Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 2 februari 2011 - Bryssel

18. Överenskommelser om handeln med bananer - Upphävande av rådets förordning (EG) nr 1964/2005 om tullsatser för bananer - Överenskommelser om handeln med bananer (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– rekommendationen av Francesca Balzani, för utskottet för internationell handel, om utkastet till rådets beslut om ingående av Genèveavtalet om handel med bananer mellan Europeiska unionen och Brasilien, Colombia, Costa Rica, Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Peru och Venezuela samt av avtalet om handel med bananer mellan Europeiska unionen och Amerikas Förenta stater (07782/2010 – C7-0148/2010 – 2010/0057(NLE)) (A7-0002/2011),

– betänkandet av Francesca Balzani, för utskottet för internationell handel, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1964/2005 om tullsatser för bananer (KOM(2010)0096 – C7-0074/2010 – 2010/0056(COD)) (A7-0003/2011),

– frågan för muntligt besvarande till rådet från Vital Moreira and Francesca Balzani, för utskottet för internationell handel, om ingåendet av ett Genèveavtal om handel med bananer (O-000012/2011 – B7-0007/2011), och

– frågan för muntligt besvarande till kommissionen från Vital Moreira and Francesca Balzani, för utskottet för internationell handel, om ingåendet av ett Genèveavtal om handel med bananer (O-000013/2011 – B7-0008/2011).

  Francesca Balzani, föredragande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Parlamentet har uppmanats att säga sin mening om två avtal som ingåtts med Förenta staterna och elva latinamerikanska länder, som kommer att sätta punkt för en utdragen och besvärlig fråga. I denna fråga har Europeiska unionen ifrågasatts vid Världshandelsorganisationen (WTO) och, vilket är viktigare, fått se sig som den förlorande parten.

Det är en besvärlig fråga eftersom tvisterna gäller principen om icke-diskriminering i internationell handel, som EU har anklagats för att bryta mot när det gäller hur bananimporten organiseras i unionen. Det beror på att vi har ett dubbelt system eftersom vi tillämpar ett system för länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och ett annat system för andra länder. Systemet har gett AVS-länderna möjlighet att exportera produkten till den europeiska marknaden utan att betala importtull, medan andra länder måste betala en tull på 176 euro per ton.

Detta avtal innebär därför att situationen på nytt kommer i balans och, vilket är viktigast, att AVS-länderna, som befinner sig i ett känsligt utvecklingsskede, kan exportera sina produkter till EU tullfritt. Samtidigt kommer de övriga länder som undertecknat avtalen att kunna exportera bananer till EU mot betalning av importtullar, som dock gradvis kommer att sänkas under perioden 2011–2017 från dagens nivå på 176 euro per ton till 114 euro per ton.

Samtidigt som detta innebär att EU äntligen på nytt uppfyller sina åtaganden som medlem av WTO och därmed att dess trovärdighet, även som institution, i viss mån återupprättas, är det viktigaste emellertid att dessa avtal innebär att hänsyn tas till AVS-länder som befinner sig i ett känsligt utvecklingsskede, eftersom de innehåller bestämmelser om instrument för att ge de dem finansiellt stöd. Dessa instrument kommer att göra det möjligt för de här länderna att investera i diversifiering av produktionen och kommer därför förhoppningsvis att stärka deras ekonomier. För närvarande ska dessa åtgärder, som är värda 190 miljoner euro, tillämpas fram till 2013.

Jag anser att dessa avtal är ett positivt steg, inte bara för att de sätter punkt för tvister där EU varit den förlorande parten, med de följder det får ekonomiskt och disciplinärt sett och sett till dess trovärdighet som institution, som jag redan nämnt, utan också därför att de ger en balanserad lösning som innebär respekt för behoven hos både AVS-länderna och europeiska producenter i de yttersta randområdena, som definitivt inte får överlämnas åt den otyglade konkurrensen.

Jag föreslår därför att parlamentet godkänner dessa avtal, samtidigt som man ber rådet och kommissionen om beslutsamma åtaganden. Först och främst bör de så snart som möjligt tillhandahålla en utvärdering av den effekt dessa avtal kommer att få fram till 2020 – ett rätt långt tidsperspektiv, med andra ord – för AVS-länder och europeiska producenter i de yttersta randområdena, vars ekonomier hänger nära ihop med bananer. För det andra bör parlamentet be om ett beslutsamt åtagande att utvärdera effekterna av de finansiella stödåtgärder som reserverats för AVS-länderna 18 månader innan de ska upphöra. Det skulle säkra att de länderna vid behov kan få ytterligare bistånd och stödåtgärder, så att de inte lämnas åt sitt öde utan får hjälp med att bekämpa, motverka och i viss mån lindra eventuella negativa konsekvenser som ikraftträdandet av dessa avtal kan få i EU på grund av prisjusteringar och därmed förändringar av konkurrenskraften för bananer från andra länder.

Jag menar därför att detta avtal, som innebär att en besvärlig fråga får sin lösning, definitivt är ett sätt att också ta hänsyn till behoven hos de svagare länder som, vilket jag redan sagt, alltid har varit vad vi är mest angelägna om, även under den långa debatt vi hade i utskottet för internationell handel. Jag hoppas att de kommer att se stödåtgärderna som ett starkt stöd och en gynnsam lösning, särskilt när det gäller övervakning och det åtagande som parlamentet efterlyser från kommissionen och rådet att granska avtalets konsekvenser och effekterna av stödåtgärderna och vid behov utvidga och utöka dem i framtiden.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (IT) Fru talman, Francesca Balzani, mina damer och herrar! Jag vill tacka er så mycket för att ni gett ordförandeskapet och rådet tillfälle att uttala sig i denna fråga, som är viktig både med avseende på internationell handel och med avseende på solidaritet och utveckling.

Jag hoppas kunna besvara de frågor som ställts av Vital Moreira och ta upp de betänkligheter och farhågor som Francesca Balzani nämnt. Jag skulle nu gärna vilja fortsätta på ungerska.

(HU) När det gäller livsuppehället för bananproducenter i EU och AVS-länder är rådet medvetet om att bananproduktion har grundläggande social och ekonomisk betydelse för de regioner i EU där bananer odlas. Enligt förslaget till förordning ska programmet för kompletterande åtgärder för banansektorn utvärderas 18 månader innan det löper ut. Men som ni vet faller utarbetandet av denna utvärderingsrapport och eventuella ytterligare förslag inom kommissionens, inte rådets, behörighet. Jag är dock övertygad om att kommissionsledamot Dacian Cioloş kommer att arbeta vidare med detta. Detsamma gäller de konsekvensbedömningar som avses i frågan för muntligt besvarande.

Genomförandet av de kompletterande åtgärder för banansektorn som gäller AVS-länderna kräver en ändring av förordningarna om EU:s utrikespolitiska instrument. Rådet räknar med ett konstruktivt samarbete från Europaparlamentets sida för att lösa de institutionella problem som för närvarande försenar antagandet av de nödvändiga bestämmelserna – det ligger i mottagarländernas intresse.

När det gäller fördelningen mellan mottagarländerna av resurser som avsätts för de kompletterande åtgärderna för banansektorn uttryckte rådet i sin ståndpunkt vid första behandlingen stöd för förslaget till förordning om dessa åtgärder, som innehåller bestämmelser om tydliga indikatorer och fördelningskriterier. Det rör sig om följande indikatorer: omfattningen av bananhandeln med EU, betydelsen av bananexporten till EU för det berörda AVS-landets ekonomi och landets utvecklingsnivå.

När det gäller Poseiprogrammet lade kommissionen den 24 september 2010 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning, som innehåller bestämmelser om individuella jordbruksåtgärder för EU:s yttersta randområden. Förslaget granskas för närvarande av rådets förberedande organ. Vad beträffar de banantullar som diskuterats i samband med de frihandelsavtal som kommissionen ska ingå med Colombia, Peru och Centralamerika vill jag betona att rådet ännu inte bildat sig en uppfattning om dessa avtal, och därför kan jag inte redogöra för dess officiella ståndpunkt i dag.

EU har inlett förhandlingar med hela Andinska gemenskapen för att få till stånd ett interregionalt associeringsavtal. Samtalen avbröts i juni 2008 eftersom de andinska länderna inte kunde enas om målen för och innehållet i handelskapitlet. Nya förhandlingar inleddes i januari 2009 med de andinska länder som var villiga till detta, dvs. Colombia, Ecuador och Peru, i syfte att komma fram till ett multilateralt frihandelsavtal. Ecuador avbröt sitt deltagande i juli 2009, men samtalen fortsatte med Peru och Colombia. Europeiska kommissionen slutförde sina förhandlingar med Peru och Colombia den 1 mars 2010.

Det multilaterala avtal som förhandlats fram med dessa två länder står öppet för andra medlemmar av Andinska gemenskapen, bl.a. Ecuador. De senaste månaderna har Ecuador också officiellt tillkännagett att man är redo att återuppta förhandlingarna och ansluta sig till det multilaterala avtalet. Rådet välkomnar det beslutet. Om förhandlingarna med Ecuador fortsätter måste ambitionsnivån för åtagandena i fråga om marknadsöppning återspegla ambitionsnivån för de åtaganden som förhandlats fram med Colombia och Peru.

Slutligen ber jag därför ledamöterna att ge sitt samtycke till ingående av bananavtalet och också att i morgon rösta för förslaget om att upphäva förordningen om införande av banantullar. Jag räknar med ert samarbete och vill tacka för er uppmärksamhet.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. − (FR) Fru talman, Enikő Győri, Francesca Balzani, mina damer och herrar! För det första är jag glad över att kunna konstatera att de huvudsakliga inslagen och den generella inriktningen i kommissionens förslag om bananer stöds av föredraganden. Francesca Balzani gav dessutom en mycket bra inledande presentation av förutsättningarna för förhandlingarna och undertecknandet av avtalet.

Kommissionen stöder utan förbehåll slutsatserna i föredragandens förslag till rekommendation och i förslaget till betänkande om denna fråga. Det stämmer att 2009 års Genèveavtal om bananer är mycket betydelsefulla, och Francesca Balzani framhöll mycket tydligt skälen till detta. Jag vill också påpeka att dessa avtal kommer att ge fred i denna tvistiga fråga, och att de även kommer att underlätta Dohaprocessen och åstadkomma de förutsättningar som krävs för att en stabil europeisk bananmarknad ska kunna upprättas – en bananmarknad som är förutsägbar under de närmaste åren.

Jag vill återkomma till några av de viktigaste frågor som föredraganden och parlamentsledamöterna tagit upp i sina muntliga eller skriftliga frågor, och till frågorna i det resolutionsförslag som ingår i paketet.

När det gäller stödet till EU-producenter är jag väl medveten om den viktiga socioekonomiska roll som bananproduktionen spelar i de berörda regionerna i EU – särskilt de yttersta randområdena – och om farhågorna för den ekonomiska livskraften för bananproduktionen i dessa regioner.

I en färsk rapport om Posei-systemet, som lades fram för Europaparlamentet och rådet i september 2010, förklarar kommissionen konsekvenserna av Genèveavtalen och det faktum att dessa konsekvenser redan har integrerats i 2006 års reform av systemet för bananer.

För att skydda EU-producenter i samband med den ökade liberaliseringen höjdes budgeten för banansektorn avsevärt, och i den konsekvensbedömning som då gjordes togs hänsyn till att tullsatserna minskat mer än vad som överenskommits.

Kommissionen har ändå visat att den är villig att noga bevaka hur avtalen påverkar marknaden och vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att lindra effekterna.

När det gäller frågan om att stärka bananproducenternas ställning i sektorn vill jag för det första betona att den frågan inte är unik för banansektorn utan gäller hela den jordbruksbaserade livsmedelssektorn. Dessa problem i producentledet – problem med förhandlingsstyrka och fördelning av mervärdet i hela livsmedelsleverantörskedjan – drabbar även andra sektorer. För att åtgärda detta kommer kommissionen, som ett led i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, att lägga fram förslag för att stärka producentorganisationerna, deras roll i sektorn och deras förhandlingsstyrka.

Kommissionen har dessutom bildat en högnivågrupp för livsmedelsindustrins konkurrenskraft, som sammanför flera kommissionsledamöter som kan lägga fram förslag i denna riktning. Kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk har nämligen begränsat ansvar och begränsad makt, men det är fyra kommissionsledamöter som deltar i och styr dessa högnivågrupper. Denna högnivågrupp har tagit fram en färdplan och förslag, och kommissionen kommer att lägga fram dem under de närmaste månaderna och åren för att försöka hantera denna fråga om öppenhet i livsmedelsleverantörskedjan och förhandlingsstyrka. I detta avseende kommer bananproducenterna i sektorn därmed att gynnas.

