Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 2 februari 2011 - Bryssel

16. Folkomröstningen om södra Sudans framtid (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om folkomröstningen om södra Sudans framtid.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. − (EN) Fru talman! Jag kommer nu att läsa upp uttalandet och därefter har jag nöjet att meddela att min kollega Michel Barnier kommer att fortsätta och avsluta debatten, av skäl som jag tror att de ärade ledamöterna förstår.

Vi bevittnar ett historiskt ögonblick för Sudan och faktiskt för hela Afrika. Människorna i södra Sudan har väntat länge på en chans att utöva sin självbestämmanderätt. Folkomröstningen som genomfördes vid en lämplig tidpunkt och på ett fredligt och trovärdigt sätt har varit en fantastisk framgång som alla har anledning att vara stolta över.

Det preliminära resultatet av folkomröstningen i de 10 södra staterna tillkännagavs den 30 januari och visade en överväldigande majoritet (99,5 procent) för utträde. Vi väntar fortfarande på slutresultatet, som kommer att presenteras under de kommande veckorna.

Vi gratulerar folket i södra Sudan till den beslutsamhet, värdighet och det tålamod de visade prov på genom att rösta. Röstdeltagandet var stort. Vi berömmer även de sydsudanesiska parterna i det övergripande fredsavtalet för deras ledarskap, och den sudanesiska valmyndigheten för det fantastiska arbete den utförde när det gällde att organisera folkomröstningen trots de enorma utmaningar den ställdes inför.

Den lyckade folkomröstningen är framför allt en sudanesisk bedrift, men speglar även stödet från Afrikanska unionen och AU:s högnivåpanel för genomförandet för Sudan under ledning av president Mbeki, som hjälpte parterna att röra sig framåt, samt den fortsatta diplomatiska uppmärksamhet som det internationella samfundet, däribland FN, Förenta staterna och naturligtvis EU ägnade åt situationen.

Sudan har legat högt på vår politiska dagordning i Bryssel under de senaste månaderna. Vi diskuterade frågan i rådet (utrikesfrågor) både i november och i december. Vi enades återigen om slutsatserna i rådet (utrikesfrågor) denna vecka och kommer att fortsätta att bevaka situationen.

Mer än något annat vill jag emellertid tacka Véronique de Keyser, chefsobservatören för folkomröstningen i södra Sudan, och hennes team i EU:s observationsdelegation för den viktiga roll de spelade när det gällde att skapa tilltro till processen bland människorna i Sudan. Användningen av den stora och erfarna observationsdelegationen var ett viktigt och konkret bidrag från EU och jag är mycket tacksam gentemot dig eftersom jag vet att du personligen spelade en väldigt viktig roll, vilket tydligt har erkänts.

Vi bistod även den sudanesiska valmyndigheten med tekniska sakkunskaper och ekonomiskt stöd.

I avvaktan på att slutresultatet tillkännages vill jag upprepa att EU kommer att respektera resultatet av folkomröstningen som ett uttryck för det sydsudanesiska folkets vilja. Vi gläds åt president al-Bashirs uttalande i Juba den 4 januari, som bekräftades på nytt vid minitoppmötet om Sudan i Addis Abeba den 31 januari. Han sade då att regeringen i Sudan kommer att acceptera resultatet av folkomröstningen och att den kommer att vara den första som erkänner den nya staten samt erbjuda den fullständigt samarbete. Vi uppmanar alla berörda parter att fortsätta att vara återhållsamma, bevara lugnet och se till att säkerheten och tryggheten för alla människor i Sudan garanteras.

Även om folkomröstningen om södra Sudans självbestämmande blev en stor framgång får vi inte låta oss nöja med detta. Stora utmaningar ligger framför oss.

Folkomröstningen om Abyei, som skulle ha hållits samtidigt som folkomröstningen om södra Sudan, har fortfarande inte ägt rum. Vi oroar oss för de våldsamheter som skedde i Abyei kvällen före folkomröstningen och vi manar parterna att förhindra ytterligare våld och hitta en verklig lösning, och därmed lägga grunden för en långvarig samexistens mellan de lokala befolkningsgrupperna.

Det finns andra utestående frågor om det övergripande fredsavtalet som fortfarande måste lösas, däribland utstakning av gränser mellan nord och syd och samråd med befolkningen i Blå Nilen och Södra Kordofan. Vi hoppas att parterna nu kommer att ägna sin energi åt att lösa dessa samt andra viktiga frågor efter folkomröstningen, däribland medborgarskap, säkerhetsarrangemang, oljeintäkter och andra frågor som rör ekonomin. Vi gläds åt det faktum att de båda parterna har enats om en rad principer, framför allt att arbeta för upprättandet av två livskraftiga stater med ”mjuka” gränser och att bygga upp konstruktiva förbindelser. Det återstår emellertid fortfarande mycket att uträtta och vi kommer att fortsätta att stödja president Mbekis medlingsansträngningar.

Vi står även inför en viktig humanitär utmaning. Varje dag återvänder omkring 2 000 människor till södra Sudan från norra Sudan och de behöver hjälp med att återintegreras i sina lokala befolkningsgrupper.

Jag är fortfarande djupt oroad över det ökade våldet i Darfur som lett till att tiotusentals människor flytt och den allvarliga inverkan detta får för den humanitära verksamheten. Tre europeiska medborgare hålls fortfarande som gisslan.

Vi är även oroade över häktningen av människorättsförsvarare, journalister, oppositionspolitiker och studenter som genomfört fredliga protester. En av grundprinciperna i det övergripande fredsavtalet var upprättandet av demokratiskt styre som bygger på respekten för mångfald och friheter, och vi vill se respekten för grundläggande friheter och verkligt inkluderande demokratiskt styre i både nord och syd.

Jag försäkrar er om att denna fråga kommer att fortsätta att ligga högt på vår dagordning i framtiden. Vi kommer att fortsätta att engagera oss för både Khartoum och Juba. Vi är redo att öka vårt engagemang för Khartoum och redo att stärka vår dialog. Vi fortsätter att tillhandahålla stöd till människorna i nord, i synnerhet i krigsdrabbade områden som öst, övergångsområdet och Darfur. Södra Sudan kommer inte att bli stabilt om inte norra Sudan är stabilt, och vice versa. EU:s utrikesministrar har sagt att de är redo att titta närmare på EU:s stöd för internationella skuldlättnader för Sudan, i enlighet med de politiska framstegen.

I södra Sudan kan EU på ett viktigt sätt bidra till stabilisering, utveckling och institutionell kapacitetsuppbyggnad. Vi tillhandahåller redan nu stöd för bastjänster och jordbruksutveckling – utöver medlemsstaternas viktiga bilaterala program – och ser över vår långsiktiga strategi för utvecklingssamarbete med södra Sudan.

Vi inser emellertid också att Darfur förtjänar samma uppmärksamhet på hög nivå som genomförandet av det övergripande fredsavtalet. Detta har ägnats stor uppmärksamhet den senaste tiden. Därför vädjar vi till alla parter minska fientligheterna, ingå ett avtal om eldupphör och röra sig mot en heltäckande och rättvis politisk överenskommelse. Vi kommer att öka våra ansträngningar för att uppmuntra alla parter att verkligen engagera sig i Doha-fredsprocessen.

Slutligen några ord om rättvisa: en varaktig fred i Darfur kan inte uppnås utan rättvisa och försoning. Det måste bli ett slut på straffriheten. Rådet har upprepade gånger uppmärksammat kravet på att regeringen i Sudan ska samarbeta fullständigt med Internationella brottmålsdomstolen.

Jag anser att EU har en viktig roll att spela när det gäller att stödja en fredlig, stabil och demokratisk framtid för den sudanesiska befolkningen, oavsett om Sudan består av ett land eller två länder. Vi är skyldiga det sudanesiska folket i både nord och syd att stå vid deras sida och erbjuda dem stöd och uppmuntran vid denna kritiska tidpunkt.

  Mariya Nedelcheva, för PPE-gruppen. – (FR) Fru talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Det kommer positiva signaler från den sudanesiska regeringen i Khartoum, bl.a. i form av det friktionsfria genomförandet av folkomröstningen och viljan att acceptera resultatet av folkomröstningen i södra Sudan.

Efter decennier av inbördeskrig är det knappast någon överdrift att påstå att detta är ett historiskt ögonblick för Afrika. Men historiska ögonblick är övergående – de varar inte för alltid. Om vi ska kunna vända blad och gå vidare till en ny period i historien kan inte aktörerna bakom förändringarna vila på lagrarna. De måste utforma en tydlig, sund och genomförbar grund för att garantera en bättre framtid.

Södra Sudan är inne i en övergångsperiod eftersom mycket fortfarande kan ske fram till den 9 juli, det datum då landet formellt blir självständigt. De två staterna har många problem att lösa. Frågan om gränserna är den som är mest brådskande. Statusen för Abyei förblir osäker. För att förhindra att konflikter uppstår måste man hitta en lösning.

Sedan återstår frågan om de s.k. återvändarna. Vilket mottagande kommer dessa att få? Kommer denna unga stat lyckas integrera så många på så kort tid? Stabila institutioner – rättsliga instanser, polis, armé och ett fullt utvecklat administrativt system – måste skapas för att se till att dessa individer får medborgarskap, hittar arbete och lever under anständiga levnadsförhållanden.

Samtidigt innebär folkomröstningen en verklig utmaning för nord: myndigheterna måste anpassa sig till en ny politisk verklighet. Redan förra helgen anordnades demonstrationer. Kommer regeringen uppmuntra politisk, etnisk, kulturell och religiös mångfald? En sak är säker: vi har inte råd att upprepa tidigare misstag.

För båda länderna är nyckeln till framgång att garantera en pluralistisk politisk arena med etnisk och religiös mångfald samt rättssäkerhet. Först då kommer dessa länder att bli sanna demokratier.

Jag vill lägga till en sista punkt. Det ekonomiska, sociala och politiska ömsesidiga beroendet bör uppmuntra myndigheterna i båda länderna att engagera sig i ständig dialog och samarbete. EU kommer genom att erbjuda genuina utvecklingsprojekt vara en viktig framtida samarbetspartner för båda länderna.

  Véronique De Keyser, för S&D-gruppen. – (FR) Fru talman! Efter diskussionerna om Tunisien, Egypten och andra länder som för närvarande kräver frihet vill jag säga att vår observationsdelegation för södra Sudan upplevde folkomröstningen som fantastisk och föredömlig. Föredömlig eftersom den blev en framgång trots alla domedagsprofetior, och fantastisk eftersom det var tydligt att människorna i södra Sudan röstade med tårar i ögonen – efter att ha väntat på detta ögonblick så länge (i vissa fall mer än 50 år), och efter att ha upplevt inbördeskrig – och tog emot den fredliga övergången med obeskrivbar glädje.

Det är sant att de kommande månaderna kommer att bli svåra, men trots det måste vi fira denna vändpunkt. Jag måste säga att den delegation jag deltog i verkligen var en välsignelse, med tanke på EU:s instrument och hur mycket jag har kritiserat andra observationsdelegationer som inte har uppnått lika goda resultat.

Den 9 juli blir södra Sudan den femtiofjärde staten i Afrika. Precis som den höga representanten sade står landet står inför flera utmaningar.

Först av allt är det oljan i Abyeiregionen, som ligger på gränsen mellan nord och syd, men som inga tydliga gränser har angetts för och där ingen egen folkomröstning genomförts. En lösning måste hittas för Abyei, men frågan är fortfarande öppen. I samband med folkomröstningen inträffade våldsamheter i området, precis som i Unity State och Södra Kordofan. Denna region har potential att destabilisera hela landet.

Sedan är det den fråga som Mariya Nedelcheva – och jag vill passa på att tacka henne för hennes deltagande i observationsdelegationen – och den höga representanten tog upp: medborgarskap. Tiotusentals eller t.o.m. hundratusentals av de människor från södra Sudan som levde och arbetade i nord, och som ibland var fattiga, har flytt till syd. Nu måste de förmodligen återintegreras i den södra ekonomin. De litar inte på nord och de vet inte om de kommer att kunna behålla sina arbeten – förmodligen inte om de arbetar inom den offentliga sektorn – vilket är ett allvarligt problem.

Avslutningsvis återstår problemet med Internationella brottmålsdomstolen. Salva Kiir, presidenten i södra Sudan, kommer att försöka samarbeta med norra Sudan, under förutsättning att resultatet av folkomröstningen erkänns. Han har redan lyckats övertala president al-Bashir att besöka södra Sudan där han formellt togs emot i Juba. Detta var fantastiskt, ett tecken på försoning och början på en ny era. Salva Kiir berättar att om han skulle underteckna Romstadgan i dag så skulle han vara tvungen att arrestera president al-Bashir nästa gång han kommer på besök. Han frågar sig hur de ska kunna samarbeta under dessa villkor, hur de ska kunna uppnå den så omtalade försoningen mellan nord och syd. ”Be oss inte att göra detta”, säger han. Vi har naturligtvis ett åtagande gentemot Internationella brottmålsdomstolen, men samtidigt inser vi att samarbete mellan nord och syd är nyckeln till fred.

Därför befarar jag att många problem återstår att lösa. Som jag sade var delegationens upplevelse av folkomröstningen fantastisk, men Sudan förblir ett enda land fram till den 9 juli.

ORDFÖRANDESKAP: WIELAND
Vice talman

  Charles Goerens , för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! I mer än tjugo år har vi vetat att befolkningen i södra Sudan inte vill påtvingas Sharialagarna av Khartoum. Det har lett till ett inbördeskrig med fler än två miljoner döda. Genom det övergripande fredsavtal som undertecknades 2005 satte man stopp för detta krig.

Förra veckan uttryckte folket i södra Sudan formellt sin vilja: självständighet, utträde från norra Sudan. Men det räcker inte med att vilja: landet måste även kunna hantera självständigheten på daglig basis.

Den nya staten har ännu inte en formell gräns mot norra Sudan. Inte heller vet vi hur vinsten från utvinningen av olja kommer att fördelas. Tusentals människor förflyttar sig fortfarande från nord till syd. Än så länge är utvecklingspotentialen något oklar med tanke på de begränsade resurserna i södra Sudan å den ena sidan och de otroligt låga utbildningsnivåerna å den andra. I grund och botten måste denna nya stat börja om från början.

Även om skapandet av en ny stat främst är en fråga för människorna i södra Sudan kommer självständigheten att innebära några grundläggande förändringar. Hädanefter kommer alla eventuella konflikter mellan nord och syd att vara ett internationellt snarare än ett internt problem, till skillnad från tidigare. Därför kommer spelreglerna för FN:s säkerhetsråd att ändras.

Vi behöver snarast en tydlig strategi för att fastställa de huvudsakliga politiska och ekonomiska prioriteringarna som kommer att utrota den extrema fattigdomen bland folket i södra Sudan. Samtidigt som vi respekterar alla nationers självbestämmanderätt måste EU som den viktigaste etablerade givaren kunna infria förväntningarna hos människorna i området. EU bör även ta upp den fallna manteln och fungera som ledare för alla dem som kommer att samarbeta med den nya staten i herkulesarbetet med att reformera denna del av Afrika.

  Judith Sargentini, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman! Vi bevittnar födelsen av en ny stat. Jag är mycket glad över detta, men jag hyser även oro. Södra Sudan är trots allt ett av de fattigaste länderna i Afrika. Det är även ett land med en hel del olja på sitt territorium. Dessutom är det ett land till vilket många människor återvänder, flyktingar utan någonstans att bo, utan mat och arbete. Det kan leda till katastrof eller t.o.m. väpnad konflikt.

Såvida inte de som kontrollerar oljeresurserna i södra Sudan och hamnarna i den norra delen av landet, genom vilken oljan har transporterats, når en överenskommelse kommer en internationell konflikt utan tvekan att bryta ut, precis som min parlamentskollega Charles Goerens har sagt. Så vad kan vi göra?

Europa måste etablera en närvaro och stanna kvar. Varför inte sända en Eupol-delegation till södra Sudan för att hjälpa till med att upprätta rättssäkerhet och ge detta land chansen att börja om från början på egen hand? Kanske landet rent av visar sig vara en förebild för resten av Afrika? Jag hoppas verkligen att så kommer att bli fallet.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag har aldrig tvivlat på att delningen av Sudan är det enda sättet att garantera fred, rättvisa och utveckling för södra Sudan. Därför gläder det mig att medborgarna i syd med en så överväldigande beslutsamhet röstade för en suverän och självständig framtid.

Det faktum att fler än 99 procent av de röstande var positiva till ett utträde är en svidande anklagelse mot Khartoum och president Bashirs decennier av ansträngningar för att besegra det kristna och animistiska syd och påtvinga det kompromisslös islam och Sharialagarna.

Södra Sudan bör nu vara EU:s viktigaste prioritet när det gäller humanitär utveckling. Folkomröstningen är inte slutet utan början på processen. Södra Sudan måste kunna förlita sig på EU:s totala och orubbliga engagemang. Jag uppmanar den höga representanten att se till att alla pengar från Europeiska utvecklingsfonden nu omedelbart överförs till den nya staten, t.o.m. innan ratificeringen av Cotonouavtalet.

Jag uppmanar även samtliga 27 EU-medlemsstater att omedelbart erkänna denna nya afrikanska nation den 9 juli, i enlighet med vad som förordnas i det övergripande fredsavtalet. Utan ett erkännande kommer alla de framsteg som södra Sudan har gjort de senaste åren att ha varit förgäves. Ännu ett krig skulle få ofattbara konsekvenser för hela Afrika.

Slutligen hoppas jag att åtgärder vidtas för att se till att tillräckliga personalresurser och ekonomiska resurser anslås till EU:s delegation i Juba.

Jag hoppas även att den höga representanten kommer att kunna besöka södra Sudan inom kort. Som brittisk medborgare gläds jag åt att den nya regeringen i Juba har förbundit sig att erkänna Republiken Somalilands självständighet, med tanke på att Somaliland tidigare var ett brittiskt protektorat. Jag är övertygad om att många andra afrikanska och europeiska stater inom kort kommer att följa dess exempel.

Jag vill också uppmärksamma det faktum att dr Francis G. Nazario, som är chef för den sydsudanska delegationen för EU och snart kommer att bli dess ambassadör, sitter på läktaren. Kanske skulle dr Nazario och den sydsudanska delegationen, som också sitter där uppe, kunna resa er upp?

(Applåder för dr Nazario och den sydsudanska delegationen)

  Sabine Lösing, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Kommer situationen nu att förbättras för människorna i södra Sudan eller är delningen snarare något som ligger i västs intresse och som har genomförts för att ge oss kontroll över oljereserverna? Oavsett vilket står södra Sudan inför mycket stora utmaningar. Utan en fungerande infrastruktur och med tanke på den aktuella katastrofala ekonomiska situationen kommer landet att behöva civilt och humanitärt bistånd under lång tid.

Dessvärre är det inte helt säkert att risken för våldsamma konflikter har eliminerats. Experterna tror emellertid inte att det är något som kan lösas med militära medel. Tvärtom innebär en fokusering på militära medel att en verklig lösning på konflikterna förhindras. Det nödvändiga civila biståndet kan ges på ett mycket mer effektivt sätt utan militär inblandning. Överföring av stödåtgärder till militären förhindrar en hållbar utveckling av den civila uppbyggnaden.

Ett exempel på detta är Darfur. En massiv militär apparat har nu tagit över de humanitära organisationernas och utvecklingsorganisationernas uppgifter där, vilket dessa har kritiserat hårt. Vi kräver att fokus helt och håller läggs på civil konflikthantering och civila hjälpåtgärder, med andra ord en minskning av FN:s delegation till de civila komponenterna utan användning av EU:s stridsgrupper. Dessutom begär vi att Sudans skuld skrivs av, för att främja landets utveckling.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Allt talar för att resultatet av folkomröstningen den 9 januari i Södra Sudan kommer att bli ett så gott som enhälligt stöd för självständighet. Det är helt och hållet förståeligt, eller förnuftigt, och bör verkligen välkomnas.

Södra Sudan har trots allt nyligen lämnat bakom sig 23 år av inbördeskrig med det arabdominerande norra Sudan. 2,5 miljoner människor har dödats och fler än 4 miljoner har fördrivits från landet. Då har jag ändå inte nämnt slaveriet i nord som hundratusentals kvinnor och barn från södra Sudan kan ha fallit offer för. Mot denna historiska bakgrund behöver det knappast påpekas att den nya stat som håller på att ta form behöver all internationell hjälp den kan få för att bygga upp sina institutioner.

För denna process krävs utan tvekan en tillförlitlig polisstyrka. Så sent som förra veckan fick jag några oroande rapporter om allvarliga tjänstefel som begåtts på den nya polisakademin i Rajaf. Därför vädjar jag till EU om att man ska uppmärksamma och genomföra insatser för att ta itu med detta, men även hjälpa till med alla de brådskande inrikespolitiska frågor som södra Sudan kommer att behöva hantera.

  Martin Ehrenhauser (NI). – (DE) Herr talman! Jag tog med mig två saker från resan till Sudan: för det första en tro på södra Sudans livskraft och för det andra det faktum att det inte finns något alternativ till denna tro. Precis som när det handlar om ett litet barn är det emellertid nödvändigt att stödja denna unga stat tills den klarar av att vara självständig. Det är helt enkelt det som världssamfundet uppmanas att göra.

Jag vill ta upp två punkter. För det första skuldavskrivningen. Som österrikisk parlamentsledamot är detta särskilt viktigt för mig eftersom Österrike trots allt är den största fordringsägaren i Parisklubben. Jag anser att vi måste föregå med gott exempel här, och även om detta är en uppgift för medlemsstaterna är det trots allt väldigt viktigt att medlemsstaterna samordnas under övervakning av EU.

Den andra punkten som jag vill ta upp är det dödläge som vi befinner oss i. Å ena sidan har vi häktningsordern från Internationella brottmålsdomstolen och å andra sidan finns viljan och behovet av att utbetala pengar från den tionde Europeiska utvecklingsfonden. Jag anser att vi behöver en skyndsam, men även mycket pragmatisk lösning här.

  Filip Kaczmarek (PPE). – (PL) Herr talman! Vi är mycket nöjda med att folkomröstningen i södra Sudan kunde genomföras på ett så fredligt sätt. Våra observatörer är eniga i sina lovord av iakttagelserna under observationsuppdraget. Deras bedömning av folkomröstningen utifrån de normer som vi stöder är också positiv. Folkomröstningen var trovärdig och välorganiserad och gav de röstande möjlighet att uttrycka sina åsikter. Det var också uppenbart vilken vikt de sydsudanesiska medborgarna fäste vid folkomröstningen, något som bevisades av det faktum att valdeltagandet uppgick till 60 procent den fjärde dagen. Detta är ett tydligt bevis på folkets beslutsamhet när det gäller att få självbestämmande.

President Bashir har ofta kritiserats här i parlamentet, men denna gång bör vi berömma honom för det uttalande han gjorde den 24 januari i Juba, som den höga representanten hänvisade till. Han tillkännagav att han skulle erkänna beslutet i enlighet med folkomröstningen även om det innebar utträde av södra Sudan. Allt pekar på att de som lever i regionen har gjort sin önskan mycket klar. I likhet med tidigare talare är det min önskan och förhoppning att de kommer att uppnå en fredlig samexistens om Sudan verkligen delas upp i två länder.

Nu är det viktigt att den fredliga stämningen under folkomröstningen följs av en fredlig period då resultatet tillkännages och de två staterna kan omvandlas. Många observatörer oroar sig över att den nuvarande vågen av upplopp och demokratiska krav i flera länder, däribland Sudan, kan bli en ursäkt för att bromsa fredsprocessen och att det därmed kommer att bli omöjligt att förverkliga de ambitiösa planerna. Samtidigt finns det vissa positiva tecken, t.ex. det faktum att Afrikanska unionen är redo att erkänna den nya afrikanska staten. Vi måste också vara medvetna om att folkomröstningen inte är slutet utan att den slutliga framgången uppnås först när önskan hos folket i Sudan blir verklighet. Som vi vet kan detta ske den 9 juli 2011, när södra Sudans självständighet proklameras, och först då kommer vi att kunna fira slutet på denna blodiga och långvariga konflikt.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Herr talman! Efter fyra decennier av inbördeskrig, som har resulterat i mer än 2 miljoner dödsoffer och 4 miljoner flyktingar, är södra Sudans utträde ett svar på den etniska och religiösa intoleransen, i avvaktan på rapporten från 2005 och folkomröstningen som ägde rum för en månad sedan. De involverade parterna har enats om delningen och jag är övertygad om att detta kommer att påskynda och underlätta världssamfundets acceptans av södra Sudan. Det finns emellertid en risk för en dominoeffekt på en kontinent som är traumatiserad av krig orsakade av de artificiella gränser som är ett arv från kolonialtiden. Det är därför den sex månader långa övergångsperioden mot en fullständig brytning är nödvändig för att staka ut den nya statens framtid.

Å ena sidan står landet inför militära och strategiska utmaningar, det återuppväckta våldet bland de forna militära ledarna av separatiströrelsen, inblandningen av milis, privatiseringen av den inre säkerheten, gränsincidenter med den muslimska delen av Sudan och problemet med att dela oljeintäkterna med den senare. Å andra sidan finns det ett stort humanitärt problem, och jag tror att EU måste engagera sig i detta i stor skala. Annars kommer vi att ställas inför en katastrof som kommer att underblåsa instabiliteten i regionen. I Sudan dör ett av tio barn under sitt första levnadsår och ett av sju barn dör innan fem års ålder. Tillgången till dricksvatten och hälso- och sjukvård är begränsad och fyra femtedelar av befolkningen är analfabeter. Hälften av befolkningen i syd är under 18 år och även om de klarar sig från barnadödlighet riskerar de p.g.a. fattigdom och bristen på framtidsutsikter att bli kanonmat i de konflikter som undergräver den nya statens självständighet.

Jag hoppas att EU kommer att beakta frågans komplexitet.

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag är mycket glad över att folket i södra Sudan har fått möjligheten att välja sin framtid. Jag är stolt över att kunna säga att det slutliga och entydiga resultatet har uppnåtts tack vare starkt stöd från världssamfundet och EU.

Vi närmar oss en historisk vändpunkt: att upprätta en varaktig fred och en ny stat i ett land som under nästan 40 av de 55 år som gått sedan landet blev självständigt har präglats av inbördeskrig. Detta är början på en ny era, en era som präglas av förhandlingar mellan nord och syd om de problem som måste lösas för att genomföra 2005 års övergripande fredsavtal: medborgarskap, fastställande av gränser samt beslut om huruvida makten över regionen Abyeiregionen kommer att innehas av nord eller syd, som delar oljeresurser och skuldfrågor.

EU måste naturligtvis stödja både denna politiska process och den nya statens utveckling. Världssamfundet och EU får inte glömma bort norra Sudan, på samma sätt som vi inte får glömma bort Darfur, där konflikten inte på långa vägar är löst och där våldet har ökat kraftigt under de senaste 12 månaderna. Över 270 000 människor har tvingats lämna sina hem och över tre miljoner bor fortfarande i flyktingläger.

  Oriol Junqueras Vies (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! EU:s grundläggande princip är demokrati och med tanke på att den stora majoriteten av invånarna i södra Sudan demokratiskt har röstat för självständighet måste EU ge sitt stöd till ett omedelbart upprättande av den nya staten. En av anledningarna till att vi måste göra det är att demokrati är grunden för stabilitet, säkerhet och välfärd i såväl Afrika som Medelhavsområdet. Jag vill även betona den internationella betydelse som självbestämmanderätten har som ett verktyg för internationella förbindelser. Vi har sett det i Kosovo och vi ser det nu i södra Sudan.

Internationella brottmålsdomstolen har dragit slutsatsen att demokratiska processer för att uppnå självständighet är fullt lagliga enligt internationell rätt. Upprättandet av gränser måste handla om demokrati. Därför måste EU, för att kunna stärka unionen i sig, även vara redo att erkänna självbestämmanderätten för alla europeiska länder – såsom Katalonien, Skottland och Flandern – som i demokratiska val uttryckt sin vilja att bli självständiga.

  Peter van Dalen (ECR). - (NL) Herr talman! Dessa tider präglas av en undergångsstämning. Från Mauretanien till Oman befinner sig människor i förändring. Över hela världen dör tusentals i naturkatastrofer. I Förenta staterna och Europa blir dansen kring guldkalvarna euron och dollarn allt vildare. Kristna förföljs i många länder.

Ingen vet när världen kommer att gå under, men bibeln manar oss att vara vaksamma och redo.

Mitt under detta globala tumult bevittnar vi emellertid en fantastisk händelse: födelsen av södra Sudan. Efter många år av förtryck och krig befrias människorna i södra Sudan från slaveriet. Människorna i södra Sudan befrias från det slaveri som bedrivits av den internationellt efterlyste brottslingen Omar Al Bashir. Detta är en anledning till stor tacksamhet och glädje.

Jag gratulerar mina sydsudanesiska vänner, som är här i dag, till detta. Jag hoppas innerligt att detta nya land kommer att präglas av vishet så att lag och rättvisa kan blomstra där. Må det bli ett land där barmhärtighet och tro kan mötas. Må det bli en nation där fred och rättvisa vävs samman.

Jag vill särskilt be kommissionen, som här företräds av Michel Barnier, att erkänna den nya staten södra Sudan omedelbart, dvs. så snart som möjligt. Följ upp erkännandet med åtgärder. Stöd södra Sudan när så är möjligt. Prioritera detta land i er utrikespolitik. Jag ser fram emot ett specifikt svar från er när det gäller detta.

  Gay Mitchell (PPE). - (EN) Herr talman! Detta är en möjlighet för det sudanesiska folket, i både nord och syd, att koncentrera sig på att få sina ekonomier att växa och använda den rikedom som deras oljeresurser kan ge till att livnära och utbilda sitt folk, men vi måste också hjälpa dem, och göra det utan dröjsmål.

För närvarande har 80 procent av sydsudaneserna inte tillgång till toalett. Ett av tio barn dör innan sin första födelsedag. I de fattigaste delarna av syd är det mindre än en procent som fullföljer grundskolan. Varje år exporterar Sudan olja för miljarder dollar. Om nord och syd kan nå en diplomatisk och fredlig lösning – och det kan de – kan båda parterna använda sina rika naturresurser för att ta sig ur sin fasansfulla fattigdom – en fattigdom som hemsöker deras land – med viss hjälp från sina vänner.

Naturligtvis kommer båda regeringarnas framtid att vara beroende av frågor såsom utstakning av gränser, fördelningen av oljeintäkter och statusen för Abyei, den omtvistade oljerika gränsregionen mellan nord och syd. Jag uppmanar den höga representanten och kommissionen att främja diplomatiska förhandlingar mellan nord och syd för att lösa de återstående frågorna så snart som möjligt, och viktigast av allt, att se till att denna fråga fortsätter att ligga högt upp på EU:s dagordning.

Jag ser fram emot att inom en nära framtid välkomna parlamentsledamöter från båda sidor, som företrädare för sina respektive stater, till ett möte med AVS-ländernas gemensamma parlamentariska församling och parlamentet. Det kommer att vara ett tecken på att de är självständiga stater. Jag anser att det är något som vi bör uppmuntra, ju förr desto bättre.

  Guido Milana (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill inte förstöra denna positiva stämning.

Det stämmer att vi har kommit till slutet av den fas som inleddes 2005, då diplomatin bidrog till en positiv händelseutveckling. Många olösta problem återstår emellertid. Detta är ett ungt land och det kommer fortfarande att vara ett ungt land när utträdet har skett. Det är ett land som måste staka ut sina gränser, ta itu med de problem som är kopplade till konflikterna i Abyeiregionen, som vi har hört nämnas flera gånger, och hantera landets viktigaste fråga, dvs. problemet med oljeledningarna, och även det internationella stödsystemet.

Därför vill jag tydliggöra något för kommissionsledamoten. Det finns två eller tre saker som vi måste göra. Vi måste upprätta en strategi för södra Sudan, och erkänna denna nya stat den 7 februari, i stället för att vänta till den 9 juli när resultatet av valet offentliggörs. Vi måste även låta vår internationella tjänst inleda sin verksamhet omedelbart och upprätta en delegation i södra Sudan.

Det är det enda sättet att stödja en process, det är det enda sättet för en smart och strategisk diplomati att stödja detta land på dess väg mot demokrati. Jag vill påpeka att det första som landet behöver göra är att upprätta en konstitution, och Europa kan vara till stor hjälp när det gäller detta.

  Niccolò Rinaldi (ALDE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag började arbeta som politisk rådgivare i Europaparlamentet 1991 och vid den tiden var konflikten mellan norra och södra Sudan fortfarande en regelbundet återkommande kris. Äntligen, efter 20 år, förefaller det som om vi ser en strimma ljus i slutet av en lång och krävande tunnel.

Som Guido Milana och andra har påpekat återstår fortfarande mycket att göra, men många av oss befarade det värsta och förväntade oss att inbördeskriget skulle blossa upp på nytt. Därför gratulerar jag nord och syd till detta första folkomröstningsresultat. Nu räknar man dagarna tills självständighetsförklaringen. Inga misstag tillåts, vare sig i Khartoum, Juba, Bryssel eller vid Afrikanska unionens möte i Addis Abeba. Förslaget om att upprätta en EU-delegation med särskild status fram tills självständighetsförklaringen bör definitivt välkomnas. Sudan är i färd med att lära oss, världssamfundet, en värdefull läxa om cynism och kriser, som vi mer av resignation än någonting annat ofta betraktar som olösliga.

  Frank Engel (PPE). - (FR) Herr talman! Jag välkomnar södra Sudans framtida självständighet och jag gratulerar det sydsudanesiska folket till att ha uppnått detta.

Som vår parlamentskollega Charles Goerens, som har varit vänlig nog att kontakta mig när det gäller detta, precis sagt bör man ha rätt att inte följa Sharialagarna. Det är en rätt som vi måste värna om. Jag måste emellertid påpeka att det finns några befolkningar som är lyckliga nog att ha denna rätt. Folket i Somaliland, som ligger alldeles i närheten, har det inte.

Jag vill även att vi ser över vår politik, som hittills har inneburit att vi inte har erkänt de ansträngningar som folket i Republiken Somaliland har genomfört när de har byggt upp en fri och demokratisk muslimsk stat i regionen, en stat som vi behandlar som om den inte fanns.

När det gäller södra Sudan vill jag också säga något om landets status. Södra Sudan är fortfarande det fattigaste landet i Afrika, trots det faktum att det under de senaste fem åren har haft tillgång till hälften av hela Sudans samlade oljeresurser. Jag kan se att det har varit uppenbart underutvecklat, vilket till stor del har berott på försummelse och förbiseende från Khartoums sida.

Fr.o.m. nu vill jag emellertid att EU insisterar på behovet av styre och utveckling och inte bidrar till finansieringen av den underutveckling som riskerar att skapas i södra Sudan i framtiden.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE). – (PL) Herr talman! Vi får inte frestas till alltför stor optimism i dagens debatt. Att förutspå händelseutvecklingen i Sudan är som att skåda i en kristallkula. Trots alla förhoppningar efter folkomröstningen ska man inte ta för givet att frågan redan är löst. Det är den långt ifrån och ingen vet för närvarande om landet kommer att delas så som invånarna i landets södra del önskar.

En annan fråga är att landets södra del för närvarande står enad i sin motvilja mot muslimerna i norr. När den känslan avtar och det är dags att inrätta statliga institutioner kommer får vi snart se om det förekommer någon balans mellan de tre olika kulturella och språkliga klanerna. Frågan kommer att få stor betydelse och vi bör ta upp den redan nu.

Nästa fråga som vi måste ställa oss och komma fram till ett svar på, är följande: varför hoppas vi nu på en fredlig lösning på en konflikt som har varat i ett halvt sekel? Svaret är tydligt: råolja. Både utländska företag, utan vilka det vore omöjligt att utvinna olja i ett så fattigt land, och företrädare för landets bägge delar känner doften av petrodollar.

Låt oss hoppas att penningbegäret inte förblindar oss och att vi inte bara vill hjälpa till genom att skjuta till medel för att bygga upp landet, utan också för att inrätta program som kommer samhället till godo.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! Innan folkomröstningen var vi väldigt oroade för oroligheterna som den medförde och jag är glad över att den gick fredligt till och att den godkändes. Men som Catherine Ashton sade är det viktigt att se till att det genomförs en giltig extra folkomröstning i Abyei och i den region där det förekommer olja. Europaparlamentets observatörsgrupp kommer också att behövas vid den extra folkomröstningen.

När södra Sudans självständighet utropas kommer regionen fortfarande att vara en av världens fattigaste. Många slovakiska icke-statliga organisationer arbetar i regionen och det är viktigt att de får arbeta under rätt förutsättningar. Jag vill också betona den lokala kyrkans och kyrkliga organisationers roll, eftersom de också behöver vårt stöd. De har inrättat och driver många skolor och vårdinrättningar och är mycket väl ansedda i regionen.

Jag vill avsluta med att säga att efter Sudans splittring får vi inte glömma minoriteten sudaneser från söder som flydde till den norra delen i samband med förföljelser och som har levt där i många år. Om norra Sudan inte erkänner dubbel nationalitet, så som president al-Bashir lovade, kommer sharialagar att tillämpas och de kan komma att bli en andra klassens medborgare.

  María Muñiz De Urquiza (S&D). – (ES) Herr talman! Vi debatterar en framgångssaga. Efter många års konflikt har Sudan fredligt och demokratiskt banat väg för en komplicerad utträdesprocess enligt kriterierna som fastställs i internationell rätt: rättigheten till självbestämmande för alla folk som utsätts för utländskt, kolonialt eller rasistisk styre och för alla folk som beslutar om utträde enligt en resolution av FN:s säkerhetsråd eller ett avtal mellan parterna.

Det var också en framgång för EU som stödde och kontrollerade valprocessen, så som man snart kommer att göra även i Tchad och Uganda. Låt oss hoppas att EU intar en ledande roll inom världssamfundet för att stödja vilken stat som än uppstår efter folkomröstningen i södra Sudan, för att lösa alla kvarstående problem som nämndes här, från återvändare till naturtillgångar. Låt oss hoppas att EU ger sitt fulla stöd.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag vill välkomna utgången av folkomröstningen i södra Sudan. Genom en demokratisk process har ett komplicerat samhälle med etniska och religiösa skillnader samt allvarliga ekonomiska tvister kunnat lösa en konflikt som har kostat två miljoner människor livet. Jag vill därför gratulera de viktigaste parterna i processen och ge erkännande till FN, som fullföljde sitt fredsbevarande uppdrag. Jag önskar också att man i andra konflikter tar efter exemplet och jag hoppas att några stater här kommer att sluta oroa sig för principer som exempelvis människors rätt att välja och rätten att utöva självbestämmande.

Ambition, envishet, underlåtenhet att erkänna minoriteter och deras rättigheter samt underlåtenhet att godkänna pluralitet förorsakar många spänningar. Dialog och politik är till för att lösa spänningarna. Dialog och politik i rätt tid förebygger konflikter, men om vi förnekar det som pågår och försöker lösa konflikterna utan att tala sanning, kan vi vara säkra på att vi kommer att ångra oss.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL) . – (EL) Herr talman! Jag delar tyvärr inte den enorma optimism som de flesta talare i kammaren har uttryckt. För det första, för att vi måste fråga oss själva varför södra Sudan i synnerhet fick sin självständighet ”så enkelt”, i en tid då regimen i Västsahara är som den är och inte erkände rätten till självständighet. För mig och det grekiska kommunistpartiet är svaret mycket enkelt. Södra Sudan har turen att ha olja.

Vi hoppas att oljan inte blir till ondo för människorna i södra Sudan, som den blev för människorna i Irak och andra nationer. Det finns fortfarande allvarliga olösta problem. Vi anser tyvärr att konkurrensen mellan de största makterna om området kommer att öka och vi uppmanar arbetarna i södra Sudan att inte ge sig in i en strategi som splittrar och att gå samman med arbetarna i norra Sudan för att arbeta fram olika framtidsperspektiv.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! I den senaste folkomröstningen i södra Sudan bestämde folket att de gamla godtyckliga koloniala gränserna skulle avskaffas. I juli bildades officiellt världens 193:e stat. Runt 3,8 miljoner människor röstade för en självständig stat och endast 45 000 människor röstade för att allt skulle förbli som det var. Det utgör en överväldigande majoritet som använde sig av sin rätt till självbestämmande och det är till stor glädje.

Men delningen i sig kommer inte att skapa stabilitet i landet. Sudan är fortfarande ett oroligt område och i norr förekommer radikal islamism överallt. Utöver andra åtgärder är det därför viktigt att utveckla administrativa strukturer, för en ny gräns måste förvaltas och också övervakas.

Det krävs därför en effektiv säkerhetspolitik i hela regionen – i Somalia, Sudan och södra Sudan. EU:s höga representant uppmanas att tillsammans med internationella aktörer främja säkerhet och stabilitet i regionen och framför allt bekämpa radikala tendenser och tappert stödja södra Sudan.

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Herr talman! Mitt i allt mörker får vi äntligen goda nyheter. Jag är väldigt stolt över att EU spelade en viktig roll – jag gratulerar Catherine Ashton och hennes kolleger samt också parlamentsledamöterna som övervakade folkomröstningen.

Det verkliga arbetet med södra Sudans övergång till frihet och nationsbildning inleds naturligtvis nu. Det är mycket svårt och världshistorien visar att det ofta har lett till inbördeskrig.

Men EU kan spela en avgörande roll för att se till att övergången genomförs, så att människorna i södra Sudan kan få de grundläggande mänskliga rättigheter som Gay Mitchell talade om, exempelvis utbildning och också toaletter.

Jag anser att särskilt gränsdragningen och fördelningen av oljeresurserna kommer att utgöra avgörande frågor. Den berömde irländske hjälten Michael Collins sade en gång att gränser innebär bekymmer och kommer alltid att göra det.

EU anses vara självständigt och objektivt, och kan spela en avgörande roll för att förverkliga övergången som så väl behövs. Tack så mycket. Vi önskar Sudans befolkning all lycka till.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman! Catherine Ashton bad mig lyssna på var och en av er och jag lyssnade noggrant. Jag vill tacka för er förståelse att Catherine Ashton av brådskande skäl tvingades lämnade kammaren efter att hon i sin egenskap av hög representant förklarat sin ståndpunkt om den mycket känsliga frågan om Sudan.

I den här mycket stora regionen i Afrika kan man tydligt se – och det visar alla era inlägg – att det som händer i ett land kan påverka alla andra länders utveckling, fred och stabilitet. Vi måste komma ihåg att nio länder gränsar till Sudan. Det är därför folkomröstningen var så viktig.

Jag vill tacka Véronique De Keyser som var ledare för EU:s valobservatörer. Både hon och Catherine Ashton påminde om hur framgångsrik folkomröstningen var - en exemplarisk process och en övergång som måste genomföras fredligt. Eftersom hon själv redan har gjort det, vill jag också tacka Europaparlamentets ledamöter och alla andra för ett gott samarbete mellan EU:s institutioner under processen, i synnerhet Europaparlamentet.

Flera av er talade om Darfur. Själv glömmer jag aldrig när jag i egenskap av Frankrikes utrikesminister under den värsta krisen 2004 besökte Al-Fashir i djupaste Darfur samt vad jag hörde och såg där.

Jag är därför glad över möjligheten att få kommentera situationen för Catherine Ashton. Vi fäster stor uppmärksamhet vid frågan och vi följer naturligtvis nuvarande utveckling med stor oro, samtidigt som vi beklagar att de mänskliga rättigheterna ofta kränks och att FN-personal tas till fånga. Det är därför vi förväntar oss att alla parter medverkar i fredsprocessen. Vi måste naturligtvis stödja fredsprocessen. Det är syftet med vår politiska verksamhet, med allt som vi gör för att upprätta stabilitet och även mer specifikt med vårt humanitära bistånd naturligtvis.

Herr talman! Jag vill understryka att sedan 2003 har EU bidragit med 776 miljoner euro i humanitärt bistånd till Sudan, särskilt till Darfur som är i stort behov av det och till södra Sudan. Jag vill också understryka eller bekräfta att kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) kommer att fortsätta arbeta proaktivt. Jag vill tacka all personal som arbetade tillsammans med Echo och som i samarbete med FN hjälpte människor att återvända från norra till södra Sudan.

När det gäller samarbetet med södra Sudan kommer EU att tillhandahålla mer stöd till detta mycket specifika område för att utveckla landsbygden och jordbruksproduktionen som människorna där är i så stort behov av, så att de inte alltid ska vara beroende av import som blir allt dyrare på grund av prisvolatilitet. Ni som känner mig vet hur orubblig jag är i den frågan, i dag som kommissionsledamot och tidigare i andra befattningar. Kommissionen talade länge om den frågan i sitt inlägg i morse. Inom de mycket viktiga områdena landsbygdsutveckling, jordbruksutveckling, grundläggande tjänster, utbildning och hälsa kommer kommissionen även i fortsättningen att öka sitt stöd. Vi planerar för närvarande att inrätta särskilda fonder med runt 150 miljoner euro för de värst utsatta befolkningsgrupperna i Sudan och naturligtvis södra Sudan.

Det var vad jag ville säga. Mycket kort vill jag lägga till tre kommentarer. När det gäller frågan om medborgarskap som flera ledamöter tog upp, vill jag säga att vi stöder fullt ut arbetet som utförs av den panel som president Thabo Mbeki leder och som underlättar förhandlingarna om framtida medborgarskap och andra frågor som är kopplade till det allvarliga problemet om medborgarskap.

När det gäller den internationella domstolen kommer EU även i fortsättningen att utan förbehåll stödja Internationella brottmålsdomstolen. Vi har vid upprepade tillfällen uppmanat alla myndigheter, särskilt i Sudan, att samarbeta fullt ut med Internationella brottmålsdomstolen.

Herr talman! Jag vill säga ett sista ord om en fråga som fler av er tog upp, nämligen skulder. Jag vill påminna er om rådets senaste slutsatser som var mycket tydliga. EU kommer att stödja en skuldlättnad för landet genom att, precis som andra parter, ta hänsyn till utvecklingen som vi hoppas på och som vi vill följa och uppmuntra politiskt och ekonomiskt för att se till att det upprättas stabilitet i landet.

Det är svaren som jag ville ge för Catherine Ashton.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

  Indrek Tarand (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Situationen i hela Afrika är farlig, men samtidigt hoppingivande. Regionala särdrag kommer att fordra en särskild inriktning mot humanitärt och militärt bistånd, så att säkerhet och stabilitet upprättas. Men vi har sett att EU säljer avancerad militär utrustning som krigsfartyget Mistral till Ryssland. Har någon tänkt på att Ryssland fortfarande måste genomgå en demokratisk revolution?

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Man förväntade sig att södra Sudan i folkomröstningen skulle rösta för en delning. Ingen förväntade sig att det var någon lösning på problemen i regionen. För det första är läget i den södra delen fortfarande instabilt och regionen måste först bli en självständig stat. Det sker möjligtvis före det planerade datumet i juli, för förlusten av 25 procent av markytan och 20 procent av befolkningen kommer inte på långt när att påverka norra Sudan lika allvarligt som ett avstående från en stor del av oljeintäkterna. Av den anledningen måste EU hjälpa den nya staten att behålla sin självständighet och skydda sin suveränitet, för utvecklingsbistånd till södra Sudan kan också komma att spela en viktig roll när det gäller framtida leveranser av olja till EU. EU bör därför följa Kinas exempel, i synnerhet eftersom Kina mycket klokt kopplar utvecklingsbistånd till leveranser av råvaror. På så sätt gynnas båda sidor av den kinesiska modellen. Man får heller inte bortse från problemet med olaglig migration till Europa. Man måste därför nå en överenskommelse med södra Sudans regering om att landet ska ta emot sina egna medborgare som tog sig olagligt till EU. Sedan måste vi noga följa upp om södra Sudan verkligen avser fullfölja överenskommelsen.