Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/0237(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0020/2011

Ingivna texter :

A7-0020/2011

Debatter :

PV 15/02/2011 - 4
CRE 15/02/2011 - 4

Omröstningar :

PV 15/02/2011 - 9.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0052

Debatter
Tisdagen den 15 februari 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

4. Passagerares rättigheter vid busstransport (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Antonio Cancian, för parlamentets delegation till förlikningskommittén, om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (00063/2010 – C7-0015/2011 – 2008/0237(COD)) (A7-0020/2011).

 
  
MPphoto
 

  Antonio Cancian, föredragande. (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den förhandling som jag under det första året ledde ensam och sedan under förlikningen – det första förlikningsförfarandet efter Lissabonfördraget vill jag påpeka – med vägledning av Rodi Kratsa-Tsagaropoulou och stödet från ordföranden för utskottet för transport och turism, Brian Simpson, har varit mer krävande och svårare än förväntat.

Genom denna förordning kommer Europas 70 miljoner passagerare i stads- och långfärdsbussar att åtnjuta en rad rättigheter som hittills varit mycket begränsade eller i det närmaste obefintliga jämfört med andra transportmedel.

Under förhandlingarna om denna viktiga fråga med tre roterande ordförandeskap ville vi uppnå följande mål:

– En förordning som skulle skydda icke-diskriminerande tillträde till transport per stads- eller långfärdsbuss.

– En förordning som skulle ta hänsyn till sektorns särskilda förhållanden, som innefattar små och medelstora företag som inte kunde påtvingas ytterligare och alltför stora ekonomiska bördor.

– En förordning som skulle fylla ett regelvakuum som placerade sektorn för stads- och långfärdsbuss i en onormal position jämfört med andra transportsätt och därmed skulle ge en lägsta garantinivå för alla passagerare.

– En förordning som skulle skydda rättigheterna för personer med begränsad rörlighet så mycket som möjligt, med tanke på de oförsonliga attityderna inom rådet.

– En förordning som skulle ta hänsyn till behoven hos en åldrande befolkning för vilka kollektivtrafik kommer att vara en grundläggande resurs under de närmaste årtiondena.

Den text vi röstat för i dag är resultatet av en mycket hård kompromiss, men en som vi är nöjda med, med tanke på vilken riktning debatten och själva förhandlingen har tagit.

Huvudproblemen uppstod inledningsvis när det gällde att definiera tillämpningens omfattning. Förordningen gäller för all reguljär trafik, såväl regional som nationell och internationell, på en sträcka som överstiger 250 km. I vilket fall som helst har vi utarbetat en förteckning över grundläggande rättigheter som inte kan ignoreras oavsett en sådan sträcka. Dessa rättigheter är främst inriktade på rätten till transport liksom utbildning, information och ansvar.

Vid sträckor över 250 km ger förordningen huvudsakligen kompensation och stöd i händelse av olycka, rättigheter för passagerarna i händelse av inställd tur eller försening och rättigheter för personer med funktionsnedsättningar eller personer med minskad rörlighet. Vad gäller klagomål måste bussföretagen dessutom inrätta och aktivera ett system för att hantera klagomål som gäller de rättigheter och skyldigheter som hänvisas till i förordningen. Den tid som behövs för att lämna ett definitivt svar får inte överstiga tre månader från mottagandet av klagomålet.

Avslutningsvis måste alla medlemsstater utse ett nytt organ eller ännu hellre ett befintligt organ som ansvarar för att genomföra förordningen. Medlemsstaterna kommer att kunna skjuta upp genomförandet av förordningen under en fyraårsperiod, vilken kan förlängas en gång efter att skälen till detta har anmälts i förväg till kommissionen.

Medlemsstaterna uppmanas och ombeds också att utveckla en enda gemensam biljett i framtiden för varje transporttyp och ett enda nationellt organ som ansvarar för passagerarnas rättigheter i alla transportmedel. Den slutliga texten kan ses som en tilltalande och balanserad kompromiss. Resultatet av förlikningsförfarandet måste anses som en seger för parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Enikő Győri, rådets ordförande. (EN) Herr talman! Det är ett nöje för mig att delta i denna debatt om förslaget till förordning om passagerares rättigheter vid busstransport. Detta är ett mycket viktigt ögonblick, eftersom våra diskussioner om denna rättsakt kommer att avslutas efter två år.

Först av allt vill jag på rådets vägnar uttrycka min tacksamhet och uppskattning gentemot parlamentet för dess samarbete och kompromissvilja som gjorde att vi kunde nå en överenskommelse i förlikningskommittén som gagnar EU:s busspassagerare, i synnerhet när det gäller personer med funktionshinder och passagerare med nedsatt rörlighet.

Diskussionerna mellan de tre institutionerna var inte lätta, men alltid konstruktiva och leddes av en kompromissanda. Den gemensamma text som man nådde en överenskommelse om vid mötet i förlikningskommittén, och som förhoppningsvis kommer att antas i dag, utgör en kompromiss över de politiska gruppernas gränser. Därför vill jag hylla alla som deltagit i arbetet med detta lagförslag, och i synnerhet vice talman Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Brian Simpson - ordförande för utskottet för transport och turism, föredraganden Antonio Cancian och skuggföredragandena för deras arbete. Tillsammans har de varit tvungna att föra lagstiftningsprocessen till ett lyckat resultat.

Jag vill också tacka kommissionsledamot Siim Kallas och hans team och deras motsvarigheter från sekretariaten i parlamentet och rådet. Tillsammans arbetade de outtröttligt för att göra framsteg i denna fråga. Sist men inte minst vill jag uttrycka min uppskattning för det belgiska ordförandeskapets utmärkta arbete med att säkra det nödvändiga stödet i rådet för den kompromiss som nåddes i förlikningskommittén.

Jag är övertygad om att den gemensamma text som blev resultatet av mötet i förlikningskommittén innebär en rimlig balans mellan passagerares rättigheter vid busstransport och transportörernas intressen, som i de flesta fall är små och medelstora företag.

Enligt rådet är det huvudsakliga syftet med förordningen att bevilja rättigheter till passagerare som reser med linjetrafik på en sträcka om minst 250 kilometer. Dessutom kommer ett garanterat antal rättigheter att gälla oberoende av den tillryggalagda sträckan. De nya reglerna ska bland annat hjälpa personer med funktionshinder och passagerare med nedsatt rörlighet.

I diskussionerna mellan de tre institutionerna kunde vi finna ömsesidigt godtagbara lösningar på ett antal svåra frågor, nämligen tillämpningsområdet, passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar, kompensation och assistans i händelse av olyckor, bestämmelser för att underlätta övergången till de nya reglerna, och slutligen rättigheterna för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Som ni redan vet godkände rådet den gemensamma texten vid sitt sammanträde den 31 januari 2011. Denna rättsakt kommer därför att undertecknas i morgon. Offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning väntas ske i mars.

(IT) Jag skulle vilja gratulera Antonio Cancian till hans utmärkta arbete.

(EN) Låt mig gratulera dig till ett väl utfört arbete.

 
  
MPphoto
 

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Det lagförslag om passagerares rättigheter vid busstransport som vi diskuterar här i dag är resultatet av en mycket svår process, inklusive förlikning. Långa förhandlingar under kvällen den 30 november 2010 i förlikningskommittén ledde till ett genombrott och en kompromiss efter mer än två års förhandlingar.

