Debatter

Onsdagen den 19 januari 2011 - Strasbourg

10. Situationen för kristna när det gäller religionsfrihet (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är debatten och uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och utrikespolitik om situationen för kristna när det gäller religionsfrihet.

Jag ger ordet till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och utrikespolitik Catherine Ashton.

  Catherine Ashton, Vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och utrikespolitik. – (EN) Herr talman! Först vill jag meddela att jag helt delar den oro som Europaparlamentet har gett uttryckt för när det gäller våld nyligen mot personer från religiösa minoriteter och dem som kämpar för religionsfrihet.

Jag gav min syn på saken senast den 6 januari när jag besökte Betlehem och Födelsekyrkan på aftonen inför den ortodoxa julen. Jag reste dit för att betona behovet för alla religiösa grupper runt om på jorden att kunna samlas och be i frihet. Jag betonade även att Europeiska unionen fördömer alla former av intolerans och våld mot människor på grund av deras religion, oavsett var det sker. Jag har också starkt fördömt terrorattentaten nyligen i Irak och Egypen som var riktade mot gudstjänstlokaler och avrättningen av Salmaan Taseer, guvernören i Punjab i Pakistan.

Dessa attentat är oacceptabla och utförs av extremister med intolerans som vägledning och detta måste fördömas och motverkas. Ärade ledamöter! Alltför ofta kränks människors mänskliga rättigheter i världen i dag på grund av deras religion eller tro. Offren tillhör inte samma tro eller en region. Dessvärre är ingen del av världen förskonad från den religiösa intoleransens gissel.

All diskriminering av och allt våld mot individer på grund av religiös tro strider mot de värderingar som vi i Europeiska unionen värnar om. Varje överträdelse måste tas på allvar och ska fördömas med samma kraft oavsett var det sker eller vem som är offer, eftersom vi vet och slår vakt om att de mänskliga rättigheterna är universella.

Kristna samhällen som länge har funnits i Mellanöstern har svårigheter som har lett till stora förflyttningar i vissa länder och till att de har blivit färre i regionen som helhet. Europeiska unionen tänker inte blunda för sitt ansvar. Vi anser att deras begäran om att få sina rättigheter respekterade som medborgare i sitt eget land är helt legitim. Samvetsfrihet och trosfrihet tillhör alla och varje stat är skyldig att se till att de respekteras.

EU är redo att stärka samarbetet med regeringar för att bekämpa intolerans och skydda de mänskliga rättigheterna. Vi får inte gå i den fälla som extremisterna och terroristerna har gillrat, utan måste stå emot försöken att utmåla religionen som orsak till splittring. Det bästa svaret mot extremism är en enad internationell front som bygger på de universella normerna om religionsfrihet och trosfrihet.

Europeiska unionen var en drivande kraft i FN:s generalförsamling bakom den resolution om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion eller trosuppfattning som antogs i samförstånd i december 2010. Vi gör en samlad ansträngning varje år för att bygga vidare på denna samsyn så att det internationella samfundet kan sända ut ett klart och gemensamt budskap. Vi överväger ännu ett initiativ för att uppamma ett starkt regionöverskridande stöd i frågan på det kommande mötet för FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars. Vi tar också upp frågan om religions- eller trosfrihet under våra dialoger om mänskliga rättigheter och uppfordrar länderna att avskaffa diskriminering och intolerans.

Våra delegationer övervakar dessa frågor noga runt om i världen och Europeiska unionens nästa årliga rapport om de mänskliga rättigheterna i vår kommer att ta upp religiösa minoriteters situation på olika håll i världen.

Jag tar stark ställning för att vi ska behålla religionsfrihet eller trosfrihet högst upp på dagordningen. Nästa möte i rådet (för utrikes frågor) den 31 januari kommer åter att ta upp frågan så att Europeiska unionen kan flytta fram positionerna för att främja religionsfriheten.

  Talmannen. – Fru Ashton! Jag är mycket glad över att välkomna er hit till Europaparlamentet på det nya året. Det är inte så ofta som vi kan diskutera så viktiga ärenden i Europeiska unionen utrikes frågor med er personligen, så jag vill tacka er så mycket för att ni kommit hit.

  Elmar Brok, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Ashton! Ni har lovat oss att komma oftare till Europaparlamentet, så att denna fråga kan bli löst. Det är viktigt för er och för alla andra att känna till att en bred majoritet i Europaparlamentet stöder frågan och att det visar att det är en av en serie åtgärder och inte bara en vanlig resolution.

Ni har rätt i att vi ska se till att intolerans och våld mot människor på grund av deras religion, oavsett vilken, anses som oacceptabelt. Men det framstår som klart att 75 procent att angreppen av det här slaget varit riktade direkt mot kristna de senaste åren. Det kristna Europa måste visa självförtroende och försvara sig. Det får inte tiga still i frågan. Angreppen äger i stor utsträckning rum i muslimska stater, men inte bara där. Kristna förföljs t.ex. i Kina och i andra länder. Vi får inte acceptera diskriminering med våld eller terrorhandlingar. Det är inte acceptabelt att döma någon till döden för att han eller hon har konverterat till kristendom, lika lite som terrorhandlingar och terroristorganisationer eller att offentliga organ som inte själva ligger bakom blundar för dessa handlingar. Resultatet blir att den årtusendelånga traditionen av kristna grupper och samhällen i många länder upphör, t.ex. Syrien, Turkiet, Irak och Iran. Om påtryckningarna mot de kristna i Betlehem fortsätter, Jesus födelsestad, kommer det snart inte att bo några kristna kvar där. De 20 miljoner kopterna i Egypten utgör ett särskilt problem som vi tar mycket allvarligt på. I det här fallet kan vi inte tala om minoriteter.

Därför vill jag betona två krav som ställs i resolutionen. Det måste finnas ett tydligt omnämnande av förföljelsen av kristna i människorättsrapporterna från Europeiska unionens institutioner, däribland er organisation och Europaparlamentet. Det måste tilldelas resurser inom Europeiska utrikestjänsten att hantera kristendomsfrågan och frågor om mänskliga rättigheter och religionsfrihet måste spela en viktig roll i de avtal vi sluter med andra länder.

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Ashton! Tack för ert klara uttalande.

Det ökande antalet angrepp mot kristna och den tilltagande religiösa intoleransen är mycket alarmerande. Vi måste tydligt fördöm dessa handlingar eftersom vi stöder religiös tolerans, frihet och mångfald. Jag vill åter uttrycka vår djupaste sympati och beklaga attentaten mot kopter i Egypten. Det var ett hårt slag inte bara mot kopterna själva, utan också mot den tolerans som fortfarande är allmänt spridd i Egypten. Jag säger ”fortfarande” eftersom detta nu tyvärr äventyras.

Jag vill på S&D-gruppens vägnar djupt beklaga det sätt på vilket kristna behandlas i Irak. Syftet med att störta Saddam Hussein var inte att ge upphov till den minskade tolerans mot kristna som vi ser nu. Men det råder också intolerans mellan olika muslimska grupper. Därför anser S&D-gruppen att det är särskilt viktigt att vidta beslutsamma åtgärder mot intolerans mot andra religionsuppfattningar och särskilt religiösa minoriteter.

Jag har nästan aldrig skrivit några skriftliga förklaringar, men jag medverkade gärna i det här fallet på inbjudan av Andreas Maurer, eftersom det är så viktigt för oss att bekämpa den ökande intoleransen och att samarbeta för att få bukt med den. Jag är glad att vi har en gemensam resolution och en gemensam grund för handling.

Men liksom jag på min grupps vägnar klart fördömer dessa angrepp mot kristna, och inte bara de senaste angreppen utan också annan diskriminering, beklagar jag verkligen den växande islamofobin i vissa kretsar i EU. Det är bara ett argument, hur fel och ogiltigit det än är, men ändå något som ger vissa radikala muslimska krafter vatten på sin kvarn för att rättfärdiga diskriminering och för den delen angrepp mot kristna.

Alla, oavsett uppfattning om vissa religioner måste erkänna att folk har rätt att utöva sin religion i fred. En aggressiv, våldsam minoritet, oavsett om den utgörs av muslimer, kristna, judar eller personer från andra trossamfund kan aldrig rättfärdiga angrepp på andra religioner.

  Marietje Schaake, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Religiös övertygelse är en personlig fråga som betyder olika saker för olika människor. Statens roll är att skydda alla medborgare, oavsett övertygelse, och låta dem umgås fritt med vem de vill och uttrycka sig i hela världen. En titt på vår värld i dag ger en dyster bild. Från bahá’i i Iran till kopter i Egypten, från tillämpning av lagar om hädelse i Pakistan till attackerna mot kristna eller platser för tillbedjan i Irak och Nigeria. I dag lyfter vi särskilt fram det ökande våldet mot kristna, vilket ger anledning till stor oro. Det är smärtsamt att folk angriper och blir angripna, båda i religionens namn, och människor från alla trosläror är offer.

Det är oacceptabelt att se att vissa individer, extremister, väljer att gripa till våld och rentav terrorism och gör det i Guds eller någon religions namn och gör sig till språkrör för andra eller försöker sätta sig över lagen och på det sättet försöka göra oräkneliga oskyldiga människor till medansvariga för våldet.

Men vi ska inte låta lura oss. Genom att ge extremisterna mer ära än de förtjänar och godta kopplingen mellan religion och terrorism diskvalificerar vi de flesta troende som på olika sätt utövar sin religion fredligt. Terrorism är politisk och terrorism är ett brott. Religion kan aldrig vara ett trovärdigt eller godtagbart skäl för att använda våld eller kränka mänskliga rättigheter. Detta sker allt för ofta, inte bara genom våld men också genom att begränsa yttrandefriheten och missbruka lagar om hädelse.

Religion eller övertygelse får aldrig vara en anledning till att människor lever i skräck och Europaparlamentet säger med rätta sin mening om extremisthandlingarna mot kristna och stöder dem som fördömer denna extremism.

  Nicole Kiil-Nielsen, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Massakrerna mot kopterna i Alexandria har väckt upprörda känslor internationellt. Situationen för de grekisk-ortodoxa kristna är oroande som helhet. Det gäller Irak, Libanon och till och med Palestina, där kristna lämnar vad de betraktar som det heliga landet, nedbrutna av förödmjukelsen under den israeliska ockupationen.

Jag är glad att vår resolution om religionsfrihet medger en vidare tolkning och uppmärksammar de grundläggande rättigheterna i fråga om rätten att tro och inte tro, rätten att välja en religion utan att bli diskriminerad. I texten nämns attackerna och dödandet på senare tid i världen, men vi ska också erkänna att respekten för denna religionsfrihet är under hot i vissa europeiska länder.

