Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/0142(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0307/2010

Debatter :

PV 18/01/2011 - 13
CRE 18/01/2011 - 13

Omröstningar :

PV 19/01/2011 - 6.1
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0007

Debatter
Onsdagen den 19 januari 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Vi kommer nu till röstförklaringarna.

 
  
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Andrabehandlingsrekommendation: Grossetête (A7-0307/2010)

 
  
MPphoto
 

  Jens Rohde (ALDE).(DA) Fru talman! Vi har i dag uppnått en historisk kompromiss med direktivet om patienträttigheter. Jag anser att detta är det mest historiska avtal som vi har slutit under min tid i parlamentet. En historisk kompromiss som har cementerats mellan två parter som alltför länge har stått alltför långt från varandra, nämligen parlamentet och rådet. Nu har vi genom hårt arbete lyckats säkra en kompromiss som kommer att gynna patienterna, då de skyddas mot orimligt långa väntetider, samtidigt som vi hittat en balans som kan garantera att medlemsstaterna kan övervaka vad som händer ur både medicinsk och ekonomisk synvinkel.

Det är ett mycket gott resultat vi har uppnått här i dag, för både patienterna och medlemsstaterna. Det finns anledning att för det första gratulera förhandlarna, och sedan naturligtvis, och viktigast av allt, gratulera EU:s medborgare till det resultat som har röstats fram här i dag.

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det har fram till nu funnits alltför många frågetecken kring tillgången till vård och ersättningen för kostnader vid gränsöverskridande vård. Det direktiv som vi har godkänt i dag kommer äntligen att göra det möjligt för alla patienter att dra nytta av ett antal rättigheter på hälso- och sjukvårdsområdet i hela EU.

Syftet är inte på något sätt att uppmuntra gränsöverskridande hälso- och sjukvård i sig, utan syftet är att göra den möjlig, säker och högkvalitativ när den kan vara till nytta eller rentav nödvändig. Vi behöver bättre information och större tydlighet i de rättsliga bestämmelserna om hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat än patientens försäkringsmedlemsstat.

Den rådande situationen är otillfredsställande. Direktivet ger patienter möjligheter att göra viktiga val som grundar sig på deras behov, inte deras resurser, och val som är välgrundade och inte framtvingade.

 
  
MPphoto
 

  Andres Perello Rodriguez (S&D).(ES) Fru talman! Den spanska delegationen från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet röstade för förslaget, liksom resten av vår grupp, men jag vill inte gärna lämna kammaren utan att uttrycka min oro angående frågan om organtransplantationer som ingår i detta direktiv. Detta har tagits med trots bedömningen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, på grund av rådets envisa beslutsamhet att få med organtransplantationer i detta direktiv.

Jag hoppas att detta inte urholkar effekten av en sund lagstiftning som vi antagit i parlamentet, med andra ord, direktivet om organtransplantationer eller den handlingsplan som antogs helt nyligen och nästan enhälligt. Vi kommer att vara vaksamma och se till att inkluderingen av organtransplantationer inte undergräver det utmärkta arbete som utförs av framgångsrika organisationer som den spanska nationella transplantationsorganisationen, och naturligtvis den strävan att rädda 20 000 liv som legat till grund för både direktivet om organtransplantationer och handlingsplan som vi, som sagt, har antagit.

Jag vill vara helt tydlig och framhålla att vi kommer att fortsätta att se till att direktivet respekteras i detta avseende.

 
  
MPphoto
 

  Morten Messerschmidt (EFD).(DA) Fru talman! Nu står vi här i dag igen med en fråga som har drivits igenom av människor som inte är folkvalda, nämligen EU-domstolen, som med hjälp av en rad avgöranden har satt press på de faktiskt folkvalda institutionerna att även utarbeta det direktiv som röstades igenom i dag.

Jag skulle säga att det naturligtvis är i grunden tilltalande att förbättra möjligheterna för EU-medborgare att få ordentlig vård. Men de problem som detta direktiv kommer att skapa överskuggar helt de fördelar som det innehåller. Vad gör vi exempelvis om det blir så stor press på ett visst lands hälsosystem att väntelistorna blir ohanterliga? Vad gör man om läkarna börja skicka folk en masse till ett visst land – med förhandstillstånd visserligen, men ändå? Det skulle kunna vara Danmark, som jag kommer från, eller Tyskland, Nederländerna eller något annat EU-land där hälso- och sjukvården är känd för att vara av hög kvalitet. Det skulle innebära att landets egna medborgare hamnar längst bak i kön eller i varje fall att de inte får särbehandlas, trots att det är de som genom sina skatter har betalat för att ha en ordentlig sjukvård.

Jag vill därför framhålla att de nackdelar och den potentiella katastrof som detta direktiv kan leda till i de nationella hälso- och sjukvårdssystemen helt klart överskuggar de fördelar som mina kolleger här har nämnt.

 
  
MPphoto
 

  Jim Higgins (PPE).(EN) Fru talman! Morten Messerschmidt har rätt. Den här frågan har domstolen dumpat på oss, men jag välkomnar den och jag vill berömma Françoise Grossetête för ett utmärkt betänkande. Med detta direktiv kommer nämligen patienterna att kunna få fullständig och tydlig information när de väljer gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Det är mycket tydligt vad detta innebär.

Patienter med sällsynta sjukdomar kommer att kunna dra nytta av den kompetens och den diagnostik som kan fås i andra länder om behandlingen inte är tillgänglig i deras egna medlemsstater. Syftet med direktivet är att erbjuda patienter ett val som grundas på deras behov, inte deras resurser, ett välinformerat val som inte tvingas fram, och det är verkligen mycket positivt. Det medger också ett samarbete mellan medlemsstaterna.

Jag välkomnar det faktum att direktivet helt utesluter något som skulle kunna missbrukas och det är hela området vårdturism. För mig är detta ytterligare ett steg i rätt riktning, ytterligare ett steg mot att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och skapa en större sammanhållning inom unionen. Jag anser att detta är en bra dag för patienter i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 

  Constance Le Grip (PPE).(FR) Fru talman! Jag ville också rösta för betänkandet av min kollega Françoise Grossetête, om direktivet om tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Jag välkomnar de framsteg som denna text innebär för patienternas rörlighet i hela EU. Efter många år av osäkerhet, i synnerhet rättslig osäkerhet, och ett omfattande arbete från Europaparlamentets sida erbjuder denna text förenkling, förtydligande och kodifiering av villkoren för att EU-medborgarna ska kunna utnyttja vård i en annan EU-medlemsstat än den man är bosatt i, både vad gäller tillgång och återbetalning. Jag tänker framför allt på alla de patienter som lider av sällsynta sjukdomar som nu äntligen till slut kommer att kunna få tillgång till lämpliga specialbehandlingar som kan möta deras behov.

Jag vill understryka att detta direktiv är en konkret EU-åtgärd som är inriktad på folkets EU och som ger EU-medborgarna nya rättigheter. Det är därför helt avgörande för medborgarnas rörlighet inom unionen.

 
  
MPphoto
 

  Adam Bielan (ECR).(PL) Fru talman! Jag röstade för direktivet som presenterats av Françoise Grossetête, så att principen om gränsöverskridande vård i EU nu äntligen, efter många års förhandlingar, kan omsättas i praktiken. Direktivet i dess nuvarande form är en bra kompromiss som grundas främst på patienternas rättigheter, men som också skyddar medlemsstaternas nationella sjukkassor.

För medborgare i länder som Polen innebär möjligheten att få vård utomlands lika möjligheter att få åtnjuta modern hälso- och sjukvård. Patienter nekas ofta tillgång till snabb och adekvat vård på grund av överbelagda sjukhus, långa vårdköer och kölistor till vissa centrala förfaranden. Tiden är en viktig faktor i vissa fall. Direktivet gör det möjligt för medborgarna att själva bestämma om de vill vänta flera månader för att få behandling i sitt eget land, eller om de vill välja att få behandling någon annanstans. Det blir lättare för medborgarna att avgöra hur de vill behandlas om de vet att kostnaderna för behandlingen också kommer att ersättas – åtminstone till stor del, och ibland helt – om den utförs i en annan EU-medlemsstat.

Förenklingen av reglerna för vård utomlands kan naturligtvis också ses som ett sätt att mobilisera marknadskrafterna när det rent allmänt gäller tillgång till hälso- och sjukvård. Jag anser därför att dessa lösningar kommer att bidra till ökad konkurrenskraft inom vårdsektorn och att förbättringarna av dessa tjänster därmed kommer att påskyndas.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Fru talman! Jag välkomnar detta vårddirektiv, men jag är försiktig eftersom djävulen finns i detaljerna.

Det är mycket viktigt att medborgarna inser att direktivet inte kommer att träda i kraft förrän om 30 månader. Under tiden kan de dock ändå passera gränserna för att få vård i en annan medlemsstat och de kan få ersättning för den vård de får. Det är faktiskt så att det redan i dag finns medborgare som reser över gränserna för att få hälso- och sjukvård. Detta är mycket viktigt.

För den som vill ha mer detaljer om detta komplexa direktiv har jag lagt ned en del tid på att göra en sida med frågor och svar, som finns på min webbplats. Jag uppmanar de medborgare som ser detta via Internet eller på annat sätt att gå in där och ta en titt, och om jag inte har ställt rätt frågor så tala om det för mig. Vi måste sprida ordet om denna mycket positiva utveckling mot gränsöverskridande sjukvård för alla.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Fru talman! Det europeiska samhället blir allt mer rörligt. Vi studerar, arbetar, kopplar av och reser utanför våra egna länders gränser. Medborgare som bor i Europeiska unionen bör ha rätt till gratis akutsjukvård oavsett var de befinner sig i EU. Självklart ska vi inrätta instrument som förhindrar så kallad vårdturism, samtidigt som vi ska göra det lättare för de patienter som bäst behöver det att dra nytta av nya möjligheter. Jag tänker i första hand på behandling av ovanliga och sällsynta sjukdomar som utförs i specialistcentrum, ofta i ett annat land än patientens hemland. Vi kan dock inte tillåta ingrepp i utformningen av medlemsstaternas hälsopolitik. Detta faller under den nationella behörigheten och medlemsstaterna är fria att fatta egna beslut på området. Direktivet innebär vissa steg i denna riktning. Självklart röstade jag för.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE).(FI) Fru talman! Det var verkligen på tiden att vi etablerade gemensamma EU-regler för att skydda våra medborgare och patienter. Det var också utmärkt att vi fick fram ett särskilt direktiv i denna fråga och att det inte bara införlivades i tjänstedirektivet. Under utarbetandet insåg man nämligen hur många detaljer som fortfarande helt förbisetts, eller som inte fattats beslut om när tjänstedirektivet antogs.

Patienternas rätt till gränsöverskridande vård kommer att tvinga EU:s medlemsstater att få bort väntelistorna i sina egna länder.

Systemet med förhandstillstånd är nödvändigt. Utan det skulle många medlemsstater få svårt att kontrollera kostnaderna för sina egna hälso- och sjukvårdssystem och att planera och bedöma framtiden. Det skulle också kunna leda till en situation där resurser snarare än behov skulle ha varit den avgörande faktorn.

Direktivet kommer i själva verket inte att påverka särskilt många EU-medborgare. De flesta vill få vård nära hemmet och på sitt eget språk. Men systemet behövs ändå, och om det finns väntelistor finns möjligheten att få vård i ett annat land.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin (ALDE).(EN) Fru talman! Även jag är mycket nöjd med den överenskommelse som vi nått i dag och som jag tror kommer att bidra till att ge patienterna tillgång till gränsöverskridande vård på ett proportionerligt och rättvist sätt.

Som flera redan har påpekat finns det här förslaget tack vare att en medborgare från ditt eget land, från södra England, ifrågasatt systemet och fått rätt av domstolen.

Det som vi försöker göra här i dag och det som vi hittills, tillsammans med rådet, har gjort är att se till att slå vakt om medborgarnas rättigheter och kopplat medborgarnas behov och rättigheter till lagstiftningen, och det är ju faktiskt vad arbetet här i parlamentet bör handla om.

Det finns fortfarande några saker som måste redas ut. Det ömsesidiga erkännandet av recept mellan medlemsstaterna är mycket viktigt eftersom det inte bara handlar om vård utan också om eftervård, men vi har tid på oss att slutföra denna detalj.

Min sista kommentar är att många medborgare med anledning av den pågående finanskrisen frågar sig om EU fungerar. Levererar unionen till sina medborgare? Det är en öppen fråga, men jag tror att vi i dag med viss säkerhet kan svara att EU fungerar.

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten (EFD).(EN) Fru talman! Jag röstade emot denna rättsakt om patienträttigheter vid gränsöverskridande vård, eftersom den bara kommer att lägga ytterligare en enorm börda på de brittiska skattebetalarna och på National Health Service (NHS).

NHS används redan som en internationell sjukvårdstjänst och missbrukas i hög grad av icke-brittiska medborgare, vilket kostar Storbritannien hundratals miljoner, om inte miljarder, brittiska pund varje år. Den bördan faller huvudsakligen på mina väljare i London. Det nya systemet kommer att innebära att NHS får ännu mer skyldigheter att tillhandahålla behandling till EU-medborgare som aldrig har betalat en penny i skatt till Storbritannien. Den så kallade möjligheten att i efterhand få ersättning från patientens medlemsstat kommer att visa sig ogenomförbar.

Det är rätt att en utländsk medborgare i Storbritannien ska få akutvård vid behov, men inga utländska medborgare borde släppas in i Storbritannien utan att först ha tecknat en adekvat rese- och sjukförsäkring. En sådan politik vore rättvis men kan naturligtvis inte genomföras så länge Storbritannien är medlem i Europeiska unionen. Detta är ännu ett skäl, om det nu behövs fler, till varför vi bör utträda.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Fru talman! Det är utmärkt att parlamentet och rådet äntligen har kommit fram till denna historiska kompromiss. Regleringen av gränsöverskridande hälso- och sjukvårdtjänster kan leda till att de väntelistor som har uppstått i många medlemsstater försvinner. Det är också ett tillfälle att utbyta erfarenheter om bästa metoder. I detta sammanhang är det också viktigt att se till att patienternas intressen och rättigheter är väl etablerade. Det är minst lika viktigt att komma ihåg att patientsäkerheten är avgörande när vi inleder det gränsöverskridande samarbetet, och samtidigt att se till att standarden för vård och behandling är korrekt överallt.

Jag välkomnade därför med entusiasm Françoise Grossetêtes betänkande. Jag hoppas att det kommer att främja folkhälsan i EU och att vi tack vare det kommer att kunna rädda många människor och påskynda deras tillfrisknande.

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE).(DE) Fru talman! Jag tror det är viktigt att vi inte använder de nationella skattesystemen för att arbeta mot den inre marknaden. Detta är särskilt nödvändigt när det gäller gränsöverskridande tjänster, för det är där som lika behandling krävs. Vi har ett aktuellt negativt exempel på detta i Ungern, där retroaktiva prisgränser används som en form av krisskatt. Det är oacceptabelt och det kommer att ha en allvarlig inverkan på finans-, försäkrings- och affärssektorn och på energiindustrin. Jag hoppas att inte samma sak kommer att hända inom sektorn för hälso- och sjukvårdstjänster.

Jag skulle vilja be Viktor Orbán att se över dessa bestämmelser, eftersom de strider helt mot begreppet den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Fru talman! Gott nytt år, det är härligt att se dig som ordförande.

En av de saker som vi på det stora hela är överens om i hela parlamentet – även om jag vet att det finns en del undantag – är vår tro på en fungerande inre marknad.

Jag har väljare som skriver till mig för att förklara att de är missnöjda med vården i hemlandet och vill resa till en annan EU-medlemsstat för att få bättre vård, och de är osäkra på vad de har för lagliga rättigheter. Därför välkomnar jag och många andra dagens omröstning om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Jag hoppas på att det vi kommer att få se i de områden där patienter får dålig service är att de utnyttjar sina rättigheter enligt direktivet och röstar med fötterna, dvs. söker vård i en annan medlemsstat och därmed sätter press på hälsovårdssystemen att förbättra sin service och se till att möta patienternas behov.

Vi måste dock underlätta förfarandet för medlemsstaterna att återkräva utgifter som deras medborgare haft vid utlandsresa eller när de erbjudits tjänster på annat håll. När vi har rett ut dessa problem borde detta bli ett direktiv som vi alla kan vara stolta över.

 
  
  

Rekommendation: Jadot (A7-0371/2010), (A7-0370/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Higgins (GUE/NGL).(GA) Fru talman! Jag röstade för resolutionen om avtalet mellan Europeiska unionen och Kamerun och mellan Europeiska unionen och Republiken Kongo om skogslagstiftningen och handeln med skog från dessa länder. Det är viktigt att bevara de tropiska skogarna för att upprätthålla balansen i våra ekosystem. Det är också viktigt att skydda skogarnas urbefolkningar, som pressas hårt av de stora multinationella företagens exploatering av miljön och av avverkningen av de skogar som de är beroende av för sin försörjning, till förmån för dessa bolags vinster.

Därför lade jag fram ett ändringsförslag som säger att skogar och skogsindustri bör vara statligt ägda och styras demokratiskt av dem som arbetar i branschen och av de urbefolkningar som bor i skogarna.

 
  
  

Rekommendation: Martin (A7-0365/2010)

 
  
MPphoto
 

  Morten Messerschmidt (EFD).(DA) Fru talman! Frihandel är i själva verket det enda sättet att uppnå välstånd. Det har vi sett på den inre marknaden mellan EU:s medlemsstater, och det är ingen tvekan om att detsamma gäller beträffande utvecklingsländerna. Det är det enda reella utvecklingsinitiativ som vi kan och faktiskt bör sätta i verket.

Om vi ser hur de andra stora regionerna agerar runtom i världen, ingår avtal och betraktar sina partner ur strategisk synvinkel, kan vi verkligen se att de alla agerar allt snabbare och snabbare. Det finns stora frihandelsområden mellan Nord- och Sydamerika, mellan Aseanländerna, Asien och Mercosur osv. Det enda område som i detta sammanhang står tillbaka, närmast förlamat av globaliseringens utmaningar, är EU.

Även om jag stöder betänkandet som vi har röstat om i dag, är knappast ett frihandelsinitiativ med Fiji och Papua Nya Guinea det mest imponerande resultat som vi kunde ha förväntat oss efter så många års förhandlingar. Vad sägs om Kina? Vad sägs om Förenta staterna? Indien? Alla de länder som för tillfället tar jobben ifrån oss? Ska EU svika de europeiska arbetstagarna även i detta avseende?

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Det är en truism att de mest välmående samhällena är de friaste och de friaste samhällena är de mest välmående, och vi bör erkänna den roll som frihandeln spelar i detta. När det gäller internationella multilaterala diskussioner om frihandel har tyvärr WTO:s Doharunda avstannat, och därför följer EU nu Förenta staternas och andras exempel och undertecknar allt fler bilaterala avtal.

Vi kan låta många av medborgarna i fattigare länder få tillgång till frihandelns fördelar. Samtidigt måste vi erkänna en del av de övergångsproblem de blir tvungna att hantera under anpassningen till den ökade konkurrensen. Men i slutänden måste vi flytta fokus från producenternas intressen till konsumenternas. Många konsumenter, i många olika utvecklingsländer, frågar mig varför de inte har samma valmöjligheter när det gäller tillgång till varor och tjänster som vi har här i väst. Ett sätt vi kan hjälpa dem på är genom ökad frihandel, vilket också ger våra konsumenter ett större urval. Må det fortsätta länge.

 
  
MPphoto
 
 

  Nirj Deva (ECR).(EN) Fru talman! Stillahavsområdet har länge behandlats styvmoderligt i Europeiska unionens utomeuropeiska utvecklingsinitiativ. Det gläder mig mycket att de initiativ som tagits av Fiji och Papua Nya Guinea för att inrätta ett ekonomiskt partnerskapsavtal inte bara kommer att hjälpa oss att handla friare med dem, utan också kommer att möjliggöra för dem att handla med varandra inom regionen.

Ett av avtalets viktigaste resultat hittills är det faktum att ursprungsreglerna om fiske äntligen bör ge folket i Stillahavsområdet möjligheter att skapa mervärde för sitt fiske. Vissa av länderna i Stillahavsområdet importerar fisk trots att deras hav är fulla av fisk! Det som nu har uppnåtts är att de faktiskt kan bearbeta den fisk som de fångar och borde kunna tillföra öka värdet av fisken och exportera den till EU. Detta är vägen framåt för utvecklingsarbetet och vägen framåt för att minska fattigdomen.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0029/2011)

 
  
MPphoto
 

  Barbara Matera (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! I dag har jag röstat för den muntliga frågan om internationella adoptioner i Europeiska unionen.

Internationella adoptioner har visat sig vara det förfarande som ger de största chanserna att hitta en permanent familj för barn för vilka en lämplig familj inte kan hittas i ursprungslandet. Samarbete mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för internationella adoptioner är viktigt för att se till att adoptioner sker för barnets bästa och med respekt för barnets grundläggande rättigheter, samt för att förhindra försäljning och handel med barn.

Förfarandet för internationella adoptioner måste också förenklas, eftersom det alltför ofta innebär för mycket byråkrati, vilket avskräcker familjer från att försöka adoptera. Slutligen ger Rumänien anledning till oro, eftersom det är det enda landet i EU där internationella adoptioner är förbjudna enligt lag. Det finns för närvarande cirka 70 000 föräldralösa barn i landet, varav 40 000 bor på barnhem och 30 000 i fosterhem.

Kommissionen bör granska Rumäniens fall, så att dessa övergivna barn kan välkomnas in i familjer genom internationell adoption.

 
  
MPphoto
 

  Andrea Češková (ECR). (CS) Fru talman! Eftersom jag på grund av mina egna barn inte kunde delta i vad som uppenbarligen var en intressant debatt i måndags, vill jag nu passa på att uttrycka mitt fulla stöd till denna församling, vilket jag också gjort genom min röst. Jag hoppas verkligen att de steg som följer på denna resolution dels kommer att leda till en minskning av byråkratin kring internationella adoptioner av barn, dels göra det möjligt att bättre övervaka vad som händer barnen och bekämpa handeln med barn.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Fru talman! En del ledamöter här i parlamentet kanske inte är medvetna om det mycket obehagliga ordkrig som rasar kring adoptionsfrågan, och som varken är till någon hjälp eller välkommet. Om vi verkligen vill sätta barnens rättigheter i centrum för denna debatt, vilket vi har gjort här i kammaren och vilket denna resolution också gör, så måste vi göra det rätta för alla barn, oavsett vilken medlemsstat de är födda i.

Det är viktigt att vi inte hackar på någon enskild medlemsstat utan inser att alla länder har barn som är övergivna eller som inte får omsorg inom det som vi menar med en kärnfamilj, och som behöver andra former av omsorg. Ja, det finns många familjer som är villiga att ge kärleksfulla hem till barnen. Och samtidigt som vi kanske behöver se över byråkratin får vi för den skull inte ge avkall på kontrollen.

Avslutningsvis vill jag säga att i viss utsträckning utsätts de som adopterar och lyckas med det för betydligt hårdare krav än de som bara föder barn.

 
  
MPphoto
 

  Licia Ronzulli (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Mina tankar går nu till de tusentals par runt om i världen som varje dag möter de svårigheter som är förknippade med att adoptera ett barn.

Adoption är en värdefull handling, en äkta gest av kärlek som öppnar dörren till en ny familj för ett barn som tyvärr inte längre kan räkna med kärlek från sina egna nära. De som inom sig bär smärtan av att ha övergivits har rätt att växa upp i en lycklig miljö med människor som kan erbjuda dem ett nytt liv.

Det är därför vår plikt att hjälpa föräldralösa barn så att en ljus framtid inte förblir en ouppnåelig dröm för dem. Genom att anta denna gemensamma resolution i dag sänder vi ut ett starkt och viktigt budskap. Vi måste främja unionens politik som syftar till att övervinna svåra familjesituationer. Byråkratisk letargi och försenad lagstiftning kan inte och får inte krossa ett barns drömmar och hopp om att få en familj och en lycklig framtid.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Jag välkomnar det förslag till resolution om internationella adoptioner som vi röstat om i dag. Jag vet flera personer i min valkrets som har genomgått, eller just nu går igenom denna process och det är en fröjd att se glädjen i både föräldrarnas och barnens ansikten när det är slutfört. För att komma dit är vägen dock alltför ofta mycket lång, i många fall tar det flera år. Som anges i förslaget kan byråkratin ofta vara mycket omfattande och vi gör rätt att som parlament leta efter sätt att minska sådan byråkrati genom en mer effektiv process.

Det viktigaste i allt detta är dock barnens behov och säkerhet, och många av dem har stora behov. Det är rätt att alla skyddsåtgärder måste sättas in för att skydda barn från att placeras där de kan vara sårbara. Men det verkar som om det ofta händer att potentiella kärleksfulla, omtänksamma föräldrar får gå igenom för mycket och helt enkelt avbryter processen. I sådana fall är både föräldrar och barn förlorare.

 
  
MPphoto
 

  Cristiana Muscardini (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Problemet med internationella adoptioner har funnits i Europa i många år och dagens resolution är äntligen ett försök att ge en strimma av hopp till en situation som blir allt mer komplicerad och svår.

I stället för att främja internationella adoptioner har anslutningen av nya länder gjort det ännu svårare för många par att kunna erbjuda ett nytt hem och en familj till barn som har upplevt svåra lidanden och umbäranden i sina egna länder.

Samtidigt som byråkrati å ena sidan förhindrar adoption av barn så ökar handeln med organ och barnprostitution å den andra. Vi är därför positiva till detta förslag till resolution. Vi anser att förfarandena för internationella adoptioner behöver effektiviseras och vi måste se till att ett europeiskt adoptionssystem äntligen inrättas för att ge alla behövande barn en framtid.

 
  
MPphoto
 

  Julie Girling (ECR).(EN) Fru talman! Från er fanklubb här i hörnet vill jag tacka er för ert effektiva ordförandeskap.

Det här är en viktig fråga. Internationella adoptioner är naturligtvis mycket viktiga. Det är viktigt att det blir rätt. Jag välkomnar verkligen resolutionen som, precis som många av de resolutioner vi godkänner här i kammaren, innehåller massor av kloka, skickliga och välformulerade ord. Det jag verkligen vill säga här – och jag har lärt mig mycket genom att hjälpa en väljare och jag hjälper för närvarande en väljare – är att det inte räcker med att bre ut sig om allt detta i en resolution.

Vi i parlamentet är inga skinande ljus när det handlar om att förenkla frågor och se till att medborgarnas organisationer arbetar för dem. Kan jag få be om att de utmärkta orden i resolutionen också tillämpas. Att vi faktiskt förenklar saker. Att vi gör oss av med byråkratin och genomför förbättringar. Annars kommer vi bara att försöka uppfinna hjulet på nytt för Europa och det slutar med att förfarandet blir ännu svårare.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Fru talman! Också jag vill gärna säga hur glad jag är över resolutionen om internationella adoptioner. Jag har haft tillfälle att följa några fall på nära håll. Jag vet att adoption för närvarande inbegriper en mängd byråkrati och det är bra att byråkratin kan minskas på det här sättet. Processerna kan därmed påskyndas och göras öppnare.

Det ligger i allas intresse att adoptioner inte innefattar något som är oetiskt eller kopplat till människohandel eller handel med barn. Det är mycket viktigt att se till att ett barn inte blir ett självändamål utan att barnet genom adoptionen får ett kärleksfullt hem och behandlas som en unik och värdefull person. Det är viktigt att barnet får möjlighet att ha en far och en mor, att ha den rättigheten, och det är anledningen till att det är viktigt att beakta hela situationen i en familj, när beslut om adoption fattas.

Dessa är mycket känsliga frågor. Vi vet att vissa studier har visat att vi bär vår kulturella genotyp i vår DNA men vi måste se till att ett barn kan åtnjuta ett bra och kärleksfullt hem och en kulturell miljö där han eller hon kan växa och utvecklas till en välbalanserad person och medborgare.

 
  
  

Resolutionsförslag: (B7-0021/2011)

 
  
MPphoto
 

  Morten Messerschmidt (EFD).(DA) Fru talman! Serbien är sannolikt det europeiska land som de senaste tusen åren har belägrats mest, först av turkarna, sedan tyskarna och till slut ryssarna. Nu har vi möjlighet att både ur ett långsiktigt historiskt perspektiv och när det gäller modern historia omvandla det som har varit dåliga tider till en ljus framtid.

Det råder ingen tvekan om att sett från Belgrad är varken Nato, med sin massaker i huvudstaden, eller EU med sitt barbariska stöd till att slita ut en viktig del ur Serbien, nämligen Kosovo, särskilt lockande allierade. De är emellertid ändå allierade. De är vänner och alla är väl medvetna om det. Det är därför viktigt att inleda en rationell förbindelse så att vi kan lägga det förgångna bakom oss och se framåt. Mitt parti stöder därför en fortsatt dialog i frågan.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Fru talman! Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Serbien skapar en grund för nära och långsiktiga förbindelser grundade på ömsesidighet och gemensamma intressen och bidrar till politisk, ekonomisk och institutionell stabilisering både i Serbien och hela Balkan.

För Serbien innebär det också en ny möjlighet att omvandlas och blomstra genom den övergripande omstruktureringen och moderniseringen av ekonomin. Serbien måste absolut fortsätta att stärka demokratin och rättsstaten, satsa mer på att reformera rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, tillämpa principerna för rättvisa och samtidigt stärka administrativa och rättsliga system över hela linjen.

Jag anser att ett grundläggande villkor för att Serbien ska integreras i unionen är att man måste lösa allvarliga fall av överträdelse av mänskliga rättigheter och den tillhörande frågan om nära samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Fru talman! Tack till er personal och alla tolkar för ert tålamod under denna ovanligt långa sammanträdesperiod.

Inför valet mellan demokrati och överstatlighet väljer Europeiska unionen nästan alltid överstatlighet och ingenstans är det tydligare än när det gäller politiken för västra Balkan. Vi bibehåller faktiskt protektorat i Bosnien, i Kosovo och jag vågar påstå till och med i Makedonien, enbart i syfte att förebygga etnografiska gränser enligt de linjer som lokalbefolkningen där skulle välja.

Det är mycket svårt att ha en fungerande demokrati om inte människor känner att de har tillräckligt gemensamt med varandra för att acceptera att styras av varandra. Om man vill ha styrande för och av folket måste man ha ett folk som alla erkänner viss identitet och viss lojalitet med.

Med andra ord behöver demokrati ”demos”, en enhet som vi identifierar oss med när vi använder ordet ”vi”. Jag säger inte att det är enkelt. Människor kan upprätthålla många lojaliteter, befolkningar kan bli uppblandade, men vår inriktning, allt annat lika, bör vara nationellt självbestämmande. Om man tar ut dessa ”demos” ur demokratin återstår bara ”kratos” med makten hos ett system som genom lag måste framtvinga sådant det inte vågar be om i den medborgerliga patriotismens namn.

 
  
MPphoto
 
 

  Nirj Deva (ECR).(EN) Fru talman! Det här är verkligen goda nyheter. När vi tänker på hur långt Serbien har kommit när det gäller rättsstatens principer och internationell rätt och med tanke på vad Serbien var för cirka 20 år sedan jämfört med i dag tycker jag att vi ska rekommendera och hylla den serbiska förvaltningen för de steg den har tagit för att göra Serbien till ett land som omfattas av rättsstaten. Till och med när det gäller dess förhållande till Kosovo är rättsstaten nu uppenbarligen dominerande. I sina förbindelser med Internationella brottmålsdomstolen är rättstatsprincipen dominerande.

Reformeringen av rättssystemet bygger på internationella prejudikat och bästa internationella metoder. Till och med den oberoende civilförvaltning de inrättar är av hög kvalitet och de förväntar sig ett motsvarande högt resultat från den. Man ansluter sig till Köpenhamnskriterierna. Så i alla dess olika avseenden har ett land som genomled ett mycket svårt krig nu kommit fram som en nation som är redo och passande att vara en bra partner till andra medlemsstater i Europeiska unionen. Jag gratulerar dem till det.

 
  
  

Rekommendation: Kacin (A7-0362/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (ECR).(PL) Fru talman! Jag skulle vilja säga en sak till i fråga om Serbien. Det avtal vi röstade om i dag mellan Europeiska unionen och Serbien är en milstolpe på vägen mot att associera detta land med europeiska system. Tolv medlemsstater har redan ratificerat fördraget, vars mål är att öppna dörren för Serbiens medlemskap i Europeiska unionen. Jag instämmer helt i avtalet och jag skulle vilja uppmana de återstående medlemsstaterna att ratificera det så snart som möjligt. Serbiens integration i europeiska system kräver fullt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien när det gäller ansvarighet för krigsbrott, och även fortsatt dialog om Kosovo och vidtagande av alla nödvändiga åtgärder för att förebygga diskriminering av romer. Alla åtgärder som syftar till att utvidga demokratin och stärka skyddet av mänskliga rättigheter i Serbien, eller med andra ord, åtgärder som leder till politisk, ekonomisk och social stabilisering i landet, är icke desto mindre en källa till stor tillfredsställelse för mig och de har mitt stöd.

 
  
  

Betänkande: Matias (A7-0366/2010)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att kommissionens meddelande om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar är ett mycket viktigt steg för att koppla ihop olika nuvarande policyer när det gäller hälso- och sjukvård inom EU för att hantera den här typen av sjukdom. Jag talar av erfarenhet eftersom min far led av Alzheimers sjukdom, liksom min farmor, och jag hoppas att den genetiska linjen inte fortsätter med mig.

Vi avser därför att förnya vårt engagemang för att bekämpa de fragmenterade åtgärder, de ojämna svar som finns inom EU och de rådande orättvisa villkoren när det gäller tillgång till behandling av sjukdomen. Vi vill i stället främja tidig diagnos och livskvalitet, förbättra de epidemiologiska kunskaperna om sjukdomen och samordna den forskning som finns, samtidigt som vi stöder solidaritet mellan medlemsstaterna genom att dela med oss av bästa metoder.

I det här betänkandet uppmanar vi till förbättrad samordning mellan medlemsstaterna och en effektivare och solidaritetsbaserad respons med inriktning på förebyggande och behandling av människor som lever med demenssjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, liksom människorna omkring dem, vare sig de är sjukvårdspersonal, tjänsteleverantörer eller anhöriga.

För att en europeisk strategi inom detta område ska fungera är det avgörande – jag ska sluta här – att de olika länderna prioriterar att utarbeta nationella handlingsplaner.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Fru talman! Jag röstade för betänkandet och jag är glad att det accepterades så gott som enhälligt. Jag måste säga att jag deltog i hela debatten i parlamentet men fick inte någon möjlighet att tala. Jag använder därför den här minuten till att ta upp några saker.

Det viktigaste är att vi snarast behöver forskning för att hitta orsakerna till sjukdomen. Vilken roll spelar den mat vi äter för sjukdomen? Vilken roll spelar stressen i livet för sjukdomen? Vilken roll spelar våra gener för sjukdomen? Varför får dubbelt så många kvinnor som män sjukdomen?

Det här är mycket viktiga frågor. Frågorna kan inte besvaras utan forskning och jag vädjar till kommissionen att välja ut ett välrenommerat medicinskt centrum för att bedriva forskningen och besvara frågorna.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Fru talman! Alzheimers sjukdom är ett lidande som mänskligheten ännu inte funnit någon bot mot. Uppgifter från medicinskt håll visar på en alarmerande ökning av antalet diagnostiserade fall och trenden med ett åldrande Europa kommer att få drastiska konsekvenser inom en snar framtid. Problemet med demens påverkar inte bara dem som lider av sjukdomen utan även deras närmaste familj och vänner, som ofta tvingas ägna sitt liv åt att ta hand om sina nära och kära. Vi behöver snarast betänkanden som detta där ett problem betonas och förslag lämnas till initiativ som förbättrar vår hälso- och livskvalitet. Det säger sig självt att om vi kombinerar satsningarna i EU:s medlemsstater, skapar förebyggande program och erbjuder socialt stöd till hela familjer är det alla projekt som förtjänar vårt stöd i alla hänseenden. Vi måste göra allt som står i vår makt för att hjälpa dem som lider och minimera det antal som faller offer för sjukdomen i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Higgins (PPE).(EN) Fru talman! Det jag tycker om i det här betänkandet är att det på ett mångfasetterat sätt hanterar en skrämmande utmaning och det är hela området kring Alzheimers. Ni talar om förebyggande, diagnos, behandling och bot. Verkligheten är den att de stora fasorna i form av sjukdomar är cancer och Alzheimers. Vi har gjort massor när det för det första handlar om att komma överens om att diagnostisera orsakerna till cancer och för det andra förebygga cancer och för det tredje hantera botemedel. Vi har kommit långt på den vägen.

Även om Alzheimers sjukdom upptäcktes redan 1906 kännetecknas hela demensområdet fortfarande av att vi fortfarande inte vet orsaken och fortfarande inte har något botemedel. Det här betänkandet är ändå mycket välkommet. Samtidigt finns det stora utmaningar: vad ska vi göra när det gäller att diagnostisera orsakerna så att vi kan förebygga och så småningom införa någon form av definitivt botemedel?

 
  
  

Resolutionsförslag: (B7-0023/2011)

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Fru talman! De av oss som antingen har besökt Haiti eller sett den fruktansvärda förstörelsen där för en tid sedan och tittat på vad som hände instämmer i att det var helt rätt att de icke-statliga organisationerna och hjälpsamfunden gick samman och tog sig an problemen på fältet när det gäller tak över huvudet, mat, filtar och alla dessa typer av problem.

Men låt oss nu titta på situationen ett år senare. Vi tittar på några av de problem som belyses i resolutionen – det faktum att haitierna endast har skyfflar, hackor och skottkärror för att röja upp i stället för den typ av storskalig utrustning som de behöver. I resolutionen beklagar man också den allvarliga bostadskrisen i Haiti och talar om behovet av ett markregister och ägande, men vädjar också till kommissionen, i en anda av samförstånd, om att se till att avsevärda ansträngningar görs tillsammans med regeringen för att lösa problemet.

Det enda som tycks saknas här är den privata sektorns roll. Om vi på längre sikt ska kunna tackla några av problemen vi står inför på kort sikt är det absolut rätt att vi samarbetar med icke-statliga organisationer, men på längre sikt har den privata industrin stor betydelse.

 
  
MPphoto
 

  Nirj Deva (ECR).(EN) Fru talman! Ett år efter jordbävningen på Haiti har 5 procent av spillrorna undanröjts, en miljon människor är hemlösa, 230 000 är döda, 300 000 är skadade och 15 procent av möjlig nybebyggelse inom beboeliga områden har ägt rum.

Varför? Varför har endast 5 procent av spillrorna tagits bort? Vid en jordbävning faller stora stycken av murar. Vem kan plocka upp dem? Icke-statliga organisationer med skovlar? Kommissionsledamöter med hinkar? Nej! Det kan bara röjas upp med hjälp av tung lyftutrustning och endast ett slags människor har tillgång till det, nämligen militären – flygvapnet, marinen och armén. Men vad hände? När flygvapnen, marinerna och arméerna kom för att hjälpa till skrek man på parlamentets vänsterkant och vänsterflygeln i hela världen åt dem att lämna Haiti. Så det gjorde de! Och nu har hela platsen sett likadan ut i ett helt år.

Det är politiskt häpnadsväckande att ingen har tagit ansvar för denna situation men jag lägger ansvaret för katastrofen bestämt i knät på vänsterflygeln här i parlamentet och världssamfundet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om situationen på Haiti. Det är mycket viktigt att inse när nu en uppdatering av situationen genomförs att nivån på samordningen har varit otillfredsställande. Vi behöver bättre samordning, vilket framgår av det faktum att saker och ting har gått framåt för sakta.

Det är helt sant som Nirj Deva tidigare sade att situationen också delvis har blivit politiserad. Det ligger inte i någons intresse om situationen blir politiserad. Haiti behöver hjälp och grundläggande förnödenheter betydligt snabbare än vad som var fallet förra året. Hjälpen måste nå rätt destination.

När vi tittar på arbetet på gräsrotsnivå har de olika hjälporganisationerna arbetat bra. När vi granskar Europas bidrag på Haiti har många kristna hjälporganisationer gjort ett utmärkt arbete på gräsrotsnivå – det vill säga de har hjälpt människor att överleva. Vi bör dessutom erkänna dessa satsningar och stödja dem för vad de är, men när det gäller krisen på Haiti behövs det också mer storskaliga och bättre samordnade aktioner på EU-nivå och självfallet på FN-nivå.

 
  
  

Resolutionsförslag: (B7-0031/2011)

 
  
MPphoto
 

  Peter van Dalen (ECR).(NL) Herr talman! Litauen är en suverän medlemsstat. Landets parlament har diskuterat nya förslag när det gäller sexuell läggning i medier och offentligt. Litauens demokrati sliter hårt. Landets president har blockerat liknande förslag två gånger redan. Den politiska debatten om nya förslag har inletts och det är ännu omöjligt att förutsäga vad slutresultatet blir.

Ändå har majoriteten av Europaparlamentet tagit fasta på frågan. Det förefaller faktiskt som om majoriteten i kammaren har en upplyst moralisk kompass som ger dem högre kunskap om vad som är moraliskt tillåtet och vad som inte är det. Till och med innan man vet om den nya lagen kommer att godkännas och hur den kommer att se ut är det allseende ögat hos vårt parlaments höga präster intensivt riktat mot Litauen. Jag kan absolut inte stödja en sådan arrogans.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Fru talman! Rätten att godkänna nationella lagar tillhör det lagstiftande organet i den aktuella staten. Man kan inte inkräkta på en suverän stats rätt utifrån. Även Litauen har sin suveräna rätt.

När det gäller Europeiska unionen är det också nödvändigt att slå fast att definitionen av äktenskap och familj hör till familjerätten i enskilda medlemsstater och EU bör inte lägga sig i det området. Skyddet av familjen, den institution som uppfostrar barnen och förbereder dem för livet, kan därför inte ses som negativ eller som en form av diskriminering.

När det gäller att skydda minderåriga mot de skadliga effekterna av offentlig information beslutade även Europaparlamentet nyligen att de olika typerna av annonsering som spridits via nya kommunikationskanaler de senaste åren har blivit ett socialt fenomen. Denna företeelse medför avsiktligt missvisande och förvirrande information och risken för missbruk av förtroende, och staten måste hitta en lämplig lösning på detta.

Forskning visar att minderåriga förtjänar särskilt skydd mot vissa slag av information som kan få långtgående konsekvenser för en hälsosam utveckling av personen i fråga. Jag säger detta i min egenskap av läkare.

 
  
MPphoto
 

  Vytautas Landsbergis (PPE).(EN) Fru talman! Här kommer mina kommentarer till resolutionen som fördömer Litauen eftersom inget hände. Den antagna texten saknar den viktigaste synpunkten. Det jag ville föreslå, utan att lyckas, som ett muntligt ändringsförslag till skälen skulle vara: ”Europaparlamentets ingripande i nationella parlaments förfaranden på ett tidigt stadium i arbetet för all föreslagen lagstiftning strider mot den grundläggande principen om medlemsstaters suveränitet och subsidiaritet och Europaparlamentet riskerar därför att framstå som ännu mer kopplat till det forna Sovjets tillämpningar” etc. enligt den antagna texten.

Förevändningen för en sådan resolution var just ett förslag till ändring från en ledamot av det nationella parlamentet. Jag betonar, ett ändringsförslag. I den parlamentstext som just antagits presenterades emellertid detta faktum envist och orimligt i plural och det nämndes sex gånger att det påstods finnas flera dåliga ändringsförslag.

Även resolutionens titel innehöll en absurditet. Det står ”om överskridande”. Det förekom inget överskridande, endast ett förslag från en parlamentsledamot. Det förelåg inget parlamentsbeslut som kunde innebära att en överträdelse skedde. Uttalanden som detta visar på en extremt låg kvalitet på utarbetandet, för att inte säga brist på ansvar från dem som utarbetade och lade fram denna text för omröstning, en text som åtminstone skulle ha krävt betydligt intelligentare utarbetande, om den inte bara helt enkelt skulle ha avfärdats som skräp. Jag röstade därför emot hela saken.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Fru talman! I årtionden har nu Europeiska unionens medlemsstater gjort breda och godartade framsteg i riktning mot principerna om likhet inför lagen, privatliv och personlig frihet så jag hoppas att det inte uppstår något steg tillbaka i någon medlemsstat i frågan om jämlikhet grundat på sexuell läggning. Jag tror inte att det kommer att hända. En punkt som missats i debatten, vilket Vytautas Landsbergis just har påmint oss om och vilket Peter van Dalen påminde oss om tidigare, är att detta är ett förslag. Det är ingen lagstiftningsresolution.

Som ni minns hade vi våra egna debatter om detta i Storbritannien. Vi hade våra egna argument när det gäller avsnitt 28. Jag var mycket ovanlig i mitt parti på den tiden när jag var emot det. Jag var emot det till och med på det allra tidigaste stadiet när det fortfarande hette avsnitt 27. Det föreföll mig ytterligt stötande att använda lagen som en mekanism för att visa på gillande eller ogillande. När vi gjorde det placerade vi ett otroligt kraftfullt vapen i händerna på staten vilket senare användes för att fördöma pistoler och jakt och så vidare.

Men det viktiga är att jag inte är lagstiftare i Litauen. Vi kan här i kammaren ha mycket bestämda uppfattningar om abortlagstiftning i Polen eller dödshjälpslagar i Nederländerna. För våra väljare är dessa känsliga frågor som borde fastställas korrekt via respektive medlemsstats mekanismer. Vi bör vara ödmjuka nog att erkänna rätten till demokrati och parlamentarisk överhöghet inom de 27 medlemsstaterna.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Andrabehandlingsrekommendation: Françoise Grossetête (A7-0307/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument som syftar till att stärka patienters rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Det måste sägas i dag att det föreligger alltför mycket osäkerhet kring frågorna om tillgång till vård, ersättning och ansvar för klinisk uppföljning när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Direktivet är avsett att tillåta alla patienter – och inte enbart de bäst informerade eller rikaste – att åtnjuta en rad rättigheter på hälso- och sjukvårdsområdet som redan har erkänts av EU-domstolen. Det bör betonas att syftet med dokumentet absolut inte är att uppmuntra gränsöverskridande hälso- och sjukvård som sådan, utan att säkra tillgång, säkerhet och kvalitet när den används eller är nödvändig. Europeiska unionens medborgare måste få bättre information och större tydlighet när det gäller rättsliga regler för att resa till en annan medlemsstat än försäkringsmedlemsstaten för att få hälso- och sjukvård. Jag instämmer i att vi måste bekämpa ”medicinsk turism” men för att skydda patienters rättigheter måste vi införa ett förenklat förhandstillstånd för patienter, vilket i vilket fall som helst kommer att innebära att hälso- och sjukvårdsansvariga får besked i förväg om exceptionella kostnader i anslutning resor till hälso- och sjukvårdsinrättningar i andra medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonello Antinoro (PPE), skriftlig. (IT) Denna rekommendation till rådet var avgörande för att ge patienter största möjliga rättssäkerhet så att de kan utöva sina rättigheter i praktiken, vilket domstolen också påpekat.

Detta synsätt strider emellertid inte mot medlemsstaternas exklusiva behörighet över förvaltningen av deras inhemska hälso- och sjukvårdssystem eller de val som gjorts för den nationella hälso- och sjukvårdspolitiken, vilket slås fast i fördraget. Huvudpunkterna som ingår är: sällsynta sjukdomar, kvalitet och säkerhetsstandarder, ersättning av kostnader samt förfaranden för förhandstillstånd och förskottsbetalning, kontaktpunkters roll som så kallade one-stop-shops, medlemsstaternas exklusiva behörighet när det gäller ”shoppingvagnar med hälsotjänster” och etiska val på hälso- och sjukvårdsområdet samt e-hälsa och samarbete mellan medlemsstater.

I rekommendationen klargörs också patienternas rättigheter enligt specifikationen från domstolen och förbättringen av den övergripande rättssäkerheten när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Målet är att underlätta tillgången till säker, gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet med ersättning av kostnader och att främja samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller hälso- och sjukvård.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Jag röstade för detta betänkande eftersom det finns en särskild osäkerhet för närvarande när det gäller tillgång till vård, läkemedel och ersättning av kostnader vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Samtidigt som det är mycket viktigt att inte öka pressen på nationella hälso- och sjukvårdssystem eller öka obalansen i dessa system måste patienterna ha rätt och frihet att söka gränsöverskridande hälso- och sjukvård och måste få information om dessa rättigheter. Den rättsliga osäkerhet som föreligger när det gäller rätt till gränsöverskridande hälso- och sjukvård och ersättning av kostnader måste undanröjas, och patienterna måste få tillgång till korrekt och tydlig information om när och hur medicinsk behandling i andra medlemsstater täcks.

Jag välkomnar betänkandets innehåll när det gäller att tillhandahålla kontaktpunkter i alla medlemsstater för att informera patienter om tillgänglig medicinsk behandling, hur man ansöker om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och hur man klagar eller överklagar.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta viktiga dokument. Europeiska unionens medborgare förväntar sig att medlemsstaterna ska erbjuda säker och effektiv hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Medlemsstaterna är själva behöriga för sina egna hälsovårdssystem och därför varierar tillgänglighet och kvalitet något. Patienterna kan inte alltid erhålla lämplig behandling i den egna medlemsstaten och detta strider huvudsakligen mot de friheter som garanteras i EU-fördraget. Frågan om erkännande av ordinationer i unionen återstår också att lösa vilket orsakar stora problem för människor som reser. Jag anser inte att den fria rörligheten för patienter och rätten att välja behandling i en annan medlemsstat kommer att uppmuntra medicinsk turism. Jag tror att det kan vara en positiv signal till medlemsstaterna om att vidta lämpliga reformer när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster och se till att den vård som erbjuds är så skiftande och av så hög kvalitet som möjligt så att patienter vid behov kan erhålla behandling i en annan medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Direktivet om tillämpning av patienters rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård är ett avgörande steg i riktning mot rörlighet inom Europeiska unionen. Det syftar till att klargöra och bidra till tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård av god kvalitet, tillsammans med patientens rätt till ersättning av kostnaderna från försäkringsmedlemsstaten, och därmed främja samarbete mellan medlemsstaterna. Det ger dessutom tydliga fördelar för patienterna, särskilt de som lider av sällsynta och komplicerade sjukdomar, eftersom det kommer att vara möjligt att diagnostisera och behandla dem i den lämpligaste medlemsstaten. En sådan rörlighet kommer också att göra det möjligt för patienter att ha rätt att undvika nationella väntelistor och dra nytta av de medicinska tjänster som erbjuds i andra EU-länder. Det blir helt enkelt möjligt för alla patienter att dra nytt av ett antal rättigheter som domstolen redan har erkänt. Detta är definitivt ett steg framåt i processen med den europeiska integrationen, för att stärka solidariteten, och i ett Europa som är inriktat på sina medborgare. Av dessa skäl röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande och skulle vilja tacka föredraganden för det arbete hon har lagt ned och för förslagen. Jag stöder idén att patienterna ska göra val baserat på sina behov och inte utifrån sin ekonomi, på en fullständigt informerad grund och inte under tvång. Rörlighet för patienter i stället för nationella väntelistor är en brådskande fråga för europeiska medborgare, men särskilt för dem i de nya medlemsstaterna, bland annat Rumänien. Jag röstade också för idén att inrätta ett förenklat system för förhandstillstånd för patienterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) Allt fler européer söker hälsovård i en annan medlemsstat än den egna men de gör det ofta utan att först ha tagit reda på sina rättigheter på området. Människorna måste ta sig igenom en rad besvärligheter för att få sina kostnader för behandling utomlands ersatta, och det är mycket svårt för dem att hitta den information de behöver.

Under denna första sammanträdesperiod 2011 har vi antagit ett direktiv som klargör rättigheterna för de europeiska patienter som väljer att söka vård utomlands. Texten, som antogs med stor majoritet, innebär att patienter kan få sina kostnader för den behandling de får i en annan medlemsstat ersatta. Det här är goda nyheter för alla patienter som står på långa väntelistor och kämpar för att få behandling i sin egen medlemsstat.

Det är vårt mål att uppmuntra rörlighet som ett sätt att förbättra behandling för europeiska patienter. Det kommer också att finnas ett närmare samarbete om sällsynta sjukdomar för att förbättra behandlingen av patienter som kräver högt specialiserad vård.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom detta förslag till direktiv syftar till att ge alla patienter rätten och möjligheten att erhålla viktig hälso- och sjukvård i andra medlemsstater så snabbt som möjligt. Det anger dessutom i vilka fall dessa tjänster kan användas – för närvarande är reglerna för ersättning av kostnader vid utnyttjande av dessa tjänster nämligen inte alltid tydliga och begripliga. Jag vill betona att detta direktiv måste rikta sig till alla patienter – och inte enbart de bäst informerade eller rikaste – och att det bör garantera säkerhet för alla patienter. Redan vid den första behandlingen var parlamentet positivt till direktivet men tyvärr tog rådet inte hänsyn till parlamentets alla ändringsförslag. Rådet bortsåg exempelvis från den mycket viktiga frågan om behandling av sällsynta sjukdomar. Omkring 25 miljoner européer lider emellertid av sällsynta sjukdomar och de bör därför få möjlighet till hälso- och sjukvård i andra medlemsstater. Jag instämmer dessutom i parlamentets ståndpunkt att, för att undvika diskriminering av människor med lägre inkomster, måste den ursprungliga medlemsstaten betala sjukhuset i den andra medlemsstaten som ger behandlingen direkt, utan att kräva att medborgarna ska betala i förväg, eller också ska patientens alla kostnader ersättas omedelbart. Det är också mycket viktigt för alla medlemsstater att bibehålla nationella kontaktpunkter för att ge patienterna all nödvändig information, exempelvis om tillgänglig hälso- och sjukvård, förfaranden och begärd dokumentation.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. (CS) Jag röstade för Françoise Grossetêtes betänkande eftersom det undanröjer den osäkerhet som har funnits i många år kring frågan om ersättning av kostnader och den tillhörande frågan om tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Hittills har de bättre informerade och mer motiverade patienterna utnyttjat fördelarna med gränsöverskridande hälso- och sjukvård men nu öppnas den möjligheten för alla andra. Jag instämmer i den villkorade betalningen av kostnader baserat på förhandstillstånd i motiverade och noga definierade fall, när gränsöverskridande hälso- och sjukvård innefattar minst en natt på sjukhus för en patient och kräver högt specialiserad och kostsam medicinsk utrustning, eller om det finns en särskild risk för patienten eller befolkningen i allmänhet. I dessa fall anser jag att förhandstillstånd är ett sätt att förebygga överdriven hälsoturism.

En ökad hälsoturism kastar en skugga över många europeiska hälso- och sjukvårdssystem. Om en patient drabbas av en orimligt lång väntetid i sitt hemland bör vi emellertid inte bli förvånade om han eller hon vill resa till en plats där han eller hon kan få hälso- och sjukvård snabbare och kanske också av högre kvalitet. I länder till vilka många utländska medborgare reser för medicinsk behandling och operationer finns det emellertid en risk för att inhemska patienter behandlas först efter att efterfrågan från utländska patienter har tillgodosetts.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) I direktivet fastställs regler för att underlätta tillgången till gränsöverskridande hälso- och sjukvård som är säker och av hög kvalitet och som främjar samarbete inom hälso- och sjukvård mellan medlemsstater, samtidigt som nationell jurisdiktion respekteras fullt ut. Det innefattar grundläggande gemensamma värderingar om universalitet, tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet, likabehandling och solidaritet. Det finns tydliga fördelar för patienterna, särskilt de som lider av sällsynta och kroniska sjukdomar eftersom de kommer att kunna åtnjuta och få tillgång till expertcentrum inom den sjukdom de lider av. Direktivet är ytterligare ett exempel på hur EU ställs till EU-medborgarnas förfogande eftersom det gör det möjligt för dem att välja den institution som erbjuder lämplig hälsovård, oavsett i vilket europeiskt land den är belägen.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Medlemsstaterna är ansvariga för att tillhandahålla säker och effektiv hälso- och sjukvård av hög kvalitet som medborgarna behöver. Direktivet får därför inte äventyra medlemsstaternas frihet att besluta om den lämpligaste formen av hälso- och sjukvård. Vi lever i ett område av frihet, säkerhet och rättvisa där EU-medborgarna åtnjuter fri rörlighet. Det innebär att vi måste införa tydliga regler om tillhandahållande av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, särskilt när det gäller frågan om kostnader för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat. I enlighet med rättspraxis från domstolen medger detta direktiv den europeiska allmänheten större säkerhet i och med att det blir möjligt för dem att åtnjuta den hälso- och sjukvård de behöver i en annan medlemsstat och få kostnaderna ersatta upp till det belopp som fastställts av deras nationella system. Det är viktigt att skapa ett förenklat system med förhandstillstånd för sjukhusvård som inte blir ett hinder för patienter som får säker medicinsk vård av god kvalitet. Direktivet är ett grundläggande första steg i riktning mot rörlighet för patienter inom EU eftersom standardiserade minimiregler är att föredra framför rättsliga beslut från fall till fall.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig.(IT) Jag välkomnar antagandet av direktivet som syftar till att införa nya regler för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Europeiska unionen tar ett viktigt steg med den nya lagstiftningen. Det kommer inte bara att underlätta tillhandahållandet av sjukvård, särskilt i gränsregioner, och öka behandlingsmöjligheterna för EU:s medborgare – det kommer också att främja allmänna framsteg inom hälso- och sjukvården, tack vare forskningsincitament från samarbete mellan medlemsstater. Jag välkomnar särskilt införandet av lagstiftning för att stärka samarbetet när det gäller sällsynta sjukdomar. Det kommer att göra det möjligt för dem som lider av dessa att åtnjuta fördelarna med närmare samarbete inom hälso- och sjukvård mellan medlemsstater. Kravet på att ersättningen av kostnader förutsätter att behandling och kostnader täcks av hälsovårdssystemet i patientens eget land, liksom kravet på ett förhandstillstånd för behandling som kräver sjukhusvård, kommer att bidra till att säkra stabiliteten i den nationella hälso- och sjukvården. Direktivet möjliggör därmed betydande framsteg för att förbättra hälso- och sjukvården genom att göra en avvägning mellan behoven i medlemsstaterna, som är ansvariga för att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster, och de medborgare som är de huvudsakliga mottagarna av dessa tjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Förslaget till lagstiftningsresolution om rådets ståndpunkt vid den första behandlingen i syfte att anta ett direktiv från Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av patienters rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård är ett viktigt dokument, och om vi antar resolutionen skulle det innebära ett stort steg framåt ur ett socialt perspektiv. Möjligheten för EU-medborgare att behandlas var som helst inom EU kommer att tvinga stater vars hälso- och sjukvårdssystem befinner sig i ett betänkligt skick att ändra sina prioriteringar och ägna området berättigad uppmärksamhet.

Den här möjligheten kommer också att innebära att de olika systemen direkt konkurrerar med varandra vilket tvingar dem att utvecklas och på lämpligt sätt uppmärksamma patienternas förväntningar och behov.

Samtidigt kommer det att uppmuntra framväxten av gränsöverskridande medicinska expertcentrum vilka också kommer att fungera som ett nav för att tillhandahålla utbildning och specialistutbildning för studenter och läkare.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Jag anser att det är fördelaktigt att man i direktivet om betalning för hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls utomlands inför kravet på en förteckning över specifika kriterier och villkor för hur en nationell myndighet måste motivera sin vägran att ge behandling till en patient utomlands. Dessa villkor måste ta hänsyn till den möjliga risken för patienten eller för allmänheten i den situation när ett antal sådana krav ställs. Jag hoppas att direktivet också får grönt ljus från rådet så att det kan träda i kraft så snart som möjligt, för patienternas bästa.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder förslaget om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvård borde aldrig behandlas som en tjänst på en kommersiell marknad. Initiativet syftar till att undanröja onödiga hinder för patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat än den egna. Med initiativet försöker man genomföra det som domstolen har slagit fast i många beslut. Man försöker dessutom vara tydlig om en patiens rätt till ersättning från den egna staten. Samtidigt som man säkerställer säker och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet är det också viktigt att åstadkomma en bra balans mellan rätten för patienter inom EU att söka behandling utomlands, och kapaciteten hos de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och nationella prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Genom direktivet klargörs ersättningen av kostnader för behandlingar som patienter fått i en annan medlemsstat och säkerställer att de nationella hälso- och sjukvårdssystemen fungerar väl och är i ekonomisk balans. Det är viktigt att medlemsstaterna kan besluta att inrätta ett väldefinierat system för tillstånd i förväg när det gäller att ersätta kostnader för sjukhus- eller specialistvård.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig.(FR) Det är en tydlig signal vi sänder till våra landsmän genom att föreslå ett system där patienternas behov prioriteras. Europaparlamentet har bibehållit en enad och bestämd ståndpunkt när det gäller detta genuina erkännande av patienters behov i Europa, vilket utgör ett första steg i riktning mot att stärka deras rätt att få tillgång till säker hälso- och sjukvård av hög kvalitet i Europa. Enligt de nya reglerna kommer EU-medborgarna att kunna få kostnaderna ersatta för behandling de genomgår i en annan medlemsstat, under förutsättning att typen och kostnaden för behandling normalt skulle täckas i deras eget land. Myndigheterna får befogenheten att kräva att patienterna begär förhandstillstånd för behandling som kräver att de läggs in på sjukhus eller får specialistsjukvård, och om de vägrar måste det motiveras tydligt. Att söka hälso- och sjukvård utomlands kan framför allt gynna patienter som står på långa väntelistor eller de som inte kan finna specialiserad hälso- och sjukvård. Vi måste nu se till att genomförandet av detta direktiv övervakas korrekt och att det leder till verkliga resultat inom hälso- och sjukvård för patienter i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig.(FR) Frågan om gränsöverskridande hälso- och sjukvård har förhandlats under lång tid och det ledde till ett ramaskri när ett tidigare förslag innebar en risk för att det skulle skapas hälso- och sjukvård med två hastigheter, som specifikt främjade medicinsk turism för välbeställda patienter och skadade de medlemsstater som inte kunde ha planerat sina egna hälso- och sjukvårdsbestämmelser på grund av att efterfrågan berodde på den kvalitet som erbjöds… Den text vi antog i onsdags innebar större enhällighet. Den gör det möjligt för europeiska patienter att dra nytta av behandlingar som inte är tillgängliga i deras egna länder eller för vilka väntelistorna är långa. Kostnaden för behandling i en annan medlemsstat ersätts i patientens försäkringsmedlemsstat, men är begränsad till det belopp som skulle ha betalats för liknande behandlingar… Patienterna måste begära förhandstillstånd för vissa specialistbehandlingar eller sådana som kräver att patienten läggs in på sjukhus. En eventuell vägran att bevilja tillstånd måste emellertid motiveras. Detta är ytterligare ett steg i riktning mot ett mer konkret hälso-Europa. Vi kan inte annat än vara nöjda med det.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Vi ser bristande medvetenhet och en avvisande inställning när det gäller tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Inom ramen för EU:s friheter borde alla medborgare kunna utnyttja hälso- och sjukvårdstjänster i en annan medlemsstat av princip, om terapin eller behandlingen där är av bättre kvalitet eller snabbare och om patienten betalar för denna behandling eller terapi själv. Att ge människor tillgång till hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat är därför en prioriterad fråga. Debatten har pågått i år utan att vi lyckats uppnå några meningsfulla framsteg. Det går att få behandling i en annan medlemsstat endast i akuta fall. Det är därför inte möjligt att planera hälso- och sjukvård eller medicinsk behandling i en annan medlemsstat.

Man har fortfarande kravet att ha sjukvårdsförsäkring i staten i fråga, och den kan naturligtvis endast erhållas av EU-medborgare som bor permanent i den staten. Detta är helt enkelt orimligt eftersom ingen medborgare kan ansluta sig till en sjukvårdsförsäkring i två eller fler EU-länder med tanke på att man bara kan ha en huvudsaklig permanent adress, och det är i det land där man är stadigvarande bosatt. Vi förhindrar därför lagstiftningsvägen EU-medborgare från att investera i sin hälsa och behandling i större utsträckning om de försöker göra detta. Rekommendationen utgör åtminstone ett litet steg i rätt riktning och jag kommer att rösta för att den antas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Genom förslaget klargörs och underlättas tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård och utövandet av rätten till ersättning av kostnader från försäkringsmedlemsstaten, vilket gör det möjligt för alla patienter i EU att dra nytta av hälso- och sjukvård i andra medlemsstater. Dessa rättigheter har egentligen redan erkänts av domstolen. Det är ett steg framåt i den europeiska integrationsprocessen och när det gäller att stärka solidariteten, med minskade väntelistor, förbättrad kvalitet på hälso- och sjukvård och ett incitament i riktning mot vetenskaplig forskning. Sällsynta sjukdomar är en prioritet och diagnos och behandling kan nu genomföras i den medlemsstat som är bäst lämpad för detta. Direktivet är till för alla européer som behöver hälso- och sjukvård. Portugals hälsominister har därför fullständigt fel när hon säger att denna möjlighet är till för bättre utbildade människor och de som har större ekonomiska resurser: det är vad som händer nu, utan direktivet. Portugal har utmärkt hälso- och sjukvård och kan inte stå vid sidan av detta viktiga projekt. Landet måste dra nytta av detta direktiv för att ytterligare modernisera och konkurrera och därmed kunna tillhandahålla tjänster inom detta område till alla européer som behöver dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig.(IT) Jag välkomnar den nya lagstiftningen om patienters rätt till medicinsk behandling i en annan EU-medlemsstat. Arbetet i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) i nära samarbete med övriga politiska grupper var återigen grundläggande. Godkännandet av vår franska kollega Françoise Grossetêtes betänkande kommer efter långa förhandlingar med rådet och kommer att möjliggöra betydande framsteg inom ett område där befintlig lagstiftning inte var tillräcklig. Den nya lagstiftningen som endast påverkar människor som väljer att behandlas utomlands innebär att EU-medborgare kan få ersättning för kostnaderna för medicinsk vård som de erhåller i en annan medlemsstat, under förutsättning att hälsovårdssystemet i försäkringsmedlemsstaten täcker behandlingen och tillhörande kostnader. Allt detta är särskilt viktigt när vi tänker på att hälsovård utomlands bäst gynnar patienter som står på en lång väntelista eller som inte kan få specialistvård.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade emot direktivet om tillämpning av patienters rätt till gränsöverskridande hälso- och sjukvård även om det har gjorts några ändringar till den ursprungliga texten. Den slutliga texten är resultatet av en kompromiss med majoriteten av rådet som medger 30 månader för införlivande av medlemsstaterna.

Vår röst emot beror på tillämpningen av principen med fri rörlighet när det gäller hälso- och sjukvård utan att ta hänsyn till deras särart, inbegripet behovet av en offentlig nationell hälso- och sjukvårdstjänst vars primära syfte i respektive land är att bemöta sina medborgares behov.

Vi ska komma ihåg att kommissionens förslag har tillkommit efter att parlamentet 2007 vägrade att tillåta införlivande av hälso- och sjukvårdstjänster i direktivet om tjänster på den inre marknaden, på grund av arbetstagarnas och allmänhetens avgörande kamp, som kullkastade den delen av det skamliga förslaget till direktiv från Frits Bolkestein.

Parlamentets slutliga beslut mot vilket vi alltid har kämpat innefattar emellertid ett antal eftergifter som gör det möjligt för den medlemsstat som så önskar att använda vissa mekanismer för att skydda sin samhällstjänst.

Även om det gör det svårare att få tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt för människor som inte har möjlighet att använda privat hälso- och sjukvård eller som inte har råd att resa utomlands, kommer de praktiska konsekvenserna av dess genomförande fortfarande att bero på beslut i Portugals parlament och regering.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) Det är mycket viktigt att förbättra situationen när det gäller medborgarnas rätt att erhålla hälso- och sjukvård när de befinner sig i en annan medlemsstat. Jag hoppas att rädslan för överdriven inblandning från EU-lagstiftningen i medlemsstaternas inte kommer att bekräftas. Jag tror emellertid att det är bra för patienterna att kunna åtnjuta rätten till medicinsk behandling i en annan medlemsstat och få ersättning för kostnaderna till det maxbelopp som är tillåtet i deras eget hälsovårdssystem. Jag har därför beslutat att stödja Françoise Grossetêtes rekommendation.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Jag stöder patienternas rätt att söka nödvändig medicinsk behandling i ett europeiskt land som inte är patientens eget. Alla irländska medborgare och naturligtvis alla europeiska medborgare har rätt att resa till ett annat land i Europeiska unionen för att erhålla medicinsk behandling. Jag vill inte förespråka ”medicinsk turism” men jag är positiv till ett system som hjälper pensionärer som lever utomlands och de med sällsynta eller ovanliga sjukdomar.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig.(IT) Under tidigare debatter i parlamentsutskotten har det ofta upprepats att detta direktiv inte är avsett att uppmuntra ”hälso- och sjukvårdsturism” utan enbart fastställa tydliga regler om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Det är viktigt att medicinsk behandling som ges i en annan medlemsstat än där patienten är registrerad är baserad på ett bevisat, objektivt behov, för att undvika att belasta de nationella hälso- och sjukvårdssystemen med alltför stora kostnader som oundvikligen skulle äventyra deras effektivitet. Ett steg framåt har tagits när det gäller sällsynta sjukdomar: patienterna kommer att lättare få tillgång till högt specialiserad behandling och kan be att få träffa en specialist i en annan medlemsstat.

Jag anser därför att inrättandet av nationella kontaktpunkter, för att se till att patienter är fullständigt informerade om den behandling som är tillgänglig i andra länder och om hur de kan få tillgång till och få ersättning för kostnaderna för gränsöverskridande behandling, är viktig. Avslutningsvis skulle jag vilja betona att medlemsstaternas exklusiva jurisdiktion över tillgängliga behandlingar och etiska val på hälso- och sjukvårdsområdet inte under några omständigheter bör ifrågasättas.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig.(PL) Direktivet om tillämpning av patienters rättigheter när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård är ett absolut grundläggande nytt rättsligt instrument som kan medföra betydande förbättringar för situationen för patienter i Europeiska unionen. Patienter som i dag vill utnyttja medicinska tjänster i ett annat land än sitt eget ställs inför en rad administrativa och ekonomiska hinder. Därför kan endast de mest förmögna ha råd med lyxen av behandling utomlands. Som ett svar på dessa problem innebär förslaget till direktiv att administrativa förfaranden ska förenklas så mycket som möjligt, exempelvis genom att begränsa skyldigheten till förhandstillstånd för behandling från den nationella hälso- och sjukvårdsorganisationen, och genom att säkerställa bättre utbyte av information om medicinska tjänster i andra länder med hjälp av nationella kontaktpunkter. Det innebär inte att främja ”hälso- och sjukvårdsturism” som vissa påstår utan att säkerställa rätten till tillförlitlig vård av hög kvalitet när det behövs. Jag anser också att direktivet på längre sikt kan bidra till att nivån på medicinska tjänster i de olika medlemsstaterna kan närma sig varandra.

Patientens bästa ska alltid stå i centrum när vi granskar förslaget till direktiv. Lagstiftarens roll är att anta en lag som minimerar formaliteterna för att få tillgång till läkare och gör det möjligt för medborgare som lider av dålig hälsa att ha ett stort urval av medicinska tjänster. Jag är därför helhjärtat positiv till förslaget till direktiv om tillämpning av patienters rättigheter när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård och hoppas att förhandlingarna, som redan har pågått i sju år, kommer att leda till en överenskommelse med rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig.(FR) I slutändan röstade jag för direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Kompromissen mellan parlamentet och rådet är framför allt acceptabel eftersom den erkänner staternas rätt att vidta åtgärder för att säkra den ekonomiska balansen mellan systemen för social trygghet, inte minst genom ett system med förhandstillstånd för ekonomisk ersättning av kostnader för sjukhusvård i en annan medlemsstat. Det kommer att förhindra alla former av hälsoturism.

Den tidigare kommissionen var omdömeslös när den ansåg att hälso- och sjukvård bara var ytterligare en kommersiell tjänst. Vissa parlamentsledamöter misstar sig när de säger att ”hälso-Europa är nu en realitet”. De allra bästa behandlingarna kommer aldrig att vara tillgängliga för den vanliga medborgaren utan kommer att bero på kontakter och särskilt på en rejäl plånbok. Det är tyvärr en verklighet som inte kan skylas över av direktivet.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar Françoise Grossetêtes betänkande om antagande av ett direktiv om tillämpning av patienters rätt till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Dagens omröstning har fört oss ett steg närmare att kodifiera patienters rättigheter i EU-lagstiftningen. Det är mycket viktigt att patienterna när direktivet väl träder i kraft inte får ta på sig den ekonomiska bördan för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att ersättningen genomförs snabbt och enkelt. Hög kvalitet, likabehandling, solidaritet och universalitet inom hälso- och sjukvård måste förbli riktlinjerna under införlivandet och genomförandet i de olika medlemsstaterna. Dessutom bör regeringarna offentliggöra tidsplaner och handlingsplaner för hur man bäst kan övervaka och säkerställa detta slags genomförande.

För att direktivet verkligen ska bli effektivt måste kommissionen slutligen övervaka och kontrollera samordningen mellan patientens försäkringsmedlemsstat och den medlemsstat där behandlingen sker, och se till att eventuella olikheter och skillnader när det gäller patienters tillgång till gränsöverskridande vård och behandling undanröjs.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig.(FR) Eftersom jag kommer från den enda region i Frankrike som delar gräns med tre andra medlemsstater i EU och företräder en valkrets som särskilt påverkas av gränsöverskridande frågor är jag mycket intresserad av dessa problem. Gränser är verkligen fortfarande alltför ofta hinder i områden där gränsöverskridande pågår varje dag. Europa bygger på principen om fri rörlighet för personer och denna frihet, denna rörlighet för medborgare, måste även gälla patienter. Frågan om gränsöverskridande hälso- och sjukvård är därför mycket viktig. Jag röstade därför bestämt för betänkandet om patienters rätt till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Texten kommer att göra det möjligt för patienter att lättare söka vård i en annan medlemsstat. Framför allt klargör den reglerna som kommer att gälla. Patienter kommer att kunna få tillgång till mer information (framför allt via kontaktpunkter) om sina rättigheter och ersättning av kostnader. Detta är därför ett avgörande och mycket konkret steg som kommer att medföra verkligt mervärde när det gäller att upprätta ett socialt Europa och ett verkligt hälso-Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. (DE) Jag välkomnar direktivet om patienters rätt till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster på kortast möjliga tid och med ett tydligt patientfokus som också kan användas av andra medlemsstater är ett grundläggande krav för att föra Europa närmare tillsammans. Gränsöverskridande hälso- och sjukvård är en daglig verklighet i gränsområden som det jag kommer ifrån. Mot den bakgrunden är jag mycket glad att det kommer att bli lättare att få tillgång till tillförlitlig, gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet och att få behandlingskostnaderna ersatta. Jag är särskilt positiv till det mervärde vi ger till patienter som står på väntelistor. De nya bestämmelserna kommer att göra det möjligt för dem att behandlas snabbare i en annan medlemsstat, i stället för att vänta länge på behandling i det egna landet. Att fastställa reglerna för att vägra förhandstillstånd är klokt och gör situationen tydligare. Vissa gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsproblem är emellertid olösta, framför allt för dem som under lång tid reser över gränsen och som efter att de har gått i pension inte får tillgång till eller endast begränsad tillgång till tjänster som är viktiga för dem i det land där de tidigare arbetade.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag röstade för denna text, som när allt kommer omkring undviker att göra hälso- och sjukvård till vilken handelsvara som helst. Jag vill dessutom tacka det spanska ordförandeskapet för detta och för att man verkade för ett återinförande av det tidigare tillståndssystemet för gränsöverskridande sjukvård och specialistsjukvård.

Ja, Europeiska unionen främjar rörlighet för sina medborgare och har en skyldighet att lagstifta om hälso- och sjukvård. Men vi måste se till att hälso- och sjukvård fortsätter att vara en offentlig nyttighet som på bästa tänkbara villkor är tillgänglig för alla, inte en källa till tillväxt som låter nationella sjukvårds- och socialförsäkringssystem konkurrera med varandra.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig.(PL) Direktivet om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård är ett viktigt steg för att undanröja de hinder som patienter fram till nu har stött på i EU:s medlemsstater. Det främsta syftet med direktivet är att göra det lättare för européer att få tillgång till vård i andra EU-medlemsstater, i synnerhet vård som inte finns tillgänglig i deras hemländer. Det här är särskilt goda nyheter för personer som bor i gränsområden och framför allt för individer som lider av sällsynta sjukdomar som kräver specialistsjukvård som de inte kan få i sina hemländer. Det gläder mig också att det finns flera bestämmelser som säkrar vissa fördelar för patienter, bl.a. det ömsesidiga erkännandet av recept, avskaffandet av kravet på utländska tilläggsförsäkringar och tillgången till patientjournaler. Idén om nationella kontaktpunkter som ska ha till uppgift att informera patienter om deras rättigheter är också viktig.

Patienter måste få utförlig information om hur de kan få tillgång till vård utomlands. De måste också upplysas om hur de kan få ersättning för kostnaderna för sådan vård, som ska ersättas utifrån kostnadsnivån i det land där patienten är försäkrad. Jag anser att de lösningar som man har funnit kommer att göra det lättare för patienterna att få tillgång till en säker och god sjukvård i hela Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) För några år sedan röstade jag för att sjukvård inte skulle omfattas av tjänstedirektivet och jag röstade mot direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård i första behandling. Den gången fanns det en tydlig tendens inom kommissionen att betrakta sjukvård som en handelsvara. Det är inte så jag ser på sjukvård – patienter ska inte bara behandlas som betalande kunder. Rådet har dock förbättrat lagförslaget avsevärt och ändrat den rättsliga grunden så att det inte är en ren inremarknadsfråga. Jag har därför röstat för betänkandet och är säker på att det kommer att stärka patienternas rättigheter i hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument därför att det går ut på att stärka patienternas rättigheter i samband med gränsöverskridande sjukvård. Det är beklagligt att det i dag råder så stor osäkerhet om rätten till vård, ersättning och ansvar för klinisk uppföljning i samband med gränsöverskridande sjukvård. Syftet med direktivet är att alla patienter – inte bara de mest välinformerade och förmögna – ska kunna dra nytta av ett antal vårdrättigheter som redan har erkänts av EU-domstolen. Målet är absolut inte att uppmuntra gränsöverskridande sjukvård i sig, utan att garantera tillgången till säker och god sjukvård när den kan vara till nytta eller är nödvändig. Direktivet ska ge patienterna möjlighet att göra ett val utifrån sina behov, inte sina resurser, ett val som är välinformerat och inte görs under tvång. För att inte diskriminera personer med lägre inkomster delar jag också parlamentets uppfattning att ursprungsmedlemsstaten ska betala det sjukhus i den andra medlemsstaten som erbjuder vården direkt, utan att medborgarna först måste betala själva, eller åtminstone att patienternas kostnader ersätts utan dröjsmål. Det är också mycket viktigt att varje medlemsstat inrättar en nationell kontaktpunkt som kan ge patienterna all nödvändig information om möjligheterna att få tillgång till sjukvård, hur man går tillväga och vilka dokument som krävs.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig.(PL) Jag röstade av flera viktiga skäl för att Grossetêtebetänkandet skulle antas. Direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård innehåller många positiva saker. Det undanröjer hinder för behandling, garanterar likvärdig tillgång till sjukvård i hela EU för alla, sätter stopp för diskriminering av patienter, inför ett ömsesidigt erkännande av recept, förkortar väntetiderna för läkarbesök och undanröjer kravet på utländska tilläggsförsäkringar. Att direktivet innebär att personer som lider av sällsynta sjukdomar får omfattande tillgång till sjukvård och att funktionshindrade får högre ersättningsnivåer är andra saker som talar till dess fördel.

Direktivet ska förhindra vårdturism genom att slå fast att vårdkostnader ska ersättas upp till det tak som gäller i försäkringslandet. Om de faktiska kostnaderna är lägre än detta tak ska de ersättas fullt ut.

Tillståndsfrågan har lett till en livlig debatt. Godkännande av den nationella hälsovårdsfonden ska bara krävas för sjukhusvård eller dyra medicinska ingrepp, inte för några andra behandlingar, under förutsättning att de omfattas av den s.k. korgen av garanterade tjänster. Om en medlemsstat inte har gett patienter rätt till specialistbehandling på nationell nivå innebär direktivet inte att patienterna får rätt att få sådan behandling utomlands eller att kostnaderna för behandlingen kommer att ersättas. Personer med sällsynta sjukdomar utgör ett viktigt undantag.

 
  
MPphoto
 
 

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. (LV) Direktivet om EU-medborgares rätt att få sjukvård i vilken som helst av de 27 medlemsstaterna är ett viktigt steg mot bättre sjukvård i EU. Det kommer särskilt lägligt med tanke på hur mycket arbetstagarna rör sig inom EU. När direktivet träder i kraft kommer patienter att få utförlig information om de nya reglerna så att de blir medvetna om vilka möjligheter de har och kan dra full nytta av dem. Medborgarna kommer att kunna få initial behandling i vilken medlemsstat som helst och läkare ska inte kunna vägra behandling. Enligt direktivet ska medborgarna i framtiden kunna välja i vilken medlemsstat de ska få planerad sjukvård.

