stark gemensam jordbrukspolitik, och den gemensamma jordbrukspolitiken har också denna inriktning, men måste reformeras för att bli hållbar och ge ökad livsmedelssäkerhet. Detta mål kan bara nås om man löser problemet med prisvolatiliteten (till följd av spekulation) och krympande livsmedelslager.

I det sammanhanget stöder man i betänkandet en översyn av den befintliga lagstiftningen om finansiella instrument och införandet av ett globalt system med livsmedelslager för att avlasta världshandeln vid pristoppar och utslag av protektionism. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 måste vara beredd på allt detta, och därför stöder jag det här betänkandet som främjar konkurrenskraft, traditionellt jordbruk, tillgång till mark och krediter för unga jordbrukare och bättre integration mellan livsmedel och energi.

  Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − På ett jordklot med snart 9 miljarder invånare är den framtida livsmedelsförsörjningen en ödesfråga. Detta betänkande sätter fokus på denna enorma utmaning och ställer flera viktiga frågor, som t ex problemet med "landgrabbing", något som vi självklart ställer oss bakom. Samtidigt innehåller betänkandet olyckligtvis krav på flera gemensamma åtgärder - såsom europeiska kostvals-, skolmjölks- och skolfruktsprogram, och en ökad budget för dessa - vilka vi anser att varje medlemsstat istället själv bör få besluta om. Vi valde därför att lägga ned våra röster i slutomröstningen.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Enligt FAO måste livsmedelsproduktionen öka med minst 70 procent till 2050 eftersom världens befolkning då förväntas överstiga 9 miljarder och efterfrågan blir allt större. På grund av extrem fattigdom lider ungefär 900 miljoner människor runtom i världen av kronisk hunger, medan upp till 2 miljoner människor är utestängda från en verklig och långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning på grund av varierande grader av fattigdom. Efterfrågan på livsmedel ökar stadigt, och i Europa lever 16 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Därför måste rätten till och tillgången till livsmedel prioriteras. För att uppnå livsmedelssäkerhet måste vi alltid ha en stark, marknadsinriktad, frikopplad och miljövänlig gemensam jordbrukspolitik som också har ett betydande inslag av landsbygdsutveckling och kommer till rätta med andra utmaningar, i synnerhet klimatförändringarna, den ekonomiska krisen och bibehållandet av den territoriella balansen inom EU. Målet om tryggad livsmedelsförsörjning kan inte uppnås utan att man tar itu med två av dagens viktigaste frågor: marknadspriser och prissvängningar och krympande livsmedelslager.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag har vid många tillfällen framhållit att frågan om livsmedelssäkerhet är grundläggande. I dagens situation bör inte medlemsstaterna bara betrakta jordbruket som en ekonomisk fråga, utan snarare som en fråga om strategiskt försvar. I det syftet är det, som föredraganden understryker, viktigt att se till att den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kan komma till rätta med de krävande utmaningar som sektorn har i dag, särskilt när det gäller prisstabiliteten, och att den kan värna om jordbrukarnas intressen och förstärka livsmedelslagren.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar Daciana Octavia Sârbu. För att trygga ett säkert utbud av livsmedel till rimliga priser måste EU ha en stark gemensam jordbrukspolitik som motverkar spekulation i livsmedelsråvaror och hjälper unga människor att komma in i jordbruket.

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste verkligen göra mer för de unga jordbrukarna. Det är bara 7 procent av jordbrukarna i EU som är under 35 år, och EU kommer att behöva 4,5 miljoner jordbrukare under de närmaste 10 åren. Därför anser jag att de befintliga åtgärderna för att locka unga människor till jordbruket, såsom installationsbidrag och subventionerade räntesatser på lån, ska förstärkas.

För att se till att de befintliga finansiella instrumenten hjälper jordbrukarna att ta sig igenom krisen, i stället för att hjälpa spekulanterna att skapa en extrem prisvolatilitet, efterlyser jag dessutom en översyn av den europeiska lagstiftningen om finansiella produkter för att göra förhandlingarna mer genomblickbara. Jag uppmanar också kommissionen att utan dröjsmål vidta kraftfulla och permanenta åtgärder för att införa tydliga restriktioner mot spekulation och komma till rätta med instabiliteten på marknaderna för livsmedelsråvaror.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Betänkandet antogs utan stöd av Verts/ALE-gruppen, som röstade emot. Skälet till dessa avslagsröster var att punkt 14 behölls i texten. Där uppmanar parlamentet ”kommissionen att föreslå en teknisk lösning på problemet med förekomsten av små mängder genetiskt modifierade organismer i icke genetiskt modifierade importerade produkter och att föreslå ett snabbare förfarande för godkännande inom EU av importen av en ny genetiskt modifierad fodervariant så snart det styrkts att den är ofarlig”.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet som endast uppnås när människors näringsbehov och livsmedelspreferenser tillfredsställs så att de kan leva ett sunt och aktivt liv.

Inför reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013 är det viktigt att stödet till de europeiska jordbrukarna gör att de alltid kan leva upp till normerna för livsmedelssäkerhet och miljöskydd fullt ut. Trots att den europeiska produktionen är effektiv lever omkring 80 miljoner människor fortfarande under fattigdomsgränsen, och många av dem får hjälp via program för livsmedelsbistånd. En stark gemensam jordbrukspolitik bevarar jordbrukarnas ekonomiska funktion som livsmedelsproducenter och garanterar också att de över 28 miljonerna medborgare som arbetar på landsbygden i Europa kan försörja sig.

Om vi dessutom tar med den ekonomiska krisen i beräkningen måste de direkta betalningarna till jordbrukarna behållas efter 2013 för att stabilisera deras inkomster och hjälpa dem att stå emot volatiliteten på marknaden. Slutligen måste särskilda initiativ tas för att uppmuntra unga människor att ge sig in i jordbruket, till exempel genom att göra det enklare att få lån och främja yrkesutbildning och särskild teknisk utbildning, och goda jordbruksmetoder måste spridas i hela Europa.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Låt oss bortse ifrån de tvivelaktiga uppgifterna om befolkningsökningen i världen, som inte återspeglar den senaste tidens minskade födelsetal i olika länder utanför Europa, men det finns utan tvekan ett samband mellan livsmedelssäkerhet och en god användning av jordbruket.

Då är det uppenbart önskvärt med en gemensam jordbrukspolitik som syftar till att höja jordbrukets kvalitet och göra det mer miljövänligt samtidigt som den hjälper jordbrukarna att nå en anständig levnadsstandard. Om vi också tar med energipolitiken, som hör hemma i jordbrukssektorn eftersom biobränslen används, i beräkningen så måste detta område utforskas vidare, eftersom produktionen av biobränslen konkurrerar med livsmedelsproduktionen. Slutsatserna i betänkandet är också sunda: vi får inte sänka budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) På det hela taget är det här betänkandet ett ganska bra bidrag till debatten om jordbrukets betydelse för livsmedelsförsörjningen. Parlamentet har gjort en bra sammanställning av de problem som jordbrukarna har att tampas med i tider av extrem marknads- och prisvolatilitet, och framhållit vilka svårigheter jordbrukarna har med detta för närvarande. Kommissionen måste ta fram tuffa och varaktiga åtgärder mot volatiliteten på jordbruksmarknaderna. Det är avgörande för om vi kan behålla någon produktion i EU. De enorma prishöjningarna på de finansiella marknaderna för jordbruksprodukter har till stor del berott på spekulation. Nästan 50 procent av prisökningarna under den senaste tiden berodde på spekulation.

Det är bra att Europaparlamentet har stött slutsatserna från Förenta nationernas särskilda rapportör för rätt till mat om den katastrofala roll som stora institutionella investerare, såsom hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker, har spelat genom sitt agerande på derivatmarknaderna som påverkar råvarupriserna. Parlamentet har generellt sett gjort en sund analys av situationen, men misslyckades sedan totalt genom att inte formulera några relevanta synpunkter i betänkandet på vilken roll som genetiskt modifierade organismer ska spela i jordbruket. Den debatten förs på annat håll och hör inte hemma här, och därför röstade jag i slutändan emot betänkandet.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Jag kan inte stödja ett initiativ som innebär att det blir lättare eller går snabbare att importera genetiskt modifierade växter. Tack vare den utmärkta jordbruksmarken i Europeiska unionen kan många länder, däribland Ungern, Polen, Italien och Frankrike, producera foder av god kvalitet. Vi behöver inga genetiskt modifierade fodervarianter. Jag stöder inte heller import av genetiskt modifierade produkter till EU, eftersom de har långsiktiga skadliga hälsoeffekter.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Begreppet livsmedelssäkerhet framhåller vikten av att vidta konkreta åtgärder för att öka de globala livsmedelslagren: en mänsklig rättighet som innebär fysisk och ekonomisk tillgång till sunda, säkra och näringsriktiga livsmedel. Jag anser att antagandet av det här betänkandet, där jordbrukssektorn framhålls, är oerhört viktigt. Den förväntade befolkningsökningen och den fattigdom som finns i världen gör att livsmedelsproduktionen måste öka med minst 70 procent för att möta behoven. Klimatfenomen, spekulation och prisvolatilitet har påverkat jordbrukarnas kapacitet negativt.

Vi behöver en gemensam jordbrukspolitik efter 2013, en politik som kan trygga rätten till livsmedelssäkerhet genom ett starkt engagemang för konkurrenskraft och nyskapande och för att öka antalet unga jordbrukare som kan klara de nya globala utmaningarna. Jordbrukspolitiken måste anpassas så att den främjar traditionellt och lokalt jordbruk, och inte minst organiska, lokalt producerade livsmedel.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet antog ett betänkande om erkännande av jordbruket. Jag var tvungen att avstå från att rösta i omröstningen. Det här betänkandet behandlar många problem som är oerhört viktiga för jordbrukarna, såsom stöd till småskalig produktion och unga jordbrukare och bekämpande av prisspekulation. I betänkandet framhåller man också att det krävs omfattande finansiering av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

Betänkandet är positivt generellt sett, men innehåller en oacceptabel åtgärd: ett snabbare förfarande för godkännande av genetiskt modifierade produkter.

Det innebär att man inte ska behöva göra någon ordentlig utvärdering av produkterna innan de släpps ut på marknaden, och man nämner överhuvudtaget inte de risker som finns med att marknadsföra genetiskt modifierade produkter, vilka har framhållits åtskilliga gånger.

Den här åtgärden tar ingen som helst hänsyn till livsmedelssäkerhet och försiktighetsprincipen. Det är en farlig åtgärd, och det är skandal att den har tagits med i ett betänkande som syftar till att framhålla jordbrukets strategiska betydelse.

GMO-frågan bör diskuteras i särskild ordning, men de europeiska organen vägrar att ta den debatten.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den här resolutionen, i vilken man betonar att jordbruket måste prioriteras i den europeiska politiken. De europeiska medborgarna ställer allt större krav på livsmedelssäkerhet, och denna säkerhet måste garanteras i hela produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. Det finns många utmaningar när det gäller att se till att jordbruket blir hållbart, säkert och rättvist: att anpassa det till klimatförändringarna, ha kontroll över globaliseringens effekter, bevara den biologiska mångfalden och jordbrukarnas levnadsstandard samt garantera att vi är självförsörjande på livsmedel på en global marknad med ett starkt tryck. Jordbruket är en integrerad del av vårt kulturarv och har alltid format vår identitet, vårt sätt att leva och våra landskap. Jag välkomnar EU:s ansträngningar på jordbruksområdet, men det finns fortfarande mycket att göra i samband med reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Därför uppmanar jag EU att koncentrera sig på småjordbrukarna, som är den största, men framför allt mest sårbara, gruppen. Insikten om att jordbruket är en strategisk sektor bör tas till vara för att förstärka dess sociala dimension, som hittills inte har uppmärksammats tillräckligt. Jordbrukare behöver också trygghet.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag är helt övertygad om att insikten om att jordbruket är en strategisk sektor kommer att skapa bättre förutsättningar för att genomföra bistånds- och informationsprogram. Det är ställt utom allt tvivel att program för livsmedelsbistånd behöver införas för de fattigaste i samhället. Vi glömmer ofta bort att nästan 80 miljoner människor lever under fattigdomsgränsen i Europeiska unionen.

Vid sidan av biståndsprogram bör vi ta fram program som främjar sunda matvanor, särskilt hos barn och högstadieelever. Följderna av att nonchalera sådana frågor märks mycket tydligt i USA, där antalet överviktiga tonåringar har tredubblats under de senaste åren. Det är särskilt viktigt att program som främjar konsumtionen av frukt och mjölk genomförs i skolorna, eftersom kunskap om korrekta matvanor har en positiv inverkan på unga européers hälsa och därmed reducerar kostnaderna för hälsovård och de sociala kostnaderna i framtiden. Så många lokala livsmedelsproducenter och -distributörer som möjligt bör delta i genomförandet av sådana program, eftersom det gör att små och medelstora jordbruk får en starkare ställning.

9. Rättelser/avsiktsförklaringar till avgivna röster: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 12.55 och återupptogs kl. 15.05.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

10. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

11. Inkomna dokument: se protokollet

12. Frågetimme med kommissionens ordförande

  Talmannen. – Nästa punkt är frågetimmen med kommissionens ordförande. Vi går till väga om vanligt, det vill säga att frågorna får ta en minut, liksom svaren. Eventuella följdfrågor är begränsade till trettio sekunder, liksom svaren. De första frågorna till kommissionens ordförande kommer att ställas av de politiska gruppernas ledare eller företrädare.

  Corien Wortmann-Kool, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman, ordförande Barroso! Jag vill ställa en fråga om EU:s katastroffond här i kammaren. Därigenom vill jag betona att du blev inblandad i diskussionen om katastroffonden eftersom den handlade om en europeisk katastroffond. Min fråga till dig är: hur ställer du dig till en utökning av fonden? Jag vet att du redan har uttalat dig i den här frågan, men främst om hur fonden ska trygga sin finansiering och hur länge. Just nu är det ganska lugnt på marknaden för statsobligationer, men det kan ändras när som helst. Därav min fråga: hur ställer du dig till en utökning av katastroffonden?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka Corien Wortmann-Kool.

Det här är inte bara min ståndpunkt, utan kommissionens enhälliga ståndpunkt. I det här dokumentet, om den årliga tillväxtöversikten, står det att kommissionen anser att den europeiska finansiella stabiliseringsfacilitetens faktiska finansieringsförmåga måste förstärkas och att dess verksamhet ska bli mer omfattande. Vi anser att det är en del av en heltäckande lösning och naturligtvis inte hela lösningen. Det finns bara en mening som handlar om EFSF i det här dokumentet. Det handlar också om strukturella reformer, budgetkonsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder.

Men visst är det viktigt för euroområdets stabilitet att utlåningskapaciteten ökar, för som ni vet förfogar EFSF för närvarande över 440 miljarder euro. Jag begär inte att detta tak ska höjas nu, men vi vet att EFSF faktiskt inte kan låna ut dessa 440 miljarder euro om det skulle behövas, eftersom fonden behöver få en AAA-klassificering. Så det minsta vi kan och bör göra är att öka fondens totalbelopp. Jag tycker att det är ett mycket konstruktivt förslag som bör antas inom den närmaste framtiden.

  Corien Wortmann-Kool, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag har en följdfråga: du säger ”inom den närmaste framtiden”. Vad exakt menar du med det? Enligt min mening är det bråttom att trygga stabiliteten på finansmarknaderna under de kommande månaderna. Det vore bra med lite beslutsamhet på den punkten. För närvarande förs det främst diskussioner mellan premiärministrar och finansministrar, så vilken tidsplan tänker du dig när du säger ”inom den närmaste framtiden”? Skulle du kunna vara mer specifik?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! ”Inom den närmaste framtiden” betyder just att vi inte ska förhala detta. Tidigare har vi sett att många analytiker på marknaden anser att Europeiska unionen och euroområdet reagerar snarare än agerar. Vi måste leda utvecklingen, inte ledas av den, så inom den närmaste framtiden ska det bli!

Det verkar faktiskt som om det gjordes en del framsteg vid euroområdets möte igår och Ekofinrådets möte i dag. Vi håller på att ta kontakt med medlemsstaterna. Jag tycker att detta är viktigt. Och jag tror att det är klokt att ta upp de här frågorna vid Europeiska rådets möte den 4 februari. Vi är beredda att göra det. Kommissionen är beredd att ta upp de här frågorna den 4 februari.

  Stephen Hughes, för S&D-gruppen. – (EN) Ordförande Barroso! Jag vet att Europeiska fackliga samorganisationen redan har framfört mycket starka protester mot att kommissionen har haft synpunkter på de grekiska och irländska arbetsmarknaderna på detaljnivå och trampat på kollektiva förhandlingar och social dialog. I er nya årliga tillväxtöversikt utlovar ni mer av den varan. Era tjänstemän vill ha en översyn av indexklausuler och löneavtal, främja flexibelt arbete, se över arbetslöshetsunderstödet och göra arbetstagarna mindre överbeskyddade.

Håller du inte med om att kommissionen bör försöka främja social dialog och kollektiva förhandlingar i stället för att underminera dem? Och på vilken rättslig grund lägger sig kommissionen i de nationella systemen för kollektiva förhandlingar, med tanke på att lönefrågan uttryckligen inte omfattas av fördragets sociala kapitel? Den fördubbling av bemödandena till budgetkonsolidering som efterlyses i översynen kommer också att strypa alla möjligheter att nå målen för 2020-processen. Vad svarar du på det?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag vill mycket tydligt säga att vi är helt för social dialog. Vi stöder den på europeisk nivå, men sedan måste vi också stödja den på nationell nivå, där medlemsstaterna har ansvaret. Jag har aktivt främjat all denna sociala dialog med EFS, med BusinessEurope och med andra relevanta partner. Men faktum är att vi anser att vi nu bör skapa fler incitament till arbete. Vi måste komma till rätta med situationen på våra arbetsmarknader. Jag anser att detta är en del av de strukturella reformer som behövs för att öka EU:s konkurrenskraft.

  Stephen Hughes, för S&D-gruppen. – (EN) Ordförande Barroso! Varför verkar det som om allt fokus ligger på arbetsmarknaderna? Det finns ju andra marknader som vi måste ta itu med här – finansmarknaden, den inre marknaden, marknaderna för råvaror? Allt fokus verkar ligga på arbetsmarknaderna. Varför ska de som har det sämst, arbetarna, bära hela kostnaden för den här lågkonjunkturen och åtgärderna för att komma ur den?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Vi inriktar oss inte bara på arbetsmarknaden. Vi håller på att reformera finansmarknaderna med aktivt stöd och deltagande av parlamentet. Vi diskuterar också ingående behovet av att fördjupa reformeringen av den inre marknaden i den årliga tillväxtöversikten. Nu för vi en särskild diskussion om energimarknaderna, men arbetsmarknaden är också en del av de strukturella reformer som behövs för att öka EU:s konkurrenskraft, särskilt i de länder som för närvarande är mest sårbara. Som du vet håller en del av dem redan på att genomföra viktiga reformer av arbetsmarknaderna.

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr ordförande! Jag vet att du har framfört dina synpunkter på fallet Chodorkovskij i ett privat samtal med president Dmitrij Medvedev. Om fallet Chodorkovskij var ett test av rättsstatsprincipen i Ryssland måste vi förstås säga att det var ett misslyckande. Och dessutom arresterades Boris Nemtsov den 31 december. Detta skedde trots att mötesfriheten garanteras i artikel 31 i den ryska konstitutionen.

Som du vet organiserar oppositionen ett protestmöte den 31 i varje månad. Såvitt jag begriper finns det sju månader som har 31 dagar under 2011. Det betyder att det finns risk för att liknande händelser som arresteringen av Boris Nemtsov kan inträffa under 2011 om detta fortsätter. Så vilka gemensamma åtgärder kan EU-institutionerna vidta i den här frågan? Ryssland är medlem i Europarådet, OECD, G8 och kan bli medlem av WTO. Jag anser att de europeiska institutionerna måste agera omgående.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Som du sade, Guy Verhofstadt, har vi tagit upp frågan med våra ryska partner, och faktum är att Europeiska unionen redan har reagerat offentligt på processerna mot Michail Chodorkovskij och Platon Lebedev genom ett uttalande av den höga representanten Catherine Ashton.

Vi anser att oberoende domstolar och alla medborgares rätt till rättvisa rättegångar – något som stadgas i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, som Ryssland har undertecknat – har avgörande betydelse för det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Ryska federationen. Rättsstatsprincipen är också en hörnsten i det ”partnerskap för modernisering” som vi nu håller på att utforma tillsammans med Ryssland.

Vi kommer att fortsätta att följa detta noga och ta upp frågan i olika former och vid olika möten med Ryssland, som vi betonade vid det senaste toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland i Bryssel den 7 december. Europeiska unionen förväntar sig att Ryssland respekterar sina internationella åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter och också kan respektera rättsstatsprincipen.

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen. – (EN) Detta är bara en kommentar, ingen fråga. Jag anser att också parlamentet måste ta upp den här frågan snarast. Situationen i Ryska federationen kan inte fortgå som i dag. Jag tycker inte att vi ska hålla tyst bara för att vi har många viktiga handelsförbindelser; tvärtom måste vi tala klarspråk.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) I Ryssland är press- och mediefriheten ett mycket stort problem. Om du vill göra ett gott intryck i den här debatten kan du inte acceptera det som sker i Ungern, José Manuel Barroso. Jag vill fråga dig varför kommissionen har en så släpphänt inställning till den ungerska medielagen. Det strider mot de principer som gäller i och utanför EU på alla områden.

Vi har tagit hjälp av juridisk expertis. Sammanfattningsvis säger experterna att lagen strider mot Köpenhamnskriterierna, slutakten från Helsingfors, direktivet om audiovisuella medietjänster, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Unescokonventionen, som också omfattar medierna, Lissabonfördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Jag skulle kunna fortsätta, men jag stannar där. Därför vill jag fråga dig när du kommer att ingripa mot Ungern? Hur ser tidtabellen ut? Varför har det ännu inte inletts något överträdelseförfarande? Min kritik backas också upp av befintlig rättspraxis på det här området.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) När det gäller Ungern, och alla andra medlemsstater, måste vi tillämpa EU-rätten på ett objektivt och opartiskt sätt. Vi måste granska detta från rättslig synpunkt mycket omsorgsfullt och ha en tydlig metod.

Det är det som vi – i form av vice ordförande Neelie Kroes – har gjort. Igår gav hon utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kultur och utbildning uttömmande rapporter. Vi har en del synpunkter på Ungerns medielag. I slutet av veckan tänker vi skicka en första skrivelse till Ungerns regering, och de ungerska myndigheterna bör svara på den.

Jag upprepar att vi måste ha tydliga, objektiva, opartiska och rättsligt grundade förfaranden, för Ungern har rätt att behandlas opartiskt av kommissionen, som alla andra EU-medlemsstater. Jag kan emellertid försäkra dig om att vi följer den här frågan mycket noga.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Jag anhåller om att alla dokument som Ungern har tillhandahållit för kommissionen görs tillgängliga för inspektion. Vi skulle verkligen vilja ha möjlighet att göra egna bedömningar och tycker att det är dags att komma till ett avgörande i den här frågan. Vi misstänker emellertid att Ungern inte har tillhandahållit hela lagtexten, att man försöker vinna tid. Var snäll och ge oss dokumenten!

Dessutom tycker jag att det är klart svårt att till exempel göra anslutningsförhandlingarna med Turkiet till en politisk fråga och att ständigt tjata om Köpenhamnskriterierna för att sedan genast glömma bort dem när ett land väl är medlem i Europeiska unionen.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Självfallet håller vi parlamentet informerat till fullo. Som jag sade tidigare träffade vice ordförande Neelie Kroes berörda parlamentsutskott igår.

Samtidigt måste du förstå att de här frågorna har en rättslig dimension och att vi måste följa vår metod på ett mycket tydligt, objektivt sätt. Kommissionen har ett mycket gott rykte och trovärdighet i alla dessa frågor som vi verkligen inte vill äventyra. Jag kan försäkra dig om att vi följer frågan mycket noga, och vi har redan framfört dessa synpunkter. Jag har personligen tagit upp den här frågan med premiärminister Viktor Orbán. Han kommer hit till parlamentet i morgon. Vi kan ha en politisk diskussion om detta, men vi måste också följa de tydliga förfaranden som finns i den här frågan.

  Michał Tomasz Kamiński, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! För några dagar sedan publicerade Internationella luftfartskommissionen, som genomför en undersökning i Moskva, sin rapport om orsakerna till katastrofen i Smoleńsk den 10 april i fjol. Den polska allmänheten är förvånad över slutsatserna i rapporten och betraktar den som ett allt annat än objektivt dokument. Under de senaste dagarna har det redan bevisats att fakta som skulle kunna vara obekväma för Ryssland har förtigits, och hela rapporten går ut på att göra Polen ansvarigt för den tragiska olyckan i Smoleńsk. Ingen vettig människa i Polen ifrågasätter att vi gjorde misstag under förberedelserna och genomförandet av den bortgångne presidentens besök. Men den ryska rapporten visar tydligt att det pågår ett politiskt spel som syftar till att befria ryssarna från all skuld.

I samband med detta vill jag ställa följande fråga: hur ser kommissionen på den här rapporten, och har kommissionen för avsikt att göra någonting för att klargöra orsakerna till tragedin i Smoleńsk, där en medlemsstats statschef avled tillsammans med många företrädare för det politiska toppskiktet i mitt land?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Jag vill säga till Michał Tomasz Kamiński att ingen någonsin kommer att glömma denna fruktansvärda tragedi, vare sig i Polen eller någon annanstans. Vi blev djupt berörda av att president Lech Kaczynski och alla de som var tillsammans med honom denna tragiska dag avled. Jag vet naturligtvis att den ryska rapporten publicerades i förra veckan, och hur man reagerade på den i Polen. Jag har stor förståelse för detta, med tanke på tragedins omfattning.

Emellertid kan kommissionen bara agera i liknande situationer när vi har rättslig grund för att göra det. Vi har för övrigt aldrig blivit ombedda att ingripa i den här frågan av de polska myndigheterna, men vi är självfallet beredda att göra allt som faller inom våra rättsliga befogenheter om vi får en sådan begäran.

  Michał Tomasz Kamiński, för ECR-gruppen. – (PL) Herr ordförande! Jag vill försäkra mig om att jag har förstått dig rätt. Hittills har den polska regeringen inte bett kommissionen att undersöka orsakerna till katastrofen i Smoleńsk. Men om den polska regeringen skulle be kommissionen om hjälp, skulle den då få denna hjälp?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Som jag sade måste vi ha en rättslig grund. Såvitt jag har förstått var det en militärflygning och ett statsbesök, och förordningen trädde i kraft efter denna fruktansvärda olycka. Så från rättslig synpunkt tycks det inte finnas så stora möjligheter för kommissionen att ingripa. Men vi kan givetvis alltid diskutera den här frågan informellt med de polska myndigheterna eller med andra myndigheter som ber oss att göra det.

  Lothar Bisky, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr Barroso! Vi är alla medvetna om hur viktigt det är att euron är stabil. Eftersom det är så finns det en sak som jag inte helt kan förstå. Jag tänker på debatten om ökningen av räddningspaketet, där ni gav grönt ljus men kansler Angela Merkel gav rött ljus. Därför är min fråga om ni inte har någon samordning alls mellan er. Jag förstår att sådana saker händer ibland, men det är inte första gången som jag stöter på eller hör talas om något liknande. Under tiden har medierna visat stort intresse för detta. Men detta är inte bara ett familjebråk mellan dig och kansler Merkel. Det är en viktig politisk fråga. Jag kan förstå detta – tro mig, jag håller inte alltid med kanslern jag heller – men frågan är om inte sådana skilda åsikter offentligt hjälper spekulanterna på finansmarknaden.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) I Europeiska unionen har varje institution och varje regering sitt ansvarsområde. Kommissionen har ett visst ansvar för att lägga fram det som den anser vara rätt väg att gå för euroområdet och för unionen, och därför framförde vi vår åsikt i ett mycket heltäckande dokument om den årliga tillväxtöversikten. Jag anser att vi inte bara hade rätt, utan också skyldighet, att göra detta.

Så det gjorde vi, och jag tycker att det fick ett mycket gott mottagande av marknaderna, som vi har sett de senaste dagarna. De förstod att det nu finns en verklig vilja att beslutsamt gå fram med ett heltäckande svar, också om den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF).

Marknaden är enig om att vi behöver göra mer i den här frågan. Det är inte bara kommissionens åsikt, utan också Europeiska centralbankens åsikt, och den framfördes i mycket tydliga ordalag. Jag hoppas att medlemsstaterna kommer att komma fram till en överenskommelse som baserar sig på kommissionens ståndpunkt.

  Lothar Bisky, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) José Manuel Barroso, jag accepterar helt och fullt att du gav uttryck för din åsikt, liksom din rapport. Min fråga kvarstår dock – i en så viktig fråga, när det förekommer spekulation mot euron, vid en så viktig tidpunkt – hur kan det komma sig att er åsikt framstår som icke samordnad med kansler Angela Merkel eller president Nicolas Sarkozy eller andra regeringschefer? Det är i alla fall så allmänheten uppfattar det hela.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Kommissionen behöver inte inhämta medlemsstaternas tillstånd innan vi uttrycker en åsikt. Vårt förslag låg väldigt mycket i linje med slutsatserna från Europeiska rådets senaste möte, där medlemsstaterna hävdade att de var beredda att göra allt som fordras för att värna om den finansiella stabiliteten i euroområdet. De nämnde särskilt den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och sade att de var beredda att förstärka den. Så det fanns faktiskt ingen motsägelse.

Jag kan inte kommentera andras uttalanden, men jag kan berätta vilken kommissionens ståndpunkt är: det är en enhällig ståndpunkt som Europeiska centralbankens ordförande delar, och det är samma ståndpunkt som andra berörda institutioner som mycket noga övervakar den finansiella stabiliteten i euroområdet har. Jag tycker att vi bör framhålla det som förenar oss i stället för specifika frågor om hur vi kommunicerar.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) I förra veckan framförde en ledamot av Europeiska unionens revisionsrätt som nyligen gick i pension efter 15 år på sin befattning allvarliga beskyllningar i medierna. Dessa beskyllningar, som inte kommer som någon överraskning för mig, handlade huvudsakligen om EU-revisorernas bristande oberoende, som påverkar insynen i rapporteringen av oegentligheter.

Den förklarande skrivelse som Maarten Engwirda offentliggjorde igår bekräftar bara att kommissionen har makt över revisorerna. Dessutom ifrågasätter Maarten Engwirda på vilka grunder parlamentet har beviljat ansvarsfrihet under de senaste 15 åren.

Nu är det hög tid att parlamentet kräver att EU:s budget och räkenskaper granskas av ett helt oberoende organ utanför EU-institutionerna. Utan en sådan oberoende revision har inte rådet och parlamentet några möjligheter att fortsätta att befria kommissionen från dess finansiella ansvar.

Kommer du att låta en extern revisor granska redovisningen och berätta sanningen om hur de europeiska skattebetalarnas pengar används för oss, José Manuel Barroso?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Jag måste påpeka att Europeiska unionens revisionsrätt är ett fullständigt oberoende organ. Kommissionen har inget som helst inflytande över dess metoder eller granskningsprioriteringar, och strävar inte heller efter att ha något sådant inflytande. Det ligger i kommissionens intresse, och i EU:s intresse, att respektera sin externa revisors oberoende.

Jag har aldrig framfört några negativa kommentarer om domstolars beslut, vare sig när det gäller konstitutionsdomstolarna, EU-domstolen eller revisionsrätten. Det är en demokratisk grundprincip: respekt för rättsstatsprincipen och respekt för oberoende institutioner.

Det förs förstås en regelbunden dialog mellan kommissionen, som revisionsobjekt, och rätten som revisor, inom ramen för revisionsprocessen. Detta är normalt och nödvändigt för att se till att revisionen fungerar som den ska och att allt som framkommer under processen har solid grund. En sådan dialog ligger helt i linje med alla internationella normer. Jag bör förmodligen också påpeka att kommissionen tidigare år har fått mycket kritik i revisionsrättens rapporter. Jag tycker att vi ska respektera våra institutioner, våra oberoende institutioner.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Jag håller inte med dig, José Manuel Barroso. Som svar på kritiken från Europeiska revisionsrätten under de senaste tio åren har kommissionen vänt sig till revisorerna – och det rapporteras i medierna – och bett dem att förändra sitt arbetssätt så att rapporterna om EU:s utgifter ser bättre ut.

Under mina 30 år som yrkesverksam inom redovisning och revision har jag aldrig varit med om att revisionsobjektet har gett revisorn instruktioner om hur arbetet ska utföras. Hur ska vi nu kunna veta om det blir färre fel på grund av att kommissionen har begärt att man ska använda en annan metod eller på grund av att kontrollerna har förbättrats?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Kommissionen har, i likhet med Europaparlamentet, rätt att ha åsikter om revisionsprocessen. Du framför nu en åsikt om den, och det har du din fulla rätt att göra. Kommissionen är också ett politiskt organ. Vi är valda av parlamentet, så vi har rätt att ha en åsikt. Det kan inte på något sätt anses vara en form av påtryckning, om vi inte också betraktar dina kommentarer som oacceptabla påtryckningar.

Detta är faktiskt en övning i öppenhet. Så, en gång för alla: vi respekterar revisionsrätten till fullo, vi utövar inga påtryckningar på revisionsrätten och vi försöker göra vårt bästa för att förverkliga rekommendationerna från revisionsrätten, som är en oberoende revisionsinstitution.

  Daniël van der Stoep (NI). – (NL) Herr talman! Jerusalem är den enda, eviga och odelbara huvudstaden i den judiska Staten Israel. Jerusalem är och kommer alltid att förbli israeliskt territorium, från den östligaste till den västligaste punkten.

Europeiska unionen har anledning att vara stolt över Israel. Landet är den enda demokratin i Mellanöstern, omgiven av en mängd diktaturer.

I sin kamp mot Islamiska Jihad försvarar Israel inte bara sig självt, utan allt det som Europa, med sina judisk/kristna värden, står för. Kommissionen håller säkert med mig om detta.

Därför bör inte Europeiska unionens stöd till den judiska Staten Israel kunna ifrågasättas. Europeiska unionen måste skicka ut en tydlig signal till världssamfundet om att EU:s diplomatiska representation helt enkelt hör hemma i Jerusalem och ingen annanstans. Därför vill jag hemskt gärna fråga dig om du håller med mig om att EU omedelbart bör flytta sin diplomatiska representation i Israel från Ramat Gan till Israels huvudstad Jerusalem, José Manuel Barroso? Om svaret är nej, varför inte?

Detsamma bör naturligtvis gälla placeringen av EU:s framtida ambassad i Jerusalem. Vi tycker inte att vi ska ha några sådana ambassader, men om de måste finnas bör den israeliska finnas i Jerusalem.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) För det för det första känner du till kommissionens inställning till Israel. Vi stöder Israels existens till fullo. Som du sade är det en demokratisk stat som har mycket besvärliga omgivningar, och vi erkänner till fullo Israels rätt att existera. Samtidigt vill vi att Israel ska respektera det palestinska folkets rätt till självbestämmande, och vi anser att den bästa lösningen är två stater – Israel och den palestinska staten – som existerar med full respekt för varandra och för den internationella rätten.

När det gäller frågan om byte av huvudstad och vår representation i Israel tycker vi inte att det finns någon anledning att förändra den.

  Daniël van der Stoep (NI). – (NL) Jag är förstås besviken på ditt svar, herr ordförande, men du talar faktiskt om östra Jerusalem och det faktum att kommissionen nu i veckan fördömde att Israel har börjat bygga 1 400 bostäder i Gilo. Nu undrar jag hur exakt den lokala myndigheten i Jerusalem bör reagera på detta fördömande, när den får ansökningar om att bygga i både östra och västra Jerusalem.

Den utfärdar ju tillstånd till både araber och israeler i båda delarna av staden, men det som kommissionen nu säger, och också sade i förra veckan, är: ni måste diskriminera israelerna i östra Jerusalem eftersom staden är en helhet, och det kan man inte ändra på, den styrs av en enda lokal myndighet. Vad säger du då till styrelsen för Jerusalems lokala myndighet? Vad ska den svara israeler som med full rätt ansöker om tillstånd att bygga i ett område där de har full rätt att bo?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag anser att Europeiska unionens inställning till bosättningarna har legat helt i linje med världssamfundets, och Israels närmaste allierades, inställning. Vi tycker att den nuvarande regeringen inte alltid har hanterat bosättningsfrågan på ett sätt som gagnar freden i regionen.

Era kommentarer visar exakt varför vi inte ska ha en representation i Jerusalem, med tanke på den svåra situationen i denna stad, som är oerhört viktig för Israel och för oss alla.

Så låt oss fortsätta att arbeta för fred. Låt oss stödja Israel. Samtidigt får vi inte glömma det palestinska folkets rättigheter. Jag anser att de också förtjänar uppmärksamhet och stöd från oss.

  Talmannen. – Vi kommer nu till den andra delen av frågetimmen, som ska handla om det konkreta ämnet innovation och energi.

  Alejo Vidal-Quadras (PPE). – (ES) Herr talman, herr Barroso! Kommissionen uppmuntrar nyskapande inom olika delar av vårt energisystem. Några exempel är andra generationens biobränslen, fusion, fjärde generationens fission, smarta nät, förnybara energikällor i allmänhet, energieffektivitet i allmänhet, användning av väte i bränsleceller, koldioxid, transporter och lagring, elfordon och så vidare.

Resurserna är knappa, och det går inte att göra allt. Många européer undrar vilka av dessa saker som kommissionen tänker inrikta sig på i dagens besvärliga situation, och jag förmedlar denna fråga till dig i dag. Vilka av dessa prioriterade frågor prioriterar kommissionen?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Det är en mycket svår fråga, för alla prioriteringarna hänger ihop. Därför måste vi komplettera energimarknaden – vi behöver en integrerad energimarknad. Detta är också ett sätt att få förnybar energi och energieffektivitet. Energieffektivitet är naturligtvis en prioriterad fråga, men vi måste också investera i koldioxidsnål teknik eftersom det också finns en extern dimension, och vi måste sträva efter våra externa mål – i största möjliga utsträckning tillsammans med våra partner på energiområdet.

Det finns fyra prioriterade frågor som jag skulle vilja att Europeiska rådet diskuterar den 4 februari: kompletteringen av energimarknaden och genomförandet av den inre marknadens alla regler, energieffektivitet, koldioxidsnål teknik och gemensamma ansträngningar när det gäller den externa dimensionen.

  Romana Jordan Cizelj (PPE). – (SL) Herr talman! Som läget är i dag måste Europeiska unionen minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020. På politisk nivå diskuterar vi emellertid också ett ambitiösare mål, och vi vet att det blir de sektorer som omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter och särskilt energisektorn som kommer att få dra det tyngsta lasset.

Därför skulle jag vilja höra din personliga åsikt om när det kommer att finnas förutsättningar för att göra detta mål ännu mer ambitiöst.

Vilka ytterligare åtgärder behöver Europeiska unionen vidta i energisektorn? Eller inkluderar dessa åtgärder också de förutsättningar som du nämnde i svaret till min kollega?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Detta är också en global process, inte bara en europeisk. Cancún var ett stort framsteg i klimatförhandlingarna. Man lyckades åtminstone hålla liv i den multilaterala processen, och det var bra, men inte tillräckligt från vår synpunkt sett.

För att vi ska kunna gå vidare och sätta upp bindande mål tycker jag att vi ska be andra, nämligen de som förorenar mest, tillväxt- och utvecklingsländerna, att göra motsvarande ansträngningar. Hittills har de inte gjort sådana åtaganden.

Så därför måste vi hitta det rätta sättet att få dem att agera. Samtidigt kan och bör de länder som är redo att gå vidare och göra fler åtaganden göra det, och det konkreta sätt som jag tänker föreslå Europeiska rådet den 4 februari är att göra mer i fråga om energieffektivitet, ett område där vi inte har kommit så långt som vi borde.

När det gäller förnybara energikällor anser jag att vi kan nå vårt mål för 2020, men inte i fråga om energieffektiviteten, så det är ett konkret område där vi kan göra större framsteg.

  Derek Vaughan (S&D). – (EN) För att kunna trygga energiförsörjningen och se till att konsumenterna får låga priser i framtiden måste EU använda alla typer av koldioxidsnål energi. Det inkluderar ren kolteknik – ett område där utvecklingen hittills har varit mycket långsam. Kan kommissionens ordförande försäkra oss om att stödet till forskning om avskiljning och lagring av koldioxidutsläpp kommer att finnas kvar i framtiden?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag kan försäkra er om att vi kommer att sträva efter detta. I slutändan är det emellertid som ni vet medlemsstaterna som beslutar om finansiering av forskningen. Detta är en fråga som vi kommer att diskutera när vi lägger fram den fleråriga budgetramen.

Men jag hoppas verkligen att medlemsstaterna kommer att prioritera investeringar i förnybar energi och koldioxidsnål teknik och inrikta sig på de tekniska prioriteringar som fastställs i den europeiska strategiska planen för energiteknik.

Det kommer vi att föreslå inför Europeiska rådets nästa möte.

  Fiona Hall (ALDE). – (EN) Ordförande Barroso! Du sade nyss att medlemsstaterna uppnår mindre än hälften av det som de hade tänkt sig att uppnå när det gäller målet om 20 procents energibesparing till 2020. Varför driver då inte kommissionen på ordentligt för att göra detta mål bindande för medlemsstaterna?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Det gör vi. Vi försöker få Europeiska rådet att ta upp frågan vid sitt nästa möte. Energieffektiviteten släpar fortfarande efter, som ni sade. Jag är inte nöjd med situationen, och kommissionen har för avsikt att förändra den.

Energieffektiviteten är nu en integrerad del av det övergripande målet för Europa 2020-strategin. Vi för diskussioner med medlemsstaterna för att få till stånd nationella mål som stöder detta mål. Vi har redan beräknat att besparingen inte kommer att bli större än 10 procent med den politik och de åtgärder som vi nu har.

De nationella vägledande mål som framkommer i Europa 2020-diskussionerna ger emellertid sammantagna ett resultat som är betydligt mer ambitiöst än så, men troligen hamnar det ändå klart under 20 procent. Därför tänker vi följa en tudelad strategi genom att noga övervaka framstegen med genomförandet av de nationella målen i Europa 2020 och granska dessa framsteg 2013. Om denna granskning visar att det inte är sannolikt att vårt mål på 20 procent kan uppnås kommer kommissionen att överväga att föreslå rättsligt bindande nationella mål för 2020.

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, herr Barroso! Jag vill ställa en fråga om harmoniseringen av inmatningspriser i unionen. Kommissionsledamot Günther Oettinger, som har ansvar för energifrågor, följer här en strategi som enligt vår mening, och enligt den tyska miljöministerns mening, kommer att leda till att det mest framgångsrika programmet för nyskapande som Tyskland har i fråga om förnybar energi förstörs.

Vad tänker du göra för att förhindra att de tyska inmatningspriserna förstörs i harmoniseringens namn och därmed blir ett hinder för nyskapande i fråga om förnybar energi? Och vad tänker du göra för att se till att kommissionsledamot Oettinger inte köper tid på det här sättet när det gäller energieffektivitet? Han vill inte göra någonting före 2012, trots att du själv just sade att det redan står klart att de icke-bindande målen inte räcker. Vad tänker du göra för att påskynda det hela?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag säga att kommissionsledamoten är den som förespråkar denna nya strategi i fråga om energieffektivitet, och jag litar helt på att han gör sitt bästa för att nå detta mål. Vi försöker också koppla den här energifrågan till andra politiska mål, såsom bekämpandet av klimatförändringarna.

Samtidigt anser vi inte att detta bara handlar om att sätta upp mål. Det handlar också om arbete i medlemsstaterna, och vi tycker att det är bättre att medlemsstaterna fastställer sina egna nationella mål, så får vi se sedan. Om de är tillräckliga är det mycket bra. Om inte kommer vi åtminstone att föreslå bindande lagstiftning.

Men för att nå framgång är det ibland bättre att börja med ett slags frivilligt mål. Det är i alla fall vad vi har gjort tidigare, och det har visat sig vara rätt sätt. Vi utesluter inte att det kan behövas bindande mål för varje land – tvärtom – men vi måste också göra medlemsstaterna delaktiga i den här politiken och se hur de lägger upp sin strategi.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Den 4 februari äger toppmötet om energi rum. För närvarande är det två direktiv som diskuteras: å ena sidan ramdirektivet om vatten och å andra sidan direktivet om miljökonsekvensbedömningar. I båda fallen måste vi fundera på hur vi kan göra dessa förenliga med varandra på lång sikt. Här handlar det om miljön och om kraftgenerering. Jag tycker inte att godkännandeförfarandena på det här området ska ta längre tid än ett år. Kommissionen har föreslagit en femårsperiod. I dagens läge tycker jag inte att vi har råd att ta fem år på oss – det är ju faktiskt en hel valperiod!

Är kommissionen beredd att reducera denna tid till ett år? Är det möjligt att anpassa ramdirektivet om vatten så att också lagringskraftverk kan ges en chans, för att se till att det finns en balans mellan solenergi och vindkraft i framtiden?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Generellt sett vill kommissionen minska tiden för anpassning och genomförande så mycket som möjligt. Problemet är att medlemsstaterna vanligen ber oss om realistiska tidsramar, så att genomförandet så långt möjligt kan ske på ett sammanhängande sätt, utan att störa den inre marknaden, eller åtminstone det vi anser ska vara den inre marknaden. Ett av problemen inom energisektorn är just att vi fortfarande har vitt skilda regelverk.

Det har gjorts en del framsteg, och vi börjar inte från noll nu. Den 4 februari kommer vi att lägga fram de meddelanden som vi nyss nämnde, och sedan har vi förstås det historiska (jag tror att vi nu kan kalla det historiskt) klimat- och energipaketet som min föregående kommission presenterade för några år sedan.

Vi är öppna för att minska tidsintervallet, men det är viktigt att det finns en överenskommelse med medlemsstaterna så att de agerar mer eller mindre samtidigt, för att undvika dessa problem med snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

  Vicky Ford (ECR). – (EN) Forskning och innovation är viktiga drivkrafter för konkurrenskraft i våra ekonomier. Förra året hamnade ett europeiskt universitet för första gången högst upp i världsrankningen av vetenskaplig forskning. Det var universitetet i Cambridge, i den region som jag företräder.

Vid det universitetet, men också vid många mindre välkända institutioner och företag – små och stora – bedrivs EU-finansierad spjutspetsforskning via ramprogrammet om 50 miljarder euro. Tyvärr har dock detta ramprogram också rykte om sig att vara det mest komplicerade och byråkratiska i världen. I höstas antog parlamentet enhälligt en rad rekommendationer i syfte att förenkla denna byråkrati. Vad gör kommissionen för att genomföra dessa reformer?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Först och främst vill jag gratulera universitetet i Cambridge och din region.

För det andra hoppas jag på din grupps stöd i diskussionen om det fleråriga ramprogrammet, så att vi får tillräckliga budgetmässiga åtaganden för att stödja forskning, teknik och nyskapande på EU-nivå. Cambridge är ett av de främsta universiteten i världen, men det finns andra universitet i Europa, i de fattigaste regionerna, som inte har samma resurser.

För det tredje är förenklingar en av våra prioriterade frågor när det gäller energi och innovation, och i det här fallet forskning. Vi kommer också att diskutera innovation under den andra delen av Europeiska rådets möte. Det är helt klart en av våra prioriterade frågor, och det gläder oss mycket att vi har Europaparlamentets stöd i detta. Vi hoppas också på stöd från revisionsrätten och andra. Vi måste inse hur viktigt det är för vetenskapsmännen att inte förlora så mycket tid på pappersexercis, utan i stället ha mer tid för att koncentrera sig på det som de är bäst på, nämligen att forska.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr Barroso! I den finansiella konsolideringens namn ökar så kallade åtstramningsprogram klyftorna i Europeiska unionen, främjar en antisocial politik och sätter arbetstagarnas rättigheter på spel samtidigt som de offentliga investeringarna, särskilt inom innovation och energi, skärs ned.

Om samma riktlinjer, policyer och press tillämpas på Portugal och andra länder med svagare ekonomier kommer skillnaderna att öka, och vi hamnar i en allt allvarligare situation till följd av bristen på solidaritet i Europeiska unionen.

Därför är frågan: vilka åtgärder kommer att vidtas för att förändra situationen, för att trygga stödet till innovation i länder som Portugal där det inte finns tillräckliga offentliga investeringar på dessa områden, och för att se till att människor och företag har tillgång till energi, med tanke på de höga priser som tas ut och de problem som finns på många håll?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (PT) Ilda Figueiredo! Du vet var vi står i fråga om budgetkonsolidering. Den är särskilt oundgänglig för ett land som Portugal, som har vissa problem med sin utlandsskuld, men den behövs också i Europeiska unionen generellt. I en rekommendation som vi gjorde i ett dokument som vi just offentliggjorde uppmanade vi dock medlemsstaterna att, om möjligt, inte minska investeringarna i utbildning och forskning, särskilt inte i energisektorn. Dessutom finns det medlemsstater som gör detta med stor framgång: medlemsstater som genomför budgetkonsolideringar, men som också ökar finansieringen av forskning och utbildning.

När det gäller länder med större finansiella problem måste vi visa solidaritet och sammanhållning. Därför kommer jag inte att sluta att förespråka ekonomisk, social och territoriell sammanhållning på EU-nivå. Det är viktigt med solidaritet. Solidaritet får inte vara ett tomt ord. Vi måste göra solidariteten operativ, om ni ursäktar formuleringen.

  Judith A. Merkies (S&D). – (NL) Herr talman! Innovation kommer att förändra vår ekonomi och vårt samhälle och bör också skapa arbetstillfällen. Därför är innovation ett av Europeiska unionens viktigaste initiativ. Och därför vill jag uppmana din kommissions alla generaldirektorat att tillsammans följa en mer holistisk strategi. Det finns till exempel innovationspartnerskap som huvudsakligen faller under ett enda generaldirektorats revir. Men tillvägagångssättet måste vara mer holistiskt. Jag tycker också att pengapåsarna i högre utsträckning ska slås ihop och att vi bör motverka fragmentering. Helst borde vi ha en enda fond, som också inkluderar strukturfonderna. Jag ber dig att verkligen undersöka detta och att i samarbete med medlemsstaterna skapa en gemensam kraftfull drivkraft för innovation.

Bara en sak till om energi: vi är alltid särskilt intresserade av helheten. Den är viktig också när det gäller nyskapande, men ibland finns lösningen i detaljerna. Det verkar som om man inte ägnar så mycket uppmärksamhet åt lokalt genererad energi, trots att den är nyckeln till medborgarnas delaktighet. Får jag och alla mina kolleger här då be dig att sätta upp bindande mål?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Du är med rätta bekymrad över bristen på synergieffekter på europeisk nivå. Det är just därför som jag förväntar mig att Europeiska rådet ska ta upp den här frågan på ett heltäckande sätt.

Europeiska innovationspartnerskap är just ett instrument för att skapa synergieffekter mellan redan befintliga program på europeisk, nationell och regional nivå. Genom att sammanföra dem under ett enda paraply tror jag att vi kan utnyttja deras inneboende innovationspotential för att sätta in EU-övergripande lösningar som syftar till att ta itu med de sociala utmaningarna.

Så ett av målet är just att minska avståndet mellan forskning och marknad, mellan marknadsinriktade innovationer och marknadsinriktade varor och tjänster.

Därigenom skapar vi den dragningskraft som krävs för deltagande. Således försöker vi – i kommissionen och nu tillsammans med medlemsstaterna – att få en heltäckande syn på innovation och se bortom generaldirektoratens portföljer och till och med de nationella ursprungen.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) Herr talman! Enligt vetenskapliga forskningsuppgifter som har publicerats i den internationella pressen och, under den senaste tiden, mer frekvent i den grekiska, israeliska och cypriotiska pressen, finns det stora mängder naturgas och olja i Egeiska havet söder om Kreta. Således finns det energitillgångar inom Europeiska unionen geografiska område, inom de territoriella gränserna.

Hur tänker Europeiska kommissionen mot bakgrund av detta uppmuntra och stödja forskning som syftar till att lokalisera och utnyttja dessa energikällor, varifrån energin hur som helst kan transporteras till Europeiska unionen enklare och bättre än via några andra planerade rörledningar?

Herr talman och herr kommissionsordförande! Jag vill utnyttja det här tillfället för att säga att jag tycker att ni har haft mycket stor tur, med tanke på vad ödet har givit er: du, herr talman, leder ett parlament som har större befogenheter sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, och du, herr kommissionsordförande, hanterar en stor ekonomisk kris i Europa. Jag stöder allt det som José Manuel Barroso har gjort med den här inriktningen, men jag vill tillägga en sak: det finns också en amerikansk metod, metoden med kvantitativa lättnadsåtgärder. Jag ber dig att undersöka …

(Talmannen avbröt talaren.)

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Du avbröt ledamoten precis när han höll på att säga någonting snällt om mig. Jag tackar honom för det.

När det gäller den första delen av hans inlägg så har vi inte resurser för att undersöka eller stödja undersökningar av andra energikällor i Europa, och det är ingen prioriterad fråga för oss nu. Det vi prioriterar när det gäller infrastruktur är att skapa sammankopplingar, för det har en viktig europeisk dimension.

Vi kommer att lägga fram förslag om detta för Europeiska rådet. En del har redan uppnåtts – till exempel BEMIP, planen för sammanlänkning på den baltiska energimarknaden. Nu arbetar vi också med länderna i Central- och Östeuropa för att om möjligt skapa sammankopplingar mellan norr och söder, och det går bra. Jag var nyss i Azerbajdzjan och Turkmenistan i samband med arbetet för den södra gaskorridoren, potentiellt ett nytt sätt att föra energi – i det här fallet gas – till Europa. Där anser jag att Europeiska unionen kan investera i energiinfrastruktur.

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE). – (LV) Herr talman, herr Barroso! Kommissionen har lagt fram något som jag anser vara ett mycket välkommet initiativ för att förbättra energiinfrastrukturen i hela Europeiska unionen – både elnäten och sammankopplingar av gasnäten. I er rapport beräknar ni att kostnaden blir cirka 200 miljarder euro. Dessa nätverk kommer att fortsätta att förbättras fram till 2020. I rapporten står det också att omkring hälften, således 100 miljarder euro, kommer att komma från den privata sektorn. Min fråga till dig är: varifrån ska de återstående 100 miljarderna euro som behövs för att genomföra förbättringar av energinäten till 2020 komma? Ska det vara EU-pengar, särskilda obligationer som utfärdas för detta projekt eller någon annan finansieringskälla? Tack.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Det stämmer som du sade att det krävs investeringar på 200 miljarder euro i gasinfrastruktur och kraftnät fram till 2020. Man beräknar att 100 miljarder euro av detta totala investeringsbehov kommer att levereras av marknaden själv i tid och att det för de andra 100 miljarderna euro kommer att krävas offentliga åtgärder för att ge tillstånd och mobilisera det privata kapital som behövs.

Därför föreslår vi nu till exempel en uppdelning av ägandet. Vi föreslår en rad åtgärder för att göra denna privata investering mer rationell och användbar. Vi kommer också att ta en närmare titt på prisregleringarna för att frigöra tillräckliga principer för kostnadsfördelning.

För att överbrygga resten av klyftan föreslår kommissionen ett nytt finansiellt instrument till stöd för projekt av EU-intresse i den nya budgetramen efter 2013. Vid sidan av subventioner kan innovativa marknadsbaserade lösningar föreslås, såsom aktieinvesteringar, garantier och offentlig-privata partnerskapslån. Som du vet har jag redan talat om möjligheten att skaffa EU-pengar med hjälp av särskilt utformade obligationer för den här typen av projekt.

  Sonia Alfano (ALDE). – (IT) Herr talman, herr Barroso, mina damer och herrar! I direktiv 2001/77/EG definieras förnybara energikällor i syfte att identifiera energikällor för vilka man kan ge offentliga incitament.

Förbränning av den del av avfallet som inte är biologiskt nedbrytbart räknas inte som en förnybar energikälla. Italien har gett incitament sedan 1992 genom att höja medborgarnas energiräkningar och bygga förbränningsanläggningar, trots att det är vetenskapligt bevisat att de är skadliga för människors hälsa och för miljön och att Europeiska unionen därför har klassificerat dem som en sista utväg för integrerad avfallshantering. Två överträdelseförfaranden har startats i fråga om dessa incitament, och trots formella lagstiftningsingripanden uppmuntras fortfarande avfallsförbränning som en källa till förnybar energi i Italien. Acerra-fallet är bara ett exempel på detta.

Jag inser att det kan vara svårt för dig att komma ihåg detaljerna när det gäller CIP 6, och har därför lämnat in en skriftlig fråga. Jag vill dock be dig att bekräfta att incitament för förbränning av icke biologiskt nedbrytbart avfall som en källa till förnybar energi inte får ges och att det inte finns några undantag från denna regel.

Jag skulle också vilja veta om det inte betraktas som inkonsekvent att förbränning i avfallsdirektivet anses vara ett alternativ för hantering av restavfall medan detta i direktiv 2001/77/EG främjas som en form av förnybar energi. Har kommissionen för avsikt att undersöka den här frågan?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Som Sonia Alfano så riktigt sade är det här en detaljfråga. Jag kan inte känna till alla överträdelseförfaranden i detalj. Jag kan berätta för dig – och jag tycker att det är viktigt – att vi nu har 77 pågående överträdelseförfaranden gentemot medlemsstaterna och 55 som gäller den inre marknaden bara i fråga om energin och den inre marknaden för energi. Så om du ger mig den frågan skriftligt ska jag med nöje skicka dig ett skriftligt svar.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Nyskapande, klimatskydd, förnybar energi – när man läser Europa 2020-strategin kan man faktiskt tro att EU tar sin miljö- och energipolitik på allvar. Men om man tittar in bakom fasaden av miljöskydd framkommer mycket snart en annan energistrategi: kärnkraft som en så kallad mindre förorenande energikälla. I sitt svar på en fråga som jag ställde gjorde kommissionsledamot Günther Oettinger sin ståndpunkt mycket klar när han sade att kärnkraften för närvarande ger ett viktigt bidrag till genereringen av koldioxidsnål el i EU och kommer att fortsätta att göra det under den närmaste framtiden. Kommissionen har inga planer på ett direktiv om kärnkraftverks maximala livslängd. Allt detta sker 25 år efter Tjernobyl. Det blir verkligen en sorglig årsdag den 26 april.

Min fråga är denna, ordförande Barroso: anser du också att vi med rent samvete kan sälja in kärnkraften till EU-medborgarna som en ren energiform som är mindre skadlig för klimatet?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Du vet vad kommissionen tycker om kärnkraft. Med full respekt för subsidiaritetsprincipen i den frågan så har en del medlemsstater kärnkraft och andra inte. Ingen är tvungen att använda kärnkraft, men faktum är att när det gäller klimatförändringar så är kärnkraften mindre förorenande än andra energikällor.

Samtidigt har kommissionen vissa skyldigheter i enlighet med Euratomfördraget. Innan Europeiska unionen bildades hade vi Euratomgemenskapen, och kommissionen har inte bara rätt utan också skyldighet att hjälpa de medlemsstater som så begär i fråga om kärnkraftssäkerhet och forskning om kärnenergi. Och det tänker vi göra.

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE). – (EN) Herr ordförande! Du kommer med ett optimistiskt budskap från Azerbajdzjan och Turkmenistan. Det enda som saknas är siffror. Jag förstår att du inte i det här skedet kan fastställa några siffror i termer av miljoner kubikmeter gas med Azerbajdzjan och Turkmenistan, men har kommissionen några egna beräkningar eller förväntningar – givetvis inte bindande – som visar om det skulle kunna gå att fylla hela den södra korridoren, eller särskilt Nabucco, som förväntas ge 31 miljoner?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Från besöket i Azerbajdzjan och Turkmenistan tog jag med mig ett tydligt åtagande från båda ländernas sida om fullt stöd till Europeiska unionen när det gäller den södra korridoren. Jag undertecknade faktiskt en gemensam förklaring med Azerbajdzjans president Ilham Alijev, och Turkmenistans president Gurbanguly Berdymuchamedov sade offentligt att han var beredd att förse Europa med tillräckligt med gas – till och med mer än vi behöver för närvarande.

Men det finns fortfarande en del problem. En del av dessa måste lösas genom beslut av berörda företag. Det handlar också om på vilket sätt de olika rörledningarna kan byggas och utvecklas. Emellertid finns det tillräckligt med gas i området för Europeiska unionen om EU:s medlemsstater är beredda att samarbeta med dessa länder och andra för att göra projektet tillgängligt – antingen Nabucco eller andra projekt i den södra korridoren.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Mot bakgrund av att allt fler familjer i Europa använder över 10 procent av sina månadsinkomster för att betala sina energiräkningar, särskilt i samband med den ekonomiska krisen och den stigande arbetslösheten, vill jag fråga dig vilka specifika åtgärder som kommissionen tänker vidta för att minska energifattigdomen.

Jag vill också fråga om du har för avsikt att betydligt öka den andel av Europeiska regionala utvecklingsfonden som medlemsstaterna får använda för att göra bostäder mer energieffektiva, med början i den framtida budgetramen.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Lagstiftningen om den inre marknaden för energi innehåller höga normer för konsumentskyddet när det gäller att tillhandahålla ett minimum av service, ha en genomblickbar fakturering, en effektiv hantering och så vidare, och ger konsumenterna valfrihet. Jag kan nämna många andra områden där vi föreslår åtgärder som direkt syftar till att minska problemen för konsumenterna.

När det gäller att sänka energiräkningarna anser vi att verklig konkurrens, åtminstone på medellång sikt, kan skapa en bättre situation än dagens på en verkligt integrerad energimarknad. I dag finns det mycket som inte fungerar och många exempel på dominerande marknadspositioner.

När det gäller finansiering av energisäkerhetsprojekt har vi för avsikt att lägga fram förslag i nästa budgetram, som jag sade tidigare. Så en del av det måste komma från marknaden, och en del från offentliga investeringar. Kommissionen håller på att ta fram en del förslag med den inriktningen för nästa budgetram.

  Talmannen. – Jag tackar er för diskussionen om innovation och energi, som är ett mycket viktigt ämne, vilket vi är väl medvetna om. Vi tackar kommissionens ordförande. Det här är andra gången i dag som du är här och för en hård debatt i Europaparlamentet.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

13. Patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är andrabehandlingsrekommendation från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (11038/2/2010 – C7-0266/2010 – 2008/0142(COD)) (Föredragande: Françoise Grossetête) (A7-0307/2010).

  Françoise Grossetête, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag kommer att tala i fyra minuter och behålla de resterande två minuterna till slutet av debatten.

Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot! Vi kan slutligen se ljuset i slutet av tunneln i denna fråga, som är oerhört viktig för patienterna.

Vi kan inte längre ha en förvirrad situation där lagen förordnades av EU-domstolen. I direktivet anges nu tydliga bestämmelser för patienternas rörlighet inom EU. Vilken typ av behandling kan man få utomlands? Hur och grundat på vilka kriterier kan man få ersättning? Hur delas ansvaret mellan försäkringsmedlemsstaten och den behandlande medlemsstaten? Alla svar på dessa frågor finns nu i förslaget till direktiv.

Låt mig först och främst tacka det belgiska ordförandeskapet för dess utmärkta arbete under förhandlingarna. Dess övertalningsförmåga spelade en avgörande roll, för det måste betonas att flera medlemsstater inte vill ha detta direktiv. Jag anser att det handlade om oansvarighet.

Jag vill också berömma min vän och f.d. ledamot John Bowis, som sitter på åhörarläktaren. Som föredragande under den första behandlingen deltog även han i skapandet av detta direktiv, och han har alltid kämpat för patienternas rättigheter. Jag vill naturligtvis också tacka kommissionsledamot John Dalli och skuggföredragandena, vilka alla gjorde mycket aktiva insatser för att vi skulle kunna slutföra förhandlingarna, och utan dem skulle inget ha varit möjligt.

Vad är det som står på spel här för patienterna? De medicinska framstegen innebär att man inte längre kan tillhandahålla sjukvård lokalt för alla sjukdomar, utan att den ibland måste tillhandahållas över gränserna. Så kan det se ut för patienter som bor i gränstrakter där sjukvården utomlands ibland är närmare än den i hemlandet. Det kan också handla om att det finns större resurser och fler experter i en annan medlemsstat, t.ex. när det gäller viss specialistvård.

Till sist, för vissa européer kan det helt enkelt vara mer praktiskt att få vård i ett annat land än försäkringslandet eftersom de har en familj som bor i en annan medlemsstat. Konsumenter, arbetstagare, studenter och nu alltså även patienter kommer att kunna dra nytta av rätten till rörlighet inom EU tack vare en tydlig lagstiftning.

Idén är naturligtvis inte att uppmuntra till någon slags vårdturism, eftersom medlemsstaterna fortfarande har fullständigt ansvar för de sociala trygghetssystemen, deras organisation och förvaltning. Patienterna kommer nu rent allmänt att kunna få all den sjukvård som de har rätt till hemma i en annan medlemsstat, och få ersättning för de kostnader som belastar systemet i hemlandet.

För sjukhusvård som omfattar övernattning eller utnyttjande av specialist- eller kostnadsintensiv teknik får medlemsstaten upprätta ett förhandstillståndssystem. Detta innebär att medlemsstatens planerings- och investeringsbehov i sjukvårdsstrukturen kan beaktas. Parlamentet har sett till att villkoren för att vägra förhandstillstånd har begränsats och att de anges i en heltäckande förteckning, för att därmed skapa rättssäkerhet för patienterna.

Parlamentet har gjort framsteg även på andra punkter: alla medlemsstater måste inrätta nationella kontaktpunkter för att kunna ge patienterna bästa möjliga information och vägledning grundat på deras behov. De nationella kontaktpunkterna i de olika medlemsstaterna måste samarbeta med varandra. Detta innebär att patienterna får tydlig och korrekt information.

Frågan om ersättning, som utgör ett grundläggande hinder, har förbättrats avsevärt. Antingen kan patienterna utnyttja en ersättningsmekanism, vilket är fallet just nu enligt förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, eller betala och få tillbaka pengarna så snart som möjligt.

Till sist lyckades vi också att se till att patienter som lider av sällsynta sjukdomar inte ska behöva sörja för sig själva så mycket utan kan få tillgång till utländsk expertis för att diagnostisera sjukdomen och få hjälp med att se till att förhandstillstånd för vård beviljas.

Jag avslutar med att säga att patienterna, tack vare europeiskt samarbete på områden som t.ex. europeiska referensnätverk, kommer att få tillgång till specialistvård, vars mål är att främja utbytet av erfarenheter för att förbättra resultatet, diagnoserna och vården till patienternas bästa.

Vi kan därför säga till oss själva i dag att vi har nått vårt mål, och jag vill återigen tacka mina kolleger. Jag skulle kunna säga att vi skapar ett hälsans EU genom detta direktiv.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (EN) Herr talman, fru Grossetête, ärade ledamöter! Låt mig fortsätta på mitt modersmål ungerska.

(HU) Det gläder mig att få möjlighet att delta i debatten om direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Detta är ett mycket viktigt ögonblick eftersom våra samtal om denna lagstiftningsakt, efter två och ett halvt år, nu har slutförts. Låt mig först och främst tacka alla som gjorde det möjligt för oss att ingå detta mycket viktiga avtal. För det första till ordförandeskapstrojkan, Belgien och dess företrädare Spanien för det utmärkta arbete med vilket de bidrog till ingåendet av denna kompromiss med rådet. Jag vill dessutom på rådets vägnar tacka Europaparlamentet för dess utmärkta samarbete och vilja att nå en kompromiss som resulterade i detta avtal. Jag är övertygad om att avtalet kommer att ge många fördelar för patienterna i EU och att det utgör ytterligare ett viktigt steg för att garantera de europeiska patienternas rättigheter.

Som vi alla kommer ihåg var samtalen mellan de tre institutionerna inte lätta, men de förblev hela tiden konstruktiva och resultatorienterade. De genomsyrades också av en kompromissanda. Jag erkänner att debatterna i Europaparlamentet inte heller var lätta och att betänkandet som ni kommer att rösta om i morgon också speglar en kompromiss mellan de politiska grupperna i parlamentet. Jag vill därför också tacka alla vars arbete bidrog till upprättandet av en gemensam ståndpunkt här i parlamentet, särskilt Françoise Grossetête som jag nästan har suttit bredvid i kammaren i ett år, och alla medföredragande utan vilkas samarbete detta lagstiftningsförfarande inte hade lyckats.

Jag är övertygad om att den antagna texten kommer att skapa en lämplig balans mellan patienträttigheterna vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård och medlemsstaternas skyldighet att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster och medicinsk vård. Under samråden mellan de tre institutionerna kunde man uppnå lösningar för flera politiska frågor som var godtagbara för alla. Vi kom framför allt överens om frågor som rörde hälso- och sjukvårdstjänsternas kvalitet och säkerhet. Vi fastställde kriterierna för förhandstillstånd och bestämde de allmänna villkor som ska gälla vid ersättning för kostnader vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Vi kom dessutom överens om frågor som rörde vård av patienter som led av sällsynta sjukdomar och om ytterligare samarbete mellan medlemsstaterna avseende e-hälso- och sjukvårdssystem. Rådet anser att vi har uppnått det viktigaste målet, dvs. konsolideringen av EU-domstolens rättspraxis avseende den fria rörligheten för varor och tjänster inom hälso- och sjukvårdsområdet. Det finns emellertid ytterligare viktiga faktorer som kan bidra till att patienter får lättare tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvårdtjänster i framtiden. Bland dessa kan man särskilt uppmärksamma de nationella kontaktpunkter som medlemsstaterna ska inrätta, vilka kommer att tillhandahålla information till patienter.

Det ömsesidiga erkännandet av recept mellan medlemsstaterna, såväl som den ömsesidiga hjälpen och samarbetet, är också viktiga steg. Sist men inte minst kommer direktivet att klargöra förhållandet med förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och därigenom garantera en ökad rättssäkerhet för patienterna. Under genomförandet kommer medlemsstaterna att vägledas av principer som Europaparlamentet, rådet och kommissionen redan har erkänt vid flera tillfällen. Principerna handlar om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet. Jag vill också tillägga att vi denna gång även kan fatta beslut om åtgärder som är effektiva och samtidigt förbättrar konkurrenskraften.

Det ungerska ordförandeskapet arbetar för att rådet ska anta denna lagstiftning så snart som möjligt. Enligt lagstiftningsförfarandet ska rådet anta texten efter den vanliga rättsliga och språkliga handläggningen. Direktivet kan sedan offentliggöras i EU:s officiella tidning. Tack så mycket, och låt mig återigen gratulera alla som har bidragit till utarbetandet av detta direktiv.

  John Dalli, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Låt mig gratulera parlamentet till den stora prestationen att ha nått en överenskommelse om detta direktiv. Jag är särskilt tacksam mot föredraganden, Françoise Grossetête, och skuggföredragandena för deras hårda arbete och engagemang för patienternas rättigheter. Jag vill också tacka de tidigare två ordförandeskapen – Spanien och Belgien – för det hårda arbete de lade ned för att slutföra detta ärende.

Det nya direktivet kommer att tillhandahålla en sammanhållen och enhetlig grupp bestämmelser för patienter i hela EU. Det kommer också att ge upphov till en ny samarbetsfas mellan 27 nationella hälso- och sjukvårdssystem.

Vägen till dagens framgångsrika slutförande var långt ifrån lätt. Jag kommer ihåg i fjol – när jag började mitt arbete som kommissionsledamot – att man sade till mig att förhandlingarna om direktivet hade gått i stå. Direktivet är ett bra exempel på behovet av politiskt ledarskap: det visar att man, med mod och beslutsamhet, kan fatta beslut som är viktiga för våra medborgare. Jag anser att lagstiftarna inte bör överlåta till EU-domstolen att fatta beslut i deras ställe eller bara ge medborgarna möjligheten att gå till domstol om de vill kunna utöva sina rättigheter.

Domstolen erkände patienternas rätt till rörlighet enligt fördraget. Det är lagstiftarens roll att besluta hur man ska gå dessa rättigheter till mötes.

Låt mig nu ta upp några synpunkter om direktivet. För det första klargör direktivet att alla medlemsstater har en plikt att utan dröjsmål göra inhemska investeringar för att kunna ge medborgarna den hälso- och sjukvård som de behöver.

Direktivet kommer alltså att bidra till att minska orättvisorna när det rör tillgången till vård, genom att begränsa vårdköerna över hela EU. Patienterna kommer att kunna söka primärvård var de vill över hela EU. När det gäller sjukhusvård anges i direktivet att patienterna, när vårdköerna är för långa, har möjlighet att välja en vårdgivare i en annan medlemsstat och sedan få tillbaka kostnaderna. Exakt vad som utgör en godtagbar väntetid i en vårdkö måste noggrant bedömas och fastställas.

Det största framsteget med detta direktiv, i jämförelse med den befintliga lagstiftningen, är att patienterna kan välja vårdgivare och kommer att få tillgång till information om kvaliteten och säkerheten hos den vård de kommer att få. Jag kan försäkra er att kommissionen noggrant kommer att övervaka hur medlemsstaterna genomför direktivet i detta avseende.

För det andra kommer direktivet att ge patienterna tillgång till information om deras rättigheter och om gränsöverskridande vård – information som godkänns av nationella kontaktpunkter och inte av privata organisationer på Internet eller genom andra medier.

För det tredje, om vårdkvaliteten: direktivet ger öppenhet och ansvarighet i förhållande till nationella standarder. Detta bör leda till en successiv konvergens i EU när det rör vårdens kvalitet och säkerhet.

Slutligen lägger direktivet grunden till ett europeiskt samarbete på vårdområdet. Samtidigt som de samarbetsnätverk som upprättas genom direktivet är frivilliga är jag säker på att alla medlemsstater kommer att förstå att de har mycket att tjäna på att samarbeta. Det här är en fråga om solidaritet i EU. Jag räknar därför med att medlemsstaterna ska inleda samarbetsinitiativ på nyckelområden som t.ex. e-hälsa och bedömningar av medicinsk teknik.

I direktivet behandlas också europeiska referenscentrum, vilka kommer att underlätta den gemensamma användningen av expertkunskap och dess spridning i EU. Jag menar att sådana centrum kan leda till bättre hälso- och sjukvård för våra medborgare.

Den slutliga kompromiss som vi behandlar i dag speglar detta direktivs egentliga anda och grundläggande syfte: att förbättra patienternas rätt till gränsöverskridande vård, samtidigt som det tar hänsyn till vårdsystemens hållbarhet. Detta är en bra dag för skapandet av ett ”Europa för hälsa”.

Jag vill avsluta med att göra följande uttalande om en institutionell aspekt av texten:

”Kommissionen anar att vissa av de framtida akter som den fått befogenhet att anta genom lagstiftningsakten kommer att vara genomförandeakter. Kommissionen kommer vid utövandet av sina genomförandebefogenheter inte att i enlighet med beviljade befogenheter anta akter som den anser vara delegerade akter i den mening som avses i artikel 290 i EUF-fördraget.”

  Peter Liese , för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Győri, herr Dalli, mina damer och herrar! Detta är verkligen en viktig dag för patienterna i hela EU. Det var fullständigt oacceptabelt att EU-domstolen hade beviljat patienterna rätt att resa till en annan medlemsstat, men att många medlemsstater inte följde detta domslut.

Det enda alternativet för varje enskild patient har varit att vidta rättsliga åtgärder och t.o.m. att gå så långt som att ta sitt ärende till EU-domstolen. Jag tycker att detta är cyniskt eftersom dessa personer inte är starka. De är sjuka, annars hade de inte behövt vård, och i värsta fall kan de dö innan domstolen har fattat beslut i deras mål. Det är därför hög tid att vi klargör det rättsliga läget.

Françoise Grossetête och alla andra involverade har också gjort mycket för patienterna i länder där domslutet har genomförts i större eller mindre omfattning, inbegripet inrättandet av nationella kontaktpunkter och europeiska referensnätverk. Resultatet har blivit en förbättring av läget i de länder där EU-domstolens dom har, i princip, följts, i form av en utveckling mot ett Europa för patienter och ett friskt Europa, precis som John Dalli har sagt.

Jag har inte mycket tid, så jag vill använda mina sista 15 sekunder till att tacka föredraganden, skuggföredragandena, kommissionsledamot John Dalli, som verkligen har engagerat sig i saken och, framför allt, John Bowis som sitter på läktaren och som är upphovsman till detta direktiv. Mina uppriktiga tack och gratulationer riktas till alla berörda.

  Dagmar Roth-Behrendt, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Denna lagstiftning är i själva verket överflödig. Jag hoppas att den även kommer att vara det i framtiden, eftersom patienterna inte kommer att behöva använda den. I en idealisk värld får patienterna den bästa vården snabbast i det land där de är födda eller bor.

Det faktum att vi diskuterar detta i dag och antar lagstiftningen i morgon tyder, som Peter Liese helt riktigt har sagt, på ett cyniskt synsätt bland medlemsstaterna. Det innebär att medlemsstaterna inte har erkänt vad de är skyldiga sina medborgare, dvs. snabb, effektiv och högkvalitativ hälso- och sjukvård. Det visar också att de hellre investerar i andra saker än i dessa områden som tillhandahåller tjänster till medborgarna, och det är skamligt. Förhandlingarna i rådet om detta ämne är dessutom inget att vara stolt över. Om denna lagstiftning faktiskt tillämpas någon gång p.g.a. att patienterna behöver den, och det är inte något bra, kommer jag att vara mycket nöjd med det som vi har presterat. Jag är tacksam mot föredraganden, Françoise Grossetête, och mot mina kolleger för deras samarbete.

Vi har åstadkommit mycket. Vi har till sist lyckats att rikta uppmärksamheten på sällsynta sjukdomar. Personer med dessa sjukdomar har alltid kommit i andra hand och haft svårt att få vård över huvud taget. Vi har äntligen lyckats att inrätta kontaktpunkter i medlemsstaterna som ska informera medborgarna om deras rättigheter. Det har aldrig tidigare funnits något liknande tillgängligt. Om man framöver kommer att upprätta referensnätverk blir det till sist möjligt för medlemsstaterna att utbyta bästa metoder, information om guld- och platinastandarder och vetenskapliga framsteg. Detta har hittills inte samordnats. Det finns vissa enskilda framstående kompetenscentrum, men ingen samordning.

Allt detta står för stora framgångar, tillsammans med öppenvård och andra områden som jag inte kommer att ta upp nu. Det finns naturligtvis också saker och ting som gör mig ledsen. Jag hade gärna undvikit bråket om förhandstillstånd, vilket helt enkelt visar att medlemsstaterna inte har insett vad som verkligen är viktigt. Som tur är finns det emellertid vissa medlemsstater som vi har ett bra samarbete med, och det har vi visat i dag. Vårt mål måste vara att se till att hälso- och sjukvårdssystemet i alla länder är så bra att ingen vill resa till ett annat land där de inte kan språket. Om det vi gör i dag och i morgon är ett litet steg mot detta, därför att det kommer att bli tydligare vilka länder som har bra tjänster och vilka som har dåliga, vilka som gör något för sina medborgare och vilka som inte gör det, då har vi åstadkommit mycket.

Jag hoppas att öppenhet blir en av de mindre bieffekterna av detta. Vi måste få veta vilka medlemsstater som har höga standarder och vilka som har lägre. Jag kommer från ett land där jag kan känna mig förhållandevis avslappnad. Jag är emellertid medveten om vilka problem medborgarna har i många andra medlemsstater, och jag skäms för detta eftersom det inte är värdigt Europeiska unionen.

Jag vill tacka föredraganden för hennes hårda arbete och, i synnerhet, kommissionen, John Dalli och hans medarbetare, som har gett Europaparlamentet och upphovsmannen till denna lagstiftning under den förra mandatperioden, John Bowis, så mycket stöd som vi kan begära. Jag vill också särskilt tacka det belgiska ordförandeskapet, som inte är närvarande i dag, men som har gjort allt som står i dess makt för att se till att denna process blev en framgång. Även om det belgiska ordförandeskapet gjorde vad det kunde gick det inte alltid att göra så mycket på grund av andra medlemsstaters ibland omedgörliga och urmodiga inställningar. Något har emellertid gjorts, och jag anser att vi kan rösta för denna lagstiftning i morgon med rent samvete.

(Applåder)

  Antonyia Parvanova, för ALDE-gruppen. – (EN) Om jag ser tillbaka fyra år till inledningen av ALDE-kampanjen ”Europa för patienterna”, har jag goda skäl att välkomna den överenskommelse som uppnåddes med rådet i december. Jag vill först och främst gratulera vår föredragande Françoise Grossetête såväl som skuggföredragandena för deras goda samarbete och de utmärkta resultaten, och även upphovsmannen till detta initiativ, vår kollega John Bowis.

Parlamentet förblev enigt och beslutsamt under förhandlingarna med rådet. Vi stödde patienterna, och för första gången kommer det att finnas ett tydligt regelverk i EU för patienter som söker vård i en annan medlemsstat. Vi måste betrakta överenskommelsen som ett litet steg på vägen, men det är ett gott resultat för patienterna i EU, som kommer att stärka sina rättigheter samtidigt som man inriktar sig på deras behov, informationen som är tillgänglig för dem och vårdens kvalitet och säkerhet.

Jag är emellertid säker på att parlamentet hade stött ett mer ambitiöst resultat. Även om jag inser behovet av att medlemsstaterna upprättar förhandstillstånd för att de ska kunna bevara hållbarheten hos deras hälso- och sjukvårdssystem, beklagar jag att de – även det belgiska ordförandeskapet – ibland har satt organisatoriska hänsyn framför patienternas intressen och behov. Vi företräder dock våra medborgare och är ansvariga för att företräda dem här i parlamentet.

Låt mig bara nämna ett exempel: kvalitet och säkerhet. Samtidigt som medlemsstaterna gärna ville ange kvalitets- och säkerhetsriskerna som ett kriterium för förkastandet av förhandstillståndet, har de varit motvilliga att godta – och har motsatt sig – alla system för informationsdelning och uppgradering av kraven inom detta område på EU-nivå.

ALDE-gruppen välkomnar det framtida direktivet, men vi kommer att hålla en sträng linje när det gäller genomförandet och se till att lämplig rapportering och övervakning äger rum för att garantera att direktivet genomförs på ett korrekt sätt och att förhandstillståndet och ersättningsbestämmelserna inte blir ett oberättigat hinder för patienterna.

Låt mig slutligen belysa en av de saker som jag beklagar: bristen på framåtanda i de överenskomna bestämmelserna om samarbete på e-hälsoområdet, som återigen beror på ett starkt motstånd från de medlemsstater som är mest avancerade på detta område. Det ursprungliga förslaget från kommissionen har urvattnats betydligt. Jag vill därför ställa följande fråga till John Dalli: skulle kommissionen kunna tänka sig att utarbeta ett fristående förslag om e-hälsa som främjar samarbetet och möjliggör samverkan när det gäller uppgifter och säkerhet för patienter?

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Många i parlamentet kan säkert komma ihåg att detta var ett väldigt hett ämne under den första behandlingen, och jag tror att vi bara har fått ta del av några av våra meningsskiljaktigheter. Det fanns farhågor om huruvida marknadskrafterna skulle vinna över tjänsterna av allmänt intresse och att de som intresserade sig för patienternas rätt att välja och resa ställdes mot dem som frågade sig vilka patienter som verkligen skulle utnyttja detta val.

Jag anser att vi, när allt kommer omkring, har uppnått en skälig kompromiss. Som man har påpekat har vi redan ett system, enligt samordningen av den sociala tryggheten, som hanterar ärenden som är medicinskt akuta och där patienterna behöver omedelbar vård. Detta direktiv tar i större grad upp marknadssystemet, med val och med medborgarnas möjligheter att välja var de vill ha vård, och sedan få ersättning för sina kostnader. Vi har alltså uppnått tydlighet genom att medlemsstaterna kan använda system som gör det möjligt för dem att se till att behoven tillfredsställs.

Detta direktiv bör också välkomnas eftersom det hanterar rättsliga frågor och rättssäkerhet: vem som bär ansvaret för eftervård, ersättningsfrågan vid eventuella problem och frågor om att se till att förfarandena utförs av kvalificerad vårdpersonal.

När det gäller sällsynta sjukdomar har vi också nått en kompromiss som är bättre än det vi eftersträvade vid första behandlingen.

Som har nämnts kommer detta att fungera bra för många patienter, men vi måste också ta hand om patienterna i våra egna medlemsstater.

  Milan Cabrnoch, för ECR-gruppen. – (CS) Herr talman! Jag vill börja med att tacka båda föredragandena, dvs. Françoise Grossetête och John Bowis. I dag är det exakt två år, sex månader och 16 dagar sedan kommissionen lade fram det efterlängtade förslaget till direktiv om patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, men direktivets historia går mycket längre tillbaka, till tiden då denna fråga ursprungligen utgjorde en del av tjänstedirektivet. Vi får inte glömma bort att man i det aktuella direktivet bara tar upp patienternas rättigheter och att frågan om den fria rörligheten för hälso- och sjukvårdstjänster i EU fortfarande är olöst. Hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsstaterna kanske grundas på samma allmänna principer, men organisationen varierar stort mellan de enskilda medlemsstaterna.

Texten som vi ska rösta om i morgon, som jag stöder, är en stor kompromiss mellan medborgarnas och patienternas rättigheter och medlemsstaternas regeringars intressen. Trots de många eftergifterna och motgångarna står det framlagda förslaget för en liten men viktig framgång. Förslaget till direktiv klargör, låt vara ofullständigt, patienternas rättigheter och ger dem tillgång till information samtidigt som det fullständigt bekräftar - enligt subsidiaritetsprincipen - medlemsstatsregeringarnas exklusiva ansvar för att organisera och finansiera vården, och för vårdens kvalitet, säkerhet och tillgänglighet inom deras territorier, vilket ger dem möjlighet att specificera bestämmelserna enligt vilka en medborgare, i tillämpliga fall, måste få ett godkännande innan denne erhåller vård utomlands.

Jag hoppas att vi också fortsätter att arbeta med direktivet i parlamentet under de kommande åren och att vi förbättrar patienternas rättigheter i EU.

  Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! I morgon är det den stora dagen då hälso- och sjukvården blir en produkt på den inre marknaden. I det nya direktivet behandlas vården som en vara som går att köpa och sälja. De som har mest pengar kommer att bli de första som får tillgång till platserna med det största och billigaste vårdutbudet. Enligt förslaget kommer man emellertid att behålla det befintliga tudelade vårdsystemet. Jag undrar hur många av mina kolleger som kan identifiera sig med det jag säger. Vård är ett grundläggande behov till vilket alla bör ha likvärdig tillgång. De av er som kommer att rösta för förslaget i morgon anser förmodligen att ni slår ett slag för patienterna, men så är sannerligen inte fallet. Jag stöder allt som stärker patienternas rättigheter, men om vi antar detta direktiv kan vi i själva verket förvänta oss åtskilliga problem när det gäller patienternas rättigheter. Jag ske ge er några exempel.

Försäkringsgivarna blir bara glada över att få skicka patienterna utomlands om det finns ett billigare vårdalternativ där. Det kommer att minska vårdutbudet i patienternas hemländer. Behandlingar som inte längre är lönsamma kommer inte längre att erbjudas i de dyraste regionerna. Istället för att ge dem fler rättigheter kommer detta inte att ge patienterna något annat val än att resa utomlands. De måste göra det. Patienter från regioner med billig vård kommer dessutom inte att kunna resa till andra regioner eftersom de inte automatiskt får ersättning för merkostnaderna. Hälsoturism, som är det avsedda målet med detta direktiv, kommer därför bara att begränsas till de rika.

När det gäller regioner där vården är billig och regioner där vårdköerna är korta kommer de till sist att få så många hälsoturister att lokalbefolkningen inte får tillgång till vården. Vi kunde läsa ett exempel på detta i måndagens upplaga av belgiska De Standaard, och jag kan lova er att det kommer fler liknande exempel. Jag anser att alla patienter har rätt till högkvalitativ vård och vård som ges av personal som talar deras språk, nära deras bostad och familj. Nu uppmuntrar EU istället patienterna att söka vård utomlands och sedan låta marknaden göra sitt. De av er som tycker att detta är bra kommer att rösta för i morgon; de av er som instämmer med mig bör definitivt rösta emot.

  Oreste Rossi, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Inledningsvis innehöll direktivet en del problematiska saker. Under diskussionerna i utskottet och under trepartsmötet kom vi överens om en text som är allmänt balanserad, och där hänsyn tas till behovet av kvalitet och säkerhet i sjukvården, till de allmänna principerna om kostnadsersättningar, förhandstillstånd, gränsöverskridande samarbete för behandling av sällsynta sjukdomar och elektroniska sjukvårdstjänster.

Vi hade som målsättning att ge alla patienter rätt till gränsöverskridande sjukvård och därmed förhindra medicinsk turism. De kostnader som en sjukvårdsorganisation får för att behandla en medborgare från en annan medlemsstat ska täckas av patientens hemland.

Vi ville också göra det obligatoriskt för medlemsstaterna att garantera en grundläggande nivå av sjukvård, men detta var inte möjligt. Med tanke på de förbättringar som har kunnat göras av texten genom förlikning kommer vi att rösta för den. Detta gäller också den andra text som håller på att diskuteras, gällande det europeiska initiativet om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar, som är ett inledande steg mot att lägga fram ett lagförslag för att samordna de olika befintliga politiska åtgärderna.

Det gemensamma målet för de båda åtgärderna är att betona behovet av bättre samordning mellan medlemsstaterna, allt i medborgarnas intresse.

  Csanád Szegedi (NI). – (HU) Herr talman, Enikő Győri, mina damer och herrar! Personligen stöder jag betänkandet om tillvaratagandet av patienternas rättigheter i den gränsöverskridande sjukvården. Det finns många exempel på hur ett stort antal patienter söker lämplig sjukvård i andra medlemsstater. Vi känner alla till fallet Kohl i Luxemburg, som är ett tydligt bevis på detta fenomen. Tyvärr är de externa och interna skillnaderna inom EU, och med detta menar jag skillnaderna mellan Väst- och Östeuropa, inte begränsade till ekonomiska skillnader och skillnader i social service. Här finns också en stor klyfta när det gäller sjukvården, och det är Europaparlamentets uppgift att minska dessa skillnader, det vill säga skillnaderna mellan Väst- och Östeuropa, eftersom en enhetlig och hög kvalitetsstandard på sjukvården kan vara ett sätt att minska det antal personer från en medlemsstat som använder sjukvården i en annan medlemsstat. Dessutom är det mycket viktigt att standardisera sjukförsäkringsbolagens roll, eftersom vi då kan se till att det inte finns någon inskränkning av den universella europeiska principen om fri rörlighet.

Vidare anser jag att det är viktigt att samordna rekommendationerna från sjukvårdens yrkeskår för att säkerställa att de olika medlemsstaterna använder samma behandlingar för samma sjukdomar. En god hälsa får inte vara ett privilegium, och samma sjukdomar får inte behandlas olika i Ungern respektive Sverige bara därför att det förra landet ligger i ett Östeuropa där människor lever under mindre fördelaktiga ekonomiska förhållanden medan det senare ligger i ett Västeuropa där människor har det bättre ställt.

  Christofer Fjellner (PPE). - Herr talman! Morgondagens omröstning tror jag är en de viktigaste omröstningarna som jag har varit med om under mina sex år i Europaparlamentet. Inte för att den berör så många, de allra flesta vill ju och har rätt till att få bra vård i tid där de bor. Men för att dem som det berör, för just dem kan det vara så otroligt viktigt. Det kan rent av vara en fråga om liv eller död. Det här handlar dessutom om grundtanken med Europasamarbetet - fri rörlighet. Egentligen är det en skam att vi först nu utsträcker den fria rörligheten till dem som behöver den allra mest, den som är sjuk, den som är patient.

Det här är en kompromiss och jag vet att såväl jag som mina kollegor i EPP gärna hade gått längre i många delar, men vi måste just nu komma ihåg hur det lät för inte så lång tid sedan. Med allt tal om sjukvårdsturism, om hotande kollaps av nationella sjukvårdssystem, krav på förhandsbesked, eller som vi säger på vanlig svenska: att man som patient ska vara tvungen att be om lov innan man utnyttjar de rättigheter som EG-domstolen har gett oss. Så lät det då och med tanke på det är det en enorm framgång att vi överhuvudtaget får ett beslut.

Jag uppfattar inte det här vara ett beslut som vi tar tack vare den svenska eller europeiska vänstern, utan snarare trots den. Jag minns hur det har låtit och hur till exempel de svenska socialdemokraterna lade ned sina röster när vi röstade om det här i förstabehandlingen. Igår hördes krav på att man skulle införa förhandsbesked i Sverige. Jag hoppas att Sverige inte gör det. Vi har klarat oss utan förhandsbesked i många år och då hoppas jag vi slipper det även i framtiden.

Men i morgon är vårt beslut fär