Vi ser ofta handlingar av intolerans, t.ex. vanhelgandet av judiska och muslimska kyrkogårdar, antiislamskt och antisemitiskt språkbruk. Handlingar som folkomröstningen i Schweiz om att förbjuda att nya minareter byggs och extremistpartiers framgångar som uttrycker intolerans mot vissa grupper är alla tecken på att vi måste ta tjuren vid hornen för att värna de sekulära principerna i Europa. Flyktingar, asylsökande, migranter och etniska och religiösa minoriteter utsätts oroväckande nog allt oftare för att deras allmänna grundläggande rättigheter kränks.

Europa bör statuera exempel för tolerans och dialog över samfundsgränserna. Grekisk-ortodoxa kristna misstänks allt oftare för att företräda västvärldens intressen och ideal, medan muslimer i Europa sätts i samband med radikal islamism och terrorism.

Låt mig läsa upp två rader i en dikt av Louis Aragon: ”Celui qui croyait au ciel, celui qui n'y croyait pas, et leur sang rouge ruisselle, même couleur, même éclat” (”Den som trodde på Gud och den som inte gjorde det, deras blod rinner lika rött och lika klart”).

  Konrad Szymański, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman, fru Ashton! Jag vill först tacka Catherine Ashton för att hon reagerade så snabbt på händelserna i Alexandria. Det är ytterst viktigt att vi reagerar snabbt och på ett förutsägbart sätt eftersom det betyder att världen lyssnar mer uppmärksamt på oss.

Kristna är utan tvivel den mest försummade minoriteten i världen i dag. Varje år utsätts 170 000 kristna runt om i världen för laglig diskriminering, övergrepp och även mord. Alla de som säger sig upprätthålla de mänskliga rättigheterna måste vidta tydliga åtgärder för att försvara religionsfriheten. Frågan om religionsfrihet behöver tas upp i samtal med länder som Afghanistan, Irak och Sudan inom ramen för utvecklingsbiståndet. Kina, Indien och Vietnam behöver höra vår syn på religionsfriheten inom ramen för förhandlingarna om handel med Europeiska unionen. Vi behöver gjuta nytt liv i vår grannskapspolitik när det gäller länder som Egypen. Till syvende och sist måste vår diplomati reagera mot varje kränkning av religionsfriheten. Vi har instrumenten för detta och behöver bara använda dem. Vi ska också övertyga världen om att de kristnas frihet verkligen är viktig för oss, efter år av tystnad i frågan. Världen lyssnar bara om den har uppfattningen att frågan är verkligt viktig för oss. I annat fall kan vi inte förvänta oss att vår politik på det här området kommer att lyckas.

  Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Enligt den grundläggande FN-stadgan har alla rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Varje människas rätt att ha en religiös övertygelse, eller ingen alls, måste garanteras och respekteras av alla. Religion får inte utnyttjas för politiska konflikter. Vi fördömer därför alla de attacker som har skett nyligen i Alexandria och på andra ställen och uttrycker vårt deltagande med offrens familjer.

Den turkiska ockupationsregimen i Cypern gjorde något den aldrig tidigare har gjort genom att våldsamt avbryta och stoppa en kristen gudstjänst i St. Synesios-kyrkan i det ockuperade området Rizokarpaso. Handlingen kränker de instängda grekcyprioternas grundläggande mänskliga rättigheter och religionsfrihet. Gudstjänsten avbröts på liknande sätt på trettondedag jul i Yialousa på den grundlösa anklagelsen att det inte hade utfärdats något tillstånd i tid.

Dessa handlingar är ett tydligt brott mot det tredje Wienavtalet från den 2 augusti 1975, artiklarna 3 och 9 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, artikel 10 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Vi fördömer fullständigt den ockuperande regimens handlingar som är flagranta överträdelser av en grundläggande mänsklig rättighet.

Här behövs en snabb reaktion. Respekten för övertygelser och rättigheter måste vara av fundamental betydelse för Europeiska unionen.

  Fiorello Provera, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Terrorattentaten i Egypten och Irak nyligen är brott som bara är en aspekt, låt vara en tragisk sådan, av förföljelserna av kristna samfund i världen och särskilt i Mellanöstern.

Det mest oroande med detta i institutionella termer är den systematiska begränsningen av kristnas rättigheter som medborgare genom att de t.ex. inte tillåts bygga kyrkor, ha offentliga eller militära ämbeten eller fritt utöva sin religion. Dessa två saker – terrorism och diskriminering – tvingar hundratusentals människor att lämna dessa länder. I Irak har t.ex. mer än 60 procent av de kristna tvingats i exil, och då talar vi om runt 600 000 personer.

Europaparlamentet kämpar för människors rätt att emigrera. Men i det här fallet nekas hela samhällen rätten att leva i sitt eget land. Målet med terrorismen är att fördriva kristendomen från arabländer med hjälp av massmord. Åtgärder, även militära sådana behövs för att bekämpa och förhindra det.

Europa, som historiskt sett är en kristen världsdel och en betydande försvarare av de mänskliga rättigheterna måste utöva påtryckningar på regeringarna i regionen och uppmana dem att respektera sina egna medborgares rättigheter.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Samvetsfrihet är sannerligen en viktig rättighet. Gud kan inte vilja ha gudstjänster under övervakning.

Denna frihet ansattes på avskyvärda sätt i kommunistregimerna. Vi borde ha modet att stå upp i dag och säga att det främst är kristna i islamska länder som utsätts för ogärningarna. Vi ska fördöma det avskyvärda dödandet som fanatiker ligger bakom.

Men det är inte bara en fråga om extremism. Kristna behandlas som andra klassens medborgare i många länder där majoriteten av befolkningen är muslimsk, även i länder som betraktas som moderata. Att konvertera till kristendomen är förbjudet och kan rentav straffas med döden. Men i väst är det så, oavsett vad Nicole Kiil-Nielsen, att folk inte hindras från att konvertera till islam om de så önskar.

I samma muslimska länder kan vem som helst som kritiserar islam eller rapporteras ha gjort det möta samma öde. Lagstiftning som sägs vara till för att komma åt hädelse måste upphävas. Vi uppmanar särskilt Pakistan att ogiltigförklara domen mot den stackars kvinna som blev anklagad av sina grannar.

Vi kan sitta och prata hur länge som helst, men vackra ord räcker inte långt. Vi måste agera och klargöra för dessa stater att våra förbindelser med dem är beroende av huruvida de är villiga att respektera samvetsfriheten.

  Mario Mauro (PPE). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka kommissionsledamoten så hjärtligt för vad hon sa, eftersom syftet med vår resolution är att säkra ett bättre skydd för religiösa minoriteter i allas intresse.

Men jag vill i all uppriktighet, vänskaplighet och vänlighet fästa er uppmärksamhet vid en sak, fru Ashton. Om ni har tålamodet att än en gång läsa igenom den text ni just läste upp så kommer ni att upptäcka att ni lyckades hålla hela anförandet utan att en enda gång använda adjektivet ”kristen”. Det slog mig, för vi känner en viss förlägenhet i våra institutioner och då spelar vi de fundamentalister i händerna som försöker identifiera de kristnas närvaro i Mellanöstern och andra delar av världen med just Väst och Europa.

Mina irakiska, kristna vänner och våra palestinska, kristna vänner är araber, tänker på arabiska, älskar sitt land, älskar mentaliteten där och sin historia och kultur. Därför vill jag fråga er om vi inte borde ta en väldigt ordentlig titt på oss själva och se hur vi har hanterat frågan fram till nu, för det är viktigt för oss att man nämner en sak vid dess rätta namn.

Det är vad vi ska göra – kalla hat mot judar för antisemitism, hat mot muslimer islamofobi och hat mot kristna för det som det förtjänar, för det är bara så vi kommer att kunna engagera alla i dessa länder som älskar rättvisa och frihet.

Det är min fråga till er och jag ber er vara explicit i ert svar. Vi kommer inom kort att anta avtalet om Irak. Låt oss skriva in lämpliga regler jämte principerna i handelsavtalet, så att vi kan byta ekonomiska fördelar mot rättigheter. Låt oss göra något påtagligt som ligger i allas intresse, men låt oss göra det snabbt och riktigt, för världen väntar på en signal från EU.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Herr talman! Jag vill börja med om att påminna om vad som står i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Rätten innefattar frihet att, jag citerar: ”ensam eller i gemenskap offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor”. Det framgår att skyddet av dessa friheter är integrerat i och inte kan skiljas från skyddet av alla mänskliga rättigheter. Vår beslutsamhet att försvara dem ska inte stå efter.

Det klargörs även att vi ska agera mot all religiös förföljelse som är ett problem för alla religioner och många länder, även några som ingår i vår egen Europeiska union, i ärlighetens namn. Tankesmedjan Pew Center säger att 70 procent av världens sex miljarder människor lever i länder med omfattande inskränkningar för religiös tro eller andaktsövningar.

Jag är personligen fast övertygad om att religion kan vara en det godas drivkraft och upprätthållas genom arbetet i det religiösa rådet i min valkrets i Östra England som verkar för ömsesidig förståelse, en roll som återspeglas i Europeiska unionens egna åtaganden att föra dialog i vår resolution. Men jag vet att när hatpastorn Terry Jones, som hotade att bränna Koranen, meddelade att han skulle komma till Luton, även det i min valkrets, så fick han veta att han inte var välkommen.

Tolerans, dialog, ömsesidig respekt och förståelse är en del av den tro som en del har. För andra är de värderingar i sin egen rätt. Hur som helst är det värderingar som vi ska främja och respektera.

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Herr talman! Fanatism som har andra religioner som mål är barbari och måste fördömas och bekämpas av alla dem som försvarar demokrati. Därför är det så viktigt att vi uttrycker vår solidaritet med alla dem som förföljs för sin tro i världen.

Det förfärliga dödandet som al-Qaida ligger bakom i Irak och Egypten och de hot som grekisk-ortodoxa kristna utsätts för av islamska fundamentalister syftar i själva verket bara till en enda sak, att skapa spänningar mellan religioner, ge bränsle åt hatet, så split mellan samfunden och provocera fram en sammandrabbning mellan civilisationer. Detta försök till destabilisering kommer inte att bära frukt i EU, lika lite som det gör i Frankrike nu där hela det muslimska samfundet självklart fördömde dessa barbariska handlingar omedelbart.

Vi måste med allvar åter hävda alla minoriteters rätt att utöva sin religion fritt och säkert var som helst i världen, även här hemma i EU. Vi måste försvara religiös mångfald, tolerans och ömsesidig förståelse både här i EU och i alla andra delar av världen. Därför är det min förhoppning att den demokratiska revolution som Tunisien genomgår snart når andra länder så att värderingarna om respekt, tolerans och sekularism kan spridas.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Herr talman! Tack så mycket för att ni har kommit hit, fru Ashton. Har vi inte redan diskuterat de kristnas situation i Somalia, Sudan, Egypten, Syrien, Turkiet, Irak, Iran, Afghanistan, Pakistan och Malaysia många gånger tidigare i Europaparlamentet? Har inte Europaparlamentet, min grupp och jag redan ställt ett antal frågor om den systematiska förföljelsen av kristna i dessa islamska länder? Eftersom vi har det anser jag att tiden är ute för prat och välformulerade förklaringar. Det är tid för handling.

Jag har två specifika frågor till fru Ashton. För det första är det så, att även om Europeiska utrikestjänstens befogenheter ska vara begränsade finns det en uppgift den bör ta på största allvar: den måste kämpa för kristna som förföljs. Därför borde man inrätta en separat enhet i den Europeiska utrikestjänsten som ska ansvara för det.

För det andra har Europeiska unionen undertecknat bilaterala avtal med alla dessa länder. Frys dessa avtal, lägg dem på is i dag! Knip åt plånboken för dessa regeringar tills de visar att de har skapat tryggare förhållanden för kristna.

Jag skulle vilja höra era svar på mina två specifika frågor.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster är inte delaktiga i resolutionen vi har att behandla i dag.

Vi fördömer självfallet alla terrorhandlingar oavsett vilka förövarna eller offren är eller var de sker. Men vår grupps medlemmar tror bestämt på sekulära principer och ett sekulärt samhälle. Därför fördömer vi naturligtvis hädelse. Det betyder att vi tror fullt och fast på tanke-, samvets- och religionsfrihet, även friheten att tro eller inte tro, välja sin religion, byta religion och fritt utöva den religion man har valt oavsett vilken det är.

Det betyder också att vår övertygelse handlar om att hålla isär religion och politik och att vi fördömer den fundamentalism som är på uppåtgående i EU och på andra ställen, vilket ofta är en reaktion på social oro och beslutsfattarnas ofömåga att ta itu med den.

Vi anser att resolutionen är ett steg i fel riktning. Kort sagt tycker jag att den saknar jämvikt, särskilt jämfört med förslaget från min grupp. Vi anser att resolutionen ger intryck av att det kristna Europa, eller det kristna samfundet i Europa försöker komma till de kristnas undsättning runt om i världen. Vi tycker inte att det är det bästa sättet att bekämpa dessa tilltagande sekteristiska strömningar.

  Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Herr talman! Den gemensamma resolutionen har med rätta fört frågan om attacker mot religiösa inom Europa på tal. För exakt en månad sedan skrev en judisk student i mitt land Nederländerna så här: ”Jag känner oro, oro för paradoxen som är inbyggd i skyddet av religionsfriheten. Om jag måste ge mig av i morgon för att det inte finns någon trygghet här, var kan jag då leva? I Förenade kungariket eller Frankrike? Nej, det är samma problem där.” Frågan är om EU rör sig mot en framtid utan judiska samfund i någon medlemsstat. Detta är ett eldprov för våra andliga värderingar i EU.

Det gäller lika mycket inställningen i EU mot en nära nog bortglömd grupp av kristna i Mellanöstern, den palestinska kristna minoriteten i Gaza och Västbanken. De har rätt att vänta sig ett konkret stöd från Europeiska unionen, särskilt när kristna organisationer gör sig stort besvär med att ge ett riktigt hem till funktionshindrade palestinska barn, oavsett deras tro. Palestinska kristna har det extremt svårt på arbetsmarknaden, särskilt som entreprenörer med egen rörelse. De brukar tiga om sina dagliga svårigheter för att slippa problem. Fru Ashton, låt rådet och kommissionen, som viktiga givare åt den palestinska gemenskapen, ta fasta på deras intressen och lyssna på deras röster också.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar möjligheten att tala om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Som evangelisk kristen har det gått upp för mig, särskilt de senaste åren, att uttryck för kristen tro i stor utsträckning betraktas som oacceptabla i ett samhälle som vill att vi ska saneras från all stark tro och där alla måste tro på samma sak eller ingenting alls.

Det här angreppet på övertygelser är mer aggressivt mot kristendomen i vissa läger. I år firar vi 400-årsjubileet för King James-bibeln, men i dag betraktas uttryck för tro som vilar på denna bibels innehåll ofta som olagliga. Vi står inför en situation där kristna utesluts från vissa yrken på grund av sin tro och släpas inför rätta på grund av sin tro. I Förenade kungariket används lagar om jämlikhet mer som ett svärd än som en sköld för att bestraffa uttryck för kristen tro.

Denna marginalisering av kristendomen exemplifierades nyligen av kommissionen när man offentliggjorde sin almanacka: Muslimska, hinduistiska, sikhiska judiska och kinesiska högtider var markerade, men det stod ingenting om kristna högtider. Jag tvivlar inte alls på att det inte var en lapsus eller ett misstag, och det är ytterst beklagligt. Jag vill uppmana vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och utrikespolitik att särskilt ta upp detta i sina kommentarer.

Friheten för religiösa uttryck är en grundläggande rättighet i ett samhälle som ska vara skyddat, och denna debatt är bara ett litet tecken på erkännande av problemet. Vi får inte skygga för det bara för att det är kristna som förföljs ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ernst Strasser (PPE). – (NL) Herr talman! Tack så mycket för ert uttalande, fru Ashton. Det är riktigt och det har gjorts i rättan tid och det är också uppmuntrande med tanke på den grundläggande strategi ni och er organisation har antagit när det gäller problemet i stort, både i fråga om samarbete med andra länder och de åtgärder som behövs. Dagens debatt är också nödvändig, inte bara på grund av händelserna nyligen, men också eftersom religionsfrihet är en av våra grundläggande värderingar och en del av vår identitet i EU.

Debatten är viktig eftersom diskriminering, våld och förföljelse äger rum i många länder i världen och det är särskilt oroande att en stor andel av dem som dödas i våld som motiveras med religiösa grunder i världen är kristna. Vårt deltagande går till alla dem som har dödats, sårats eller torterats i angrepp av det här slaget. Vårt deltagande går också till deras vänner och familjer. Vi måste göra allt vi kan för att minska och utplåna den här typen av intolerans.

Men tyvärr ser vi också att officiella organ diskriminerar kristna och vi måste göra allt för att bekämpa och komma till rätta med det. Vi måste göra ett åtagande för att säkra rätten till religionsfrihet. Det måste vara en central del i våra bilaterala avtal. Vi behöver effektiva instrument som låter oss skydda kristna och skydda religionsfriheten. Därför välkomnar jag att säkrandet av den mänskliga rättigheten att åtnjuta religionsfrihet kommer att bli en av punkterna i alla bilaterala avtal.

Vi måste också föra in bestämmelser som garanterar religionsfriheten i våra avtal med tredjeländer och jag välkomnar verkligen er avsikt att vika ett kaptiel i EU:s årliga rapport om de mänskliga rättigheterna om situationen för religionsfriheten.

  Guido Milana (S&D). – (IT) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Det är viktigt att koppla samman fördömandet av dessa angrepp med uppmaningen om omedelbara, konkreta åtgärder för att skydda kristna i världen med ett mer generellt krav på respekten för religionsfriheten och samvets- och tankefriheten.

Det är ingen skillnad mellan någon som mördas under mässan och någon som döms till döden för äktenskapsbrott eller för att han eller hon tillhör en muslimsk, kristen eller judisk minoritet eller för att ha fötts på en viss plats eller för att han eller hon utövar en religion. Rätten till frihet och samexistens är allmänt erkänd i humanistisk kultur och i internationella konventioner. Men vi ser att världen är uppdelad mellan dem som håller de mänskliga rättigheterna högt och dem som brutalt vill utrota dem.

Den enda grunden för att skydda identiteter och värderingar är en öppen inställning till dialog och mot alla former av intolerans. Bristen på respekt för dessa kan till och med leda till att hela samhällen fördrivs från platsen där de historiskt sett hör hemma. Vi har mycket att göra i EU på den fronten på politisk och diplomatisk nivå och i olika kulturella och sociala sammanhang. I dag riktar vi en vädjan till rådet och kommissionen, och särskilt till unionens höga representant för utrikes frågor och utrikespolitik att anta tydliga riktlinjer för våra förbindelser med tredjeländer i samband med den nya Europeiska utrikestjänsten.

I bilaterala avtal behöver också större avseende fästas vid frågor som religionsfrihet och mänskliga rättigheter mer allmänt, där överträdelser mot dessa ska leda till att avtalen upphör att gälla. Jag tycker också att EU ska gå i bräschen för att främja dialogen mellan religioner. Det är bristen på en sådan dialog som ofta ligger bakom enskilda incidenter och regelrätta krig där religionen får vara täckmantel för andra, mer komplexa orsaker till konflikt.

Slutligen måste vi också rikta blicken mot oss själva. Det råder ingen brist på exempel på intolerans i EU. Våra städer är i praktiken i mångkulturella och det för med sig religiösa traditioner som måste respekteras och åtnjuta yttrandefrihet.

Därför finns det inga alternativ till dialog och ömsesidig respekt. Det är viktigt att upprepa appellen från olika religiösa samfund.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Niccolò Rinaldi (ALDE). – (IT) Herr talman, fru utrikesrepresentant, mina damer och herrar! Det som drabbat de östliga kristna församlingarna håller på att förändra kulturkartan, där samfund som är flera tusen år gamla – ”kopt” är det grekiska ordet för ”egyptier” – nu försöker emigrera över Medelhavet för att komma undan det övervåld de utsätts för. Medier eller främlingsfientliga partier bör inte göra misstaget att kalla det här för en krock mellan religioner eller civilisationer.

Jag vill helt kort berätta om en händelse som jag betraktar som signifikativ. En dag för många år sedan, i Kairo, stod en gammal man från landsbygden, som brukade leverera mjölk hem till oss tre gånger i veckan, vid vår dörr och grät. Vi kunde inte förstå vad han ville, eftersom allt han fick fram mellan tårarna var ”Said Akbar, Said Akbar”, den store gamle mannen, den store gamle mannen. Till slut insåg vi att han visade sina kristna kunder att han sörjde Karol Wojtyła, som nyligen gått bort. Det var en enkel och uppriktig man, en muslim som uppträdde med hela den urgamla ömsesidiga respekt som folken kring Medelhavet visar varandra. Den här korta men signifikativa händelsen, som reflekterar utbredda värderingar i det egyptiska samhället, inträffade i samma land som där kopterna massakrerades i julas.

I dag behöver de östliga kristna församlingarna skydd. De blir ibland fångar i den inbördes kampen mellan terrorister och fundamentalister och auktoritära maktutövare. Den europeiska utrikespolitiken får inte stå handfallen medan världen förändras. Vi måste våga uttala ordet ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marina Yannakoudakis (ECR). – (EN) Herr talman! I ett civiliserat samhälle tolererar man varandras tro. De fasansfulla händelserna i Egypten och Irak strider mot mänskliga rättigheter och grundläggande principer för tanke- och yttrandefrihet. Ingen ska bli förföljd på grund av sin religiösa övertygelse. Att hindra kristna eller andra religiösa grupper i deras religionsutövning är fullständigt oacceptabelt i vårt samhälle.

Men innan vi kritiserar måste vi se om vårt eget hus. För en månad sedan avbröts julgudstjänsten i den ockuperade byn Rizokarpaso på Cypern. Som vi alla vet är Cypern, som är en av EU:s medlemsstater, för närvarande delvis ockuperat av Turkiet, något som har pågått i 36 år. Den turkiska arméns agerande, att gå in i kyrkan, tvinga prästen att avsluta gudstjänsten och jaga ut gudstjänstdeltagarna ur kyrkan, är oacceptabelt. FN håller just nu på att utreda händelsen.

Medan vi talar om situationen i länderna utanför EU och om friheten för kristna, vill jag alltså påminna parlamentet om att vi först måste få ordning i vårt eget hus. Vi kan inte acceptera några som helst former av diskriminering här i kammaren om vi ska förbli trovärdiga i ett vidare sammanhang.

  Cornelis de Jong (GUE/NGL). – (NL) Herr talman, fru Ashton! Religionsfriheten eller trosfriheten skyddar både religiösa, icke-teistiska och ateistiska trosuppfattningar. De här betraktelsesätten kan vara oförenliga med varandra, men då är det regeringarnas skyldighet att främja tolerans och ställa upp för dem som utsätts för diskriminering och våld på grund av sin övertygelse.

Jag stöder helhjärtat den gemensamma resolutionen i den form som vi nu har den framför oss, inte för att jag tycker att vi bara ska bry oss om kristna, utan därför att de kristna just nu utsätts för intolerans i allt fler länder. Jag skulle agera på samma sätt om det hade gällt någon annan religion.

IIES kräver betydande kapacitet inom det här området. Jag hade själv en liknande ställning i det nederländska utrikesdepartementet. Att hitta en framkomlig väg i en värld där man kränker mänskliga rättigheter, med spänningar och konflikter baserade på religion eller övertygelse, kräver stora resurser och insatser, som alltid när det gäller ärligt menade försök att uppnå dialog och tolerans.

Jag hoppas därför, Catherine Ashton, att du lyssnar till rekommendationen att frigöra personal för detta ändamål.

  Mario Borghezio (EFD). – (IT) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Under den rådande relativismen i europeisk politik finns det ett ord som inte får uttalas: kristofobi. Under många år har vi tagit emot allvarliga och ofta tragiska rapporter från tillförlitliga och vederhäftiga källor om förföljelse av kristna på flera kontinenter.

EU måste vakna, öppna ögonen och vidta konkreta åtgärder. Vi måste sända ut tydliga budskap, till exempel ett sådant som vi förväntade av Catherine Ashton. Hon skulle till exempel ha kunnat citera påve Benedictus inspirerade ord på Världsfredsdagen för några dagar sedan, när han sade att det är en förolämpning mot Gud och mot mänsklig värdighet och dessutom ett hot mod fred och säkerhet att vägra rätten till religionsfrihet.

Det behövs konkret handling. Varför dröjer vi med – som jag genast frågade – att skicka en kommission för att kontrollera situationen för våra koptiska kristna bröder i Egypten, ett officiellt moderat land där det i praktiken inte finns några som helst grundläggande mänskliga rättigheter, inte ens i offentliga myndigheter eller i statsförvaltningen?

Vakna upp, eländiga Europa, och minns dina kristna rötter!

ORDFÖRANDESKAP: ROUČEK
Vice talman

  Jaime Mayor Oreja (PPE). – (ES) Herr talman! De angrepp som nyss ägt rum i Irak och Egypten vittnar om två tragedier för Europa, fast av olika slag. För det första är det en tragedi att händelserna överhuvudtaget har ägt rum, med tanke på deras grymhet och de många dödade.

För det andra är det tragiskt att se hur ofta sådant här får passera obemärkt i vårt samhälle. I många fall betyder vårt sätt att agera att händelserna begränsas till rapporter om olyckor och brott i medierna, som om de vore något ovidkommande, i stället för ett angrepp mot oss. Det är som om det hände någon annanstans trots att angreppen i själva verket äger rum i själva hjärtat och mot själva kärnan av vår civilisation, vårt Europa.

EU-institutionernas roll är i grund och botten att väcka medvetenhet om allvaret, betydelsen och omfattningen av angreppen mot de kristna på de här platserna. EU-institutionerna får inte bara utfärda allmänna uttalanden där man fördömer angreppen, utan man måste också främja åtgärder längs två linjer: för det första måste man se till att den här tragedin ges större plats i våra samfund och våra medier och för det andra måste man se till att EU-institutionerna ökar sin närvaro på platser där tragedierna äger rum.

Med det här målet och med dessa båda handlingslinjer vill jag uppmana EU-institutionerna och även Catherine Ashton att aktivt stödja den viktiga roll som offren för dessa händelser faktiskt har. Offren måste få ansikten. Offren måste bli närvarande i EU-institutionerna. Vi måste förbereda ett program med besök, möten och materiellt stöd till offren, men det är offren för den förfärliga förföljelsen som själva kan försvara sin sak mycket bättre än vad vi kan.

  Kyriakos Mavronikolas (S&D). – (EL) Herr talman! Som socialdemokrater tror vi på mänskliga rättigheter och vi tror förvisso på religiösa rättigheter. Som Hannes Swoboda så riktigt framförde är vi inte bara intresserade av den kristna religionen, vi är intresserade av alla religioners rättigheter, av människors rätt att hålla gudstjänst enligt sin övertygelse och, ännu viktigare, av förståelse mellan alla religioner och förståelse för den tro som någon bekänner sig till i egenskap av medborgare.

På grund av mitt ursprung skulle jag vilja kommentera en specifik händelse som inträffade på Cypern och som nämns i rapporten. De turkiska ockupationsstyrkorna ingrep i en kyrka där kristna gudstjänster hållits i decennier, för att stoppa gudstjänsten och, ännu värre, jaga ut församlingen och tvinga prästen att ta av sig mässhaken. Det som utmärker den här specifika episoden är att den tyvärr – eller kanske lyckligtvis – inträffade på europeiskt territorium, eftersom det ger oss en chans att ta oss i kragen och lösa problemet.

  Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Herr talman, fru Ashton! Den barbariska massakern i Alexandria den 31 december kommer efter en lång serie dödliga angrepp mot kristna i många delar av världen: i Iran, Irak, Pakistan, Nigeria, och nu senast i Egypten. De huvudsakliga offren för förföljelsen – vi måste våga uttala ordet även om det inte finns med i vår resolution – har varit de östliga kristna församlingarna. Det här är ett djupt rotat problem och kristofobiska handlingar är en realitet.

Det botemedel som EU måste tillhandahålla – som vi måste tillhandahålla – måste ge rättvisa åt de kristna minoriteterna. Det är 12 miljoner människor som är i behov av skydd och som måste få ett annat val än att fly eller sväva i livsfara. Som redan sagts flera gånger är det inte en fråga om att stigmatisera en religion mer än någon annan, utan bara om att påpeka hur absolut livsviktigt det är att bekämpa de islamiska extremisterna som raserar friheten samtidigt som de mördar människor.

Vi hoppas att Catherine Ashton under utrikesministermötet i slutet av månaden ska lägga fram en samordnad reaktion och strategi för att bekämpa våldet mot de östliga kristna församlingarna. Jag anser att det är viktigt att utöva påtryckningar, till exempel via de associeringsavtal som vi har med några av länderna, och att uppmana deras respektive regeringar att spåra upp förövarna och ställa dem inför rätta. Detta är punkt 2 i vår resolution.

Religionsfrihet måste tillämpas överallt i världen, precis som varje människa är fri att tro eller att inte tro, för om vi undergräver den frihet som tillåter religioner att vara skilda från staten, då sätter vi också hela vår övriga frihet på spel.

  Tomasz Piotr Poręba (ECR). – (PL) Herr talman! Offren i minst 75 procent av samtliga fall av religiös förföljelse i världen är kristna. Europeiska unionen får inte stå som passiv åskådare och förbli overksam i den här frågan. Den här debatten är inte bara till för att påminna Europa om att vi måste involvera oss i den globala kampen för att säkerställa respekt för rätten till religionsfrihet, utan också för att vi ska samråda om vilka instrument EU kan använda för att förebygga förföljelse av kristna i framtiden.

Vad kan vi göra? Enligt min mening bör vi först och främst se till att respekten för religionsfrihet blir en prioritering i EU:s utrikespolitik. När vi undertecknar avtal med andra länder måste vi se till att de innehåller bestämmelser som förebygger förföljelse i dessa länder på grund av religion.

För det andra bör vi överväga att bilda ett europeiskt centrum för att bevaka religiös förföljelse över hela världen. Ett sådant centrum skulle leverera relevant information utan dröjsmål och ge EU möjlighet till omedelbar reaktion.

För det tredje och slutligen måste vi få slut på vår dubbelmoral. EU och hela Europa öppnar sig för immigranter från länder runtom i världen. Vi låter dem bygga gudstjänstlokaler och de får utöva sina egna religioner. Men samtidigt står vi sällan upp för de kristnas rättigheter i just dessa länder, i de länder där man straffas med flera års fängelse, i många fall till och med döden, för att man äger en bibel, i länder där det inte bara skulle vara svårt att bygga en kristen gudstjänstlokal utan helt enkelt omöjligt.

Det är dags för oss att orubbligt, beslutsamt och bestämt stå upp för de kristnas rättigheter runtom i världen. Det är dags att vi uttrycker våra krav på att kristna och andra religionsutövare fritt ska kunna praktisera sin religion.

  Francisco José Millán Mon (PPE). – (ES) Herr talman! Den här debatten måste med nödvändighet ägnas de allvarliga händelser som är ett angrepp på de kristnas religionsfrihet och till och med deras liv. Jag avser speciellt det som hänt i Pakistan, Irak, Nigeria och Egypten.

I artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna anges mycket utförligt vad som avses med religionsfrihet. Trots detta är religionsfrihet en dåligt respekterad rättighet i vissa länder. Vi får nu se hur de som bekänner sig till den kristna tron kan få plikta med sina liv.

Catherine Ashton! EU måste kraftfullt försvara rätten till religionsfrihet i allmänhet och tydligt införliva detta i sina yttre åtgärder och kräva respekt, frihet och säkerhet för det kristna samfundet, som nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Vi måste kräva att alla berörda regeringar gör vad som behövs för att förebygga angrepp, och när det inte är möjligt arrestera och straffa de ansvariga.

Friheten är en symbol för den europeiska identiteten och här ingår religionsfrihet, som är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Frihet är också en väg till fred, som påve Benedictus XVI sade i sitt tal den 1 januari. Jag vill också understryka kristendomens viktiga roll för att forma vår europeiska identitet. Det skulle därför vara en olycklig paradox om Europeiska unionen inte så bestämt som möjligt kräver att världen skyddar de kristnas mest grundläggande rättigheter och hjälper dem där detta är möjligt.

I Europaparlamentets resolution anges metoder för att bättre försvara religionsfriheten i allmänhet och de kristnas religionsfrihet i synnerhet. Jag välkomnar att utrikesrådet noggrant kommer att överväga detta och – jag ska sluta nu, herr talman – att Europeiska rådet den 14 februari kommer att framföra sin mening om de här allvarliga händelserna, på samma sätt som t.ex. president Nicolas Sarkozy så modigt gjort.

  Mitro Repo (S&D). – (FI) Herr talman, fru Ashton! Europeiska unionens trovärdighet i utrikespolitiken mäts i hur väl vi håller fast vid våra grundläggande värderingar, dvs. mänskliga rättigheter, demokrati, legalitetsprincipen och religionsfriheten.

Egyptens rättssystem riskerar att hamna i skuggan av sharialagarna, vars offer är de koptiska kristna. Europeiska kyrkokonferensen uppmanar till dialog mellan kristna och muslimer i Europa. Den europeiska religiösa dialogen, religionens kulturella tradition och traditionen med religionsundervisning är dessutom en resurs som kan användas i europeisk politik.

Kristendomen och andra religioner är fredsrörelser, precis som EU. När religionen är som mest framgångsrik enar den människor och skapar inte barriärer mellan dem. Vi får inte låta terrorister använda religionen som ett verktyg för barbarism.

  Zbigniew Ziobro (ECR). – (PL) Herr talman! Enligt organisationer som övervakar religiös förföljelse hotas dagligen mer än 200 miljoner kristna av förföljelse. Under de två senaste åren har mer än 170 000 människor dödats bara på grund av att de varit kristna, hur otroligt det än låter. Siffrorna kommer från organisationer som övervakar förföljelse av kristna och de anser att kristna är den grupp som oftast utsätts för religiös förföljelse, vilket vi här i parlamentet bör ha i åtanke. Situationen är särskilt spänd i en betydande del av de islamiska länderna, där kristna behandlas som andra klassens medborgare.

Europa kan inte längre tolerera den här situationen, inte bara på grund av våra kristna rötter. Oskyldiga människor dödas bara för att de bekänner sig till en viss religion i stället för till en annan. Europeiska unionen reagerar inte tillräckligt bestämt på angrepp och diskriminering mot kristna. Förföljelsen av kristna måste tas upp i bilaterala förhandlingar och förbindelser mellan EU och de länder där dessa förfärliga ytterlighetshändelser inträffar. Parlamentet bör också kräva att Catherine Ashton blir mer proaktiv och beslutsam i sina åtgärder.

  Gay Mitchell (PPE). – (EN) Herr talman! jag uppskattar den här debatten och stöder helt resolutionen, som jag också står bakom. Jag anser att det fins en sovande jätte som håller på att vakna på grund av de grundlösa och brutala övergreppen på kristna. Om liknande illvillighet och övergrepp hade drabbat muslimerna eller det judiska samfundet skulle jag ha varit lika oroad. Europa är en mosaik: enhet och mångfald är vårt valspråk.

Ändå anser tydligen den turkiska regeringen och dess företrädare på Cypern att det är på sin plats att kristna ska ansöka om tillstånd att fira gudstjänst och att det är rätt att köra ut dem ur kyrkan när de beslutar att fira gudstjänst tillsammans. Har Turkiets representant vid Europeiska unionen inkallats? Varför inte, i annat fall? Jag vill ge en eloge åt de muslimer som stöttade sina hotade kristna grannar. Låt oss alltså inte göra detta till en gest mot vem som helst Den är för de kristna och för dem som hotas.

Jag stöder inte och kan inte acceptera övergrepp på grupper, individer eller samfund på grund av deras religiösa övertygelse. Den här debatten handlar om de kristna – alltför många tror att de kristna följer en massa föråldrade regler. De betraktar det som en anakronism. Det är dags att vi börjar visa varandra ömsesidig respekt. Jag respekterar att det finns personer i parlamentet som inte har någon religiös övertygelse eller som har en annan övertygelse än min egen. Det är dags att vi här i parlamentet börjar visa respekt för dem som har en kristen tro; vi är förenade i mångfalden.

  Maria Eleni Koppa (S&D). – (EL) Herr talman! På sista tiden har fallen av religiöst våld mångdubblats i hela världen, vilket ger anledning till oro och upprördhet. Att bannlysa utövning av religiös tro är en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna och internationell rätt, som fastställer att trosrättigheterna är omistliga och självklara.

Förbudet mot att hålla gudstjänst i Rizokarpaso i den ockuperade delen av Cypern och bombningen av den kristna kyrkan i Alexandria som används av den koptiska församlingen är bara två exempel på den ökade spänning och det religiösa hat som växer fram på en mängd platser i Europas närhet.

Europeiska unionen måste utveckla en uppsättning verktyg som skyddar rätten till varje typ av religiös trosutövning. Budskapet att EU inte tolererar sådant uppträdande ska vara klart och orubbligt. Jag vill uppmana EU:s höga representant att ta med en utvärdering av situationen när det gäller religiös yttrandefrihet bland sina prioriteringar. Slutligen vore det bra att på råds- och kommissionsnivå inkludera skydd av religiös övertygelse i alla diskussioner med tredjeländer.

  Mirosław Piotrowski (ECR). – (PL) Herr talman! Den kristna tron har alltid varit utmärkande för den europeiska identiteten, och Europeiska unionens värderingar härrör från den. Därför kan EU inte bara se på medan kristna förföljs, och detta inbegriper förföljelse i andra delar av världen. I arabländer och asiatiska länder är kristna den religiösa minoritet som oftast lever under hot, vilket bekräftas av angreppen på kristna i Egypten och Irak och av tidigare angrepp i Indien, där småbarn ingick bland offren. Vi har många verktyg till vårt förfogande för att förebygga och kritisera sådana angrepp, och EU måste snabbt och beslutsamt fördöma angrepp på kristna. Ett mycket effektivt sätt skulle kunna vara att avtal med EU, exempelvis handelsavtal med tredjeländer, ingås under förutsättning att det ges garantier för att de berörda länderna respekterar kristnas rättigheter och att det införs klausuler om att avtalet upphör att gälla om rättigheterna kränks.

  Doris Pack (PPE). – (DE) Herr talman, fru Ashton! År 2009 uppmuntrade vi en interkulturell dialog i Europa mellan kristna och muslimer, mellan ortodoxa kristna och katoliker och mellan protestanter och ortodoxa kristna. I vår gemenskap har vi försökt åstadkomma ökad tillit. Det gör vi inbördes mot varandra. Här ingår givetvis att vi kan ha egna synpunkter och har mod att uttrycka dem. Men ibland är det tydligen inte så. Jag har just läst och fått höra att Europeiska kommissionen har publicerat en ungdomsalmanacka där man tar med helgdagar för alla religioner utom för kristenheten. Jag kan bara säga att sådant bara kommer att uppmuntra människor i Egypten och på andra platser att fortsätta att begå förfärliga handlingar.

Vi är skyldiga att hjälpa de kristna i de här länderna, som vi redan nämnt flera gånger. De flesta av dem bor i länder som Palestina, Egypten, Irak och Iran, som är kristenhetens vagga. Vi får inte tillåta att dessa människor drivs ut ur sina hem. De är minoriteter, de är egyptier och palestinier, precis som övriga invånare i de länderna. De vill fortsätta att bo där men man gör det svårt för dem. Vi måste stötta Catherine Ashton och vi måste försöka se till att Europeiska unionen inkluderar en garanti för religionsfrihet i alla fördrag som sluts med tredjeländer, i synnerhet med de länder som vi har nämnt. Vi måste se till att ingen tvingas att lämna sitt land av religiösa skäl.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE). – (NL) Herr talman! När jag ser på situationen i Bagdad och Alexandria får jag en känsla av att vi har gått 500 år tillbaka i tiden. Då befann vi oss i Nederländerna mitt i ”Hoekse en Kabeljauwse”-krigen, då protestanter och katoliker låg i fejd med varandra. I det moderna europeiska samhället finns det inte längre plats för den typen av konflikter. Men när jag ser på Bagdad och Alexandria ser jag att de bara är grova uttryck för något som finns under ytan i många länder.

Mitt budskap till er är därför att EU, inom ramen för såväl den kulturella dialog som den frihet som vi har byggt upp tillsammans, måste säkerställa religionsfrihetens stora betydelse, i alla fördrag som vi antar, i alla länder som vi handlar med och i varje betänkande vi utarbetar, vilket jag också har påpekat i betänkandet om Turkiet. Det betyder också – trots att Doris Pack inte nämnde det – att friheterna måste vara ömsesidiga och att religionsfrihet måste respekteras också i länder där islam inte är majoritetsreligion.

Jag anser att den intolerans som kommit till uttryck och de övergrepp som inträffat är oacceptabla och att vi bör dra in de stridande fraktionerna i dialogen. Jag vill därför uppmana Catherine Ashton och hennes diplomatkår att se till att vi är fullkomligt konsekventa när vi diskuterar religionsfrihet i alla kontakter vi har med myndigheterna i alla de här länderna. Du kan räkna med parlamentets solidaritet i det avseendet.

  Eleni Theocharous (PPE). – (EL) Herr talman! Förföljelse och massakrer på kristna i Mellanöstern brukar vara något som utförs av fanatiska organisationer och terrorristorganisationer. Förföljelsen av grekcypriotiska kristna på det ockuperade Cypern utfördes av den reguljära armén i ett land med ambitioner att ansluta sig till EU.

I min hand har jag ett brev från den självutnämnde ”ambassadören för Turkiska republiken norra Cypern” i Bryssel – en enhet som existerar helt baserat på den turkiska ockupationsarméns makt – där han försöker göra narr av mig samtidigt som han medger att mässan i Rizokarpaso avbröts därför att de kristna grekcyprioterna inte hade fått tillstånd.

Sedan när krävs det tillstånd att få utöva sin religiösa tro? Hur länge ska vi tolerera grova kränkningar av EU-medborgares mänskliga rättigheter och religionsfrihet av ett land med ambitioner att ansluta sig till Europeiska unionen?

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman, fru Ashton! Jag riktar mig till dig med en enträgen vädjan i den här frågan, eftersom det är helt oacceptabelt att kristna i Mellanöstern gång på gång utsätts för sådana här skoningslösa angrepp.

Irak, Iran, Egypten, Nigeria, Turkiet, Pakistan – de här länderna har varit deras hem, de kristnas hem, under århundraden och de har ingen önskan om att flytta. Det är motbjudande att islamiska präster underblåser antikristna känslor i tal till sina medtroende. I norra Irak vågar folk inte smycka sina hem. I Bagdad bröt sig beväpnade individer in och sköt ihjäl 52 människor och sårade 200.

I december hade vi tillfälle att träffa de irakiska biskoparna som besökte Europaparlamentet. De betonade för oss att de behöver vårt stöd och stöd från hela det internationella samfundet för att oskyldiga människor inte ska dödas för sin religiösa övertygelse. Vart har vi kommit sedan dess?

I det här sammanhanget vill jag nämna Turkiet, som gör stora ansträngningar för att komma med i EU samtidigt som man förbjuder bildande av kristna religiösa grupper eller församlingar. Vi tillåter att det byggs minareter i Europa men vi får ingenting i gengäld.

Jag skulle också vilja fråga: Var finns alla som försvarar mänskliga rättigheter och var finns alla som försvarar djurens rättigheter, och så vidare? Jag undrar ibland om vi inte måste bilda en grupp för att skydda kristna runtom i världen.

  Peter Šťastný (PPE). – (EN) Herr talman! Det är mycket oroande att se hur antalet brutala och våldsamma angrepp på kristna och deras församlingar ökar. De ansvariga är för det mesta fanatiska islamiska extremister. Det är rent hat. Det måste stoppas och ska också stoppas.

EU och dess institutioner, inklusive parlamentet, måste öka sina påtryckningar på regeringar där dessa incidenter utspelas, i synnerhet i de länder där staten är politiskt svag eller blundar för vad som händer.

Vi skyddar och värdesätter varje liv, och den som sätter människoliv på spel bestraffas hårt, Straffet blir hårdare om minoriteter utsätts för livshotande angrepp och om angreppet motiveras av hat. Vi måste insistera på att andra länder skyddar människoliv på samma sätt och utdömer hårda straff mot dem som begår så avskyvärda brott, och vi måste hjälpa de berörda länderna i dessa avseenden.

Vi är alla medvetna om de allvarliga konsekvenser det kan få om ingenting görs och den pågående utvecklingen inte stoppas. Hela den civiliserade världen måste därför fokusera på att häva den här farliga trenden.

  Sari Essayah (PPE). – (FI) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill inte på något sätt undervärdera trycket på andra religioner, men statistiken talar för sig själv: av dem som hotats eller dödats av religiösa orsaker är 75 procent kristna. Ungefär 100 miljoner kristna runtom i världen utsätts för förföljelse och brutalitet på grund av sin tro.

Situationen har nu blivit särskilt oroande i Mellanöstern, som vi har hört. Under angrepp mot gudstjänster i Irak, Egypten och Syrien har dussintals människor, däribland barn, fått sätta livet till. Det finns problem även på andra ställen i världen. Den dramatiska ekonomiska tillväxten i de asiatiska länderna döljer allvarliga brott mot grundläggande mänskiga rättigheter. I exempelvis Kina, Indien och Vietnam finns religionsfrihet i stort sett bara på papperet. Vi måste tillstå att EU och medlemsstaterna blundar för detta, på grund av bland annat handelsförbindelser.

Men om vi ville skulle EU kunna göra mycket mer för att förbättra situationen för de kristna och för att främja religionsfrihet i världen, till exempel genom att insistera på en religionsfrihetsklausul i alla avtal som sluts med tredjeländer. Därför vill jag fråga dig, Catherine Ashton, om det finns någon avsikt att i framtiden insistera på en sådan klausul och övervaka hur den genomförs.

EU:s vankelmodiga attityd beror delvis på att vi håller på att förlora våra gamla värderingar. Vi vill isolera religionen till en privat sfär. Det återspeglas exempelvis i den krucifixdebatt som ägde rum i Italien. Doris Pack nämnde också den almanacka som publicerats av kommissionen och där inga kristna helgdagar har tagits med. Det är inte sekularisering som är lösningen på problemen. Lösningen ligger i respekt för dem som har andra åsikter än våra och respekt för andras övertygelse.

  Traian Ungureanu (PPE). – (EN) Herr talman! De kristnas svåra situation i Mellanöstern, Asien och Afrika är ingen tillfällighet. Det här är inte en serie beklagansvärda angrepp utan inbördes samordning. Tvärtom, det är klassisk massförföljelse. De kristna trakasseras, fördrivs eller mördas med en tydlig avsikt: religiös utrensning. Det här händer samtidigt som vi här i Europa gör vårt yttersta för att anpassa oss till muslimernas enorma känslighet. Vi kommer att få ett Europa som är fullt av moskéer och ett Mellanöstern som är rensat på kristna.

Men det här handlar inte om antal. Det handlar om frihet och identitet. Till och med för dem som inte är troende borde kristendomen vara något mer än en bortglömd, exotisk och borttynande sekt. Vi är fria att tro eller inte, men vår frihet får inte missbrukas.

Det här synsättet innebär att vi bör vi göra religionsfrihet till ett förhandsvillkor i våra förbindelser med självständiga stater. Det här synsättet bör skrivas in i lagen och bli en del av EU:s utrikesrepresentants mandat.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill säga till den höga representanten att det i den här situationen inte är tillräckligt att komma med fördömanden och uttalanden. Angreppen på kristna församlingar har intensifierats dramatiskt, särskilt i länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Det är svårt att hitta en stat där kristna kan leva som en normal minoritet och, vilket är viktigast, fritt bekänna sin tro.

Människor som nyligen bekänt sig till kristendomen riskerar att bli dödade. Det är heller inte fråga om nya minoriteter. De kristna har en lång tradition som invånare i de här länderna. Men numera tvingas de allt oftare att lämna sina hemländer, de tvingas bo i ghetton eller har blivit interna flyktingar, precis som i Irak. Det är därför en angelägen uppgift att formulera EU:s strategi beträffande religionsfrihet och att reservera en uppsättning konkreta åtgärder mot de stater som avsiktligt underlåter att skydda religiösa minoriteter.

Jag skulle också vilja nämna min kollega Jaime Mayor Orejas idé att sammanställa en lista över offer som EU:s utrikestjänst bör ta kontakt med. Det är inte att ställa en religion mot en annan. Det handlar om lika möjligheter i praktiken, eftersom det borde vara lika lätt att få bygga en kristen kyrka i Alexandria eller Ankara som det är att få bygga en moské i Bryssel.

  Simon Busuttil (PPE). – (MT) Herr talman! Angreppen mot den kristna församlingen i Egypten och i andra länder måste fördömas och det är vår skyldighet att reagera. Jag har en fråga: Om Europa, som är kristendomens vagga, inte kan försvara de kristna och deras frihet att få utöva sin religion, vem ska då försvara dem?

Vi måste emellertid också försöka förhindra att muslimska församlingar radikaliseras och manipuleras av extremister. Vi måste också uttrycka oss med omsorg och inte kalla alla muslimer för terrorister, eftersom de som förespråkar våld och extremism är i minoritet. Muslimska församlingar runtom i världen är skyldiga att fördöma extremister som drar fördel av sin religion och bör ta avstånd från dem för att de inte ska kunna fläcka den muslimska religionens rykte.

Dessutom måste vi med all vår makt försöka övertala myndigheterna i de här länderna att skydda kristna församlingar från förföljelse.

Framför allt får vi inte tappa vett och sans, trots de händelser som utspelas framför våra ögon och som väcker vår vrede. Som Mahatma Gandhi sade, ”öga för öga och tand för tand gör oss alla blinda och tandlösa”.

  Carlo Casini (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! De ledamöter som redan talat har sagt i stort sett allt. De har erinrat om händelserna, gjort en bedömning och framfört specifika önskemål.

Eftersom det här är det sista planerade anförandet vill jag lägga till något som ännu inte har sagts, och det jag kommer att tänka på är tankarna hos en mycket stor europé, nämligen Johannes Paulus II, som på ett mycket effektivt sätt hjälpte till att riva Berlinmuren. I sitt andliga testamente nämner han de fyra värden som vår framtida civilisation ska bygga på, en civilisation grundad på kärlek: dessa värderingar är liv, fred, bröd och religionsfrihet.

Sedan tänker jag på allt som Giorgio La Pira har skrivit. Han var borgmästare i Florens och stod bakom stora konferenser om det kristna samhällsskicket när det kalla kriget var som kallast. I boken Premesse della politica (”Politikens förutsättningar”), skrev han att varje politisk idé bygger på en speciell mänsklig princip. För det kristna Europa, skriver han, är människan en i grunden bedjande varelse, det vill säga, en varelse som har förmåga att föra en dialog, föreställa sig evigheten och tala med Gud.

Att frånta en människa möjligheten att delta i privat och offentlig dialog är inte bara en förnekelse av religionen utan också en förnekelse av människan. Jag framför dessa tankar till parlamentet och till dig, Catherine Ashton, som ett bidrag till ett konkret och effektivt åtagande från vår Europeiska union, som är djupt rotad i sin kristna identitet och aldrig försummar att tillkännage sin avsikt att försvara och främja mänsklig värdighet och mänskliga rättigheter.

  Talmannen. – Kolleger! Vi kommer nu till ögonkontaktsförfarandet. Jag har ett litet problem eftersom jag har mer än 25 önskemål och vi bara har fem minuter på oss. Alla kan givetvis inte få ordet. Jag ska göra mitt bästa och jag ska försöka fördela tiden jämnt och rättvist, men tyvärr kan jag inte ge ordet till alla.

  Magdi Cristiano Allam (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska begränsa mig till att be EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton att sätta upp en specifik begäran på den dagordning som rör våra förbindelser med Egypten: vi uppmanar de egyptiska myndigheterna att ta bort uppgifter om religion från officiella dokument, identitetskort, pass och alla dokument som behövs för att få ett arbete.

Kristna diskrimineras i Egypten eftersom ordet ”kristen” finns med i deras handlingar. Islamisk terrorism har nu blivit legitim i en situation med institutionaliserad diskriminering av kristna.

Det här är ett specifikt önskemål som, om det genomförs, skulle kunna befria de kristna från en form av institutionaliserad diskriminering.

  Antigoni Papadopoulou (S&D). – (EN) Herr talman! Artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna förbjuder ”omänsklig eller förnedrande behandling” och artikel 9 skyddar rätten att ”utöva sin religion eller tro” genom gudstjänst. Detta har upprepats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i domen i det fjärde mellanstatliga målet mellan Cypern och Turkiet från 2001.

Till Catherine Ashton vill jag säga följande: under de senaste 36 åren har Turkiet, som är kandidatland för anslutning till Europeiska unionen, förstört religiösa monument på Cypern, förvandlat kristna kyrkor till moskéer och stall och avbrutit jul- och trettondagsgudstjänster i kristna kyrkor i de ockuperade byarna Rizokarpaso och Yialousa.

Turkiet måste fördömas för sina brott på EU:s territorium. EU får inte förbli passivt. De kristna på Cypern svävar i fara.

  Alexandra Thein (ALDE). – (DE) Herr talman, fru Ashton! I dag diskuterar vi ett resolutionsförslag om situationen för kristna i hela världen när det gäller religionsfrihet. Europaparlamentet stöder grundläggande friheter och mänskliga rättigheter i hela världen. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är en av de drivande krafterna bakom detta stöd och det skiljer oss från de konservativa som fokuserar specifikt på situationen för kristna.

Rent allmänt handlar detta inte bara om kristnas ställning. Ur ett liberalt perspektiv gäller det religionsfriheten som helhet. Med det menar jag alla religioner i hela världen. Det handlar om skydd för religiösa minoriteter och varje stats skyldighet att efter bästa förmåga skydda medlemmarna av de religiösa minoriteter som lever under hot.

Vi har också problem i Europa. Jag kommer från Berlin, och enbart där har under en period av sex månader sex mordbränder anlagts i moskéer till följd av oroligheter som utlösts av en socialdemokratisk före detta centralbanksledamot. Lyckligtvis resulterade attackerna inte i något dödsfall. Tyska staten anstränger sig emellertid för att skydda religiösa byggnader på bästa möjliga sätt. På samma sätt ökar även Egypten sina insatser efter den andra stora terroristattacken mot kristna.

Vi kan naturligtvis inte ha en polis stående framför varje kyrka, moské eller synagoga. Jag beklagar djupt att judiska byggnader i många länder, även i mitt eget land, har kommit att se ut som högsäkerhetsinstitutioner. Av den anledningen är det viktigt att vi politiker tar ansvar för inställningen till religiösa minoriteter i våra länder och att vi främjar en öppen och vänlig inställning gentemot alla religioner.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! När jag för första gången valdes in i Europaparlamentet för elva år sedan betraktades det som något excentriskt, på gränsen till pinsamt – och särskilt även inom PPE måste jag säga – att jag ofta tog upp frågan om förföljelse av kristna inom de islamiska och kommunistiska världarna, men tyvärr har förföljelserna bara blivit värre sedan dess.

Därför gläder det mig i dag att även några av de mer aggressiva och antiklerikala krafterna i parlamentet har vaknat inför det existentiella hot som vilar över gamla kristna trosgemenskaper som de irakiska assyrierna, som jag är en beskyddare av i Storbritannien, och de egyptiska kopterna. I lördags stod jag utanför 10 Downing Street i London med mina koptiska väljare och krävde att Storbritanniens regering ska göra mer för att förmå Egypten och dess regering att skydda sina egna medborgare. I dag uppmanar jag dig, Catherine Ashton, som EU:s utrikesrepresentant, att göra likadant.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) Herr talman! För en tid sedan skrev jag en artikel under rubriken ”Monolog i plural”. Plural betyder att flera av oss talar och monolog betyder att en person talar. Det är just det som är problemet i våra samhällen i dag. Alla talar – för det mesta om idéer – men vi lyssnar bara till vad vi själva säger. Detta gäller även problemet med de utbrott av islamisk fundamentalism som nyligen har inträffat och som inträffade i Egypten under de våldsamma attackerna kring nyår.

Jag vill poängtera att antalet kristna i öst inom loppet av ett århundrade, från början av 1900-talet fram till i dag, beräknas ha minskat från 22 procent av befolkningen till mindre än 10 procent. Vi måste vara uppmärksamma på detta utbrott av islamism, för vi har gamla ledare i såväl Egypten som Libyen och andra länder och vi vet inte vad som kan hända när de faller och åt vilket håll dessa länder kan komma att gå.

Eftersom det är på det sättet ber jag dig, Catherine Ashton, att skrida till handling och använda ditt inflytande för att underlätta för dem som utsätts för religiös fanatism, oavsett om den är kristen eller muslimsk.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Den koptiske biskopen Anba Damian krävde nyligen att en särskild kristen allians skulle bildas för de kristna i Egypten efter de hätska kampanjerna i moskéer och den fasansfulla massakern vid julmässan. Välgörenhetsorganisationen Open Doors har i sitt register över förföljelser förtecknat 50 stater över hela världen där kristna utsätts för svår förföljelse.

Jag förstår inte riktigt varför vi visar vår oro i dag. Vi ska inte vara förvånade, för problemen börjar längst upp. Om EU och kommissionen sprider en kalender som ett perfekt exempel på självförnekelse till 21 000 europeiska skolor med 3 miljoner skolbarn och där inte tar med någon av de kristna helgerna men visar islamiska, sikhiska, hinduiska och kinesiska högtider handlar det inte längre om självförnekelse utan om självförakt. Catherine Ashton, vi behöver mod och vi måste upprätthålla våra standarder. Vi får inte vara toleranta mot intoleransen.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! Europeiska unionen får inte förbli tyst och reagera först efter händelsen, när kristna dör och fördrivs från sina hem. EU lyckas inte försvara de kristna tillräckligt kraftfullt, eftersom unionen terroriseras av en politisk korrekthet som kväver religionsfriheten. Den sekulära ideologin binder våra händer och kväver religionsfriheten.

Unionen har svårt att skydda och försvara kristna runtom i världen, eftersom den inte själv respekterar den kristna filosofin. En del ledamöter har också varit motståndare till att religiösa ledare skulle hålla tal här i parlamentet. Parlamentet vägrade att fördöma kidnappningen av Mosuls ärkebiskop, som senare mördades. En politisk grupp från parlamentet såg till att påven anklagades för att kränka de mänskliga rättigheterna. Kommissionen glömde att nämna kristna högtider, för att inte tala om krucifixen i Italien.

Jag ser fram emot att det europeiska Observatory on Intolerance and Discrimination against Christians etableras i Wien, och jag tror att organisationen kommer att ha mycket att göra.

  László Tőkés (PPE). – (HU) Herr talman! Eftersom jag tillhör en minoritet i Rumänien vet jag vad religiös förföljelse innebar under tiden för Nicolae Ceauşescus diktatur. Det gladde mig att i dag höra premiärminister Viktor Orbán nämna kampen mot förföljelse av kristna som en av våra prioriterade frågor. Jag anser att den höga representanten Catherine Ashton bör bidra till detta i samarbete med det ungerska ordförandeskapet, och jag ber henne att göra det. När vi nyligen besökte Istanbul kunde vi se och höra att miljontals armeniska och grekiska kristna dödades där under 1900-talet. Jag blir bedrövad när jag tänker på att förföljelser av kristna fortsätter i världen än i dag. Tillsammans med Heidi Hautala föreslår jag att denna aktuella fråga även ska stå som en särskild punkt på dagordningen för utskottet för mänskliga rättigheter. Dessutom ber jag Catherine Ashton att vid utrikesministrarnas möte den 31 januari ta upp en allvarlig debatt om skyddet för kristna och göra frågan till en prioriterad utrikespolitisk fråga.

  Talmannen. – Jag ger ordet till Catherine Ashton för att sammanfatta debatten och svara på många av frågorna.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja ta upp ett par tre av de många tankar som har förts fram – för det första vill jag tacka de ärade parlamentsledamöterna och säga att jag känner ett starkt stöd från er för en del av det arbete som vi försöker göra på detta område.

Som jag redan har antytt är jag glad att kunna delta i den här debatten, bland annat eftersom detta har tagits upp en gång tidigare med rådet (utrikes frågor) – men vi återkommer till detta i slutet av januari – och den oro som en del parlamentsledamöter har uttryckt har genljudit i de farhågor som har framförts till mig från flera olika håll, inte minst från några av medlemsstaterna och några av ministrarna, som har varit mycket angelägna om dessa frågor.

Jag vill klargöra att jag faktiskt talade om kristendomen. Jag började med att förklara vilka skäl jag hade för att besöka just Betlehem; det var för att visa att även om jag var i Mellanöstern, så var jag även i viss mening i många religioners hjärtpunkt – och det på den ortodoxa julaftonen. Detta var ett mycket kraftfullt ställningstagande i sig, och det var en mycket personlig och medveten handling att göra detta. Jag vet att Mario Mauro tyvärr inte är kvar på sin plats för att höra mitt svar, men jag hoppas att man talar om för honom att jag faktiskt nämnde detta i mitt anförande.

Jag vill bara ta upp ett par tre saker. Ett antal parlamentsledamöter har ställt frågan om hur vi använder de verktyg som vi har till vårt förfogande för att se till att dessa frågor kan tas upp till behandling. Jag vill påminna ledamöterna om att nästan alla handels- och samarbetsavtal som vi har slutit sedan 1995 har innehållit en klausul om de mänskliga rättigheterna och att sådana avtal nu finns, såvitt jag minns, med 134 länder.

Det främsta syftet är att visa på vårt gemensamma engagemang för de mänskliga rättigheterna, men det utgör även en rättslig grund för sanktioner vid fall av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ledamöterna torde minnas att det var jag som i min förra roll tog upp frågan om GSP plus och Sri Lanka. Ni vet säkert att vi har vidtagit åtgärder för att utesluta dem från detta program med särskild hänvisning till de mänskliga rättigheterna. Som en del ledamöter har påpekat är det mycket viktigt att vi fortsätter att titta på hur det går till när vi sluter avtal och vilka verktyg vi har tillgång till när vi gör det och att se till att vi drar i spakarna om det är nödvändigt.

En av de frågor som jag tror kommer att bli mycket intressanta när kommissionen börjar titta på den framtida förordningen om det allmänna preferenssystemet är att se om den förordningen kan förbättras när det gäller ratificering och genomförande av mänskliga rättigheter och konventioner.

Jag ville också lyfta fram den andra sidan av detta, som naturligtvis rör de instrument vi använder för att främja och stödja demokratiaspekten av de mänskliga rättigheterna. Som ledamöterna vet stöder vi projekt i hela världen i kampen mot rasism, främlingsfientlighet eller diskriminering av vilket slag det vara må. Vi har gett finansiellt stöd till icke-statliga organisationer mot diskriminering i omkring 60 länder. Därför gör vi en avvägning mellan att använda de verktyg som vi har till vårt förfogande för att visa när vi är helt på det klara med att överträdelser har skett och att använda dessa verktyg – i kombination med vad vi anser vara önskvärt och möjligt att göra – för att stödja dessa icke-statliga organisationer, särskilt de som arbetar aktivt för att bekämpa diskriminering.

Jag ville också bara kort beröra ett annat område, nämligen den roll som våra delegationer spelar på olika håll i världen och betydelsen av övervakning av det som händer. Ett antal parlamentsledamöter har faktiskt tagit upp detta som en särskild punkt. Jag har redan sagt att jag anser att det är mycket viktigt att vi håller ögonen på dessa frågor över hela världen.

Det var särskilt en fråga som slog mig, som togs upp i ett antal anföranden och som på något sätt har erkänts i mycket högre grad under de senaste veckorna och månaderna, men som många ledamöter ändå har varit angelägna om under mycket lång tid. Det handlar om oron för hur religiösa människor, som tillhör alla slags religioner, regelbundet behandlas och diskrimineras världen över, och att vi måste vara uppmärksamma och vaksamma, inte när våldsamheter utbryter – när så sker är vi naturligtvis i viss mening tvingade att agera – utan även innan våldsamheter utbryter, när diskriminering förekommer regelbundet.

Jag anser att det är viktigt att vi ser våra delegationer ute i världen som en källa som kan se och urskilja det slags diskriminering som ledamöterna anser rör sig under ytan, om uttrycket tillåts, och att de varskor oss i förekommande fall.

Jag anser också att det är viktigt att vi även tar itu med religiösa minoriteters situation i hela världen i vårt arbete med de mänskliga rättigheterna och i den rapport som vi har lagt fram. Jag har nämnt att vi tog upp detta vid det senaste mötet i rådet (utrikes frågor). Kristendomen har spelat en mycket viktig roll i våra diskussioner i dag, men många ledamöter har framhållit att detta även måste innebära att vi ser till att vi har respekt för och tolererar andra trosuppfattningar i allt som vi gör.

Jag anser att det kommer att vara viktigt att vi försöker få en uppfattning om vad som faktiskt händer, både genom övervakningen i våra rapporter och genom våra delegationer ute i världen. Jag menar att detta kommer att ge oss bättre kunskap om hur vi ska använda de instrument som vi har till vårt förfogande, särskilt från kommissionens sida. Den politiska viljan är dock också viktig, och detta gäller inte bara mig, utan även ni som parlamentsledamöter har – vilket ni med rätta har framhållit – en stark röst och en viktig roll i detta sammanhang tillsammans med medlemsstaterna och de ministrar som är engagerade där.

Jag sade inledningsvis att jag verkligen försöker se till att vi använder det vi har bättre, att vi noga följer vad som händer och att vi använder de politiska och ekonomiska instrument som står till vårt förfogande för att detta ska stå i centrum för vår agenda i framtiden, och jag är mycket tacksam för alla era bidrag. Till er vars inlägg och frågor jag inte har besvarat vill jag säga att det inte beror på bristande vilja och att jag kommer att ta dem under mycket noggrant övervägande och att allt detta kommer att påverka den debatt som vi kommer att föra vid mötet i rådet (utrikes frågor) i slutet av januari.

  Talmannen. – Jag har mottagit sju resolutionsförslag, som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag den 20 januari 2011 kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Oskyldiga människor har fallit offer för ett hänsynslöst brott som inte har någonting att göra med någon religion eller moralisk princip. Vi medborgare i Europeiska unionen stöder och främjar religiös frihet och är skyldiga att framhålla att detta måste respekteras, försvaras och främjas som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Målet för terrorismen i hela detta sammanhang är i själva verket att åstadkomma förvirring och konflikter genom attacker som förövarna försöker rättfärdiga genom att hänvisa till underliggande religiösa motiv. Jag vill betona att terrorismen inte hör till någon religion över huvud taget. Just därför måste allt slags fundamentalistiskt tänkande stängas ute från moskéer, kyrkor och synagogor. Världens religioner uppmuntrar inte till våldshandlingar. De människor som deltar i sådana handlingar ska verkligen inte tro att de kämpar för någonting. Det är precis tvärtom. Jag anser att de för sin kamp mot moralen, medmänniskorna och mänskligheten själv.

  Gerard Batten (EFD), skriftlig. – (EN) Förföljelse av kristna i islamiska länder och i några icke islamiska länder såsom det kommunistiska Kina är en växande och föraktlig trend. Ett av de senaste utbrotten av våld mot kristna inträffade i Alexandria vid nyår, då 25 människor dödades och 80 skadades vid en bombattack mot en kyrka. Bakgrunden till denna attack har jag fått belyst av det koptiska samfundet i London och på andra håll i Storbritannien. De uppskattar att det förekom mer än 100 attacker mot kristna i Egypten förra året där många dödades.

De skyldiga motiveras av fundamentalistisk och extremistisk islamistisk ideologi. Jag och United Kingdom Independence Party, som jag representerar, vill inte ha någon utrikespolitik i EU eller någon utrikesminister i EU – en position som för närvarande innehas av Catherine Ashton. Men när hon nu har denna ställning bör hon ta med i beräkningen att EU undertecknar avtal värda miljarder euro med länder som är bland de värsta förföljarna av kristna. EU bör visa sina ekonomiska muskler och hålla fast vid att de länder som tolererar förföljelse av kristna inte ska få fördelaktiga avtal eller förmånsbehandling. Detta är det minsta man kan vänta sig att EU ska göra.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Statistik rörande religionsfrihet visar att en övervägande del av de religiösa våldshandlingarna på senare år har begåtts mot kristna. Ökningen av antalet attacker mot kristna samfund under 2010 var oroväckande. Tyvärr måste vi sörja över många tillspillogivna liv efter blodiga attacker mot kristna samfund i Nigeria och Pakistan, terroristattackerna mot koptiskt kristna i Alexandria och Filippinerna, jihadisters terrorattacker mot assyriskt kristna familjer och de samordnade bombattackerna mot kristna hem i Bagdad. Dessutom fördömer jag den beklagansvärda förföljelse av kristna som Irans regering gör sig skyldig till samt det förkastliga undertryckandet av den katolska kyrkans och andra religiösa samfunds verksamhet i Vietnam. Europeiska unionen måste förnya det engagemang som den alltid har visat i sin kamp för religionsfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet, som är grundläggande principer i gemenskapens regelverk. Regeringarna har en skyldighet att garantera dessa friheter. Av den anledningen och med tanke på det ökade våldet mot kristna i hela världen anser jag att rådet, kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör skrida till snabb, kraftfull och energisk handling för att säkerställa försvaret av religionsfriheten i världen.

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig. – (PL) Allt står definitivt inte rätt till när det gäller respekten för kristnas rätt att utöva sin egen religion. Bara förra året tvingades Europaparlamentet ovanligt ofta vidta åtgärder på grund av kränkningar av kristnas mänskliga rättigheter. Jag har varit medförfattare till tre resolutioner om ämnen med anknytning till detta – ett om Irak, närmare bestämt om dödsstraffet (bland annat fallet med Tariq Aziz) och angreppen mot kristna samfund, som antogs den 24 november 2010, ett om de senaste angreppen mot kristna samfund, som antogs den 20 januari 2010, och ett om religionsfrihet i Pakistan, som antogs den 19 maj 2010.

Årets händelser i Alexandria är en påminnelse om att Europaparlamentet för ett år sedan uppmanade den egyptiska regeringen att garantera de koptiska kristna och medlemmarna av andra religiösa samfund och minoriteter möjlighet att utöva alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter – inklusive rätten att fritt välja och byta religion – och att förhindra att dessa grupper diskrimineras. Samtidigt kommer vi i morgon att ha en annan debatt om de kristnas frihet i Pakistan. Den statistiska metoden är inte optimal men ibland ger den oss möjlighet att bättre bedöma problemets omfattning. Journalister från Deutsche Welle har gjort några intressanta beräkningar om kränkningar av kristnas rättigheter. De har räknat ut att det i genomsnitt dör en kristen martyr var tredje minut någonstans i världen på grund av hans eller hennes tro. Det är verkligen upprörande att någonting sådant inträffar rakt framför våra ögon.

  Jarosław Kalinowski (PPE) skriftlig. – (PL) Som européer försöker vi se till att alla i Europa fritt kan utöva den religion som ger dem möjlighet att följa sitt hjärta och sitt samvete. Vi antar även lagstiftning som skyddar medborgarna mot diskriminering på grund av religiös tro. Vi lär ut tolerans och lika rättigheter i skolan och vi låter invandrare fritt använda sina religiösa symboler. Nu råkar det vara så att vi gör detta på bekostnad av Europas majoritetsreligion. Vår tradition och civilisation bygger främst på sina kristna rötter, och det finns fler kristna ibland oss än anhängare av någon annan religion. Jag säger detta även som företrädare för en politisk grupp som använder ordet ”kristdemokrater” i sitt namn. Vi kan inte påverka hur kristna behandlas i många länder i världen. Vi kan och bör dock garantera religionsfrihet för alla européer.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Vi står tyvärr inför ett globalt angrepp på kristendomen. Siffrorna talar sitt eget språk: förra året begicks 75 procent av alla religiöst motiverade våldshandlingar mot kristna.

Problemet blir dock politiskt när religiösa skillnader används som ett sätt att förhindra tillväxt och utveckling. Det hat som uppstår till följd av dessa terrorangrepp är avsett att just destabilisera det sociala och politiska systemet i de länder där våldet äger rum. EU har, med tanke på sin roll som främjare av respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga och demokratiska friheter och, framför allt, med tanke på sitt kristna ursprung och sina kristna rötter, en plikt i allt detta att agera kraftfullt och fördöma alla former av extremism och främja dialog, religionsfrihet, ömsesidig respekt mellan olika samfund och tolerans.

Jag hoppas dock att EU kommer att gå längre än så och infoga klausulen om att upprätthålla religionsfriheten i alla ekonomiska avtal det undertecknar med andra länder och införa sanktioner mot länder som bryter mot klausulen.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Vi bör inte vara rädda eller förbehållsamma när det gäller EU:s plikt att försvara friheten att bekänna sig till sin religion.

Mot bakgrund av att våldet mot kristna i olika delar av världen onekligen har ökat måste EU snarast ta tydlig ställning mot eventuella brott mot friheten att bekänna sin religiösa tro. Religionsfriheten är ett ämne som måste integreras i EU-politiken, inte minst i form av en bindande klausul om respekt för religionsfriheten i våra avtal med andra länder. Dessa principer är EU:s paroll och vi får under inga omständigheter göra några avsteg från dem.

  Bogusław Sonik (PPE), skriftlig. – (PL) Kristna förföljs för närvarande i över 70 länder runtom i världen. Det innebär att den grundläggande mänskliga rätten till religionsfrihet kränks i vart tredje land. EU har börjat inse att förföljelse på grund av religion är ett allvarligt brott mot människans värdighet och frihet. Debatten om religionsfrihet och de kristnas situation, som har pågått i parlamentet i flera månader nu, är också betydelsefull formellt sett, eftersom Lissabonfördraget har gett kyrkorna en starkare ställning i den europeiska debatten och de nu har rätt att vara officiella parter i dialogen med Europeiska kommissionen. Europaparlamentet, som slår vakt om mänskliga rättigheter, bör så snart som möjligt komma underfund med hur man ska försvara religionsfriheten runtom i världen.

Med tanke på den senaste tidens våld mot kristna minoriteter i vissa länder i Mellanöstern, Afrika och Asien anser jag att det vore en god idé att ta upp frågan vid det kommande mötet i utrikesrådet och tillsammans med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik utarbeta särskilda instrument för att skydda det kristna samfundet. Europaparlamentet bör uppmana de länder där förföljelsen sker att vidta effektiva åtgärder för att skydda religiösa minoriteter, trots de svårigheter som det innebär. Vi bör därför även börja ta religionsfrihetsfrågan på allvar när EU undertecknar samarbetsavtal med tredjeländer.