Debatter

Onsdagen den 19 januari 2011 - Strasbourg

14. Kostnaderna för att behandla ansökningar från asylsökande i medlemsstaterna (debatt)

  Talmannen. – Tack så mycket, Ana Gomes. Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00. Nu har vi kommit fram till dagens sista punkt, närmare bestämt en muntlig fråga till rådet och kommissionen om medlemsstaternas kostnader för utredning av asylansökningar. Först av allt ger jag frågeställaren Nadja Hirsch ordet. Du har två minuter. Nästa punkt är alltså en debatt om

- en muntlig fråga till rådet från Nadja Hirsch, Renate Weber, Cecilia Wikström, Louis Michel, Sonia Alfano, Stanimir Ilchev, Nathalie Griesbeck och Jan Mulder för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, om information om medlemsstaternas kostnader för utredning av asylansökningar (O-0169/2010 – B7-0662/2010),

- en muntlig fråga till kommissionen från Nadja Hirsch, Renate Weber, Cecilia Wikström, Louis Michel, Sonia Alfano, Stanimir Ilchev, Nathalie Griesbeck och Jan Mulder för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, om information om medlemsstaternas kostnader för utredning av asylansökningar (O-0170/2010 – B7-0663/2010),

– en muntlig fråga till rådet från Monika Hohlmeier och Simon Busuttil för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) om överföring av information om kostnaderna för att behandla ansökningar från asylsökanden i medlemsstaterna (O-0175/2010 – B7-0664/2010),

– en muntlig fråga till kommissionen från Monika Hohlmeier och Simon Busuttil för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), om överföring av information om kostnaderna för att behandla ansökningar från asylsökanden i medlemsstaterna (O-0176/2010 – B7-0665/2010),

– en muntlig fråga till rådet från Monika Flašíková Beňová, Claude Moraes, Sylvie Guillaume, Carmen Romero López och Antonio Masip Hidalgo för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, om kommissionens förslag om en omarbetning av förfarandedirektivet (O-0179/2010 – B7-0003/2011),

– en muntlig fråga till rådet från Hélène Flautre för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, om läget i fråga om direktivet om förfaranden (O-0210/2010 – B7-0004/2011), och

– en muntlig fråga till rådet från Kyriacos Triantaphyllides, Cornelis de Jong, Cornelia Ernst och Marie-Christine Vergiat för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, om överföring av information till parlamentet och kommissionen om kvarstående frågor om förfarandedirektivet inom rådet (O-0177/2010 – B7-0002/2011).

  Nadja Hirsch, frågeställare. – (DE) Herr talman! Europaparlamentet har enats om att vi vill att ett gemensamt europeiskt asylsystem inrättas senast 2012. Detta innebär även att alla medlemsstater har samma eller liknande villkor.

Genomförandet av systemet har emellertid stött på motstånd, vilket främst beror på att vi under diskussionerna om asylpaketet fick olämplig information, ibland ingen information alls, eller till och med motstridiga uppgifter. Vi hade mycket få uppgifter till grund för de ekonomiska uppskattningarna när det gäller förfarandedirektivet och medlemsstaternas kostnader. Syftet med vår muntliga fråga är att uppmana kommissionen att lägga fram en undersökning eller lämna den nödvändiga informationen till parlamentet. Detta rör områden som tolkningstjänster och även juridisk rådgivning. Det står inte klart vilka effekter detta faktiskt kommer att få i medlemsstaterna.

Under översynen av förfarandedirektivet har vi sett att det är möjligt att ta fram ett högkvalitativt och snabbt förfarande som båda sidor vinner på genom snabba beslut så att de berörda personerna har situationen klar för sig och en låg felfrekvens. Vi liberaler stöder helhjärtat kommissionens planer. Men vi behöver argument, även i diskussionerna med medlemsstaterna, som visar effekterna av översynen av asylpaketet i allmänhet och förfarandedirektivet i synnerhet. Därför uppmanar vi kommissionen att verkligen stödja oss för att se till att asylpaketet blir verklighet senast 2012 så att vi kan inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem.

  Monika Hohlmeier, frågeställare. – (DE) Herr talman! Det är viktigt att EU på allvar tar itu med problemen med migration och asylrätt. Kommissionen har lagt fram förslag på det här området. Men för närvarande har vi ingen noggrann analys av genomförandet av de befintliga rättsliga bestämmelserna. Det finns dessutom knappast några detaljerade beräkningar och analyser av de nya förslagen. Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) stöder helhjärtat asylrätten och rätten till skydd för personer som är i behov av det.

När vi ser på det nuvarande läget står det tyvärr klart att personer ansöker om analys av mycket skilda skäl eller till och med systematiskt missbrukar systemet. Rätten till asyl och skydd är inte ett verktyg för allmän migration till de 27 medlemsstaterna. Vi måste se till att de organiserade människohandlarna inte ges möjlighet att göra miljarder euro i vinst på människors öden till följd av vår asylrätt.

Asylförfarandena måste fylla sitt syfte och genomföras mycket försiktigt. Offer för förföljelse måste garanteras en fristad i EU. Det är skälet till att kommissionens skyldigheter i det här avseendet fastställs i de nya förslagen. Jag anser att många av dem är lämpliga, inklusive förslaget om tolkning, lämplig hälsovård och beaktande av särskilda skyddsbehov.

Men jag vill även nämna de punkter som jag ser som problematiska. Medlemsstaternas myndigheter får alldeles för få möjligheter att förebygga missbruk. Möjligheten att tillämpa det påskyndade förfarandet och gränsförfarandet bör begränsas genom ansökningsavgifter. Om en sökande allvarligt överträder sin samarbetsskyldighet finns det mycket få möjligheter att införa påföljder. Däremot kan inte medlemsstaterna avsluta förfarandet med ett negativt beslut. Om personen återvänder erbjuds han eller hon ännu fler förfarandemässiga alternativ. Även om en ansökan uppenbart är grundlös kan det påskyndade förfarandet endast tillämpas efter den andra ansökan i följd. Detta kommer att leda till betydande kostnadsökningar.

I kommissionens nuvarande förslag anges att fri juridisk rådgivning kommer att tillhandahållas via advokat, vilket även kommer att leda till att medlemsstaternas kostnader ökar betydligt. Jag vill bara att kommissionen ska ompröva de praktiska konsekvenserna av sina förslag, den ekonomiska effekten och problemen för medlemsstaternas myndigheter. Vi vill ha ett system med höga standarder, men det måste vara praktiskt användbart och får inte tynga de redan överbelastade medlemsstaterna med fullständigt omöjliga uppgifter.

  Sylvie Guillaume, frågeställare. – (FR) Herr talman! För det första vill jag påpeka att en av de frågor vi behandlar under den här debatten är inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem senast 2012, som kommer att innebära att vi äntligen kan sluta att utöka de värsta nationella asylförfarandena.

Vi får inte förlora detta ur sikte, eftersom det innebär att vi måste gå mot ökad samordning på grundval av gemensamma regler. Jag tror nämligen inte att enbart praktiskt samarbete kommer att lösa problemen med de rådande skillnaderna mellan de nationella asylsystemen.

Jag vill också uttrycka min oro över det aktuella läget för det gemensamma europeiska asylsystemet till följd av de många avbrotten i rådet. Framtiden för denna komplicerade uppgift är högst osäker. Det framgår tydligt av kommissionens försök att rädda situationen med sitt kommande förslag om en omarbetning av två direktiv.

I detta sammanhang måste vi även tala om kostnaderna, eftersom det är vad vår debatt handlar om i dag. Vi får höra att strängare förfarandemässiga garantier avsevärt kommer att öka den finansiella bördan för medlemsstaterna när de behandlar asylansökningar, och dessa kostnadsökningar kommer att bli ännu svårare att klara av med tanke på budgetsituationen till följd av den ekonomiska krisen.

Jag upprepar att ineffektiva, dåliga förfaranden blir dyrare för medlemsstaterna. Jag anser att ett mer direkt tillvägagångssätt, som också kommissionen förespråkar i sitt förslag till omarbetning, med andra ord att förfarandena i första instansen ska förbättras, kommer att möjliggöra stordriftsfördelar på medellång sikt.

Varför? Jo, för att dessa samordnade förfaranden kommer att hjälpa medlemsstaterna att redan från början lättare identifiera falska ansökningar och de kommer även att få tydligare riktlinjer för beslutsgrunderna. På så vis blir det lättare att fatta rätt beslut snabbare, vilket kommer att minska både tiden för förfarandet och antalet överklagade beslut som ändras av domstolarna, vilket i sin tur kommer att minska kostnaderna för internering och i sista hand de sammanlagda kostnaderna.

Om vi nu talar om kostnaderna, varför talar vi då inte om kostnaderna för Dublinförordningens Eurodacsystem? Varför har ingen av medlemsstaterna vågat be om en rapport om kostnadseffektiviteten i tillämpningen av detta system? Vad vi däremot vet är att vissa förfärliga mänskliga konsekvenser inte har motverkats av utvärderingar som backas upp av övertygande bevis, både när det gäller faktiska överföringar och förebyggandet av sekundärförflyttningar eller flera asylansökningar, även om dessa aspekter är de verkliga skälen till att Dublinsystemet inrättades. Låt oss därför tala om kostnaderna eftersom vi måste det, men vi måste även se på systemet i sin helhet, inklusive kostnaderna för Dublinsystemet.

Som föredragande för asylförfarandedirektivet anser jag att den nuvarande harmoniseringsgraden är olämplig och försämrar processens kvalitet och effektivitet. Dessa brister utkräver sin tribut av både medlemsstaterna och de människor som fallit offer för förföljelse. Vi siktar fortfarande på 2012, men vi får inte känna oss tvingade att forcera behandlingen av en text som grundas på minsta möjliga nämnare bara för att vi måste hålla tidsgränserna. Det vi behöver är rättvisa, lättillgängliga och effektiva förfaranden, och detta kommer i alla händelser att vara min grupps och mitt mål i den här debatten.

  Hélène Flautre, frågeställare. – (FR) Herr talman! Jag anser att syftet med den här diskussionen är att äntligen få rådet att bekänna färg, eftersom jag måste säga att det är otroligt att vi när det gäller detta så ambitiösa och ytterst behövliga reformpaketet om asyl bara får lösryckta uppgifter, varav en del är motstridande, om vad det är som hindrar rådet att behandla dessa förslag som har legat på bordet länge vid det här laget.

Vi får en vag känsla av att rådet eller medlemsstaterna kanske slingrar sig på grund av kostnaderna, men det står inte ens klart vad det innebär. Talar de om mänskliga, politiska eller ekonomiska kostnader? Dessa kostnader är hur som helst ibland kopplade till varandra.

En sak är säker. Det finns exempel på olämpliga förfaranden och otillräckligt skydd i EU för närvarande. För det första stämmer det inte att Europa får ta ansvar för hela världens problem. År 2007 tog EU om jag inte missminner mig till exempel in endast 14 procent av världens flyktingar. För det andra är vissa av de befintliga förfarandena helt oacceptabla. Jag tänker på fall som ”fallometrisk testning” i Tjeckien, här i EU, eller dokumenten från kommittén mot tortyr som avslöjade många fall, till exempel påtvingad repatriering utan rätt att överklaga eller baserat på påskyndade förfaranden.

Jag anser att vi verkligen kan tala om kostnader. Vi kan till exempel tala om kostnaderna för att utvisa migranter, som är mycket höga. Den franska senaten säger att kostnaden per utvisad person uppgår till 20 000 euro. Men vi bör framför allt tala om hur vi kan förbättra situationen. Det finns verkligen frågor att ställa om hur vi kan förbättra beslutsprocessen i första instans, vilket Sylvie Guillaume gör i sitt betänkande, när nästan 50 procent av besluten i första instans ändras efter överklagande. Det står klart att det finns avsevärda besparingar att göra när det gäller ekonomiska, mänskliga och politiska kostnader.

Vi bör kanske ta ännu en titt på avvikelserna i Dublinkonventionen, och jag anser att rådet bör undersöka den frågan mycket noggrant eftersom även detta utgör mycket betydande kostnader både i mänskliga och ekonomiska termer.

Till sist, och jag avslutar här, är interneringen mycket kostsam, vilket bekräftas i parlamentets undersökning. Kostnaden för att internera asylsökande är oöverstigliga. Det måste sägas, folk behöver få höra det och det måste diskuteras i rådet. Det är absolut nödvändigt.

  Cornelis de Jong, frågeställare. – (NL) Herr talman! Ibland faller vi offer för våra egna arbetsmetoder. Om vi hade haft ett asyldirektiv som reglerar förfaranden, bedömningskriterier och mottagande, skulle vi bara ha två alternativ: antingen att anta direktivet, med eller utan ändringar, eller misslyckas i förhandlingarna. Med ett sådant scenario skulle vi i Europaparlamentet kunna ha sagt nej till en gemensam asylpolitik och nej till ett system som utformas enligt Dublinförordningen.

Verkligheten ser emellertid helt annorlunda ut. Vi har en hel rad med direktiv. Rådet har möjlighet att prioritera ett direktiv och anse att ett annat är alltför kontroversiellt. Snart kommer vi att ha en situation där vi faktiskt kommer att kunna förhandla om en ny Dublinförordning, men fortfarande inte har lyckats enas om t.ex. asylförfaranden eller mottagande. Vi måste överväga vilka följder detta kan få. Om det skulle ske skulle vi göra medlemsstaterna ansvariga för behandlingen av asylansökningar, utan att ha några garantier för att ansökningarna behandlas korrekt eller att de asylsökande behandlas på ett mänskligt sätt. Det anser jag vara fullständigt oacceptabelt, särskilt med tanke på den rådande situationen.

Jag har därför följande fråga till rådet och kommissionen: Hur tänker ni rädda förfarandedirektivet från att blockeras utan att offra kvaliteten? Ni kommer snart att få ett antal förslag från parlamentet om hur direktivet kan förbättras. Kommer ni att försöka förmedla den tydliga signal som vi ledamöter har sänt till medlemsstaterna och kommer ni att säga stopp om medlemsstaterna skulle insistera på en à la carte-strategi?

Avslutningsvis vill jag klargöra en sak. Jag nämner inte kostnaderna för asylförfarandena i min fråga. Jag utelämnade den frågan, inte för att jag inte är medveten om den, utan för att en mänsklig behandling av asylsökande är det viktigaste för mig. Detta kräver en noggrann process och lämpliga arrangemang för mottagandet. Om vi inte lyckas reglera det på lämpligt sätt, kommer jag inte heller att vilja arbeta med underinitiativen. Jag hoppas att jag har kommissionens fulla stöd särskilt i den frågan.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, tack för dina vänliga ord. Herr talman, herr kommissionsledamot, ärade ledamöter! Jag vill tacka parlamentet för att ni ger mig möjligheten att tala om den mycket viktiga frågan om asylansökningsförfaranden här i kväll.

Parlamentet har ställt fem frågor till rådet, och eftersom samtliga frågor handlar om kommissionens förslag om en omarbetning av förfarandedirektivet, föreslår jag att vi diskuterar dessa fem frågor tillsammans.

I era frågor hänvisar ni till kommissionens rapport från september 2010 om tillämpningen av förfarandedirektivet. Rapporten bekräftar att det fortfarande finns skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller asylförfaranden och förfarandemässiga garantier. Rådet och Europaparlamentet är eniga om att detta inte överensstämmer med vårt gemensamt överenskomna mål om att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem. I oktober 2008 antog Europeiska rådet den europeiska pakten om invandring och asyl, där det betonas att EU och dess medlemsstater kommer att arbeta för att hantera de utmaningar och möjligheter som migration och asyl innebär på ett rättvist, effektivt och konsekvent sätt.

Pakten innehåller bland annat ett särskilt åtagande om att inleda de nödvändiga initiativen för att slutföra inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem. Europeiska rådet uppmanade därför kommissionen att lägga fram förslag om inrättandet av ett gemensamt asylsystem med gemensamma villkor.

I Stockholmsprogrammet anges också tydligt att en ökad samordning måste fortsätta vara ett av EU:s centrala politiska mål inom ramen för inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem. Efter det att Europeiska rådet hade gett processen politisk fart lade kommissionen således fram ett antal olika förslag på det asylpolitiska området, både 2008 och 2009: Eurodac, som ni nämnde tidigare under den inledande debatten, förslaget om ändring av Dublinförordningen eller förslaget om ändring av direktivet om miniminormer för mottagande, förslaget om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor och slutligen förslaget om ändring av förfarandedirektivet och direktivet om miniminormer.

Rådet satte omedelbart i gång att arbeta när det mottagit dessa förslag från kommissionen. I det skedet lät rådet och dess förberedande organ alla förslag genomgå en grundlig och noggrann granskning. Hittills har parlamentet och rådet endast lyckats anta ett av dessa förslag, nämligen förordningen om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor, och jag är glad över att kontoret snart kommer att inleda sin verksamhet. Förra året enades parlamentet och rådet även om ändringen av direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, som jag anser kommer att utgöra en viktig drivkraft för det fortsatta arbetet med att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem.

Tyvärr, vilket ni med all rätt klagar över, har det visat sig vara svårare att göra framsteg inom andra områden. Jag är säker på att ni är fullständigt medvetna om att detta är en politiskt känslig och tekniskt svår fråga. I det avseendet kommer vi, rådet, och säkerligen också parlamentet, alla att behöva mer tid. Precis som ni helt riktigt har påpekat i de framlagda frågorna innehåller förslaget om en omarbetning av förfarandedirektivet särskilt många problematiska frågor. Även parlamentet håller på att utforma sin ståndpunkt, vilket visar hur komplex processen är. Det står klart att det kvarstår allvarliga frågetecken inom rådet i förhållande till flera frågor i förslaget. Detta rör särskilt frågan om de potentiella effekterna av de föreslagna åtgärderna när det gäller kostnaderna för de nationella asylförfarandena och effektiviteten i dessa förfaranden. Tidigare under kvällen nämnde ni själva att vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt effektivitets- och kostnadsaspekterna. Medlemsstaterna stöder starkt harmoniseringsmålen i syfte att nå en överenskommelse om vissa gemensamma grundläggande normer och värderingar och enhetliga skyddskriterier. I det avseendet åtar sig medlemstaterna att fullständigt respektera asylsökandes rätt till skydd.

Det är emellertid viktigt för medlemsstaterna att se till att deras system är hållbara, särskilt med tanke på den rådande svåra ekonomiska situationen. För att åstadkomma detta måste garantierna för asylsökande och reglerna vara välavvägda. Reglerna måste likaså vara effektiva och genomförbara och får inte ge upphov till ökade administrativa eller ekonomiska bördor. Generellt sett är rådet övertygat om att de personer som inte behöver skydd alls, vilket Monika Hohlmeier redan har nämnt, kommer att motiveras att missbruka asylsystemet om vi inte skapar den lämpliga balansen i det här avseendet. Missbruk av systemet kan skada de asylsökande som verkligen är i behov av skydd, och kan på lång sikt skada asylfrågorna i EU. I detta sammanhang har kommissionens uttalande om att den tänker lägga fram ett ändrat förslag vunnit brett stöd i rådet, vilket kommissionsledamoten säkert utvecklar närmare i sitt inlägg.

Jag är övertygad om att detta nya förslag kommer att sätta fart på diskussionen i rådet, så att förslaget även avspeglar rådets och parlamentets åsikter. Vi kommer på så vis att kunna göra framsteg med förslaget om asylförfaranden, som är en viktig del av asylpaketet, vilket ni helt riktigt påpekar i era frågor. Här måste jag tillägga att medlemsstaterna som svar på kommissionens uttalande har gett tydligt uttryck för att de är redo att hjälpa kommissionen i utarbetandet av det nya förslaget.

Här vill jag gärna lyfta fram ytterligare en aspekt. Det skulle vara lättare att göra en mer exakt bedömning av kostnaderna för behandlingen av asylansökningar om vi hade en uppskattning som ger oss ett bra underlag för att kunna diskutera den här frågan ordentligt i rådet. Jag måste tyvärr informera er om att rådet inte förfogar över sådana uppgifter. I enlighet med fördragen hör behandling av asylansökningar till medlemsstaternas behörighet. Insamling och sammanställning av uppgifter om kostnaderna för behandlingen av asylansökningar är inte rådets uppgift enligt fördragen. Som företrädare för rådet kan jag därför inte göra ett åtagande i den här debatten, varken om jag talar för mig själv eller för rådet, om att tillhandahålla uppgifterna i fråga. Rådet kommer naturligtvis att fortsätta sitt arbete med förslaget om en ändring av förfarandedirektivet, och jag vill tacka er för ert arbete så här långt. Jag är övertygad om att kommissionen kommer att ta hänsyn till de kommentarer som ni hittills har gjort om det nya förslaget.

Vi räknar med Europaparlamentets engagemang och sakkunskap. Det ungerska ordförandeskapet är övertygat om att vi genom ett lämpligt samarbete kommer att kunna göra framsteg även inom det här området. Jag vill påpeka att ett av det ungerska ordförandeskapets mål är att utarbeta det gemensamma europeiska asylsystem som EU planerar att inrätta 2012. Även ni har nämnt flera rättsakter som vi absolut vill göra framsteg med. Vi vill uppnå en politisk överenskommelse om direktivet om miniminormer och Dublinförordningen före det ungerska ordförandeskapets slut. Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att samarbetet mellan parlamentet och rådet ska bli smidigare även i förfarandefrågorna.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Direktivet om asylförfaranden är en viktig del av det gemensamma europeiska asylsystemet. Kommissionen har som mål att inrätta ett system som är balanserat, rättvist, effektivt och kostnadseffektivt. De ekonomiska konsekvenserna är en viktig aspekt i alla kommissionens förslag och de bedöms noggrant.

Kommissionen genomförde omfattande forskning vid utarbetandet av förslaget till direktiv om asylförfaranden, i linje med kraven på konsekvensanalyser. Utvärderingen av de ekonomiska konsekvenserna baserades i huvudsak på statistik och uppgifter från medlemsstaterna via omfattande frågeformulär som skickats ut av kommissionen.

Endast ett fåtal medlemsstater kunde fastställa den totala kostnaden för asylförfaranden. Andra lämnade vissa uppgifter, främst om kostnaderna för rättshjälp och tolkning. Kommissionen bedömde de ekonomiska konsekvenserna på grundval av den tillgängliga informationen.

Kommissionen drog slutsatsen att eftersom syftet bland annat var att minska kostnaderna, vore en strategi som bygger på tidigareläggning att föredra, dvs. att investera resurser i ett tidigt skede av asylförfarandet för att göra det snabbare, effektivare och rättvisare. Ytterligare investeringar i handläggningen i första instans förbättrar effektiviteten i asylförfarandet. Dessa investeringar kompenseras tack vare besparingar i samband med överklaganden och en minskning av kostnaderna i samband med mottagningen.

Valet av detta upplägg stöddes helt och fullt av resultaten från det i Storbritannien nyligen utförda projektet ”Solihull Pilot”, som presenterades vid ministerkonferensen om asyl 2010. Genom projektet bekräftades hypotesen att en tidigareläggning av asylförfarandet – särskilt genom att ge de asylsökande tillgång till kompetent juridisk rådgivning i början av förfarandet och genom att möjliggöra för det juridiska ombudet att samverka med beslutsfattaren – leder till betydande förbättringar i kvaliteten på besluten i första instans.

Det resulterade i mycket snabbare beslut och en högre andel positiva beslut i första instans, färre överklaganden och en större andel återsändanden till ursprungsländerna. Det gick att avsevärt minska utgifterna för överklaganden samt för boende och socialvård. Dessa besparingar var betydligt större än de extra kostnaderna för rättshjälp.

Jag vill också påminna er om den aktuella studie som utarbetats av Europaparlamentet om fördelning av bördor mellan medlemsstaterna för mottagandet av asylsökande, som innehåller en analys av kostnaderna för asylförfaranden och mottaganden, inklusive rättshjälp.

Sammanfattningsvis har kommissionen ägnat stor uppmärksamhet åt kostnadfaktorer som en del av konsekvensanalysen. Resultaten har bekräftats av empiriska bevis och informationen har kompletterats med Europaparlamentets studie. Kommissionen tänker därför inte förbereda ytterligare en studie av kostnader. Under de närmaste förhandlingsstegen om direktivet om asylförfaranden kommer emellertid kommissionen att fortsätta vara uppmärksam på kostnadsaspekterna.

  Simon Busuttil, för PPE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det råder ingen tvekan om att asylpaketet för närvarande är blockerat, vilket är synd. Det är en olycklig situation och vi bör alla göra vårt bästa för att häva den.

Jag kan se flera orsaker till varför situationen är blockerad. För det första verkar det som att vi har koncentrerat oss på nya förslag när vi alla vet att det finns befintlig lagstiftning som medlemsstaterna kämpar för att genomföra. Detta har skapat en obehagskänsla bland medlemsstaterna, eftersom de naturligtvis inte är beredda att anta nya lagar när de har svårigheter med de befintliga.

För det andra innehåller de nya förslagen nya och mycket större skyldigheter och åtaganden som i vissa fall är orealistiska, särskilt i nuläget, och som även – vilket redan har påpekats – kan leda till ett missbruk som bör undvikas.

För det tredje saknas en ekonomisk utvärdering, en undersökning för att fastställa kostnader, och jag är rädd att jag inte kan hålla med dig, Štefan Füle: jag anser inte att den studie som genomförts av Europaparlamentet om fördelning av bördor handlar om kostnaderna för dessa förslag. Det är i varje fall kommissionens uppgift att studera de ekonomiska konsekvenserna av sina egna förslag.

Det finns inte heller något förslag på en ordentlig, rättsligt bindande mekanism för kostnadsdelning, vilket också skapar svårigheter för flera medlemsstater och för parlamentet.

Slutligen förhalar rådet fortfarande förslag som översynen av Dublinförordningen. Jag är mycket glad över att höra rådet säga att ordförandeskapet kommer att ägna stor uppmärksamhet åt detta och öka arbetet med att finna en lösning på Dublinärendet.

Det är svårt. Vi befinner oss i en svår situation och vi måste komma ur den. PPE-gruppen är fortfarande öppen för ett samarbete med rådet och framför allt med andra grupper här i parlamentet, för att nå en kompromiss som är acceptabel för alla.

  Cecilia Wikström, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Alla EU:s institutioner har en deadline att möta 2012 då EU:s gemensamma asylsystem ska vara färdigt. Jag måste erkänna att jag känner både hopp och förtvivlan inför detta. Kommer vi att klara det eller inte? Detta bygger på gemensamt mottagande av asylsökande, utredning av ansökningar och beslut om människors framtid. Det ser lika ut i alla länder när vi har det här systemet på plats, vilket inte är fallet i dag. I dag finns det nästan avgrunder i bemötandet av människor i våra olika medlemsstater.

Genom det betänkande som kommissionsledamot Štefan Füle alldeles nyss hänvisade till vet vi att det är ett faktum att det finns stora skillnader i hur medlemsstaterna tar emot asylsökande. Vi vet också att kostnaderna minskar när man höjer kvaliteten i första instansbeslut. Vi arbetar nu med att förändra förfarandedirektivet, och det vore därför mycket viktigt för oss i parlamentet att känna till de konkreta kostnaderna för olika medlemsstater när det gäller asylförfarandet.

Jag tror att vi genom noggranna utredningar minskar risken att misstag begås och att personer på olika sätt kommer i kläm. Det blir intressant att se om kommissionen kan komma fram till ett noggrannare förfaringssätt och visa hur man kan minska kostnaderna för mottagandet av asylsökanden.

Kanske blir det till slut detta som blir det avgörande argumentet som min värderade kollega Simon Busuttil hänvisade till, alltså den nyckel som kan låsa upp de fasta positioner som vi ser att rådet sitter i. Jag beklagar av hela mitt hjärta att rådet är så låst i den här processen.

Vi har i dag haft besök av Ungerns premiärminister som har tagit över ordförandeskapet och jag ber nu det ungerska ordförandeskapet att fortsätta det goda arbete som påbörjades när Belgien var ordförandeland. Det vore tråkigt om processen skulle avstanna. Tillsammans kan vi faktiskt bygga ett fungerande asylsystem som har humanitet och medmänsklighet som ledord och det fram till 2012. Låt oss fortsätta hoppas och sikta på att det kommer att gå.

  Rui Tavares, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag anser att det alltid finns något implicit i dessa diskussioner om att humanitära insatser är dyrt, så vi vidtar inte humanitära insatser eftersom det är dyrt, men i detta finns också ett intressant samband: vi skulle anta humanitära insatser om det inte vore dyrt. Nu finns det faktiskt fall där en humanitär politik är en billigare politik. En färsk studie från underhuset i brittiska parlamentet bevisar precis detta: ett system som möjliggör ett snabbt svar till asylsökande är mycket billigare, och förseningar och utvisningar av familjer är också mer kostsamt.

Vi talar bara om de administrativa kostnaderna, utan att räkna kostnaderna för de asylsökande själva, både de som har rätt till asyl och de vars ansökan i slutändan avslås av rätt eller fel orsaker.

Frågan är då: Om vi kan anta humanitära insatser, uppfylla våra moraliska förpliktelser och göra det billigare, varför gör vi då inte det? EU har ingen avtalad handlingsplan, och inte heller en gemensam handlingsplan. Jag tar mig friheten att säga emot Simon Busuttil: det är inte på grund av att genomförandet av gällande lagstiftning är dyr för medlemsstaterna, utan för att genomförandet är begränsat och ofullständigt. Just nu har vi en politik som enbart är repressiv och som är orättvis för asylsökande, myndigheter och slutligen – vilket vi nu upptäcker – även för EU:s skattebetalare.

Jag skulle vilja be rådet att ge oss aktuell information och svar på dessa frågor, så att vi äntligen kan arbeta mot en konsekvent och samstämmig politik.

  Gerard Batten , för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Den här debatten är resultatet av genomförandet av det gemensamma invandrings- och asylsystem som är inskrivet i Lissabonfördraget. Medlemsstaterna får ännu mindre kontroll över sina egna öden samtidigt som de måste betala den ännu okända kostnaden för denna förmån.

Storbritanniens asylsystem är redan en enda röra, med tusentals och åter tusentals oavslutade ärenden och med sökanden som helt enkelt har försvunnit och gått under jorden. Hela systemet är i huvudsak en bluff för dem som inte är berättigade till laglig invandring. Jag inser att jag talar för döva öron här, eftersom de flesta av er inte bryr er om att bevara de demokratiska krafterna i nationalstaten. De flesta av er är som hänförda av en grotesk fantasivärld med oändlig EU-integration, som figurer i en målning av Hieronymus Bosch. Det brittiska folket kommer dock en dag att ställa de förrädiska och opålitliga politikerna i Storbritannien till svars, som tillät detta genom att förneka dem en folkomröstning om Lissabonfördraget.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Målet är att standardisera rätten till asyl inom EU före 2012. Det är dock oklart om vi fortfarande kommer att kunna använda oss av snabb utvisning till transitzoner, vilket har visat sig värdefullt i Tyskland.

Kommissionen har avvisat planen på att överge denna flygplatslagstiftning med kryptiska uttalanden som tyder på att det även i framtiden kommer att vara möjligt att avvisa asylsökande vid gränsen, om de kommer från ett säkert land.

Vi känner alla till debatten om vad som är ett säkert land och åsikterna om detta skiljer sig kraftigt i Europa. Tanken är att även ge syskon rätt att stanna, vilket tidigare endast gällde föräldrar och gifta par, och att utvidga rätten till medicinsk behandling. Jag vill inte ens inleda en diskussion om förslagen att asylsökande bör anpassas till respektive lands socialförsäkringssystem.

Därför tvivlar jag på att dessa förslag kommer att minska kostnaderna för förfarandet. Jag tvivlar också på att det blir mindre byråkrati. Jag anser att bördan för medlemsstaterna kommer att bli större och att asylrätten kommer att mildras, vilket i slutändan kommer att leda till en ökad tillströmning av migranter. Det är tyvärr inte bra för Europa.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det råder ingen tvekan om att detta förfarandedirektiv är av särskild betydelse. När flyktingstatus noggrant har fastställts, innebär det att förfarandet för erkännande bör vara snabbt och smidigt och det har uppriktigt sagt inte har varit fallet.

Medan asylpaketet – som bör ange en ny, mer uppdaterad referensram – har fastnat i rådet, har en annan åsikt framkommit i medlemsstaterna när det gäller effektiviteten i de asylförfaranden som grundas på gällande regler. Till kommissionsledamoten och till rådets ordförande vill jag säga att ni inte kan åberopa krisen för att minska de medel som krävs för ett viktigt förfarande, eller andra argument som jag inte finner helt övertygande om ett förfarande som för närvarande har gått i stå.

Det är rimligt att människor som inte kan stanna kvar i sitt eget land på grund av dokumenterade politiska, religiösa eller andra skäl bör ha rätt att tas emot i medlemsstaterna, precis som det är lika nödvändigt att förneka rätten att tas emot om någon påstår sig vara flykting och faktiskt inte är det. Av Stockholmsprogrammet framgår detta tydligt: 250 000 ansökningar har gjorts de senaste två åren, vilket är ett stort antal, men något färre under det senaste referensåret. Det som behövs är råd, troligen tolkning, lägre kostnader och en rättvis fördelning av bördorna.

Det behövs förmodligen stöd till kontoren för att de ska fungera bättre och arbeta hårdare – vi är beroende av kontoret på Malta – och att EU verkligen vill ta ett avgörande steg framåt för att garantera flyktingar deras rättigheter. Samtidigt är det viktigt att endast de som har rätt att klassas som flyktingar får komma in i EU:s medlemsstater.

  Claude Moraes (S&D). – (EN) Herr talman! Som min kollega Sylvie Guillaume sade är detta ett avgörande ögonblick i utformningen av det europeiska asylsystemet. Det har gjorts några verkliga framsteg i vissa delar av paketet – inklusive, under det belgiska ordförandeskapet, mitt eget betänkande om personer som beviljats internationellt skydd – men detta utgör naturligtvis bara vissa delar av asylpaketet. Det måste betonas i dag att förfarandets omarbetning utgör ryggraden i paketet.

Det är därför viktigt att vi går vidare med denna omarbetning, med tanke på den snabbt annalkande tidsgränsen för inrättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet 2012. En återkommande kritik från medlemsstaterna i den föreslagna omarbetningen av förfarandena är att det kommer att leda till en onödig ekonomisk börda för dem, men det finns en betydande bevismängd – och jag vill hylla det kommissionen sade om Solihull-projektet i Storbritannien – att en tidigareläggning av asylförfarandet leder till bättre beslut i första instans. Kvalitet i beslutsfattandet är en viktig del som vi inte får missa, och därför vill vi ha mer information från medlemsstaterna som styrker deras krav.

Jag skulle emellertid vilja betona att denna debatt inte bara ska handla om kostnader. Som Cornelis de Jong sade handlar omarbetningen av förfarandena om att samordna metoderna och höja normerna i hela EU. Det är uppenbart att normerna varierar för mycket mellan medlemsstaterna, och det nuvarande regelverket behöver ändras. Vi vet att kommissionen kommer att lägga fram ett reviderat förslag till omarbetning under de kommande månaderna på grund av motståndet från rådet. Parlamentet bör inta en stark ställning i denna fråga för att se till att kommissionen inte urvattnar det ursprungliga förslaget.

Rätten till rättsligt bistånd, en garanti för personlig intervju, begränsningar i användningen av påskyndade förfaranden; alla dessa skyddsåtgärder är nödvändiga för ett rättvist och effektivt asylsystem. Målet att uppnå ett gemensamt europeiskt asylsystem är inte ett mål som parlamentet har fastställt, som alla minns var det rådet som satte dessa mål i Tammerfors 1999. De fastställde dessa mål på nytt i Haag och i Stockholm, så om vi ser över vår historia förstår vi att vi är beroende av rådet för att låsa upp systemet. Vi kommer att samarbeta med det ungerska ordförandeskapet för att försöka bibehålla den belgiska regeringens arbetstakt.

Detta är vad många av ledamöterna från alla politiska grupper vill se; vi kanske vill se olika resultat men vi kommer att samarbeta, och låt oss hoppas att det ungerska ordförandeskapet kan göra några verkliga framsteg.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE). – (ES) Herr talman! Det finns ett trängande behov av en gemensam asylpolitik under 2012. Den rapport som kommissionen lade fram den 8 september belyser de många hinder som medlemsstaterna möter när de försöker uppnå målen i direktiv 2005/85/EG.

De asylsökandes rätt till rättshjälp tillämpas på olika nivåer. Många medlemsstater åberopar direktivet för att tillhandahålla juridisk rådgivning i samband med överklagandet, medan andra beviljar denna rättighet under både ansökningsprocessen och i andra instans.

Vissa medlemsstater kräver bevisfakta för att kunna avgöra om kostnadsfri rättshjälp ska beviljas i samband med överklagandet. I de flesta fall finns det stora skillnader vad gäller tidsfristerna för överklagande, medan tillämpningen av det automatiska uppskovet för verkställandet av beslut om avslag också innebär svårigheter, eftersom det bara gäller i sex medlemsstater.

Dessa skillnader visar att direktivet måste ses över. I samband med kommissionens översyn betonas behovet av att koncentrera insatserna på den inledande fasen av förfarandet, för att bli mer effektiva i att urskilja vilka människor som har rätt till skydd. Enligt kommissionen kommer denna åtgärd att bidra till betydande besparingar av kostnaderna för tolkning och rättsligt bistånd i andra instans.

Men förslaget åtföljs inte av en detaljerad undersökning om kostnaderna för tolkning och rättsligt bistånd i första instans, inte heller om de kostnader som medlemsstaterna för närvarande drabbas av vid tillämpningen av EU-lagstiftningen.

Därför måste kommissionen lämna information om de faktiska kostnaderna för sitt förslag om att rikta insatserna, och jag menar att den vägran som jag just har hört från kommissionen inte kan godtas. Jag anser verkligen att detta är oacceptabelt och att det måste ses över eller anpassas.

  Carmen Romero López (S&D). – (ES) Herr talman! Jag välkomnar dig, Enikő Györi, till denna kammare som har varit din. Vi anser att även om detta är ett ämne som du inte har haft kunskap om så har du intresserat dig för detta asylpaket, som det belgiska ordförandeskapet drev framåt, för att det ungerska ordförandeskapet skulle kunna fortsätta att göra detsamma. Även om några av dina kompetensområden inte har nämnts här, kan ordförandeskapet verka för att kommissionen ska ha all den information den behöver om detta ämne.

Vi är medvetna om hur svårt det är för kommissionen och rådet att samla in dessa uppgifter, eftersom det finns medlemsstater som inte är beredda att tillhandahålla dem. Det kanske beror på att de inte har gjort en undersökning om följderna av att förbättra förfarandena för beslut om flyktingstatus eller internationell skyddsstatus. Medlemsstaterna kanske inte anser att en standardisering av dessa förfaranden skulle förbättra kvaliteten i det första skedet – vilket har nämnts här i dag – och minska antalet överklaganden som lämnas in och som måste förvaltas av de medlemsstater som för närvarande tar emot asylansökningar.

Det kanske inte har lyfts fram tillräckligt. Resultatet av de många olika förfarandena är att vissa medlemsstater hanterar asylansökningar bättre än andra. Genom att förbättra dessa förfaranden skulle man med kommissionens förslag undvika användningen av en stor mängd resurser och de sekundära förflyttningarna, och därmed skulle kostnaderna för det gemensamma asylsystemet bli lägre genom att standardisera förfarandena och undvika kostnader för mottagning.

Vi talar inte bara om kostnaderna för dessa förfaranden, utan huvudsakligen om kostnaden för att inte ha ett gemensamt asylsystem. Vi har för närvarande flera tusen asylsökande vid Europas gränser från krigen i Afghanistan och Irak och från stater som har kollapsat eller är utom kontroll, som Somalia och Sudan. När vi talar om dessa kostnader tar vi inte hänsyn till de mänskliga kostnaderna för att hålla asylsökande i flyktingförläggningar i flera månader utan nödvändiga garantier – eller ens de garantier som våra brottslingar har – och utan hjälp överhuvudtaget, medan flyktingkommittéerna beslutar huruvida man ska bevilja dem status och av vilken typ. Vi tar inte heller hänsyn till de mänskliga kostnaderna för dem som har subsidiärt skydd i flera år och som blir kvar i förläggningarna, när deras enda brott är att ha flytt krig, kommit med båtar och varit tvungna att lämna sina fingeravtryck. Deras brott är att inte ha haft råd att ta ett plan och infinna sig vid flygplatserna.

Har rådet tänkt på att om man gör dessa förfaranden snabbare skulle man förhindra inte bara dessa tragedier, utan också kostnaderna för vissa medlemsstater att upprätthålla denna situation?

  Carlos Coelho (PPE). – (PT) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera författarna till denna fråga, och särskilt min kollega Monika Hohlmeier. Jag är också mycket enig med vad Agustín Díaz de Mera García Consuegra just har sagt. Vi vet att detta bara är ett av de fem instrument som reglerar grunderna för det europeiska asylsystemet. Det handlar om miniminormer för asylförfaranden.

I den rapport som kommissionen lade fram förra året medges dock att medlemsstaterna har antagit olika förfaranden och att det finns betydande variationer mellan de förfarandegarantier som föreskrivs i varje medlemsstat. Det finns avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna, från bestämmelserna om påskyndat förfarande till de som rör personliga intervjuer, stöd och tillgång till ett effektivt överklagandeförfarande.

Låt oss vara tydliga. Vissa medlemsstater har införlivat detta direktiv felaktigt eller ofullständigt och andra tillämpar det inte särskilt strikt. Vi har två alternativ: antingen avstår vi från ett europeiskt asylsystem eller också måste vi undanröja dessa skillnader i tillvägagångssätten. Vi måste införa förbättringar, det vill säga de förbättringar som förefaller nödvändiga. I synnerhet måste vi förbättra kvaliteten på granskningen av ansökningar, så kallad front loading. Därför är den bedömning vi begär av kommissionen nödvändig. Det är nödvändigt att fastställa var och vad vi kan förbättra och att rätta till dessa skillnader. Vi är medvetna om att kommissionen måste samarbeta med medlemsstaterna, i synnerhet för att tillhandahålla nödvändig utbildning, samt – men inte enbart – i fråga om kostnader.

Låt oss vara tydliga. De europeiska institutionerna och medlemsstaterna måste samarbeta för att nå detta mål. Vårt mål måste fortsätta att vara detsamma: att det gemensamma asylsystemet kan bli verklighet under 2012.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! Just i dag meddelade den tyska regeringen sitt beslut att stoppa återsändandet av flyktingar till Grekland under de kommande tolv månaderna. Liknande beslut har tagits av Sverige, Storbritannien, Island och Norge. Men bara för några månader sedan – i november förra året – avslog rådet (rättsliga och inrikes frågor) införandet av en mekanism i den ändrade Dublin II-förordningen för att stoppa överföringen av asylsökande, vilket kommissionen har föreslagit sedan 2008, eftersom man anser att Dublin II-förordningen är bra och att det inte finns något problem.

Samtidigt hoppas vi, vilket vi måste göra när det gäller det direktiv vi debatterar i dag, kunna erbjuda kostnadsfri rättshjälp till asylsökande i den första prövningen av deras ansökan. Men vi vet mycket väl – vilket Monika Hohlmeier också sade tidigare – att dessa förfaranden ofta missbrukas av de asylsökande, i syfte att utnyttja lagliga knep för att förlänga sin vistelse i Europa, trots att de inte har rätt att göra det. Problemet är att vi inte har någon tydlig utvärdering av kostnaderna för en sådan åtgärd och vi vet inte heller om kostnaden sedan kommer att undergräva dess genomförande.

Slutligen undrar jag hur vi med sådana motstridiga beslut ska lyckas genomföra ett livskraftigt gemensamt asylsystem till 2012 när vi själva godkänner olika beslut, lägger fram olika förslag och slutligen vidtar olika åtgärder och i praktiken uppnår olika resultat. Händer detta på grund av svaghet, brist på solidaritet eller på grund av någon annan orsak som rådet och kommissionen kan förklara för oss?

  Alfredo Pallone (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill inte sätta mig på tvären, men jag anser verkligen att det samband – även semantiskt sett – som jag har hört olika grupper nämna, med andra ord förhållandet mellan sparande och rätten till asyl, är enligt min mening ett negativt samband.

Låt mig förklara mig bättre, trots att jag bara har några sekunder: Jag är övertygad om att även om de administrativa kostnaderna minskar, så kommer de att vara fiktiva kostnader. Den verkliga frågan är samordning, men det är inte en ideologisk fråga utan i första hand en kulturell fråga. Jag upprepar: Det finns tyvärr kulturella aspekter till denna fråga, och inte ideologiska. Det är det vi måste ta itu med.

De mest utsatta länderna är Medelhavsländerna som har en mycket starkare kultur när det gäller att ta emot människor än andra länder, eftersom vi står i ett mycket närmare samband med denna fråga. Medan utgifterna för detta har ökat i Italien, eftersom de nu uppgår till 30 miljoner euro, vill man i andra länder minska dessa. Jag tror inte på det.

På tal om detta måste vi också vara noga med att avsätta en femtedel av dessa utgifter till handikappfrågor, eftersom politiska flyktingar ofta har funktionshinder på grund av tortyr. Vi måste också tala om skydd och om personer som beviljats skydd, vilket är en annan fråga, men de är en grupp som ska tas emot. Jag har inte hört något om skyddet av dessa människor som vi måste ta emot.

Jag ska avsluta med att säga att i friheternas Europa, det Europa som skyddar rättigheter ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Jag anser också att det är viktigt att omarbeta direktiv 2005/85/EG, eftersom proceduren för att fastställa miniminormer för asylförfaranden måste bli rättvisare och effektivare. Syftet med ändringsförslaget är att förenkla och förbättra förfarandena på EU-nivå. De planerade standarderna ska baseras på den bästa praxis som identifierats i hela EU.

Även om alla medlemsstater officiellt beviljar rätten att söka asyl, uppstår det problem med de nationella asylsystemen. I sin nuvarande form varierar de kraftigt från ett land till ett annat. Detta resulterar i ett antal administrativa problem som måste lösas med hjälp av en gemensam strategi. Jag vill också be rådet att lämna så mycket information som möjligt om den aktuella situationen i medlemsstaterna. Det är viktigt för oss att återuppta förhandlingarna i detta ärende och att nå ett resultat inom utsatt tid.

  Monika Hohlmeier, frågeställare. – (DE) Herr talman! Tack så mycket för att ni låter mig ta till orda igen helt kort. Jag har en begäran till dig, Štefan Füle. Jag skulle vilja börja med att säga att felaktiga antaganden leder till felaktiga kostnadsberäkningar. Just nu minskar inte antalet asylsökande, utan ökar markant. Detta är ett resultat av förenklade viseringsförfaranden, för exempelvis Serbien och Makedonien. Vi ser för närvarande också en kraftig ökning av missbruken av asylsystemet, som ett led i försöken att komma in i EU-länderna.

Om man börjar med felaktiga antaganden, med andra ord att ifrågasätta första instans i detalj, för att spara kostnader i efterföljande instanser, kommer det automatiskt att verka som om alla medlemsstater har dåliga förfaranden i första instans. Detta är dock inte fallet. Om den övergripande standarden höjs, kommer följden bli kostnadsökningar. Att förbättra kvalitetsnormerna för alla och göra förfarandena mer komplicerade kommer i realiteten att resultera i ökade kostnader. Jag diskuterar mer än gärna denna fråga. Därför vill jag särskilt be er att ta ländernas oro på allvar, eftersom en del av ländernas praktiska rapporter redan har slutförts och kommer att delas ut.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag har lyssnat noga på parlamentsledamöternas åsikter.

Direktivet om asylförfaranden är en viktig del av det gemensamma europeiska asylsystem som kommer att behöva inrättas före slutet av 2012.

Kommissionen välkomnar åtagandet från Europaparlamentet att gå vidare med förhandlingarna om direktivet om asylförfaranden. När det gäller förhandlingarna i rådet uppskattar kommissionen medlemsstaternas åtagande att diskutera förslaget på ett öppet och konstruktivt sätt.

Flera delar i förslaget visade sig dock vara svåra. För att underlätta antagandet av direktivet avser kommissionen att anta ett ändrat förslag före det polska ordförandeskapets tillträde.

Kommissionens övergripande mål för detta direktiv är att göra framsteg mot ett gemensamt förfarande och att underlätta en mer konsekvent och effektiv tillämpning av förfarandenormerna. I det ändrade förslaget kommer respekten för de grundläggande rättigheterna och en hög kvalitet på beslutsfattandet i första instans också i fortsättningen att främjas, vilket kommer att resultera i välgrundade beslut och snabbare förfaranden, som därmed leder till en minskning av kostnaderna.

I det ändrade förslaget kommer kommissionen att sträva efter att förenkla vissa bestämmelser, i syfte att underlätta deras tillämpning. Kommissionen kommer att fortsätta sträva efter att garantera en korrekt balans mellan rättvisa och effektivitet i förfarandena.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna förstår kommissionen till fullo vikten av de kostnadsrelaterade inslagen i detta förslag, och den kommer att fortsätta vara uppmärksam på kostnadsaspekterna vid nästa steg i förhandlingarna.

Låt mig avsluta med att betona att Europaparlamentets yttrande naturligtvis är en viktig måttstock som gör det möjligt för kommissionen att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt vid utarbetandet av det ändrade förslaget. Vi kommer att fortsätta arbeta med parlamentet och rådet för framsteg när det gäller detta förslag, inom ramen för ett mer omfattande asylpaket.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack så mycket för denna värdefulla debatt. Jag vill också tacka er för att vi har kunnat diskutera konkreta fakta, och jag är övertygad om att detta kommer att bidra till att man beaktar dessa synpunkter i kommissionens nya förslag. Vi har talat om att upprätta gemensamma minimikriterier, om att avskaffa dåliga metoder genom ett enda system, om att vara effektiva och kostnadseffektiva, och om att förebygga möjligheter till missbruk. Jag anser att allt detta är mycket viktiga idéer som vi kommer att behöva samarbeta om.

Tillåt mig en sista synpunkt. Vi är alla stolta över att vara del av en gemenskap, här i EU, där människovärdet är en grundläggande värdering. Asylpolitiken är en fråga där principen om mänsklig värdighet är vår främsta ledstjärna. Det ungerska ordförandeskapet anser att den mänskliga faktorn är den viktigaste faktorn i all EU-politik. Premiärminister Viktor Orbán sade i morse att även om den nuvarande situationen i EU kräver ett öppet sinne och ett kallt huvud, måste vi också visa att vi har ett hjärta. Han sade detta i samband med politiken avseende romerna. Jag anser att vi också måste hävda detta i samband med asylpolitiken: EU måste kunna visa att man också har ett hjärta.

Det ungerska ordförandeskapet kommer att fortsätta sina belgiska föregångares arbete. I vårt program, i detta gröna häfte som alla ledamöter fick med posten i går, ser ni på sidan 25 att våra prioriteringar i förhållande till rådet (rättsliga och inrikes frågor) innefattar det gemensamma europeiska asylsystemet. I mitt första anförande i kväll förklarade jag också mer ingående än det beskrivs i häftet att vi avser att nå en överenskommelse i rådet om såväl Dublinförordningen som skyddsdirektivet. Jag hoppas därför att ni, på grundval av vad som har sagts, kommer att inse att det ungerska ordförandeskapet verkligen behandlar detta som en prioriterad fråga, och vi kommer att räkna med ert samarbete.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.