De måste emellertid få förhandstillstånd från hemlandet, eftersom vården ska betalas utifrån priserna i den stat där patienten är bosatt. Det är emellertid ändå ett steg i rätt riktning, eftersom det kommer att förbättra tillgången till sjukvård. Vi måste komma ihåg att medborgarna har rätt att få vård i en annan medlemsstat om de inte kan få den där de bor, vilket är särskilt viktigt när det handlar om komplicerade eller sällsynta hälsoproblem. Både min grupp och jag stöder därför direktivet, eftersom det är ett viktigt steg från parlamentets sida som kommer att få positiva effekter för EU-medborgarnas liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag stödde Françoise Grossetêtes rekommendation eftersom förslaget kommer att gynna EU:s medborgare. De nya bestämmelserna om sjukvård innebär i själva verket att EU-medborgarna kan få ersättning för vård i andra medlemsstater, under förutsättning att vården och kostnaderna normalt skulle täckas i deras hemländer. Detta kommer att gynna patienterna och förkorta de ibland alldeles för långa väntetiderna avsevärt. Vårt samhälle präglas av allt större rörlighet och jag anser att det i dag är viktigare än någonsin att underlätta EU-medborgarnas rörlighet, även inom ett så livsviktigt område som sjukvård. Jag anser också att det är viktigt att uppmärksamma den nya lagstiftningen om bekämpning av sällsynta sjukdomar, eftersom den syftar till att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna så att patienter i EU kan dra full nytta av sin rätt till behandling.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig.(PL) Jag anser att direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård är en framgång och har därför röstat för att det ska antas. Vår hälsa är vår mest värdefulla tillgång. Jag vill att européerna ska ha tillgång till bästa tänkbara sjukvård. Direktivet erbjuder patienter möjligheter och hopp och tvingar sjukvårdssystemen att genomföra ytterligare reformer. Det öppnar upp de europeiska sjukhusen och klinikerna för bl.a. polska patienter. Det är en bekräftelse på att EU är ett projekt under uppbyggnad och att vår prioritet ska vara att förbättra och främja samarbetet mellan EU:s medlemsstater på hälsoskyddsområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom det nu har slagits fast att brittiska patienter bara kan få samma statligt finansierade vård utomlands som de skulle ha rätt till enligt det brittiska sjukvårdssystemet. Jag välkomnar att ändringsförslagen om att rätten skulle utvidgas till ”alla behandlingsmetoder som är tillräckligt prövade och testade av internationell medicinsk vetenskap” eller ”lika effektiv vård” röstades ned. Ett obegränsat utnyttjande av gränsöverskridande sjukvård hade kunnat leda till en enorm belastning på det brittiska sjukvårdssystemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) Det dokument som har lagts fram har sitt ursprung i en debatt i Europaparlamentet som ägde rum under föregående valperiod. Det fanns en del brister och risker med det konkreta kommissionsförslaget som hade kunnat få en negativ inverkan på konsumentskyddet och därmed på medborgarna. Jag välkomnar kompromissen i ändringsförslag 107, framför allt därför att det ökar garantin för patienter i samband med gränsöverskridande sjukvård och lyfter fram den positiva utvecklingen mot ökad medvetenhet hos patienterna. Sist men inte minst anser jag det vara positivt att det i ändringsförslaget betonas att det är medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla en säker, högkvalitativ, effektiv och tillgänglig hälso- och sjukvård på sitt territorium. Jag anser det också vara viktigt att fastställa under vilka omständigheter en medlemsstat kan vägra att ge förhandstillstånd. Ändringsförslaget innebär också positiva steg mot interoperabilitet och stöder samarbete inom prevention och diagnostik.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Hur kan vi säkra alla EU-medborgares grundläggande rättighet att röra sig fritt inom vårt gemensamma område om de inte ges möjlighet att enkelt få vård i andra medlemsstater än den där de är bosatta? Genom antagandet av detta direktiv kan patientrörligheten, som är en oupplöslig del av medborgarrörligheten, äntligen slås fast i en rättsakt. Jag vill gratulera föredraganden till den överenskommelse som man lyckades uppnå med rådet om denna viktiga text, vars antagande har dröjt alltför länge. Jag hoppas verkligen att medlemsstaternas införlivande av denna lagstiftning på sikt kommer att göra det möjligt för EU-medborgarna att verkligen få tillgång till en god gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) För de allra flesta européer är det i dag oklart vad som gäller beträffande rätten till sjukvård, ersättning och ansvar för klinisk uppföljning i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Syftet med direktivet är att alla patienter – inte bara de mest välinformerade – ska kunna dra nytta av ett antal vårdrättigheter som i och för sig redan har erkänts av EU-domstolen. Direktivet befriar hur som helst inte medlemsstaterna från deras ansvar för de egna medborgarnas sjukvård. Det handlar bara om patienter och deras rörlighet inom EU, inte om fri rörlighet för tjänsteleverantörer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Om väntetiderna för operationer i patientens hemland är långa kommer garantin att kostnaderna för vård utomlands kommer att täckas av patientens sjukförsäkringssystem att vara en stor lättnad. Bestämmelserna kommer att möjliggöra rörlighet inom EU för kroniskt sjuka. Men de kommer bara att göra nytta om de samtidigt kan garantera att det inte kommer att finnas någon vårdturism, vilket skulle öka trycket ytterligare på de redan ansträngda sjukförsäkringssystemen. Förutom att vissa medicinska områden i länder med avancerad sjukvård snabbt skulle kunna bli överbelastade finns det också en risk att fattigare EU-medlemsstater som har satsat mindre på sjukvård tvingas betala enorma kostnader. Vi får i detta sammanhang inte heller bortse från att det system genom vilket EU-ländernas sjukförsäkringssystem ska kunna ersätta varandra inte fungerar och att det under årens lopp har ackumulerats skulder på miljontals euro. Även om medlemsstaterna i teorin kan utesluta vissa typer av vård om de fruktar att strömmen av utländska patienter skulle kunna äventyra deras sjukvårdssystem kommer det inte att vara så enkelt i praktiken. Vi har inte ens lyckats lösa de nuvarande ersättningsproblemen och det är osannolikt att åtgärderna för att förhindra vårdturism kommer att vara effektiva. Jag har röstat mot förslaget till resolution för att förhindra att socialförsäkringsutgifterna skjuter i höjden.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för Françoise Grossetêtes betänkande eftersom det är en klar förbättring för EU:s medborgare att få tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Många av våra medborgare kan inte få vård för sina sjukdomar i den medlemsstat där de är bosatta. Vi måste därför göra det möjligt för dem att söka vård var som helst inom EU och att få ersättning för kostnaderna för denna vård.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Den 19 januari 2011 antog Europaparlamentet ett direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård som syftar till att förenkla reglerna för vård utomlands. Jag noterar med tillfredsställelse att Europaparlamentet som medlagstiftare har spelat en viktig roll när det gäller att utforma tydliga bestämmelser som gynnar patienterna, bl.a. om ersättning för kostnader för vård i andra länder. Bestämmelserna om gränsöverskridande hälso- och sjukvård är desto viktigare som de påverkar varenda medborgare i EU. Det nya direktivet garanterar ömsesidigt erkännande av recept och gör det lättare att få information om vård utomlands. De utökar dessutom behandlingsmöjligheterna för personer med sällsynta sjukdomar och förbättrar möjligheterna för funktionshindrade att få högre ersättning för sjukvårdskostnader. Europaparlamentet ska även spela en roll i inrättandet av nationella kontaktpunkter i varje medlemsstat som ska ge information om allt som rör vård utomlands. Kontaktpunkterna ska ha ett nära samarbete med varandra. Låt mig avsluta med att säga att det finns ett starkt behov av det direktiv som vi har antagit, eftersom den nuvarande lagstiftningen om vård utomlands är otydlig och alltför komplicerad, och att det för alla EU-medlemsstaters skull är absolut nödvändigt att förenkla dessa frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för rekommendationen om ett antagande av Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, eftersom jag anser det vara helt grundläggande att garantera god sjukvård som uppfyller höga kvalitets- och patientsäkerhetskrav i hela EU. När direktivet väl har antagits kommer patienter att behöva ansöka om förhandstillstånd för att kunna söka vård i en annan medlemsstat. Detta kommer att garantera behandlingens och vårdens kvalitet och säkerhet. Patienter kommer sedan att kunna begära ersättning för vårdkostnaderna utifrån kostnadsnivån för likvärdig vård i försäkringsmedlemsstaten. De kommer också att få skydd, vård och ersättning för alla sällsynta sjukdomar, vars behandling kommer att främjas genom att medlemsstaterna ska samarbeta inom forskning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Varje medlemsstat har ansvar för att tillhandahålla sina medborgare sjukvård. I det här direktivet fastställs regler för att göra det lättare att få tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård som är säker och av hög kvalitet, och det främjar ett samarbete på sjukvårdsområdet mellan medlemsstaterna samtidigt som det till fullo respekterar ländernas jurisdiktioner.

Specialistsjukvården har utvecklats i olika takt. Vissa länder har skapat spjutspetscentrum för sällsynta eller kroniska sjukdomar som inte är vanliga just där men som kräver specialistvård. Detta är tveklöst ett av skälen till att främja fri rörlighet på detta område.

Direktivet är ännu ett exempel på hur EU verkar i européernas tjänst, samtidigt som det främjar solidariteten mellan invånarna och gynnar patienterna, särskilt dem som lider av sällsynta eller kroniska sjukdomar och som kan ha nytta av att få tillgång till spjutspetscentrum för sina sjukdomar.

Jag har av alla dessa skäl röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE ), skriftlig.(IT) Genom direktivet kommer alla patienter att kunna utöva de rättigheter som redan har erkänts av EU-domstolen, samtidigt som socialförsäkringssystemen helt och hållet ligger kvar under medlemsstaternas behörighet, eftersom direktivet handlar om patienter och deras rörlighet inom EU, inte om fri rörlighet för tjänsteleverantörer.

Jag är positiv till en grundlig översyn av dagens otillfredsställande situation när det gäller sjukvård, vilken präglas av den konflikt som råder mellan rättspraxis och de nationella systemen. Låt mig poängtera att parlamentet intog samma ståndpunkt under första och andra behandlingarna, genom att kodifiera domstolens rättspraxis om gränsöverskridande vård (EU-medborgare har rätt att få vård i andra länder på samma villkor som i sina hemländer) och delar rådets önskan att motverka vårdturism.

Förslaget innehåller en särskild skyddsklausul och ett system för förhandstillstånd som är flexibelt för patienter, men samtidigt gör det möjligt att förvarna om exceptionella kostnader som kan uppstå. Syftet är alltså att stärka patienternas rättigheter genom att garantera tillgång till information och samarbete mellan medlemsstaterna.

Försäkringsmedlemsstaten måste se till att dess medborgare har tillgång till information. Andrabehandlingsrekommendationen går ett steg längre genom att ta vederbörlig hänsyn till möjligheterna när det gäller e-hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet, som gynnar EU:s medborgare genom att föreskriva tydligare regler om patienters rättigheter att söka vård utomlands och ger dem möjlighet att göra ett val baserat på deras behov, inte deras resurser, ett val som är välinformerat och inte görs under tvång. Direktivet slår fast följande principer: patienter ska kunna få den polikliniska vård som de har rätt till i sina egna medlemsstater i en annan medlemsstat utan förhandsgodkännande och få ersättning för vårdkostnaderna upp till det tak som fastställs i deras eget sjukvårdssystem. Information är en annan viktig fråga. Alla medlemsstater ska därför vara skyldiga att ha en nationell kontaktpunkt som kan informera patienter om rätten till sjukvård, hur man går tillväga, klagomål, överklaganden och så vidare.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Efter de mål som har prövats i EU-domstolen är syftet med detta direktiv att förtydliga och stärka användarnas rättighet till säker och högkvalitativ gränsöverskridande hälso- och sjukvård genom att främja patientrörligheten inom EU och öka medlemsstaternas samarbete och solidaritet på detta område. Det är därför ett stort framsteg för den europeiska integrationen och jag har följaktligen röstat för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Den lagstiftning som i dag har antagits är ett viktigt framsteg för patienternas rättigheter i EU. De gröna anser att den slutliga kompromiss som har antagits idag gör en bra avvägning mellan att garantera patienternas rättigheter till gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att skydda en god hälso- och sjukvård på nationell nivå. Patienter kommer att ha rätt att få vård på sjukhus i andra medlemsstater och att få den ersättning som de skulle ha haft rätt till om de hade fått vården hemma. Denna rättighet får emellertid inte ges på bekostnad av hållbara nationella hälso- och sjukvårdssystem. De gröna anser att den slutliga kompromissen gör det möjligt för medlemsstaterna att inrätta ett rimligt system med förhandstillstånd för ersättning av vårdkostnader, och att parlamentsledamöterna har lyckats hålla nere antalet skäl för vilka en patient kan vägras vård i ett annat land. Medlemsstaterna kommer framför allt inte att kunna vägra ersättning om förhandstillstånd har getts, vilket var en viktig fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Thérèse Sanchez-Schmid (PPE), skriftlig.(FR) Det direktiv om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ska bli föremål för omröstning i dag är en revolution, vilket jag välkomnar. EU:s befogenheter när det gäller hälso- och sjukvård är en mycket känslig fråga och det är inte mer än rätt att varje medlemsstat inrättar sina egna system för social trygghet och sjukförsäkring utifrån sin egen kultur. Men varför bygga ett Europa och garantera fri rörlighet om det inte samtidigt är möjligt att få vård inom hela EU? Parlamentet har i tre år kämpat för att skapa rättslig visshet kring gränsöverskridande hälso- och sjukvård och klargöra villkoren för ersättning. Ett stort steg kommer nu att tas och jag vill tacka min kollega Françoise Grossetête för hennes insats. Det här är ett historiskt ögonblick: hälsans Europa håller på att byggas och den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kommer inte längre att vara en risk, utan en möjlighet. Låt oss se till att vi omsätter detta i praktiken, så att varje EU-medborgare kan få del av högkvalitativ hälso- och sjukvård. Det är det pris som måste betalas för hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (EN) Jag har idag röstat för ökad rättslig visshet och patientrörlighet i fall där människor är tvungna att resa utomlands för att få vård. Under idealiska förhållanden skulle ingen patient behöva lämna sitt hemland för att få medicinsk behandling, men när det är nödvändigt måste de kunna göra det med vetskap om sina rättigheter i fråga om vård och ersättning. Det är också viktigt att medlemsstaternas vårdsystem är medvetna om sina skyldigheter och att de har kvar rätten att välja, förvalta och tillhandahålla sjukvård på det sätt de anser vara lämpligt.

Betänkandet behandlar dessa två och många andra viktiga frågor, bl.a. behandling av sällsynta sjukdomar och europeiska referensnätverk för att främja ett utbyte av bästa metoder. Frågan om gränsöverskridande hälso- och sjukvård har inte alltid varit lätt och jag vill tacka föredraganden och skuggföredragandena för deras hårda arbete med denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) Jag är positiv till betänkandet eftersom det tar upp en del av de nuvarande problemen som staterna inte har tagit itu med. Det är inte, som vissa påstår, ett direktiv som säger åt medlemsstaterna hur de ska sköta sina sjukvårdssystem. Det är ett betänkande som Storbritannien anser sig kunna stödja, främst därför att man har lyckats lösa många av de problem som fanns i tidigare betänkanden. Innebörden av direktivet om patienträttigheter är att de rättigheter som redan finns förbättras, framför allt att patienter som inte kan få adekvat behandling i Storbritannien nu kan åka någon annanstans inom EU enligt redan gällande bestämmelser. Det faktum att det förmodligen kommer att vara mycket få personer som gör detta beror på den betydelse familjens stöd har för de sjuka, där närhet är det viktigaste.

Kostnaderna i Storbritannien bör ersättas när det finns rimliga skäl för behandling utomlands. Det handlar inte om en blankocheck för vårdturism, det handlar om att tillämpa nu gällande brittiska regler för medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård – som jag stöder – ger patienter entydiga rättigheter att söka medicinsk behandling utomlands och att få ersättning utifrån gällande kostnadsnivåer i deras hemländer. Detta skapar ökad rättslig visshet för patienter i gränsområden, personer som besöker andra länder, patienter med sällsynta sjukdomar och patienter som ställs inför långa väntetider. För att värna vårdens kvalitet och en rättvis tillgång till vård får medlemsstaterna emellertid kräva att patienter ska ha förhandstillstånd för sådan behandling. Detta kommer att vara ett krav för inläggning på sjukhus eller mycket dyrbar eller riskfylld behandling.

Ersättning kan dessutom vägras under vissa mycket begränsade omständigheter (t.ex. om likvärdig behandling finns tillgänglig i patientens hemland) och medlemsstaterna ska ha rätt att ingripa om det finns bevis för överutnyttjande. Direktivet bevarar således balansen mellan patienternas rätt till god sjukvård och medlemsstaternas rätt att finansiera sin egen sociala trygghet och organisera sin egen sjukvård. Jag hoppas dessutom att patienternas önskan om att söka vård någon annanstans inte ska sätta onödigt tryck på den högkvalitativa vård som är förstahandsvalet för de allra flesta patienter i de länder där den erbjuds.

 
  
MPphoto
 
 

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig.(FR) Även patienter har rätt att röra sig fritt. Jag har därför röstat för betänkandet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. I Alsace är frågan om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, precis som i alla andra gränsområden, mycket viktig om det t.ex. är närmare till vård i utlandet än i den medlemsstat där man är bosatt.

Betänkandet kommer att göra det möjligt för alla EU-medborgare att få information om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att få reda på sina rättigheter på detta område via de nya kontaktpunkter som ska inrättas i varje medlemsstat. Antagandet av denna text är startpunkten för ett verkligt hälsans Europa som kommer att gynna 500 miljoner medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Det krävs vissa åtgärder för att förverkliga målet att bygga en inre marknad grundad på fri rörlighet mellan medlemsstaterna. Den fria rörligheten för personer och tjänster fäster särskilt uppmärksamheten på den vård som medborgare i en medlemsstat kan få i en annan medlemsstat. EU-domstolen har bekräftat patienträttigheterna beträffande just rätten till vård för att garantera en säker och god sjukvård och att patienter får ersättning. Efterfrågan på större rättslig visshet på detta område innebär att medlemsstaterna måste samarbeta med varandra, särskilt genom att erkänna recept utfärdade i andra medlemsstater och att garantera en god sjukvård inom sitt eget territorium. Jag vill särskilt framhålla att kommissionen är skyldig att vidta åtgärder för att göra det lättare att förstå information som rör recept och instruktioner om hur läkemedlen ska tas som anger det aktiva ämnet och dosering, vilket kommer att få tydligt positiva effekter för patienterna. Frågans särart gör att den måste behandlas i ett annat direktiv än tjänstedirektivet. Jag röstade för betänkandet av min kollega från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater), Françoise Grossetête, eftersom jag anser att det är relevant att bekräfta patienternas rättigheter till gränsöverskridande sjuk- och hälsovård.

 
  
MPphoto
 
 

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE), skriftlig.(PL) Direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård är ett oerhört viktigt dokument för EU:s medborgare och jag har därför mycket uppmärksamt följt arbetet med denna fråga. Jag noterar med tillfredsställelse att direktivet ger patienter rätt att välja var de ska få vård och därmed stärker den gemensamma marknaden, vilket är huvudsyftet med mitt arbete i Europaparlamentet. Det innebär också att direktivet inför anpassningar som tar hänsyn till medborgarnas frihet att resa och arbeta i vilken EU-medlemsstat som helst. Det här direktivet, som skulle kunna kallas ett hälsans Schengen, tar upp sådana frågor som ömsesidigt erkännande av recept, stopp för diskriminering av patienter på grund av deras ursprungsland och avskaffande av kravet på utländska tilläggsförsäkringar.

En annan mycket viktig fråga när det gäller den gemensamma marknaden är den om förfalskade läkemedel. I direktivet understryks att detta utgör ett allvarligt problem, särskilt i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilket även gäller vårdturism. Direktivet tacklar detta problem genom att se till att vårdkostnaderna ersätts upp till garantinivån i hemlandet eller, om vården eller ingreppet kostar mindre än detta belopp, att ersättning utgår för de faktiska kostnaderna. De lösningar som införs kommer att förbättra situationen för patienter i EU och stärka den gemensamma marknaden. Jag har därför röstat för till att direktivet ska antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Jag var glad över att kunna rösta ja till betänkandet, som efter överenskommelsen med rådet i andra behandling, kommer att medföra stora förbättringar av den fria rörligheten för patienter inom EU. Poliklinisk behandling kommer nu inte att vara något problem för medborgarna i EU och vård på sjukhus har blivit mycket enklare. Det är på sådana här områden som EU kan ge ett väsentligt mervärde. Resultatet är att hälso- och sjukvårdssektorn gradvis håller på att förvandlas från ett lapptäcke av enskilda tjänster till en enda enhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Det är mycket viktigt för våra medborgare att ha möjlighet att få nödvändig och högkvalitativ hälso- och sjukvård vare sig de är hemma eller utomlands. Jag är glad över att betänkandet även talar om patientrörlighet inom EU. Litauer som lever och arbetar utomlands måste ha möjlighet att få vård om de behöver det, utan att vara tvungna att betala absurda summor eller vänta i månader i ovisshet. Information är avgörande. Jag stöder föredragandens förslag att varje medlemsstat ska ha en nationell kontaktpunkt för att informera patienter om rätten till hälso- och sjukvård och om hur man går tillväga. Ibland finns det inte någon vård tillgänglig för alla sjukdomar i en medborgares hemland och i sådana fall bör vård erbjudas i ett annat land. Vi måste försöka se till att gränsöverskridande hälso- och sjukvård eller ”vårdturism” (som föredraganden påpekar i det här fallet) inte försvagar våra nationella vårdsystem. Det är nödvändigt att finna en perfekt balans. Att priserna är låga och att det är enkelt att resa gör Litauen särskilt attraktivt för andra EU-medborgare som kan söka sig utomlands för att hitta billigare behandlingar och billigare operationer. Utan stränga kontroller kan ”vårdturism” leda till ett överskott på tjänster eller onödiga logistiska kostnader, i synnerhet för nya EU-medlemsstater som Litauen.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Det finns stora skillnader mellan hälso- och sjukvårdsstrukturerna i EU och jag stöder detta direktiv som drar upp konturerna för ett enhetligt tillvägagångssätt att finansiera gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Även om gränsöverskridande hälso- och sjukvård bara berör en liten andel av EU:s medborgare innebär förtydligandet av dessa patienters gällande rättigheter i denna enda rättsakt att medborgare som vill resa till en annan medlemsstat för att få vård är ekonomiskt skyddade. Det är viktigt att t.ex. patienter som bor nära nationella gränser och invånare i mindre medlemsstater som lider av sällsynta sjukdomar får ekonomiskt stöd när de söker vård på andra håll inom EU.

Överenskommelsen kommer att göra det möjligt att ge patienter ersättning för vård upp till det tak som fastställs i deras egna nationella vårdsystem för liknande vård. Direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård kommer även att innebära att medlemsstaterna inrättar kontaktpunkter för att ge tillräcklig information till medborgare som vill resa utomlands för att få vård.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Den 19 januari antog Europaparlamentet EU-lagstiftning om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Jag kan bara stödja rätten till sjukvård för alla EU-medborgare oavsett i vilken stat de är bosatta. Det är emellertid inte detta som är huvudsyftet med denna text, som först och främst har som mål att stärka den inre marknaden snarare än att främja en allomfattande tillgång till hälso- och sjukvård.

I texten sägs att möjligheten att resa utomlands för att få vård särskilt kan gynna patienter som står på långa väntelistor eller som inte kan få specialistvård.

Patienters viktigaste rättighet är att utan hinder få adekvat och omedelbar behandling där de är bosatta. Det är motbjudande att lägga fram det som en rättighet att en sjuk människa ska behöva förflytta sig och bekosta en resa utomlands för att få adekvat vård.

I stället för att hjälpa offentliga hälso- och sjukvårdssystem att garantera lika rätt till god sjukvård uppmanas patienter välja vård inom EU som vilken annan vara som helst som får omsättas fritt inom Europeiska unionen.

En sådan syn på hälso- och sjukvård kan jag inte ställa mig bakom.

 
  
  

Resolutionsförslag: (B7-0028/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag instämde i denna resolution om frivilliga Flegt-partnerskapsavtal med Republiken Kamerun och Republiken Kongo. Det måste understrykas att de frivilliga avtalen om handel med timmer inte får undergräva EU:s övergripande mål att bekämpa klimatförändringarna och måste garantera en hållbar användning av skogsresurser. Jag hoppas att de frivilliga avtalen ska främja, snarare än motverka, idén om gemensamma insatser för att stoppa handeln med olagligt fällt timmer och bidra till ansträngningarna att stoppa avskogning och skogsförstörelse, samt de koldioxidutsläpp och den minskning av den biologiska mångfalden som följer på sådan avskogning och skogsförstörelse i världen.

Jag stöder därför kraven på att kommissionen ska se till att EU för en konsekvent politik och fästa största vikt vid att se till att de frivilliga partnerskapsavtalen inte uppmuntrar en expansion av industriell avverkning till intakta skogslandskap, samt arbeta med alla stater som undertecknar frivilliga partnerskapsavtal i framtiden för att kontrollera och vidta åtgärder för att undanröja både direkta och indirekta negativa effekter av kommersiell avverkning på vilda djur och växter.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar de frivilliga partnerskapsavtalen på grund av vad de representerar i fråga om att bekämpa handeln med olagligt avverkat timmer i EU. Jag vill understryka deras betydelse för att sätta stopp för avskogning och skogsförstörelse, samt de för de koldioxidutsläpp och den minskning av den biologiska mångfalden som följer på sådan avskogning och skogsförstörelse i världen. Betänkandena främjar på en och samma gång ekonomisk tillväxt, mänsklig utveckling och hållbara livsmedelskällor. Jag uppmanar kommissionen att se till att EU för en konsekvent politik som verkligen främjar ett infriande av de internationella åtaganden som parterna har gjort i de frivilliga partnerskapsavtalen.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig.(FR) Enligt FN är 20–40 procent av världens timmerproduktion ett resultat av olaglig avverkning. Avskogningen ökar dessutom med 13 miljoner hektar varje år och ger upphov till uppskattningsvis 20 procent av de globala utsläppen av koldioxid. De frivilliga partnerskapsavtal som parlamentet just har antagit kommer att bidra till att motverka handeln med olagligt avverkat timmer genom att förbättra spårbarheten för timmer som har avverkats i Republiken Kongo och Kamerun tack vare oberoende övervakning och strategier för god skogsförvaltning. Mer generellt erinrar avtalen om det ansvar som vilar på EU i samband med förhandlingar om handelsavtal. Europeiska kommissionen måste föra en konsekvent handelspolitik och se till att handelsavtalen inte leder till en storskalig avskogning för att tillgodose kraven på fri handel inom timmer- eller biobränsleproduktionen. Parlamentet insisterar därför på att Europeiska kommissionen regelbundet ska lägga fram en rapport om genomförandet av dessa avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget om frivilliga Flegt-partnerskapsavtal, eftersom avtalen kommer att göra det möjligt för oss att fastställa en god praxis för framtida förhandlingar med länder som levererar trä i syfte att utrota olaglig avverkning samt bevara och använda världens skogsresurser på ett hållbart sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Olaglig avverkning är inget annat än skövling av naturresurser i länder som levererar trä, vanligtvis utvecklingsländer, och det är ett klart angrepp på den biologiska mångfalden och människors livskvalitet och framtidsutsikter. Om de avtal som har ingåtts med Republiken Kongo och Republiken Kamerun visar sig vara effektiva för att bekämpa detta gissel kan de komma att bana väg för framtida avtal av samma slag. Jag välkomnar EU:s intresse av att skydda andra länders naturresurser, men vill samtidigt betona att trots det regelverk som upprättas genom avtalen är varje seger i kampen mot handeln med olagligt timmer starkt beroende av regeringarna och myndigheterna i de timmerproducerande länderna. Utan deras inblandning och faktiska engagemang blir alla instrument man kommer överens om värdelösa. Denna modell är därför också en uppmaning till dessa länders motparter i EU att ta sitt ansvar och inse vikten av att skydda framtida generationers intressen och agera för allas bästa genom att stå emot lockelsen av omedelbara vinster.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) EU har ansträngt sig för att bekämpa olaglig skogsavverkning och samtidigt bevara och använda världens skogsresurser på ett hållbart sätt.

Jag välkomnar därför undertecknandet av de frivilliga partnerskapsavtalen med Kamerun och Republiken Kongo i syfte att förbättra skogsförvaltningen och om nödvändigt reformera befintlig lagstiftning för att se till att verksamheten inom skogsbrukssektorn är öppen, respekterar urbefolkningars rättigheter och inte bidrar till negativa miljöeffekter.

Avtalen är avgörande för att utrota olaglig skogsavverkning och därmed sätta stopp för avskogning och skogsförstörelse samt de för de koldioxidutsläpp och den minskning av den biologiska mångfalden som följer på sådan avskogning och skogsförstörelse i världen. Jag vill därför understryka hur viktigt det är att uppmana kommissionen att regelbundet sammanställa och lägga fram en lägesrapport till parlamentet om genomförandet av de olika bestämmelserna i alla nuvarande och framtida avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det konstateras med rätta i denna resolution att den storskaliga industriella exploateringen av tropiska skogar är ohållbar, eftersom den leder till nedbrytning och förstörelse av ekosystem som är mycket viktiga, både ur funktionell synpunkt och på grund av de naturtillgångar som de skyddar. Vi anser också att det är rätt och lägligt att resolutionen pekar på begränsningarna och motsägelserna i de frivilliga Flegt-partnerskapsavtalen. Den innehåller dock inte det som krävs för att angripa orsakerna till problemet med olaglig och ohållbar skogsavverkning. Det är framför allt viktigt att nämna att detta problem inte kan skiljas från de enorma bristerna i dessa länders ekonomier och den utbredda fattigdomen bland deras invånare, och att denna verksamhet ibland är den enda inkomstkällan för många familjer. Detta leder oundvikligen till den slutsats som finns med i vårt ändringsförslag, som tyvärr förkastades, att olaglig och ohållbar skogsavverkning bara kan stoppas om man tar itu med den fruktansvärda sociala och ekonomiska situationen i dessa länder i syfte att förändra den ekonomiska modell som bygger på ett starkt beroende av exploatering och export av ett litet antal råvaror till industriländer, vilket främjar ett nykolonialt beroendeförhållande och uppmuntrar plundring av resurser från utvecklingsländer och deras underkuvande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Jag vill än en gång använda Europaparlamentet som forum för att erinra alla om skogarnas betydelse för klimatet, vattenförvaltning, jordbruk och kulturen i landet eller regionen i fråga, särskilt i landsbygdsområden. Varor tillverkade av timmer har också ett avsevärt marknadsvärde. Vi måste därför vara helt säkra på att timmer från Kamerun, Republiken Kongo eller något annat tredjeland har avverkats, transporterats och saluförts på lagligt sätt och med respekt för lokalbefolkningarnas behov och lagstiftningen om skogsförvaltning. Partnerskapet med dessa länder kommer att leda till en bättre skogsförvaltning och större trovärdighet och konkurrenskraft för exporterande länder på den internationella arenan.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar denna resolution, som läggs fram i samband med godkännandeförfarandet beträffande de frivilliga partnerskapsavtalen om skogslagstiftning och handel med timmer med Kamerun och Kongo. I resolutionen betonas med rätta att tillräcklig finansiering, övervakning och delaktighet för icke-statliga organisationer och civilsamhället kommer att vara avgörande för att avtalen ska uppnå sina syften.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Frågan om skogsförstörelse spelar en helt avgörande roll i kampen mot skövlingen av den biologiska mångfalden. Skogsförstörelsen är i första hand ett resultat av de produktionsstyrda argumenten för den moderna tidens globalisering och är därför fullständigt laglig. Genomförandet av bilaterala frivilliga partnerskapsavtal för att bekämpa den olagliga exploateringen av skogar är ett mycket halvdant steg mot inrättandet av den mekanism för att bestraffa alla miljöbrott som krävs. Dessa avtal, som fortfarande är mycket primitiva, förtjänar dock ändå att uppmuntras och framför allt förbättras.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Skogsavverkningen i afrikanska länder är ofta olaglig, vilket har ett starkt inflytande på skyddet av producentländernas naturresurser, förutom att det är en attack på den biologiska mångfalden och på människors livskvalitet och framtidsutsikter.

Den här typen av avtal med Republiken Kongo och Kamerun kan, om de är effektiva och verkligen lyckas sätta stopp för olaglig avverkning i dessa afrikanska länder, bidra till att stoppa denna trend. Det är anmärkningsvärt att EU använder sig av den här typen av avtal för att skydda andras naturresurser. För att dessa initiativ ska lyckas är det emellertid mycket viktigt att även regeringarna och myndigheterna i de producerande staterna sluter upp i denna kamp.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Vi kan inte räkna med att partnerskapsavtalen om en hållbar användning av världens skogsresurser ska leda till några underverk. Den olagliga avverkningen kan bara bekämpas effektivt om de lokala systemen blir mer motståndskraftiga mot korruption, om de bakdörrar som för närvarande används för att kringgå befintliga regler stängs till och om slutligen kraftiga böter och påföljder kan utdömas för brott mot reglerna. När det gäller de skador på miljön som verksamheten inom skogsbrukssektorn orsakar är det viktigt att inte glömma bort de skador som orsakas av transporterna. Även om vi inte kan räkna med några underverk är avtalen ett steg i rätt riktning, varför jag har röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget om partnerskapsavtalen om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning och handel med skog samt import av trävaruprodukter till unionen. Jag röstade ja eftersom jag anser att förhandlingarna om dessa frivilliga partnerskapsavtal gör det möjligt för oss att få fram riktlinjer för bästa metoder som kan fungera som en mall för de förhandlingar som är på gång om andra frivilliga partnerskapsavtal med timmerproducerande länder.

Jag välkomnar i detta sammanhang att EU tar på sig sin del av ansvaret för att utrota olaglig avverkning och handel i samband med detta, och för att öka ansträngningarna att bevara och använda världens skogsresurser på ett hållbart sätt. Jag välkomnar att de inblandade parternas åtaganden för att förbättra skogsförvaltningen är transparenta och respekterar urbefolkningarnas rättigheter, samtidigt som de säkrar skogarnas biologiska mångfald, klimatet och en hållbar mänsklig utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag om frivilliga partnerskapsavtal med Kamerun och Republiken Kongo. Jag vill framhålla att det i samband med förhandlingar om framtida avtal av detta slag måste föreskrivas åtgärder som säkrar målen att utrota olaglig avverkning, att bevara och använda skogsresurserna på ett hållbart sätt samt att respektera lokalbefolkningarnas rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Efter en noggrann granskning tillsammans med flera icke-statliga organisationer har vi beslutat stödja undertecknandet av de två frivilliga partnerskapsavtalen. De grönas rekommendationer antogs enhälligt i utskottet. I vår motivering krävde vi dock att kommissionen skulle förklara några detaljer mer ingående. För att ta upp ytterligare några saker har en muntlig fråga med debatt därför lagts fram med stöd från alla politiska grupper, i vilken understryks att kommissionen måste se till att vissa kriterier garanteras, inte bara under undertecknandefasen utan även under avtalens mest avgörande genomförandefas. Vi begär t.ex. att kommissionen inom sex månader efter ikraftträdandet av ett frivilligt partnerskapsavtal ska lägga fram en rapport om de åtgärder som har vidtagits för att fortsätta och bibehålla dialogen mellan de berörda parterna civilsamhället, inbegripet lokal- och urbefolkningarna under genomförandefasen. I texten framhålls risken med storskalig exploatering av skogar och både de direkta och indirekta effekterna av kommersiell avverkning på vilda djur och växter, biologisk mångfald, avskogning, skogsförstörelse och lokalbefolkningar och urbefolkningar. Vi har också försökt ta upp det viktiga behovet av att garantera yttrandefrihet och respekt för de mänskliga rättigheterna, så att klagomål kan framföras i alla länder som omfattas av frivilliga partnerskapsavtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Frivilliga partnerskapsavtal om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till unionen (Flegt) är den europeiska modellen för att bekämpa den olagliga internationella handeln med timmer som för närvarande befinner sig på förslagsnivå.

De godkända partnerskapen med Republiken Kamerun och Republiken Kongo innehåller riktlinjer för god praxis som kan fungera som en viktig mall för andra pågående förhandlingar med timmerproducerande länder. Idén om gemensamma insatser för att stoppa handeln med olagligt avverkat timmer och produkter tillverkade av sådant timmer, och att bidra till ansträngningar att stoppa avskogning och skogsförstörelse, samt de för de koldioxidutsläpp och den minskning av den biologiska mångfalden som följer på sådan avskogning och skogsförstörelse i världen, är central i den godkända texten. Detta skulle samtidigt främja en hållbar ekonomisk tillväxt, en hållbar mänsklig utveckling och respekt för ur- och lokalbefolkningar.

Även om skogar enbart tillhör de stater där de ligger är skogsmiljön ett av mänsklighetens gemensamma arv och måste skyddas, bevaras och om möjligt återställas med det yttersta målet att bevara den globala biologiska mångfalden och ekosystemens funktioner och skydda världens klimat mot de förändringar som nu äger rum.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Inom ramen för Flegt har länder som exporterar tropiskt timmer börjat upprätta frivilliga partnerskapsavtal med EU för att garantera att timret kan spåras och är lagligt. I avtalen föreskrivs också en oberoende övervakning. De kan därmed sätta en standard för förvaltning och exploatering av skogar. Jag kan bara välkomna att kommissionen har ingått avtal med Kamerun och Republiken Kongo. Avtalen utgör en bra grund för framtida frivilliga partnerskapsavtal med t.ex. vissa asiatiska länder och med Demokratiska republiken Kongo.

En annan viktig fråga för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen är att kommissionen har åtagit sig att inom sex månader efter ikraftträdandet av de frivilliga partnerskapsavtalen lägga fram en rapport om de åtgärder som har vidtagits för att fortsätta och bibehålla dialogen mellan de berörda parterna civilsamhället, inbegripet lokal- och urbefolkningarna. Överexploateringen av skogar hotar inte bara lokalbefolkningen utan även djur- och växtliv och den biologiska mångfalden. Avtalen kommer att minska den massavskogning som leder till ökad global uppvärmning.

 
  
  

Rekommendation: Jadot (A7-0371/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig.(PT) Jag stöder målet att skapa en rättslig ram för att märka och garantera trävaruprodukters spårbarhet, inrätta förfaranden för en statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Republiken Kamerun till de europeiska marknaderna har förvärvats, avverkats, transporterats och exporterats lagligt, i syfte att garantera en laglig exploatering av de kamerunska skogarna och förstärka tillämpningen av skogslagstiftningen och förbättra förvaltningen. Jag anser också att avtalet är oerhört viktigt eftersom detta land är Afrikas största exportör av timmer till Europa och det finns allvarliga problem på flera förvaltningsnivåer, däribland miljöförstörelse och korruption. Det är också nödvändigt att se till att de internationella åtaganden som EU och Kamerun har gjorts fullgörs vad gäller miljön, att det införs en övervakning av civilsamhället och större delaktighet för lokal- och urbefolkningar, så att de kan utöva sina grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna rekommendation. Kamerun, som till 40 procent är täckt av skog, är den största afrikanska exportören av trävaror till Europa. Landet säljer 80 procent av sågat virke till EU. Sektorn har dock allvarliga problem när det gäller förvaltningen, vilket medför miljöproblem, orättvisor, fattigdom och korruption. Fram till i dag har undersökningar som har gjorts av icke-statliga organisationer visat att 20 procent av det kongolesiska timmer som importeras till den europeiska marknaden är av olagligt ursprung, vare sig det är avsett för produktion, försäljning, bearbetning eller export. Detta frivilliga partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Kamerun är ett bra exempel på hur vi genom att vara ansvarsfulla köpare kan ha ett positivt inflytande på kvaliteten på miljön i tredjeländer eller världen i allmänhet, minska föroreningar och bekämpa klimatförändringar, fattigdom och korruption. Jag anser att principen om ansvarsfulla köp kan bidra starkt till att minska volymen av illojal och olaglig handel och bidra till att skydda skogar och biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar de åtaganden som har gjorts mellan EU och Republiken Kamerun för att förbättra skogsförvaltningen och om nödvändigt reformera befintlig lagstiftning, för att se till att verksamheten inom skogsbrukssektorn är transparent, respekterar urbefolkningars rättigheter och inte bidrar till en negativ miljöinverkan.

Skogsmiljön är världens gemensamma arv och måste skyddas, bevaras och om möjligt återställas med det yttersta målet att bevara den biologiska mångfalden och ekosystemens funktioner, samt att skydda klimatet. För att uppnå dessa mål måste partnerregeringar i Afrika och tredjeländer upprätta planer för resursförvaltning och markutnyttjande. De måste samtidigt fastställa vilket bistånd från utländska partner och internationella organisationer som behövs för att uppnå dessa mål.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för ingåendet av ett frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun om skogslagstiftningens efterlevnad, eftersom det kommer att utgöra ett regelverk för en laglig hantering av exploateringen av timmer i Kamerun och av dess export till EU. Syftet med detta är att få bort den korruption som är roten till den olagliga handeln med timmer och att upprätta ett antal riktlinjer för god förvaltning på detta område.

Civilsamhällets medverkan till avtalet är ett positivt steg och måste fortsätta i syfte att garantera extern kontroll av framstegen i processen för att få bort bedrägerier och utveckla en hållbar handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till rekommendationen om det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun, eftersom avtalet föreskriver en rad politiska och lagstiftningsmässiga reformer som gör det möjligt för skogssektorn i Kamerun att främja en god förvaltning och transparens, i syfte att bekämpa bedrägerier och olaglig handel med trävaror.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Ingåendet av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (Flegt) samt import av trävaruprodukter till unionen är av största betydelse med tanke på de negativa effekter den olagliga handeln med trävaror med nödvändighet för med sig. Avtalet bör göra det möjligt att spåra trävarornas ursprung och uppmuntra genomförandet av oberoende kontroller som kan bevisa deras ursprung. Jag hoppas att man genom att knyta Kamerun till Flegt effektivt kommer att minska de resurser som smugglarna har tillgång till och därigenom införa ett effektivt och transparent system för kontroll av trävaruprodukters laglighet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska unionen har gjort stora ansträngningar för att bekämpa olaglig avverkning, samtidigt som man försöker bevara skogsresurser och främja en hållbar användning av dem på global nivå.

Jag välkomnar därför ingåendet av det frivilliga partnerskapsavtalet med Kamerun i syfte att förbättra skogsförvaltningen och när så krävs reformera befintlig lagstiftning och se till att verksamheten inom skogssektorn är transparent, respekterar ursprungsbefolkningarnas rättigheter och inte bidrar till negativ miljöpåverkan.

Dessa avtal är av största vikt för att få bukt med olaglig avverkning och därigenom få ett slut på avskogning och skogsförstörelse och koldioxidutsläpp och minskad biologisk mångfald på global nivå som följer i deras spår. Jag vill i det sammanhanget betona hur viktigt det är att kommissionen uppmanas att regelbundet sammanställa en lägesrapport om genomförandet av de olika bestämmelserna i alla löpande och kommande avtal och lägga fram den för parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Även om målen som ställs upp i detta avtal, som handlar om spårbarhet och kontroll av trävaruprodukter från Republiken Kamerun, helt klart är lovvärda tar de inte itu med problemet med skogsförstörelsen i den utsträckning som vi anser vara nödvändig och det därmed förknippade hotet mot resurser som har ett enormt värde ur ett ekologiskt och bevarandemässigt perspektiv och är viktiga för lokalsamhällenas och ursprungsfolkens livsstil och existens. Föredraganden inser själv avtalets svagheter och radar upp en lång rad frågor som inte uttryckligen tas upp i det. Framför allt förhindras inte möjligheten att storskalig industriell avverkning förvärrar skogsförstörelsen och avskogningen, även när det gäller urskog med hög biologisk mångfald. Föredraganden erkänner att överenskommelsen kommer att underlätta import av trävaror från Kamerun till EU och att det kan leda till konflikter med EU:s mål att bekämpa klimatförändringar. Man tillstår att lokalsamhällen och ursprungsfolk inte direkt har involverats i diskussionerna om avtalet. Man erkänner också att det saknas riktad finansiering och nödvändig teknisk assistans och personalresurser för att genomföra avtalet. Det är några av de skäl som gör att vi lägger ned våra röster.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) Det faktum att Kamerun är Afrikas största exportör av lövved till Europa gör det nödvändigt att reglera varuflödet via det partnerskapsavtal som vi i dag röstar om. Korruptionen och olagligheterna som påverkar handeln i Kamerun måste verkligen angripas genom utarbetande av ett laglighetsförsäkringssystem och oberoende övervakning av hela systemet. Trots kvarvarande tveksamheter kring hur effektivt avtalet egentligen är, anser jag att det är rätt att stödja Yannick Jadots rekommendation.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag ställer mig bakom detta dokument eftersom målet med det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Kamerun och Europeiska unionen (FPA) är att tillhandahålla en rättslig ram för att märka och garantera trävaruprodukternas spårbarhet, inrätta förfaranden för statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Kamerun till de europeiska marknaderna förvärvats, avverkats, transporterats och exporterats lagligt, i syfte att garantera en laglig exploatering av de kamerunska skogarna och förstärka tillämpningen av skogslagstiftning och förbättra förvaltningen. Enligt min mening måste vi sätta stopp för den olagliga handeln med trävaror och för korruptionen, och inrätta ett effektivt och transparent system för kontroll av trävaruprodukternas laglighet. Det frivilliga partnerskapsavtalet Kamerun–EU har ingåtts enligt WTO:s regler och föreskriver en serie politiska och lagstiftningsmässiga reformer som gör det möjligt för skogssektorn i Kamerun att införa en god förvaltning och mer transparens. Genom FPA inrättas ett innovativt förfarande för att bekämpa bedrägerier och olaglighet i samband med handeln med trävaror, bland annat en laglighetsdefinition för handeln med trävaror, utarbetande av ett laglighetsförsäkringssystem samt oberoende övervakning av hela systemet för en mer hållbar handel med trävaror. Det måste betonas att dessa frivilliga avtal inte får gå emot unionens mål när det gäller kampen mot klimatförändringar och att man måste garantera en hållbar användning av skogen och hejda avskogningen och skogsförstörelsen och dithörande koldioxidutsläpp och förlust av biologisk mångfald på global nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Resolutionsförslaget i fråga rör det viktiga partnerskapsavtalet mellan EU och Kamerun. Partnerskapets huvudsyfte är att tillhandahålla en rättslig ram för att garantera trävaruprodukternas spårbarhet, inrätta förfaranden för att certifiera alla trävaruprodukter som exporterats från Kamerun till de europeiska marknaderna och kontrollera att handeln uppfyller alla lagliga och framför allt miljömässiga krav. Kamerun är Afrikas största exportör av lövved till Europa, som köper 80 procent av landets produktion. Mot den bakgrunden måste vi beakta behovet av att kontrollsystem och kontrollförfaranden inom detta marknadsområde i syfte att undvika verksamheter på marknaden som använder sig av olagliga förfaranden. Jag har bestämt mig för att stödja denna rekommendation eftersom jag är övertygad om att vi måste ingå avtal med länder utanför Europa. Jag vill dock betona att dessa partnerskap måste uppfylla de miljöskyddsbestämmelser vi har antagit och måste underkastas stränga kontroller för att se till att verksamheten verkligen skapar möjligheter till utveckling och tillväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) I kampen mot skövlingen av den biologiska mångfalden är skogsförstörelsen en helt avgörande fråga. Den är i huvudsak en följd av den moderna globaliseringens produktionsdrivna logik och är därför fortfarande helt laglig. Genomförandet av det bilaterala partnerskapsavtalet mellan EU och Kamerun för att bekämpa den olagliga exploateringen av skogar är ett mycket litet steg mot det den nödvändiga åtgärden att införa en mekanism för att bestraffa alla miljöbrott.

Offentliga myndigheter måste säkerställa att beslut om godkännande och kontroll av exportlicenser är oberoende, och främjandet av handeln med trävaror och utvecklingen av skogsindustrin måste begränsas till vad som är ekologiskt hållbart. Att sådana åtgärder saknas är särskilt beklagligt. Dessutom måste allvarliga invändningar göras när det gäller kontrollsystemets tillförlitlighet med tanke på de tjänstefel som begåtts av Kameruns myndigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I afrikanska länder sker ofta avverkningen olagligt, vilket får mycket svåra konsekvenser för skyddet av de skogsproducerande ländernas naturtillgångar, samtidigt som det är ett hot mot den biologiska mångfalden och människors livskvalitet och framtidsutsikter.

Jag har förhoppningar om att det avtal som ingåtts med Kamerun verkligen ska motverka den olagliga avverkningen i landet, och därigenom bidra till att förbättra levnadsvillkoren för de grupper som försörjer sig på inkomsterna från denna näring samt att det ska förbättra den biologiska mångfalden och skydda naturtillgångarna i Kamerun.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Även om partnerskapsavtalet med Kamerun inom skogssektorn är lovvärt och därtill ett mycket lämpligt sätt för EU att bättra på sin image eftersom det introduceras under det internationella skogsåret är det tveksamt om avtalet är värt papperet det är skrivet på. Korruptionen hör till tingens ordning i Kamerun. I den internationella rankning som genomfördes av Transparency International 2010 kom landet på plats nr 146. Miljöorganisationerna hävdar att Kameruns regering är medveten om de miljöbrott som begås av skogsindustrin, men att korruptionen förhindrar att företagen kontrolleras och lagförs. Utländska företag uppges kontrollera drygt 60 procent av produktionen och förädlingen av trävaror och står för tre fjärdedelar av exporten av trävaruprodukter. Även om vi inte kan förvänta oss några mirakel av det här avtalet är det ett steg i rätt riktning och jag har därför röstat ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Fyrtio procent av Kameruns yta täcks av skog – än så länge – eftersom Kamerun är den största exportören av tropiska träslag i Afrika och inte i något annat land kalhuggs skog i en sådan omfattning. Experter bedömer att de ekologiskt viktigaste trädarterna i Kongoflodens avrinningsområde kommer att ha försvunnit inom tio till femton år om avverkningen fortsätter på samma sätt som hittills – inriktad mot största möjliga avkastning. Detta utgör ytterst ett hot mot Afrikas gröna lungor, som har en avgörande betydelse för världens klimat, och riskerar att drabba Kameruns unika växt- och djurliv. För att skydda Kameruns regnskog är det nödvändigt att bekämpa korruption och mutbrott (inom landets myndigheter men också hos dem som på lokal nivå förvaltar den statligt ägda skogen), effektiv lagföring, ett hållbart skogsbruk där man inte avverkar mer skog än det som växer upp igen) och bättre utbildning av dem som avverkar för att förhindra att marken skadas i samband med avverkningen. Framför allt måste europeiska bolag ta sitt ansvar, eftersom 80 procent av produktionen exporteras till Europa. EU måste agera i den här frågan genom att vidta direkta och beslutsamma åtgärder. Jag har därför röstat ja till det här betänkandet som är ett steg i rätt riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstar ja till undertecknandet av det frivilliga partnerskapsavtalet (FPA) mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun, som syftar till att stärka skogsförvaltningen, främja Kameruns trävaruprodukter och göra landet mer konkurrenskraftigt på världsmarknaden.

Dessa syften måste följa målen och åtagandena inom ramen för EU-handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog, nämligen att stärka gemenskapens rättigheter vad gäller innehav och tillgång till mark och garantera att det civila samhället på ett effektivt sätt deltar – med särskild uppmärksamhet på ursprungsbefolkningar – i det politiska beslutsfattandet gällande skogsförvaltning och därtill relaterade frågor samt öka insynen och minska korruptionen. Dessa mål kommer inte att kunna uppfyllas om inte Kameruns myndigheter fullt ut och effektivt deltar i arbetet.

Jag instämmer med föredraganden när han betonar behovet av att Europaparlamentet med tanke på de nya befogenheter som följer av Lissabonfördraget kontrollerar de olika etapperna i förhandlingen och genomförandet av det frivilliga partnerskapsavtalet, och när han uppmanar kommissionen att förse parlamentet med beskrivningar av de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av detta avtal för att kunna utvärdera genomförandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Syftet med det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun (FPA Kamerun–EU, som ingicks den 6 maj 2010) är att tillhandahålla en rättslig ram för att märka och garantera trävaruprodukternas spårbarhet, inrätta förfaranden för statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Kamerun till de europeiska marknaderna har följt lagliga kanaler och förstärka tillämpningen av skogslagstiftning och förbättra förvaltningen.

De flesta kriterierna enligt FPA:s definitioner har uppfyllts. Kamerun täcks till 40 procent av skog och är Afrikas största exportör av lövved till Europa, och 80 procent av landets sågade virke går till EU. Det finns emellertid allvarliga problem med förvaltningen (korruption), vilket resulterar i miljöförstöring.

Man måste därför snabbt komma i gång med att bekämpa den olagliga handeln med timmer för att bättre analysera och övervaka de ofta komplexa handelsflödena. FPA Kamerun–EU föreskriver en rad politiska och lagstiftningsmässiga reformer och kommer att träda i kraft så snart de utlovade ändringarna i lagstiftningen har genomförts och laglighetsförsäkringssystemet har införts.

Av alla dessa skäl röstar jag ja till förlaget som gör att parlamentet kan ställa sig bakom rådets ståndpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Kamerun och EU föreskriver en rad politiska och lagstiftningsmässiga reformer som kommer att ge Kameruns trävarusektor möjlighet att införa en god förvaltning och ökad transparens. Det är viktigt att garantera att all export av trävaror från Kamerun till de europeiska marknaderna sker helt lagligt, och att alla reformer som genomförts respekterar de lokala samhällenas och ursprungsfolkens rättigheter och leder till faktiska resultat när det gäller att bekämpa korruption och stärka det lokala civilsamhällets roll. Jag röstade därför för undertecknandet av detta avtal, och jag hoppas att de åtaganden som har gjorts och målen i Flegthandlingsplanen fullt ut följs när avtalet genomförs.

 
  
MPphoto
 
 

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. (HU) Jag anser att betänkandet, som ställer sig bakom ingåendet av ett frivilligt partnerskapsavtal mellan Kamerun och EU, är värt att stödja i omröstningen. Jag anser att det är mycket viktigt att Kamerun, som är Afrikas största exportör av lövved till Europa, tillämpar strikta regler för sin verksamhet inom detta område. Vi får inte tillåta att olagligheter och miljöförstöring fortsätter. Det är nödvändigt att upprätta ett effektivt och transparent kontrollsystem. Jag är övertygad om att europeiska politiker måste vara särskilt uppmärksamma på miljön och att de måste stödja alla ansträngningar som syftar till att värna vår miljö eller bidrar till att göra det, inte bara i Europa, utan även globalt.

 
  
  

Rekommendation: Jadot (A7-0370/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag ställer mig bakom målet att tillhandahålla en rättslig ram för att märka och garantera trävaruprodukternas spårbarhet, inrätta förfaranden för statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Kamerun till de europeiska marknaderna förvärvats, avverkats, transporterats och exporterats lagligt, i syfte att lägga grunden för en laglig förvaltning och användning av de kamerunska skogarna och förstärka tillämpningen av skogslagstiftning och förbättra förvaltningen. Avtalet har en avgörande betydelse eftersom landet exporterar virke och trävaruprodukter till ett värde av drygt 250 miljoner euro per år, varav mer än hälften går till EU. Jag instämmer också i att man måste se till att Republiken Kongo uppfyller sina internationella åtaganden i fråga om mänskliga och miljömässiga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar de åtaganden som har gjorts i det frivilliga partnerskapsavtalet (FPA) mellan EU och Republiken Kongo i syfte att förbättra skogsförvaltningen och reformera gällande lagstiftning inom området. Det är nödvändigt att se till att verksamheten inom skogssektorn är transparent, respekterar människors rättigheter och inte bidrar till skadliga miljöeffekter. Jag vill betona att det kongolesiska civilsamhällets oberoende organisationer och oberoende externa observatörer spelar en viktig roll för att kontrollera att avtalet genomförs av alla berörda parter.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till rekommendationen om det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kongo, eftersom avtalet föreskriver en rad politiska och lagstiftningsmässiga reformer som gör det möjligt för skogssektorn i Kongo att främja en god förvaltning och transparens, i syfte att bekämpa bedrägerier och olaglig handel med trävaror.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den olagliga handeln med trävaror är ett problem som allvarligt påverkar de producerande länderna, däribland Republiken Kongo, och det äventyrar ekosystemen, människors livsstil och själva ekonomin i utvecklingsländerna. Tyvärr fortsätter EU att acceptera olagliga trävaror och därför måste åtgärder som syftar till att förhindra den typen av import till EU välkomnas. I det avseendet är ett partnerskapsavtal som syftar till att identifiera ursprunget och lagligheten för virke som når EU självklart en positiv åtgärd. Precis som när det gäller andra produkter ska konsumenten kunna se varifrån virket kommer och försäkra sig om att det uppfyller gällande rättsliga krav.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska unionen har gjort stora ansträngningar för att bekämpa olaglig avverkning, samtidigt som man försöker bevara skogsresurser och främja en hållbar användning på global nivå.

Jag välkomnar därför ingåendet av det frivilliga partnerskapsavtalet med Republiken Kongo i syfte att förbättra skogsförvaltningen och när så krävs reformera befintlig lagstiftning, och se till att verksamheten inom skogssektorn är transparent, respekterar ursprungsbefolkningarnas rättigheter och inte bidrar till negativ miljöpåverkan.

Dessa avtal är av största vikt för att få bukt med olaglig avverkning och därigenom få ett slut på avskogning och skogsförstörelse, och koldioxidutsläpp och minskad biologisk mångfald på global nivå som följer i deras spår. Jag vill i det sammanhanget betona hur viktigt det är att kommissionen uppmanas att fortlöpande sammanställa en lägesrapport om genomförandet av de olika bestämmelserna i alla löpande och kommande avtal och lägga fram dem för parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Avtalet syftar till att säkerställa spårbarhet och kontroll av trävaruprodukter från Republiken Kongo. Dessa mål är utåt sett lovvärda, men tar inte itu med problemet med skogsförstörelsen i den utsträckning som vi anser vara nödvändig och det därmed förknippade hotet mot resurser som har ett enormt värde ur ett ekologiskt och bevarandemässigt perspektiv och är viktiga för lokalsamhällenas och ursprungsfolkens livsstil och existens. Att föredraganden själv uttrycker oro över detta räcker för att bevisa avtalets svagheter och förklarar varför vi lägger ned våra röster. Framför allt är inte avtalet i sig någon garanti för att avskogningen och den storskaliga förstörelsen av orörd skog kommer att bekämpas, och kan rentav komma att påskynda dem i avsaknad av ytterligare eller kompletterande åtgärder eftersom avtalet syftar till att uppmuntra EU-import av trävaruprodukter från Republiken Kongo. Detta kan leda till uppenbara konflikter med EU:s uttalade mål att bekämpa klimatförändringar och skydda den biologiska mångfalden. Det bör därtill framhållas, vilket föredraganden också gör, att det saknas riktad finansiering och nödvändig teknisk assistans och personalresurser för att genomföra avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) Precis som när det gäller bestämmelserna om Kamerun har jag beslutat att stödja Yannick Jadots rekommendation, samtidigt som jag beklagar att Lissabonfördraget inte ger Europaparlamentet befogenhet att ändra förslaget, utan bara vill ha dess godkännande. Årligen exporterar Kongo trävaror till ett värde av över 250 miljoner euro, varav hälften går till EU. Trots att det precis som i Kameruns fall fortfarande råder tvivel om huruvida det avtal vi röstar om verkligen är effektivt, har jag bestämt mig för att stödja det eftersom det utgör ett första steg i kampen mot bedrägeri och olaglighet i handeln med trävaror.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag ställer mig bakom detta dokument eftersom målet med det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Kongo och Europeiska unionen (FPA) är att tillhandahålla en rättslig ram för att märka och garantera trävaruprodukternas spårbarhet samt inrätta förfaranden för statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Kongo till de europeiska marknaderna förvärvats, avverkats, transporterats och exporterats lagligt. Enligt min mening måste vi sätta stopp för den olagliga handeln med trävaror och för korruptionen, och inrätta ett effektivt och transparent system för kontroll av trävaruprodukternas laglighet. Kongo exporterar trävaror till ett värde av över 250 miljoner euro, varav hälften går till EU. Fram till nu har de icke-statliga organisationernas undersökningar visat att 20 procent av de kongolesiska trävaror som importeras till den europeiska marknaden har ett olagligt ursprung, om det nu gäller produktion, försäljning, förädling eller export. De många krigen mellan 1993 och 1999 har inte förbättrat situationen utan snarare varit gynnsam för det gissel som korruptionen är. Man måste därför snabbt komma i gång med att bekämpa den olagliga handeln med timmer för att bättre analysera och övervaka de ofta komplexa handelsflödena. Det måste betonas att dessa frivilliga avtal inte får gå emot unionens mål när det gäller kampen mot klimatförändringar och att man måste garantera en hållbar användning av skogen och hejda avskogningen och skogsförstörelsen och dithörande koldioxidutsläpp och förlust av biologisk mångfald på global nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Som vi alla vet kommer mycket av det virke vi använder inom EU från Republiken Kongo. Undersökningar från icke-statliga organisationer som arbetar inom området visar att åtminstone 20 procent av virket från Kongo har olagligt ursprung. Syftet med denna rekommendation om utkastet till beslut om skogslagstiftningens efterlevnad är att se till att Europeiska unionen ska kunna göra vad som redan har krävts för Kameruns vidkommande även i Kongo, nämligen att vidta åtgärder för att se till att marknaden för trävaror inte utsätts för någon olaglig och därmed oacceptabel inblandning. Enligt vad som föreslås i rekommendationen kan detta uppnås genom att åtgärder antas som ger EU möjlighet att se till att de politiska reformer som lanseras genom partnerskapsavtalen verkligen bidrar till en ekonomi som är ren, ur både laglig och miljömässig synvinkel, i syfte att skydda landet från brottslig verksamhet och en felaktig användning av landets resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet. Kongo exporterar trävaruprodukter för mer än 250 miljoner euro, varav hälften går till Europeiska unionen. Fram till nu har de icke-statliga organisationernas undersökningar visat att 20 procent av de kongolesiska trävaror som importeras till den europeiska marknaden har ett olagligt ursprung, om det nu gäller produktion, försäljning, förädling eller export. De många krigen mellan 1993 och 1999 har inte förbättrat situationen utan snarare varit gynnsam för det gissel som korruptionen är. Man var alltså tvungen att snabbt komma i gång med att bekämpa den olagliga handeln med timmer för att bättre analysera och övervaka de ofta komplexa handelsflödena. Det frivilliga partnerskapsavtalet bör kunna bidra till att bekämpa korruptionen och avsevärt minska handeln med olagligt timmer.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) I kampen mot skövlingen av den biologiska mångfalden, är skogsförstörelsen en helt avgörande fråga. Den är i huvudsak en följd av den moderna globaliseringens produktionsdrivna logik och är därför fortfarande helt laglig. Genomförandet av det bilaterala partnerskapsavtalet mellan EU och Kamerun för att bekämpa den olagliga exploateringen av skogar är ett mycket litet steg mot det den nödvändiga åtgärden att införa en mekanism för att bestraffa alla miljöbrott. Offentliga myndigheter måste garantera att beslut om godkännande och kontroll av exportlicenser är oberoende, och stöd måste tillhandahållas för att bekämpa olämplig laglig exploatering av skogar. Att sådana åtgärder saknas är särskilt beklagligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I afrikanska länder sker ofta avverkningen olagligt, vilket får mycket svåra konsekvenser för skyddet av de skogsproducerande ländernas naturtillgångar, samtidigt som det är ett hot mot den biologiska mångfalden och människors livskvalitet och framtidsutsikter. Jag har förhoppningar om att det avtal som ingåtts med Republiken Kongo verkligen ska motverka den olagliga avverkningen i landet, och därigenom bidra till att förbättra levnadsvillkoren för de grupper som försörjer sig på inkomsterna från denna näring samt att det ska förbättra den biologiska mångfalden och skydda naturtillgångarna i Kongo.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Den här sortens avtal kommer att få betydelse först när vi kan vara säkra på att utländska företag inte längre exploaterar lokala företag, som saknar expertkunnande om skogsbruk och miljövård, och när Republiken Kongo tar hårdare tag mot korruptionen. Målet måste vara att skapa en skogssektor som agerar ansvarsfullt och planerar för kommande generationer. Så länge lokalbefolkningen inte är medveten om dessa frågor kommer alltihop att fortsätta vara ett spel för gallerierna.

Så länge inte underlåtenhet att uppfylla bestämmelserna om avverkning medför betydande böter och sanktioner kommer avtalet med EU att fortsätta vara fullkomligt verkningslöst. Även om ”selektiv avverkning” verkligen tillämpas är det viktigt att komma ihåg hur många träd som kommer att gå förlorade exempelvis under transportprocessen, för att kunna anlägga vägar genom skogarna. Vi kan inte förvänta oss några mirakel av avtalet, men det är trots allt ett steg i rätt riktning och därför har vi röstat ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag har också röstat ja till det frivilliga partnerskapsavtalet (FPA) mellan Europeiska unionen och Republiken Kongo om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog och import av trävaruprodukter till EU. Jag välkomnar målet att skapa en rättslig ram som bland annat gör det möjligt att märka och garantera trävaruprodukternas spårbarhet, inrätta förfaranden för statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Republiken Kongo till de europeiska marknaderna förvärvats, avverkats, transporterats och exporterats lagligt, i syfte att lägga grunden för en laglig förvaltning och användning av de kamerunska skogarna och förstärka tillämpningen av skogslagstiftning och förbättra förvaltningen.

Angående FPA Kongo–EU som ingicks den 9 maj 2009 vill jag betona att kriterierna enligt FPA:s definitioner har uppfyllts, bland annat när det gäller förhandlingsprocessen som lett till ett innovativt avtal, vars mål är att effektivt bekämpa en dålig förvaltning som är orsaken till den olagliga handeln med trävaror och korruptionen, samt att inrätta ett effektivt och transparent system för kontroll av trävaruprodukternas laglighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Syftet med det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kongo (FPA Kongo–EU) är att tillhandahålla en rättslig ram för att märka och garantera trävaruprodukternas spårbarhet, inrätta förfaranden för statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Kongo till de europeiska marknaderna har följt lagliga kanaler och att förstärka tillämpningen av skogslagstiftning och förbättra förvaltningen.

Icke-statliga organisationers undersökningar har visat att 20 procent av de kongolesiska trävaror som importeras till den europeiska marknaden har ett olagligt ursprung, på alla nivåer i hanteringen. Mina damer och herrar, det är skälet till att det finns ett akut behov av att fastställa förfaranden för att bekämpa den olagliga handeln med trävaror.

FPA Kongo–EU föreskriver en rad politiska och lagstiftningsmässiga reformer som gör det möjligt för skogssektorn i Kongo att införa en god förvaltning och ökad transparens. Det är viktigt att se till att de politiska och lagstiftningsmässiga reformerna bidrar till en minskning av fattigdomen och en påtaglig förbättring av befolkningens levnadsvillkor.

FPA kommer att träda i kraft så snart de utlovade ändringarna i lagstiftningen har genomförts och laglighetsförsäkringssystemet har införts. Av alla dessa skäl stöder jag föredragandens förslag om att stödja rådets ståndpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Kongo och EU föreskriver en rad politiska och lagstiftningsmässiga reformer som kommer att ge Kongos trävarusektor möjlighet att införa en god förvaltning och ökad transparens. Det är viktigt att garantera att all export av trävaror från Kongo till de europeiska marknaderna sker helt lagligt, och att alla reformer som genomförts respekterar de lokala samhällenas och ursprungsfolkens rättigheter och leder till faktiska resultat när det gäller att bekämpa korruption och stärka det lokala civilsamhällets roll.

Jag röstade därför för undertecknandet av detta avtal, och jag hoppas att de åtaganden som har gjorts och målen i Flegthandlingsplanen fullt ut följs när avtalet genomförs.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för dessa resolutioner eftersom jag anser att vi måste försöka lösa det allvarliga problemet med avskogning och skogsförstörelse. Det är ett prioriterat mål att bevara skogarnas oskadade tillstånd.

Kommissionen och rådet måste intensifiera sina ansträngningar för att se till att mänskliga rättigheter respekteras i Republiken Kongo. Ett annat problem där det krävs förebyggande åtgärder är korruptionen, som väsentligen måste minskas. För att se till att korruptionen stävjas är det viktigt att stödja åtgärder som utformats för att garantera det lokala rättsliga systemets oberoende och inrättandet av nya rättsliga förfaranden.

Det är också viktigt att uppdatera lagtexter som utformats för att förbättra den sociala rättvisan och respekten för lokalsamhällenas och ursprungsfolkens rättigheter. Jag vill avslutningsvis betona behovet av extra tekniska och finansiella resurser för att stödja upprättandet av ett system för kontroll av trävaruprodukternas laglighet.

 
  
  

Rekommendationer: Jadot (A7-0371/2010) och (A7-0370/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig.(DE) Europaparlamentets godkännande av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun och Republiken Kongo har lett till att ett viktigt steg nu tas i kampen mot olaglig avverkning och olaglig handel med trävaror. Ett certifieringssystem som garanterar en tydlig spårbarhet kommer att gagna inte bara EU:s ekonomi och den europeiska trävaruindustrin i synnerhet, utan även ekonomin och trävaruindustrin i Kamerun och Kongo. Jag stöder båda dessa avtal helhjärtat.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Som en del i EU-handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) har länder som exporterar tropisk lövved börjat ingå frivilliga partnerskapsavtal (FPA) med EU för att garantera trävaruprodukternas spårbarhet och laglighet och inrätta kontrollförfaranden. Syftet med de båda frivilliga partnerskapsavtalen med Republiken Kongo respektive Kamerun är att tillhandahålla en rättslig ram för att i) märka och garantera trävaruprodukternas spårbarhet, ii) inrätta förfaranden för statlig och oberoende kontroll som intygar att alla trävaruprodukter som exporterats från Kongo till de europeiska marknaderna förvärvats, avverkats, transporterats och exporterats lagligt, i syfte att garantera en laglig exploatering av de kongolesiska skogarna och iii) förstärka tillämpningen av skogslagstiftning och förbättra förvaltningen. Ett frivilligt partnerskapsavtal mellan EU och Ghana ingicks redan 2009. Genom Lissabonfördraget har Europaparlamentet fått medbeslutande och måste ge sitt formella godkännande till de båda frivilliga partnerskapsavtalen för Kamerun och Republiken Kongo. Fler sådana avtal är att vänta inom den närmaste framtiden, i synnerhet med en del asiatiska länder liksom med Demokratiska Republiken Kongo.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade ja till dessa resolutioner eftersom jag tror det är viktigt att bevara naturskog, då exploateringen av sådan skog kan leda till skogsförstörelse och avskogning och till global miljöförstöring.

Reformen av den rättsliga ramen i skogssektorn är därför nödvändig för att få ett frivilligt partnerskapsavtal som ligger i linje med målen i handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) och för att se till att de sociala och miljömässiga kriterierna uppfylls. Lagtexter som utformats för att förbättra den sociala rättvisan måste uppdateras så att lokalsamhällenas och ursprungsfolkens rättigheter respekteras och dessa grupper härigenom garanteras direkt inflytande i utarbetandet av de nya bestämmelserna och i genomförandefasen av avtalet om transparens.

Kommissionen måste se till att lokalsamhällenas rättigheter respekteras. De är ofta de första som drabbas av klimatförändringar och miljöförstöring.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Europaparlamentet har godkänt flera avtal för att bekämpa den olagliga handeln med trävaror mellan EU och Kongo och mellan EU och Kamerun.

Dessa internationella avtal har utformats för att säkra spårbarheten för trävaror som exporteras till EU, i syfte att bekämpa kampen mot avskogning och bevara den biologiska mångfalden, samt skydda ursprungsbefolkningarnas rättigheter.

Föredraganden Yannick Jadot från Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har fört in ett antal ändringsförslag som lagts fram av Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

Det återstår nu att genomföra dessa betänkanden, och vi måste se till att kommissionen verkligen tar Europaparlamentets synpunkter i beaktande.

Betänkandena kan emellertid bli en källa till stöd för alla som kämpar för en annan sorts förbindelser med länderna i Syd, och i synnerhet med de afrikanska länderna söder om Sahara.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag har röstat för att EU ska ingå frivilliga partnerskapsavtal med Republiken Kamerun och med Republiken Kongo. År 2011 är det internationella skogsåret. Välmående skogar är viktiga för att bevara den lokala biologiska mångfalden och de bidrar väsentligen till de klimatmål vi själva har ställt upp eftersom de fungerar som naturliga koldioxidsänkor. Överallt i världen förstörs växtlighet och skogar, så även i Centralafrika. Satellitbilder visar att cirka 25 000 km² av Afrikas skogar och annan växtlighet har gått förlorade de senaste 30 åren. De nya partnerskapsavtalen kommer att främja en ansvarsfull förvaltning av skogssektorn i båda dessa länder, något EU har ett indirekt ansvar för på grund av sin trävaruimport. EU accepterar nu sitt ansvar. Den nödvändiga transparensen kommer också att säkerställas genom införandet av system för spårbarhet och laglighetsförsäkring för trävaruprodukter.

 
  
  

Resolutionsförslag: (B7-0022/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  John Attard-Montalto (S&D), skriftlig. (EN) Resolutionen handlar visserligen om arbetsviseringar, men det är högst osannolikt att medborgare från Stillahavsstaterna väljer att söka jobb på Malta, och inte inom resten av EU. Därför röstade jag ja till den ursprungliga texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig.(FR) I resolutionen förklaras varför Europaparlamentet ställer sig tveksamt till interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap. Man redogör för avtalets mål (utveckling, att stärka handelsförbindelserna mellan EU och Stillahavsområdet) och betonar de problem som uppstått till följd av att bearbetade fiskprodukter undantagits från ursprungsreglerna. Jag kan inte godkänna avtalet och röstade följaktligen mot resolutionen, eftersom jag inte tycker att den tillräckligt betonar problemen med att bearbetade fiskeriprodukter undantas från ursprungsreglerna, i synnerhet tonfisk.

Jag ser fram emot att Europeiska kommissionen ska förse oss med den konsekvensanalys som föreskrivs enligt avtalet. Den ska innehålla en analys av avtalets konsekvenser för sysselsättningen inom EU och i Stillahavsstaterna liksom för EU:s fiske och beredningsindustri. Det är omöjligt att kontrollera ursprunget för beredd tonfisk som kommer in på den europeiska marknaden. Jag kommer att följa förhandlingarna om det slutliga partnerskapsavtalet mellan EU och Stillahavsstaterna, och jag ska se till att avtalet inte innehåller några undantag från ursprungsreglerna för bearbetade fiskeriprodukter från Papua New Guinea.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar de ansträngningar som har gjorts för att fördjupa handelsförbindelserna mellan Stillahavsstaterna och EU, i syfte att stödja regional integration och främja en successiv integrering av AVS-staternas ekonomier i världsekonomin.

EU kan spela en viktig roll för att främja en hållbar social och ekonomisk utveckling och bidra till de övergripande insatserna för att utrota fattigdomen i dessa länder. Handelsförbindelserna mellan denna region och EU måste därför främja och öka handeln, hållbar utveckling och regional integration, och samtidigt bidra till ekonomisk diversifiering och minskad fattigdom.

Den rådande finansiella och ekonomiska krisen innebär att handelspolitiken är viktigare än någonsin för utvecklingsländerna, och jag uppmanar parterna att genomföra förhandlingarna om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap med alla 14 AVS-stater i Stilla havet så snabbt som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. (DA) När det gäller ändringsförslag 6, punkt 23.3, anser vi att det alltid ska vara den enskilda medlemsstatens sak att besluta om en visering ska utfärdas till tredjelandsmedborgare. Om det är fråga om en arbetsvisering ska arbetet alltid ske på samma villkor som om det hade utförts av en EU-medborgare i medlemsstaten i fråga. Vi vill också ha en mer exakt definition av vad som avses med ”anhörigvårdare och inom liknande yrken”.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Den rådande finansiella och ekonomiska krisen tydliggör att handelspolitiken är viktigare än någonsin för utvecklingsländerna. Stillahavsregionens särskilda karaktär, som bygger på fiske och fiskerirelaterade verksamheter och branscher, uppvisar en stor potential för framtida exportökningar, förutsatt att fisket bedrivs på ett miljömässigt hållbart sätt.

När det gäller Aid for Trade (handelsstöd) syftar det till att stödja utvecklingsländers förmåga att ta vara på nya handelsmöjligheter.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade ja till resolutionen om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EG och Stillahavsstaterna med beaktande av att det bara är ett steg från att förhandla om ett nytt och mer omfattande partnerskapsavtal.

Samtidigt måste Europeiska kommissionen ha i åtanke att det kommande avtalet måste förhandlas med ett större antal stater i regionen för att undvika att avtalet blir en källa till splittring i regionen. Avtalet får inte heller leda till att företag från tredjeländer gynnas av undantag från EU-tullar på bekostnad av lokala industrier, arbetstagare och inkomster.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till det här resolutionsförslaget eftersom jag tror att partnerskapsavtalet kommer att stödja regional integration och främja en successiv integrering av AVS-staternas ekonomier i världsekonomin, och därigenom främja en hållbar social och ekonomisk utveckling i dessa stater och bidra till de övergripande insatserna för att utrota fattigdomen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Även om det bara är Papua Nya Guinea och Fiji som har undertecknat interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med EU anser jag att avtalet förtjänar vårt stöd eftersom det gör att de europeiska marknaderna kan öppnas för lokala produkter och å andra sidan gradvis öppnar de ländernas marknader för europeiska produkter. Jag hoppas att handelsförbindelserna mellan Stillahavsstaterna och EU ska växa och bli starkare, samtidigt som man respekterar vissa områdens särdrag och tar hänsyn till de särskilda behoven hos de sämst ställda. Handelsmekanismen måste därför användas med beaktande av utvecklingsbehoven i de länder som har undertecknat avtalet, och användas som ett verktyg för att möta de behoven. Det fullständiga avtal som kan komma att ingås får inte blunda för de tre huvudfrågor som anges i resolutionen: förhandlingar om immaterialrätt, insyn i offentliga upphandlingar och arbetsviseringar.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Av min resolution, som åtföljer godkännandet av interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Stillahavsstaterna, framgår tydligt att parlamentet visserligen välkomnar detta interimsavtal som enbart omfattar Fiji och Papua New Guinea, men anser att alla steg som syftar till att ingå ett fullständigt avtal måste omfatta samtliga 14 Stillahavsstater. Det är viktigt för den regionala solidariteten, för sammanhållningen och integrationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Målet med de ekonomiska partnerskapsavtalen mellan EU och Stillahavsstaterna måste vara att öka handeln och gynna hållbar utveckling och regional integration, samtidigt som ekonomisk diversifiering främjas och minskad fattigdom eftersträvas. Även om det än så länge bara är Papua Nya Guinea och Fiji som har undertecknat avtalet är det ett viktigt steg mot den framtida ekonomiska utvecklingen i regionen, som omfattar 14 länder och har avgörande betydelse för världshandelns utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Den breda övertygelsen om att ett främjande av handelsförbindelserna mellan Stillahavsregionen och EU kommer att öka handeln, gynna en hållbar utveckling och regional integration och samtidigt främja ekonomisk diversifiering och minskad fattigdom, är en viktig utgångspunkt för Europaparlamentets resolution om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EG och Stillahavsstaterna. Genom detta interimsavtal kommer millennieutvecklingsmålen att kunna nås.

Tillsammans med upprättandet av en verklig regional marknad utgör den frågan en viktig förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av avtalet om ekonomiskt partnerskap (EPA). Detta gäller även möjligheterna att i framtiden ingå ett fullständigt EPA. Regional integration och regionalt samarbete har avgörande betydelse för den sociala och ekonomiska utvecklingen i Stillahavsstaterna.

Jag röstade ja eftersom jag är övertygad om att avtalet kan bidra till Stillahavsregionernas ekonomiska utveckling och jag instämmer i det som sägs i resolutionen om att en sådan utveckling måste kompletteras med en politik för miljömässig hållbarhet och integration. Det är parlamentets uppgift att övervaka genomförandet av detta avtal, som en del av de befogenheter parlamentet tilldelas genom Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Maurice Ponga (PPE), skriftlig.(FR) Jag välkomnar Europaparlamentets beslut om att godkänna interimsavtalet mellan EU och Stillahavsstaterna. Avtalet är ett uttryck för Europeiska unionens engagemang för den här delen av världen och skickar en stark politisk signal till länderna i regionen. Det gläder mig. Den politiska resolutionen som åtföljer beslutet om att godkänna avtalet erbjuder oss ett tillfälle att föra fram våra krav. Vi vill upprätta balanserade och rättvisa förbindelser med Stillahavsstaterna – förbindelser som gör att dessa länder kan utvecklas samtidigt som våra egna medborgares intressen värnas. Interimsavtalet omfattade särskilda bestämmelser om ursprungsreglerna för fiskeriprodukter och det var viktigt att reglera det undantaget. För att se till att det här undantaget, som ska göra det möjligt att skapa sysselsättning och välstånd, verkligen gynnar lokalbefolkningen och inte skadar den europeiska fiskberednings- och konservindustrin, var det viktigt att föreskriva en utvärdering av dess konsekvenser så snart som möjligt och göra det möjligt att slopa undantaget om så skulle visa sig nödvändigt. Nu finns det garantier för att avtalet blir rättvist och för att åtgärder kommer att vidtas för att skydda våra intressen om så krävs.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för den här resolutionen om interimsavtalet om partnerskap mellan EG och Stillahavsstaterna i hopp om att detta avtal – som för närvarande enbart omfattar två länder: Papua Nya Guinea och Fiji – kan lägga grunden till ett mer omfattande avtal. Ett sådant avtal skulle bli ett verktyg för att främja en hållbar social och ekonomisk utveckling i Stillahavsregionen, minska fattigdomen och stärka regional integration och regionalt samarbete i linje med millennieutvecklingsmålen.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Interimsavtalet om partnerskap mellan Papua Nya Guinea, Fiji och Europeiska gemenskapen paraferades den 14 december 2007.

Dessa båda länder var de enda i Stillahavsregionen som ingick avtalet eftersom de var mest aktiva i att upprätthålla handelsförbindelser med EU, och framför allt för att de var intresserade av att skydda sina socker- och tonfiskindustrier. I fråga om marknadstillträde skulle avtalet garantera skattefritt och kvotfritt tillträde, och därmed generera investeringar och sysselsättningsmöjligheter.

Genom att få ökat tillträde till Europamarknaden vill dessa länder också dra fördel av nya investeringsmöjligheter, vilket kommer att få positiva effekter på sysselsättningen. I avtalet om ekonomiskt partnerskap föreskrivs att en ad hoc-kommitté senare ska inrättas för att övervaka genomförandet och med jämna mellanrum utvärdera hur avtalet påverkar lokalsamhället och den lokala ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE), skriftlig.(FR) I resolutionen förklaras parlamentets tveksamhet till interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap. Målen med avtalet anges (utveckling, att stärka handelsförbindelserna mellan EU och Stillahavsregionen) och man betonar de problem som uppstår genom att bearbetade fiskeriprodukter undantas från ursprungsreglerna. Därför röstade jag ja till resolutionen och därför stödde jag de ändringsförslag som lagts fram av De Gröna, och som ligger helt i linje med vår uppfattning. Jag ser fram emot att Europeiska kommissionen ska förse oss med den konsekvensanalys som föreskrivs i avtalet, och jag kommer noga att följa förhandlingarna om det slutliga partnerskapsavtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Jag ställde mig bakom detta interimsavtal om ekonomiskt partnerskap med Papua Nya Guinea och Fiji eftersom det är viktigt att utveckla starka förbindelser med exporterande länder i Stillahavsregionen. Trots den oro som vissa ledamöter uttryckt anser jag att vi måste främja ett närmare samarbete med dessa länder eftersom det ger EU möjlighet att övervaka fångsterna av tonfisk och annan fisk som konserveras på Papua Nya Guinea. Den industrin har också skapat hundratals jobb för lokalbefolkningen i detta fattiga land.

 
  
  

Rekommendation: Martin (A7-0365/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till den här resolutionen eftersom jag tror att den bidrar till att sluta nya handelsavtal med Fiji och Papua Nya Guinea som är förenliga med Världshandelsorganisationens regler. Interimsavtalen om ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) är avtal om varuhandel avsedda att förhindra ett sammanbrott i handeln mellan länderna i AVS-länderna och Europa. Även om interimsavtal i rättslig bemärkelse kan ses som ett första steg i processen, är de helt oberoende internationella avtal som inte med nödvändighet leder fram till ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap. Jag välkomnar rekommendationerna om undertecknandet av slutgiltiga avtal varifrån EU-medlen för att finansiera dessa avtal bör komma, det vill säga inte från Europeiska utvecklingsfonden, behovet av en parlamentarisk kommitté för att övervaka genomförandet av avtalet samt en översynsklausul som föreskriver en övergripande konsekvensanalys inom tre till fem år.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. (NL) Ekonomiska partnerskapsavtal ska främja handeln mellan EU och Papua Nya Guinea och Fiji och bidra till handel, utveckling, hållbar tillväxt och fattigdomsminskning. Regional integration är avgörande för dessa länders utveckling. Därför måste kommissionen förklara hur dessa interimsavtal ska bidra till utvecklingen. Det är viktigt att vi undertecknar ett slutligt avtal med länderna i regionen. De uppmjukade ursprungsreglerna ger Papua Nya Guinea stora möjligheter att främja den lokala ekonomin.

Det är emellertid viktigt att vi ser till att de fattigaste länderna inte bara används som transitländer för produkter från andra länder som inte är berättigade till detta särskilda tillträdessystem. Den lokala ekonomins intressen är här av stor betydelse. Kommissionen måste övervaka genomförandet och vidta lämpliga åtgärder så fort allvarliga snedvridningar på marknaden påvisas i konsekvensanalyserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig.(FR) Det här är ett avtal som garanterar varor från Stillahavsregionen gynnsamma tillträdesvillkor till den europeiska marknaden. Jag är positiv till en utveckling av regionen, men anser att undantaget från ursprungsreglerna för bearbetade fiskeriprodukter är oacceptabelt. Undantaget skapar nämligen en situation med orättvis konkurrens för EU:s konservindustri och gynnar egentligen inte lokalbefolkningen.

Dessutom har importen av tonfisk från Papua Nya Guinea fördubblats under de båda senaste åren och vi har skäl att befara att den trenden kommer att bli än starkare framöver. Som vice ordförande i fiskeriutskottet beslutade jag att rösta nej till avtalet eftersom det bortser från det yttrande som fiskeriutskottet har antagit där det föreslogs att undantaget från ursprungsreglerna för bearbetade fiskeriprodukter skulle upphävas efter det att förhandlingarna om interimsavtalet om partnerskap avslutats.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Trots att så få länder har godkänt interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap är detta avtal ett bevis för EU:s engagemang att stödja utvecklingen i Stillahavsländerna genom att använda en mekanism som går utöver rena stödförfaranden och försöker mobilisera den lokala ekonomin, vilket förhoppningsvis leder till skapandet av företag och sysselsättning, och till ökad rörlighet av personer och varor. Även om jag i princip ställer mig bakom ett sådant instrument kan jag inte dölja att jag känner mig tveksam till avtalets effekter för fiskeindustrin. Jag vill därför att kommissionen särskilt noga granskar den frågan och jag anser att det är motiverat att kommissionen lägger fram en rapport om fisket i Stilla havet och förvaltningen av regionens fiskebestånd till parlamentet, såsom föredraganden har begärt.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder detta utkast till rådets beslut om ingående av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och två Stillahavsstater – Papua Nya Guinea och Fiji – och det av följande skäl: för det första är dessa länder regionens största ekonomier och har tidigare undertecknat ekonomiska partnerskapsavtal med EU, för det andra har det inte varit möjligt att utsträcka partnerskapet till att omfatta andra länder trots att det kanske hade varit bra, för det tredje är detta ett interimsavtal som kammaren måste utvärdera om vi avser att omvandla det till ett fullständigt avtal, för det fjärde har Fiji gjort åtaganden om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstaten gentemot EU, och för det femte kan partnerskapet bidra till den strategiska utvecklingen i dessa länder, trots den kritik som medlemmar av det civila samhället och politikerna i regionen har framfört.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi har under lång tid kritiserat undertecknandet av dessa avtal om ekonomiskt partnerskap med AVS-länderna. Oavsett syftet med avtalen och den retorik med vilken de presenteras är deras mål i grunden frihandel med alla de ytterst negativa konsekvenser som följer av detta. Vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens senaste sammanträde, som ägde rum i december 2010, uttryckte AVS-ländernas råd sin oro över det faktum att kommissionen inte respekterar deras invändningar i frågor som handlar om att skydda deras ekonomier. Dessutom finns det en motsägelse mellan den flexibilitet som kommissionen påstår sig tillämpa och den bristande flexibilitet den visar prov på när det gäller de tekniska förhandlingarna. I fråga om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med Fiji och Papua Nya Guinea har samhällsorganisationer och politiska organisationer i Stillahavsområdet dessutom framfört allvarlig kritik mot EU p.g.a. de påtryckningar som dessa två länder utsatts för i syfte att förmå dem att underteckna avtalet. Länderna har hotats med att de kommer att förlora sin privilegierade tillgång till de europeiska marknaderna. Kritiker menar även att solidariteten mellan länderna i Stillahavsområdet har minskat avsevärt sedan detta avtal undertecknades och att motsättningar har uppstått vilket har lett till att vissa regionala grupper har splittrats p.g.a. de påtryckningar de utsatts för i syfte att förmå dem att underteckna interimsavtalen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Det finns inget som är viktigare än barns hälsa och skyddet av barns rättigheter och välmående. Barn måste även ha rätt att leva i en familj och man måste se till att de inte tvingas att bo långa perioder på barnhem.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Genom avtalet mellan EU och Stillahavsstaterna beviljas Papua Nya Guinea ett allmänt undantag från ursprungsreglerna för fiskeriprodukter, framför allt tonfisk. Denna klausul innebär att dessa varor kan anses ha sitt ursprung i Papua Nya Guinea och därmed befrias från alla tullar och kvoter, även om fiskarna, fiskezonerna och de fabriker som producerar konserverad fisk inte kommer från Papua Nya Guinea.

De som gynnas av detta är de kinesiska, australiensiska och thailändska fiskeflottorna och andra fiskeflottor som lastar av sin fångst i hamnar i Papua Nya Guinea. Andra som gynnas är konserveringsfabrikerna som tillhör dessa länder och som har anläggningar i Papua Nya Guinea, men som anställer utländska medborgare under tvivelaktiga förhållanden. Det är uppenbart att det är den europeiska, och i synnerhet den franska industrin som främst känner av denna orättvisa och olagliga konkurrens.

Inom EU ökade importen av tonfisk från Papua Nya Guinea med 76 procent mellan 2008 och 2009. Enbart i Frankrike ökade den med 1 500 procent under samma period. De negativa ekonomiska och sociala effekterna av detta undantag är välkända och oron över regionens fiskbestånd är välgrundad. Därför röstade jag mot detta avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Stillahavsstaterna utgör ett unikt område som främst består av östater som i stor utsträckning präglas av etnisk mångfald och vars kultur skiljer sig mycket från den europeiska kulturen. För dessa stater krävs andra politiska och ekonomiska prioriteringar. Genom att ingå ett avtal med dessa stater vill vi underlätta det fria flödet av varor och tjänster, vilket bör medföra kommersiella fördelar för båda sidor. Vi måste emellertid även se till att vi samtidigt som vi strävar efter marknadsliberalisering inte uppfattas som inkräktare som bara vill säkra tillgång till resurser och försvaga den regionala solidariteten under processen, vilket kritikerna vill få oss att tro. Låt oss ingå avtal, öppna marknaderna och främja konkurrenskraften, men låt samtidigt våra handlingar styras av sunt förnuft och ömsesidiga fördelar i alla instanser, i synnerhet när vi hjälper regioner som Stillahavsstaterna som ofta drabbas av naturkatastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig.(DE) Interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och två av AVS-länderna, närmare bestämt Papua Nya Guinea och Fiji, å andra sidan bör betraktas som ett steg mot ett fullständigt avtal. Interimsavtalet om partnerskap täcker alla viktiga områden av ett handelsavtal, men skulle så småningom även kunna täcka immateriell äganderätt och utveckling i fråga om offentlig upphandling. Jag stöder avtalet, men samtidigt är jag i allra högsta grad medveten om den inverkan som det kan ha på den europeiska fiskerisektorn och när det gäller detta förväntar jag mig att kommissionen genomför den typ av konsekvensanalys som beskrivs i punkt 15 av den resolution som antagits av parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Genom det initiativ som parlamentet i dag har godkänt upprättas ett avtal som utan tvekan kommer att stärka handeln mellan EU och vissa Stillahavsstater. Papua Nya Guinea och Republiken Fijiöarna ingick interimsavtalet om partnerskap framför allt i förhoppningen om att kunna skydda sina socker- och tonfiskindustrier. Enligt min mening är detta ett steg mot utveckling och välfärd. Tack vare ursprungsreglerna kommer avtalet dessutom tillföra verkligt mervärde till fiskeriindustrin och exporten från dessa regioner. Jag måste även betona att avtalet kan få stora konsekvenser för förbindelserna med de andra Stillahavsstaterna, däribland Australien och Nya Zeeland.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag är mycket glad över parlamentets överväldigande stöd till min rekommendation om att vi bör godkänna interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Stillahavsstaterna. Interimsavtalet mellan Papua Nya Guinea, Fiji och Europeiska gemenskapen paraferades den 14 december 2007. Dessa två länder var de enda länderna i Stillahavsregionen som anslutit sig till avtalet, medan de övriga länderna i den regionala Stillahavsgrupperingen, som har en liten varuhandel med EU, valde att inte underteckna avtalet. Fiji och Papua Nya Guinea ingick avtalet framför allt i förhoppningen om att kunna skydda sina socker- och tonfiskindustrier, som skulle ha drabbats svårt av det allmänna preferenssystemet. Interimsavtalet omfattar frågor om ursprungsregler och marknadstillträde. I fråga om ursprungsregler omfattar avtalet regler som hänför sig till fiskeri-, textil- och jordbrukssektorn och som medför investeringar och sysselsättningsmöjligheter. I fråga om marknadstillträde skulle avtalet garantera skattefritt och kvotfritt tillträde, och därmed generera investeringar och sysselsättningsmöjligheter. Handels- och utvecklingsfrågor bör behandlas inom en bredare regional ram.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Det interimsavtal om partnerskap mellan EU och Papua Nya Guinea och Fijiöarna som undertecknats är resultatet av skamliga påtryckningar. I avtalet fastställs gradvis avskaffande av tullar i en omfattning som är ohållbar för dessa stater, förbud mot kvantitativa begränsningar när det gäller export och import samt avskaffande av exportsubventioner vid export av jordbruksprodukter till Stillahavsstaterna för Papua Nya Guinea och Fijiöarna. Avtalet innehåller rendez-vous-klausulen om att ”framgångsrikt avsluta de pågående förhandlingarna om ett heltäckande avtal om ekonomiskt partnerskap”. Dessa avtal är ytterligare ett bevis på EU:s nykolonialism. Jag röstade emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Målet med avtalen om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Stillahavsstaterna måste vara att öka handeln, främja hållbar utveckling och regional integration samtidigt som man främjar ekonomisk diversifiering och minskar fattigdomen. Även om det för närvarande endast är Papua Nya Guinea och Republiken Fijiöarna som har undertecknat avtalet är detta ett viktigt steg mot den framtida ekonomiska utvecklingen i denna region som består av 14 stater och som har en avgörande betydelse för den internationella handelns utveckling. Detta är det första steget mot en utvidgning av avtalet till andra länder i regionen, och mot ett kraftigt uppsving för deras ekonomier och ökat välstånd för deras befolkningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna eftersom jag anser att det är viktigt för Europa att ha partnerskapsavtal om handel med tredjeländer som kan exportera produkter som de europeiska länderna har svårt att få tillgång till. Det är logiskt att utvecklingen av den internationella handeln åtföljs av avtal som främjar handel och som gör det kommersiella nätverket allt tillgängligare. Förhandlingarna om de nya avtalen om ekonomiskt partnerskap inleddes 2002 i syfte att bygga vidare på och stärka de regionala integrationsprocesserna i AVS-länderna. Avtalet i fråga omfattar ursprungsregler som hänför sig till fiskeri-, textil- och jordbrukssektorn och som medför investeringar och sysselsättningsmöjligheter samt marknadstillträde, med skattefritt och kvotfritt tillträde till marknader för att generera investeringar och sysselsättningsmöjligheter. Interimsavtalet har även medfört att regeringarna har avstått från ett visst handlingsutrymme i form av lagstiftningsbefogenheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för rekommendationen om ingåendet av interimsavtalet om partnerskap mellan EU och Stillahavsstaterna av följande skäl: Fijiöarna och Papua Nya Guinea beslutade sig för att ingå avtalet framför allt i förhoppningen om att kunna skydda sina socker- och tonfiskindustrier. Interimsavtalet omfattar ursprungsregler som hänför sig till fiskeri-, textil- och jordbrukssektorn. Samtidigt fastställs undantag som kan hota vissa EU-industriers konkurrenskraft. När det gäller sektorn för konserverad tonfisk innebär undantaget att det blir möjligt för länder som Papua Nya Guinea att fungera som ett veritabelt centrum för beredning av enorma mängder tonfisk från flera olika källor: Filippinerna, Thailand, Kina, Förenta staterna, Australien osv. Tonfisken lossas i landets hamnar för att behandlas i hastigt uppförda fabriker av aktörer från dessa länder som har som enda mål att utnyttja den tullfria handeln som EU beviljar i och med detta interimsavtal. Detta har skadat den europeiska sektorn för konserverad tonfisk som har protesterat mot den orättvisa konkurrensen.

Därför anser jag i likhet med föredraganden att en rapport om just dessa aspekter av Stillahavsstaternas fiskerisektor bör läggas fram för parlamentet så att man kan bedöma vilka konsekvenser åtgärderna kan få för EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Förhandlingarna om de nya avtalen om ekonomiskt partnerskap mellan AVS-länderna och EU inleddes 2002. Meningen var att dessa avtal skulle ersätta det tidigare allmänna preferenssystemet och gynna AVS-länderna.

Eftersom frågor av särskilt intresse behandlades i enskilda förhandlingar på nationell nivå och eftersom det var osannolikt att partnerskapsavtalen skulle ingås direkt beslutade man att ingå interimsavtal om ekonomiskt partnerskap med fokus på varuhandel till slutet av 2007. Syftet med interimsavtalen är att förhindra avbrott i handeln och de leder inte nödvändigtvis till fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap.

I Stillahavsregionen är det endast Fiji och Papua Nya Guinea som har ingått ett sådant avtal. Avtalet omfattar ursprungsregler som hänför sig till fiskeri-, textil- och jordbrukssektorn och som medför investeringar och sysselsättningsmöjligheter. Kommissionen hoppas kunna ingå ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap med den regionala Stillahavsgruppen, och samtal om detta pågår.

Jag anser att det är lämpligt att stödja rådets ståndpunkt för interimsavtalet om partnerskap eftersom skyddet av naturresurser bör prioriteras, framför allt med tanke på bristen på sådana och den försämrade miljön. Det är även nödvändigt att hålla de tio år gamla avtalen med AVS-länderna vid liv, om än i en annan form.

 
  
MPphoto
 
 

  Maurice Ponga (PPE), skriftlig.(FR) Jag välkomnar Europaparlamentets beslut att godkänna interimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna. Avtalet speglar EU:s åtagande i fråga om denna region och sänder en stark politisk signal till staterna där. Det gläder mig. Den politiska resolution som åtföljer beslutet att godkänna avtalet innebär en möjlighet att framhålla våra krav. Vi vill upprätta ett balanserat och rättvist förhållande till Stillahavsstaterna, ett förhållande som ger dessa östater möjlighet utvecklas samtidigt som våra egna medborgares intressen skyddas. Eftersom interimsavtalet innehåller särskilda bestämmelser om ursprungsreglerna för fiskeriprodukter var det viktigt att inkludera detta undantag.

För att se till att detta undantag, som bör leda till skapande av sysselsättning och välstånd, verkligen gynnar lokalbefolkningen och inte skadar den europeiska industrin för behandling och konservering av fiskeriprodukter var det nödvändigt att föreskriva att en konsekvensanalys genomförs så snart som möjligt och att undantaget upphävs där så är nödvändigt. Det finns garantier för att se till att avtalet är rättvist och åtgärder om nödvändigt vidtas för att skydda våra intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att främjandet av handelsförbindelser mellan Stillahavsstaterna och EU kan bidra till att främja regionens hållbara sociala och ekonomiska utveckling, minska fattigdomen och stärka den regionala integrationen och det regionala samarbetet, i enlighet med millennieutvecklingsmålen. Jag delar emellertid den oro som föredraganden ger uttryck för när det gäller undantaget från ursprungsreglerna och dess negativa konsekvenser för EU:s för behandling av fiskeriprodukter och konservering. Undantaget måste på lämpligt sätt utvärderas av kommissionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) De gröna har sedan länge varit emot avtal om ekonomiskt partnerskap med AVS-regionerna och fortsätter att vara det. Vi ser därför inte något mervärde med interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med två av Stillahavsstaterna.

I detta specifika fall oroar sig de gröna över att denna region i Stilla havet kommer att präglas av ytterligare splittring som en konsekvens av interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap och förmånshandelsordningar med EU. Dessutom stämmer den väntade okontrollerade ökningen av traditionell export, som är koncentrerad till råmaterial som koppar, socker, kopra, fisk och palmolja (jordbruksbränslen!) inte alls överens med behoven av en hållbar utveckling. Därför stödde De gröna Stillahavsområdets handelsministrars (fruktlösa) begäran om att se över kritiska aspekter av interimsavtalen om ekonomiskt partnerskap, närmare bestämt definitionen av ”i stort sett all handel”, förbudet av användningen av exportskatter och bristfälligt skydd av nya industrier, samt klausulen om mest gynnad nation.

När det gäller aspekten med undantag från ursprungsreglerna skulle en alternativ lösning ha varit att begränsa bestämmelsen till fångst inom den 30 mil stora exklusiva ekonomiska zonen (EEZ), i stället för att låta den gälla alla vatten. Sist men inte minst saknar Fiji ett demokratiskt styre. Vår skuggföredragande José Bové ingav 11 ändringsförslag när det gäller detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE), skriftlig.(FR) Genom interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna får varor från Stillahavsregionen förmånligt tillträde till EU:s marknader. Jag stöder utvecklingen av denna region, men anser att undantaget från ursprungsreglerna för behandlade fiskeriprodukter är oacceptabelt eftersom det innebär att produkter som tillverkas i ett land men av råvaror från ett annat land kan befrias från tullar. Undantaget har visat sig stimulera fiske i det tropiska området utan någon hänsyn till hanteringen av fiskebestånden. Eftersom handelsförmånerna inte bara påverkar fiskezoner i Papua Nya Guinea är det svårt att övervaka fångstens ursprung och detta strider mot EU:s åtaganden för att få slut på olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Jag oroar mig också över spårbarheten för produkter som ska importeras till Europa från detta område. Genom att rösta mot betänkandet ville jag visa mitt ogillande för en klausul som enligt min mening inte bör förekomma i något framtida handelsavtal.

 
  
  

Resolutionsförslag: (RC-B7-0029/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna resolution om internationella adoptioner i Europeiska unionen vars syfte är att garantera varje barns välmående och där föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd erkänns. Jag instämmer i att man bör undersöka möjligheten att samordna de strategier som är kopplade till internationella adoptioner och beakta internationella konventioner, men det bör betonas att adoptioner i första hand bör ske i barnets ursprungsland om det är till barnets bästa.

Det är mycket viktigt att ta fram en ram för att garantera insyn och samordna insatser för att förhindra människohandel med barn för olagliga adoptioner. Samtidigt måste vi förbättra, effektivisera och underlätta internationella adoptioner och undvika onödig byråkrati samt trygga rättigheterna för barn från tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) I Lissabonfördraget fastställs det att skyddet av barns rättigheter är ett av EU:s mål. Ännu större uppmärksamhet måste ägnas åt detta mål sedan EU:s stadga för grundläggande rättigheter har trätt i kraft. I EU:s politik måste därför barns rätt till skydd och välmående, som är nödvändigt för deras välfärd, garanteras. Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att politiken för skyddet av barns rättigheter bör förbättras. Antalet barn som överges och placeras på institution, som är mycket högt i vissa medlemsstater, ger upphov till oro. Dessutom är kränkningar av barns rättigheter, våld mot barn, människohandel med barn för prostitution, olagligt arbete eller annan olaglig verksamhet fortfarande ett stort problem inom EU. Jag instämmer i att det är nödvändigt att på EU-nivå övervaka hur de nationella systemen fungerar, för att klargöra frågor som rör skyddet av barns rättigheter och om nödvändigt vidta åtgärder så att hemlösa barn får ett mer effektivt skydd och ges möjlighet att leva i en familj och vara trygga.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för denna resolution eftersom problemet med övergivna barn har blivit allt allvarligare inom EU. Det är viktigt att barns rätt att adopteras skyddas på internationell nivå för att förhindra att dessa barn tvingas leva på barnhem. Kommissionen måste informera oss om vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas på EU-nivå för att skydda minderåriga som ska adopteras av europeiska medborgare. Jag anser att adoption måste ske i enlighet med nationell lagstiftning och internationella konventioner. Kommissionen måste förklara för oss hur dessa förfaranden kommer att garantera att barnets intressen alltid skyddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade för den gemensamma resolutionen om internationella adoptioner eftersom jag anser att samordning av adoptionsstrategier och verktyg på EU-nivå inte bara skulle leda till en förbättring av förfarandet som sådant utan även garantera ökat skydd för föräldralösa och övergivna barn och deras rätt att leva i en familj. Samverkan mellan internationella organisationer, EU-institutioner och medlemsstater skulle leda till en positiv spiral där fokus ligger på barns behov och på information, förberedande och stödtjänster till adoptivfamiljer. Slutligen anser jag att förbättrad samordning kan garantera ökad säkerhet för adopterade barn när det gäller korrekta adoptionsförfaranden och ömsesidigt erkännande av handlingar för att förhindra människohandel med barn.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionen om internationella adoptioner i Europeiska unionen. Skyddet av barns rättigheter är ett av EU:s viktigaste mål. Vi måste skydda varje barns välmående och värna om deras intressen. För närvarande finns det många konventioner om skydd av barn och föräldraansvar. Syftet med Europeiska konventionen om adoption av minderåriga från 1967 är att samordna medlemsstaternas lagstiftning i fråga om adoption. Alla medlemsstater undertecknade 1993 års konvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haagkonventionen). Även om adoptionsfrågan ingår i medlemsstaternas behörighetsområde anser jag att det finns ett behov av att utforska möjligheten att på EU-nivå samordna en strategi med åtgärder som är kopplade till internationella adoptioner. Internationella konventioner måste beaktas vid upprättandet av en sådan strategi. Vi måste sträva efter att förbättra informationstjänsterna, förberedandet av adoptioner mellan länder, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningstjänsterna efter en adoption, med tanke på att alla internationella konventioner om skydd av barns rättigheter erkänner föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd. Exempelvis måste EU:s institutioner och medlemsstaterna aktivt bekämpa människohandel med barn för olagliga adoptioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Rumänien var förmodligen det europeiska land som tillät de värsta oegentligheterna när det gäller internationella adoptioner på 1990-talet, omedelbart efter kommunismens fall. Det berodde på bristande erfarenheter i ett land som genomgick en mörk period under nästan 50 år, men även på att det fanns personer som var beredda att utnyttja dessa brister. Detta ledde till att nästan tusen barn försvann i samband med internationella adoptioner. Med stöd av EU, som vi förberedde oss för att bli medlem av, genomförde Rumänien omfattande ändringar av sin adoptionslagstiftning, trots de enorma internationella påtryckningarna om att vi inte skulle tillgripa drastiska åtgärder som att avskaffa internationella adoptioner. Under dessa omständigheter, och med tanke på Rumäniens dåliga erfarenheter av internationella adoptioner, är oviljan att acceptera en europeisk adoptionsbyrå, vilket kommer att leda till att en verkligt europeisk adoptionsmarknad skapas, förståelig.

Målet för alla resolutioner om internationella adoptioner måste vara säkerhet för minderåriga, oavsett staternas eller adoptionsfamiljernas intressen. Dessutom anser jag att inhemska adoptioner, oavsett eventuella resolutioner eller beslut, måste ges företräde i alla rättssystem, såväl nuvarande som framtida.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om internationella adoptioner i Europeiska unionen, baserat på Rumäniens erfarenheter på detta område. En analys måste genomföras av alla nationella adoptionssystem för att se vilka deras styrkor och svagheter är och för att rekommendera bästa metoder för adoption av medlemsstaterna. Viktiga framsteg skulle göras om den politik och de strategier som är kopplade till instrumentet för internationella adoptioner kunde samordnas på EU-nivå för att förbättra hjälpen från informationstjänster, förberedandet av adoptioner mellan länder, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningen efter en adoption, eftersom föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd måste bli verklighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen om internationella adoptioner i Europeiska unionen. Även om detta är en fråga för medlemsstaterna anser jag att skyddet av barns rättigheter bör vara ett av EU:s mål. När det gäller detta anser jag att möjligheten att samordna strategier som är kopplade till ett instrument för internationella adoptioner och uppföljningen efter en adoption måste övervägas, med tanke på att alla internationella konventioner om skydd av barns rättigheter erkänner föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Adoption av barn är en särskilt känslig fråga. Mänsklig värdighet, och i detta fall, den särskilda omsorg som krävs i fråga om minderårigas intressen, innebär att iakttagande av och respekt för internationella konventioner i frågan, samt en undersökning om bästa metoder och utbyte av erfarenheter mellan medlemsstaterna rekommenderas. EU kommer att kunna övervaka dessa ansträngningar och hjälpa till att ta itu med det problem som människohandel med barn utgör, ett fenomen som främst drabbar de fattigaste länderna och de människor som har det svårast ekonomiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) EU har alltid kämpat för att skydda barns rättigheter och värna om deras intressen. Avsikten med denna resolution är att undersöka möjligheten att på EU-nivå samordna de strategier som är kopplade till instrumentet för internationella adoptioner, i enlighet med de internationella konventionerna, för att förbättra hjälpen från informationstjänster, förberedandet av adoptioner mellan länder, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningen efter en adoption, med tanke på att alla internationella konventioner om skydd av barns rättigheter erkänner föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd. Trots att adoptionsfrågan tillhör medlemsstaternas behörighetsområde anser jag att det måste finnas en minimikonvergens på EU-nivå under förutsättning att barns intressen alltid respekteras. Därför röstade jag för.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi är alla överens om att varje barns välmående och rättigheter måste garanteras, vilket även fastställs i denna parlamentsresolution. Det räcker emellertid inte med att komma med generella påståenden: det är även nödvändigt att erkänna orsakerna till att det uppstår situationer där barn utnyttjas i samband med internationella adoptioner.

De vanligaste orsakerna till att barn överges är fattigdom, otillräckliga socialvårdssystem, bristen på ett tillräckligt socialt infrastrukturnätverk eller lämplig samhällsservice samt konflikter och militära ingripanden.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig. (EN) För att begränsa det ökade problemet med övergivna barn bör EU:s institutioner och medlemsstaterna spela en mer aktiv roll när det gäller att förbättra instrumentet för internationella adoptioner. Det bör ske genom att internationella adoptionsförfaranden främjas och samordnas på EU-nivå, utan att barnens säkerhet, trygghet och rättigheter på något sätt äventyras och genom att alla internationella konventioner om skydd av barns rättigheter respekteras. Unionen och medlemsstaterna måste garantera noggrannare kontroller vid internationella adoptioner, för att undvika utnyttjande, övergrepp, bortförande av och människohandel med barn. Medlemsstaterna bör hitta en balans mellan höga internationella standarder och skydd för att skydda barnets rättigheter och minskad byråkrati, och underlätta internationella adoptionsförfaranden. Dessutom bör medlemsstaternas regler när det gäller internationella adoptionsförfaranden vara öppnare och länderna bör även ha ett ständigt informationsutbyte om villkor och förhållanden för det adopterade barnet i den nya miljön. Sammanfattningsvis anser jag att det viktigaste vid internationella adoptionsförfaranden alltid bör vara att de genomförs i barnets intresse, med särskild uppmärksamhet för barn med särskilda behov, för att garantera barns och familjers rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag röstade för denna gemensamma resolution som ger oss möjlighet att försvara föräldrars rättighet att adoptera ett barn från en annan medlemsstat och samtidigt garantera skydd av minderåriga vid tiden för adoptionen och efter att de har adopterats. Det bör finnas ett system med särskilda regler för internationella adoptioner för att undvika utnyttjande, såsom människohandel med barn.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Våra nationella rättssystem har alla sina särskilda metoder när det gäller att hantera adoption och andra frågor som rör barns välmående. Eftersom frågor som människohandel och sexuellt utnyttjande av barn har en internationell dimension kan det emellertid vara lämpligt med åtgärder på EU-nivå. Vi får aldrig glömma bort att barnets intressen är ytterst viktiga och därför röstade jag för denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna viktiga resolution om internationella adoptioner i Europeiska unionen eftersom skydd av barns rättigheter är ett av EU:s viktigaste mål. Det finns många gällande konventioner om skyddet av barn och föräldrars ansvar. Jag anser att det finns ett behov av att undersöka möjligheten att på EU-nivå samordna frågor som rör internationella adoptioner, i syfte att förbättra informationstjänsterna, förberedandet av adoptioner mellan länder, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningen efter en adoption. Det är väldigt viktigt att upprätta ett system för att garantera insyn och förhindra människohandel med barn i adoptionssyfte. Jag vill också betona att adoption när så är möjligt och om det är till barnets bästa i första hand bör ske i barnets ursprungsland.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar denna resolution där man efterlyser att möjligheten att på EU-nivå samordna de strategier som är kopplade till instrumentet för internationella adoptioner, i enlighet med de internationella konventionerna, beaktas för att förbättra hjälpen från informationstjänster, förberedandet av adoptioner mellan länder, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningen efter en adoption, med tanke på att alla internationella konventioner om skydd av barns rättigheter erkänner föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Antalet övergivna barn har stadigt ökat de senaste åren och detta fenomen märks i alla våra medlemsstater. Dessa barn är offer för konflikter och social utestängning, och utnyttjas av brottsliga nätverk och inom all typ av människohandel, men de är även offer för ett misslyckat internationellt adoptionsinstrument. Dessutom bör det påpekas att majoriteten av dessa barn är flickor som är ett lätt byte för prostitutionsnätverk och andra former av modernt slaveri. En åtgärd vi kan vidta i denna tragiska situation är att underlätta internationella adoptionsförfaranden. Vi bör stifta en särskild lag om internationell adoption. Alla barn bör garanteras rätten att bli adopterade.

Även om ansvaret för denna fråga i dag fortfarande ligger hos medlemsstaterna bör vi påpeka att skyddet av barnets intressen är en grundläggande princip för EU och en del av stadgan för de grundläggande rättigheterna. I avsaknad av EU-lagstiftning på detta område bör EU göra allt som står i dess makt för att underlätta dessa adoptioner, framför allt genom att under de kommande månaderna tillåta ömsesidigt erkännande av handlingar för civilstånd och adoptionsbeslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Adoption av barn är en fråga som alltid har varit viktig för EU och som måste hanteras med yttersta omsorg. Barn är alla samhällens framtid och måste därför behandlas på ett värdigt sätt. Deras intressen måste beaktas, vilket innebär att överensstämmelse med relevanta internationella konventioner är nödvändigt och rekommenderas. Därför är det EU:s skyldighet att göra allt man kan för att bekämpa problemet med människohandel med barn, som främst drabbar barn i de fattigaste länderna och de som har det svårast ekonomiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Barnen är den svagaste länken i vårt samhälle. Att skydda deras rättigheter och se till att de respekteras måste vara en av de viktigaste prioriteringarna för EU. Barn faller emellertid fortfarande offer för människohandel och utnyttjande inom EU, vilket ofta är ett resultat av olagliga adoptioner. Trots att adoptioner är ett effektivt sätt att se till att barn inte bara bor på barnhem är det nödvändigt att stränga kontroller genomförs för att förhindra oegentligheter, framför allt av internationella organisationer. Jag lägger ned min röst eftersom resolutionen inte innehåller tillräckliga åtgärder för att garantera att barn kan skyddas mot utnyttjande som ett resultat av adoption.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Adoption är ständigt en mycket känslig fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet eftersom det är barns framtid som står på spel. Adoption är ofta ett sätt att undvika att övergivna och föräldralösa barn tvingas genomlida en olycklig barndom på ett barnhem, utan den kärlek och omsorg som alla barn förtjänar. Det vore grymt och orättvist att förneka oskyldiga barn möjligheten att bli älskade och vägledas genom livet av kärleksfulla föräldrar som finns där för dem. Därför röstade jag för resolutionen eftersom jag har en stark tro på adoptionens kraft när det gäller att erbjuda barnen, som är världens framtid, ett bättre liv. På EU-nivå måste vi skapa en samordnad struktur med öppna och effektiva förfaranden, uppföljning efter en adoption och en kontrollmekanism för att övervaka verksamheten i varje medlemsstat. Att adoptera ett barn innebär att se till att barnet får en bättre framtid som präglas av trygghet och hopp. För att hantera de internationella skillnaderna anser jag därför att det är nödvändigt att genomföra särskild lagstiftning i frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade i dag för den gemensamma resolutionen om internationella adoptioner i EU, vars syfte är att förbättra systemet för adoptioner mellan medlemsstaterna och fastställa garantier för att se till att adoptionen genomförs i barnets intresse med absolut respekt för dess grundläggande rättigheter. Vi betonar behovet av följande i resolutionen: att upprätta en adoptionsstrategi på EU-nivå med adoptionsregler för såväl de fattigaste som de mest utvecklade länderna som gör det möjligt att följa upp varje barn som har genomgått internationell adoption genom att de behöriga nationella myndigheterna regelbundet rapporterar till ursprungslandet, att effektivisera adoptionsförfarandena och få bort byråkrati, att minimera barnens tid på institutioner och barnhem, att prioritera nationella adoptioner samt att få ett slut på oansvarigt agerande av gäng som utnyttjar och bedriver människohandel med barn i adoptionssyfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för parlamentets resolution om internationella adoptioner i EU. Detta initiativ handlar om att uppfylla unionens mål i artikel 3 i Lissabonfördraget om ”skydd av barnets rättigheter”.

Den ekonomiska utvecklingen i EU-länderna innebär inte att de allvarliga bristerna när det gäller barns rättigheter har försvunnit. I synnerhet gäller det problemet med barn som växer upp i otrygghet och då särskilt otryggheten bland övergivna barn och barn som växer upp på institutioner, samt det våld som de utsätts för har försvunnit. En annan brist gäller människohandel med barn för adoption, prostitution, olagligt arbete, tvångsäktenskap, gatutiggeri eller andra olagliga syften, som fortsätter att vara ett allvarligt problem inom EU.

Detta visar hur viktigt detta initiativ är. Kommissionen ombes överväga möjligheten att på EU-nivå samordna de strategier som är kopplade till instrumentet för internationella adoptioner är. Det krävs en strategi som överensstämmer med de internationella konventionerna för att förbättra hjälpen från informationstjänster, förberedandet av adoptioner och handläggningen av adoptionsansökningar samt uppföljningen efter en adoption. Strategin måste beakta skyddet av barns rättigheter och erkänna föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Ett stopp för internationella adoptioner var ett av villkoren för Rumäniens anslutning till EU. År 2001 beslutade Rumänien att införa ett moratorium för internationella adoptioner efter att Europaparlamentets föredragande för Rumänien, Emma Nicholson, fördömt människohandeln med barn och kritiserat den rumänska staten för att ha försummat sina barn. Jag anser att när så är möjligt och om det är till barnets bästa ska en adoption i första hand ske i barnets ursprungsland. Möjliga alternativ skulle kunna vara en fosterfamilj eller annat boende, eller ett omhändertagande hos en familj inom ramen för ett internationellt adoptionsförfarande i enlighet med relevant nationell lagstiftning och internationella konventioner. Placering på institution bör endast användas som en tillfällig lösning. Samtidigt är det viktigt att en ram på EU-nivå tas fram för att genomföra bedömningar av utvecklingen när det gäller adopterade barn i deras nya familjer och att socialtjänsten i det land som barnet adopterats till regelbundet rapporterar till de behöriga myndigheterna i ursprungslandet efter att adoptionen genomförts. Denna ram och dess åtgärder bör utarbetas och samordnas av medlemsstaterna och kommissionen i samarbete med Haagkonferensen, Europarådet och barnorganisationer för att förhindra människohandel med barn i adoptionssyfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Adoption är en särskilt känslig fråga som förtjänar EU-medlemsstaternas fulla uppmärksamhet. Trots att stora framsteg har gjorts till följd av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner fortsätter barn som växer upp i otrygghet, kränkningar av barns rättigheter, våld mot barn och människohandel med barn för adoption, prostitution, olagligt arbete, tvångsäktenskap, gatutiggeri eller andra olagliga syften att vara ett problem inom EU.

Därför måste vi göra allt vi kan för att skydda barnets rätt att leva i en familj. För att kunna uppnå detta är det viktigt att undersöka möjligheten att på EU-nivå samordna de strategier som är kopplade till instrumentet för internationella adoptioner, i enlighet med de internationella konventionerna, för att förbättra hjälpen från informationstjänster, förberedandet av adoptioner och handläggningen av adoptionsansökningar och uppföljningen efter en adoption.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi i Verts/ALE-gruppen har lagt ned våra röster. Efter förhandlingar mellan de politiska grupperna ersattes de negativa punkterna i det gemensamma förslaget till resolution. Initiativet till resolutionen togs emellertid av italienare till följd av ett mycket specifikt nationellt behov och när det gäller en fråga som inte tillhör EU:s behörighetsområde. Vi har lyckats göra resolutionen till en begäran om att man ska undersöka ”möjligheten att på EU-nivå samordna de strategier som är kopplade till instrumentet för internationella adoptioner”, utan någon hänvisning till specifika nationella problem. Eftersom vi redan arbetar med denna fråga i JURI- och LIBE-utskotten behövs denna resolution inte.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Ett barns rätt att växa upp i en sund familjemiljö som gynnar barnets utveckling är den viktigaste tanken bakom denna resolution. Det växande antalet barn som lever på barnhem och de kränkningar av deras rättigheter – framför allt människohandel, olaglig adoption och olagligt arbete samt prostitution – som fortsätter att begås inom EU har lett till att man försöker vända situationen. Samtidigt är det värt att uppmärksamma det ökade antalet olagliga internationella adoptioner där tredjeländer är inblandade och där de villkor som fastställs i Haagkonventionen inte uppfylls. Fastställandet att skyddet av barns rättigheter inom EU är ett av EU:s mål i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i artikel 24 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Detta mål har banat väg för samordning av politik och strategier mellan medlemsstaterna, i enlighet med de gällande internationella instrumenten. Jag anser att en mekanism snarast måste upprättas på EU-nivå för att kontrollera hur de olika nationella systemen fungerar när det gäller detta. En öppen och effektiv mekanism för att övervaka adoptionsförfarandena både före och efter adoptionen och de internationella organisationernas engagemang främjar inte bara barns rättigheter utan ger dem även möjlighet att få en harmonisk uppväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Genom de nya migrationsflödena blir problemet med övergivna barn, som gradvis hade förbättrats, återigen allt mer allvarligt och påtagligt.

Det är nödvändigt ta fram en rättslig ram som omfattar skydd av barn och föräldrars ansvar, avskaffa onödig byråkrati när det gäller praktiska förfaranden och harmonisera medlemsstaternas lagstiftning i enlighet med Lissabonfördraget och 1993 års konvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

Jag anser att Tysklands hantering av adoptioner inte bör tas efter, framför allt när det gäller placeringen av barn hos par där den ena parten är tysk och den andra från ett annat EU-land. Lagstiftarnas mål måste naturligtvis i slutändan vara att garantera barn rätten till det skydd och den omsorg de behöver för sitt välmående, samtidigt som man så långt det är möjligt undviker att de tvingas bo på barnhem.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Internationella adoptioner bör tillåtas om det är till barnets bästa, men endast om möjligheterna till adoption i medlemsstaten i fråga har uttömts. Som regel bör barnet växa upp i det land som han eller hon är medborgare i.

Internationella adoptioner sker även i mitt hemland Polen. Oftast handlar det om barn som vars chanser att adopteras inom Polen är dåliga p.g.a. att de lider av olika sjukdomar. Under 2006 var det t.ex. 202 utländska familjer som beslutade sig för att ta hand om 311 av våra medborgare – 214 polska barn adopterades av föräldrar från Italien, 25 från Frankrike, 22 från Förenta staterna, 20 från Nederländerna, 15 från Sverige, 7 från Tyskland, 6 från Schweiz, 1 från Belgien och 1 från Kanada. Eftersom problemet med föräldralösa barn knappt existerar i Västeuropa finns det ett stort intresse för att adoptera barn från länderna i Central- och Östeuropa.

Jag anser att kommissionen först och främst bör göra följande: 1) informera parlamentet om vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas på EU-nivå för att förhindra att internationella adoptioner blir en täckmantel för människohandel med barn, 2) berätta vad kommissionen kommer att göra för att förhindra att barn adopteras för att adoptivföräldrarna vill följa den senaste trenden. Européernas intresse för att adoptera barn från Afrika ökar till följd av att detta fenomen har blivit populärt bland filmstjärnor. Det är emellertid vare sig lämpligt eller en seriös utgångspunkt för att bli adoptivförälder.

 
  
  

Resolutionsförslag: (B7-0021/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag stöder denna resolution om Serbiens europeiska integrationsprocess, där det bekräftas att Serbiens framtid finns inom EU, och där landet uppmuntras att fortsätta sina ansträngningar för att nå detta mål. Serbien har gjort framsteg när det gäller att genomföra reformer, men ytterligare framsteg krävs för att landet ska uppfylla Köpenhamnskriterierna. Kosovofrågan är mycket viktig. Därför stöder jag uppmaningen till den serbiska regeringen om att den ska avveckla de serbiska parallella strukturer i Kosovo som undergräver decentraliseringsprocessen och hindrar den serbiska befolkningen från att helt integreras i de kosovanska institutionerna.

EU måste sända en tydlig signal till den serbiska regeringen om att vi förväntar oss att Serbien ska inta en konstruktiv hållning till det kommande allmänna valet i Kosovo. Jag instämmer i att kosovoserbers deltagande i valprocessen är en absolut nödvändig förutsättning för att förhindra att den kosovoserbiska befolkningsgruppen blir marginaliserad.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution. Utvidgningen av EU bygger på politisk, rättslig och teknisk överensstämmelse med EU:s höga standarder och normer. Redan 2003 gavs ett löfte om att länderna på västra Balkan skulle anslutas till EU så snart de uppfyller de fastställda kriterierna. EU:s mål är att garantera långsiktig stabilitet och hållbar utveckling på västra Balkan. Eftersom integrationstakten i de olika länderna i denna region varierar måste alla länder göra så stora ansträngningar som möjligt, genomföra de reformer som krävs och vidta nödvändiga åtgärder för att garantera säkerheten och stabiliteten i varje land, samt i regionen som helhet. Serbien gör stora framsteg på många områden och har haft ett framgångsrikt och konstruktivt samarbete med EU. Avskaffandet av EU-viseringen år 2009 visar de serbiska medborgarna att EU ser positivt på de reformer som genomförs i landet. Jag instämmer i att reformer i fråga om skydd av medborgarnas och minoriteternas rättigheter, mediepluralism, oberoende domare, fängelser och många andra områden måste fortsätta. Ansträngningar för att upprätthålla rättsstaten, garantera demokratiska statliga institutioner och effektivt skydd av mänskliga rättigheter och friheter måste förbli en av de serbiska myndigheternas viktigaste prioriteringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Omröstningen om stabiliserings- och associeringsavtalet är uppmuntrande för Serbien. Jag hoppas att omröstningen om godkännandet i dag i Europaparlamentet kommer att leda till en snabbare ratificeringsprocess. Jag bör påpeka att en fråga som framhävs i betänkandet om stabiliserings- och associeringsavtalet är Serbiens underlåtenhet att erkänna myndigheterna i Kosovo och tillämpa parallella strukturer. Rumänien har inte erkänt Kosovos självständighet, som skedde genom en ensidig självständighetsförklaring i strid med internationell rätt. Serbien är en uppskattad granne till Rumänien, och våra länder har århundraden av historia som förenar oss. Rumänien förstår och stöder sina serbiska vänner. Det är uppenbart att Serbiens framtid finns i EU och dess samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien bör vara ett bevis på Belgrads åtagande när det gäller europeiska värden, demokrati och mänskliga rättigheter.

Serbien måste naturligtvis följa samma väg som alla andra medlemsstater för att bli medlem av EU. Landet måste emellertid även behandlas på samma sätt som andra stater. Den senaste tidens utveckling visar att Serbien har förstått vilka förväntningar Europeiska gemenskapen har på landet. Påtagliga framsteg har gjorts, men EU måste på ett taktfullt sätt hantera vissa aspekter av Belgrads historia som tynger det serbiska folket.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) EU bygger på principer som försoning och fredlig samexistens, principer som överensstämmer med målen om att förbättra förbindelserna mellan de olika folken i regionen. När det gäller detta anser jag att Serbiens framtid finns sida vid sida med länderna i EU och jag anser att landet måste öka sina ansträngningar för att uppnå detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag inser att Serbien kan bli en viktig aktör när det gäller att garantera säkerhet och stabilitet på Balkan. Det är oundvikligt att Serbiens framtid finns i EU. Därför anser jag att landet bör fortsätta att sträva mot detta mål. De framsteg som redan har gjorts i reformprocessen är lovvärda.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den som tittar på en karta över EU inser snabbt att västra Balkan är ämnat att bli en del av unionen. Jag tror att dessa länder så småningom kommer lyckas att bli medlemmar. Serbiens väg har varit särskilt svår sedan f.d. Jugoslavien upphörde som stat efter den sovjetiska supermaktens fall. Dess roll som den angripande parten i inbördeskrigen och den brutala inverkan dessa krig har haft på grannländerna och världssamfundet som helhet har inneburit allvarliga konsekvenser för landet och dess folk. Kosovos utträde, som fortsätter att vara en mycket kontroversiell fråga, har lett till att spänningarna i regionen har ökat och fortsätter att vara en mycket stor riskfaktor när det gäller att orsaka instabilitet. Jag hoppas att Serbien håller fast vid sin strävan att bli medlem av EU, och jag vill gratulera dess folk och ledare till de framsteg de har gjort när det gäller detta.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Serbiens framtid finns i EU. Därför välkomnar jag Serbiens ansökan om medlemskap i EU som överlämnades den 22 december 2009, och ministerrådets beslut den 25 oktober 2010 om att be kommissionen undersöka Serbiens ansökan.

Jag gratulerar Serbien till de framsteg som gjorts i reformprocessen. Jag vill betona att utvecklingen av det regionala samarbetet fortsätter att vara en huvudprioritering för EU och är avsedd att fungera som en katalysator för försoning, goda grannförbindelser och goda förbindelser mellan folken på västra Balkan. Därför uppmanar jag Serbien att inta en konstruktiv hållning till ett mer inkluderande regionalt samarbete.

Jag vill påpeka att ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) är ett grundläggande villkor för Serbien på dess väg mot EU-medlemskap. Det bör konstateras att Serbien fortsätter att tillmötesgå Ictys begäran om stöd. Jag uppmanar den serbiska regeringen att fortsätta att ha ett nära samarbete med tribunalen, bl.a. genom att snabbt överlämna alla begärda handlingar och i tid slutföra de mål som hänskjuts från Icty.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade mot denna resolution, framför allt p.g.a. de krav som ställs på Serbien och EU:s oacceptabla ståndpunkt när det gäller Kosovo. Parlamentet uppmanar t.ex. den serbiska regeringen att avveckla de parallella strukturer i Kosovo som den menar ”undergräver decentraliseringsprocessen och hindrar den serbiska befolkningen att helt integreras i de kosovanska institutionerna”, och fortsätter att kräva samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. Dessa påtryckningar på Serbien är oacceptabla och märkliga med tanke på att motsvarande åtgärder inte har vidtagits när det gäller Kosovo, trots de offentliga klagomålen om att Kosovos nuvarande ledare har varit involverad i handel med mänskliga organ.

Det är även oacceptabelt att parlamentet utövar påtryckningar på Serbien om att landet ska ”inleda en dialog med Kosovo utan att återigen hänvisa till nya förhandlingar om status eller delning”.

Genom ”Serbiens europeiska integrationsprocess” lyfts en aspekt som vi länge har betonat fram. I dag är det uppenbart att syftet med det krig som Nato och EU:s mäktigaste länder, under ledning av Tyskland, förde var att rasera Jugoslavien och dela upp dess territorium i länder som kunde skydda stora EU-företags ekonomiska intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Jag röstade inte för resolutionen om Serbiens europeiska integrationsprocess. Det berodde inte på processen i sig utan på att texten är otydlig när det gäller Kosovofrågan.

Den gemensamma resolutionen mellan EU och Serbien som antogs av FN:s generalförsamling nämns, men samtidigt sägs det rent ut att denna inte kan betraktas som ett officiellt erkännande av Kosovo från Serbiens sida, eller från de EU-medlemsstater som inte har erkänt landet.

Inte heller nämns Europarådets mycket oroande rapport om den handel med organ från serbiska fångar som befrielsearmén i Kosovo (UCK-gerillan) bedrivit och som lett till att den nuvarande premiärministern i Kosovo ifrågasätts. Samtidigt är överlämnandet av de två återstående serberna som är på flykt undan Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien ett nödvändigt villkor för Serbiens anslutning till EU.

Precis som i fallet med de olika krig som ledde till delningen av f.d. Jugoslavien framställs den ena sidan som ond, och endast denna sida förväntas vara ångerfull. I längden blir det svårt att hålla fast vid detta synsätt även om den serbiska regeringen, som lockas av EU:s dragningskraft, tycks acceptera det i hopp om EU-anslutning.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Serbiens väg mot EU-medlemskap bör välkomnas och kommer förhoppningsvis stärka freden och välfärden i området. I parlamentets resolution efterlyses fullständig respekt för minoritetskulturer och minoritetsspråk – frågor som är centrala för Europeiska fria alliansen.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Serbien trädde i kraft den 1 februari 2010. Trots att 11 månader har gått sedan dess har alla EU-medlemsstater ännu inte ratificerat avtalet. Genom detta resolutionsförslag ville Europaparlamentet för det första betona den viktiga roll som Serbien har inom EU och för det andra erkänna de sociala och politiska förbättringar som den serbiska regeringen har genomfört de senaste åren. Dessutom ville man framhålla de insatser som landet fortfarande måste genomföra för att uppfylla EU:s krav på demokratisering, frihet och antagande av rättvis och hållbar politik. Eftersom jag betraktar Serbiens anslutning till EU som ett stort steg framåt för både EU och Republiken Serbien röstade jag för resolutionsförslaget. Jag anser att landet mycket snart kommer att komma tillrätta med alla de begränsningar som under så lång tid har orsakat en så djup splittring mellan Serbien och EU.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution där Serbiens framsteg i fråga om reformer och rådets begäran till kommissionen om att utarbeta sitt yttrande om Serbiens ansökan om medlemskap i EU framhålls. I resolutionen påpekas emellertid med rätta att ”ett fullständigt samarbete med Icty”, däribland utlämnandet av de återstående två personer som är på flykt till Haag, ”är ett grundläggande villkor för att Serbien ska kunna avancera mot ett EU-medlemskap”.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Jag röstar mot denna text av solidaritet med det serbiska folket. Kravet på att landet ska uppfylla Köpenhamnskriterierna, trots de svidande nedskärningarna som är resultatet av de åtstramningsprogram som Internationella valutafonden påtvingat landet sedan januari 2009, är ett socialt brott som jag vägrar stödja. Då har jag ändå inte nämnt de många kränkningar av den serbiska statens suveräna rätt att vägra att samarbeta med företrädare för den separatistiska provinsen Kosovo som denna text innehåller.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Vi instämmer alla i att länderna på västra Balkan är ämnade att bli en del av EU. Det kommer att bli verklighet inom en nära framtid.

Serbien som ingår i denna grupp är ett land som har genomgått svårigheter sedan f.d. Jugoslavien upphörde som land och efter det sovjetiska imperiets kollaps. Dessutom fick de inbördeskrig som det blev involverat i och dessa krigs brutala effekter för grannländerna och hela världssamfundet olyckliga konsekvenser för landet och dess folk. Det så kallade kriget i Kosovo, som fortfarande pågår och som är mycket kontroversiellt inom hela världssamfundet, har också bidragit till att fred fortfarande inte har skipats i regionen.

Därför är det önskvärt att Serbien fortsätter att röra sig mot det europeiska alternativet. Jag vill ta tillfället i akt att gratulera Serbiens ledare och folk till deras ansträngningar och de framsteg de har gjort.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta resolutionsförslag om Serbiens europeiska integrationsprocess eftersom utvecklingen av ett regionalt samarbete fortsätter att vara en huvudprioritering för EU och är avsedd att fungera som en katalysator för genomförandet av politik för försoning och grannsämja på västra Balkan. Eftersom Serbien strävar efter att bli en viktig aktör när det gäller att garantera säkerhet och stabilitet i regionen är dess framtid nära kopplad till EU och därför måste landet göra allt som krävs för att bli fullvärdig medlem av EU. För att få status som EU-kandidatland och påbörja förhandlingar med EU måste Serbien inleda en dialog med Kosovo, inta en konstruktiv hållning till det kommande allmänna valet i Kosovo och göra allt det kan för att förhindra att den kosovoserbiska befolkningsgruppen blir marginaliserad. Jag instämmer i förslaget om att Serbien inte ska tilldelas kandidatstatus förrän landet har börjat samarbeta fullständigt med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty).

Vidare måste Serbien fortsätta med de reformer som inletts och genomföra nya. De serbiska myndigheterna måste göra allt de kan för att se till att rättsstatsprincipen upprätthålls och demokrati tillämpas i landet och kontrollera att korruptionsnivån i Serbien stadigt minskar, och att personer med viktiga tjänster som utnyttjar sin ställning tilldöms stränga straff.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Detta förslag till resolution om Serbiens process för att integreras i EU förtjänar mitt stöd av följande skäl.

Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki i juni 2003 gavs ett löfte om alla länder på västra Balkan skulle anslutas till EU så snart de uppfyller inträdeskriterierna. Integrationstakten i de olika länderna på västra Balkan skiljer sig åt och är beroende av deras respektive framsteg, framför allt när det gäller deras beslutsamhet att uppfylla alla krav och skyldigheter, genomföra alla reformer och anta de åtgärder som krävs för att bli EU-medlemsstat.

Serbiens roll när det gäller att garantera säkerhet och stabilitet är viktig. Därför bekräftas det på nytt i denna resolution att Serbiens framtid finns i EU, och landet uppmanas att fortsätta sina ansträngningar för att uppnå detta mål. Serbien beröms för de framsteg landet gjort i reformprocessen. Rådets beslut av den 14 juni 2010 om att inleda ratificeringsprocessen för stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien samt det faktum att tio medlemsstater redan har ratificerat avtalet välkomnas också.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna resolution där det återigen bekräftas att Serbiens framtid finns i EU, samtidigt som framstegen när det gäller de reformer som genomförts betonas. Landet uppmanas att fortsätta sina ansträngningar för att uppfylla de krav och kriterier som ett EU-medlemskap innebär.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vår grupp röstade för, eftersom 16 av de 17 ändringsförslag som ingivits antogs eller inkluderades i de kompromissändringsförslag som föredraganden utarbetade, däribland förslaget om att kandidatstatusen ska vara kopplad till närmare samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty). I andra ändringsförslag behandlades Kosovo, jämställdhet, minoriteters rättigheter, det civila samhället, kollektivtrafik, miljö och förbindelserna med Bosnien.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Betänkandet innebär att handelshindren mellan EU och Serbien minskar och det är ett steg på vägen mot denna Balkanstats EU-anslutning.

Stabiliserings- och associeringsavtalet undertecknades 2008, men sedan dess har det endast ratificerats av 12 medlemsstater, däribland Italien. Det viktiga mål som uppnåtts i dag måste fungera som en nystart för Serbien som lämnade in sin ansökan i december 2009. Landet måste verkligen fortsätta att fullständigt samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, vilket alltid har varit ett nödvändigt villkor för anslutning.

 
  
MPphoto
 
 

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. (HU) Serbien har på ett allvarligt sätt brustit när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Medborgare av ungersk nationalitet betraktas som andra klassens medborgare och polisbrutalitet förekommer ofta. Fallet med pojkarna från Temerin har ännu inte utretts. Så länge som det inte sker några väsentliga framsteg på dessa områden kan jag inte stödja Serbiens europeiska integrationsprocess. Dessutom anser jag att det är nödvändigt att den ungerska ursprungsbefolkningen i Vojvodina ges fullständig territoriell autonomi.

 
  
  

Rekommendation: Kacin (A7-0362/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Med tanke på rådets och kommissionens interimsbeslut (15191/2007) och stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Serbien stöder jag ingåendet av avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande, och det är inte första gången som jag när jag anger mina skäl inkluderar personliga skäl. Västra Balkan och Serbien är mer än bara en region av strategiskt intresse för EU, och det är inte bara så att medborgarna i denna region behöver oss, utan vi behöver även dem. EU är Serbiens främsta handelspartner, vilket är ett talande bevis för detta. Serbien har en unik ställning i Europa eftersom det är det land som har flest flyktingar och fördrivna personer. Jag är övertygad om att en ökning av integrationsprocessens takt i Serbien gynnar hela västra Balkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för resolutionen om Serbiens integration. Ett viktigt skäl till detta är att Serbien kan bli en viktig aktör när det gäller att garantera säkerhet och stabilitet i regionen. Samtidigt är en konstruktiv inställning till regionalt samarbete och goda grannförbindelser avgörande för stabiliserings- och associeringsprocessen. Alla dessa aspekter spelar en avgörande roll i processen för att omvandla västra Balkan till ett område med varaktig stabilitet och hållbar utveckling.

Serbiens EU-integrationsprocess gynnas även av de framsteg som har uppnåtts i reformprocessen. Serbiens insatser för skydd av minoriteter välkomnas även om tillgång till information och utbildning på minoritetsspråken fortfarande måste förbättras, framför allt för den rumänska minoriteten som allvarligt diskriminerats under det senaste århundradet.

Stora framsteg har även gjorts när det gäller att främja jämställdhet, framför allt antagandet av en jämställdhetslag och en nationell handlingsplan för att förbättra kvinnornas ställning och gynna jämställdhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Serbiens avgörande roll för västra Balkan är tydlig: det kommer att bli svårt för regionen att uppnå stabilitet om inte stabilitet råder i Serbien. De reformer som landet har genomfört är berömvärda eftersom deras syfte har varit att stärka demokrati, öppenhet och mekanismerna i rättsstatsprincipen. Dessutom har ansträngningar gjorts för att återupprätta förbindelser och partnerskap med grannländerna, dess forna fiender, ett steg som jag välkomnar eftersom det är angeläget ur human synvinkel. De avtal som Serbien har upprättat med EU och den senaste tidens ömsesidiga öppnande av gränser tyder på att den stegvisa politiken för att skapa faktisk solidaritet inte har försummats. Jag hoppas att EU kommer att vara sträng i sin behandling av Serbiens ansökan om medlemskap, men att man samtidigt håller i åtanke att landets anslutning sida vid sida med Kroatien, som befinner sig i ett mycket mer framskjutet skede, kommer att förmedla ett viktigt budskap till det serbiska folket, hela regionen och EU.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Serbiens framtid finns i EU. Därför välkomnar jag Serbiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen som lämnades in den 22 december 2009, och ministerrådets beslut av den 25 oktober 2010 där kommissionen uppmanas att undersöka Serbiens ansökan.

Jag vill gratulera Serbien till de framsteg som gjorts i reformprocessen. Jag vill betona att utvecklingen av ett regionalt samarbete fortsätter att vara en huvudprioritering för EU och är avsedd att fungera som en katalysator för försoning, goda grannförbindelser och goda förbindelser mellan folken på västra Balkan.

Därför uppmanar jag Serbien att inta en konstruktiv hållning till ett mer inkluderande regionalt samarbete. Jag stöder detta förslag till rådets och kommissionens beslut om ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig.(IT) Jag välkomnar stabiliseringsavtalet mellan EU och Serbien. Genom stabiliserings- och associeringsavtalet minskar hindren mot handel mellan EU och Serbien och avtalet är ett steg mot en eventuell EU-anslutning av Balkanstaten. Avtalet undertecknades 2008, men sedan dess har endast 12 medlemsstater, däribland Italien, ratificerat det. Dagens omröstning visar parlamentets stöd för avtalet och sänder en signal till de återstående 15 medlemsstaterna om att även de bör ratificera det. Trots det faktum att Serbien har prövats hårt av de händelser som har kommit att prägla den senare delen av dess historia har landet långsamt börjat återhämta sig och stärka sin demokratiska struktur. Serbiens geografiska placering och strategiska roll innebär att det utan tvekan hamnar i centrum för Balkanländernas EU-integrationsprocess. Serbien är också en viktig handelspartner och landet har bl.a. en avgörande roll inom järn- och stålindustrin. Dagens omröstning sker efter att ett annat viktigt steg togs i december 2009, då viseringar avskaffades i Schengenområdet. Detta ledde till att de serbiska medborgarna kände sig mer europeiska.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Ett nytt stabiliserings- och associeringsavtal har i dag antagits mellan EU och Serbien. Avtalet innebär att ett frihandelsområde upprättas och att landets anslutning till EU kan förutses. Med tanke på våra åsikter om utvidgningen lade vi ned våra röster om detta betänkande.

Vi var särskilt negativa till de villkor som landet påtvingas av EU och i synnerhet kravet på ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, som fortsätter att vara ett grundläggande villkor för Serbiens framtida anslutning. Samma krav har inte ställts på andra länder i liknande ställning. Vi bör även hålla i åtanke att för att avtalet ska kunna träda i kraft måste det ratificeras av de 27 medlemsstaterna.

Genom stabiliserings- och associeringsavtalet, som undertecknades 2008, upprättas ett frihandelsområde mellan EU och Serbien och landets anslutning till EU förutses. Serbien lämnade in sin ansökan om EU-medlemskap i december 2009. I oktober förra året bad rådet kommissionen att utarbeta ett yttrande i fråga om landets ansökan om anslutning som kommer att läggas fram i höst.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) När det gäller utvidgningsprocessen förtjänar situationen på västra Balkan särskild uppmärksamhet. Serbien har utan tvekan problem, men situationen i Belgrad tycks vara långt bättre än i andra länder i området. Därför stöder jag texten, samtidigt som jag hoppas att samarbetsprocessen med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien kommer att accelerera. Jag hoppas även att den kommer att fungera som uppmuntran för det serbiska folket och de serbiska myndigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för ett godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien, men konstaterar att det hittills endast är 11 medlemsstater som har ratificerat avtalet. Jag uppmanar övriga 16 att göra detsamma så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien innebär precis som alla andra avtal av denna karaktär att folket döms till extrem fattigdom för att möjliggöra en snabb övergång till en marknadsekonomi och upprättandet av ett frihandelsområde under de kommande fem åren. EU förtjänar vare sig sina egna medborgare eller medborgarna i de länder som vill bli medlemmar av unionen. Jag röstar mot detta betänkande av solidaritet med folket i Republiken Serbien.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Vi instämmer alla i att länderna på västra Balkan är ämnade att bli en del av EU. Det kommer att bli verklighet inom en nära framtid.

Serbien som ingår i denna grupp är ett land som har genomgått svårigheter sedan f.d. Jugoslavien upphörde som land och efter det sovjetiska imperiets kollaps. Dessutom fick de inbördeskrig som det blev involverat i och dessa krigs brutala effekter för grannländerna och hela världssamfundet olyckliga konsekvenser för landet och dess folk. Det så kallade kriget i Kosovo, som fortfarande pågår och som är mycket kontroversiellt inom hela världssamfundet, har också bidragit till att fred fortfarande inte har skipats i regionen.

Därför är det önskvärt att Serbien fortsätter att röra sig mot det europeiska alternativet. Jag vill ta tillfället i akt att gratulera Serbiens ledare och folk till deras ansträngningar och de framsteg de har gjort. Jag vill betona den roll som Serbien har spelat för stabiliseringen av regionen västra Balkan som helhet och framför allt stabiliteten och sammanhållningen i Bosnien och Hercegovina.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för den här resolutionen eftersom jag välkomnar de framsteg som Serbien gjort i reformen av den offentliga förvaltningen och den rättsliga ramen samt i kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Jag ställer mig bakom föredragandens uppmaning till alla EU-medlemsstater att inleda ratificeringsprocessen för stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien. Det grundläggande villkoret för att Serbien ska kunna närma sig ett EU-medlemskap, som det här betänkandet grundar sig på, är ett helhjärtat samarbete med Internationella domstolen i Haag. Jag vill uppmana Serbien att engagera sig starkare i sysselsättningspolitik och social sammanhållning.

Dessutom vill jag rikta en uppmaning till landet att fortsätta att skapa en miljö som gynnar utveckling av demokrati, rättsstatsprincipen, en fri marknadsekonomi och respekt för de mänskliga rättigheterna. Serbien har visserligen redan gjort goda framsteg på miljöområdet, men bör göra ytterligare insatser när det gäller förnybar energi och energieffektivitet. Huvuddelarna av EU:s regelverk om förnybar energi återstår att införliva och landet måste anta lagstiftningspaketet om energieffektivitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om Serbiens europeiska integrationsprocess och stabiliserings- och associeringsavtalet med EU. Bakgrunden är att jag anser att en konstruktiv inställning till regionalt samarbete och goda grannförbindelser är ett viktigt inslag i stabiliserings- och associeringsprocessen som är av avgörande betydelse för att omvandla västra Balkan till ett område med varaktig stabilitet och hållbar utveckling. Serbien har också en viktig roll för säkerheten, stabiliteten och försoningen mellan folken i denna region. EU fördömer alla krigsbrott som förstörde f.d. Jugoslavien och stöder arbetet inom Icty (Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien). EU betonar också att Serbiens framtid finns i ett EU-medlemskap och uppmuntrar landet att fortsätta att sträva mot det målet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftig. (PT) Det finns inget som hindrar parlamentet från att godkänna förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan.

Inom ramen för parlamentets aktuella behörighet när det gäller internationella avtal har rådet lagt fram en begäran om att avtalet ska antas och utskottet för utrikesfrågor har utfärdat en rekommendation om att avtalet ska ingås.

Jag röstade för eftersom jag anser att det här avtalet är en oerhört viktig förutsättning för en kraftfull och effektiv grannskapspolitik i vilken Serbien har en betydande roll för den geopolitiska balansen på Balkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Med beaktande av förslaget till rådets och kommissionens beslut, stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EG och Serbien, rådets begäran om parlamentets godkännande i enlighet med artiklarna 217 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 81 och 90 i arbetsordningen samt utskottet för utrikesfrågors rekommendation, anser jag att det är ytterst logiskt och nödvändigt att stödja parlamentets ståndpunkt.

Därför ställer jag mig bakom förslaget till rådets och kommissionens beslut för att i första hand främja ett närmare samarbete med Serbien, men också för att i allmänhet stödja stabilisering och samarbetsåtgärder inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) De reformer som Serbien genomför kommer att bana väg för stora framsteg mot ett EU-medlemskap. Därför anser jag att ingåendet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan ska stöttas.

 
  
MPphoto
 
 

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. (ES) Parlamentets godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien, efter rådets beslut att inleda ratificeringsprocessen, är ett viktigt steg mot att integrera västra Balkan i EU. Jag röstade för eftersom jag ser EU som en ledande spelare som är skyldig att stödja en fullständig stabilisering av västra Balkan. EU:s internationella trovärdighet hänger i hög grad samman med dess förmåga att agera med sina angränsande länder. När det gäller västra Balkan, däribland Serbien, tycks det enda tänkbara sättet vara ett inträde i EU. Ett EU-inträde är dock förknippat med en rad villkor, och Serbien visar prov på en utomordentlig beslutsamhet att bli en del av EU.

Även om parlamentet i dag har gett sitt godkännande ska vi komma ihåg att man också antagit en resolution som visserligen speglar en positiv syn på Serbien, men som även poängterar att Belgrads samarbete med Internationella domstolen i Haag och en helhjärtad satsning på demokrati och rättsstatsprincipen alltjämt är en förutsättning för att landet ska kunna närma sig EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi har gett vårt stöd åt den här texten eftersom de flesta av våra ändringsförslag har antagits. Dessa ändringsförslag gällde Kosovo, jämställdhet mellan könen, minoritetsrättigheter, det civila samhället, allmänna transporter, miljö och förbindelserna med Bosnien. Det ändringsförslag som avvisades ska återförvisas eftersom det förlorades på lika röstetal (27 mot 27). Detta är mycket viktigt eftersom det uppmanar Serbien att inleda en dialog med Kosovo utan att hänvisa till nya förhandlingar om vare sig status eller delning.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag har röstat för ingåendet av ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Serbien. Serbien spelar en betydande roll för stabiliteten i hela Balkan-regionen och det är därför viktigt för oss att ha en löpande diskussion med landet på institutionell nivå. På senare år har Serbien gjort stora framsteg mot EU. Efter Internationella domstolens beslut att Kosovos ensidiga självständighetsförklaring inte strider mot folkrätten måste Europa anta en aktiv fredsbyggande roll. Dessutom måste vi på alla tänkbara sätt stötta Serbien i dess ansträngningar för att samarbeta med Internationella brottsmålsdomstolen.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Jag är mycket nöjd med resultatet av dagens omröstning om förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Republiken Serbien. Sedan 2007 har Serbien gjort tydliga framsteg i samarbetet med unionen vilket gjort det möjligt att återuppta förhandlingar med EU. De slutfördes den 10 september 2007 och efter samråd med EU:s medlemsstater paraferades stabiliserings- och associeringsavtalet i Bryssel den 7 november 2007. Vi ska dock komma ihåg att en förutsättning för ett helhjärtat samarbete är att Serbien uppfyller det politiska villkor som rådet fastställde i samband med antagandet av förhandlingsdirektiven, det vill säga ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien.

 
  
  

Betänkande: Matias (A7-0366/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här initiativbetänkandet som syftar till att utveckla ytterligare en rad åtgärder för att i synnerhet skapa förutsättningar för tidig diagnos och livskvalitet, förbättra epidemiologiska kunskaper om Alzheimers sjukdom och samordna forskningen, främja utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna och se till att respektera rättigheterna för demensdrabbade personer. Varje år utvecklar 14 miljoner medborgare i EU någon form av demens, och Alzheimers sjukdom står för hälften av dessa fall.

Det är nödvändigt att samordna de olika strategier som finns för närvarande för att kunna ta itu med situationen på ett samordnat, objektivt och mer effektivt sätt som underlättar för vårdare och anhöriga genom förbättringar av olika hälsovårdssystem, utbildning och rådgivning. Jag anser att det är viktigt att den europeiska strategin om demens inriktar sig på de sociala aspekterna av sjukdomen och lägger större tonvikt vid forskning och förebyggande åtgärder samt möjligheterna till tidig diagnos.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för den här resolutionen om ett europeiskt initiativ om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar vars grundläggande syfte är att förbättra samordningen mellan medlemsstaterna och att formulera en mer effektiv och solidarisk respons som innefattar såväl förebyggande insatser och behandling av personer som drabbats av demenssjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, som människorna runtomkring dem, oavsett om de är hälso- och sjukvårdspersonal, tjänsteleverantörer eller anhöriga. Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar är ett viktigt steg i arbetet med att ta fram specifika förslag om hur de olika handlingsprogram och åtgärder som finns för att ta itu med sjukdomar av detta slag ska fogas samman till en helhet. Den splittring som råder härvidlag, det ojämna bemötande som kan noteras runtom i Europa och det faktum att såväl tillgången till som kvaliteten på den vård som tillhandahålls kännetecknas av stor ojämlikhet utgör mer än tillräcklig grund för detta initiativ.

Därför är det avgörande att fokusera på tidig diagnos och förebyggande insatser och agera för att öka allmänhetens kunskaper om vad det innebär att leva med demens. En annan nödvändig del i en europeisk strategi är att se till att det finns tjänster som garanterar största möjliga täckning och lika villkor för alla när det gäller tillgång till vård och behandling av patienter, oavsett ålder, kön, inkomst och var de bor.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här viktiga dokumentet. Var tjugofjärde timme diagnostiseras ett nytt fall av neurodegenerativa sjukdomar (nervsjukdomar). Dessa sjukdomar utgör i dag en av de främsta orsakerna till funktionshinder bland äldre, och Alzheimers sjukdom står för mer än hälften av fallen. Antalet personer som drabbas av dessa sjukdomar förväntas öka avsevärt. Detta är oroväckande, inte minst med tanke på den ökande medellivslängden och det minskade antalet arbetsföra i förhållande till antalet pensionärer. Jag välkomnar kommissionens förslag att formulera en europeisk solidarisk respons som innefattar förebyggande insatser och behandling av personer som är drabbade av demenssjukdomar (gradvis försämring av mentala förmågor) men också ett bättre stöd till människorna i deras omgivning. En europeisk strategi ska dessutom se till att det finns tjänster som garanterar största möjliga täckning och lika villkor för alla när det gäller tillgång till vård och behandling av patienter, oavsett ålder, kön, inkomst och huruvida de bor i landsbygd eller städer.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Gemensamt för demenssjukdomar är en långsam och progressiv förlust av minne samt koncentrations- och inlärningsförmåga och drabbar vanligtvis människor över 65 år. Demens är en grupp av neurodegenerativa sjukdomar som inte ska betraktas som en normal del av åldrandet. Det beräknas att mer än 8 miljoner européer i åldrarna 30–99 år lider av neurodegenerativa sjukdomar, vilket motsvarar 12,5 fall på 1 000 personer och kvinnor drabbas oftare än män. Forskarna menar att denna siffra kan komma att fördubblas under de närmaste tjugo åren. Den vanligaste formen av demens i Europa är Alzheimers sjukdom, som står för mellan 50 och 70 procent av fallen. Jag röstade för det här betänkandet som syftar till att förbättra patienternas livskvalitet och välbefinnande, främja forskning och förebyggande insatser och förbättra utbytet mellan medlemsstaterna så att de kan hantera situationen på ett mer effektivt och övergripande sätt i syfte att förebygga och behandla personer som är drabbade av demenssjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom samt människorna omkring dem. Förslaget att lansera ett Europeiskt år för psykisk hälsa är också värdefullt.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag stöder föredraganden och röstade för hennes förslag. Alzheimers sjukdom blir allt vanligare och drabbar ett stadigt ökande antal människor, inte minst då antalet arbetsföra i förhållande till antalet pensionärer fortsätter att minska. Förändringar i patienternas personlighet och sätt att bete sig gör dem beroende av människor omkring dem. Det förslag som föredraganden presenterar för oss går ut på att förbättra samordningen mellan medlemsstaterna, solidariteten och stödet inte bara till de drabbade utan även till dem som i någon mån påverkas.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Allt fler människor i Europa och den övriga världen drabbas av Alzheimers sjukdom och medelåldern hos de drabbade har sjunkit de senaste årtiondena. Sjukdomen har länge varit ett socialt problem och ett hälsovårdsproblem, men har nu blivit en omedelbar folkhälsoprioritering. Därför är det positivt att EU under de närmaste åren tänker satsa på att samordna politiken på europeisk nivå. Detta kommer att omfatta forskning och utbyte av bästa metoder för att behandla Alzheimers sjukdom, en satsning på bättre möjligheter till tidig diagnos och ökat stöd till patienternas anhöriga. I många medlemsstater innebär det en särskilt stor ekonomisk och psykologisk press att ta hand om familjemedlemmar som behöver ständig omvårdnad och behandling. Jag röstar för Marisa Matias betänkande i förhoppning om att mycket kommer att göras – betydligt mer än vad som gjorts hittills – för en sjukdom som blir allt vanligare och har avsevärda sociala konsekvenser som inte så många känner till.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag välkomnar ett europeiskt initiativ när det gäller Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar eftersom allt fler människor varje år drabbas av någon form av demens. Eftersom Europas befolkning åldras, och de sociala och ekonomiska konsekvenserna i hög grad också påverkar sjuk- och hälsovårdssystemen i medlemsländerna måste man omedelbart vidta åtgärder och utforma specifika initiativ för att bekämpa denna svåra sjukdom. De senaste europeiska rönen visar att Alzheimers sjukdom alltjämt är underdiagnostiserad i EU och att ojämnlika förhållanden råder mellan medlemsstaterna när det gäller förebyggande åtgärder, tillgång till vård och tillhandahållande av tillbörliga tjänster. Det är viktigt att fokusera på tidig diagnos och förebyggande insatser i fråga om Alzheimers sjukdom. Kostvanor är en betydande orsakande faktor vid utvecklingen av Alzheimers sjukdom, och man bör därför ge prioritet åt att förebygga demens genom modifierande behandling. Särskilt bör man uppmärksamma förebyggande faktorer som att främja hälsosamma kostvanor, fysisk och mental aktivitet samt kontrollera faktorer som innebär en förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar som diabetes, höga kolesterolhalter, högt blodtryck och rökning. Dessutom är det mycket viktigt att förbättra värdigheten för alla patienter under sjukdomens hela förlopp och att minska de orättvisor som råder. Med andra ord måste vi se till att det finns tjänster som garanterar största möjliga täckning och lika villkor för alla när det gäller tillgång till vård och behandling av patienter, oavsett ålder, kön, inkomst och var man bor.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Alzheimers sjukdom har samma effekt överallt. Diagnosen Alzheimers sjukdom fastställs fortfarande ofta först efter det att sjukdomen börjat utveckla sig och forskningen har ännu inte lyckats hitta ett botemedel. Detta gör det ännu mer angeläget att hitta möjligheter att förbättra livet för dem som drabbas. Drygt 8 miljoner människor i Europa lider av neurodegenerativa sjukdomar och utsikterna ser inte alls ljusa ut. Tvärtom väntas antalet patienter fördubblas på 30 år. Därför måste samordningen mellan medlemsstaterna förbättras samtidigt som vi måste formulera en mer effektiv och solidarisk respons som innefattar såväl förebyggande insatser och behandling av personer som drabbats av demenssjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, som människorna i deras omgivning. För att en europeisk strategi inom detta område ska fungera är det mycket viktigt att de enskilda medlemsstaterna prioriterar arbetet med att ta fram nationella handlingsplaner. Vi måste också fokusera på tidig diagnos och förebyggande insatser liksom på insamling och bearbetning av epidemiologiska uppgifter om sjukdomen.

När väl dessa villkor har uppfyllts bör man se till att integrera de insatser som görs i de enskilda medlemsstaterna, från att bedriva forskning till att tillhandahålla sjukvård. Det är viktigt att täppa till de luckor som fortfarande finns på utbildningsområdet, i fråga om familjestöd och när det gäller åtgärder för att skapa en större insikt hos allmänheten om vad det innebär att leva med demens.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade för betänkandet om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom eftersom det innebär att kommissionen och de nationella regeringarna åtar sig att genomföra nationella handlingsplaner för att främja forskning på europeisk nivå kring orsakerna till och förebyggande och behandling av Alzheimers sjukdom, öka det ekonomiska stödet till den, förbättra de förebyggande insatserna och förutsättningarna för tidig diagnos, arrangera informationskampanjer för allmänheten för att stärka förmågan att känna igen symptomen på demens samt uppmärksamma den tunga bördan för demenspatienternas vårdare och ge psykologiskt stöd till patienter och deras anhöriga. Det allra viktigaste är dock att värna om ett allmänt förhållningssätt till sjukdomen överlag. Offentligt finansierad forskning, förebyggande insatser, behandling och stöd till patienter och deras anhöriga är inte bara principiellt viktigt.

Det behövs ett allmänt förhållningssätt för att undvika läkemedelsföretags och andra privata aktörers spekulationer. Medlemsstaterna måste tillhandahålla de offentligt finansierade tjänster och infrastrukturer som krävs för att ta itu med frågor som rör hälsan och de sociala konsekvenserna för patienterna och deras omgivning.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Uppskattningsvis 7,3 miljoner människor i EU lider av olika typer av demens, och i de flesta fall är det fråga om Alzheimers sjukdom. Detta är ett omfattande hälsoproblem eftersom demenssjukdomar inte bara påverkar de som direkt drabbas av dem utan även deras vårdare. En europeisk strategi på det här området skulle skapa förutsättningar för ett mer integrerat förhållningssätt, effektivare åtgärder för behandling och en ökad kunskap om mentala sjukdomar vilket i sin tur skulle ge människor i allmänhet en ökad insikt om hjärnsjukdomar som har ett samband med människors åldrande.

För det första anser jag att det är viktigt att förbättra samordningen mellan medlemsstaterna genom att utveckla nationella strategier och planer som är inriktade på Alzheimers sjukdom. För det andra är det betydelsefullt att se till att förbättra stödet och tillhandahållandet av lämpliga tjänster till patienter och deras familjer. Slutligen är det av vikt att satsa mer på forskning, behandling och förebyggande insatser när det gäller den här typen av sjukdom. Jag vill gratulera Marisa Matias till det betänkande hon har lagt fram och jag ställer mig bakom rekommendationerna till kommissionen, rådet och medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Det beräknas att 9,9 miljoner människor i Europa lider av demens och av dessa har majoriteten – drygt 7 miljoner – fått diagnosen Alzheimers sjukdom. Vetenskapliga studier visar att denna siffra kan komma att fördubblas vart tjugonde år. Mot denna bakgrund måste såväl EU som medlemsstaterna anta ett nytt förhållningssätt till förebyggande insatser och behandling av denna sjukdom.

Jag stöder innehållet i det betänkande vi röstat om i dag. Där föreslås bland annat en bättre samordning mellan medlemsstaternas sjukvårdstjänster och sociala tjänster samt mellan människorna omkring dem som lider av Alzheimers sjukdom såsom sjukvårdspersonal och privata institutioner. Dessutom vill jag betona den vikt som man i betänkandet fäster vid tidig diagnos och förekomsten av sammankopplade referenscentrum, ett tvärvetenskapligt synsätt på sjukdomen, yrkesutbildning som är inriktad på den här typen av sjukdomar och ett stödnätverk för anhöriga. Förslaget om satsningar på informationskampanjer som syftar till att upplysa allmänheten om neurodegenerativa sjukdomar är också ett viktigt inslag i betänkandet. Jag välkomnar också idén om att en europeisk strategi för dessa sjukdomar måste värna om sådana tjänster som gör att systemet är tillgängligt för alla oavsett var man bor.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Nästan 10 miljoner européer lider av demens, varav de allra flesta av Alzheimers sjukdom. EU:s respons har hittills varit svag och situationen för patienterna, deras familjer och vårdare skiljer sig väsentligt mellan olika medlemsstater. I dagsläget är det bara sju medlemsstater som har en nationell strategi. Därför uppmanar nu parlamentet medlemsstaterna att utarbeta särskilda program och strategier på nationell nivå för att bekämpa denna sjukdom och dess effekter. Dessa strategier måste vara inriktade på sjukdomens sociala konsekvenser och hälsoeffekter liksom på tjänster och stöd som är nödvändiga för patienterna och deras familjer. Insatser som skapar förutsättningar för tidig diagnos och sjukvårdstjänster som är inriktade på förebyggande och forskning måste dessutom bli en EU-prioritering på folkhälsoområdet. Därför måste man på EU-nivå uppmuntra forskning samt utvecklings- och investeringsprogram i offentlig-privat regi. Om vi kunde minska utvecklingen av Alzheimers sjukdom – och på sikt kanske till och med utrota den – skulle vi på ett betydande sätt kunna reducera antalet personer i beroendeställning och skapa möjligheter för äldre människor att så länge som möjligt få ut mesta möjliga av sina liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om ett europeiskt initiativ om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar eftersom det presenterar åtgärder för att se till att människor som drabbas av demens ändå får en värdig tillvaro samt att minska ojämlikheter, förhindra social utestängning och skapa förutsättningar för tidig diagnos och forskning om vad man kan göra för att förebygga dessa sjukdomar.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Omkring 9,9 miljoner människor i Europa är drabbade av någon form av demens vilket innebär att Europa har den näst högsta förekomsten av den här typen av sjukdomar i världen. Bara i Portugal beräknas antalet demenspatienter uppgå till 153 000 och av dem har drygt 90 000 Alzheimers sjukdom. Siffrorna väntas dessutom stiga till det dubbla fram till 2020. Mot bakgrund av den åldrande befolkningen står därmed länder och samhällen så här i början på millenniet inför en stor utmaning i kampen mot denna sjukdom, som i så hög grad är förknippad med ålder. Jag kan därför inte göra annat än att ge mitt fulla stöd åt ett initiativ som går ut på att göra demens till en EU-prioritering på folkhälsoområdet och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta särskilda nationella strategier och planer för att ta itu med Alzheimers sjukdom. Den demokratiska sociala centern (Democratic Social Centre) i Portugal har värnat om denna strategi som är högaktuell och helt i linje med EU:s hälsopolitik och prioriteringar och har begärt att regeringen utformar en nationell demensplan som ska se till att människor som lider av Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar får ett värdigt, medmänskligt och kvalificerat stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Varje år utvecklar 1,4 miljoner medborgare i EU någon form av demens, vilket betyder att ett nytt fall diagnostiseras var tjugofjärde sekund. I Portugal beräknas 153 000 människor lida av demens, och 90 000 av dem har Alzheimers sjukdom. Mot bakgrund av EU:s åldrande befolkning förutspår forskare och andra specialister att dessa siffror kommer att ha stigit till det dubbla 2040.

På grund av den åldrande befolkningen och att andelen förvärvsarbetande invånare minskar i förhållande till andelen pensionärer förväntas demenssjukdomar bli en av de största utmaningarna för hållbarheten hos de nationella social- och vårdsystemen. Därför är det nödvändigt att regeringar utarbetar specifika nationella strategier och planer för Alzheimers sjukdom för att kunna ta itu med de sociala konsekvenserna och hälsoeffekterna av demens, inte bara genom att garantera tillhandahållandet av tjänster men också genom att stötta människor med demens och deras familjer.

Jag välkomnar förslaget att lansera ett Europeiskt år för psykisk hälsa för att öka kunskapen om åldersrelaterade hjärnsjukdomar och om metoder för att upptäcka och identifiera tidiga symptom på sådana sjukdomar genom information till allmänheten om förebyggande åtgärder och behandling.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Alzheimers sjukdom och andra former av demenssjukdomar har med all rätt börjat bli mer uppmärksammade. Enligt rapporten för 2010 från Alzheimer’s Disease International är ungefär 9,9 miljoner människor i Europa drabbade och denna siffra väntas stiga väsentligt fram till 2020. Bristen på yrkeskunniga vårdare av människor med Alzheimers sjukdom måste tas på största allvar, eftersom denna situation riskerar att bli ännu sämre i framtiden om ingenting görs nu. Därför är det nödvändigt att utbilda ett tillräckligt stort antal hälso- och sjukvårdspersonal och se till att tillhandahålla lämplig vård inom den offentliga sektorn, respektera patienternas önskan att få bo kvar i sin hemmiljö så länge det är möjligt samt att förespråka principerna om värdighet, social integration och patientens oberoende och självbestämmande. Eftersom läkemedelskostnaderna för denna sjukdom är mycket höga och merparten av patienterna därmed inte kan bekosta dem själva, bör man öka finansieringen av de mediciner som finns. Det är absolut nödvändigt att främja och utveckla forskningen på det här området, i synnerhet i fråga om förebyggande faktorer, diagnos och behandling där den grundläggande principen är att den offentliga sektorn ska bära det yttersta ansvaret och se till att inga patienter missgynnas på grund av sämre förmåner eller tillgänglighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Jag stöder till fullo det här betänkandet om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom är den främsta orsaken till demens och står för mer än 44 000 sjukdomsfall på Irland och omkring 10 miljoner i hela Europa.

Alzheimers sjukdom är en progressiv sjukdom vilket betyder att hjärnan skadas allt mer över tid samtidigt som sjukdomssymtomen blir mer akuta. Och eftersom EU:s befolkning åldras kommer sorgligt nog sannolikt allt fler att drabbas. Samordningen mellan medlemsstaterna måste förbättras när det gäller forskning kring grundorsakerna till demenssjukdomar och utbytet av bästa vårdmetoder måste bli mer utbrett.

Många gånger är det de anhöriga som bär den tyngsta vårdbördan. På Irland finns det 50 000 människor som dagligen tar hand om demensdrabbade personer. Jag skulle vilja ge ett särskilt erkännande åt dessa vårdare och till Alzheimerförbundet på Irland som på ett utmärkt sätt stöder de som är drabbade av Alzheimers sjukdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Det beräknas att nästan 10 miljoner människor i Europa lider av demens, och majoriteten av dessa har Alzheimers sjukdom. Denna siffra kommer så gott som att fördubblas vart tjugonde år. År 2020 kan en av fyra människor över 65 vara drabbad. I Frankrike ökar antalet människor som insjuknar varje år med 160 000. Därför kan vi med säkerhet säga att alla européer förr eller senare indirekt eller direkt kommer att stöta på problem som har att göra med Alzheimers sjukdom eller andra demenssjukdomar. Mot den bakgrunden stöder jag fullt ut det här initiativbetänkandet som uppmanar kommissionen att göra kampen mot Alzheimers sjukdom till en av EU:s prioriteringar på folkhälsoområdet. Det är avgörande att personer som lider av Alzheimers sjukdom får tillgång till lämplig vård. Framför allt behövs ett närmare europeiskt samarbete på forskningsområdet (inom ramen för nästa ramprogram för forskning) samt när det gäller förebyggande åtgärder, diagnos (med gemensamma kriterier, gemensamma rutiner och så vidare) och behandling. Vi välkomnar också lanseringen av ett europeiskt år för psykisk hälsa, som ett komplement till den internationella Alzheimerdagen, vilket jag hoppas ska ge människor en ökad kunskap på området.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig.(FR) I egenskap av ordförande för den Europeiska alliansen mot Alzheimers sjukdom kan jag bara välkomna de åtgärder som rekommenderas i detta europeiska initiativ, som strävar efter att förbättra den epidemiologiska kunskapen om sjukdomen och samordna den forskning som bedrivs. Med hjälp av EU:s stöd har gemensamma forskningsprogram inrättats, och jag hoppas att dessa kommer att bära frukt. Under tiden är det mycket viktigt att vi i varje strategi lägger tonvikten på förebyggande åtgärder och satsar på att försöka ställa tidigast möjliga diagnos i enlighet med vad som framgår av betänkandet. Medlemsstaterna ska omedelbart vidta åtgärder och bland annat genomföra kampanjer för förebyggande åtgärder utifrån en ambitiös europeisk plan för att bekämpa Alzheimers sjukdom. Förändringar i patienternas beteende och personlighet som orsakas av sjukdomen innebär att de i ökad utsträckning blir beroende av andra. Patienterna är inte de enda som lider av denna sjukdom, utan även deras familjer och vårdare. Jag vill också särskilt lovorda sammanslutningen Alzheimer Europe som vid sidan av nationella sammanslutningar som kämpar mot sjukdomen spelar en mycket viktig roll för att hjälpa patienter och deras familjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag stöder fullt ut det här initiativbetänkandet som uppmanar kommissionen att göra Alzheimers sjukdom till en av de främsta prioriteringarna på folkhälsoområdet. Det är inte bara vår uppgift att främja metoder för tidig diagnos, hitta sätt att så tidigt som möjligt upptäcka sjukdomssymptom och satsa på forskning om neurodegenerativa sjukdomar. Framför allt måste vi försöka förbättra vardagen för patienter och deras familjer vilket alldeles för ofta förbises i offentliga strategier. Dessutom bör vi ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor, som dubbelt så ofta som män drabbas av denna svåra sjukdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Marisa Matias betänkande tar upp ett ämne som blir allt viktigare i vårt åldrande samhälle. I mitt hemland Skottland har regeringen gjort demens till en nationell prioritering och inom den internationella forskningen tar man numera hjälp av skotsk expertis. Jag välkomnar det här europeiska initiativet som ett sätt att förbättra samordningen av EU:s insatser mot demens.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för den här resolutionen om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar eftersom det grundläggande syftet är att förbättra samordningen medlemsstaterna emellan och att formulera en mer effektiv och solidarisk respons som innefattar såväl förebyggande insatser och behandling av personer som drabbats av demenssjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, som människorna runtomkring dem, oavsett om de är hälso- och sjukvårdspersonal, tjänsteleverantörer eller anhöriga. Det är viktigt och dessutom livsnödvändigt att skapa bättre förutsättningar för tidig diagnos och en god livskvalitet, att stötta samarbetet mellan medlemsstaterna och främja utbytet av bästa metoder och kliniska studier på området samt att respektera rättigheter och förväntningar hos dem som lever med denna svåra sjukdom. Detta är ett betydelsefullt steg i arbetet med att ta fram specifika förslag om hur de olika handlingsprogram och andra åtgärder som finns för att ta itu med sjukdomar av detta slag ska fogas samman till en helhet. Det är också en förutsättning för att kunna garantera största möjliga täckning och lika villkor för alla när det gäller tillgång till vård och behandling av patienter oavsett deras ekonomiska resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) I och med dagens omröstning om Marisa Matias betänkande har parlamentet försökt understryka att kampen mot Alzheimers sjukdom är en EU-prioritering på folkhälsoområdet. Enligt världsrapporten om Alzheimers sjukdom för 2009 (”World Alzheimer Report 2009”) lider omkring 28 procent av EU:s medborgare av den här typen av demens, och denna siffra kommer sannolikt att stiga med tanke på EU:s åldrande befolkning. Därför anser jag att institutionerna har ett ansvar att inte underskatta denna sjukdom och att vidta konkreta åtgärder för att stödja patienterna och deras familjer. I det här avseendet måste parlamentets roll vara att främja en strategi som kan öka allmänhetens kännedom på det här området och uppmana rådet och kommissionen att ta hänsyn till denna sjukdom när man planerar framtida åtgärder inom den förebyggande hälsovården. Av de åtgärder som föreslås i betänkandet vill jag främst framhålla utarbetandet av riktlinjer för utveckling och tillämpning av en gemensam tidig diagnos och formuleringen av strategier för att underlätta tillgången till finansiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Antagandet av det här betänkandet om ett europeiskt initiativ om Alzheimers sjukdom är ett viktigt steg i kampen mot denna sjukdom i ett skede när antalet människor i Europa som lider av demens uppgår till 9,9 miljoner och majoriteten av dem har Alzheimers sjukdom. Genom att anta det här betänkandet blir det möjligt för medlemsstaterna att vidta samordnade åtgärder för att bekämpa denna sjukdom i EU. Jag tror att en tänkbar lösning är att utnyttja resurserna i flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen” inom EU 2020-strategin och det planerade pilotpartnerskapet om aktiv och hälsosam ålderdom som ska inledas under våren 2011.

Mot bakgrund av den förväntade dramatiska ökningen av antalet patienter med Alzheimers sjukdom 2020 finns det ett behov att i samband med genomförandet av forskningsprojekt främja utvecklingen av partnerskap mellan offentliga institutioner samt mellan privata och offentliga institutioner, för att därigenom utnyttja anläggningar, resurser och erfarenheter inom den privata respektive offentliga sektorn i syfte att motverka följderna av Alzheimers sjukdom och andra typer av demens.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig.(PL) Ett av de mest effektiva sätten att öka samhällets förståelse för demens hos äldre personer är att lyfta fram problemet och genomföra en aktiv informationskampanj. I första hand måste vi uppmärksamma Alzheimers sjukdom, eftersom den håller på att bli ett allt allvarligare problem inte bara i EU utan i hela världen, och enligt läkarna ökar antalet drabbade konstant. Vårt samhälle åldras och vi måste tala öppet om det här problemet och försöka hitta lösningar. Framför allt måste vi understryka vikten av att förebygga sjukdomen. Därför röstade jag för Marisa Matias betänkande om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här initiativbetänkandet som är parlamentets svar på kommissionens kommunikation om ett europeiskt initiativ om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar.

De främsta syftena med betänkandet är att förbättra möjligheterna till tidig diagnos och livskvalitet, öka de epidemiologiska kunskaperna om sjukdomen, få till stånd en bättre samordning av forskningen och främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom utbyte av bästa metoder och att respektera demensdrabbades rättigheter.

Alla dessa förslag är välkomna, eftersom jag anser att en europeisk strategi om demens skulle lägga en större vikt vid den sociala aspekten av situationen för människor som lever med demens och deras vårdare samtidigt som det skulle ge ytterligare stöd åt forskning om förebyggande faktorer och tidig diagnos.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. (IT) Världsrapporten om Alzheimers sjukdom 2009 innehåller alarmerande statistik. Uppskattningsvis 35,6 miljoner människor världen över lider av demens i olika former. Dessutom upprevideras ständigt denna siffra i Europa där befolkningens medelålder stiger snabbt.

Därför är det viktigt att skapa ett nätverk för statistikutbyte i medlemsstaterna liksom en plattform för samordning av forskning om orsakerna till Alzheimers sjukdom samt hur den kan förebyggas och behandlas. Eftersom tidig diagnos kan bidra till att hålla nere sjukvårdskostnaderna i Europa ska de ekonomiska investeringarna fördelas på ett lämpligt sätt samtidigt som man på EU-nivå måste utarbeta strategier för att främja riktade förebyggande insatser.

Jag måste också understryka betydelsen av att ta hänsyn till kvinnors särskilda behov när det gäller medicinsk och social forskning, hälsa, sysselsättning och socialpolitik, eftersom dubbelt så många kvinnor som män lider av sjukdomen och kvinnorna dessutom är överrepresenterade bland vårdarna. Alzheimers sjukdom är en stor utmaning för det europeiska samhället. Endast genom en gemensam insats kan vi hantera de sociala konsekvenserna och hälsoeffekterna av demens och tillhandahålla tjänster och stöd till människor som lider av neurodegenerativa sjukdomar samt till deras familjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Mitt parti i Portugal, den demokratiska och sociala centern – folkpartiet (CDS–PP) har alltid varit en stark förespråkare av en nationell demensplan som gör att människor som lider av den här typen av sjukdomar kan få tillsyn av kvalificerad personal under mänskligt värdiga former. Därför kan jag inte göra annat än att stödja detta EU-initiativ som vill göra kampen mot demens till en av EU:s prioriteringar. Antalet européer som drabbas av Alzheimers sjukdom och andra former av demens är så stort att en sådan prioritering är nödvändig. Att agera i ett tidigt skede är mycket viktigt för att behandlingen av den här typen av sjukdom ska lyckas och för att patienterna ska kunna få bästa möjliga livskvalitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Alzheimers är en lömsk sjukdom, och trots omfattande forskning finns det inga effektiva läkemedel. Det är inte heller troligt att man inom den närmaste framtiden kommer att hitta ett botemedel mot sjukdomen och dess konsekvenser i form av förlust av minne och andra högre hjärnfunktioner som leder till ett fullständigt beroende av andra människor. Det är därför det är så viktigt att redan i ett tidigt skede inleda behandlingen. En grundläggande åtgärd är att utbilda allmänheten om förebyggande faktorer, men också om hur man tidigt kan upptäcka sjukdomen och försena utvecklingen av den. Många allmänläkare inleder uppenbarligen behandlingen med demensmediciner för sent för att inte överskrida sin budget, vilket är kontraproduktivt. Medicinska experter menar att man genom att inleda behandling med rätt mediciner kan skjuta upp behovet att flytta till ett kostsamt vårdhem i upp till ett år.

I det här sammanhanget får man inte glömma bort den svåra fysiska och psykiska press som det innebär för anhöriga som vårdar en sjuk familjemedlem. På grund av denna press drabbas ungefär en tredjedel av vårdarna av depression, utbrändhet och liknande besvär. Vi vill minska lidandet för de människor i EU som drabbas av Alzheimers sjukdom, och av den anledningen röstade jag för Marisa Matias betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. (IT) Jag välkomnar Marisa Matias betänkande eftersom det finns ett behov i Europa att skapa ett nära samarbete och samordning mellan medlemsstaterna för att effektivt kunna ta itu med förebyggande åtgärder och behandling av Alzheimers sjukdom som i dag påverkar omkring 6 miljoner européer.

EU:s stöd till nationella insatser, inte bara i fråga om förebyggande och behandling utan även när det gäller samordning av forskningsanslag, utbyte av bästa metoder och lämplig finansiering till aktörer i läkemedelsbranschen som arbetar för att ta fram effektiva läkemedel är nödvändigt för att vi ska kunna stärka självständigheten och främja värdigheten för dem som drabbas av sjukdomar som är starkt invalidiserande, även när det gäller känslomässiga och sociala relationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Mitt beslut att rösta för betänkandet om Alzheimers sjukdom grundar sig på en önskan att förbättra EU:s nuvarande strategi för att bekämpa sjukdomen. Det progressiva åldrandet av EU:s befolkning leder till en betydande ökning av antalet människor som drabbas av neurodegenerativa sjukdomar, varav Alzheimers sjukdom står för 50 procent. Jag betraktar därför betänkandet som ett steg i kampen mot denna svåra sjukdom. I det här sammanhanget är det avgörande att fokusera på förebyggande insatser både när det gäller tidig diagnos och insamling av epidemiologiska uppgifter. Dessutom måste vi täppa till de luckor som fortfarande finns på utbildningsområdet och i fråga om familjestöd och skapa en större medvetenhet hos allmänheten om vad det innebär att leva med demens.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för betänkandet om ett europeiskt initiativ om Alzheimers sjukdom eftersom det kommer att bidra till att förbättra livskvaliteten för patienter och anhöriga och minska ojämlikheterna mellan medlemsstaterna när det gäller förebyggande insatser, tillgång till behandling och tillhandahållandet av lämpliga tjänster till dem som drabbas av demens. I Europa har 1,4 miljoner människor någon form av demens och drygt 8 miljoner medborgare i åldern 30–99 lider av en neurodegenerativ sjukdom. Hälften av dem har Alzheimers sjukdom och den siffran kommer sannolikt att fördubblas vart tjugonde år framöver. Syftet med det här betänkandet är att förbättra den aktuella situationen med utgångspunkt i några grundprinciper: att skapa möjligheter för tidig diagnos, främja förebyggande insatser och patienternas livskvalitet, få till stånd en solidarisk och samordnad respons från medlemsstaterna på områden som sträcker sig från forskning till medicinsk behandling samt skapa en mer värdig tillvaro för patienterna under hela behandlingstiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets resolution om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. Jag delar vissa av de farhågor som Marisa Matias tar upp i sitt betänkande och jag välkomnar uppmaningen till rådet att göra demens till en EU-prioritering på folkhälsoområdet.

Det är viktigt att agera globalt. Den transnationella samordningen är i själva verket rätt blygsam inom EU, vilket leder till fragmentering och ett begränsat utbyte av kunskaper och bästa metoder mellan medlemsstaterna. Och forskningen om Alzheimers sjukdom ligger efter jämfört med forskningen om andra stora sjukdomar i Europa.

Mot bakgrund av dessa uppgifter, som finns väl beskrivna i det här dokumentet, är det nödvändigt att utforma inte bara de oumbärliga specifika nationella planerna och strategierna för Alzheimers sjukdom utan också ett instrument på EU-nivå som främjar en effektiv samordning av europeisk forskning på detta område. På så vis kan vi tillhandahålla en sjukvård som grundar sig på ett löpande utbyte av bästa metoder i alla europeiska länder. Detta i sin tur gör det möjligt för oss att undvika ett ojämnt bemötande och ojämlikhet i fråga om tillgång till vård och behandling av denna sjukdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Statistiken om Alzheimers sjukdom och andra former av demens är ytterst oroväckande. Den visar bland annat att 1,4 miljoner medborgare i EU varje år utvecklar någon form av demens och att ett nytt fall diagnostiseras var tjugofjärde sekund.

Grovt räknat drabbar demens en av tjugo personer över 65 år och en av fem personer över 80 år, och uppskattningsvis drygt 8 miljoner européer har någon form av demenssjukdom. I ljuset av detta behövs en samordning av de olika nationella strategierna i EU. Splittrade insatser, ett ojämnt bemötande runtom i Europa och ojämlikhet när det gäller tillgången till vård och behandling utgör mer än tillräcklig grund för detta initiativ som grundar sig på fyra huvudsakliga principer: att skapa förutsättningar för tidig diagnos, förbättra de epidemiologiska kunskaperna om sjukdomen, främja solidaritet mellan medlemsstaterna och respektera demensdrabbades rättigheter.

Ännu har man inte lyckats hitta något botemedel mot Alzheimers sjukdom. Därför är det viktigt att stärka den icke-farmakologiska behandlingen och satsa mer på åtgärder för att förbättra patienternas välbefinnande. Mot bakgrund av allt detta är jag helt för en bättre samordning mellan medlemsstaterna och en mer effektiv respons i syfte att förebygga demens.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Det här betänkandet är ett viktigt steg mot en europeisk strategi på det här området som bygger på fyra grundläggande principer: att skapa förutsättningar för tidig diagnos och livskvalitet, förbättra de epidemiologiska kunskaperna om sjukdomen och samordna forskningen, främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom utbyte av bästa praxis och respektera rättigheterna för demensdrabbade och deras vårdare. Varje år utvecklar 1,4 miljoner medborgare i EU någon form av demens. Ett nytt fall diagnostiseras var tjugofjärde sekund. Grovt räknat drabbar demens en av tjugo personer över 65 år och en av fem personer över 80 år. Det beräknas att mer än 8 miljoner européer i åldrarna 30–99 år lider av neurodegenerativa sjukdomar, en siffra som enligt forskare kan komma att fördubblas vart tjugonde år. När det gäller tillgång till diagnos och behandling råder det fortfarande skillnader såväl mellan olika länder som inom dem. Därför måste vi formulera nationella handlingsplaner som innebär en solidarisk respons och innefattar såväl förebyggande insatser och behandling av personer som drabbats av demenssjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, som människorna runtomkring dem, oavsett om de är hälso- och sjukvårdspersonal, tjänsteleverantörer eller anhöriga.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Uppskattningsvis 9,9 miljoner personer i Europa lider av demens, varav de allra flesta av Alzheimers sjukdom. Neurodegenerativa sjukdomar är en av de främsta anledningarna till funktionshinder och beroende hos äldre, och man tror att antalet demensdrabbade kommer att ha stigit till det dubbla 2020.

I ljuset av detta vill jag betona vikten av det här betänkandet. I betänkandet understryker man bland annat behovet av att medlemsstaterna och EU på ett betydande sätt stärker samarbetet och samordningen dels av innovativa och tvärvetenskapliga insatser inom den kliniska forskningen kring orsakerna till Alzheimers sjukdom samt förebyggande och behandling av sjukdomen, dels av det informationsutbyte som sker och de ekonomiska resurser som ställs till förfogande på området. Jag välkomnar också att man lägger fokus på tidig diagnos, utbildning av vårdpersonal, familjestöd och informationskampanjer som riktar sig till allmänheten för att kunna garantera att patienterna får en vård som grundar sig på utbyte av bästa metoder.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Var tjugofjärde sekund diagnostiseras ett nytt fall av neurodegenerativ sjukdom i EU. Grovt räknat drabbar demens en av tjugo personer över 65 år och en av fem personer över 80 år. Alzheimers sjukdom står för mer än hälften av dessa fall. Totalt sett lider fler än 8 miljoner européer i åldrarna 30–99 år av neurodegenerativa sjukdomar, en siffra som enligt forskarna kan komma att fördubblas vart tjugonde år. EU måste agera för att man under de närmaste årtiondena ska kunna hantera situationen med de allt fler människor som drabbas av dessa sjukdomar. Jag välkomnar parlamentets resolution som i synnerhet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska antalet som drabbas av Alzheimers sjukdom genom att till exempel främja en sund livsstil, se till att alla patienter får tillgång till mediciner, inrätta specialiserade centrum och tillfredsställande medicinsk utrustning över hela landet och utarbeta nationella handlingsplaner för forskning på det här området.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi stöder det här förslaget eftersom det bl.a. uppmanar rådet att göra demens till en EU-prioritering på folkhälsoområdet och dessutom med kraft uppmanar medlemsstaterna att utarbeta specifika nationella planer och strategier för Alzheimers sjukdom som syftar till att bemöta demenssjukdomens sociala och hälsomässiga konsekvenser samt att tillhandahålla tjänster och stöd åt demenssjuka och deras anhöriga. Detta har redan skett i vissa medlemsstater genom planen ”Alzheimers sjukdom och relaterade tillstånd” från 2008, som har gjort det möjligt att på nationell nivå samordna såväl det medicinska och sociala omhändertagandet som den kliniska forskningen och grundforskningen om denna sjukdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Medelåldern i EU stiger konstant vilket medför att åldersrelaterade problem, i synnerhet demens, blir allt viktigare.

Antalet personer i världen som lider av någon form av demenssjukdom beräknas uppgå till drygt 35 miljoner, och denna siffra kan komma att fördubblas vart tjugonde år. Uppskattningsvis 9,9 miljoner personer i Europa lider av demens, varav de allra flesta av Alzheimers sjukdom.

Enligt en studie som utförts av världsorganisationen Alzheimer Disease International kostar varje Alzheimerpatient EU-länderna 24 000 euro per år vilket sammanlagt blir omkring 161 miljarder euro. Under de närmaste årtiondena förväntas demens bli en av de största utmaningarna för hållbarheten i de nationella social- och vårdsystemen.

Mot bakgrund av statistiken över antalet inblandade människor är det nödvändigt att tillhandahålla tjänster och stöd till människor med demens och inte minst till deras familjer som står för den större delen av deras omvårdnad. Detta har redan gjorts av många medlemsstater som genomfört planen ”Alzheimers sjukdom och relaterade tillstånd”. En gemensam målsättning måste vara att främja en större kunskap hos allmänheten om dessa sjukdomar som är knutna till åldrandet och att komplettera Alzheimerdagen den 21 september med informationskampanjer om förebyggande insatser i fråga om den här typen av sjukdomar samt om hur man behandlar stroke.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig.(PL) Jag röstade för det här betänkandet om ett europeiskt initiativ om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. I parlamentet hölls nyligen en debatt om frågor som gäller situationen för äldre personer i den ekonomiska krisen, arbetsmarknadskrav och ökade sysselsättningsnivåer. Statistiken över antalet människor som får diagnosen demens vittnar om hur omfattande problemet är. Varje år utvecklar 1,4 miljoner européer någon form av demenssjukdom och totalt beräknas 10 miljoner människor vara drabbade. I Polen uppgår antalet alzheimerpatienter till 200 000. Neurodegenerativa sjukdomar utgör i dag en av de främsta orsakerna till funktionshinder bland äldre, och problemet förvärras hela tiden på grund av den ökade livslängden hos befolkningen.

Alzheimers sjukdom är en stor utmaning i alla samhällen. I världsrapporten om Alzheimers sjukdom för 2010 uppges att de årliga kostnaderna världen över för Alzheimers sjukdom och andra former av demenssjukdomar är 600 miljarder amerikanska dollar. Vi behöver därför en gemensam europeisk strategi i kampen mot demens. Och vi måste utveckla och främja förebyggande åtgärder mot Alzheimers sjukdom, det vill säga en sund livsstil. Detta innebär att se till att människor håller sig fysiskt och mentalt aktiva, att de engagerar sig i samhället och äter en hälsosam kost. Vi ska också kunna garantera de som vårdar patienterna ett tillfredsställande ekonomiskt stöd och psykologisk hjälp. I en europeisk strategi i kampen mot Alzheimers sjukdom ska dessutom kvinnornas behov ha en central roll. Kvinnor drabbas nämligen dubbelt så ofta som män av demens och är också överrepresenterade bland vårdarna inom demensområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag har av djupaste övertygelse röstat för det här initiativbetänkandet om Alzheimers sjukdom. Det innehåller en mycket god översikt över de åtgärder som måste vidtas på området. Inga ändringsförslag har lagts fram till texten som antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet vilket visar att dessa rekommendationer har ett brett stöd. Jag vill uppmärksamma er på den allt vanligare företeelsen med så kallade demensvänliga gemenskaper i länder som Tyskland, Belgien och Skottland liksom på vikten av att ta hänsyn till konsekvenserna av den förväntade utbredningen av Alzheimers sjukdom. Dessutom vill jag poängtera att överdrivet dystra förväntningar faktiskt många gånger kan ha en negativ inverkan på själva sjukdomen vilket man bland annat konstaterade vid en konferens som anordnades av det belgiska ordförandeskapet i fjol. Även dessa kommentarer bör inkluderas i strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. (HU) Jag instämmer i det som sägs i betänkandet om att det är viktigt att de olika metoder som används för att behandla sjukdomen bör fogas samman till en helhet. Enligt uppgifter utvecklar 1,4 miljoner medborgare i Europa varje år någon form av demens. Därför är tidig diagnos och förebyggande insatser av särskilt stor betydelse, liksom en bättre samordning mellan medlemsstaterna. Jag håller också med om att vi måste sträva efter att uppnå största möjliga täckning och lika villkor för alla när det gäller tillgång till vård och behandling av patienter, oavsett ålder, kön, inkomst eller var man bor.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Jag har röstat för det här betänkandet som innehåller en omfattande och detaljerad redogörelse för problem, önskemål och bekymmer hos alzheimerpatienter och deras vårdare och som uppmanar oss att vidta gemensamma åtgärder. I dagsläget är bara var femtonde europé över 65 drabbad av demens, men denna siffra kommer att stiga väsentligt under de närmaste årtiondena. Vi kommer därmed att ställas inför en stor utmaning.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder till fullo detta initiativ om Alzheimers sjukdom och andra former av demenssjukdomar. Demens väntas bli en av de största utmaningarna för sjukvården de närmaste åren och det är därför nödvändigt att stärka samarbetet mellan våra länder och förbättra de förebyggande insatserna, möjligheterna till diagnos och vården av patienterna i allmänhet. I betänkandet belyser man vikten av att öka kunskapen på detta område och behovet av att tidigt upptäcka symptom på Alzheimers sjukdom. Detta skulle göra det lättare att i ett tidigt skede ställa diagnos och förbättra tillgången till behandling. På samma sätt som det är viktigt att främja välbefinnandet hos demenspatienter är det också av stor betydelse att belysa situationen för vårdarna, som ofta utsätts för såväl känslomässiga som ekonomiska svårigheter. Ett led i att förbättra tillvaron för dem som drabbas av Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar är därför också att utarbeta handlingsplaner för att underlätta vardagen för patienternas vårdare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig.(PL) Under detta plenarsammanträde har vi röstat om Europaparlamentets resolution om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. Jag röstade för resolutionen eftersom den är ett mycket viktigt steg mot detaljförslag om att förena befintliga politiska strategier och sätt att hantera sjukdomar av det här slaget. Neurodegenerativa sjukdomar är i dag en av de vanligaste orsakerna till funktionshinder bland äldre, och det är mycket sannolikt att antalet människor som påverkas av dessa sjukdomar kommer att öka markant. Detta framstår än tydligare om vi tar hänsyn till den ökande förväntade livslängden och sysselsatta personers minskande andel i förhållande till människor som går i pension. Med tanke på detta är det av största vikt att förebyggande åtgärder blir en central del av alla strategier och att ansträngningar görs för att se till att diagnos kan ställas så tidigt som möjligt. Som en folkets företrädare känner jag ett medansvar för att EU sätter alla klutar till för att lösa detta problem.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Som ett resultat av det snabbt ökande antalet människor som lider av Alzheimers och andra demenssjukdomar behöver EU agera snabbt, bland annat genom att verka för att det riktas större fokus på tidig diagnos och förebyggande. Det betyder t.ex. att personer i riskzonen bör testas i ett tidigt skede och att riktade utbildningskampanjer ska användas för att hjälpa anhöriga till äldre att skilja mellan normala ålderstecken och tidiga demenssymtom. Medlemsstaterna behöver dela med sig av sin expertis och involvera både forskare och läkare i processen. Det alarmerande stora antalet personer som lider av sjukdomen och de åtföljande kostnaderna för de enskilda medlemsstaterna innebär att det finns ett skyndsamt behov av förebyggande arbete. Det måste ske i form av en sund kosthållning och åtgärder för att fördröja sjukdomsutbrott. I betänkandet hänvisas även till att det ska ges praktiskt och psykologiskt stöd till anhöriga. Det visar sig att en patient som vårdas hemma behöver tre vårdare, som ofta måste sluta sitt arbete. I betänkandet nämns slutligen vikten av att bibehålla Alzheimers-patientens värdighet. Det kan man göra genom ett utbildningsprogram som bör börja i skolorna.

 
  
  

Förslag till resolution: (B7-0026/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för förslaget till resolution om framställningen om kommissionens bristande uppföljning av ett konkurrensärende och vilken skada detta har åsamkat det berörda företaget. Jag vill uppmärksamma att kommissionens svar till utskottet för framställningar inte tog tillräcklig hänsyn till frågorna från framställaren och utskottsledamöterna, och inte behandlade farhågorna i yttrandet från utskottet för rättliga frågor. Därför är det nödvändigt att uppmana kommissionen att omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att avsluta förfarandet, som inleddes 1997, enligt skyddsklausulen i artikel 8 i direktiv 93/42/EEG. Kommissionen måste dessutom omgående reagera på den berättigade oro som framförts av framställaren, som befunnit sig i denna oacceptabla situation i tretton år och därmed har drabbats av betydande inkomstförluster – och göra vad som behövs för att framställaren ska kunna hävda sina rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det här ärendet, som har pågått i över tio år, har orsakat avsevärd ekonomisk skada för företaget, eftersom det ännu inte har fått något slutligt svar från kommissionen angående missförståndet med de tyska myndigheterna. Det måste vara så att alla medicintekniska produkter som säljs i EU uppfyller EU-lagstiftningen och de säkerhetsstandarder som ska garantera säkerhet och skydd för konsumenterna. Men det är kommissionens uppgift att vidta de nödvändiga åtgärderna för att komma till ett avslut i ärendet, eftersom en tvist behöver lösas så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det som diskuteras är en astmainhalator som har funnits på marknaden sedan 1996. De tyska myndigheterna ifrågasatte produkten och informerade kommissionen för att ett skyddsklausulsförfarande skulle inledas. Men kommissionen rådfrågade inte tillverkaren och fattade heller inte något beslut. Ärendet är alltså ännu inte avslutat och framställaren står utan möjligheter till rättslig prövning. Tillverkaren släppte ut produkten under nytt namn på marknaden 2003 och 2005 begärde regeringen i Oberbayern – utan att vederbörligen underrätta kommissionen om detta – att produkten skulle återkallas från marknaden i enlighet med den tyska lagen om medicintekniska produkter. Tillverkaren underrättade kommissionen om det andra säljförbudet i syfte att inleda överträdelseförfaranden mot Tyskland, men kommissionen påstår att det saknades tillräckliga bevis för att inhalatorn uppfyllde de grundläggande kraven i direktivet och fastställde att det inte behövdes någon ny produktsäkerhetsöversyn.

Jag röstade för resolutionen, för det är av yttersta vikt att kommissionen omgående reagerar på den skadelidandes berättigade oro så att han kan hävda sina rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. (DE) Det gläder mig att parlamentet i dag har antagit en resolution om Christoph Kleins framställning. Utskottet för framställningar har arbetat med ärendet en lång tid. Christoph Klein uppfann en astmainhalator på mitten av 1990-talet och ett omtvistat säljförbud infördes två gånger för produkten. Utan att gå in på detaljer är jag övertygad om att det första förbudet mot inhalatorn 1996 inte var helt lagligt. Som ett minimum måste omständigheterna som ledde fram till förbudet granskas kritiskt. Kommissionen hade att genomföra ett skyddsklausulsförfarande för att den berörda parten skulle kunna överklaga beslutet. Men förfarandet är ännu inte avslutat. Den rättsliga grunden och legitimiteten för det andra förbudet kan definitivt ifrågasättas. Men det verkar även ha ägt rum en överträdelse av Europeiska unionens lagstiftning. Det har lett till att Christoph Klein på ett uppseendeväckande sätt har förvägrats en rättvis behandling och att situationen måste rättas till. Det är viktigt att kommissionen snabbt hittar en lösning på problemet en gång för alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Min ja-röst till förslaget till resolution bygger på behovet av att visa att EU, och särskilt Europaparlamentet som ett demokratiskt tillsatt organ, alltid har stått på medborgarnas sida. Den resolution som antas i dag bygger på framställning 0473/2008 från den tyske medborgaren Christoph Klein om kommissionens bristande uppföljning av ett konkurrensärende om säljförbud för en astmainhalator. I sådana ärenden ska vi, i första hand i egenskap av EU-medborgare och i andra hand som ledamöter av Europaparlamentet, se till att det i praktiken är möjligt att tillämpa skyddsklausuler om någon av EU:s institutioner inte följer bestämmelserna i fördragen. Detta är min sammanfattade röstförklaring. Jag hoppas också att kommissionen rättar sig och åtminstone lämnar exakta svar i frågan om varför astmainhalatorn togs bort från marknaden så att vi får klarhet i vad som har hänt.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Betänkandet visar hur värdefullt arbetet i parlamentets utskott för framställningar är. Vi agerar utifrån ett legitimt klagomål om astmainhalatorer från en tysk medborgare. Kommissionen uppmanas i resolutionen att omgående reagera på den berättigade oro som framförts av framställaren, som befunnit sig i denna oacceptabla situation i tretton år och därmed har drabbats av betydande inkomstförluster och att göra vad som behövs för att framställaren ska kunna hävda sina rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den här typen av konflikter drabbar alla inblandade, såväl företaget i fråga på grund av ekonomiska förluster, som EU-institutionerna till följd av den extremt negativa bild som skapas av att förfaranden inte avslutas. Tio år för att reda ut en konflikt är för lång tid och det är kommissionens ansvar att snabbt hitta en lösning, till nytta för alla inblandade. Men jag vill betona hur viktigt det är att alla medicintekniska produkter som släpps ut på marknaden i EU uppfyller alla unionens säkerhetsnormer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) I rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter förklaras exakt vilka krav en produkt måste uppfylla, dels för att bli godkänd, dels för att få stanna på marknaden. Om en produkt är CE-märkt uppfyller den kraven. Det är medlemsstaternas ansvar att införa kontroller för att förhindra obehörig användning av CE-märkningen och vid behov ta bort produkter från marknaden. Den relevanta myndigheten ska informera kommissionen omedelbart om åtgärder som vidtagits av det här slaget. Jag la ner min röst eftersom jag inte anser att kommissionen behöver agera i det här ärendet.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen, som föranletts av en framställning från en tysk medborgare om utsläppande av astmainhalatorer på marknaden, där kommissionen uppmanas att vidta de nödvändiga åtgärderna för att avsluta ett förfarande som dessvärre har förhalats i 13 år, med betydande inkomstförluster för företaget i fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Europaparlamentet gör följande genom att anta resolutionen:

1. Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt svar till utskottet för framställningar har underlåtit att fullt ut besvara framställarens och utskottsledamöternas frågor samt de frågor som utskottet för rättsliga frågor tagit upp i sitt yttrande.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder för att avsluta detta förfarande, som inleddes 1997 i enlighet med skyddsklausulen i artikel 8 i rådets direktiv 93/42/EEG.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående reagera på den berättigade oro som framförts av framställaren, som befunnit sig i denna oacceptabla situation i 13 år och därmed har drabbats av betydande inkomstförluster. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att framställaren ska kunna hävda sina rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Astmaanfall orsakar plötsliga andningsbesvär som kan vara i timmar.

Tyskland införde ett säljförbud mot vissa astmainhalatorer, först 1997 och sedan igen 2005. Kommissionen uppmanades att ta ställning till förbudens legitimitet men fattade aldrig något beslut och agerade därmed i strid med skyddsklausulförfarandet som enligt direktiv 93/42/EEG ålägger kommissionen att fatta ett beslut.

Allvaret i underlåtenheten understryks av att de inhalatorer som drogs tillbaka från marknaden skulle ha kunnat höja livskvaliteten för ca 30 miljoner astmatiker, enligt tillförlitliga uppskattningar.

Erminia Mazzonis fråga utgör en uppmaning till kommissionen att reagera i fråga om att man inte har respekterat skyddsklausulen i artikel 8 i direktiv 93/42/EEG. Enligt artikeln ska kommissionen, när den ska fatta beslut om en nationell lagstiftningsåtgärd på hälsans område, så snart som möjligt samråda med de berörda parterna och underrätta dem om huruvida de nationella åtgärderna är motiverade eller inte. I detta skede av förfarandet ska det, precis som EG-domstolen också har beslutat, inrättas en kommitté som ska ta ställning till kommissionens faktiska ansvar.

 
  
  

Förslag till resolutioner: RC (B7-0023/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionen om situationen i Haiti ett år efter jordbävningen där Europaparlamentet återigen ger uttryck för solidaritet med haitiernas lidande på grund av jordbävningen och koleraepidemin. Jag stöder den viktiga uppmaningen om ett starkt, långsiktigt engagemang från det internationella samfundet, även EU, för att leva upp till alla de utfästelser som gjordes vid den internationella givarkonferensen i New York. Det är viktigt att agera omedelbart och samordna det humanitära biståndet till folket i Haiti, där mer än en miljon människor fortfarande bor i tältläger som var tänkta som en tillfällig lösning. Människorättsorganisationer fortsätter att djupt beklaga de motbjudande levnadsförhållandena i lägren, särskilt ”våldtäkt och sexuellt våld” som kvinnorna är utsatta för.

Men på lång sikt är det förstås uppenbart att hjälporganisationerna inte kan fortsätta att träda in där den haitiska staten inte tar sitt ansvar eller helt träda in i dess ställe och att man nu snabbt måste verka för den långsiktiga utvecklingen, särskilt när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård, dricksvatten och stadsförnyelse. Omedelbara åtgärder krävs på politisk nivå för att bygga upp den haitiska staten när det handlar om demokrati och gott styre, något som är nödvändigt för landets återuppbyggnad och för att se till att det civila samhället i Haiti och haitierna är involverade i processen.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag gav mitt stöd till resolutionen om situationen i Haiti ett år efter jordbävningen. Situationen i landet är fortsatt mycket komplex och kaotisk, återuppbyggnadsarbetena har svårt att komma igång, miljoner människor svälter och jordbävningen har fått enorma konsekvenser för över 800 000 barn som riskerar våld, sexuellt utnyttjande, människohandel och exploatering. Situationen i landet förvärrades ytterligare av den politiska krisen efter president- och parlamentsvalen. Trots att det internationella samfundet reagerade effektivt på tragedin i Haiti och fördelade ekonomiskt och humanitärt bistånd har hittills bara en liten andel av de tio miljarder dollar som utlovades betalats ut. Koleraepidemin som har sitt grepp om landet har tydligt visat att den haitiska staten inte är i stånd att agera på ett lämpligt sätt på situationen i kombination med begränsningarna i det internationella systemet för bistånd. Den fortsatta politiska oron hindrar att återuppbyggnaden kommer igång och att man kommer offren till undsättning och förvärrar situationen ytterligare. Europeiska unionen måste som den dominerande givaren utöva politiskt ledarskap när återuppbyggnaden ska organiseras i Haiti och se till att hjälpen når de mest behövande.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Situationen i Haiti har blivit ytterst allvarlig efter det att alla det internationella samfundets ansträngningar har visat sig fruktlösa för att förbättra läget i landet som är förött av inbördeskrig och naturkatastrofer och nu är drabbat av en koleraepidemi. Förra årets förödande jordbävning gjorde att världens ögon riktades mot Haiti. Men trots de gemensamma ansträngningarna, som gjorts i en våg av starka känslor, förändras inte läget till det bättre. Därför är sannolikt den viktigaste aspekten av den resolution som Europaparlamentet har antagit uppmaningen till FN att ompröva mandatet för MINUSTAH i Haiti som ett resultat av den epidemi och de spänningar som har uppstått på grund av de nationella valen nyligen, som utspelades under stora våldsamheter och allvarligt ifrågasätts av det internationella samfundet. Den lilla statens fattiga befolkning är i själva verket den som drabbas hårdast av problemen.

Det är helt avgörande att FN fortsätter att hålla i samordningen av alla civila och militära insatser i syfte att återställa säkerheten och ge humanitär hjälp samt sörja för återuppbyggnad och utveckling. Hela det internationella samfundet och Europeiska unionen i synnerhet behöver prioritera engagemanget i återuppbyggnaden av Haiti så högt som möjligt innan det är för sent för landets befolkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar det internationella samfundets massiva svar på den förödande jordbävningen i Haiti och den genuina politiska viljan att stödja återuppbyggnaden av landet. Jag välkomnar särskilt det kollektiva åtagandet från kommissionen och medlemsstaterna att ge sammanlagt 1,2 miljarder euro, däribland 460 miljoner euro avsedda för annat än humanitär hjälp från kommissionen.

Men omfattningen av katastrofen i Haiti är en sorg och konsekvenserna är mycket påtagliga, ännu ett år efter jordbävningen. Säkerheten, hälsan, folkhälsan och levnadsvillkoren är också en bedrövelse och man måste bygga upp den haitiska staten när det handlar om demokrati och gott styre, något som är nödvändigt för landets återuppbyggnad och för att se till att det civila samhället i Haiti och haitierna är involverade i processen. Det viktigaste är att hjälpa landet att hämta sig från jordbävningen, men det är också viktigt att det internationella samfundet tar tillfället i akt och löser problemen med de ekonomiska, sociala och politiska skillnaderna i Haiti.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Följderna av katastrofen i Haiti utgör en plåga ännu ett år efteråt, och den humanitära, ekonomiska och sociala situationen är kaotisk. Beklagligt nog sker i princip ingen återuppbyggnad, nästan ingen bråte är undanröjd och fattigdomen är skriande, våldet är förödande samtidigt som koleran breder ut sig och kvinnor i flyktingläger blir våldtagna.

Detta oförändrade tillstånd får inte fortsätta att råda! Det internationella samfundet måste tillsammans med Haitis regering ingå ett tydligt, långsiktigt åtagande, hålla sina löften och göra allt för att skydda Haitis befolkning. Jag yrkar på att Europeiska kommissionen skrider till verket omedelbart för att skydda de över 800 000 barn som är utsatta för våld, sexuellt utnyttjande, barnarbete och människohandel.

Det är också nödvändigt i återuppbyggnadsarbetena att involvera den lokala livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen genom att utveckla infrastruktur på landsbygden och ge stöd åt bönder i småskaliga jordbruk. Jag välkomnar ansträngningarna och arbetet som görs på plats av de humanitära organisationerna men jag kan inte annat än att fördöma oförmågan hos Interim Haiti Recovery Commission att samordna de tusentals humanitära organisationerna och givarna som stöder återuppbyggnadsarbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Det är viktigt för Haitis invånare att Europeiska unionen visar solidaritet efter den katastrof som har drabbat dem och som har orsakat avsevärda mänskliga och materiella förluster. Därför välkomnar jag EU:s beslut om åtaganden att ge ekonomiskt stöd till återuppbyggnaden i landet på cirka 1,2 miljarder euro och förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och utrikespolitik Catherine Ashton att anta en ekonomisk plan för de kommande tio åren med fokus på både utveckling och tillväxt i regionen tillsammans med återuppbyggnaden av landet. Det är ett viktigt beslut, särskilt som EU är en av de största givarna till landet i Västindien-regionen. Men EU-medel bör fördelas enligt kriterier som liknar dem som tillämpades i medlemsstaterna eller enligt specifika program, inte enbart för att återuppbygga, hus, skolor, vägar och annan infrastruktur utan också för att ge mikrolån som ger utvecklingen en skjuts framåt och för att införa mikroprojekt för ekonomisk återhämtning som bygger på den modell som tillämpas i dag i EU för mikroföretag. Förenta staterna genomförde Mashallplanen i andra världskrigets efterdyningar, vilket starkt bidrog till att Västeuropa kunde byggas upp på nytt. Nu kan EU i sin tur införa ett liknande program för Haiti.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Den fruktansvärda katastrof som slog till mot Haiti för ett år sedan försatte oss alla i chock och gav upphov till en global ström av välvilja, något som möjliggjorde logistiska, mänskliga, ekonomiska och humanitära resurser snabbt och i stor skala.

Ett år senare är det lämpligt att göra en ny bedömning av situationen på plats, inte minst för att Haiti inte dominerar rubrikerna i massmedia längre. Genom den föreslagna resolutionen görs denna bedömning och det lyfts fram möjligheter och lösningar på de enorma och allvarliga problem som befolkningen upplever i sitt dagliga liv. Detta görs också på ett bra sätt, vad jag förstår. Det enda som saknas är en tydligare tendens att involvera lokalsamhällen och lokala organisationer i fördelningsarbetet och i sökandet efter lösningar för framtiden.

Jag vill ändå betona den tydliga tonvikten på ”lång sikt” och att man söker lösningar som syftar till att ”en gång för alla ta itu med de underliggande orsakerna till den utbredda fattigdomen i Haiti”, och uppmaningen till EU/medlemsstaterna att inlemma den ”lokala livsmedelsproduktionen” och ”livsmedelsförsörjning” i återuppbyggnadsansträngningen i Haiti via utvecklingen av infrastruktur på landsbygden och ge stöd åt ”småjordbrukare”.

Jag hoppas också att man snart finner en definitiv lösning när det gäller de tillfälliga flyktinglägren där nästan en miljon människor lever under nästan omänskliga förhållanden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) För drygt ett år sedan slogs världen av kraften i den jordbävning som ödelade Haiti, dödade över 200 000 människor och ställde till med en förödelse av rent fasansfulla mått. Det internationella samfundet mobiliserades då till offrens undsättning medan de internationella institutionerna, världsopinionen och medierna gav uttryck för samma åtagande. Tyvärr verkar den internationella uppmärksamheten ha riktats någon annanstans, så det är Europaparlamentets ansvar att påminna om vad som hände och att rapportera om dagsläget. Ett år senare måste man konstatera att inte mycket har hänt och att landet, som redan befann sig i allvarliga svårigheter och kollapsade under naturkrafterna inte har lyckats komma på fötter. Den information som har samlats in pekar entydigt på att ingen förändring till det bättre verkar ha åstadkommits snabbt eller med den målmedvetenhet eller kompetens som behövs. Över en miljon människor är fortfarande hemlösa. Det internationella samfundet kan inte överge landet och låta det bli ännu ett förlorat land.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Läget i Haiti är fortfarande kaotiskt ett år efter jordbävningen, och landet befinner sig fortfarande i nödläge och återuppbyggnadsarbetet har knappt börjat. Jag välkomnar de humanitära organisationernas arbete på plats med att ge vård till de skadade, dricksvatten och mat. Men återuppbyggnaden måste vara den haitiska regeringens uppgift eftersom det främst är politisk stabilitet som kan hjälpa landet att byggas upp på nytt. Därför bör den haitiska regeringen hålla sig till och genomföra de åtaganden man gjorde i den nationella återuppbyggnadsplanen och stärka statens auktoritet, så att styret på lokal nivå kan bli mer effektivt samtidigt som man ger de lokala och nationella institutionerna mer kapacitet.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Verkligheten på fältet visar vad resolutionen verkar vilja skyla över, nämligen att Förenta staternas – och även EU:s – främsta intresse var att säkra och vidmakthålla sitt politiska inflytande för att säkerställa sin ekonomiska och geostrategiska dominans över Haiti och samtidigt blunda för det mänskliga drama som haitierna har levt i under decennier. Efter att ha infört strukturella justeringsstrategier i landet, via Internationella valutafonden och Världsbanken, som har ödelagt landets ekonomi och skapat en katastrofal social situation, svarade Förenta staterna på förra årets jordbävning med en militärinvasion. Allt detta förvärrades av en koleraepidemi som vi nu vet kom in med soldater från FN-styrkan i landet, MINUSTAH, United Nations Stabilisation Mission in Haiti, (även om man förnekar allt ansvar). Majoriteten i parlamenten har inte nämnt dessa uppgifter alls. Ingenting har heller sagts om dem som verkligen har visat Haiti sann solidaritet, Kuba och ALBA, Alianza Bolivariana para las Américas. Kuba har skickat läkare och specialutbildad personal som hittills har behandlat över 50 000 människor mot kolera och med hjälp av de haitiska myndigheterna har det nu gått att nå de mest avlägsna samhällena, vilket är en garanti för att ingen medborgare i landet står utan hjälp mot koleran och har lett till att tusentals liv har kunnat räddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Jordbävningen och koleraepidemin som följde var en regelrätt katastrof för Haitis folk. Jag kräver att det internationella samfundet – även Europeiska unionen – gör verklighet av sina utfästelser vid den internationella givarkonferensen i New York förra året och att pengarna utan dröjsmål skickas till Haitis folk och de icke-statliga organisationer som det handlar om.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Situationen i Haiti är fortfarande mycket oroande. De många hjälparbetarnas insatser, som är värda alla lovord, möts av den styrande regimens oförmåga att minska risken för inbördeskrig som hotar ön. Vi måste kräva att den europeiska proklamationen av samförståndet kring det humanitära biståndet (för samordnade åtgärder inom EU och med andra aktörer för att förbättra förmågan till snabba insatser vid humanitära kriser) tillämpas fullt ut och särskilt framhäva att åtagandena om återuppbyggnaden av Haiti, som gjordes vid den internationella givarkonferensen den 31 mars, nu måste omsättas i handling och inte stanna vid bara ord.

 
  
MPphoto
 
 

  Elie Hoarau (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Jag lade ner min röst om kompromissresolutionen mellan de politiska grupperna i Europaparlamentet om Haiti. Anledningen är att resolutionen (trots att den är välgrundad) inte utgör någon varaktig lösning för att se till att Haiti verkligen reser sig ur krisen och att den inte ställer tillräckligt med frågor om hur det ska gå till när hjälpen som utlovats av Europeiska unionen betalas.

Haitis folk behöver riktigt utvecklingsbistånd och det måste prioriteras genom att man sätter in internationella team som arbetar med byggnation, offentliga arbeten och lämplig utrustning så att de aktivt kan delta i det brådskande arbetet med att bygga upp offentliga och privata byggnader i landet, med start i de fattigaste områdena, städerna och byarna. Haitis folk behöver också verklig medicinsk hjälp, först för att begränsa koleraepidemin så snabbt som möjligt och sedan för att slutgiltigt få bukt med den. Läkare, mediciner och medicinska stödtjänster måste sättas in snabbt och i stor omfattning.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionen om situationen i Haiti där Europaparlamentet återigen ger uttryck för solidaritet med haitiernas lidande på grund av jordbävningen och koleraepidemin. Jag ställer mig bakom den mycket viktiga uppmaningen till det internationella samfundet, och även EU, att ingå ett bestämt och långsiktigt åtagande att omedelbart hålla alla sina löften, för mer än en miljon människor lever i vad som var tänkt som tillfälliga läger och människorättsorganisationer rapporterar att levnadsförhållandena i dessa läger utan bekvämligheter är förfärliga och att kvinnorna riskerar att bli utsatta för våldtäkt och sexuellt våld. Just nu har människor inte tillräckligt med mat och 80 procent av Haitis befolkning lever i yttersta misär. Människor måste ges tillgång till hälso- och sjukvård, vatten och sanitära inrättningar. Åtgärder måste vidtas för att säkerställa den långsiktiga utvecklingen i Haiti. Därför håller jag med om att EU och medlemsstaterna behöver ta med återhämtning och återuppbyggnad av Haiti bland sina allra viktigaste prioriteringar och att tiden är inne för att hjälpa Haiti att bli ett ekonomiskt och politiskt starkt, självständigt land. Det internationella samfundet måste ta tillfället i akt att komma till rätta med roten till fattigdomen i Haiti en gång för alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Den 12 januari 2010 drabbade en jordbävning Haiti som skördade runt 222 750 liv och gjorde nästan två miljoner människor hemlösa. En koleraepidemi bröt ut tio månader efter tragedin och har hittills släckt 3 333 liv. Dessa siffror bekräftar att det är en tragedi och att situationen är allt annat än enkel. Dessutom är landet fortfarande utan regering, trots att val hölls i november med starka misstankar om valfusk. I dagens omröstning ber vi Europeiska unionen att samarbeta med de haitiska institutionerna för att utveckla lagar och förordningar som ska hjälpa landet att bättre utnyttja allt det ekonomiska stöd som det har fått det gångna året och framför allt på ett sätt som vilar på en demokratisk och laglig grund. Betoningen i förslaget till resolution ligger på en koppling mellan nödhjälp, återuppbyggnad och utveckling och stödet för en politik som bygger på nära samarbete med den lokala regeringen, vilket är vad vi hoppas på genom att anta resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen som slår ett slag för det arbete som utförts och de resultat som nåtts av de humanitära organisationerna (Röda korset, icke-statliga organisationer och Förenta nationerna) och medlemsstaterna och betonar behovet av att informera om de effekter som inte syns av det humanitära arbetet och om att man fick situationen under kontroll tack vare att man bland annat sörjde för sjukvård till de skadade, dricksvatten, mat och tillfälligt tak över huvudet.

Men i resolutionen konstateras också att koleraepidemin har visat på den haitiska statens nästintill totala hjälplöshet ställd inför en sjukdom som är lätt att förebygga och att behandla i kombination med begränsningarna i det internationella biståndssystemet i ett land där humanitära organisationer utför mängder av uppgifter (12 000 icke-statliga organisationer). Det betonas även att de humanitära organisationerna inte kan eller ska kompensera för den haitiska statens tillkortakommanden eller ta dess plats och att det omedelbart måste vidtas åtgärder för att säkerställa den långsiktiga utvecklingen särskilt när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård, dricksvatten och stadsförnyelse.

I resolutionen välkomnas det kollektiva åtagandet från kommissionen och medlemsstaterna vid den internationella givarkonferensen om återuppbyggnaden av Haiti att ge sammanlagt 1,2 miljarder euro, därav 460 miljoner avseende annat än humanitärt bistånd från kommissionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är lite drygt ett år sedan tragedin inträffade i Haiti då över 200 000 människor miste livet och mer än tre miljoner haitier drabbades. Än i dag säger människorättsorganisationer att det fortfarande finns en miljon människor som lever i tillfälliga flyktingläger under omänskliga förhållanden. För ett år sedan gjorde det internationella samfundet och EU en enorm ansträngning för att hjälpa Haiti och förhindra att naturkatastrofen skulle få de följder vi nu ser. Därför är tiden inne att på nytt minnas dessa människor som lider oerhört, särskilt de mest utsatta som ofta är kvinnor och barn. Tiden är inne att göra en kraftsamling så att allting kan återgå till det normala i detta land som är skakat av naturkatastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Ett år efter den förödande jordbävningen i Haiti har situationen i landet inte blivit ett spår bättre. Kolerautbrottet har i själva verket gjort allting tusenfalt värre, trots allt det humanitära och ekonomiska bistånd som sköljer över landet. Huvudstaden Port-au-Prince ligger fortfarande begravd i tonvis av rasmassor och lokalbefolkningen har bara spadar att röja med. Tusentals människor saknar fortfarande tak över huvudet och handeln med barn blomstrar samtidigt som landet, styrt av en diktator, fortfarande befinner sig i politiskt kaos efter valen. Jag röstade för förslaget till resolution eftersom Haitis folk behöver vår hjälp och Västvärlden måste ta sitt ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Den 12 januari var årsdagen för jordbävningen i Haiti som fick sådana förödande konsekvenser. Den kostade 222 750 människor livet och tvingade omkring 1,7 miljoner människor att lämna sina hem. I samband med dessa tragiska händelser antog Europaparlamentet den 19 januari en resolution som beskriver situationen på ön ett år efter katastrofen. Trots ansträngningarna från många internationella organisationer och internationellt bistånd för att återuppbygga landet förblir läget i Haiti spänt och landet sitter fast i en djup kris. Ön hemsöktes av en koleraepidemi tio månader efter jordbävningen och president- och parlamentsvalens giltighet har också ifrågasatts av internationella valobservatörer. Med tanke på landets situation uppmanar Europaparlamentet Europeiska unionen och det internationella samfundet som helhet att visa solidaritet med ön och samarbeta närmare med de haitiska myndigheterna och göra utfästelser om att alla återuppbyggnadsåtgärder i landet ska vidtas först efter samråd med invånarna. Det är också viktigt att parlamentet betonar sättet på vilket stöd ska ges till Haiti, nämligen i form av bidrag och inte lån som skulle försätta landet i ännu djupare skuld. Slutligen vill jag uttrycka min solidaritet med Haiti och jag hoppas att arbetet med återuppbyggnaden av landet kan ske rationellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) Ett år efter den ohyggliga jordbävningen i Haiti, en av mänsklighetens mest förödande naturkatastrofer, ligger såren efter katastrofen ännu öppna. Ofattbart nog slog en orkan till som följdes av en koleraepidemi fem månader senare, vilket gjorde den redan komplicerade politiska situationen etter värre. Mitt beslut att rösta för resolutionen bygger främst på behovet att mobilisera åtgärder och insatser som kan se till att landet får all hjälp det behöver för att åtminstone återskapa drägliga levnadsvillkor. Dagens civila och politiska spänningar spär bara på oron eftersom de hindrar det humanitära biståndet från EU att nå fram och därmed fördröjer återuppbyggnaden. Därför är det nödvändigt och en skyldighet för EU-institutionerna att ge så mycket stöd som möjligt, åtminstone för att garantera att de som har förlorat allt får tak över huvudet, sjukvård, mat och grundläggande social service. Det är bara med vår hjälp som haitierna så småningom kan återvända till ett normalt liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för den gemensamma resolutionen om situationen i Haiti ett år efter jordbävningen – humanitärt bistånd och återuppbyggnad. I resolutionen betonas aspekter som skyddet av mänskliga rättigheter och värdighet. Där påminns vi om att det förutom den fattigdom och otrygghet som medborgarna lever i (60 procent av befolkningen lever utomhus och 80 procent i absolut fattigdom) just nu råder oro i Haiti, om situationen för de mest utsatta i samhället som är utsatta för våld, sexuellt utnyttjande, människohandel, exploatering och övergivande. I resolutionen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att gå ett steg längre än att bara konstatera dessa fall, och att ge ett konkret bidrag till processen med att skapa ett system med socialt skydd i Haiti.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Ett år efter jordbävningen förblir läget i Haiti kaotiskt, landet befinner sig ännu i nödläge och majoriteten av befolkningen lever under extremt svåra förhållanden. Därför måste det internationella samfundet och EU göra ett långsiktigt åtagande för att hålla alla löften om stöd till återuppbyggnad till Haiti och förbättra haitiernas levnadsvillkor.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Haiti är återigen en akut fråga. Vi upprepar med denna resolution vår solidaritet med det lidande folket i Haiti som drabbades av jordbävningen och koleraepidemin och betonar att Haitis folk och civila samhälle måste involveras i återuppbyggnadsarbetena och få delta i samråd. Vi kräver också ett starkt, långsiktigt åtagande från det internationella samfundet och EU att infria alla utfästelser som gjordes vid den internationella givarkonferensen i New York och utbetala medlen utan dröjsmål. Vi betonar också att allt EU-finansierat humanitärt stöd och återuppbyggnadshjälp ska ges i form av bidrag snarare än lån som måste betalas tillbaka.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Av alla katastrofer som drabbade vår planet 2010 lämnade jordbävningen i Haiti det svåraste såret att läka.

I dag, ett år efter det näst mest förödande jordskalvet i mänsklighetens historia, syns spåren av katastrofen ännu med smärtsam tydlighet. Över en miljon människor, hälften av dem barn, lever ännu i tillfälliga tältläger och en koleraepidemi skördade ytterligare över 4 000 liv i oktober. Det saknas fortfarande mat, tillgång till dricksvatten, sanitet och skolor. Av de 500 miljarder dollar som regeringar och privata organisationer har utlovat har mycket lite – blott sex miljarder dollar – nått fram och resten har ännu inte synts till.

Antagandet av den gemensamma resolutionen i dag är ett viktigt steg för att visa en enad front för att möta framtida prövningar. Om naturen förstör måste människorna bygga upp igen. Dessa ord ska inspirera oss att engagera oss ännu mer.

 
  
  

Förslag till resolutioner: RC (B7-0031/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution för att jag hoppas att Litauens parlament har den politiska viljan att avvisa lagförslaget som skulle kränka de mänskliga fri- och rättigheterna. All diskriminering måste stoppas, även diskriminering på grund av sexuell läggning. Lagförslaget har ännu inte antagits av Litauens parlament, så med denna resolution vill Europaparlamentet varna för att Europeiska unionen hyser oro för sådana lagförslag som kränker mänskliga rättigheter och diskriminerar medborgare. De föreslagna ändringarna av lagen om förvaltningsbrott strider dessutom mot artikel 25 i Litauens konstitution, där det anges att ”människor inte får hindras från att söka, motta och sprida information och idéer”, och dess artikel 29, enligt vilken ”alla människor ska vara lika inför lagen, domstolarna och andra statliga institutioner och tjänstemän”. Den litauiska regeringen avgav ett negativt yttrande om det förslag som debatteras i Litauens parlament eftersom det strider mot internationell lag, gemenskapslagstiftningen och nationell lag. Det litauiska parlamentets utskott för mänskliga rättigheter har ännu inte presenterat sin slutsats om de föreslagna ändringarna. Därför hoppas jag att det litauiska parlamentet tar hänsyn till Europeiska unionens kritik, Europaparlamentets resolution och den litauiska regeringens negativa slutsats.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig.(PT) Med tanke på EU:s skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter enligt internationella konventioner och EU:s lagstiftning, i synnerhet respekten för alla minoriteters rättigheter och kampen mot alla former av diskriminering, är det inte acceptabelt att det i en av EU:s medlemsstater stiftas lagar som klart strider mot de värderingar och principer som EU vilar på. Jag respekterar den rätt varje stat har att diskutera, ändra och anta nationella lagförslag utan inblandning utifrån, förutsatt att det sker med respekt för de mänskliga rättigheterna och utan att några grundläggande principer kränks, i det här fallet principen om icke-diskriminering, oavsett om sådana principer är inskrivna i fördragen eller stadgan om de grundläggande rättigheterna. Jag hoppas att Litauen, eller varje annan medlemsstat i samma situation, så snabbt och smidigt som möjligt avbryter förfaranden för att anta eller gå vidare med att omarbeta eller ändra några nationella lagar som strider mot någon bestämmelse, princip eller värdering som är fastlagd i gemenskapslagstiftningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder resolutionen där det litauiska parlamentet uppmanas att avvisa lagförslag om att bötesbelägga ”offentligt främjande av homosexuella relationer”. Denna resolution följer efter ett antal oroande händelser, t.ex. antagandet av lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information, lokala myndigheters försök att stoppa manifestationer för jämlikhet och stolt homosexualitet och ledande politikers och parlamentsledamöters provocerande eller hotfulla språkbruk och hatiska anföranden. En färsk rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter drar slutsatsen att ”att ändringarna skulle kunna medföra en kriminalisering av nästan alla offentliga uttryck för, skildringar av eller information om homosexualitet”. Dessa ändringsförslag förefaller verkligen stå i strid med Litauens åtaganden enligt den egna författningen, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Jag noterar den bestämda ståndpunkt som flera gånger intagits av Republiken Litauens president, Dalia Grybauskaitė, som fördömer det homofobiska lagförslaget som skadligt för Litauens medborgare och uppmuntrar presidenten att lägga in sitt veto mot ändringsförslagen till lagen om förvaltningsbrott om dessa skulle antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Harlem Désir (S&D), skriftlig.(FR) De senaste månaderna har det litauiska parlamentet antagit ett antal lagar som förbjuder eller straffbelägger varje offentlig referens till homosexualitet eller bisexualitet. Syftet med ett lagförslag som nu debatteras i parlamentet är att ändra lagen om förvaltningsbrott och införa böter på upp till 2 900 euro för ”offentligt främjande av homosexuella relationer”.

Detta är helt i strid med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska unionens fördrag som ålägger EU och dess medlemsstater att slå vakt om yttrandefriheten och de grundläggande friheterna och att ge verktyg på EU-nivå för att bekämpa diskriminering och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Genom att anta resolutionen uppmanar vi till att lagförslaget dras tillbaka, att sexuell läggning ska upptas bland de principer som åtnjuter skydd enligt landets utbildningslag, minderårigas rätt till fri tillgång till information om sexuell läggning och till ett klarläggande av vad förbudet i reklamlagen innebär.

Det är inte första gången som en medlemsstat har hindrat EU-medborgares fri- och rättigheter när det gäller sexuell läggning med förevändning att man inte vill lägga sig i och därigenom uppmuntrar diskriminering. Denna homofobiska hysteri måste få ett slut.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom det i den fastslås att EU:s institutioner och medlemsstaterna är skyldiga att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras, skyddas och främjas enligt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen utan att någon skillnad görs på grund av sexuell läggning.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det litauiska parlamentet beslöt den 12 november 2010 att inleda förfarandet med att bedöma förslaget till ändring av lagen om förvaltningsbrott, enligt vilken offentligt främjande av homosexuella relationer ska bestraffas med böter. De litauiska myndigheterna överväger för närvarande dessa ändringar. Det är relevant i våra överläggningar att dra sig till minnes att ingen lagstiftning ännu har antagits som bryter mot någon bestämmelse i EU-regelverket. Därför avstår jag från att ta ställning till politiska, lagstiftningsmässiga och rättsliga aktiviteter som tydligt faller inom de litauiska lagstiftande, verkställande och rättsliga myndigheters ansvarsområden. Men jag yrkar på att de litauiska myndigheterna bevarar respekten för frihet principen om lika behandling och icke-diskriminering på grund av sexuell läggning.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska unionen och dess institutioner har en plikt och ett ansvar att slå vakt om respekten för de mänskliga rättigheterna, även alla minoriteters rättigheter. Därför måste jag avvisa och bekämpa varje form av diskriminering, särskilt på grund av sexuell läggning.

I samband med detta stöder jag parlamentets resolution som ett initiativ för att bekräfta de värderingar och principer som Europeiska unionens identitet bygger på, utan att äventyra den grundläggande subsidiaritetsprincipen. Jag vill betona att jag erkännner och respekterar en medlemsstats rätt, däribland Litauens, att fritt diskutera och jämföra olika utkast och idéer i arbetet med att ändra och anta nationella lagar. Jag vill också betona att de litauiska myndigheterna åter har bekräftat att de kommer att respektera EU:s rättsliga ram och inte agera i strid med den, och även främja respekten för de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Litauen försöker kontrollera predikningar om viss sexuell läggning av det mindre utbredda slaget, utan tvekan i hopp – med rätta – om att i stället kunna främja familjen bestående av en pappa, en mamma och deras barn vilken utgör grunden i varje samhälle. Vissa ser det som ett oacceptabelt angrepp mot de mänskliga rättigheterna och regelrätt diskriminering. Men liksom det så riktigt betonas resolutionen från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) är det pågående lagstiftningsförfarandet i Litauen långt ifrån slutfört och det prövas just nu av de relevanta tillsynsmyndigheterna utifrån landets konstitutionella och internationella åtaganden.

I resolutionen betonas även att Europaparlamentet inte blandar sig ”i de nationella parlamentens debatter [...] varje demokratis rätt att [...] ändra och anta nationell lagstiftning och nationella bestämmelser”. Men att vi sitter här och diskuterar frågan och lägger fram texter är en inblandning och en kränkning av Litauens och litauernas rättigheter. Det är oacceptabelt. Eftersom sakfrågorna hänger samman vill jag som fransk medborgare också passa på att uttrycka min djupa oro om det fall som har tagits till Frankrikes författningsdomstol i icke-diskrimineringens namn, där man ifrågasätter de artiklar i civilrätten som helt naturligt bevarar principen om äktenskapet som förbundet mellan man och kvinna.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag välkomnar att Europaparlamentet har tagit ställning och uppmanat Litauen att avvisa ett lagförslag om att införa böter för ”offentligt främjande av homosexuella relationer”. Vi ska komma ihåg att det inte finns någon plats för homofobi i EU och att det i artikel 21 i stadgan om den grundläggande rättigheterna finns ett tydligt förbud mot all diskriminering på olika grunder, även sexuell läggning. Rådet blockerar fortfarande ett övergripande direktiv om kampen mot diskriminering för att garantera lika skydd mot alla former av diskriminering. Men det är hög tid att agera för att förhindra lagar som denna, som ligger långt ifrån de värderingar vi värnar om här, varhelst de dyker upp i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) En av de första uppgifterna för det nyinrättade skotska parlamentet var att upphäva en lag i författningssamlingen som förbjöd ”främjandet” av homosexualitet på Skottlands skolor. Lagen hade antagits av Margaret Thatchers högerorienterade unionistregering, en regering som inte hade någon legitimitet i Skottland. Det skotska parlamentet hade en annan syn på saken och såg över den för att bättre anpassa den till det 21:a århundradet. Låt oss hoppas att Litauens folk visar att de är sinnade på ett liknande sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Europaparlamentets motto ”Förenade i mångfalden” är den princip som ska vara vägledande i allt vårt arbete i och utanför Europeiska unionen. Det var i linje med denna princip som jag röstade för resolutionen, eftersom jag anser att samtidigt som Europaparlamentet inte vill blanda sig i ett lands interna angelägenheter så ska det kunna uttrycka sin ståndpunkt och fungera som en resonansbotten för att återge de behov som allmänheten i EU har i stort. Den resolution som antas i dag tjänar till att belysa vårt parlaments gemensamma ståndpunkt i förhållande till litauens parlament, seimas. I resolutionen begärs en ändring av ett lagförslag om att ändra lagen om förvaltningsbrott och bötesbelägga ”offentligt främjande av homosexuella relationer”, vilket – och detta framgår uttryckligen av texten – skulle kunna kriminalisera i stort sett alla offentliga uttryck för, beskrivningar av eller information om homosexualitet. Därför är det vår plikt här i dag som ledamöter i Europaparlamentet, men framför allt som medborgare, att uppmana det litauiska parlamentet att avvisa den nya lagen i grundprincipens namn om att skydda de grundläggande rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Det finns inget utrymme för att tolerera diskriminering på grund av sexuell läggning (eller för den delen några andra skäl) i Europeiska unionen. Därför välkomnar jag resolutionen som är skarpt formulerad i fråga om tecken på intolerans i Litauen och där det klargörs att EU-institutionerna inte stillatigande tänker se på när Litauen antar lagar som diskriminerar en del av samhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Jag vill börja med att betona att kampen mot alla former av diskriminering, särskilt på grund av sexuell läggning, är en av Europeiska unionens grundläggande principer. Vi har nu en ansenlig mängd EU-lagstiftning i frågan, vilket betyder att denna princip kan tillämpas fullt ut i alla medlemsstater. Vi bör ta upp kampen mot homofobi här i parlamentet och i våra nationella parlament. Det är också viktigt att framhålla att den text vi diskuterar i dag endast är ett lagförslag i det här skedet som har lagts fram av ett litet antal ledamöter av det litauiska parlamentet.

Den föreslagna ändringen om att kriminalisera det offentliga främjandet av homosexuella relationer har öppet kritiserats av Litauens president och regering. Vi ska inte gå händelserna i förväg och fördöma ett land eller en regering. Jag vill i stället uppmana våra kolleger i det litauiska parlamentet att se till att de strikt följer vår gemenskapslagstiftning, särskilt artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna som förbjuder alla former av diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Jämlikhet mellan medborgarna är en princip som EU tummar på allt för ofta. Vi skulle vilja se en reaktion från EU varenda gång principen nonchaleras. I resolutionen avvisas att en lag institutionaliseras som skulle få företräde framför principen om jämlikhet mellan litauerna på grund av deras sexuella läggning eller att de skulle straffas för den, för den delen. Jag välkomnar och stöder verkligen resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är en av EU:s institutioners och medlemsstaters skyldigheter att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras, skyddas och främjas i EU enligt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen utan att någon skillnad görs på grund av sexuell läggning. Förslaget till resolution ligger i linje med detta genom att den litauiska staten varnas för att skada friheten och principen om jämlikhet och icke-diskriminering på grund av sexuell läggning.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) I den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna garanteras att människor med olika sexuell läggning inte ska diskrimineras. När Litauen undertecknade Lissabonfördraget blev landet också en part i denna konvention. Europaparlamentet anser att det vore ett uppenbart fördragsbrott om det litauiska parlamentet skulle anta lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information. Den litauiska regeringen uppmanas också att avstå från varje annat lagändringsförslag i frågan och att ta med sexuell läggning på listan över skyddsgrunder. Jag lade ned min röst eftersom det är oklart i vilken utsträckning EU blandar sig i nationella angelägenheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) EU:s institutioner och medlemsstater är skyldiga att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras, skyddas och främjas i EU enligt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen utan att någon skillnad görs på grund av sexuell läggning. Därför är det viktigt att uppmana de litauiska myndigheterna att inte anta några lagar som strider mot principen om jämlikhet och icke-diskriminering på grund av sexuell läggning.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Ännu en gång måste vi uppmana det litauiska parlamentet att avvisa ett ändringsförslag till lagen om förvaltningsbrott, ta med sexuell läggning på listan över skyddsgrunder i utbildningslagen, ge minderåriga fri information om sexuell läggning och klargöra vad förbudet i reklamlagen innebär, samtidigt som vi noterar den bestämda ståndpunkt som flera gånger har intagits av Litauens president Dalia Grybauskaitė som har fördömt det homofobiska lagförslaget och kallat det skadligt för Litauens medborgare och Litauens anseende. Parlamentet uppmanar presidenten att lägga in sitt veto mot ändringsförslagen till lagen om förvaltningsbrott om de skulle bli antagna.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Det litauiska parlamentet antog 2010 en ändring av förvaltningslagen om genomförande av lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan av offentlig information som antogs 2009.

Detta ändringsförslag skulle hindra massmedierna från att främja sexuella relationer eller andra former av homosexuellt beteende som inte är inskrivet i grundlagen eller civilrätten, inte minst med tanke på massmediernas inflytande på barns emotionella och mentala utveckling.

I artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna står det att yttrandefriheten tillkommer envar. Men med utövandet av dessa friheter följer skyldigheter och ansvar och det kan sanktioneras enligt lag eftersom detta behövs för att skydda den allmänna moralen.

Som en reaktion på marknadens dynamik förefaller inte massmedierna bry sig allt för ofta om barn som individer som är väldigt lättpåverkade emotionellt. Det gemensamma målet bör vara att fästa större vikt vid frågor som rör barn och ungdomar, med andra ord arbeta med alla typer av medieexperter för att utveckla en befäst känsla av kollektivt ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för resolutionen om brott mot yttrandefriheten och diskriminering på grund av sexuell läggning i Litauen. Den interparlamentariska dialogen (mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten) har blivit en viktig del av Europeiska unionen sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Europeiska unionen vilar också på oantastliga värderingar om att bekämpa alla former av diskriminering, och jag ska verka för att upprätthålla denna värdering under hela min mandatperiod.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy