Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 20 januari 2011 - Strasbourg

6. En EU-strategi för Svarta havet (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Traian Ungureanu, för utskottet för utrikesfrågor, om en EU-strategi för Svarta havet (2010/2087(INI)) (A7-0378/2010).

  Traian Ungureanu, föredragande. – (EN) Fru talman! För exakt tre år sedan ställde sig Europaparlamentet bakom Svartahavssynergin. Det var första steget mot en samstämd politik i ett av de känsligaste områdena i Europa, och det var ett steg i rätt riktning eftersom Svarta havet nu är noggrant analyserat – och fruktat – som ett konvergerande utrymme för politiska, strategiska och säkerhetsmässiga förhoppningar, styrkor och ambitioner.

I dag kan vår politik i området utvecklas ytterligare. Parlamentet kan spela en avgörande roll i att uppgradera EU:s politik till en fullfjädrad EU-strategi. Det är faktiskt huvudtanken i det betänkande som jag har utarbetat med hjälp av mina kolleger vid utskottet för utrikesfrågor och i hela parlamentet.

Men varför ett nytt betänkande om Svarta havet och varför en EU-strategi om Svarta havet? Vissa skulle säga att Svarta havet är ett litet hav. Det är det verkligen, men om man byter ut denna karta mot en strategisk karta blir Svarta havet enormt. Det finns ännu en faktor: Svarta havet blir svartare och svartare.

I och med Rumäniens och Bulgariens anslutning till EU blev Svarta havet delvis ett innanhav i EU. Det går dock ofta inte att förutsäga händelserna i regionen: spänningarna ackumuleras och missförstånden blir allt fler. En sammanfattande analys av Svartahavsregionen leder till slutsatsen att de negativa utmaningarna i området kvarstår, eller snarare ökar i intensitet. Kriget mellan Ryssland och Georgien 2008, de olösta och så kallade frysta konflikterna, och den oroväckande utarmningen av det demokratiska styret i Ukraina och Ryssland är alla mycket allvarliga händelser och levande exempel på säkerhetsriskerna i området.

Om man granskar de aktuella resultaten av EU:s involvering i regionen, verkar de minst sagt blandade. EU:s förhållningssätt till Svarta havet saknar övervaknings-, utvärderings- och uppföljningsmekanismer. Svartahavsregionen syns inte tillräckligt i debatterna i Bryssel, och EU:s finansiering för regionen är fragmenterad och komplicerad. EU-strategin för Svartahavsområdet bör, i det att den bygger på Svartahavssynergins förtjänster, upprätta en starkare politik och konkreta redskap. Låt mig bara få nämna två av rekommendationerna i betänkandet. Den första handlar om tillräckliga resurser: om EU vill spela en nyckelroll i Svartahavsregionen, måste vi avsätta tillräckliga resurser, såväl finansiella som mänskliga.

Det är ytterst viktigt att vi skapar en särskild post i EU:s budget. Den andra rekommendationen gäller utarbetandet av en europeisk handlingsplan med klara målsättningar och uppgifter, inklusive regelbundna ministermöten mellan de berörda länderna.

EU-strategin för Svartahavsområdet bör inte underskatta eller överskatta någon stat i området. Principerna om integrering och regionalt ägande bör återspeglas i en viktig roll för Turkiet och Ryssland, men också samtliga regionala partnerländer, för ett lyckat regionalt samarbete.

Avslutningsvis vill jag tacka alla mina kolleger för deras positiva bidrag till den slutliga versionen av betänkandet. Jag tror att vi alla är överens om att parlamentet förväntar sig att kommissionen och rådet ska förverkliga detta betänkande. EU:s strategiska och positiva involvering i Svartahavsregionen bör bli ett faktum.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag är mycket glad över att Svartahavsregionen står högt upp på parlamentets dagordning. Regionen är viktig för EU och vi behöver koncentrera oss på den för att se hur extremt känslig den är för oss.

Jag vill tacka och gratulera föredraganden för utskottet för utrikesfrågor, Traian Ungureanu, för ett utmärkt och mycket väsentligt betänkande. Betänkandet och dess rekommendationer är intressanta och nyskapande på många punkter.

I samband med den senaste utvidgningen blev Svarta havet även ett EU-hav. Vi har ett ansvar gentemot det, precis som vi har ett ansvar gentemot alla andra bäckenregioner som gränsar till oss. Vi måste ta oss an detta nya ansvar på ett bestämt sätt.

Som en del av den europeiska grannskapspolitiken har vi redan ett initiativ som riktar sig till denna region: Svartahavssynergin. Vi måste dock erkänna att dess tillämpning har visat sig vara mycket svårare än vad vi hade trott. Inte allt vi vill genomföra välkomnas med entusiasm av alla i regionen.

Just därför har parlamentet valt ett tillvägagångssätt som bygger på regionalt ägande och främjande av dialogen. Jag anser att detta är rätt sätt för oss att gå tillväga nu, men dessa åtaganden kan bara bli trovärdiga om och när de leder till konkreta förbättringar för befolkningarna i regionen.

Betänkandet om en ny EU-strategi för Svartahavsområdet skildrar därför vårt åtagande gentemot regionen och gentemot våra medlemsstater i området, genom att vi ger dem vårt fulla stöd i att bemöta de utmaningar som är kopplade till deras specifika geografiska läge.

Vi förstår att en strategi för Svartahavsregionen inte bör tolkas som en ersättare till befintliga insatser, särskilt Svartahavssynergin. Det bör snarare vara ett omfattande ramverk där man kan hitta vägledning om alla EU:s insatser i regionen.

Svartahavsstrategin kan vara ett utmärkt tillfälle att se över våra intressen i regionen, inklusive strategiska, politiska och ekonomiska intressen, och att diskutera hur de bäst kan uppnås. Parlamentet har fastställt lämpliga områden där strategin bör utvecklas, t.ex. förvaltning, säkerhet och energi, transport, miljö, handel, lokal ekonomisk utveckling samt social och human utveckling.

Utvecklingen av denna strategi kan också ge oss möjligheten att föra in en havsdimension i det pågående arbetet i regionen. Kommissionen håller för närvarande på att ta fram ett omfattande paket som innehåller initiativ om havspolitik, förvaltning av naturresurser och kampen mot illegalt fiske.

Vi kan dra nytta av vår kunskap från andra strategier, t.ex. EU-strategin för Östersjöområdet och EU:s strategi för Donauregionen. Strategin för Donauregionen kommer faktiskt att kräva ett tydligt samspel med Svarta havet. Vi är dock medvetna om att alla europeiska bäckenregioner är olika. Därför måste vi se till att alla framtida EU-strategier anpassas till områdenas egna utmärkande egenskaper, ekonomiska och sociala utveckling, miljö och energi, infrastruktur och naturresurser.

Betänkandet om utvecklingen av en EU-strategi för Svarta havet ger en översikt över de framtida utmaningarna för regionen, men kommer också att kunna användas till att bygga stabila kanaler med partnerländerna i regionen för att säkerställa att strategin genomförs på ett smidigt och effektivt sätt. Vi måste också utnyttja möjligheten till att hålla omfattande samråd med samtliga aktörer, inledningsvis med våra partner i regionerna och med parlamentets medverkan.

Betänkandet är som sagt välkommet och vi kommer gärna att ta till oss dess rekommendationer. Europeiska utrikestjänsten och de relevanta tjänstegrenarna i kommissionen kommer att ägna sitt arbete åt att ta fram en strategi för Svarta havet, som vi sedan kommer att söka stöd för hos er och hos rådet.

  Metin Kazak, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (BG) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill gratulera Traian Ungureanu, och som föredragande för utskottet för internationell handel är jag glad över att vissa av våra förslag har tagits med i betänkandets huvudtext.

Det glädjer mig att Svarta havet, vilket redan jag påpekats, efter Rumäniens och Bulgariens anslutning 2007 bildligt talat blev ett ”europeiskt” hav och kräver en övergripande europeisk strategi som omfattar en hel del administrativa och finansiella resurser, liksom god samordning och ansvarsskyldighet.

En viktig uppgift är att införa ett projektinriktat arbetssätt i den nya strategin. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt områden av gemensamt intresse, t.ex. miljö, energi, transport och infrastruktur, som är av avgörande betydelse för regionens hållbara utveckling.

Det krävs också ett intensivt samarbete på parlamentarisk nivå, t.ex. med organisationer som den parlamentariska församlingen inom Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet och WTO, och med Svartahavsområdets handels- och utvecklingsbank. Slutligen anser jag också att vi borde beakta andra regionala initiativ, men utan att låta strategin drunkna i dem.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (RO) Fru talman! Utskottet för industrifrågor, forskning och energi stöder en fullständig integration av marknad och regelverk på grundval av EU:s lagstiftning för energi och uppmanar länderna inom den större Svartahavsregionen att delta i fördraget om energigemenskapen och efterlyser stöd från EU, EIB och EBRD till en modernisering av energiinfrastrukturen i regionen.

Vi betonar det mervärde som den södra gaskorridoren innebär och den betydelse den har som ett sätt att trygga EU:s energiförsörjning. Projekt som Nabuccoledningen, som är ett prioriterat projekt för EU, liksom den transadriatiska ledningen (TAP), den transeuropeiska oljeledningen (PEOP), förbindelsen Turkiet–Grekland–Italien (ITGI) och förbindelsen Azerbajdzjan–Georgien–Rumänien (AGRI) återspeglar inte bara hur viktiga EU:s åtaganden i Svartahavsregionen är utan även nödvändigheten att utöka samarbetet mellan länderna i regionen. Vi betonar hur viktigt det är att etablera ett regionalt forsknings- och utbildningsnätverk i den större Svartahavsregionen och koppla detta till Geant-nätet och uppmanar kommissionen att fortsätta med sitt stöd till forskningsprojekt i Svartahavsregionen.

Jag avslutar, fru talman, med en uppmaning till kommissionen att ta fram en EU-strategi för regionen, tillsammans med en handlingsplan. Vi betonar behovet av att skapa en koppling mellan denna strategi och EU:s strategi för Donauregionen.

  Victor Boştinaru, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (EN) Fru talman, herr kommissionsledamot! Svartahavsregionens betydelse för EU ur ett transportmässigt, energimässigt, stabilitetsmässigt, säkerhetsmässigt och miljömässigt perspektiv är given. Därför kommer EU:s strategi för regionen med all säkerhet att påverka området och hela EU i positiv riktning.

Utskottet för regional utveckling anser att strategin kan skapa tillväxt och en hållbar utveckling i regionen. Men vi anser också att för att uppnå full effektivitet måste vi involvera alla stater i regionen, oavsett om de är medlemsstater eller inte. Strategin kräver samordnade insatser – men hur kan denna samordning existera om inte alla länder deltar på rätt sätt? Det krävs definitivt en samordning med strategin för Donauregionen, som snart förväntas bli en viktig prioritering för det ungerska ordförandeskapet. Frågan om en integrerad metod och ett gränsöverskridande samarbete mellan regionerna för främjas inom alla strategins områden, men framför allt inom transport, energi och miljö.

  Elmar Brok, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden för ett utmärkt arbete där han har sammanfört många idéer i en övergripande form, vilket kommer att hjälpa oss i vårt framtida arbete.

Vi måste inse att samarbetet i Svartahavsregionen inte får blandas ihop med det östliga partnerskapet eller med våra strategiska relationer med Turkiet och Ryssland. Det är olika saker och detta samarbete ersätter inte dem. Å andra sidan tycker jag att det är oerhört spännande att man kan föra samman dessa olika grupper i vissa frågor för att åstadkomma en samstämd politik som ligger i vårt eget intresse, och samtidigt hjälpa de berörda länderna. Ett sådant samarbete skulle kunna bidra till att sammanföra motstridiga politiska och ekonomiska intressen så att framtida tvister blir mindre dramatiska och farliga, och så att t.ex. vårt arbete inom det östliga partnerskapet inte uppfattas som att det riktar sig mot någon specifik person, utan snarare att allt kompletterar varandra.

Ur ett europeiskt perspektiv, dock, bör denna samarbetsvilja inte hindra oss från att förvänta oss att det östliga partnerskapet med dessa länder kommer att generera andra resultat än utvecklingsstrategier med Ryssland till exempel. Vi måste få göra sådana distinktioner och kommissionsledamoten är utan tvekan väl medveten om att det borde vara så. Därför ligger ett samarbete om Svarta havet i EU:s intresse, i Rysslands interesse och i Turkiets intresse samt i regionens övriga länders intresse – där flertalet deltar i det östliga partnerskapet. Jag kan tänka mig att detta kommer att bidra avsevärt till den ekonomiska och politiska stabiliteten i Europa och hoppas på ett nära samarbete med kommissionsledamoten för att driva detta framåt.

  Ioan Mircea Paşcu, för S&D-gruppen. – (EN) Fru talman! Svarta havet är en port som leder in i och ut ur EU, och måste därmed hanteras på vederbörligt sätt. Det är ingen smått irrelevant plats någonstans i fjärran, som råkar skymta till då och då.

Denna region har faktiskt redan fört upp ett antal frågor på vår dagordning, och kommer att göra det även i framtiden. Det har handlat om sådant som avbrottet i gasflödet 2006 och 2008, eller om kriget i Georgien 2008. Men trots att var och en kan inse Svartahavsområdets betydelse, visar EU fortfarande inte regionen det intresse som är motiverat. EU tvingades ju praktiskt taget att ta itu med dessa problem efter Bulgariens och Rumäniens inträde 2007.

Svartahavssynergin utarbetades kort efter att dessa båda länder anslöt sig till EU. Den kan i efterhand förefalla som ett dokument som tråcklades ihop i brådrasket för att täcka över ett ”tomrum” eller ”svart hål” – beroende på hur man ser på saken – som hamnade på EU:s bord nästan över en natt. Ett tecken på det är att inget väsentligt har hänt sedan den första översynen av initiativet 2008. Som betänkandet konstaterar har vi inte heller kommit särskilt långt med att genomföra initiativet.

Jag tror att det beror på två saker. För det första tycks EU:s medlemsstater sakna intresse för regionen och vara föga benägna att ta ställning till hur den ska hanteras. Nu när vi har fått ont om pengar är viljan att göra detta ännu mindre än tidigare.

För det andra var utgångspunkten för synergin att området borde bli ett enhetligt samarbetsområde, så att det kunde kvalificera sig för EU:s intresse och ekonomiska stöd. Men det antagandet tar inte hänsyn till att situationen i regionen helt enkelt var en annan för 20 år sedan än i dag. Den som utgår ifrån att en så komplicerad och heterogen region på så kort tid ska kunna förvandlas till något enhetligt med en egen karaktär är antingen verklighetsfrämmande eller illvillig – det senare vill jag ogärna tro. Kanske går det att göra förbättringar i samband med att det östliga partnerskapet ses över.

  Ivo Vajgl, för ALDE-gruppen. – (SL) Fru talman! Jag tackar min kollega Traian Ungureanu för det betänkande som han sammanställt på ett så engagerat och samarbetsorienterat sätt. Det öppnar än en gång våra ögon för en region som präglas av mångfald – i fråga om politiska system, kulturarv, tro, status, ambitionerna om ett närmande till EU, den ekonomiska utvecklingsnivån och råvarutillgångarna. Givetvis har också ett nytt läge uppkommit genom att tre av EU:s medlemsstater i dag ingår i den region som debatten avser.

Vi anser att Svartahavsregionens geostrategiska läge gör den särskilt intressant. Det skapar antingen ett mervärde eller allvarliga säkerhetspolitiska risker. Låt mig särskilt framhålla följande punkter: Dels en tryggad energiförsörjning och att EU förvissar sig om hållbara energileveranser, dels infrastrukturen, dels våra möjligheter att bidra till att bilägga konflikter och olösta regionala problem, och slutligen utvecklingen av partnerskap med Ryssland respektive Turkiet. Vi kan åstadkomma allt detta genom att i större utsträckning engagera regionens länder, och genom att få samtliga medlemsstater i EU att delta, liksom övriga regionala organisationer och nätverk. Hit hör bland annat organisationsnätverk i det civila samhället. Det är särskilt dessa som vi måste inrikta oss på och involvera.

För detta erfordras inga nya institutioner. Det som krävs är ett finansieringsprogram och ett fördjupat politiskt engagemang. Herr kommissionsledamot, jag tror att du kan åstadkomma åtskilligt med hjälp av detta betänkande, och ser fram emot vårt vidare samarbete.

  Werner Schulz, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det behövs en helhetsstrategi för att Svartahavsregionen ska kunna utvecklas till ett område med stabilitet, säkerhet, demokrati och välstånd, för att vi ska kunna lyckas med alla dessa möjligheter och utmaningar. Resolutionen strävar efter att detta mål ska uppnås. Därför får den stöd av min grupp. En annan orsak är att en rad av våra förslag har antagits, bland annat avseende hur utdragna regionala konflikter ska hanteras, förbättrat samarbete i det civila samhället, stöd till projekt för kontakter mellan människor samt främjande av småskaliga projekt inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet.

Vi vill dessutom ha en hållbar energipolitik och bättre energieffektivitet och inrätta nätverk för akademiker och studenter. Jag är dock kritisk till bristen på konsekvens när det gäller Nabucco, South Stream och andra aspekter av den regionala energiinfrastrukturen. Jag begriper inte varför man har avvisat vårt krav på att skärpa övervakningen av oljeplattformar i Svarta havet. I skuggan av katastrofen i Mexikanska golfen framstår detta som en helt ofrånkomlig åtgärd. I dag lägger vi därför fram detta ändringsförslag en gång till.

  Paweł Robert Kowal, för ECR-gruppen. – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Eftersom jag anser att dokumentet förtjänar vårt stöd, så uttalar jag mitt stöd för det för min grupps räkning. Låt mig betona att Svartahavssynergin i dag behöver förnyas. Föresatserna har varit goda, men som föredraganden så förtjänstfullt påpekar har synergin inte alltid åstadkommit särskilt mycket. Jag anser därför att Štefan Füles viktigaste uppgift nu är att försöka skapa ordning och reda bland våra initiativ för denna del av Europa och visa att grannskapspolitiken är viktigast för oss i detta sammanhang, medan alla andra aspekter får stå tillbaka. Med detta synsätt kommer vår Svartahavssynergi att ge resultat i framtiden. Det gäller i synnerhet på energiområdet. Synergin kan också bli användbar i sådana sammanhang som att stödja Georgien i den demokratiska och ekonomiska omvandling som landet genomgått på senare år. Men det första och avgörande steget är att vi i dag organiserar initiativ i denna del av Europa – inte bara som något att yvas över, utan också som en faktor som hjälper oss att uppnå konkreta resultat i praktiken.

  David Campbell Bannerman, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Låt ”försiktighet” vara vårt motto då vi överlägger om Svartahavsregionen. Låt oss gå varsamt fram här.

Svartahavsregionen är Rysslands bakgård. Den ryska flottan är förlagd till Sevastopol på Krim, inte långt från Krimkrigets blodbesudlade krigsskådeplatser. Vi har bevittnat den tragiska konflikten i Georgien, som båda sidor bär skuld till. Om Georgien hade varit Natomedlem, hade det kunnat sluta med en katastrof. Jag stöder Georgiens självständighet, men det är ändå oklokt att reta den ryska björnen i dess eget ide.

Sedan har vi Turkiet, som EU roar sig med att erbjuda medlemskap, trots att situationen ju är den att medlemsstater som Frankrike kommer att inlägga veto mot landets ansökan. Bara 4 procent av Turkiets territorium ligger i Europa. Landet hör inte hemma i EU. Att inge turkarna illusioner kan bli mycket riskfyllt. Besvikelsen kan driva Turkiet i armarna på islamistiska extremister.

Och slutligen är bakgrunden till det hela att Svarta havet är en knutpunkt för kaspiska olje- och gasleveranser som är livsviktiga för oss. Här ska vi gå varsamt fram.

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Fru talman! Jag ansluter mig till den åsikt som flertalet parlamentsledamöter redan har uttryckt, och gratulerar föredraganden till allt som han åstadkommit med sitt betänkande. Under antiken kallades Svarta havet för Pontus Euxinus. Det har alltid spelat en väsentlig geostrategisk och ekonomisk roll för Europa, och gör så än i dag.

Det är därför mycket angeläget att strategin omsätts i konkret handling. Nu debatterar vi än en gång om detta, och såvitt jag minns är det inte alltför länge sedan som vi genomförde en likartad debatt. Det är därför som jag i princip med emfas vill ansluta mig till de socialdemokratiska ledamöternas ståndpunkt, och i synnerhet stödja förslaget att en särskild budgetpost inrättas för genomförandet av strategin.

Jag uppmanar kommissionen att handla. En betryggande finansiering krävs för att vi ska kunna omsätta dagens uttalanden här i parlamentet i åtgärder som påverkar unionsmedborgarna.

  Iuliu Winkler (PPE). – (EN) Fru talman! Låt mig inleda med att gratulera Traian Ungureanu till hans energiska sätt att utarbeta betänkandet om Svarta havet. Jag välkomnar också stödet från flera av de föregående talarna. Mina ärade kollegor har nu gått in för att främja EU:s nya vision för Svartahavsregionen.

Faktum är att Svarta havet i viss mån har blivit ett innanhav för EU. Dess geostrategiska betydelse går knappast att överskatta, mot bakgrund av sådant som regional stabilitet, demokratiprocessen och närliggande frågor som energitrygghet, ekonomi och handel. Jag anser definitivt att det är vi i EU – och inga andra aktörer – som ska dra nytta av Svartahavsregionens potential.

För att komma dit behöver EU sluta klamra sig fast vid det förflutna och förlita sig mer på de medlemsstater som ligger i regionen. EU måste visa prov på ett mer dynamiskt och visionärt ledarskap. Jag ska inte gå in djupare på utvidgningens alla problem. Låt mig i stället säga en sak till alla Svartahavsskeptiker. Om tempot i den regionala EU-integrationen minskar skadar det framväxten av demokrati i hela området. Den instabilitet som riskerar att uppkomma på medellång och lång sikt kan få svåröverskådliga – och desto mer svårhanterliga – följder för EU.

Sammanfattningsvis behöver EU Svarta havet som ett innanhav och vi behöver också en integrerad strategi för regionen. Kommissionen bör sammanställa ett förslag till Svartahavsstrategi med utgångspunkt från föredragandens rekommendationer. Låt oss i dag demonstrera att parlamentet helhjärtat stöder strategin.

  Maria Eleni Koppa (S&D). – (EL) Fru talman! Dagens debatt avser ett synnerligen angeläget betänkande om ett område som står EU nära: Svartahavsregionen. Där ingår såväl medlemsstater i EU som länder som är betydelsefulla för det regionala samarbetet. Därför ligger det i allas vårt intresse att sörja för att Svartahavsregionen är ett område med fred, demokrati, säkerhet och stabilitet.

Vi har en stabil samarbetsram i form av Svartahavssynergin, som har genomförts sedan en tid tillbaka, låt vara att de påtagliga resultaten uteblivit. Om vi framgångsrikt genomför den genom att alla deltagarländer drar sina strån till stacken, kommer våra förbindelser att stärkas ytterligare på grundval av våra gemensamma värderingar. Vi behöver detta komplement till vår befintliga östliga grannskapspolitik och vårt östliga partnerskap.

Stabiliteten och säkerheten kring Svarta havet får omedelbara följder för EU. Därför måste EU ta sitt ansvar och verka för fredlig konfliktlösning och förtroendeskapande åtgärder. Inte minst som energi- och transportknutpunkt betyder detta område mycket för unionen. Att stärka demokratin och rättsstatligheten gagnar handeln, investeringsklimatet och människornas fria rörlighet.

Jag instämmer helt i att en särskild budgetpost behöver inrättas för Svartahavssynergin. Det skulle på ett verksamt sätt bidra till en regional modernisering. Det är vår sak att med politiska medel sörja för ett ytterligare närmande mellan dessa länder och EU, något som skulle gagna alla.

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). – (EN) Fru talman! Svartahavsregionens betydelse insåg vi redan 2007, men vår hantering av frågan har gett ett minst sagt blygsamt utfall: Inga konkreta projekt och inga konkreta resultat. Det behövs en realistisk och finansiellt välunderbyggd handlingsplan med tydliga mål, prioriterade åtgärder och resultatkriterier, med bättre fördelning av uppgifter och samordning med det östliga partnerskapet och Donaustrategin.

Vi behöver inrätta ett energi- och transportpartnerskap parallellt med miljöpartnerskapet. Det finns ytterst olikartade och komplicerade intressen i regionen. Detta kan vi bara övervinna med ett sådant projektorienterat tillvägagångssätt, som i första hand inriktas på småskaliga, konkreta projekt. Även på det finansiella området är det nu dags att sluta lappa och laga. Vi har hittills använt oss av en rad olika finansiella instrument och hållit en låg profil. Därför bör Svartahavsstrategin i första hand genomföras med hjälp av det gemensamma operativa programmet för Svarta havet. Det kan främja samarbetet genom att dess såddfinansiering lockar institutioner att investera i regionen.

  Oldřich Vlasák (ECR). – (CS) Fru talman! Att låta medlemsstaterna ta ledningen vid genomförandet av Svartahavsstrategin var ett mindre klokt beslut. Det visar det segdragna tempot i genomförandet av projekt, frånvaron av handlingsplaner, utvärderingsrapporter och toppmöten, risken för att strukturer byggs upp parallellt med det östliga partnerskapet och åtskilliga andra problem. Det vore av allt att döma bra om kommissionen tog på sig en mer tongivande roll som Svartahavsstrategins kansli och spindel i nätet.

Jag är också en varm anhängare av att denna strategi – i likhet med övriga makroregionala strategier – ska förbli budgetmässigt, institutionellt och lagstiftningsmässigt neutral. Det är med andra ord inte aktuellt att tillhandahålla nya resurser, inrätta nya organ eller stifta nya lagar.

Det behövs vare sig nya operativa program eller särskilda budgetposter. Däremot behöver vi inrikta oss på att genomföra konkreta projekt som faktiskt engagerar de stater som berörs.

  Georgios Koumoutsakos (PPE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Att betona Svartahavsområdets strategiska betydelse för EU är i dag en ren floskel. Allt annat är ju uteslutet, sedan Bulgarien och Rumänien anslutit sig till EU och Svarta havet för EU närmast har blivit ett innanhav. Energi, säkerhet, stabilitet och naturligtvis demokrati är de centrala frågorna för oss i regionen.

2007 sjösatte vi vår politik för den region som i flera avseenden betyder så mycket för oss. Delvis har det gått framåt och här och var har vi lyckats. Samtidigt har det tyvärr också förekommit dröjsmål, splittring och perioder av stagnation. Tråkigt nog har ingen ministerkonferens om politiken genomförts efter 2008. Ursprungligen hade vi ju betydligt högre ambitioner än så. Mot bakgrund av regionens geostrategiska, geopolitiska och ekonomiska betydelse finns det bara ett alternativ: Vi måste stärka vår politik och våra åtgärder för Svartahavsområdet.

Jag ställer mig därför utan förbehåll bakom föredraganden Traian Ungureanus förslag om att ge EU:s Svartahavspolitik en vitamininjektion, så att den blir en integrerad strategi som finansieras med en särskild budgetpost. Som ledamot i utskottet för transporter och turism vill jag här understryka att just dessa båda betydelsefulla områden måste ingå inom ramen för en EU-strategi för Svarta havet.

Det finns avslutningsvis ingen anledning att betona att även EU:s integrerade havspolitik på ett avgörande sätt kan bidra till en jämn och hållbar utveckling i hela Svartahavsregionen. Vi behöver komma till skott nu. Utvidgningen är emellertid en annan fråga, som kräver omfattande och ingående analys.

  Evgeni Kirilov (S&D). – (EN) Fru talman! Bulgariens och Rumäniens EU-inträde gjorde Svartahavsregionen till en av EU:s grannregioner. Den är en strategisk bro mellan EU, Kaspiska havet och Centralasien som oavbrutet blir allt viktigare för EU ur geopolitisk och ekonomisk synpunkt. Det handlar om säkerhet, stabilitet och energi. Unionen borde därför hålla en högre profil, aktivera sig politiskt och hitta bestående lösningar på de problem som finns i regionen.

Det är inte bara i kustländerna som intresset för multilateralt regionalt samarbete är synnerligen stort. Detta är avgörande för att det ska gå att lösa överhängande frågor som är viktiga både för regionen och för EU, bland annat ”låsta” konflikter, smuggling och andra säkerhetsfrågor.

I dag behöver vi inrikta oss på ett antal oroväckande frågor som samtliga kuststater har ett pragmatiskt intresse av att lösa. Sjöfartsskydd är en sådan fråga. På Svarta havet har det de senaste åren blivit allt vanligare med olyckor som kräver människoliv eller orsakar skador på miljön. EU borde minska olycksrisken i den civila sjöfarten genom att tillhandahålla sjöräddningsresurser inom ramen för EU:s integrerade havspolitik. Inom kort ska vi antagligen rösta om vår kollega Iliana Malinova Iotovas betänkande, som för första gången tar upp EU:s fiskeripolitik i Svarta havet. Detta kan vara en annan bra utgångspunkt för multilateralt regionalt samarbete.

Det vore också lämpligt med EU-stöd till pågående projekt som ringleden runt Svarta havet, de alleuropeiska transportkorridorerna 8 och 9, samt transportförbindelserna mellan hamnarna vid Svarta havet.

Jag tackar föredraganden för att han stött mina ändringsförslag och för ett utmärkt anförande.

  Marek Siwiec (S&D). – (PL) Fru talman! När vi diskuterar Svartahavsregionen bör det påpekas att det inte finns någon annan region i hela EU där skillnaderna är så extrema, där det pågår så många intensiva konflikter, många av dem blodiga, och där det finns så många motstridiga intressen. Vi ska inte slå i oss själva att vi kan komma fram till en politik som låter oss lösa problem som alla andra politiska åtgärder går bet på. Det här är inget ”ring så spelar vi”-program. Vi kan inte lösa energiproblemen i ett läge där vi vill ha en gasledning som Ryssland säger nej till. Vi kan inte heller lösa regionala konflikter. Med den här politiken kan vi inte alls åstadkomma särskilt mycket, men det är ändå värt ett försök.

På tal om synergierna i Svartahavspolitiken ska vi komma ihåg att synergier alltid innebär att ett mervärde tillförs. Jag undrar bland annat varför Europaparlamentet inte samarbetar med befintliga regionala organisationer, exempelvis den parlamentariska församlingen inom Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet. De vill ju samarbeta med oss. Europaparlamentet är i sina egna ögon så stort och betydelsefullt att det kan bortse ifrån dessa samarbetsmöjligheter. Jag föreslår att vi inleder ett sådant samarbete och handlar gemensamt.

  George Sabin Cutaş (S&D). – (RO) Fru talman! I strategiskt avseende betyder Svartahavsregionen mycket för EU. Man får dock konstatera att vi saknar en strategisk linje för regionen. Ingen handlingsplan har upprättats för Svartahavssynergin, medan finansieringen härrör från ett antal olika instrument som inte samordnas. Desto viktigare är det att vi utarbetar en Svartahavsstrategi för EU med samma prioritering som EU:s övriga regionala strategier, och som inriktas på tre huvudområden: Dels ekonomisk, social och mänsklig utveckling, dels energi, transporter och miljö, och dels säkerhet och god förvaltning.

Det finns vissa nyckelprojekt för EU:s ekonomi. Hit hör exempelvis gasledningen Nabucco, som skulle göra oss mer oberoende på energiområdet, och utvecklingen av hamnarna i Svartahavsregionen. Här krävs det att vi ökar tempot omedelbart, och det kan vi bara göra med hjälp av en gemensam strategi.

  Niki Tzavela (EFD). – (EL) Fru talman! Svarta havet spelar en viktig roll för EU:s energitrygghet. Nabuccoledningen är en viktig fråga som i mångt och mycket avgör hur tryggad EU:s energiförsörjning är. Men beskeden har varit minst sagt vaga om vilken leverantör som ska fylla denna väldiga gasledning. I går berättade kommissionsordförande José Manuel Barroso för oss att han var mycket nöjd med sitt besök i Azerbajdzjan och Turkmenistan. Vad betyder det? Förr eller senare måste vi bestämma oss för en tidsfrist. När står det egentligen klart om Nabuccoledningen är ett livskraftigt projekt eller inte, så att vi kan börja leta efter alternativ i stället för att slösa bort våra krafter på detta? Nabuccoledningen hör till huvudfrågorna för EU:s energitrygghet. Den betyder oerhört mycket, och vi behöver få klara besked. Har vi en leverantör, eller inte?

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Fru talman! Låt mig börja med att gratulera föredraganden, Traian Ungureanu, till hans förnämliga arbete med betänkandet, som är synnerligen betydelsefullt i såväl geopolitiskt som ekonomiskt avseende. Denna region har alla möjligheter att bli en viktig energiproducent och -leverantör. Vi bör intressera oss mer för regionen, inte minst för att trygga EU:s energiförsörjning.

Det är svårt att se vad de åtgärder som EU hittills har vidtagit har gett för resultat, samtidigt som Svartahavssynergin inte har hållit vad den lovat. Mot den bakgrunden hoppas jag verkligen att den europeiska utrikestjänsten har tillgång till de personalmässiga och materiella resurser som krävs för att fullborda genomförandet av de tre partnerskapen på miljö-, transport- och energiområdet. EU får inte blunda för den här regionen, utan måste i stället höja sin profil med hjälp av konsekventa och långsiktiga åtgärder som låter oss dra nytta av utvecklingsmöjligheterna.

  Csanád Szegedi (NI). – (HU) Fru talman, mina damer och herrar! Som parlamentsledamot från Ungern har jag några egna reflexioner om Svartahavsstrategin. Jag tycker mig nämligen se att två av målen i betänkandet överensstämmer helt med det ungerska ordförandeskapets huvudprioriteringar.

För det första utgör betänkandet ett åtagande om regional utveckling mellan EU och regionen. Detta ömmar vi ungerska parlamentsledamöter för, eftersom vi ju försöker förankra Donaustrategin. Vi blir bara trovärdiga då vi efterlyser stöd för den om vi samtidigt kan tänka oss att stödja andra strategier.

För det andra handlar det om energitrygghet. Svartahavsstrategins mål är att sörja för fred och stabilitet i regionen, men dess näst viktigaste syfte på energitrygghetsområdet är kanske just att trygga själva energiförsörjningen. Som någon konstaterade i går så är energitrygghet den andra av det ungerska ordförandeskapets båda huvudprioriteringar. Därmed berör denna fråga oss alla.

  Lambert van Nistelrooij (PPE). – (NL) Fru talman! Svarta havet är vår granne. Ur energisynpunkt är Svarta havet verkligen en del av EU. Som skuggföredragande från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, vill jag än en gång markera mitt stöd för det synsättet. Enorma möjligheter öppnar sig vid Svarta havet. Samarbete är A och O i det sammanhanget. Vi berörde precis investeringarna i Nabucco. Stabila förbindelser är en förutsättning för allt sådant. I går berättade José Manuel Barroso om resultatet av besöket i Azerbajdzjan och Turkmenistan. Kontentan är att ingen kan förneka att strategierna tillför ett mervärde. Det är helt uppenbart, vilket Elmar Brok ju för övrigt också framhöll.

Som jag ser det är det av största vikt att en diversifiering av energiförsörjningen ingår i en betydligt bredare ram. Tack också till föredraganden, Traian Ungureanu, för hans övertygande och nödvändiga betänkande.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Fru talman! Svarta havet betyder mycket för EU, inte bara genom sitt strategiska läge, utan också genom de ekonomiska möjligheter som finns där och vår chans att sätta fart på den regionala utvecklingen. Regionalstrategin kan göra nytta genom att bidra till att diversifiera kustländernas ekonomier, stärka samarbetet inom utbildning och forskning och främja det regionala samarbetet så att skyddet av naturresurserna förbättras, vilket är angeläget.

Jag anser att EU bör uppmuntra Svartahavsländerna att exploatera sina naturresurser, sörja för en hållbar utveckling i regionen, förbättra livskvaliteten där och bygga upp lokala och regionala partnerskap.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill bara säga tre saker. För det första sätter jag värde på detta lägliga betänkande om Svartahavsregionen, som jag sade i början av debatten.

För det andra framgår det tydligt av debattinläggen att ni inser hur viktig denna särpräglade region är. Det välkomnar jag. Utrikestjänsten och kommissionen är av samma uppfattning.

För det tredje ser jag fram emot att samarbeta med parlamentet, dels avseende Svartahavsstrategin, och dels längre fram med dess genomförande.

  Traian Ungureanu, föredragande. – (EN) Fru talman! Tack och lov kan jag fatta mig kort, och det inte bara på grund av bullret här, utan också för att jag som tur är i stort sett har fått med mig båda de parlamentariska blocken. Som Elmar Brok framhöll i sitt begåvade anförande är det betänkande som vi ska rösta om i dag ett utmärkt exempel på parlamentariskt samarbete över partigränserna. Jag vill ge en särskild eloge till Ioan Mircea Paşcu, som på ett mycket engagerat och uppriktigt sätt har stött betänkandet.

Jag ska avstå från att nämna ytterligare namn. Det vore orättvist, eftersom alla har haft något angeläget att säga om betänkandet. Det har handlat om att Svartahavsområdet är både unikt och sårbart, och om att vi måste gå fram varligt när vi utarbetar vår Svartahavspolitik.

Självklart är det av största vikt att understryka hur nödvändigt Nabuccoprojektet är och att hela EU behöver det. Tack också till kommissionsledamot Štefan Füle för hans inlägg, och särskilt för att han nämnde de havspolitiska aspekterna, som kommissionen just nu utarbetar, och givetvis för att han gjorde den ofrånkomliga kopplingen mellan Svartahavs- och Donaustrategierna.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum alldeles strax.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag vill börja med att gratulera min kollega, Traian Ungureanu, till det betänkande han sammanställt, som betyder särskilt mycket för just Rumänien. Mitt land är den EU-medlemsstat som engagerat sig mest för att framhålla dels Svartahavsområdets strategiska betydelse, dels att EU behöver bli mer aktivt i regionen. Dess betydelse har beskrivits i flera stödinstrument för EU:s östliga grannländer. Ändå har Svartahavssynergin inte åstadkommit särskilt mycket. EU:s engagemang bör framför allt syfta till att göra regionen långsiktigt stabil och demokratisk. Svartahavsområdets olösta konflikter är i dag en öm punkt, och utgör en regional säkerhetsrisk genom att de kan flamma upp när som helst. Svarta havet är också av väsentlig betydelse för EU:s energitrygghet. Kommissionen måste fortsätta att särskilt inrikta sig på de regionala energiprojekt som planeras här.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Den oklara målsättning och de parallella samarbetsstrukturer som förekommer riskerar att beröva EU:s Svartahavsstrategi hela dess substans. Läget lär knappast ljusna, och det beror på att de berörda länderna har olikartad status i förhållande till EU, att samarbetets aktörer ofta har motstridiga intressen och att det saknas en vision, vilket även framgår av Traian Ungureanus betänkande. Om vi vill höja tempot när det gäller att bilägga olösta regionala konflikter, så måste vår utgångspunkt vara att dessa åtgärder har fördröjts åtskilligt – i mer än 15 år – av käbbel mellan anhängare av diverse olika planer. Faktum är att dessa revirstrider är symtomatiska för aktörernas motstridiga intressen, som i regel direkt eller indirekt har att göra med kontrollen över de regionala transportlederna. Bilden klarnar nog först när det står helt klart hur det går med Turkiets EU-inträde och vilken status Ryssland får i förhållande till EU. Dessa frågor behöver redas ut innan det går att lösa de utdragna konflikterna och skapa långsiktig stabilitet i regionen.

  András Gyürk (PPE), skriftlig. – (HU) Svartahavsstrategin får sannolikt en allt större betydelse för EU i framtiden. Ett tydligt tecken på det är den gemensamma deklaration som kommissionen och Azerbajdzjan undertecknade i förra veckan. Azerbajdzjan utfäste sig skriftligt att tillhandahålla omfattande gasresurser till EU. Det glädjer mig att kommissionen äntligen vidtar konkreta åtgärder för att främja Nabuccoprojektet, eftersom en av de viktigaste prioriteringarna borde vara att se till att vi får tillgång till kaspisk gas. Vi får dock för den skull inte glömma bort hur gasen ska transporteras till EU, vilket oundvikligen måste ske genom Svartahavsländerna.

Dialogen mellan EU och Svartahavsländerna går nu in i ett intensivare skede. Om Nabuccoledningen byggs ger den dessutom medlemsstater med mycket begränsad resursdiversifiering tillgång till nya gaskällor. På så vis kan den utgöra ett stort framsteg i tryggandet av EU:s energiförsörjning. Men för att vi ska kunna bygga ledningarna krävs också aktiva insatser från de berörda länderna. En öppen, icke-diskriminerande ram på transportområdet samt ett investeringsvänligt affärsklimat betyder inte bara mycket för EU-staternas försörjningstrygghet, utan är också avgörande för att skapa stabilitet och välstånd i regionen. Jag anser att Nabucco enbart är av godo för Svartahavsregionen. Ledningen blir en pålitlig kassako för regionens länder, samtidigt som den ger dem omedelbar tillgång till världens största gasmarknad.

  Danuta Jazłowiecka (PPE), skriftlig. – (PL) Den så kallade Svartahavssynergin, som antogs 2007, har inte på alla punkter uppfyllt de förhoppningar som knöts till den. Även föredraganden av det betänkande som debatten avser konstaterar detta utan omsvep. EU:s utvidgning genom Bulgariens och Rumäniens inträde riktade vårt intresse på denna region. När situationen i Central- och Östeuropa väl hade stabiliserats, föreföll tiden att vara mogen för EU att ägna sig åt Svartahavsregionen. Den globala ekonomiska krisen suddade dock bokstavligen ut frågan från EU:s dagordning. Märk väl att det inte bara är Östersjö- och Medelhavsregionerna som ingår i EU, låt vara att händelseutvecklingen i Tunisien givetvis visar att även dessa regioner pockar på vår uppmärksamhet. Det är emellertid dags att vi inser att Svartahavsområdet steg för steg utvecklas till en nyckelregion för EU. Det är här vi kan lösa våra energiproblem. Här finns de kommunikationsleder som är ekonomiskt betydelsefulla för oss. Här finns också källor till instabilitet som kan utgöra en allvarlig fara för oss. Allt detta gör att man måste hålla med föredraganden om att det nu är dags att ta ett helhetsgrepp på EU:s politik för Svartahavsområdet. De förändringar som Lissabonfördraget för med sig kan eventuellt också skapa ett gynnsamt klimat för en sådan plan. Bristerna hos den nuvarande Svartahavsstrategin kan undanröjas genom att en särskild enhet inrättas i Europeiska utrikestjänsten.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) EU:s strategi för Svartahavsregionen är som en yeti – alla talar om den, ingen har sett den. Detta intryck bekräftas av ett antal motsägelser som jag hittar redan i början av resolutionen. För det första: definitionen av Svartahavsregionen. Är det inte märkligt att den omfattar Azerbajdzjan vid Kaspiska havet, men inte Makedonien, vars närmaste grannländer Bulgarien och Grekland ”enligt Europeiska kommissionen” ingår i Svartahavsregionen? Tänk att Greklands kust sträcker sig ända bort till Svarta havet, det hade jag ingen aning om. 13 samarbetsområden förutsätter en större EU-involvering – det är en synnerligen diger lista. Av allt att döma har kommissionen tidigare inte förstått hur viktig denna region är. I våras flyttades 1,5 miljoner euro från ett pilotprojekt på miljöområdet respektive inom regional utveckling till ett bananprojekt i AVS-länderna. Mot den bakgrunden måste jag faktiskt undra vad kommissionen hade för beslutsunderlag. Det är besynnerligt att föredraganden ”glömde bort” gasledningen South Stream, men ändå tar upp det omstridda Nabuccoprojektet, som delvis saknar finansiering. Jag vill framhålla att möjligheten att ingå partnerskap med olika EU-regioner kommer att betyda mycket för att utveckla regionen ytterligare, med undantag för det område som vi tog upp tidigare. Slutsatserna från vår senaste debatt om att avskaffa visumtvånget för Ukraina lyser med sin frånvaro.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Dagens debatt avser ett projekt som på flera sätt är betydelsefullt för EU:s framtid. Rumäniens och Bulgariens EU-inträde har tillfört ett mervärde i form av tillgång till Svarta havet, en region som dessutom omfattar flera av EU:s grannländer, däribland ett antal strategiska partnerländer. Genom att utarbeta en gemensam Svartahavsstrategi kan vi komma avsevärt längre med att skapa ett område med stabilitet, säkerhet, demokrati och välstånd. I det sammanhanget kan vi betrakta de gemensamma och integrerade initiativ som antagits av regionens länder som upptakten till en återförening av hela kontinenten.

Som rumän och ledamot av utskottet för regional utveckling stöder jag kopplingen mellan en framtida Svartahavsstrategi och den Donaustrategi som kommissionen nyligen har börjat bedriva. EU behöver engagera sig mer i Svartahavsregionen och samarbeta med tredjeländer där. Det finns ju både geografiska och ekonomiska band mellan våra regioner. Vi kan trygga vår framtida energiförsörjning genom att genomföra infrastrukturprojekt som den södra korridoren, LNG-terminaler och diversifiering av försörjningsvägar och leverantörer.

I den omfattning som är motiverad måste vi också samordna de finansiella instrument som Svartahavsregionen kan utnyttja, samt utveckla och modernisera hamnarna i området och minska miljöförstöringen.

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) Svartahavssynergin är ännu ett exempel på hur vi låter möjligheter gå oss förbi i förbindelserna med regioner som är geopolitiskt och strategiskt betydelsefulla för vår framtid. Då strategin antogs prioriterades sammanlänkningen mellan Svartahavsländernas och EU:s energinät. Nabuccoledningen är den investering som betyder mest för att vi ska nå detta mål. Tyvärr är det nu länge sedan som Bryssel visade framfötterna i den här frågan. Grannländer som har intresse av att gasledningen byggs gör samma bedömning. Azerbajdzjan har nu i ett år signalerat att EU behöver avtala om gasleveranser från Kazakstan och Tadzjikistan, eftersom det annars är ekonomiskt olönsamt att bygga ledningen. Samtidigt ger man ett underförstått klartecken för att bygga den ryska South Stream-ledningen, ett konkurrerande projekt med en sträckning förbi länderna i Kaukasus. Så här kan vi inte arbeta. Energibetänkandets skrivningar går inte tillräckligt långt. De behöver konkretiseras genom att lägga till uppgifter om vilka medel som öronmärks för investeringar av strategisk betydelse för EU:s framtid.

(Sammanträdet avbröts under en kort stund.)

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman