Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 15 februari 2011 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Gebhardt (A7-0012/2011)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Fru talman! Syftet med tjänstedirektivet, som trädde i kraft i december 2006, är att öppna marknaden för tjänsteleverantörer i EU och undanröja alla protektionistiska murar, godtyckliga hinder och alla diskriminerande bestämmelser.

Under alla omständigheter har Europaparlamentet alltid insisterade på att direktivet inte får utgöra en förevändning för farlig avreglering och liberalisering av sektorn som skadar arbetstagarnas rättigheter. Ursprungslandsprincipen, som kritiserades för att den banade väg för social dumpning avfärdades och ersattes av destinationslandsprincipen.

Jag röstade för detta betänkande eftersom särskild tonvikt läggs vid omotiverade förseningar och brister, samt en rad frågor som gäller tolkningen och tillämpningen av direktivet mot bakgrund av medlemsstaternas genomförande av det. Fru talman! Jag avslutar här eftersom det är svårt att tala under dessa omständigheter.

  Adam Bielan (ECR). – (PL) Fru talman! Utvecklingen av den europeiska tjänstemarknaden är av absolut väsentlig betydelse för att stimulera den ekonomiska tillväxten i EU. Det är därför mycket välkommet att Europaparlamentet ingående granskar hur tjänstedirektivet genomförs. Ytterligare åtgärder för att stödja en ordentlig utveckling av den europeiska tjänstemarknaden är också väsentligt. Vårt övergripande syfte var att underlätta tillhandahållandet av tjänster i hela Europa. Vi är därför oroade över konstaterandet att vissa medlemsstater visar en tendens att anta och tillämpa lagar som inte på något vis är motiverade av direktivets bestämmelser. Det skapar konstgjorda hinder för tjänsteleverantörernas verksamheter.

För närvarande skapas så mycket som 90 procent av de nya arbetstillfällena inom tjänstesektorn. Jag anser därför att ett verkligt fungerande direktiv är en viktig förutsättning för utvecklingen av den inre marknaden och ett viktigt projekt för den europeiska ekonomin. Det gläder mig därför att vi börjar se exempel på att direktivet uppnår mätbara resultat, exempelvis det stora antalet anmälningar om lagstiftningsändringar som vi får från medlemsstaterna.

  Claudio Morganti (EFD). – (IT) Fru talman! Jag röstade med stor övertygelse mot antagandet och tillämpningen av tjänstedirektivet, även kallat Bolkesteindirektivet. Syftet med direktivet borde ha varit att skapa ökad konkurrens i Europa och bidra till utvecklingen av små och medelstora företag.

Tyvärr verkar dock det verkliga syftet ha varit att slå ned på och angripa våra små och medelstora företag. I Italien finns det sektorer som representerar verkliga styrkor, till exempel strandkoncessioner, där ägarna har investerat alla sina tillgångar och gjort enorma uppoffringar. Nu har de förlorat allt på grund av direktivet.

Detta är inte det system vi borde införa, med ett byråkratiskt EU och stora företag och multinationella bolag som vill invadera Italien och överbemanna våra företag. Vi kan inte tillåta detta och jag kommer att stå sida vid sida med dessa små och medelstora företag och försvara dem, så att vi kan ta till vara våra traditioner och Italiens styrkor.

  Sergej Kozlík (ALDE). – (SK) Fru talman! Det gällande tjänstedirektivet kräver att alla EU-länder avskaffar byråkratiska hinder och gör livet lättare för företagarna. Genomförandet av direktivet går dock trögt. Huvudproblemet är underlåtenhet att iaktta direktivets räckvidd, förseningar när det gäller att upprätta gemensamma kontaktpunkter, brister i det administrativa samarbetet och skillnader i ömsesidiga bedömningar. Enligt det betänkande som jag stödde är det mycket viktigt att snabbt inrätta de gemensamma kontaktpunkterna. De kommer att kunna hantera allt som krävs för att tillhandahålla tjänster i olika länder, inbegripet lättbegriplig information om formaliteter och administrativa förfaranden för ett visst land. Tjänster utgör upp till 40 procent av bruttonationalprodukten inom EU. Avskaffandet av onödiga hinder och förseningar kan ge ett betydelsefullt bidrag till att öka konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen.

  Zigmantas Balčytis (S&D). – (LT) Fru talman! Utvärderingen av tjänstedirektivet har enligt min mening gett oss ett bra tillfälle att kontrollera om direktivet verkligen underlättar förbättrad utveckling av tjänstesektorn och om bestämmelserna i direktivet har genomförts ordentligt i medlemsstaterna. Det är viktigt att det finns samförstånd under alla etapper av genomförandet av direktivet om att offentliga tjänster inte ska omfattas av direktivet, utan det ska trygga sociala rättigheter och överensstämma med kraven i arbetsrätten.

Det är klart att kommissionen och medlemsstaterna måste öka sina insatser för att inrätta gemensamma kontaktpunkter med kvalitet i medlemsstaterna. Tillräckliga medel måste öronmärkas för detta så att kontaktpunkterna kan lämna lättillgänglig information av hög kvalitet.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Ända sedan EU:s allra första dagar har det rått missförstånd om vad vi menar med en fri marknad för varor och tjänster.

När mina väljare röstade för EEG-medlemskap 1975 uppfattade de den gemensamma marknaden som ömsesidigt produkterkännande. Om man kan sälja en flaska mineralvatten i Storbritannien bör man få lov att sälja samma vatten i Frankrike, Tyskland eller Italien och tvärtom. De upptäckte att det i praktiken betyder standardisering att ”mineralvattnet måste innehålla dessa mineral men inte dessa”, att ”volymen inte får vara större än x och inte mindre än y” och så vidare. Sedan kan man upptäcka att en produkt som aldrig var avsedd för export förbjuds i sitt eget ursprungsland.

Detta är vad vi har sett gång på gång, både med varor och med tjänster. I stället för att öka konsumenternas valfrihet har vi fått en begränsning av valfriheten, ofta pådriven av en viss producent någonstans i EU som råkar uppfylla en mängd specifikationer i vilket fall som helst och som ser EU-lagstiftningen som ett sätt att exportera sina kostnader till konkurrenterna. Det är därför som vår andel av världens BNP fortsätter att sjunka och många länder har klavbundit sig själva i ett trångt och slutet regionalt block.

  Syed Kamall (ECR). – (EN) Fru talman! Jag kommer ihåg hur kontroversiella många av beståndsdelarna var när tjänstedirektivet först gången passerade genom parlamentet under förra parlamentsperioden. Jag kommer också själv i håg den stora debatt som bröt ut när jag som föredragande för handels- och tjänstebetänkandet talade om behovet av att avreglera många tjänster – finansiella tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster, utbildningstjänster, vattentjänster – för att ge konsumenterna större valfrihet och bättre tjänster, i stället för att vara beroende av skrotfärdiga gamla statliga monopol, som skattebetalarna ofta underfinansierade.

Här har vi denna definition av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som om den ordning som ger oss en underbar valfrihet när det gäller stormarknader eller andra slags tjänster inte skulle gälla för vatten, utbildning och hälsa. Det är dags att vi går vidare från politiken för 30 år sedan när vissa saker bara kunde tillhandahållas av staten. Konsekvensen har blivit att de är underfinansierade och dåligt underhållna. Låt oss gå mot ökad tjänsteavreglering inom EU och hela världen.

- Betänkande: Cancian (A7-0020/2011)

  Gesine Meissner (ALDE). – (DE) Fru talman! Jag skulle vilja förklara varför majoriteten av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har avstått från att rösta om detta direktiv. Det är bra att vi har fattat beslut och att funktionshindrades rättigheter respekteras. Detta gäller dock bara för långresor. Många av de andra punkterna är inte värdiga ett EU-direktiv. Exempelvis finns det många länder där direktivet inte är tillämpligt eftersom det endast omfattar över 250 kilometer långa resor. Cypern, Malta och Luxemburg har inga rättigheter, vilket också gäller för vissa andra medlemsstater som inte har busslinjer som är längre än 250 kilometer. Den fria rörligheten för människor, varor och tjänsten är en av EU:s viktigaste principer. Nu är det de fattigaste passagerarna som inte skyddas eftersom vissa medlemsstater inte har något system för passagerarrättigheter. Därför avstod vi från att rösta. Det finns vissa positiva aspekter men också många negativa och det är anledningen till att vi avstod.

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Fru talman! Syftet med det förslag till förordning som kommissionen lade fram 2008 är att införa nya rättigheter i hela EU för att skydda busspassagerarnas rättigheter av liknande slag som för andra transportmedel och därigenom garantera lika villkor i konkurrensen mellan transportföretagen och de olika transportslagen inom medlemsstaterna. Det krävdes en lång och svår förhandling med rådet, inklusive ett förlikningsförfarande, för att komma fram till den text som vi röstade om i dag.

Den slutliga texten kan anses vara en mycket tillfredsställande och välavvägd kompromiss, eftersom den lyckas garantera passagerarrättigheter utan att samtidigt lägga tunga bördor på transportföretagen vilka huvudsakligen är små och medelstora företag, det får vi inte glömma.

Resultatet av förlikningsförfarandet kan högst rimligen betraktas som en framgång för Europaparlamentet eftersom en del av våra huvudönskemål togs in, nämligen förordningens räckvidd, grundläggande rättigheter för passagerarna oavsett avstånd, avvikelser samt slutligen bestämmelser om olyckor, inställningar och förseningar med lämpliga former av återbetalning, assistans och ersättning till passagerarna.

  Guido Milana (S&D). – (IT) Fru talman! En rättighetssäsong har kommit, men dessa rättigheter kunde ha varit mer utbredda. Vi måste vara medvetna om att på sträckor under 250 km berörs inte rättigheter för de mest sårbara, för funktionshindrade och ålderspensionärer och personer med nedsatt rörlighet alls av denna åtgärd.

Det är riktigt att enhetliga kvalitetsnormer upprättas men det stämmer också att uteslutandet av lokala transporter är en allvarlig begränsning av antalet berörda passagerare. Genomförandet under de närmaste fyra åren kommer att göra det möjligt för sektorn att förbereda sig så väl som möjligt men vi behöver också övervaka att tillsynsorganen inrättas.

Resultatet av denna process utgör en seger för parlamentet och en positiv signal om att vi är uppmärksamma på medborgarnas behov. Kompromisser innebär dock alltid förlikning – och i detta fall eftergifter – i fråga om detta parlaments mål. Vi har i princip visat att vi är goda uttolkare av behoven, till skillnad från rådet som enbart företräder intressen.

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Fru talman! Jag vill gratulera Antonio Cancian till hans utmärkta arbete med att slutföra denna åtgärd.

Clemente Mastella kanske tillåter att jag inte instämmer i att åtgärden utgör en stor seger för våra medborgare. Man kan inte annat än konstatera att medborgarna bara är skyddade om de reser längre sträckor än 250 km med buss. Var finns skyddet av EU-medborgarnas rättigheter när – som Gesine Meissner redan har framhållit – hela stater som Cypern, Luxemburg och Malta är undantagna från detta skydd?

Detta är anledningen till att vår grupp avstod från att rösta. Vi röstade inte mot betänkandet eftersom vissa rättigheter skyddas, exempelvis för funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet. Det var därför som vi avstod. För övrigt vill vi begära att få återkomma till frågan så snart som möjligt för att verkligen skydda våra medborgare.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Först och främst vill jag säga att det är utmärkt och viktigt att vi bryr oss om våra medborgares rättigheter. Så fort det talas om rättigheter måste vi komma ihåg att det följer skyldigheter med dem och att det alltså inte finns några rättigheter utan skyldigheter.

Det finns mycket bra och positivt i betänkandet om busspassagerares rättigheter. Vi behöver också komma ihåg att alleuropeiska bussbolag skiljer sig mycket från varandra. I exempelvis Finland finns det många små familjeföretag och vi skulle kunna fråga oss om vi bör fortsätta att belasta dessa små företag med nya kostnader och skyldigheter, eftersom de kämpar med att göra sina företag lönsamma.

Jag kan säga att vi har visat flexibilitet i denna fråga på en rad olika sätt och att rättigheter för olika slags passagerare har beaktats. Att erkänna de funktionshindrades behov ger alltid ett klart mervärde. Det är mycket viktigt att vi ser till att funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet lättare kan resa och röra sig i allmänhet, och att deras behov beaktas mera. Detta är en bra sak men så som sades tidigare är saken en smula inkonsekvent eftersom när vi talar om rättigheter och skyldigheter är det också viktigt att se till att det inte medför för höga kostnader för småföretagen inom busstransportsektorn.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag röstade för förordningen trots att jag anser att den verkligen inte är tillräckligt långtgående. Det är dock en början och i det här parlamentet och i EU rör vi oss ibland bara med myrsteg. Det är just det som vi har gjort i dag.

Det är olyckligt att vissa medlemsstater är uteslutna från förordningen och att den bara gäller för resor på längre avstånd än 250 kilometer. Jag skulle helt klart ha föredragit ALDE-gruppens linje där passagerarrättigheterna skulle ha gällt mycket kortare resor. Jag är dock nöjd att se att vissa av de grundläggande rättigheterna i förordningen gäller för passagerare som reser kortare sträckor. Dessa rättigheter gäller särskilt funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet. Vissa av dessa rättigheter inbegriper icke-diskriminerande tillgång till transporter och utbildning av busspersonalen om funktionshinder.

Tyvärr har medlemsstaterna en undantagsperiod på upp till tio år och småföretagen behöver visserligen tillräckligt med tid på sig för att följa bestämmelserna men jag ber och uppmuntrar medlemsstaterna att se till att förordningen efterlevs så snart som möjligt.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag stöder starkt passagerarrättigheter och i synnerhet ökade rättigheter för funktionshindrade.

Jag är särskilt glad över den kompromiss som uppnåtts. Till skillnad från min kollega skulle jag ha föredragit en tröskel på 200 kilometer, eftersom detta skulle ha gjort att Irland kunnat undanta landsbygdsområden i min valkrets. Jag tänker på delar av norra och västra Donegal, Mayo och Galway. De flesta landsbygdsområden ligger utanför 250 kilometersgränsen. Den eftersträvade rättighetsnivån när det gäller ersättning är oproportionerlig för det slags tjänster som bedrivs i landsbygdsområden.

Jag vill också hänvisa till kostnaden och att det huvudsakligen rör sig om en försäkringskostnad som kan medföra att vissa näringsidkare lämnar marknaden. I många fall finns det inget alternativ till offentliga transporttjänster.

Självklart måste vi acceptera det beslut som har fattats i dag och förhoppningsvis kan undantagsperioden ge dem som befinner sig utanför 250 kilometers gränsen möjlighet att anpassa sig.

Även om jag instämmer i principen var jag därför tvungen att avstå från att rösta av ovannämnda skäl.

  Sergej Kozlík (ALDE). – (SK) Fru talman! Varje år reser över 70 miljoner passagerare i Europa med buss. Det är hög tid att en förordning träder i kraft som skyddar passagerarnas rättigheter på samma sätt som för luft-, vatten- och järnvägstransporter. Passagerarna kommer att ha tolv grundläggande rättigheter som gäller oavsett resans längd. Därutöver har de för resor på längre sträckor än 250 km rätt till ersättning för förseningar, assistans vid olyckor eller dödsfall, ersättning för förlorat eller skadat bagage samt rätt till bättre information. I synnerhet för små länder är dock kravet på minst 250 km ganska överdrivet. Det gläder mig att passagerare med nedsatt rörlighet kommer att få rätt till särskild assistans, så som redan är fallet vid flygtransporter. I framtiden kommer jag helt säkert att stödja införandet av en gemensam förordning som gör de befintliga förordningarna om passagerarrättigheter för olika slags transportsystem enhetliga, vilket skulle förtydliga hela systemet för passagerarrättigheter betydligt.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Fru talman! Rättigheter för passagerare som reser med buss, som är ett ofta använt transportmedel i EU, kräver en klar rättslig struktur, så som är fallet med luft-, järnvägs- och sjötransporter. Enligt min mening är den slutliga lydelsen av den föreslagna förordningen en tillfredsställande kompromiss. Jag är särskilt nöjd med antagandet av de tolv grundläggande passagerarrättigheterna som gäller för passagerare på alla transportslag, oavsett sträcka. Jag välkomnar särskilt erkännandet och beaktandet av de särskilda behov som funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet har. Garanterandet av rätt till ersättning för en försvunnen eller skadad rullstol eller annat hjälpmedel och utbildning av busspersonalen om transport av funktionshindrade blir viktiga medel i kampen mot diskriminering och social utestängning av dessa människor.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Fru talman! Jag röstade för betänkandet eftersom det innebär en betydande förbättring jämfört med den nuvarande situationen. Vi har lyckats uppnå en balanserad lösning som skyddar busspassagerares rättigheter och garanterar att små och medelstora näringsidkare kan överleva. Förordningen omfattar resor på sträcker över 250 kilometer och ger busspassagerarna rätt att kräva ersättning om resan ställs in, överbokas eller försenas i mer än två timmar. Bussoperatörerna är ofta små- och medelstora företag som skulle försättas på gränsen till ruin av allt för stora skadeståndskrav. Det är ett lyckat drag i förordningen att det säkerställs att ersättningsbetalningarna inte urartar. När det gäller avståndet 250 kilometer finns det ingen anledning varför inte den nya lagstiftningen skulle kunna träda i kraft och så får vi sedan se hur den kan förbättras.

  Zigmantas Balčytis (S&D). – (LT) Fru talman! För det första vill jag gratulera vår föredragande Antonio Cancian eftersom det dokument vi antog i dag verkligen är en mycket tillfredsställande och välbalanserad kompromiss. Det lyckas säkerställa rättigheter för passagerarna utan att samtidigt lägga en tung börda på transportföretagen, vilka huvudsakligen är små och medelstora företag. EU-medborgarna kommer att kunna känna sig bättre skyddade. Överenskommelsen förbättrar också resevillkoren för funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet. Genom förordningen fastställs även tydliga bestämmelser om ersättning för skador och underlättande av assistans.

Jag anser att den kommer att ge ett betydelsefullt bidrag till att förbättra villkoren för våra medborgare när de resor och kommer att ge dem ökad rättssäkerhet vid olyckor eller andra oförutsedda händelser.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Fru talman! Jag vill gratulera Antonio Cancian för hans utmärkta arbete och särskilt för de goda resultat som uppnåddes i förlikningsförfarandet med rådet. Både i fråga om direktivets räckvidd och för införlivandet av drygt tolv grundläggande rättigheter i förslaget utgör den uppnådda kompromissen ett viktigt steg när det gäller att skydda passagerarnas rättigheter.

I förslaget beaktas rättigheter för funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet liksom deras behov i vederbörlig ordning, särskilt vad gäller icke-diskriminerande tillgång till transport, rätt till ersättning vid förlust av eller skada på rörlighetshjälpmedel, inlämnande och handläggning av klagomål, utbildning i frågor som rör funktionshinder för busspersonal samt den information som ska lämnas under resan.

I den slutliga texten har man också lyckats garantera passagerarnas rättigheter utan att samtidigt betunga transportföretagen, varav de flesta är små eller medelstora företag och som inte kunde ha klarat tunga ålägganden.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Fru talman! Jag erkänner visserligen att det finns många positiva aspekter i betänkandet – och jag stöder starkt funktionshindrades rätt att få tillgång till transport och ersättning – men jag anser att system av detta slag bör införas av de nationella regeringarna.

Jag anser också att den finansiella bördan av förslaget kan bli för krävande för många transportleverantörer. Parlamentet måste komma ihåg att många bussfirmor är privatägda, är relativt små och står under en allt starkare ekonomisk press på grund av den kraftiga höjningen av bränslepriserna under de senaste 12 till 18 månaderna. För många privata företag, och även för statliga transportsystem, kommer ytterligare kostnader endast att leda till två saker: högre biljettpriser för konsumenterna och linjenedskärningar. Det kommer faktiskt att medföra att många inom frivilligsektorn – som driver många av transportsystemen för funktionshindrade personer – tvingas lägga ned verksamheten helt.

  Carlo Fidanza (PPE). – (IT) Fru talman! Det har varit en lång väg fram till dagens omröstning om detta betänkande och jag vill därför upprepa mina kollegers lovord till Antonio Cancian, som kämpat så ihärdigt för att få oss fram hit. Alla transportslag har till sist fått sin egen förordning om passagerarrättigheter. Jag anser att nästa steg är att lägga fram en ordentlig konsolidering som sammanför alla dessa olika förordningar.

Räckvidden är rimlig även om vi förhandlade om den på andra premisser men det faktum att vi lyckades inbegripa alla medlemsstater utom två är förvisso positivt, liksom att många bestämmelser gjordes obligatoriska, även på sträckor under 250 km, samtidigt som vi gav upp andra former av ersättning.

Under förmiddagens debatt hävdade vissa ledamöter att det inte fanns någon bestämmelse om lämpligt skydd för passagerare med nedsatt rörlighet, men lyckligtvis har detta motbevisats av de senaste anförandena. Tvärtemot är detta skydd ett stort steg framåt för beredvilligheten i kompromissen och vi bör vara stolta över det.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Fru talman! Jag röstar emot detta dokument eftersom den nuvarande rättsakten inte garanterar lika behandling av passagerarna. Den är inte jämförbar med andra transportslag och inte heller för passagerare från olika stater. Följden är att flera små EU-stater lämnas utanför regleringsområdet. Akten fungerar endast delvis i flera andra medlemsstater.

Problemen i samband med gränsöverskridande bussresor är också olösta. Buss används av dem som har låga inkomster och av de unga, exempelvis studerande och skolbarn. Det är därför oacceptabelt att genomförandet skjuts upp till ett senare datum.

- Betänkande: Callanan (A7-0287/2010)

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Fru talman! En kompromiss mellan förslagen från kommissionen och från parlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi och dess utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har uppnåtts i fråga om nyttofrågor och utsläppsnormer, varigenom utsläppsnormerna kommer att sänkas för sådana fordon från 203 g till 147 g per kilometer under en period av tio år. De nya utsläppsnormerna som har införts är acceptabla för tillverkarna och användarna och det är viktigt i fråga om de kostnader som användarna åsamkats till följd av de ökade priserna för sådana fordon. Denna grupp av användare består främst av små och medelstora företag, handels- och familjeföretag och vi ha just börjat diskutera EU-instrument inriktade på att ge ekonomiskt stöd till små och medelstora företag under denna sammanträdesperiod. Ett av målen på detta område är att minska hindren för tillväxt i de små och medelstora företagen. Vi hoppas att de ökade kostnaderna för fordonsparken av lätta nyttofordon till följd av utsläppsgränserna och högre tillverkningskostnaderna inte kommer att bli ett betydande hinder. År 2014 kommer vi att kunna kontrollera om man har lyckats genomföra principerna bakom förordningen.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Fru talman! Europaparlamentet har lyckats driva igenom ett ambitiöst, långsiktigt mål under motstånd från rådet och kommissionen, som kommer att begränsa koldioxidutsläppen från små transportbilar till högst 147 gram per kilometer 2020. Denna ambitiösa men ändå realistiska gräns kan uppnås genom innovativ miljöteknik. Fordonen kommer att bli betydligt renare men ändå fortsätta att vara kostnadsmässigt överkomliga för små och medelstora företag. Detta var särskilt viktigt för oss eftersom det inte kommer att vara till någon hjälp för klimatförändringarna om priset på nya fordon är så högt att de gamla fordonen blir kvar på våra vägar och inte minst fortsätter att belasta miljön. Jag gläder mig över att vi har röstat på detta förslag i dag och att det antogs med en överväldigande majoritet.

  Vicky Ford (ECR). – (EN) Fru talman! Vi har just röstat på ett betänkande kallat Utsläppsnormer för nya lätta lastfordon. Precis som för den mesta EU-lagstiftningen är det en mångordig titel för ett verkligt problem. Låt mig översätta: lätta lastfordon är naturligtvis transportbilar och utsläppsnormer betyder bränsleutsläpp som är beroende av det bränsle som förbränns.

Nu har vi alla sett de stigande drivmedelspriserna vid bensinmackarna men för enmansföretagare som byggmästare, rörmokare och golvläggare, är det en företagskritisk kostnad att köra sitt lastfordon. De vill ha bränsleeffektiva fordon och bränsleeffektivitet har också blivit en viktig del av deras köpbeslut.

På produktionslinjen i General Motors fabrik i Luton, i min valkrets, har jag också sett att den innovation som behövs för förbättringar kommer från fabriksgolvet.

Det finns somliga som anser att just därför att mål har uppställts i denna kammare i Europa kommer de att uppnås. Men sanningen är den att uppnåendet av dessa mål kommer att innebära att innovationen kommer, oavsett om det är från lastfordon eller på annat sätt, och att den kommer att vara ett resultat av konsumenternas efterfrågan och tillverkarnas förbättringar och inte bara av EU-lagstiftningen.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Fru talman! Jag beklagar att jag inte kunde närvara vid denna debatt men jag hade andra möten samtidigt. Därför tackar jag för att jag får chansen att säga ett par ord nu.

(EN) I Europa 2020-strategin har vi lagt stor tonvikt särskilt vid förnybara energiformer och det är helt riktigt. Men energieffektivitet kommer att vara lika viktigt för uppnåendet av våra mål, särskilt när det gäller motorfordon – privata fordon och nyttofordon.

Nyttofordon finns på vägarna varje dag och de färdas långa sträckor. Genom ett direktiv som detta kan vi hjälpa till med att följa 2020-strategi när det gäller energieffektivitet eftersom det kommer att förmå konstruktören att ta fram mer bränsleeffektiva motorer och även om besparingarna uttryckt som liter per körd kilometer och även när det gäller miljön är mycket stora.

- Betänkande: Lehne (A7-0021/2011)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Fru talman! Rådet skickat oss ett förslag till beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd. Orsaken till detta är att vissa medlemsstater – bland annat Italien och Spanien – invänt vid en rad tillfällen mot antagandet av det planerade systemet med översättning till tre språk vilket skulle bli verkligt diskriminerande, eftersom det flagrant strider mot principen om att alla unionens officiella språk ska ha jämbördig ställning.

Trots de många förhandlingar som genomförts hittills och förmiddagens omröstning tycks det inte vara möjligt att enhälligt anta förordningen. Av rättsliga och institutionella skäl förefaller det och har förefallit lämpligt att invänta domstolens ståndpunkt, som förväntas under de närmaste dagarna, som inte bara kan klargöra en rad tekniska aspekter av det enhetliga patentsystemet utan även alla konsekvenser avseende jurisdiktion som följer av det. Vi valde inte denna väg och därför röstade jag emot.

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Fru talman! När jag lyssnar till debatten här i kammaren om ett fördjupat europeiskt samarbete om ett enhetligt Europapatent, är det svårt att låta bli att le ett överseende leende. Politiker från vissa länder vars språk enligt deras mening är det viktigaste i världen har hävdat att vi kommer att förstöra den inre marknaden på detta område om vi inleder ett fördjupat samarbete. Detta är naturligtvis ett absurt påslående eftersom vi inte har någon inre marknad för enhetliga patent. Det kostar tio gånger mer att få ett patent i EU än det gör i Förenta staterna, vilket motsvarar en årlig omsättning på 250 miljoner euro för våra företag. Det är därför bra att vi till sist har röstat igenom det fördjupade samarbetet i dag så att vissa länder inte längre kan resa hinder. Nu får det vara räcka! Vi har inte uppnått målet men i dag har vi redan gjort mer framsteg på en dag än vi har gjort under de senaste tio åren.

  Adam Bielan (ECR). – (PL) Fru talman! Vi har debatterat skapandet av ett system för enhetligt patentskydd i över 20 år på EU-nivå. Det mycket komplicerade system som för närvarande gäller för registrering av patent, som är tidsödande och dyrt jämfört med det amerikanska systemet, är inte till någon som helst nytta för de europeiska företagarna. Patent spelar en viktig roll för utvecklingen och tillväxten av en modern ekonomi och till stöd för vetenskaplig forskning. Eftersom konkurrensen på de globala marknaderna kommer att bli allt hårdare har vi inte råd att skjuta upp besluten i denna fråga längre. Vi behöver därför intensifiera arbetet med att skapa en enhetlig patentmarknad. Även om vi bör stödja tanken får vi inte längre ignorera att många frågor är kontroversiella, exempelvis språkfrågan. Vårt mål bör därför absolut vara att bekämpa diskrimineringen av de mindre, oftare fattigare medlemsstaterna som inte har så stor befolkning.

  Alfredo Pallone (PPE). – (IT) Fru talman! Vi lever på en marknad där våra företag verkar i enlighet med den globala konkurrensen. Grundpremissen i reformen av språkordningen för patent som kommissionen har tillkännagett är att minska de översättningsrelaterade kostnaderna för att bli konkurrenskraftiga på marknaden där vi tävla med Förenta staterna, särskilt på den asiatiska marknaden.

Jag undrar därför om det inte hade varit mer effektivt att ta fram ett patent på bara ett språk? Det skulle verkligen hjälpa våra företag att konkurrera på den globala marknaden. Dessutom finns det som bekant för närvarande finns två rättssystem i Europa med olika kännetecken och regler. Jag anser att det hade varit en bättre idé att börja harmonisera dem.

Slutligen strider idén om att inleda ett fördjupat samarbete inte bara mot EU:s anda utan det skadar även den inre marknaden, som därmed blir föremål för geografiska uppdelningar och snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna, vilket innebär att vissa stater säkerligen kommer att hamna i ett sämre läge än andra.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Fru talman! Samtidigt som jag välkomnar de mål som EU uppnått genom att – efter många år – utrusta sig med ett viktigt instrument som patentet, som till sist kommer att göra det möjligt för EU att konkurrera på lika villkor med andra territoriella organisationer, måste jag ändå säga att jag djupt beklagar att detta resultat uppnåddes till nackdel för andra områden som Italien som ständigt förespråkat att EU:s roll bör förstärkas.

Beslutet att utfärda patentet på endast ett av patentverkets tre arbetsspråk kommer i praktiken att skapa en ojämlikhet mellan italienska företag och de länder som ingår i den föreslagna språkordningen. Jag erinrar om att jag för ett par månader sedan ställde en fråga till kommissionen för att försvara användningen av italienska. Under tiden har 25 av 27 länder rättat in sig i leden, vilket har fått mig att lägga ned min röst.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Fru talman! Ingen är nöjd med de nuvarande svaren på problemet med patentskydd i EU och medlemsstaterna. Införandet av ett system för enhetligt patentskydd är därför väsentligt både för våra medlemsstaters ekonomier och för hela EU:s ekonomi. Det nya systemet kommer i synnerhet att bidra till att stimulera vetenskaplig forskning och innovation. Det är ett viktigt steg framåt att införa ett relativt enkelt system i en standardiserad – om än omtvistad – form med användning av tre språk, även om det har talats om att använda ett språk eller många språk och översättning till den sökandes modersmål.

Det kommer att vara särskilt viktigt för små och medelstora företag, varav många inte har tillräckliga ekonomiska resurser för att söka patent. Jag hoppas att det kommer att visa sig vara ett viktigt steg för att ge den grupp av små och medelstora företag som vi brukar kalla för ”slumrande innovatörer” incitament att handla. Vi diskuterar ofta hur vi ska främja att just denna grupp av företag inför innovationer och patenterar sina egna uppfinningar, särskilt i utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Vi önskar att den nya förordningen både ska mobilisera de små och medelstora företagen och även ge bättre skydd för patenterade uppfinningar i EU.

  Constance Le Grip (PPE). – (FR) Fru talman! Jag röstade för Klaus-Heiner Lehnes betänkande, som ger Europaparlamentets samtycker till fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patent inom EU. Det är verkligen på tiden! Tjugo års ansträngningar för att uppnå resultat för att komma fram till den punkt där vi kan börja vidta konkreta åtgärder för europeiska företag, såväl våra små och medelstora företag som våra stora företag, som har väntat länge på detta viktiga instrument för deras konkurrenskraft och tillväxt.

Genom att ge vårt samtycke till fördjupat samarbete visar Europaparlamentet hur intresserat det är av just detta särskilda fördjupade samarbetsförfarande – och jag vill påpeka att detta är andra gången som det har tillämpats – men det skickar också ett mycket positivt och mycket specifikt budskap om att främja innovation och konkurrenskraft till våra företag. Så som redan har sagts har 25 av 27 medlemsstater valt att gå vidare med det fördjupade samarbetsförfarandet för att skapa ett enhetligt EU-patent. Jag underskattar inte de svårigheter som vissa av våra medlemsstater fortfarande kan ha, men låt oss gå vidare och skapa ett gott exempel. Det är vad företagen förväntar sig.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Fru talman! Jag avstod från att rösta eftersom jag anser att beslutet om att skapa ett enhetligt patent genom fördjupat samarbete är ännu ett misslyckande för rådet. Det är bara nio medlemsstater som är överens och det medges även i själva dokumentet att målen inte kan uppnås inom en rimlig tidsrymd. Konkurrenskraft? Effektivitet?

Dessutom pågår domstolens prövning av frågan om jurisdiktionen när det gäller språkregler. Rådet borde ha ansträngt sig för att uppnå en gemensam ståndpunkt och det borde kanske ha arbetat mer på att använda ett språk med hänsyn till antalet registreringar och det språk som används i merparten av dessa för att göra oss mer konkurrenskraftiga i vårt eget globala sammanhang.

Återigen har medlemsstaternas nationella perspektiv lett till ett splittrat beslut utan några tydliga kriterier om användningen av de tre språken. Om vi genomför åtgärder av detta slag kommer vi aldrig att göra framsteg i konsolideringen av det europeiska projektet.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Fru talman! Om EU ska kunna öka sin konkurrenskraft och bli världsledande inom innovation måste dess kreativa potential skyddas ordentligt.

EU:s patentsystem lider dock av många brister, som förhindrar inrättandet av ett enhetligt patentskydd, men även utvecklingen av den inre marknaden, vilket minskar rättssäkerheten för uppfinnarna och innovativa företag. Tillhandahållandet av ett enhetligt skydd av uppfinningar i alla medlemsstater genom att det finns en enda europeisk process för beviljande patent som bygger på ett enhetligt system av patenträtt skulle uttryckligen förtydliga ett komplicerat system samtidigt som det sänker kostnaderna, särskilt för små och medelstora företag, som tvingas betala upp till tre gånger mer än i exempelvis USA. Eftersom försöken att skapa ett enhetligt patentskydd i hela EU inte har infriat förväntningarna och med hänsyn till att alla rättsliga förutsättningar är uppfyllda för ett fördjupat samarbete för att skapa ett individuellt patentskydd är uppfyllda instämmer jag i att Europaparlamentet bör ge sitt samtycke.

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Fru talman! När Antonio Meuccis patent för ett sekel sedan inte erkändes av den amerikanska telefoniindustrin var det inte på grund av bristande engelska eller för att han använde italienska utan för att ett villkor inte var uppfyllt: han hade inte pengar att registrera sitt patent under ännu ett år.

På liknande sätt befinner vi oss nu i en paradoxal situation och bortsett från omröstningen anser jag att det faktum att ett trespråkigt patentsystem ska antas, som utesluter italienska, i grunden är ett tecken på vår regerings svaghet, dess oförmåga att göra sig hörd i den europeiska politiken och vårt politiska systems svaghet, vilket framför allt avspeglas i forskning och innovation.

I denna fråga måste vi inte bara erinra oss den konkurrenskraftsundersökning som offentliggjordes i december förra året, som visar att Italien under de senaste åren villigt har överlämnat 4 miljarder euro till andra länder som har välkomnat våra forskare. Dessa forskare har verkligen inte längre något behov av italienska eftersom de har lärt sig engelska, franska och tyska och har alla redskap de behöver för att inge dessa patentansökningar till nackdel för italienska produkter.

  Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Fru talman! Jag vill förklara varför jag röstade emot betänkandet i dag. Skapandet av patentet kommer säkerligen att medföra fördelar för patentsystemet i Europa, men resultatet skulle ha blivit långt bättre om vi hade följt ett annat förfarande. Att använda sig av fördjupat samarbete är enligt min mening en absolut återvändsgränd.

Det nuvarande förfarandet är endast den sista fasen i den långdragna historien för antagandet av patentet i EU, som går så långt tillbaka som till 1990, och har endast begärts av tolv medlemsstater.

Jag röstade emot resolutionen eftersom den är oförenlig med kravet i artikel 20.2 i fördraget att det ska vara sista utvägen. Kommissionens förslag innebär inte att ett enhetligt patent införs i hela unionens territorium så som krävs i artikel 118 och fördjupat samarbete har en negativ inverkan på företagsetableringen och den fria rörligheten för kapital.

Politiskt sett hade det dessutom varit mer elegant och precis lika praktiskt att vänta på domstolens beslut som är schemalagt till den 8 mars. Vi kommer troligen att tvingas ompröva vår ståndpunkt med hänsyn till det beslutet.

  David-Maria Sassoli (S&D). – (IT) Fru talman! Ännu en gång har vi bevittnad den italienska regeringens oförmåga att skydda Italiens Europavänliga rykte och dess företags intressen på en så avgörande punkt som antagandet av Europapatentet. Tjugofem länder av 27 och en överväldigande majoritet i parlamentet stöder ett förslag om att reglera patentområdet som får verkliga konsekvenser för de mest innovativa företagen och för dem som är mest inriktade på internationella marknader.

Genom att utesluta oss själva från beslutet kommer vi i Italien att utsätta våra företag för risken att inte kunna vara tillräckligt skyddade i EU och resten av världen. Det är ganska ofattbart att en regering inte gör någonting för att sprida den italienska kulturen i värde, som skär ned anslagen till kulturinstitutioner och underlåter att värdesätta språket i det land som hyser det största antalet världsarv, kan trampa på språkfrågan samtidigt som våra företag faktiskt alltid har efterlyst att patent ska upprättas enbart på engelska som numera är den globala ekonomins lingua franca. Vi har dock uppnått ett resultat som gör det möjligt för alla som söker patent att göra det på sitt eget språk.

Fru talman! Det fanns ingenting som tvingade Michel Barnier att driva igenom detta med en så brådskande omröstning innan domstolen uttalat sig, vilket som vi vet kommer att ske den första veckan i mars och som främst kommer att behandla två viktiga frågor: användningen av det egna nationella språket för att försvara sig inför EU:s patenträtt och själva legitimiteten i inrättandet av en patenträtt. Som vi alla vet är detta viktiga frågor att lösa innan vi fattar något beslut. Den italienska delegationen för det demokratiska partiet (PD) beslöt sig därför att avstå från att rösta.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Detta förslag är givetvis inte perfekt och måste kanske omprövas till följd av domstolens avgörande om ett par veckor. Icke desto mindre anser jag att det var ett steg i rätt riktning och därför stödde jag det.

Jag har deltagit i en rad seminarier om innovation här i Europaparlamentet. General Electric har gjort vissa undersökningar i hela EU som visar att de flesta människor anser att det enda sättet att ta oss ur lågkonjunkturen är genom innovation. Innovation betyder forskning, utveckling och nya produkter. Nya produkter måste patenteras och ju enklare det är att göra det, desto bättre. Vi måste försöka sträva efter ett system för hela EU som är lika enkelt och kostnadseffektivt som det amerikanska systemet.

Vi har en lång väg kvar dit men vi försöker åtminstone att röra oss i den riktningen. Därför stödde jag dagens förslag.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Fru talman! Jag avstod från att rösta om Lehnebetänkandet, inte för att jag har några invändningar mot skapandet av ett enhetligt system för patentskydd. Snarare motsatsen. Företagen i Flandern har sedan länge efterlyst ett sådant system. Själva idén kan inte annat än välkomnas, särskilt om vi betänker hur kostsamt och mödosamt det är med det nuvarande förfarandet där man måste ansöka om ett separat patent i varje medlemsstat.

Jag avstod från att rösta eftersom språkreglerna fortfarande är helt oklara. Det återstår att se i vilken utsträckning kommissionens förslag till förordning kommer att göra det möjligt att använda de andra officiella språken, utöver engelska, franska och tyska. Under alla omständigheter kommer jag att fortsätta att anse att det bör vara möjligt att inge en ansökan på nederländska.

- Betänkande: Belet (A7-0001/2011)

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Fru talman! Kodifieringen av de tidigare nämnda bestämmelserna i tillämpliga texter tillsammans med de tidigare nämnda ändringarna kommer utan tvekan att ge den nödvändiga klarheten om rättsreglerna om radioaktivitet i livsmedel.

Enligt min mening skulle det dock ha varit önskvärt med hänsyn till antagandet av Lissabonfördraget att ompröva den rättsliga grunden för den föreslagna förordningen, som även måste beakta Europaparlamentets nya befogenheter på området skydd av folkhälsan. I detta fall instämmer jag med ståndpunkten att artikel 168.4b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör vara den rättsliga grunden för förslaget, eftersom det direkta syftet med åtgärder som vidtas på denna grund är att skydda folkhälsan, vilket är fallet när man (jag citerar) ”fastställer gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder”.

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Fru talman! Jag stöder i grova drag de ändringsförslag som lagts fram om denna text, som under alla omständigheter inte innebär något annat än kodifiering av tidigare lagstiftning om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder.

Vi glömmer och låter det passera en aning obemärkt att vi talar om avfall från kärntekniska olyckor. Detta innebär att vi måste fortsätta att vara mycket uppmärksamma på riskerna med kärnkraftverk och att dessa är konsekvenserna av de skamliga och giftiga resultat av det som vissa medlemsstater insisterar på att utveckla. Det är därför en åtgärd som måste föranleda oss alla att vara så vaksamma som möjligt.

För att komma till kärnpunkten anser jag dock att mer borde göras för att införa obligatorisk och omedelbar anmälan, vilket skulle göra att det går att hantera alla riskfaktorer tillsammans. Det bör inte heller finas något sätt att undvika kravet att underrätta de offentliga myndigheterna i händelse av en olycka.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Fru talman! Förordningar som säkerställer att livsmedel inte är förorenade med radioaktiva ämnen kom till stånd efter olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl. Detta är en mycket viktig fråga, särskilt ur folkhälsosynpunkt, men det är samtidigt ett svårt ämne. Genomförandet av Lissabonfördraget innebär att vissa förordningar behöver aktualiseras, bland annat dessa, även om Europeiska kommissionen och parlamentet i sina förslag inte är överens om den rättsliga grunden. Parlamentet nämner artikel 168.4 i Lissabonfördraget, medan kommissionen nämner artikel 31 i Euratomfördraget. Det är viktigt att erinra om behovet av att skydda konsumenterna men även att betona behovet av att skydda jordbrukarna, som bör få ersättning för de förluster de lider efter en olycka. Den debatt som vi har haft har också visat att det finns stora skillnader i uppfattningarna när det gäller bedömningen av tänkbara hot, inbegripet de strålningsnivåer som orsakas av olyckor och de som härrör från naturliga källor. Att en växande andel av EU:s marknad upptas av importerade jordbruksprodukter och livsmedel från olika delar av värden bör också framhållas, eftersom folkhälsonormerna, inbegripet dem som säkerställer att livsmedel inte är förorenade av radioaktiva ämnen, måste uppfyllas.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Fru talman! Tillägget av ett nytt skäl i förslaget till kodifiering av tre förordningar som antagits mellan 1987 och 1990 och som föreskriver gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel i händelse av en radiologisk nödsituation inför en efterhandsmotivering till en befintlig artikel och motiverar rådets rätt att utöva direkta befogenheter när det gäller att anta en förordning för att skyndsamt godkänna de nödåtgärder som kommissionen föreslår.

Jag instämmer med föredraganden Ivo Belet att detta inte kan skiljas från den artikel som det hänvisas till. Under alla omständigheter behöver vi med anledning av de nya bestämmelser som införs genom Lissabonfördraget klargöra om detta skäl är en tillräcklig motivering för att förbehålla genomförandebefogenheter som ska utövas av rådet och om dessa befogenheter som delegeras till rådet är tillräckligt definierade och avgränsade.

Medborgarnas intresse av effektiv hantering av situationen efter en olycka måste garanteras. De åtgärder som planeras för detta ändamål är bland annat uppstramning av förfarandet i händelse av en nödsituation på kärnområdet och en klar tilldelning av en övervakningsroll till kommissionen som samtidigt klargör ordningen för dess insatser.

Skriftliga röstförklaringar

- Rekommendation: Joly (A7-0018/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag instämmer i föredragandes ståndpunkt om det samförstånd som krävs för att ingå avtalet, nu med nya bestämmelser i linje med EU:s mål för utvecklingssamarbetet i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Å andra sidan anser jag att denna uppläggning varit alltför fokuserad på handels- och ekonomifrågor, och på frihandel, till nackdel för en mer handfast utvecklingsstrategi. Jag välkomnar därför de nya bestämmelserna som ska infogas i det reviderade avtalet, särskilt beträffande bekämpning av fattigdom, biståndseffektivitet, millennieutvecklingsmålen och sambandet mellan migrering och utveckling. Jag röstar dock för förslaget eftersom jag anser att förbindelser och handel med Sydafrika är viktigt för båda parter.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument eftersom det inbegriper viktiga ändringsförslag. Det är glädjande att nedrustning blir en viktig del av avtalet, närmare bestämt i nivå med de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Dessa är mycket viktiga bestämmelser som bidrar till fredsbevarande och säkerhet i regionen, samt till respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratisk utveckling. Principen om biståndseffektivitet (som ett mål för utvecklingssamarbetet) och prioritering för insatserna, som särskilt bidrar till att bekämpa fattigdom, till uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, har lagts till i avtalet.

I ett sydafrikanskt utvecklingsperspektiv är en utökning av samarbetet till många nya området en fördelaktig punkt i det reviderade avtalet. Att bredda samarbetet på detta sätt, som i det ursprungliga avtalet 1999 endast var en möjlighet, är också vad båda parter önskar. Vidare är det också viktigt att mycket uppmärksamhet ägnas åt frågor om handel, ekonomi och en fri marknad, vilket bör bidra till regionens ekonomiska utveckling.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) I detta reviderade avtal införs en rad ändringar, särskilt i fråga om utveckling av demokratiska principer och samarbete om aspekter som nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Jag välkomnar initiativet att prioritera insatser som ska bidra till uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: strategierna för att minska fattigdomen, förbättra levnads- och arbetsvillkoren och skapa nya arbetstillfällen. Jag anser att en djupgående politisk dialog behöver inledas om bekämpandet av terrorism och penningtvätt, om finansiering av terrorism och organiserad brottslighet samt om bekämpande av tillverkning av, handel med och anhopning av vapen. Dessutom anser jag att vi även behöver inrikta oss på att utveckla samarbete för att förbättra utbildningssektorn och hälso- och sjukvården. Därför röstade jag för betänkandet.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Sydafrika är ett land under snabb utveckling på alla områden och som EU önskar upprätthålla en särskild relation till. Efter den positiva rekommendationen från utskottet för utveckling och godkännande av utskottet för internationell handel stöder jag undertecknandet av avtalet, som kommer att stärka vårt samarbete med detta land.

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förnyelsen av samarbetsavtalet mellan EU och Sydafrika, som ändrades 2009, eftersom det inför en ny dimension i samarbetet mellan EU och Sydafrika. Det ursprungliga avtalet från 1999 innehöll bestämmelser om handelssamarbete, stöd till Sydafrika under den ekonomiska och sociala omställningsprocessen, landets ekonomiska integration med södra Afrika och utvecklingssamarbete. I dag har avtalet utökats till följande områden: bekämpande av fattigdom, utvecklingsbiståndets effektivitet, genomförande av millennieutvecklingsmålen, kampen för säkerhet, bekämpande av massförstörelsevapen och kampen mot terrorism. Detta är områden för strategiskt samarbete som jag anser är viktiga, med hänsyn till EU:s aktiva samarbete med Sydafrika och dess inflytande i södra Afrika.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar detta nya avtal, vars syfte är att intensifiera det bilaterala samarbetet på en rad områden. Jag framhåller betydelsen av barnets rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, miljösamarbete, särskilt om klimatförändring, kultursamarbete, samarbete om att bekämpa narkotika och penningtvätt, hälso- och sjukvårdssamarbete och i synnerhet bekämpandet av aids. Sambandet mellan samarbete och utveckling ska täcka strategier som syftar till att minska fattigdomen, förbättra levnads- och arbetsvillkoren samt skapa arbetstillfällen, medverkan av migranter i utvecklingen i deras hemländer samt samarbete för kapacitetsuppbyggnad, särskilt inom hälso- och utbildningssektorer, för att uppväga de negativa konsekvenserna av kompetensflykten för en hållbar utveckling i Sydafrika. Jag välkomnar vårt ökade samarbete inom dess många nya områden och jag är glad över de nya bestämmelser om utveckling som har infogats i det reviderade avtalet, särskilt om att bekämpa fattigdom, om biståndseffektivitet, millennieutvecklingsmålen och sambandet mellan migrering och utveckling.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag stöder genomförandet av de nya utvecklingsrelaterade bestämmelserna i avtalet. Det är viktigt att säkerställa effektiv övervakning av EU-myndigheterna, så som förutsågs i Lissabonfördraget så att det blir möjligt att uppnå målen att minska och utrota fattigdomen i Sydafrika.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Sydafrika är ett land som har väckt intresse, stöd och uppskattning internationellt sedan slutet av apartheid på grund av det sätt som landet trots svårigheter och motgångar har lyckats klara en relativt fredlig övergång från en regim som dominerades av den vita rasen till en demokrati där det råder allmän rösträtt. Det är omöjligt att erinra om denna övergång utan att nämna Nelson Mandelas inspirerande gestalt och den värdighet, vänlighet och försoning han uppvisade, vilket fortfarande har positiva effekter på landet.

I dag kan vi säga att Sydafrika är en viktig geopolitisk och geostrategisk aktör i Afrika, och en förebild för andra länder som ännu inte har kunnat befria sig från diktaturer som förtrycker dem och håller tillbaka deras utveckling. EU har allt intresse av att förstärka banden med Sydafrika och att upprätta ett partnerskap som är till båda parters fördel. Jag stöder därför ändringen av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan EU och Sydafrika.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Sydafrika, å andra sidan, om handel, utveckling och samarbete trädde i kraft den 1 maj 2004. Även om detta avtal, som ingicks i Pretoria den 11 oktober 1999, fastställdes att gälla utan tidsbegränsning föreskrevs en översyn inom fem år efter dess ikraftträdande.

Jag välkomnar denna rekommendation som slutför en lång förhandlingsprocess nät det reviderade avtalet ingicks i Kleinmond den 11 september 2009. Det kommer att möjliggöra ikraftträdandet av en förordning om betydande ändringar av det ursprungliga avtalet, särskilt när det gäller nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen samt när det gäller bekämpandet av fattigdom genom att uppnå millennieutvecklingsmålen tillsammans med många andra viktiga ändringar.

Även om jag instämmer med föredraganden om prioriteringen av handelsfrågor till nackdel för en utvecklingsstrategi röstar jag för denna rekommendation eftersom den utgör ännu ett steg framåt av EU när det gäller utvecklingssamarbete och detta kommer att bidra till målet att till sist utrota fattigdom.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta förslag till ändring av avtalet om handel, utveckling och samarbete för att innefatta en övergripande ram för utvecklingsbistånd bör ses mot bakgrund av de ansträngningar som EU har gjort för att Sydafrika ska ingå ett avtal om ekonomiskt partnerskap, försöka övervinna kritik och legitimt motstånd mot både det nuvarande avtalet och det som EU strävar efter ska bli avtal om ekonomiskt partnerskap. Avtalet om handel, utveckling och samarbete har förvärrat de ekonomiska obalanserna mellan de båda parterna till EU:s fördel, eftersom det ökar exporten till Sydafrika. EU:s politik för liberalisering av handeln med varor, tjänster och kapital har uppenbart misslyckats.

Kapitalismens förvärrade ekonomiska och finansiella kris bekräftar detta. Konkurrenskraften har främjats i stället för assistans och ömsesidighet, vilket har framtvingat en arbetsdelning som har inneburit att Sydafrika exporterat jordbruksprodukter och EU exporterat industriprodukter. De som gynnas är desamma som alltid: de stora EU-makterna och deras ekonomiska intressegrupper. Konsekvenserna är uppenbara, inte bara för utvecklingsländerna, utan även för EU-länder som Portugal: försvagning av produktiva sektorer, ett ökat beroende av omvärlden, arbetslöshet, fattigdom, etc.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument eftersom man i det reviderade avtalet gör flera intressanta ändringar i det ursprungliga avtalet, särskilt – med tanke på utvecklingen – följande: nedrustning blir ett viktigt element i avtalet och – för att vara mer exakt – likställd med de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen; principen om biståndseffektivitet (som ett mål för utveckling och samarbete) och prioritet för verksamhet som särskilt bidrar till att nå millennieutvecklingsmålen i kampen mot fattigdomen har lagts till. Jag samtycker till målet att stärka stödet för Internationella brottmålsdomstolen och dess arbete för att få slut på straffriheten och hävda internationell rättskipning; migrationssamarbete ska också bli ämne för reguljär politisk dialog liksom i detta sammanhang kopplingen mellan samarbete och utveckling, och också, men inte begränsat till, strategier för att minska fattigdomen, förbättra levnads- och arbetsförhållandena och skapa sysselsättning; deltagande av migranter i utvecklingen av deras hemländer; samarbete för att stärka resurser särskilt inom hälsovården och utbildningen för att kompensera den negativa effekten av den sydafrikanska ”kompetensflykten” på hållbar utveckling i Sydafrika; lagliga, snabba och kostnadseffektiva sätt för utvandrare att överföra penningförsändelser till hemlandet. De viktigaste aspekterna är följande: fredsbevarande verksamhet och säkerhet i regionen samt respekt för de mänskliga rättigheterna och utveckling av demokrati.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Jag stöder ingåendet av avtalet mellan EU och Sydafrika för att utvidga det bilaterala samarbetet. Förutom att konsolidera rättsstaten kommer viktiga åtgärder att vidtas för att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism och för att förhindra användning av massförstörelsevapen. Parlamentets överväldigande stöd för avtalet kommer att leda till förbättringar i arbetsförhållanden och hälsovårdssystem och till en minskning av fattigdomen i Sydafrika.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Sydafrika som undertecknades i Pretoria i oktober 1999 trädde i kraft 2004 med en klausul om översyn inom fem år från det datum när det trädde i kraft. I dag, sju år efter ratificeringen av avtalet, har parlamentet lyckats avge sitt yttrande om förhandlingarna som leddes av kommissionen på grundval av rådsdirektiv. Texten framlades för oss för godkännande och jag beslöt att rösta för eftersom man i texten i första hand intresserar sig för utvecklingen i Sydafrika. Dess grundläggande syfte är att förpliktiga de två avtalsparterna att kämpa för att slutgiltigt försöka utrota frågan om fattigdom och ge ett viktigt bidrag till att nå millennieutvecklingsmålen. Detta kan emellertid endast åstadkommas om Sydafrika lyckas vidta effektiva åtgärder på egen hand genom att fastställa en riktig nedrustningspolitik som är tänkt att vara den verkliga grunden för utvecklingsprojektet i landet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta avtal mellan EU och Sydafrika vilket fastslår nya bestämmelser om utveckling, särskilt med avseende på kampen mot fattigdomen, biståndseffektivitet och millennieutvecklingsmålen. Sydafrika är en viktig partner både för handels- och utvecklingsförbindelser.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Detta avtal rör sig i en specifik kontext som föredraganden verkar vara okunnig om. Kommissionen utövar en makalös press på länderna i södra Afrika, särskilt Sydafrika, för att ingå skadliga ekonomiska partnerskapsavtal. Hänvisningen till förhandlingarna om ekonomiskt partnerskapsavtal, EPA, och avbrytandet av alla handelsförhandlingar för att bana väg för det är ett verkligt belysande exempel på denna utpressning. Jag röstar emot detta betänkande vilket godkänner snarare än fördömer avtalsförslaget från Barrosokommissionen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Ett första avtal om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Sydafrika, å andra sidan, undertecknades i Pretoria den 11 oktober 1999 och trädde i kraft den 1 maj 2004 på obestämd tid. Detta avtal har en klausul om översyn inom fem år sedan det trätt i kraft. När Lissabonfördraget trädde i kraft framtvingade det ett nytt avtal så att EU kan utöva alla de rättigheter och skyldigheter som Europeiska gemenskapen tidigare utövade.

I det reviderade avtalet som undertecknades i Kleinmond 2009 infördes flera viktiga ändringar till det första avtalet, särskilt följande inom utvecklingsområdet: nedrustning, demokratiska principer, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, samarbete om nedrustningsfrågor och icke-spridning av massförstörelsevapen.

Det är förklaringen till att jag röstade som jag gjorde.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Jag avstod från att rösta om denna fråga eftersom: 1) Republiken Sydafrika äger oerhörda naturtillgångar och har tillräcklig förmåga att kunna lösa sina problem på egen hand, 2) korruptionsnivån i Sydafrika är så hög att den svarta ekonomin står för mer än 60 procent av marknaden, 3) det finns länder som inte kan lösa sina problem själva och är mer markant i behov av EU:s finansiella stöd och vars situation är mer hopplös, och 4) EU kan hjälpa Republiken Sydafrika genom ett rådgivande förfarande.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för texten som Eva Joly lade fram om avtalet mellan EU och Republiken Sydafrika eftersom vi mot bakgrunden av den nya internationella situation som har uppkommit under de senaste åren behöver revidera avtalen med Sydafrika om handel, utveckling och samarbete. När det gäller ekonomiska förbindelser medför avtalen fördelar för båda parters industrier. Till exempel är Sydafrika en viktig kommersiell partner för Italien, både när det gäller medfinansiering av projekt och handel. Ytterligare ett syfte med översynen av dessa avtal är att åstadkomma samordning i kampen mot terrorismen, delvis mot bakgrund av att Internationella brottmålsdomstolen har trätt i kraft, och också att öppna samtal om gemensamma värderingar och intressen på områden som migration, energi, rymden, transport och säkerhet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ingåendet av avtalet mellan EU och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å den andra, vilket ändrar avtalet om handel, utveckling och samarbete. Sedan avtalet om handel, utveckling och samarbete trädde i kraft har handeln med EU-varor med Sydafrika ökat stadigt. EU är Sydafrikas viktigaste handelspartner; 2009 riktade sig för omkring 34 procent av den totala sydafrikanska exporten till EU som svarade för omkring 35 procent av den totala importen till Sydafrika. Balansen mellan import och export är tydlig, men mitt enda bekymmer gäller produktionsmetoderna i Sydafrika för de produkter som exporteras till EU: dessa borde motsvara samma normer som de som krävs av europeiska producenter i samma industri. Dessa indikatorer tyder på att man redan kan se resultaten av det första avtalet som slöts 1999. Liksom föredraganden skulle jag vilja att EU:s utvecklingsmål för samarbetet respekterades, det främsta av dessa mål är att minska och i sista hand utrota fattigdomen.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna rekommendation om översyn av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan EU och dess medlemsstater och Sydafrika. I jämförelse med det ursprungliga avtalet som undertecknades i Pretoria den 11 oktober 1999 syftade detta reviderade avtal som undertecknades i Kleinmond den 11 september 2009 till att utvidga den politiska dialogen mellan parterna på viktiga områden, som kampen mot massförstörelsevapen och terrorism, och också till att öka utvecklingssamarbetet med särskild betoning av verksamhet som bidrar till kampen mot fattigdom inom ramen för att nå millennieutvecklingsmålen. Jag anser därför att de ändringar som införts bör välkomnas.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Parlamentet samtycker till ingåendet av avtalet och kräver att de nya utvecklingsrelaterade bestämmelserna i avtalet och de nya samarbetsförfarandena som avtalet föreskriver ska tillämpas fullt ut och noggrant kontrolleras när avtalet har genomförts med hänsyn till artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, dvs. i linje med EU:s mål för utveckling och samarbete, vilka EU måste ta hänsyn till i all den politik som det genomför och som troligen kommer att påverka utvecklingsländerna eftersom det främsta målet är att minska och på lång sikt utrota fattigdomen.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag helhjärtat stöder dess innehåll, särskilt när det gäller önskan att stärka det bilaterala samarbetet mellan EU och Republiken Sydafrika. Eftersom detta framför allt är ett ekonomiskt och kommersiellt avtal stöder den ändrade texten den ekonomiska och sociala övergångsprocessen i Republiken Sydafrika, främjar regionalt samarbete och ger ny kraft åt landets ekonomiska integration i den globala ekonomin.

Delvis till följd av mina institutionella roller anser jag att det är mycket angeläget att stärka den politiska dialogen med detta land, särskilt med avseende på frågor av specifikt intresse för stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). I synnerhet stöder jag beslutet att rikta en stor del av de 980 miljoner euro som EU förfogar över för perioden 2007–2013 till att skapa nya arbetstillfällen och också till att finansiera uppbyggnaden av den infrastruktur i Sydafrika som behövs för att kunna ge grundläggande service när det gäller hälsovård och säkerhet. Att söka fullfölja dessa mål med verkligt engagemang från det civila samhällets sida innebär att ihärdigt fortsätta vår väg mot att nå millennieutvecklingsmålen och sätta utrotningen av hunger och alla former av fattigdom framför alla andra mål.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta avtal eftersom det kommer att förbättra Europas handels- och utvecklingsförbindelser med Sydafrika, vilka är avgörande för den sydafrikanska regionen och också för oss.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) 1999 var året när man ingick det första avtalet för handel, utveckling och samarbete mellan gemenskapen och dess medlemsstater och Republiken Sydafrika, vilket trädde i kraft den 1 maj 2004. Detta första avtal hade en klart ekonomisk karaktär, var baserat på handelsliberalisering och lämnade föga utrymme för utvecklingssamarbete. Översynen av detta avtal, vilken var föreskriven i det, undertecknades 2009 och medförde viktiga förändringar i utvecklingspolitiken, särskilt samarbete om frågor kopplade till nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen, införandet av rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter, principen om biståndseffektivitet, särskilt i frågor som gäller kampen mot fattigdom och att uppnå millennieutvecklingsmålen.

Nya områden lades till för att öka samarbetet: kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, förbud mot användning av legosoldater, kampen mot tillverkning av, handel med och anhopning av handeldvapen och lätta vapen, samt samarbete om migration. Jag välkomnar godkännandet av detta avtal med en strategisk partner till EU och institutionaliseringen av icke-statliga aktörer som samarbetspartner och att man på detta sätt gör dem berättigade till ekonomiskt stöd.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag stödde parlamentets rekommendation att ändra bestämmelserna i avtalet om handel, utveckling och samarbete när det gäller fri- och rättigheter och säkerhet. Jag anser att det är viktigt att införa en resultatbaserad strategi i utvecklingssamarbetet om vi vill göra framsteg i att nå våra millennieutvecklingsmål. Det viktigaste målet, att skapa arbetstillfällen, försöker åtgärda det centrala problemet i Sydafrikas ekonomiska utveckling. I många år har det funnits efterfrågan på ett koncept för att inrätta små och medelstora företag i landet. EU som är Sydafrikas viktigaste handelspartner kan ge värdefullt stöd i den ekonomiska och sociala omvandlingsprocessen.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Eva Jolys betänkande om ändring av avtalet mellan EU och Republiken Sydafrika, vilket har varit i kraft sedan 2004.

I själva verket är syftet med nämnda ändring att utarbeta nya möjligheter för att liberalisera handeln inom specifika sektorer och att samtidigt anpassa avtalet till den förändrade internationella miljön. Enligt min åsikt är det nödvändigt att betona att denna ändring lägger grunden för att förbättra och fördjupa dialogen mellan EU och Sydafrika om viktiga frågor som migration, utnyttjande av energikällor och säkerhet.

- Rekommendation: Koppa (A7-0372/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Under förutsättning att de fyra avtal som kommissionens förslag innehåller erbjuder en möjlighet att öka bidraget från Europeiska frihandelssammanslutningen/ Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Efta/EES) för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna inom EES röstar jag för detta betänkande.

Det är värt att framhäva avtalet mellan EU, Island, Liechtenstein och Norge och avtalet mellan EU och Norge, två finansiella mekanismer för perioden 2009-2014 som tillhandahåller ett paket på sammanlagt 1,8 miljarder euro bestående av en 31-procentig ökning för den finansiella mekanismen för EES och en 22-procentig ökning för den norska finansiella mekanismen jämfört med föregående period. Dessa medel finns tillgängliga för Island, de tolv medlemsstater som senast anslutit sig till EU samt för Portugal, Spanien och Grekland för att bidra till att återuppliva några av de europeiska ekonomier som har försvagats mest av krisen.

  Diane Dodds (NI), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot detta betänkande eftersom jag ifrågasätter det lämpliga i att ge Island några medgivanden när det gäller export av fisk och fiskeriprodukter till EU när de fortsätter att framhärda i sitt sätt att hantera makrillfisket med den negativa effekt som det förmodligen får på EU:s pelagiska fiskare. Avtalet som upprättades 1994 tillåter Island, Liechtenstein och Norge att delta i EU:s gemensamma marknad utan ett konventionellt medlemskap. I stället måste de anta all EU-lagstiftning som rör den gemensamma marknaden utom de delar av lagstiftningen som rör jordbruk och fiske. Island kan exportera fiskeriprodukter tullfritt till EU.

Det är ett beskt piller att svälja att Island efter att flagrant ha nonchalerat den internationella förvaltningen av makrillbeståndet och 2010 ha deklarerat en fångst på 100 000 ton nu har friheten att exportera hela sin makrillfångst till EU. Samtidigt som fiskeförmånerna för Island kanske inte har ändrats i det nya avtalet har Islands uppträdande när det gäller förvaltningen av fiskbeståndet otvivelaktigt gjort det och med hänsyn till det skulle jag vilja ifrågasätta om detta avtal ska ratificeras.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med denna resolution är att ge stöd åt de fyra avtalen mellan EU och Island, Liechtenstein och Norge, vilka ska fastställa dessa länders bidrag för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och förstärka dem jämfört med föregående period. Detta förslag ökar de berörda staternas bidrag och ändrar inte påtagligt fiskeförmånerna. I detta avseende är perioden från 2009 till 2014 i allt väsentligt en förlängning av det man kom överens om för den föregående perioden från 2004 till 2009. Den enhälliga omröstningen i utskottet för internationell handel och i fiskeriutskottet vittnar om denna frågas icke-kontroversiella karaktär.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionen har framlagt ett förslag om fyra avtal för parlamentet. Två av dessa avtal om finansiella mekanismer för perioden 2009 till 2014 tillhandahåller ett paket på sammanlagt 1,8 miljarder euro. De berör ett avtal mellan EU, Island, Liechtenstein och Norge som representerar en 31-procentig ökning i den finansiella mekanismen för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och ytterligare ett som rör ett avtal mellan EU och Norge vilket representerar en 22-procentig ökning av den norska finansiella mekanismen. De andra två avtalen rör fiskeförmåner för Island och Norge mellan 2009 och 2014 och föreskriver en förlängning av dem.

Förmånerna är desamma för Island. För Norge har de ökat något och därför blir det en bestämmelse för förlängning av den transitöverenskommelse som löpte ut den 30 april 2009.

Jag röstar för förslaget eftersom EES-medel kommer att bli tillgängliga för de tolv medlemsstater som senast anslutit sig till EU, tillsammans med Portugal samt Grekland och Spanien, och de områden som ska finansieras omfattar miljön, särskilt klimatförändringen, och förnybar energi, civilsamhället och skydd av kulturarvet.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Ingåendet av detta avtal, som godkänts här i dag, följer avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) vilket har varit i kraft sedan 1994 och omfattar Efta-staterna inom EES. Vid den tidpunkten kom dessa stater överens om bidrag på fem år för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna inom EES; vi stöder förstås detta syfte. Finansieringen för denna femårsperiod (2009-2014) har mer än fördubblat de medel som var tillgängliga för föregående period.

Dessa EES-medel kommer att göras tillgängliga för de tolv medlemsstater som senast anslutit sig till EU samt för Grekland, Portugal och Spanien och får användas på flera viktiga områden, som miljöskydd, mänsklig och social utveckling och skydd av kulturarvet. Med tanke på EU:s utvidgning och den försämring av den sociala och ekonomiska situationen i många av länderna, som i fallet Portugal, anser vi att det är viktigt att öka dessa medel.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Som ordförande för parlamentets delegation för förbindelserna med Schweiz, Island och Norge samt Europeiska ekonomiska samarbetsområdets gemensamma parlamentarikerkommitté välkomnar jag detta betänkande. Det var jag som förberedde yttrandet från fiskeriutskottet om betänkandet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Maria Eleni Koppas betänkande om den finansiella mekanismen som rör fiske. Ändå är detta inte ett tecken på att allt är bra mellan EU och EES när det gäller fiskefrågor. Islands vägran att komma överens med EU och Norge angående makrillen är högst beklaglig och jag uppmanar enträget alla parter att gå tillbaka till förhandlingsbordet.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag samtyckte till detta dokument därför att Efta-staterna i EES (Island, Liechtenstein och Norge) har bidragit till att lindra de ekonomiska och sociala skillnaderna i EES sedan avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) trädde i kraft 1994. Den senaste femårsperioden för finansiella bidrag löpte ut 2009 (1,467 miljarder euro). Kommissionens nuvarande förslag omfattar fyra avtal. Dessa avtal tillhandahåller ett paket på 1,8 miljarder euro, vilket utgör en 31-procentig ökning av den finansiella mekanismen för EES och en 22-procentig ökning i den norska finansiella mekanismen jämfört med perioden 2004–2009. Detta resultat återspeglar de förhandlingsdirektiv som rådet samtyckte till, vilka krävde en ”väsentlig ökning” av medel. EES-medlen kommer att göras tillgängliga för de tolv medlemsstater som senast anslutit sig till EU samt för Grekland, Portugal och Spanien. Prioriterade områden omfattar miljön, klimatförändringen och förnybar energi, det civila samhället, mänsklig och social utveckling och skydd av kulturarvet. Medlen som är öronmärkta för Norge kommer att göras tillgängliga för de tolv senast anslutna medlemsstaterna. Prioriterade områden är avskiljning och lagring av koldioxid, innovation av miljövänlig industri, forskning och stipendier, mänsklig och social utveckling, rättsliga och inrikes frågor, främjandet av anständiga arbetsvillkor och trepartsdialog. I två protokoll som rör vissa medgivanden för fisk och fiskeriprodukter för Island och Norge för perioden 2009–2014 föreskrivs en förlängning av de tidigare protokollen för 2004–2009 med oförändrade medgivanden för Island och en relativt måttlig ökning av medgivanden för Norge på vars grundval Norge kommer att förnya ordningen för transitering av fisk.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Jag stöder avtalet mellan EU, Island, Liechtenstein och Norge om att fortsätta den finansiella mekanismen i EES eftersom vi alla ska arbeta mot att minska de sociala och ekonomiska skillnaderna inom EES. Det sammanlagda paketet på 1,8 miljarder euro representerar en ökning på 31 procent eller 22 procent under den senaste femårsperioden. Utvidgningen av protokollen om fiskeförmåner och marknadstillgång är viktiga, långsiktiga regleringar på vattenbruksområdet.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) I dag har parlamentet röstat för det avtal som kommissionen föreslagit om å ena sidan de finansiella mekanismerna för perioden 2009–2014 mellan EU och Island, Liechtenstein och Norge och å den andra sidan ett avtal mellan EU och Norge. Avtalen föreskriver en ökning av den finansiella mekanismen i EES för klimatförändring och förnybar energi, det civila samhället, mänsklig och social utveckling och skydd av kulturarvet. I praktiken föreskrivs ett paket på sammanlagt 1,8 miljarder euro. De tolv senaste staterna som anslutit sig till EU samt Spanien, Grekland och Portugal är de länder som kommer att kunna utnyttja dessa medel. Jag röstade därför för betänkandet eftersom jag anser att vi ska stödja ekonomiskt samarbete och för att vi aldrig får glömma att en medlemsstats välbefinnande bidrar till att förbättra hela Europas ekonomi och på så sätt livskvaliteten för dess 500 miljoner medborgare.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta förslag som ger en möjlighet att förstärka EES- och Eftastaternas bidrag till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna i EES. Fiskeförmånerna för Island blir oförändrade så länge och ökas måttligt för Norge.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Dessa avtal tillhandahåller ett paket på sammanlagt 1,8 miljarder euro, vilket utgör en 31-procentig ökning i den finansiella mekanismen för EES och en 22-procentig ökning i den norska finansiella mekanismen. Det är värt att påpeka att EES-medel ska användas för att finansiera miljövård, klimatförändring och förnybar energi, det civila samhället, mänsklig och social utveckling och skydd av kulturarvet som prioriterade områden. Norges finansiella resurser kommer att användas för prioriterade områden som rör avskiljning och lagring av koldioxid, innovation av miljövänlig industri, forskning och stipendier, mänsklig och social utveckling, rättsliga och inrikes frågor, främjande av anständiga arbetsvillkor och trepartsdialog.

I de två protokoll som rör vissa medgivanden för fisk och fiskeriprodukter för Island och Norge för perioden 2009–2014 föreskrivs en förlängning av de föregående protokollen för 2004–2009 med oförändrade medgivanden för Island och en relativt måttlig ökning av medgivandena för Norge på vars grundval Norge kommer att förnya ordningen för transitering av fisk.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande ger grönt ljus för en förlängning av avtalen som rör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Sedan avtalet om EES trädde i kraft 1994 har Eftastaterna i EES – för närvarande Island, Liechtenstein och Norge bidragit till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna i EES. Dessa bidrag har alltid överenskommits för perioder om fem år och syftet är nu att förlänga avtalen för perioden 2009-2014. Parallellt med dessa förhandlingar, men oberoende av dem, inledde man också förhandlingar på grundval av de två bilaterala fiskeprotokollen med Island och Norge och avslutade dem den 18 december 2009. Med hänsyn till resultatet av de förutnämnda förhandlingarna är det värt att särskilt framhäva den avsevärda ökningen i den finansiella mekanismen, även om Islands position är oförändrad på grund av den allvarliga kris som landet nu upplever. Vad beträffar avtalen om vissa medgivanden för fisk och fiskeriprodukter för Island och Norge för perioden 2009–2014 samtycker jag till fiskeutskottets tillstyrkan, där man framhäver den blygsamma ökningen i förmåner för Norge på vars grundval Norge kommer att förnya ordningen för transitering av fisk vilken löpte ut den 30 april 2009. Av dessa skäl röstade jag för detta betänkande.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Sedan avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) trädde i kraft 1994 har Eftastaterna i EES – för närvarande Island, Liechtenstein och Norge – bidragit till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna i EES. Dessa bidrag har alltid överenskommits för perioder om fem år och nu diskuterar man de avtal som nåddes om de finansiella mekanismerna för perioden 2009–2014 tillsammans med förlängningen av de två bilaterala protokollen om medgivanden för fisk och fiskeriprodukter för Island och Norge. Inga betydelsefulla förändringar gjordes i dessa protokoll, medgivandena för Island förblev oförändrade och de för Norge ökade bara obetydligt. Avtalen om de finansiella mekanismerna resulterade i en avsevärd ökning av bidraget från Eftastaterna i EES för perioden 2009-2014, man räknade med ett paket på sammanlagt 1,8 miljarder euro, vilket kommer att göras tillgängligt för de tolv senaste medlemsstaterna samt Grekland, Portugal och Spanien för att finansiera prioriterade områden som miljövård, klimatförändring, förnybar energi, mänsklig och social utveckling och skydd av kulturarvet. Därför röstade jag för.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta förslag ger en möjlighet att förstärka bidraget från Eftastaterna i EES till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, att avsevärt öka den finansiella mekanismen med oförändrade medgivanden för Island och obetydligt öka medgivandena för Norge. Jag föreslog därför att fiskeriutskottet skulle tillstyrka kommissionens förslag KOM(2010)0234.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stödde denna rekommendation eftersom den utgör en möjlighet att förstärka Eftastaternas bidrag till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna i Europeiska ekonomiska samrbetsområdet (EES). Medgivandena för fisk och fiskeriprodukter för Island förblir oförändrade medan de för Norge ökas något.

De två avtalen om de finansiella mekanismerna för perioden 2009–2014 mellan EU, Island, Liechtenstein och Norge samt mellan EU och Norge ger ett paket på sammanlagt 1,8 miljarder euro, en avsevärd ökning jämfört med perioden 2004–2009. Nu måste vi arbeta med att avlägsna de skillnader som fortfarande existerar mellan EU, Island och Norge om frågor som rör det marina livet, särskilt valjakt.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta avtal som kommer att förstärka bidragen från Eftastaterna i EES för att ta itu med de sociala och ekonomiska skillnaderna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. – (DE) Jag har röstat för avtalet eftersom detta är ytterligare ett logiskt steg mot att samordna samarbetet mellan medlemmarna i Europeiska frihandelssammanslutningen. Som vice ordförande i delegationen är jag mycket glad över att vi fortsätter på vägen mot ett privilegierat partnerskap.

- Rekommendation: Ţicău (A7-0004/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för denna rekommendation eftersom detta horisontella avtal medger att man avlägsnar nationella restriktioner i de nuvarande bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Brasilien till förmån för hela den europeiska luftfartsindustrin. Dessutom möjliggör ett sådant avtal att man återskapar en sund rättslig grund för förbindelserna mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet, vilket blir ett viktigt steg för att förstärka förbindelserna mellan EU och Brasilien på detta område. Jag förutser att detta avtal kommer att ge ett mervärde för konsumenterna i form av sänkta biljettpriser till ett värde av upp till 460 miljoner euro, gynna sysselsättningen och erbjuda nya affärsmöjligheter för EU:s flygbolag.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig – (FR) Eftersom EU har exklusiv behörighet för vissa aspekter av extern luftfartspolitik var det från rättslig synpunkt nödvändigt att ersätta tolv bilaterala avtal som ingåtts av medlemsstaterna med Förbundsrepubliken Brasilien med avtal som förhandlats fram av EU. Efter Europeiska unionens råds godkännande 2003 förhandlade kommissionen fram det avtal som jag har beslutat att ge stöd åt i dag. Avtalet kommer att bana väg för ett ”övergripande luftfartsavtal med Brasilien på grundval av en gradvis öppning av marknaden samt samarbete och samsyn på regleringsområdet”. Detta kommande avtal kommer att medföra bättre service för flygpassagerare och en starkare ställning för europeiska flygbolag.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att avtalet om luftfartsförbindelser mellan EU och Brasilien skapar en sund rättslig grund och markerar ett viktigt första steg mot att fördjupa luftfartsförbindelserna mellan EU och Brasilien. Jag tror att detta avtal kommer att göra det möjligt för dem att ytterligare öka luftfartssamarbetet och inleda förhandlingar om ett global bilateralt luftfartsavtal.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom den är ett viktigt steg mot att fördjupa förbindelserna mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet och den kommer att göra det möjligt för dem att gå vidare mot att förhandla fram ett övergripande luftfartsavtal.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det avtal som vi har godkänt i dag är ett viktigt steg mot att fördjupa förbindelserna mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet. Man förväntar sig att detta avtal skulle kunna leda till ett mervärde för konsumenterna i form av sänkta biljettpriser till ett värde av upp till 460 miljoner euro samt gynna sysselsättningen och erbjuda nya affärsmöjligheter för EU:s flygbolag och fördelar för dem som reser mellan EU och Brasilien. Med hänsyn till de speciella band som förenar Portugal och Brasilien välkomnar jag ingåendet av detta avtal som kommer att skapa en ny närhet mellan Europa och Brasilien med alla de ekonomiska, sociala och kulturella förmåner som detta kan medföra.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009 förändrade väsentligt olika EU-institutioners makt, särskilt parlamentets, som i den nya organisationen ska avgöra frågor som det tidigare inte hade behörighet för, som i detta fall ett internationellt avtal mellan EU och Förbundsrepubliken Brasilien om luftfart.

Detta avtal som ingicks den 14 juli 2010 syftar till att ersätta de bestämmelser som fanns i de bilaterala avtalen om luftfart mellan tolv medlemsstater och Förbundsrepubliken Brasilien med ett bilateralt avtal mellan EU och samma land. Jag stöder detta avtal eftersom det utgör ett viktigt steg för att fördjupa förbindelserna mellan EU och Brasilien inom luftfartssektorn.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som med tidigare avtal, vilka omfattar samma område och nyligen har godkänts av parlamentet, och med hänsyn till det specifika sammanhang där civil luftfart opererar, leder detta förslag till allvarlig oro över dess omfattning och eventuella konsekvenser. Det rör en fråga med en tydlig påverkan på lufttrafikföretag på ett område som av olika skäl är strategiskt för att skydda nationella intressen. I fallet Brasilien är denna oro ännu mer pressande. Syftet bakom förslaget är tydligt och föredraganden anstränger sig inte för att dölja det: syftet är att öppna marknaden för att skapa ”nya affärsmöjligheter för EU:s flygbolag”.

Vi vet att ett förment skapande av likvärdiga förutsättningar för de olika europeiska företagen bidrar till processen att underlätta den monopolistiska koncentration i sektorn som redan pågår, samt till den konsekventa minskningen av medlemsstaternas förmåga att försvara sina nationella flygbolag och på så sätt sina legitima intressen på flera nivåer. ”Fri konkurrens” som man hela tiden talar om och betraktar som helig försvaras till varje pris och är än en gång den pelare på vilken detta initiativ vilar. Resultatet för denna sektor är inte väsentligt annorlunda än resultaten för de andra: den monopolistiska koncentration som alltid till sist påtvingas i dessa fall.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. – (IT) Tillsammans med mina italienska kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) beslöt jag att avstå från dagens omröstning om förbindelserna mellan EU och Brasilien om vissa aspekter av luftfarten. Detta berodde på att jag mot bakgrund av innehållet i resolutionen om fallet Cesare Battisti skulle ha föredragit att omröstningen hade skjutits upp tills det nya beslutet från den federala domstolen i Brasilien fattats om utlämnandet av Cesare Battisti, en brottsling.

Mot bakgrund av dokumentets icke brådskande karaktär skulle det säkerligen inte ha varit något problem att uppskjuta det till nästa sammanträdesperiod eller till den i april, särskilt om vi tänker på lidandet för familjerna till offren för denna massmördare. Samma familjer har väntat i 31 år på att rättvisa ska skipas och på att Cesare Battisti ska avtjäna straffet som han tilldelats av Italiens rättssystem i våra egna fängelser.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag samtyckte till detta betänkande eftersom EU har exklusiv behörighet när det gäller vissa aspekter på extern luftfart som tidigare reglerades av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer. Därför bemyndigade rådet den 5 juni 2003 kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer för att ersätta vissa bestämmelser i de existerande bilaterala avtalen med EU-avtal. Avtalet undertecknades den 14 juli 2010. Det omfattar sådana aspekter som säkerhet, beskattning av flygbränsle, konkurrensregler etc. Att ingå detta avtal har varit ett viktigt första steg i att stärka luftfartsförbindelserna mellan EU och Brasilien och det har gjort det möjligt för Brasilien och EU att ytterligare öka luftfartssamarbetet och gå vidare mot att förhandla fram ett övergripande luftfartsavtal. Detta avtal grundas på en kombination av en gradvis öppning av marknaden samt samarbete och samsyn på regleringsområdet. Ett sådant avtal förväntas kunna skapa ett mervärde för konsumenterna (i form av sänkta biljettpriser) till ett värde av upp till 460 miljoner euro. Det kommer att få en positiv effekt på sysselsättningen och förväntas erbjuda betydelsefulla nya affärsmöjligheter för EU:s flygbolag samt fördelar för den resande allmänheten.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta horisontella avtal som inte är viktigt i sig själv men är ett viktigt steg i att stärka luftfartsförbindelserna mellan EU och Brasilien och gör det möjligt för Brasilien och EU att ytterligare öka luftfartssamarbetet och gå vidare mot att förhandla fram ett övergripande luftfartsavtal mellan dem. Det övergripande luftfartsavtalet bör grundas på en kombination av en gradvis öppning av marknaden samt samarbete och samsyn på regleringsområdet. Fördelarna för EU blir flera flygvägar och sänkta biljettpriser för konsumenterna.

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. – (IT) Att jag avstod från att rösta om betänkandet om luftfartsavtalet mellan EU och Förbundsrepubliken Brasilien är uttryck för ett ställningstagande som inte hör till frågan.

Jag godtar inte den brasilianska regeringens uppträdande i fallet Cesare Battisti. Utlämnandet – för vilket rutiner definieras i ett bilateralt avtal – borde ha beviljats. Den tolkning som rättsliga myndigheter ger strider mot de åtaganden som gjorts. Straffet – vilket Cesare Battisti bör avtjäna i Italien – utdelades av en vanlig domare som tillämpade vanliga lagar för ett vanligt brott: massmord. Det är svårt att stödja internationella förbindelser, som de som definieras i de betänkanden som parlamentet röstar om, med ett land som inte respekterar avtal och framför allt tar ställning i den grundläggande rätten till skydd för livet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU har alltid förespråkat fri konkurrens. Det uppdrag som kommissionen fick den 15 oktober 2010 att förhandla om ett övergripande luftfartsavtal med Brasilien på grundval av en kombination av en gradvis öppning av marknaden samt samarbete och samsyn på regleringsområdet är därför helt begripligt. Detta avtal ger alla EU:s flygbolag icke-diskriminerande tillgång till förbindelseleder till Brasilien och ersätter eller kompletterar bestämmelserna i de nuvarande 14 bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstaterna och Brasilien.

Detta är ett viktigt första steg för att stärka förbindelserna mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet vilket har gjort det möjligt för dem att fortsätta stärka sitt samarbete på denna nivå och gå vidare mot att förhandla fram ett övergripande luftfartsavtal mellan Brasilien och EU. Alla konsumenter har fördel av detta nya avtal som erbjuder möjlighet till sänkta biljettpriser på flygresor till Brasilien.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag avstod från att rösta om rekommendationen som lagts fram av Monica Macovei tillsammans med de två andra betänkanden på grund av de brasilianska myndigheternas uppträdande i fallet Cesare Battisti. Man måste fästa vikt vid underlåtenheten att utlämna en terrorist – som inte erkänns som en sådan av Brasilien. Av detta skäl beslöt jag tillsammans med de övriga i den italienska delegationen av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) att avstå från att rösta om förslaget till beslut om ingåendet av avtalet mellan EU och Brasilien om kortvariga affärs- och turistvisum samt betänkandet om förbättring av luftfartsavtalen mellan EU och Brasilien. Det är självklart att våra handlingar inte är ett uttryck för vårt missnöje med innehållet i betänkandena utan en politisk signal genom vilken vi än en gång ville återupprepa vår besvikelse över de brasilianska myndigheternas uppträdande i fallet Cesare Battisti.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Genom att rösta för detta betänkande ger vi parlamentets erforderliga tillstyrkan till det internationella avtal som ingåtts mellan EU och Brasilien. Det är ett horisontellt avtal med Brasilien som kommer att skapa en sund rättslig grundval för förbindelser mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet. Detta är ett viktigt första steg för att stärka förbindelserna mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet och kommer att göra det möjligt för båda parter att fortsätta fördjupa sitt samarbete på denna nivå och gå vidare mot att förhandla fram ett övergripande luftfartsavtal. Tanken är att detta avtal kan skapa ett mervärde för konsumenterna i form av sänkta biljettpriser till ett värde av upp till 460 miljoner euro. Det kommer att få en positiv effekt på sysselsättningen och man hoppas att det kommer att öppna nya affärsmöjligheter för EU:s flygbolag med fördelar för flygresenärer mellan EU och Brasilien. Med tanke på detta samtycker jag till föredragandens förslag att parlamentet ska anta detta betänkande och hennes begäran att rådet bör slutföra förfarandena utan onödigt dröjsmål.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Med hänsyn till de viktiga band som förenar Portugal och Brasilien välkomnar jag naturligtvis antagandet av detta betänkande. Det kommer att ersätta vissa bestämmelser som finns i de tolv bilaterala avtalen om luftfart mellan medlemsstaterna och Förbundsrepubliken Brasilien. Detta avtal ger en grund för att stärka förbindelserna mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet och förväntas medföra betydelsefulla fördelar för konsumenterna i form av sänkta biljettpriser till ett värde av upp till 460 miljoner euro samt nya affärsmöjligheter för EU:s flygbolag.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det horisontella avtalet med Brasilien kommer att återskapa en sund rättslig grund för EU:s luftfartsförbindelser med Brasilien. Detta har varit ett viktigt första steg för att stärka luftfartsförbindelserna mellan EU och Brasilien vilket har gjort det möjligt för Brasilien och EU att ytterligare fördjupa sitt samarbete på luftfartsområdet och gå vidare mot att förhandla fram ett övergripande luftfartsavtal mellan Brasilien och EU. På begäran från kommissionen gav EU:s transportråd den 15 oktober 2010 kommissionen ett uppdrag att förhandla fram ett övergripande luftfartsavtal med Brasilien på grundval av en kombination av en gradvis öppning av marknaden samt samarbete och samsyn på regleringsområdet.

Ett sådant avtal förväntas kunna skapa ett mervärde för konsumenterna (i form av sänkta biljettpriser) till ett värde av upp till 460 miljoner euro. Det kommer att få en positiv effekt på sysselsättningen och förväntas erbjuda betydelsefulla nya affärsmöjligheter för EU:s flygbolag samt fördelar för den resande allmänheten.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har stött detta avtal vilket kommer att främja ytterligare samarbete mellan EU och Brasilien på luftfartsområdet. EU:s flygindustri kommer att gynnas av att man avlägsnar nationalitetsrestriktionerna mellan medlemsstaterna och Brasilien.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Förbindelserna mellan EU och Brasilien är högst betydelsefulla inom den nuvarande ramen för EU:s externa förbindelser. Detta avtal, vilket jag tror är det första steget av många i EU:s nya strategi om civil luftfart med Brasilien, ska skapa den allmänna ramen för att utveckla förbindelser på detta område. Det kallas ett horisontellt avtal eftersom det skapar en sund rättslig grund för flera aspekter av civil luftfart mellan de två parterna genom att ersätta de traditionella bilaterala avtalen med bestämmelser för ett allmänt och enhetligt genomförande över hela EU-området som detta avtal föreskriver.

I förslaget till rekommendation, för vilket jag var skuggföredragande, välkomnar man avtalsvillkoren, vilka tar upp sådana viktiga frågor som säkerhet och beskattning av bränsle som ska genomföras i hela EU-området och kravet på att följa EU:s konkurrenslagar.

Jag tror att avtalet kommer att bana väg för nya ekonomiska fördelar, de må vara för konsumenter eller för flygbolag, och stärka samarbetsförbindelserna mellan de båda transatlantiska parterna och på så sätt utgöra en tillgång för EU. Av ovanstående skäl röstade jag för dokumentet.

- Rekommendation: van de Camp (A7-0007/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Med hänsyn till utkastet till rådets beslut (07853/2010), förslaget till avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 och begäran om godkännande som lagts fram av rådet i linje med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inom den rättsliga ramen och i enlighet med en rekommendation som utfärdats av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor stöder jag ingåendet av detta avtal.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om fonden för yttre gränser för perioden 2007−2013. De länder som berörs av genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket bör vara delaktiga i fonden för yttre gränser, i linje med beslutet om att inrätta fonden. Detta avtal bör därför innebära att det införs normer i de berörda länderna som gör att kommissionen kan ta det övergripande ansvaret för genomförandet av budgeten för fonden i dessa stater. Avtalet tar hänsyn till den finansiella förvaltningen och styrningen av fonden och innehåller bestämmelser om dessa länders ekonomiska bidrag till fondens budget.

Jag vill också framhålla att Liechtenstein, via en gemensam förklaring, har valt att inte delta i fonden. Detta påverkar dock inte landets skyldighet att bidra till finansieringen av den, eftersom fonden inrättades för att fördela bördan och ge ekonomiskt stöd för genomförandet av Schengenregelverket när det gäller kontrollen av de yttre gränserna och viseringspolitiken.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget handlar om ingåendet av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein. Avtalet handlar huvudsakligen om dessa länders deltagande i fonden för yttre gränser till följd av deras deltagande i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Tanken är att flera avtal ska ingås, med erforderliga bestämmelser om genomförandet av detta deltagande, i synnerhet om skydd för EU:s ekonomiska intressen och bestämmelser som gör att revisionsrätten kan övervaka hela processen. Rådet kommer att följa parlamentets ståndpunkt och anta avtalet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den här rekommendationen gäller ett utkast till rådets beslut om att på Europeiska unionens vägnar ingå ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013.

Eftersom detta avtal har samma syfte som Schengenavtalet om fri rörlighet för personer och varor, eftersom tidigare avtal som har med målen för Schengenavtalet att göra har ingåtts mellan EU och de ovan nämnda länderna och eftersom EU har skapat en fond för de yttre gränserna för perioden 2007–2013 inom ramen för det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” välkomnar jag detta avtal, som kommer att bidra till ökad sammanhållning i Europa.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det här betänkandet gäller utkastet till rådets beslut om att på Europeiska unionens vägnar ingå ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013.

Det har samband med befintliga avtal och avtal som håller på att genomföras om fri rörlighet för personer mellan dessa stater och EU-länderna.

I syfte att stödja övervakningen av de yttre gränserna, särskilt när det gäller invandring, vill EU således under vissa omständigheter dela ut stöd från fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013. Vi är kritiska till de åtgärder som EU och kommissionen vidtar i fråga om detta, eftersom vi inte kan bortse från det oacceptabla återvändandedirektivet.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Som ordförande för Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Schweiz, Island och Norge och den gemensamma parlamentarikerkommittén för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet välkomnar jag det här betänkandet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det här avtalet, som innebär att stater som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenavtalet kan delta i fonden för de yttre gränserna under perioden 2007 till 2013.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Med en verklig europeisk union som utgångspunkt – politiskt, ekonomiskt och framför allt geografiskt sett – anser jag att det är nödvändigt och av grundläggande betydelse att rösta för detta förslag, eftersom länder som Island, Norge och Liechtenstein, liksom Schweiz, geografiskt sett ligger i Europa. Därför anser jag att vi bör införa en gemensam politik för förvaltning av gränserna, för att underlätta integrationen och rörligheten mellan länderna. Inrättandet av en europeisk gränsförvaltningsfond skulle vara en riktig och viktig åtgärd för att få till stånd en centraliserad samordning, både när det gäller resurserna och genomförandet av politiken. Detta skulle också underlätta och stimulera turismen och den fria rörligheten för transporter och personer.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) De nya befogenheter som parlamentet fick genom Lissabonfördraget har gjort det nödvändigt att anta utkastet till rådets beslut om att på Europeiska unionens vägnar ingå ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har rekommenderat att avtalet antas. Avtalet handlar om deltagande i fonden för yttre gränser för tredjeländer som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Detta deltagande kan åstadkommas genom ytterligare avtal som bör ingås för att klargöra reglerna för deltagandet, däribland bestämmelser om skydd för EU:s ekonomiska intressen och tillstånd för revisionsrätten att genomföra granskningen. Parterna har kommit överens, och eftersom det inte fanns några invändningar i något av de avgivna yttrandena röstade jag för resolutionen.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) I linje med parlamentets och rådets beslut (EG) nr 574/2007 av den 23 maj 2007 om inrättande av fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 bör tredjeländer som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket delta i den här fonden. Därför är det meningen att avtal om kompletterande regler som krävs för detta deltagande ska ingås, däribland bestämmelser som skyddar EU:s ekonomiska intressen och revisionsrättens granskningsbefogenheter. Förslaget gäller ingåendet av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein, vars syfte är att fastställa kompletterande regler för dessa länders deltagande i den ovan nämnda fonden. Jag anser att detta är värt att stödja, i linje med rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I linje med vår ståndpunkt vid omröstningen i LIBE-utskottet (det ansvariga utskottet) beslutade vi i Verts/ALE-gruppen att rösta emot det här förslaget.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för avtalet, eftersom det inte finns några problem med de här staternas kvalitet och tillförlitlighet och de därmed inte utgör någon säkerhetsrisk för EU.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Rekommendationen gäller ingåendet av ett avtal med tredjeländer som är associerade till Schengenavtalet, i det här fallet Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. De ska delta i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Därför behövs det kompletterande bestämmelser för att skydda EU:s ekonomiska intressen och ge revisionsrätten granskningsbefogenheter. Det här är vettiga tillägg och jag röstade för ingåendet av avtalet.

- Rekommendation: Coelho (A7-0008/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för det här betänkandet, med tanke på att Schengenområdet redan tillåter fri rörlighet inom ett territorium med 42 673 km yttre havsgränser och 7 721 km landgränser, som omfattar 25 länder och 400 miljoner människor. Genom att detta område gradvis har utvidgats har tredjeländer som har särskilda förbindelser med EU kunnat delta i Schengensamarbetet, och Schweiziska edsförbundet omfattas av Schengenregelverket sedan den 1 mars 2008. Med tanke på de öppna gränserna mellan Schweiz och Furstendömet Liechtenstein, en mikrostat som har integrerats allt mer med det europeiska handelsområdet sedan den anslöt sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 1995, med tanke på att landet redan har införlivat 98,4 procent av EU-direktiven med sin lagstiftning och med tanke på att det är en del av den inre marknaden har jag ingen anledning att motsätta mig dess anslutning till Schengenområdet.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Liechtenstein är en mikrostat på 160 km² som ligger mellan Schweiz och Österrike och har 35 000 invånare. Landet är inte medlem i Europeiska unionen, men är associerad med den genom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Nästan all europeisk lagstiftning tillämpas och landet har ansökt om anslutning till Schengenområdet för fri rörlighet för personer. Mot bakgrund av den samarbetstradition som finns mellan Europeiska unionen och Liechtenstein och att landets anslutning till Schengenområdet inte utgör något hot röstade jag för anslutningen.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här rekommendationen, i enlighet med vilken undertecknandet av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket skedde den 28 februari 2008.

Schweiz anslöt sig till Schengenområdet den 12 december 2008. Först avskaffades gränskontrollerna vid landgränserna och sedan vid flygplatserna, för flygningar inom Schengenområden, den 29 mars 2009. För första gången tvingades man sätta upp kontroller på platser där inga reella gränser hade funnits på 100 år. De 41 kilometer som skiljer de båda länderna åt blev en yttre Schengengräns.

2007 ombads Europaparlamentet för första gången att yttra sig om ingåendet av detta protokoll. På begäran av den som var föredragande vid den tidpunkten – Ewa Klamt – avgav utskottet för rättsliga frågor ett enhälligt yttrande den 11 juni 2007 och rekommenderade att den rättsliga grunden skulle ändras till att hänvisa till det andra stycket i artikel 300.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, så att ett godkännande, inte bara ett samråd med, Europaparlamentet skulle krävas.

Jag välkomnar de nya regler som infördes i och med Lissabonfördraget och som gör att Europaparlamentet får mer information om internationella avtal.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) För tjugofem år sedan beslutade fem medlemsstater att avskaffa sina inbördes gränser och skapa en gemensam yttre gräns. Nu är alla medlemsstaterna fullvärdiga medlemmar av Schengenområdet, med undantag av Storbritannien, Irland, Cypern, Bulgarien och Rumänien. Det finns också tre associerade stater: Norge, Island och Schweiz. Liechtenstein bör bli den fjärde. Förhoppningen var att Liechtenstein skulle blir associerat med Schengen samtidigt som Schweiz, 2008. Det blev emellertid inte så, främst till följd av att två medlemsstater, Tyskland och Sverige, framförde invändningar som hade med skatteflykt att göra. Eftersom Schweiz ensamt anslöt sig till Schengenområdet blev det nödvändigt att införa kontroller i områden där det inte hade funnits några riktiga gränser på över hundra år, och de 41 km som skiljer Schweiz och Liechtenstein åt blev en yttre gräns.

Med tanke på de nya reglerna i Lissabonfördraget, som innebär att parlamentet blir mycket mer involverat i ingåendet av internationella avtal, och det faktum att de invändningar som framfördes i rådet inte längre finns föreslår jag att parlamentet ger sitt samtycke till ingåendet av detta protokoll och hoppas att Liechtenstein kan gå med i Schengen så snart som möjligt.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag tycker att det är nödvändigt och naturligt att ta bort gränskontrollen vid gränsen till Liechtenstein, både med tanke på denna stats storlek och dess förbindelser med grannarna Österrike och Schweiz. Av tradition råder fri rörlighet mellan dessa länder. Dessutom kommer Liechtenstein att associeras med Schengen- och Dublinregelverken på ett naturligt sätt, eftersom landet redan har genomfört en stor del av EU-lagstiftningen och använder samma infrastruktur för tillgång till SIS och VIS som Schweiz, ett land som redan ingår i Schengenområdet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av de öppna gränserna mellan Furstendömet Liechtenstein och Schweiziska edsförbundet förväntades länderna ansluta sig till Schengenområdet samtidigt. Men så blev det inte. Det var bara Schweiz som anslöt sig till Schengenområdet, den 12 december 2008. Det fanns emellertid redan bestämmelser i anslutningsavtalet med Schweiz om en möjlig anslutning för Liechtenstein genom ett protokoll, och detta godkänner nu parlamentet. Denna anslutning gjorde det nödvändigt att för första gången införa gränskontroller mellan Liechtenstein och Schweiz, på platser där några riktiga gränser inte hade funnits på ett århundrade.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (LT) Den här rekommendationen råder parlamentet att godkänna undertecknandet av ett protokoll mellan Europeiska unionen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, vilket ingicks den 28 februari 2008.

Schengenavtalet syftar till att skapa ett område med fri rörlighet för personer och varor, utan inre gränser mellan staterna och med endast en gemensam yttre gräns. Genom Amsterdamfördraget 1999 integrerade EU Schengensamarbetet med ramen för sina rättsliga befogenheter. Furstendömet Liechtenstein och Schweiziska edsförbundet har haft öppna gränser och fri rörlighet för personer mellan länderna i decennier. I och med att Schweiz anslöt sig till Schengenområdet 2008 uppstod ett problem med rörligheten mellan de båda länderna, och gränsen mellan dem förvandlades till en yttre gräns. Nu strävar vi efter att lösa detta problem.

Så med tanke på de fördelar som ikraftträdandet av detta protokoll medför finns det inget som hindrar att det antas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Schengenavtalet ingicks mellan Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna redan 1985. Avtalet och den konvention som sedan antogs 1990 syftar till att avskaffa de systematiska kontrollerna vid de gemensamma gränserna och införa ett system där människor kan röra sig fritt.

Genom Schengenkonventionen avskaffades kontrollerna vid de inre gränserna mellan signatärstaterna och en gemensam yttre gräns skapades. Gemensamma regler om gränskontroller och en gemensam viseringspolitik fastställdes. Ett polisiärt och rättsligt samarbete inleddes och Schengens informationssystem (SIS) infördes.

Schengenområdet omfattar för närvarande 25 länder: EU-medlemsstaterna Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Finland, Tyskland, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien samt de tre associerade icke-EU-länderna Norge, Island och Schweiz. I dag tillämpar Bulgarien, Rumänien och Cypern bara Schengenregelverket till en del, och därför genomförs det fortfarande kontroller vid deras gränser.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Coelhobetänkandet. Skottland är visserligen inte medlem av Schengenområdet, men vi har antagit vissa delar av Schengenregelverket. Den skotska regeringen har varit aktivt delaktig i den här frågan på rådsnivå, och jag stöder gärna detta arbete.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här rekommendationen, i enlighet med vilken undertecknandet av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till EU-avtalet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket skedde den 28 februari 2008. Schweiz anslöt sig till Schengenområdet den 12 december 2008. Först avskaffades gränskontrollerna vid landgränserna och sedan vid flygplatserna, för flygningar inom Schengenområdet, den 29 mars 2009. För första gången tvingades man sätta upp kontroller på platser där inga reella gränser hade funnits på 100 år. De 41 kilometer som skiljer de båda länderna åt blev en yttre Schengengräns. Jag välkomnar de nya regler som infördes i och med Lissabonfördraget och som gör att Europaparlamentet får mer information om internationella avtal. Den successiva utvidgningen av Schengenområdet har inneburit att tredjeländer som har särskilda förbindelser med EU deltar i Schengensamarbetet. Förutsättningen för associering med Schengenregelverket är att det finns ett avtal om fri rörlighet för personer mellan dessa stater och EU. För dessa länder innebär deltagandet att de ingår i det område som saknar kontroller vid de inre gränserna, att de tillämpar bestämmelserna i Schengenregelverket och alla Schengen-relevanta texter som antas i enlighet med det och att de deltar i beslutsfattandet om texter som har med Schengenområdet att göra.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Ett protokoll för Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiz undertecknades 2008. Detta resulterade i att furstendömet genomförde, tillämpade och utvecklade Schengenregelverket. Men trots att Furstendömet Liechtenstein blev medlem av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet redan 1995 och sedan successivt har närmat sig europeisk lagstiftning genom att införliva många direktiv med sin inhemska lagstiftning har landet ännu inte inlett förhandlingar om anslutning till Schengenavtalen. Genom detta avtal – som jag stödde – fastställs båda parters rättigheter och skyldigheter, varigenom fri rörlighet för personer blir möjlig. Vidare har en rad genomförandebestämmelser införts för de delar av Lissabonfördraget som har att göra med internationella avtal, så att Europaparlamentet får mer att säga till om när det gäller informationen om och antagandet av dem.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stödde det här betänkandet. Liechtenstein är en liten västeuropeisk inlandsstat i Alperna, som gränsar till Schweiz i väster och till Österrike i öster. Landet har en yta på 160 km2, en befolkning som uppskattas till 35 000 personer och den högsta bruttonationalprodukten per person i världen. Sedan Liechtenstein anslöt sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) 1995 har landet stadigt integrerat sig med det europeiska handelsområdet. Hittills har man införlivat 98,4 procent av EU-direktiven med sin inhemska lagstiftning. Liechtenstein ingår också i den inre marknaden, där samma grundläggande regler gäller för alla de deltagande staterna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Att nya länder ansluter sig till Schengens informationssystem (SIS) är viktigt om vi ska kunna skapa ett Europa utan gränser. Liechtenstein har ingått i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet sedan 1995 och har allt mer integrerat sig med det europeiska handelsområdet. Landet har varit föremål för olika utvärderingsförfaranden om dataskydd, SIS, land-, luft- och sjögränser, polissamarbete och viseringspolitik. Genom anslutningen till det här avtalet kommer Liechtenstein att omfattas av Schengenregelverket.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Schengenavtalet ingicks mellan Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna den 14 juni 1985. Schengensamarbetet är nu integrerat med Europeiska unionens rättsliga och institutionella ram och omfattar 25 medlemsstater samt tre länder som är associerade med EES: Norge, Island och Schweiz. Schweiz anslöt sig till Schengenområdet den 12 december 2008. Först avskaffades gränskontrollerna vid landgränserna och sedan vid flygplatserna, för flygningar inom Schengenområdet, den 29 mars 2009. Eftersom det finns en mycket aktiv policy för fri rörlighet mellan dessa båda länder och Liechtenstein inte anslöt sig blev det för första gången nödvändigt att införa kontroller på platser där det inte hade funnits några reella gränser på 100 år. De 41 kilometer som skiljer de båda länderna åt blev en yttre Schengengräns. Genom detta avtal tas denna barriär bort, i och med att Liechtenstein ansluter sig till Schengenområdet. Jag välkomnar de nya regler som infördes genom Lissabonfördraget och som gör att parlamentet kan spela en aktiv roll när det gäller att anta dessa avtal. Av alla dessa skäl röstade jag för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) I avtalet om Schweiziska edsförbundets anslutning till Schengenregelverket, som har varit i kraft sedan den 1 mars 2008, står det uttryckligen att Liechtenstein kan ansluta sig genom ett protokoll. Mot bakgrund av de öppna gränser som har funnits mellan Furstendömet Liechtenstein och Schweiziska edsförbundet i decennier förväntades länderna ansluta sig till Schengenområdet samtidigt. Så blev det inte, och Schweiz anslöt sig till Schengenregelverket ensamt den 12 december 2008. Detta gjorde det nödvändigt att införa kontroller på platser där det inte hade funnits några riktiga gränser på 100 år. För att få bort dessa hinder och med tanke på att Liechtenstein ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den inre marknaden stödde jag ingåendet av detta protokoll och hoppas att Liechtenstein nu äntligen kan ansluta sig till Schengenregelverket.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) 2007 ombads parlamentet för första gången att yttra sig om ingåendet av detta protokoll. På förslag av den som var föredragande vid den tidpunkten – Ewa Klamt – avgav utskottet för rättsliga frågor ett enhälligt yttrande den 11 juni 2007 och rekommenderade att den rättsliga grunden skulle ändras till att hänvisa till det andra stycket i artikel 300.3 i EG-fördraget (förslagen till rådets beslut syftade till att förändra den ”särskilda institutionella ramen” i huvudavtalet, som det föreslagna protokollet är en integrerad del av), så att ett godkännande, inte bara ett samråd med, Europaparlamentet skulle krävas. Därför, och med tanke på att Lissabonfördraget snart skulle träda i kraft, återförvisades betänkandet till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för den här rekommendationen eftersom jag tror att den kan bidra till att Schengenregelverket träder i kraft, tillämpas och utvecklas i länder som Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein.

Det är verkligen viktigt att de här länderna deltar i fonden för yttre gränser under perioden 2007–2013, i enlighet med gällande bestämmelser och överenskommelser. För att skapa ett ännu mer enat Europa utan att ge avkall på det praktiska kommer dock deras deltagande att regleras av kompletterande bestämmelser som också skyddar Europeiska unionens ekonomiska intressen och revisionsrättens granskningsbefogenheter.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för avtalet om Liechtensteins anslutning till Schengenregelverket. Detta är ett logiskt steg framåt som inte kommer att ge oss några problem. Vi kan förvänta oss att avtalet fungerar friktionsfritt.

- Rekommendation: Hohlmeier (A7-0013/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för den här rekommendationen eftersom det avtal som ingicks den 26 oktober 2004 med Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz ger möjlighet för Liechtenstein att associera sig till Dublinregelverket genom ett protokoll. Mot bakgrund av de öppna gränserna mellan de båda länderna och att Liechtenstein 2001 uttryckte intresse av att ansluta sig till avtalet, vilket dock inte skedde på grund av meningsskiljaktligheter mellan rådet och parlamentet – vilka löstes genom Lissabonfördraget – finns det ingen anledning för mig att motsätta mig ingåendet av det här avtalet.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här dokumentet, enligt vilket det avtal som ingicks den 26 oktober 2004 med Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz (”Dublinavtalet med Schweiz”) ger möjlighet för Liechtenstein att associera sig till Dublinregelverket genom ett protokoll.

Den 27 februari 2006 gav rådet kommissionen tillstånd att inleda förhandlingar med Liechtenstein och Schweiz. Dessa utmynnade i att ett förslag till protokoll om Liechtensteins anslutning till Dublinavtalet med Schweiz lades fram. Den rättsliga grunden för kommissionens förslag av den 4 december 2006 om ett protokoll för Liechtensteins associering var artikel 300.3, första stycket, i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, vilken innebar att parlamentet skulle konsulteras.

Jag välkomnar att förslaget till rådets beslut på nytt har hänskjutits till parlamentet och att därmed förhandlingarna om Liechtensteins associering till Dublinavtalet med Schweiz fortsätter. Parlamentet måste ge sitt samtycke, vilket det krävde att få göra vid första behandlingen, för att detta protokoll med Liechtenstein ska kunna ingås. Mot bakgrund av de framgångsrikt slutförda förhandlingarna med Liechtenstein och den ändrade rättsliga grunden bör vi ge vårt samtycke till ingåendet av protokollet.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz – Dublin/Eurodacavtalet – ingicks 2004. Med tanke på att de öppna gränserna för fri rörlighet för personer mellan Schweiz och Liechtenstein hade funnits i decennier skulle det ha varit logiskt att Liechtenstein var associerat med dessa förhandlingar. Men trots att Liechtenstein uttryckte intresse fick landet inte delta, eftersom det ännu inte hade ingått något avtal om beskattning av sparmedel med Europeiska gemenskapen.

Mot bakgrund av de nya reglerna i Lissabonfördraget, som innebär att parlamentet blir mycket mer delaktigt i ingåendet av internationella avtal, och att Liechtenstein har ingått avtalet i fråga, vilket trädde i kraft den 1 juli 2005, stöder jag parlamentets beslut att ge samtycke till ingåendet av detta protokoll.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Ett avtal om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz ingicks med Schweiz 2004. Enligt detta avtal kan Liechtenstein associeras genom ett protokoll. Den 27 februari 2006 gav rådet kommissionen tillstånd att inleda förhandlingar med Liechtenstein och Schweiz. Dessa slutfördes den 21 juni 2006 och förslaget till protokoll om Liechtensteins anslutning till Dublinavtalet med Schweiz lades fram. Nu ombeds parlamentet att ge sitt samtycke till ingåendet av detta protokoll. Det tycker jag att vi ska göra, så jag röstar för rekommendationen.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Rådet har lagt fram ett förslag till protokoll mellan Europeiska unionen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz.

Jag välkomnar antagandet av detta protokoll mellan Europeiska unionen och två stater som historiskt sett har haft goda grannförbindelser och fri rörlighet för personer. Jag instämmer med föredragandens slutsatser och välkomnar särskilt att förhandlingarna om Furstendömet Liechtensteins associering med Dublinavtalet med Schweiz fortsätter. Jag hoppas att de snart kommer att vara slutförda.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta handlar om asylrätten och kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz.

Enligt det avtal som ingicks den 26 oktober 2004 med Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz – Dublinavtalet med Schweiz – kan Liechtenstein associera sig med detta regelverk.

Med tanke på att de öppna gränserna för fri rörlighet för personer mellan Schweiz och Liechtenstein hade funnits i decennier uttryckte Liechtenstein 2001 intresse av att ansluta sig till Dublinavtalet med Schweiz. Landet var dock inte associerat med förhandlingarna med Schweiz, eftersom det inte hade ingått något avtal om beskattning av sparmedel med EU.

När ett sådant avtal mellan EU och Liechtenstein ingåtts och trätt i kraft bekräftade Liechtenstein 2005 sin önskan om associering till Dublinregelverket.

2006 gav rådet kommissionen mandat att inleda förhandlingar med Liechtenstein och Schweiz. Förhandlingarna slutfördes och utkastet till protokoll paraferades.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här dokumentet, enligt vilket det avtal som ingicks den 26 oktober 2004 med Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz (”Dublinavtalet med Schweiz”) ger möjlighet för Liechtenstein att associera sig till Dublinregelverket genom ett protokoll. Jag välkomnar att förslaget till rådets beslut på nytt har hänskjutits till parlamentet och att därmed förhandlingarna om Liechtensteins associering till Dublinavtalet med Schweiz fortsätter. Mot bakgrund av de framgångsrikt slutförda förhandlingarna med Liechtenstein och den ändrade rättsliga grunden bör vi ge vårt samtycke till ingåendet av protokollet.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för rekommendationen till kommissionen om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat, i Schweiz eller – om protokollet ratificerats, vilket majoriteten i Europaparlamentet hoppas – i Furstendömet Liechtenstein. Syftet med Dublinavtalet är att förse de deltagande staterna med kriterier för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan, och att därigenom se till att de asylsökande behandlas bättre samtidigt som staterna får verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Eftersom dessa frågor – skyddet av flyktingar och den internationella säkerheten – är så viktiga måste alla EU-institutionerna ständigt sträva efter att flyktingar och asylsökande kan lita på att kriterierna och hänvisningarna i lagar och förordningar är tydliga.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar att förslaget till rådets beslut på nytt har hänskjutits till parlamentet och att därmed förhandlingarna om Liechtensteins associering till Dublinavtalet med Schweiz fortsätter. Parlamentet måste ge sitt samtycke – vilket det krävde att få göra vid första behandlingen – för att detta protokoll med Liechtenstein ska kunna ingås. Jag stöder ingåendet av protokollet. Mot bakgrund av de framgångsrikt slutförda förhandlingarna med Liechtenstein och den ändrade rättsliga grunden röstade jag för att vi ger vårt samtycke.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar att parlamentet har hörts om förslaget till rådets beslut igen och att förhandlingarna om Liechtensteins associering med Dublinavtalet med Schweiz därmed kommer att fortsätta. I enlighet med vad parlamentet begärde under den första behandlingen krävs parlamentets samtycke till ingåendet av detta protokoll med Liechtenstein. Med tanke på den koppling som redan finns mellan Liechtenstein och EU anser jag att ingåendet av protokollet är viktigt, med ändringarna av den rättsliga grunden. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt det avtal som ingicks den 26 oktober 2004 med Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz, känt som Dublinavtalet med Schweiz, kan Liechtenstein associera sig med Dublinregelverket genom ett protokoll. När det gäller rörligheten för personer har Liechtenstein och Schweiz sedan flera årtionden tillbaka tillämpat en politik med öppna gränser, och Liechtenstein visade 2005 återigen intresse för att ansluta sig till Dublinavtalet med Schweiz. Av olika skäl har avtalet inte ingåtts slutgiltigt tidigare: för det första på grund av att andra avtal som är föremål för förhandlingar med Liechtenstein inte hade ingåtts, för det andra på grund av att det fanns olika åsikter om den rättsliga grunden och senare på grund av Lissabonfördragets ikraftträdande. Till sist når nu parlamentet sitt mål och hörs för att ge sitt samtycke, i stället för att bara rådfrågas. Jag välkomnar detta och röstar för det här betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt det avtal som ingicks den 26 oktober 2004 med Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz, Dublinavtalet, kan Liechtenstein associera sig med Dublinregelverket genom ett protokoll. När det gäller rörligheten för personer har Liechtenstein och Schweiz sedan flera årtionden tillbaka tillämpat en politik med öppna gränser och Liechtenstein visade 2001 intresse för att ansluta sig till Dublinavtalet med Schweiz. Liechtenstein associerades dock inte med förhandlingarna eftersom det inte fanns något avtal om beskattning av inkomster av sparande med Europeiska gemenskapen. När ett sådant avtal mellan Europeiska gemenskapen och Liechtenstein ingåtts och trätt i kraft bekräftade Liechtenstein den 10 juni 2005 sin önskan om associering till Dublinregelverket. Rådets invändningar om den rättsliga grunden har undanröjts och parlamentets samtycke måste nu inhämtas, så jag anser att alla villkor för att ge samtycke till detta protokoll med Liechtenstein har uppfyllts.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Föredraganden välkomnar att förslaget till rådets beslut på nytt har hänskjutits till parlamentet och att därmed förhandlingarna om Liechtensteins associering med Dublinavtalet med Schweiz fortsätter, och ber parlamentet att ge sitt samtycke, men Verts/ALE-gruppen beslutade att inte följa det rådet. Således röstade vi emot förslaget, såsom vi gjorde i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag stöder ingåendet av protokollet om Liechtensteins anslutning till Dublinavtalet med Schweiz. Detta avtal har redan gjort det möjligt för Schweiz att använda viktiga verktyg för att bekämpa den internationella brottsligheten och olaglig invandring.

Och inte bara det. Genom en sådan här samordning kan man förhindra flerfaldiga och ogrundade asylansökningar. Nu är det meningen att Liechtenstein ska ha samma förmåner och komma ännu närmare slutmålet fullvärdigt medlemskap i Europeiska unionen.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. – (DE) Det gladde mig att kunna rösta för Liechtensteins anslutning till avtalet om EU:s asylsystem. Detta kommer att förhindra att människor söker asyl både i EU och i Liechtenstein. Om en asylansökan avslås i Liechtenstein kommer den också att avslås i EU, och tvärtom. Samtidigt som vi har förenklat förfarandet har vi också ökat samordningen.

- Rekommendation: Macovei (A7-0011/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för den här rekommendationen, eftersom det nuvarande avtalet mellan EU och Brasilien gör ett ömsesidigt undantag från viseringskravet vid resor för turism- eller affärsändamål för medborgare i Brasilien och EU, inklusive medborgare i de fyra medlemsstater som i dag inte åtnjuter viseringsfritt resande till Brasilien. Avtalet ersätter inte, utan kompletterar befintliga bilaterala avtal som ingåtts mellan åtskilliga EU-medlemsstater och Brasilien avseende resande för annat än turism- och affärsändamål, samt för att utöva avlönad verksamhet, så det finns ingen anledning att motsätta sig det. Vistelsens längd i Schengenområdet har begränsats till tre månader under en sexmånadersperiod, så det uppstår inga problem med att brasilianska medborgare olagligt bosätter sig här.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här resolutionen om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass. Genom det nuvarande EU–Brasilien-avtalet görs ett ömsesidigt undantag från viseringskravet vid resor för turism- eller affärsändamål, såsom dessa definieras i avtalet, för medborgare i Brasilien och EU, inklusive medborgare i de fyra medlemsstater – Estland, Lettland, Cypern och Malta – som i dag inte åtnjuter viseringsfritt resande till Brasilien. Man bör notera att av den gemensamma viseringspolitikens beskaffenhet och det faktum att Europeiska unionen har exklusiv extern behörighet på det här området följer att endast Europeiska unionen får förhandla fram och ingå avtal om undantag från viseringskrav, och inte de enskilda medlemsstaterna.

För att säkerställa att alla EU-medborgare behandlas lika har det införts en bestämmelse i avtalet där det föreskrivs att Brasilien tillfälligt får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast med avseende på EU:s samtliga medlemsstater. Detta är viktigt. På motsvarande sätt får unionen också tillfälligt avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast på alla sina medlemsstaters vägnar. Jag håller med föredraganden om att vi måste driva igenom EU:s politik för ömsesidighet i viseringsfrågor.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) I enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001 får brasilianska medborgare resa till samtliga medlemsstater i Europeiska unionen utan visering vid kortare vistelser. Brasilien har emellertid alltjämt visumkrav för medborgarna i fyra medlemsstater vid inresa och kortare vistelser i landet: Cypern, Estland, Lettland och Malta. Övriga medlemsstater har ingått bilaterala viseringsavtal med Brasilien som gör det möjligt för ländernas medborgare att utan visum resa in i landet och uppehålla sig på brasilianskt territorium under kortare tid.

Det faktum att Europeiska unionen har exklusiv extern behörighet på det här området gör att endast Europeiska unionen får förhandla fram och ingå avtal om undantag från viseringskrav, och inte de enskilda medlemsstaterna. Den 18 april 2008 antog därför rådet ett beslut om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar med Brasilien om ett avtal mellan Europeiska unionen och Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser. Efter genomförda förhandlingar paraferades avtalet och det formella undertecknandet på unionens och Brasiliens vägnar ägde rum i Bryssel den 8 november 2010.

Jag tycker att det är viktigt att godkänna ingåendet av detta avtal om undantag från viseringskravet, så att alla EU-medborgare, också de i Estland, Lettland, Malta och Cypern, kan resa in i Brasilien för turism- eller affärsändamål utan visum, på samma sätt som brasilianska medborgare kan resa viseringsfritt till alla EU:s medlemsstater. Vi måste skyndsamt driva igenom EU:s gemensamma viseringspolitik.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Brasilianska medborgare kan resa till alla EU:s medlemsstater och vistas där under korta perioder utan visum, men det finns fyra medlemsstater – Estland, Cypern, Malta och Lettland – vilkas medborgare måste ha visum för att resa in på brasilianskt territorium. Alla övriga medlemsstater har ingått bilaterala viseringsavtal med Brasilien som gör det möjligt för ländernas medborgare att utan visum resa in i landet och uppehålla sig på brasilianskt territorium under kortare tid, men enskilda medlemsstater kan inte längre ingå sådana avtal.

EU har exklusiv extern behörighet när det gäller den gemensamma viseringspolitiken. Den 8 november 2010 ingicks därför ett avtal mellan EU och Brasilien om ömsesidigt undantag från viseringskravet för alla brasilianska medborgare och EU-medborgare vid resor för turism- eller affärsändamål. Jag stöder det faktum att avtalet säkerställer att alla EU-medborgare behandlas lika, genom att såväl Brasilien som EU bara tillfälligt får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet med avseende på alla medlemsstater.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för den här rekommendationen eftersom den säkerställer att alla europeiska medborgare behandlas lika inom ramen för den gemensamma viseringspolitiken mellan EU och Brasilien. Avtalet ersätter inte, utan kompletterar befintliga bilaterala avtal avseende resande för andra ändamål än turism- och affärsändamål.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Under det senaste portugisiska ordförandeskapet etablerade Europeiska unionen ett särskilt strategiskt partnerskap med Brasilien. I den anda som detta liknande avtal bör genomsyras av är givetvis alla åtgärder som innebär att hinder för kontakterna mellan europeiska medborgare och medborgare i detta andra portugisisktalande land välkomna. Eftersom fyra europeiska länder fortfarande inte kan åberopa samma undantag anser jag att vi har allt att vinna på att utvidga systemet till att även omfatta dem och således ställa oss positiva till det avtal som nu läggs fram för oss. När det gäller förbindelserna mellan EU och Brasilien bör man komma ihåg att det här landets strategiska betydelse sedan länge har gjort det motiverat att inrätta en särskild delegation, såsom fallet är i de andra länderna i kvartetten Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, samt i länder som objektivt sett är mindre viktiga på den internationella scenen.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I enlighet med förordning (EG) nr 539/2001 får brasilianska medborgare resa till samtliga medlemsstater i Europeiska unionen utan visering vid kortare vistelser.

Alla i Europeiska unionen åtnjuter dock inte samma privilegier. Så är det för medborgarna i Estland, Cypern, Malta och Lettland. Detta innebär att principen om ömsesidighet inte följs.

För att dessa medborgare ska bli jämställda med de övriga invånarna i EU och Brasilien krävs det ett avtal mellan EU och Brasilien. Vi kan inte ha ett EU med två hastigheter, så jag välkomnar antagandet av det här avtalet, inte bara på grund av att det framstår som rättvist i sig, utan också för att det innebär att ett av de få återstående fallen av negativ diskriminering som fortfarande finns mellan EU:s folk elimineras.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. – (IT) Tillsammans med mina italienska kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) beslutade jag mig för att avstå i dagens omröstning om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Brasilien och undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass. Det beror på att jag, mot bakgrund av innehållet i resolutionen om fallet Cesare Battisti, skulle ha föredragit att omröstningen hade skjutits upp i avvaktan på det nya beslutet i Brasiliens federala domstol om utlämningen av brottslingen Cesare Battisti.

Eftersom ärendet inte är brådskande skulle det inte ha varit något problem att skjuta upp behandlingen av det till nästa sammanträdesperiod eller sammanträdesperioden i april, särskilt om man tar hänsyn till den smärta som familjerna till offren för denna massmördare åsamkas. Dessa familjer har väntat i 31 år på att rättvisa ska skipas och på att Cesare Battisti ska avtjäna den dom som det italienska rättsväsendet avkunnade i våra egna fängelser.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det här ärendet handlar om en utvidgning av undantaget från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass till att omfatta alla EU-länder.

I resolutionen förespråkar man ingåendet av detta avtal om undantag från viseringskravet snarast möjligt, så att alla EU-medborgare, inklusive Cyperns, Estlands, Lettlands och Maltas medborgare, kan resa till Brasilien för turism- och affärsändamål, på samma sätt som brasilianska medborgare redan nu kan resa viseringsfritt till samtliga EU-medlemsstater. Det handlar om att tillämpa politiken för ömsesidighet i viseringsfrågor.

Parlamentet anser att det bör eftersträva en ömsesidighet i viseringsfrågor till alla dess medborgare från samtliga EU-medlemsstater utan visum kan resa in i alla de länder vars medborgare redan nu kan resa viseringsfritt till EU, däribland Förenta staterna och Kanada. Det tycker vi är rättvist.

  Jacqueline Foster (ECR), skriftlig. – (EN) Den europeiska flygindustrin och dess kunder har inte haft det så lätt de senaste månaderna! Den famösa vulkanaskekrisen inträffade just när flygbolagen, och givetvis också passagerarna, kämpade med konsekvenserna av en mycket djup lågkonjunktur.

Men mitt i detta elände kommer det lite goda nyheter för både företagen och passagerarna! Dagens omröstning om avtalet om lufttrafiktjänster mellan EU och Brasilien ger betydande ömsesidiga fördelar.

För det första är Brasilien en mycket strategiskt viktig partner för EU och en enorm potentiell marknad. För närvarande flyger över fyra miljoner passagerare per år mellan Brasilien och EU. Eftersom landets turistnäring snabbt utvecklas kan den siffran bara stiga.

Från företagssynpunkt är Sao Paolo Sydamerikas finanshuvudstad. Den högt specialiserade olje- och finansindustrins utveckling kommer att leda till större efterfrågan på flygresor.

Detta tjänar framför allt till att eliminera nationalitetsrestriktionerna i de befintliga bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Brasilien. Detta är ett oerhört viktigt första steg när det gäller att förstärka flygförbindelserna mellan EU och Brasilien och har gjort det möjligt för Brasilien och EU att sikta på förhandlingar om ett heltäckande avtal om flygtransporter.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170.)

  Salvatore Iacolino (PPE), skriftlig. – (IT) Jag avstod i den slutliga omröstningen om Monica Macoveis betänkande, liksom i omröstningarna om Silvia-Adriana Ţicăus och Ioan Encius betänkanden, för att uttrycka mitt missnöje med hur den brasilianska regeringen har hanterat utlämningen av terroristen Cesare Battisti.

Avtalen om undantag från viseringskravet och lufttrafiktjänster bekräftar de goda förbindelser som finns mellan Brasilien och Europeiska unionen. Vid mötet med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor framförde jag att vi borde kontakta Brasiliens ambassadör till Europeiska unionen för att diskutera några grundläggande frågor, såsom respekten för mänskliga rättigheter, bekämpande av terrorism och inställningen till frihet och säkerhet i Europa och Brasilien. Jag är säker på att vi kan uppnå påtagliga resultat för både de europeiska medborgarna och Brasiliens folk.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här resolutionen om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass. I enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001 får brasilianska medborgare resa till samtliga medlemsstater i Europeiska unionen utan visering vid kortare vistelser. Brasilien har emellertid alltjämt visumkrav för medborgarna i fyra medlemsstater vid inresa och kortare vistelser i landet: Cypern, Estland, Lettland och Malta. Övriga medlemsstater har ingått bilaterala viseringsavtal med Brasilien som gör det möjligt för ländernas medborgare att utan visum resa in i landet och uppehålla sig på brasilianskt territorium under kortare tid. Av den gemensamma viseringspolitikens beskaffenhet och det faktum att Europeiska unionen har exklusiv extern behörighet på det här området följer att endast Europeiska unionen får förhandla fram och ingå avtal om undantag från viseringskrav, och inte de enskilda medlemsstaterna. Det är viktigt att godkänna ingåendet av detta avtal om undantag från viseringskravet, så att alla EU-medborgare, också de i Estland, Lettland, Malta och Cypern, kan resa in i Brasilien för turism- eller affärsändamål utan visum, på samma sätt som brasilianska medborgare kan resa viseringsfritt till alla EU:s medlemsstater. Vi måste vidta åtgärder på det här området utan dröjsmål.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för att ge parlamentets samtycke till ingåendet av detta avtal om undantag från viseringskravet så snart som möjligt, så att alla EU-medborgare, också de i Estland, Lettland, Malta och Cypern, kan resa in i Brasilien för turism- eller affärsändamål utan visum, på samma sätt som brasilianska medborgare kan resa viseringsfritt till alla EU:s medlemsstater. Vi måste skyndsamt förstärka EU:s politik för ömsesidighet i viseringsfrågor.

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. – (IT) Jag avstod i omröstningen om betänkandet om avtalet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass för att ge uttryck för en ståndpunkt som inte har med själva sakfrågan att göra.

Jag tycker inte att den brasilianska regeringen har hanterat fallet Cesare Battisti på rätt sätt. Det finns förfaranden om utlämning i ett bilateralt avtal som borde ha tillämpats. Den tolkning som rättsväsendet gör strider mot gjorda åtaganden. Straffet – som Cesare Battisti borde avtjäna i Italien – utmättes av en vanlig domstol som tillämpade vanliga lagar på ett vanligt brott: massmord. Det är svårt att stödja internationella förbindelser, som de som anges i de betänkanden som parlamentet röstar om, med ett land som inte respekterar avtal och som framför allt tar ställning till den grundläggande rätten till skydd av livet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det avtal som parlamentet just har antagit innebär att medborgare i Europeiska unionen som vill resa till Brasilien för turism- eller affärsändamål inte kommer att behöva något visum för vistelser i upp till tre månader, på samma sätt som brasilianska medborgare redan kan resa till alla EU-länder utan visum. Det här avtalet gynnar framför allt medborgarna i Estland, Lettland, Malta och Cypern, som fortfarande behöver visum för att resa in i Brasilien. Avtalet gäller innehavare av vanliga pass. Genom det här avtalet kommer alla EU-medborgare – också medborgarna i Estland, Lettland, Malta och Cypern, som fortfarande behöver visum för att resa in i Brasilien – att kunna resa utan visum till Brasilien för turism- och affärsändamål, på samma sätt som brasilianska medborgare redan nu kan resa viseringsfritt till samtliga EU-medlemsstater. Vistelsen i Schengenområdet begränsas till tre månader under en sexmånadersperiod. Det här avtalet kommer att bli tillämpligt på 90–95 procent av alla resenärer.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för eftersom jag tycker att det är viktigt att hjälpa det brasilianska folket att hantera sitt enorma territorium. Tekniskt och finansiellt stöd kommer att ge konkurrenskraftiga livsmedel och låga priser. Brasilien kan övergå från att vara en jordbruksproducent till att bli en stor konsument av europeiska varor, öppna en ny försäljningsmarknad och utöka sina turisttjänster om landet får stöd på rätt områden.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001 får brasilianska medborgare resa till samtliga medlemsstater i EU utan visering vid kortare vistelser. Brasilien har emellertid alltjämt visumkrav för medborgarna i fyra medlemsstater vid inresa i landet: Estland, Cypern, Malta och Lettland. Övriga medlemsstater har ingått bilaterala viseringsavtal direkt med Brasilien. För att komma till rätta med detta, och mot bakgrund av att EU har exklusiv extern behörighet på det här området, har rådet antagit ett beslut om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar om ett avtal mellan EU och Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser. Det nuvarande avtalet mellan EU och Brasilien, som jag röstade för, gör ett ömsesidigt undantag från viseringskravet vid resor för turism- eller affärsändamål för medborgare i Brasilien och EU, inklusive medborgare i de fyra medlemsstater som i dag inte åtnjuter viseringsfritt resande till Brasilien. Avtalet ersätter inte, utan kompletterar befintliga bilaterala avtal som ingåtts mellan åtskilliga EU-medlemsstater och Brasilien avseende resande för andra ändamål än turism- och affärsändamål (t. ex. studie- och forskningsresor).

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ingåendet av avtalet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass för att säkerställa att alla EU-medborgare, inklusive Cyperns, Estlands, Lettlands och Maltas medborgare, som hittills har behövt visum för att resa in i Brasilien, kan resa utan visum till Brasilien för turism- och affärsändamål, på samma sätt som brasilianska medborgare redan nu kan resa viseringsfritt till samtliga EU-medlemsstater, i linje med principerna om ömsesidighet och likabehandling.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Genom det nuvarande EU–Brasilien-avtalet görs ett ömsesidigt undantag från viseringskravet vid resor för turism- eller affärsändamål, såsom dessa definieras i avtalet, för medborgare i Brasilien och EU, inklusive medborgare i de fyra medlemsstater som i dag inte åtnjuter viseringsfritt resande till Brasilien. Avtalet ersätter inte, utan kompletterar befintliga bilaterala avtal som ingåtts mellan åtskilliga EU-medlemsstater och Brasilien avseende resande för andra ändamål än turism- och affärsändamål (t.ex. studie- och forskningsresor).

Även den kategori personer som reser för att utöva avlönad verksamhet är undantagen från detta avtals tillämpningsområde. För att säkerställa att alla EU-medborgare behandlas lika har det införts en bestämmelse i avtalet där det föreskrivs att Brasilien tillfälligt får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast med avseende på EU:s samtliga medlemsstater. På motsvarande sätt får unionen också tillfälligt avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast på alla sina medlemsstaters vägnar.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) I enlighet med Lissabonfördraget har EU exklusiv behörighet i fråga om ingåendet av avtal med tredjeländer om den gemensamma viseringspolitiken. I enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001 får brasilianska medborgare redan nu resa till samtliga medlemsstater i Europeiska unionen utan visering. Brasilien har emellertid alltjämt visumkrav för medborgarna i fyra medlemsstater vid inresa i landet: Cypern, Estland, Lettland och Malta. Detta avtal om ömsesidigt undantag från viseringskravet vid resor för turism- eller affärsändamål kommer att ge båda parter ekonomiska fördelar. Vistelsen i Schengenområdet begränsas till tre månader under en sexmånadersperiod.

Jag tycker att det är viktigt att betona att det här avtalet beaktar de medlemsstaters ställning som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, nämligen Bulgarien, Cypern och Rumänien, och ger brasilianska medborgare rätt att uppehålla sig i var och en av medlemsstaterna i tre månader utan visum, oberoende av den period som beräknats för hela Schengenområdet. Jag röstar för det här avtalet eftersom jag anser att det är mycket viktigt att undvika diskriminering mellan medborgare i olika medlemsstater och tillämpa principen om ömsesidighet, som är en av EU:s ledstjärnor.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag välkomnade resultatet av omröstningen. Jag är fast övertygad om att alla åtgärder som innebär att medborgarna i alla EU:s medlemsstater åtnjuter lika rättigheter förtjänar vårt stöd. Att dessa lika rättigheter har att göra med avgörande frågor som friheten att passera gränser gör mig ännu nöjdare. Som polack minns jag alla de svårigheter som var förknippade med att resa över gränsen innan Polen blev medlem i EU, så jag anser att vartenda steg som vi tar mot fullständigt och ömsesidigt avskaffande av visum är oerhört betydelsefullt. Monica Macoveis rekommendation är också viktig av ett annat skäl. I motiveringen konstaterar föredraganden att två tredjeländer, Kanada och USA, fortfarande kräver visum, Kanada av medborgare i tre medlemsstater och USA av medborgare i fyra. Jag tror att de åtgärder som parlamentet nyligen har vidtagit, såsom den skriftliga förklaringen nr 89/2010, kommer att få avsedd effekt och leda till en förändring av USA:s och Kanadas viseringspolitik.

- Rekommendation: Enciu (A7-0010/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för den här rekommendationen eftersom Brasilien enligt förordning (EG) nr 539/2001 ingår i förteckningen över länder vilkas medborgare är undantagna från viseringskrav när de passerar Europeiska unionens yttre gränser. Emellertid kommer fyra medlemsstater fortfarande inte i åtnjutande av den genomförda ömsesidigheten. Med tanke på att den gemensamma viseringspolitiken gentemot tredjeländer genom Lissabonfördraget nu är EU:s exklusiva behörighet kommer alla EU-medlemsstater att gagnas av undantag från viseringskravet. Dessutom tryggas de befintliga bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Brasilien, eftersom de omfattar en del passagerarkategorier som inte täcks av avtalet mellan EU och Brasilien. Jag håller också med föredraganden om att det här avtalet bör fungera som en förebild för ömsesidighet gentemot andra länder, nämligen USA och Kanada.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Genom det här avtalet görs ett ömsesidigt undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för alla medborgare i Brasilien och EU som innehar diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. För att man ska uppnå likabehandling av alla EU-medborgare i fråga om viseringsfritt resande föreskrivs i artikel 8 i avtalet att Brasilien får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast med avseende på alla unionsmedlemsstater och att EU på motsvarande sätt får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast på alla sina medlemsstaters vägnar.

Avtalet föreskriver inrättandet av en expertkommitté som ska lösa tvister som kan uppstå med anledning av tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna. Avtalet föreskriver även att Brasilien och medlemsstaterna ska utväxla provexemplar av pass. Jag anser att det är oerhört viktigt för EU att befintliga bilaterala avtal upprätthålls, eftersom dessa avtal föreskriver ett undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för kategorier av resenärer som inte omfattas av avtalet mellan EU och Brasilien.

I det sammanhanget bör man hålla i minnet att Europeiska unionen kan använda sig av avbrytandeklausulen vad avser undantaget från viseringskravet mellan EU och Brasilien om Brasilien skulle säga upp de bilaterala avtalen. Detta avtal om undantag från viseringskravet för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass utgör ett steg i rätt riktning när det gäller att inrätta ett fullständigt ömsesidigt undantag från viseringskravet i enlighet med förordning (EG) nr 539/2001.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Trots att Brasilien ingår i den så kallade positiva förteckningen över länder vars medborgare är undantagna från viseringskrav när de passerar Europeiska unionens yttre gränser kan medborgarna i fyra EU-medlemsstater – Cypern, Estland, Lettland och Malta – fortfarande inte åberopa någon liknande lag när de vill resa till Brasilien. Enligt Lissabonfördraget är den gemensamma viseringspolitiken gentemot tredjeländer EU:s exklusiva behörighet, så det är EU som måste förhandla fram det här avtalet för att se till att alla EU-medborgare behandlas lika.

De två parterna har enats om att underteckna två separata avtal: ett för innehavare av vanliga pass och ett annat för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. Jag stöder det här beslutet eftersom det gör att åtminstone avtalet om innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass kan träda i kraft snabbare, eftersom det till skillnad från avtalet om innehavare av vanliga pass inte behöver ratificeras av den brasilianska kongressen.

Befintliga bilaterala avtal upprätthålls även i fortsättningen eftersom dessa avtal föreskriver ett undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för kategorier av resenärer som inte omfattas av avtalet mellan EU och Brasilien.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för antagandet av detta avtal, i egenskap av Europaparlamentets föredragande. Avtalet innebär att innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass och medborgarna i fyra EU-medlemsstater – Cypern, Estland, Lettland och Malta – undantas från kravet på visering för att kunna resa till Brasilien. Jag anser att avtalet är ett stort steg i rätt riktning när det gäller att inrätta ett fullständigt ömsesidigt undantag från viseringskravet för alla EU-medborgare i förhållande till tredjeländer. Försöken att skapa fullständig ömsesidighet bör fortsätta i syfte att nå en full avreglering på viseringsområdet med Förenta staterna och Kanada för medborgare från fem medlemsstater: Rumänien, Bulgarien, Tjeckien, Cypern och Polen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för den här rekommendationen eftersom den är ett steg mot fullständigt och ömsesidigt undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för alla medborgare i Brasilien och EU som innehar diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. Undertecknandet av det här avtalet bör fungera som ett gott exempel för andra länder, nämligen USA och Kanada, som fortsätter att kräva visum av medborgare i en del EU-medlemsstater.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Vi röstade om en resolution om det avtal som ska ingås mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass, och det är ännu mer motiverat att innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass också får del av detta arrangemang. Det är grundläggande och viktigt att avtal av det här slaget är ömsesidiga, för att se till att sådana undantag inte begränsas av administrativa eller byråkratiska krav som kan äventyra infriandet av medborgarnas legitima förväntningar. Brasilien blir en allt viktigare partner för EU, och vi har en gemensam historia och ett gemensamt språk. Allt som underlättar förbindelserna mellan detta stora sydamerikanska land och Europa bör välkomnas med öppna armar.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I enlighet med förordning (EG) nr 539/2001 får brasilianska medborgare resa till samtliga medlemsstater i Europeiska unionen utan visering vid kortare vistelser.

Alla i Europeiska unionen åtnjuter dock inte samma privilegier. Så är det för medborgarna i Estland, Cypern, Malta och Lettland, vilket innebär att principen om ömsesidighet inte respekteras.

2008 fattade rådet ett beslut om bemyndigande för kommissionen att förhandla fram ett avtal mellan EU och Brasilien som innebar att brotten mot principen om ömsesidighet upphörde. För att påskynda processen och inte fördröja ikraftträdandet beslutade de två parterna att underteckna två separata avtal: ett för innehavare av vanliga pass och ett annat för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass (det senare avtalet kommer inte att kräva den brasilianska kongressens ratificering).

Därför välkomnar jag detta initiativ, som kommer att säkra att alla EU-medborgare behandlas lika och att principen om ömsesidighet respekteras till fullo.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. – (IT) Tillsammans med mina italienska kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) beslutade jag mig för att avstå i dagens omröstning om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Brasilien och undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. Det beror på att jag, mot bakgrund av innehållet i resolutionen om fallet Cesare Battisti, skulle ha föredragit att omröstningen hade skjutits upp i avvaktan på det nya beslutet i Brasiliens federala domstol om utlämningen av brottslingen Cesare Battisti.

Eftersom ärendet inte är brådskande skulle det inte ha varit något problem att skjuta upp behandlingen av det till nästa sammanträdesperiod eller sammanträdesperioden i april, särskilt om man tar hänsyn till den smärta som familjerna till offren för dessa massmördare åsamkas. Dessa familjer har väntat i 31 år på att rättvisa ska skipas och på att Cesare Battisti ska avtjäna den dom som det italienska rättsväsendet avkunnade i våra egna fängelser.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Brasilien ingår i den så kallade positiva förteckningen över länder vars medborgare är undantagna från viseringskrav när de passerar Europeiska unionens yttre gränser. Enligt ömsesidighetsprincipen, som ligger till grund för denna förordning, bör alla EU-medborgare komma i åtnjutande av motsvarande rättigheter när de reser till Brasilien.

Hittills har ömsesidighetsprincipen tillämpats genom bilaterala avtal om undantag från viseringskrav som ingåtts mellan Brasilien och enskilda medlemsstater. Fyra EU-medlemsstater – Cypern, Estland, Lettland och Malta – har emellertid inte undertecknat några sådana avtal. Av detta skäl är dessa länders medborgare fortfarande skyldiga att ha visering för att kunna resa till Brasilien, vilket strider mot ömsesidighetsprincipen.

Avtalet om undantag från viseringskrav mellan EU och Brasilien kommer inte att ersätta andra bilaterala avtal som ingåtts med enskilda medlemsstater, utan omfattar resor för turism- och affärsändamål för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag ställer mig bakom det här dokumentet eftersom det i avtalet görs ett ömsesidigt undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för alla medborgare i Brasilien och EU som innehar diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. För att man ska uppnå likabehandling av alla EU-medborgare föreskrivs i artikel 8 i avtalet att Brasilien får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast med avseende på alla unionsmedlemsstater och att EU på motsvarande sätt får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast på alla sina medlemsstaters vägnar. Detta avtal om undantag från viseringskravet för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass utgör ett steg i rätt riktning när det gäller att inrätta ett fullständigt ömsesidigt undantag från viseringskravet i enlighet med förordning (EG) nr 539/2001.

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för att ge Europaparlamentets samtycke till ingåendet av de två avtalen om undantag från viseringskravet med Brasilien. För närvarande behöver inte brasilianska medborgare visum för att resa in i EU, men medborgare i Estland, Lettland, Malta och Cypern måste ha visum för att resa in i Brasilien. Genom dessa avtal säkerställer vi att principen om ömsesidighet tillämpas i fråga om undantag från viseringskravet mellan EU och Brasilien.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stödde det här betänkandet. Undantaget från viseringskravet omfattar personer som innehar diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass och som reser för turism- eller affärsändamål. De avtalsslutande parternas medborgare får stanna på varandras territorier i högst tre månader under en sexmånadersperiod räknat från den dag då personen i fråga nådde respektive avtalsslutande parts territorium. Undantag från viseringskravet vid resor för andra ändamål en dem som anges i avtalet kan fortfarande åstadkommas inom ramen för bestämmelserna i de bilaterala avtal som Brasilien undertecknat med 23 av de 27 medlemsstaterna. I avtalet beaktas de medlemsstaters ställning som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Så länge dessa medlemsstater (Bulgarien, Cypern och Rumänien) inte ingår i Schengenområdet ger undantaget från viseringskravet brasilianska medborgare rätt att uppehålla sig i var och en av dessa medlemsstater i tre månader, oberoende av den period som beräknats för hela Schengenområdet.

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. – (IT) Jag avstod i omröstningen om betänkandet om avtalet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass för att ge uttryck för en ståndpunkt som inte har med själva sakfrågan att göra.

Jag tycker inte att den brasilianska regeringen har hanterat fallet Cesare Battisti på rätt sätt. Det finns förfaranden om utlämning i ett bilateralt avtal som borde ha tillämpats. Den tolkning som rättsväsendet gör strider mot gjorda åtaganden. Straffet – som Cesare Battisti borde avtjäna i Italien – utmättes av en vanlig domstol som tillämpade vanliga lagar på ett vanligt brott: massmord. Det är svårt att stödja internationella förbindelser, som de som anges i de betänkanden som parlamentet röstar om, med ett land som inte respekterar avtal och som framför allt tar ställning till den grundläggande rätten till skydd av livet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det avtal som parlamentet nu har godkänt innebär att medborgare i Europeiska unionen som vill resa till Brasilien för turism- eller affärsändamål inte kommer att behöva något visum för vistelser i upp till tre månader, på samma sätt som brasilianska medborgare redan kan resa till alla EU-länder utan visum. Det här avtalet gynnar framför allt medborgarna i Estland, Lettland, Malta och Cypern, som fortfarande behövde visum för att resa in i Brasilien. Avtalet gäller innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass. Genom det här avtalet kommer alla EU-medborgare – också medborgarna i Estland, Lettland, Malta och Cypern, som fortfarande behöver visum för att resa in i Brasilien – att kunna resa utan visum till Brasilien för turism- och affärsändamål, på samma sätt som brasilianska medborgare redan nu kan resa viseringsfritt till samtliga EU-medlemsstater. Vistelsen i Schengenområdet begränsas till tre månader under en sexmånadersperiod.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I enlighet med Lissabonfördraget har EU exklusiv behörighet i fråga om den gemensamma viseringspolitiken gentemot tredjeländer. Det är bara EU som kan förhandla fram och underteckna ett avtal om undantag från viseringskravet med Brasilien, det kan inte medlemsstaterna göra. Så var det inte innan Lissabonfördraget trädde i kraft. I det här betänkandet analyserar man avtalet mellan EU och Brasilien om undantag från viseringskravet för innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass. Avtalet undertecknades formellt på unionens och Brasiliens vägnar i Bryssel den 8 november 2010. Avtalet om undantag från viseringskrav kommer inte att ersätta andra bilaterala avtal som ingåtts med enskilda medlemsstater, utan det kommer i stället att komplettera sådana avtal. Det avtal som unionen ingått kommer emellertid att vara överordnat bilaterala avtal på områden som omfattas av dessa, närmare bestämt resor för turism- och affärsändamål. Jag välkomnar klausulerna om ömsesidighet mellan brasilianska och europeiska medborgare och skyddet för likabehandling av alla EU-medborgare. Brasilien får avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast med avseende på alla unionsmedlemsstater och EU får på motsvarande sätt avbryta tillämpningen av eller säga upp avtalet endast på alla sina medlemsstaters vägnar. Av dessa skäl röstade jag för.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för undertecknandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass för att säkerställa att alla EU-medborgare som innehar diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass, inklusive Cyperns, Estlands, Lettlands och Maltas medborgare, som hittills har behövt visum för att resa in i Brasilien, kan resa utan visum till Brasilien för turism- och affärsändamål, på samma sätt som brasilianska medborgare redan nu kan resa viseringsfritt till samtliga EU-medlemsstater, i linje med principerna om ömsesidighet och likabehandling.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Undantaget från viseringskravet omfattar personer som innehar diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass och som reser för turism- eller affärsändamål. De avtalsslutande parternas medborgare får stanna på varandras territorier i högst tre månader under en sexmånadersperiod räknat från den dag då personen i fråga nådde respektive avtalsslutande parts territorium. Undantag från viseringskravet vid resor för andra ändamål en dem som anges i avtalet kan fortfarande åstadkommas inom ramen för bestämmelserna i de bilaterala avtal som Brasilien undertecknat med 23 av de 27 medlemsstaterna.

I avtalet beaktas de medlemsstaters ställning som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Så länge dessa medlemsstater (Bulgarien, Cypern och Rumänien) inte ingår i Schengenområdet ger undantaget från viseringskravet brasilianska medborgare rätt att uppehålla sig i var och en av dessa medlemsstater i tre månader, oberoende av den period som beräknats för hela Schengenområdet.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Brasilien ingår i den positiva förteckningen över länder vars medborgare är undantagna från viseringskrav när de passerar Europeiska unionens yttre gränser. Hittills har ömsesidighetsprincipen tillämpats genom bilaterala avtal som ingåtts mellan Brasilien och enskilda medlemsstater. Cypern, Estland, Lettland och Malta har emellertid inte undertecknat några sådana avtal och deras medborgare är fortfarande skyldiga att ha visering. Syftet med avtalet är att innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass ska undantas från viseringskravet, således detsamma som för avtalet om innehavare av vanliga pass.

Avtalet om innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass kräver dock inte den brasilianska kongressens ratificering och kan därmed träda i kraft fortare. De två avtalen kommer inte att ersätta bilaterala avtal som ingåtts mellan enskilda medlemsstater och Brasilien, utan det kommer i stället att komplettera sådana avtal. Jag anser att det är viktigt att denna ömsesidighet tillämpas i avtal om undantag från viseringskrav med andra tredjeländer, för att eliminera den diskriminering som sker i synnerhet från USA:s och Kanadas sida.

- Rekommendation: Silvia-Adriana Þicãu (A7-0004/2011), Monica Luisa Macovei (A7-001/2011) and Ioan Enciu (A7-0010/2011)

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Även om jag stöder avtalets innehåll beslöt jag att avstå från att rösta för att protestera mot de politiska vägval som den brasilianska regeringen har gjort sedan en tid tillbaka i fallet Cesare Battisti.

Det är ett faktum att denne mördare som har fällts ett flertal gånger inte avtjänar de straff som tilldelats honom av det italienska rättssystemet.

- Betänkande: Gebhardt (A7-0012/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder det här betänkandet eftersom jag är medveten om tjänstedirektivets potential att skapa en mer integrerad ekonomi och tror att tillämpningen av direktivet kan befästa förhållandet mellan den inre marknaden och sammanhållningspolitiken så att de förstärker varandra. För att uppnå detta mål krävs det större öppenhet i informationen till medborgare och företag. Det är viktigt att notera under vilka förutsättningar principen om ursprungsland inte ska tillämpas i vissa fall och på viss verksamhet, i synnerhet när det gäller avvikande lagbestämmelser i andra EU-instrument och de garantier som mottagarlandet ska lämna för utstationerade arbetstagare. Den frågan gav upphov till en lång diskussion och gjorde att direktivet till en början inte kunde tillämpas. Jag är rädd att tillämpningen av det här direktivet på regional och lokal nivå kan motverka avregleringsåtgärder och förhindra försök att förenkla administrativa förfaranden, i synnerhet eftersom tillämpningen kan kräva ytterligare resurser, bidrag från strukturfonderna och andra instrument som behövs för att kompensera för detta under övergångsperioden. I det sammanhanget efterlyser jag större konsekvens och samordning mellan olika politikområden.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om genomförandet av tjänstedirektivet, som trädde i kraft 2006. Målet för tjänstedirektivet är att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i Europeiska unionen, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet, som är grundvalen för den inre marknaden. Kort sagt, tjänsteleverantörerna i Europa ska kunna erbjuda sina tjänster i hela EU utan byråkratiska hinder. Den verksamhet som omfattas av tjänstedirektivet står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen. Vi förväntar oss att direktivet ska ge vinster på upp till 140 miljarder euro och att EU:s BNP ska öka med 1,5 procent. För att det ska ge de förväntade fördelarna måste dock direktivet tillämpas ordentligt. Tyvärr har man konstaterat att alla EU-medlemsstater inte hade lyckats införliva det med den nationella lagstiftningen till fullo i slutet av 2009. Jag håller med om att inrättandet av gemensamma kontaktpunkter är en viktig beståndsdel i ett verkningsfullt genomförande av direktivet.

Dessa kontaktpunkter ska tillhandahålla information och skapa möjligheter att klara av förfarandena på elektronisk väg och inte bara på landets egna språk. Enligt uppgifter från kommissionen har 22 medlemsstater inrättat sådana kontaktpunkter, men bara 17 av dessa har e-förvaltningsportaler och det finns stora skillnader mellan dessa i olika medlemsstater. Det ska betonas att om det inte finns väl fungerande gemensamma kontaktpunkter så får inte konsumenterna all information, och då kan vi inte nå målen för direktivet.

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. – (IT) Att tillämpningen av tjänstedirektivet ger potentiella fördelar är obestridligt. Den verksamhet som omfattas av tjänstedirektivet står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen. Genom att tillämpa det på rätt sätt kan vi frigöra en enorm ekonomisk potential, skapa arbetstillfällen och bidra till ekonomisk återhämtning. Kvaliteten på genomförandet av direktivet i medlemsstaterna är lika viktig som att tidsfristerna för detta respekteras.

Redan under de diskussioner som föregick antagandet av direktivet visade parlamentet att det kan spela en avgörande roll. Därför anser jag att parlamentet ska övervaka genomförandet av direktivet i medlemsstaterna. Europeiska tjänsteleverantörer måste kunna erbjuda sina tjänster i hela EU, utan att hindras av byråkratiskt krångel. Under genomförandefasen måste vi emellertid också vara medvetna om andra aspekter, särskilt de administrativa kostnader som medlemsstaterna för närvarande tyngs av.

Jag håller med föredraganden om att det förfarande för ömsesidig utvärdering som infördes av rådet leder till onödig byråkratisk belastning för medlemsstaternas förvaltningar på nationell, regional och lokal nivå. Jag hoppas att de potentiella fördelarna med de här förfarandena kan fastställas så snart som möjligt, så att de höga kostnaderna för byråkratin inte kvarstår.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den här texten. Detta handlade inte om att utvärdera genomförandet av det tjänstedirektiv som parlamentet antog 2006, det är det fortfarande alldeles för tidigt att göra. Det gällde att dels framhålla den ekonomiska och sociala betydelsen av att tjänstesektorn i Europa öppnas upp (den verksamhet som omfattas står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen och sysselsättningspotentialen uppskattas till 0,6–1,5 procent av BNP), dels framhålla de grundläggande faktorerna i fråga om införlivandet av direktivet. För det första de gemensamma kontaktpunkterna. Syftet med dem är att underlätta tillhandahållandet av tjänster i Europa. Företagare som vill starta verksamhet utomlands eller tillhandahålla tjänster över gränserna ska kunna vända sig till kontaktpunkterna för att få information om alla formaliteter och förfaranden som ska fullgöras för att starta företaget. Dessa gemensamma kontaktpunkter är avgörande för tjänstedirektivets framgång. För det andra direktivets räckvidd: Jag anser att vi måste ha en riktig politisk debatt på EU-nivå om vad vi menar med tjänster i allmänhetens intresse och de regler vi vill ska styra dem.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här dokumentet. Syftet med tjänstedirektivet är att göra det betydligt lättare framför allt för egenföretagare samt små och medelstora företag att bedriva verksamhet, skapa nya affärsmöjligheter och att även anställa ny personal i andra medlemsstater. Tjänstesektorn svarar för 40 procent av EU:s BNP och är särskilt viktig för den ekonomiska tillväxten och för att bekämpa arbetslösheten. Det här direktivet är ett viktigt steg mot en inre marknad för tjänster och bör göra det möjligt för företag, särskilt små och medelstora företag, att tillhandahålla bättre tjänster till konkurrenskraftiga priser på hela den inre marknaden och frigöra den enorma ekonomiska potentialen och sysselsättningspotentialen inom den inre marknaden för tjänster i Europa. Ett fullständigt och snabbt genomförande av direktivet i alla medlemsstater är en viktig förutsättning för att fördelarna med det ska komma tjänsteleverantörerna till del. Jag anser att kommissionen måste övervaka tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna noga och utfärda regelbundna rapporter om genomförandet för att eliminera de återstående hindren i tjänstesektorn och frigöra den ekonomiska potentialen.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Tjänstedirektivet antogs i december 2006 och omsätter principen om fri rörlighet i praktiken, med målet att skapa en gemensam marknad för tjänster i EU. Trots att direktivet antogs 2006 visar denna analys av genomförandet att införlivandet har fördröjts i en del medlemsstater, både av lagstiftningsskäl och på grund av tekniska problem, eftersom det krävdes olika lagstiftningsinstrument för att genomföra det.

En väl fungerande inre marknad för tjänster är viktig för den ekonomiska återhämtningen i Europa, eftersom tjänstesektorn svarar för över 70 procent av arbetstillfällena och nettoökningen av arbetstillfällen på den inre marknaden. De totala vinsterna på EU-nivå kan bli 60–140 miljarder euro, vilket motsvarar en potentiell tillväxt på 0,6–1,4 procent av BNP.

Mot bakgrund av ovanstående stödde jag det här betänkandet om genomförandet av tjänstedirektivet. Jag anser att det är viktigt att utvärdera genomförandet av direktiv, med tanke på att sådana utvärderingar kan visa på brister i genomförandet så att det blir möjligt att rätta till dem.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag anser att tillämpningen av tjänstedirektivet är en chans att framhålla dess brister, framför allt när det gäller räckvidden. I mitt yttrande för utskottets för sysselsättning räkning nämnde jag den rättsliga osäkerheten kring tjänster i allmänhetens intresse och vikten av att deras specifika natur beaktas. Alla är överens om att begreppen måste redas ut (ekonomiska och icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, sociala tjänster), men parlamentet är fortfarande mycket splittrat i fråga om hur detta ska gå till. Jag framhöll behovet av en tydlig ramlagstiftning, om så erfordras genom ett ramdirektiv. Jag beklagar att detta inte finns med i den slutliga texten, men gratulerar Evelyne Gebhardt, som har lyckats ta upp de här frågorna i sitt betänkande för utskottets för den inre marknaden och konsumentskydd räkning, vilket främst inriktade sig på ömsesidig utvärdering och de gemensamma kontaktpunkterna. I punkt 45 talas det om behovet av en lagstiftningsram, om än en sektorsspecifik sådan, och man påminner om det åtagande att lägga fram en rad åtgärder som rör tjänster av allmänt intresse under 2011 som Michel Barnier gjorde i sitt meddelande nyligen. Således väntar jag på att de förslagen läggs fram och på åtgärder som äntligen kan ge tjänsteleverantörer och lokala och regionala myndigheter ett svar, men också erkänna att dessa tjänster ger ett viktigt bidrag till social och territoriell sammanhållning.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Tjänstedirektivet trädde i kraft i december 2006 och hade det ambitiösa målet att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i Europeiska unionen, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet för varor och tjänster i unionen. Enligt bestämmelserna i direktivet ska tjänsteleverantörerna i Europa kunna arbeta var som helst i EU utan byråkratiska hinder.

Det initiativbetänkande som vi diskuterar, och som parlamentet har lagt fram för att hålla ett vakande öga på genomförandet av direktivet i de nationella rättssystemen, innehåller en bedömning av det arbete som medlemsstaterna hittills har gjort. I synnerhet har man upptäckt förseningar med genomförandet av direktivet samt betydande problem med hur dess räckvidd ska tolkas.

Därför efterlyser jag en otvetydig definition av vilka tjänster som omfattas av direktivet omgående, för att skydda aktörerna på marknaden. Slutligen anser jag att en effektiv användning av informationssystemet för den inre marknaden, en breddning av dess funktioner och mer digitaliserade gemensamma kontaktpunkter i EU utan tvivel skulle medföra enorma fördelar för tjänsteleverantörerna och göra det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till information.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom målet för tjänstedirektivet är att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i Europeiska unionen, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet, som är grundvalen för den inre marknaden. Tjänstedirektivets tillämpningsområde omfattar principiellt alla kommersiella tjänster som tillhandahålls av en tjänsteleverantör som är etablerad i någon av medlemsstaterna. Det som inte omfattas är bland annat icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, finansiella tjänster, transporttjänster, personaluthyrningsföretags tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och samhällstjänster på områdena vård, barnomsorg och bostadsbyggande. Tjänster av allmänt intresse ifrågasätts inte i direktivet, och direktivet syftar inte i något fall till att urholka utbudet av tjänster av allmänt intresse. Det är nödvändigt inte bara att dra en tydlig gräns mellan de tjänster som omfattas av detta direktiv och tjänster av allmänt intresse, utan också att säkra skyddet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom ramlagstiftning.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Tjänstedirektivet kommer inte på något sätt att leda till en avreglering av tjänstesektorn, som en del spekulerar i. Målet är att utforma tillträdet till marknaderna i medlemsstaterna på sådant sätt att godtyckliga hinder avvecklas och att de regler som finns kvar i medlemsstaterna är proportionella och icke-diskriminerande. Det föreskrivs uttryckligen i direktivet att varken arbetsrätten eller arbetstagarnas rättigheter berörs av detta lagstiftningsinitiativ. Detta var någonting som parlamentet insisterade på när det framlade sin ståndpunkt för rådet.

I artikel 16 står det att medlemsstaterna får ställa krav på tillhandahållandet av tjänster om detta är motiverat av skäl som avser allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd.

Genomförandet av direktivet har försenats i en del medlemsstater, men detta beror främst på att det tolkas på olika sätt. Därför är det viktigt att direktivets tillämpningsområde definieras på ett tydligt och insynsvänligt sätt. Det är nödvändigt inte bara att dra en tydlig gräns mellan de tjänster som omfattas av detta direktiv och tjänster av allmänt intresse, utan också att säkra skyddet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom en ramlagstiftning med detta i åtanke.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Målet för tjänstedirektivet, som trädde i kraft i december 2006, är att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i Europeiska unionen genom att avveckla alla protektionistiska begränsningar, godtyckliga hinder och diskriminerande regler. Dessutom har parlamentet alltid insisterat på att det här direktivet inte får bli en förevändning för en farlig avreglering av sektorn.

Jag röstade för det här betänkandet, i vilket man med rätta framhåller att det förekommer (ofta omotiverade) fördröjningar och tvister om genomförandet av tjänstedirektivet, som rör en sektor som svarar för cirka 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen. Direktivet har dessutom fördelen att göra det möjligt för europeiska företag – och i synnerhet små och medelstora företag – att tillhandahålla bättre tjänster till konkurrenskraftiga priser. Ett korrekt och insynsvänligt införlivande av tjänstedirektivet skulle ha den positiva effekten att frigöra den enorma ekonomiska potentialen och sysselsättningspotentialen inom den inre marknaden för tjänster, uppskattad till 0,6–1,5 procent av EU:s BNP – någonting som EU är i desperat behov av. Ett fullständigt införlivande av direktivet i hela EU kommer således att leda till konkurrens på den inre marknaden, vilket är till fördel för medborgarna och företagen.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Tjänstedirektivet är ett grundläggande instrument för tillväxt i EU och gör det betydligt lättare framför allt för egenföretagare samt små och medelstora företag att bedriva verksamhet, skapa nya affärsmöjligheter och att även anställa ny personal i andra medlemsstater. Denna verksamhet står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen, och är av avgörande betydelse för den ekonomiska tillväxten och kampen mot arbetslöshet. Det är viktigt att frigöra den enorma potentialen för ekonomisk utveckling och skapande av sysselsättning inom den inre marknaden för tjänster. Detta är ett viktigt steg mot en verklig inre marknad för tjänster, vilken bör göra det möjligt för företag, särskilt små och medelstora företag, att tillhandahålla unionsinvånarna bättre tjänster till ett konkurrenskraftigt pris på hela den inre marknaden. Jag hoppas att direktivets mål kommer att börja förverkligas inom en nära framtid och att detta kommer hela EU och dess regioner till del och därigenom bidrar till verklig ekonomisk, social och territoriell sammanhållning genom att det skapas hållbara och kvalitativa arbetstillfällen med anständiga villkor, och att de tjänster som erbjuds blir bättre och säkrare.

  Philippe de Villiers (EFD), skriftlig. – (FR) Parlamentet röstar om genomförandet av tjänstedirektivet, som enligt löftena skulle återkallas redan på den tiden då det fortfarande kallades för Bolkesteindirektivet. Nu avgör Europaparlamentet om det har införlivats på rätt sätt i medlemsstaterna eller inte.

Tjänsterna står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen, och det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna. Tjänstedirektivet innebär rättsliga ”framsteg” och standardiseringar som genomförs på det franska folkets bekostnad och leder till att de sociala standarderna justeras nedåt.

Det är viktigt att skydda marknaderna och arbetstagarna, som bidrar till vårt lands och vår kontinents välstånd, men EU motsätter sig, som alltid, detta.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det här betänkandet, eftersom jag anser att genomförandet av tjänstedirektivet i medlemsstaterna hittills har varit partiellt och begränsat. Trots att det här direktivet är en av de viktigaste europeiska lagarna, och syftar till att öppna tjänstesektorn för fri rörlighet inom EU, återstår det fortfarande mycket att göra. Vi måste se till att den här lagstiftningen, som godkändes för över tre år sedan, genomförs ordentligt, i synnerhet när det gäller skapandet av kontaktpunkter som medborgare som vill sälja tjänster i andra länder kan använda för att få den information de behöver.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Målet för tjänstedirektivet 2006/123/EG är att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i Europeiska unionen, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet, för att söka skapa en verklig inre marknad för sektorn. Tjänstesektorn står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen, och har en enorm ekonomisk potential och sysselsättningspotential, särskilt för små och medelstora företag. Direktivet skulle ha införlivats senast i slutet av 2009, men en del medlemsstater har ännu inte genomfört det på ett korrekt och effektivt sätt.

Nätportalen, som innehåller all erforderlig administrativ information, fungerar bara i 22 stater, och i bara 14 av dessa 22 är det möjligt att genomföra de förfaranden som krävs. Det är viktigt att se till att medlemsstaterna tillämpar det här direktivet på rätt sätt och att övervaka att så sker, för att försöka eliminera godtyckliga hinder och/eller göra de regler som fortfarande finns i medlemsstaterna proportionella och icke-diskriminerande.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det här förslaget till resolution gäller genomförandet av direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.

Principen om fri rörlighet för personer och varor inom hela Europeiska unionens territorium återkommer i alla fördragen, i en strävan att stödja skapandet av den inre marknaden. Direktiv 2006/123/EG godkändes med målet att avskaffa den byråkrati som begränsar tillhandahållandet av tjänster i medlemsstaterna.

Man kan emellertid konstatera att inte alla medlemsstater genomför direktivet, på grund av att de anser att vissa frågor inte har klargjorts ordentligt. Därför är den här resolutionen viktig.

Jag välkomnar skapandet av de gemensamma kontaktpunkterna, där affärsmän och arbetstagarrepresentanter snabbt och effektivt kan få svar på sina frågor, och hoppas att dessa inte reduceras till ett elektroniskt format utan också ger en personlig service. Vi vet ju hur viktigt det är när man befinner sig i ett främmande land.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade emot det här betänkandet, i linje med alla våra tidigare ståndpunkter till det famösa Bolkesteindirektivet och dess oacceptabla mål att underlätta avregleringen av tjänster, däribland offentliga tjänster, för att gynna ekonomiska och finansiella grupperingar i EU till priset av större arbetslöshet och sämre tjänster för användarna, vilket redan visar sig tydligt i sektorer som har haft den utvecklingen.

Det här betänkandet syftar till att sätta press på medlemsstater som inte har gått fram lika snabbt som majoriteten av Europaparlamentets ledamöter skulle vilja – för att skydda europeiska ekonomiska grupperingars intressen – med att införliva direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden. Det här direktivet trädde i kraft den 28 december 2006 och har som mål att, som det står i betänkandet, ”öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i Europeiska unionen, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet, som är grundvalen för den inre marknaden”.

Det som behövdes var emellertid en objektiv bedömning av följderna av att avreglera och sedermera privatisera tjänster, i en del fall viktiga offentliga tjänster, för att återgå till ett kompromisslöst försvar för människors och arbetstagares rättigheter.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Bolkesteindirektivet har försenats eftersom medlemsstaterna påstås ha tagit för lång tid på sig att införliva det och har tillämpat det på fel sätt. Det stämmer att det bara delvis har införlivats med nationell lagstiftning i Frankrike. På goda grunder! För att undvika en offentlig debatt, och därmed större protester, valde Nicolas Sarkozys regering att inte använda sig av en ramlag, utan att integrera direktivets principer med alla relevanta texter. Egentligen finns det bara en princip: full och absolut etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster! Uppsplittringen av lagändringarna har lett till en process utan insyn. Syftet med texten är fortfarande inte klart: en del sociala tjänster som skulle vara undantagna omfattas faktiskt av direktivet. De som faktiskt undantas i dag har bara lagts på is: vart tredje år kan kommissionen föreslå att undantagen ska tas bort. Dessutom har den mest skandalösa klausulen i texten, principen om ursprungsland, som formellt har tagits bort smugits in igen genom de möjligheter som direktivet ger i fråga om utstationering av arbetstagare och bestämmelsen om den lag som ska tillämpas på kontraktsåtaganden.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det här betänkandet på grund av att tjänstesektorn står för 70 procent av EU:s arbetstillfällen och nettoökningen av antalet nya arbetstillfällen på den inre europeiska marknaden och är den främsta källan till utländska direktinvesteringar. Tjänstedirektivet skapar en grundläggande ram för friare rörlighet för tjänsteleverantörer, förstärker konsumenternas rättigheter som mottagare av tjänster och ökar tillgången till information, hjälp och insyn när det gäller tjänsteleverantörerna och deras tjänster.

Därför bör kommissionen verkligen prioritera ett ordentligt genomförande av tjänstedirektivet. Kommissionen måste arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ytterligare förbättra det administrativa samarbetet om mekanismer som omfattas av direktivet, i synnerhet genom att se till att medlemsstaterna inför fullt operativa gemensamma kontaktpunkter.

Vidare uppmanar jag kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna fortsätta utveckla den inre marknaden för tjänster på grundval av den process för ”ömsesidig utvärdering” som fastställs i tjänstedirektivet, så att vi får uppdaterad återkoppling från konsumenter, medborgare och företag när det gäller nationella åtgärder för att genomföra tjänstedirektivet i respektive medlemsstat och därmed kan se till att medlemsstaterna verkligen blir delaktiga i den inre marknaden.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Tjänstedirektivet, som antogs 2006 och skulle ha införlivats med nationell lagstiftning senast den 28 december 2009, ger fortfarande upphov till problem i medlemsstaterna och för de lokala myndigheter som direkt påverkas av det. I parlamentets initiativbetänkande av Evelyne Gebhardt, som innehåller en första utvärdering av genomförandet av direktivet, tas en del av dessa problem upp, särskilt osäkerheten kring de sociala tjänsterna och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – hur definieras de, vilka områden berörs? – samt bristen på insyn i införlivandeprocessen i en del medlemsstater. Dessutom ska det sägas att Frankrike utmärker sig med sin problematiska brist på insyn och flexibilitet när det gäller att införliva direktivet. Landet har en uppsjö av dekret och genomförandelagar och en restriktiv tolkning av undantagen i direktivet, vilket väcker tvivel om framtiden för vissa tjänster, såsom omsorg om barn och funktionshindrade. Det här initiativbetänkandet, som har antagits av en stor majoritet, är ett gyllene tillfälle att påpeka att parlamentsledamöterna, och särskilt socialisterna, kommer att fortsätta vara vaksamma när det gäller genomförandet av direktivet och dess konsekvenser för de offentliga tjänsterna.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Fyra år efter antagandet av tjänstedirektivet förkunnade Europaparlamentet den här veckan sin dom över genomförandet av direktivet i medlemsstaterna. I det betänkande som vi har antagit och som jag röstade för kritiserar Europaparlamentet bristen på information, dödläget i fråga om gränsöverskridande tjänster, onödiga administrativa begränsningar och så vidare. Medlemsstaterna måste verkligen gå vidare med genomförandet av direktivet för att förbättra och underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster. Dessutom vill jag framhålla den svåra frågan om direktivets räckvidd, där en rad områden undantas, däribland icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse och vissa tjänster (sociala tjänster, barnomsorg, hjälp till människor och så vidare) som utförs på uppdrag av staten. Två begrepp – ”icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse” och ”på uppdrag av” – är inte tydligt definierade och/eller tolkas olika i olika medlemsstater. Detta har lett till brist på rättslig klarhet, och det beklagar jag djupt.

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. – (DE) Det är mycket viktigt för den gemensamma europeiska inre marknaden att medlemsstaterna genomför tjänstedirektivet snabbt och effektivt. Det är särskilt viktigt för små och medelstora företag som vill kunna erbjuda sina tjänster över de nationella gränserna att ha gemensamma kontaktpunkter som kan förse dem med viktig information och förklara de förfaranden som måste fullgöras.

Det har nu gått mer än ett år sedan tidsfristen för genomförandet av tjänstedirektivet i medlemsstaterna gick ut. Det är ingen större mening med att vi fortsätter diskutera de många ändringarna. Det skulle vara bättre om vi hade undersökt genomförandet mer noggrant. En del medlemsstater har redan vidtagit erforderliga åtgärder, men andra tycks ha glömt bort det dokument som de har undertecknat. Därför måste vi se till att direktivet genomförs omedelbart och korrekt i alla de 27 medlemsstaterna, så att tillhandahållandet av tjänster i andra länder kan förenklas så snart som möjligt.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om genomförandet av tjänstedirektivet, som trädde i kraft 2006. Målet för tjänstedirektivet är att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i Europeiska unionen, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet, som är grundvalen för den inre marknaden. Målet med direktivet är att påverka tillträdet till marknaderna på sådant sätt att godtyckliga hinder avvecklas och att de regler som finns kvar i medlemsstaterna är lämpliga och icke-diskriminerande. Det har uttryckligen bekräftats att vare sig arbetsrätten eller arbetstagarnas rättigheter påverkas av lagförslaget, vilket är en aspekt som parlamentet har tillmätt särskild betydelse. Tjänsteleverantörerna i Europa ska kunna erbjuda sina tjänster i hela EU utan byråkratiska hinder. Den verksamhet som omfattas av tjänstedirektivet står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen. Jag håller med om att inrättandet av gemensamma kontaktpunkter är en viktig beståndsdel i ett verkningsfullt genomförande av direktivet.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Tjänstedirektivet är ett viktigt steg mot en verklig inre marknad för tjänster, där företagen, särskilt de små och medelstora företagen, kan erbjuda medborgarna bättre tjänster till konkurrenskraftiga priser. Jag håller med föredraganden om att inrättandet av gemensamma kontaktpunkter är väsentligt för att direktivet ska kunna genomföras på ett effektivt sätt. Detta instrument kan ha stor betydelse för små och medelstora företag. Kontaktpunkterna måste tillhandahålla exakt, fullständig och heltäckande information om formaliteter, administrativa förfaranden, arbetsrätt, skattesystemen i medlemsstaterna, särskilt när det gäller mervärdesskatt, och så vidare. Dessutom bör affärsmännen få hjälp med att fullgöra erforderliga administrativa förfaranden. När direktivet är införlivat till fullo anser jag att det är mycket viktigt att genomföra en heltäckande bedömning av hur tjänstedirektivet påverkar den ekonomiska aktiviteten, sysselsättningen i kvalitativa och kvantitativa termer, den sociala tryggheten, uppnåendet av miljömässiga mål och kvaliteten på de tjänster som konsumenterna erbjuds.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för den här resolutionen. Tjänstedirektivet antogs 2006 i syfte att harmonisera vissa aspekter av den inre marknaden för tillhandahållandet av tjänster. Medlemsstaterna skulle ha genomfört det till fullo i slutet av 2009. Jag uppmanar de medlemsstater som inte har fullgjort sina skyldigheter att snarast göra det.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Det enda positiva med den här texten är att medlemsstaterna uppmanas att se till att införlivandet av tjänstedirektivet ”präglas av större öppenhet”. Den franska regeringen bryr sig inte om det! Bortsett från det sanktionerar detta betänkande av en socialdemokratisk ledamot av Europaparlamentet det nyliberala diktatet i detta skadliga direktiv och går till och med så långt som att ta de medlemsstater som ”inte varit mer ambitiösa” med genomförandet i örat. Vad värre är, kammaren medger att den inte har kunnat bedöma konsekvenserna av genomförandet! Det är förmodligen därför det inte genomförs någon omröstning med namnupprop. Namnen på de ansvariga kommer vi inte att få veta. Jag tänker rösta emot.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden är att undanröja de hinder mot tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster som fortfarande finns. Efter en del svårigheter med införlivandet av detta direktiv, som beror på vissa medlemsstaters tvekan, kommer riktlinjer för detta förfarande, som är utformade för att förenkla samordningen mellan medlemsstaterna när det gäller konsumentskydd, miljöskydd, folkhälsa och säkerhet, äntligen att genomföras i alla medlemsstater. Betänkandet kommer att bidra till att de åtgärder som presenterats kan genomföras på ett mer effektivt sätt och fungera bättre. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) EU erbjuder ett brett urval möjligheter för framför allt tjänsteleverantörer. Standardiserade EU-förordningar har främjat gränsöverskridande arbete avsevärt och de anställda erbjuds alltfler stimulansåtgärder för att arbeta utomlands några år. De möts emellertid ofta av nationell tjänstelagstiftning som de inte förstår och som kan leda till problem eller missförstånd. Anledningen till att jag inte röstade för betänkandet är att det inte innehåller tillräckligt med information om kostnaderna för de gemensamma kontaktpunkterna.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) Syftet med antagandet av tjänstedirektivet är att det ska bli enklare för företag att bedriva verksamhet utanför sina nationella gränser. Det system som upprättats har lett till att antalet administrativa hinder har minskat avsevärt. Erfarenheten visar emellertid att det fortfarande finns många byråkratiska fallgropar för små företag i vissa EU-medlemsstater. Principen om gemensamma kontaktpunkter fungerar inte som den ska i många länder och det händer fortfarande att entreprenörerna tvingas skaffa ett oändligt antal tillstånd som måste kontrolleras av en mängd kontrollorgan. Dessa svårigheter drabbar inte bara lokala entreprenörer, utan även tjänsteleverantörer som vill tillhandahålla tjänster i andra EU-medlemsstater. Därför stöder jag betänkandet och uppmanar dessutom alla EU-medlemsstater att fortsätta att göra livet lättare för företag och garantera fri rörlighet för tjänster.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Processen med att införliva tjänstedirektivet bygger på ett känsligt förfarande vars syfte är att skapa öppna och enhetliga system i medlemsstaterna när det gäller att undersöka följderna av genomförandet av själva direktivet samt att utvärdera följderna för den inre marknaden efter införlivandet. Det är målet med det betänkande som jag röstade för eftersom det finns ett behov av att kontrollera medlemsstaternas arbete. Att främja bestämmelsernas konvergens genom ömsesidig bedömning av deras effektiva införlivande av själva direktivet skulle inte bara underlätta medlemsstaternas arbete (som är så försenat att parlamentet i detta betänkande konstaterar att det bedömer det som nödvändigt att övervaka det) utan även innebära att en definitiv ram för systemet med gemensamma kontaktpunkter upprättas så att informationsflödet till små och medelstora företag garanteras. Jag vill bara påpeka att 75 procent av vår ekonomi är baserad på tjänster och att de måste betraktas som vår starkaste sida på den globala marknaden. Jag anser att ökad liberalisering, vilket inte innebär en brist på regler utan i stället ökad konkurrens, är önskvärt inför framtiden.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med tjänstedirektivet är att bidra till fullbordandet av den inre marknaden för tjänster, samtidigt som en hög nivå på kvalitet och social sammanhållning garanteras. Direktivet är ett instrument som är avsett att gynna tillväxten inom EU och dess genomförande ingår i EU 2020-strategin och inre marknadsakten. Införlivandet av tjänstedirektivet utgör en stor utmaning för medlemsstaterna, de offentliga förvaltningarna och de lokala myndigheterna, mot bakgrund av bestämmelserna om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster samt inrättandet av gemensamma kontaktpunkter för hjälp till tjänsteleverantörerna, särskilt de små och medelstora företagen. Tjänstedirektivet gör det betydligt lättare att bedriva verksamhet, skapa nya affärsmöjligheter och anställa ny personal i andra medlemsstater, framför allt för egenföretagare samt små och medelstora företag. Jag röstade för eftersom jag är övertygad om att de stora insatser inom administrativt samarbete som krävs av alla berörda myndigheter när det gäller den inre marknadens informationssystem och gemensamma kontaktpunkter kommer att leda till ökad driftskompatibilitet och skapandet av nätverk på nationell, regional och lokal nivå inom EU, så att de yttersta randområdena närmar sig en verklig inre marknad.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Målet med Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet) är att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i EU, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet, som är grundvalen för den inre marknaden. Direktivet är ett viktigt steg mot en verklig inre marknad för tjänster, vilken bör göra det möjligt för företag, särskilt små och medelstora företag, att tillhandahålla bättre tjänster till ett konkurrenskraftigt pris inom hela EU. Detta skulle bidra till främjandet av välstånd och konkurrenskraft och skapandet av sysselsättning. Som föredraganden påpekar är därför ett tillfredsställande införlivande och genomförande av medlemsstaterna nödvändigt för att garantera att byråkratiska hinder undanröjs och att företagare får tillgång till relevant information, framför allt genom att främja upprättandet av gemensamma kontaktpunkter.

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. – (DE) Jag röstade för betänkandet om genomförandet av tjänstedirektivet eftersom jag anser att det är mycket balanserat. Fokus ligger på en bedömning av de praktiska svårigheterna och särskilda förslag på hur man kan lösa dessa anges. Jag kommer från ett land där tjänstedirektivet inte har genomförts i den nationella lagstiftningen. Jag anser att det är nödvändigt att direktivet genomförs och att det måste åtföljas av åtgärder för att förhindra billig arbetskraft och social dumpning. Enligt min mening är det också viktigt att de områden som avsiktligt utelämnats, t.ex. sociala tjänster och hälso- och sjukvård, framhävs i betänkandet om tjänstedirektivet. Detta måste tillämpas fullt ut under genomförandeprocessen.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Nästan fyra och ett halvt år efter antagandet av det ökända tjänstedirektivet, även kallat Bolkesteindirektivet, är detta viktiga område, som omfattar ett vitt spektrum av aktiviteter och står för omkring 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen, återigen på Europaparlamentets dagordning. Som tur är har saker och ting nu lugnat ner sig och vänsterpartierna tycks ha övergett sin dogmatiska inställning till tjänstedirektivet, vars syfte, vilket är viktigt att påpeka, är att avlägsna onödiga och begränsande hinder mot tillhandahållandet av tjänster inom EU. Det bör nämnas att Gebhardtbetänkandet som vi röstar om i dag handlar mindre om innehållet i texten än om bedömningen av medlemsstaternas ansträngningar för att genomföra den.

Införlivandet överensstämmer med direktivet eftersom medlemsstaterna tvingades förenkla sina administrativa förfaranden och inrätta gemensamma kontaktpunkter till slutet av 2009, för att göra det enklare för företagen att fullgöra formalia elektroniskt. Det råder ingen tvekan om att det fortfarande måste ske framsteg för att stärka den inre marknaden och underlätta de små och medelstora företagens dagliga arbete i många medlemsstater. Endast 8 procent av dessa bedriver verksamhet utanför sina nationella gränser.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstade vi om betänkandet om genomförandet av tjänstedirektivet i parlamentet. Syftet med direktivet är att öppna marknaden för tjänsteleverantörerna i EU, avveckla de protektionistiska begränsningar av utövandet av tjänsteverksamhet som finns i medlemsstaterna och följa principen om fri rörlighet, som är grundvalen för den inre marknaden. Kort sagt ska tjänsteleverantörerna i Europa kunna erbjuda sina tjänster i hela EU utan byråkratiska hinder.

Genom Evelyne Gebhardts initiativbetänkande blir det möjligt för oss att utvärdera genomförandet av det mycket viktiga tjänstedirektivet som trädde i kraft i december 2006 och vars treåriga genomförandeperiod upphörde den 28 december 2009. Föredragandens utvärdering visar tydligt att vissa medlemsstater fortfarande inte har antagit all horisontell lagstiftning som krävs för att detta direktiv ska genomföras på rätt sätt. Därför krävs fortfarande insatser för att försöka inrätta alla mekanismer som föreskrivs i tjänstedirektivet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I slutändan röstade vi mot texten eftersom utgångspunkten för betänkandet är att en majoritet av medlemsstaterna inte har stött på några allvarliga problem när det gäller tjänster av allmänt intresse. Även om denna formulering innebär att det ursprungliga förslaget från Europaparlamentets skuggföredragande (Handzlik från Polen), enligt vilket det inte har förekommit några problem alls, till viss del urvattnas förefaller det som om man fortfarande bortser från den osäkerhet som direktivet lett till, framför allt när det gäller vilka sociala tjänster som ska ingå i dess tillämpningsområde.

I betänkandet ges även uttryck för entusiastiska förväntningar när det gäller effekterna på sysselsättningen trots att ingen konsekvensanalys har genomförts av kommissionen, och trots att vissa nationella konsekvensanalyser visar på mycket låga siffror när det gäller skapande av sysselsättning. Det finns inga siffror som visar effekten i fråga om förlorade arbetstillfällen och inte heller någon information om hur kvaliteten på arbetstillfällen påverkas, för att inte tala om de påfrestningar som EG-domstolens praxis efter antagandet av direktivet har medfört för arbetsnormerna.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att ett fullständigt förverkligande av en dynamisk tjänstemarknad är en av EU:s grundläggande prioriteringar. Trots de stora framsteg som har gjorts på den inre marknaden står tjänsterna för närvarande endast för en femtedel av den sammanlagda handeln i Europa och endast 8 procent av de små och medelstora företagen bedriver verksamhet i andra medlemstater än deras egen. Siffrorna i meddelandet om den inre marknaden som kommissionen antog den sista oktober talar sitt tydliga språk: genom att liberalisera tjänsterna skulle vår BNP öka med 4 procent under de kommande tio åren. Detta mål kan endast uppnås genom utveckling och genomförande av gemensamma regler.

I denna tid som präglas av kris måste vi utnyttja varje befintlig tillväxtpotential genom att hjälpa företag att växa, vara innovativa och skapa fler arbetstillfällen. Det är det enda sättet för oss att lyckas erbjuda bättre och mer konkurrenskraftiga tjänster till både konsumenter och företag. Den inre marknaden för tjänster måste fungera som ett verktyg för att återställa den ekonomiska tillväxten, vinna tillbaka konsumenternas förtroende och garantera tillförlitliga produkter för alla.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Det finns fortfarande flera begränsningar när det gäller tjänster på den inre marknaden. Därför är detta betänkande, där genomförandet av de lösningar som har antagits analyseras, viktigt. Syftet med tjänstedirektivet är att den inre marknaden för tjänster ska kunna genomföras fullt ut. Meningen är även att det ska bli betydligt enklare för små och medelstora företag att starta ny och utöka befintlig verksamhet. Detta kommer att gynna skapandet av nya arbetstillfällen och bidra till att bekämpa arbetslöshet. Medborgarna kommer att erbjudas tjänster av högre kvalitet till mer konkurrenskraftiga priser och säkerhetsnivåerna inom sektorn kommer att förbättras.

Det kommer emellertid bli nödvändigt att bedöma direktivets inverkan efter att det har genomförts fullt ut av medlemsstaterna. Europaparlamentet bör i egenskap av en av huvudaktörerna i projektet spela en viktig roll när det gäller att övervaka denna process. Ett snabbt och korrekt genomförande av direktivet är en nödvändig förutsättning för att uppnå de sammanhållningspolitiska och regionalpolitiska målen. Dessutom kan det hjälpa oss att uppnå målen med EU 2020-strategin genom att försöka att komma tillrätta med den påtagliga inremarknadströtthet som för närvarande präglar tjänstesektorn.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Under 2006 påbörjades liberaliseringen av tjänstemarknaden. Samtidigt röstade gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen mot tjänstedirektivet eftersom det hade många brister och rättssäkerheten inte kunde garanteras. I det betänkande som vi ska rösta om i dag ges en överblick över de svårigheter vi har stött på vid genomförandet av tjänstedirektivet. Även om betänkandet innehåller vissa positiva aspekter, t.ex. uppmaningen till kommissionen om att regelbundet övervaka och undervärdera följderna på lång sikt innehåller det även delar som jag inte stöder, t.ex. påståendet att medlemsstaterna endast har stött på få eller inga allvarliga problem alls i genomförandeprocessen. Detta är helt enkelt inte sant eftersom det fortfarande är otydligt huruvida sociala tjänster omfattas av direktivet. Betänkandet är även för optimistiskt när det gäller möjligheten att skapa arbetstillfällen.

Det har inte genomförts någon forskning vare sig när det gäller antalet arbetstillfällen som skapas eller kvaliteten på tillgängliga arbetstillfällen, än mindre i fråga om de ökade påfrestningar som EG-domstolens domar medför för arbetsvillkoren. Vidare innehåller betänkandet inte ett enda ord om den rättsosäkerhet som kommer att uppstå som ett resultat av att inget tydligt alternativ har formulerats när det gäller ursprungslandsprincipen. De gröna begärde emellertid en översyn av förbudet mot att medlemsstater påtvingar tjänsteleverantörer ytterligare krav, men denna begäran avslogs. Jag röstade mot.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stödde betänkandet om genomförandet av tjänstedirektivet 2006/123/EG. Det är viktigt att sociala rättigheter och arbetsrätt respekteras i takt med att den inre marknaden förbättras för tjänster. Allt detta kommer att gynna såväl handlare som konsumenter.

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE), skriftlig. – (EN) Jag stöder Gebhardtbetänkandet helhjärtat. Tidsfristen för genomförandet av tjänstedirektivet löpte ut för ett år sedan och jag välkomnar det faktum att parlamentet uppmärksammar medlemsstaternas framsteg. Trots att tjänstesektorn står för en stor del av EU:s BNP ligger den gränsöverskridande handeln med tjänster fortfarande långt efter handeln med varor. Betänkandet visar att genomförandet är ofullständigt och att medborgarna ännu inte har kunnat utnyttja alla fördelar med direktivet fullt ut. De gemensamma kontaktpunkterna i varje medlemsstat, där tjänsteleverantörer informeras om rättigheter och möjligheter i andra EU-medlemsstater, är en viktig åtgärd i direktivet. Enligt min mening är den avgörande frågan i betänkandet det enorma underutnyttjandet av dessa gemensamma kontaktpunkter. Jag stöder förslaget om att en effektiv informationskampanj bör genomföras för att öka de gemensamma kontaktpunkternas synlighet. Kommissionen bör öronmärka medel för en reklamkampanj. Jag understryker emellertid även den roll som myndigheterna på plats i medlemsstaterna spelar eftersom de har de kontakter och sakkunskaper som behövs för att anpassa kampanjen till rätt målgrupper. Såvida detta inte görs kommer unionens ansträngningar för att främja gränsöverskridande handel med tjänster att ha varit förgäves.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Genomförandet av den fruktlösa arbetskraftsfientliga lagstiftningen om ”liberaliseringen” av tjänster, det s.k. Bolkesteindirektivet, främjar svepande reaktionära förändringar som drabbar arbetarklassen och gräsrötterna. Öppnandet av tjänstemarknaden, som står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen, innebär att kollektivavtal avskaffas, vilket drabbar löne- och arbetsrelaterade rättigheter samt sociala och andra rättigheter som arbetstagarna har uppnått. Dessutom slumpas strategiska offentliga sektorer som är medborgarnas egendom bort. Europaparlamentet har i sitt förslag till resolution om tjänster uppmanat EU och de borgerliga regeringarna i medlemsstaterna att genomföra de kapitalistiska omstruktureringarna snabbare så att direktivet om ”liberaliseringen” av tjänster kan genomföras fullt ut, i enlighet med kommissionens meddelande ”På väg mot en inre marknadsakt” 2011, vars syfte är att genomföra fler drastiska nedskärningar av arbetskraften och göra det möjligt för monopolen att penetrera nya lönsamma sektorer för kapital. Skapandet av gemensamma kontaktpunkter för tjänsteföretag i alla medlemsstater är en förevändning för att genomföra det arbetskraftsfientliga direktivet, vars ratificering har lett till en proteststorm från arbetstagare i alla medlemsstater, snabbare. Det grekiska kommunistpartiet röstade mot förslaget till resolution om genomförandet av tjänstedirektivet.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder Evelyne Gebhardts betänkande om genomförandet av tjänstedirektivet helhjärtat. Den verksamhet som omfattas av direktivet från 2006 står för 40 procent av EU:s BNP och arbetstillfällen. Medlemsstaternas olika genomförandemetoder har emellertid gjort det svårt för tjänstesektorn att dra nytta av alla fördelar med direktivet. Att ge tjänsteleverantörer möjlighet att bedriva verksamhet utanför sitt eget land är avgörande för EU:s inre marknad, och genom att minska byråkratin på nationell nivå kan direktivet bidra till EU:s ekonomiska tillväxt och sysselsättningsmål. Enligt betänkandet måste varje medlemsstat se till att mer information sprids till företag som vill tillhandahålla gränsöverskridande tjänster. Genom att använda sig av gemensamma kontaktpunkter för detta blir det möjligt för tjänstesektorn att dra nytta av den gränsöverskridande handeln. Det är också nödvändigt att se till att de gemensamma kontaktpunkterna inte bara är en elektronisk utan även en mänsklig kontaktpunkt så att användarna får all relevant information och att deras frågor kan besvaras. I betänkandet föreslås även att tjänster som har uteslutits från det ursprungliga direktivets tillämpningsområde inkluderas: hälso- och sjukvård, transport och sociala tjänster. På så sätt skulle direktivets tillämpningsområde utökas ytterligare och gynna fler arbetstagare inom tjänstesektorn.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Inom EU står tjänstesektorn för omkring 70 procent av BNP. I vissa länder, t.ex. Österrike som jag kommer ifrån, fungerar denna sektor som en motor för den ekonomiska tillväxten. Syftet med direktivet är att avlägsna orimliga hinder för tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster. Små och medelstora företag drabbas särskilt ofta av byråkratiska hinder och diskriminering som förhindrar dem från att fullt ut dra nytta av den gemensamma inre marknaden. I direktivet beaktas de enskilda medlemsstaternas särskilda sociala omständigheter. Stärkandet av kontrollerna i mottagarlandet är ett viktigt steg framåt. Vi måste emellertid snabbt inrätta en mekanism för att införa effektiva påföljder mot utländska tjänsteleverantörer som bryter mot lagen. Jag röstade för Evelyne Gebhardts betänkande eftersom jag hoppas att genomförandet av tjänstedirektivet kommer att stimulera arbetsmarknaden.

- Betänkande: Cancian (A7-0020/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta betänkande eftersom jag anser att det är en tillfredsställande och välbalanserad kompromiss som säkerställer passagerarnas rättigheter utan att utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag.

Betänkandet innebär därför en framgång för parlamentet som har lyckats ändra tillämpningsområdet från 500 km, som rådet föreslog, till 250 km. Det är även en framgång när det gäller passagerares rättigheter och något som framför allt kommer att påverka personer med nedsatt rörlighet. Följande bör också framhävas: garantin om logi om resan ställs in, rätten till omedelbar assistans i händelse av olyckor, rätten till kompensation vid inställda resor och uppdaterad information till passagerarna på elektronisk väg.

  Marta Andreasen (EFD), skriftlig. – (EN) Vi motsätter oss denna lagstiftning eftersom den med säkerhet kommer att leda till följande:

1. De extrakostnader som de nya rättigheterna innebär kommer att omvandlas till permanent högre biljettpriser för alla passagerare.

2. Bussträckor där marginella vinster, eller ingen vinst alls, görs och där det inte finns utrymme för ökade biljettpriser kommer att tas bort helt och hållet och inte trafikeras överhuvudtaget.

EU bör inte ha rätt att stifta lagar för Storbritanniens räkning. Vi hävdar Storbritanniens rätt att bestämma över sin egen nation och stifta sina egna lagar, inklusive transport- och miljölagar.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution där Europaparlamentet uttrycker sin ståndpunkt när det gäller att skydda passagerares rättigheter. Förordningen ska gälla för linjetrafik inom och mellan EU-medlemsstater på sträckor om minst 250 km. Det handlar om busspassagerares rättigheter när en bussresa ställs in eller är mer än 120 minuter försenad. Om detta sker ska passagerarna omedelbart ges rätt att välja mellan att fortsätta resan, att utan extra kostnad ombokas till sin slutstation eller att få biljettpriset återbetalat. Om transportören inte erbjuder denna möjlighet ska passageraren ha rätt till kompensation utöver att biljettpriset återbetalas. Vid inställda resor eller förseningar är det också viktigt att passagerarna får all nödvändig information. Vidare måste assistans även ges om en resa på över tre timmar ställs in eller om avgången försenas med mer än 90 minuter.

Om en sådan situation uppstår måste måltider eller förfriskningar samt hotellogi för högst två nätter erbjudas. Kravet på att tillhandahålla logi gäller dock inte om den inställda avgången eller förseningen har orsakats av svåra väderförhållanden eller stora naturkatastrofer. Med tanke på de svårigheter som passagerare drabbats av denna vinter, när de inte kunnat nå sin slutstation p.g.a. väderförhållanden och till och med varit tvungna att spendera flera nätter på busstationer, måste deras rätt till logi garanteras.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Inom EU reser över 70 miljoner européer med buss varje år. Europaparlamentets tydliga ståndpunkt när det gäller rättigheterna för personer som reser med buss innebär att transportörer från och med nu kommer att tillhandahålla information, assistans och kompensation inom hela EU för att tillgodose passagerarnas rättigheter. Oavsett vilket transportslag européer använder omfattas de nu av skydd på EU-nivå. Jag stöder betänkandet som reglerar överbokning av bussar och avgångar som är försenade med mer än två timmar för sträckor som är minst 250 km samt inställda resor. Dessutom anser jag att principen om icke-diskriminering av personer med nedsatt rörlighet speglas i en rad grundläggande rättigheter som rör tillhandahållandet av stöd på busstationer, däribland fri transport av särskild utrustning såsom rullstolar. Jag röstade för betänkandet där rättigheter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, såsom icke-diskriminerande tillgång till transporter och rätten att kompenseras för förlust av eller skada på rullstolar och annan rörlighetsutryckning, stöds.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Personer med funktionshinder måste ha tillgång till ett transportsystem och rättigheterna för personer med nedsatt rörlighet måste skyddas när det gäller assistans vid busshållplatser och terminaler. Även om jag instämmer i att passagerare har rätt att få bättre information och hjälp från de organisationer som tillhandahåller busstjänster och vid terminaler inom EU är det viktigt att de små, inhemska eller frivilliga organisationerna på landsbygdsområdena inte utsätts för en orimlig belastning, eftersom detta skulle innebära att de tvingas minska antalet tjänster som de tillhandahåller.

Ofta är de busstjänster som inhemska eller frivilliga organisationer tillhandahåller nödvändiga för landsbygdssamhällena. De ytterligare kostnader som rekommenderas i betänkandet skulle leda till högre priser och en begränsning av antalet tillgängliga sträckor, och vissa organisationer skulle kanske rentav tvingas lägga ned sin verksamhet helt och hållet. Alltför omfattande reglering skulle innebära en mycket stor börda för dessa organisationer. Vissa av dem utsätts redan nu för en stor belastning. Resultatet skulle bli begränsad trafik för människorna i landsbygdsområden. Ett välfungerande transportsystem på lokal nivå är bättre än en tjänst som dras in p.g.a. alltför omfattande reglering.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta viktiga dokument. Utökningen av transportsektorn och EU-medborgarnas ökade rörlighet innebär att det är nödvändigt att upprätta rättigheter på EU-nivå för skydd av passagerare och att garantera lika villkor för transportörer från olika medlemsstater. Flygpassagerarna har sedan länge haft många rättigheter och för två år sedan gavs tåg- och flygpassagerarna inom EU samma rättigheter och en hög skyddsnivå säkerställdes. Liknande rättigheter måste också garanteras för busspassagerare, och möjligheterna att resa för personer med nedsatt rörlighet måste förbättras. Jag anser att man efter långa och komplicerade förhandlingar med rådet har lyckats nå en mycket bra och välbalanserad överenskommelse som säkerställer passagerarnas rättigheter utan att utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag. Hädanefter kommer busspassagerare att ha rätt till kompensation om en resa blir inställd, försenad eller uppskjuten. Dessutom har problemet med skadat eller förlorat bagage tagits itu med och tydliga regler har fastställts när det gäller rätten till kompensation vid olyckor.

  Gerard Batten and Nigel Farage (EFD), skriftlig. – (EN) Vi motsätter oss denna lagstiftning eftersom den med säkerhet kommer att leda till följande:

1. De extrakostnader som de nya rättigheterna innebär kommer att omvandlas till permanent högre biljettpriser för alla passagerare.

2. Bussträckor där marginella vinster, eller ingen vinst alls, görs och där det inte finns utrymme för ökade biljettpriser kommer att tas bort helt och hållet och inte trafikeras överhuvudtaget.

EU bör inte ha rätt att stifta lagar för Storbritanniens räkning. Vi hävdar Storbritanniens rätt att bestämma över sin egen nation och stifta sina egna lagar, inklusive transport- och miljölagar.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Förslaget att ge busspassagerare samma rättigheter som tåg- och flygpassagerare är naturligtvis utmärkt. Trots detta lade jag ned min röst eftersom jag anser att texten inte går tillräckligt långt.

Att begränsa tröskelvärdet för kompensation till 250 km vid större problem innebär i realiteten att tre EU-länder utesluts. En undantagsmekanism för länderna i fråga skulle enkelt ha kunnat införas. I allmänhet är busspassagerare inte särskilt välbärgade. Eftersom rörlighet är en fråga som ofta tas upp skulle det ha varit bra att sända ett budskap till dem när det gäller resor som är mycket kortare än 250 km.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) När det gäller Antonio Cancians betänkande kan jag inte göra annat än att stödja det. Betänkandet innebär att vi som en central del av den institutionella debatten inte bara strävar efter att skapa en gemensam uppsättning garantier för busspassagerares rättigheter utan även efter att i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till handikappade och funktionshindrade personers rörlighetsbehov. Därför uppmanas bussbolagen att utrustas och utbildas så att de kan ge assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet förutsatt att passageraren informerar företaget om sina behov senast 36 timmar före avgång. Genom den kompromiss som nåtts tycks därför gemensamma minimistandarder som verkligen gynnar passagerarna ha upprättats utan att dessa utgör en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Genom resultatet av tisdagens omröstning har Europaparlamentet lyckats tillföra det som saknades i EU:s lagstiftning om passagerares rättigheter, som ska genomföras genomgående från och med våren 2013.

Efter svåra förhandlingar har man enats om en förordning som kommer att gälla för alla nationella och gränsöverskridande vägtransporttjänster på sträckor om minst 250 km. Normerna för vägtransport måste standardiseras vid en tidpunkt då EU-medborgare i allt högre grad använder detta transportmedel eftersom det är ett billigare och bekvämare alternativ på kortare sträckor som inte trafikeras av flyg. När det gäller EU-trafik är det ett naturligt steg att se till att vägtransportsektors kompensationsregler är jämförbara med dem som gäller för flygtransport och som standardiserades för länge sedan.

I alltför många fall tillämpar transportörerna lagstiftningen efter eget gottfinnande, framför allt i de länder som nyligen blivit medlemsstater. Att de görs ansvariga kan inte resultera i något annat än att de tjänster som erbjuds förbättras. Varje passagerare, oavsett om denne reser med flyg eller buss, måste bli medveten om vilka rättigheter han eller hon har, framför allt i situationer där denne betalar för en viss tjänst och får något helt annat. Jag hoppas att det inte kommer att vara så många länder som begär ett tillfälligt undantag från dessa bestämmelser och att de kommer att tillämpas fullt ut fr.o.m. 2013.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Antonio Cancian till hans utmärkta arbete. Det har gjort det möjligt för oss att nå en tillfredsställande och välbalanserad kompromiss. Som ett resultat av det här betänkandet kommer rättigheterna för busspassagerare – de enda som fram till nu inte specifikt har skyddats på EU-nivå – att garanteras. Därför röstade jag för denna text som jag också uppskattar för att de fordonsföretag som bedriver verksamhet inom sektorn uppmärksammas i den.

Faktum är att man i de avtal som nåtts undviker att utsätta transportörerna, som ofta är familjeföretag av blygsam storlek, för en alltför stor belastning. Samtidigt tror jag att det är viktigt att EU antar en särskild lagstiftning som inom kort kommer att leda till upprättandet av en stadga för passagerares rättigheter som framför allt är inriktad på behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Jag betraktar den godkända texten i förordningen som en välbalanserad kompromiss eftersom den säkerställer passagerarnas rättigheter utan att utgöra en alltför stor administrativ belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag. Jag anser det vara en framgång att Europaparlamentet mot rådets vilja har utökat förordningens tillämpningsområde till all nationell och gränsöverskridande linjetrafik på en sträcka om minst 250 km, trots att rådet föreslog en minimisträcka om 500 km. Jag välkomnar det faktum att passagerarna, om resan är inställd, försenad med mer än 120 minuter eller överbokad, förutom att ha rätt att fortsätta sin resa, ombokas till sin slutstation eller få biljettpriset återbetalat även har rätt till kompensation motsvarande 50 procent av biljettpriset. Med tanke på att förordningen om busspassagerares rättigheter är kopplad till förordningen om tågpassagerares rättigheter är det inte tillfredsställande att tågpassagerare i många EU-länder, till skillnad från busspassagerare, måste vänta på att deras rättigheter ska tillämpas, framför allt när det gäller rätt till återbetalning av mellan en fjärdedel och upp till hälften av biljettpriset om resan är försenad med mer än en timme.

Det tjeckiska transportministeriet har utnyttjat alternativet att skjuta upp genomförandet av denna EU-lagstiftning med fem år. Den anledning man angav för detta var den relativt omfattande ombyggnaden av det tjeckiska järnvägsnätet, som leder till att tåg blir försenade. I den slutliga analysen innebär detta att ett system som bygger på dubbelmoral införs i och med att det missgynnar en passagerargrupp jämfört med en annan.

  David Campbell Bannerman (ECR), skriftlig. – (EN) Vi motsätter oss denna lagstiftning eftersom den med säkerhet kommer att leda till följande:

1. De extrakostnader som de nya rättigheterna innebär kommer att omvandlas till permanent högre biljettpriser för alla passagerare.

2. Bussträckor där marginella vinster, eller ingen vinst alls, görs och där det inte finns utrymme för ökade biljettpriser kommer att tas bort helt och hållet och inte trafikeras överhuvudtaget.

EU bör inte ha rätt att stifta lagar för Storbritanniens räkning. Vi hävdar Storbritanniens rätt att bestämma över sin egen nation och stifta sina egna lagar, inklusive transport- och miljölagar.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att transportsektorn ständigt växer har det blivit nödvändigt att se till att rättigheter för skydd av passagerare som är jämförbara med de som gäller för andra transportslag även tillämpas när det gäller busstransport inom hela EU. Detta transportmedel har ökat med mer än 5 procent och antalet passagerare per år uppgår till 72,8 miljoner. Det är även viktigt att säkerställa en rättvis konkurrens mellan dels transportörer från olika medlemsstater, dels olika transportslag. Därför anser jag att det är viktigt att det efter nästan två års förhandlingar har varit möjligt att nå en överenskommelse som kommer att ge dessa passagerare en hel uppsättning rättigheter, framför allt när det gäller assistans vid olyckor, förseningar, inställda resor, återbetalningar osv. samtidigt som personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet ägnas särskild uppmärksamhet. Jag stöder denna kompromiss som jag anser vara mycket tillfredsställande och välbalanserad eftersom den säkerställer passagerarnas rättigheter utan att utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att det faktum att den slutliga texten kan betraktas som en mycket tillfredsställande och välbalanserad kompromiss eftersom den säkerställer passagerarnas rättigheter utan att utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag, bådar gott inför framtiden.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) I december 2008 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om passagerares rättigheter vid busstransport. Det huvudsakliga syftet med förslaget var att upprätta gemensamma bestämmelser för dessa rättigheter. Detta har nu gjorts och jag är mycket glad över att passagerare som reser minst 250 km med buss hädanefter kommer att ha samma EU-övergripande rättigheter till information, assistans och kompensation om en resa är inställd, överbokad eller försenad med mer än två timmar.

Passagerare ska ha möjlighet att välja mellan att få biljettpriset återbetalat eller fortsätta sin resa på samma villkor och utan extra kostnad. Om en återbetalning är det enda alternativet ska en kompensation motsvarande 50 procent av biljettpriset utbetalas. Dessutom har passagerarna rätt till kompensation om deras bagage förloras eller skadas.

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − Europaparlamentet har i veckan röstat om ett betänkande som ska säkerställa en europeisk uppsättning rättigheter för bussresenärer. Kompromissen med rådet är ett steg i rätt riktning, men förordningens räckvidd är tyvärr begränsad och vi valde därför att lägga ner vår röst.

Vi menar att det är problematiskt att tre medlemsstater − Luxemburg, Malta och Cypern − är uteslutna ur avtalet, eftersom det försvagar det generella passagerarskyddet i Europa avsevärt. Vi anser även att ett avstånd på 250 km är för långt för att ligga som grund för en EU-lagstiftning, eftersom det i praktiken innebär att busspassagerare som reser Luxemburg-Strasbourg eller Malmö-Väjxö inte skulle skyddas av lagstiftningen. Det är beklagligt.

Vi motsätter oss också force majeure-klausulen som begränsar skyldigheten för transportörer vid inställda eller försenade resor om dessa är orsakade av svåra väderförhållanden eller stora naturkatastrofer. Vi bedömer att detta ställer ett oroande prejudikat för den kommande översynen av förordningen om flygpassagerares rättigheter.

Vi välkomnar dock de förbättrade rättigheter som avtalet innebär för personer med funktionshinder och den extra assistans som de nu erhåller.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om passagerares rättigheter vid busstransport eftersom det innebär att rättigheter som är jämförbara med de som gäller för andra transportslag upprättas. Den nya förordningen innehåller viktiga bestämmelser, framför allt när det gäller rättigheter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, samt rättigheter för passagerare vid inställda resor eller förseningar.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Oavsett vilket transportslag som används har passagerare rätt till en säker tjänst av hög kvalitet och därför anser jag att avsikten att införa gemensamma EU-regler om passagerares rättigheter vid busstransport är god. Vidare anser jag att passagerares rättigheter i grunden ska vara desamma, oavsett vilken typ av transport som används, med undantag för fall då detta vore oförenligt med egenskaperna hos transportmedlet i fråga. Slutligen vill jag gratulera Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Brian Simpson, föredraganden och alla andra som har varit involverade i förhandlingarna i förlikningskommittén till det arbete som har utförts och den överenskommelse som har nåtts när det gäller den slutliga versionen av denna förordning.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Betänkandet rör en gemensam text med förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om grundläggande rättigheter för passagerare som använder sig av busstransport. Texten har godkänts av förlikningskommittén.

Först av allt vill jag gratulera förlikningskommittén till det arbete som har utförts och det samförstånd som har nåtts. De tre rättigheter som rådet ursprungligen föreslog har faktiskt utökats till tolv. Av dessa vill jag framhålla reglerna om ansvar, kompensation, assistans, alternativ transport och särskild uppmärksamhet gentemot passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Jag välkomnar därför det steg som EU har tagit. Jag är säker på att det kommer att leda till att antalet passagerare som reser med buss kommer att öka p.g.a. den känsla av säkerhet och bekvämlighet som det kommer att innebära. Detta kommer att bidra avsevärt till minskningen av koldioxidutsläppen.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den överenskommelse om rättigheter för busspassagerare som parlamentet och rådet nådde inom förlikningskommittén innebär att det tillämpningsområde för förordningen som fastställdes vid andra behandlingen omdefinieras och begränsas till passagerare som använder sig av den typ av tjänster som kallas fjärrtrafik, dvs. sträckor om minst 250 km. Samtidigt fastställs tolv grundläggande rättigheter för passagerare som reser reguljärt på kortare sträckor. Dessa rättigheter är inriktade på behoven hos personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet, t.ex. kompensation vid förlust eller skada på rullstolar och annan rörlighetsutrustning, icke-diskriminerande tillgång till biljetter och fraktvillkor, och rätt till information.

Vi stöder naturligtvis dessa förslag. Vi känner emellertid ett visst mått av tvivel när det gäller de ändringsförslag som presenterades i förlikningskommittén samt de kriterier som används för genomförande av förordningen. Det faktum att EU-länderna skiljer sig åt i fråga om storlek och egenskaper, innebär att det är svårt att tillämpa förordningen i vissa av dem, framför allt i de minsta där det är svårt att inkludera många resor inom det antagna begreppet fjärrtrafik. Detta kan resultera i att deras passagerare förvägras rättigheterna i fråga utan någon rimlig motivering.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Efter ett mångårigt förfarande är antagandet av denna text ett stort framsteg för passagerarnas rättigheter i Europa, framför allt för personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet. I och med antagandet av denna förordning (som omfattar resor med buss) kommer alla transportslag inom EU hädanefter att omfattas av lagstiftning som ger passagerare rättigheter och garantier om deras resa t.ex. blir inställd eller försenad eller om deras bagage förloras osv. Med detta sagt beklagar jag det faktum att denna förordning endast gäller sträckor om minst 250 km, eftersom det innebär att tre EU-medlemsstater (Luxemburg, Malta och Cypern) samt många sträckor såsom Bryssel–Amsterdam eller Budapest–Wien utesluts. Slutligen beklagar jag även bristen på flexibilitet när det gäller ”resor” i gränsöverskridande områden eftersom detta hämmar européernas rörlighet. Med andra ord är denna text mycket mindre ambitiös än vad vi eftersträvade i förlikningskommittén för några månader sedan och mycket mindre ambitiös än vad jag skulle ha önskat passagerarna i Europa.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna text, inte bara för att dess syfte är att förbättra rättigheterna när det gäller kompensation och assistans i händelse av olyckor för busspassagerare, utan även för att den framhäver principen om icke-diskriminering av personer med nedsatt rörlighet som bör ha fullständig tillgång till detta transportslag som nu står för 10 procent av all passagerartransport på land i Europa. Dessutom välkomnar jag det faktum att passagerarnas rättigheter, tack vare denna text, nu skyddas för alla transportslag.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för de viktiga nya rättigheterna för busspassagerare. Jag anser att vi har åstadkommit en rättvis balans mellan konsumenternas rättigheter och transportörernas behov. Dagens omröstning är särskilt viktig för personer med funktionshinder. De kommer att gynnas av dagens omröstning.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution där Europaparlamentet uttrycker sin ståndpunkt när det gäller skydd av passagerares rättigheter. Jag tror att den kommer att bidra till en förbättring av villkoren för passagerarna och ge dem mer rättslig klarhet i händelse av olyckor eller andra oförutsedda händelser. Samtidigt kommer de förbättrade rättigheterna för passagerare i detta dokument att genomföras utan att utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag. Viktigast av allt är att busspassagerarnas rättigheter kommer att bli jämförbara med de som gäller för andra transportslag.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Efter besvärliga förhandlingar mellan rådet och parlamentet kan vi i dag äntligen godkänna det betänkande som utarbetats av Antonio Cancian. För mig fanns det inget annat alternativ än att rösta ja eftersom betänkandet gör det möjligt för EU att kräva att de enskilda medlemsstaterna anpassar lagstiftningen i denna fråga till de direktiv som anges i betänkandet och som innebär ökad respekt för busspassagerare. Med tanke på att buss är det vanligaste transportmedlet efter bilen – och att denna trend växer – har Europa en skyldighet att värna om de medborgare som använder dessa tjänster. Rapporten är en bra kompromiss och jag måste verkligen betona det faktum att lämplig uppmärksamhet har ägnats åt funktionshindrade personers rättigheter genom att det krävs ökad assistans från bussbolag för alla personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Ikraftträdandet av denna lagstiftning innebär att medborgarna omfattas av tydliga och gemensamma regler om kompensation för skador eller återbetalning vid förseningar av de angivna tidtabellerna.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Tisdagen den 15 februari 2011 antog Europaparlamentet ett betänkande som kommer att leda till ett efterlängtat resultat, nämligen lika rättigheter för passagerare inom alla transportsektorer. Rättigheterna för busspassagerare som reser reguljärt har stärkts när det gäller förlust av bagage eller personliga tillhörigheter, dödsfall eller försämrad hälsa, problem som är transportörens fel osv. En positiv aspekt av förordningen är att den reglerar rättigheterna för passagerare inom hela EU. Det bör betonas att dessa grundläggande rättigheter omfattar behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Avsikten med förordningen är att säkerställa tillgång till transport utan diskriminering. Dessutom reglerar den passagerares ansvar och konsekvenserna för dem som missköter detta ansvar, bl.a. att de går miste om möjligheten att begära kompensation. Med tanke på ovanstående röstade jag för förordningen som är väl utarbetad och som innebär att lagstiftningen om passagerares rättigheter inom EU fullbordas.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Efter två års besvärliga förhandlingar med medlemsstaterna röstade Europaparlamentet i dag om antagandet av en överenskommelse om en förordning som kommer att omfatta alla rättigheter för passagerare som använder nationell eller gränsöverskridande fjärrtrafik. Jag röstade för överenskommelsen eftersom den innehåller tolv grundläggande rättigheter som är av yttersta vikt för att förbättra kvaliteten på transporttjänsterna. De rör framför allt rätten för passagerare att bli informerade före och under resan och behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Införandet av dessa rättigheter kommer att göra det möjligt för oss att säkerställa icke-diskriminerande tillgång till transporter.

Dessutom innehåller betänkandet passagerarrättigheter som jag betraktar som mycket viktiga, nämligen obligatorisk kompensation för förlorat bagage, återbetalning av en viss del av kostnaderna vid dödsfall eller personskada samt kompensation med upp till 50 procent av biljettpriset, utöver att hela biljettpriset återbetalas, om en operatör ställer in en resa och därför inte kan uppfylla sitt transportavtal.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet där en ny uppsättning rättigheter för busspassagerare ställs upp, rättigheter som bör leda till att kvaliteten på de tjänster som erbjuds ökas, och att leverantörerna av transporttjänsterna uppmanas att skärpa sig när det gäller förseningar, inställda resor och förlorat eller skadat bagage. Betänkandet innehåller även viktiga bestämmelser för att förbättra tillgängligheten till lokala busstjänster för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

  Gesine Meissner (ALDE), skriftlig. – (EN) Förordningen är ett steg i rätt riktning eftersom den innebär att en EU-uppsättning rättigheter för busspassagerare upprättas. Med undantag för några grundläggande rättigheter gäller den emellertid endast reguljärtrafik på sträckor om minst 250 km. Ett sådant begränsat tillämpningsområde kan knappast utgöra underlag för en verklig EU-lagstiftning som ligger i alla busspassagerares intresse. ALDE kan därför inte stödja förslaget.

Vi motsätter oss också force majeure-klausulen som befriar transportörer från kravet på att tillhandahålla logi för passagerare vid inställda resor eller förseningar som orsakas av svåra väderförhållanden eller stora naturkatastrofer. Även om betänkandet inte är en triumf så är det en förbättring, framför allt för resenärer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Vi lyckades garantera icke-diskriminerande tillgång, utbildning om funktionshinder för transportörernas personal och de terminalmyndigheter som har direktkontakt med passagerarna och som handlägger kompensation för skada eller förlust av rörlighetsutrustning, oavsett sträcka. Med tanke på detta och i syfte att skapa en harmoniserad EU-uppsättning rättigheter för alla passagerare motsatte vi oss inte överenskommelsen utan lade ned våra röster i den slutliga omröstningen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Fram till nu har endast flyg-, tåg- och båtpassagerare omfattats av specifik lagstiftning. Hädanefter kommer även rättigheterna för passagerare som reser med buss att skyddas. Passagerare som reser med buss kommer således att ges rättigheter som är jämförbara med de rättigheter som gäller för andra transportslag. I den förordning som vi har godkänt i dag föreskrivs assistans och kompensation för passagerare i händelse av olyckor, inställda resor eller fördröjningar och icke-diskriminerande tillgång för passagerare med funktionshinder. De nya reglerna gäller all nationell och gränsöverskridande linjetrafik på en sträcka om minst 250 km. Detta är ett viktigt framsteg när det gäller försvaret av medborgarnas rättigheter.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för, men vill tillägga att bussbolag även bör uppfylla kravet på att upprätta säkerhets- och nödsystem för internationell trafik och fjärrtrafik eftersom det kan uppstå personskador vid olyckor. Det är även nödvändigt att införa ytterligare bestämmelser som gäller bussbolagens ansvar för passagerarnas liv och hälsa, däribland obligatoriska läkarkontroller av hälsa och välbefinnande hos bussförare som ansvarar för passagerarnas hälsa och säkerhet.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) I dag röstade vi för en text som även om den inte är idealisk är en bra kompromiss som har hjälpt rådet och Europaparlamentet att nå en överenskommelse. I denna förordning om passagerares rättigheter ställs regler upp när det gäller kompensation i händelse av olycka eller försening, behandling av passagerares klagomål och funktionshindrade personers rättigheter. Det är naturligtvis otillfredsställande att förordningen endast gäller sträckor om minst 250 km. När det gäller mindre länder kan detta verkligen inte motiveras, men vi talar inte bara om lokala utan även om internationella sträckor och därför anser jag att texten kommer att fungera som en garanti för EU-resenärers rättigheter, med särskild uppmärksamhet för funktionshindrade personers rättigheter.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta förslag till resolution om att utöka passagerares rättigheter vid busstransport. Texten är resultatet av en kompromiss som nåtts efter långvariga förhandlingar och som innebär att genomförandet av passagerares rättigheter förbättras utan att utgöra en stor belastning för transportörerna.

Jag anser att det är viktigt att se till att busspassagerares rättigheter är jämförbara med de rättigheter som gäller för andra transportslag, och att transportörerna garanteras en rättvis konkurrens.

När det gäller syftet att lagstifta om tillräcklig kompensation för skador stöder jag förslaget om att fastställa nivåer för kompensation som medlemsstaterna måste följa. Det är särskilt viktigt att garantera rättvis och tillräcklig kompensation vid dödsfall, och därför anser jag att taken för sådan kompensation i nationell lagstiftning inte får vara lägre än de minimibelopp som fastställs i förordningen. Vidare måste lämplig assistans garanteras i händelse av olycka så att passagerare erbjuds de tjänster de har störst behov av.

Jag stöder bestämmelserna i förordningen som innebär att passagerare får lämpliga garantier om en resa blir inställd eller försenad, och att det även finns utrymme för ytterligare kompensation. Jag välkomnar det faktum att förordningen framför allt är inriktad på passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och på att erbjuda dem den assistans de behöver när de reser.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Det arbete som Antonio Cancian utfört inom ramen för förlikningsfarandet i fråga om förordningen om passagerares rättigheter har lett till att en rättslig EU-ram för skydd av busspassagerare har antagits parallellt med upprättandet av en gemensam marknad för transport. Fram till nu har det rättsliga vakuumet inneburit att regleringen styrts av nationell lagstiftning, vilket har varit negativt för konkurrensen (med tanke på de stora skillnaderna) och för medborgarna med funktionshinder eller nedsatt rörlighet vars rättigheter nu garanteras av EU. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är resultatet av ett fantastiskt arbete och en bra kompromiss som innebär att transportpolitiken inom EU måste röra sig framåt med bestämdhet, inte bara genom att garantera passagerares rättigheter utan även genom att undvika att de transportföretag som tillhandahåller denna tjänst utsätts för alltför stora påfrestningar.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Förslaget till resolution om utkastet till förordning om passagerares rättigheter vid busstransport innebär att passagerarnas rättigheter förbättras avsevärt. Trots flera månaders förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet innebär den slutliga kompromisstexten att busspassagerare som reser minst 250 km, i stället för 500 km som rådet ursprungligen föreslog, ges en rad rättigheter.

Inom fyra år, vilket är tidsfristen för tillämpningen av just denna bestämmelse, kommer grekiska busspassagerare och deras partner att ha rätt att begära kompensation för förseningar, inställda resor eller omotiverade ändringar i tidtabellen. Det är inte mer än rätt att sådana rättigheter skyddas och därför röstade jag för detta betänkande.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om busspassagerares rättigheter. Jag välkomnar det faktum att den slutliga texten är en tillfredsställande och balanserad kompromiss, eftersom den säkerställer passagerarnas rättigheter utan att utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag. Kommissionens förslag om att upprätta EU-övergripande rättigheter för skydd av passagerare som är jämförbara med de som gäller för andra transportslag och att säkerställa en rättvis konkurrens mellan dels transportörer från olika medlemsstater, dels transportslag, är en åtgärd som kan gynna alla. Förhandlingarna blev långdragna och avslutades med ett förlikningsförfarande där de största dödlägena uppstod kring nationella tillsynsorgan och förordningens räckvidd. I slutändan har förordningen kommit att gälla all nationell och gränsöverskridande linjetrafik under förutsättning att sträckan är minst 250 km (fjärrtrafik). I förordningen föreskrivs även kompensation och assistans i händelse av olycka, passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar och rättigheter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet. Jag anser att den slutliga texten, som godkänts av förlikningskommittén, är en välbalanserad kompromiss eftersom den säkerställer tillräckligt skydd för busspassagerare och en viktig uppsättning rättigheter för dem, framför allt i händelse av olycka, inställd resa eller försening när det gäller tillgång till information samt inlämnade och hantering av klagomål, och när det gäller behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag lade ned min röst i fråga om förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport, som antogs av en stor majoritet socialdemokrater och konservativa. Jag beklagar det stora steg bakåt från parlamentets ursprungliga ståndpunkt som kompromissen innebär när det gäller följande tre punkter: 1. Endast sträckor om minst 250 km täcks. I praktiken kommer personer som reser med buss från Bryssel till Amsterdam inte skyddas medan de som reser med flyg kommer att göra det! Detta är orättvist, framför allt när vi vet att det ofta är de som har det sämst ställt som använder sig av detta transportslag. 2. Det är alltför lätt för bussbolagen att tillämpa force majeure-klausulen (svåra väderförhållanden eller naturkatastrofer) för att de ska slippa kompensera passagerare vid förseningar eller inställda resor. 3. Undantagen kommer att göra det möjligt för länder som så önskar att skjuta upp ikraftträdandet av denna förordning till 2021! Trots detta välkomnar jag framstegen i texten: obligatorisk assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet samt rättigheter och kompensation i händelse av olycka, försening eller inställd resa. Parlamentet har emellertid nöjt sig med en bristfällig lågprislösning. De många undantagen kommer göra tillämpningsområdet för dessa rättigheter mycket begränsat, vilket är till nackdel för busspassagerarna.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstade parlamentet om betänkandet om passagerares rättigheter vid busstransport. I december 2008 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om passagerares rättigheter vid busstransport. Genom detta förslag ställde kommissionen upp som mål att upprätta EU-övergripande rättigheter för skydd av passagerare som är jämförbara med de som gäller för andra transportslag och att säkerställa en rättvis konkurrens mellan dels transportörer från olika medlemsstater, dels olika transportslag.

De punkter som var viktigast för att en överenskommelse skulle nås inom ramen för förlikningskommittén är följande: tillämpningsområde, avvikelser från tidsplanen, ersättning och assistans i händelse av olyckor, passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar och rättigheter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Den slutliga texten kan därför betraktas som en mycket tillfredsställande och välbalanserad kompromiss eftersom den säkerställer passagerarnas rättigheter utan att utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag.

Resultatet av förlikningsförfarandet måste betraktas som en seger för parlamentet.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att förhandlingarna mellan parlamentet och medlemsstaterna har resulterat i antagandet av en förordning som garanterar ökade rättigheter för passagerare som reser med buss. Förordningen fyller ett tomrum när det gäller lagstiftning om passagerares rättigheter eftersom det tidigare inte funnits någon EU-lagstiftning om detta, till skillnad från flyg- och tågsektorerna.

I texten föreskrivs bl.a. införandet av olika typer av kompensation: snacks och förfriskningar om avgången försenas med mer än 90 minuter, hotellogi för en natt vid inställd resa, olycka eller en försening som innebär att passageraren måste övernatta och en övre gräns i fråga om återbetalning om minst 1 200 euro vid förlust av eller skada på bagage som lämnats i transportörens vård.

Dessutom har funktionshindrade passagerare tilldelats särskilda rättigheter, inte minst kravet på att företagen ska tillhandahålla assistans – förutsatt att passageraren har informerat dem om sina behov senast 36 timmar före avgång – och kompensation eller återbetalning för specialutrustning som skadas eller förloras. Förordningen gäller all nationell och gränsöverskridande linjetrafik om minst 250 km (fjärrtrafik) från och med våren 2013.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Under det belgiska ordförandeskapet försvagade rådet parlamentets ståndpunkt, som antagits vid första och andra behandlingen, avsevärt. Förordningens tillämpningsområde är fastställt till linjetrafik på en sträcka om minst 250 km, vilket innebär att de flesta busstjänster inte kommer att inkluderas. Dessutom innehåller texten en formulering om återbetalning vid försening (med minst två timmar, och kompensation motsvarande halva biljettpriset – jämfört med tågtransport där kompensationen gäller vid minst en timmes försening). Rättigheterna för personer med nedsatt rörlighet försvagas och lättillgängliga busstjänster garanteras inte. Med anledning av detta röstade vi mot.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för denna resolution där rättigheterna för resenärer inom alla transportslag äntligen erkänns och skyddas. På så sätt hamnar användarna i centrum av transportpolitiken. Ökat skydd av passagerares rättigheter bidrar till att stimulera användningen av kollektivtrafik och gynnar en sund konkurrens mellan operatörerna som sporras att utveckla mer konkurrenskraftiga tjänster. Det är viktigt att betona att den nya förordningen kommer att tillämpas i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Två viktiga nya resultat är tillhandahållandet av kompensation i form av pengar vid personskada, eller skadat eller förlorat bagage, och garantin om assistans vid försenad eller inställd resa som kommer att baseras på den modell som används för tåg och flyg. I den slutliga texten erkänns och skyddas passagerares rättigheter och särskild uppmärksamhet ägnas åt passagerare med nedsatt rörlighet eller funktionshinder genom att lämplig information och tjänster garanteras. Det är även viktigt att betona att det inte kommer att tillkomma några ytterligare kostnader för företagen i sektorn och att dessa därmed skyddas från risken att drabbas av alltför höga anpassningskostnader. På så sätt garanteras en rättvis balans mellan passagerares rättigheter och garantier för små och medelstora företag.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Genom denna förordning erkänns busspassagerares rättigheter äntligen av lagen. Trots det faktum att kommissionen föreslog denna förordning 2008 är det först nu som en anständig kompromiss har nåtts så att det enda transportslag som fortfarande inte hade regler för att skydda passagerare nu har det.

Särskild uppmärksamhet har ägnats åt personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Den enda omtvistade delen av texten var tillämpningsområdet för reglerna, nämligen att de endast får tillämpas på resor om minst 250 km. Assistans vid förseningar innebär en skyldighet att tillhandahålla måltider, förfriskningar och alternativ transport. Om en resa blir inställd ska passageraren inte bara få biljettkostnaden återbetald utan även, om så är nödvändigt, erbjudas hotellogi för upp till två nätter. Bagage som förlorats eller skadats kan ersättas med högst 1 200 euro.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Jag röstade mot det betänkande om passagerares rättigheter som diskuteras i dag eftersom jag anser att alla EU-medlemsstater inte beaktas i det, och att ett stort antal busstjänster lämnas utanför direktivets tillämpningsområde. Det är uppenbart att 250 km är en för lång sträcka eftersom Malta, Cypern och Luxemburg helt och hållet utesluts. De flesta estniska, lettiska, litauiska, danska, nederländska och belgiska busstjänster utesluts också. Dessvärre måste jag erkänna att den estniska regeringen under förlikningsförfarandet stödde en ännu längre sträcka, nämligen 500 km, vilket skulle ha inneburit att Estland uteslutits helt och hållet. Jag hoppas att den estniska regeringen inom en snar framtid och i takt med att direktivet genomförs i lagstiftningsprocessen tar strid för busspassagerares rättigheter i stället för att gynna bussbolagens lönsamhet.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Detta är det fjärde paketet om skydd av passagerares rättigheter. Efter att system för passagerares rättigheter vid flyg-, tåg- och vattentransport har upprättats har vi nu ägnat oss åt busspassagerares rättigheter. Fr.o.m. nu kommer de att få kompensation vid förseningar av resor om mer än 250 km, assistans om deras researrangemang ställs in, skydd i händelse av olyckor eller dödsfall samt ersättning för förlorade eller skadade föremål. Passagerare med nedsatt rörlighet kommer också ha rätt till särskild assistans, såsom redan är fallet hos flygbolagen. Europaparlamentets ståndpunkt vid första och andra behandlingen urvattnades avsevärt i det slutliga resultatet. Parlamentet ville tillämpa reglerna på sträckor om minst 50 km. Rådet ville att de endast skulle gälla sträckor om minst 500 km. Kompromissen blev 250 km.

Det innebär att reglerna inte kan tillämpas på många nuvarande sträckor, t.ex. Bryssel–Amsterdam, Luxemburg–Strasbourg och Wien–Budapest. Det som emellertid är positivt är att lagstiftningen innehåller en förteckning över tolv grundläggande regler, som gäller alla sträckor oavsett längd, och som är inriktade på behoven hos funktionshindrade personer och andra med nedsatt rörlighet. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen är trots detta ytterst besviken över det mycket svaga resultatet. Därför röstade jag tillsammans med de andra i De gröna mot överenskommelsen.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet vars syfte är att ge passagerare som reser med buss fler rättigheter, däribland rätten till assistans för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Skyddet av konsumenterna i Europa är en av de viktigaste prioriteringarna för Labourpartiet.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, framför allt p.g.a. de fördelar det innebär när det gäller att hjälpa personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, gynna inlämnande och hantering av klagomål samt främja kompensation och assistans i händelse av olycka. Samtidigt vill jag framhålla det brådskande behovet av att se till att medlemsstaterna strikt följer bestämmelserna när det gäller passagerares rättigheter vid inställd resa eller försening för att förhindra oegentligheter av det slag som skett i samband med tillämpningen av förordningen om flygpassagerares rättigheter.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Det viktigaste målet med kommissionens förslag är att se till att busspassagerare får samma rättigheter som de som gäller för andra transportslag och att säkerställa en rättvis konkurrens mellan dels transportörer från olika medlemsstater, dels olika transportslag. Jag välkomnar det faktum att denna förordning nu har antagits trots de meningsskiljaktigheter som uppstått under processens gång. Förordningen kommer att innebära att busspassagerares rättigheter skyddas utan att utgöra en stor belastning för de små och medelstora företag som bedriver verksamhet inom denna sektor. I förordningen ställs en uppsättning grundläggande rättigheter upp. Jag hoppas att de kommer att leda till att den särskilda uppmärksamhet som personer med nedsatt rörlighet eller funktionshinder ägnas och rätten till kompensation och assistans i händelse av olycka, inställd resa eller försening betonas.

Dessa rättigheter gäller all nationell och gränsöverskridande linjetrafik förutsatt att sträckan är minst 250 km. Passagerare som endast reser en del av en sådan fjärrtrafiksträcka omfattas också. En uppsättning rättigheter för passagerare som reser reguljärt kortare sträckor har också upprättats, framför allt icke-diskriminerande tillgång till transporter och rätten till information under resan.

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE), skriftlig. – (PL) Förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport är ett utmärkt exempel på den vikt som Europaparlamentet lägger vid konsumenträttigheter. Efter besvärliga förhandlingar med Europeiska rådet har vi antagit en text där det transportslag för vilket passagerares rättigheter ännu inte hade reglerats enligt EU:s lagstiftning nu behandlas. I början av förhandlingarna krävde parlamentet att nya förordningar skulle införas för sträckor om minst 50 km, medan rådet ville att sträckorna skulle vara minst 500 km. Genom en kompromiss fastställdes sträckan till minst 250 km. Passagerare som reser sådana sträckor kommer att tilldelas en rad förmåner och rättigheter som liknar dem som gäller för flyg. Om mitt bagage förloras på en flygplats eller en flygning kraftigt försenas regleras mina rättigheter av EU:s lagstiftning. Fram till nu har busspassagerare befunnit sig i en mycket värre situation. Hädanefter kommer de bl.a. att kunna begära kompensation för förseningar eller skador på bagage, och personer med nedsatt rörlighet kommer att få särskild assistans.

Upprättandet av en stadga för passagerares rättigheter kommer att innebära att medborgarna blir mer medvetna om vad de kan förvänta sig av transportörerna. Stadgan kommer att bestå av en samling grundläggande rättigheter som alla passagerare omfattas av, oavsett vilken sträcka de reser. Detta är ett exempel på bra och medborgarvänlig lagstiftning. Förordningen gör det möjligt för oss att stärka konsumenters rättigheter och den inre marknaden och därför röstade jag för dess antagande.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport. Genom förordningen upprättas rättigheter för busspassagerare som är jämförbara med de som gäller för alla andra transportslag. Förordningen gäller all linjetrafik, både nationell och gränsöverskridande, på sträckor om minst 250 km.

Rättigheterna handlar om icke-diskriminerande tillgång till transporter för personer med funktionshinder samt kompensation vid dödsfall, personskada eller förlust av eller skada på bagage. Om en resa ställs in eller försenas med mer än 120 minuter ska passagerarna omedelbart ges rätt att välja mellan att utan extra kostnad ombokas till sin slutstation eller att få biljettpriset återbetalat. Om transportören inte erbjuder denna möjlighet ska passageraren ha rätt till kompensation motsvarande 50 procent av biljettpriset, utöver att biljettpriset återbetalas. Om en resa på över tre timmar ställs in eller om avgången försenas med mer än 90 minuter måste transportören erbjuda passagerarna assistans och hotellogi för upp till 80 euro per natt och passagerare för högst två nätter.

Jag anser att passagerarna måste informeras om sina rättigheter så att de kan begära skadestånd om dessa rättigheter inte respekteras.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Det är vår skyldighet att se till att tjänsteleverantörerna behandlar passagerarna korrekt och att personer med funktionshinder inte hindras från att använda transporttjänster. Det är viktigt att säkerställa en rättvis konkurrens mellan dels transportörer från olika medlemsstater, dels olika transportslag. Vi behöver en välbalanserad kompromiss som säkerställer passagerarnas rättigheter i alla EU-medlemsstater, som kan variera stort när det gäller storlek, utan att samtidigt utgöra en stor belastning för transportörerna, som ofta är små och medelstora företag. Viktigast av allt är att de nya reglerna ska förbättra kvaliteten på EU:s transportsektor och öka konkurrenskraften. Vi får emellertid inte glömma bort frågan om vägsäkerhet. I Litauen är vi särskilt beroende av vägtransport – mer än 90 procent av alla resenärer använder sig av bil. Omkring 8 procent reser med buss. Vägsäkerhet är en mycket viktig fråga som enligt min mening inte har ägnats tillräckligt stor uppmärksamhet. Enligt EU-statistiken uppgår antalet döda i trafiken i Litauen till 110 per miljon invånare. Som jämförelse är antalet döda i trafiken i Sverige 39 per miljon invånare. I Storbritannien är siffran 41. Siffran för Litauen är oacceptabel och mycket högre än genomsnittet för EU som uppgår till 70. Det måste bli en ändring på detta.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet om busspassagerares rättigheter eftersom det är ett viktigt steg när det gäller att erbjuda resenärer ökat skydd och öka komforten och bekvämligheten för funktionshindrade passagerare. Genom betänkandet säkerställs att busspassagerare på fjärrtrafiksträckor i Europa får tillgång till bättre information, stöd och kompensation om en resa försenas eller ställs in. Passagerarna har rätt till förfriskningar vid korta förseningar, återbetalad resa vid förseningar med mer än två timmar och upp till 1 200 euro för förlorat eller skadat bagage.

Jag stöder de viktiga framsteg som betänkandet innebär när det gäller funktionshindrade resenärers rättigheter. För första gången garanteras icke-diskriminerande tillgång till transport eftersom det i förordningen fastställs att all busspersonal måste genomgå utbildning så att de kan hjälpa personer med funktionshinder. Om lämplig assistans inte kan erbjudas kan en ledsagare utan kostnad resa med den funktionshindrade personen för att garantera dennes komfort. Detta är ett viktigt steg på vägen mot ett Europa utan diskriminering. Min röst på detta betänkande speglar behovet av en EU-standard för busspassagerares rättigheter som garanterar komfort, säkerhet och rättvis behandling för dessa passagerare då de reser genom Europa.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna resolution där man föreslår gemensam lagstiftning beträffande passagerares rättigheter vid busstransport. Särskilda åtgärder kommer att införas för att förbättra rättssäkerheten, rättigheterna och informationen för busspassagerare. Fr.o.m. nu kommer busspassagerarna att omfattas av samma kompensationsgarantier som de som tillämpas inom tåg- och flygsektorerna, framför allt om deras resa blir försenad eller inställd. Denna omröstning är ett led i EU:s politik för att upprätta gemensam lagstiftning för användare av alla transportslag. Jag välkomnar även tillämpningen av åtgärder som gynnar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet: dessa åtgärder kommer att underlätta deras tillgång till busstransport. Beslutet bidrar till att avlägsna hindren mot den fria rörligheten för dem som reser inom EU. Genom förslaget till flexibel lagstiftning som kommer att innebära att transportföretag, som ofta är små företag, inte straffas har en balans äntligen upprättats. Enligt min uppfattning bidrar dessa nya åtgärder till att främja ett transportslag som är tillgängligt för så många människor som möjligt, framför allt inom turismsektorn.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Antonio Cancians betänkande eftersom det innebär att grundläggande garantier äntligen upprättas för de 70 miljoner EU-medborgare som reser med buss varje år och som under lång tid har väntat på att deras rättigheter ska tillvaratas.

Tack vare kommissionens engagemang när det gäller att grundligt revidera de befintliga förordningarna och harmonisera dem i en gemensam lag som skapar gemensamma normer för alla typer av resor samt specifika bestämmelser för det speciella transportslag som väljs kommer EU-medborgarna att skyddas och tas om hand, oavsett vilket transportslag de väljer.

- Betänkande: Callanan (A7-0287/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Med anledning av att den genomsnittliga minskningen av koldioxidutsläpp för lätta nyttofordon under perioden 2002–2007 endast var 0,4–0,5 procent om året, och eftersom EU:s mål för nya lätta nyttofordon är nödvändiga för att förhindra en splittring av den inre marknaden, röstar jag för detta förslag. Det är emellertid viktigt att konstatera att lätta nyttofordon inte kan jämföras med personbilar och att förslaget om 150 g koldioxid/km är ambitiöst, men uppnåeligt.

Jag är också positiv till möjligheten för tillverkare att bilda en pool av personbilar och lätta nyttofordon eftersom detta har visat sig sänka tillverkarnas kostnader för att följa lagstiftning och öka sysselsättningen inom en mer miljövänlig ekonomi, i linje med EU 2020-strategin. Jag instämmer också i att denna fråga bör hanteras i flera olika faser till år 2011, och inte först 2014 som kommissionen föreslår.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för denna resolution där Europaparlamentet stöder en ny EU-förordning som innebär att koldioxidgränsvärdena för lätta nyttofordon minskas från och med 2014. Jag anser att de nya kraven och gränsvärdena för koldioxid kommer att bidra till att bekämpa den globala uppvärmningen, sänka driftskostnaderna genom bränslebesparingar och stimulera innovation och konkurrenskraft hos europeiska biltillverkare. I och med dessa regler måste miljövänlig teknik byggas in i fordonen som inte får bli orimligt dyra. Med början år 2014 måste 70 procent av de nya lätta nyttofordonen på upp till 3,5 ton ha en genomsnittlig utsläppsgräns på 175 g koldioxid per km. År 2020 kommer gränsen att sänkas till 147 g. Det är en ambitiös, men uppnåelig plan.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet. Vid Europeiska rådets möte den 8-9 mars 2007 gjorde EU ett tydligt åtagande om att minska gemenskapens totala växthusgasutsläpp med minst 20 procent under 1990 års nivåer till år 2020, och med 30 procent under förutsättning att andra utvecklade länder åtar sig att genomföra motsvarande utsläppsminskningar, och att ekonomiskt mer utvecklade utvecklingsländer bidrar efter sina förutsättningar. Politik och åtgärder bör genomföras på medlemsstatsnivå och EU-nivå inom alla sektorer av EU:s ekonomi, och inte bara inom industri- och energisektorerna, för att möjliggöra de nödvändiga utsläppsminskningarna. Vägtransport är den näst största sektorn när det gäller växthusgasutsläpp i EU, och dess utsläpp, inklusive dem från lätta nyttofordon, fortsätter att öka. Om detta fortsätter kommer de ansträngningar som andra sektorer genomför för att bekämpa klimatförändringarna undergrävas avsevärt. Hittills har EU inte haft någon lagstiftning som reglerar koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon, trots att efterfrågan på dessa fordon ökar inom EU. Jag anser att vi och rådet har lyckats enas om ett välbalanserat dokument som kommer att bidra till minskningen av koldioxidutsläpp och uppmuntra fordonssektorn att investera i ny teknik med mindre utsläpp.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Tanken är god: att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon. Det som presenteras som en realistisk kompromiss med rådet är emellertid en tredje klassens överenskommelse. Genom det godkända betänkandet begränsas de genomsnittliga koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon till 175 g/km, medan det långsiktiga målet är 147 g/km, vilket inte kommer att uppnås förrän tidigast år 2020. Det räcker inte. Kommissionen föreslog en gräns på 135 g/km, ett mer ambitiöst och lika realistiskt förslag. Jag röstade mot betänkandet eftersom jag beklagar att vi inte har nått en kompromiss som för oss närmare kommissionens förslag. Vi är alla överens om att förbättrad energieffektivitet och hantering av innovation är prioriteringar i dag, men vi måste fortfarande hålla vad vi lovat genom att utarbeta ambitiösa förslag.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Förslaget till förordning för att minska koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon ingår i kommissionens strategi för att minska koldioxidutsläppen i atmosfären. Flera diagram i den senaste rapporten från Europeiska miljöbyrån visar emellertid tydligt att koldioxidutsläppen från vägtransport inom EU-15 och EU-27 antingen har legat kvar på samma nivå eller minskat sedan 2003. Dessutom kan det vara värt att hålla i åtanke att lätta nyttofordon endast står för omkring 1,5 procent av koldioxidutsläppen från transportsektorn.

De långa och besvärliga förhandlingarna i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet handlade framför allt om utsläppsgränsvärdet på lång sikt som fastställdes till 147 g koldioxid/km. Även om denna siffra är bättre än vad som ursprungligen föreslogs infriar den inte fullt ut mina förväntningar. För att skydda industrin i sektorn bad Italien att nivån inte skulle sänkas till under 160 g koldioxid/km, och i rådet föreföll många medlemsstater röra sig mot en överenskommelse med ett minimitröskelvärde på 155 g koldioxid/km.

Sammanfattningsvis anser jag att resultatet av trepartsmötet mellan kommissionen, rådet och parlamentet om minskningar av de långsiktiga koldioxidutsläppen fortfarande inte står i proportion till fordonsindustrins särskilda egenskaper och jag vill uttrycka min oro när det gäller risken för att skada industrin och sysselsättningsnivåerna i sektorn.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) De lätta nyttofordonen används främst av företag, däribland små och medelstora företag. För närvarande utgör de omkring 12 procent av fordonsparken. Vi måste även beakta att dessa fordon ofta köps in i stora volymer av företag och att fordonens effektivitet och driftskostnader därför noggrant undersöks. Under 2002–2007 minskade koldioxidutsläppen för lätta nyttofordon i genomsnitt med 0,4–0,5 procent om året, men denna förbättring av bränsleeffektiviteten har uppvägts av den ökade efterfrågan på transporter och större fordon. Därför är det nödvändigt att anta gemenskapsmål för nya lätta nyttofordon för att förhindra en splittring av den inre marknaden till följd av att medlemsstaterna antar olika åtgärder. Det är dessutom nödvändigt att fastställa utsläppsnormer för koldioxid för nya lätta nyttofordon för att förhindra att det uppstår en lucka i lagstiftningen på grund av viss överlappning i registreringen av personbilar och lätta nyttofordon.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera föredraganden till det arbete han har utfört. Jag uppskattar kärnan i texten vars syfte är att bidra till EU:s mål om att minska koldioxidutsläppen genom att tillverka lätta nyttofordon som fungerar bättre än tidigare modeller. Det är emellertid välkänt att dessa transportslag i stort sett uteslutande används i kommersiellt syfte och därför finns det mindre utrymme för att förändra deras form eller vikt, jämfört med personbilar.

Så länge som man inser att det bästa sättet att uppnå detta – vilket föredraganden konstaterar – är att genomföra ändringar av motorer och mekanik stöder jag den överenskommelse som nåtts angående tidsramen för genomförandet av dessa ändringar. Jag anser att det ursprungliga kortsiktiga målet att nå 175 g koldioxid/km mellan 2014 och 2017 är förnuftigt och att det är realistiskt att minska utsläppen ytterligare, till 147 koldioxid/km, till år 2020.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Å ena sidan är det förståeligt att förslaget till stor del bygger på lagstiftningen om koldioxidutsläpp från bilar, men å andra sidan bör vi hålla i åtanke att denna sektor inte fungerar på samma sätt. Lätta nyttofordon har en längre utvecklings- och produktionscykel och används främst i kommersiellt syfte, och jämfört med bilar finns det färre alternativ när det gäller att ändra form och vikt för att minska utsläppen. Det huvudsakliga sättet att uppnå detta för lätta nyttofordon är att ändra fordonets motor och mekanik, vilket är en mycket längre och dyrare process än att göra en enkel ändring av karossen. Det faktum att nyttofordon i mycket större utsträckning kan använda diesel som bränsle spelar också en viktig roll.

Jag har mina förbehåll när det gäller förslaget om att påföljderna för tillverkare som inte minskar sina koldioxidutsläpp för lätta nyttofordon ska beräknas strängare än de för tillverkare av personbilar. Enligt min mening bör påföljderna vara desamma för båda branscher. Jag förstår anledningarna till att införa obligatoriska hastighetsbegränsare för lätta nyttofordon, men jag oroar mig för att detta kommer att skapa ett prejudikat när det gäller införandet av hastighetsbegränsare för andra fordonstyper. Vi måste noggrant överväga huruvida denna förordning är onödigt begränsande och oproportionerlig.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) I strategin för hållbar utveckling tas de mest akuta problemen i samband med hållbar utveckling upp, t.ex. transporter, klimatförändringar, folkhälsa och energisparande. Vägtransportsektorn är den näst högsta källan till utsläpp av växthusgaser inom unionen och dess utsläpp, däribland utsläppen från lätta nyttofordon, fortsätter att öka. Om detta fortsätter kommer de insatser som görs inom andra sektorer när det gäller att bekämpa klimatförändringar att äventyras. Det är viktigt att göra tekniska framsteg och främja miljöinnovationer, samt utnyttja framtida teknisk utveckling för den europeiska fordonsindustrins ökade konkurrenskraft och skapandet av fler arbetstillfällen av hög kvalitet. Med tanke på de höga kostnaderna för forskning och utveckling och i syfte att öka konkurrenskraften inom den europeiska fordonsindustrin bör incitament användas, t.ex. tillgodoräkning av miljöinnovationer och beviljande av superkrediter.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att detta förslag till förordning bygger på premissen att en minskad bränsleförbrukning hos lätta nyttofordon kommer att leda till en generell minskning av koldioxidutsläppen från transporter och därmed mildra klimatförändringarna. Genom förordningen ställs gränsvärden för koldioxidutsläpp från nya lätta nyttofordon inom EU upp.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon, som har utarbetats i kölvattnet av EU:s strategi för att minska utsläppen från lätta fordon. Betänkandet innehåller åtgärder som superkrediter för icke-förorenande fordon eller lågutsläppsfordon, böter om gränsvärdena överskrids och incitament för miljöinnovationer för att hjälpa tillverkarna att utveckla nya mer miljövänliga tekniker, vilket kommer att gynna EU:s konkurrenskraft och skapa sysselsättningsmöjligheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Debatten om koldioxidutsläpp har blivit oundviklig, eftersom den är central för diskussionen om klimatförändringar, och det är nu viktigt att hitta lösningar för hur den nödvändiga minskningen av utsläpp från lätta nyttofordon ska genomföras. Syftet med att godkänna EU-mål för nya lätta nyttofordon är att förhindra en splittring av den inre marknaden till följd av att medlemsstaterna antar olika åtgärder. Såsom föredraganden påpekar kommer den nya förordningen också att uppmuntra fordonssektorn att investera i ny teknik.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Vägtransportsektorn är den näst högsta källan till utsläpp av växthusgaser inom EU och utsläppen fortsätter att öka. Det innebär att alla typer av fordon, däribland lätta nyttofordon, måste omfattas av förordningar för att minska dessa utsläpp.

Det kommer att bli lättare att uppnå målet att minska växthusgaserna om det finns EU-lagstiftning, i stället för nationell lagstiftning med olika mål, som reglerar detta. Dessutom kommer rättssäkerheten och säkerheten för hela tillverkningssektorn för motorfordon att öka.

Vi måste emellertid kombinera ambitioner med realism och sunt förnuft. Därför, och med anledning av att det främst är små och medelstora företag som använder lätta motorfordon, och att dessa utgör över 99,8 procent av företagen inom EU och står för 67,4 procent av arbetstillfällena, kan vi inte ställa upp mål som missgynnar dem.

Därför stöder jag utsläppsmålet på 147 g koldioxid/km för nya lätta nyttofordon som registreras i gemenskapen under förutsättning att alternativets genomförbarhet bekräftas. Jag välkomnar även det faktum att en gemensam hastighetsbegränsning för EU inte har införts för denna typ av fordon.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är positiva till utvecklingen och tillämpningen av teknik som minskar förbrukningen av fossila bränslen och därigenom utsläppen av atmosfäriska gaser som skapas genom deras förbränning. Orsakerna till vår inställning handlar om miljökvalitet och människors hälsa och välbefinnande samt den tilltagande och ofrånkomliga globala bristen på fossila bränslereserver som måste hanteras ytterst klokt och försiktigt. Denna strategi är också nära kopplad till fokuseringen på transportslag som inte är beroende av denna typ av energi, t.ex. tåg, och där det krävs investeringar för att garantera utvecklingen. I just detta fall anser vi att man inom ramen för utsläppsnormerna för nya lätta motorfordon inte får bortse från vare sig fordonstillverkarnas olikheter eller de berättigade intressena och behoven hos små och medelstora företag i de olika medlemsstaterna.

Diskussionen om denna fråga visar att det finns olika möjligheter att minska fordonens utsläpp, möjligheter som handlar om investeringskostnader och olika tillämpningsnivåer. Dessa måste noggrant utvärderas. Ett exempel på en sådan möjlighet är införandet av hastighetsbegränsare i fordon, vilket förutom att minska utsläppen även kan ha en positiv inverkan på vägsäkerheten.

  Karl-Heinz Florenz (PPE), skriftlig. – (DE) Jag lade ned min röst i dag eftersom jag inte kunde stödja den kompromiss som förhandlats fram. Den saknar det som krävs och 147 g är inte ett tillräckligt ambitiöst och långsiktigt mål. Jag har emellertid inte röstat mot betänkandet eftersom kompromissen kommer att genomföras snabbt och möjliggöra de nödvändiga innovationer som skyndsamt måste införas. Stränga miljönormer kommer inte att skada industrin. Tvärtom är utmanande mål det enda sättet att utöva de påtryckningar som krävs för att vara innovativ och se till att vår industri behåller sin ledande ställning. Urvattningen av det långsiktiga målet visar att fordonsindustrin inte har lärt sig något av den lagstiftning om koldioxidgränsvärden för bilar som infördes för två år sedan och att den endast kommer att kunna sälja rena bilar i framtiden. Bilindustrin tycks inte tro att deras kunder har särskilt mycket sunt förnuft. I stället för forskning om ny teknik har industrin satsat allt på att bekämpa den lagstiftning som föreslås.

Industrin har utnyttjat varje försvarslinje och inte visat prov på någon vilja att delta i ett konstruktivt samarbete. Detta är en besvikelse. Dessutom har vi återigen gått miste om chansen att tydliggöra att vi genom att skydda vår industri på detta sätt inte gynnar den. Framtiden kallar, men vi lyssnar inte. Så sent som igår presenterade Volkswagen sin 1-litersbil på Detroit Motor Show, vilket är ett tydligt exempel på vad som är möjligt.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Antagandet av kommissionens förslag till förordning om utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon förefaller mer än något annat vara ett vågspel om framtiden. Den kompromiss som nåtts när det gäller att minska de genomsnittliga koldioxidutsläppen till 147 g/km till år 2020 lever inte upp till de ambitioner som mina parlamentskolleger i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet från gruppen Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet gav uttryck för när de förespråkade ett mycket mer ambitiöst mål (135 g/km). De stöddes av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. Bakom denna strid om siffror måste emellertid de miljöutmaningar som alla är medvetna om vägas mot vissa sociala och industrirelaterade krav som inte får glömmas bort. Därför förefaller det vara lämpligt att avvakta med att anta kompromissen till dess att översynen av förordningen som ska genomföras till januari 2013 samt genomförbarhetsstudien och den nya utvärderingen av målen har genomförts. Översynen kommer att göra det möjligt för oss att snabbt återgå till denna fråga och gå längre i kampen mot föroreningar från fordon, men den kommer också att utgöra en möjlighet att ta itu med frågan och EU:s forskning och innovation på området vägtransport. Datumet har fastställts till 2012.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) För att nå upp till EU:s ambitiösa mål när det gäller hållbar utveckling och kampen mot klimatförändringar är det viktigt att EU vidtar åtgärder inom fordonssektorn. I detta avseende är antagandet av betänkandet ytterligare ett steg framåt mot tillverkning av fordon som förorenar mindre. Jag beklagar emellertid mycket bristen på ambition i förordningen när det gäller minskade koldioxidutsläpp från nya lätta nyttofordon. Jag röstade naturligtvis för resolutionen, men det jag röstade för var kommissionens ursprungliga förslag, det vill säga ett mål på 135 g CO2/km senast 2014 och 120 g CO2/km senast 2020 (snarare än det som slutligen antogs: 175 g CO2/km senast 2014 och 147 g CO2/km senast 2020). I dag finns det teknik som skulle göra det möjligt för oss att uppnå mycket lägre tröskelvärden och dessutom mycket snabbare än vad som anges i målen i betänkandet.

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. – (DE) Att minska koldioxidutsläppen från alla transportslag, däribland små nyttofordon, är ett angeläget mål. Det är viktigt att fastställa gränser för att uppmuntra fordonstillverkarna att inta en ambitiös hållning. Enigheten om gränserna beror bland annat på det belgiska ordförandeskapets skicklighet i att förhandla.

Kompromissen omfattar det kortsiktiga målet att minska utsläppen till 175 gram koldioxid per kilometer senast 2014. Dessutom kommer det att vara en gradvis minskning för att steg för steg uppnå ett långsiktigt mål på 147 gram koldioxid per kilometer senast 2020. Målen åtföljs av åtgärder som ger industrin incitament för att tillverka energieffektiva nyttofordon. Om vi uppnår dessa mål kommer det inte bara att gagna de små och medelstora företag som är de huvudsakliga användarna av skåpbilar och transportbilar, utan också privatpersoner och framför allt miljön.

I framtiden kommer vi att kunna spela en roll inte bara på EU-nivå utan också på världsmarknaden om vi kan tillverka säkra och rena bilar. Vi får dessutom inte låta vår expertis exporteras till andra länder, till exempel Kina, som en följd av fördröjningar i EU:s beslutsprocess. Vi måste i stället se detta som en möjlighet att genomföra en hållbar europeisk miljöpolitik, som kommer att få positiva konsekvenser inte bara för Europa som en plats för industri utan också för sysselsättningen.

Jag välkomnar denna kompromiss och har därför stött den.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag instämde i premissen att i likhet med personbilsbranschen bör branschen för lätta nyttofordon göra framsteg inom utsläppsminskningen. Tillverkarna skulle alltså introducera nya koldioxidsnålare fordon på marknaden. På så sätt skulle användarna kunna uppgradera sina fordonsparker och minska sitt bidrag till transporternas koldioxidavtryck. Syftet med lagstiftningsförslaget är att minska koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon. Detta är svårare att åstadkomma för lätta nyttofordon jämfört med personbilar, eftersom det är svårare och kostsammare att ändra de lätta nyttofordonens karosserier för att öka effektiviteten. I stället krävs det att motorerna eller mekaniken ändras. Detta är en ganska stor investering. Det är dock tveksamt om förslaget kommer att kunna uppnå detta mål, med tanke på att det finns stora farhågor om huruvida åtgärderna kommer att leda till att det ursprungliga målet om att förhindra klimatförändringarna kommer att uppnås, och om huruvida de föreslagna målen och tidsfristerna är realistiska och ekonomiskt genomförbara. Det finns också farhågor om att åtgärderna kan minska konkurrenskraften i branschen. Jag anser ändå att vi i högre grad bör beakta följande tre områden: den ekonomiska nedgången och dess allvarliga konsekvenser för fordonstillverkarna och användarna, behovet av att stödja branschen (tillverkarna), snarare än att missgynna den genom betungande åtgärder (eller till och med avgifter) och behovet av att stödja branschen (användarna), snarare än att ålägga den ytterligare kostnader genom tveksamma politiska åtgärder.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Under lagstiftningsarbetet lade jag fram många ändringsförslag till förslaget till förordning om utsläpp från nya lätta nyttofordon som syftade till att sänka kraven på de koldioxidnivåer som lades fram i början och se till att en längre period för att uppnå målen skulle anges. Jag är glad över att man har tagit hänsyn till mina ändringsförslag. Jag anser att förordningen som den röstades igenom kommer att bidra till att minska koldioxidutsläppen. Branschen har fått möjlighet att anpassa sina konstruktioner och införa lämpliga bestämmelser inom den föreskrivna tidsfristen. N1-fordon används av småföretag som är känsliga för prisökningar och som samtidigt håller på att bli allt vanligare på marknaden. Genom förordningen kommer de inte att tyngas av överdrivna kostnader. Förordningen föreskriver belöningar i form av krediter till de bästa tillverkarna som uppnår målen för utsläppsnormerna i förtid. Företag som inte lyckas ställa om sig i tid riskerar att åläggas böter som de inte kan låta konsumenterna betala. Jag röstade för att resolutionen skulle antas.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för förslaget där man anger högre utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon. Detta bör utgöra ett viktigt bidrag till att förbättra luftkvaliteten, särskilt i stadskärnorna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) För två år sedan antogs lagstiftning om utsläpp från personbilar. Det är nu dags att Europaparlamentet godkänner införandet av gränser för utsläpp av koldioxid från nya lätta nyttofordon. Dessa fordon används framför allt av företag, bland annat små och medelstora företag, och utgör för närvarande ca 12 procent av fordonen på vägarna. Förutom att bidra till en förbättrad luftkvalitet och till att uppnå EU:s klimatmål bör fordonen ge större bränslebesparingar för de småföretag som är beroende av dem. De mål som anges syftar till att uppmuntra innovation inom branschen. I förordningen fastställs ett mål på 175 g CO2/km, vilket ska genomföras senast 2014 och gradvis minskas till 147 g CO2/km senast 2020. De sanktioner som ska vidtas om tillverkarna inte uppfyller kraven i förordningen måste genomföras mycket noggrant.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) För att kunna uppnå en avsevärd minskning av koldioxidutsläppen måste tillverkarna förnya utformningen av fordonen så att de inte överskrider en viss utsläppsnivå i framtiden. De åtgärder som verkar vara tekniskt möjliga när det gäller personbilar är inte nödvändigtvis genomförbara när det gäller lätta nyttofordon. Eftersom det inte är möjligt att ändra fordonens form, måste ingenjörerna inrikta sig på motorn och de mekaniska delarna, vilket, enligt experterna, är en omständlig process. Därför måste vi hitta alternativa lösningar som kan leda till en minskning av koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon. Det finns för närvarande två tänkbara alternativ. Ett är att öka utsläppsminskningen för personbilar för att uppväga utsläppen från nyttofordon. Det andra är att montera in hastighetsbegränsare vilket också skulle leda till en avsevärd minskning av utsläppen. Jag röstade inte för betänkandet, eftersom jag anser att det erbjuder alltför få alternativ.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Vi måste sträva efter att minska nivån på koldioxidutsläppen så mycket som möjligt. Därför är det mycket viktigt att fastställa ett utsläppsmål för fordon med hänsyn till de negativa konsekvenser de har för miljön och människors hälsa. Det förslag som lagts fram i resolutionen om att höja utsläppsmålet för nya lätta nyttofordon genom att fastställa samma mål som för personbilar debatteras emellertid i första hand på grund av de åtgärder som föreslås för att uppnå detta mål och deras konsekvenser för transportbilstillverkarna. Förslaget att montera in hastighetsbegränsare i bilarna skulle få negativa konsekvenser för företagen och skulle minska deras konkurrenskraft på den internationella marknaden. Med tanke på kostnaderna skulle transportbilstillverkarna dessutom tvingas höja priserna.

Innan vi fattar sådana viktiga beslut bör vi därför genomföra omfattande vetenskaplig forskning som visar att nivån på koldioxidutsläppen avsevärt skulle minska om man införde hastighetsbegränsare. Vi måste också skapa en tydlig och välfungerande kreditmekanism och utforma marknadsföringsinitiativ. Jag anser att större uppmärksamhet bör ägnas åt stimulansåtgärder för att öka konkurrenskraften hos de europeiska biltillverkarna.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Målen att minska koldioxidutsläppen från fordon är viktiga aspekter i EU:s strategi för att bekämpa föroreningar och klimatförändring. Föroreningarna från lätta nyttofordon är ytterst begränsade jämfört med transportsektorn totalt sett, men varje specifik sektor behöver gränser som gör det möjligt att uppnå de på förhand bestämda målen. Därför röstade jag för betänkandet. EU:s mål är att minska koldioxidutsläppen till 120 g CO2/km för att gradvis minska de genomsnittliga utsläppen. Därför instämmer jag med förordningens konstruktion där det från januari 2014 krävs att nyregistrerade och nytillverkade lätta nyttofordon ska släppa ut mindre än 175 g CO2/km och på lång sikt (senast 2020) mindre än 147 g CO2/km, delvis för att uppnå en kompromiss med hänsyn till kraven för utformningen av dessa fordon.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande om ny lagstiftning som fastställer utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon. Mitt beslut byggde på de olika uppgifter som lagts fram i de olika dokument där skälen anförs, särskilt det faktum att dessa fordon för närvarande utgör ca 12 procent av fordonen på vägarna. Det är nödvändigt att fastställa utsläppsnormer för koldioxid för nya lätta nyttofordon för att förhindra att det uppstår luckor i lagstiftningen, och det är också viktigt att uppmuntra bilbranschen att investera i ny teknik. Jag instämmer med föredraganden när han lyfter fram behovet av att branschen för lätta nyttofordon följer personbilsbranschens exempel där man försöker minska koldioxidutsläppen. I motsats till personbilarna ändrar man emellertid inte nyttofordonens form eller vikt utan deras motorer och mekanik, vilket tar betydligt längre tid och är betydligt kostsammare. Det är likväl viktigt att uppmuntra den tekniska utvecklingen så att den gynnar alla.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (EN) Detta förslag är en fortsättning på gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från lätta nyttofordon enligt följande:

– Från 2020 ett långsiktigt mål på 147 g CO2/km för de genomsnittliga utsläppen från nya lätta nyttofordon som registreras i unionen, under förutsättning att genomförbarheten bekräftas. Senast den 1 januari 2013 och efter en total översyn ska målet ändras genom ett lagstiftningsförslag om det är lämpligt.

– Ett kortsiktigt mål som fastställts till 175 g CO2/km, med en infasningsperiod från och med den 1 januari 2014, så att hela den nya fordonsparken uppfyller kraven från och med 2017.

– Specifika utsläppsmål för fordon som drivs med alternativa bränslen ska ingå i syfte att främja användningen av vissa fordon som drivs med alternativa bränslen på EU:s marknad.

– När det gäller fordon som byggs i etapper är det tillverkaren av grundfordonet som ska ansvara för de specifika koldioxidutsläppen från det färdigbyggda fordonet. Superkrediterna till tillverkare som tillverkar lätta nyttofordon med koldioxidutsläpp under 50 g CO2/km ska begränsas till 25 000 lätta nyttofordon per tillverkare.

– Påföljderna fastställs från och med 2019 till 95 euro, med en gradvis infasning från den 1 januari 2014 till 2018.

Att hjälpa tillverkarna att utveckla miljövänlig teknik för transportbilar kommer att vara till nytta för företagen och bidra till att skapa sysselsättning.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Det får inte finnas några undantag – nyttofordon måste också bli miljövänliga. Jag röstade för detta förslag till direktiv som kräver att tillverkarna minskar koldioxidutsläppen från skåpbilar och andra nyttofordon inom nästa decennium. Förslaget är till stor del inspirerat av EU-lagstiftningen om koldioxidutsläpp från personbilar som har varit i kraft sedan 2008.

Detta var en förnuftig omröstning efter en överenskommelse med rådet som i huvudsak återgår till kommissionens huvudförslag, det vill säga åtagandet att minska de förorenande utsläppen från nyttofordon till 175 g CO2/km senast 2014 för hela fordonsparken, och att successivt minska utsläppen till 147 g CO2/km senast 2020. Det är ändå lite av en besvikelse eftersom vi röstade för ett mer ambitiöst mål i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i september 2010.

När det gäller de extra kostnaderna för tillverkare av skåpbilar och minibussar kommer de att kompenseras väl, eftersom dessa fordon kommer att förorena mindre och förbruka mindre och i slutänden är det vad bilförarna är intresserade av.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Martin Callanan till det utmärkta arbete han har gjort. Vi har i dag antagit den överenskommelse som uppnåtts med medlemsstaternas regeringar om nya gränser för koldioxidutsläpp från nyttofordon i Europa, vilken också omfattar incitament för industrin att tillverka skåpbilar som är mer energieffektiva samt påföljder för dem som inte respekterar de nya reglerna. Den antagna lagstiftningen innebär en svår balansakt, och i den fastställs ett antal ambitiösa men genomförbara miljömål för tillverkarna.

Den nya lagstiftningen fullbordar det europeiska regelverket genom att bygga vidare på de regler om utsläpp från personbilar som fastställdes för två år sedan. Om en tillverkare framställer en skåpbil där utsläppen understiger 50 g CO2/km kommer denne att få en superkredit som gäller under en begränsad tidsperiod. Vid beräkningen av genomsnittliga utsläpp kommer detta fordon att räknas som 3,5 fordon mellan 2014 och 2015, 2,5 fordon 2016 och 1,5 fordon 2017, som är det sista år som systemet med superkrediter kommer att finnas. Å andra sidan kommer nytillverkade fordon som släpper ut mer än de fastställda gränsvärdena att från och med 2019 åläggas en straffavgift på upp till 95 euro per gram.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Trots att vi röstade mot betänkandet i utskottet (32/25/0) var De gröna/Europeiska fria alliansen överens med de andra grupperna om att vi skulle sträva efter förhandlingar för att nå en överenskommelse med rådet vid första behandlingen, framför allt på grund av bedömningen att det inte är sannolikt att den politiska majoriteten blir större i plenum, och att förhandlingar med de kommande ungerska och polska ordförandeskapen troligen inte skulle ge ett bättre resultat.

Huvuddragen i överenskommelsen vid första behandlingen var följande: att skjuta upp den bindande genomsnittliga gränsen på 175 g CO2/km med ett år (2017), sänka målet för 2020 till 147 g/km, vilket måste bekräftas genom lagstiftningsförfarande, sänka avgiften för extra utsläpp till 95 euro/g samt en liten ökning och förlängning av superkrediterna till 2017. Slutresultatet i plenum var emellertid högst otillfredsställande och vi beslöt att rösta emot förslaget.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är värt att sträva efter att värna om miljön. Det är ett viktigt dokument som hjälper bilindustrin att planera sin tillverkning mer effektivt och därigenom se till att koldioxidutsläppen minskar. Beslutet kommer att stimulera innovation och forskning och hjälpa både konsumenter och framför allt små och medelstora företag att göra besparingar.

Vid slutet av de långa förhandlingarna mellan parlamentet och rådet uppnådde man ett viktigt resultat baserat på en balanserad kompromiss mellan de 27 medlemsstaternas olika ståndpunkter. Antagandet av dessa nya mål och normer kommer säkert att leda till konkreta resultat, samtidigt som också alla EU-medborgares hälsa skyddas bättre. Kampen mot klimatförändringar kan inte skjutas upp och det gäller i lika hög grad minskningen av utsläpp från fordon.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) I dag röstade jag för betänkandet om utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon. Jag anser att betänkandet är nödvändigt med tanke på EU:s mål i fråga om global uppvärmning och utsläppsminskning. Det bör likaså noteras att eftersom de lätta nyttofordonen i fråga tillhandahåller en tjänst och till största delen används av små och medelstora företag är det viktigt att man också tar hänsyn till deras kapacitet när man genomför nödvändiga förändringar. Jag anser uppriktigt att för att vi ska uppnå den nivå som fastställs i betänkandet behöver vi en lämplig kompromiss som både tar hänsyn till de små och medelstora företag som verkar i EU och EU:s globala mål.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag stödde till fullo det ursprungliga förslaget att införa utsläppsnormer för koldioxid för nya lätta nyttofordon, för att förhindra att det uppstår ett kryphål på grund av viss överlappning som för närvarande finns i registreringen av personbilar och lätta nyttofordon. Många fordon som är typgodkända som personbilar, till exempel stadsjeepar, registreras för närvarande som lätta nyttofordon, ofta för att den senare kategorin kan dra nytta av lägre skatt eller andra skatteincitament. Även om lagstiftningen om personbilar (liksom detta förslag) bygger på typgodkännande av fordon (snarare än registrering) skulle det faktum att det inte finns någon reglering av lätta nyttofordon kunna medföra en risk för att tillverkare av relativt stora personbilar kommer att ansöka om typgodkännande för lätta nyttofordon.

Det skulle innebära att dessa fordon med höga utsläppsnivåer fortfarande inte skulle omfattas av utsläppsnormerna för koldioxid. Överenskommelsen vid den första behandlingen har slutligen blivit en mycket svag överenskommelse, där det bindande målet att uppnå 175 g CO2/km har skjutits upp ett år. Målet för 2020 har stannat på 147 g/km, och straffavgifterna om inte normerna uppfylls har minskat från 120 euro/g till 95 euro/g. Detta är en otillräcklig symbolisk handling som innebär att denna lag inte kommer att kunna bidra väsentligt till klimatdebatten. Så mycket är klart att det inte längre framkommer hur överhängande denna fråga är. Därför röstade jag nej.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har stött betänkandet som är en del av gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från lätta nyttofordon. Om vi hjälper tillverkarna att utveckla miljövänlig teknik kan det vara till nytta för företagen och också skapa arbetstillfällen, samtidigt som vi bidrar till att ta itu med de miljöproblem vi står inför.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) I slutsatserna från den strategi för en hållbar utveckling som kommissionen har tagit initiativet till betonas de mest angelägna problemen när det gäller hållbar utveckling, nämligen åtgärder för energieffektivitet inom transportsektorn. Med tanke på kampen mot klimatförändringar med avseende på koldioxidutsläpp och den ökade konkurrenskraften i den europeiska bilindustrin syftar denna förordning till att införa incitamentsystem, särskilt beviljande av superkrediter och tillgodoräkning av miljöinnovationer, och även färre påföljder. Den överenskommelse som parlamentet har uppnått i detta avseende är ambitiös men samtidigt också genomförbar. Det kortsiktiga EU-målet som ska genomföras stegvis är 175 g CO2/km, vilket ska uppnås senast 2017, och det långsiktiga målet är 147 g CO2/km, vilket ska uppnås senast 2020.

Samtidigt ger man superkrediter för fordon som uppnår effektivitetskriterierna och tillämpar rimliga påföljder om de högsta gränsvärdena för koldioxidutsläpp överskrids. Jag anser att ett godkännande av denna förordning ligger i linje med EU:s politik för en hållbar miljö, samtidigt som det skyddar användarna och tillverkarna – varav de flesta är små och medelstora företag – och även främjar innovation inom branschen.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förslaget till förordning om utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i kommissionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon. Detta kommer att göra det möjligt för oss att uppmuntra fordonstillverkare att använda miljöinnovationer för att trygga den europeiska bilindustrins konkurrenskraft.

Genom förordningen åläggs tillverkare av lätta nyttofordon att betala straffavgifter om de överskrider de genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp som fastställs i den.

Jag vill påpeka att man inte bara bör ta itu med restriktionerna för förorenande utsläpp ur ett leveransperspektiv, till exempel hur lätta fordon måste moderniseras för att bli renare, utan också ur ett efterfrågeperspektiv. Det är viktigt att nya fordon som uppfyller kraven i förordningen är tillgängliga för konsumenterna. Genom förordningen kommer det att vara möjligt att både tillhandahålla incitament för produktion av fordon med effektiv bränsleförbrukning och föreskriva påföljder för tillverkare som inte uppnår de överenskomna målen. Från och med den 1 januari 2012 kommer det att vara varje medlemsstats skyldighet att varje år registrera uppgifter för alla nya lätta nyttofordon som registreras i landet och se till att bestämmelserna i denna förordning följs.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet i dag eftersom det signalerar ytterligare ett steg i rätt riktning i kampen mot klimatförändring. Gränser för koldioxidutsläpp från nya transportbilar kommer att leda till renare och mer bränsleeffektiva fordon i EU. Målen har fastställts och incitamenten för mer effektiva transportbilar kommer förhoppningsvis att sätta fart på innovationssatsningar inom branschen. Detta bör ge företag, bland annat många småföretag i Wales som är beroende av transportbilarna, en möjlighet att använda mer bränsleeffektiva transportbilar och kontrollera kostnaderna i en tid av stigande oljepriser.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag har inte röstat för Martin Callanans betänkande trots att det är väl underbyggt och ett steg i rätt riktning. Jag anser emellertid att gränserna för koldioxidutsläpp per kilometer bör vara mycket mer ambitiösa. Därför stöder jag kommissionens förslag på 135 gram koldioxid per kilometer. Kombinationen av utsläppspooler som tillverkare kan inrätta inom hela sitt produkturval och en hastighetsbegränsning på 120 km/t skulle göra detta mål uppnåeligt, även om det skulle behövas mycket arbete. Samtidigt bör vi för miljöns skull inte tillåta att några av dessa tidsgränser skjuts upp. Vi bör hålla fast vid 2014.

- Rekommendation: Lehne (A7-0021/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Denna fråga har utvecklats till en utdragen process. Det började med kommissionens förslag till förordning 2000. Därpå följde parlamentets godkännande 2002, de första allvarliga svårigheterna att få medlemsstaternas godkännande, rådets slutsatser 2009, misslyckandet med att omvandla slutsatserna till en ståndpunkt, de oöverstigliga hindren vid förhandlingsrundorna i december 2010 samt det efterföljande åtagandet från ett minimiantal medlemsstater om att upprätta ett fördjupat samarbete på detta område trots att det faller utanför ramen för EU:s exklusiva befogenheter. Med hänsyn till detta godkänner jag rekommendationen. Jag samtycker till förslaget till förordning eftersom avsaknaden av ett enhetligt patentskydd i hela EU kan leda till ett fragmenterat, komplicerat och dyrt patentsystem. Eftersom alla krav är uppfyllda kan detta bara innebära fördelar för den inre marknaden.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Under de senaste månaderna har jag gång på gång uttryckt mitt ogillande för ett trespråkigt patentsystem. Jag anser dessutom att användningen av det europeiska systemet med fördjupat samarbete för att kringgå Italiens och Spaniens veto, och därigenom undvika att fortsätta debatten för att hitta en gemensam och mindre betungande lösning, är en fråga vars politiska allvar saknar tidigare motstycke. Förslaget till beslut är också oförenligt med villkoret i artikel 20.2 i fördraget om Europeiska unionen om att ett fördjupat samarbete ska vara en sista utväg som endast kan medges efter att alla andra möjligheter har undersökts och det inte finns någon möjlighet att uppnå målen inom rimlig tid.

Drygt ett år efter antagandet av Lissabonfördraget förkastas dessutom redan principen om att alla europeiska språk är likvärdiga, vilket äventyrar såväl konkurrenskraften och den innovativa förmågan hos miljontals små och medelstora företag i Europa som EU-medborgarnas rättigheter. Detta patentsystem skadar den inre marknaden genom att utsätta den för geografisk segmentering, vilket skulle innebära ett handelshinder mellan medlemsstaterna som skulle få negativa konsekvenser för företagens stabilitet och den fria rörligheten för kapital. När jag på nytt upprepar mina invändningar vill jag säga att jag anser att det skulle ha varit en god idé att invänta avgörandet från EU-domstolen den 8 mars innan vi diskuterade denna fråga här i parlamentet.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) EU gör framsteg. Tack vare Lissabonfördraget är det nu möjligt för en grupp länder som tillsammans vill arbeta vidare med en viss fråga att göra det även om en del länder inte är intresserade. Detta är redan fallet med skilsmässoreglerna för par där makarna kommer från två olika länder. Vi kallar detta ”fördjupat samarbete”. Jag ville att samma sak skulle gälla skyddet för europeiska uppfinningar, och jag ville att vi skulle använda fördjupat samarbete för att skapa ett europeiskt patent. Skälet är att då det kostar tio gånger så mycket att skydda uppfinningar genom patent i Europa som i Förenta staterna, särskilt på grund av översättningskostnaderna, vill 25 av de 27 medlemsstaterna skapa ett europeiskt patent tillsammans. Ett sådant patent skulle kosta mindre eftersom det skulle vara enhetligt. Det enhetliga patentet ska registreras på franska, engelska eller tyska och ska skydda uppfinningarna i de 25 länder som deltar. Skyddet kommer dessutom till slut att erbjudas till ett överkomligt pris. Även om Spanien och Italien inte är för detta system av språkliga skäl är det viktigt att de 25 medlemsstater som är intresserade gör framsteg tillsammans i denna fråga. Jag röstade för detta förfarande eftersom det innebär ett stort steg framåt för den europeiska industrins konkurrenskraft.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Skapandet av ett enhetligt patentskydd i EU är en viktig del när det gäller att utveckla uppfinningar och förbättra konkurrenskraften. Jag stödde denna resolution som ska bemyndiga ett fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna för att skapa ett enhetligt patentskydd. Hittills har vi haft ett fragmenterat patentsystem i EU beroende på de svårigheter och höga kostnader som uppkommer genom att patenten måste valideras i de olika medlemsstaterna. Även om mer än nio medlemsstater har angett att de avser att upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan för att skapa ett enhetligt patentskydd bör kommissionen och de medlemsstater som deltar främja att så många medlemsstater som möjligt deltar. Ett fördjupat samarbete skulle innebära förbättringar för den inre marknaden genom att det skulle avlägsna hinder för den fria rörligheten för varor, vilket skulle öka antalet uppfinnare och ge tillgång till ett enhetligt patentskydd i hela EU.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Ett europeiskt patentsystem är nödvändigt. Det faktum att det finns olika tolkningar och beslut i de olika medlemsstaterna leder till bristande rättssäkerhet. Obligatorisk översättning av alla patenthandlingar till de 23 officiella språken är dyrt, tar tid och leder till förlorad konkurrenskraft. Därför är i allmänhet en överväldigande majoritet av de berörda parterna, bland annat yrkessammanslutningar, överens om alternativet ”bara engelska”.

I detta förslag väljs tre språk ut (engelska, franska och tyska) och alla andra språk prioriteras lägre. När det gäller global ställning är portugisiska emellertid ett mycket viktigare språk än franska och tyska. Jag har också många reservationer när det gäller möjligheten att använda fördjupat samarbete i detta fall. Ett instrument som är avsett att göra det möjligt för en grupp länder att inleda en fördjupad integrationsprocess som successivt skulle kunna omfatta alla de andra får inte förvandlas till en privat klubb och en uteslutningsmekanism, eller leda till att vissa länder får en mer framträdande ställning än andra. Därför är jag emot Lehne-betänkandet.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Även om jag sätter värde på andan i denna reform som syftar till att Europa ska få ett enda patentsystem och följaktligen minska översättningskostnaderna röstade jag i alla händelser emot förslaget. Förslaget till beslut som rådet lagt fram bemyndigar ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd eftersom vissa medlemsstater, bland annat mitt land, var emot antagandet av det planerade översättningssystemet. Det skulle vara ett trespråkigt system som skulle vara diskriminerande eftersom det kränker principen om att alla språk i EU är likvärdiga.

Enligt min åsikt skulle det fördjupade samarbetet dessutom skada den inre marknaden genom att skapa splittring och leda till en snedvridning av konkurrensen inom den. Därför skulle det ha varit önskvärt att invänta avgörandet från EU-domstolen som väntas under de kommande dagarna, och som först och främst kommer att klargöra ett antal tekniska aspekter som rör det enhetliga patentsystemet.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Enligt min åsikt utgör det fragmenterade systemet för patentskydd ett hinder på den inre marknaden som är särskilt menligt för innovativa företag i kategorin små och medelstora företag. Jag stöder därför skapandet av ett enkelt, billigt och enhetligt patentskydd för hela EU. Jag är bekymrad över att det inte har gått att nå en överenskommelse om en gemensam lösning på grund av oöverstigliga meningsskiljaktigheter när det gäller översättningsarrangemangen för patent. Enligt min åsikt är det envisa kravet på att man måste översätta patent till de flesta officiella språken i EU ett utslag av nationell egoism, eftersom de kostnader och administrativa krav och den tid som skulle behövas för detta till stor del skulle förta fördelarna med ett enhetligt patent.

Jag välkomnar i högsta grad att mitt eget land, Tjeckien, har beslutat att ansluta sig till kraven på fördjupat samarbete, vilket vi har stött här i dag, och därigenom utöka den stora majoritet medlemsstater som redan stöder detta. Även om ett enhetligt patent inte kommer att omfatta hela EU tvivlar jag inte på att det kommer att vara ett instrument som främjar utvecklingen och stärker konkurrenskraften för små och medelstora företag.

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Patentskydd är ett av basinstrumenten för konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Det främjar vetenskaplig forskningsverksamhet och ökar därmed sysselsättningen i en sektor med högt mervärde. Jag har stött parlamentets rekommendationer om förslaget till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd, eftersom det bygger på rådets slutsatser av den 4 december 2009 där den framtida utformningen av det enhetliga patentsystemet fastställs. Det europeiska patentsystemet ska bygga på två pelare som består av ett enhetligt system för lösning av patenttvister (domstolen för europeiska patent och EU-patent) och skapande av EU-patent (ett instrument som meddelar patent som är giltiga i hela EU).

Det fördjupade patentsamarbetet kommer att göra det enklare att godkänna europeiska patent inom territoriet för de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet, vilket kommer att minska kostnader och förenkla patentförfarandet samtidigt som denna mekanism kommer att bidra till vetenskaplig och teknisk utveckling och förbättra den inre marknadens funktion. I början av februari i år anslöt sig Tjeckien till kraven på ett fördjupat samarbete, och jag hoppas därför att mitt lands anslutning till det enhetliga patentskyddssystemet kommer att bidra till att främja vetenskapliga resurser och bättre vetenskapliga resultat både i Tjeckien och på andra ställen.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Skapandet av ett europeiskt patent kommer att stimulera innovation och vetenskaplig och teknisk utveckling i EU. Jag anser att det är nödvändigt att lösa frågan om det europeiska patentet. Jag har emellertid reservationer om de bestämmelser om språkanvändning som ska införas. Enligt min åsikt skulle den bästa lösningen vara att bara använda engelska, men om bestämmelserna om språkanvändning utvidgas till andra språk måste portugisiska beaktas. Konkurrensen är global och portugisiska är det tredje mest använda västerländska språket efter engelska och spanska.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Ett europeiskt patentsystem är nödvändigt. Det faktum att det finns olika tolkningar och beslut i de olika medlemsstaterna leder till bristande rättssäkerhet. Obligatorisk översättning av alla patenthandlingar till de 23 officiella språken är dyrt, tar tid och leder till förlorad konkurrenskraft. Därför är i allmänhet en överväldigande majoritet av de berörda parterna, bland annat yrkessammanslutningar, överens om alternativet ”bara engelska”. I detta förslag väljs tre språk ut (engelska, franska och tyska) och alla andra språk prioriteras lägre. När det gäller global ställning är portugisiska emellertid ett mycket viktigare språk än franska och tyska. Jag har också många reservationer när det gäller möjligheten att använda fördjupat samarbete i detta fall. Ett instrument som är avsett att göra det möjligt för en grupp länder att inleda en fördjupad integrationsprocess som successivt skulle kunna omfatta alla de andra får inte förvandlas till en privat klubb och en uteslutningsmekanism, eller leda till att vissa länder får en mer framträdande ställning än andra. Därför är jag emot Lehne-betänkandet.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna lagstiftningsresolution från Europaparlamentet eftersom jag instämmer med innehållet i den. Jag beklagar emellertid att det portugisiska språket saknas i det europeiska patentsystemet.

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. – (IT) Den inre marknaden och konkurrenspolitiken är två hörnstenar i processen för Europas enande, vilka inte bara syftar till att stärka EU:s ekonomi och dess företag utan framför allt till att förverkliga unionens grundläggande friheter. Detta mål måste eftersträvas i alla europeiska medborgares och företags intresse genom att erbjuda lika möjligheter och verklig jämlikhet samtidigt som man undviker problem, extra kostnader och överbyggnader som skulle kunna innebära olika behandling, diskriminering eller begränsade möjligheter att åtnjuta eller skydda de egna rättigheterna. Att ge alla EU-medborgare rätt att uttrycka sig på sitt eget språk i kontakten med EU:s institutioner är en grundläggande rättighet när det gäller jämlikhet, lika möjligheter och icke-diskriminering. Att bara använda en del av de officiella språken kan tekniskt sett bara vara berättigat i verksamheten inom EU-institutionerna och inte i förbindelserna med medborgare, företag och institutioner i medlemsstaterna. Ett fördjupat samarbete är lämpligt när det ökar möjligheterna för dem som deltar utan att dessa möjligheter äventyras för andra. Jag röstade därför emot rekommendationen, eftersom jag anser att ett fördjupat samarbete är oacceptabelt i ett så känsligt sammanhang som den politiska jämställdheten mellan språken, eftersom det skulle skapa diskriminering när det gäller rätten till lika möjligheter till tillgång till EU:s grundläggande friheter.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jag är mycket nöjd med den punkt vi har nått i denna fråga som har varit under behandling sedan 1990-talet. I december 2009 antog rådet principen om att inrätta ett EU-patent. Ett år senare bekräftade rådet emellertid att det fanns oöverstigliga hinder beträffande översättningsarrangemangen där det krävdes ett enhälligt beslut. Frågan togs sedan upp av det belgiska ordförandeskapet för EU, men eftersom hindren fanns kvar begärde tolv medlemsstater ett förslag om en förordning om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patent. Rådet (konkurrenskraft) beslutade således om bemyndigande av ett fördjupat samarbete i mars 2011. Jag vill påminna er om att skapandet av ett enhetligt patent kommer att innebära fördelar för användarna av patentsystemet i Europa, och det kommer särskilt att göra det möjligt för små och medelstora företag, som ofta åsidosätts, att förbättra sin konkurrenskraft genom bättre tillgång till patentskydd och minskade kostnader.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patent är den bästa lösningen för tillfället, och jag hoppas att alla medlemsstater kommer att delta i det tills vidare för EU-medborgarnas skull. Om vi har ett enhetligt patent kommer det att betydligt minska de administrativa kostnaderna för små och medelstora företag, stimulera innovation och bidra till att skapa nya arbetstillfällen vid en tidpunkt då EU har ett ständigt växande behov av det.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det är mycket viktigt att ha EU-omfattande lagstiftning som skyddar patent för att försvara immateriella rättigheter. Vi kommer att kunna få såväl ett enhetligt skydd i de deltagande medlemsstaternas territorier som minskade kostnader och förenklade administrativa förfaranden. Jag vill påpeka att kostnaden för att registrera ett patent i Europa för närvarande är omkring tio gånger högre än för ett japanskt eller nordamerikanskt patent. Därför kommer det att vara till nytta för innovationen och den vetenskapliga forskningen samtidigt som den inre marknaden kommer att förbättras. Enligt kommissionsledamot Michel Barnier är det bara Spanien och Italien som inte har visat något intresse för ett fördjupat samarbete. Han har emellertid vissa juridiska reservationer när det gäller lämpligheten av ett fördjupat samarbete i detta specifika fall.

Enligt artikel 328.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska de fördjupade samarbetena när de upprättas ”vara öppna för samtliga medlemsstater, förutsatt att medlemsstaterna tar hänsyn till de eventuella villkor för deltagande som fastställs genom beslutet om bemyndigande. De ska också vara öppna vid varje annat tillfälle, under förutsättning att de utöver nämnda villkor tar hänsyn till de akter som redan har antagits inom denna ram”. Jag vill påpeka att språkarrangemangen i detta fördjupade samarbete endast kommer att omfatta tre språk: engelska, franska och tyska.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. – (IT) Jag är emot att parlamentet ger grönt ljus för användningen av fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentsystem, eftersom jag anser att frågan om språkordningen är av grundläggande betydelse för italienska intressen med tanke på att Italien ligger på fjärde plats i Europa när det gäller antalet patent som lämnas in. Jag anser att det fördjupade samarbetet har utnyttjats på ett cyniskt sätt. Det inrättades för att stärka EU:s integrationsprocess genom att ge ett mindre antal medlemsstater möjlighet att gå vidare med en fråga när det är omöjligt att komma fram till en enhällig överenskommelse.

Att tvinga igenom detta skulle kunna skapa ett farligt prejudikat, eftersom det skadar en medlemsstat och kringgår både den enhällighet som krävs i Lissabonfördraget för frågor som rör den inre marknaden och principen om att inte snedvrida konkurrensen på den. Dessutom skulle vi ha föredragit att invänta avgörandet från EU-domstolen, som vi väntar den 8 mars.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade emot detta betänkande av tre grundläggande skäl.

Det är oacceptabelt att parlamentet stöder ett förslag om fördjupat samarbete om så kallade enhetliga patent, eftersom det bara syftar till att hota medlemsstaternas rättigheter att försvara sina intressen och endast gagnar de mäktigare länderna.

Detta är andra gången som principen om fördjupat samarbete, som föreskrivs i Lissabonfördraget, har använts. Det börjar bli uppenbart varför den finns med.

Det är oacceptabelt att sätta press på stater som hör till EU men som inte accepterar de villkor som majoriteten vill påtvinga dem, särskilt när det gäller sådana känsliga områden som språk eftersom den föreslagna överenskommelsen är ett hot mot språken i de flesta länderna.

Slutligen måste jag göra ett sista påpekande för att på nytt bekräfta den ståndpunkt som företrädarna för det portugisiska kommunistpartiet alltid har intagit i sitt orubbliga försvar för det portugisiska språket.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Det är inte varje dag vi får tillfälle att diskutera ett ämne som är så viktigt som EU-patent, vilket är ämnet för Klaus-Heiner Lehnes rekommendation. Jag är därför mycket glad över att få möjlighet att bidra till denna debatt. För det första bör det noteras att vi för närvarande befinner oss i ett mycket tidigt skede av det fördjupade samarbetet. Europaparlamentets rekommendation kommer endast att innebära att det blir möjligt för rådet att officiellt samtycka till att åtgärder vidtas. Allt är därför fortfarande möjligt, eller för att vara mer precis, ändringar kan göras av kommissionens förslag till förordningar. Jag ska inte gå in på detaljer när det gäller förslagen till förordningar om själva patentet eller språkordningen. Jag vill emellertid säga att när vi genomför detta stora europeiska projekt måste vi ta hänsyn till intressena hos alla europeiska entreprenörer, eller med andra ord både de som får patent på uppfinningar och de som är intresserade av att ha enkel tillgång till teknisk information om sådana uppfinningar. Jag tänker i detta sammanhang till exempel på dem som tillverkar generiska läkemedel.

Eftersom jag är en stark anhängare av det europeiska patentet och samtidigt företräder Polen, ett land som i dag tyvärr snarare är en ”patentmottagare” än en ”patentgivare”, kommer jag att sträva efter att se till att patentdebatten blir så bred som möjligt och att hänsyn tas till allas åsikter, särskilt åsikterna från små och medelstora företag vilka är nödvändiga för en innovativ europeisk ekonomi.

  Adam Gierek (S&D), skriftlig. – (PL) Det europeiska patentet ska hjälpa oss att främja innovation, men varför kan vi inte lyckas vara innovativa själva när vi debatterar det? Vi borde skämmas över oss själva. Vi talar inte om något annat än patenträtt, låt oss också tala om att skapa en optimal patentform. Just nu har vi korta och långa patent, men det behöver inte alls innebära att de långa är mer välskrivna. Beskrivningen görs ofta avsiktligt mer komplicerad för att förvirra och göra patentformen mera invecklad.

Jag anser att vi behöver skapa en tydlig patentform och ett förfarande för att beskriva patent så att man kan dra nytta av Internet och elektroniska registreringsmetoder. Språk är en näraliggande fråga och en bestämd algoritm skulle kunna användas för att lösa detta problem. Jag anser att den billigaste metoden där det inte skulle behövas översättning till olika språk skulle vara ett europeiskt e-patent. Kanske kommissionen kan börja tänka innovativt. Jag röstade för rekommendationen även om jag anser att kommissionen visar för lite initiativkraft när det gäller denna fråga.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) Mot bakgrund av kommissionens och parlamentets satsningar på en nystart av den inre marknaden har behovet av ett harmoniserat system för utfärdande och reglering av patent aldrig varit större. Därför röstade jag för denna lagstiftningsresolution.

Med det nuvarande fragmenterade patentsystemet måste patent översättas till språken i vart och ett av de länder där de har beviljats, vilket innebär orimliga kostnader för översättning för entreprenörer, nyetablerade företag och andra innovationsbaserade små och medelstora företag. Att få ett patent är tretton gånger dyrare i EU än i USA och elva gånger dyrare än i Japan. Med det nya systemet som ska antas av de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet på detta område kommer det enhetliga patentet att omfattas av en klart mer överkomlig översättningsordning som bara omfattar språken franska, engelska och tyska, vilket leder till minskade kostnader. Införandet av ett enhetligt och överkomligt patentsystem, om än bara i vissa medlemsstater, kommer att spela en viktig roll för att främja den inre marknaden, särskilt genom att ge unionen det uppsving inom innovation och kreativitet för att producera varor och tjänster som vi är i så akut behov av.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) I flera år har vi sett hur den europeiska ekonomin har hållits tillbaka på grund av att det inte har funnits något konkurrenskraftigt EU-patent jämfört med andra stora världsmakter. I omkring 15 år har kommissionen föreslagit att ett enhetligt europeiskt patent ska skapas. Slutligen har vi, tack vare det ”fördjupade samarbetet”, som gör det möjligt för flera medlemsstater att samarbeta inom ett visst område när ett lagstiftningsinitiativ blockeras, kunnat ta ett steg i denna riktning. Jag röstade därför med stor glädje för detta betänkande som gör att vi kan inleda detta fördjupade samarbete för att skapa ett EU-patentsystem. Det är ett viktigt steg framåt för alla europeiska företag och för alla små och medelstora företag som har väntat länge på detta instrument, ett instrument som är nödvändigt för innovation, forskning och utveckling och konkurrenskraft i Europa.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för rekommendationen om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett europeiskt patent. I december 2010 ville tolv medlemsstater, bland annat Frankrike, använda ett fördjupat samarbete för att införa ett EU-patentsystem, efter oenighet bland de 27 på grund av meningsskiljaktigheter om språkanvändningen. Till slut beslöt alla medlemsstater utom Italien och Spanien att delta. Jag vill att det ska vara möjligt för dessa två länder att kunna ansluta sig till initiativet närsomhelst. Det är för närvarande elva gånger dyrare att söka patent i EU än i Förenta staterna. I framtiden kommer våra forskare och företag att äntligen kunna börja konkurrera effektivt med Förenta staterna och Asien inom innovation.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Efter mer än tio år håller arbetet med ett enhetligt europeiskt patent äntligen på att avslutas. Trots att vi bara har uppnått en delframgång eftersom det enhetliga patentskyddssystemet inte omfattar hela EU:s territorium bör det utan tvivel anses som ett betydelsefullt steg framåt. Förenklingen av registreringsförfaranden och en betydande minskning av kostnaderna kommer att främja utvecklingen av den inre marknaden och stimulera vetenskaplig och teknisk utveckling i hela EU, även om bara tolv medlemsstater omfattas. Även om lagstiftningen bara kommer att harmoniseras i begränsad omfattning kommer denna harmonisering i praktiken att påverka alla entreprenörer i EU, eftersom investerare som är baserade i medlemsstater som inte deltar också kommer att kunna dra fördel av det enhetliga patentskyddet. Det kommer att vara deras sak att individuellt besluta om de vill välja ett skydd enligt rättssystemet i ett eller flera medlemsstater eller om de vill använda det enhetliga europeiska patentet.

Jag anser att vi bör fortsätta med åtgärder som syftar till att utvidga omfattningen av det enhetliga patentskyddet så att det till slut omfattar hela EU:s territorium. Det är inte bara enskilda entreprenörer som kommer att vinna på det, eftersom den europeiska marknaden också kommer att bli mer konkurrenskraftig jämfört med andra stora ekonomier som Förenta staterna, Kina eller Japan.

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE), skriftlig. – (LV) Jag stödde förslaget till resolution om förslaget till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd, eftersom jag anser att ett enhetligt patentregistreringssystem kommer att minska de administrativa hindren för europeiska företag. EU har inte råd med ett fragmenterat patentregistreringssystem. I dag har vi tagit ett enormt steg framåt mot ett enhetligt registreringssystem. Det nuvarande systemet där ett företag måste registrera sitt patent separat i varje medlemsstat är ett viktigt hinder för företagsutveckling. Den långsamma och komplicerade processen för att registrera patent i EU hittills har begränsat möjligheterna för våra företag att utvecklas dynamiskt. Ett tydligt och effektivt förfarande genom vilket vem som helst kan registrera ett patent som gäller i hela EU kommer att bidra till att nya produkter kan nå marknaden snabbare och därigenom förbättra takten för företagens utveckling. Vinnarna kommer att vara de länder som deltar i detta patentregistreringssystem och entreprenörerna i dessa länder som snabbt kommer att kunna tillhandahålla nya produkter till alla konsumenter i Europa.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) För närvarande är den inre marknaden särskilt fragmenterad på grund av de höga kostnaderna för patentskydd i EU, och europeiska uppfinnare kan inte dra nytta av alla fördelarna med den inre marknaden. Svårigheterna uppstår när uppfinnarna söker optimalt skydd i hela EU. Situationen får negativa konsekvenser för EU:s konkurrenskraft, eftersom uppfinningsrelaterad verksamhet genererar ett humankapital som ofta är mer rörligt än inom andra branscher.

De nuvarande, mindre fördelaktiga förhållandena för innovation gör EU till ett mindre attraktivt område för att skapa och uppfinna, både för europeiska och icke europeiska uppfinnare. Jag röstade för rekommendationen eftersom ett fördjupat samarbete inom området enhetligt patentskydd för en grupp medlemsstater kommer att skydda unionens intressen, eftersom det kommer att förbättra dess konkurrenskraft och dragningskraft för resten av världen. Att skapa ett enhetligt patentskydd för en grupp medlemsstater skulle dessutom förbättra patentskyddet och avskaffa kostnaderna och krånglet inom de berörda territorierna, vilket skulle främja den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och den inre marknadens funktion.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet. Jag anser att den tillåtna strålningsnivån i livsmedel måste höjas och att övervakningen och kontrollen dessutom måste förbättras. Beroende på resultatet vid slutbehandlingen kan förordningen bidra till denna process. Jag välkomnar att förordningen också ska tillämpas på livsmedel eller djurfoder som importeras från tredjeland, som genomgår tulltransitering eller som är avsedda för export.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Det råder ingen tvekan om att området för immateriella rättigheter, och särskilt industriell äganderätt, bör ägnas särskild omsorg och uppmärksamhet. EU:s organ och institutioner lyckas emellertid inte alltid med det. En övergripande helhetslösning kullkastas ofta av detaljfrågor eller till och med av lobbyintressen. Frågan om EU-patentet – det tidigare gemenskapspatentet – är ett exempel på det. Möjligheten till åtminstone en dellösning uppstår nu i form av ett fördjupat samarbete mellan vissa medlemsstater för att skapa ett enhetligt patentskydd. Tjeckien vill delta i detta fördjupade samarbete och vill också delta i ytterligare förhandlingar om konkreta förslag till förordning om ett enhetligt patent och dess språkordning. Att inte delta i det fördjupade samarbetet innebär att man inte kommer att kunna påverka den framtida utformningen av EU:s patentsystem. En viktig aspekt är den ekonomiska vinsten eller fördelarna för företagen som följer av de nya tekniska lösningarna, med tanke på storleken på den gemensamma marknaden för dem som deltar i det fördjupade samarbetet. Jag vill också nämna att Tjeckien behåller möjligheten att dra sig tillbaka från det fördjupade samarbetet om detta samarbete skulle gå åt ett håll som strider mot Tjeckiens ståndpunkter, särskilt när det gäller språkordningen och området för patenträtten.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag lägger ned min röst om betänkandet. Det beror inte på att jag är emot medlemsstaternas suveräna rätt att komma fram till överenskommelser genom ett fördjupat samarbete sinsemellan, bland annat när det gäller patent. Vi har emellertid inte fått några garantier när det gäller de ekologiska och hygieniska normer som kommer att tillämpas vid godkännandeprocessen för patent, särskilt beträffande genetiskt modifierade organismer. Jag kommer inte att stödja denna typ av överenskommelse förrän de nödvändiga kraven för att skydda folkhälsan inkluderas.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Om detta betänkande som syftar till att upprätta ett fördjupat samarbete i samband med registrering och skydd av patent godkänns finns det en risk för att man inför bestämmelser om språkanvändning som begränsas till endast tre språk – engelska, tyska och franska – och att patent inte längre behöver översättas till de respektive nationella språken i varje medlemsstat. Även om syftet att skapa ett EU-patent är positivt så till vida att det skulle bidra till att vitalisera och främja innovationen i Europa vill jag likväl hävda att detta inte kan fullföljas genom att man kränker de grundläggande principerna för själva det europeiska medborgarskapet, förstör sammanhållningen i gemenskapen och splittrar den inre marknaden eller genom att man inför nya faktorer i form av diskriminering, ojämlikhet och obalans.

Det portugisiska språket – det tredje viktigaste europeiska språket för internationell kommunikation – kommer att utsättas för oförklarlig diskriminering om detta ”fördjupade samarbete” införs. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Oenigheten om vilka språk som ska användas i EU-patent har pågått i mer än 30 år. Under dessa 30 år har EU:s företag tvingats betala höga översättningskostnader, vilket i vissa fall har gjort dem mindre konkurrenskraftiga på den globala marknaden. Det är svårt att bedöma värdet på abstrakta tillgångar som varumärken och patent. Trots detta används de som säkerhet för lån och tas även i beaktande vid kreditvärderingar.

Mot denna bakgrund kräver den nya patentlagstiftningen, som utarbetats genom fördjupat samarbete och som är giltig åtminstone i delar av EU, endast att patent ska översättas till tyska, engelska och franska. Detta kommer utan tvekan att minska den administrativa bördan. Den nya förordningen kommer också att ge en starkare ställning för det tyska språket, som enligt en undersökning från 2006 är det språk som talas av flest infödda medborgare inom EU. I princip är detta en bra idé, men språkreglerna är inte helt tydliga, och därför har jag lagt ner min röst.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) Inrättandet av ett enhetligt patentskydd i gemenskapen (nu Europeiska unionen) och säkerställandet av ett effektivt patentskydd i hela EU är ett steg mot större konkurrenskraft för EU. Investerare som arbetar i EU är för närvarande mindre konkurrenskraftiga än sina kolleger i andra länder i världen. Att skydda uppfinningar i hela EU är en tidskrävande och kostsam process. På grund av problem med förfarandena har vi inte kunnat inrätta ett enhetligt system för hela EU. Jag vill dock gratulera de medlemsstater som har beslutat att inleda ett samarbete på området för patentskydd (det gläder mig särskilt att en av dessa stater är Litauen), och jag röstar för ett bemyndigande av detta samarbete.

  Tiziano Motti (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot införandet av ett trespråkssystem för patent. Att endast översätta patent till engelska, franska och tyska skulle allvarligt missgynna italienska företag, som skulle behöva betala ytterst höga kostnader för den tekniska översättningen av sina patent. Min parlamentariska grupp uppmanade oss att rösta för, men jag kan inte godkänna en lagstiftning som jag anser skadar mitt lands och dess medborgares intressen, i synnerhet alla italienska små och medelstora företag och våra konsumenter. Det är uppenbart att ökade kostnader för företagen skulle höja priset på produkterna, vilket drabbar konsumenterna. Det fördjupade samarbetet bör förbli en mekanism som används i undantagsfall och bör inte användas för att utestänga medlemsstater som är beredda att förhandla, t.ex. Italien och Spanien. Jag stöder det italienska förslaget om att patentet ska uppföras på det språk som talas i uppfinnarens land och att det dessutom ska översättas till engelska. På så sätt kan vi bevara vårt språkliga oberoende och vårt lands intressen. Ett fördjupat samarbete mellan tio eller tolv stater i den här frågan riskerar att snedvrida konkurrensvillkoren till fördel för de länder som deltar i samarbetet.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen om förslaget till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd. Med tanke på den rådande situationen där det är mycket krångligt och dyrt att få ett europeiskt patent, instämmer jag med förslaget om att tillämpa ett samarbetsförfarande och tillåta alla intresserade medlemsstater att skapa ett enhetligt patentsystem.

Vi måste göra allt vi kan för att lösa frågan om språksystemet, vilket skulle minska kostnaderna för att erhålla ett europeiskt patent för företag som bedriver verksamhet inom EU. Dessutom skulle ett välfungerade patentskydd förenkla tvistlösningsförfarandena och minska byråkratin.

Det gläder mig att många av EU:s medlemsstater bidrar till initiativet att skapa ett enhetligt patent, och jag hoppas att de övriga länderna också snart kommer att bidra till att uppnå målet om att skapa ett enhetligt patent för att förbättra villkoren för den ekonomiska liberaliseringen inom EU. Endast genom fördjupat samarbete kan vi se till att den inre marknaden fungerar väl genom att undanröja hinder mot den fria rörligheten för varor.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade för rekommendationen om förslaget till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd. EU:s framtid hänger på det, och medlemsstater som Grekland, som drabbats hårt av krisen, sätter sitt hopp till återhämtningen av den nationella ekonomin och produktiva innovationssystem. Det är därför nödvändigt i ekonomiskt avseende och rättvist i socialt avseende att rättsligt skydda patent som omfattar uppfinnande och förverkligande av innovativa idéer och produkter.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag är för ett europeiskt patentsystem, men efter att ha funderat på saken lade jag ned min röst om detta betänkande av språkliga skäl. Jag skulle faktiskt ha röstat för förslaget om det bara var engelskan som skulle användas, eftersom det i dag fungerar som ett gemensamt kommunikationsspråk. Jag lade ner min röst av tre grundläggande orsaker: för det första skulle det vara dyrt och tidskrävande att skapa ett patentsystem där varje patent måste översättas till EU:s 23 officiella språk och det skulle utgöra en betydande konkurrensnackdel, för det andra används engelskan oftast i dag som ett gemensamt kommunikationsspråk och för det tredje skrivs 90 procent av alla patentansökningar på engelska i vilket fall. Jag kan inte gå med på att franska och tyska inkluderas i processen till nackdel för större språk som portugisiska eller spanska (som om det skulle finnas språk med olika status i EU, vilket jag anser att det inte gör). Därför lade jag ner min röst, eftersom jag anser att vi behöver göra framsteg med det europeiska patentet, men att den bästa lösningen vore ett enda språk, nämligen engelskan.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag lade ner min röst. Jag anser att det är mycket viktigt att förbättra patentsystemet, framför allt genom att inrätta ett enhetligt patent och en europeisk patentdomstol som skulle göra det möjligt att ta itu med de problem för små och medelstora företag som beror på att det system som just nu tillämpas är splittrat, kostnadskrävande och alltför komplicerat. Men jag förstår också de reservationer som vissa länder har uttryckt när det gäller översättningsarrangemangen för EU-patentet. Därför motsätter jag mig inte att man inleder ett fördjupat samarbete på detta område, men jag anser att det inte är den mest önskvärda och slutgiltiga lösningen på problemet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Avsaknaden av ett enhetligt patentskydd i hela EU försämrar betydligt de europeiska företagens konkurrenskraft i förhållande till kollegerna i USA och Japan. Patentkostnaderna är nästan tio gånger högre i EU än i USA och Japan, vilket framför allt beror på kostnaderna för att översätta patenten till de olika EU-språken. För att den portugisiska och den europeiska industrin ska bli mer konkurrenskraftiga i detta avseende anser jag att det är ytterst viktigt att vi gör snabba framsteg med att inrätta ett enhetligt system för patentskydd som är mindre betungande och komplicerat, och som kan fungera som en stimulerande faktor för innovation och för vetenskaplig och teknisk utveckling i Portugal och EU. Därför röstade jag för den här resolutionen. Jag måste dock beklaga valet av språksystem. Sanningen att säga anser jag att det finns mycket som talar emot den nuvarande trespråkslösningen med engelska, tyska och franska. Därför anser jag att det hade varit bättre i alla avseenden att välja ett system med bara engelska.

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. – (DE) I dag röstade jag för införandet av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd, eftersom jag anser att det dödläge i rådet som frågan om språkanvändningen lett till är omotiverat. Givetvis finns det ett stort behov av diskussion. Att jag röstade för betyder inte att jag instämmer med hela innehållet i kommissionens ursprungliga förslag. Vi kommer att prioritera denna fråga i utskottet för rättsliga frågor, och vi kommer givetvis att lägga fram ändringsförslag med ett stort antal förbättringar. Till de som tror att dagens omröstning kommer att innebära att parlamentet förlorar sina rättigheter vill jag säga att de har fel. Lagstiftningsförfarandet har precis inletts. Genom dagens omröstning gav parlamentet endast tillåtelse för en grupp medlemsstater att inleda det fördjupade samarbete som gjordes möjligt först i och med Lissabonfördraget. Återstoden av förfarandet kommer att inbegripa a) att parlamentet rådfrågas om språkanvändningen (beslutet i detta fall måste fattas av rådet), b) att parlamentet deltar i beslutet om patentförordningens innehåll som en del av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och c) att parlamentets samtycke erhålls för rättsinstanser i patentmål. Dessa möjligheter för parlamentet att delta i förfarandet kommer inte att ändras. Inte ens ledamöterna från de medlemsstater som inte ingår i det fördjupade samarbetet kommer att förlora sin rösträtt under resten av förfarandet, eftersom de företräder EU och inte sina länder.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Det belgiska ordförandeskapet har varit mycket framgångsrikt. En av de många saker det har åstadkommit är överenskommelsen om ett europeiskt patent, en förordning som behövs för att förbättra innovationen och konkurrenskraften i EU. Liberala EU-medborgare har efterfrågat en sådan harmonisering av det rättsliga skyddet i nästan 15 år. Detta kommer att innebära slutet på det slöseri med medel som uppskattas till nästan 400 000 euro per år och som orsakats av att det funnits både nationella patent och EU-patent. Att tolv medlemsstater (Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Slovenien, Sverige och Storbritannien) använder det fördjupade samarbetet är desto bättre om det är det enda sättet att bryta dödläget i den här frågan. Lissabonfördraget har tillämpats på ett korrekt sätt för att tillåta att en ”europeisk förtrupp” med minst nio medlemsstater samarbetar när ett lagstiftningsinitiativ blockeras.

På grund av allt detta är Europaparlamentets omröstning om Klaus-Heiner Lehnes betänkande i dag oerhört viktig. Den sänder en positiv signal till EU:s företag, som måste få utvecklas inom en stabil rättslig ram som låter dem konkurrera på rättvisa villkor på den internationella marknaden, och till investerarna, som måste få ett bättre skydd från EU för sin kreativa verksamhet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vår grupp kan inte gå med på att ge sitt medgivande och inleda ett förfarande av följande skäl, som uttryckts av generaladvokaterna vid EU-domstolen: ”Den planerade överenskommelsen om att skapa ett enhetligt system för att lösa patenttvister är i sin nuvarande form oförenlig med fördragen.” Vår grupp har begärt att omröstningen ska senareläggas, eftersom EU-domstolen förväntas fatta beslut om ovannämnda yttrande från generaladvokaterna redan den 8 mars och eftersom parlamentet bör vara fullt införstått med de rättsliga konsekvenserna av det fördjupade samarbetet innan den ger sig in i ett så ovanligt projekt.

De andra politiska grupperna har inte ställt sig bakom vår begäran om senareläggning. Samförståndet gäller inte specifika åtgärder för att genomföra det fördjupade samarbetet. Sådana förslag kommer att läggas fram i ett senare skede, om det fördjupade samarbetet beviljas (dvs. rådets förordningar om inrättande av ett enhetligt patentskydd och översättningsarrangemang för det enhetliga patentet).

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot denna resolution eftersom jag anser att det är oacceptabelt att man efter en lång lagstiftningsprocess som inleddes redan 2000 inte har lyckats lägga fram en gemensam lösning på den språkliga aspekten av det europeiska patentet. Under många år har Italien och Spanien ivrigt förespråkat engelskan som det enda officiella språket inom det tekniska och vetenskapliga området. Alternativet med endast ett språk skulle minska kostnaderna och uppmuntra framför allt små och medelstora företag att använda det europeiska patentet, eftersom de inte har tillräcklig ekonomisk kapacitet för att klara av höga översättningskostnader.

För att kringgå den enhällighet som krävs i ett så känsligt ämne har man åberopat det fördjupade samarbetet (i enlighet med Lissabonfördraget), som innebär att beslut kan fattas av endast en tredjedel av medlemsstaterna. Italiens och Spaniens regeringar har under några månaders tid lyft fram de ovanliga dragen i detta förfarande som, om det godkänns av Europaparlamentet och rådet med kvalificerad majoritet, skulle göra det europeiska patentet tillämpligt inte bara i de stater som deltar i det fördjupade samarbetet, utan även för företagen i de övriga medlemsstaterna.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Italien och EU skulle bli lidande som ett resultat av beslutet att använda ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd. Att genomföra ett förfarande för närmare samarbete i den här frågan skulle vara ett allvarligt misstag, eftersom det omintetgör de insatser som har gjorts för att skapa ett europeiskt patent som är giltigt i samtliga medlemsstater.

Vi motsätter oss även beslutet att försöka tvinga fram denna omröstning i parlamentet utan att ta hänsyn till konsekvenserna av EU-domstolens bedömning av huruvida förslaget om en gemensam patentdomstol är förenligt med fördraget. Italien och Spanien har med rätta protesterat mot att endast tre språk (engelska, franska och tyska) ska erkännas för ansökan om europeiska patent, vilket strider mot principen i Lissabonfördraget om lika status för alla språk. Det är uppenbart att detta inte enbart handlar om diskriminering, utan att det också missgynnar företag i länder med andra språk än dessa tre.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag är fast övertygad om att det fördjupade samarbetet när det gäller patentskydd kommer att bidra till att göra detta område mindre splittrat, att säkerställa bättre ramvillkor för innovativa företag i hela EU, att förbättra EU:s konkurrenskraft globalt och att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Detta patentskydd beräknas också leda till betydligt lägre kostnader. Därför har jag röstat för betänkandet.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Jag röstade för rekommendationen eftersom jag anser att det är en skandal att vi fortfarande inte har lyckats anta en gemensam ståndpunkt i den här frågan. Vi måste inse att EU:s globala konkurrenskraft har försämrats när det gäller innovation. Det kan inte finnas någon innovation om det inte finns ett omfattande patentskydd, men universitet, mindre forskningsinstitut och uppfinnare kan inte täcka kostnaderna för sådana patent. När de endast erhåller patent i sitt eget land skänker de i själva verket bort sina uppfinningar till den globala marknaden. EU-patentet är oerhört viktigt. Det är ytterst viktigt att man kan erhålla ett europeiskt patent genom en enda ansökan, och det är av största intresse att detta genomförs i samtliga EU-länder, inbegripet mitt eget land, Ungern.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) För över 20 år sedan föreslog Europeiska kommissionen att man snarast möjligt skulle inrätta ett gemensamt EU-patent och framhöll det akuta behovet av ett sådant patent. För närvarande måste patenten i EU beviljas i varje enskilt land, och de måste varje gång översättas till det aktuella landets språk.

För att få ett patent beviljat i endast hälften av EU:s medlemsstater måste man betala upp till 20 000 euro, varav 14 000 euro är översättningskostnader. I Förenta staterna ligger kostnaden på cirka 1 850 euro. Avsaknaden av ett europeiskt patent försämrar EU:s konkurrenskraft, innovation, forskning och utveckling. Därför är ett fördjupat samarbete fullt motiverat i den här frågan, som är avgörande för EU:s framtid.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Inrättandet av ett enhetligt europeiskt patent inom EU kommer att innebära fördelar för samtliga inblandade och i synnerhet för små och medelstora företag, eftersom det kommer att förbättra deras konkurrenskraft genom att minska kostnaderna. Denna fråga, som redan har diskuterats i två decennier, kräver en enhällig överenskommelse i rådet som fastställer språkarrangemangen för immateriella rättigheter i EU. I detta avseende, och med tanke på att inrättandet av ett enhetligt konsumentskydd inte finns med på förteckningen över EU:s exklusiva behörighet, gäller denna rekommendation möjligheten till ett fördjupat samarbete på det här området. I detta steg i processen handlar det dock endast om parlamentets samtycke till beslutsmetoden på området, och jag röstar för. Parlamentet kommer inom kort även att uppmanas att fatta beslut om de kontroversiella språkarrangemangen och om de två förordningar som ska utarbetas i fråga om reglerna för det europeiska patentsystemet.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för beslutet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd, eftersom jag anser att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att skapa ett enhetligt EU-patent.

Enligt en rapport från 2011 av Thomson Reuters med titeln ”Patented in China” håller Kina på att gå om Japan och USA när det gäller antalet patent. Syftet med det program som Kina inledde 2006 var att bli ett innovationsinriktat land, och Kina lyckades öka antalet patent med 14,1 procent respektive 33,55 procent och 15,9 procent i förhållande till USA, EU och Japan.

I EU är det rådande patentsystemet splittrat, och det ställs orimliga krav på översättningen. Kostnaden för att få ett EU-patent beviljat i 13 länder är så hög som 20 000 euro, varav cirka 14 000 euro utgörs av översättningskostnader. Detta gör ett europeiskt patent tio gånger dyrare än ett patent i USA. Jag anser att beviljandet av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patent kan bidra till ett enhetligt patent som är attraktivt för användarna av det europeiska patentsystemet, som skyddar immateriella rättigheter i hela EU och minskar kostnader och komplikationer i syfte att främja forskning och utveckling samt innovativa små och medelstora företag.

- Betänkande: Belet (A7-0001/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta betänkande med tanke på att den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, i sitt yttrande kom fram till att det aktuella förslaget inte innehåller några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och att det i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. Jag håller med om att man bör garantera en hög nivå på skyddet av unionsmedborgarnas hälsa i händelse av radioaktiv förorening och att antagandet av detta direktiv är demokratiskt legitimt eftersom den rättsliga grunden måste anpassas till det nya Lissabonfördraget.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna viktiga resolution om gränsvärdena för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Vi minns alla tragedin i Tjernobyl den 26 april 1986 när stora mängder radioaktiva ämnen släpptes ut i atmosfären och förorenade livsmedel (spannmål, grönsaker, bär och svamp) och djurfoder i ett flertal europeiska länder, vilket utgjorde ett stort hot mot människors hälsa. Åkermark förorenades också av det radioaktiva nedfallet, vilket ledde till en ökad radioaktivitet i livsmedel från skogsområden och åkermark i de drabbade områdena. Ett av EU:s mål är en hög hälsoskyddsnivå för människor.

Därför måste vi omedelbart inrätta ett system som tillåter EU att fastställa gränsvärden för radioaktivitet för att garantera en hög hälsoskyddsnivå för befolkningen när en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder har inträffat. Alla unionsmedborgare måste få högsta möjliga skydd vid en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation, och Europeiska kommissionen måste vara beredd att reagera snabbt. På förhand fastställda gränsvärden för radioaktivitet måste tillämpas på livsmedel och djurfoder.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) I detta betänkande fastställs gränsvärdena för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Jag håller med om att Europaparlamentet måste spela en nyckelroll i situationer som direkt påverkar den allmänna folkhälsan. Jag anser också att Europeiska kommissionen vid en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation måste anta en övervakande roll, utropa nödläge och anta förteckningar över baslivsmedel och djurfoder. Medlemsstaterna måste upprätthålla ett officiellt kontrollsystem för dessa produkter och informera allmänheten om eventuella risker. Jag röstade för betänkandet, som säkerställer att unionsmedborgarnas livsmedel är säkra vid kärnenergiolyckor eller andra radiologiska nödsituationer.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) En hög nivå på skyddet av unionsmedborgarnas hälsa är ett av de mål som unionen måste uppnå när den utarbetar sin politik. EU:s förordningar om gränsvärden för radioaktivitet vid radiologiska nödsituationer har inte ändrats sedan 1990, och därför är det nödvändigt att se över och uppdatera dessa bestämmelser. Vi måste upprätta ett omfattande system som tillåter EU att fastställa gränsvärden för radioaktivitet för att garantera en hög hälsoskyddsnivå för befolkningen när en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder har inträffat. Jag håller med om att gränsvärdena för radioaktivitet måste ses över regelbundet för att ta hänsyn till de senaste vetenskapliga framstegen och vetenskapliga rekommendationerna på internationell nivå och för att undvika de befintliga skillnaderna i tillsynspraxis.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande, där man föreslår att ett förfarande ska införas för att fastställa gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder som kan släppas på marknaden efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder. Samtidigt fastställs i bilagorna I och III gränsvärdena för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder. Detta förslag behandlas med hjälp av omarbetningstekniken, men jag anser att vi måste ändra förslaget även innehållsmässigt, utöver de fastställda gråmarkerade delarna, för att se till att texten är rättssäker och samstämmig. Vi måste rationalisera förfarandet i händelse av en radiologisk nödsituation genom att entydigt ge kommissionen en övervakande roll och förtydliga systemet för dess akter (antagande, revidering). Dessutom måste vi tjäna medborgarnas intressen genom att bättre hantera situationer efter olyckor. Vi måste garantera rättssäkerhet i hela förslaget genom att anpassa obsoleta förfaranden som överförts genom analogi – ”kommittéförfaranden” på området för Euratom – och som man avser att kodifiera i detta förslag enligt bestämmelserna i Lissabonfördraget.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Med tanke på att de tre förordningar om radioaktivitet som ändras genom detta betänkande antogs i efterdyningarna av Tjernobyl för cirka 20 år sedan anser jag att Ivo Belets betänkande, som det nu ser ut efter omröstningen, är ett första försök att förbättra strategin för och uppdatera problemet med radioaktivitet i livsmedel och mark. Jag är visserligen för att ändra den rättsliga grunden och stärka Europaparlamentets roll för att öka insynen i lagstiftningen och ge medborgarna ett större skydd, men jag anser att betänkandet är otillräckligt och att det långtifrån ändrar innehållet i lagstiftningen. Det ändrar det som vi redan har kommit överens om och reglerar konsekvenserna av i stället för orsaken till problemen. Dessutom har man fastställt ett ytterst högt gränsvärde för radioaktivitet och därmed avlägsnat sig långt från målet om att skydda folkhälsan. Därför lade jag ner min röst i slutomröstningen.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att EU:s medlemsstater har ett ansvar för att se till att de fastställda nivåerna för skydd mot radioaktivitet i denna förordning respekteras, i synnerhet genom att kontrollera säkerhetsrutiner för både livsmedel och djurfoder och genom att övervaka miljöparametrar. Jag är för inrättandet av ett system som tillåter EU att fastställa gränsvärden för radioaktivitet för att säkerställa en hög nivå på folkhälsoskyddet efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om radioaktivitet i livsmedel, som syftar till att fastställa gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Förordningens främsta mål är att skydda folkhälsan, och därför måste den rättsliga grunden utgöras av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta förslag är att garantera en hög nivå på folkhälsoskyddet för EU-medborgarna i händelse av radioaktiv förorening och att ge antagandet av denna förordning demokratisk legitimitet. Det råder ingen tvekan om att den rättsliga grunden måste anpassas till Lissabonfördraget så att parlamentet kan delta i beslutsfattandet om en förordning som kan komma att påverka folkhälsan. Detta förslag går i själva verket ut på att kodifiera oförändrade bestämmelser i tre förordningar som antogs mellan 1987 och 1990 och som fastställer gränsvärden för radioaktivitet i händelse av en radiologisk olycka.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Alla har rätt till en sund kost. Detta är en obestridlig rättighet och en nödvändig förutsättning för att uppnå den livskvalitet som vi alla strävar efter och som Lissabonfördraget återspeglar.

Efter katastrofen i Tjernobyl (1986) blev frågan om radioaktiv förorening av miljön viktigare, och den ledde till att tre förordningar antogs mellan 1987 och 1990 där man fastställde gränsvärden för radioaktivitet i händelse av en radiologisk nödsituation eller en kärnenergiolycka, eftersom man såg att dessa effekter är mycket långvariga och mycket ofta kan vara indirekta (förorening av skogsmark).

Detta förslag innebär i grund och botten en kodifiering av de oförändrade bestämmelserna i ovannämnda förordningar, men jag röstar för detta betänkande om förslaget till rådets förordning (Euratom) eftersom det garanterat höga skyddet av EU-medborgarnas hälsa är i fara.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta förslag går i själva verket ut på att kodifiera oförändrade bestämmelser i tre förordningar som antogs mellan 1987 och 1990 och som fastställer gränsvärden för radioaktivitet i händelse av en kärnenergiolycka. Dock har ett nytt skäl införts där man förklarar att det behövs en befintlig artikel som förbehåller rådet genomförandebefogenheterna, vilket utgör en innehållsmässig förändring som motiverar användningen av omarbetningstekniken.

Innehållet i förordningen består av en mekanism med två nivåer för interventioner i händelse av en radiologisk nödsituation eller kärnenergiolycka i enlighet med kommissionens förslag:

– Kommissionen antar omgående en ”tillfällig” förordning om att i ett visst fall, inom ett definierat område och under en begränsad giltighetstid tillämpa de gränsvärden för radioaktivitet som fastställs i bilagorna I och III i förslaget.

– Inom en månad efter det att den antagits ska kommissionen lägga fram ett förslag till rådet om att anpassa eller bekräfta denna tillfälliga förordning.

Det pågår en maktkamp mellan kommissionen och rådet, vilket framkommer i debatten i det ansvariga utskottet och de alternativa förslag det lägger fram. Det främsta målet bör dock vara att tjäna medborgarnas intressen genom att bättre hantera situationer efter olyckor samtidigt som man respekterar de drabbade medlemsstaternas befogenheter. Därför beslutade vi att lägga ner våra röster i slutomröstningen.

  Vicky Ford (ECR), skriftlig. – (EN) Ledamöterna i gruppen Europeiska konservativa och reformister stödde detta betänkande eftersom vi ansåg att den rättsliga grunden för denna lagstiftning bör ändras från artikel 31 i Euratomfördraget till artikel 168 i EUF-fördraget. I den ursprungliga förordningen ansågs artikel 31 i Euratomfördraget (som betonar den grupp av människor som kan drabbas av radioaktiv förorening) vara den lämpligaste rättsliga grunden, eftersom artikel 168 i EUF-fördraget (som reglerar folkhälsan) ännu inte existerade. Om artikel 168 i EUF-fördraget var den rättsliga grunden för den här förordningen skulle detta innebära en övergång från samrådsförfarandet till det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och förslaget skulle då omfattas av Europaparlamentets kontrollrättigheter, och framför allt en fullständig konsekvensbedömning som inbegriper ett samråd med livsmedelsproducenter och konsumenter. Det kan visserligen finnas vissa aspekter av parlamentets antagna betänkande som ledamöterna i gruppen Europeiska konservativa och reformister inte stöder, men vi är fast övertygade om att den rättsliga grunden för denna förordning bör ändras för att Europaparlamentet ska bli fullt delaktigt i lagstiftningsprocessen, och att denna process dessutom ska inbegripa en grundlig konsekvensbedömning. Därför röstade gruppen Europeiska konservativa och reformister för detta betänkande.

  Adam Gierek (S&D), skriftlig. – (PL) De förordningar vi har förberett i dag har en enorm ekonomisk betydelse för EU och den inre marknaden. Tjernobylkatastrofen visade oss att linjär extrapolering av strålningsrelaterad risk leder till onödiga ekonomiska förluster. Områden lika stora som ett flertal länder evakuerades i Vitryssland och Ukraina. Vitryssarna återvänder nu till dessa områden, där radioaktiviteten otroligt nog ligger på samma nivå som i centrala Warszawa. Samtidigt vågar vissa av Tjernobyloffren, de cirka 8 miljoner ukrainare som får bidrag som i vilket fall är för små för att kunna leva på, inte flytta tillbaka eftersom de är rädda att förlora denna låga kompensation. EU bör dra lärdom av denna erfarenhet, som är ytterst viktig.

Det var enkelt att omplacera människor inom forna Sovjetunionen, och det sköttes effektivt efter katastrofen. Det är svårt att föreställa sig hur detta skulle gå till i EU:s tätbefolkade områden. Vem skulle få ansvaret för en sådan uppgift? Ekonomisk ersättning bör ges, i synnerhet till jordbrukare, som inte bara kan förlora sin skörd, utan även möjligheten att odla något under många år framöver. Samma sak gäller skogarna, om än i mindre utsträckning. Alla vet att det är förorenaren som betalar, men hur ska vi avgöra vem som bär ansvaret och vem som ska betala om vi drabbas av radioaktivt avfall från tredjeländer? Vem kommer att ta ansvar för det? EU, givetvis. Därför röstade jag för antagandet av detta betänkande.

  Catherine Grèze (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) När det gäller Ivo Belets betänkande, som framför allt innehåller krav på att parlamentet ska bli medlagstiftare för hälsoskyddet i händelse av radioaktiv förorening av livsmedel, kunde jag inte rösta för ett betänkande som inte bestämt tar avstånd från de gränsvärden som kommissionen för närvarande föreslår. De gränsvärden som kommissionen föreslår och som har gällt sedan 1987 är alldeles för höga. Studier visar att barn drabbas av allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar och endokrina problem till och med vid låga doser. De föreslagna gränsvärdena skulle orsaka en oacceptabel ökning av antalet cancerfall. Med tanke på att det inte finns någon mekanism för att kompensera jordbrukare vid förorening som överstiger de tillåtna nivåerna måste kommissionen dessutom lägga fram ett förslag till kompensationsmekanism i enlighet med principen om att förorenaren betalar.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Parlamentet röstade i dag för en ändring av den rättsliga grunden för lagstiftning om radioaktiv förorening av livsmedel. Detta är en ytterst viktig fråga, och det är inte mer än rätt att parlamentet har medbeslutandebefogenheter.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta viktiga dokument om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Det är oerhört viktigt att fastställa de gränsvärden som ska tillämpas på livsmedel för att säkerställa en hög nivå på folkhälsoskyddet och för att undvika en upprepning av Tjernobylkatastrofen, då livsmedel (spannmål, grönsaker, bär, svamp osv.), djurfoder och åkermark förorenades av radioaktivt nedfall, vilket ledde till ökad radioaktivitet i livsmedel från skogsområden och åkermark i de drabbade områdena. Vi måste skapa en mekanism som på ett adekvat och effektivt sätt garanterar säkerheten vid en kärnenergiolycka eller en radiologisk olycka. En hög nivå på folkhälsoskyddet är ett av EU:s främsta mål.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Radioaktivitet är farligt för människors hälsa, och vår uppgift som ledamöter i Europaparlamentet är att göra allt som står i vår makt för att se till att den mat som levereras till konsumenterna är säker och nyttig. Därför måste vi göra de förberedelser som krävs för att kunna reagera tillräckligt snabbt och effektivt vid fara, samtidigt som vi ständigt uppdaterar förordningarna och anpassar dem till det rådande läget och de tekniska framstegen. Förfarandena måste förenklas och befogenheter måste överföras till medlemsstaterna, som kommer att kunna hantera sådana situationer på ett ändamålsenligt sätt. I detta fall verkar det vara ytterst viktigt att fastställa gränsvärden för radioaktiva ämnen för att skydda samhället och miljön.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) I händelse av en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation är det viktigt att vidta lämpliga åtgärder. Det är viktigt att det finns förebyggande åtgärder och stöd till de drabbade. Ekonomisk ersättning till jordbrukare är avgörande för att hjälpa producenter av jordbruksprodukter som har drabbats av en olycka som de inte själv har orsakat. Jordbrukare i en medlemsstat som drabbas av radioaktiv förorening efter en sådan olycka i en annan medlemsstat måste också få kompensation. Effekterna av kärnenergiolyckor får inte äventyra jordbrukarnas försörjningsmöjligheter. Jag stöder Ivo Belets betänkande, eftersom vi måste skydda jordbrukarna från skador som orsakas av externa tredje parter.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Detta betänkande och de ekologiska katastrofer som det påstås hantera påminner oss om hur brådskande det är att avskaffa kärnenergin. Trots detta är det inget tal om att avskaffa kärnenergin i detta betänkande. Det är en av bristerna i det. Det skulle ha varit en god idé att anta ändringsförslaget. Dessutom syftar detta betänkande till att ge kommissionen alla nödvändiga befogenheter för att införa de säkerhetsåtgärder som behövs i händelse av en kärnenergikatastrof. Det gör att kapaciteten för medlemsstaternas ledare att agera i den här frågan endast är frivillig, trots att det är dessa ledare som är valda av folket. Det är ofattbart att befogenheter delegeras på detta sätt till den oansvariga kommissionen, i synnerhet när det rör folkhälsan. Jag röstar mot betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den föreslagna förordningen inrättar ett förfarande för att fastställa gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder som får släppas på marknaden när en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder har inträffat. Jag anser att vi måste förbli vaksamma och förbereda för alla nödsituationer som kan uppstå i EU. Alla försök att se till att de gällande förordningarna kan tillämpas på ett snabbare och smidigare sätt kommer att skapa ett större mervärde för hela EU.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Radioaktiv förorening kan orsaka problem under flera år för vissa livsmedel. Problemen uppstår när förorenade livsmedel, t.ex. vilda produkter från skogar i områden som har exponerats för radioaktivitet under århundraden, inte endast konsumeras lokalt utan även säljs i områden som inte är smittade i övrigt och där man tror att livsmedlen är ofarliga. I dag vet vi att det inte finns några strålningsnivåer som med säkerhet kan klassificeras som ofarliga. Forskningen om orsakerna till en mängd nya sjukdomar, t.ex. allergier, är fortfarande relativt ny. Trots detta bestrålas livsmedel fortfarande, och ingen har tagit hänsyn till frågan om eventuella samband med genmanipulering. Gränsvärdena blir verkningslösa om kontrollerna av livsmedel i och utanför förorenade regioner inte fungerar som de ska. Jag har tagit detta i beaktande under omröstningen.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Jag röstade för denna resolution, eftersom den anpassar förfarandet för interventioner vid nödsituationer och stärker kommissionens roll genom att fastställa att kommissionen – och inte rådet – är direkt ansvarig för beslutsfattandet i händelse av en kärnenergiolycka och att den ska fastställa åtgärder som omedelbart ska träda i kraft. Kommissionen ska bistås av en grupp oberoende sakkunniga med kompetens inom hälsa och livsmedelssäkerhet.

Vidare måste tillgängliga vetenskapliga uppgifter tillhandahållas kommissionen så att den kan bedöma deras betydelse. Medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att minimera riskerna för förorening, bland annat genom att informera allmänheten. Detta betänkande skyddar medborgarna och ger kommissionen och parlamentet en ledande roll.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) I dag röstade vi om förordningen om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation, där man fastställer riktlinjer för hur vi ska agera vid kärnenergiolyckor eller andra radiologiska nödsituationer. Detta dokument är av rent teknisk natur och behandlar i huvudsak gränserna för kommissionens, rådets och medlemsstaternas befogenheter samt fastställer gränsvärden.

Jag vill lyfta fram ett ändringsförslag som parlamentet lagt fram om att inkludera en bestämmelse om att kompensera jordbrukare vars land smittats med giftiga ämnen under en kärnenergiolycka eller en radiologisk olycka. Eftersom vi lever i relativt osäkra tider och vi kan se vissa exempel på hur människans vårdslösa ekonomiska verksamhet ofta orsakar allvarliga olyckor, måste vi anta en lagstiftning som innehåller tydliga bestämmelser om hur vi ska reagera i kritiska lägen.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag instämmer med det förslag som har lagts fram till rådets förordning om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Skyddet av folkhälsan är ett av EU:s viktigaste mål, och därför måste vi skapa en mekanism som på ett lämpligt och effektivt sätt garanterar säkerheten i händelse av en kärnenergiolycka eller en radiologisk olycka.

Nivåerna för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka måste regleras särskilt strängt med tanke på eventuella negativa konsekvenser för allmänheten. Vi måste vidta alla tänkbara åtgärder för att se till att de radioaktiva partiklar som släpps ut i luften vid en olycka förorenar livsmedel i så liten utsträckning som möjligt och att radioaktiviteten blir så liten som möjligt.

Jag håller med om att EU:s grundläggande miljöprincip om att ”förorenaren betalar” bör tillämpas så att vi kan se till att det vid en eventuell olycka finns en kompensationsmekanism särskilt inriktad på jordbrukare, som är de som drabbas hårdast i detta fall.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller ett lagstiftningsförslag som i själva verket går ut på att kodifiera oförändrade bestämmelser i tre förordningar som antogs mellan 1987 och 1990 efter katastrofen i Tjernobyl (1986), i en tid då frågan om radioaktiv förorening av naturen blev allt viktigare. I förordningarna fastställs gränsvärden för radioaktivitet i händelse av en radiologisk nödsituation. Innehållet i förordningarna består av en mekanism med två nivåer för interventioner i händelse av en radiologisk nödsituation eller kärnenergiolycka i enlighet med kommissionens förslag: a) kommissionen antar omgående en ”tillfällig” förordning om att i ett visst fall, inom ett definierat område och under en begränsad giltighetstid tillämpa de gränsvärden för radioaktivitet som fastställs i bilagorna I och III i förslaget och b) inom en månad efter det att den antagits ska kommissionen lägga fram ett förslag till rådet om att anpassa eller bekräfta denna tillfälliga förordning. Jag röstar för detta betänkande, eftersom jag anser att de ändringsförslag som Europaparlamentet lagt fram är positiva och gör texten mer logisk. Eftersom det främsta målet med förordningen är att skydda folkhälsan anser jag att den rättsliga grunden bör utgöras av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Radioaktiv förorening av livsmedel är utan tvekan en fråga om unionsmedborgarnas hälsa, och därför är det ytterst viktigt att lagstiftningen antas på denna grund, med Europaparlamentet som medlagstiftare. Som förslaget för närvarande är utformat är det inte alls tillräckligt för att skydda EU-medborgarna, i synnerhet barnen, från att utsättas för radioaktivet genom livsmedel. De gränsvärden för radioaktivitet som föreslås är alltför höga enligt experterna. Vissa är till och med högre än de gränsvärden som gällde när Tjernobylkatastrofen inträffade.

De föreslagna nivåerna skulle innebära att allmänheten utsätts för strålning som är högre än de gränsvärden som fastställts i den befintliga EU-lagstiftningen om säkerhetsnormer för joniseringsstrålning. Detta skulle utsätta EU:s medborgare, i synnerhet utsatta samhällsgrupper och barn, för en onödig strålnings- och cancerrisk. Det är inte acceptabelt att denna översyn av lagstiftningen inte ger EU:s medborgare ett fullständigt skydd mot radioaktiva livsmedel.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för denna resolution, eftersom den belyser ett viktigt problem som aldrig bör underskattas. Allt fler länder övergår till kärnkraft för civila syften, och tyvärr även för militära syften. Detta är nu ett globalt problem som tyvärr också omfattar områden med extrem politisk instabilitet. Om en kris eller olycka skulle inträffa måste EU vara redo att hantera nödsituationen. Reaktionen måste vara omedelbar, effektiv och fullständigt samordnad mellan de olika medlemsstaterna. Det radioaktiva nedfallet efter en sådan händelse leder till förorening av livsmedel och djurfoder som om det hamnar i livsmedelskedjan kan åstadkomma oräkneliga skador och smitta hela områden under flera decennier. EU:s medborgare måste kunna sova tryggt i vetskapen om att de inte kommer att lämnas åt sitt öde vid den nödsituation som vi alla hoppas aldrig kommer att inträffa. Om vi ska kunna tjäna medborgarnas intressen måste vi ha anpassade förfaranden med tydliga regler och ansvarsområden för alla.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi är för det betänkande som fastställer gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel, eftersom det anpassar förfarandena för interventioner vid nödsituationer och stärker kommissionens roll genom att ge den befogenhet att fatta beslut i händelse av en kärnenergiolycka.

I betänkandet anges också gränsvärden för strålning i både livsmedel och djurfoder. Under omröstningen antogs ett muntligt ändringsförslag som vi också stödde om kompensation till jordbrukare som drabbats negativt av att inte kunna sälja förorenade produkter.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Kärnenergiolyckor kan inträffa överallt där radioaktiva ämnen används, lagras eller transporteras, och inte bara i kärnkraftverk, utan även på sjukhus, universitet, forskningslaboratorier och industrianläggningar, på vägar och järnvägslinjer, i hamnar och i skeppsvarv.

Föredraganden påpekar helt riktigt att effekterna av radioaktiva ämnen kan vara mångåriga, och att det övergripande målet alltid bör vara att skydda människors liv och hälsa. För närvarande blir det allt vanligare att bestråla mat för att den ska hålla längre. Man bör komma ihåg att strålningen förstör vitaminerna – upp till 90 procent av vitamin A i kyckling, 86 procent av vitamin B i havre och 70 procent av vitamin C i fruktjuicer. Man förlänger hållbarheten på livsmedlen på bekostnad av deras näringsvärde. Forskning har visat att strålningen dödar bakterier men att den inte förstör virus eller avlägsnar smuts eller toxiner som kan komma in i köttet i icke-sterila och ohygieniska slakterier och köttbehandlingsanläggningar.

Strålningen bidrar också till storskalig, dyr och onödig transport av livsmedel, i synnerhet inom stora företag. Livsmedel som produceras och konsumeras lokalt behöver inte utsättas för strålning. Jag anser att medlemsstaterna bör upprätthålla sina kontrollsystem för livsmedel och djurfoder när det gäller gränsvärdena för radioaktivitet och ständigt förbättra och se över dessa, i enlighet med föredragandens förslag.