När det gäller fördelningen av finansiella resurser för de kompletterande åtgärderna för banansektorn för AVS-länderna godkändes som ni vet förslaget till förordning om inrättande av dessa åtgärder av Europaparlamentet den 21 oktober. Där fastställs villkoren för fördelningen av resurserna. De kriterier som ni efterlyst är därför redan på plats, och det gäller dessutom även resultaten och fördelningen av denna budget.

I den här frågan har kommissionen haft ett nära och givande samarbete med Europaparlamentet, och vi har nått en bra kompromiss om innehållet på den här punkten. Förslaget till förordning om tillhandahållande av detta stöd till AVS-länderna har dessutom godkänts av Europaparlamentet och där fastställs också tilldelningskriterierna för de olika mottagarländerna, men även det som ni efterlyser här – en bedömning av marknadsförhållandena i dessa länder 18 månader innan programmet löper ut. Bedömningen kommer att ge oss en uppfattning om ifall anpassningsprocesserna avlöper väl eller om vi kanske måste överväga andra åtgärder.

När det gäller konsekvensanalysen över avtalens följder för bananproducenter i utvecklingsländer och EU:s yttersta randområden fram till 2020 är jag definitivt beredd att överväga en sådan analys om det visar sig nödvändigt. Men vi måste vara realistiska i fråga om underökningens omfattning, eftersom den avser ett stort antal bananproducerande länder världen över – och ett stort antal länder där bananer är ett baslivsmedel – och det därför blir svårt att genomföra undersökningen och dra slutsatser av den. Jag är dock beredd att genomföra en undersökning av detta slag, eller att använda uppgifter från interna eller externa undersökningar som kommissionen redan förfogar över. Som jag redan sagt kommer vi att göra en bedömning av effekterna av de kompletterande åtgärderna för banansektorn i AVS-länderna 18 månader innan programmet löper ut.

När det slutligen gäller förhandlingarna om ett frihandelsavtal med vissa latinamerikanska länder, särskilt Ecuador, känner ni säkert till att förhandlingarna om handelsavtalet med Colombia och Peru och med de centralamerikanska länderna har förts på teknisk nivå. Avtalet med Colombia och Peru kan också tillämpas för andra medlemsländer i Andinska gemenskapen, även Ecuador om det landet vill återuppta förhandlingarna. Ecuador har för övrigt officiellt begärt att förhandlingarna om handelsavtalet ska återupptas, och den ecuadorianska förvaltningen och kommissionen undersöker för närvarande möjligheten att inleda nya förhandlingar och därmed nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas.

Det är de kommentarer jag hade till ert betänkande och de frågor ni har tagit upp. Jag har talat ganska länge, men jag ville besvara de frågor jag kunde besvara redan från början.

  Charles Goerens, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. − (FR) Fru talman! Ett av inslagen i internationell rätt är principen om icke-diskriminering. Det är en utmärkt princip. Teoretiskt sett kan den inte kritiseras. Verkligheten ser lite annorlunda ut.

AVS-länderna betalar inte importtullar på bananer om de exporterar till EU. Det här är ett avtal – ett regelverk – och det avtalet innebär inga förändringar på den punkten. Andra länder än AVS-länder, som hittills har betalat 176 euro per ton, kommer däremot att få sina importtullar sänkta till 141 euro. När importtullarna sänks med 35 euro förändras också konkurrenssituationen. AVS-länderna, som hittills fått ett mer omfattande skydd, kommer i framtiden att få något mindre skydd. Kommissionen förhandlade fram detta avtal på EU:s vägnar. För mig, som föredragande för yttrandet, är frågan om den kunde ha agerat på något annat sätt. Mitt svar är mycket tydligt: det kunde den inte. Om den agerat annorlunda, om den vägrat att ge sig in i de här förhandlingarna, skulle frågan ha avgjorts av WTO:s tvistlösningsorgan. Det kan nog sägas att resultatet utan tvekan skulle ha varit ett annat än det som nåtts under de förhandlingar som diskuteras här. Kan man därmed säga slutet gott, allting gott? Definitivt inte.

Jag är föredragande för yttrandet om detta avtal, och jag är också föredragande för de kompletterande åtgärderna för banansektorn, och jag kommer att lägga fram betänkandet i morgon vid andra behandlingen. Jag kommer att framföra följande synpunkter i frågan.

För det första har budgeten för banansektorn höjts avsevärt. Som kommissionsledamoten just påmint oss om är det mycket positivt – det tillstår jag. Det besvarar också en fråga från Marielle De Sarnez, som är mycket bekymrad för den situation som just har skapats för bananproducenter i utomeuropeiska departement och i de yttersta randområdena.

För det andra är en annan farhåga som Marielle De Sarnez och jag har, och som också uttrycks i utskottet för utveckling, att den nedåtgående trenden inte kommer att stanna vid 114 euro, för kommissionen förhandlar för närvarande om andra avtal som kommer att få ned siffran till en bra bit under 114 euro. Det talas till och med om 75 euro. Därför måste vi, i enlighet med principen om icke-diskriminering, också övervaka denna nedåtgående trend, som är mycket oroande.

För det tredje, när det gäller de kompletterande åtgärderna för banansektorn – som jag kommer att tala om mer i detalj i morgon förmiddag – anser jag att parlamentet har lyckats införa en del nya saker, särskilt den konsekvensanalys som ska göras 18 månader innan programmet löper ut. Jag vill tacka kommissionsledamoten för att han framhöll detta. Det kommer att ge oss möjlighet att även se lite längre än till 2013, för jag tror inte att problemen i banansektorn kommer att vara lösta till 2013.

  Laima Liucija Andrikienė, för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman! På PPE-gruppens vägnar uppmanar jag Europaparlamentet att godkänna detta mycket viktiga avtal. Vi menar att det kommer att underlätta förhandlingarna i Doharundan och även innebära ett uppsving för våra bilaterala förhandlingar med Mercosurländerna om ett frihandelsavtal.

Vi välkomnar den allmänna utvecklingen mot liberalisering av den globala bananhandeln, även det gällande WTO-avtalet, liksom bilaterala avtal med de centralamerikanska och andinska länderna och kanske en dag med Mercosur.

Resolutionsförslaget är välbalanserat – och det vill jag berömma vår föredragande för – särskilt som vi har tagit hänsyn till intressena hos både våra partner i AVS-länderna och lokala europeiska bananproducenter.

Det är min djupa övertygelse att vi, samtidigt som vi går mot en ökad liberalisering av den globala bananhandeln, bör se till att vi inte utplånar industrier eller sektorer som traditionellt har spelat viktiga ekonomiska och sociala roller i vissa europeiska regioner, t.ex. Kanarieöarna, Guadeloupe, Martinique, Madeira, Azorerna m.fl.

Slutligen hoppas vi att kommissionen ska ta hänsyn till dessa farhågor och vidta åtgärder för att anpassa det stödpaket för inhemska EU-producenter som öronmärkts i budgeten för Posei och vid behov vidta andra åtgärder för att se till att inhemska EU-producenter kan stanna kvar på marknaden och utveckla sin traditionella verksamhet, parallellt med tendensen mot liberalisering av den globala bananhandeln. Ett bra tillfälle att göra det är i samband med diskussionerna om EU:s nästa budgetram.

  Kriton Arsenis, för S&D-gruppen. – (EL) Herr talman! Vi vet alla vad ”bananrepublik” betyder. Det är ett land där de stora bananproducerande bolagen för fram och störtar regeringar som de vill. När regeringar stör dem genom att försöka upprätthålla statliga minimirättigheter eller höja grundlöner kan de till och med ta till kupper mot dem.

I dessa länder fortsätter samma bolag att producera bananer. Skogs- och miljöförstörelse, bedrövliga arbetsförhållanden och användning av bekämpningsmedel som är förbjudna i EU förekommer dagligen. Samtidigt är, på grund av dessa multinationella företag, 99 procent av alla bananer vi äter av en och samma sort, trots att det finns flera tusen banansorter, och denna sort riskerar att drabbas av en viss sjukdom till följd av det ensidiga bruket.

Åtgärderna för att stödja länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet har haft stor betydelse, och om de minskas skulle det få allvarliga konsekvenser för producenterna i dessa länder. Det rör sig om mycket fattiga länder som behöver vår hjälp. EU är globalt sett den största och mest lönsamma bananmarknaden. Under de kommande åren kommer vi också att få se dessa enorma multinationella företag försöka få absolut kontroll över EU-marknaden genom att konkurrera ut mindre producenter, och det är definitivt här vi måste vara uppmärksamma. Kommissionen måste vara beredd att se till att EU:s konkurrenslagstiftning följs till punkt och pricka, så att vi kan förhindra att de stora multinationella företagen missbrukar sin dominerande ställning på marknaden genom att till att börja med artificiellt pressa ned priserna för att slå ut små producenter och sedan bilda karteller och höja priserna, så att de blir mycket höga för de europeiska konsumenterna.

  Catherine Grèze, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman! Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen kommer att rösta emot ett godkännande av handelsavtalen för banansektorn.

Dessa avtal syftar till att öppna bananmarknaden genom att stärka den dominerande ställningen för de stora amerikanska multinationella företagen, som redan kontrollerar mer än 80 procent av världsmarknaden. Om vi godkänner avtal av det slaget kommer vi att gå emot framför allt AVS-ländernas, de yttersta randområdenas och Ecuadors intressen. Återigen blir det de små producenterna som blir lidande. En brådskande, genomgripande översyn av de internationella handelsreglerna är nödvändig för att garantera livsmedelssuveränitet och utveckling av lokal produktion för alla.

De finansiella åtgärder som Europeiska kommissionen föreslår för att stödja dessa producenter är otillräckliga. EU måste inte bara se till att en konsekvensanalys genomförs i fråga om dessa avtal – man måste också ändra lagstiftningen på motsvarande sätt för att främja hållbar produktion och hållbara ekonomier.

  Elie Hoarau, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Fru talman! Jag ser inte dessa avtal som positiva. De visar hur små bananproducenter i AVS-länderna och de yttersta randområdena har tagits som gisslan i de avtal som ingicks 2009 i Genève och i Dohaförhandlingarna som äger rum i dag – avtal och förhandlingar som Världshandelsorganisationen velat ha och drivit igenom.

Det stämmer att ödet för små producenter i AVS-länderna och de yttersta randområdena betyder mycket lite med tanke på de mäktiga intressen som står på spel – inte bara de latinamerikanska jättarnas utan också EU:s intressen.

Reformeringen av både bananmarknaden och sockermarknaden är i grunden uttryck för samma obevekliga övergång till en stor global marknad, som tyvärr krossar de svagaste och mest utsatta. De kompensationsåtgärder som förutses kommer inte heller att vara tillräckliga för att i slutändan förhindra den undergång som väntar småodlare, eller för att leda AVS-länderna, som tillhör de allra fattigaste länderna, mot verklig utveckling.

Vi uppmanas faktiskt att underteckna dessa avtal för att rädda Dohaförhandlingarna. Tänk om våra ledare uppmanades att visa samma vilja att rädda globala avtal som syftar till att skydda miljön eller harmonisera arbetstagares rättigheter och levnadsstandard uppåt. I så fall tror jag att människor skulle vara mycket mindre tveksamma till globaliseringen än de är i dag.

  David Campbell Bannerman, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Den här bananen är föremål för krig – ett EU-initierat krig mot Amerika som pågått i 16 år och nu spektakulärt har förlorats.

EU har nu dömts av Världshandelsorganisationen att betala nästan 200 miljoner US-dollar i böter och har tvingats avskaffa sina olagliga tullar – allt på grund av den protektionism som är central för EU; i det här fallet gäller det att skydda de franska kolonierna. Just den här bananen, som jag köpt i Europaparlamentets snabbköp, är faktiskt olaglig! Den följer inte EU-reglerna i fråga om bananers längd, bredd och rakhet. Vad är det som försiggår?

Med så knasig protektionism och så dumma regler som den här måste man fråga sig: Har EU tappat vett och sans?

  Laurence J.A.J. Stassen (NI) . – (NL) Fru talman! EU har i årtionden fört en protektionistisk handelspolitik, bl.a. i fråga om bananer. Syftet med vår importtull är att hålla latinamerikanska bananer borta, samtidigt som vi delar ut subventioner till exportländer som är svaga i konkurrenshänseende.

De flesta av dessa subventioner, nästan 300 miljoner euro om året, går till EU:s yttersta randområden. Detta är ren protektionism, som EU har fått smäll på fingrarna för av WTO många gånger. EU är alltför angeläget om att framställa sig som en förespråkare för internationell rätt och frihandel, alltid redo att rikta ett moraliskt finger mot andra.

Men när det handlar om EU väljer vi att se åt ett annat håll. Allt är tillåtet så länge den olönsamma bananindustrin på öar som Franska Guyana, Azorerna och Kanarieöarna skyddas. Vi tycks vara alltför benägna att godta att den europeiska skattebetalaren får stå för notan på hundratals miljoner euro varje år för dessa slösaktiga subventioner. Det är hög tid att vi avskaffar detta europeiska vanstyre och att EU slutar subventionera denna ekonomiska ineffektivitet.

  Gabriel Mato Adrover (PPE). – (ES) Fru talman! Jag vill med all respekt informera David Campbell Bannerman om att hans banan inte kommer från Kanarieöarna.

Mina damer och herrar! Jag tänker tala om bananer under detta plenarsammanträde, och jag menar att det är positivt att vi talar om bananer här. Det är positivt därför att det är viktigt att upprepa att EU:s bananproducenter behöver skydd, även de på Kanarieöarna. Detta anser jag eftersom jag menar att ingåendet av Genèveavtalet om handel med bananer inte är bra för EU-producenterna. Dessutom finns det inslag i den resolution vi debatterar i dag som inte är helt tillfredsställande med avseende på jordbruket och skyddet av EU:s bananproducenter.

Jag är dock medveten om att detta förslag ursprungligen kommer från utskottet för internationell handel, vars kriterier när det gäller vissa frågor skiljer sig väldigt mycket från de kriterier jag kan ha. Jag tänker därför bedöma de positiva aspekterna av förslaget i stället för de negativa.

Det är positivt att det sätter punkt för så många års tvister i Världshandelsorganisationen och därmed återställer lugnet i en sektor som mer än något annat behöver visshet och stabilitet inför framtiden. EU-producenterna finns i de yttersta randområdena, som har enorma problem med produktionen av bananer – eller i alla fall bananer av högsta kvalitet – och vars bananproduktion inte på något sätt liknar den i tredjeländer, med avseende på kostnad, arbetskraft, miljö eller växtskyddsåtgärder.

Sett ur ett jordbruksperspektiv är det viktigt att betona att avtalet skadar EU-producenterna. Vi står inför en drastisk sänkning av tullsatserna, från 176 euro till 114 euro per ton och 75 euro per ton i avtalen med Colombia och Peru.

Därför, herr kommissionsledamot, vill jag med all respekt säga att det inte är troligt att denna sänkning av tullsatserna ingick i de finansiella bestämmelserna för 2006 års särskilda program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) – det stämmer inte. Kommissionsledamoten sade att Genèveavtalet innehåller sådana bestämmelser; låt oss komma ihåg att tullsatsen är 114 euro. Det kan inte 2006 ha funnits en bestämmelse om att tullsatsen skulle sänkas till 75 euro, som i dessa avtal.

Jag anser därför att de nödvändiga utvärderingarna bör genomföras, och det kommer att bekräftas att det är absolut nödvändigt att uppdatera de finansiella bestämmelserna i avtalet, för redan tullsatsen på 176 euro per ton betraktades som låg av kommissionen när den infördes. EU-producenterna ber därför inte om något annat än det som är helt och hållet motiverat, och vi i parlamentet har, i likhet med kommissionen, en skyldighet att skydda dem.

  Catherine Stihler (S&D). - (EN) Fru talman! Jag vill koncentrera mig på rättvisemärkta bananer. Det är helt centralt att stödja bananproducenter från de fattigaste nationerna i Västindien. Även om 200 miljoner euro har avsatts för bananexporterande länder i Afrika och Västindien måste vi titta närmare på den här frågan.

Alla som får ser hur människorna som arbetar i den här sektorn behandlas, särskilt av de stora multinationella företagen, känner stor upprördhet. Det är därför det är så viktigt med rättvisemärkta bananer – för de små producenterna, men också för att säkra en bättre behandling av arbetstagarna.

Bananer är Skottlands favoritfrukt och mina väljare vill därför veta att det de äter har producerats i enlighet med de högsta standarderna och med största omsorg. Jag vill uppmana mina kolleger att se till att bara köpa rättvisemärkta bananer och att klaga om de ser att de inte finns i ett snabbköp.

Som vi har sett i kväll är politiken kring bananhandeln omtvistad. Vi måste agera för att hjälpa de mest utsatta arbetstagarna och nationerna i världen.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Europeiska producenter förlorar ofta på bilaterala handelsavtal och har skadats av de liberaliserade importbestämmelserna.

De avtal vi ska rösta om i morgon innehåller bestämmelser om en sänkning av importtullarna på bananer som importeras från Latinamerika. Dessa avtal har å ena sidan bidragit till att lösa en konflikt som pågått i ett årtionde, men å andra sidan hotar de att försätta de europeiska bananproducenterna i allvarliga svårigheter. Det är uppenbart att de tullsänkningar som förhandlats fram med de latinamerikanska länderna, tillsammans med stödprogrammet för länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och programmet för kompletterande åtgärder för banansektorn hotar att allvarligt äventyra de europeiska tillverkarnas konkurrenskraft.

Hittills har det ekonomiska stödet till våra bananproducenter beviljats genom bidrag från Posei (särskilt program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär), men den senaste reformen av Posei 2006 tillgodoser inte på något sätt behoven när det gäller dessa senaste avtal. Jag menar att det därför är viktigt att be rådet att överväga behovet av att fastställa lämpliga instrument och resurser för att täcka de europeiska producenternas finansiella behov, för att på så sätt förbättra deras situation och samtidigt kompensera dem för eventuella skador de kan drabbas av till följd av avtalen och de sänkta importtullarna.

Jag tror inte att det är möjligt för oss att försöka få fram resurser för att täcka de europeiska bananproducenternas behov på årlig basis. Jag menar att vi måste hitta en stabil, långsiktig lösning för att kompensera för den skada de har lidit på grund av utvidgningen och öppnandet av marknaderna.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Fru talman! Efter många års tvister mellan EU och de latinamerikanska bananproducenterna har ett viktigt steg nu tagits tack vare avtalet om handel med bananer. Jag stöder detta avtal eftersom det också sätter punkt för tvisten i Världshandelsorganisationen.

Eftergifterna från EU:s och de latinamerikanska bananproducenternas sida får dock inte innebära att den generella situationen för AVS-länderna glöms bort. EU:s stöd till AVS-länderna måste övervakas noga och vid behov ökas. Den konsekvensanalys som Europaparlamentet efterlyser är viktig i det här avseendet, och det måste tydligt understrykas. Trots allt stöd, som utan tvekan är av grundläggande betydelse, får det inte ske några omfördelningar i EU:s budget. Det händer alltför ofta att pengar som ställts till förfogande för vissa områden omfördelas och används för andra ändamål. Det måste upphöra, oavsett om det, som i det aktuella fallet, gäller Europeiska utvecklingsfonden eller andra medel, även jordbruksfonden, som ofta diskuteras i dag. EU måste minnas sitt ansvar gentemot AVS-länderna och de yttersta randområdena och agera konsekvent.

Om vi nu tittar på detta uppmuntrande avtal ur ett globalt perspektiv håller jag ett öga på Dohaförhandlingarna. World Economic Forum i Davos tycks ha gett vissa impulser. G20 vill slutföra förhandlingarna i Världshandelsorganisationen före 2012. Det återstår att se om orden faktiskt kommer att omsättas i handling. Det verkar dock som om avtalet om handel med bananer har bidragit med en bit i det stora Dohapusslet.

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Fru talman! För några veckor sedan höll vi på att bli galna över bin. I kväll surrar vi som bin om bananer, särskilt om det här föreslagna avtalet.

Som ni kan se är reaktionerna blandade – vilket inte är särskilt förvånande. Det finns fördelar, särskilt för producenter som kommer att tjäna på det, men det finns också farhågor – farhågor för effekterna på miljön och framför allt för konsekvenserna för producenterna i EU.

Jag anser att det är mycket viktigt att ta till sig detta, för det huvudsakliga ansvaret för varje organ, land eller union är att i första hand värna om sina egna producenter. Bara på det sättet kan man faktiskt sträcka ut en vänskaplig hand till andra. Detsamma gäller den föreslagna Mercosur-överenskommelsen. Det finns många i EU som menar att den kommer att diskriminera och decimera nötköttsindustrin i EU, och särskilt i mitt land. Vi måste alltså vara mycket försiktiga. Sträck gärna ut en vänskaplig hand, men inte på bekostnad av våra egna producenter.

  Nuno Teixeira (PPE). – (PT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag har redan sagt det här i kammaren, och jag säger det igen i dag: de yttersta randområdena och särskilt Madeira, min hemregion, motsätter sig inte på något sätt undertecknandet av vare sig Genèveavtalet eller de efterföljande bilaterala avtalen. Vi erkänner inte bara deras betydelse utan även deras oundvikliga karaktär. Men vi vet alla också att dessa avtal har vinnare och förlorare, och de yttersta randområdena är de klara förlorarna i framför allt dessa avtal, och skadas av dem.

Vad jag inte kan godta är att man envist hävdar, som kommissionen på nytt gjorde i dag, att 2006 års översyn av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) gav upphov till denna situation och att man därför redan har kompenserat producenterna för det som stod på spel här, när vi vet att vad som övervägdes 2006 var en tullsats på 176 euro per ton, och vad vi tittar på nu är en tullsats på 148 euro, 114 euro eller till och med 75 euro per ton. Vad vi kräver är kompensationsåtgärder

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Genom att öppna den europeiska marknadens dörrar – eller snarare ställa dem på vid gavel – för amerikanska multinationella företag, som nu kontrollerar mer än 80 procent av världshandeln med bananer, kommer detta avtal att få allvarliga konsekvenser som inte ens de som ska rösta för det döljer.

Europeiska producenter i Portugal, Spanien, Grekland, Cypern och Frankrike, som 2008 levererade nästan 600 000 ton till den europeiska marknaden, kommer att drabbas hårt av det. Även föredraganden erkänner att avtalet hotar deras framtida existens. Om man bortser från betänkandets innehåll i övrigt är det i det sammanhanget mycket allvarligt att kommissionen samtidigt som man erkänner konsekvenserna inte tillhandahåller några särskilda åtgärder för att stödja europeiska producenter. Det visar ändringarna av förordningen och budgeten för programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) som antogs 2006.

Producenter i länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, som man inte tog hänsyn till och som inte var närvarande när man debatterade avtalet, kommer också att drabbas hårt av dess konsekvenser och de åtgärder som man tror ska lindra konsekvenserna kommer inte att förhindra dem. Alla som röstar för det här betänkandet måste ta ansvar för dess konsekvenser, och det är ingen idé att komma hit och uttrycka en plikttrogen och inkonsekvent oro i form av frågor till och krav på kommissionen och rådet.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. − (FR) Fru talman! Jag ska försöka svara direkt på några frågor och synpunkter som har tagits upp.

För det första har vi pratat om lösningen på en konflikt som kan vara till hjälp för oss i och med ett multilateralt avtal. De bilaterala avtal som har förhandlats fram med de centralamerikanska länderna och några latinamerikanska länder måste dock ses i ett annat sammanhang eftersom EU även på detta område har haft offensiva intressen och har fått saker i utbyte för det man har erbjudit.

En synpunkt handlade om multinationella företag och att det är de som drar nytta av AVS-länderna och att de ekonomiska åtgärderna inte är tillräckliga för AVS-länderna. EU kan förstås inte fatta beslut åt AVS-ländernas regeringar. Man anser att mycket kan göras med de finansieringsanslag som har gjorts tillgängliga om pengarna används väl. Dessutom anser jag att det också gäller för de yttersta randområdena, eller åtminstone för de EU-regioner där man producerar bananer.

Gabriel Mato Adrover och Nuno Teixeira, jag kan visa er siffrorna. När jag säger att vi 2006, förutom det anslag som gavs till Posei, utförde beräkningar – och jag har siffrorna här – menar jag att vi gav en skattereduktion när vi minskade tullsatserna från 176 till 137 euro 2009. Vi sade också att det var möjligt att Doha-förhandlingarna, vars resultat vi då inte kände till, eventuellt kunde leda till att tullsatserna skulle minska till 79 euro per ton. Därför ökade vi Posei-anslaget med 8,4 procent utöver de 245 miljoner euro som redan hade tilldelats programmet. Det blir ytterligare 22 miljoner euro per år, som är särskilt avsedda för en eventuell konsekvens av det här slaget. Enligt konsekvensbedömningen blev den budget som beräknats för Posei 2006 av den anledningen mycket större än det reella utfallet blev för 2006. Jag sade inte att vi skulle stanna där eller att vi inte skulle ta hänsyn till ett eventuellt ytterligare behov av kompensation. Jag ska förtydliga: jag är beredd att utföra den här analysen. I samband med Posei-förordningen, som vi nu också diskuterar med rådet och med er, kan vi dessutom överväga ytterligare kompensation om det visar sig behövas. En stor del av den kompensation som det har funnits behov av har emellertid redan betalats ut. Det bevisar jag med siffror och beräkningar som har hämtats från konsekvensanalyserna. Vi har haft många diskussioner med de medlemsstater som det här berör, och det jag säger grundar jag på statistik.

Hur ser det då ut med pengarna? Ni har pratat mycket om små producenter. Jag anser faktiskt att vi kanske ska skydda små producenter bättre i de här regionerna, och däribland våra yttersta randområden. Till att börja med måste Posei-pengarna främst gå till små producenter. Så är inte alltid fallet och någon gång när vi diskuterar Posei måste vi kanske fundera på om vi ska gå vidare med en reform, en anpassning, så att pengarna verkligen bidrar till att ge ny struktur åt sektorn. Men om de pengar som redan har tilldelats Posei, tillsammans med eventuell kompensation, verkligen skulle användas till en omstrukturering, skulle vi utöver denna kompensation eventuellt också kunna hitta andra lösningar för dessa små producenter på några års sikt. Ni kan vara säkra på att jag är mycket öppen för att hitta nya lösningar, möjligtvis även inom ramen för Posei, så att pengarna används på ett ännu bättre sätt.

Jag vill bara svara David Campbell Bannerman, som är av en annan åsikt, när det gäller kompensationens nytta. Jag anser att producenter i de yttersta randområdena också är europeiska medborgare och skattebetalare. Det är inte mer än rätt att vi stöder dem så mycket som det är motiverat. När det gäller den banan som du visade oss tror jag inte att du skulle ha kunnat köpa den om den inte hade anpassats till de regler som du nämner. Eftersom du kunde köpa den uppfyller dess storlek och form de europeiska normerna.

Jag tror att jag har fått med de viktigaste punkterna. I diskussionerna om Posei kan ni vara säkra på att jag alltid är redo att titta på hur den nuvarande kompensationen eller möjligtvis andra typer av kompensation, baserat på siffrorna jag har framför mig, kan motsvara dessa incitament. På det hela taget anser jag emellertid att det här är ett avtal som, vilket föredraganden också sade, hjälper oss på många sätt och innebär slutet på en historisk tvist.

  Enikő Győri, rådets ordförande. − (HU) Fru talman, fru Balzani, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Jag vill tacka kommissionsledamot Dacian Cioloş som redan har tagit upp flera frågor och synpunkter. Men jag vill också ta upp några. Många har uttryckt en oro över vad som kommer att hända med AVS-länderna. Förslaget till stödåtgärder för banansektorn utarbetades för att hjälpa och kompensera dessa länder. Som vi vet kommer man därmed att kompensera länderna med ett årligt belopp på ungefär 190 miljoner euro för de tunga bördor som de drabbas av när den tullfria bananimportordningen upphör. Man bekymrade sig också för vad som kommer att hända om vi sänker tullsatserna ytterligare och fortsätter med liberaliseringen. Vi ska komma ihåg att det ämne som vi nu debatterar är att slutföra och förstärka Genèveavtalet om handel med bananer. Europaparlamentet och rådet kommer fortfarande ha möjlighet att diskutera om huruvida de tänker stödja ytterligare frihandelsavtal med de andinska länderna och Centralamerika senare, när kommissionen lägger fram ett relevant förslag för det.

Mina damer och herrar! Jag anser att slutförandet av bananavtalet kommer att innebära slutet på en handelsdebatt som har pågått i femton år, och det är sannerligen en välkommen utveckling. Detta resultat kommer att stärka EU:s förhandlingsposition i internationella handelsförhandlingar, särskilt i de pågående Doha-förhandlingarna som Världshandelsorganisationen för. Jag anser att vi kontinuerligt behöver hålla all den oro och de frågor som ni har uttryckt här när det gäller solidaritet – en oro som gäller de fattigaste länderna – på dagordningen. Vi måste försöka hitta gemensamma lösningar men även ge grönt ljus åt det här bananhandelsavtalet och den lag som upphäver den föregående överenskommelsen. Därför ber jag Europaparlamentet att ge sitt samtycke till bananhandelsavtalet i morgon.

  Francesca Balzani, frågeställare. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tycker att debatten har varit mycket intressant och att en del av de farhågor och frågor som vi redan har tittat på i utskottet för internationell handel har tagits upp på nytt.

Jag vill åter betona ett viktigt faktum som vi tycks glömma då och då. Avtalen är en tillämpning av ett särskilt åtagande som gjorts av Europeiska unionen, i sin roll som medlem av Världshandelsorganisationen (WTO). Vi får inte glömma detta. Genom dessa avtal åtar sig EU att lösa ett allvarligt problem med viktiga länder, som man behöver reda ut eftersom den har brutit mot principen om icke-diskriminering. Det här är därför ett avtal som återupprättar vår trovärdighet och korrekthet som medlemmar i WTO.

Detta avtal är således resultatet av tvister och spänningar, ett klimat som säkerligen har skadat andra områden i våra förbindelser. Genom den slutgiltiga förlikningen ska man försöka och lyckas skapa en ny balans med särskild uppmärksamhet, som vi har sagt och som också fastslås i resolutionen, på länder som befinner sig i en skör utvecklingsfas.

De kompletterande åtgärderna kommer nu säkerligen att följas, och jag anser att det är den viktigaste punkten. Det är viktigt att ha fastställt kompletterande åtgärder, men det kommer att bli ännu viktigare att utvärdera deras effekt och att ha ett åtagande – vilket jag är mycket glad över att ha fått höra i dag från rådet och kommissionen – för att konsekvent följa utvecklingen av situationen och framför allt ha en vilja att hjälpa till med ytterligare åtgärder om det skulle visa sig vara nödvändigt.

Posei (program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär) har införlivats i resolutionen som en känslig punkt som måste övervakas på grund av den ömtåliga balansen mellan de ekonomiska bidragen enligt Posei och den nya situationen när det gäller de yttersta randområdena. Därför kommer också effekterna av avtalen på EU:s yttre randområden där bananer produceras att följas och övervakas noggrant.

Rådet nämnde även behovet av att arbeta för öppenhet i livsmedelskedjan, vilket jag är glad över, eftersom det är en viktig punkt. Vi har talat om producenter hela tiden, men vi har också den stora frågan om banandistributionen inom EU.

Det finns därför många saker som måste göras framöver. Vi måste övervaka effekterna av avtalen, genomförandet av de kompletterande åtgärderna och Poseis lämplighet att skydda Europas producenter. Vi måste också använda andra instrument såsom öppenhet i livsmedelskedjan, och utvidga tillämpningsområdet för undersökningarna att även omfatta distributionskedjan, vilket har en stor inverkan på den slutliga kostnaden för frukten. Vi måste titta på konsumentskyddet, vilket är något som förtjänar vår uppmärksamhet lika mycket som alla andra intressen som berörs i den här branschen. Men alla dessa saker, inte minst konsumentskyddet, måste börja med den nuvarande situationen och att man fastställer resultaten av dessa tvister där EU har varit tvungen att göra eftergifter till Förenta staterna och länderna i Latinamerika.

Jag hoppas därför att dessa avtal kommer att antas, eftersom jag anser att de utgör en viktig grund för att få de instrument som är knutna till den känsliga bananmarknaden att fungera, och att de kan garantera tydliga metoder som kommer att gynna andra intressen också, såsom konsumentskydd, som har att göra med öppenheten i livsmedelskedjan. Dessa kommer i sin tur att medföra förbättringar för bananmarknaden och för våra europeiska producenter, som inte vore möjliga utan den solida grund som tillhandahålls genom slutförandet av dessa tvister inom WTO, som Europeiska unionen tillhör.

  Talmannen. − Debatten avslutas med ett resolutionsförslag som lagts fram i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.⁽¹⁾

Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Ingåendet av dessa avtal har gjort det möjligt att få ett slut på en av de mest komplicerade och längsta tvisterna mot EU inom Världshandelsorganisationen. Det bör nämnas att vi under hela förhandlingsprocessen uppmärksammade kommissionen på behovet av att beakta de intressen och särdrag som bananproducenterna i de yttersta randområdena har, särskilt genom att öka stödet inom ramen för Posei (program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär), eftersom producenternas inkomster och marknadsföringen av deras produkter kan äventyras av det tryck som skapas genom att man stärker den ökande liberaliseringen av den globala bananhandeln. Vi underströk även behovet av att beakta de intressen och särdrag som bananproducenterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) har. Jag anser därför att slutsatserna i föredragandens rekommendation – enligt vilken de yttersta randområdenas intressen också bör övervägas – är ett bidrag av stor betydelse, och att parlamentet ska ge sitt samtycke till avtalen, om kommissionen och rådet så snart som möjligt lägger fram en konsekvensbedömning till Europaparlamentet om följderna av avtalen för de bananproducerande utvecklingsländerna och för de yttersta randområdena. De bör också genomföra särskilda åtgärder för att stärka bananproducentorganisationernas kommersiella ställning och vidta åtgärder för att finansiera ett program till förmån för de bananproducerande AVS-länderna.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Den 15 december 2009 undertecknade Europeiska unionen, Förenta staterna och en grupp latinamerikanska länder överenskommelsen om EU:s tullavgifter för handeln med bananer. Detta avtal utgjorde avslutningen på en komplicerad tvist som pågick i nästan två decennier. Det visar på EU:s engagemang inom detta område och kommer att ingå i det slutliga resultatet av förhandlingarna inom Doharundan. Tyvärr kan vi inte njuta fullt ut av denna framgång. Den godkända sänkningen av tullavgifterna för latinamerikansk bananexport kommer sannolikt att ha en negativ ekonomisk och social inverkan på den grupp länder som utgörs av Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, vars producenter inte har samma tekniska utrustning som sina konkurrenter. Därför välkomnar jag det ekonomiska stödprogram som ingår i avtalet, enligt vilka AVS-länderna kommer att få 190 miljoner euro fram till 2013 som stöd för att uppmuntra konkurrenskraften och diversifieringen av deras produktion. Men kommissionen måste lägga fram en konsekvensbedömning av avtalet innan 2020, samt för stödprogrammet, tillsammans med eventuella rekommendationer om att förlänga det och ge ytterligare ekonomiskt stöd.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Det är utmärkt att EU har nått en överenskommelse med länderna i Latinamerika och Förenta staterna om banankonflikten, som har varit en känslomässig fråga under en lång tid. Det är bättre att nå en överenskommelse än att fortsätta gräla inom ramen för Världshandelsorganisationen. Det har hävdats att avtalet och sänkta tullavgifter skulle gynna stora bananproducerande länder och multinationella företag. Det är dock viktigt att inse att i framtiden kommer de fattiga AVS-ländernas intressen att fortsätta vara lättare att jämföra med länderna i Latinamerika. Dessutom använder sig EU också av ett stort stödpaket för att hjälpa AVS-länderna diversifiera sina ekonomier och göra dem mindre beroende av bananexport. Det återstår att se om den nu uppnådda överenskommelsen kommer att ha en effekt på konsumentpriserna i Europa. Avtalet är i vilket fall som helst historiskt, eftersom det visar att EU kan påvisa konsekvens i sin verksamhet och kan fatta beslut även i besvärliga situationer och under hårda förhandlingar. Jag kommer att rösta för avtalet.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Genèveavtalet om handeln med bananer utgör en möjlighet för de framväxande ekonomierna i Latinamerika, men ger också upphov till ny konkurrens mellan bananproducenterna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), vars ekonomiska utveckling huvudsakligen grundar sig på utnyttjandet av deras naturresurser. Vi måste därför se till att denna nya tävling är rättvis. Jag är också bekymrad över det bilaterala avtal med EU som förhandlats fram av Peru och Colombia, som gör att de kan få en förmånstullsats som är lägre än den som anges i Genèveavtalet. Under dessa omständigheter anser jag att det nu är angeläget att genomföra de kompletterande åtgärderna för banansektorn som ingår i detta avtal, som kommer att möjliggöra för AVS-länderna att modernisera denna sektor och klara den globala konkurrensen. Jag uppmanar därför rådet att utan dröjsmål klargöra sin ståndpunkt avseende parlamentets nya förslag, så att AVS-länderna kan dra nytta av de åtgärder som aviserats för 2010, och jag ber kommissionen att se till att de sociala och miljömässiga kraven ömsesidigt respekteras av producenter och exportörer utanför AVS. Jag anser att detta är nödvändigt för att alla producenter ska vara jämställda, vilket är långt ifrån fallet i dag.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Det bananavtal som ingicks av EU vid WTO i december 2009, som vi ratificerar i dag, måste åtföljas av stödmekanismer för våra producenter. EU:s minskning av tullavgifter på bananer importerade från Latinamerika kommer att sätta flera europeiska regioner, som de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe och Martinique samt Grekland, Portugal och de spanska Kanarieöarna i svårigheter eftersom de måste klara av öppnandet av marknaden. Därför kommer vi att behöva övervaka de verkliga effekterna av det ekonomiska stöd som är avsett att stödja investeringar och diversifiering av ekonomin, samt att stärka de sociala och miljömässiga konsekvenserna. Av denna konsekvensanalys bör vi kunna se om detta stöd är tillräckligt för att uppväga den nya internationella situationen på bananmarknaden.

(1) Se protokollet.