Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 16 februari 2011 - Strasbourg

5. Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Europa 2020 – Genomförande av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– rådets och kommissionens uttalande om Europa 2020-strategin,

– betänkandet av Pervenche Berès, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2011)0006 – C7-0033/2011 – 2011/0007(CNS)) (A7-0040/2011), och

– kommissionens uttalande om genomförandet av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

  János Martonyi, rådets ordförande. − (EN) Fru talman! Jag välkomnar varmt denna möjlighet att tala inför er om en fråga som är av särskild betydelse för det ungerska ordförandeskapet, det vill säga Europa 2020-strategin. Det är ju en viktig fråga för oss alla.

Det står klart att EU måste övervinna ett antal allvarliga utmaningar för att behålla sin konkurrenskraft gentemot omvärlden. En del av dessa utmaningar har uppstått till följd av den finansiella och ekonomiska krisen, men andra har att göra med vår begränsade förmåga och beslutsamhet att uppfylla målen i Lissabonstrategin 2010.

Det sägs ofta att kriser kan utgöra en möjlighet – både de antika grekerna och kineserna sade detta. En kris kan vara en möjlighet till ett genombrott, för en lösning att utvecklas. Därför anser vi att krisen för närvarande är en viktig faktor för att motivera medlemsstaterna att snabbt anta en ny europeisk strategi för arbetstillfällen och smart och hållbar tillväxt för alla. Det är vad Europa 2020-strategin går ut på.

Jag är övertygad om att Europa 2020-strategin kommer att spela en viktig roll för att hjälpa EU att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den, både internt och på internationell nivå, genom att öka produktiviteten, tillväxtpotentialen, den sociala sammanhållningen och den ekonomiska styrningen.

Detta är helt avgörande om vi ska kunna behålla vår globala konkurrenskraft, inte minst med tanke på de snabbt växande marknaderna i Asien. Det är också viktigt för att vi ska kunna upprätthålla vår sociala modell, vår livsstil, som är ett viktigt särdrag för Europa och som vi alla sätter värde på och därför måste bevara.

I Europa 2020-strategin bekräftas fem överordnade EU-mål som utgör gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas och unionens åtgärder för att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för innovation, forskning och utveckling, uppfylla våra klimat- och energimål, höja utbildningsnivåerna och främja social integration, särskilt genom fattigdomsminskning.

Som ett led i insatserna att uppnå dessa mål utarbetade och lade kommissionen fram sju huvudinitiativ med de åtgärder som den föreslår ska vidtas för att stärka den inre marknaden och öka tillväxten och sysselsättningen: En digital agenda för Europa, Innovationsunionen, Unga på väg, Ett resurseffektivt Europa, En industripolitik för en globaliserad tid, En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen och Europeisk plattform mot fattigdom.

För varje initiativ måste både EU och de nationella myndigheterna samordna sina insatser så att åtgärderna på nationell och europeisk nivå är ömsesidigt förstärkande.

I december 2010 gav den första genomföranderapporten som utarbetats av ordförandeskapet i nära samarbete med kommissionen och det tillträdande ungerska ordförandeskapet en översikt av det arbete som utförts sedan strategin lanserades i juni. Rapporten redogör för det viktigaste arbetet med de sju huvudinitiativen som utförts i rådet, i alla konstellationer. Dessutom framhäver rapporten de tekniska framsteg som uppnåtts inom de olika politikområden som spelar en viktig roll i den nya strategin, dvs. den inre marknaden, sammanhållningspolitiken och jordbrukspolitiken. I rapporten anges även de åtgärder och initiativ som har genomförts på EU-nivå under de senaste sex månaderna i samband med EU:s fem överordnade mål.

Jag vill gärna lyfta fram några viktiga frågor rörande ekonomisk styrning. Genomförandet av reformen av den ekonomiska styrningen är en grundförutsättning för att bekämpa krisen och ge ny drivkraft åt den europeiska ekonomin. Det är också skälet till att Europa 2020-strategin är nära kopplad till det som benämns ”den europeiska terminen”: ett nytt centralt instrument för makroekonomisk tillsyn, som kommer att tillämpas för första gången under det här ordförandeskapet. Denna nya process inleddes i januari 2011 i samband med framläggandet av kommissionens årliga tillväxtöversikt.

Det ungerska ordförandeskapet ägnar särskild uppmärksamhet åt att se till att den europeiska terminen fungerar smidigt och effektivt. I detta syfte kommer vi att anordna en serie diskussioner vid alla relevanta rådssammanträden under upptakten till Europeiska rådets möte i mars.

Rådet (allmänna frågor) har särskilt fått i uppgift att utarbeta en sammanfattande rapport till sitt sammanträde den 21 mars, där de viktigaste prioriteringarna för det arbete som genomförs i de olika rådskonstellationerna kommer att anges. Rapporten kommer att läggas fram för Europeiska rådet vid marsmötet, och kommer att utgöra ett diskussionsunderlag i syfte att enas om en rad prioriteringar för strukturreformer och finanspolitisk konsolidering.

Som en uppföljning av Europeiska rådets marsmöte kommer medlemsstaterna att slutföra arbetet med förslagen till nationella reformprogram och stabilitets- eller konvergensrapporterna, som ska lämnas in till kommissionen i april. Efter detta bör vi gå vidare med arbetet och utarbeta landsspecifika rekommendationer som medlemsstaterna ska ta hänsyn till när de slutför sina budgetar för 2012 och genomför sina tillväxtstrategier. Jag erkänner att tidtabellen är mycket snäv, men vi hoppas kunna slutföra allt till juni eller juli.

Europa 2020-strategin är central för att säkra EU:s framtida ekonomiska framgång. Den är nära kopplad till reformen av den ekonomiska styrningen, som också kommer att spela en viktig roll. Om vi inte förblir konkurrenskraftiga och säkrar en stark tillväxt i framtiden kommer vi att få allt svårare att både upprätthålla ett tillräckligt högt socialt skydd internt och se till att EU har inflytande på externa händelser.

Detta är den stora utmaningen för EU under de kommande åren. Jag är absolut övertygad om att vi kan räkna med Europaparlamentets stöd för att uppnå detta.

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

  Talmannen. − Herr rådsordförande! Tack för ditt inledande uttalande. Vi talar om en mycket viktig fråga, Europa 2020-strategin. Vi är i kris och arbetslösheten är mycket hög, vilken är det största hotet mot våra medborgare. Sysselsättningspolitiken är därför helt central, även inom ramen för Europa 2020-strategin. Vi välkomnar László Andor, kommissionsledamoten med ansvar för det här området, till Europaparlamentet.

  László Andor, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Som ni ledamöter vet antog kommissionen förra månaden den första årliga tillväxtöversikten i samband med Europa 2020-strategin. Den årliga tillväxtöversikten bryter med det förflutna och utgör starten för den första perioden av ekonomipolitisk samordning enligt den europeiska terminen.

Huvudtanken bakom den europeiska terminen är mycket enkel. Det handlar om att garantera stabiliteten i den ekonomiska och monetära unionen. Vi har inget val, utan måste samordna den ekonomiska politiken inom EU på förhand. Den senaste tidens skuldkris i vissa euroländer åskådliggör detta alltför tydligt. Denna mer robusta och krävande inställning visar att EU inser hur nära sammankopplade medlemsstaternas ekonomier egentligen är och hur politiska val i en medlemsstat kan påverka de andra.

Att styra den europeiska terminen kommer att bli ett verkligt test för EU. Insatserna för att stärka det politiska egenansvaret för strategin och de lokala partnerskapen har varit en nyckelprioritering för oss. Utmaningen nu är att visa att unionen gemensamt kan identifiera de viktiga politiska reformer som vi har mest behov av och komma med de rätta politiska lösningarna.

Den årliga tillväxtöversikten talar klarspråk om huvudprioriteringarna. Den skisserar en integrerad återhämtningsstrategi med tio prioriterade åtgärder under tre huvudrubriker. För det första sträng finanspolitisk konsolidering och omstrukturering av finanssektorn för att öka den makroekonomiska stabiliteten, för det andra strukturreformer för ökad sysselsättning och för det tredje tillväxtfrämjande åtgärder.

Vi har noggrant noterat era farhågor om de centrala budskapen i den årliga tillväxtöversikten, i den mån att det kan verka som att de avviker från de integrerade riktlinjerna. På den här punkten vill jag dock vara tydlig. Kommissionen har medvetet valt att inrikta årets tillväxtöversikt på de mest omedelbara problem som härrör från den rådande ekonomiska krisen och behovet av att påskynda de reformer som är nödvändiga för ekonomisk återhämtning och sysselsättningsskapande. Den årliga tillväxtöversikten är fullständigt konsekvent med de integrerade riktlinjerna, inklusive sysselsättningsriktlinjerna.

Jag välkomnar parlamentets stöd till kommissionens förslag om att behålla sysselsättningsriktlinjerna oförändrade för 2011. Det är i själva verket absolut nödvändigt att säkra en stabil politisk ram fram till halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin 2014, så att medlemsstaterna får tillräckligt med tid på sig att genomföra de nödvändiga reformerna.

Sysselsättningsriktlinjerna utgör även grunden för förslaget till gemensam sysselsättningsrapport (som ingår i den årliga tillväxtöversikten), där de mest brådskande åtgärderna på sysselsättningsområdet kartläggs. För det första handlar det om att införa sysselsättningsvänliga beskattningssystem genom att skifta skatterna bort från arbete, för det andra att minska segmenteringen på arbetsmarknaden, för det tredje undanröja hinder för att kombinera arbete och familj, för det fjärde att stödja arbetslösa genom högkvalitativa yrkesutbildnings- och jobbsökartjänster så att de får hjälp att komma tillbaka till arbetslivet eller bli egenföretagare, och slutligen att öka äldre arbetstagares deltagande på arbetsmarknaderna.

Ännu viktigare är att sysselsättningsriktlinjerna kommer att utgöra ett underlag för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna i enlighet med artikel 148 i fördraget.

Den årliga tillväxtöversikten utgör även diskussionsunderlaget vid Europeiska rådets vårmöte i mars, och för den ekonomipolitiska vägledning som kommer att riktas till medlemsstaterna. Kommissionen förväntar sig att medlemsstaterna tar hänsyn till denna vägledning när de utarbetar sina stabilitets- eller konvergensprogram och de nationella reformprogrammen enligt Europa 2020-strategin.

Kommissionen kommer att granska de nationella reformprogrammen, som ska läggas fram under andra halvan av april. På grundval av den granskningen och i enlighet med fördraget kommer vi att föreslå landsspecifik vägledning och rekommendationer som medlemsstaterna ska beakta när de slutför sina budgetar för 2012. Den politiska vägledningen och rekommendationerna ska antas av rådet före sommaren.

Avslutningsvis vill jag framhålla den viktiga roll som ni i parlamentet spelar i genomförandet av Europa 2020-strategin och särskilt de sju huvudinitiativen. Parlamentets roll som medlagstiftare är central för att huvudinitiativen ska kunna genomföras med lyckat resultat. Det är absolut nödvändigt att vi fastställer ramvillkoren om vi ska kunna uppfylla Europa 2020-målen. Diskussionerna om den nya fleråriga budgetramen kommer snart att inledas. Kommissionen kommer att lägga fram sina förslag till juni. Er roll som budgetmyndighet tillsammans med rådet kommer att vara central för att se till att Europa 2020-prioriteringarna avspeglas i EU:s budget. Om vi ska vara trovärdiga måste vi se till att våra finansiella prioriteringar överensstämmer med våra strategier och politiska prioriteringar.

I tider av budgetåtstramningar är det viktigare än någonsin att visa att EU tillför mervärde och att en euro som spenderas på EU-nivå kan ha större inverkan än en euro som spenderas på nationell nivå.

Det krävs politiskt egenansvar på alla nivåer för att se till att Europa 2020-strategin blir en framgång. Bara om alla gör sin del kan vi fastställa våra mål och välja rätt kurs för framtida tillväxt.

  Pervenche Berès, föredragande. – (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! För utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill jag säga att jag varmt välkomnar detta första tillfälle att diskutera den europeiska terminen och den vikt vi bör lägga vid den årliga tillväxtöversikten inom ramen för den europeiska terminen.

Inom denna ram har du, herr kommissionsledamot, tillsammans med ledamöterna av kommissionärskollegiet, beslutat att förnya sysselsättningsriktlinjerna, och parlamentet har för avsikt att bekräfta detta beslut. Vi vill bara uppmärksamma dig på tre punkter.

Den första punkten rör innehållet i den årliga tillväxtöversikten. Vi slås av det faktum att de frågor som rör sysselsättningen och arbetslösheten verkar vara sekundära i förhållande till budgetkonsolideringsmålen. När ni i kommissionen tar upp dessa frågor, som är direkt kopplade till arbetsmarknadens funktion, anser vi att ni bryter mot det sociala kontraktet mellan folket i medlemsstaterna och deras regeringar. Ni föreslår att pensionsåldern ska höjas, att arbetslöshetsersättningen ska sänkas, att lönenivåerna och beräkningsmekanismerna för dessa ska ändras och att butikerna ska få hålla söndagsöppet.

Vi anser att detta utgör en ytterst allvarlig kränkning av det sociala kontraktet. Vi anser också att de mest sårbara befolkningsgrupperna bör ägnas större uppmärksamhet, vare sig de är unga, kvinnor, äldre eller funktionshindrade. Vi anser likaså att det finns en avsevärd risk med att se budgetkonsolidering som A och O i denna årliga tillväxtöversikt.

Den andra frågan som vi ser som oroande är att kommissionen, vilket du själv har sagt, kommer att utarbeta nationella reformprogram på grundval av denna årliga tillväxtöversikt. Det är emellertid här de viktiga frågorna kommer att avgöras. Hur försäkrar ni er om att ni utnyttjar parlamentets debatter om dessa frågor på bästa sätt, nu när riktlinjerna ska förnyas? Hur planerar ni att genomföra den demokratiska diskussionen om denna fråga? Hur tänker ni kombinera artikel 148, som handlar om samordning av sysselsättningspolitiken, med artikel 12, som rör samordning av den ekonomiska politiken?

Det råder stor förvirring kring den här frågan i dag i Europaparlamentet, eftersom vi samtidigt överväger Europa 2020-strategin, ordförande Herman Van Rompuys arbetsgrupper, paketet om ekonomisk styrning, som parlamentet lägger mycket arbete på, och översynen av fördraget för att vi ska kunna behålla den europeiska stabilitetsmekanismen. Medan detta är på gång diskuterar vi samtidigt en eventuell ändring av mekanismen. Ni lanserar den europeiska terminen samtidigt som förbundskansler Angela Merkel och president Nicolas Sarkozy lanserar konkurrenspakten. Samtidigt som allt detta förnyar ni dessutom sysselsättningsriktlinjerna, som med all sannolikhet inte kommer att bli något annat än ett mycket vagt område som ska fastställas i dessa nationella program.

Herr kommissionsledamot, jag vill därför uppmärksamma dig på en tredje fråga som vi finner oroande. När vi förra året med stöd av det belgiska ordförandeskapet lyckades ändra inriktningen för sysselsättningsriktlinjerna fanns det en punkt som var väldigt viktig för oss, nämligen frågan om styrning. Vad menar vi egentligen med styrning? Styrning innebär att den ekonomiska och den sociala politiken inte kan föras på lämpligt sätt om politiken inte åtföljs av en verkligt demokratisk debatt. Men demokratisk debatt betyder att ge befogenheter åt Europaparlamentet, till de nationella parlamenten och att verkligen respektera, involvera och inkludera arbetsmarknadens parter. Vi får ofta intrycket att kommissionens förslag bortser från dessa faktorer som är oupplösligt knutna till det demokratiska livet i våra länder.

Om vi inte tar itu med den här frågan anser jag att vi riskerar att vara inkonsekventa, att leda våra folk bort från det som vi försöker åstadkomma tillsammans och bortse från det som är nyckeln till våra framgångar, nämligen unionsandan.

  Sharon Bowles, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (EN) Herr talman! Vi går in i en ny era av ekonomisk styrning. Den europeiska terminen utgör en struktur där de befintliga riktlinjerna i de integrerade riktlinjerna enligt artiklarna 121 och 148 i fördraget ska inarbetas, med parlamentets starka deltagande.

Om man ser saken i ett bredare perspektiv är det inom ramen för den europeiska terminen som övervakningen av stabilitets- och tillväxtpakten och den makroekonomiska tillsynen kan kombineras med Europa 2020-strategin och de integrerade riktlinjerna. Detta innebär att terminen kan utgöra en sammanhängande ram för de olika ekonomiska styrningsprocesserna i unionen på ett ömsesidigt stärkande sätt. Mer generellt vill utskottet för ekonomi och valutafrågor framhålla att den ekonomiska styrningen måste grundas på unionsmetoden. Processerna måste vara genomblickbara, och det måste finnas ansvarsskyldighet om detta ska få medborgarnas gehör och stöd. Detta kräver i sin tur parlamentets deltagande.

När parlamentet redan har getts en roll måste det också få den tid som behövs för att fullgöra sitt demokratiska mandat. Utskottet för ekonomi och valutafrågor stöder helhjärtat utskottet för sysselsättning och sociala frågor i det kravet.

  Corien Wortmann-Kool, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman! Den finansiella och ekonomiska krisen gjorde det plågsamt tydligt att vår konkurrenskraft, och följaktligen hållbarheten i vår sociala marknadsekonomi, är i fara. Därför måste vi nu dra lärdomar av krisen om vi ska kunna utnyttja vår inre marknad på ett bättre sätt, stärka hållbarheten i våra pensioner och även se till att arbetsmarknaden fungerar bättre.

Vår grupp välkomnar därför den årliga tillväxtöversikten och Ekofinrådets slutsatser av den 15 januari 2011, där man ger uttryck för stora förväntningar på den europeiska terminen.

Alla här i parlamentet vill ha ett EU med en hållbar ekonomisk tillväxt med sunda företag och tillräckligt med jobb för alla våra medborgare. Men det kan vi endast uppnå med en stabil valuta och ekonomi. För att uppnå båda dessa mål måste medlemsstaterna hålla sina inrikesfinanser i ordning, eftersom detta inte bara hjälper oss att förebygga problem som dem vi för närvarande ser i de medlemsstater som kämpar med skyhöga underskott och skulder, utan även lägger grunden för tillväxt och arbetstillfällen för våra medborgare, och även för våra barn och framtida generationer.

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) kommer att fortsätta att arbeta för ett starkt europeiskt paket för ekonomisk styrning som grundas på tre pelare: en robust stabilitets- och tillväxtpakt, en ambitiös makroekonomisk tillsyn och en ambitiös Europa 2020-strategi. Detta kräver emellertid att vi tillämpar unionsmetoden och gör Europaparlamentet och de nationella parlamenten delaktiga. Om vi gör detta kommer vi inte att behöva en ny konkurrenspakt, eftersom vi då redan kommer att ha nått vårt mål.

  Udo Bullmann, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Jag har lyssnat noga till vad ni har sagt, jag har läst den årliga tillväxtöversikten och Ekofinrådets slutsatser, och nu har jag en sak fullständigt klar för mig: EU genomgår inte bara en ekonomisk kris, utan även en politisk kris. Det ni rekommenderar oss är inget nytt. Be er personal att visa er dokumenten från de senaste tio åren. Samma sak kan ses i alla dessa dokument, nämligen att de offentliga utgifterna är för höga och att den enda mekanismen för att anpassa sig till nya tider handlar om löner, och de är alltid för höga. Jag har inte sett några andra rekommendationer. Vare sig det regnar eller snöar, vare sig vi är i en kris eller i en uppgång – det är alltid samma ideologi, men det har över huvud taget inget att göra med empiriska ekonomiska realiteter.

Låt mig föreslå dig en sak. Skicka de personer som skriver dessa saker för dig, som gör de ekonomiska analyserna i rådet och kommissionen, till utskottet för ekonomi och valutafrågor då och då. Vi vill få veta hur era ekonomiska modeller ser ut. Vi vill diskutera med dem och fråga dem om de inte inser att EU är på gränsen till recession. Räkna till exempel bort de tyska export- och tillväxtsiffrorna, och du kommer att förstå vad jag talar om. Jag vill också fråga dig varför det inte står ett enda ord om investeringar – när investeringsnivåerna är de lägsta hittills, vilket vi faktiskt inte längre har råd med – och varför det inte står ett enda ord om förbättringar av intäkter, om att inte följa konjunktursvängningarna eller om att vi äntligen måste lära oss att växa tillsammans eller om hur vi ska ta oss ur krisen. Det står ingenting om detta i era dokument.

Ni i kommissionen missade början av detta år, och ni måste göra en stor ansträngning för att uppfylla EU-medborgarnas förväntningar. Låt mig dock säga dig en sak: om det är i den andan som ni tänker fatta ett beslut i mars om det ekonomiska styrningspaketet och reformen av stabilitets- och tillväxtpakten, vill min grupp inte ha något med det att göra.

  Lena Ek, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! För ett år sedan diskuterade vi här i parlamentet om det krävdes åtgärder för att hantera den globala finanskrisen. Vid den tidpunkten avfärdades förslagen från min grupp om ekonomisk styrning som alltför ambitiösa och långtgående, men i dag konstaterar jag med glädje att flera av våra förslag har förverkligats.

I dag finns det dock en stor skillnad mellan de ambitioner som framförs i Europa 2020-strategin och de finansiella medel som behövs för att uppnå målen. När det gäller budgetförslaget för 2012 behöver kommissionen klargöra, tydligt kartlägga och synliggöra de utgifter som har samband med strategin. Detta gäller även för den kommande översynen av den fleråriga budgetramen.

Jag vill även vända mig direkt till medlemsstaterna. Det finns en tydlig ovilja bland finansministrarna i rådet – inklusive finansministern från mitt eget land, Anders Borg från Sverige – att investera i framtiden. Rådets uttalade ambitioner måste återspeglas i de nationella budgetarna, och EU-projekten behöver budgetmedel om de någonsin ska förverkligas. Märk mina ord, utan pengar på rätt plats blir det ingen tillväxt- och sysselsättningsstrategi, och vi riskerar att misslyckas.

Jag uppmanar därför kommissionen att lägga fram mer konkreta lagstiftningsförslag och medlemsstaterna att visa mer engagemang. Vi behöver bindande åtaganden för att nå de överordnade målen, och vi behöver lagstiftning på viktiga sysselsättningsskapande områden, t.ex. gemensamma energieffektivitetsmål på EU-nivå. Befintliga initiativ, t.ex. planen för strategisk energiteknik (SET), programmet för livslångt lärande och handlingsplanen för energieffektivitet har redan antagits, men ni i rådet lyckades inte lägga upp pengarna på bordet. Vi behöver finansiering av dessa projekt. De har alla potential att skapa arbetstillfällen och tillväxt.

Med vår resolution om Europa 2020-strategin sänder ALDE-gruppen ett starkt budskap till rådet om att den nuvarande styrningsstrukturen är alltför svag, att den öppna samordningsmetoden har misslyckats och att unionsmetoden bör återinföras. Jag välkomnar den starka majoriteten bakom den gemensamma resolutionen. Detta är ett starkt budskap från parlamentet om att det krävs åtgärder.

  Philippe Lamberts, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Du vet att De gröna är starka anhängare av ett mer integrerat EU för att vi ska kunna säkra en hållbar utveckling för våra medborgare, men även för att se till att EU betyder något i världen under 2000-talet.

(FR) Vårt förtroende är i dag allvarligt skakat av en åtgärd från er sida, nämligen den årliga tillväxtöversikten, eftersom ni här har avslöjat en ideologisk partiskhet som inte har något att göra med verkligheten och allt att göra med ideologiska val.

Vad är det exakt som ni rekommenderar? Nedskärningar av de offentliga utgifterna! Man får inte stabila offentliga finanser genom att skära ned på utgifterna. Det talas ingenting om intäkter. Syftet är också att öka flexibiliteten, reformera arbetsmarknaderna, som ni kommer att hävda – med andra ord att tydligt skapa ”flexicurity”, men utan säkerhet. Ni hävdar säkert att vi måste vidta dessa åtgärder för att ekonomin ska kunna återhämta sig.

Men det är inte allt. Det finns även åtgärder för finanssektorn. Låt oss tala om dem, för de är ett bra exempel på dubbla måttstockar. Vad har ni att säga om åtgärderna när det gäller löner och offentliga utgifter? Vi måste slå till snabbt och hårt. Men när det gäller finanssektorn säger ni att vi måste titta på saker och ting, bedöma inverkan, och framför allt ha övergångsperioder.

I fråga om ekonomisk styrning och budgetskonsolidering är ni snabba med att ge datum: 1 januari 2011–1 januari 2012. För bankerna kommer det att bli den 1 januari 2019, precis som om det inte behövdes några övergångsperioder för att hjälpa arbetsmarknaderna att anpassa sig eller att minska de offentliga finanserna på ett stabilt sätt.

Kan du tala om för mig vad Europa 2020-strategin har med allt det här att göra? Det är när allt kommer omkring vad det handlar om, men du talar inte om det för mig. Herr kommissionsledamot, rådsmedlemmar! Europa 2020-strategin kommer att bli helt omöjlig att genomföra med de rekommendationer som ni gör i den årliga tillväxtöversikten.

Ni lurar oss när ni påstår att det är möjligt att göra de nödvändiga investeringarna inom forskning, utbildning, fattigdomsminskning, klimatbekämpning och sysselsättning genom att föra den politik som ni rekommenderar. Det är en lögn, och enligt min åsikt är den här debatten rena farsen.

  Malcolm Harbour, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Min grupp har undertecknat och kommer att stödja resolutionen. Jag säger inte att vi håller med om allt som står i den, men vi stöder det centrala avsnittet i texten. Jag vill berätta detta för både kommissionen och rådet, och läser upp den rubrik som vi har enats om: ”En djärv inremarknadsakt och en småföretagsakt för skapande av arbetstillfällen.”

Men var ska arbetstillfällena komma ifrån? De kommer att komma ifrån privata företags investeringar och nya företagsstarter. Vi vet redan att småföretagen har varit den viktigaste motorn för skapande av arbetstillfällen under det senaste årtiondet. Mitt budskap till både kommissionen och rådet i dag är att samtliga 27 medlemsstater måste börja ta sysselsättningsskapande företag på allvar när det gäller den inre marknaden. Vi tror alla på den inre marknaden, och medlemsstaterna har investerat enorma belopp och resurser för att öppna marknaden för tjänster, men har de talat om det för sina företag? Har de främjat den inre marknaden? Har de främjat företagande? Har de främjat näthandel?

Varför sätter de inte igång och gör dessa praktiska saker för att släppa loss kraften i det vi redan har, förutom alla andra projekt som mina kolleger har talat om? De måste sätta igång med det i morgon, till och med i dag, i stället för att tala om några av de andra långsiktigare programmen. De borde sätta igång och arbeta!

  Lothar Bisky, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Rebecca Harms nämnde en viktig sak i går. Knappast någon utanför vet längre vilken strategi, vilken stabilitetsmekanism, vilken pakt som föreslås, kompletteras, träder i kraft eller ändras av vem och enligt vilka bestämmelser. En sak är klar, och det är att Europa 2020-strategin hittills inte har gett några lösningar på de problem som folket drabbas av till följd av krisen. Tvärtom – man fortsätter att följa den vilseledande EU-politik som var en av orsakerna till krisen från allra första början. Man fortsätter att förlita sig på stabilitets- och tillväxtpakten. Den ska nu stramas upp och förstärkas med bättre påföljdsmekanismer.

I praktiken innebär detta åtstramningsåtgärder till nackdel för medborgarna. Det innebär att arbetslivet förlängs, med andra ord sänkta pensioner. Vare sig löneindexeringen ska avskaffas eller förhandlingsgrunderna mellan arbetsmarknadens parter ska begränsas eller arbetstidsreglerna ska göras mer flexibla – allt detta innebär hur som helst lönebegränsningar och nedskärningar. Det medför också en minskning av statens ingripande i samhällets ekonomiska liv. I det sammanhanget talar många om att begränsa skulderna. Det spelar ingen roll för mig om det kallas ekonomisk styrning, stabilitets- och tillväxtpolitik, konkurrenspakt eller en rekommendation från kommissionen på grundval av den årliga tillväxtöversikten. Min grupp och jag kan helt enkelt inte stödja denna antisociala politik.

Det är emellertid skillnad om parlamenten fortfarande har något att säga till om när det gäller denna politik. Gårdagens debatt om förfarandet för att ändra fördraget ger anledning att hoppas att vi parlamentsledamöter är eniga på en punkt. Vi får inte återgå till 1900-talets hemliga regeringspolitik. Ingen vill det. Men vi får inte heller tillåta att man återgår till ett Europa i två hastigheter.

  Mario Borghezio, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Energi 2020-strategin är mycket långtgående, men vi bör fråga oss själva om vi kan uppnå målet 20 procent förnybar energi till det utsatta datumet, inte minst eftersom finanskrisen saktar ned investeringarna.

Ett problem kvarstår, nämligen stöd till solenergi. Vi subventionerar Kina, som nu är världens ledande exportör av solpaneler, och Indien, som är den ledande exportören av vindkraftutrustning. Därför är det nödvändigt att stödja forskning om produktion av solpaneler som är utformade och tillverkade i EU och främja stordriftsfördelar inom sektorn för solcellsmoduler genom att till exempel införa solcellsmoduler i bred omfattning i de europeiska städerna.

Vi kunde ha gjort något helt annat: vi kunde ha inrättat ett EU-omfattande energiföretag för att garantera en samhällsservice på EU-nivå, med tanke på att distributionsnäten och deras infrastruktur redan utgör befintliga naturliga monopol, som helt klart bör förvaltas av en enda myndighet.

Till följd av den överentusiastiska ekonomiska liberalismen prioriterade man i stället andra lösningar som verkligen inte gynnar konsumenterna eller användarna, utan aktieägarna i dessa stora monopol. Vi bör ha i minnet att koldioxidutsläppen från bilar inte har minskat på 150 år. Vi har rätt att fråga oss om det inte är dags att damma av forskningsprojekten om vattenmotorer.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Om vi ska kunna genomföra sysselsättningskapitlet i Europa 2020-strategin är det ytterst viktigt att vi anpassar invandringspolitiken i de flesta medlemsstaterna och på EU-nivå.

Som kommissionen själv uppger i sitt förslag omfattar prioriteringarna att öka deltagandet på arbetsmarknaden, minska den strukturella arbetslösheten, utveckla kompetent arbetskraft för att tillgodose arbetsmarknadens behov, livslångt lärande och så vidare.

Den storskaliga importen av arbetstagare från länder utanför EU vittnar om en kortsiktig vision och rimmar dåligt med de prioriteringar jag nyss nämnde. Cirka 25 miljoner människor i EU är arbetslösa. Låt oss börja med att hjälpa dessa människor att få arbete först, i stället för att återigen tillgripa storskalig invandring.

Att locka kompetenta arbetstagare till EU, eller vad vi kan beskriva som kompetensflykt, skapar ännu större problem i ursprungsländerna, vilket bara leder till en ökning av invandringen av människor utan kompetens till EU. Det är en ond cirkel, och vi måste inse att ingen vinner på den situationen på lång sikt.

Det är hög tid att vi gör en kostnads–nyttoanalys av invandringen från länder utanför EU. Även den aspekten bör ingå i medlemsstaternas sysselsättningspolitiska riktlinjer.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Herr talman! Europa 2020-strategin innehåller mål som inte kan uppnås utan att man ägnar ordentlig uppmärksamhet åt områden som inte uttryckligen omnämns i strategin. EU behöver en dynamisk och konkurrenskraftig jordbrukssektor, som kan bidra på ett viktigt sätt till att främja en smart och hållbar tillväxt som gynnar alla. En tillförlitlig livsmedelsproduktion, en hållbar förvaltning av naturresurserna och upprätthållande av den territoriella balansen och mångfalden i landsbygdsområden är viktiga faktorer i en effektiv gemensam jordbrukspolitik och en produktiv jordbrukssektor.

Industripolitiken måste ha infrastruktur. Genomförandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet är ett ytterst viktigt steg mot att avreglera järnvägstransporten. Fullbordandet av det gemensamma europeiska luftrummet och ett snabbt genomförande av den nya generationens europeiska system för flygledningstjänst (Sesar-projektet) är lika viktiga aspekter. En av de allra viktigaste faktorerna är dock utvecklingen av transeuropeiska nät, inte bara inom transporten utan även inom energisektorn, genom att anslå tillräckliga finansiella medel till projekt som tillför ett mervärde för EU. Nabucco-gasledningen kommer till exempel att ge fördelar för alla medlemsstater genom att EU:s beroende av en enda energikälla undanröjs.

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

  Marita Ulvskog (S&D). - Fru talman! Ska vi kunna starta om efter den ekonomiska krisen är det av avgörande betydelse att människor känner tillit. Richard Wilkinson, den brittiske forskare som har skrivit boken ”Jämlikhetsandan” och som förra veckan besökte Europaparlamentet i Bryssel, har beskrivit det mycket väl: Det krävs jämlikhet och det krävs små klyftor för att vi ska få samhällen där trygghet och tillit regerar. Det här kan direkt översättas till Europa 2020-strategin.

För det första: Vill vi lyckas så måste löntagarna och deras fackliga organisationer respekteras och involveras. Nu utnyttjas i stället krisen till att attackera facket, attackera löntagarna och den fria lönebildningen samt ge sig på arbetslöshetsersättningar och pensioner. Dessa attacker måste upphöra.

För det andra: Vi kvinnor i Europa måste självfallet ha samma möjligheter som män. Det syns inte alltid i parlamentets resolutioner, men det måste synas i verkligheten.

För det tredje: En modern och stark industri och industripolitik och framsynta investeringar också i infrastruktur måste få en central roll i vårt arbete framåt. Arbetet med klimatsmarta och resurseffektiva processer och produkter, grön energi och gröna jobb måste intensifieras. Hur ska vi annars konkurrera?

För det fjärde: Vi måste få en tydlig uppslutning bakom energieffektiviseringspolitiken. Vi vet att vi inte når upp till de mål som finns i dag därför att de inte är bindande. Vi måste få bindande mål eftersom det är avgörande för att vi ska kunna uppnå målen om tillväxt och konkurrenskraft, som är huvudinslagen i Europa 2020-strategin. Den låga ambitionsnivån och avsaknaden av politisk vilja är häpnadsväckande, i synnerhet som energieffektiviseringar är en av de bästa och smartaste vägarna för att minska ekonomiska kostnader för konsumenter, stärka företagen och göra skillnad.

  Elizabeth Lynne (ALDE). - (EN) Fru talman! Om vi vill att Europa 2020-strategin ska bli en framgång måste sysselsättningsriktlinjerna genomföras på ett effektivt sätt, och det krävs nationella reformprogram som prioriteras på det sätt de verkligen förtjänar.

Vi måste se till att ingen hamnar på efterkälken. Arbetslösheten bland äldre människor och personer med funktionshinder är skandalöst hög. Jag gläder mig över att båda texterna hänvisar till behovet av att genomföra antidiskrimineringslagstiftningen på arbetsplatserna så att arbetena är öppna för alla.

Det är viktigt att de mål som vi har enats om på EU-nivå verkligen uppnås. Ja, det är upp till medlemsstaterna att sätta upp specifika mål och uppfylla dem, men EU har en viktig roll att spela genom att förbättra utbytet av bästa praxis. Därför gläder jag mig över att detta klargörs mycket tydligt i punkt 27 i utskottets resolution.

Vi har ägnat månader åt själviakttagelse och diskussioner om vilken form Europa 2020-strategin bör ha, men vi har sysselsättningsriktlinjerna. Nu är det dags att vi börjar visa resultat på det här området.

  Emilie Turunen (Verts/ALE). – (DA) Fru talman! Det talas mycket om ekonomisk ansvarighet i EU nu för tiden, men ekonomisk ansvarighet förknippas mycket ofta med minskningar av de offentliga utgifterna och mycket sällan med en förbättring av sysselsättningen. Jag anser att vi bör fråga oss vad ekonomisk ansvarighet egentligen innebär. Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen ser en mycket stor skillnad mellan den politik som förs i EU och den politik som förs i medlemsstaterna just nu. Å ena sidan har vi den årliga tillväxtöversikten, och å andra sidan ser vi att den europeiska terminen leder till färre arbetstillfällen och mindre tillväxt i EU. Dessutom säger vi i Europa 2020-strategin och i sysselsättningsriktlinjerna att vi vill skapa fler och bättre arbetstillfällen. Det finns en inkonsekvens i detta.

Det är ett faktum att vi har 23 miljoner arbetslösa i EU. Vi har 5,5 miljoner arbetslösa i gruppen personer under 25 års ålder. Antalet fattiga arbetstagare ökar. Siffrorna stiger och vår ekonomiska politik förbättrar inte situationen. Om vi vill skapa nya arbetstillfällen i EU anser jag att det är absolut nödvändigt att vi verkligen genomför Europa 2020-strategin och sysselsättningsriktlinjerna inom ramen för vår ekonomiska politik. Det skulle vara ett bevis på ekonomisk ansvarighet, men jag tvivlar på att det verkligen kommer att ske.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) Fru talman! Fattigdom, klimatförändringar, låga födelsetal, invandring, energi, och ännu viktigare, kampen mot arbetslösheten är stora problem som vi står inför i dag i EU. Att lösa problemen kräver pengar och anslag. Men tyvärr skärs anslagen ned över hela EU. Vad innebär detta? Det innebär att Europa 2020-strategin är i farozonen och att målen kommer att bli svåra att uppnå. Men vi måste försöka.

Jag anser att det är särskilt viktigt att vi hanterar arbetslösheten, som har stigit till de högsta siffrorna på tio år. Jag anser även att vi måste ge ungdomarna i EU en utbildning av hög kvalitet som är anpassad till arbetsmarknadens behov, att läroplanerna bör ses över och att medlemsstaterna måste göra ett åtagande om att minska antalet elever som slutar skolan i förtid.

Lediga platser kräver specialiserad arbetskraft. Jag uppmanar EU att utan dröjsmål införa det föreslagna systemet för en europeisk övervakning av lediga platser, som även kommer att innefatta ett europeiskt kompetenspass. Vi måste lyckas. Ord räcker inte; det behövs handling.

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE). - (ES) Fru talman! Detta problem väcker en fråga, bara en enda fråga: Vad kan vi göra på EU-nivå för att hitta arbete till dem som inte har det?

För att besvara den frågan vill jag klargöra den första punkten vi bör enas om. Det kan inte finnas hållbar tillväxt utan en stabil makroekonomi. Några av de snabba lösningar som har föreslagits här, särskilt från vänsterledamöterna, skulle innebära bröd i dag och hunger i morgon.

Den andra punkten vi bör enas om är att Europa 2020-strategin är en samling goda avsikter, den låter bra, men vi måste gå från planer till handling. Vad ska vi göra? Hur ska vi finansiera de föreslagna initiativen och åtgärderna? Är ambitionerna i Europa 2020-strategin förenliga med de budgetnedskärningar vi har aviserat?

Den tredje punkten vi bör enas om är att vi måste ha hela bilden klar för oss om vi ska kunna slå in på rätt väg mot hållbar tillväxt. Vi har inte hela bilden ännu. Det som för närvarande sker i rådet (ekonomiska och finansiella frågor) visar att det finns enormt splittrade, ologiska och inkonsekventa idéer inom rådet.

Tre viktiga åtgärder måste vidtas. För det första kan vi inte fortsätta att kväva länder i svårigheter, och detta kan lösas genom ett gemensamt utfärdande av euroobligationer. För det andra måste de obligationer som anges i Montirapporten genomföras, men de nämns inte i den ekonomiska Europa 2020-strategin. För det tredje måste vi utnyttja Europeiska investeringsbankens medel, varav två tredjedelar är kommissionens, och som bara behöver ökas fyrfaldigt på tio år för att motsvara de pengar som fanns i Marshallplanen för återuppbyggnaden av den europeiska ekonomin.

  Anni Podimata (S&D). – (EL) Fru talman! EU har diskuterat ett effektivt, sammanhållet och genomförbart svar på krisen i flera månader vid det här laget, ett agerande som garanterar att vi kan uppnå våra strategiska mål för hållbar tillväxt, skydd av arbetstillfällen, sociala framsteg och social sammanhållning.

Det finns emellertid två problem. För det första är diskussionen om Europa 2020-strategin strukturellt sett fortfarande avskild från det ekonomiska styrningspaketet, den europeiska terminen och från den årliga tillväxtöversikten, och till följd av detta har vi antingen en splittrad strategi eller parallella strategier, strategier som förs sida vid sida, utan lämplig samordning, vilket innebär att de riskerar att undergräva varandra.

Det andra problemet är att rådet och kommissionen för närvarande inriktar sig på att strama upp reglerna för stabilitets- och tillväxtpakten och på budgetdisciplin och reformer, utan övertygande svar eller lösningar för ett effektivt genomförande och en ordentlig finansiering av målen i Europa 2020-strategin.

Jag anser att det finns en risk, precis som det som hände med Lissabonstrategin, för att många av våra mål inte kommer längre än till papperet, och jag är rädd för att så kommer att ske om vi inte lyckas övertyga folket i EU, som är de som får ta emot stöten av krisen, och som varken kan eller ska behöva följa tekniska diskussioner om reformen av stabilitets- och tillväxtpakten och indikatorer och påföljder. Vi måste inse att vi inte bara kan fokusera på indikatorer och siffror. Vi måste fokusera på människorna.

  Sylvie Goulard (ALDE). – (FR) Fru talman, herr rådsordförande! Herr kommissionsledamot, om du vill vara så vänlig att lyssna på vad jag har att säga, jag har bara en minuts talartid, även om jag har god lust att hålla tyst och inte säga någonting eftersom jag anser att Europa 2020-strategin är mycket långt ifrån vad vi verkligen behöver. Du hade allt möjligt fint att säga. Men anser du verkligen att riktlinjer, ”flaggskepp” och alla möjliga saker som ni i kommissionen fantiserar ihop och som håller er upptagna i timmar och dagar i sträck kommer att leda till att ni kan skapa sysselsättning och ingjuta förtroende hos folket i EU? Ni har fel. Om man ser på situationen i världen i dag tror jag inte att Kina, Indien eller tillväxtekonomierna är särskilt imponerade av vad vi gör för att skapa tillväxt.

Som föredragande för det ekonomiska styrningspaketet har jag nästan lust att hålla tyst i ditt sällskap, men jag vill bara säga en sak, nämligen att vi bör ha en mycket fast inställning till vårt arbete. Tro inte att vi kommer att ha en överenskommelse i juni bara för att rådet säger åt oss att skynda oss på. Vi kommer att ha en överenskommelse när parlamentet har hållit debatter och när rådet har lyssnat till oss. Vad mig anbelangar är inrättandet av euroobligationer, som kan skapa en global marknad som backas upp av euron, en del av paketet.

  Derk Jan Eppink (ECR). - (NL) Fru talman! Varje gång jag hör ordet ”euroobligationer” mår jag nästan lite illa, trots att det ofta pratas om euroobligationer här. De flesta arbetstillfällena skapas genom ekonomisk tillväxt och en sund privat sektor. Det finns inget alternativ till det. Regeringar skapar inte arbetstillfällen och är inte sysselsättningsalstrande.

EU:s största problem är vår bristande konkurrenskraft. Skillnaden mellan Tyskland och södra Europa är nästan 35 procent. Klyftan är mycket stor, vilket är skälet till att Angela Merkel har pratat om en konkurrenspakt. Jag håller med om det i sig. Syftet med Lissabonprocessen var ju faktiskt just detta, men den blev det inte mycket med.

Det finns emellertid en sak som jag vill varna er för, och det är en harmonisering av bolagsskatten. Det är en mycket dålig idé. Det är också en mycket fransk idé och vi måste avfärda den, precis som vi måste avfärda förslagen om ekonomisk styrning. Det kommer att bli rena döden för sysselsättningsskapandet. Förra veckan visade en undersökning av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i 21 länder återigen att om vi vill ha ökad sysselsättning i Europa behöver vi lägre bolagsskatt. Det är de frågorna vi bör titta på, eftersom parlamentet i sig inte skapar några jobb.

  Herbert Reul (PPE). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Vi är mitt i en allvarlig ekonomisk kris – vi har talat om det i månader, och allt vi har sagt är sant – men i regel har vi dock en tendens att tala i mycket allmänna termer och sedan glatt fortsätta att fatta beslut precis som om ingenting hade hänt. Jag anser att detta beror på att vi här i parlamentet inte agerar tillräckligt specifikt och inte är tillräckligt ärliga, utan snarare eftersträvar något som liknar en allmän rubrikspråkspolitik.

Vad gör vi egentligen för att främja tillväxt och stabilitet? Bidrar vi verkligen till ett lämpligare och klokare sätt att hantera finanser på? Granskar vi verkligen kritiskt om vi lägger pengarna på rätt slags utgifter, eller kommer vi alla med nya idéer varje dag om vad vi kan spendera mer pengar på? Om vi inte har styrkan att inrikta våra finansiella medel på projekt för framtiden – vilket kommer att leda till gräl, diskussioner och beslut – är det ingen mening med att tala om innovation och forskning bara för att sedan inte tillhandahålla tillräckliga resurser. Det är faktiskt oärligt.

Om vi vill blåsa nytt liv i ekonomin måste vi föra en politik som stimulerar ekonomin och inte sitta och fundera i all oändlighet på hur vi kan blanda oss i näringslivet eller ekonomin. Vi fattar glatt nya beslut – till och med i dag efterlyser vi ständigt nya beslut som kommer att inkräkta på den ekonomiska utvecklingen. Tror någon att frågan om obligatoriska krav på energieffektivitet – för att bara nämna ett exempel – kommer att ge fart åt ekonomin? Tror ni verkligen att vi har stimulerat ekonomin med de beslut som vi ofta har fattat på energiområdet? Eller har vi hämmat den? Jag vill bara att vi för en gångs skull talar lite mer uppriktigt om detta och att vi fattar lite färre beslut, men beslut som kanske verkligen leder till framsteg. Det kommer att bli mer utmanande och kräva större ansträngningar, men det ligger i demokratins intresse.

  Kinga Göncz (S&D). – (HU) Fru talman! Den finansiella och ekonomiska krisen har förvandlats till en social kris och en sysselsättningskris, och därför är det särskilt viktigt att EU har insett att det krävs närmare samordning av både ekonomi- och sysselsättningspolitiken, och att detta verkligen genomförs. Det innebär också att alla länder som genomför strukturreformer eller ändringar i finanspolitiken eller till exempel överväger söndagsöppet för butiker, även måste försäkra sig om att sådana åtgärder verkligen underlättar utvecklingen av sysselsättningssystemet och bidrar till att öka sysselsättningen.

Det är också mycket viktigt att samråda med arbetsmarknadens parter om alla beslut. Den europeiska terminen kommer att bli det första verkliga testet av denna nya insikt, när EU tillsammans under ledning av det ungerska ordförandeskapet för första gången kommer att kunna bedöma i vilken grad dessa riktlinjer kan införlivas, och om vi kommer att kunna inleda genomförandet. Jag anser att det ungerska ordförandeskapet och den ungerska regeringen har en speciell roll i detta, inte bara som ordförandeskap, utan även genom att föregå med gott exempel och ta hänsyn till detta i alla ändringar av den ekonomiska politiken och i alla sysselsättningspolitiska beslut, och genom att vara ett exempel för de andra länderna.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Fru talman! Jag får intrycket att Kinga Göncz är mycket väl insatt i hela den här frågan, det vill säga hur EU tänker få slut på arbetslösheten. Jag har suttit här under hela debatten och förstår fortfarande ingenting. Kan du hjälpa mig att besvara den här frågan: vad är det meningen att vi ska säga till människorna i Borsod- eller Szabolcs-länen? Var och när kommer de att hitta arbete? Och jag förväntar mig förresten ett svar på samma fråga från János Martonyi som är här på rådets vägnar och även från kommissionsledamoten, som lyckligtvis också är ungrare. Var kommer det ungerska folket och för den delen folk i andra regioner i EU som befinner sig i en katastrofal situation att hitta arbete? Var och när? Jag förväntar mig ett konkret svar.

  Talmannen. – Vi måste vara konsekventa i utövandet av rätten att ställa blåkortsfrågor. En blåkortsfråga riktas inte till plenum i allmänhet eller till kommissionens eller rådets företrädare. Den riktas till en kollega för en närmare förklaring av en fråga som man vill ha ett klargörande av.

Krisztina Morvai, det var inte andan i din fråga.

  Kinga Göncz (S&D). – (HU) Fru talman! Jag svarar gärna, men vi har uppenbarligen för kort tid på oss för att gå in alltför mycket på detaljer. Det jag tänkte på var till exempel att om man ändrar skattesystemet, minskar då den skatteändringen de sociala skillnaderna, hjälper den företagen att fortsätta att utvecklas och skapa arbetstillfällen, eller leder den i stället till att de tvingas begränsa sin sysselsättningsskapande kapacitet? Det jag menade var att om vi talar om att omstrukturera utbildningssystemet, är detta verkligen i den sociala integrationens intresse? Om vi talar om vidareutbildning, förbereder den verkligen människorna för marknaden, för arbetsmarknaden? Det var vad jag särskilt tänkte på.

  Liisa Jaakonsaari (S&D). - (FI) Fru talman! Vår kollega till höger insisterade på att politiken endast påverkar ekonomin och att vi här i parlamentet bara gör saker som påverkar politiken. Anser kollegan verkligen att ekonomisk styrning till exempel bara påverkar ekonomin?

(Talaren ställde en fråga (blått kort) till Herbert Reul i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Herbert Reul (PPE). – (DE) Om man ser på de åtgärder som har antagits här under de senaste månaderna och beräknar kostnaderna för dem, har de – inte alltid men mycket ofta – lett till störningar i den ekonomiska utvecklingen. Vi måste därför vara försiktigare i våra överväganden. Det förslag som lades fram av kommissionsledamoten med ansvar för näringsliv och företagande i hans näringslivsmeddelanden om att vi alltid måste bedöma framtida beslut efter om de kommer att tjäna eller skada EU-industrins konkurrenskraft är därför mycket klokt.

  Richard Seeber (PPE). – (DE) Fru talman! Det står klart för alla här i parlamentet att ju närmare EU växer tillsammans, desto starkare måste enigheten i ekonomipolitiska frågor vara. Därför är ett instrument som den europeiska terminen vettigt. Det får emellertid inte inkräkta på frågor som traditionellt har varit en uppgift för arbetsmarknadens parter, t.ex. löneförhandlingar och kollektivförhandlingar. Vi måste verkligen lägga band på oss i den här frågan. Det är inte logiskt att EU ska bestämma hur höga lönerna ska vara i de enskilda länderna. Vi borde koncentrera oss mer på att undanröja marknadshinder för att EU-ekonomin ska kunna blomstra. Det handlar om oligopol och monopol, men även om hinder för marknadstillträdet. Det får inte heller vara så att flera sektorer försäkras särskilda vinstmarginaler. Här krävs mer konkurrens för att EU-ekonomin ska kunna utveckla sin potential.

Det måste även vara EU:s uppgift att se till att vår infrastruktur blir toppmodern. Här talar jag om energi, transport och kommunikationer. EU måste ha de nödvändiga resurserna i det här avseendet, särskilt för att vi ska kunna undanröja de befintliga flaskhalsarna mellan medlemsstaterna. Vi behöver också överväga vilka resurser vi kan ställa till EU:s förfogande. Det innebär att vi behöver en tydlig grund för våra egna medel. Jag vill därför rikta en tydlig vädjan till rådet och medlemsstaterna om att äntligen ge EU de medel det behöver.

Detta rör naturligtvis också utbildning och även forskning och utveckling, där vi i EU har en funktion att fylla. Men även här är frågan om pengar avgörande.

  Jutta Steinruck (S&D). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europa 2020-strategin är mycket viktig, inte bara för utvecklingen inom EU:s socialpolitik och ekonomiska politik, utan även för den sociala och den ekonomiska politiken på nationell nivå. Vi måste vara försiktiga och försäkra oss om att strategin inte missbrukas på EU-nivå för att föra en social saneringspolitik i medlemsstaterna. Jag är oerhört chockerad över att kommissionen i sin årliga tillväxtöversikt föreslår lönesänkningar och minskat socialt skydd. Några av de föregående talarna har redan tagit upp detta. Konsekvenserna för människorna på lokal nivå kommer att bli förödande. Det är oacceptabelt att folket och löntagarna ska bära hela kostnaden för budgetskonsolideringen.

Även jag vill vädja till medlemsstaterna om att de endast ska använda de integrerade riktlinjerna som vägledning när de utarbetar sina nationella reformprogram, eftersom riktlinjerna gör det möjligt att skapa en mycket bättre avvägning mellan socialt skydd och ekonomisk tillväxt. I den årliga tillväxtöversikten talas det återigen om tillsvidareavtal, som tidigare nämndes i agendan för ny kompetens och nya arbetstillfällen. László Andor, vi diskuterade detta redan i november 2010: ungdomarna kan inte integreras på arbetsmarknaden genom att man vattnar ur arbetsrätten. Erfarenheten i EU har visat att sådana åtgärder bara leder till ett skifte till otrygga arbetsvillkor och att de inte skapar nya arbetstillfällen. Vi behöver särskilda åtgärder för att hjälpa dem som är mest i riskzonen, och inte huvudinitiativ som drivs parallellt med andra initiativ i stället för att de integreras med varandra.

  Danuta Maria Hübner (PPE). - (EN) Fru talman! Min tolkning av verkligheten av i dag och i morgon är att de europeiska arbetstillfällena endast kommer att vara hållbara om de underbyggs av en konkurrenskraftig ekonomi, och det är ingen hemlighet att det inte är en av våra starka sidor.

För att EU ska vara konkurrenskraftigt behöver vi en institutionaliserad konkurrensprocess. Vi måste kartlägga framgångsfaktorerna, och vi måste även se hur vi kan skräddarsy dem för den rådande situationen. Vi har redan ett stort antal instrument – konkurrensrelaterade instrument – och med lite politisk vilja kan vi utnyttja en avsevärd del av den institutionella ramen för att lansera en konkurrensskapande process under kommissionens ledning som bygger på unionssystemet.

Här talar jag om den europeiska terminen och tillväxtöversikten, som redan har nämnts. Jag skulle också kunna nämna obalanser och precision – särskilt på resultattavlan, vilken bör omfatta strukturella konkurrensrelaterade faktorer. Vi har även Europa 2020-strategin, som bör genomföras med kraft redan nu, och inte efter 2013. All politik måste bidra till att förbättra EU-ekonomins konkurrenskraft. Alla måste rycka in och göra sitt, och att frikoppla EU:s kärna från resten skulle bara skapa ett delat EU. Hållbara arbetstillfällen kan bara skapas om vi i EU håller ihop.

Ett delat EU kommer inte att bli ett konkurrenskraftigt EU.

  Csaba Őry (PPE). – (HU) Fru talman! Jag vill tacka för att jag får möjligheten att tala, både som föredragande för 2010 års sysselsättningsriktlinjer och som samordnare för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Jag välkomnar kommissionens förslag, vars syfte är att låta 2010 års sysselsättningsriktlinjer gälla även under 2011. Vi håller med om detta och stöder det. Enligt Lissabonfördraget krävs dock årliga riktlinjer, och därför måste vi spåra och övervaka förändringarna, hålla kontakten med varandra, mellan kommissionen, rådet och parlamentet, och vi måste naturligtvis fortfarande göra ändringar vid behov.

Jag rekommenderar därför att de integrerade ekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna ska användas som ett slags vägledning under översynen av Europa 2020-strategin och inom ramen för arbetet med den europeiska terminen, och om det finns några skillnader bör vi göra oss besväret att genomföra ändringar. Det kan mycket väl uppstå problem. Jag hörde nyligen att det i de preliminära nationella reformprogrammen redan har skett en viss tillbakagång när det gäller sysselsättningsåtagandena, och i stället för 75-procentsmålet ser vi åtaganden på cirka 72 procent. Detta innebär naturligtvis att vi måste tänka om för att undvika att samma sak händer nu som med Lissabonstrategin, där vi tog på oss för mycket och lyckades fullfölja för lite. Men jag rekommenderar ändå att vi fastställer vissa grundläggande principer.

Jag håller med när det gäller pensioner och löner. Det bör inte ske några ingripanden, subsidiaritetsprincipen måste respekteras och det krävs särskilda nationella åtaganden för speciella grupper, ungdomar, personer med funktionshinder och utsatta människor med sammansatta problem.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Fru talman! Jag känner att jag än en gång måste ställa en fråga till en av mina ungerska kolleger. Betyder subsidiaritet i fråga om pensioner och löner att pensionärers och anställdas pensioner och löner i Ungern och i andra postkommunistiska länder konsekvent, kontinuerligt och permanent bara uppgår till en bråkdel av pensionerna och lönerna i länderna i Västeuropa? Det skulle nämligen vara mycket sorgligt om det är meningen att vi ska tolka det på det sättet. Så är faktiskt fallet för närvarande. Sköterskor tjänar 70 000 ungerska forinter i månaden, och lärare tjänar 90 000. Pensionärerna har allmänt svårt att klara sig. Hur ska vi tolka detta?

  Csaba Őry (PPE). – (HU) Nej, Krisztina Morvai, det är inte så det ska tolkas, men storleken på pensionerna beror framför allt på de ekonomiska resultaten. De beror på vad vi kan producera, och det är på den grunden som vi kan tillhandahålla tillräckliga pensioner. Den strategi som vi diskuterar, vars syfte är att göra EU konkurrenskraftigt, funktionellt och framgångsrikt, är därför vår möjlighet att höja pensionerna även i länder som fortfarande befinner sig i en mindre fördelaktig position. Det går emellertid inte att införa enhetliga regler eftersom det finns enorma skillnader för närvarande. En gradvis strategi kommer naturligtvis att behövas även i framtiden.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE). – (FR) Fru talman! Som ett led i Europa 2020-strategin är det meningen att sysselsättningsriktlinjerna ska hantera tre stora utmaningar.

För det första handlar det om att EU måste ta sig ur krisen genom forskning, innovation och konkurrenskraft för att kunna säkra en verklig ekonomisk återhämtning som gör att vi kan uppnå den sociala återhämtning som vi vill se. För det andra handlar det om att ersätta en hel generation löntagare som nu går i pension. För det tredje handlar det om att EU måste vara konkurrenskraftigt i den globaliserade ekonomin genom att befria företagen från en rad skattebördor som hindrar och tynger dem.

Mot bakgrund av detta måste vi inrikta oss på tre särskilt sårbara grupper i samhället.

För det första måste vi inrikta oss på ungdomarna, och det är absolut nödvändigt att vi arbetar hårt för att förebygga att ungdomar går ut skolan utan betyg, eftersom detta kommer att leda till att de utestängs permanent från arbetslivet. Vi måste underlätta inträdet på arbetsmarknaden för unga människor, och inte bara genom korttidsanställningar eller arbetspraktik, utan vi måste bekämpa ungdomsarbetslösheten. Detta är ett långsiktigt problem som har en väsentlig inverkan i det rådande klimatet där krisen har slagit hårdare mot ungdomarna. Den andra målgruppen i samhället är kvinnor, som ofta tvingas ta korttidsarbeten och är underbetalda. Den tredje målgruppen är äldre människor, som vi måste hjälpa att stanna kvar i arbete. Vi har EU-verktyg för att åstadkomma detta, särskilt inom Europeiska socialfonden, och jag anser att vi måste förlita oss på det verktyget.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Fru talman! Det har nu gått nästan ett år sedan kommissionen lade fram Europa 2020-strategin. Det har inte varit någon lätt tid för EU. Medlemsstaterna kämpar fortfarande med att hantera krisens efterdyningar. Åtgärderna för att genomföra den nya strategin har satts på sparlåga. De högtflygande Europa 2020-planerna, som omfattar en ökning av sysselsättningsnivåerna till 85 procent, en minskning på 20 procent av antalet personer som hotas av fattigdom och en ökning av utgifterna till 3 procent verkar redan vara hotade, mindre än ett år sedan strategin började genomföras. Arbetslösheten ligger för närvarande på 10 procent i EU, och det finns fortfarande inga tecken på att den kommer att minska i någon större utsträckning. Det är faktiskt precis tvärtom: om vi antar att EU fortsätter att ta sig ur krisen i lika långsam takt som nu, kommer arbetslösheten att stiga ännu mer under de närmaste åren. Låga sysselsättningsnivåer leder till ökad fattigdom och social marginalisering, vilket bekräftas av Eurobarometerrapporten från juni 2010.

  Enrique Guerrero Salom (S&D). - (ES) Fru talman! Om vi ser mot 2020 och därefter löper EU en verklig systemmässig risk att förlora sin konkurrenskraft till följd av att det finns stora ekonomiska sektorer som blir alltmer teknologiska och mäktiga.

Vi måste ha kapacitet att konkurrera, vi måste konkurrera för att kunna växa, vi måste växa för att kunna skapa arbetstillfällen och vi måste skapa arbetstillfällen för att kunna skydda och värna om vår sociala modell.

Den enda oumbärliga basvara vi har är kunskap, och vi måste utnyttja den kunskapen för att förnya oss, anpassa oss till förändringar och, framför allt, för att leda dessa förändringar.

Därför måste vi investera mycket mer i universiteten, i våra utbildningssystem och i vår forskning och utveckling så att vi kan vara ledande inom ett område där vi har möjligheten att vara det: kunskap.

  Riikka Manner (ALDE). - (FI) Fru talman, herr kommissionsledamot! Målen i Europa 2020-strategin är både bra och ambitiösa. I mitt inlägg kommer jag främst att inrikta mig på vilka de praktiska faktorerna är, vilka verktyg vi har för att förmedla dessa målsättningar till gräsrotsnivån, vilket vi misslyckades med när det till exempel gäller Lissabonstrategin.

För det första behöver vi verkligen hela EU:s hjälp i detta sammanhang. Vi behöver EU:s regioner. Vi måste kartlägga varje regions framgångsfaktorer och kompetenspotential. Detta behov kan i stor utsträckning tillgodoses genom sammanhållningspolitiken. För att vi ska kunna skapa fler arbetstillfällen och innovativa verksamheter, särskilt praktiskt inriktad innovation, behöver vi en sammanhållningspolitik som omfattar hela EU för att kunna genomföra dessa mål ute i regionerna. Vi behöver naturligtvis även en politik för forskning och utveckling och finansiering på det området, men jag anser att den centrala frågan här är en effektiv sammanhållningspolitik.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Det är oacceptabelt att sociala problem fortsätter att vara den svaga länken i EU-politiken, precis som den systematiska vägran att inse de sociala följderna av en budget-, finans- och konkurrenspolitik som insisterar på nyliberala dogmer, som står likgiltig inför de nästan 25 miljoner människor som är arbetslösa, de nästan 30 miljoner människor som arbetar i otrygga anställningar och dåligt betalda jobb, och de över 85 miljoner människor som lever i fattigdom, medan ekonomiska och finansiella intressegruppers vinster aldrig slutar att öka.

Därför vill jag återge den starka indignation som flera sociala organisationer gav uttryck för under Medborgarnas Agora, som nyligen anordnades av Europaparlamentet i Bryssel. Det är skälet till indignationen bland miljontals arbetstagare, arbetslösa, kvinnor och ungdomar som fortsätter att kämpa mot en sådan politik runtom i EU.

Det är dags att bryta med stabilitets- och tillväxtpakten, konkurrenspakten och andra pakter av samma slag. Människorna och arbetstagarna måste respekteras.

  Oreste Rossi (EFD). - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag håller med om att parlamentet måste få tillräckligt med tid på sig för att kunna föreslå de lämpligaste sysselsättningspolitiska riktlinjerna för 2020. Under kristider som de tider vi genomlider för närvarande i EU får vi inte bortse från vårt folks behov. Det är mycket viktigt att vi hjälper familjer, ungdomar som söker anställning och dem som sägs upp från sitt arbete mitt under karriären.

EU måste ha modet att välja, att först och främst garantera arbete för sina egna medborgare och först därefter för medborgare från tredjeländer, och skapa kopplingar mellan arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna så att alla, från alla EU-länder, vet var det finns lediga arbeten.

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt gränsskyddet för att förebygga en okontrollerad invasion av de hundratusentals invandrare som står i begrepp att strömma in i våra länder till följd av det politiska läget i Nordafrika. Integrationen av tredjelandsmedborgare bör endast vara tillåten genom kontrollerad invandring och bör begränsas till den verkliga tillgången på arbetstillfällen, för att på så vis hindra spänningar och diskriminering från att uppstå på bekostnad av ekonomisk tillväxt och social välfärd.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Förväntningarna på strategin skiljer sig stort. En del är säkra på att allt detta bara är luftslott och att strategin inte är värd papperet den är skriven på, och vi ser mycket dramatiska och verkliga scenarier som vi kommer att ställas inför – jag tänker på åtgärderna för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. De leder till att horder av dåligt kvalificerad billig arbetskraft kommer till Centraleuropa, och resultatet av det är lönedumpning.

Det mål som ställs upp i strategin om att 40 procent av den yngre generationen ska ha högre utbildningskvalifikationer är särskilt naivt. Jag skulle vilja veta vad poängen med det är. Vi har redan en situation – och här tänker jag på Italien – där det knappt finns några lämpliga arbeten för unga akademiker, som tvingas ta lågavlönade arbeten för att klara sig. Varför behöver vi egentligen så många akademiker när det inte finns några passande jobb för dem? Det är sant att vi behöver högre kompetens, men det kommer vi inte att åstadkomma genom att bara hänga ett universitetsdiplom runt halsen på 40 procent av befolkningen. Det är inte rätt väg att gå.

  Paulo Rangel (PPE). – (PT) Fru talman! Jag vill påpeka att i tider av allvarliga nationella och finansiella skuldkriser är det oerhört viktigt att skapa ekonomisk utveckling genom tillväxt och tillväxtstrategier och inte minst att ha en ordentlig sysselsättningspolitik. Jag menar att sysselsättningspolitiken kan bidra till att lösa de ekonomiska problemen, men även de sociala. Jag vill därför sända ett budskap till en särskild kategori av arbetstagare som måste beaktas i Europa 2020-strategin.

Det har talats mycket om ungdomar, inte minst här under förmiddagen. Men det finns en kategori av arbetstagare – en central generationsmässig kategori – som består av dem som är över 50 år och därför är nära pensionering. Om vi vill höja pensionsåldern och skapa ett mer aktivt samhälle behöver vi en strategi för arbetstagare i otrygga arbeten och för arbetstagare över 50 år som har svårigheter.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Fru talman! Europa 2020-strategin måste bana väg för en ny modell för ekonomisk tillväxt genom att främja strukturreformer som samordnas på medlemsstatsnivå. Jag anser att strukturreformer är av central betydelse för alla medlemsstater med tanke på den höga ungdomsarbetslösheten. Samtidigt måste vi stödja små och medelstora företag så att de kan frigöra hela sin potential och skapa nya arbetstillfällen. Det är också viktigt att EU sätter upp ekonomisk tillväxt, sociala mål och kampen mot fattigdom på sin prioritetslista, eftersom uppnåendet av dessa mål kommer att trygga EU:s ekonomiska oberoende.

Sist men inte minst anser jag att Europa 2020-strategin måste göras tillgänglig för EU-medborgarna så att de förstår det ansvar som faller på alla aktörer som deltar i genomförandet av strategin, såsom nationella, lokala och regionala myndigheter, vars insatser även kompletteras av bidragen från EU-medborgarna.

  Jan Kozłowski (PPE). – (PL) Fru talman! Sysselsättningsriktlinjerna är och bör ses som ett viktigt instrument i samband med den ekonomiska styrningen som beskrivs i den europeiska terminen. Riktlinjerna utgör en grund på vilken medlemsstaternas nationella reformprogram håller på att konstrueras, och trots allt är det dessa program som kommer att avgöra huruvida Europa 2020-strategin lyckas eller inte. Enligt planerna kommer arbetet med de nationella reformprogrammen att fullbordas i april. Jag vill understryka vikten av att nationella, regionala och lokala myndigheter deltar i arbetet med de nationella reformprogrammen och samtidigt hänvisa till Regionkommitténs ståndpunkt. Om vi ändrar riktlinjerna på det här stadiet skulle det kunna störa förfarandet. Jag vill uppmärksamma behovet av en integrerad övergripande strategi för genomförandet av Europa 2020-strategin. Jag vill därför även upprepa värdet av sammanhållningspolitiska instrument för Europa 2020-strategin.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Fru talman! Rådets fyra riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik bör förbli i kraft även under 2011. Riktlinjerna som syftar till att förbättra kvalifikationer skulle antagligen komma att införas så småningom även utan statliga ingripanden, tack vare principen om utbud och efterfrågan.

För att öka kvinnors sysselsättning krävs sådana ingripanden, men innan vi går så långt måste medlemsstaterna värdesätta det arbete som kvinnor utför när de tar hand om sina barn och deras bidrag till bruttonationalprodukten därigenom. Vi behöver inte ge arbete till dem som redan har tillräcklig sysselsättning.

Staten bör därför inrikta sig på att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap, eftersom få personer klarar att ta sig ur fattigdomsklyftan själva.

  Pervenche Berès, föredragande. − (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Kanske kan ni framföra till ordförande José Manuel Barroso att vi gärna hade sett honom delta i debatten eftersom det är den första debatten om frågeställningarna i den årliga tillväxtöversikten, grundvalen i den europeiska terminen som han själv önskade så högt och som han anser är en förutsättning för att ta EU ur krisen.

Kanske kan ni också framföra att på de här villkoren kommer Europaparlamentet inte att bli en lätt partner och att det ekonomiska styrningspaketet kräver att kommissionen fäster större uppmärksamhet vid vad som framkommer i parlamentet.

Sist men inte minst skulle ni också kunna berätta för ordförande Barroso att genomförandet av Lissabonfördraget, av hela Lissabonfördraget och framför allt av artikel 9 som kräver att sociala frågor behandlas som en övergripande strategi, inte kommer att negligeras av parlamentet. Vi väntar på att Lissabonfördraget ska tillämpas i full utsträckning. Man säger oss jämt och ständigt att det krävs en minimal översyn av fördraget och att dess potential måste utnyttjas till fullo. Vad gäller potentialen hos artikel 9 får vi ibland intrycket att den årliga tillväxtöversikten helt och hållet ignorerar den.

Slutligen vill jag tala om vad som slår mig så här vid slutet av debatten. Det förefaller ofta som om folk i kommissionen fortsätter att tänka i ”gamla banor”, även efter den senaste krisen. De verkar tro att det viktigaste är en arbetsmarknadsreform. Vi är väl medvetna om att enligt det dominerande tankesättet i kommissionen – ett tankesätt som ni klart och tydligt inte delar – innebär reformer av arbetsmarknaden flexibilitet – inte flexicurity, utan flexibilitet.

De senaste tio åren, även före krisen, har dock lärt oss att den här inställningen – tron att tillväxt är det enda som behövs för att skapa sysselsättning – inte längre räcker till. Den verkliga utmaningen som vi står inför är sysselsättning, vare sig det gäller vår egen eller den i våra grannländer.

När jag följer debatten om konkurrenskraft ser jag emellertid en debatt som vänder denna viktiga sysselsättning ryggen, och det oroar mig.

  László Andor, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för denna betydande, inspirerande och stimulerande diskussion. Jag kommer att ta upp alla viktiga punkter som nämnts i frågor eller kommentarer och iakttaganden om den årliga tillväxtöversikten, den europeiska terminen och Europa 2020 i allmänhet.

Det viktigaste är att vi får rätt bild, både av handlingarna och av det ekonomiska läget i EU. Den obekväma sanningen är att Europa upplever en ekonomisk återhämtning. Förra året hade vi redan ekonomisk tillväxt inom EU, men inte i alla medlemsstater, och det är här den andra delen av den obekväma sanningen kommer. Återhämtningen är mycket känslig och splittrad. Kommissionen har noga undersökt situationen och utarbetat strategier i enlighet därmed.

Vi behöver upprätthålla och förstärka återhämtningen, och vi måste ta oss an den nuvarande splittringen. Det kommer emellertid inte att vara möjligt om vi inte samtidigt tar itu med de svagheter i den ekonomiska och monetära unionen som har belysts av krisen. Detta kommer vi att göra genom att fortsätta utveckla ekonomiska och monetära styrelseformer i EU. Det är här svårigheterna seglar upp, och måhända är det sant att prioriteringarna inte alltid står klara för alla.

Vi prioriterar ekonomisk tillväxt, och all annan politik på detta stadium syftar till att främja den. Vi behöver stärka tillväxten och se till att den blir stadigare, men för att göra detta behöver vi ett större mått av finansiell stabilitet, vilket kräver finanspolitisk konsolidering. Den finanspolitiska konsolideringen kommer oundvikligen att finnas kvar på dagordningen i syfte att skapa stabilitet och att förbli konsekventa vad gäller de typer av konjunkturbetonade åtgärder som medlemsstaterna vidtog mot recessionen under de föregående åren.

Vi behöver smart konsolidering som inte undergräver den ekonomiska efterfrågan och som bevarar EU:s ekonomiska integritet som helhet. Det är något som vi måste lära oss, och det måste börja med att vi stabiliserar euron. Jag skulle kunna använda starkare uttryck här, men låt oss hålla oss till detta. Vi behöver stabilisera euron och den ekonomiska och monetära unionen. Den läxa vi alla måste lära oss är att för att åstadkomma detta måste vi stärka EU:s ekonomiska del och den ekonomiska delen av den samordnade politiken på europeisk nivå.

Tillåt mig ställa en fråga och därmed lämna denna punkt. Frågan är: kan vi stärka den ekonomiska styrningen utan en gemensam ansträngning vad gäller lönerna och samordningen av löneutveckling i EU? När jag säger detta och när vi tar med förslag på detta område i den årliga tillväxtöversikten betyder det inte att vi ifrågasätter den sociala dialogens betydelse, tvärtom. Vi har lovordat länder med en lång tradition och kultur av starka sociala partnerskap. Vi erkänner att de har drabbats i mindre utsträckning av krisen, framför allt i termer av mänskliga resurser. Arbetslösheten förblev lägre i dessa länder. Vi förespråkar en starkare social dialog i de medlemsstater som har drabbats hårdare och som inte reagerade på krisen med samma flexibilitet som exempelvis Tyskland, Nederländerna eller Österrike.

Vi har även ökat den sociala dialogen på europeisk nivå. Vi förde nyligen en makroekonomisk dialog med arbetsmarknadens parter, och i mars kommer vi att få till stånd ett nytt trepartsforum som ska förbättra samordningen och dialogen med arbetsmarknadens parter.

Jag vill mycket bestämt tillbakavisa uppfattningen att kommissionen arbetar precis som vanligt. Under det senaste året har kommissionen tagit ett antal kvalitativt nya initiativ. Vi håller på att fullfölja ett program för finansiell reglering. Kommissionsledamot Michel Barniers arbete bör inte underskattas.

Som en del av Europa 2020-strategin har vi utarbetat ett nytt koncept för industripolitik på europeisk nivå som gör mycket mer för konkurrenskraft och hållbar sysselsättning i EU. Vi följer ett antal nyskapande strategier för att främja investeringar och finna finansieringskällor. En grupp kommissionsledamöter har arbetat på att utveckla innovativa finansiella instrument. Det första exemplet på det är ett utkast för stöd för utvecklingen av energinät i Europa. Det är absolut nödvändigt för att utveckla energimarknaderna och den infrastruktur som de nödvändigtvis behöver.

Vi har skapat instrumentet för mikrokrediter. Jag är tacksam mot parlamentet och rådet för det samförstånd som gjorde detta möjligt förra året. Så sent som förra veckan var jag på plats i Nederländerna när det första EU-finansierade instrumentet för mikrokrediter lanserades, och fler planeras för att stödja potentiella entreprenörer, kanske efter en tid av arbetslöshet. Det kan vara kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden efter barnafödsel eller personer som redan har arbetat och som letar efter en ny form av sysselsättning efter att ha fyllt 50 eller till och med 60.

När vi talar om sysselsättningspolitik – och ett bra exempel på detta var då rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) sammanträdde med det ungerska ordförandeskapet som värd i Gödöllő för några veckor sedan – fokuserar vi på hur vi ska kunna uppnå mål som innebär många nya arbetstillfällen, men även på de grupper som har det svårast. I det sammanhanget måste jag särskilt framhålla unga människor.

Ungdomsarbetslösheten är mycket dramatisk i vissa medlemsstater. Återigen måste vi vara medvetna om mångfalden. Som tur är finns det medlemsstater där ungdomsarbetslösheten är låg, men det europeiska genomsnittet är alltför högt. I vissa medlemsstater, t.ex. Spanien och Baltikum, har den nått en tragisk nivå. Ländernas regeringar har redan varnats, och en komplex uppsättning riktlinjer krävs som omfattar både utbildnings- och sysselsättningstjänster samt andra typer av åtgärder. Ungdomen är dock inte den enda problematiska gruppen. Det är sant att vi måste göra mer för sysselsättningen av äldre arbetstagare. Därför har vi bestämt att 2012 ska bli Europaåret för aktivt åldrande.

Vad gäller de institutionella frågorna om sysselsättningsriktlinjerna, vilka jag anser kommer att fortsätta vara vårt fokus och kommer att sörja för vägledning och substans, finns det en tydlig roll för parlamentet enligt artikel 148 i fördraget. Sysselsättningsriktlinjerna ska förnyas. Det är en bekräftelse på att vi vill att de ska fortsätta att gälla fram till 2014. De bör varken förändras i någon större utsträckning eller förkastas av årliga tillväxtöversikter. Riktlinjerna ger långsiktig vägledning medan tillväxtöversikten är en årlig företeelse som gäller dess substans. Självklart är dock det nationella reformprogrammet nödvändigt, och kommissionen verkställer det på största allvar i samband med Europa 2020-strategin. Parlamentet kommer att involveras i diskussionerna på flera olika sätt, till exempel genom förhandlingarna om den fleråriga budgetramen. EU:s budget måste även återspegla prioriteringarna i Europa 2020-strategin, och vi kommer att se till att parlamentet informeras om förberedelserna av det nationella reformprogrammet efterhand som landsspecifika rekommendationer utvecklas.

Det står klart att det råder oro om Europa 2020-strategins framtid i detta tidiga skede. På ett sätt hemsöks Europa 2020 av Lissabonfördragets vålnad. Jag har vid många tillfällen här i parlamentet kunnat diskutera varför vi anser att det finns en mycket större chans till framgång för Europa 2020 tack vare ett mer samlat system av mål och ett mer samlat system för rapportering och genomförande.

Endast kommissionen kan se till att det råder konsekvens mellan de båda initiativen. Vi håller många bollar i luften, och vi måste se till att ingen av dem faller medan vi genomför ekonomiska strategier: vare sig det gäller Europa 2020, ekonomisk styrning, den inre marknaden eller sammanhållningspolitik. Ingen av dem får ta skada i denna process. De måste alla genomföras på ett stabilt sätt som garanterar att alla 27 medlemsstater är delaktiga. Kommissionen är självfallet mot idén om ett Europa med två hastigheter. Vi måste se till att den aktuella splittrade återhämtningen inte leder till politisk splittring under den kommande perioden.

  János Martonyi, rådets ordförande. − (EN) Fru talman! Först och främst vill jag tacka alla för denna mycket konstruktiva och nyttiga debatt. Jag vill också särskilt tacka Pervenche Berès för hennes utmärkta betänkande och hennes mycket viktiga iakttagelser och kritik.

Kanske tolkar vi verkligheten olika, t.ex. som Danuta Hübner hävdar, både vad gäller krisen och återhämtningen, men jag tror att vi alla är överens på en punkt, nämligen att ingen är intresserad av en återhämtning utan sysselsättning. Vi strävar alla efter en balans mellan en finanspolitisk konsolidering och tillväxt och fler arbetstillfällen. I själva verket bör budgetdisciplin och ökad sysselsättning gå hand i hand.

Mer allmänt, i ekonomiska frågar vet vi alla att vi nu har en övergripande strategi, ett övergripande ”paket” eller Gesamtpaket, som vissa kallar det. De flesta av paketets beståndsdelar har redan behandlats av kommissionsledamot László Andor. För ordförandeskapets del vill jag återigen betona att vi måste fokusera på två av paketets alla delar. Den första delen är naturligtvis genomförandet och tillämpningen av den europeiska terminen. Det är första gången den används, och den kommer att få avsevärda konsekvenser för den fortsatta utvecklingen av hela den europeiska integrationen.

Jag vill bara nämna två punkter i all korthet. För det första har vi en snäv tidsram att rätta oss efter, vilket betyder att tidsfristerna måste respekteras av alla och att de överordnade målen måste uppnås. Vi måste göra allt vi kan för att se till att den övergripande tidsplaneringen följs med hjälp av medlemsstaternas bidrag inom både sysselsättning och innovation samt energi.

Låt mig bara nämna i förbifarten att rådet höll ett mycket framgångsrikt sammanträde om energi den 4 februari. Många av oss ansåg att det innebar ett genombrott både för inrättandet av den integrerade energimarknaden och för en effektiv energiförbrukning. Viktiga beslut togs också om de externa aspekterna av den gemensamma energipolitiken.

Sist men inte minst vill jag bara nämna kampen mot fattigdom, kampen för social delaktighet. I detta sammanhang vill jag lyckönska er till den resolution som ni just har antagit om romers integrering. Jag vill särskilt lyckönska och tacka Livia Járóka som spelade en viktig roll i beredandet av betänkandet och även i antagandet av denna synnerligen viktiga resolution som kommer att vara till stor nytta när vi arbetar med och färdigställer den europeiska ramstrategin för romers integrering.

Den andra delen som vi vill fokusera på är de sex lagtexterna. Här vill jag försäkra Sylvie Goulard att vi inte bara vill lyssna på parlamentet. I själva verket vill vi och måste vi få till stånd en överenskommelse med parlamentet enligt bestämmelserna i det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Vi måste göra allt för att påskynda förfarandet och se till att det fullföljs innan det ungerska ordförandeskapet avslutas.

Jag vill inte gå in på de andra delarna av det övergripande paketet. Jag vill bara understryka en sak: rådet vill respektera unionsmetoden fullständigt. Vi har inga förbehåll i det avseendet. Som vi sagt många gånger förut innebar Lissabonfördraget omfattande förändringar och stora ombyten av befogenheter. Vi känner alla till dem, men Lissabonfördraget ändrade inte kärnan i den europeiska strukturen, det vill säga unionsmetoden. Vi kommer att följa den strikt. Naturligtvis måste vi hålla oss till fördragets bestämmelser. Jag vill bara hänvisa till rådets slutsatser av den 4 februari. Om man läser dem noga, så står det att allt måste ske enligt fördragets bestämmelser.

Min sista kommentar är mycket kortfattad. Den gäller pengarna. Som Lena Ek påpekade kräver politik pengar och finansiering. Jag instämmer helt och hållet. Icke desto mindre är vi väl medvetna om att medlemsstaternas strategier skiljer sig åt. Här vill jag betona något för ordförandeskapets del: vi föreslår varmt att vi först diskuterar substansen och därefter behandlar siffrorna, pengarna och resurserna. Det kommer att bli en lång debatt. Vi kommer att ha nyttiga riktlinjedebatter om sammanhållningspolitik, om energipolitik, om jordbruk och så vidare men, som det ibland sägs,

(FR) man ska inte spänna vagnen framför hästen.

(EN) På det hela taget vill vi gärna hjälpa till med alla dessa debatter för att sedan komma till den sanna debatten, den slutgiltiga debatten om resurserna. Tillåt mig återigen lyckönska er alla och framföra ett stort tack för den rådgivning ni har gett oss.

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen om Europa 2020 samt ett resolutionsförslag som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen om medlemsstaternas sysselsättningspolitik.⁽¹⁾

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, torsdagen den 17 februari kl. 12.00.

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Fru talman! Utrikesminister János Martonyi hänvisade med rätta till att fördraget måste respekteras och hänvisade till att rådet hade sammanträtt den 4 februari. I enlighet med artikel 15 i EU-fördraget skulle jag vilja veta när rådets ordförande kommer att närvara och redogöra för rådets sammanträde den 4 februari i parlamentet, eftersom jag inte tror att han kommer till denna sammanträdesperiod.

  Talmannen. – Vi har noterat din åsikt. Tack så mycket.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag bekräftar vikten av att så snart som möjligt utveckla de tekniska aspekterna av initiativet ”Unga på väg”. Det är avgörande att de unga människorna i EU, som är fler än 100 miljoner, har tillgång till nödvändiga resurser och lämpliga verktyg så att de kan bidra till att uppnå målen för 2020. Jag ser det som positivt att handlingsprogrammet för livslångt lärande och unga människors delaktighet i ett sådant program i princip samordnas för att främja smart, hållbar tillväxt och garantera morgondagens vuxna ett sunt liv.

Tillgången till högre utbildning och stöd för unga människors engagemang i forsknings- och utvecklingsaktiviteter kan vara nyckeln till en stärkt ekonomisk konkurrenskraft. Nya aktiviteter kan utarbetas med unga människors kreativa potential i åtanke. Dessutom anser jag att vi kan skapa bättre integrationsmöjligheter på arbetsmarknaden genom att erbjuda både sysselsättningsmöjligheter och utbildning som håller hög kvalitet. Därför behöver vi få de tekniska detaljerna i initiativet så snart som möjligt för att kunna organisera de aktiviteter som krävs för att utnyttja detta år till fullo, det vill säga Europaåret för frivilligarbete.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Humankapitalets kvalitet är avgörande för Europa 2020-strategins genomförande. Principen om jämställdhetsintegrering är central för det högre utbildningssystemet. Den är ett väsentligt krav för att kvinnor ska kunna dra nytta av långsiktig professionell utveckling som är anpassad till arbetsmarknadens behov, för att deras potential ska kunna tas till vara på bättre sätt och för att kvinnors sysselsättning ska kunna öka, särskilt inom traditionellt manliga yrken, i ekonomiska sektorer med låga koldioxidutsläpp och i högre beslutsfattande positioner. Jag vill se högre utbildning och professionell utveckling anpassas till kvinnors behov, och jag vill att fler kvinnor ska delta i sådan utbildning och utveckling. I dagsläget tar man inte hänsyn till kvinnors annorlunda behov och ekonomiska och sociala villkor i samband med denna utbildning, vilket betyder att det blir mycket svårare för kvinnor än för män att komma tillbaka till arbetet eller ta sig in på arbetsmarknaden.

För att det ska fungera effektivt måste systemet för högre utbildning för kvinnor vara övergripande, med andra ord måste det omfatta erfarenhet, livsfas och kvinnors flerdimensionella behov av utbildning, inklusive de särskilda behov som till exempel funktionshindrade och äldre kvinnor har samt invandrarkvinnor och de som lever i fattigdom. Flexibel kvalitetsutbildning till överkomliga priser bör prioriteras, och även incitament för arbetsgivare, eftersom de kan främja organisationen av kurser för kvinnor som arbetar i små och medelstora företag eller i hemmet. För att vi ska uppnå målen med Europa 2020-strategin är det nödvändigt att knyta an den professionella utbildningen mer till arbetsmarknadens behov, för att skapa nya utbildningsmöjligheter för kvinnor inom vetenskap, matematik och teknik.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (EN) Europa 2020-strategin bör hjälpa Europa att återhämta sig från krisen och bli starkare genom arbetstillfällen och smart, hållbar och inkluderande tillväxt som grundar sig på EU:s fem överordnade sysselsättningsfrämjande mål. Ett stabilt socialt skyddssystem, investering i en aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildningsmöjligheter för alla är väsentliga för att minska arbetslösheten och förebygga långsiktigt utanförskap. Flexicurity går inte att tillämpa i medlemsstater med små möjligheter att stärka de sociala skyddssystemen på grund av budgetrestriktioner och makroekonomisk obalans, exempelvis Rumänien, och jag anser att vi måste lyckas minska segmenteringen på arbetsmarknaden genom att skapa tillräcklig trygghet för alla arbetstagare, oavsett deras anställningsvillkor. De arbetsmarknadsreformer som ska införas måste genomföras med en hög grad av socialt samförstånd genom avtal med arbetsmarknadens parter på nationell och europeisk nivå. Det krävs ett lagstiftningsprogram för att minska den löneklyfta som finns mellan kvinnor och män med en procent om året och uppnå målet med en tioprocentig minskning senast 2020. Europa 2020-strategin bör omfatta ett mål för minskningen av kvinnors fattigdom inom EU, eftersom sjutton procent av alla kvinnor klassas som fattiga, särskilt ensamma mödrar, invandrare och äldre kvinnor.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Europa 2020-strategin måste få stöd i budgetramen för perioden 2014–2020. Transport, energi och kommunikation utgör ryggraden i Europas ekonomi. Investeringar på dessa områden kommer att skapa arbetstillfällen och sörja för ekonomisk och social utveckling. EU:s industripolitik är en central del av Europa 2020-strategin. Industriell tillväxt och ökad sysselsättning runt om i EU kommer att garantera EU:s globala konkurrenskraft.

Eftersom europeiska företag ständigt eftersträvar vinst har industriell produktion under de senaste årtiondena flyttat till tredjeländer med lägre produktionskostnader till priset av förlorade arbetstillfällen i EU. En stark sammanhållningspolitik som finansieras på rätt sätt och omfattar alla Europas regioner måste anses som ytterligare en central del av Europa 2020-strategin. Denna övergripande strategi är en förutsättning för att vi ska uppnå målen som föreslagits inom ramen för Europa 2020 samt för att åstadkomma social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. Ett exempel på detta är EU-strategin för Donauområdet, vilken kommer att bidra till välstånd och ekonomisk och social utveckling samtidigt som den sörjer för trygghet i regionen. Eftersom den viktigaste frågan för Europas medborgare fortfarande är anställningstrygghet anser jag att Europa 2020-strategin endast kommer att lyckas om det sociala Europa blir verklighet.

  Frédéric Daerden (S&D), skriftlig. – (FR) Europa 2020-strategin är ambitiös, särskilt på sysselsättningsområdet, och genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna är en viktig faktor i dess förverkligande. Dess målsättningar är grundläggande, särskilt när det gäller att kunna finansiera pensioner och konstruera en europeisk social modell som bygger på välfärd. De element som skulle kunna utgöra grunden i denna sociala modell har ifrågasatts genom Angela Merkels och Nicolas Sarkozys förslag. Förslagen som ingår i pakten för konkurrenskraft omfattar bland annat avskaffandet av automatisk löneindexering. Argumentet lyder att en sådan förändring skulle öka konkurrenskraften och därför sysselsättningen. Det finns inga belägg för att det automatiskt skulle vara fallet. Avskaffandet av automatisk löneindexering skulle under vissa förhållanden till och med kunna leda till ökad inflation, något som ingen önskar. Det finns fortfarande många andra sätt att försöka skapa arbetstillfällen, exempelvis strategiska investeringar eller utbildning inom framtidssektorer. Löne- och bidragsindexering är ett instrument som många länder har valt att använda för att minska risken för fattigdom bland arbetstagare, ett växande fenomen i Europa. Den innebär därför en möjlighet att uppnå ett annat EU-mål för 2020: 20 miljoner färre fattiga.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Europa 2020-strategin visar nu sitt sanna syfte. Det senaste rådssammanträdet bekräftade det. Strategin drivs av ökad liberalisering, att föra in marknaden på nya områden, flexibilitet på arbetsmarknaden och oöverträffade angrepp på löner och sociala rättigheter. Instrumenten med vilka programmet ska genomföras har fastställts: så kallad ekonomisk styrning och den nyligen presenterade fransk-tyska ”pakten för konkurrenskraft”. I praktiken vill man att den politik som tillämpas av EU och Internationella valutafonden i flera medlemsstater inom ramen för ”stödplanerna” som de så missvisande kallas, ska införas tvångsmässigt i större skala med katastrofala ekonomiska och sociala följder. Verkställandet av de åtgärder som föreslagits döljer de verkliga skälen till den svåra ekonomiska och sociala situationen i länder som Portugal, och vad värre är, det skulle få särskilt allvarliga konsekvenser för dessa länder och deras medborgares levnadsvillkor. Vi står inför ett mycket allvarligt hot mot europeiska arbetstagare och medborgare, vilket gränsar till ett revanschistiskt korståg mot sysselsättningen och de sociala rättigheterna. Det syftar till att urholka dessa rättigheter genom att angripa lönerna, höja pensionsåldern och lyfta restriktionerna av arbetstagarnas fria rörlighet inom EU. Detta skulle kunna leda till en devalvering av EU:s arbetskraft och ännu större flexibilitet i anställningslagarna.

  Danuta Jazłowiecka (PPE), skriftlig. – (PL) Ett år har gått sedan den nya Europa 2020-strategin antogs, och det är dags att dra de första slutsatserna. Strategin togs emot med ett visst mått av skepsis, vilket var förståeligt med tanke på Lissabonstrategins kompletta misslyckande. Många kommentatorer förutspådde att inte heller den nya strategin skulle bli något mer än en tom handling full av lika ädla som orealistiska målsättningar. Ingen här har väl glömt det grundläggande målet med Lissabonstrategin, nämligen att EU skulle bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi senast 2010. Var står vi nu? Den stora ekonomiska krisen och budgetkrisen i euroområdet har tvingat EU att kämpa för sin överlevnad i stället för en ställning som global ekonomisk ledare.

Är Europa 2020-strategin också dömd att misslyckas? Det finns goda skäl att tro det. I stället för att fundera på hur vi ska skapa en kunskaps- och innovationsbaserad ekonomi eller hur vi ska minska det sociala utanförskapet diskuterar vi i hur stor utsträckning finansiella medel kommer att begränsas i gemenskapsbudgeten. Bristen på politisk vilja att verkligen ta itu med den strategi som kommissionen föreslår blir allt tydligare. Det verkar som om frågan om en långsiktig vision för EU:s utveckling återigen skyms av aktuella problem. Om unionen ska kunna behålla sin plats i den globala ekonomin och konkurrera inte bara med USA och Kina utan även Brasilien och Indien, måste den sätta upp långsiktiga mål och konsekvent arbeta för att uppnå dem. Vi har redan en plan; nu måste vi bara se till att den verkställs konsekvent.

  Ádám Kósa (PPE), skriftlig. – (HU) Europa 2020-strategin inte bara gick längre än Lissabonstrategin när den formulerades, den måste också uttryckligen anpassas till den nya krisperioden. Dessutom måste den nu också återspegla perioden av ekonomisk styrning och eurons räddning. De nya medlemsstaterna måste också se till att de bevarar tillräckligt mycket rörelsefrihet och konkurrenskraft för att lösa de fördjupade problemen med struktur och sysselsättning som kvarstår efter regimskiftena i östra Europa. Fel beslut och omfattande statlig försumlighet i det förflutna tvingar oss också att ta hänsyn till familjernas situation: arbetsmarknaden består inte bara av arbetsgivare och arbetstagare, utan även av flera generationer av familjer med mer eller mindre starka band till varandra. Förutom att representera samhällets grund utgör de även nyckeln till dess framtid. Ett närmare samarbete mellan generationerna skulle i sig kunna leda till en avsevärd ökning av sysselsättningen (t.ex. genom anställning av unga mödrar, stöd till funktionshindrade människor som söker jobb och genom att hålla äldre människor aktiva även i den civila sektorn), och gemensam planering (t.ex. av bostadssituationen) skulle kunna hjälpa individer och familjer att undvika skuldkriser och konkurser, vilka räcker för att tvinga familjer in i den underjordiska ekonomin på grund av höga amorteringar. Denna tidigare väg är inte längre möjlig. Det krävs nya strategier eftersom de gamla lösningarna inte längre räcker till, och även EU måste inse detta. EU måste också stödja lösningar som kan verka okonventionella för ögonblicket.

  Zita Gurmai (S&D), skriftlig. – (EN) Europa 2020-strategin är ett av våra viktigaste projekt, men det finns ingen garanti för att den kommer att lyckas. Vi bör införliva jämställdhet i alla mål, flaggskeppsinitiativ och nationella reformer. Vi måste ta hänsyn till kvinnor på alla politiska områden. Den öppna samordningsmetoden är ett ineffektivt sätt att genomföra gemensamma mål. Resultat kommer därför bara att uppnås med äkta engagemang!

Europa 2020-strategins mål fordrar en ökning i kvinnors sysselsättning. Det är nödvändigt, precis som att skapa en bra balans mellan arbets- och familjeliv och att utrota könsstereotyper på arbetsmarknaden. Vi måste få kvinnor att delta mer i yrkesutbildning, vetenskaper och utbildningsområden som hittills ansetts ”manliga”. Vi måste få ett slut på könssegregeringen på arbetsmarknaden, särskilt när det gäller de nya gröna jobben.

Att integrera kvinnorna fullständigt på arbetsmarknaden är ett sätt att avhjälpa den demografiska krisen. Om vi ser till att det finns trygg och anständig sysselsättning samt att det går att hitta en balans mellan arbets- och familjeliv och om vi klarar att engagera män mer intensivt i hushållsarbete visar alla studier att kvinnor skulle vara mer villiga att föda barn.

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE), skriftlig. – (EN) Europa 2020-strategin handlar om ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Vi måste komma ihåg att ett smart energisystem är framtiden både för miljön och för denna sysselsättning. Ett sådant system skulle tillåta oss att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och energiförbrukning. Om så är fallet kommer vi att kunna producera mer med en bibehållen eller lägre energiförbrukning och skapa tusentals jobb som inte kan läggas ut på entreprenad. Vi måste se till att smart energi inte förblir en dröm. Idag bygger vi en helt ny europeisk infrastruktur för energi. Vi måste se till att detta minskar klyftan mellan västra och östra Europa vad gäller hållbar sysselsättning. Ett Europa med två hastigheter på energiområdet skulle inte lösa energifattigdom eller ineffektivitet. Vi bör räcka en hjälpande hand till de regioner som ligger efter, även om det inte är lätt med tanke på dagens ekonomiska verklighet. Vi behöver ett smart energisystem för alla Europas medborgare samtidigt. Vi måste undvika ett system som utvecklas gradvis, där vissa medborgare inte får uppleva framtiden förrän 50 år efter de andra. Enkelt uttryckt behöver vi smarta energijobb för alla européer, inte bara för dem som skulle haft tillgång till dem även utan Europa.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Direkt efter att Lettland gick med i EU bestämde landets regering att det räckte att uppge Lettland som en region för att få resurser från EU. (Polen är uppdelat i 16 regioner.)

Följaktligen är en av Lettlands 4 regioner, Latgale, fortfarande en av de mest otrygga. Medel används mycket mindre effektivt i Latgale än i Lettland i sin helhet. Denna situation återspeglas i Latgales arbetsmarknad. Medan arbetslösheten i Lettlands huvudstad Riga ligger på 8–9 procent uppgår den till 20–25 procent i Latgale. Europeiska sysselsättningsprogram är otillgängliga för befolkningen i städer som Livani, Preili, Kraslava, Ludza, Aglona och Dagda.

I stället för att lösa problemet med organisation och stimulering av produktionen i Latgale höjer Lettlands regering ständigt skatterna, vilket leder till otaliga konkurser bland små och medelstora företag. För att undvika sociala spänningar får invånarna i Latgale 100 lettiska lats i månaden som tröst.

Den lettiska regeringens politik har lett till att fler än 150 000 arbetstagare har emigrerat. Jag vädjar till kommissionen om ett snabbt ingripande i denna situation. Det är nödvändigt att utarbeta en sysselsättningsram för EU:s ytterområden, t.ex. Latgale.

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman

  Talmannen. − Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat: se protokollet)

(1) Se protokollet.