Låt mig rikta ett hjärtligt tack till er för att detta förverkligas. Först till vice talman Rodi Kratsa-Tsagaropoulou för hennes skickliga ledarskap, till Brian Simpson, ordförande för utskottet för transport och turism, samt till föredraganden Antonio Cancian. Vi bör naturligtvis också nämna det belgiska ordförandeskapet.

Jag tackar parlamentet för att det alltid har verkat för en hög skyddsnivå för passagerare. Efter rådets godkännande den 31 januari, uppmanar jag även er att anta denna förordning och formellt avsluta förfarandet.

Förslaget om passagerares rättigheter vid busstransport kompletterar nu arrangemangen för skydd av resenärer och kommer att se till att passagerare omfattas av samma grundläggande normer för tjänsternas standardnivå var de än reser i EU.

Kompromisstexten innehåller viktiga resultat: Den tillhandahåller en rad grundläggande rättigheter till alla passagerare som reser med buss. Som Antonio Cancian redan har nämnt fanns det svåra frågor som inte kunde lösas förrän i slutet av förhandlingarna. Vissa kanske anser att tillämpningsområdet för förordningen om busstrafik på en sträcka om minst 250 kilometer är alltför begränsad, och att de gärna sett ett skydd också för passagerare i lokala transporter. Andra kanske hävdar att texten innehåller bestämmelser vars genomförande skulle bli dyrt, särskilt för mindre operatörer. Jag anser att texten utgör en mycket välbalanserad kompromiss.

Vi får inte glömma att ett flertal grundläggande rättigheter omfattar tjänster av alla slag och ger ett särskilt skydd för de mest utsatta passagerarna. Å andra sidan har de eventuella kostnadseffekterna för branschen hållits till ett minimum. Sammanfattningsvis utgör kompromisstexten ett verkligt framsteg för resenärerna och för branschens image.

 
  
MPphoto
 

  Mathieu Grosch , för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, Enikő Győri, Siim Kallas, mina damer och herrar! Jag vill särskilt tacka Antonio Cancian för hans hårda arbete, därför att detta var ett svårt ärende, men vi har nått ett bra resultat.

Det finns naturligtvis alltid för- och nackdelar med kompromisser. Vissa kommer att anse att vi har gått för långt, och andra att vi inte har gått tillräckligt långt. Processen i rådet var inte lätt och därför vill jag uttrycka mitt uppriktiga tack till rådet för att vi lyckades nå en kompromiss i sista minuten. Jag anser att betänkandets räckvidd är korrekt. Vi har sagt att tre länder inte är direkt berörda. Men eftersom Luxemburg är engagerat i ett gränsöverskridande sammanhang, är det faktiskt bara två länder som inte direkt berörs av dessa bestämmelser. När det gäller lokal kollektivtrafik blir det lätt att inkludera bestämmelser i kravspecifikationerna för anbud som anger att resenärernas rättigheter ska respekteras och stärkas. Därför är det inte realistiskt att kritisera oss för att utesluta lokala transporter. Detta kan hanteras på regional nivå.

Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) kommer att ge sitt fulla stöd till denna kompromiss. Vi ser resenärernas rättigheter som ett komplett paket och vi hoppas att det inom en snar framtid kommer att bli möjligt att ta fram en konsoliderad version som täcker hela området, så att vi snart kan införa rättigheter som kommer att gynna medborgarna i stället för advokaterna. Enligt min mening finns det fortfarande ett antal problem, särskilt när det gäller genomförandet, där föreskrifterna inte är fördelaktiga för medborgarna och där de inte är tillräckligt tydliga för att fastställa passagerarnas rättigheter. Mot bakgrund av detta vill jag tacka alla inblandade för deras hårda arbete. Jag hoppas att vi kan nå en stor majoritet i kammaren för att stödja denna sunda kompromiss.

 
  
MPphoto
 

  Brian Simpson, för S&D-gruppen.(EN) Herr talman! Först vill jag framföra mitt och S&D-gruppens tack till Antonio Cancian för hans hårda arbete med ett ärende som verkligen var mycket svårt och mycket komplicerat.

Två frågor kommer i åtanke när man tittar på denna särskilda överenskommelse. Den första är: Är den perfekt? och den andra är: Kommer den att föra oss framåt? Svaret på den första frågan ur parlamentarisk synvinkel är att vi nog får säga att den inte är idealisk. Det ligger i sakens natur att eftersom det är en kompromiss finns det frågor där parlamentet har varit tvunget att backa, i synnerhet när det gäller tillämpningsområdet, där vi hade önskat en kortare tidsrymd innan förordningen träder i kraft.

Men för den oss framåt? Ja det gör den, eftersom vi nu kommer att ha en liknande uppsättning rättigheter för bussar som de vi nu har för andra transportslag. Den tar oss också framåt i vår strävan att förbättra tillgången till bussresor för personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet i hela EU.

Jag vill bara ta upp en fråga som handlar om att personal ska utbildas för att hjälpa personer med nedsatt rörlighet och funktionshinder, så att de kan få samma tillgång till kollektivtrafik som oss icke funktionshindrade. Jag vet att medlemsstaterna kan beviljas undantag och skjuta upp detta i fem år, men jag hoppas att de inte kommer att använda sig av det.

Slutligen tycker jag det är viktigt att vi stödjer denna slutliga överenskommelse så att rättigheterna för alla transportsätt nu är på plats. Jag vet att vi i framtiden kommer att se över dem igen, men jag anser att vi har tagit ett steg framåt på detta område och att parlamentet bör stödja den överenskommelse som Antonio Cancian nådde med rådet vid förlikningen.

 
  
MPphoto
 

  Gesine Meissner, för ALDE-gruppen.(DE) Herr talman! Ett långt förfarande har nu avslutats, vilket är goda nyheter. Det finns vissa positiva aspekter på allt detta. En är att de funktionshindrades grundläggande rättigheter omfattar rätten till information och rätten till tillgång. Ett annat positivt inslag är att de skadestånd som betalas av små och medelstora företag har hållits på en rimlig nivå, vilket inte var fallet från början. Det är också bra att vi har nått en överenskommelse, för annars skulle vi ha suttit fast i förlikningsförfarandet och det skulle inte ha funnits någon lagstiftning alls som täcker ett visst transportområde.

Men jag vill också ta upp några negativa åsikter, eftersom vi inte har kunnat åstadkomma en verklig europeisk lösning. Även om vi säger att den fria rörligheten för personer, varor och tjänster är en europeisk princip har vi inte nått en europeisk lösning på det här området, om tre länder inte omfattas och andra länder inte har busslinjer av denna längd. Rätten för personer med funktionshinder att ledsagas, vilket är något de ofta behöver för att kunna resa, garanteras endast vid långa avstånd. Dessutom har bestämmelsen om stora naturkatastrofer, som inte gäller för flygresor eftersom skadestånd då skulle betalas ut i samband med askmoln, tillämpats på bussar. Detta betyder att i synnerhet mindre bemedlade passagerare som gör korta resor inte kommer att kompenseras och inte har några rättigheter. Det är naturligtvis inte bra.

På grund av denna blandning av positiva och negativa inslag avstod vi från att rösta under midnattssessionen i förlikningsförfarandet, och vi kommer att göra samma sak i dag.

 
  
MPphoto
 

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman! Trots att EU är undertecknare av denna överenskommelse beaktas inte rättigheterna för personer med nedsatt rörlighet i detta ärende.

Jag nämnde detta i mina inledande kommentarer om betänkandet, eftersom jag anser den största missen är att vi alltid har inkluderat förbehållet ”om möjligt”. Tyvärr vet jag av erfarenhet att detta ”om möjligt” i regel leder till att det inte går att hitta en effektiv lösning för personer med nedsatt rörlighet.

Jag blev särskilt besviken när en begränsning sattes på de format som används för att göra information tillgänglig om bussresor. Detta har också tonats ner, så att personer med nedsatt rörlighet inte ens kan ta reda på var de kan få hjälp och så vidare.

Det finns andra problem som följer av den sista förhandlingsrundan, som Antonio Cancian verkligen har engagerat sig i, och det vill jag tacka honom för. Han har gjort allt för att åstadkomma ett bra resultat, men hans försök har blockerats av rådets hårdhjärtade synsätt. En annan aspekt är avståndet på 250 kilometer, vilket redan har tagits upp. Jag är rädd för att längre sträckor kommer att delas upp och att sträckor på 500 kilometer kommer att delas upp i två delar, så att man inte behöver riskera att tillerkänna passagerarna deras rättigheter. Detta måste beaktas vid genomförandet.

Ett bra inslag var införandet av ett skiljedomsorgan, vilket kommer att vara till hjälp för konsumenterna. Andra positiva aspekter är att principen om ständig förbättring gäller och att personal kommer att få utbildning. Men i övrigt är denna EU-lagstiftning ingalunda ett mästerverk.

 
  
MPphoto
 

  Roberts Zīle, för ECR-gruppen.(LV) Herr talman! Jag skulle också vilja tacka alla inblandade parter som bidragit till denna kompromiss, och jag vill i synnerhet tacka Antonio Cancian som på parlamentets vägnar hittade helt rätt möjligheter för en kompromiss. Med införandet av rättigheter för passagerare som reser med buss har vi nu i princip infört passagerarrättigheter inom alla transportslag. Bland de olika transportslagen finns det förstås en stor variation av dessa rättigheter när det gäller ersättningsnivåer, beroende på förseningens omfattning eller den inställda rutten som trafikeras av detta transportslag. Även om våra passagerare i EU kan bli förvirrade under de inledande åren innebär detta ändå ett steg framåt för att säkerställa passagerarnas rättigheter, och det faktum att dessa rättigheter för passagerare som reser med buss är de allra sista som ska införas visar att detta kanske var det svåraste steget av alla.

Jag är särskilt glad över de grundläggande rättigheterna för personer med funktionshinder och särskilda behov, och att dessa rättigheter tillämpas för dem vid bussresor under 250 km, med undantag av det som Brian Simpson nämnde, nämligen att aktörer som erbjuder dessa tjänster får skjuta upp personalutbildningen. Jag hoppas verkligen att detta inte kommer att ske uppsåtligt, eller att medlemsstaterna skjuter upp genomförandet av detta direktiv i två gånger fyra år, till senast möjliga datum. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen.(CS) Herr talman! Passagerares rättigheter i alla transportslag har blivit ett allt viktigare debattämne i parlamentet under de senaste åren. Jag måste säga att i många fall ser jag problem som kan uppstå vid tillämpningen av passagerarnas rättigheter, och att försäkra sig mot dessa problem kommer säkert att vara ett mycket lukrativt område för många finansiella institutioner.

Å andra sidan kommer biljettpriserna att stiga som en följd av dessa nya kostnader. Det är inget nytt att rådet har försökt att ändra de grundläggande delarna i förslaget till förordning när det gäller passagerares rättigheter vid busstransport. Vi känner till denna ståndpunkt från tidigare förlikningsförfaranden. I detta sammanhang vill jag tacka delegationens vice ordförande Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Brian Simpson, ordförande för utskottet för transport och turism, och föredraganden Antonio Cancian för ett fint arbete. De har uppnått en mycket rimlig kompromiss.

Jag ser följande inslag som särskilt positiva:

1. Definitionen av långväga transporter som transporter där längden på hela sträckan överstiger 250 km, med förbehållet att förordningen även kommer att omfatta personer som endast reser en del av denna fjärrtrafiksträcka.

2. Förbättringen - även om den inte är idealisk - för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet när det gäller detta transportslag.

3. Kompensation och assistans i händelse av olycka. Här skulle jag vilja påpeka att i händelse av skada på utrustning såsom rullstolar förutses ersättning för hela beloppet, vilket medför en viss osäkerhet, och det kommer säkert bli nödvändigt att förtydliga formuleringen i samband med försäkringar, genom exempelvis en övre gräns.

4. Passagerarnas rättigheter vid inställda resor eller förseningar anges relativt tydligt. Jag anser också att den förbättrade informationen till passagerarna är positiv.

5. Liksom de flesta av mina kolleger välkomnar jag att övergångsperioden för att genomföra denna förordning bör begränsas till högst fyra år. Jag är å andra sidan inte alls nöjd över möjligheten att förlänga denna period med ytterligare fyra år.

Jag tror inte ens det kommer att bli ett stort problem att inom en nära framtid fastställa en tillämpning av passagerarrättigheter på sträckor parallellt med delar av långväga transporter. Frågan om fastställandet av ekonomiska begränsningar kvarstår naturligtvis, med avsaknad av ett inflationstillägg för att anpassa de finansiella begränsningarna i enlighet med eurons växelkurs, så att gränsvärdena kvarstår oförändrade i reala termer.

Jag anser att överenskommelsen är en bra kompromiss. Det slutliga målet är att ytterligare utvidga passagerarnas rättigheter till alla transportslag, och denna ytterligare åtgärd när det gäller busstransporter är definitivt ett positivt resultat för förlikningen. Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster stöder detta resultat.

 
  
MPphoto
 

  Juozas Imbrasas, för EFD-gruppen. (LT) Herr talman! Till följd av debatten och samordningen av ståndpunkter kan den slutliga texten betraktas som en mycket tillfredsställande och välbalanserad kompromiss, vilket är bra. Den säkerställer passagerarnas rättigheter utan att samtidigt utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag. Resultatet av förlikningsförfarandet kan framförallt ses som en framgång för parlamentet, och jag gratulerar till detta.

Med tanke på den stadiga tillväxten inom denna transportbransch var syftet med förslaget att upprätta EU-övergripande rättigheter för skydd av passagerare som är jämförbara med de som gäller för andra transportslag och att säkerställa en rättvis konkurrens mellan dels transportörer från olika medlemsstater, dels mellan olika transportslag.

Genom förordningen har passagerare rätt till ersättning vid dödsfall, inklusive för rimliga begravningskostnader, eller personskada och för bagage som förlorats eller skadats på grund av olyckor. Vid en olycka har passagerarna dessutom rätt till assistans för att täcka sina omedelbara praktiska behov, däribland mat och kläder, transporter, hjälp med inledande assistans och logi. Om avgången är inställd eller försenad med mer än 120 minuter ska passagerarna ha rätt till kompensation motsvarande 50 procent av biljettpriset, utöver att biljettpriset återbetalas.

Genom förordningen stärks även tillhandahållandet av assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, vilket är mycket viktigt. Passagerare ska på elektronisk väg få uppdaterad information i realtid.

Jag gratulerar till ett bra beslut!

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI).(DE) Fru talman! Att förbättra rättigheterna för passagerare som reser med reguljär busstransport är en önskvärd målsättning. Vissa punkter i förslaget går dock för långt. Till exempel har passagerare rätt till upp till två nätters hotellogi om den reguljära busstrafiken försenas med mer än 90 minuter. Vägtransporter utsätts emellertid ofta för faktorer som ligger utanför de enskilda bussföretagens kontroll, såsom trafikstockningar som orsakas av olyckor, dåliga väderförhållanden och bristfällig snöröjning. Konsekvenserna av detta kommer att bli kostsamma fall av skadeståndsansvar där det inte är möjligt att tillämpa principen om att den som utövar verksamheten har ett ersättningsansvar för skadorna.

Situationen är likande för den senaste EU-förordningen om tågresenärers rättigheter. Företag får nu betala för förseningar som de inte har orsakat. Till exempel är det österrikiska järnvägsbolaget ansvarigt för det antal timmar som tågen är försenade när de kommer väldigt sent från Tyskland, och förra året uppgick dessa timmar till sammanlagt 2 800. I framtiden måste vi undvika olämpliga åtgärder av detta slag.

 
  
MPphoto
 

  Dieter-Lebrecht Koch (PPE). (DE) Fru talman, Siim Kallas, mina damer och herrar! Jag är mycket positiv till resultatet av förlikningsförfarandet. När förordningen genomförs kommer busspassagerare, även personer med nedsatt rörlighet, att ha samma höga skyddsnivå som gäller vid andra transportslag. Genom förordningen garanteras dessutom en övergripande hög nivå av konsumentskydd och det tas hänsyn till att denna transportsektor huvudsakligen består av små och medelstora företag. De extrema krav som nästan skulle ha omöjliggjort busstransporter har tagits bort, tillsammans med de som skulle ha uteslutit de flesta av medlemsstaterna från förordningens tillämpningsområde.

Busstrafik som gynnar majoriteten av medborgarna måste också ge en högkvalitativ service till personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet. De bör ha rätt att få hjälp och den måste ges kostnadsfritt i syfte att främja social integration.

 
  
MPphoto
 

  Debora Serracchiani (S&D).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Även jag vill tacka Antonio Cancian för hans insatser med att uppnå denna svåra kompromiss. Tack vare denna förordning kan busspassagerare åtnjuta rättigheter liknande de som tåg- och fartygspassagerare har.

Förordningen som gäller all nationell och internationell linjetrafik där avståndet är lika med eller överstiger 250 km, skyddar också passagerare som reser kortare avstånd med reguljär trafik. Jag tänker framför allt på personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, som har garanterats icke-diskriminerande tillgång till transporter, rätt till ersättning i händelse av förlust av eller skada på rullstolar, samt utbildning om funktionshinder för busspersonal.

Jag är också glad över att en överenskommelse har nåtts om ersättning vid dödsfall, inklusive för rimliga begravningskostnader, eller personskada och för bagage som förlorats eller skadats på grund av olyckor. Jag anser också att det är positivt att passagerarna kan välja mellan att fortsätta resan utan extra kostnad eller att få biljettpriset återbetalat om avgången är inställd, försenad med mer än två timmar eller överbokad.

När det gäller informationen till passagerarna anser jag att det vore lämpligt att kunna förse dem med information om anslutningar med andra transportmedel, och därigenom också säkerställa en dialog mellan busstransporter och persontrafik på järnväg. Slutligen är jag mycket glad över att vi under förhandlingarna undersökte och lyckades säkerställa högsta assistansnivå för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, vilket ger dem möjlighet att ledsagas utan extra kostnad.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE).(ES) Fru talman! Jag skulle vilja tacka Antonio Cancian som har arbetat mycket hårt för att nå en överenskommelse om denna text, vilket man efter komplicerade förhandlingar nu också har lyckats med.

Framsteg har gjorts om passagerares rättigheter i fråga om kompensation och assistans i händelse av olycka, inställda resor eller förseningar, och när det gäller erkännandet av grundläggande passagerarrättigheter, oavsett avstånd. Överenskommelsen omfattar även rättigheter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Definitionen av tillämpningsområdet, vilket är resor längre än 250 km, innebär dock att tre länder står utanför denna EU-lagstiftning. Enligt vår uppfattning är detta inte tillräckligt, även om vi erkänner de framsteg som har gjorts jämfört med vad som fanns med från början. Vår grupp kommer därför att avstå från att rösta.

 
  
MPphoto
 

  Ryszard Czarnecki (ECR).(PL) Fru talman! Parlamentet sänder i dag ut ett mycket positivt budskap till alla passagerare, skattebetalare och europeiska väljare som reser med buss, inklusive till personer med funktionshinder. De människor som röstar på oss och betalar våra löner förväntar sig att vi fattar konkreta beslut av just detta slag. Det har framförts åsikter här i parlamentet om att detta inte är den viktigaste av frågor i ett större sammanhang, och det är det förstås inte. Jag anser dock att det är ett mycket viktigt steg framåt som kommer att göra Europa och EU mer humant och öppet, inte bara när det gäller politikernas behov, utan även konsumenternas, med andra ord de som använder sig av olika slags transportmedel. Jag vill tacka min kollega Antonio Cancian för hans omsorgsfulla arbete som föredragande.

 
  
MPphoto
 

  Anna Rosbach (EFD).(DA) Fru talman! Busspassagerare på långa resor har mer eller mindre samma rättigheter som passagerare på flyg, tåg och fartyg vid förseningar, inställda resor, förlorat bagage och på ett stort antal andra områden. Det är i princip bra. Men jag vill ändå kritisera ett par punkter. Personer med nedsatt rörlighet har beviljats mer rättigheter i detta avseende. Alla bussar kan emellertid inte ta emot både funktionshindrade och icke funktionshindrade passagerare samtidigt, och alla bussar kan inte byggas om så att de kan transportera funktionshindrade. Vi har alltså fortfarande en lång väg att gå inom detta område om vi vill uppnå högsta möjliga jämlikhetsnivå. Biljettpriserna för långresor hålls oftast på lägsta möjliga nivå för att kunna konkurrera med flygtrafiken. Därför anser jag att det är omöjligt för små bussföretag att kunna betala alla krav på ersättning och rättigheter som här åberopas. Deras förmåga att vara konkurrenskraftiga kommer att minskas avsevärt och de kommer snabbt att stå inför hot om nedläggning. Detta kan knappast vara av intresse för unionen, eftersom EU väldigt gärna vill stödja små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 

  Georges Bach (PPE).(DE) Fru talman! Jag vill gratulera alla inblandade, men framför allt Antonio Cancian för alla hans insatser under den tuffa och omständliga processen för att nå en kompromiss i detta svåra ärende.

Några av framgångarna har redan nämnts, men det fanns också besvikelser, särskilt med hänsyn till omfattningen och andra små punkter som man har hänvisat till. Genom att nå denna kompromiss om busstransporter har vi fastställt passagerarrättigheter för alla transportslag. Nästa steg som vi måste ta är att skapa en gemensam, sammanhängande och effektiv ram för alla passagerarrättigheter.

Det är särskilt viktigt för EU:s trovärdighet bland medborgarna i Europa att vi inför rättvisa och klart definierade rättigheter. För att vara trovärdiga måste vi se till att rättigheterna för alla olika transportmedel är samstämmiga. Kriterierna för flygpassagerarnas rättigheter får till exempel inte väsentligt skilja sig från dem för tågresenärer.

Därför är det särskilt viktigt att vi inte grundar vårt ramverk på de lägsta standarderna. I stället måste vi ställa upp ambitiösa mål för EU-medborgarnas skull.

 
  
MPphoto
 

  Saïd El Khadraoui (S&D).(NL) Fru talman! Jag vill naturligtvis börja med att tacka föredraganden för hans ansträngningar, liksom skuggföredragandena, Brian Simpson och alla som har bidragit till resultatet; och vi får inte heller glömma att nämna det belgiska ordförandeskapet.

Låt mig emellertid inleda med en kritisk synpunkt, som i synnerhet riktar sig till rådet. Jag beklagar att tillämpningsområdet endast gäller resor på 250 km. Ur ett europeiskt perspektiv vore det rimligt om alla gränsöverskridande förbindelser föll inom ramen för bestämmelserna i detta direktiv. Även när det begränsades till resor på 250 kilometer fick direktivet knappt tillräckligt med stöd från medlemsstaterna för att godkännas.

Att döma av det här ärendet, men även av många andra, verkar det som det blir allt svårare att få en majoritet av medlemsstaterna till att resonera i konsumenternas intresse eller ur ett europeiskt perspektiv, och jag finner det mycket oroväckande.

Efter att ha klarlagt detta anser jag att förordningen kompletterar förteckningen. Vi har nu EU-regler om passagerarnas rättigheter för alla transportslag. Nästa steg - och kommissionsledamoten har meddelat att han kommer att vidta åtgärder beträffande detta - måste bli att lära av de erfarenheter som gjorts inom de olika sektorerna och att uppnå en mer integrerad strategi för passagerarrättigheter. Framförallt bör denna tillämpas fullt ut.

Denna förordning kommer att innebära ett steg framåt, särskilt för personer med nedsatt rörlighet. De kommer inte längre att vägras tillträde och kan räkna med assistans om det behövs. Jag anser att det är viktigt. Det kommer att bli på samma sätt som för andra transportslag där ersättning har betalats ut i ett antal fall, och logi tillhandahålls för strandsatta passagerare i händelse av långa förseningar.

Av dessa skäl vill vi stödja denna kompromiss. Vi gör inte det med stor entusiasm, eftersom förordningen inte kommer att träda i kraft förrän om två år. Men det är ett steg i rätt riktning och den utgör en kompromiss mellan rådets extrema position å den ena sidan och våra mer ambitiösa mål å den andra.

 
  
MPphoto
 

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE). (ET) Fru talman! Esterna har ett ordspråk som lyder: ”Övning ger färdighet”. Tyvärr kan detta inte sägas om direktivet om passagerares rättigheter, som efter ett lång förlikningsförfarande slutligen fjärmades från de principer som föreslagits av parlamentet. Det är verkligen bra att vi nu har minimala grundläggande rättigheter, men det är oacceptabelt att de överenskomna 250 kilometrarna utesluter tre stater från dessa rättigheter. Dessutom är dessa rättigheter minimala i tre till fyra andra stater, eftersom det kanske bara finns en eller två busslinjer som är så långa.

Det är inte heller acceptabelt att gränsöverskridande busstransporter uteslöts, oberoende av avståndet. Vi kan inte heller stödja den åttaåriga period som ges till medlemsstater där genomförandet av nämnda direktiv är inte obligatorisk. Tyvärr stödde den estniska regeringen just dessa villkor, och krävde dessutom en längre sträcka. Nu måste vi fråga oss om vi verkligen stödjer passagerarnas rättigheter, eller bussbolagen och deras vinster. Jag stödjer i vart fall EU-medborgarna och jag förstår inte varför en del av Europa undantas från detta direktiv. Jag kan därför inte rösta för detta direktiv eller betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Philip Bradbourn (ECR).(EN) Fru talman! Jag förespråkar starkt principen om passagerares rättigheter, och kunderna ska med rätta kunna förvänta sig en hög service.

Vi måste dock se till proportionerna och till vilket effekt detta kommer att ha. Vi måste jämföra de verkliga fördelarna för användarna med de verkliga kostnaderna för företagen inom denna sektor.

Parlamentet och kommissionen tillgriper ofta taktiken ”en storlek passar alla”, men vi måste acceptera att passagerarnas rättigheter varierar mellan olika transportslag. Flygresor är inte samma sak som bussresor. Den stora skillnaden här är antalet små och medelstora företag inom denna sektor. Jag tror att alla här i parlamentet vet hur viktigt det är med tillförlitliga och lönsamma busstransporter för våra lokala ekonomier, och det är anledningen till att jag starkt stöder införandet av 250-kilometersregeln. Det är helt enkelt inte rätt att små lokala företag som tillhandahåller mycket lokal eller regional trafik ska tyngas av dessa bördor.

Med tanke på införandet av detta skydd, och värdet på den underliggande principen av denna lagstiftning, stöder jag starkt kompromissen.

 
  
MPphoto
 

  Jim Higgins (PPE).(EN) Fru talman! Detta initiativ har varit en mognadsprocess på nästan tre år och för en gångs skull stod jag på rådets sida istället för på parlamentets.

Självklart måste vi skydda passagerarnas rättigheter, och i synnerhet de funktionshindrades, men det ursprungliga förslaget - vilket Philip Bradbourn har sagt - skulle få allvarliga konsekvenser för små transportörer om det antas. Det skulle onekligen sätta många av dem i konkurs. Av den anledningen var medlingsförfarandet avgörande och den kompromiss som nåddes skapar en rättvis balans mellan passagerarnas rättigheter å ena sidan och tjänsteleverantörernas å den andra. Jag håller fullständigt med Philip Bradbourn om att man inte kan likställa fartygs-, flyg-, järnvägs- och busspassagerares rättigheter i ett och samma paket. Ett konsoliderat paket är därför inte något som är möjligt att förverkliga.

Jag skulle vilja gratulera ordföranden i utskottet för transport och turism, Brian Simpson, till ett utmärkt arbete samt föredraganden Antonio Cancian, och vår egen samordnare Mathieu Grosch. Vi har till slut ett rättvist och balanserat paket som är till ömsesidig nytta för alla berörda.

 
  
MPphoto
 

  Oldřich Vlasák (ECR). (CS) Fru talman! De senaste åren har parlamentet tillsammans med rådet antagit bestämmelser om passagerarnas rättigheter när det gäller flyg- och järnvägstransporter. Därför är det logiskt att vi nu antar en motsvarande åtgärd även för busstransporter, trots att resenärerna i Europa fortfarande föredrar individuella transporter och att normerna för busstransporter snabbt förbättras.

Våra ansträngningar och vår entusiasm för förordningen bör emellertid ha tydliga gränser. Det är logiskt att fastställa grundläggande normer i EU för gränsöverskridande resor, skydda utsatta passagerargrupper och säkra deras rättigheter. Å andra sidan utgör försöken att utvidga rättigheterna till lokala transporter, och att säkerställa största möjliga ersättning eller att reglera in i minsta detalj, en otillbörlig störning på den inre marknaden. Det är uppenbart att alla onödiga skyldigheter medför större kostnader för transportföretagen, vilket i slutändan kommer att återspeglas i biljettpriserna.

Som före detta borgmästare följde jag därför med oro förslaget om att omfatta stads- och förortstrafiken i direktivets tillämpningsområde. Jag är glad över att det sunda förnuftet har segrat i detta fall, och att stads- och förortstrafiken kommer att skyddas från en överdriven reglering.

 
  
MPphoto
 

  Ville Itälä (PPE).(FI) Fru talman! Jag vill tacka alla som har varit med om att utforma kompromissen, och i synnerhet föredraganden och utskottets ordförande Brian Simpson. Även om detta är en kompromiss så är det också ett viktigt steg framåt ur allmänhetens synpunkt. När det gäller förseningar och förlust av bagage är det oerhört viktigt för allmänheten att veta att vi har infört lagstiftning för att skydda deras rättigheter.

Denna avståndsbegränsning på 250 kilometer är inte den bästa möjliga lösningen, inte heller har den varit så lyckad som många här har påstått. Jag anser att detta nog är den svagaste punkten i handlingen och vi kommer säkert att behöva återvända till detta i framtiden, men det är å andra sidan ett stort steg att avsevärt förbättra rättigheterna för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Ur allmänhetens synvinkel är detta just den typ av lagstiftning som vi bör införa.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE). (EN) Fru talman! Denna bestämmelse är lite halvdan – den har delar som är bra, och delar som är mindre bra. Jag välkomnar särskilt arrangemangen för dem med funktionshinder eller nedsatt rörlighet men har samma problem, vilket redan har uttryckts av andra talare, med 250-kilometerströskeln. En storlek passar inte alla. I ett EU med 27 olika stora länder, borde det getts utrymme för en viss flexibilitet inom länderna, så att alla kan omfattas av bestämmelserna.

Jag bor själv över 300 kilometer från vår huvudstad. Det finns ett dynamiskt litet bussreseföretag som kör mellan landsbygdsområdena i min valkrets och huvudstaden Dublin. Det kommer nu att sättas under stark press på grund av bestämmelserna i detta förslag och framförallt också få ökade försäkringskostnader, vilket kan driva dem i konkurs. Om de går i konkurs innebär det förlorade arbetstillfällen och passagerarnas resurs går också förlorad. Vi kommer att behöva övervaka detta när vi går vidare.

 
  
MPphoto
 

  Ádám Kósa (PPE).(HU) Fru talman! Jag välkomnar betänkandet om passagerares rättigheter vid busstransport. Det kommer att bli lättare för EU-medborgare, inklusive personer med funktionshinder, att använda denna transportform. Kompromissen föregicks av långa överläggningar. Under dessa stod parlamentet och Antonio Cancian på de funktionshindrades sida ända till slutet. Olyckligtvis visade sig Europeiska rådet vara mer kortsiktigt och oflexibelt i denna fråga. Jag beklagar djupt att Europeiska rådet inte kan inse att vi lever i ett snabbt åldrande samhälle. Antalet personer med funktionshinder kommer att öka dramatiskt. Vi bör inse att alla EU-medborgare kommer att drabbas av detta problem, och förr eller senare kommer alla att behöva assistans. Slutligen vill jag betona att vårt arbete ännu inte är färdigt. En kompromiss har redan nåtts när det gäller fyra transportslag, och nu är det dags att skapa en enda stadga med passagerarrättigheter, som senare kan göra det lättare att försvara passagerarnas rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Olga Sehnalová (S&D). (CS) Fru talman! Parlamentet står i begrepp att rösta om en viktig kompromiss som avsevärt kommer att förbättra passagerares rättigheter vid busstransport. Förutom att passagerare ersätts för förlust av eller skada på bagage eller återbetalas för försenade bussar, samt övriga åtgärder, anser jag det betydelsefullt att kompromissen även omfattar stärkta rättigheter för passagerare med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Jag stöder särskilt funktionshindrade personers rätt till information och assistans, åtminstone i linje med vad man slutligen kom överens om i förlikningen. Kollektivtrafiken är en grundläggande och viktig del av det dagliga livet för människor med nedsatt rörlighet. Det var inte lätt att nå en kompromiss, och därför vill jag också gratulera föredraganden och alla medlemmar i förhandlingsgruppen för det arbete som utförts. Godkännandet av denna förordning kommer att skapa en gemensam skyddsram för alla transportslag på EU-nivå, och även om den inte är idealisk vad gäller passagerarrättigheter, är det ändå ett mycket viktigt steg framåt.

 
  
MPphoto
 

  Frédérique Ries (ALDE).(FR) Fru talman! Tillsammans med liberalerna kommer jag att avstå från att rösta vid dagens omröstning om förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport. Detta är den sista länken i paketet om skydd för resenärer, efter flyg-, tåg- och fartygsresor, men tyvärr - vilket redan har nämnts - är det mycket mindre ambitiöst. Detta är precis vad bland andra Brian Simpson och Saïd El Khadraoui från den socialdemokratiska gruppen sade. Som ett resultat måste människor resa mer än 250 km för att skyddas genom denna förordning. Om ni reser från Bryssel till Amsterdam med flyg omfattas ni, om ni reser med buss omfattas ni inte. Jag vill tillägga att detta är ännu orättvisare, eftersom de som använder detta transportslag ofta är de minst välbeställda.

Inte heller har ikraftträdandet någon betydelse, eftersom flera undantag mycket väl kan skjuta upp det till 2011. Det kommer att finnas nya rättigheter då, liksom ersättning i händelse av olyckor, förseningar eller inställda resor. Detta stöd är viktigt för funktionshindrade, men sanningen är att det inte kommer att införas omedelbart och, vilket är ännu viktigare, alla kommer inte att vara berättigade till detta.

 
  
MPphoto
 

  Michael Cramer (Verts/ALE).(DE) Fru talman! Det är bra att vi nu har passagerarrättigheter inom alla transportslag, men dessa rättigheter kan inte dölja det faktum att transporter på järnväg, som är miljövänliga, än en gång allvarligt missgynnas. Järnvägsföretagen betalar banavgifter för varje kilometer men samma system gäller inte för bussar, vilket gynnar bussbolagen. Järnvägarna ingår i EU:s utsläppshandelssystem, men inte bussar, vilket återigen ger bussar en fördel och tågen hamnar i underläge. Om ett tåg är försenat, återbetalas 25 procent av biljettpriset efter en timme. När det gäller bussar är det efter två timmar.

Alla dessa fördelar är oacceptabla. Det är därför vi behöver en integrerad strategi. Vi behöver passagerarrättigheter inom alla olika transportslag, men vi behöver också rättvisa förutsättningar. Det får inte vara så att en passagerare får ersättning endast efter tre eller fem timmar, men en annan passagerare efter en timme. En hel del återstår att göra här och i detta avseende är det inte en bra kompromiss. Jag förstår inte varför miljövänliga tågresor ständigt missgynnas.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Fru talman! Efter komplicerade förhandlingar i förlikningsförfarandet har ett komplicerat avtal nåtts om lydelsen av förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport. Även om förslaget till förordning endast avser linjetrafik på sträckor längre än 250 km, innebär det nya regler och bättre skydd även för busspassagerare.

Den viktigaste fördelen för passagerarna kommer kanske att vara definitionen av deras rättigheter i fall av inställda eller försenade resor, eftersom trafikoperatörer bestraffas för organisatoriska transportbrister och måste återbetala biljettpriset samt ersätta andra förluster på upp till 50 procent av biljettpriset. Den enda fråga som enligt min mening kunde ha hanterats bättre är den om undantag från tidsplanen, som gör det möjligt för medlemsstaterna att skjuta upp genomförandet av direktivet i fyra år, med en efterföljande förlängning av denna tid med ytterligare fyra år. En period på totalt åtta år för att genomföra detta direktiv tycks mig alltför lång.

 
  
MPphoto
 

  Siim Kallas, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag vill tacka de ärade ledamöterna för deras i huvudsak positiva kommentarer.

Vi står nu inför utmaningen med genomförandet. Vi står inför utmaningen med en lagstiftning om alla passagerares rättigheter. Finjusteringen av lagstiftningen kommer naturligtvis bli en lång process för oss, men jag anser ändå att den kompromiss vi har uppnått troligen kommer att antas i ett framtida dokument och det är en viktig öppning. Det är också en principfråga att vi har infört vissa principer om passagerarrättigheter inom busstransport, som är ett så stort område. Små kompromisser kommer troligen att behövas, allt måste finslipas och genomföras, men det är en mycket viktig öppning och jag hoppas att ni kommer att rösta för denna förordning.

 
  
MPphoto
 

  Enikő Győri, rådets ordförande. (HU) Fru talman, herr kommissionsledamot, Antonio Cancian, mina damer och herrar! Jag skulle bara vilja lägga till två yttranden och kommentera den mycket värdefulla debatt som har ägt rum här. Denna debatt illustrerade mycket väl de problem som Antonio Cancian, liksom vi i rådet, kommissionsledamoten och de sakkunniga hade att övervinna. Jag anser inte att detta är den ultimata lösningen för resenärer vid busstransport, men den viktigaste frågan vi måste ställa oss är om situationen kommer att förbättras när den nya lagstiftningen träder i kraft. Jag menar att vi kan besvara denna fråga med ett bestämt ja, att busspassagerare verkligen kommer att kunna åtnjuta fler rättigheter i framtiden, även om detta inte är en perfekt kompromiss.

En kompromiss handlar om att nå en överenskommelse med varandra i svåra frågor. Något som var tydligt i nästan alla inlägg var frågan om var gränsen går, i vilken utsträckning kan vi garantera rättigheter innan vi lamslår viktiga ekonomiska aktörer och små och medelstora företag, vars situation vi försöker att hålla ett öga på. Samtidigt avsåg vi att tillhandahålla extra rättigheter för passagerare. Jag kan mycket väl förstå dem som ser på frågan ur de funktionshindrades synvinkel. Jag menar att vi tog ett viktigt steg framåt även i detta avseende. Jag anser att detta är en genomarbetad del av utkastet och är förvissad om att lagstiftningen kommer att medföra framsteg för dessa människor - ja, i synnerhet för dessa människor.

Jag skulle bara vilja påminna ledamöterna om att det ungerska ordförandeskapet tänker i termer av en stark europeisk union, en europeisk union som ger fler rättigheter till sina medborgare och alltid sätter medborgarna i centrum för dess starka politik. Jag är dessutom övertygad om att den aktuella debatten om detta lagförslag innebär att EU-medborgarna ges fler rättigheter. Jag vill återigen tacka alla för deras arbete, och jag hoppas att vi i dag kommer att kunna slutföra omröstningarna utan problem.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Cancian, föredragande.(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Samtidigt som jag tackar alla kolleger som har talat vill även jag uttrycka min övertygelse om att detta inte är den bästa möjliga förordningen, men det är den enda som kunde uppnås med tanke på rådets ståndpunkt.

Det är en mycket viktig fråga eftersom jag anser att det verkligen är avgörande för både transport- och turismsektorn - två områden för vilka utskottet för transport och turism är ansvarigt - att ha funnit en balans även för detta transportslag.

Det är en balansgång mellan behovet av att värna om små och medelstora företag - ett ämne som vi har diskuterat mycket ingående under de senaste timmarna – inom busstransportsektorn, och behovet av att skydda rättigheterna för personer med nedsatt rörlighet, funktionshindrade, äldre pensionärer, personer med tillfälligt nedsatt rörlighet, och utsatta grupper i allmänhet, för att det också skulle bli färre tvister. Detta är den balans som vi eftersökte, och med allas bidrag hoppas vi att vi har uppnått den.

Siim Kallas omarbetning bygger enligt min åsikt på idén att skapa en gemensam förordning för samtliga transportmedel. Den gemensamma transportmarknaden har ännu inte åtföljts av lämpliga åtgärder för att skydda passagerarnas rättigheter. Siim Kallas, bortsett från en enda förordning hoppas jag verkligen att vi kan skapa ett enda referensorgan, ett enda biljettkontor och en enda biljett för de olika transportslagen.

Jag vill återigen tacka alla ledamöter som har talat, de som följt det här ärendet - särskilt skuggföredragandena - och de som entusiastiskt deltagit i slutförhandlingarna. Jag vill tacka utskottet för transport och turism och sekretariatets personal, rådet, särskilt det belgiska ordförandeskapets personal, och sist men inte minst Enikő Győri, som är här med oss.

Om jag får vill jag slutligen tacka kommissionen, Siim Kallas och hans assistenter för konstruktiva insatser som de alltid lyckades att bidra med, personalen vid sekretariatet för Europaparlamentets förlikningskommitté, som visade stor skicklighet och professionalism - oumbärliga egenskaper när viktiga beslut fattas på uppdrag av våra medborgare.

Totalt sett har det varit en bra prövning, som har medfört goda resultat för parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. (CS) Betänkandet om passagerares rättigheter vid busstransport syftar till att fastställa passagerarrättigheter som är tillämpliga i hela unionen, för alla passagerare och för olika transportslag. Rådet samtyckte inte till parlamentets ändringsförslag, och det var därför nödvändigt att inleda det så kallade förlikningsförfarandet. Huvudpunkterna i den överenskommelse som nåddes överensstämmer i stort med parlamentets ursprungliga förslag. Det är särskilt viktigt att förordningen kommer att gälla för alla reguljära inrikes och gränsöverskridande transporter och medlemsstaterna kommer att kunna tillämpa undantag för linjetrafik och vissa specifika tjänster på upp till åtta år. I händelse av en olycka, kommer passagerarna ha rätt till en ersättning på upp till 220 000 euro per person och 1 200 euro för bagage. Transportörerna måste dessutom ge grundläggande assistans i händelse av olycka (mat, kläder och medicinsk hjälp), och logi för upp till två nätter. I händelse av en försening på mer än 120 minuter eller inställda anslutningar måste transportörerna erbjuda passagerarna en möjlighet att fortsätta resan, omdirigera resan utan extra kostnad för resenären eller återbetala biljettpriset. Om detta inte är möjligt för dem, måste de ersätta biljettpriset och betala ytterligare 50 procent av biljettpriset. Genom överenskommelsen skyddas även rättigheterna för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Av ovanstående skäl stöder jag helt och hållet ett antagande av betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag stöder denna kompromiss om busspassagerares rättigheter som omfattar garantier för rätten till transport, rätten till lättillgänglig reseinformation, en skyldighet för bussföretagen att anordna obligatorisk utbildning för förare om funktionshinder, rätten till ersättning för skadade rullstolar, en mekanism för alla passagerare när det gäller hantering av klagomål och att oberoende nationella organ verkställer förordningen och utfärdar sanktioner.

För alla bussresor på 250 kilometer eller mer kommer det att finnas särskild assistans som är kostnadsfri för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, både vid terminaler och ombord och, om nödvändigt, kostnadsfri transport för medföljande personer.

Särskilt för blinda och synskadade skulle bestämmelserna om tillgänglig resandeinformation och förarutbildning om funktionshinder göra en enorm skillnad.

Lika tillgång till transport är nödvändig för självständighet. Utan lika tillgång till transport kan människor med funktionshinder inte ta sig till jobbet, åka och handla eller delta i kulturella aktiviteter eller andra fritidsaktiviteter.

Även om texten inte omfattar allt som jag skulle önska, anser jag att genom att stödja den och stärka rättigheterna för alla funktionshindrade passagerare, kommer ett viktigt steg att tas mot att EU:s användare av ledarhund ska ha möjlighet att förflytta sig genom hela EU på samma villkor som andra medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig.(PL) Jag stöder lagstiftningsresolutionen om det gemensamma utkastet, som godkänts av förlikningskommittén, till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004. Med tanke på den stabila tillväxten inom denna transportsektor, anser jag att det är viktigt att fastställa rättigheter till skydd för passagerare som gäller i hela EU, liknande rättigheterna för passagerare som reser med andra transportslag, och även att garantera lika villkor för transportörer, oavsett vilken medlemsstat de kommer från eller vilka transportmedel det handlar om. Med tanke på att dessa rättigheter är särskilt inriktade på behoven hos personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, förtjänar detta initiativ vårt stöd. Det är av central betydelse att det i resolutionen fastställs rättigheter för ersättning till passagerare som har skadats i bussolyckor. Bestämmelserna innebär att passagerarna kommer att ha rätt till ersättning i händelse av dödsfall eller personskada, eller av bagage som förlorats eller skadats på grund av en olycka.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Jag vill gratulera Antonio Cancian till hans arbete. Jag är glad över att vi i slutändan kunde nå en överenskommelse i förlikningskommittén. Vår främsta bedrift är naturligtvis frågan om passagerares rättigheter till kompensation och assistans i händelse av en olycka, garantier för passagerare vid inställda turer och förseningar, och garanterade rättigheter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Som jag tidigare nämnt är jag särskilt nöjd med att personer med nedsatt rörlighet har tagits med i dokumentet, men jag har samtidigt välgrundade farhågor i detta avseende: när det gäller flygpassagerare vet varken flygbolagen eller flygplatserna exakt vilka passagerare som ska betraktas som passagerare med nedsatt rörlighet. Det är vanligt att föräldrar som reser ensamma med små barn vägras assistans till följd av denna bristande kunskap bland flygbolag och flygplatser. Jag vill därför göra följande vädjan: vårt arbete kommer inte att vara färdigt efter att vi har röstat igenom dokumentet vid plenarsammanträdet. Vi har också en skyldighet att övervaka att förordningen tillämpas korrekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig.(PL) Jag vill uttrycka mitt uppriktiga tack till föredraganden för hans hårda arbete, som har varit exceptionellt effektivt. Hittills har det inte funnits någon garanti för ett lämpligt skydd för passagerare som reser med buss, eftersom det var det enda transportslag som inte omfattades av några EU-bestämmelser i detta avseende. Som ett resultat av de ändringar som gjorts kommer passagerare att kunna kräva ersättning i händelse av en olycka. Andra mycket viktiga punkter är att assistans till personer med funktionshinder kommer att garanteras av transportörerna, och att en medföljande person kan resa på transportörernas bekostnad som en del av denna garanti.

Jag kan inte dölja att det var en alldeles särskild utmaning för mig personligen att kunna spela en aktiv roll i förlikningsförfarandet, för första gången i historien under Lissabonfördraget. Under förhandlingarna, som varade till långt in på natten, lyckades vi tillsammans med Antonio Cancian rösta igenom en kompromiss som gör bestämmelserna obligatoriska för sträckor över 250 km. Det bör noteras, och det är en ganska viktig punkt, att 12 grundläggande rättigheter garanteras i förordningen, särskilt för funktionshindrade. Vi bör nu lägga stor tonvikt på en lämplig informationskampanj för att se till att EU-medborgarna är medvetna om de rättigheter som de är numera har.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig.(FI) Den lagstiftning om passagerares rättigheter vid busstransporter som vi ska rösta om i dag kan verka oambitiös. Den kompromiss som uppnåddes efter mycket käbbel är dock bättre än ingenting alls. Det är beklagligt att den föreslagna förordningen endast är tillämplig på nationella och gränsöverskridande bussresor som är minst 250 km långa. Eftersom det är så kommer exempelvis Luxemburg, Malta och Cypern inte att beröras alls. Det är också beklagligt att lagstiftningen först kommer att träda i kraft om flera år. Fyra år, eller eventuellt till och med åtta, är lång tid att vänta vid busshållplatser på ny lagstiftning.

Naturligtvis kan man hitta något bra i den uppnådda kompromissen. I rådets ursprungliga ståndpunkt fanns det bara tre grundläggande passagerarrättigheter oavsett avstånd. Jag är glad att det finns tolv i den slutliga kompromissen och att särskild uppmärksamhet ägnats åt personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. När förordningen träder i kraft blir den enklare för funktionshindrade att resa med buss. Samtidigt blir de mer jämställda med andra passagerare.

När den nya lagstiftningen träder i kraft måste medlemsstaterna se till att förordningarna genomförs effektivt och på lämpligt sätt. Det är inte bara i de funktionshindrades intresse utan även för våra andra medborgare som reser med buss.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig.(RO) Den förordning som vi röstade om i dag är en högst betydande framgång eftersom det är första gången som busspassagerarnas rättigheter skyddas av lagen. Efter två års svåra förhandlingar har Europaparlamentet och medlemsstaterna kommit överens om de huvudpunkter som kommer att befästa rättigheterna för passagerare som använder detta transportmedel. Detta inbegriper ersättning om resan försenas eller ställs in, ersättning för förlorat eller skadat bagage samt att företagen är skadeståndsansvariga och skyldiga att tillhandahålla assistans i händelse av olyckor. Icke-diskriminering mot och tillhandahållande av assistans till personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet samt passagerarnas rätt att få information före och efter sin resa har införlivats i förordningen som grundläggande rättigheter som ska tillämpas oavsett resans längd. Förordningen innebär inte några nya tekniska krav utan kräver att transportföretagen tar ansvar för sina passagerare.

Vi tog även hänsyn till det rådande ekonomiska klimatet och dess konsekvenser för de företag som förordningen är riktad till genom att erbjuda en undantagsperiod på fyra år, som kan förlängas en gång.

När förordningen träder i kraft 2013 kommer den enligt min mening bidra till att uppnå målet om harmoniserade passagerarrättigheter på EU-nivå, vilket transportmedel de än väljer.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy