Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/0032(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0210/2010

Debatter :

PV 06/09/2010 - 16
CRE 06/09/2010 - 16

Omröstningar :

PV 07/09/2010 - 6.11
CRE 07/09/2010 - 6.11
Röstförklaringar
Röstförklaringar
PV 17/02/2011 - 6.1
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0301
P7_TA(2011)0061

Debatter
Torsdagen den 17 februari 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Bidegain (A7-0210/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE).(SK) Herr talman! Jag vill tala om omröstningen om den bilaterala skyddsklausulen. Jag stöder antagandet av förordningen om införlivandet av en bilateral skyddsklausul i frihandelsavtalet mellan EU och Korea. Jag stöder också alla ändringsförslag som uppmanar kommissionen att övervaka att detta rättsliga instrument genomförs på ett korrekt sätt och i rätt tid, för att förhindra allvarliga skador för EU:s industrier och för att ta hänsyn till medlemsstaternas legitima intressen när det gäller den särskilda ekonomiska situationen i vissa sektorer av tillverkningsindustrin.

Frihandelsavtalet kommer att påverka medlemsstaternas industrisektorer på olika sätt och vi behöver därför ha möjlighet att i undantagsfall tillämpa skyddsåtgärder på regional nivå. Enligt min mening måste de berörda regionerna ha möjlighet att tillämpa åtgärder för att förhindra en allvarlig negativ inverkan på den regionala ekonomin och sysselsättningen.

 
  
  

Betänkande: Sturdy (A7-0034/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD).(IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja betona det faktum att sex viktiga medlemsstater i Europeiska unionen – Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Polen och Portugal – förra veckan förklarade att EU måste bli mindre naivt.

De sex länderna efterlyser ett mer effektivt och strategiskt försvar av den europeiska utrikeshandeln, eftersom den europeiska ekonomiska och sociala modellens själva existens och utveckling står på spel. De sex länderna påpekar att EU har öppnat 80 procent av sin marknad för tredjeländer, medan andra stora utvecklade ekonomier bara har öppnat 20 procent av sin marknad. Man hävdar därför att det råder en asymmetri i utrikeshandeln och att begreppet ömsesidighet behöver utvecklas. Detta problem har tvingat många av våra små och medelstora företag på knä, eftersom de har drabbats av otillbörlig konkurrens som hindrar dem från att vara konkurrenskraftiga på marknaderna.

Herr talman! Jag kommer från Prato, en stad som en gång i tiden ansågs vara ett av de viktigaste textilområdena i Europa. I dag har den otillbörliga konkurrensen från Asien förvandlat staden till en spökstad eftersom affärsverksamheten i Prato har ödelagts helt. Alla dessa skäl har fått oss att rösta nej till detta avtal.

 
  
  

Betänkande: Kalfin (A7-0019/2011)

 
  
MPphoto
 

  Sergej Kozlík (ALDE).(SK) Herr talman! Inom ramen för översynen av de budgetgarantier som EU beviljar Europeiska investeringsbanken (EIB) stöder jag i synnerhet de inslag som har utformats för att stärka denna institution. I ett framtidsperspektiv handlar det framför allt om att stärka och åstadkomma ett bättre utnyttjande av bankens externa mandat under perioden 2014–2020 genom en ökning av lånens storlek och kvalitet.

Jag stöder även avsikten att ge EIB möjlighet att återinvestera återflöden från riskkapital och speciallån från tidigare transaktioner i nya, liknande transaktioner till förmån för partnerländerna. För att de fattigare grupperna i de låneberättigade länderna ska få ökad tillgång till ekonomiska resurser bör EIB omedelbart tilldelas ett bidrag på ytterligare 500 miljoner euro för att finansiera mikrokrediter.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD).(IT) Herr talman! Jag röstade mot detta betänkande eftersom jag tycker att det är oacceptabelt att vi stöder investeringar i tredjeländer istället för att underlätta investeringar för europeiska små och medelstora företag, som verkligen utgör EU:s viktigaste ekonomiska struktur. Jag är helt emot att Turkiet ska vara ett kandidatland – jag vill påpeka att Turkiet fortfarande olagligt ockuperar en del av det territorium som tillhör Cypern, som är en EU-medlemsstat.

Dessutom finns det ingen garanti för öppenhet när Europeiska investeringsbanken beviljar EU-garantier och finansiering till tredjeländer. Jag vill påpeka att de europeiska medborgarna bidrar till EIB:s medel, varför man bör prioritera investeringar inom själva Europa. Många av de investeringar som EIB stöder ligger i länder där sammanstötningar och uppror mot olika regimer äger rum.

Betänkandet går ut på att bevilja EU-garantier även till andra länder, t.ex. Kuba, som är kända för sin brist på demokrati.

 
  
  

Rekommendation: Sturdy (A7-0034/2011)

 
  
MPphoto
 

  Cristiana Muscardini (PPE).(IT) Herr talman! Vi röstade bestämt ja till skyddsklausulen i betänkandet av Zalba Bidegain, som jag återigen vill tacka för ett utmärkt arbete, men vi avstod med visst beklagande från att rösta om handelsavtalet med Sydkorea. Vi gjorde det med beklagande för även om detta avtal faktiskt öppnar en ny viktig marknad för EU, som banar väg för ytterligare handelsavtal i framtiden med andra ekonomiska partnerländer till EU, är det också sant att många tvivel och farhågor kvarstår. Dessa tvivel och farhågor påverkar stora kommersiella sektorer, framför allt bilindustrin, samt även textil- och jordbrukssektorn.

Trots att EU ännu inte har fastställt reglerna för angivande av ursprungsland för utomeuropeiska produkter, fortsätter vi att ge länder en privilegierad ställning för import av produkter till EU utan att kräva regler som garanterar likvärdiga förutsättningar för företag, eller information för dem som köper produkterna.

Genom att avstå från att rösta bekräftar vi att vi är för en fri marknad, men med de nödvändiga garantierna, men att vi är emot ingåendet av handelsavtal som inte i tillräcklig grad skyddar konkurrensreglerna.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Herr talman! Frihandelsavtalet mellan EU och Korea kommer att medföra otaliga fördelar för EU:s industri, företag, företagare och anställda. Avtalet kommer att bidra till den totala ekonomiska tillväxten och skapa verkliga nya möjligheter för europeiska varor och tjänster. Vissa branscher kommer dock att utsättas för ytterligare konkurrens och EU måste därför se till att övervaka genomförandet av avtalet på ett effektivt sätt, samt se till att snabbt kunna lösa tvister och sedan snabbt kunna skydda den europeiska industrins och de europeiska företagarnas legitima intressen.

Det är uppenbart att båda parter strikt måste rätta sig efter de arbetsrättsliga, tekniska och miljömässiga normerna, samt reglerna om skyddet av en rättvis konkurrens. De varor och produkter som släpps ut på den europeiska marknaden måste uppfylla alla EU:s krav, och jag välkomnar inrättandet av en övervakningskommitté för bilindustrin, som bör bidra till att förhindra att s.k. dold protektionism införs genom nya tekniska handelshinder.

Jag stöder därför ett slutligt godkännande av det aktuella avtalet, förutsatt att en man också skapar en bilateral säkerhetsmekanism för att förhindra eventuella allvarliga skador på medlemsstaternas industrier, eller till och med risken för sådana skador.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Herr talman! Jag röstade för det här avtalet. Jag har följt det från början och är glad att det godkändes i dag.

Vid ett seminarium i Bryssel förra veckan berättade en trovärdig ekonom att detta är ett av de bästa frihandelsavtal som EU någonsin har ingått. Han sade också att 90 procent av dessa avtal inte är värda ett dugg. Hur som helst välkomnar jag den möjlighet som avtalet innebär för jordbruksprodukter, särskilt whisky, fläsk och mejeriprodukter. Jag hoppas att vi tar till vara denna möjlighet.

Dessutom är det bra att avtalet innehåller en säkerhetsklausul, för då kan vi se över det om saker inte förändras som de borde. Därför är jag mycket glad att det godkändes.

 
  
MPphoto
 
 

  Bendt Bendtsen (PPE).(DA) Herr talman! Jag tycker att det är ett riktigt lysande avtal som har färdigställts här i dag, och jag kan bara beklaga att det finns vissa människor som trodde att de kunde skydda ineffektiva europeiska företag genom att säga nej till detta avtal. Sydkorea är den 15:e största ekonomin i världen och den tredje största i Asien. Vi kommer att se att exportmöjligheterna blir bättre och bättre. Vi har ett land med en betydande ekonomisk tillväxt, en befolkning på 50 miljoner och växande köpkraft. Avtalet kommer helt enkelt att ge Europa möjlighet att nu bli ännu bättre inom vissa tjänstesektorer där vi är mycket konkurrenskraftiga: det gäller telekommunikation, miljö, sjöfart samt finansiella och juridiska tjänster. Jag skulle också vilja påpeka i dag att Eftaländerna har haft ett frihandelsavtal sedan 2006, vilket bl.a. har inneburit att Norge har kunnat tredubbla sin export till Sydkorea sedan 2006. Detta är alltså ett mycket bra avtal för Europa och jag har därför röstat för det.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0120/2011

 
  
MPphoto
 

  Pino Arlacchi (S&D). - (EN) Herr talman! Europa skulle kunna göra mycket för att stödja den egyptiska demokratin, och en av de viktigaste sakerna skulle vara att se på händelserna i Egypten som ett led i en äkta demokratiseringsvåg.

Inom loppet av några veckor har tyranniet kollapsat, och med det har vi fått se ett antal stereotyper, såsom teorin om civilisationernas kamp, kollapsa.

Det sker ingen som helst kamp mellan civilisationerna i arabvärlden i dag – precis tvärtom. Egyptiska ungdomar sätter sitt liv på spel för samma värderingar som vi har. De visar att demokrati är en universell önskan och att det inte finns några kulturer, religioner eller civilisationer som är emot den.

Trots detta ägnar sig en armé av skeptiker och domedagsprofeter i dag åt att minska eller förvränga betydelsen av Egyptens övergång till demokrati.

Folk väcker alla sorters tvivel och beskriver den senaste utvecklingen som en ”statskupp”, som om dessa händelser enbart har banat väg för en islamisk regering som kommer att resultera i ett nytt envälde.

Om vi vill hjälpa det egyptiska folket måste vi vara redo att bemöta dessa reaktionära åsikter om hur historien utvecklar sig.

 
  
MPphoto
 

  Adam Bielan (ECR).(PL) Herr talman! Egypten är en viktig ekonomisk partner och handelspartner till EU. Många polacker åker regelbundet på semester till Egypten. Under de senaste veckorna har vi bevittnat ett nationellt uppror i Egypten, som har resulterat i president Hosni Mubaraks avgång efter 30 år av auktoritärt styre. Det är alltid rätt när folkets vilja segrar, och egyptierna förtjänar ett erkännande för sin seger. Jag röstade för resolutionsförslaget och uttryckte samtidigt min förhoppning om att det politiska läget i Egypten snabbt ska stabiliseras och att landet ska fortsätta utveckla goda förbindelser med de europeiska länderna. Det var inte länge sedan vi bevittnade skamliga händelser som rörde diskrimineringen av kristna kopter, och därför bör ett grundläggande villkor för att de ömsesidiga förbindelserna ska kunna utvecklas ordentligt vara att EU koncentrerar sina diplomatiska insatser på att stabilisera läget och upprätthålla lag och ordning i Egypten. Vi måste också göra allt för att säkerställa att de kommande valen hålls på ett sätt som inte väcker kritik och som följer de demokratiska normerna.

 
  
MPphoto
 

  Bernd Posselt (PPE). (DE) Herr talman! Vi stöder den demokratiska rörelsen i Egypten med entusiasm, men det är viktigt att inse att det inte räcker med fria val. Vi behöver en integrerad strategi för att ge folket framtidsutsikter – en sorts Medelhavsplan, en sorts Marshallplan för Nordafrika och Egypten. Det innebär att vi måste ge människorna sociala framtidsutsikter, förstärka utbildningspolitiken, stärka små och medelstora företag, se till att kriminalitet och korruption bekämpas och, framför allt, inleda ett nära samarbete på energipolitikens område, där Nordafrika och Europa har mycket att erbjuda varandra när det gäller solenergi.

Vi är fortfarande inte klara med de allra viktigaste uppgifterna. Egyptens demokrater har genomfört den första delen av arbetet, och nu är det upp till oss att visa vad vi går för.

 
  
MPphoto
 

  Traian Ungureanu (PPE). - (EN) Herr talman! Situationen i Egypten utvecklas fortfarande, men i vilken riktning går den?

Vi gör rätt i att uttrycka vårt stöd för folkets önskan om ett öppet samhälle, men vi bör vara medvetna om de komplexa och fortfarande olösta problemen i Egypten och Mellanöstern. Situationen i Egypten skulle kunna beskrivas som en revolt i väntan på en revolution. En ny generation har fört med sig nyheter till Egypten, men det räcker inte med deras kunskaper i sociala medier. Egypten sitter fortfarande fast i bakåtsträvan, antisemitism och extrema metoder.

EU måste formulera en lämplig politik i fråga om den nya utvecklingen i Nordafrika. Egypten behöver vårt stöd, men vi behöver ett Egypten som styrs av lag och mänsklig värdighet. Vår uppgift har bara börjat. Vi får inte glömma det senaste budskapet från Iran, där parlamentet högljutt har krävt att oppositionsledare ska avrättas. Det visar att vi måste vara väl förberedda och stå fast vid våra åsikter.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Resolutionsförslaget är bra och ställer sig positivt till de demokratiska och fredliga förändringskrafterna. Men det är kanske värt att minnas och erkänna att EU och västvärlden i 30 år har stött Hosni Mubarak. Det viktiga för EU har varit stabilitet. Det innebär balans och oljeförsörjning, och dessutom att pengar har tjänats genom vapenhandel. Nu måste EU hitta olika sätt, inklusive ekonomiska åtgärder, för att öka sitt stöd till det civila samhällets aktörer, både i Egypten och i andra odemokratiska länder i Afrika och arabvärlden.

Jag anser att det är något av ett bakslag att resolutionen inte nämner vapenhandeln mellan EU-länderna och Egypten och andra odemokratiska länder. Vapenhandeln borde ske i enlighet med internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter och humanitära fördrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Herr talman! Egypten befinner sig i början av sin demokratiseringsprocess. Jag anser att alla offer som mist livet i revolutionen bör gottgöras genom positiva framsteg mot demokrati. EU bör självklart hjälpa Egypten i detta, och jag tror att vi kommer att hitta sätt att förhindra att Egypten går mot totalitarism t.ex. genom att ta ett extremt steg mot en militant muslimsk rörelse som inte respekterar demokratiska regler och som skulle hindra genomförandet av demokratiska val och upprättandet av ett civilt samhälle. Jag tror att Egypten kommer att hålla fast vid sina internationella avtal med grannländerna, inklusive Israel, även under dessa nya förhållanden, och att det kommer att bli ett samhälle som behandlar alla sina medborgare rättvist, även icke-muslimer, och även kristna.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0129/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE).(DE) Herr talman! Detta resolutionsförslag är ännu ett viktigt steg i rätt riktning, men inget mer. Men, som kommissionsledamot Johannes Hahn föreslagit, har folk nu börjat tala om en strategi för Donauregionen snarare än en Donaustrategi, eftersom det inte bara handlar om att rena floden – hur viktigt detta än må vara – utan om ett samarbete över ett mycket stort område som sträcker sig från Bayern och Baden-Württemberg genom före detta Österrike-Ungern och över stora delar av Balkan. Det gläder mig att man på vår begäran även inkluderat Böhmen och Slovenien, även om de inte ligger direkt vid Donau.

Därför skulle jag också vilja att TEN 17 och andra projekt som kanske inte ligger direkt vid Donau men som korsar floden upprepade gånger och är av strategisk betydelse för Donauregionen, ingår i framtida projekt som t.ex. stambanan från Strasbourg till Bratislava och Budapest. Jag välkomnar särskilt artiklarna 36 till 40, som behandlar kultur och det civila samhällets deltagande, för utan dessa kommer strategin för Donauregionen inte att bli framgångsrik.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0101/2011

 
  
MPphoto
 

  Adam Bielan (ECR).(PL) Herr talman! I många år har det stått klart att det ryska rättsväsendet inte sällan strider mot normerna i internationella konventioner och i fråga om mänskliga rättigheter. De flesta mål som behandlas av domstolen och här i Strasbourg gäller Ryssland. De ryska domstolarnas oberoende är därför föremål för stor tveksamhet. Den senaste tidens händelser, såsom rättegången mot Michail Chodorkovskij och gripandet av demonstranter, är tydliga exempel på detta. Mystiska mord och misshandel förstärker bara ytterligare intrycket av att Ryssland är ett laglöst land.

Jag hoppas att det resolutionsförslag som vi har antagit i dag kommer att underlätta för EU-organens företrädare att ta upp dessa känsliga frågor i de diplomatiska förbindelserna med Ryssland. Jag vill uttrycka min oro över de ryska myndigheterna när det gäller den dramatiska situationen för de mänskliga rättigheterna och de restriktioner som gäller för det civila samhället i Ryssland. Jag vädjar till de internationella institutionerna att sätta diplomatisk press på de ryska myndigheterna för att återupprätta rättsstaten och respekten för de mänskliga och medborgerliga rättigheterna i Ryssland.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för resolutionen. Men de olika kompromisserna har lett till att punkt 8 har blivit alltför tvetydig och icke-bindande.

EU måste vidta konkreta åtgärder för att visa att man menar allvar när man säger att rättsstatssituationen i Ryssland verkligen behöver förbättras.

De ekonomiska och politiska kontakterna måste fortsätta, men vi måste sända en tydlig signal till de statliga tjänstemän som anses vara ansvariga för allvarliga lagöverträdelser att de inte är välkomna i de europeiska huvudstäderna och turistorterna.

Mot denna bakgrund anser jag inte att det är lämpligt att officiellt bjuda in president Dmitrij Medvedev att tala inför Europaparlamentet förrän han har levt upp till sina löften om att förbättra rättsstatsprincipen i Ryssland.

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar att vi slutligen har antagit en resolution om detta ytterst viktiga ämne. Jag har på nära håll följt den politiska utvecklingen och situationen för rättsstaten i Ryssland under många år nu. Senast fick jag möjlighet att besöka Ryssland tillsammans med en officiell delegation från underutskottet för mänskliga rättigheter i september förra året.

I samband med besöket fick jag en direkt möjlighet att iaktta hur rättsstatsprincipen upprätthålls i Ryssland när jag närvarade vid rättegången mot den förre Yukos-chefen Michail Chodorkovskij och hans affärskompanjon Platon Lebedev. Rättegången mot Chodorkovskij och Lebedev är bara det mest påtagliga bland ett större antal exempel på den selektiva tillämpningen av rättsstatsprincipen i Ryssland, vilket innebär att det inte finns någon verklig rättsstat. Om Ryssland vill vara en strategisk partner till EU måste landet följa en väg mot omfattande modernisering. Alla moderniseringsplaner kommer att misslyckas om inte rättsstaten utvecklas kraftigt i Ryssland.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE).(DE) Herr talman! De mycket små tecken som finns på att rättsäkerheten börjar infinna sig i Ryssland avtar, och landet rör sig inte i rätt riktning utan går i stället tillbaka i utvecklingen. Den man som är ansvarig för detta är Vladimir Putin. Det är han som ligger bakom denna försämring av rättsäkerheten. Vi måste inse att han inte är lösningen på problemet utan snarare en stor del av problemet. President Medvedev har fortfarande att visa – och i detta instämmer jag med Tunne Kelam – att han inte endast är Putins något vänligare ansikte utåt, utan att han verkligen försöker eller att han faktiskt har makten att i någon utsträckning införa rättsäkerhet i denna Europarådets medlemsstat som trots allt är skyldig att se till att rättsäkerheten fungerar enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Vi måste ställa oss mycket kritiska till detta, medan vi naturligtvis måste fortsätta med att ha en dialog, men, vi måste även se till att rättsäkerheten upprätthålls. Det är chockerande att domstolen som dömde Michail Khodorkovskij nu offentligt tillkännagett att den dömt enligt order från Moskva. Där fanns inte tillstymmelse till rättsäkerhet.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0097/2011

 
  
MPphoto
 

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE).(RO) Herr talman! Jag röstade för detta resolutionsförslag. Men eftersom den slutgiltiga texten inte nämnde den roll som sammanhållningspolitiken spelar, undertecknade jag ett ändringsförslag om detta tillsammans med medledamöter från de andra politiska grupperna, vilket vi också röstade om i dag.

Strukturfonderna och de grundläggande principerna i sammanhållningspolitiken, t.ex. ett integrerat arbetssätt, flernivåstyrning och verkligt partnerskap, är viktiga beståndsdelar för att lyckas uppnå Europa 2020-strategins målsättningar, vilket också betyder att de måste integreras fullt ut i den. Jag instämmer i att vi ska ha ett ambitiöst socialt program som innefattar kampen mot fattigdom och socialt utanförskap. För att kunna skapa hållbara jobb behöver vi i första hand ha en konkurrenskraftig ekonomi vilket är exakt vad sammanhållningspolitiken handlar om. Om vi därför fortsätter att undandra sammanhållningspolitiken den uppmärksamhet den förtjänar kommer vi att under de närmaste åren att få uppleva en misslyckad Europa 2020-strategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (PPE).(IT) Herr talman! Vi kommer att lida av sviterna efter finanskrisen under lång tid framöver. Den broms som ligger på realekonomin, som orsakats av ekonomisk försummelse, måste släppas så fort som möjligt för att få den inre marknaden att utvecklas igen.

Europa 2020-strategin är enligt vår åsikt den mest lämpliga för att skapa den tillväxt som vi hoppas på. Strukturella hinder, såsom svag styrning, mellanstatlig metod jämfört med gemenskapsmetod, procentsatser och numeriska mål motsvarande dem som användes i gamla Sovjetunionens femårsplaner och programprognoser som inte inger något hopp om att någonsin kunna uppnås, påminner alla om de misslyckanden vi genomlevt – där Lissabon inte kommer att vara det sista – utan att inse att våra största prioriteringar bör vara att skapa jobb och motverka arbetslöshet.

Vi behöver incitament, kraft och stimulans, vilket jag olyckligtvis nog inte kan finna i den föreslagna strategin. ”Lätta på bromsen” måste bli vår paroll, men det är även av yttersta vikt att skapa regler som hindrar skapandet eller stärkandet av monopol och se till att de som vinner på detta är folket och ekonomin som helhet, och inte någon finansgrupp eller politisk grupp som är mer hänsynslös än andra.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0114/2011

 
  
MPphoto
 

  Pino Arlacchi (S&D). - (EN) Herr talman! De snabbt ökande matpriserna har drabbat de fattiga i utvecklingsländerna hårt; de spenderar omkring hälften av hushållets inkomster på mat.

Detta nödvändiggör en samordnad reaktion från världssamfundet. Det finns ett trängande behov av ett EU som engagerar sig helhjärtat i frågor om global livsmedelssäkerhet. Det resolutionsförslag som godkändes i dag är ett första steg i rätt riktning.

I resolutionen konstateras att rätten till livsmedel är en grundläggande mänsklig rättighet, och man ger flera användbara rekommendationer. Vi behöver emellertid fortsätta med ytterligare förslag. Vi måste förändra de delar av den gemensamma internationella jordbrukspolitiken som inte överensstämmer med uppgiften att öka den globala livsmedelsproduktionen samtidigt som man fullt ut respekterar miljöfrågan, livsmedelssäkerhet och arbetsregler.

 
  
MPphoto
 

  Marek Józef Gróbarczyk (ECR).(PL) Herr talman! Livsmedel spelar en strategisk roll inom EU. Livsmedel måste produceras och därför är de också viktiga för arbetsmarknaden. Jag vill särskilt fokusera på en industri som, tillsammans med andra, också ger upphov till livsmedelsproduktion, närmare bestämt fiskerinäringen. Fiskerinäringen förser EU och den globala marknaden med en ansenlig mängd livsmedel. EU är emellertid den största importören av fiskeriprodukter från andra delar av världen. En överdriven liberalisering av denna marknad kan leda till dess kollaps och får som följd att man förlorar denna livsmedelskälla i Europa. Därför bör vi uppmärksamma denna aspekt av den gemensamma politiken.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Detta är en ytterst viktig fråga. En miljard människor svälter i världen just nu. Och trots att EU satt som mål att utplåna hunger och fattigdom har utvecklingen faktiskt gått i motsatt riktning.

Jag röstade för detta resolutionsförslag och jag hoppas att EU:s höga representant, Catherine Ashton, kommer att göra livsmedelssäkerhetens alla aspekter till en prioriterad utrikespolitisk fråga i EU. Det är självklart att parlamentet och EU som helhet bör ge henne sitt stöd i denna fråga. Det är viktigt att människor har tillgång till livsmedel, att människor kan köpa livsmedel och, här i EU, bör vi även diskutera behovet av att få ett slut på livsmedelsskandalerna.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Herr talman! En miljard människor i världen lider av hunger. Stigande matpriser resulterade i upplopp i 30 länder under 2008. I dag har vi en liknande situation som har orsakats av den allmänna ekonomiska krisen, och det är nu än mer nödvändigt att med gemensamma ansträngningar hitta rättvisa vägar att fördela livsmedel globalt.

Matpriserna stiger men böndernas vinster sjunker, vilket också bör understrykas ordentligt. Det håller olyckligtvis på att glömmas bort i EU att den gemensamma jordbrukspolitiken främst är en politik som avser att säkra tillgång på livsmedel av hög kvalitet till rimligt pris för alla europeiska konsumenter samtidigt som man garanterar en rimlig avkastning för bönderna. Vi kan inte tillåta att ytterligare instrument tas bort som reglerar marknaden och håller lagren på lämpligt höga nivåer, och det inkluderar spannmålslager. Det är även nödvändigt att få ett slut på spekulationerna som sker på marknaden. Det är förkastligt att kapitalkoncerner ser till att miljoner människor världen över hungrar.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Bidegain (A7-0210/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom skyddsklausulen ger möjlighet att återinföra mest-gynnad-nations-tull när importen ökar till en sådan grad, antingen i absoluta termer eller i relation till inhemsk produktion, att den kan underminera EU:s industri, som direkt konkurrerar med importerade varor. Jag godkänner därför införandet av denna skyddsklausul och påminner om att Europaparlamentet enligt Lissabonfördraget har befogenheter för medbeslutande med rådet. En effektiv reglering bör innehålla en garanti för det fall frihandelsavtalet med Sydkorea skulle misslyckas.

 
  
MPphoto
 
 

  Marta Andreasen (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade för Pablo Zalba Bidegains betänkande om en bilateral skyddsklausul i frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea eftersom den på ett tillräckligt sätt skyddar den handelsökning med Korea som kommer av frihandelsavtalet. Den bilaterala skyddsmekanismen tillåter att EU återgår till de tidigare mest-skyddad-nations-tullarna om detta avtal ens hotar att skada vår industri. Frihandelsavtalet ger vår tjänsteindustri, jordbruket och tillverkningsindustrin ökande tillträde till den stora och växande koreanska marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonello Antinoro (PPE), skriftlig. (IT) Detta är en mycket viktig omröstning för EU:s nya internationella handelsstrategi. Frihandelsavtalet med Sydkorea är faktiskt det första exemplet på en ny avtalsgeneration som syftar till att sänka handels- och andra barriärer och utvidga investeringsmöjligheterna i partnerskapslandet. Genast efter undertecknandet i oktober 2009 fick avtalet stark kritik från den europeiska motorindustrin som ansåg sig strängt bestraffad på grund av vissa klausuler som medgivits den koreanska partnern, i synnerhet om tullrestitution.

Denna oro har nu delvis lagt sig, inte minst tack vare parlamentets arbete med bestämmelser om skyddsklausulen som bifogas avtalet och tack vare ett tydliggörande från Sydkoreas regering om ändringarna i inhemsk lagstiftning om koldioxidutsläpp. För att avsluta denna process, under förutsättning att rådet redan har godkänt den, bekräftar vi därför i dag den omröstning som ägde rum i utskottet för internationell handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Den 23 april 2007 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Republiken Korea om att ingå en överenskommelse om ett frihandelsavtal mellan EU och Korea. I avtalet införs en bilateral skyddsklausul som innebär att en tullsats för mest gynnad nation (MGN) kan återinföras om importen på grund av liberaliseringen av handeln ökar i sådan utsträckning och sker under sådana omständigheter att den orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för EU:s tillverkare av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag. För att sådana åtgärder ska fungera måste skyddsklausulen införlivas i EU-lagstiftningen, inte minst på grund av att man behöver fastställa förfarandena för tillämpningen av skyddsåtgärderna och berörda parters intressen. Föreliggande förslag till Europaparlamentets och rådets förordning utgör det rättsliga instrument som behövs för att genomföra skyddsklausulen i frihandelsavtalet mellan EU och Korea. Jag vill betona att lagstiftningsarbetet när det gäller förordningen bör begränsas till frågor som rör dess genomförande, utan att avtalets grundläggande bestämmelser ändras unilateralt eller att åtgärder som strider mot dess anda antas. Inga ändringar bör exempelvis göras när det gäller vilken typ av skyddsåtgärder som ska vara tillämpliga, för hur länge eller för vilken period som de ska gälla.

 
  
MPphoto
 
 

  David Campbell Bannerman (ECR), skriftlig. (EN) Enligt UKIP bör Storbritannien gå ur Europeiska unionen och behålla vänskapliga handelsförbindelser med unionen genom ett frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU liknande de avtal som ingåtts med Schweiz och Norge, vilka inte är medlemmar i unionen. Jag röstade för detta frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea eftersom det kan stå modell för ett framtida frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU och eftersom det visar att tullfri och förmånlig tillgång till handel med EU kan uppnås utan att Storbritannien (eller Sydkorea) är medlemmar i EU. Detta gäller särskilt för Storbritannien som då skulle bli EU:s största enskilda handelspartner. Ett frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU skulle troligen helt enkelt kopiera befintliga handelsavtal mellan EU-medlemsstaten Storbritannien och EU, och det skulle därför krävas mycket mindre förhandlingar (t.ex. om tullsänkningar) än avtalet med Sydkorea.

 
  
MPphoto
 
 

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD), skriftlig. (EN) Enligt UKIP bör Storbritannien gå ur Europeiska unionen och behålla vänskapliga handelsförbindelser med unionen genom ett frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU liknande de som ingåtts med Schweiz och Norge. Jag röstade för detta frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea eftersom det kan stå modell för ett framtida frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU, och eftersom det visar att tullfri och förmånlig tillgång till handel med EU kan uppnås utan att Storbritannien (eller Sydkorea) är medlemmar i EU. Detta gäller särskilt för Storbritannien som då skulle bli EU:s största enskilda handelspartner. Ett frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU skulle troligen helt enkelt kopiera befintliga handelsavtal mellan EU-medlemsstaten Storbritannien och EU, och det skulle därför krävas mycket mindre förhandlingar (t.ex. om tullsänkningar) än avtalet med Sydkorea.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att den bilaterala skyddsklausulen kan säkerställa att den industri i EU som producerar liknande eller direkt konkurrerande produkter inte skadas till följd av en liberalisering av handeln med Republiken Korea. Denna klausul bör också fungera som ett instrument som den europeiska industrin kan använda sig av för att förhindra stora förluster eller för att anpassa sig till oförmånliga situationer som kan uppstå på grund av prissvängningarna på den internationella marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I samband med att antagningsförfarandet för frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Korea har avslutats har Europeiska unionen utarbetat ett förslag till förordning om införlivande av en skyddsklausul som ska säkra ett återinförande av tullar om en ökad import av en viss produkt utsätter industrin i fråga för allvarlig risk. Antalet ändringar som kommissionens förslag har varit föremål för tycks återspegla en viss brist på tydlighet i dess ordalydelse, och även en önskan från ledamöterna att skydda olika intressen.

Jag hoppas att resolutionen som vi har antagit i dag kommer att bidra till att förbättra den ursprungliga texten, och att frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Korea kommer att upprättas på ett sådant sätt att det uppfyller förväntningarna och möjliggör en betydande ökning av handeln mellan de två marknaderna. Jag hoppas att det tidigare nämnda avtalet kommer att bära frukt och att skyddsklausulen, som jag hoppas kommer att bli tydlig och fungera effektivt när det behövs, aldrig kommer att behöva åberopas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta betänkande handlar om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införlivandet av en bilateral klausul i frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Korea. Avtalet paraferades den 15 oktober 2009 och innefattar en skyddsklausul enligt vilken ett återinförande av tullar garanteras när importen ökar i sådan omfattning att den industri i EU som producerar konkurrerande produkter tar skada. För att det ska vara möjligt att tillämpa denna åtgärd är det nödvändigt att den införlivas i EU-lagstiftningen. Jag hoppas att klausulen kommer att fungera effektivt och att den kan genomföras med ett minimum av byråkrati. Jag välkomnar antagandet av detta förslag enligt vilket ökade garantier införs för europeiska företag, och jag hoppas att Europeiska unionen kommer att få in periodiska rapporter enligt vilka dessa skyddsmekanismers överensstämmelse med EU-lagstiftningen utvärderas.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vår ståndpunkt vid omröstningen om detta betänkande bör ses mot bakgrund av den djupt negativa bedömning som vi har gjort när det gäller undertecknandet av detta frihandelsavtal. Upprättandet av denna klausul representerar framför allt att man erkänner vilka förödande konsekvenser som liberaliseringen och den avreglering som främjas i avtalet medför. Dessutom undanröjs inte de faror eller stillas den oro som avtalet gett upphov till när det gäller framtiden för olika ekonomiska sektorer, särskilt i vissa medlemsstater (t.ex. Portugal) samt i de regioner som är mest beroende av dessa sektorer. Den bilaterala skyddsklausulens särskilda mål är att möjliggöra för EU att återinföra en tullsats för mest gynnad nation (MGN) om det visar sig att den liberalisering som avtalet leder till skulle skada EU:s industri.

Vi betvivlar starkt att denna mekanism kommer att vara tillräcklig för att skydda små producenter eller små och medelstora företag – det kommer att vara mycket svårt att hålla sig flytande på en liberaliserad marknad – eller för att förhindra en decimering av deras produktionskapacitet med förlust av många arbetstillfällen som följd. Det är betecknande att möjligheten att mobilisera Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) åberopats som ett sätt att lindra effekterna av detta avtal. Lösningen bör vara att förhindra de konsekvenser som man för närvarande förutser – inte att avhjälpa dem på detta sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Europaparlamentets röst för Pablo Zalba Bidegains betänkande om en bilateral skyddsklausul innebär ett viktigt steg för frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Korea. Jag vill tacka föredraganden för hans deltagande i trepartsförhandlingarna mellan parlamentet, rådet och kommissionen och betona att dessa skyddsklausuler är viktiga för den europeiska ekonomin. Enligt dessa medges en tillfällig höjning av tullarna för att den europeiska ekonomin behöver skyddas från en överdriven ökning av importen. Jag förespråkar helt och hållet sådana skyddsklausuler och röstade därför för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Under detta sammanträde har kammaren uttryckt sin mening om frihandelsavtalet mellan EU och Korea och antagit betänkandet om att införliva en bilateral skyddsklausul i detta avtal. Jag är för detta och röstar därmed också så. Det faktum att jag gav mitt stöd till betänkandet hindrar mig dock inte från att hålla med rådet om att större uppmärksamhet bör fästas vid jordbrukssektorn. Korea är faktiskt känt för att ha vissa lagar som innefattar omfattande fytosanitära hinder, något som skapar allvarliga begränsningar för våra jordbruksproducenter. Det skulle vara fördelaktigt att uppdatera skyddsklausulerna också i detta avseende eftersom det, även om det är ett faktum att handeln med jordbruksprodukter med Korea värderas till ungefär 1 miljard euro per år, också är sant att ett borttagande eller åtminstone en begränsning av dessa hinder skulle göra det möjligt för oss att försvara våra produkter och jordbrukare på bästa möjliga sätt. Annars skulle de hamna i en ofördelaktig ställning i förhållande till sina koreanska motsvarigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar denna förordning enligt vilken en bilateral skyddsklausul införlivas i frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea, något som möjliggör ett återinförande av en tullsats för mest gynnad nation (MGN) när importen av en produkt på grund av liberaliseringen av handeln ökar i en sådan omfattning, i absoluta tal eller i förhållande till EU:s tillverkning, eller sker under sådana omständigheter att det orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för den industri i EU som tillverkar en produkt av samma eller direkt konkurrerande slag. För att sådana åtgärder ska fungera måste skyddsklausulen införlivas i EU-lagstiftningen, inte minst på grund av att man behöver fastställa förfarandena för tillämpningen av skyddsåtgärderna och berörda parters intressen. Europaparlamentets och rådets förslag till förordning, vilken jag röstade för, innehåller det rättsliga instrument som behövs för att genomföra skyddsklausulen i frihandelsavtalet mellan EU och Korea.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den 23 april 2007 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Republiken Korea om att ingå en överenskommelse om ett frihandelsavtal mellan EU och Korea. Avtalet paraferades den 15 oktober 2009. I enlighet med den bilaterala skyddsklausulen som införlivats i detta avtal möjliggörs ett återinförande av en tullsats för mest gynnad nation (MGN) när importen av en produkt på grund av liberaliseringen av handeln ökar i en sådan omfattning, i absoluta tal eller i förhållande till EU:s tillverkning, eller sker under sådana omständigheter att det orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för den industri i EU som tillverkar en produkt av samma eller direkt konkurrerande slag. Detta avtal är mycket viktigt för att bevara en sund konkurrens som inte skadar någon av parterna.

För att vi ska uppnå praktiska effekter måste icke desto mindre denna skyddsklausul införlivas i EU-lagstiftningen eftersom inte bara förfarandena för tillämpningen av skyddsåtgärderna måste fastställas utan även berörda parters rättigheter. Föreliggande förslag till Europaparlamentets och rådets förordning utgör det rättsliga instrumentet för att genomföra skyddsklausulen i frihandelsavtalet mellan EU och Korea.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag anser att den bilaterala skyddsklausulen i frihandelsavtalet mellan EU och Korea är otillräcklig. Den kommer inte att på ett effektivt sätt kunna hantera de katastrofala och dramatiska konsekvenser som undertecknandet av frihandelsavtalet kommer att leda till. Olika ekonomiska sektorer, såsom textil- och jordbrukssektorn, kommer att skadas allvarligt av detta avtal – det faktum att denna klausul måste införlivas är i sig ett bevis på detta. Jag kunde inte stödja detta instrument eftersom jag, även om jag tror att det skulle kunna lindra en liten del av de negativa konsekvenserna av avtalet, anser det vara otillräckligt och ineffektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Frihandelsavtalet mellan EU och Nordkorea innehåller en bilateral säkerhetsklausul enligt vilken en tullsats för mest gynnad nation (MGN) kan återinföras om importen av en produkt på grund av liberaliseringen av handeln ökar i en sådan omfattning, i absoluta tal eller i förhållande till EU:s tillverkning, eller sker under sådana omständigheter att det orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för den industri i EU som tillverkar en produkt av samma eller direkt konkurrerande slag. Betänkandet innehåller viktiga förslag som säkerställer att denna skyddsklausul faktiskt, om situationen blir allvarlig, kan genomföras för att undvika allvarlig skada på EU:s industri. Jag röstade därför för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag anser att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införlivandet av en bilateral klausul i frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Korea är ett viktigt instrument som är utformat för att försvara den europeiska produktionen i sektorer som för närvarande riskerar att få allvarliga problem på grund av ökningen av import från Korea. Detta är en konsekvens av ikraftträdandet av frihandelsavtalet mellan EU och Korea, som kommer att medföra att alla tullmurar successivt och helt tas bort på bilateral grund. Jag röstade därför för förslaget eftersom ett antagande av detta är ett nödvändigt villkor för att ovannämnda avtal ska kunna träda i kraft som planerat den 1 juli 2011. För att få tillstånd en ökning av produkter tillverkade i Europa är det viktigt att säkra frihandelsavtalen mellan de båda parterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att ett införlivande av en bilateral skyddsklausul i frihandelsavtalet mellan EU och Korea är något mycket positivt. Genom klausulen skapas möjlighet för ett återinförande av en tullsats för mest gynnad nation (MGN) om importen av en produkt på grund av liberaliseringen av handeln ökar i en sådan omfattning, i absoluta tal eller i förhållande till EU:s tillverkning, eller sker under sådana omständigheter att det orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för den industri i EU som tillverkar en produkt av samma eller direkt konkurrerande slag. Jag hoppas att det slutliga utkastet till denna mekanism kommer att bli tydligt och att mekanismen kommer att fungera lätt och obyråkratiskt. Jag hoppas också att kommissionen kommer att övervaka genomförandet av detta avtal och kontrollera att skyddsmekanismen följs.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. Vi beklagar allvarligt att parlamentsledamöterna obetingat har godkänt detta problematiska frihandelsavtal. Det långtgående avtalet mellan EU och Korea skapar ett farligt prejudikat för EU:s framtida handelspolitik och går långt utöver ett rent avskaffande av tullar för att införliva svepande bestämmelser om marknadstillträde på bekostnad av sociala och miljömässiga standarder.

En av de mest motbjudande bestämmelserna i avtalet var att EU lyckades påverka Korea att mildra sina bestämmelser om koldioxidutsläpp från fordon för att låta europeiska biltillverkare exportera fler stora bensinslukande bilar till Korea. Dessa starka påtryckningar från EU:s sida, som har undergrävt den miljömässiga integriteten i Koreas regler för utsläpp från fordon, är ingenting annat än skandalöst. Och värre är att EU försöker att utnyttja detta miljömässiga kryphål genom att låta den eftersläntrande europeiska bilindustrin ”konkurrera rättvist” med de mindre, renare och effektivare koreanska bilarna på den koreanska marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag gav mitt stöd till detta betänkande eftersom jag anser att den bilaterala skyddsklausulen i frihandelsavtalet mellan EU och Korea är ett effektivt verktyg för att försvara den europeiska produktionen. Det har faktiskt förutsetts att detta avtals ikraftträdande i juli i år riskerar att skapa svårigheter på den europeiska marknaden. Det gradvisa borttagandet av tullhinder på bilateral grund kommer faktiskt att leda till en betydande ökning av importerna från Korea. Det gläder mig att det kommer att vara möjligt att införa särskilda åtgärder även när ökningen av importer till Europa endast är koncentrerad till vissa områden. I denna bestämmelse beaktas Italiens begäran att införa en verklig ”regional skyddsklausul” som bara är tillämplig i vissa regioner i Europeiska unionen. Att stänga ute oss själva från den internationella marknaden i dag är en ren önskedröm; det är inte bara omöjligt utan skulle också vara skadligt. Det förutsätter emellertid att allt öppnande måste vara balanserat, ske gradvis och även beakta EU:s interna krav. Att skydda sysselsättningen och kvaliteten på produkter som släpps på marknaden är fortfarande en prioritering för EU. Att bygga upp ekonomiska förbindelser som gynnar båda parterna kommer bara att vara möjligt om dessa grundläggande kriterier respekteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi är för den bilaterala skyddsklausulen i frihandelsavtalet mellan EU och Korea eftersom den mildrar de skadliga effekterna av avtalet. Syftet med denna klausul är att göra det möjligt att på nytt ansöka om tullar om man anser att liberaliseringen av handeln allvarligt har skadat vårt industriella system.

Skyddsklausulen kan bara tillämpas under maximalt 10 år efter avskaffandet av tullar. Införandet av denna klausul leder naturligtvis inte till att vi ändrar vår röst emot texten om frihandelsavtalet, vilket i vilket fall som helst kommer att orsaka allvarlig ekonomisk skada för våra företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE), skriftlig.(FR) På samma sätt som jag gav mitt stöd till frihandelsavtalet mellan EU och Korea röstade jag också för förslaget om en förordning enligt vilken en bilateral skyddsklausul införlivas i detta. Jag anser att det är ett viktigt tillägg till avtalet eftersom det garanterar möjligheten att återinföra tullar om det skulle ske en skadlig ökning av importerna av en särskild produkt. Man har således reagerat på den rädsla som uttrycktes under debatterna som hölls innan avtalet antogs i september 2009. Ett återinförande av en tullsats för mest gynnad nation (MGN) kan krävas av medlemsstaterna, parlamentet eller europeiska sammanslutningar som företräder den berörda industrin. Därigenom ser man till att företagen får en verklig möjlighet att reagera.

 
  
  

Betänkande: Kalfin (A7-0019/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för denna förordning på grund av de inslag som införs genom detta nya beslut. Europeiska investeringsbanken (EIB) får investera i projekt som är viktiga för EU, särskilt när det gäller att bekämpa klimatförändringarna, utveckla sociala, ekonomiska och miljömässiga infrastrukturer och att utveckla den lokala privata sektorn. Ytterligare ett inslag i förordningen som jag anser vara viktigt är det faktum att EIB kan stödja EU:s närvaro i tredjeländer genom utländska direktinvesteringar som bidrar till att främja ny teknik och kunskapsöverföring. Jag anser emellertid att det är lämpligt att se över de årliga utvärderingarna av tillgången till lån för att främja öppenheten och skynda på de byråkratiska förfarandena. Sammanfattningsvis kan EIB bidra effektivt till EU:s mål för utvecklingssamarbete. En rättvis och balanserad fördelning mellan regionerna när det gäller tilldelningen av bidragen är grundläggande. Via de små och medelstora företagen kan man på ett bra sätt stimulera ekonomierna att bekämpa arbetslösheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Marta Andreasen (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Ivailo Kalfins betänkande om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och garantier för projekt utanför EU. Jag är inte nöjd med den nivå av öppenhet som gäller för lån till små och medelstora företag via lokala finansiella förmedlingsinstitut. Det räcker inte att endast EIB vet vem som får dessa pengar. Det rör sig om mycket stora lån som till synes används för att föra ytterligare EU-politik utomlands, och skattebetalaren, som är den yttersta garanten, har rätt att veta vilka mottagarna är. Vissa av dessa lån ges för värdiga syften; i dessa tider måste dock skattebetalaren veta vad som görs i hans namn och varför.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för texten eftersom jag anser att det är viktigt för EU att stödja EIB i syfte att utöka finansieringen av investeringsprojekt i tredjeländer och därigenom uppfylla EU:s utrikespolitiska mål. En aktivering av mandatet på 2 miljarder euro för att finansiera åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna erbjuder en betydande möjlighet till stöd för länder i det östliga partnerskapsinitiativet, såsom Moldavien. Detta är Europas fattigaste land som varje år drabbas allvarligt av översvämningskatastrofer som leder till stora förluster. Utvecklingen av EU-projekt i detta land sammanfaller därför på ett perfekt sätt med unionens prioritering att utrota fattigdomen. Vi måste dessutom stödja de reformansträngningar som landet nyligen har gjort. Samtidigt är oberoende ett av de viktigaste målen i EU:s utrikespolitik i enlighet med artikel 21.2 i fördraget om Europeiska unionen. EU:s energioberoende kommer att garanteras genom genomförandet av Nabuccoprojektet. Beslutet bidrar även till att utveckla de ekonomiska och politiska förbindelserna med de viktigaste leverantörerna, Irak, Azerbajdzjan och Turkmenistan.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med detta beslut är att hålla Europeiska investeringsbankens mandat på plats, särskilt när det gäller EU:s garanti mot förluster vid lån till och garantier för projekt utanför EU. I enlighet med detta beslut utökas också EIB:s mandat när det gäller nya befogenheter som införs i syfte att styra EIB:s verksamhet mot att investera i projekt som bidrar till att bekämpa klimatförändringarna, utveckla social, ekonomisk och miljömässig infrastruktur och att utveckla den lokala privata sektorn, särskilt små och medelstora företag. Jag vill att EIB ska fortsätta med sitt utmärkta arbete med att stödja de många projekt som man åtagit sig ända sedan banken etablerades.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta betänkande utgör ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och garantier för projekt utanför EU. EIB:s mandat går ut i oktober. Förutom att finansiera projekt i EU ända sedan 1963 har EIB åtagit sig finansieringsverksamhet i regioner utanför EU och bidrar därigenom till att genomföra EU:s externa mål för sammanhållnings- och utvecklingspolitiken. För att det inte skulle skapas något vakuum efter oktober 2011 deltog parterna i en rad sammanträden i syfte att uppnå konsensus, något som skulle möjliggöra Europaparlamentets antagande av och undvika ett avbrytande av det stöd som beviljats av EIB efter detta datum. Jag ställer mig bakom detta förslag eftersom det speglar ett bättre samarbete mellan EU och EIB, bidrar till kampen att utrota fattigdom, stimulerar små och medelstora företag och även lokalsamhällen, medför ökad transparens, främjar en sund praxis för EIB och ökar finansieringen av projekt som bekämpar klimatförändringarna, något som gör att länder som inte uppmärksammar miljöfrågor inte blir låneberättigade.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Avsikten med Europaparlamentets och rådets beslut är att bevilja en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och garantier för projekt utanför EU. Målen för dessa EIB-projekt, vilka för närvarande genomförs i flera länder och på olika kontinenter, är att fokusera på utvecklingssamarbete och stöd. I de fall dessa mål och de projekt i vilka målen genomförs drivs genom ett genuint samarbete, med beaktande av intressena, prioriteringarna och de särskilda omständigheter som råder i de länder där de äger rum anser vi naturligtvis att de är bra. Medan finansieringen av lokala utvecklingsprojekt är positiv får vi emellertid inte underlåta att vara mycket kritiska till försöket – som framgår tydligt i artikel 1 – att underordna dem eller villkora dem i enlighet med riktlinjerna i EU:s externa politik och tillskriva de verkliga utvecklingsbehoven i tredjeländer en underordnad betydelse, begränsa deras administrativa kapacitet och legitima alternativ eller störa och pressa deras politiska beslut samt hota deras suveränitet och oberoende.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Jag tar mig friheten att i samband med omröstningen om detta betänkande om Europeiska investeringsbankens finansiering av projekt utanför Europeiska unionen kritisera ett mycket allvarligt förhållande som europeiska fartygsbyggare har uppmärksammat oss på: att en offentlig bank finansierar byggandet av fartyg i Korea via ett skeppsvarv som tar ut bottenpriser och som tjänade på att lösas ut av staten för några år sedan. Det tycks inte alls ologiskt att Europeiska investeringsbanken, genom lån och garantier, stöder unionens externa politik. Det är dock fullständigt oacceptabelt att den underminerar EU:s ekonomiska intressen och bidrar till en avindustrialisering av våra länder. Kommissionen och medlemsstaterna måste reagera! .

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. – (CS) Förutom dess huvuduppdrag att finansiera investeringar i Europeiska unionen har Europeiska investeringsbanken (EIB) sedan 1963 åtagit sig finansieringsverksamhet utanför EU till stöd för EU:s externa politik, särskilt inom området utvecklingssamarbete. Målet med den föreslagna EU-garantin för perioden 2011–2013 är att låta EIB finansiera investeringar utanför EU utan att det ska påverka dess kreditvärdighet. Förslaget innehåller också ett antal nya inslag, t.ex. aktivering av det villkorade mandatet på 2 miljarder euro för att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med Europa 2020-strategin, införandet av nya horisontella mål och utökandet av gruppen länder som är berättigade till EIB-finansiering. I förslaget uppmanas också till ökad transparens, utvärdering av konkreta resultat och till att revisionen av transaktionerna i fråga ska göras av Europeiska revisionsrätten. Förslaget bygger även helt riktigt på att EIB i sådana frågor får agera i enlighet med principerna för effektivt bistånd som anges i det europeiska samförståndet om utveckling, artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, Parisförklaringen från 2005 och handlingsplanen från Accra från 2008. I det stora hela anser jag att det betänkande som lagts fram av min kollega Ivailo Kalfin tillhandahåller en detaljerad analys av dessa frågor, hänvisar till relevant EU-lagstiftning och även innehåller lämpliga rekommendationer när det gäller bevakning av den föreslagna garantins effektivitet. Jag rekommenderar därför ett godkännande av betänkandet i dess föreslagna form.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för Kalfinbetänkandet om Europeiska investeringsbankens nya externa mandat enligt vilket dess budget ökar från 27,8 miljarder euro till 29,567 miljarder till slutet av 2013 och dess kompetensområden utökas till åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och främjandet av utvecklingsmål för länder utanför EU. Jag anser att EIB bör inrikta sig mycket mer på sociala problem och uppbyggnadskapacitet i de länder där banken är verksam.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) EU tillhandahåller Europeiska investeringsbanken (EIB) en budgetgaranti som täcker politiska risker och statsrisker i samband med bankens lån och lånegarantier till projekt som genomförs utanför EU. Det är ett effektivt sätt att kombinera EU:s budgetmedel med EIB:s egna medel och samtidigt se till att EIB:s finansiella situation inte påverkas.

EIB har gjort stora framsteg när det gäller genomförandet av sitt mandat. Banken har ökat sitt samarbete med kommissionen och lagt om sin verksamhet så att den stöder EU:s politiska mål. Utvecklingen av EIB:s externa åtgärder kommer nu att behöva motsvaras av en ökning av lånens storlek och kvalitet – och genom en diversifiering av mottagarna (lokala myndigheter).

EIB bör omedelbart ges ett ytterligare mandat på 500 miljoner euro för mikrokreditfinansiering för att öka tillgången till bankfinansiering för de fattigaste människorna i de låneberättigade länderna. När det gäller intern organisation bör EIB successivt uppmanas att dela upp all sin externa verksamhet på geografisk grund för att bättre kunna anpassa den till varje områdes särskilda krav och främja ett deltagande av partnerländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) EIB har inte uppfyllt ett minimum av de villkor som gäller för att försäkra oss om att dess investeringar kommer att vara socialt, miljömässigt och etiskt ansvarsfulla. De upprepade skandalerna med finansiering av dotterbolag utomlands tycks inte bekymra kommissionen mer än vad diktaturer gör, förutsatt att de, som i Libyens fall, är ekonomiskt lönsamma. När det gäller miljömässiga och sociala frågor är de inte av intresse i detta betänkande, enligt vilket det föreslås att vi ska stödja sådana skadliga projekt som Desertec och Invest in Med. Jag röstade emot denna text.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Utöver sin huvuduppgift att finansiera investeringar i EU har Europeiska investeringsbanken (EIB) sedan 1963 finansierat verksamhet utanför EU för att stödja EU:s politik för yttre förbindelser. Härigenom kan de EU-budgetmedel som är tillgängliga för externa regioner kompletteras med EIB:s finansiella styrka, till nytta för mottagarländerna. På så sätt bidrar EIB såväl till tredjeländernas utveckling som till EU:s välstånd i den nya globala ekonomiska situationen.

EIB:s verksamhet till stöd för unionens politik för yttre förbindelser måste fortsätta att genomföras enligt principen om god bankpraxis.

För att stödja EU:s externa åtgärder och möjliggöra för EIB att finansiera investeringar utanför EU utan att påverka sin kreditvärdighet har majoriteten av EIB:s verksamhet i externa regioner åtnjutit en EU-budgetgaranti som förvaltas av kommissionen. Denna ytterligare garanti gör det möjligt för EIB att fortsätta med sin investeringspolitik, vilken är till stor nytta för världsekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) För att stödja EU:s utrikespolitik finansierar EIB även projekt utanför EU:s territorium exempelvis inom området utvecklingssamarbete. Garantifonden som upprättades 2009 är avsedd att garantera EIB:s likviditet i händelse av uteblivna betalningar. Efter bedömning och utvärdering utvidgades förteckningen över låneberättigade länder (enligt garantin) och det finansiella regelverket anpassades på motsvarande sätt. Jag ställer mig inte helt och hållet bakom alla de föreslagna ändringarna och jag avstod därför från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Detta betänkande utgör ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och garantier för projekt utanför Europeiska unionen. EIB finansierar faktiskt också projekt utanför EU och bidrar därigenom till genomförandet av EU:s externa mål när det gäller sammanhållning och utvecklingspolitik. Detta förslag speglar ett bättre samarbete mellan EU och EIB, bidrar till att bekämpa fattigdom, stimulerar små och medelstora företag och lokalsamhällen, inför större öppenhet, främjar sund praxis i EIB, innebär en ökad finansiering av projekt i syfte att bekämpa klimatförändringen och gör att länder som bortser från miljöaspekten inte blir stödberättigade. Jag röstar för detta betänkande och stöder ett utökande av EIB:s externa uppdrag vilket måste gå hand i hand med förstärkt parlamentarisk kontroll för att upprätthålla den demokratiska legitimiteten i EIB:s verksamhet. EIB bör därför utöka sin rapportering till Europaparlamentet om alla aspekter under sitt externa mandat, från verksamhetsriktlinjer och övergripande politik till praktiskt genomförande, inbegripet bedömning av utvecklingsrelaterade aspekter av projekt och deras respekt för sociala och miljömässiga kriterier samt kriterier för mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) I enlighet med artikel 208 i Lissabonfördraget fastslås att ”Unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”. Detta är ett åtagande från EU:s sida att undvika politiska beslut som underminerar dess välgörande arbete inom området för utvecklingssamarbetet och i stället vidta åtgärder över hela det politiska spektrumet som är till nytta för utvecklingsländerna. Detta gäller alla EU:s institutioner, EIB inbegripet. Den överväldigande majoriteten av de låneberättigade länderna under EIB:s externa mandat är utvecklingsländer. Följaktligen är det av grundläggande betydelse att de underliggande målen för EIB:s externa mandat uttryckligen bör inriktas på fattigdomsminskning. Dessutom måste EIB anpassa sin externa verksamhet till det europeiska samförståndet om utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det riktar uppmärksamhet mot ett ämne som sällan tas upp i nyheterna. Utöver sin huvuduppgift att finansiera investeringar i EU finansierar Europeiska investeringsbanken (EIB) verksamhet utanför EU för att stödja EU:s politik för yttre förbindelser. Härigenom kan de EU-budgetmedel som är tillgängliga för externa regioner kompletteras med EIB:s finansiella styrka, till nytta för mottagarländerna. På så sätt bidrar EIB till Europeiska unionens allmänna riktlinjer och politiska mål, däribland tredjeländernas utveckling och EU:s välstånd i den nya globala ekonomiska situationen. EIB:s verksamhet till stöd för unionens politik för yttre förbindelser måste fortsätta att genomföras enligt principen om god bankpraxis.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med det dokument som Europaparlamentet röstar om i dag är att säkerställa beviljandet av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och garantier för projekt utanför Europeiska unionen. Det tak som har fastställts för EIB i enlighet med denna garanti är 27,8 miljarder euro för återstoden av perioden, 2007–2013.

Utöver detta söker parlamentet i sitt förslag införa vissa ändringar för att förbättra EIB:s arbete utanför EU, exempelvis aktiveringen av de 2 miljarder euro som avsatts för att bidra till kampen mot klimatförändringen. Bättre tillgång till kapital för små och medelstora företag, ökad transparens i dess verksamhet och ett införande av större flexibilitet för riskkapitalinvestering är andra åtgärder som parlamentet föreslagit. Avsikten är också att ersätta det nuvarande systemet med regionala mål med ett program med horisontella mål, och att genomföra ett mandat för förbindelser med länder som Island, Libyen, Irak och Kambodja.

Jag ställer mig bakom Europaparlamentets ståndpunkt och EIB:s externa åtgärder även om jag vill betona det beklagansvärda faktumet att finansiering av projekt utanför EU ofta skadar konkurrenskraften i EU vid fall av direkt konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Genom dess finansiering utanför unionen bidrar Europeiska investeringsbanken till att genomföra EU:s utrikespolitik. Jag röstade för Ivailo Kalfins betänkande eftersom jag särskilt välkomnar de 2 miljarder euro för begränsning av och anpassning till klimatförändringen, och främjandet av små och medelstora företag. I betänkandet uppmanas också till omfattande skyldigheter när det gäller information och insyn för medborgarna, parlamentet och kommissionen. Parlamentets rättigheter har tagits i beaktande vilket är något som jag också anser vara mycket viktigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. (SK) EU har ett solidaritetsåtagande som härrör sig direkt från vårt kristna arv, dvs. det kristna budskapet om varje människas värdighet och det moraliska imperativet att hjälpa alla som så behöver. Även de som vill avlägsna kristendomen från den offentliga arenan erkänner att EU måste bidra med utvecklingsstöd. Europeiska investeringsbanken (EIB) har blivit ett viktigt instrument för unionen när det gäller att utrota fattigdom i mindre utvecklade regioner. Som sådan är dess huvudsakliga syfte att tillhandahålla stöd och för detta ändamål behöver den ekonomiska garantier. Å andra sidan bör den fortsätta att vara en bank, det vill säga ett institut som inte använder de medel som den anförtrotts utan investerar dem effektivt. Jag röstade därför för betänkandet om att tillhandahålla en garanti till EIB.

 
  
  

Rekommendation: Sturdy (A7-0034/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för denna rekommendation eftersom den sydkoreanska marknaden erbjuder nya möjligheter till handel, inte minst i jordbruks- och tjänstesektorerna. Republiken Sydkorea är för närvarande en av de mest värdefulla exportmarknaderna för EU:s jordbrukare med en årsomsättning på över 1 miljard euro. När det gäller tjänster (särskilt finansiella tjänster, rättstjänster, telekommunikation, miljötjänster och maritima frakttjänster) beräknas det ske en handelsökning på 70 procent. Dessutom föreskrivs i frihandelsavtalet en effektiv och tydlig skyddsmekanism i EU-industrins intresse för att bidra till tillväxt av denna.

 
  
MPphoto
 
 

  Marta Andreasen (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade för Sturdyrekommendationen om utkastet till rådets beslut om ingående av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Korea eftersom det kommer att öka handeln och är fördelaktigt för Storbritannien och de övriga 26 medlemsstaterna. Den viktigaste faktorn i detta avtal är skyddsklausulen utan vilken jag inte skulle ha röstat för. Den bilaterala skyddsmekanismen kommer att låta EU återgå till de tidigare tullsatserna för mest gynnad nation (MGN) om vår industri riskerar att ta skada genom detta avtal. Avtalet öppnar upp vår tjänsteindustri, jordbruks- och tillverkningsindustri för ökat tillträde till den stora och växande koreanska marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonello Antinoro (PPE), skriftlig. (IT) Detta är en mycket viktig omröstning för EU:s nya internationella handelsstrategi. Frihandelsavtalet med Sydkorea är faktiskt det första exemplet på en ny generation avtal som syftar till att minska handelshinder och icke-tariffära hinder och utöka investeringsmöjligheterna i partnerlandet. Så snart som det var undertecknat i oktober 2009 mottogs avtalet med hård kritik från den europeiska bilindustrin, vilken ansåg sig bli allvarligt drabbad av vissa klausuler som avträtts till den koreanska partnern, särskilt tullrestitution.

Denna oro har nu delvis skingrats inte minst med anledning av parlamentets arbete med förordningen om skyddsklausulen som bifogats avtalet och ett tydliggörande av den sydkoreanska regeringen när det gäller ändringar av landets inhemska lagstiftning om koldioxidutsläpp. I dag bekräftade vi därför rösten från utskottet för internationell handel, och vi kan avsluta förfarandet med tanke på att rådet redan har gett sitt samtycke till detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea kommer omedelbart att leda till allmänna fördelar för många ekonomiska sektorer i EU, även om det kommer att lyfta fram sårbarheten hos andra. Dessutom kommer det att innebära ett upprättande av ett strikt system för tvistlösning, skyddsförfaranden och tillhandahålla bevakning för att se till att europeiska företag har en lämplig säkerhetsnivå. Den koreanska marknaden erbjuder tydligen betydande möjligheter för EU:s varor och tjänster, men den har fram till nu varit relativt stängd på grund av höga tullar och kostsamma icke-tariffära handelshinder. Genom avtalet kommer exporttullar för närmare 2 miljarder euro, vilka tagits ut årligen av EU:s exportörer av industriella produkter samt jordbruksprodukter, att snabbt tas bort. Det kommer att leda till omedelbara och betydande besparingar inom flera ekonomiska sektorer. Vinsterna kommer att bli ännu tydligare i jordbruks- och servicesektorerna eftersom Korea är en av de viktigaste exportmarknaderna i världen för EU:s jordbrukare med en årsomsättning på över 1 miljard euro. Mot bakgrund av detta återstår det bara för mig att välkomna Europaparlamentets antagande av avtalet mellan EU och Korea, och jag hoppas att så många frihandelsavtal som möjligt kommer att ingås, till att börja med Kanada och Förenta staterna och slutligen med Brikländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Sydkorea är den fjärde viktigaste marknaden för EU:s export utanför Europa. Europeiska exportörer stod emellertid inför tullhinder och andra regelmässiga hinder när de försökte ta in sina produkter i landet. Det nuvarande frihandelsavtalet är det mest omfattande som någonsin har förhandlats fram av unionen – det tar bort avgifter från nästan alla produkter och utökar omfånget av tjänster som ska omfattas av avtal. Det är positivt i alla avseenden och det möjliggör för båda parterna att göra stora vinster. EU:s export till Sydkorea beräknas öka med mer än 80 procent. Jag hoppas att europeiska företag, och särskilt de i mitt hemland, kommer att dra fördel av de möjligheter som kommer att uppstå genom att denna marknad öppnas upp.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) För tre år sedan antog Europaparlamentet en resolution i syfte att förbättra den europeiska företagssektorns tillgång till utländska marknader. Vi uppmanas nu att anta ett frihandelsavtal som i praktiken gör det möjligt för EU:s företag att få tillgång till den sydkoreanska marknaden vilken som vi vet är viktig för Europa. Vi hoppas därigenom att få till stånd en ökning av exporten och skapa sysselsättning. Som det första i en rad handelsavtal som ingås efter Lissabonfördraget och det första som ingåtts i enlighet med medbeslutandeförfarandet utgör detta en viktig innovation när det gäller bilateral respekt för Internationella arbetsorganisationens (ILO) normer, i enlighet med lagstiftningen om offentlig upphandling, öppenhet kring statligt stöd och genomförande av hållbar utveckling. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande vilket innebär en uppsättning nya möjligheter för EU som tidigare inte fanns med anledning av att tullar tillämpades. Enligt detta avtal försvaras företagens intressen genom det mervärde som skyddsklausulen skapar, med andra ord återinförandet av tullar.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi har röstat emot betänkandet och ser med oro på antagandet av detta. Många gånger har vi i parlamentet fördömt de ödesdigra konsekvenser som liberaliseringen av världshandeln leder till för många ekonomiska sektorer, särskilt i vissa medlemsstater (t.ex. Portugal) och i de regioner som är mest beroende av dessa sektorer. I detta fall är situationen särskilt oroande i följande sektorer: textiler, personbilar och relaterade komponenter samt elektronik. Avtalet omfattar emellertid också jordbruksprodukter som främjar intensiva, miljömässigt ohållbara produktionsmodeller som inte är i samklang med den lokala produktionen och konsumtionen, något som skulle behövas för att skydda livsmedelssuveräniteten och säkerheten. Vi står inför det största frihandelsavtalet som har ingåtts av EU på många år och som är avsett att fungera som ett första steg i ingåendet av en ny generation bilaterala affärsavtal.

Kommissionens analys av dessa avtal utgår alltid ifrån hur många miljoner euro som intjänats av ekonomiska grupper och multinationella företag. Det är viktigt att göra detsamma för det antal arbetstillfällen som går förlorade, något som föredraganden antar vara en oundviklig konsekvens. Det är också viktigt att inkludera antalet små och medelstora företag som har gått i konkurs och till och med antalet ton koldioxid som släppts ut på grund av ökade energiflöden samt alla varor som innefattas av dessa avtal. Det är intressant att se hur EU:s högt prisade klimatåtaganden slutar att gälla i dessa fall …

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Jag röstade för betänkandet om skyddsklausulen som åtföljer frihandelsavtalet med Korea, även om den verkar otillräcklig och dess genomförande osäker. Å andra sidan röstade jag emot själva avtalet. Att öppna våra gränser utan skydd för importer som direkt konkurrerar med våra produkter är självmordsbenäget, särskilt i fordonssektorn. Motiveringen i Sturdybetänkandet, enligt vilken det hävdas att avtalet bara kommer att få en minimal effekt på sysselsättningen medan man samtidigt förväntar sig en mobilisering i stor skala av alla EU:s instrument för att minska inverkan från förluster av arbetstillfällen, är både extremt inkonsekvent och extremt cynisk.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Genom att rösta för Robert Sturdys betänkande har Europaparlamentets ledamöter skickat ut en tydlig signal. Vi har i dag med stor majoritet godkänt det mest omfattande frihandelsavtalet som någonsin förhandlats fram av EU. Det innebär ett tydligt JA till europeisk ekonomi och ett tydligt JA till EU som bas för ekonomisk verksamhet. Med 1,6 miljarder euro i insparad tull och en ökning på 19 miljarder euro av handelsvolymen är fördelarna uppenbara. Särskilt jordbrukssektorn kan förvänta sig att spara in 380 miljoner euro på tull. Detta öppnar upp nya exportmöjligheter för våra inhemska jordbrukare. Jag röstade för ett ikraftträdande av frihandelsavtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar varmt godkännandet av frihandelsavtalet mellan EU och Korea. Genom avtalet förväntas den bilaterala handeln mer än fördubblas de kommande 20 åren. Importtullar kommer att tas bort på 98 procent av alla produkter och andra icke-tariffära handelshinder kommer att tas bort under de kommande fem åren. I avtalet innefattas viktiga sociala, arbets- och miljönormer och jag hoppas att genomförandet av dessa kommer att bevakas nära.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Jag vill lägga till några synpunkter som rör min egen ståndpunkt när det gäller utarbetandeförfarandet av frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Korea, och de dithörande rädslorna och förväntningarna från berörda industrier och andra parter. Detta ändrar dramatiskt de handelsregler som länge har gällt mellan EU och Korea. Endast på lång sikt kommer det att vara möjligt att göra en realistisk utvärdering av avtalets effekter, t.ex. när det gäller de båda parternas ekonomiska situation, den bilaterala förbättringen av handelsbalansen eller förbättringen av den sociala situationen.

Den totala volymen och sortimentet av ömsesidigt handlade produkter måste bevakas och utvärderas nära och på ett samordnat sätt, och även deras certifierade kvalitet och kontrollerbara ursprung. All direkt tillämpning av de tidigare nämnda skyddsmekanismerna grundade på de bilaterala skyddsklausulerna i frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea skulle bli en mycket känslig fråga, och resultatet skulle kunna komma att stå i skarp kontrast till den eufori som omger antagandet av detta avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Detta frihandelsavtal är utformat för att tillhandahålla EU:s företag, inom ett brett utbud av ekonomiska sektorer, ett mer omfattande och bredare tillträde till den sydkoreanska marknaden genom en rad liberaliseringar av tullar utan motstycke.

Som det första i en ny generation av bilaterala frihandelsavtal innehåller avtalet viktiga innovationer, t.ex. ett kapitel om hållbar utveckling vilket ålägger båda parterna att följa Internationella arbetsorganisationens kärnkonventioner. I enlighet med avtalet skapas även ett system som bygger på inbördes utvärderingar för att hantera klagomål om bristande efterlevnad samt inrättas flera arbetsgrupper och övervakningskommittéer för att säkra ett högkvalitativt genomförande och förlikning.

Jag välkomnar detta frihandelsavtal eftersom det är det mest omfattande som någonsin förhandlats fram av EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag förkastar och beklagar upprättandet av frihandelsavtalet mellan EU och Korea eftersom jag anser att det, som ett av de största handelsavtal som EU undertecknat de senaste åren, förvärrar de negativa konsekvenserna av den globala liberaliseringen av handeln genom att tillgodose ”multi-miljonär intressena” hos stora europeiska multinationella företag utan att ta i beaktande de allvarliga konsekvenserna för ekonomi, sociala förhållanden, sysselsättning och miljö som ett antagande i enlighet med de angivna villkoren får. Därför kommer detta avtal, som föredragaren erkänner, att innebära en oåterkallelig nedläggning av arbetstillfällen för tusentals europeiska arbetare i mycket känsliga ekonomiska och strategiska sektorer som jordbruks- eller textilindustrin. Detta avtal är ännu ett steg baklänges när det gäller behovet att uppnå framsteg för livsmedelssuveränitet och livsmedelssäkerhet, något som kräver att EU främjar och gör ett fast åtagande gentemot lokala marknader och jordbruksprodukter. Genom detta avtal tvingas europeiska jordbrukare att konkurrera med jordbruksimporter vilka har tillverkats enligt produktionsmetoder som inte behöver uppfylla de mest grundläggande rättigheterna för arbetstagare eller överensstämma med ett minimum av hälso- och kvalitetskrav.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag har satt mig in väl i avtalen och jag anser att många av deras klausuler är ofullständiga och ytliga. I detta sammanhang finns det delar som skulle kunna tolkas tvetydigt. I exempelvis reglerna om offentlig upphandling lämnas de viktigaste frågorna som är kopplade till konkurrens och missbruk helt därhän. Det är naturligtvis viktigt att öka samarbetet med Fjärran Östern. Icke desto mindre leder ytliga och vaga formuleringar till misstankar om att detta arbete inte har slutförts. Jag röstade emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig.(LT) Jag röstade för detta resolutionsförslag om frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Korea å andra sidan. För det första är det, för att uppnå ett mer effektivt samarbete mellan EU och Korea, viktigt att ta bort befintliga handelshinder, vilka hittills har isolerat den koreanska marknaden. Ikraftträdandet av detta avtal kommer att skapa förmånliga villkor för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. En gynnsam företagsmiljö kommer att skapas för att växande, konkurrenskraftiga EU-företag ska få tillträde till Sydkorea där många nya möjligheter öppnas upp för EU-handel och tjänster, och för att företagens handelsvolym ska öka och exportkostnaderna minska. Med tanke på den framtida utvecklingen av handel som förutses mellan EU och Sydkorea kommer detta att spara mycket pengar, särskilt i den kemiska och industriella sektorn samt i läkemedelssektorn. Det kommer också att säkra en sund konkurrens i biltillverknings-, hemelektronik- och textilsektorn där Korea har en komparativ fördel framför EU. Dessutom kommer en liberalisering av exporttullarna att innebära en stor vinst för jordbruks- och tjänstesektorerna. Jag välkomnar slutligen det faktum att avtalet fäster stor vikt vid hållbar utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med frihandelsavtalet mellan EU-27 å ena sidan och Republiken Korea (Sydkorea) å andra sidan, är att förbättra tillgången till den sydkoreanska marknaden för de europeiska företagen genom en rad exempellösa liberaliseringar av tullarna. Jag röstade för eftersom avtalet som helhet är mycket positivt och skapar möjlighet till stora vinster för båda parter. EU:s export till Sydkorea förväntas öka med mer än 80 procent. Jag hoppas att även portugisiska företag kan använda sig av detta gyllene tillfälle, särskilt i jordbruks- och tjänstesektorerna för vilka fördelarna är särskilt imponerande. Sydkorea är faktiskt för närvarande en av de mest värdefulla exportmarknaderna i världen för EU:s jordbrukare med en årsomsättning på över 1 miljard euro. Frihandelsavtalet kommer att helt och hållet liberalisera nästan alla EU:s jordbruksexporter och möjliggöra för jordbruksindustrin att spara 380 miljoner – jag kan inte annat än välkomna detta! .

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), -skriftlig. (EN) Vi beklagar allvarligt att parlamentsledamöterna obetingat har godkänt detta problematiska handelsavtal. Det långtgående avtalet mellan EU och Korea skapar ett farligt prejudikat för EU:s framtida handelspolitik och sträcker sig mycket längre än till ett rent avskaffande av tullar för att inkludera svepande bestämmelser om marknadstillträde på bekostnad av sociala och miljömässiga normer.

Den bestämmelse som är en av de mest motbjudande i avtalet innebär att EU lyckades få Korea att anpassa sina bestämmelser om koldioxidutsläpp från fordon för att tillåta europeiska biltillverkare att exportera fler stora bensinslukande bilar till Korea. Dessa starka påtryckningar från EU, som har underminerat miljöintegriteten i Koreas bestämmelser om utsläpp från fordon, är en skandal. Och vad värre är att EU försöker utnyttja detta miljömässiga kryphål genom att tillåta eftersläntrarna i EU:s bilindustri att på den koreanska marknaden utöva ”sund konkurrens” med mindre, renare och mer effektiva koreanska bilar.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag anser att det i denna uttrycks en balanserad syn på frihandelsavtalet mellan EU och Korea. Den sydkoreanska marknaden har hittills varit relativt stängd på grund av höga uttag av tullar och kostsamma icke-tariffära handelshinder. Det kommer dock snart att erbjudas stora nya möjligheter för EU:s varor och tjänster på denna marknad. Genom frihandelsavtalet kommer de exporttullar för 1,6 miljarder euro per år som tagits ut av EU:s exportörer av industriella produkter och jordbruksprodukter att tas bort; den jämförbara siffran för sydkoreanska exportörer är 1,1 miljarder euro. Det kommer emellertid att bli viktigt att noga bevaka mängden av varor som kommer från detta land, så att vi kan använda oss av skyddsklausulen om denna import ökar kraftigt och därmed hotar arbetstillfällen i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi är emot frihandelsavtalet med Republiken Korea eftersom det skulle ge våra koreanska konkurrenter orättvisa konkurrensfördelar. Korea skulle t.ex. med lätthet kunna exportera bilar och europeiska tillverkare skulle därmed missgynnas eftersom 95 procent av de bilar som köps i Korea också är tillverkade där.

Att avskaffa tullhinder går stick i stäv med våra produktionssektorers intressen. Den enda klausul som kan tillämpas för att mildra nackdelarna är den som innebär att man kan vidta nödåtgärder. Tillfälliga nödåtgärder, som t.ex. att dra in tullättnader, kan vidtas om europeiska producenter åsamkas allvarlig skada.

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för att EU sluter frihandelsavtal med Republiken Korea eftersom det verkligen kommer att gynna europeiska företag. Deras export till Korea skulle öka med nästan 40 procent och exporten av industri- och jordbruksprodukter kommer att undantas från tullavgifter till ett värde av cirka 1,6 miljarder euro om året. Dessutom kommer det att bli möjligt att begränsa eventuella negativa effekter för den europeiska ekonomin tack vare att man kan tillämpa en skyddsklausul. Till sist vill jag påpeka att detta avtal är kronan på verket i den nya generationen frihandelsavtal, i och med att det innehåller ett kapitel om hållbar utveckling som innebär att avtalsparterna måste följa ILO-konventionerna och bestämmelser som fastställer villkor för att det civila samhället verkligen involveras.

 
  
  

Resolutionsförslagen B7-0210/2011 och B7-0034/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (EN) Jag vill uttrycka min uppskattning till de två föredragandena, Robert Sturdy och Pablo Zalba Bidegain, för att de har väglett oss genom det komplicerade godkännandeförfarandet, dels för frihandelsavtalet i sig och dels för den viktiga skyddsklausulen. Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea är det mest omfattande och ambitiösa avtalet i sitt slag som EU hittills har ingått. Avtalet täcker många aspekter som gynnar EU:s producenter och konsumenter, som t.ex. att tullavgifterna för EU:s export av industri- och jordbruksprodukter avskaffas, marknadstillträdet förbättras för EU:s tjänstetillhandahållare, icke-tariffära handelshinder avskaffas för elektronik, läkemedel och medicintekniska produkter, tillträdet till offentlig upphandlig förbättras, immaterialrättigheter skyddas, marknadstillträdet för EU:s fordonstillverkare förbättras och, sist men inte minst, europeiska biltillverkare skyddas mot all obalans som kan komma att uppstå inom sektorn i framtiden tack vare skyddsklausulen.

Jag hoppas att detta avtal kommer att fungera som förebild för många andra planerade frihandelsavtal – med t.ex. Kanada, Singapore och Mercosur. Samtidigt vill jag gratulera parlamentet för att man nu har använt sina nya befogenheter, i och med att detta är det första frihandelsavtal som vi ger vårt samtycke till enligt Lissabonfördragets villkor.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0120/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom EU måste reagera snabbt med tanke på att Egypten kan ha en viktig roll, både när det gäller strävan efter fred i Mellanöstern och möjligheterna till nytänkande i denna del av världen. För att detta ska kunna uppnås anser jag att det är av största vikt att EU ser över sin grannskapspolitik. Vi måste även mobilisera och se över befintliga instrument för att kunna bidra till sociala, politiska och ekonomiska reformer och stärka samarbetet med civila samhällets organisationer, eftersom händelserna i Egypten och andra länder har belyst behovet av ambitiösare politik och instrument. EU:s ansträngningar bör främst inriktas på att stärka rättstaten, god samhällsstyrning, att bekämpa korruption och säkerställa respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter så att man skapar rätt förutsättningar för att en stabil demokrati ska kunna växa fram.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för detta resolutionsförslag som jag tycker är rättvist och balanserat. Egyptens folk ser sina rättmätiga förväntningar uppfyllas. Hosni Mubaraks avgång är en viktig förutsättning, men räcker inte för att garantera att Egypten slår in på en väg som leder till demokrati och mänskliga rättigheter. Övergången sker under överinseende av armén som har gett sig själv en tidsfrist på sex månader för att möta utmaningen. Under de 18 dagar av demonstrationer som ledde fram till detta resultat gjorde Egypten svåra ekonomiska förluster och dessa förvärras för varje dag som går. EU måste ge sitt stöd till Egypten så att det man uppnått genom revolutionen inte omintetgörs av en svår ekonomisk och social kris. Hittills har EU använt stora resurser inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken utan att det har lett till några större resultat och det har inte gynnat EU:s anseende. Men trots det har vi fortfarande en avgörande roll att spela. Vi ska inte ägna oss åt orättvis självkritik. Revolutioner är märkliga på så sätt att de alltid tycks oundvikliga efter fullbordat faktum men omöjliga innan de inträffat. Men viss självkritik är befogad och vi är på rätt spår, eftersom rådet och kommissionen har visat sin önskan att på ett radikalt sätt tänka om när det gäller den europeiska grannskapspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) De senaste veckornas händelser är av historisk betydelse. Det som har hänt i Tunisien och nu senast i Egypten har gett upphov till stora förhoppningar, särskilt hos ungdomar. EU måste få grepp om situationen och stödja den demokratiska processen utan att dra benen efter sig. Dessutom bör dessa händelser vara ett incitament för oss att se över våra partnerskapsavtal så att vi inte blir kvar i händelserna utkant. Europaparlamentet måste eftersträva samklang mellan ord och handling i en begriplig och tydlig europeisk politik gentemot Egypten och resten av området.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag vill uttrycka min solidaritet med det egyptiska folket och gratulera dem till deras mod och beslutsamhet, särskilt de yngre generationerna, i kampen för en legitim önskan om demokrati. Jag fördömer våldet och det oproportionerliga tvång som användes mot demonstranterna. Jag beklagar djupt det stora antalet döda och skadade och framför mitt deltagande till offrens familjer. Det krävs en dialog mellan alla politiska och samhälleliga krafter som respekterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. De är EU:s grundläggande principer och utgör en gemensam bas för Europa–Medelhavsområdets utveckling. Jag vill att man gör en oberoende utredning av de händelser som resulterade i dödsfall, skador och frihetsberövanden och att de ansvariga ställs inför rätta. Jag kräver att alla fredliga demonstranter, samvetsfångar och människorättsförsvarare omedelbart och ovillkorligen friges, såväl egyptier som utlänningar, och även journalister och jurister. Jag vill att EU ser över sin policy för att stödja demokrati och mänskliga rättigheter och skapar en mekanism för att tillämpa människorättsklausulen i samtliga avtal med tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Först och främst vill jag säga att jag välkomnar den breda samsyn som man uppnått i parlamentet om det resolutionsförslag som just antagits. Det är en uppvisning i enighet kring de grundläggande värden som vi försvarar i egenskap av folkens och ländernas union och jag vill ogärna att det passerar obemärkt. För det andra hoppas jag att Egyptens övergång från den gamla ordningen till en framtida demokrati kommer att ske på ett fredligt och känsligt sätt och utifrån en bred överenskommelse mellan de olika politiska, civila, militära och religiösa parterna i detta betydelsefulla land i Mellanöstern. För det tredje hoppas jag att detta historiska tillfälle kommer att leda till en positiv respons på folkets sanna önskan: Frihet, demokrati och kamp mot korruption, arbetslöshet och socialt utanförskap. Till sist vill jag upprepa att områdets framtid kräver stabila och toleranta demokratier där man respekterar minoriteter och där staten är till för alla och inte missbrukas av ett fåtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget om situationen i Egypten eftersom jag anser att EU bör uttrycka sin solidaritet med det egyptiska folket i dess legitima önskan om demokrati och stödja en snabb övergång till verklig demokrati. För att det ska kunna uppnås måste EU stödja Egypten för att lösa de ekonomiska och sociala svårigheter som landet befinner sig i och få till stånd en bestående demokratiseringsprocess som inbegriper alla delar av det civila samhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) På samma sätt som när Berlinmuren föll blev världssamfundet, pressen och till och med de ledande ländernas intelligens- och säkerhetstjänster överraskade av händelser som de inte kunde förutse och som ger anledning att ifrågasätta många begrepp och teorier om politiken i Mellanöstern, liksom regionens stabilitet. Landets strategiska betydelse gör att Egypten står i centrum för dessa förändringar och allt som äger rum där kommer att få en avgörande inverkan på de övriga länderna i regionen. Det är fortfarande alldeles för tidigt att säga vilken riktning de krafter kommer att ta som fick tusentals människor att gå ut på gatorna och kräva ett slut på regimer som i deras respektive länder hade haft makten i decennier. Ändå anser jag att EU inte kan vara likgiltig för utvecklingen där eller bortse från det som händer vid landets gränser. Vi måste sträva efter att hjälpa dem som kämpar för att införa demokrati och rättsäkerhet och som förkastar alternativen mellan militariserade sekulära regimer eller radikala islamistiska revolutionärer.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Förra veckan, efter några dagars allmänna oroligheter, avgick Egyptens president Hosni Mubarak, som hade styrt landet i mer än 30 år. Jag vill tillsammans med EU gratulera det egyptiska folket som kämpade hårt för att få en demokratisk förändring.

EU har nu en viktig uppgift att övervaka de politiska och sociala omvandlingarna i Egypten, inte minst omarbetningen av konstitutionen och genomförandet av fria och rättvisa val utan kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU har emellertid också skyldighet att stödja det egyptiska folket med finansiering för att främja den nödvändiga ekonomiska utvecklingen.

Jag stöder detta resolutionsförslag och hoppas att övergången från diktatur till demokrati i Egypten kommer att ske snabbt och fredligt, eftersom Egypten är en nation som skulle kunna spela en avgörande roll som medlare för en varaktig fred i Mellanöstern.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Trots att de bara är knutna till nuvarande omständigheter är orden i detta resolutionsförslag positiva genom att hänvisa till ”solidariteten med det egyptiska folket” och välkomna deras ”mod och beslutsamhet, framför allt den yngre generationens”, samtidigt som man ger uttryck för ett starkt stöd till ”deras legitima demokratiska strävanden”.

Majoriteten i Europaparlamentet, som hittills har utpekat Egypten som ett exempel på stabiliteten i regionen, tvingas nu välkomna de åtgärder egyptierna vidtar för att bryta sig ur denna ”stabilitet”.

De egyptiska demonstationer som ledde till Hosni Mubaraks avgång är ett exempel på de stora demokratiska segrar som kan vinnas av grupper som är åsidosatta på grund av kapitalismen och de krafter och regimer som tjänar den. Det egyptiska folket har med stor orubblighet och kampvillig enhet visat att det är möjligt att störta ledare och göra framsteg på vägen mot politisk och demokratisk frihet, även i ett land som till stor del domineras av imperialistiska intressen, framför allt av de intressen som företräds av Förenta staterna, Israel och Storbritannien.

Tills imperialismen slutligen har besegrats kommer den aldrig att erkänna ett nederlag eller ge upp. Trots deras vackra ord är de krafter som försvarar deras intressen i parlamentet motstridiga genom att de tar på sig rätten att ingripa och att på ett skenheligt sätt vilja undervisa i demokrati genom sina politiska ”partier och stiftelser”.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Efter Tunisien är det nu Egyptens tur, samtidigt som ytterligare protester sprider sig över Mellanöstern. Nu då den geopolitiska kartan över Medelhavsländerna och troligen även världens maktbalans förändras måste EU uppdatera sin utrikespolitik genom att se över och förbättra sin strategi för att tillhandahålla politiskt och ekonomiskt stöd för övergången till demokrati i länderna, däribland stöd till anordnandet av fria val. EU bör vidta åtgärder för att stödja det egyptiska folket med alla finansiella stödinstrument och med initiativ för att främja demokratin och försvara de mänskliga rättigheterna. Vi behöver också övervaka den situation som har uppstått i Medelhavsområdet, framför allt på den italienska kusten, där 4 000 landstigningar har registrerats på bara fyra dagar. Dessa siffror är en genklang av den utvandring av biblisk omfattning som ägde rum på 1990-talet, när sjöodugliga båtar transporterade horder av utblottade människor från Albanien till den adriatiska kusten. Att den italienska regeringen har utlyst undantagstillstånd är enligt min åsikt ett viktigt och nödvändigt beslut, men det är bara ett första steg, eftersom det finns en verklig rädsla för att Egypten och Algeriet kan drabbas efter Tunisien. Detta är ett problem som Italien inte ensam kan klara av: det är därför en angelägenhet för hela EU att undersöka motåtgärder, att vidta direkta åtgärder och att inge förhoppningar hos de människor i hemlandet som är frestade att ge sig iväg på grund av den känslovåg som sveper genom Maghrebländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig. (EN) Det tog alltför lång tid innan EU och framför allt Europaparlamentet reagerade inför och tog itu med varningstecknen på politisk och social oro i Egypten – som i slutändan ledde till de senaste tre veckornas geopolitiska nederlag – och detta när det gäller en region som ligger mycket nära EU och trots att stabiliteten i Medelhavsområdet är viktig för det politiska välbefinnandet, den ekonomiska styrkan och säkerheten i Europa.

I nuläget finns det ett enormt behov av ett starkt ledarskap från EU-institutionerna, ett ledarskap som måste paras med en pragmatisk, integrerad och holistisk strategi utformad för att återställa stabiliteten och säkerheten i regionen. Det gäller för EU att handla på ett förebyggande sätt och att stödja Egyptens politiska övergång till ett demokratiskt styrelsesätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Efter den aldrig tidigare skådade vågen av revolutionära rörelser som nu sveper genom länderna i södra Medelhavsområdet, och som i Tunisien och Egypten har lett till att regeringarna har fallit, måste EU ompröva sin syn på och sina förbindelser med dessa länder. Trots att det var något försenat var det gemensamma resolutionsförslag som vi antog i dag, torsdagen den 17 februari 2011, nödvändigt eftersom man genom det sänder ett tydligt budskap till det egyptiska folket genom att visa dem att EU stöder dem i deras strävanden och är redo att bistå dem i deras ansträngningar att förvandla sitt land till en demokrati och att stödja deras ekonomiska utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Händelserna i Egypten kan betecknas som historiska, eftersom de inbegriper sönderfallet av en speciell politisk modell, som har genomsyrat hela landet i två decennier. Detta har tyvärr skett på bekostnad av att ett stort antal människor har skadats eller dödats under demonstrationerna och sammandrabbningarna för att nå den efterlängtade friheten. Genom detta resolutionsförslag önskar parlamentet visa sin solidaritet med det egyptiska folket och berömma modet och beslutsamheten hos de unga demonstranterna, som förvisso har spelat en viktig roll under denna månad. Med president Mubaraks avgång är Egypten nu ett fritt land, men ett land som är i mycket stort behov av återuppbyggnad. Europaparlamentet vill kunna bistå dem, t.ex. genom att vädja om att samtal mellan de politiska partierna så snart som möjligt ska komma i gång för att hitta bästa sättet att bekämpa korruptionen och kränkningarna av principerna om yttrande- och informationsfrihet, så att man kan lägga grunden för rättssäkerheten. Vi uppmanar också vice ordföranden/den höga representanten att, med bistånd av parlamentet, främja inrättandet av en arbetsgrupp för att hjälpa till att skapa en ny verklighet som överensstämmer med principerna för en demokratisk stat.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag har röstat för denna resolution, trots att jag inte helt kan bli kvitt den starka lukten av skenhelighet från EU-institutionerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyriakos Mavronikolas (S&D), skriftlig. – (EL) Den egyptiska frågan är mycket allvarlig med tanke på landets storlek och geografiska läge. Cypern har alltid upprätthållit goda grannförbindelser med Egypten och landets potentiella bidrag till utvecklingen bör inte undervärderas. Det viktiga är att den nuvarande krisen leder till att man skapar en demokratisk regim och rättssäkerhet och att undvika uppkomsten av en fundamentalistisk muslimsk stat som gör att regionen destabiliseras. Egypten har alltid utmärkt sig i Mellanöstern på grund av sina positiva bidrag till att lösa problemen i området.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU måste fortsätta att utveckla en verklig utrikespolitik som är konsekvent och effektiv när det gäller dess partner, och det är väsentligt att unionen talar på ett beslutsamt sätt med en enda stark röst och upprepar sitt krav på att försvaret av de mänskiga rättigheterna ska förverkligas.

Egypten är en nyckelpartner för EU i arabvärlden och spelar en aktiv och avgörande roll för att stödja fredsprocessen i Mellanöstern och försoningen mellan alla delar av det palestinska samhället. Vi måste därför uttrycka vår solidaritet med det egyptiska folket, stödja dess legitima, demokratiska strävanden och fördöma alla former av våld samt den oproportionerliga styrka som används mot demonstranterna, samtidigt som man beklagar det stora antalet döda och sårade.

När de egyptiska myndigheterna har nått denna punkt måste de omedelbart sätta stopp för ytterligare våld, eftersom detta inte är någon lösning på några av de problem som det egyptiska folket ger uttryck för genom sina protester. De egyptiska myndigheterna och säkerhetsstyrkorna är nu skyldiga att garantera säkerheten för alla medborgare och deras egendom samt att skydda kulturarvet.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag har röstat för detta resolutionsförslag för att visa mitt oreserverade stöd för de folk som kämpar för sina rättigheter, och i detta särskilda fall för det egyptiska folket i deras kamp mot maktfullkomlighet och de eländiga politiska, sociala och ekonomiska villkor de har utsatts för under de senaste 30 åren av den regim som har letts av president Hosni Mubarak. Jag stöder också det kraftfulla fördömandet av våld och användningen av våld mot fredliga protester. Trots mitt stöd är jag emot en stor del av resolutionen, eftersom jag beklagar EU:s inställning att lägga sig i och dess önskan att ta ansvar för övergången till demokrati. Jag anser att det egyptiska folket ensamt bär ansvaret för att staka ut sin framtid och att de bör kunna göra det utan inblandning av yttre aktörer, som i många fall bara strävar efter att försvara privilegier som har uppnåtts med och genom stöd av den olagliga auktoritära regimen. Jag beklagar också att resolutionen inte inbegriper en tydlig, bestämd självkritik av EU, eftersom unionen genom sin nuvarande grannskaps- och handelspolitik under de senaste åren har stöttat och möjliggjort Mubarakregimen.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig.(FR) Som Khaled Hroub skrev har den arabiska våren visat att frihet och värdighet är strävanden som delas av alla människor, nationer och folk. Vi får inte glömma att de första kraven från den revolterande befolkningen gällde socialpolitiken: det egyptiska folket kräver i likhet med det tunisiska en bättre fördelning av välståndet och en framtid. Befolkningarna tvingas att ändra sina levnadsvillkor av ekonomiska, sociala och politiska skäl. De vill ha en ”rättvis” och demokratisk stat med en rättvis välståndsfördelning och där de har tillgång till sjukvård och utbildning. Det enda sättet att reagera på detta är att mer eller mindre skyndsamt anordna allmänna val, trots att oppositionen (den f.d. oppositionen) är mycket oorganiserad. Folkets politiska rättigheter måste garanteras, men detsamma gäller deras ekonomiska och sociala rättigheter. Därför måste EU svara genom att bygga upp en demokrati men även en ekonomisk utveckling för att hjälpa så många människor som möjligt. EU bör införa en politik för att verkligen stödja den demokratiska processen och bör spela en ledande roll i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Innan vi uttrycker vår solidaritet med det egyptiska folket måste vi förstå det som gav upphov till denna process. Enligt den information jag har ligger radikala islamister bakom denna destabiliseringsprocess. Jag är helt klart emot kaos i arabvärlden. Jag är mot ekonomiskt bistånd för varje form av extremism eller uppror. Parlamentet har haft alltför brått med att utlova ekonomiskt stöd till demonstranterna. Många av dem använde sig öppet av antisemitiska slagord. Ledamöternas känslokalla och känslomässiga utbrott skulle i arabvärlden kunna tolkas som en uppmaning till uppror. Irakkriget och den dubbla maktsituationen i Pakistan är tillräckligt. Vi måste vara eftertänksamma och pragmatiska när det gäller de islamiska länderna. Jag har röstat mot förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) EU måste revidera sina naiva förväntningar på de arabiska ansträngningarna att skapa demokrati. Mitt under allt firande av den ”arabiska våren” måste Bryssel nu erkänna att förändringarna i Tunisien och Egypten inte bara slukar hundratals miljoner euro i utbetalningar till lokalt bistånd, utan att de också börjar bli påtagliga för EU-medborgarna i form av de tusentals ekonomiska invandrare som redan har anlänt till Europa. När allt kommer omkring gick inte människorna i Tunisien och Egypten ut på gatorna bara för att uppnå demokrati och yttrandefrihet, utan också och framför allt därför att de ville ha ökat välstånd. Sådant välstånd skapas inte över en natt och därför kan vi vänta ytterligare en ökning av strömmen av ekonomiska invandrare som lämnar Nordafrika. En del av dem kommer att söka sig till Europa, framför allt eftersom det har varit en verklig befolkningsexplosion i Arabländerna under de senaste två eller tre decennierna. EU kommer också att bedömas efter sin vilja att fortsätta att respektera demokratiska val när islamisterna kommer till makten.

I Egypten är Muslimska brödraskapet, som har möjlighet att vinna 30 procent av rösterna, den enda välorganiserade oppositionsmakten. EU bör inte ha några illusioner i detta avseende utan bör i stället allvarligt överväga hur man kommer att hantera en islamistisk valseger. Eftersom man i texten i stor utsträckning tar hänsyn till dessa omständigheter har jag röstat för förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) I resolutionsförslaget välkomnas reformerna till förmån för demokrati, rättssäkerhet och social rättvisa i Egypten. Man kräver där att undantagstillståndet ska upphävas, att regeringen ska styra på ett ansvarsfullt sätt, att korruptionen ska bekämpas och att de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna ska respekteras i Egypten, inklusive samvetsfrihet, religionsfrihet och tankefrihet, yttrandefrihet samt press- och mediefrihet. Målet är en snabb övergång till ett fredligt, demokratiskt och pluralistiskt Egypten. Därför har jag röstat för detta resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) De senaste händelserna i Egypten och Tunisien har visat att uppfattningen att samhället i arabländerna inte förmår acceptera demokrati är felaktig. När EU utgick från detta felaktiga antagande satte EU – och nästan alla andra globala politiska krafter – stabiliteten i regionen framför rätten för människorna i arabvärlden att bestämma över sin egen framtid. Denna politik har visat sig vara felaktig. Förhoppningsvis kommer inte verkningarna av detta misstag att bli alltför allvarliga. I dag måste vi vidta åtgärder för att mildra dessa verkningar. Misstag måste tyvärr rättas till. En åtgärd som följer av detta resolutionsförslag bör vara att frysa de tillgångar som tillhör de egyptiska ledare som är ansvariga för förskingringen av allmänna medel i Egypten. Därför vädjar jag till alla medlemsstater att göra allt de kan för att uppnå detta. De närmaste månaderna kommer att bli avgörande för Egypten. Europaparlamentet bör ge allt det stöd som är möjligt till Egyptens gryende civila samhälle och demokratiska institutioner. Stöd till fria och demokratiska val bör prioriteras. Under de närmaste åren bör vi ha ett mål i sikte. Demokrati i Egypten är en utmärkt investering på lång sikt, som kommer att ge utdelning både till medborgarna i Egypten och till människorna i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag har röstat för resolutionsförslaget om situationen i Egypten för att stödja Europaparlamentet, som – i linje med uttalandena av Catherine Ashton, ordförande Herman Van Rompuy och ordförande José Manuel Barroso – prisar det egyptiska folkets mod och betygar dem sin solidaritet. Det kommer nu att bli EU:s uppgift att övervaka situationen och försöka att stödja den politiska dialogen genom grannskapspolitiken för att garantera en övergång till demokrati och fria val, samtidigt som man undviker tendenser till fundamentalism. Egypten spelar en nyckelroll för stödet för fredsprocessen i Mellanöstern och armén har lovat fortsätta att spela denna roll genom att respektera maktbalansen och stabiliteten i regionen under Egyptens övergång till demokrati. Jag anser också att EU bör vidta åtgärder för att skydda sig mot all eventuell massutvandring från den nordafrikanska kusten genom att hjälpa Egypten med alla nödvändiga resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag har röstat för detta resolutionsförslag och vill understryka parlamentets starka stöd för reformer som syftar till demokrati, rättssäkerhet och social rättvisa i Egypten. Jag hoppas att det blir möjligt att upphäva undantagstillståndet och att god förvaltning, bekämpandet av korruption och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna snart kommer att bli verklighet i Egypten, framför allt samvets-, religions- och tankefrihet, press- och mediefrihet, organisationsfrihet, kvinnors rättigheter, minoritetsskydd och kampen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Egypten är ett land med en historia som omfattar tusentals år och som förtjänar att inleda ett nytt kapital i sin historia.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag har röstat för detta resolutionsförslag och upprepar dess uttryck för solidaritet med det egyptiska folket, som, drivet av rättmätiga krav på demokrati, frihet och bättre levnadsvillkor, har inlett en ny fas av politiska förändringar i Egypten. Jag hoppas att det nu kommer att skapas villkor för att Egypten ska göra framsteg med de politiska, ekonomiska och sociala reformer som är nödvändiga för att uppnå social rättvisa och för att upprätta en livskraftig och tolerant demokrati, där man respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Jag hoppas också att landet kommer att garanteras fullständigt stöd för detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig.(FR) Den protestvåg som har svept genom Egypten under de senaste veckorna och resulterat i president Hosni Mubaraks avgång är ett viktigt skede i landets politiska övergång. Genom att stödja Europaparlamentets gemensamma resolutionsförslag vill jag uttrycka min solidaritet med det egyptiska folket och berömma människornas mod och beslutsamhet i kampen för demokrati. Jag anser att det är mycket viktigt för EU och medlemsstaterna att aktivt stödja en snabb övergång till demokratiskt styre, framför allt genom att inrätta en ”arbetsgrupp” där man inbegriper Europaparlamentet, för att besvara de önskemålen från de egyptier som genomför denna övergång. Dessutom visar de händelser som har ägt rum i Egypten och Tunisien, och som fortfarande äger rum i andra länder, behovet av att EU gör en översyn av den europeiska grannskapspolitiken för att det bistånd som genom denna politik ges till unionens partner ska vara helt beroende av respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna. Översynen av denna politik måste åtföljas av att man inför en rad politiska kriterier som grannländerna ska uppfylla för att få en högre ställning i sina förbindelser med EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) I dag måste det framhävas att alla erkänner att Hosni Mubarak var en diktator, trots att få människor, inklusive de som är ledamöter av Europaparlamentet, för bara en månad sedan, stod upp för att hävda detta. Det är därför mycket viktigt att kommissionen och rådet ifrågasätter den realpolitik de har utövat i åratal i denna del av världen, både i Egypten och i Tunisien. Det är också viktigt att ifrågasätta ambivalensen i de förbindelser som EU hade med de diktatorer som har styrt dessa länder i decennier. Inte bara Hosni Mubaraks och hans medarbetares tillgångar utan också de tillgångar som innehas av hans familj måste frysas.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag har röstat för detta resolutionsförslag på grund av den mycket viktiga roll som de senaste demonstrationerna i de olika arabländerna i Nordafrika och Mellanöstern har spelat för den institutionella, politiska och ekonomiska förändringen i området. Förändringens vind blåser igen på grund av stödet från ett starkt folkligt krav på frihet och verklig demokrati som en grund för att uppnå bättre levnadsvillkor för hela befolkningen. Det är ett grundläggande mål för EU att främja respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga fri- och rättigheter. Detta utgör en gemensam grund för utvecklingen av Europa–Medelhavsområdet. Det viktigaste är nu att tillsätta en regering som är direkt vald av det egyptiska folket i fria val och som, med internationellt stöd, kan hantera övergångsperioden för att nå fullständig demokrati, när de koptiska kristna trossamfunden inte längre kommer att vara offer för de nuvarande händelserna och alla trossamfund kan leva i fred och fritt utöva sin tro i hela landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. − (SK) Jag har röstat för det gemensamma resolutionsförslaget om situationen i Egypten eftersom demokrati, för alla inom den offentliga förvaltningen som sätter varje enskild människas värdighet i främsta rummet, är den bästa möjliga styrelseformen, och detta gäller både i EU och i Egypten. Jag kunde emellertid inte låta bli att tänka på Iran, där störtandet av shahens korrupta, autokratiska regim ledde till bildandet av en förtryckande islamisk republik. Jag kunde inte låta bli att tänka på valet i Palestina, där det första demokratiska valet resulterade i att terrorister och ligister röstades in i regeringen. Jag tänkte också på Irak, där, sex år efter diktatorns fall, medlemmar av världens äldsta kristna samfund trakasseras, utvisas och dödas. Jag ber för att allt ska gå bra den här gången. Egypten befinner sig vid ett vägskäl och jag hoppas bara att landet väljer frihetens väg för alla sina medborgare, däribland de koptiska kristna.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0129/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstar för detta resolutionsförslag och understryker betydelsen av ett förhållningssätt som är på samma gång top-down och övergripande, samtidigt som man också engagerar alla aktörer för att utveckla en strategi. Erfarenheter som denna visar att det krävs en samordnad strategi för att använda de tillgängliga medlen på ett effektivt sätt. I detta sammanhang vill jag betona betydelsen av tekniskt stöd för att genomföra åtgärder och projekt. Jag vill också påminna er om att denna makroregion är av särskild betydelse för EU, eftersom man genom den kan förbättra grannförbindelserna med sydöstra Europa och uppmuntra det politiska och ekonomiska samarbetet med Balkanländerna. För att utvärdera effektiviteten med denna strategi håller jag med om att dess genomförande bör analyseras tillsammans med en analys av Östersjöstrategin, vilket skulle kunna visa möjliga källor och metoder att finansiera pilotprojekt för andra makroregionala strategier i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta resolutionsförslag om genomförandet av EU-strategin för Donauregionen. Donauregionen, som består av 14 europeiska länder och 115 miljoner människor både i och utanför EU, är ett område där man kan nå ytterligare synergier mellan EU:s olika politikområden, såsom sammanhållning, transport, ekonomi, energi, miljö, kultur, utbildning, jordbruk, fiske och grannskapspolitik. Framför allt bör strategin i betydande grad bidra till att förbättra flernivåstyret och deltagandet av partner som är verksamma i Donauregionen och i det civila samhället. Strategin skulle också innebära en garanti för ökat välstånd, en hållbar utveckling, skapandet av arbetstillfällen och ökad säkerhet i området. Jag instämmer med resolutionens uppmaning till medlemsländerna och regionerna att använda de strukturfonder som är avsedda för perioden 2007–2013 för att garantera så mycket stöd som möjligt för genomförandet av denna strategi, framför allt genom att främja skapandet av nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt i de områden som är värst drabbade av den ekonomiska krisen. Donauregionen är EU:s port till västra Balkan, och därför anser jag att man genom EU-strategin för Donauregionen inte bara kommer att bidra till en förbättring av grannskapsförbindelserna i centrala och sydöstra Europa utan även tillföra EU:s Östeuropapolitik ett betydande mervärde. Donaustrategin kommer därför att bli ett ypperligt tillfälle för hela unionen att befästa sitt politiska och ekonomiska samarbete med Balkanländerna och bidra till utvidgningen och konsolideringen av den europeiska integrationen i regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Strategin för Donauregionen är ett EU-projekt där de tredjeländer som gränsar till floden också uppmanas att delta, i syfte att utveckla Donauregionens enorma ekonomiska potential. Donau förenar tio europeiska stater, varav sex är EU-medlemsstater. Alla dessa länder uppmuntras att samarbeta inom områden som flodtransport, socialt skydd och social utveckling, en hållbar ekonomisk utveckling, transport- och energiinfrastruktur, miljöskydd, turism, kultur och utbildning. Dessutom innehåller Donaustrategin gemensamma svar på utmaningar som att förbättra livskvaliteten, öka konkurrenskraften, göra samhällena vid Donau mer attraktiva och dra till sig investeringar inom strategiska områden. Jag anser att det krävs bättre samordning mellan de lokala och regionala myndigheterna och de organisationer som bedriver affärsverksamhet i Donauregionen för att skapa arbetstillfällen och säkerhet i detta område. Jag stöder också den ekonomiska och sociala utvecklingen i Donauregioner som ett prioriterat område för gemenskapen och främjandet av en djupare regional integration i detta område, vilket skulle innebära en dynamisk stimulans för ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Jag stöder genomförandet av denna strategi, eftersom Donauregionen erbjuder en betydande socioekonomisk potential inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag har röstat för att anta strategin för Donauregionen. Detta är resultatet av viktiga ansträngningar som från första början har gjorts av Rumänien och Österrike. Genom att främja och stödja det projekt, som nu tar form under det ungerska ordförandeskapet och som jag välkomnar, kommer strategin att bli en politisk, ekonomisk och finansiell prioritering. Rumänien kommer att samordna fyra prioriterade områden: Flodtransport, turism, kultur och riskhantering framkallade av extrema väderfenomen. Samtidigt kommer man genom den nya strategin att kunna genomföra den nya idén med territoriell sammanhållning, som ingår i Lissabonfördraget. De outnyttjade finansiella resurserna från de instrument som ingår i EU:s nuvarande finansieringsram kan användas som en del av strategin för Donauregionen för makroekonomiska projekt. Jag vill betona betydelsen av samarbete med andra partner, däribland frivilligorganisationer och den privata sektorn. Avslutningsvis vill jag säga att Rumänien, som samordnare, kommer att övervaka efterlevnaden av de skyldigheter som staterna vid Donau, enligt handlingsplanen, har åtagit sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag välkomnar den strategi för Donauregionen som har antagits av kommissionen och samtycker till dess handlingsplan, där man framför allt inriktar sig på fyra områden (sammanlänkande av Donauregionen, miljöskydd, ökat välstånd och förstärkning av Donauregionen). I denna strategi tar man också hänsyn till behovet att förbättra rörligheten i Donauregionen, energisäkerhet, social och ekonomisk utveckling, kulturellt utbyte, säkerhet och civilskydd. Dessutom välkomnar jag att denna strategi har utarbetats efter omfattande samråd med intressenterna, däribland de nationella, regionala och lokala regeringsinstitutionerna och företrädarna för forskningssamhället, näringslivet och frivilligorganisationer, eftersom detta är viktigt för att nå framgång. Det är nödvändigt att i denna region inrätta ett forum för det civila samhället, där man skulle sammanföra aktörer inom de offentliga och privata sektorerna och ge dem möjlighet att delta i utarbetandet av makroregionala strategier. Det är nödvändigt att stärka Donauregionens kulturella miljö genom att främja en kulturell dialog, stödja universitetsutbytesprogram och ungdomsprojekt grundade på transnationellt samarbete, främja en hållbar turism och skydda det historiska arvet och byggnadsminnena. Samarbete inom området för kulturprojekt spelar en mycket viktig roll för att stödja den kulturella dialogen och ömsesidig förståelse mellan länderna i Donauregionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Det är viktigt att EU-strategin för Donauregionen antas under Europeiska rådets toppmöte i juni, så att genomförandet av denna strategi kan börja så snart som möjligt. Det är emellertid lika viktigt att dra till sig de befintliga EU-medlen för att utveckla denna region, vilka uppgår till 100 miljarder euro, genom Europeiska regionala utvecklingsfonden, sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden. Genom dessa fonder kommer ett direkt stöd att ges för genomförandet av strategin. Om det inte finns några tydliga projekt där dessa medel används kommer strategin att bli värdelös. Syftet med strategin för Donauregionen är att skapa arbetstillfällen och öka den ekonomiska tillväxten i den krisdrabbade regionen. Ett utnyttjande av regionens specifika särdrag skulle kunna resultera i en mycket effektivare användning av strukturfonderna och för att skapa ett mervärde på regional nivå, medan de finansiella resurser som inte har använts också skulle kunna utgöra en finansieringskälla för makroregionala projekt. Antagandet av strategin för Donauregionen är ett naturligt resultat av toppmötet om denna region som ägde rum i Bukarest i slutet av förra året, där en betydelsefull antydan gavs om den ekonomiska vikt som EU lägger vid denna flod.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Donau förenar tio europeiska stater. Donau har också en betydelsefull socioekonomisk potential, eftersom över 200 miljoner är bosatta i den omgivande regionen. Donauregionen är ett viktigt centrum för EU:s sammanhållningsprogram. Strategin för Donauregionen är inriktad på tre prioritetsområden: konnektivitet och kommunikationer (inklusive transport, energi och informationssamhället), miljöskydd och förhindrande av naturkatastrofer samt främjande av potentialen för socioekonomisk utveckling. Jag anser att strategin för Donauregionen bör genomföras med en nedifrån och upp-strategi genom att underlätta rörligheten för varor och genom att uppgradera infrastrukturen och därigenom förbättra de övergripande företagsvillkoren i hela regionen. Strategin bör inte innebära någon anledning att inrätta nya institutioner. Dess huvudsyfte bör vara att förstärka samordningen mellan de enskilda regionala aktörerna. Av den anledningen bör man inte anslå några specifika medel för strategin.

Det är därför nödvändigt att insistera på att man tillämpar den av rådet godkända principen med 3 nej: med andra ord ska neutralitet gälla för budget, lagstiftning och förvaltning. I detta avseende bör den makroregionala strategin i första hand vara ett redskap för att öka samarbetseffektiviteten och för ett bättre utnyttjande av de befintliga resurserna. Det är också nödvändigt att reagera på kritiken av kommissionens avsikt att uppmuntra sjöfart på Donau genom att förbättra farbarheten på floden. Kritikerna säger att tekniska förändringar av flodbädden kommer att skada strandvegetationen och medföra en allmän försämring av miljön i det kringliggande området.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag välkomnar en integrerad strategi som inbegriper utarbetandet av makroregionala strategier som kan tillämpas på hela EU för att göra regionalpolitiken effektivare. Östersjöstrategin är redan en modell för att samordna EU-politik och finansiering i geopolitiska territoriella enheter – makroregioner – som definieras på grundval av specifika kriterier. Jag välkomnar framför allt antagandet av strategin för Donauregionen och stöder den bifogade handlingsplanen, som motsvarar behovet att förbättra rörligheten, energisäkerheten, miljöskyddet, den sociala och ekonomiska utvecklingen, kulturellt utbyte, säkerhet och civilskydd i Donauregionen. Tillsammans med denna regionala strategi kräver jag att man också upprättar ett europeiskt-afrikanskt atlantiskt samarbetsområde för Afrika och Atlanten, vilket skulle göra det möjligt att fördjupa förbindelserna mellan Europas sydvästra kust, de yttersta randområdena och de angränsande länder som tillhör staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna). Därigenom skulle man också förbättra samarbetet om frågor som transport, energisäkerhet, vetenskapligt utbyte, utvecklingen av turismen, säkerheten och kampen mot olaglig invandring.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att EU-strategin för Donauregionen erbjuder ett sätt att samordna EU-politiken och att den måste innebära ett svar på de utmaningar som regionen står inför. Vi behöver en lämplig strategi som är grundad på ny teknik, nyskapande och investeringar, en strategi som, när den har genomförts, i slutändan kommer att medföra en förbättring av livskvaliteten för alla EU-medborgare i Donauregionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag har röstat för resolutionen om genomförandet av EU-strategin för Donauregionen, därför att man genom den tillfredsställer behovet att förbättra rörligheten, energisäkerheten, miljöskyddet, den sociala och ekonomiska utvecklingen, det kulturella utbytet, säkerheten och civilskyddet i regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Donauregionen har sina egna karaktärsdrag och en särskild historisk betydelse som, i likhet med Östersjön, motiverar en specifik EU-strategi. I centrum av denna makroregion finns dess viktigaste flod, som är en vattenväg av särskild betydelse i Europa. Rörligheten, energisäkerheten, miljöskyddet, den sociala och ekonomiska utvecklingen, det kulturella utbytet, säkerheten och civilskyddet i det kringliggande området kan förbättras genom den avsedda ökningen av ömsesidigt beroende. Med tanke på de länder som ingår i Donauregionen kan en sådan strategi bidra till att tillrättalägga tidigare anledningar till splittring och hindra att gamla tvistefrågor uppkommer igen, möjliggöra en ökad europeisk sammanhållning och öppna dörrarna för en framtida utvidgning av unionen. Jag hoppas att man på grund av investeringarna i dessa regioner varken kommer att äventyra eller minska det stöd som ges till de yttersta randområdena, vars natur gör att de förtjänar särskilt stöd och särskilda åtgärder. Denna åtgärd kommer också att vara ett stöd för den europeiska sammanhållningen.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Som ett resultat av Europeiska rådets krav att kommissionen skulle utarbeta ett dokument där man fastställer EU-strategin för Donauregionen, lade kommissionen den 8 december förra året fram ett förslag till en ”EU-strategi för Donauregionen” med hithörande handlingsplan. Den geostrategiska betydelsen av denna region inom ett antal sektorer – turism, transport, miljö, energi, god grannsämja – innebar att parlamentet var en nyckelpartner för att fastställa strategin och att parlamentet måste fortsätta att vara det under genomförandet. Jag välkomnar därför antagandet av detta resolutionsförslag i medvetande om att det kommer att medföra en hållbar utveckling för en region som genomkorsas av den största floden i EU, där det bor nästan 160 miljoner människor och vars resurser inom miljö och kulturarv gör att den förtjänar att klassificeras som världsarv av Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco).

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) I artikel 3 i EU-fördraget erkänns territoriell sammanhållning som ett av EU:s mål. I det gemensamma resolutionsförslaget, som parlamentet röstade om i dag, kräver man att denna princip också ska tillämpas för Donauregionen. Fjorton av EU:s medlemsstater ingår i denna region, inklusive Tyskland, Rumänien och Bulgarien, och det är i första hand för dessa länder som vi kräver en effektiv tillämpning av den princip som är inskriven i artikel 3. Redan 2008 uppmanade parlamentet rådet och rådets ordförandeskap att göra upp en strategisk plan för att gynna och genomföra stöd till denna region, i syfte att ge regionen den stimulans den är i desperat behov av för att kunna åtnjuta en stark ekonomi, oberoende av andra finansieringskällor. Tre år senare kräver vi åter att man genomför en politik som handlar om att uppnå en intelligent, hållbar och övergripande tillväxt. Vi kräver att man främjar de mest missgynnade områdena, vars utveckling skulle resultera i förbättrade miljömässiga och sociala villkor. Min röst för resolutionsförslaget är bara en liten gest mot en region som är i behov av EU-stöd. Vi kan inte dra oss undan detta nu.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar den här resolutionen. Den visar att centrala och sydöstra Europa ur ekologisk synpunkt är ett av rikaste men samtidigt mest sårbara områdena i Europa. Det utmärks av ett ekosystem som är mycket komplext och av stort värde och därför måste få ett gott skydd. Syftet med EU:s strategi för Donauregionen, som stöds i resolutionen, är att skapa en livskraftig, hållbar och samtidigt utvecklad och välmående region genom att hantera miljörisker såsom översvämningar och industriella föroreningar, bevara vattenresursernas kvalitet och kvantitet och se till att de utnyttjas hållbart, förutom att man bevarar den biologiska mångfalden, landskapet och luftens och markens kvalitet. Skyddet av miljön i Donaubäckenet framhålls som en viktig fråga som borde stimulera till en ansvarsfull utveckling av jordbruk och landsbygd i regionen. Resolutionen innehåller krav på förbättringar av Donaus ekologiska status och på åtgärder för att minska föroreningarna och förebygga ytterligare utsläpp av olja och andra giftiga och skadliga ämnen. En god ekologisk status framhålls slutligen som en förutsättning för all mänsklig aktivitet längs floden och det rekommenderas att miljömålen bör beaktas särskilt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Med en befolkning på 100 miljoner personer utspridda över 14 länder, av vilka åtta är medlemmar i EU, täcker Donauregionen några av Europas rikaste och fattigaste regioner och kan definieras som en makroregion med heterogena ekonomiska möjligheter.

Regionalpolitikens effektivitet är beroende av att man stöder utvecklingen samt strategier som ska lösa en serie lokala problem och stimulera den ekonomiska tillväxten i länder vilkas befolkningar är knutna till floden, för att på så sätt stimulera till en hållbar utveckling. Strategierna bygger på de tre inbördes sammanhängande målen socioekonomisk utveckling, förbättrade transporter och stöd för alternativa energikällor och miljöskydd och den medföljande handlingsplanen. De kommer att bidra till att främja regionen och minimera befintliga regionala skillnader genom en bättre samordning av insatserna från de åtta medlemsstaterna i regionen. Därför välkomnar jag att resolutionen har antagits.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Syftet med strategin för Donauregionen är att förbättra hur floden används som transportled, vilket förmodligen kommer att medföra en fördjupning av navigationskanalerna. Dessutom omfattar strategin energiområdet, vilket i vissa fall kan innebära en utbyggnad av vattenkraften. Strategin är dessutom avsedd att bli en viktig stimulerande faktor för ekonomin. Vi kan bara hoppas att EU:s nya flaggskeppsprojekt, strategin för Donauregionen, i fortsättningen ska få ett mätbart och konkret innehåll. Hur livskraftigt detta projekt faktiskt kommer att bli, kommer i hög grad att bero på hur man löser spänningen mellan miljöskyddsmålen och sammanhållningen i Donauregionen och om Donau kommer att räcka som gemensam nämnare för att genomföra detta gigantiska projekt. Jag röstade för projektet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariya Nedelcheva (PPE), skriftlig. – (BG) Det var med glädje jag röstade för förslaget till Europaparlamentets resolution om genomförandet av EU:s strategi för Donauregionen.

Donaustrategin erbjuder en möjlighet att frigöra utvecklings- och samarbetspotentialen i många europeiska regioner på olika områden. Låt mig särskilt framhålla två aspekter av Donaustrategin som är särskilt viktiga för mig, nämligen utvecklingen av turismen och säkerheten i regionen. När det gäller möjligheterna att utveckla turismen, så kan den bidra till att jämna ut de socioekonomiska skillnaderna i Europa, skapa nya jobb och stimulera en kulturell dialog och kunskaper om regionens rika europeiska arv i fråga om kultur, etniska förutsättningar och natur.

Donaustrategin kan bidra till att bevara säkerheten i regionen kring Donau och spela en viktig roll när det gäller att kontrollera invandringen i och utanför EU och i kampen mot brottsligheten.

Om vi ska uppnå konkreta resultat krävs det gemensamma insatser på känsliga områden, såsom säkerhet och migration. Därför välkomnar jag en förstärkning av det regionala samarbetet på dessa områden och en utbyggnad av den institutionella kapaciteten i detta avseende.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) EU:s strategi för Donauregionen och dess 115 miljoner invånare erbjuder en möjlighet att öka det gränsöverskridande samarbetet samt skapa en hållbar ekonomisk och kulturell utveckling i regionen. I juni skulle rådet fastställa en tidsplan och ange de olika stegen för att genomföra strategin. Centralt för strategin är en förbättring av rörligheten, energiförsörjningen, säkerheten, miljöskyddet och katastrofhanteringen. Jag hoppas att strategin ska skapa en ny regional dynamik och att samtliga intressegrupper och berörda parter i civilsamhället ska engagera sig, så att de projekt som stöds utnyttjas optimalt. Vi skulle också vilja se ett initiativ på makroregional nivå för att öka säkerheten för kärnkraften i Donauregionen. I denna region finns det fortfarande kärnkraftsanläggningar som utgör en risk för miljön och befolkningen, men i miljökonsekvensbedömningen förekommer det väldigt lite samråd eller inget samråd alls med grannstater och -regioner. Här behövs det åtgärder. Jag välkomnar att enbart medel som redan är tillgängliga i strukturfonderna (ca en miljard euro för perioden 2007–2013) kan användas inom ramen för strategin för Donauregionen. Med andra ord kommer inga ytterligare medel att avsättas och varken nya institutioner eller ny lagstiftning behövs. Därför röstade jag för resolutionsförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) I dagens omröstning stödde jag det gemensamma resolutionsförslaget om genomförande av EU:s strategi för Donauregionen. Tanken på en integrerad strategi som inkluderar att man tar fram program för makroregioner på EU-nivå är det bästa exemplet på territoriellt samarbete. Det är ett bra sätt att öka regionalpolitikens effektivitet och något som bör stödjas och utvecklas. Strategin för Östersjöregionen, som antogs i mitten av förra året, är en modell för samordningen av EU:s politik för och finansiering av makroregioner, geopolitiska, territoriella enheter som definieras utifrån särskilda kriterier.

Den vidsträckta Donauregionen omfattar 14 europeiska länder och 115 miljoner personer, såväl inom som utom EU, krävde en gemensam plan som kombinerade ekonomiska, miljömässiga, sociala och kulturella aspekter (detta är också strategins fyra grundpelare).

När det gäller behovet av att utföra en delanalys av genomförandet av strategin, motsvarande rapporten om strategin för Östersjöregionen, framförs det i resolutionen krav på att kommissionen ska utarbeta konkreta utvärderingsinstrument och -kriterier som bygger på indikatorer som gör det möjligt att göra jämförelser. Parlamentet har också uppmanat kommissionen att analysera de första resultaten och erfarenheterna i samband med genomförandet av EU:s strategi för Donauregionen och att på grundval av de båda strategierna (för Östersjöregionen och Donau) ange tänkbara finansieringskällor och –metoder för makroregionala strategier.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Med beaktande av de oräkneliga faktorerna i samband med genomförandet av denna strategi har jag personligen beslutat mig för att rösta för resolutionen. Donauregionen, som omfattar 14 europeiska länder och ca 115 miljoner invånare, är ett område där man kan utveckla en förstärkt synergi mellan olika europeiska politikområden, såsom sammanhållning, transporter, ekonomi, energi, miljö, utvidgning och grannskapspolitik. Strategin bör därför kombinera ekonomiska, miljömässiga, sociala och kulturella inslag, eftersom en makroregion som Donau kraftigt skulle öka hela EU:s ekonomiska välstånd genom att stimulera sysselsättning och främja en integrerad utveckling. Jag anser därför att strategins enande och integrativa karaktär är ett uttryck för en övertygelse som finns i samtliga EU:s medlemsstater om att detta kunde bli ett viktigt bidrag till att radera ut tidigare gränslinjer i Europa, göra EU effektivare och bidra till att unionen blir en framgång.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) År 2009 uppmanade rådet kommissionen att utarbeta en europeisk strategi för Donauregionen som omfattar 14 europeiska länder och 115 miljoner invånare, såväl inom som utom EU: Tyskland, Österrike, Slovakien, Tjeckien, Slovenien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Serbien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Moldavien och Ukraina. Man bör därför kunna skapa förstärkta synergier mellan EU:s olika politikområden i regionen. Jag välkomnar att kommissionen antagit strategin för Donauregionen och jag stöder den åtföljande handlingsplanen, som bygger på fyra grundpelare: att koppla samma Donauregionen, skydda miljön, skapa välstånd och stärka Donauregionen. Strategin tillfredsställer behovet av förbättrad rörlighet, energitrygghet, miljöskydd, social och ekonomisk utveckling, kulturellt utbyte, säkerhet och civilt skydd i Donauregionen. Jag hoppas att den europeiska strategin för Donauregionen antas av rådet och att man så snart som möjligt gör framsteg när det gäller tillämpningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Donau utgör ryggraden i en makroregional struktur som omfattar Länder, regioner och medlemsstater, tillsammans med länder som ännu inte eller inte alls är medlemmar av EU och som alla strävar efter att uppnå gemensamt välstånd. Donau är inte längre blå, som i Straussvalsen, och miljöskyddsprojekten beräknas faktiskt kräva 9 miljarder euro. Alla investeringar som görs i Donauregionen måste gälla smarta system som bygger på det allra senaste i fråga om forskning och teknisk utveckling. Miljöskyddet ingår redan i systemens designfas (intelligenta system som bygger på miljökunskaper).

Investeringarna skapar nya möjligheter till hållbar ekonomisk tillväxt och förbättring av livskvaliteten genom en utveckling av natur- och miljötillgångar. De främjar också EU:s miljöpolitik genom att t.ex. skapa ett system för kontroll och styrning av miljöfaktorer, eliminera de negativa miljöeffekterna i samband med naturkatastrofer, skydda den biologiska mångfalden samt bevara och utöka skogsområden, parker och gröna bälten i städerna. Stöd från lokala myndigheter och medborgare är extremt viktigt för att visa att den interna dialogen fungerar och är effektiv på alla nivåer, så att Donaustrategin blir en strategi för Europas medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Med denna resolution välkomnar Europaparlamentet kommissionens antagande av strategin för Donauregionen och stöder den åtföljande handlingsplanen som fokuserar på fyra grundpelare (att binda samman Donauregionen, skydda miljön, bygga upp välståndet och stärka Donauregionen) och som uppfyller behovet av att stärka rörlighet, energitrygghet, miljöskydd, social och ekonomisk utveckling, kulturellt utbyte och civilt skydd i Donauregionen. Europaparlamentet påminner också om att det har begärt att få denna strategi sedan 2008 och uppmanar det ungerska ordförandeskapet att stödja EU:s strategi för Donauregionen i rådets möte i juni och att inleda genomförandet av den så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom Donauregionen, med sina 14 europeiska länder och 115 miljoner invånare, behöver en gemensam, kollektiv plan för ekonomisk och kulturell utveckling så att man kan bevara regionens ovärderliga konstnärliga och naturliga skönhet. Medlemsstaterna bör nu utnyttja de strukturfonder som finns tillgängliga för 2007–2013 för att garantera ett maximalt stöd för strategin. Framför allt bör man inrikta sig på att skapa nya arbetstillfällen, i första hand i områden som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Om Donaustrategin får ett starkt politiskt stöd kan den sedan bidra till att överbrygga de tidigare klyftorna i Europa, och därigenom innebära ett ytterligare steg mot en verklig integrering av Europas medborgare. Om den lyckas kommer planen att få positiva återverkningar i ett betydligt större geografiskt område och ytterligare framhäva regionens strategiska läge som EU:s port mot västra Balkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. (RO) Strategin för Donauregionen är ett EU-projekt där tredjeländer som gränsar till floden också bjuds in att delta, i syfte att utveckla Donauregionens enorma ekonomiska potential. Donaufloden binder samman tio europeiska stater, av vilka sex är medlemmar av EU. Alla dessa länder uppmanas samarbeta inom områden som flodtransporter, socialt skydd och utveckling, hållbar ekonomisk utveckling, transporter och energiinfrastruktur, miljöskydd, turism, kultur och utbildning. Dessutom innehåller planen gemensamma åtgärder när det gäller utmaningar som att förbättra livskvaliteten, göra platserna längs Donau konkurrenskraftigare och attraktivare och dra in investeringar till strategiska områden. Jag tror det krävs en bättre samordning mellan lokala och regionala myndigheter och organisationer som gör affärer i Donauregionen för att garantera arbete och säkerhet i området. Jag stöder också Donauregionens ekonomiska och sociala utveckling som ett prioriterat gemenskapsprojekt samt främjandet av en djupare regional integration i området som skulle kunna ge dynamiska impulser åt ett vidare europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Jag stöder genomförandet av denna strategi, eftersom Donauregionen erbjuder betydande socioekonomiska möjligheter inom Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Donauregionen omfattar 14 av EU:s medlemsstater och totalt 115 miljoner invånare. Det är en mycket heterogen region med stor rörlighet och mycket samtrafik. Det visar att detta är en lämplig region för att stärka synergierna mellan olika politikområden, såsom sammanhållning, transporter, ekonomi, energi, miljö och till och med utvidgnings- och grannskapspolitiken.

Detta är en rik region med stor ekonomisk kapacitet, men en region som kräver samordnade insatser för att utvecklas konsekvent, integrerat och hållbart. En integrerad och samordnad strategi för samarbete mellan medlemsstaterna och deras regioner verkar vara ett lämpligt sätt att uppnå målet territoriell sammanhållning. Därför är det viktigt att engagera samtliga institutionella och civila aktörer, framför allt genom deltagande i lokala och regionala organisationer.

Att genomföra strategin måste också innebära ett effektivare utnyttjande av strukturfonderna och framför allt en möjlighet att se till så att finansiella resurser som inte används i makroregionala projekt verkligen utnyttjas.

Jag röstar för resolutionsförslaget om Donau och hoppas att liknande strategier ska tas fram för andra europeiska makroregioner.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0111/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för det här resolutionsförslaget eftersom det tar upp frågor som rör lagstiftningen som reglerar näringslivet, med exempel som fallet Mikhail Khodorkovsky och Platon Lebedev, de ryska myndigheternas sätt att bekämpa terrorismen, framför allt i norra Kaukasien, och läget för de mänskliga rättigheterna. Resolutionen är viktig eftersom den lägger tyngdpunkten vid partnerskapet för modernisering. Jag röstar därför för resolutionen. Jag anser nämligen att moderniseringen av det ryska samhället omfattar en tillämpning av rättsstatsprincipen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag anser att fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen från Rysslands sida skulle förbättra bilden av landet och dess trovärdighet i världen, framför allt vad gäller förbindelserna med EU. Det är viktigt att Ryssland respekterar de internationella åtaganden landet gjort, inte minst i Europarådet, där det har lovat att fullt ut respektera europeiska normer för demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Även om jag delar den oro som uttryckts av mina kolleger kan jag inte undgå att notera de enorma framsteg som Ryssland redan gjort mot demokrati och rättsstatsprincipen. Alla opartiska observatörer måste erkänna att respekten för de mänskliga rättigheterna och individuella friheterna har förbättrats kraftigt i den nuvarande ryska staten jämfört med Sovjetregimen som föregick den, en regim som fortfarande chockerar oss ju mer vi lär oss om den. När vi diskuterar rättsstatsprincipen i Ryssland kan jag inte låta bli att uttrycka mitt beklagande och att kraftigt fördöma dem som riskerar den genom att attackera, såra och döda oskyldiga människor enligt sina radikala terroristidéer. Jag vill därför framföra mitt djupaste deltagande med offren. Jag hoppas att Ryssland ska fortsätta ta avstånd från sitt brutala Sovjetarv, i allt högre grad anpassa sig till EU:s syn på respekten för medborgarnas rättigheter, friheter och garantier och acceptera sin roll som den europeiska makt som Peter den store drömde om.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Ryssland är en viktig partner till EU och borde bidra till upprättandet av ett hållbart samarbete som bygger på demokrati och rättsstatsprincipen. Det är därför viktigt att det inte råder något tvivel om de ryska myndigheternas försvar av rättsstatsprincipen. Därför måste de ryska rättsliga organ och institutioner som har ansvaret för att tillämpa lagen utöva sina skyldigheter effektivt, opartiskt och självständigt.

Jag fördömer attentatet mot Domodedovo-flygplatsen och framför mitt deltagande till offrens familjer. Jag vill understryka behovet av att de ryska myndigheterna reagerar på attentatet legalt och återhållsamt och att de tillåter det ryska rättsystemet att agera fritt och självständigt för att försöka lagföra de personer som är ansvariga för attentatet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) Med det här resolutionsförslaget vill ledamöterna rikta uppmärksamheten på de oroväckande händelserna i Ryssland, som i sin egenskap av medlem av Europarådet har åtagit sig att fullt ut uppfylla europeiska normer i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Dessa normer ignoreras och åsidosätts å det grövsta, om sanningen ska fram. Ett tydligt exempel på detta är rättegången mot Mikhail Khodorkovsky och Platon Lebedev, de före detta ägarna av Yukos. Målet har blivit rent farsartat och ger knappast intryck av att det finns en lag och ett rättssystem för alla i Ryssland. Samtidigt som man försöker döma opponenterna till Rysslands statsminister Vladimir Putin, så görs det ingenting för att klara upp morden på Anna Politkovskaja och andra journalister som har dödats. Mötesfriheten har åsidosatts för dem som tänker olika i Ryssland och att trotsa det förbudet kan leda till fängelse. Allt detta är oacceptabelt.

Vi vill att Ryssland ska vara ett demokratiskt, ekonomiskt utvecklat och stabilt land som kan bli en pålitlig partner åt sina grannar, EU och Nato-länderna. Dessvärre bedriver Rysslands ledande politiker en helt annan politik, som i allt högre grad fjärmar Ryssland från andra demokratier. Om Ryssland vill bli medlem av WTO måste dess ledande politiker kraftigt förändra sin attityd gentemot demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE), skriftlig. – (LV) Jag stödde Europaparlamentets resolutionsförslag om rättsstatsprincipen i Ryssland som riktar uppmärksamheten på överträdelserna av mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter, samt hotet mot en demokratisk utveckling i det landet. Jag gläder mig åt att parlamentet genom att anta denna resolution i princip erkänner att rättsstatsprincipen och demokrati inte existerar i Ryssland. Trots det vill jag understryka att EU:s politik gentemot Ryssland inte blir framgångsrik förrän medlemsstaterna bedriver en gemensam utrikespolitik. Händelserna på senare tid, när Frankrike slöt ett avtal om att sälja krigsfartyg i Mistralklassen till Ryssland, visar att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är en ren bluff. Frankrikes intressen var viktigare än en gemensam utrikespolitik. Avtalet ingicks trots invändningar från de baltiska staterna och trots kommentarer från ryska generaler om de potentiella möjligheterna med dessa fartyg, som saknades i kriget med Georgien. Transaktioner av det här slaget undergräver förtroendet mellan de europeiska staterna och är ett bevis för att Rysslands politik att söndra och härska är framgångsrik. EU kan enbart främja rättsstatsprincipen i Ryssland om medlemsstaterna sätter det gemensamma intresset för samtliga europeiska länder före sina egna individuella intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen som fördömer att fristående journalister, aktivister i civilsamhället, advokater och människorättsförsvarare i Ryssland ofta har utsatts för hot och våld och att antiextremistlagarna och de nya bestämmelserna i lagen om federala säkerhetstjänsten är oklara och som ett resultat av det ofta används för att trakassera icke-statliga organisationer, religiösa minoriteter och mediaorganisationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig.(CS) Jag har läst förslaget till resolution om rättsstatsprincipen i Ryssland. Jag har tre korta kommentarer. För det första tycker jag det är helt rätt att Europaparlamentet tar tillvara alla möjligheter för att ta upp frågorna om mänskliga rättigheter och hur rättsstatsprincipen tillämpas. Det är något som vi borde göra oftare och med fler länder. Min andra kommentar gäller formatet. Våra kommentarer måste vara affärsmässiga. Det betyder att vi inte bara ska predika för andra på ett förmyndaraktigt sätt, utan också sträcka ut en hjälpande hand. Uppriktigt sagt har jag ingen aning om hur kritikerna av rättegången mot Yukos-oligarkerna kan vara så säkra på att politiska påtryckningar har utövats mot rättegångsförfarandet. Att attackera en dom och bortse från bevis som har lagts fram om skattesmitning och andra överträdelser är en form av politiska påtryckningar. Varför antar kritikerna automatiskt att bevisen har förfalskats? Det finns många fler liknande exempel. Ryssland har två huvudproblem i samband med rättsstatsprincipen. Det första är att landet just nu genomgår en förvandling av sina lagar och sin rättskultur. Sådant tar tid och kommer inte att kunna genomföras enbart tack vare Kremls goda vilja. Det andra problemet är den instabila säkerhetssituationen och bristen på förtroende för vissa rådgivares goda avsikter. Hur ska EU kunna hjälpa Ryssland i kampen mot terrorism och utlämning av misstänkta som har funnit en fristad i EU-länderna? Hur ska EU agera mot kränkningarna av de politiska rättigheterna för ”icke-medborgare” i EU-länderna? Det räcker inte att bara komma med goda råd. Vi måste också erbjuda hjälp.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jag är övertygad om att Ryssland fortfarande är en av EU:s viktigaste partner för att bevara säkerhet och stabilitet i världen och att samarbetet mellan EU och Ryssland därför måste intensifieras. Vi måste stärka vårt åtagande att arbeta med Ryssland för att reagera på gemensamma utmaningar på viktiga områden, t.ex. kampen mot terrorism, energipolitiken och de världsekonomiska styrelseformerna. EU och Ryssland måste intensifiera förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal som är heltäckande och bindande och som täcker områdena demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga och grundläggande rättigheterna. Det är nödvändigt att utveckla gemensamma initiativ tillsammans med den ryska regeringen för att öka säkerheten och stabiliteten i världen och framför allt uppnå en fredlig lösning på konflikterna i de gemensamma grannstaterna Nagorno-Karabakh, Transnistrien och Georgien i enlighet med internationell rätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig.(FR) Rättsstatsprincipen är verkligen hotad i Ryssland. Man skulle kunna parafrasera Marie Mendras och säga att vi nu bevittnar hur vi hinns upp av en historia som förvrängs. Sedan slutet på Jeltsin-eran har vi bevittnat en politik som går ut på att försvaga de offentliga institutionerna. Saker och ting kan verka legala på ytan, men respekten för lagen har kvävts under för många regler och bestämmelser. Rättegångarna mot Khodorkovsky och Lebedev är typiska exempel: den juridiska fasaden bibehålls men lagen själv används för syften som den inte ursprungligen var avsedd för. Den ekonomiska tillväxten tillåter inte att man tillämpar rättsstatsprincipen. Ekonomi för ekonomins egen skull leder till missbruk, exploatering och partsintressen. Välstånd måste medge frihet, uppmuntra kollektiva framsteg och göra det möjligt för varje individ att växa. Marknadsekonomin kan inte vara rättvis utan en rättvis stat, dvs. en stat som fullt ut tar sitt normala ansvar på ett korrekt och rättvist sätt, en stat som kan garantera att dess invånare har fri tillgång till alla grundläggande rättigheter, såsom utbildning, hälso- och sjukvård, rättvisa, kultur, administration och vitala basbehov.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det gemensamma resolutionsförslaget om Ryssland omfattar vissa viktiga punkter som är av grundläggande betydelse för en demokrati: fristående domstolar, snabba och rättvisa rättegångar och effektiv lagföring av personer som begår brott. Därför är jag för texten när det handlar om att åtgärda de befintliga bristerna i det ryska rättsystemet. Det är också viktigt att fördöma terroristattackerna på Domodedovo-flygplatsen, eftersom det visar EU:s solidaritet med denna viktiga partnerstat. Formuleringarna i samband med vissa anhängiggjorda eller pågående rättsliga förfaranden (t.ex. i fallet Khodorkovsky) är emellertid fel och odiplomatiska. Om vi talar om ”politiskt motiverade rättegångar” eller ”allvarliga rättsliga frågetecken” så tar vi över det språk som används av den ryska statsministerns politiska motståndare. Det blir än mer uppenbart när det framförs krav på ”en oberoende rättslig granskning” av domarna.

Man insinuerar, utan några kunskaper eller någon föregående undersökning, att hela det ryska rättsystemet är korrumperat och levererar ”fel” domar. Men dessa omdömen utifrån, utan kunskaper om fakta, är meningslösa och utgör dessutom en inblandning i inre angelägenheter. Därför avstod jag från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Mot bakgrund av samtalen mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter, och eftersom EU fortfarande har för avsikt att stärka och ytterligare utveckla förbindelserna med Ryssland med respekt för de demokratiska principerna och grundläggande friheterna, så anser jag att Ryssland fortfarande är en viktig partner för EU, och att samarbetet mellan de båda länderna bör utvecklas ytterligare. Jag röstade för förslaget eftersom jag anser att intensivare förhandlingar och ett nytt partnerskapsavtal med Ryssland kan stimulera medlemsstaterna till en bred acceptans för att främja demokrati och ett korrekt fungerande rättssystem. Jag vill också understryka att en fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen skulle förbättra Rysslands image och trovärdighet på världsscenen, framför allt vad gäller dess förbindelser med EU, genom ett strategiskt partnerskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Respekt för europeiska normer för demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen är grundläggande för alla Europas folk. Respekt för besluten som fattas i Europadomstolen måste vara grundläggande för en politik som bygger på att människor ska vara goda grannar och komma närmare varandra. Jag instämmer i detta resolutionsförslag och dess krav på att Ryssland bör vidta åtgärder för att åtgärda kränkningarna i enskilda fall, inklusive att garantera effektiva utredningar och lagföra de skyldiga samt vidta allmänna åtgärder för att tillämpa alla domar som medför politiska och rättsliga förändringar så att man förhindrar att kränkningar av de mänskliga rättigheterna upprepas. Jag skulle vilja att rådet och kommissionen erbjuder Ryssland konkret hjälp och expertkunskaper så att man kan öka rättssystemets självständighet och oberoendet för de tjänster som ansvarar för att tillämpa lagen, så att man kan förbättra det ryska rättsystemets möjligheter att stå emot politiska och ekonomiska påtryckningar. Jag skulle framför allt vilja se att man utarbetar ett program för rättsligt stöd som skulle kunna bidra till att utbilda och träna domare, offentliga åklagare och advokater, inte minst när det gäller de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Genom den här resolutionen 1) bekräftar Europaparlamentet sin uppfattning att Ryssland förblir en viktig partner för EU när det gäller att bygga ett hållbart samarbete som vilar på en grund av demokrati och rättsstatsprincipen, 2) fördömer Europaparlamentet kraftigt terroristattentaten på Moskvas Domodedovo-flygplats och uttrycker sin medkänsla med offrens familjer och sin solidaritet med de personer som skadades i attentatet samt understryker behovet av att de ryska myndigheterna reagerar lagligt och återhållsamt på attentatet och låter det ryska rättssystemet arbeta fritt och oberoende för att lagföra och döma de personer som är ansvariga för attentatet, 3) uttrycker Europaparlamentet sin oro över rapporterna om politiskt motiverade rättegångar, orättvisa förfaranden och underlåtenhet att utreda allvarliga brott som mord, trakasserier och andra våldshandlingar. Dessutom uppmanas de ryska rättsliga och polisiära myndigheterna att utföra sina åligganden effektivt, opartiskt och fristående för att lagföra de skyldiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag tror att det kan stärka det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet med Ryssland. Åttio procent av alla utländska investeringar i Ryssland kommer från Europa, och därför skulle ett stärkande av detta partnerskap hjälpa Europa att tillämpa en mer konkurrenskraftig politik inom alla verksamhetsområden. Vad gäller energin importeras över 45 procent av vår gas och 29,9 procent av vår olja från Ryssland. Utan den skulle kök och värmesystem i halva Europa sluta fungera. Med tanke på våra gemensamma intressen inom ekonomi, energi och säkerhet skulle ett nytt partnerskapsavtal med Ryssland garantera Europas ekonomi en större stabilitet efter finanskriserna på senare tid. Resolutionen uppmuntrar dessutom Ryssland, som medlem av Europarådet, att fullt ut följa de europeiska normerna för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Att anta en gemensam, konsekvent politik för att främja de mänskliga rättigheterna skulle vara ett steg på vägen mot att hävda de mänskliga rättigheterna över hela världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Det är märkligt hur Europaparlamentet när det gäller Ryssland antingen blir överseende eller uppvisar vad jag vill kalla antiryska känslor, som tidigare motiverades av antisovjetiska strömningar och därefter av en rabiat antikommunism. Vi måste inse att Berlinmuren föll för över 20 år sedan och att den nuvarande regimen inte längre har några förbindelser med sina föregångare. Men trots detta handlar det om en regim som inte tror på rättsstatsprincipen och som hela tiden åsidosätter de mest grundläggande mänskliga rättigheter. Jag förstår inte varför Ryssland ska behandlas olika jämfört med andra länder i världen.

Åtminstone måste man påtala attackerna på yttrandefriheten och bristerna i landets rättssystem.

Den här resolutionen är för överseende mot den ryska regeringen och framför allt mot Dmitrij Medvedev. Jag valde därför att lägga ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. (SK) Jag stödde resolutionsförslaget om rättsstatsprincipen i Ryssland, även om jag misstänker att detta inte blir den sista sådana resolutionen som blir föremål för diskussion och omröstning i Europaparlamentet när det gäller Ryssland. Det känns emellertid hoppfullt att parlamentet har hittat den politiska viljan att rikta kritik mot ett land som Europa är så starkt beroende av för sin råvaruförsörjning. EU och Ryssland är tvungna att samarbeta med varandra, och inte bara när det gäller tillverkning. Vi är två sidor av samma civilisation. Vår historia är två olika tolkningar av samma uppsättning värderingar. Om den här civilisationen ska överleva måste dessa båda tolkningar av universella värderingar sammanfalla. Jag skulle vara glad om ryssarna uppfattar vår kritiska resolution som ett försök att hitta gemensam mark, och som en varning om att några av de statliga myndigheternas steg och attityder starkt strider mot denna grundvärdering.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0128/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här resolutionsförslaget som har till syfte att förena Världsbankens energiinvesteringar med utvecklingsmålen. Jag håller med om att energistrategin bör inriktas på och underlätta övergången till miljöhållbar energiutveckling och att Världsbanken bör tillämpa en strategi gentemot den privata sektorns utveckling som ger de största fördelarna för de fattiga, samtidigt som man bekämpar klimatförändringen. Jag tycker det är beklagligt att krediterna för fossila bränslen fortsätter att spela en dominerande roll, trots att det strategiska målet är att gradvis avskaffa finansieringen för denna typ av projekt. Jag konstaterar också med viss oro att överblicken över majoriteten av de multilaterala investeringar som förmedlas av finansiella mellanhänder fortfarande är dålig. Den typen av investeringar borde vara inriktade på tydliga utvecklingsmål. Jag vill uppmana Världsbanken att lägga om sin nuvarande strategi från en storskalig, exportinriktad energimodell till småskaliga, decentraliserade energiprojekt som tydligare uppfyller basbehoven i landsbygdsområden. Slutligen vill jag instämma helt i behovet av att Världsbanken tydligt anger och offentligt redovisar utvecklingsvinsterna innan finansiering ges.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här resolutionsförslaget, för energistrategin bör vara entydigt inriktad på hur energi kan hjälpa till att lyfta människor ur fattigdom, samtidigt som det underlättar övergången till en miljöhållbar energiutveckling. Världsbanken bör driva en strategi gentemot den privata sektorns utveckling som leverera maximala fördelar för de fattiga samtidigt som man bekämpar klimatförändringen. Miljömässiga och sociala faktorer, på såväl nationell som regional nivå, måste beaktas i en heltäckande lönsamhetsanalys av de olika energialternativen. Man bör observera att utlåningen till fossila bränslen fortfarande spelar en dominerande roll i Världsbankens totala energiportfölj, trots den senaste tidens ökade utlåning till förnybara och energieffektiva initiativ. Investeringarna i fossila bränslen sker också via finansiella mellanhänder, och detta redovisar inte banken i sina årliga siffror över energisektorn. Det är också oroväckande att banken fortsätter göra omfattande investeringar i koleldade kraftverk, vilket låser in utvecklingsländer i en kolbaserad energi för decennier.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade emot resolutionen om Världsbankens energistrategi för utvecklingsländer, i första hand på grund av att ett mycket negativt ändringsförslag från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) antogs. Det ändringsförslaget ändrar en viktig punkt i det ursprungliga resolutionsförslaget. Genom ändringen avlägsnas oron för att Världsbanken ska inkludera kärnenergi som en ”ren” energiform från resolutionsförslaget. Därigenom kommer resolutionsförslaget att godta användningen av kärnenergi som en lösning för att minska kolutsläppen. Avslutningsvis godtas alltså inte bara kärnenergin, förslaget är att man ska främja kärnenergi som en ”ren” energi för att bekämpa klimatförändringen och minska kolutsläppen. Men att främja kärnkraft strider direkt mot behovet av en värld som är fri från kärnenergi, oavsett om det är för militära eller ”fredliga” syften.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget om Världsbankens energistrategi, för jag tror den stöder övergången till en väg mot energiutveckling som är miljöhållbar i de minst utvecklade länderna, samtidigt som den bidrar till EU:s mål för klimatförändring och fattigdomsbekämpning.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Enligt uppgifter i resolutionsförslaget lever för närvarande 1,5 miljarder människor utan tillgång till elektricitet. Av dessa lever fyra av fem i Afrika söder om Sahara och i södra Asien. Nästan 2,4 miljarder människor använder fortfarande traditionella biomassbränslen för matlagning och uppvärmning, vilket är en ohållbar användning av naturresurser. Av den anledningen är det av avgörande betydelse att Världsbanken inför en ny strategi för att finansiera energiprojekt och riktar in sig på att tillhandahålla effektiv, tillgänglig och ren energi som ett sätt att minska fattigdomen och främja ekonomisk tillväxt. När Världsbanken slutligen utformar sin energistrategi, mot bakgrund av att den tidigare lovat avsätta hälften av sina energiinvesteringar till ”lågkol”, uppmanar parlamentet därför till en prioritering av rena energiprojekt och framför allt till ett tydligt åtagande för förnybar energi som ett sätt att främja en hållbar utveckling i underprivilegierade regioner.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta resolutionsförslag från Europaparlamentet tar upp Världsbankens energistrategi för utvecklingsländerna. Vi inser betydelsen av denna fråga om vi tänker på att över 1,5 miljarder människor för närvarande inte har tillgång till elektricitet, vilket är en grundläggande rättighet för alla medborgare. Vid en tidpunkt när Världsbanken håller på att slutföra sin nya energistrategi blir det mer och mer relevant med en detaljerad strategi. Om sanningen ska fram, och trots att frågan har diskuterats i över 20 år, så är resultaten på intet vis tillfredsställande.

Vi är fortfarande alldeles för beroende av fossila bränslen i stället för att undersöka alternativa energikällor. Vi påskyndar klimatförändringen och skadar människor som lever i extrem fattigdom. Därför anser jag att Världsbanken måste granska sin policy att utnyttja energi som utvinns ur fossila bränslen, göra stödet till den här sektorn öppnare och uppmuntra grön energi så att man inte bara minskar luftföroreningarna utan framför allt utvecklingsländernas beroende av externa energikällor.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen som välkomnar Världsbankens energistrategi och som påminner om att den särskilt bör ta itu med hur tillgången på energi kan hjälpa till att lyfta människor ur fattigdom, samtidigt som den underlättar en övergång till en miljömässigt hållbar energiutveckling. I resolutionen uppmanas Världsbanken att driva en strategi gentemot den privata sektorns utveckling som leverera maximal utdelning för de fattiga, samtidigt som den tar itu med klimatförändringen. I resolutionen understryks också att miljömässiga och sociala faktorer, på såväl nationell som lokal nivå, måste beaktas i en heltäckande lönsamhetsanalys av de olika energialternativen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Ingen tvivlar på att tillgången på moderna energitjänster är en förutsättning för fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling, eller att man måste ha energitjänster som är pålitliga, prisbilliga, framför allt för de fattiga, och jämt fördelade, så att man överbryggar gapet mellan stad och landsbygd. Fortfarande saknar ca 1,5 miljarder människor tillgång till elektricitet. Fyra femtedelar av dem lever i Afrika söder om Sahara och södra Asien, i första hand på landsbygden, och nästan 2,4 miljarder människor använder fortfarande traditionella biomassabränslen för matlagning och uppvärmning, vilket ger upphov till allvarliga hälsoproblem och till att 1,9 miljoner personer dör varje år på grund av inomhusföroreningar, förutom de miljöskador som uppkommer på grund av ett ohållbart utnyttjande av naturresurser.

Världsbanken bör därför prioritera småskalig, lokal tillgång på energi, framför allt i de minst utvecklade länderna i Afrika och Asien.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Ca 1,5 miljoner människor, i första hand i utvecklingsländerna i Afrika och Ostasien, har fortfarande ingen tillgång till elektricitet. Framför allt på landsbygden kan man se att befolkningen därför ofta utnyttjar traditionella bränslen som framställts av biomassa, t.ex. i spisar som eldas med träkol. Man bör emellertid ha klart för sig att detta utgör en inte försumbar hälsorisk. Världsbanken, som har åtagit sig att främja hållbar energi, bör uppmanas att prioritera regionala projekt, snarare än storskaliga kommersiella projekt. Detta skulle i första hand göra det möjligt att främja produktionen av hållbar ekologisk energi, och för det andra skulle det dessutom göra det möjligt att beakta regionala krav. För att uppnå både ekologisk och ekonomisk hållbarhet skulle det vara önskvärt att prioritera små, alternativa, lokala energiprojekt, eftersom det skulle kunna göra att man slipper köpa in energi, som ofta är dyr. Jag lägger ned min röst, eftersom jag tycker att vi bör vänta till dess vi har en tydlig bild av Världsbankens strategi, som enligt vad som sägs ska offentliggöras kring halvårsskiftet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionsförslaget om Världsbankens energistrategi för utvecklingsländer. Energibehoven växer i utvecklingsländerna och det är därför nödvändigt att ta hänsyn till energieffektivitet och förnybara energikällor. Energitjänsterna måste vara pålitliga, prismässigt överkomliga och jämnt fördelade i samhället om man ska kunna bekämpa fattigdomen effektivt och överbrygga klyftan mellan stad och landsbygd. Med tanke på utvecklingsländernas behov måste Världsbanken diversifiera energiportföljen och öka utlåningen för förnybara och energieffektiva initiativ. Jag stöder förslaget att finansieringen som allokeras i första hand måste främja en kombination av energieffektivitet och förnybar energi. Prioritet måste ges till småskaliga, decentraliserade energiprojekt och till att garantera tillgången på energi för utvecklingsländernas befolkningar. I förslaget pekar man på att Världsbanken måste lägga större vikt vid hotet från biobränslen mot livsmedelsförsörjningen. Dessutom måste de finansiella mellanhändernas aktiviteter övervakas och kontrolleras noggrannare.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag delar Europaparlamentets oro och stöder de förslag som parlamentet för fram i resolutionsförslaget om Världsbankens energistrategi, som jag röstade för. Eftersom tillgången på moderna energitjänster är en förutsättning för fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling och eftersom rätten till energi innebär att energitjänster ska vara pålitliga, överkomliga prismässigt och jämnt fördelade för att överbrygga klyftan mellan stad och landsbygd, är det oerhört viktigt att man främjar en investeringspolitik baserad på ett hållbart utnyttjande av naturresurser. Jag instämmer därför i Europaparlamentets rekommendationer till Världsbanken på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi har till sist röstat för resolutionsförslaget, eftersom ändringsförslagen 2, 3 och 4 om att avlägsna begreppet ”lågkol” har antagits.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom tillgången på moderna energitjänster är en förutsättning för fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling. Rätten till energi innebär att energitjänsterna ska vara pålitliga, prismässigt överkomliga, framför allt för de fattiga, och jämnt fördelade för att överbrygga klyftan mellan stad och landsbygd. Världsbankens energistrategi utgår från de tankarna och måste i allt högre grad inriktas på att lyfta människor ur fattigdomen, samtidigt som man underlättar övergången till en miljömässigt hållbar energiutveckling. Världsbanken bör därför tillämpa en utvecklingsstrategi gentemot den privata sektorn som ger maximala fördelar för de fattiga, samtidigt som man motverkar klimatförändringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (SV) Jag röstade för rapporten, som i sin helhet är en bra rapport. Jag ställer mig däremot inte bakom synen på kärnkraft som ren energikälla.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0097/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom den pågående krisen understryker oron för att de nuvarande mekanismerna inte gör det möjligt att lösa krisen. Bristen på konsekvens när det gäller att uppnå de fem viktigaste målen, inte minst vad gäller sysselsättningen, förvärrar situationen. Den årliga tillväxtundersökningen och den europeiska planeringsterminen är viktiga inslag, men de får inte ersätta eller minska betydelsen av de breda riktlinjerna för ekonomi och sysselsättning. Vi bör vidta en serie åtgärder som lyfter fram samtliga ekonomiska åtgärder, vilket inkluderar ett system med euroobligationer, en god likviditet på marknaden för statsobligationer, lägre räntor och införandet av en europeisk skatt på finansiella transaktioner för att motverka spekulation. Vi får inte äventyra sysselsättningen, så jag föreslår att Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling får en tydligare roll när det gäller att stödja investeringar i infrastruktur, teknik och små och medelstora företag. Jag vill också understryka att strategin för tillväxt och arbete inte får hotas av kortsiktiga åtgärder för budgetkonsolidering: strategins målsättning måste ta vederbörlig hänsyn till kravet på offentliga investeringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen om Europa 2020-strategin. Europaparlamentet uttrycker sin övertygelse om att Europa 2020-strategin kan hjälpa Europa att återhämta sig efter krisen och bli starkare än tidigare genom ny sysselsättning och en smart, hållbar och integrerad tillväxt som bygger på de fem centrala EU-målen att främja sysselsättning, förbättra villkoren för innovationer, forskning och utveckling, nå målen vad gäller klimatförändring och energi, förbättra utbildningsnivåer och främja social integrering, framför allt genom att minska fattigdomen. Åtgärderna inom ramen för Europa 2020 är av avgörande betydelse för samtliga europeiska medborgares framtidsutsikter och för att skapa hållbar sysselsättning, långsiktig ekonomisk tillväxt och sociala framsteg, men jag instämmer i den oro som redovisas i resolutionsförslaget om att Europa 2020-strategin inte kommer att kunna förverkliga sina löften på grund av den svaga ledningsstrukturen. Det är viktigt att uppmärksamma att vi måste överbrygga klyftan mellan den uttalade målsättningen, de tillgängliga resurserna och den metod som används och att vi måste genomföra reformer och säkra mycket omfattande och tidiga offentliga och privata investeringar i en mängd olika projekt om Europa 2020-strategin ska kunna genomföras framgångsrikt. Kommissionen och rådet måste verkligen bidra här. Samtidigt bör man uppmuntra medlemsstaterna att ge högsta prioritet åt att ta itu med arbetslösheten i sina nationella reformprogram. Europa 2020-strategin kommer bara att kunna genomföras framgångsrikt om EU och medlemsstaterna gör gemensamma ansträngningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Den ekonomiska och finansiella kris som vi för närvarande upplever har lett till att många arbetstillfällen har gått förlorade i Europa. Prioriterat i Europa 2020-strategin och den europeiska sysselsättningsstrategin är att skapa fler och bättre jobb i Europa. Syftet är att göra Europa till en smart, hållbar och integrerad ekonomi som också ger hög sysselsättning, god produktivitet och social sammanhållning. Europa måste vidta gemensamma åtgärder för att klara den nuvarande situationen.

Detta resolutionsförslag är ett steg i rätt riktning och en uppmaning till kommissionen och rådet att tillsammans med Europaparlamentet engagera de nationella parlamenten, arbetsmarknadens parter och de regionala och lokala myndigheterna för att återskapa arbete och tillväxt. För att uppnå det måste gemenskapsmetoden förstärkas och den europeiska planeringsterminen införas i lagstiftningspaketet. Vi välkomnar att man lyfter fram de små och medelstora företagens och den inre marknadens betydelse för att skapa nya arbetstillfällen. Slutligen vill vi understryka den roll som ges till den så kallade agendan för ny kunskap och nya jobb för att uppnå dessa mål. Därför röstade jag för denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) Före Europeiska rådets möte i mars och medlemsstaternas framläggande av sina nationella mål i april redovisade vi vår ståndpunkt om Europa 2020-strategin. Den strategin är än så länge endast en pappersstrategi och ju mer tiden går desto troligare är det att misslyckandet med Lissabonstrategin ska upprepas. Därför måste vi reagera. Vi måste säga ja till ambitiösa mål, men inte utan de budgetresurser som behövs för att uppnå dem. Målen måste gå hand i hand med verkliga budgetåtaganden, för hur ska vi annars kunna producera något annat än en pappersstrategi? Oavsett om det är under förhandlingarna om nästa fleråriga finansplan eller i diskussionerna om EU:s egna resurser, så måste parlamentet göra sin röst hörd för att se till att de vällovliga målen i Europa 2020-strategin motsvaras av realistiska finansieringsalternativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta resolutionsförslag, eftersom EU:s medlemsstater bör uppmuntras att ge högsta prioritet åt att ta itu med arbetslösheten och förebygga långsiktig utestängning från arbetsmarknaden i sina nationella program och planer. Detta bör kombineras med åtgärder för att garantera fler och bättre jobb och en hög sysselsättningsnivå av god kvalitet på medellång och lång sikt. Jag vill också understryka att medlemsstaterna bör ägna mer uppmärksamhet åt att ta itu med barnfattigdomen genom lämpliga åtgärder så att barnen inte hämmas i sin personliga utvecklingen utan blir fullvärdiga och jämlika samhällsmedborgare när de kommer ut på arbetsmarknaden. Jag välkomnar flaggskeppen som syftar till att tillämpa målsättningen i Europa 2020-strategin, t.ex. att skapa en industripolitik för globaliseringseran, en agenda för nya kunskaper och arbeten, den europeiska plattformen mot fattigdom och social socialt utanförskap. Men jag skulle vilja att man vidtar mer riktade åtgärder för att garantera social integrering. Det är också mycket viktigt att utarbeta ett särskilt program för att främja anständigt arbete, garantera arbetstagarnas rättigheter i hela Europa och förbättra arbetsförhållanden samt bekämpa ojämlikhet, diskriminering och fattigdom bland förvärvsarbetande.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med Europa 2020-strategin är att se till att EU tar sig ur krisen och förbereda EU:s ekonomi för nästa decennium. Strategin främjar kunskap, innovation, utbildning och det digitala samhället. Målet är också att skapa en resurseffektivare tillverkningsindustri samtidigt som konkurrenskraften stärks, deltagandet på arbetsmarknaden ökar och möjligheterna att stärka sina kvalifikationer förbättras, samtidigt som man bekämpar fattigdomen. Jag vill framför allt framhålla den så kallade innovationsunionen, ett initiativ som är inriktat på stora sociala utmaningar som energi och livsmedel, klimatförändring, hälsa och en åldrande befolkning. Det finns emellertid ett behov av att stärka, stimulera och säkra finansieringen av forskning, förnyelse och utveckling i EU. Jag tycker man bör öka finansieringen av viktiga instrument för forskning, innovation och tillämpning som redan har antagits, t.ex. den strategiska EU-planen för energiteknik. Jag vill också understryka det viktiga bidraget från ramprogrammet för forskning och strukturfondernas bidrag till att stimulera forskning, utveckling och förnyelse på nationell och regional nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot resolutionsförslaget om Europa 2020-strategin. Den bygger vidare på den misslyckade Lissabonstrategin och kan inte ge några svar på frågan hur vi ska återhämta oss från krisen och skapa nya jobb. Att till sista bokstaven tillämpa denna strategi – och därmed också den felaktiga politik som resulterade i krisen – skulle undergräva de europeiska arbetstagarnas rättigheter ännu mer. Den socioekonomiska styrningen av EU kräver en alternativ politik som avvisar alla ”konkurrenspakter” och hjälper till att skapa en verklig ekonomisk konvergens mellan medlemsstaterna. EU har ett desperat behov av strategier som främjar värden som solidaritet, social rättvisa, jämställdhet mellan könen och en ärlig ansträngning att bekämpa fattigdomen. Tillsammans med andra ledamöter till vänster i kammaren har vi lagt fram ett alternativt resolutionsförslag som beskriver vilka åtgärder och mekanismer som behövs för ett Europa som har som mål en ekonomiskt, socialt och miljömässigt livskraftig tillväxt med full sysselsättning och fullständiga rättigheter för sina arbetstagare.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag tycker att det är viktigt att även det sociala målet och kampen mot fattigdomen tas med på EU:s lista över målen för den ekonomiska tillväxten. Om man uppnår dem kommer det nämligen att bidra till att skydda EU:s ekonomiska oberoende. De viktigaste utmaningarna som EU och dess medlemsstater står inför vad gäller sysselsättning och arbetslöshet borde återspeglas och integreras i de politiska ramarna för EU:s sysselsättningsriktlinjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Vid en tidpunkt när vi diskuterar paketet för ekonomisk styrning, som syftar till att stärka medlemsstaternas och EU:s finanser, så kan jag inte låta bli ett framhålla betydelsen av sambandet mellan det paketet och Europa 2020-strategin. Jag anser att strategins bidrag till att förbättra konsolideringen av medlemsstaternas och EU:s finanser, innovation och därmed också konkurrenskraft och tillväxt är särskilt viktiga. Resolutionsförslaget, som ligger i linje med vissa förslag om ekonomisk styrning som för närvarande diskuteras, innehåller de grundläggande principer som ska följas i de kommande diskussionerna och fastställer de viktigaste idéerna som ska beaktas. Jag syftar framför allt på behovet av att följa en gemenskapsmetod som leder till ökad enighet mellan medlemsstaterna, inkluderandet av den europeiska planeringsterminen som möjliggör en förbättrad samordning mellan de nationella politiska programmen och behovet av politiska beslut som stimulerar EU:s konkurrenskraft, t.ex. stöd för innovation, för små och medelstora företag och för genomförandet av den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Världen i allmänhet och EU i synnerhet har upplevt svåra tider. Den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen är ett exempel. I syfte att få ett slut på denna situation antog rådet den 17 juni 2010 Europa 2020-strategin för sysselsättning och smart, hållbar och integrerad tillväxt. Det är en tillväxtstrategi för nästa decennium som stimulerar EU:s ekonomi för att uppnå god sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. Målen som ska uppnås till 2020 är ambitiösa: att minska avhoppen i skolorna till under 10 procent och öka andelen 30- till 34-åringar som har examen till 40 procent på utbildningsområdet och att undvika risken för fattigdom och social utstötning för 20 miljoner människor på det sociala området. Avsikten är också att investera 3 procent av bruttonationalprodukten i vetenskaplig forskning.

Jag välkomnar att man för Europa 2020 valt flaggskeppsinitiativ som är inriktade på utbildning, sysselsättning, ungdomar, innovation, den digitala agendan, miljön, globaliseringen, resursutnyttjandet och kampen mot utstötning, eftersom de kommer att stimulera tillväxt och konkurrenskraft. Jag välkomnar också antagandet av denna strategi och uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaternas regeringar att göra allt som står i deras makt för att uppnå målen som anges i Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Verkligheten visar att det inte räcker med avsiktsförklaringar, hur försiktiga de än är i sociala termer, för att målen ska uppnås. Detta stämmer särskilt bra när den föreslagna politiken följer exakt samma kurs som den politik som antagits tidigare och som är rotorsak till den sociala kris som vi för närvarande upplever. Detta gäller för Europa 2020-strategin, som nu knyts till så kallad ”ekonomisk styrning”.

Det steg man nu försöker ta med denna så kallade ekonomiska styrning genom tillskapandet av ”den europeiska planeringsterminen”, skärpning av böterna för den som inte följer stabilitets- och tillväxtpakten, de ekonomiska riktlinjerna och alla eventuella indikatorer som kan komma att antas, åtföljs inte av en motsvarande ökning av gemenskapsbudgeten, vilket alltid är ett avgörande villkor för att man ska utvecklas mot ekonomisk och social sammanhållning, och för att förhindra en försämring av de nuvarande skillnaderna. Det man försöker göra är att skapa en veritabel tvångströja för medlemsstaterna så att de ska införa så kallade åtstramningsåtgärder, vilket omfattar en fördjupning av den nyliberala agendan med alla dess allvarliga antisociala konsekvenser.

Den som tvivlar kan ta en titt på det fransk-tyska förslaget till en ”pakt för konkurrenskraft” som syftar till att höja pensionsåldern, undergräva principen om kollektiva förhandlingar och leverera ytterligare ett hårt slag mot rättigheterna på arbetsmarknaden och de sociala rättigheterna, allt för att garantera ökade vinster för ekonomiska och finansiella särintressen.

Vi röstade därför mot detta resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. – (DE) Syftet med ändringsförslag nr 2 är att påpeka att kommissionen behöver ägna större uppmärksamhet åt den roll som rörlighet och transporter spelar i denna strategi. Inom transportsektorn behöver vi inte bara bidra till en minskning av koldioxidutsläppen, utan dessutom till att bevara Europa som ett centrum för produktion och utveckling. Det innebär bland annat ökade investeringar i forskning och effektiv flermodalitet i uppbyggnaden av de transeuropeiska näten.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) I Europa 2020-strategin förklarade EU att sysselsättningspolitiken var en central fråga. Det är viktigt att samtliga medlemsstater försöker uppfylla de angivna målen, både gemensamt och individuellt, så att vi kan uppnå god sysselsättning och produktivitet i EU. Målen kan bara förverkligas om vi alla samarbetar t.ex. när det gäller att bekämpa den strukturella arbetslösheten, utveckla en välutbildad arbetsstyrka, främja kvalitetsarbeten och förbättra utbildningssystemens resultat. Därför stöder jag resolutionsförslaget som innehåller riktlinjer för medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Europa 2020 är ingenting mindre än ett projekt som omfattar alla de åtgärder som EU måste vidta för att minska antalet människor som lever i eller med risk för fattigdom med minst 20 miljoner individer. Även om det är ambitiöst är det målet den vägledande principen bakom EU:s ekonomiska verksamhet. Det inkluderar naturligtvis en ansvarsfull verksamhet som syftar till att ändra själva den ekonomiska strategin i medlemsstaterna, men även innan dess är det nödvändigt att alla EU-institutioner samarbetar mot ett gemensamt mål. Med resolutionsförslaget om Europa 2020-strategin har parlamentet i dag antagit en serie förslag till rådet så att vi tillsammans kan nå slutmålet utan att stäcka förhoppningarna för samtliga EU:s medborgare. Kraven avser behovet av att samarbeta med Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling för att utarbeta ett åtgärdspaket på områdena energi, livsmedelssäkerhet, klimatförändring, hälsa, ungdomspolitik, forskning och framför allt industripolitik för att skapa ett starkt system för socialt skydd och minska andelen arbetslösa.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen som understryker att åtgärderna inom Europa 2020 är av avgörande betydelse för samtliga EU-medborgares framtid vad gäller att skapa hållbara jobb, långsiktig ekonomisk tillväxt och sociala framsteg. På grund av oron för att Europa 2020-strategin inte ska kunna leverera på sina löften på grund av den svaga styrningsstrukturen uppmanas rådet kraftfullt att stärka gemenskapsmetoden. I resolutionen upprepas betydelsen av att integrera Europa 2020-målen och den europeiska planeringsperioden i lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning, samtidigt som de nationella parlamenten och arbetsmarknadens parter engageras i ett tidigt skede för att främja demokratiskt ansvarstagande, ägande och legitimitet. I resolutionen understryks slutligen att förverkligandet av Europa 2020 är av central betydelse och inte något som kan väljas bort.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Den ekonomiska krisen har fått en oproportionerligt stor effekt på olika sociala grupper. Det är alarmerande att ungdomsarbetslösheten är dubbelt så hög som den genomsnittliga europeiska arbetslösheten. Reformprogram behövs för att dämpa krisens effekter, vilket kommer att resultera i nya arbetstillfällen. I det sammanhanget kan jag nämna de åtgärder som vidtagits av den rumänska regeringen för att uppmuntra egenföretagande bland ungdomar. Förutom att öka antalet jobb är det också viktigt att förbättra deras kvalitet. Vi kan nå det målet genom att uppmuntra forskning och innovation, genom att engagera företagen mer i det akademiska livet och genom att anpassa skolornas kursplaner till arbetsmarknadens behov.

I det sammanhanget krävs det studier av den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna. Framför allt måste de samordnas på EU-nivå och de områden där EU kan skapa ett konkurrensförsprång på världsmarknaden måste identifieras. Att erkänna examina på EU-nivå skulle dessutom underlätta den fria rörligheten för arbetstagare och stödja utvecklingen av en äkta inre europeisk marknad. Vi kommer bara att kunna uppnå målen som anges i Europa 2020-strategin om vi tar fram riktade förslag och avsätter tillräckliga medel. I annat fall riskerar vi ett misslyckande, precis som med Lissabonstrategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Detta resolutionsförslag stöder Lissabonstrategin och den sociala nedrustning som den medför, vilken Europa 2020-strategin är en förlängning av. Vad värre är, gör den det lättare att kontrollera nationella budgetar genom den europeiska planeringsterminen och främjar frihandel. Jag röstade emot resolutionsförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Målet med Europa 2020-strategin är att Europa ska återhämta sig från krisen och stärkas genom ökad sysselsättning, och smart och hållbar tillväxt för alla. Detta ska göras utifrån EU:s fem huvudsakliga målsättningar, nämligen: främja sysselsättning; förbättra förutsättningar för forskning, innovation och utveckling; uppfylla klimatförändrings- och energimål; öka utbildningsnivån; och främja social integration, framför allt genom att minska fattigdomen. Målen är ambitiösa och vi måste alla anstränga oss för att nå dem, för EU:s och dess medborgares skull.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag förkastar resolutionsförslaget om Europa 2020-strategin, eftersom jag tycker att det speglar de anti-socialistiska idéerna som det råder konsensus om i Bryssel. Man inte tar hänsyn till människorna i EU, utan har utformat resolutionen för att befästa den nyliberala politik som har försatt oss i den allvarliga ekonomiska kris som vi hamnat i. Krisen som vi går igenom är ingen naturkatastrof, utan snarare en konsekvens av att de konservativa, liberala och socialdemokratiska politiska krafterna har flyttats från Washington till Bryssel. Detta innebär att staten hålls utanför ekonomin, lönestopp, och privatisering av offentliga tjänster och större företag inom de sektorer som är viktigast för ekonomi, som energi och telekommunikation. Vi känner redan till vilka konsekvenser som dessa nyliberala åtgärder och konsensusen i Bryssel har gett: kris, utbredd arbetslöshet, fattigdom och inskränkningar av arbetstagarnas rättigheter och välfärdsstaten. Jag röstade därför emot resolutionen om Europa 2020-strategin, eftersom jag anser att denna ”nya” strategi bara är mer av samma sak: nyliberala åtgärder som inte innehåller den fördelning av välstånd eller förbättring av EU-medborgarnas sociala rättigheter och anställningsrättigheter som behövs.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Förverkligandet av Europa 2020-strategin är nödvändigt för att stärka EU, och bör inte reduceras till ett komplement. Strategin är avsedd att främja europeiska medborgares framtidsutsikter med hjälp av trygga och hållbara arbeten, långsiktig ekonomisk tillväxt och social utveckling. Om vi ska genomföra detta måste gemenskapsmetoden stärkas och målen införlivas i vår ekonomiska politik. För att säkra finansieringen av strategin är det avgörande att vi har en samling politiska initiativ, vilket tvivelsutan inbegriper EIB och Europarådets utvecklingsbank inblandning samt privata investeringar. Att bringa nytt liv i den inre marknaden borde även hjälpa oss att nå de ambitiösa målsättningarna snabbare och effektivare. Dessutom finns det ett flertal flaggskeppsinitiativ, som innovationsunionen, Ungdom på väg samt Industripolitik för en globaliserad tid, för att nämna några. Jag röstade inte för resolutionsförslaget, huvudsakligen på grund av att man inte löst finansieringen av Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Jag skulle vilja kommentera resolutionsförslaget om Europa 2020-strategin som Europaparlamentet antagit. Jag instämmer helt med parlamentets ståndpunkt, och jag tycker att vi ska stärka strategins styrningsstruktur, eftersom tidigare insatser inte varit tillräckligt specifika och därmed inte särskilt effektiva.

Jag ser jämställdhet som en central faktor för att nå målen i Europa 2020. Framförallt behöver vi öka andelen arbetande kvinnor genom att till år 2020 avskaffa det nuvarande lönegapet mellan kvinnor och män (i strategin beräknar man att detta ska göras med 1 procent per år, för att kunna minska gapet med 10 procent till 2020). En annan viktig fråga är fattigdomsbekämpning bland kvinnor. Man beräknar att 17 procent av kvinnorna lever i fattigdom, och att de flesta är ensamma mödrar och invandrare.

Strategins mål går att nå främst genom utbildning och yrkesutbildning. Jag tänker på ekonomiskt stöd till unga och stödprogram för studenters och akademikers rörlighet. Stor vikt måste också läggas vid yrkesutbildning och program som stöder nya yrkesval.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Behovet av att klara oss ur den ekonomiska krisen, säkra hållbarheten och utveckla en ”smart ekonomi” är de underliggande mål i strategin som kommer att styra framtiden för EU:s marknadsekonomi. En hög sysselsättningsnivå som gynnar social och territoriell sammanhållning, produktivitet, effektiv resursanvändning, innovation och i synnerhet en starkare ekonomisk styrning bör ligga till grund för EU:s nya väg. Detta är vad vårt arbete kommer att bestå i de närmaste åren. Det kommer att ligga till grund för rådets överläggning, kommissionens bedömningar och förslag, och parlamentets politiska vägledning, som i sin tur borde resultera i konkreta slutsatser. Av dessa skäl röstade jag för resolutionsförslaget om Europa 2020-strategin. Resolutionen kommer att komplettera det ursprungliga förslaget, och understryker behovet att stärka strategins styrningsförslag. Man uppmanar medlemsstaterna att lägga stor vikt vid ambitionerna i strategin ur en budgetär synvinkel, och fokusera mer på att bekämpa arbetslöshet genom nationella reformprogram.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) De första resultaten av genomförandet av EU-strategin för detta decennium är inte särskilt uppmuntrande, precis som resultaten av Lissabonstrategin inte var uppmuntrande. Den ekonomiska utvecklingen i euroområdet och de problem med valutaunionen som blev uppenbara under krisen har tydliggjort att Europa 2020-strategin måste inriktas på budgetstabilitet, tillväxtfrämjande politik och europeisk ekonomisk styrning. Detta är nödvändigt för att nå de ambitiösa mål som man satt upp, som att öka sysselsättningsnivån för ungdomar till 75 procent och öka forskningsinvesteringarna till 3 procent, inte bara ska bli tomma löften. Resolutionsförslaget om Europa 2020-strategin från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) är ett steg i rätt riktning och jag röstade för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Meddelandet Europa 2020; En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla innehåller en rad åtgärder som borde underlätta Europa att återhämta sig från krisen och komma starkare ur den, genom både sysselsättning och smart och hållbar tillväxt för alla. Utgångspunkten ska vara EU:s fem huvudmål: främja sysselsättning; förbättra förutsättningar för forskning, innovation och utveckling; uppfylla klimatförändrings- och energimål; öka utbildningsnivån; och främja social integration, framför allt genom att minska fattigdomen. Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom jag instämmer med Europaparlamentets förslag, i synnerhet att man bör stärka styrningen av Europa 2020-strategin. Vi kan inte nog understryka hur viktiga de insatserna inom ramen för Europa 2020-strategin är för att leva upp till EU-medborgarnas förväntningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) En av de artiklar som fick oss att stödja texten var artikel 12, där man: välkomnar flaggskeppsinitiativet om innovationsunionen som en viktig drivkraft för nå målen i Europa 2020-strategi som fokuserar på de största sociala utmaningarna, exempelvis energi- och livsmedelsförsörjning, klimatförändringar, hälsa och en åldrande befolkning; påminner om att det 3-procentiga målet utgörs av en andel på 2 procent (privata medel) och en andel på 1 procent (offentliga utgifter); noterar att det fortfarande finns brister inom de privata forskningsanslagen som bara kan åtgärdas genom att anpassa regelverket för företag, även för små och medelstora företag, och därför välkomnar kommissionens vilja att förbättra ramvillkoren för företagen när det gäller innovation, särskilt för immateriella rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Europa står inför en svår utmaning: att minska arbetslösheten och samtidigt skapa en mänskligare ekonomi. Vi förstår att Europa 2020-strategin är mycket ambitiös och förutsätter att vi anstränger oss både på nationell nivå och EU-nivå. Den globala ekonomiska krisen har tyvärr tillintetgjort mycket av det som uppnåtts, vilket visar hur ömtåliga de nationella ekonomierna ofta är. Därför måste vi nu intensifiera vårt arbete mer än någonsin, och utgå från principen att tillsammans är vi starka. Ingen medlemsstat varken bör eller kan tackla globala utmaningar effektivt på egen hand. För att återuppliva den hållbara tillväxten måste vi använda alla politiska verktyg och finansiella instrument som står till vårt förfogande. Jag röstade för resolutionen eftersom vi behöver en bättre samordning av de olika medlemsstaternas sysselsättningspolitik, vilket endast kan uppnås om de gemensamma målen är konsekventa och trovärdiga. Vi har skapat en ny ekonomisk modell utifrån kunskap och hög sysselsättning. Denna utmaning inleder en ny fas i den europeiska integrationen, där man inriktar sig mer på sysselsättning och social trygghet, och mobiliserar alla Europas aktörer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) I Europa 2020-strategin fastställs EU:s mål för en smart och hållbar tillväxt för alla för de närmaste åren. Det finns vissa saker som är nödvändiga för att vi ska kunna nå detta mål, som att en stärkt styrning och finansieringen av sammanhållningspolitiken. Det nuvarande EU-programmet borde innebära att alla berörda parter i större utsträckning engageras i utformandet av politiska åtgärder och genomförandet av dessa, då bristen på detta tros vara den främsta orsaken till att Lissabonsstrategin misslyckades. Därför måste alla institutionella aktörer – såväl på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå – engageras, och även civilsamhället, för att genomföra strategin.

I anslutning till detta vill jag lyfta fram vikten av att genomföra de lokala och regionala myndigheternas territoriella pakt för Europa 2020. Alla EU:s regioner behöver en stark sammanhållningspolitik, som en grundläggande förutsättning för att genomföra Europa 2020-strategin. Sammanhållningspolitiken är övergripande till sin natur, och därmed viktig för att strategin ska lyckas, så dess kompletterande natur bör lyftas fram. Man bör stimulera ekonomisk tillväxt och skapa ett klimat som främjar sysselsättning som en del av detta program. Detta för att reservera en särskild roll för små och medelstora företag, som är motorn i EU:s ekonomiska tillväxt.

Av ovanstående skäl röstade jag för resolutionsförslaget i plenum.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Kommissionens Europa 2020-strategi är av avgörande betydelse för EU:s tillväxt och konkurrenskraft när unionen nu tar sig ur den ekonomiska krisen. Dess mål kan endast nås genom en samordnad och fokuserad insats från medlemsstaternas sida. Jag röstade för resolutionen om Europa 2020-strategin eftersom jag anser att den belyser väl att medlemsstaterna måste kämpa helhjärtat mot strategins mål. I resolutionen efterlyser man en bättre samordnig av Europa 2020-strategins ekonomiska styrning, och jag stöder helt detta eftersom man påpekar att de nationella regeringarna måste inrätta en trovärdig finansieringsram. Medlemsstaterna bör även se till att deras politik och budgetar överrensstämmer med Europa 2020-målen, i synnerhet när det gäller minskad arbetslöshet och social integration. Jag välkomnar även förslagen i resolutionen om att den kommande fleråriga budgetramen bör spegla ambitionerna i Europa 2020.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0127/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) De sysselsättningsriktlinjer som kommissionen föreslagit och rådet godkänt presenterar EU:s nuvarande gemensamma prioriteringar och medlemsstaternas mål för deras nationella sysselsättningspolitik. Vissa av EU:s sysselsättningsriktlinjer innebär en höjning av förvärvsfrekvensen, i synnerhet inom specifika undergrupper, minskning av den strukturella arbetslösheten. Man vill även främja kvaliteten i arbetet, och bidra till en välkvalificerad arbetskraft som motsvarar arbetsmarknadens behov och förbättra resultaten i utbildningssystemen som kommer att erbjuda yrkesutbildning på alla nivåer.

Både medlemsstaterna och EU måste delta i framtagandet av en samordnad sysselsättningsstrategi som främjar en kompetent, kvalificerad och flexibel arbetskraft, och skapa en arbetsmarknad som klarar av att följa ekonomins utveckling.

Jag stöder även föredragandes initiativ att främja kampen mot socialt utanförskap och fattigdomsminskningen, som är ett viktigt mål i Europa 2020-strategin. Av dessa anledningar röstade jag för resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom det finns ett akut behov av att intensifiera arbetet på alla nivåer för att se till att EU:s sysselsättningsriktlinjer genomförs på rätt sätt. Det krävs att riktlinjerna genomförs på rätt sätt för att man ska kunna öka förvärvsfrekvensen, höja arbetskraftskompetensen samt förbättra kvaliteten och resultaten i utbildningssystemen. Dessutom är målet för de sysselsättningspolitiska riktlinjerna att se till att man, genom Europa 2020-strategin och ekonomisk styrning, når sysselsättningsmålen och säkrar en hållbar ekonomisk tillväxt och social utveckling. Det är oerhört viktigt att medlemsstaterna gör allt de kan för att förverkliga de åtaganden de gjort att höja sysselsättningsnivåer och kompetensnivåer, skapa arbetstillfällen, minska fattigdomen och stärka den sociala integrationen. Kommissionen och medlemsstaterna måste vara beredda att se till att riktlinjerna genomförs i samarbete med arbetsmarknadens parter, och regionala och lokala institutioner, som måste delta i utformandet och genomförandet av nationella reformprogram. Till följd av den ekonomiska och finansiella krisen är EU:s arbetsmarknad fortfarande ansträngd, och därför måste kampen mot arbetslösheten vara en av de viktigaste politiska frågorna för både EU och medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den europeiska sysselsättningsstrategin och medlemsstaternas nationella strategier tillhör de viktigaste verktygen för att kunna uppnå Europa 2020-strategins mål. Därför är det mycket viktigt att samarbeta med företagsvärlden och arbetsmarknadens parter för att genomföra de sysselsättningspolitiska riktlinjerna på ett korrekt och effektivt sätt. Jag välkomnar verkligen riktlinjerna och de saker man tar upp i förslaget: behovet av att öka regeringarnas ansvar och skapa ambitiösa målsättningar, för att uppnå målen i 2020-strategin; behovet av att se till att de sysselsättningspolitiska riktlinjerna genomförs; och behovet av att se till att skapande av nya arbetstillfällen ges högsta prioritet av de nationella reformprogrammen.

Unionen saknar en tydlig övergripande politik för att bekämpa arbetslöshet och socialt utanförskap, vilken skulle innehålla en samling åtgärder för att skapa en sammanhållen ekonomisk styrning som passar unionens och medlemsstaternas behov; det skulle även fordra att man uppnår ambitiösa mål som de i Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europaparlamentets resolutionsförslag om genomförandet av av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik vilar på ett antal pelare, varav jag skulle vilja lyfta fram: den ekonomiska krisen, som skapar arbetslöshet och social utanförskap; behovet av att skapa synergier som främjar utveckling för att uppnå Europa 2020-strategins mål; och kommissionens förslag att man, i enlighet med den årliga tillväxtöversikten, ska behålla samma sysselsättningspolitiska riktlinjer 2011 som man hade 2010. För att hantera situationen är det avgörande att man gör en gemensam insats på alla nivåer: regeringar, arbetsmarknadens parter och civilsamhället.

EU spelar en avgörande roll i att ange politiska riktlinjer och följa subsidiaritetsprincipen genom att uppmuntra en social dialog och främja rättvisa och effektiva åtgärder. Jag hoppas att riktlinjerna kommer att hjälpa oss att klara av krisen, befästa de sociala skyddssystemen och blåsa nytt liv i ekonomin så att vi kan uppnå målen i Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi tycker att det är beklagligt att kommissionen behåller samma sysselsättningspolitiska riktlinjer som de som antogs för 2010, så vi står fast vid vår kritiska ståndpunkt.

I Europaparlamentets resolutionsförslag kritiseras den politik som förts, och man vill att de begränsade sociala målen i Europa 2020-strategin ska uppnås. Man tar dock inte upp kärnan i problemet med arbetslöshet och otrygga arbeten, eller försöker åtgärda orsakerna till problemet. Man har inte beslutat sig för att dra tillbaka åtstramningsprogrammen, och man riktar ingen tydlig kritik mot kraven på de medlemsstater som har svårast att blint följa de löjliga kriterierna i stabilitetspakten.

Däremot är man positivt inställd till verktygen i den europeiska planeringsterminen, och glömmer att kommissionens förslag om den så kallade ”ekonomiska styrningen” är ett angrepp mot medlemsstaternas suveränitet, som även kommer att förvärra den sociala situationen genom att fortsätta sätta ekonomiska kriterier framför social välfärd och utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Efter kommissionens meddelande “Årlig tillväxtöversikt: vidareutveckling av EU:s samlade insatser mot krisen” har parlamentet, däribland jag själv, röstat för en resolution där man uppmanar rådet och kommissionen att samarbeta för att uppnå våra sysselsättningsmål, som de formulerats i Europa 2020-strategin. Enligt föredragande, Pervenche Berès, behöver vi bistå medlemsstaterna med politisk rådgivning, utan att inkräkta i den nationella politiken, och ge riktlinjer så att alla berörda parter kan arbeta mot samma mål. Arbetsbristen, i synnerhet de senaste åren, är ett allvarligt problem som måste lösas på ett ambitiöst sätt så att vi år 2020 kan garantera 75 procent av EU-medborgarna drägliga och trygga arbeten som möter de olika behov som finns hos de som nu förbereder sig för arbetslivet. En särskild insats behövs för vissa grupper, däribland kvinnor – i synnerhet mödrar – ungdomar och invandrare.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen, där man betonar vikten av en politik som underlättar ungdomars övergång från skola till arbetsliv. Man betonar även att det står klart att de som hoppar av skolan i förtid löper stor risk att drabbas av fattigdom, och att flexibla eller tidsbegränsade anställningsformer som används i detta sammanhang bör omfatta rätt till utbildning och tillgång till sociala trygghetssystem samt att en övergång till säkrare anställningsformer bör tryggas.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. (IT) När vi nu återhämtar oss från den ekonomiska och finansiella kris som har drabbat många av unionens länder, och våra regeringar kämpar för att genomföra en gemensam politik och gemensamma strategier för att uppnå de mål som vi har utformat och beslutat att arbeta mot tillsammans, är det viktigt att lyfta fram parlamentets förtjänta och rättmätigt centrala ställning som den mest representativa institutionen i EU. Parlamentets representanter och funktion bör uppmärksammas, inte minst när det gäller fördragens bestämmelser.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken måste stå i fokus i den europeiska planeringsterminen och anpassas till variationerna i den årliga tillväxtöversikten och våra länders tidsramar för genomförandet. Den konsultativa funktionen bör ges den tid och plats som behövs för analys och anpassning till det allmänna regelverket. Därmed röstade jag för resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Sysselsättningsriktlinjerna är synonyma med högre pensionsålder och flexibel arbetsmarknad. Resolutionsförslaget har fördelen att det påminner EU om att lönepolitik är nationens ansvar, men man stöder det ovanstående. Därför röstade jag emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den europeiska sysselsättningsstrategin och riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik tillhör de viktigaste verktygen för att guida EU:s och medlemsstaternas politik i strävan mot målen i Europa 2020-strategin. Att bekämpa arbetslöshet och skapa hållbara arbeten är EU:s stora utmaning de kommande tio åren, och vi måste alla dra vårt strå till stacken för att lyckas med detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Ett av de viktigaste målen i Europa 2020-strategin är att uppnå en sysselsättningsnivå på 75 procent. Den ekonomiska kris som EU tampas med fortsätter att sätta oss på prov när det gäller problemen med stigande arbetslöshet och socialt utanförskap. Den europeiska sysselsättningsstrategin och riktlinjerna utgör därför ett viktigt verktyg för att få ner arbetslösheten och är även tänkta att styra medlemsstaternas insatser i rätt riktning. Följaktligen uppmanas medlemsstaterna att inbegripa arbetsmarknadens parter, regionala och lokala myndigheter samt det civila samhället i sina insatser. Dessutom borde både de sysselsättningspolitiska riktlinjerna och skapandet av nya arbetstillfällen garanteras. För att understryka hur viktigt detta mål är åläggs medlemsstaterna att i framtiden komma med rapporter om utvecklingen. Dessutom åläggs varje enskild medlemsstat att beakta nationella mål, däribland integreringen av undergrupper som kvinnor, personer med funktionshinder och äldre arbetstagare samt fattiga arbetstagare. Jag röstade inte för resolutionsförslaget eftersom det i mina ögon inkräktar för mycket på nationell lagstiftning, i synnerhet när det gäller bestämmelser för arbetsmarknadens parter.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Genomförandet av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik är avgörande för genomförandet av riktlinjerna i Europa 2020-strategin. Europaparlamentets deltagande i denna politik får inte förbises. Debatter stimulerar idéer, och idéer och strategier behövs för att klara den ekonomiska krisen. Det finns ett antal viktiga punkter i resolutionsförslaget som jag delar: säkra genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna; intensifierat arbete för att skapa fler och bättre arbetstillfällen; och en kraftinsats för att nå resultat i kampen mot fattigdom och socialt utanförskap. För att lyckas med denna politik är det viktigt att samarbeta på alla nivåer: regeringar, arbetsmarknadens parter och civilsamhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) I denna resolution anser parlamentet att rekommendationerna om de nationella reformprogrammen har blivit det viktigaste verktyget för makroekonomisk övervakning och orientering, mot bakgrund av kommissionens förslag att behålla de sysselsättningspolitiska riktlinjer som antogs 2010 även under 2011. Man beklagar att parlamentet har lämnats utanför denna process, liksom att debatten om den lyser med sin frånvaro. Parlamentet anser även att att de största utmaningarna som EU och medlemsstaterna står inför när det gäller sysselsättningen och arbetslösheten även bör återspeglas på lämpligt sätt i den framtida processen om makroekonomiska obalanser, inom den politiska ram som EU:s sysselsättningsriktlinjer tillhandahåller.

 
  
  

Betänkande: Berès (A7-0040/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom jag sluter mig till föredragandes åsikt att sysselsättningsriktlinjerna bör förbli oförändrade fram till halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin. De integrerade ekonomiska och sysselsättningspolitiska riktlinjerna måste vara den främsta drivkraften för den europeiska planeringsterminen. Om de huvudsakliga slutsatserna från den årliga tillväxtöversikten skiljer sig från riktlinjernas innehåll bör dessa följaktligen ändras för att skapa överensstämmelse. Jag håller även med om att berörda aktörer bör delta i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de nationella reformprogrammen. Jag skulle även lyfta fram utskottet för ekonomi och valutafrågors rekommendationer, så att inte medlemsstaternas ekonomiska och sysselsättningspolitiska riktlinjer minskar i betydelse för att öka ansvar och demokratisk kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Efter utvärderingen av de nationella reformprogrammen lade kommissionen fram ett förslag om att sysselsättningsriktlinjerna som rådet antog förra året ska förbli oförändrade till 2014 för att man ska kunna fokusera på genomförandet. Kommissionens förslag är förståeligt eftersom sysselsättningsriktlinjerna är en integrerad del av Europa 2020-strategin, och måste införlivas fullständigt i medlemsstaternas nationella program, och därför bör medlemsstaterna inrikta sig på genomförandet av dem. Riktlinjerna kommer inte att ses över årligen, men den främsta prioriteringen i EU:s sysselsättningsstrategi måste förbli full sysselsättning, vilket skulle öka den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften samt stärka den sociala sammanhållningen.

Undersökningen av medlemsstaternas nationella reformprogram visar att medlemsstaterna bör fortsätta göra allt de kan för att: öka förvärvsfrekvensen och minska strukturarbetslösheten, höja arbetskraftskompetensen så att den motsvarar arbetsmarknadens behov, främja livslångt lärande, förbättra resultaten i utbildningssystemen på alla nivåer samt få fler att fortsätta studera efter grundskolan, och främja social integration och bekämpa fattigdom. Därför vill jag uppmana medlemsstaterna att genomföra sysselsättnings- och socialpolitiken så effektivt som möjligt, genom att utforma, bevaka och utvärdera de nationella programmen.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio Cancian (PPE), skriftlig. (IT) Jag vill uttrycka min oro över hur sysselsättningen ser ut i dag. Jag skulle vilja påstå att arbetslösheten är det största sociala problemet i dag. På makroekonomisk nivå kan man se tecken på återhämtning, men industrin kan inte återanställa alla arbetstagare som avskedats de senaste månaderna och nu kämpar för att ta sig in på arbetsmarknaden igen. Samma sak gäller ungdomar och kvinnor. Dessa problem är allvarliga och akuta. Bland Europa 2020-strategins mål prioriterade kommissionen att öka sysselsättningen, stärka den inre marknaden och stimulera tillväxt. EU, och i synnerhet parlamentet, har gjort ett bra jobb med att hantera problemet, men det behövs konkreta åtgärder för att nå målen.

EU måste kanalisera och rationalisera sina resurser, och investera i infrastruktur för transport, energi och telekommunikation. Inrättandet av projektföretag som har stöd och finansiering från projektlån kommer att bli en vändpunkt. Det kommer att hjälpa unionen att förbli konkurrenskraftig på den globala marknaden och skapa nya arbetstillfällen. Systemet bör sättas i gång, successivt, så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade emot Beresbetänkandet om medlemsstaternas riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. I betänkandet föreslås att den integrerade ekonomiska politik och de sysselsättningsriktlinjer för medlemsstaterna som antogs 2010 bör kvarstå under 2011, och att Europa 2020-strategin därmed bör integreras fullständigt i nationella reformprogram. Tyvärr uppmanar man till samma ekonomiska politik och samma sysselsättningsriktlinjer som orsakade krisen och de misslyckade försöken att ta sig ur den. Man uppmanar till samma politiska val och strategier som har lett till att EU-medborgarna fått stå ut med åtstramningsåtgärder och att suveräna medlemsstater blivit offer för spekulerande gangsters. Man uppmanar även till att den sysselsättningspolitik som orsakade en medeltida arbetsmarknad, har ökat arbetslösheten och bristande sysselsättning, som främjar flexibla anställningsformer och drar ned löner, pensioner och rättigheter för de europeiska arbetstagarna, i synnerhet ungdomar, fortsätter.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag yrkar på en årlig översyn av Europa 2020-strategin, vars främsta fokus bör vara de integrerade ekonomiska och sysselsättningspolitiska riktlinjerna. Kommissionen och rådet behöver se till att de integrerade riktlinjerna är den främsta drivkraften i den europeiska planeringsterminen. Berörda aktörer, däribland arbetsmarknadens parter och parlamentariska organ, måste delta i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de nationella reformprogrammen. Det är en central del av effektiv styrning av medlemsstaternas sysselsättnings- och socialpoltitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag säger som jag sade angående det betänkande som Pascale Gruny och Csaba Ory lade fram, ”samhället har utvecklats, världen har förändrats, och arbetsvillkoren måste följa med i dessa förändringar”. Av den anledningen anser jag att översynen av sysselsättningsriktlinjerna som ingår i Europa 2020-strategin bör inriktas på flexibilitet och nya arbetsformer, i en strävan att skapa ekonomisk utveckling och bekämpa fattigdom.

Krisen har inneburit att antalet arbetslösa i EU har stigit från 16 miljoner 2008 till 23 miljoner 2010, och därför måste eventuella exitstrategier innehålla återskapande av arbeten. Detta är endast möjligt med ett tydligt fokus på innovation, flexibelt arbete och nya arbetsmetoder samt utbildning för ungdomar på en arbetsmarknad där konkurrensen ökar. Europa 2020-strategin banar väg för detta, och medlemsstaterna måste ta till vara på det för att öka sysselsättningen och stimulera Europas ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt åläggs rådet att ge riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik varje år och konsultera Europaparlamentet innan man antar beslut. Sedan ombes vi ge vår åsikt i frågan.

Den ekonomiska och finansiella situationen påverkar de flesta länderna och kräver att vi lägger dubbelt fokus på medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Europa 2020-strategin innehåller riktlinjerna, men alla medlemsstater måste införliva dem och omvandla dem till konkreta åtgärder i de nationella reformprogram som de ska inkomma med i april.

Jag stöder föredragandes rekommendationer, så jag röstar för förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi håller inte med om att kommissionen bör behålla samma sysselsättningspolitiska riktlinjer 2011 som man hade 2010, så vi står fast vid vår kritiska ståndpunkt. De nämnda riktlinjerna är helt klart otillräckliga när vi har så många som de 25 miljoner arbetslösa och 30 miljoner med osäkra eller underbetalda arbeten.

Det är också oacceptabelt att Europaparlamentet stöder den nära koppling som finns mellan dessa riktlinjer och de nyliberala ekonomiska åtgärder som kommissionen fortsätter att ta fram, i synnerhet de i Europa 2020-strategin, eller i de sex lagstiftningsförslag som ingår i den s.k. europeiska planeringsterminen. Det är välkänt att kommissionens förslag om s.k. ekonomisk styrning är ett angrepp mot medlemsstaternas suveränitet som även kommer att förvärra den sociala situationen eftersom man sätter ekonomiska kriterier framför social välfärd och välmående.

Av dessa skäl röstade vi emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Med tanke på det åldrande samhället, med demografiska förändringar som pekar på att en del av befolkningen flyttar från landsbygd till städer och de ökande inkomstklyftorna, är det viktigt att handla förebyggande. Särskilt nedslående är utvecklingen på landsbygden, där antalet unga som tar över driften av jordbruk fortsätter att minska. De lämnar landsbygden för att slippa låga inkomster och dålig service. De som stannar kan inte hitta arbete utanför jordbrukssektorn. De som har det värst är landsbygdens kvinnliga invånare, som sällan äger jordbruket, men arbetar hårt på makens gård.

Därför är det avgörande att få unga jordbrukare att stanna på landsbygden genom att garantera dem dräglig inkomst och levnadsstandard. De som dock inte hittar arbete på landsbygden bör garanteras utbildning så att de kan hitta arbete. Det behövs även en kampanj för att få människor att vidareutbilda sig genom handlingsprogrammet för livslångt lärande. Det är dessutom avgörande att ha stödprogram för kvinnors företagande som underlättar kvinnligt företagande, även sådant som inte har någon koppling till jordbruk.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet. Efter utvärderingen av de nationella reformprogrammen som medlemsstaterna lade fram inom ramen för Europa 2020-strategin, och parallellt med framläggandet av den första årliga tillväxtöversikten, antog kommissionen den 12 januari ett förslag till rådsbeslut som syftar till att för 2011 bekräfta giltigheten av den integrerade ekonomiska politik och de sysselsättningsriktlinjer för medlemsstaterna som antogs 2010. I detta förslag beaktas det faktum att de nya i Europa 2020-strategin integrerade riktlinjerna ska införlivas fullständigt i medlemsstaternas politiska åtgärder och reformer som ska presenteras i de slutgiltiga nationella reformprogrammen med slutdatum i april 2011. Kommissionens förslag bygger också på det åtagande som gjordes i 2010 års riktlinjer för sysselsättningen om att riktlinjerna så långt det är möjligt ska förbli oförändrade fram till 2014 så att medlemsstaterna kan inrikta sig på genomförandet av dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) I betänkandet stöder man kommissionens och rådets skadliga sysselsättningsriktlinjer. Man stöder faktiskt EU-auktoritarism genom att höja pensionsåldern, skapa en flexibel arbetsmarknad och dra ner budgetar och löner. Föredraganden stöder detta. Ändå ingår hon i ett parti som kallar sig socialistiskt. Jag röstade emot betänkandet

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den europeiska sysselsättningsstrategin och riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik tillhör de viktigaste verktygen för att styra EU:s och medlemsstaternas politik för att nå målen i Europa 2020-strategin. Att bekämpa arbetslösheten och skapa hållbara arbetstillfällen är EU:s stora utmaning de kommande 10 åren, och vi måste alla dra vårt strå till stacken för att det ska lyckas. Vi måste betona vikten av att de integrerade ekonomiska och sysselsättningspolitiska riktlinjerna står i centrum i den årliga översynen av Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag motsätter mig detta betänkande om medlemsstaternas sysselsättningspolitik av framför allt en anledning, och det är att man i betänkandet upprepar och tar med de riktlinjer som antogs av parlamentet i september och som syftade till att underlätta tillgången till anställning för romer. Jag instämmer med att tillträdet till arbetsmarknaden bör underlättas för människor med olika förmågor, unga personer, äldre och kvinnor, men jag kan verkligen inte förstå av vilka orsaker vi skulle särskilt underlätta tillträdet för en viss (och ganska problematisk) etnisk grupp som romerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Berèsbetänkandet eftersom det innebär att medlemsstaterna, i och med antagandet av denna text och i enlighet med Europa 2020-strategin, är tvungna att redogöra för sina sysselsättningsinitiativ och riktlinjer för 2010 senast i april 2011. Kommissionens förslag om att behålla de riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som antogs 2010 även under 2011 är helt i linje med Europa 2020-strategin, och stöds av parlamentet genom detta betänkande. Alla EU-medlemsstater uppmanas därför att bekämpa arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, genom konstruktiva förslag med bestämda tidsfrister för att tillhandahålla konkreta svar på problemen med sysselsättningen och fattigdomen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstar för detta förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik och jag instämmer med föredragandens rekommendationer. Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska rådet varje år utarbeta riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, och dessförinnan samråda med Europaparlamentet. Jag anser att det är nödvändigt att kommissionen och rådet ser till att riktlinjerna utgör huvudtemat för den europeiska planeringsterminen. Deltagandet från berörda parter, däribland arbetsmarknadens parter och parlamentariska organ, i utformning, genomförande, övervakning och utvärdering av de nationella reformprogrammen är viktiga inslag i en effektiv förvaltning av medlemsstaternas sysselsättnings- och socialpolitik. Utan ett omfattande deltagande från medlemsstaterna blir det svårt att lyckas med Europa 2020-strategin, och jag hoppas att så inte blir fallet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Den 12 januari 2010, efter utvärderingen av de preliminära nationella reformprogrammen som medlemsstaterna har lagt fram i enlighet med Europa 2020-strategin, och i samband med framläggandet av den första årliga tillväxtstrategin, antog kommissionen ett förslag till rådets beslut där man bekräftade att de riktlinjer för medlemsstaternas integrerade ekonomiska politik och sysselsättning som antogs 2010 var giltiga för 2011. I förslaget räknar man med att de nya integrerade riktlinjerna för Europa 2020 ska ha införlivats till fullo i medlemsstaternas politiska åtgärder och att reformernas ordningsföljd ska presenteras i de slutliga nationella reformprogram som väntas i april 2011. Kommissionens förslag grundas dessutom på det åtagande som finns med i 2010 års sysselsättningsriktlinjer om att i möjligaste mån hålla fast vid riktlinjerna till 2014 så att medlemsstaterna kan inrikta sig på genomförandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet från Pervenche Berès eftersom jag håller med om det som sägs om de riktlinjer som bör antas för att främja sysselsättningen i EU. De nya integrerade riktlinjerna för Europa 2020 bör till fullo införlivas med medlemsstaternas politiska åtgärder och initiativ. Varje enskild medlemsstats pågående åtaganden om att hålla fast vid 2014 års mål kommer att vara avgörande. Arbetslösheten, särskilt bland unga, fortsätter att vara ett av de mål som kräver det största åtagandet av oss när det gäller att bekämpa dess grundorsaker. Arbetslösheten minskar inte bara den direkta köpkraften utan också alla framtida investeringsstrategier, och orsakar mycket stor social oro som sträcker sig längre än till enbart ekonomiska faktorer. Det är inte bara antalet arbetstillfällen som måste öka, utan också arbetenas kvalitet. Detta kräver åtgärder från i synnerhet medlemsstaterna, som också bör upprätthålla sitt åtagande om att bekämpa fattigdomen och främja social inkludering.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig.(PL) Arbetslösheten är ett stort problem som är svårt att lösa. Den uttömmer de offentliga finanserna. På utgiftssidan ökar kostnaderna för förmåner och andra sociala bidrag, och samtidigt höjs kostnaderna för olika slags program för att bekämpa arbetslösheten och uppmuntra människor att återvända till arbetsmarknaden. På inkomstsidan uteblir produktionen och skatter kan inte uppbäras. Antalet arbetslösa personer i EU är nu fler än 23 miljoner, vilket innebär att en halv miljon människor har förlorat sina jobb under det senaste halvåret. Alla tänkbara insatser bör göras för att uppnå målet i Europa 2020-strategin om att höja sysselsättningsnivån bland personer i åldern 20-64 år till 75 procent. Vi bör komma ihåg att arbetslösheten är högst bland medborgare som är yngre än 25 år, där den är högre än 20 procent.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0114/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag anser att det är nödvändigt att bemöta den stora instabiliteten när det gäller priser på livsmedel och varor, som steg med omkring 90 procent under 2010. Detta har lett till problem med livsmedelskedjans funktion, vilket nödvändiggör de åtgärder som föreslagits i resolutionen. Dessa åtgärder omfattar interna insatser, som t.ex. en kraftfull gemensam jordbrukspolitik som kan kompensera jordbrukare för de ökade kostnaderna, större åtagande gentemot små, ekologiska jordbruk som odlar för lokal konsumtion, utarbetande av lämpliga förslag med anknytning till direktivet om marknader för finansiella instrument och marknadsmissbruksdirektivet, samt att ge ökade befogenheter till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för att övervaka råvarumarknaderna eller uppdra åt tillsynsmyndigheter att inskränka spekulationerna. EU behöver också en strategi på global nivå för att bekämpa spekulationer, vilket skulle omfatta internationell samordning av en mekanism för att förhindra överdrivna prisfluktuationer, samt utarbeta en särskild förordning som skulle gälla för största möjliga antal länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta förslag till resolution om stigande livsmedelspriser. Livsmedelspriserna har för sjunde månaden i rad mellan 2010 och 2011 skjutit i höjden och nått den högsta nivån sedan 1990. Stegringen av råvarupriserna har blivit en destabiliserande faktor i den globala ekonomin och utlöst upplopp och oroligheter i ett antal utvecklingsländer, nu senast i Algeriet, Tunisien och Egypten. Fattigdom och svält förekommer fortfarande i EU, och 79 miljoner människor lever fortfarande under fattigdomsgränsen. Jag instämmer därför i det krav som görs i resolutionen på omedelbara åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen för EU:s medborgare och på global nivå. Det är också ytterst viktigt att konsumenterna har tillgång till livsmedel till rimliga priser, samtidigt som en rättvis levnadsstandard garanteras för jordbrukarna. Jag uppmanar därför EU att stödja landsbygdsutvecklingen och att öka investeringarna i livsmedelstrygghet, samt att ta särskild hänsyn till akut hungersnöd, småskaliga jordbruk och sociala skyddsprogram.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Index över livsmedelspriserna på finansmarknaderna har visat att dessa priser ökat okontrollerbart under de senaste månaderna på grund av den internationella ekonomiska och finansiella krisen och även till följd av de senaste miljökatastroferna som är ett resultat av klimatförändringen. Situationen har förvärrats ytterligare av finansspekulationer, som bär ansvaret för upp till 50 procent av prisökningarna. Detta försvårar möjligheten att uppnå livsmedelstrygghet för många människor samtidigt som det skapar politisk instabilitet i framför allt fattigare länder. Som vi vet kan detta få dominoeffekter och resultera i att freden och säkerheten hotas i andra länder.

Livsmedelstrygghet är en grundläggande mänsklig rättighet och ingår i millennieutvecklingsmålen. Det är också ett mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. EU har därför en skyldighet att bekräfta sitt åtagande om att upprätta en hållbar jordbruks- och landsbygdspolitik. Unionen ska också ge stöd till forskning och teknisk innovation med syfte att förbättra produktiviteten samt uppfylla kraven på energieffektivitet och hållbarhet.

Hållbarhet innebär också att främja produktion och marknadsföring av traditionella lokala produkter, genom att erbjuda lämpliga finansiella incitament och möjligheten för små och medelstora företag att få tillgång till kredit. Jag anser också att det är viktigt att anta tydliga och öppna bestämmelser för att förhindra spekulationer som är särskilt skadliga för många européers hälsa, samt att göra EU:s jordbruksproduktion konkurrenskraftig.

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) De folkliga upproren i Tunisien och Egypten, och massdemonstrationerna i ett antal andra länder, är en direkt protest mot fattigdomen och arbetslösheten. De ilskna demonstrationerna bland de människor som lever under fattigdomsgränsen belyser det faktum att den allmänna finanskrisen och försöken att lägga över bördan på arbetstagarna har fört de politiska kapitalistkrafterna och dess politiska företrädare in i en återvändsgränd. FAO framhöll för bara några år sedan att antalet människor som har svårt eller omöjligt att få tag på de livsmedel som de behöver för att överleva var högre än någonsin tidigare i människans historia. Antalet hade då passerat miljardstrecket och detta skulle oundvikligen leda till allvarlig social oro. Problemet med fattigdomen i världen är inte en fråga om otillräckliga resurser, utan ett resultat av imperialistiska angrepp och kapitalistisk exploatering av naturresurser som enbart skett i vinstsyfte.

Livsmedelsprisernas ökning avtog inte efter 2007 års livsmedelskris, tvärtom har de fortsatt att stiga i än snabbare takt. Inom ramen för finanskrisen är börsspekulationer i jordbruksproduktion och hungersnöd ett sätt att överackumulera kapital och upprätthålla dess lönsamhet. Under 2010 genererade jordbruksprodukter de största börsvinsterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Stigande livsmedelspriser i EU och i världen utgör ett stort problem under 2011. Det finns olika orsaker till detta som är svåra att förutse och kontrollera. Det finns emellertid också orsaker som vi kan och behöver kontrollera. En långsam försörjningskedja med alltför många mellanhänder, naturkatastrofer som orsakas av klimatförändringen, låga inkomster inom jordbrukssektorn och instabilitet på marknaden för jordbruksprodukter är några av orsakerna till varför priserna på jordbruksprodukter har stigit på ett oacceptabelt sätt i EU.

Jag anser att beslutsfattare på EU-nivå måste se till att en sänkning av livsmedelspriserna görs till ett viktigt mål på den europeiska och globala politiska dagordningen. Det är uppenbart att det inte handlar om att ingripa mot den fria marknadens funktionssätt. Istället handlar det om att eliminera det spekulativa beteende som på ett otillbörligt sätt omöjliggör matchningen mellan efterfrågan och utbud, samtidigt som det har en olaglig inverkan på, och snedvrider, prissättningen. Jag röstade för förslaget till resolution eftersom EU behöver åtgärder för att se till att livsmedelspriserna inte stiger på ett artificiellt sätt på grund av mellanhänder som sysslar med spekulationer. EU behöver förenkla livsmedelskedjan så att parasiterande mellanhänder avlägsnas från handelscykeln. Detta kommer att gynna både medborgare och producenter, samtidigt som det blir lättare att få bukt med finanskrisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta dokument. Även om den globala produktionen av spannmål, vete och socker enligt prognoserna kommer att bli högre än under 2007 – och det finns inget som tyder på att situationen som ledde till 2008 års livsmedelskris kommer att upprepas – finns det en överhettning på marknaderna som orsaker en överdriven instabilitet. Detta kan förklaras av funktionen hos spekulanternas investeringsfonder. Vidare är hela sektorer inom jordbruksindustrin hotade. Denna situation förekommer även i mitt hemland Rumänien. Den 5-procentiga ökningen av momssatsen, som i dag är 24 procent, återspeglades omedelbart i stigande priser. Det är svårt att acceptera att en boskapsuppfödare som dag ut och dag in sliter hårt ska drabbas av ett marknadsspel som pågår tiotusentals kilometer bort via datorer inom företag som inte har någon koppling till jordbruket, men som har tillräckligt med pengar för att destabilisera de globala marknaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) I vårt betänkande om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning, som antogs i december, slog vi fast att rätten till tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet, och att EU har en skyldighet att föda sina medborgare. I linje med vår ståndpunkt är det vår skyldighet att i dag fördöma de stigande livsmedelspriserna, som har skjutit i höjden under de senaste sju månaderna. Det finns flera orsaker till denna ökning, men vi bör framför allt inrikta oss på prisvolatiliteten och spekulationerna på baslivsmedel, eftersom de destabiliserar våra ekonomier och skapar osäkerhet. Att hejda spekulationerna är absolut nödvändigt, liksom att bekämpa klimatförändringen. Livsmedelsförsörjningen och klimat- och miljöförhållandena är nära förbundna, och därför är samordningen av miljö- och jordbrukspolitiken så viktig. Vi bör också rikta uppmärksamheten mot utvecklingsländerna, och stödja dem i deras insatser för att uppnå självförsörjning vad gäller livsmedel, i motsats till vad som gjorts under de senaste åren. Utmaningen är ofantlig: bara i EU lever fortfarande nästan 80 miljoner människor under fattigdomsgränsen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom det finns ett behov av att vidta särskilda åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen för EU:s medborgare och på global nivå. Livsmedelspriserna har för sjunde månaden i rad mellan 2010 och 2011 skjutit i höjden och nått den högsta nivån sedan FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) började övervaka livsmedelspriserna 1990. Stegringen av råvarupriserna har blivit en destabiliserande faktor i ett antal utvecklingsländer. Dessutom har den senaste tidens upplopp och oroligheter i Algeriet, Tunisien och Egypten haft en väsentlig inverkan på detta förlopp. Konsumenterna bör ha tillgång till livsmedel till rimliga priser, samtidigt som en rättvis levnadsstandard bör garanteras för jordbrukarna. EU har därför en skyldighet att trygga livsmedelsförsörjningen för sina medborgare. Uppmärksamheten bör riktas mot de sjunkande jordbruksinkomsterna i EU, som är en följd av stigande produktionskostnader och prisvolatilitet, vilket inverkar negativt på jordbrukarnas möjligheter att upprätthålla produktionen. Det finns också ett behov av att belysa de kostnader som europeiska jordbrukare är tvungna att bära för att uppfylla världens högsta standarder när det gäller livsmedelssäkerhet, miljökrav, djurs välbefinnande och arbetsvillkor. Jordbrukarna bör kompenseras för dessa tilläggskostnader och för att de tillhandahåller samhället kollektiva nyttigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag avstod från att rösta om de stigande livsmedelspriserna. Förslaget till resolution innehåller ett antal positiva punkter, som att jordbrukssektorn bör prioriteras inom utvecklingspolitiken. Viktiga punkter som fanns med i det ursprungliga resolutionsförslaget från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster saknas emellertid i det gemensamma förslaget till resolution. För att vara exakt görs ingen koppling mellan livsmedelskrisen och de stigande priser som orsakats av den jordbruks- och handelspolitik som tillämpats, och därför föreslås heller inga ändringar av dessa ramar. I resolutionsförslaget krävs också att livsmedelsproblemet ska lösas av Världshandelsorganisationen och G20-gruppen, vilket inte bara strider mot jordbrukarnas krav, utan att också åsidosätter FN:s regelverk. Därigenom främjas beslut av samma personer som orsakade och vidmakthöll problemet genom sina politiska val. I förslaget till resolution görs heller inga som helst hänvisningar till grundprincipen om livsmedelssuveränitet, trots att det är en nödvändig förutsättning för livsmedelssäkerhet. Slutligen behandlas problemet med spekulationer och stigande livsmedelspriser på ett bristfälligt sätt, genom att man endast hänvisar till ”transparens” när det gäller livsmedelspriser, utan att nämna hur man ska avskaffa de finansiella mekanismer som kan utnyttjas i spekulationssyfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose and Britta Thomsen (S&D), skriftlig. (DA) Vi röstade för resolutionsförslaget om stigande livsmedelspriser. Vi känner till att vi för närvarande har stora problem inom livsmedelssektorn, och vi anser att vi i detta hänseende kan uppnå en hel del genom att ingripa mot spekulationer på livsmedel. Därför har vi röstat för resolutionen. Vi stöder emellertid inte en ökning av budgeten för EU:s jordbruksstöd, och inte heller en utvidgning av instrumenten för marknadsstyrning. Vi stöder inte heller en ökad användning av genmodifierade organismer i livsmedelsproduktionen.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) De globala livsmedelspriserna nådde nyligen dramatiska nivåer. I december var livsmedelspriserna högre än när finanskrisen nådde sin kulmen. FN uppgav nyligen att det var osannolikt att den överdrivna efterfrågan i förhållande till utbudet skulle vara orsaken till dessa prisfluktuationer. Under mitten av 1990-talet skapades en spekulativ marknad med fokus på livsmedelsprodukter, och denna marknad har vuxit under finanskrisen. Spekulanter utnyttjar för närvarande avsaknaden av marknadsregleringar, och tjänar miljoner på denna verksamhet. Denna typ av spekulativt beteende får direkta konsekvenser för människors levnadsstandard och kan bidra till politisk instabilitet. Jag anser därför att EU behöver motverka den spekulation som inverkar på livsmedelspriserna genom reglering och öppenhet. Av denna anledning röstade jag för förslaget till resolution om stigande livsmedelspriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Den globala finanskrisen och de stigande priserna på livsmedel och bränsle har lett till fattigdom och hungersnöd för miljontals människor, men särskilt för fattiga människor i utvecklingsländerna, som är de mest utsatta för prisvolatilitetens och livsmedelskrisens negativa effekter. EU som helhet är och förblir den viktigaste livsmedelsproducenten. Av denna anledning bör gemensamma färdigheter utvecklas när det gäller forskning och tillhandahållande av utbildning om hållbara jordbruksmetoder och ny teknik i syfte att mildra jordbrukssystemens kollaps och tillfälligt förhindra denna kris. Jag anser att EU och medlemsstaterna har en skyldighet att anta en gemensam handelsstrategi som kan ge tillräckligt skydd till livsmedelsmarknaderna, och att de gemensamt bör besluta om den egna politiken för jordbruk och livsmedelsproduktion.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade nej till resolutionen om höjda livsmedelspriser. Vi välkomnar diskussionen om livsmedelspriser och prisfluktuationer, inte minst om spekulationen i livsmedelsråvaror och den svaga konkurrensen i vissa delar av livsmedelskedjan, men vi anser emellertid inte att denna resolution beskriver problemet på ett adekvat sätt. Påståenden om omedelbara hot mot den europeiska livsmedelsförsörjningen är grovt överdrivna. Dessutom vänder vi oss mot att oron för höjda livsmedelspriser används för att rättfärdiga en europeisk jordbrukspolitik baserad på omfattande direktstöd och marknadsregleringar. Resolutionens enahanda fokus på jordbrukssektorn gör att andra samhälleliga faktorers betydelse för förmågan att hantera kraftiga prishöjningar förbises - vi tänker närmast på avsaknad av demokratiska institutioner i många länder, inkomstojämlikhet och svaga välfärdssystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) varnade i januari för möjliga prisökningar på livsmedelsprodukter under 2011 efter att priserna nått rekordnivåer under 2010 och till följd av ökningen under 2008 års livsmedelskris. FAO:s prisindex för 55 baslivsmedel har ökat för sjätte månaden i rad till 214,7 punkter, dvs. högre än det tidigare rekordet på 213,5 punkter från juni 2008. Som det nu förhåller sig har livsmedelspriserna ökat för sjunde månaden i rad mellan 2010 och 2011 till den högsta nivån sedan FAO började analysera livsmedelspriserna 1990.

Som jag redan tidigare har hävdat anser jag att konkreta åtgärder måste vidtas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för att öka produktionen, förbättra livsmedelsmarknaderna och säkerställa ökad prisstabilitet, samt se till att produktionen uppfyller de europeiska konsumenternas behov. Som jag tidigare påpekat bör jordbruket betraktas som en strategisk sektor som är avgörande för att trygga befolkningars livsmedelsförsörjning, särskilt i tider av kris, som den som vi nu genomgår.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Rätten till livsmedel är en grundläggande rättighet som uppnås när alla människor har en permanent fysisk och ekonomisk tillgång till tillräckliga, säkra och näringsrika livsmedel för att kunna leva ett aktivt och hälsosamt liv.

Jag anser att det är ett oacceptabelt misslyckande att det förekommer svält i EU och i världen. Enligt beräkningar från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) var antalet undernärda personer i världen 925 miljoner under 2010. Stigande livsmedelspriser tillsammans med en oförutsägbar utbudsbrist kan göra att situationen förvärras.

Jag rekommenderar därför en kraftfull och hållbar jordbrukssektor över hela EU och en blomstrande och hållbar landsbygdsmiljö. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör kunna uppfylla detta mål. Jag vill också uppmärksamma de sjunkande jordbruksinkomsterna i EU, som är en följd av stigande produktionskostnader och prisvolatilitet, vilket inverkar negativt på jordbrukarnas möjlighet att upprätthålla produktionen. De europeiska jordbrukarna är dessutom tvungna att uppfylla världens högsta standarder när det gäller livsmedelssäkerhet, miljökrav, djurs välbefinnande och arbetsvillkor.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Resolutionsförslaget omfattar flera väsentliga aspekter, som t.ex. behovet av att prioritera jordbruket inom ramen för utvecklingsstödet och erkänna den avyttring som har skett på detta område, behovet av strategiska lager och interventionslager, behovet av att marknadsinterventionsinstrumenten blir en viktig aspekt av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, även om dessa instrument inte specificeras närmare. Det stämmer också att många människor endast rekommenderar s.k. nödmekanismer som är förenliga med liberaliseringen av den marknad som eftersträvats. I resolutionen förbises trots allt vissa viktiga punkter, samtidigt som andra punkter finns med som är negativa eller till och med oacceptabla.

Det nämns inte att livsmedelskrisen är ett resultat av nuvarande jordbruks- och handelspolitik, som t.ex. GJP och frihandeln, och inte heller framförs en rättvis och nödvändig kritik av denna politik eller krav på nödvändiga förändringar. I resolutionen godtas jordbrukets integrering inom Världshandelsorganisationen (WTO), men inga åtgärder föreslås för att begränsa denna integrering. Vi anser för vår del att jordbruket ska förbli utanför WTO. Grundprincipen om livsmedelssuveränitet, som inte kan skiljas från livsmedelssäkerhet, berörs inte. Problemet med spekulationer berörs, men på ett mycket bristfälligt sätt. De åtgärder som föreslås sträcker sig inte mycket längre än till krav på ”ökad transparens” på marknaden, vilket är klart otillräckligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Klimatförändringen och spekulationerna på varumarknaderna är bland de nyckelfaktorer som hotar livsmedelssäkerheten både inom och utanför EU. Mot bakgrund av denna uppfattning stöder jag resolutionsförslaget där man kräver brådskande åtgärder för att bekämpa manipulationer med priserna på livsmedelsråvaror och för att se till att jordbruksproduktionen upprätthålls inom EU. Det råder i själva verket ingen tvekan om att torka, översvämningar, bränder och stormar – företeelser som förekommer oftare nu än förr – minskar jordbruksproduktionens kapacitet över hela världen. Det krävs därför en hållbar mark- och vattenförvaltning för att förhindra förlusten av odlad jord. Det är också nödvändigt att hejda den omåttliga spekulation som belastar marknaderna för livsmedelsprodukter, jordbruksråvaror och energi. Livsmedelssäkerheten är beroende av en kraftfull politik som garanterar en framtid för våra unga jordbrukare och som uppmuntrar införandet av effektivare och mer hållbara jordbruksmetoder i mindre utvecklade länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig.(FR) Ökningen av livsmedelspriser är oacceptabel. Dåliga skördar i Ryssland och Ukraina kan omöjligen förklara den 91-procentiga höjningen av priset för vete, och än mindre ökningen med 57 procent för majs, 33 procent för sojabönor och 32 procent för socker. Det är uppenbart att dagens galna finansvärld spekulerar på livsmedelsmarknaderna utan att någonsin själva komma i kontakt med de varor som ideligen köps och säljs. Tillträdet till dessa marknader borde vara reserverat uteslutande för professionella köpare. Det främsta problemet är emellertid fortfarande behovet av att öka världens jordbruksproduktivitet. För att på ett bättre sätt kunna livnära 9 miljarder människor krävs det att jordbruksproduktionen ökar med 60–70 procent. Endast med hjälp av ett effektivare jordbruk kan vi övervinna hungersnöden. Nytt utsäde, samt insatser och vattenbesparande teknik, kommer att kunna åstadkomma de nödvändiga skördarna. Antalet jordbrukare som odlar genmodifierade organismer ökar för varje år. De är fler än 14 miljoner, och utnyttjar mer än 10 procent av världens odlingsbara mark. Bara EU säger sig vilja avstå från genmodifierade organismer, trots att europeiska djurbesättningar redan utfodras med foder som till två tredjedelar kommer från genetiskt modifierade grödor från Nord- och Sydamerika.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Vid en tidpunkt då livsmedelssäkerheten måste förklaras som en grundläggande mänsklig rättighet nådde livsmedelspriserna i världen sin högsta nivå i början av 2011, vilket drabbar såväl producenter som konsumenter i EU och över hela världen. Denna trend, som förvärrats av den prisvolatilitet som spekulanter orsakat, är fullständigt oacceptabel då vi vet att mer än en miljard människor lider av fattigdom och hungersnöd över hela världen. Jag röstade således för detta resolutionsförslag, där man rekommenderar införandet av en global lagstiftning för att förhindra att rätten till livsmedel kränks genom spekulationer. I resolutionen bekräftas också EU:s åtagande att bli en av huvudaktörerna på området för livsmedel och jordbruk på global nivå, hänsyn tas till klimatförändringen och man uppmuntrar medlemsstaterna att öka sin andel av det officiella bistånd som går till jordbruket.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Jag välkomnar det förslag till resolution som lagts fram av Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) om det nuvarande problemet med stigande livsmedelspriser. EU uppmanas att påskynda det globala bekämpandet av fattigdom och hungersnöd, och i utvecklingsländerna handlar detta om att tillgodose de mest elementära behoven. De höga priserna är emellertid också ett problem inom EU. Situationen har uppstått till följd av brist på basprodukter, höga oljepriser, beroendet av skördar och export, situationen på världens marknader och svartabörsaffärer. Det enda sättet att garantera en trygg livsmedelsförsörjning i EU är genom den gemensamma jordbrukspolitiken. Även jordbrukarna själva är beroende av rimliga priser eftersom de ställs inför höga produktionskostnader. Högre konsumentpriser återspeglas inte i jordbrukarnas inkomster. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta brådskande åtgärder, och att insatser görs inom samtliga politiska områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig.(FR) Den aktuella stegringen av livsmedelspriser, och särskilt priserna på livsmedelsråvaror som t.ex. spannmål och oljeväxtfrön, beror huvudsakligen på naturkatastrofer i Ryssland och Australien.

Även om de stigande priserna på livsmedelsråvaror förmodas öka våra europeiska jordbrukares inkomster bör vi komma ihåg att man inom boskapssektorn upplever en motsvarande stegring av priserna på foder.

Vi är smärtsamt medvetna om EU:s stora beroende av leveranser av livsmedelsråvaror, vilket innebär att en tryggad livsmedelsförsörjning i EU är långt ifrån uppnådd.

Vi behöver inte åka långt – beviset kan ses i de nordafrikanska länderna – för att förstå vilka farliga konsekvenser en sådan osäkerhet kan få.

Vår livförsäkring består i att upprätthålla en gemensam jordbrukspolitik värd namnet, för att säkra en skälig inkomst för våra jordbrukare och upprätthålla ett produktivt jordbruk i EU:s samtliga regioner.

Därför har jag spelat en aktiv roll i denna resolution, och därför röstade jag för den.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen om stigande livsmedelspriser. Som resolutionen konstaterar har livsmedelspriserna nått den högsta nivån sedan FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) började kartlägga livsmedelspriserna 1990. Vrede över de exploderande livsmedelspriserna har utlöst avsevärd oro i flera länder. En avgörande orsak är den spekulation som bedrivs av handlare och mäklare som inte har några egna affärsintressen på de här marknaderna. Vi behöver vidta åtgärder för att motverka överdriven spekulation på råvarumarknaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstar för resolutionsförslaget eftersom jag förordar samtliga principer som det tar ställning för. Jag vill att vi ska producera livsmedel som är bra för hälsan och räcker till för att tillgodose efterfrågan på livsmedel i världen. Det är av största vikt att vi ser till att jordbrukarna kan tjäna pengar och inrättar mekanismer som förhindrar att det uppstår en så enorm pris- och marknadsvolatilitet. Att stödja utvecklingsländernas jordbrukare är avgörande för att vi globalt ska ha tillgång till så mycket livsmedel att vi kan livnära alla människor i världen. Vi måste sörja för att alla tänkbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringen genomförs på global nivå, så att naturresurserna och jordbrukarnas intäkter inte minskar. Det är av största vikt att stärka jordbrukarnas ställning i livsmedelsförsörjningskedjan. För att det ska gå bra för produktionssektorn behöver vi utvärdera hur främmande kostnader och spekulation i basjordbruksprodukter bidrar till prisökningarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. (HU) Att trygga livsmedelsförsörjningen är en mycket viktig fråga för EU. Just därför erfordras en gemensam jordbrukspolitik som håller i alla väder. Vi kan för övrigt inte nå detta mål utan att lösa de båda viktigaste problemen i dag: pris- och marknadsvolatiliteten och de krympande livsmedelslagren. Just nu stiger livsmedelspriserna samtidigt som det pågår en spekulation i jordbruks- och livsmedelsråvaror. Investeringsfonder satsar ett enormt kapital på att spekulera i livsmedelspriser, så att konsumenterna tvingas att betala priser som överstiger produktionskostnaderna flera gånger om. Prisökningarna försvårar tillgången till mat ytterligare, i synnerhet för låginkomsttagare och människor som helt saknar inkomst. Utgifter för mat hör till hushållens största budgetposter, med en andel av mellan 60 och 80 procent i utvecklingsländer och 20 till 30 procent i de mindre utvecklade medlemsstaterna. Finansiella instrument ska tjäna ekonomin och hjälpa jordbruket att övervinna allvarliga kriser och väderhändelser. Därför får vi inte tillåta att de ställer jordbruksproduktionen på spel. Jag fördömer spekulation i jordbruksråvaror och andra råvaror, eftersom detta ökar prisvolatiliteten och fördjupar livsmedelskrisen i världen. Just därför håller jag med om och skriver under på att strategiska livsmedelslager är en förutsättning för att vi med framtidens gemensamma jordbrukspolitik ska lyckas bekämpa större prissvängningar, och att vi därför behöver införa mer långtgående marknadsinterventionsinstrument.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag stöder dess förslag till åtgärder för att bekämpa hindren för en tryggad global livsmedelsförsörjning: spekulationsaffärer, koncentration i livsmedelsförsörjningskedjan, prisvolatilitet, jordbrukarnas låga inkomster och klimatförändringen. Jag anser att det är rätt att efterlysa omedelbara och långsiktiga åtgärder för att trygga den globala livsmedelsförsörjningen och välkomnar att man än en gång slår fast att rätten till mat är en mänsklig rättighet. Jag instämmer i uppmaningen till EU att öka stödet till landsbygdsutvecklingen genom att investera i program för socialt skydd och småskaligt jordbruk och att vidta verksamma åtgärder mot klimatförändringen. Jag välkomnar att resolutionen uppmanar kommissionen att ta upp kravet på motsvarande miljö-, djurskydds-, livsmedelssäkerhets- och livsmedelskvalitetsstandarder i förhandlingarna med EU:s handelspartner. Jag stöder också uppmaningen till EU att följa och främja handelsavtal som ger EU:s jordbrukare en hållbar framtid och att inte äventyra EU:s livsmedelsproduktion, jordbruket på landsbygden och den globala tillgången på livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig.(FR) Maten är nu rekorddyr. Miljontals människor får därigenom en osäker livsmedelsförsörjning, samtidigt som världsekonomin försätts i obalans med upplopp och oroligheter som följd. I ett av millennieutvecklingsmålen har världssamfundet dessutom förbundit sig att fram till 2015 halvera antalet människor i världen som går hungriga. Att se till att alla människor har mat för dagen är inte bara ett moraliskt krav, utan innebär också att en grundläggande mänsklig rättighet tillgodoses. Att alla människor har denna okränkbara rättighet bekräftades vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens möte i Kinshasa i december. Kommissionen måste infria sina åtaganden till utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, men också verka för en stark och hållbar gemensam jordbrukspolitik som anpassats till de behov som EU:s jordbrukare har. Jag delar deras oro: prisökningarna på mat har inte kommit dem tillgodo, utan produktionskostnader och prisvolatilitet har minskat deras inkomster. Vi behöver vidta verksamma och samordnade åtgärder för att komma tillrätta med dessa problem. Vi kan inte godta slöseri och att mat kastas bort, samtidigt som hungern antar alltmer dramatiska dimensioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag stöder resolutionsförslaget, men det talar inte om vad som ska hända sedan. Det räcker inte att slå fast att maten är dyr. Det avgörande är att vi snabbt utvecklar ett system för att övervaka och optimera livsmedelspriserna. För att undanröja missbruk är det avgörande att utveckla en regleringsmekanism som motverkar monopolbildning och spekulation. En sådan mekanism förutsätter att det inrättas en allmän europeisk övervaknings- och tillsynsbyrå för priser och tjänster. Byrån måste också kunna göra prognoser för produktiviteten och effektiviteten på produktionssidan. Då skulle vi kunna förebygga såväl överproduktion som knapphet och begränsa spillet. Det avgörande är att vi på allvar går in för att göra denna analys, med vars hjälp vi kan få ett begrepp om de verkliga kostnaderna och undvika att obalanser uppkommer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Prisökningarna har flera orsaker: stigande råvarupriser, exportbegränsningar, missväxt på grund av dåligt väder, spekulation på jordbruksområdet och efterfrågeökningar. EU ska inte kasta sten i glashus. När det är lönsammare att odla biobränslen än mat på åkrarna, så ska man inte höja på ögonbrynen om konkurrensen om mark hårdnar, vilket får en rad oönskade följder. När jag lade min röst vägleddes jag av dessa tankegångar.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariya Nedelcheva (PPE), skriftlig. – (BG) Jag undertecknade och röstade gärna för resolutionsförslaget om stigande livsmedelspriser, eftersom vi behöver vidta särskilda åtgärder för att stabilisera matpriserna.

Mina kolleger och jag vill åtgärda de underliggande problem som orsakar de stigande matpriserna: köpare som utnyttjar sitt överläge, orättvisa prisförhandlingar, bristande kunskap om hur prisbildningen går till, sättet att fördela vinsterna mellan livsmedelskedjans aktörer samt spekulation på råvarumarknaderna. Vi vill reformera den gemensamma jordbrukspolitiken, så att vi får en stabil första pelare, kan värna jordbrukarnas inkomstnivå och stödja marknaden genom olika åtgärder.

För att minska råvaruspekulationen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att öka öppenheten genom att i god tid utbyta välunderbyggd information om utvecklingen på marknaden.

Ett annat syfte med resolutionen är att förbättra jordbruksproducenternas ställning i livsmedelskedjan, så att de kan öka sin andel av livsmedelsbranschens vinster. Jag välkomnar också uppmaningen till G20 att mer aktivt samordna de mekanismer som finns för att motverka prishöjningar och att utarbeta ett regelverk för hur livsmedels- och jordbrukskriser ska hanteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) I dag genomfördes en omröstning om resolutionsförslaget om de stigande livsmedelspriserna. När maten snabbt blir dyrare blir miljontals människors livsmedelsförsörjning otrygg, såväl i industriländer som i utvecklingsländer.

De stigande livsmedelspriserna har framför allt slagit mot samhällets mest utsatta grupper. Därför bör EU i samarbete med andra länder och internationella organ snarast vidta följande åtgärder: För att lösa problemet med spekulation på jordbruksmarknaderna behöver vi införa ett regelverk och övervakning på nationell och internationell nivå. Så långt möjligt bör endast investerare med egen verksamhet i jordbrukssektorn få handla med livsmedelsrelaterade råvaruderivat.

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör ha tillgång till de marknadsinterventionsinstrument som krävs. Tryggandet av livsmedelsförsörjningen är ett problem som vi nog bara kan lösa genom att ha en stark gemensam jordbrukspolitik. För att begränsa de följder som naturkatastrofer kan få för jordbruksproduktionen är det mycket viktigt att inrätta mekanismer som förmår att förebygga och hantera risker. Vi bör också vinnlägga oss om att stödja jordbruksproduktion för lokala och regionala konsumenter.

Bristfällig samordning av våra åtgärder mot mer omfattande prisförändringar kan vidga klyftan mellan rika och fattiga länder när det gäller livsmedelsförsörjningen. På längre sikt riskerar vi att drabbas av en livsmedelskris. Det finns många obesvarade frågor kring hur vi ska kunna förse jordens oavbrutet växande befolkning med mat.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionsförslaget om de stigande livsmedelspriserna i EU. Rätten till mat är en självklar och grundläggande mänsklig rättighet. Därför måste vi göra allt som står i vår makt för att se till att livsmedelspriserna regleras och att alla har råd med mat. Särskilt viktigt är att sörja för att alla människor i utvecklingsländerna har tillgång till mat. Jag instämmer i förslaget att kommissionen ska anta en ny handels- och utvecklingsstrategi som ger utvecklingsländerna större frihet att lösa problemet med de stigande livsmedelspriserna. Det påpekas att vi behöver stödja jordbrukarna och skapa ett gynnsamt affärsklimat för dem, i synnerhet för småskaliga verksamheter. Vi måste sänka exportavgifterna och motverka sådan industriell jordbruksverksamhet som kan skada vår förmåga att producera livsmedel. Vi måste göra allt vi kan för att öka stödet till jordbrukets utveckling, främja landsbygdens utveckling, införa innovativa produktionsmetoder och tillhandahålla ett humanitärt bistånd som ger resultat. Vi kan bara begränsa prishöjningarna på livsmedel genom åtgärder som förebygger koncentration i livsmedelsförsörjningskedjan och spekulation i jordbruksråvaror samt minskar produktionskostnaderna. Vi behöver både livsmedels- och energitrygghet och måste därför utveckla alternativa energikällor och se till att så lite mat som möjligt går till spillo – detta gäller både på EU-nivå och på nationell nivå. Vi behöver inrätta en oberoende tillsynsmyndighet och få systemen för livsmedelssäkerhet att fungera, såväl regionalt som lokalt, om resolutionens åtgärdsförslag för att motverka de stigande livsmedelspriserna ska ge resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) De kraftiga prisökningarna på livsmedelsråvaror är problematiska även för EU. Priserna har ökat oavbrutet de senaste månaderna och har nu nått den högsta nivån sedan FAO bildades. Detta har en rad orsaker, bland annat att det saknas ett globalt handelsavtal, prisökningen på vissa råvaror och ökad efterfrågan på livsmedel. Men det beror också på spekulation och på att ”finanstrollerier” på andra marknader får återverkningar på den globala marknaden. Vidare står industriländer och utvecklingsekonomier i ett motsatsförhållande till varandra. De sistnämnda har drabbats hårt av krisen, låt vara på ett indirekt sätt, och eftersom livsmedel är deras enda vapen så använder de sig också av det. Situationen påverkar inte bara världsmarknaden utan också mindre producenter liksom konsumenterna, som ibland utsätts för dryga prishöjningar på basvaror. Därför tror jag att vi behöver prioritera, värna och eftersträva en trygg livsmedelsförsörjning. Det är både nödvändigt och rätt att försöka lösa denna obalans globalt, på ett sätt som så många som möjligt kan godta.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om livsmedelspriserna. EU är en global aktör inom jordbruksproduktion. Därför behöver EU beakta de utmaningar som växer fram och anpassa sig till dem på ett bra sätt. Hit hör extrema väderhändelser, begränsad tillgång till naturresurser, beroendet av importerade livsmedel och en alltmer omfattande råvaruspekulation. Livsmedelskrisen berör också EU. 79 miljoner unionsmedborgare, eller 16 procent av EU:s befolkning, erhåller livsmedelshjälp. Prisinflationen på basvaror ökar oavbrutet. I Grekland har detta tillsammans med lågkonjunkturen fått mycket kännbara följder. Det är ingen tvekan om att EU i dag behöver öka sin produktion, och minska sin resursförbrukning genom rationaliseringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen om de stigande livsmedelspriserna eftersom den matkorg med 55 basvaror som FAO sammanställer har blivit 34 procent dyrare på sex månader. Situationen för Portugals jordbrukare är nu ohållbar: priset på jordbruksdiesel närmar sig 2008 års rekordnivå på 1 euro per liter, elpriset har stigit med nästan 4 procent och systemet med jordbruksel ska avvecklas i år. Priserna på djurfoder, gödsel och bekämpningsmedel har också exploderat, medan räntan på jordbrukskrediter är runt 6 procent, för att bara nämna ett fåtal exempel. När situationen som nu förvärras av en omfattande kris kan jag inte finna mig i att konsumenterna får betala mer utan att jordbrukarna tjänar mer pengar. Det är hög tid att kommissionen tar sitt ansvar. När den utvärderar de allvarliga problemen i jordbrukssektorn måste den granska hela kedjan, och inte – som i samband med ”mjölkpaketet” – bortse ifrån en av de viktigaste aktörerna, nämligen de stora butikskedjorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig.(FR) Jag röstade för resolutionsförslaget om de stigande livsmedelspriserna, eftersom ingen kan förlika sig med de senaste månadernas situation, som främst drabbar det småskaliga jordbruket och konsumenterna. Priserna på spannmål är nu ännu högre än 2008, och redan då utlöste explosivt stigande livsmedelspriser oroligheter i Haiti och Egypten. I första hand behöver vi vidta globala åtgärder som samordnas av FAO. De behöver emellertid även omfatta EU – här måste vi åstadkomma den stabila prisutveckling som är vårt mål. Jag välkomnar därför en rad av de förslag som antagits och som är rent sunt förnuft, exempelvis att kasta bort mindre mat och uppmaningen till kommissionen att endast investerare med direkt anknytning till jordbruksmarknader ska få handla med derivat som avser livsmedelsråvaror. Alla dessa åtgärder stärker EU:s jordbruk och gör det hållbart. Kommissionsledamot Dacian Cioloş hade helt rätt när han i går påminde oss om att EU:s syfte inte är att subventionera biobränslen, utan att verka för att odlingsbar mark används för att producera livsmedel. Så enkelt är det.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig.(FR) I morgon möts G20-ländernas finansministrar, och än en gång kommer EU tomhänt till förhandlingsbordet. Förenta staterna har ända sedan januari 2011 krävt att de råvarupositioner som investeringsfonder tar ska övervakas och redovisas. Kommissionen måste snarast lägga fram sådana förslag. Det vore ett första steg mot att beröva spekulanterna deras livsluft. Även EU:s boskapsuppfödare har drabbats dramatiskt och snabbt – de har inte längre råd att utfodra sina djur.

Hundratals jordbruk står vid ruinens brant. För fem år sedan var vetepriset 100 euro per ton. I dag är det nästan 300 euro. Kommissionen kräver att jordbrukarna anpassar sig till marknadens signaler, men i nuläget skulle den göra klokt i att lyda sina egna råd. EU står inför en kris som inte medger att vi skjuter fram lösningarna till 2014.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom det är så kritiskt till att prisindexet för livsmedelsråvaror de senaste månaderna har nått sin högsta nivå på 20 år. Detta har utlöst sociala kriser, bland annat de uppror som skakat hela Maghrebområdet sedan i december. Det är ingen tvekan om att flertalet arbetstagare får sin levnadsstandard sänkt på grund av de stigande livsmedelspriserna, eftersom hälften av hushållens utgifter normalt går till att köpa mat. Omkring 80 miljoner människor lever än i dag under fattigdomsgränsen bara i EU, och många av dem får livsmedelshjälp genom olika program. Missväxt i Förenta staterna, naturkatastrofer i Ryssland och Brasilien, prisexplosionen på energi och råolja och att jordbrukarna blir allt äldre är några av de problem som vi snarast behöver ta itu med. I dag är det viktigare än någonsin att fördöma spekulation och undersöka om EU inte borde införa ett system med livsmedelslager för att kunna stå emot kriser som den nuvarande. Målet är att hitta gemensamma, kollektiva strategier som gör att vi kan reagera utan dröjsmål om efterfrågan på livsmedel ökar, inte minst genom en politik som ger unga människor incitament att bli jordbrukare.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (S&D), skriftlig. (EN) Europaparlamentets labourgrupp stöder det resolutionsförslag som lagts fram därför att livsmedelspriserna just nu exploderar på ett sätt som slår mot den trygga livsmedelsförsörjningen i hela världen. De senaste prisökningarna aktualiserar mycket av den oro som vi i labourgruppen länge har känt inför alla snedvridningar i livsmedelsförsörjningskedjan, inför att spekulation kan förvärra situationen så påtagligt och inför att många utvecklingsländer inte ökar sin produktionsförmåga genom att investera i jordbrukssektorn.

Att trygga livsmedelsförsörjningen är en utmaning som erfordrar globala åtgärder – det håller labourgruppen med om. Vi vill emellertid också betona att den gemensamma jordbrukspolitiken efter ambitiösa reformer kan spela en viktig roll för att komma tillrätta med utmaningen. En reformerad gemensam jordbrukspolitik ska vara anpassad till globala mål för en trygg livsmedelsförsörjning och för utvecklingspolitiken. Den måste avskaffa exportavgifter en gång för alla, eftersom de går ut över utvecklingsländernas förmåga att bygga upp en egen jordbruksproduktion. Den måste begränsa marknadsinterventionsmekanismerna, eftersom även dessa snedvrider marknaden, och främja en hållbar jordbruksproduktion, eftersom detta hjälper jordbruket att hantera och anpassa sig till klimatförändringen, vilket i sin tur skyddar EU:s naturresurser och förmåga att producera livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) En politik för att trygga livsmedelsförsörjningen handlar i första hand om försvar. När länder inte ger sina invånare tillgång till säkra livsmedel till överkomliga priser, och sina jordbrukare en rimlig levnadsstandard, leder det så småningom till oro och hungerupplopp. Rätten till mat är en självklar och grundläggande mänsklig rättighet. Texten som lagts fram betonar med all rätt att problemet behöver angripas från flera håll. Det finns många gemensamma beröringspunkter mellan de åtgärder som krävs för att trygga livsmedelsförsörjningen och dem som krävs för att vi ska bli bättre på att bekämpa klimatförändringen, förbättra utvecklingsbiståndet, utveckla nya marknadsstrukturer, öka öppenheten på råvarumarknaden och begränsa spekulationen. Jag hade gärna sett ännu starkare skrivningar, särskilt kravet på att inrätta ett oberoende global byrå som tillämpar ett strängt regelverk på spekulation i livsmedelsråvaror.

Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen ville också föreslå de åtgärder som krävs för att minska mängden livsmedel som går till spillo. Mellan 20 och 30 procent av våra grödor går till spillo redan i ett tidigt skede, som vid sådd och skörd. I utvecklingsländerna ruttnar hälften av alla skördar bort i brist på lagrings- och transportmöjligheter. Samtidigt kastar industriländernas konsumenter och distributörer bort 40 procent av alla livsmedelsprodukter utan att använda dem alls. Detta är oacceptabelt och oetiskt! Slutligen anser jag att livsmedel inte ska vara en fråga för Världshandelsorganisationen. Mat kan aldrig vara en vanlig råvara. Aldrig!

 
  
MPphoto
 
 

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig.(FR) Jag välkomnar att detta gemensamma resolutionsförslag har antagits. Det lyfter fram de viktigaste bidragande orsakerna till att livsmedelspriserna exploderar i dag. Hit hör de stigande oljepriserna, den ökande produktionen av biobränslen, som tar enorma arealer jordbruksmark i anspråk, att naturkatastrofer blir allt vanligare samt spekulation på marknaderna. Målet är inte längre att leverera livsmedelsprodukter till bästa pris, utan att få dem att generera en så hög avkastning som möjligt. Enligt FAO var livsmedelspriserna rekordhöga i januari, och man bedömer att 16 miljoner människor riskerar att inte få den näring de behöver om livsmedelspriserna stiger med 1 procent. Därigenom utgör prishöjningar en enorm utmaning för utvecklingsländerna, där tre fjärdedelar av inkomsterna redan nu används till inköp av baslivsmedel. Vi befarar därför att det kan uppstå en ännu mer fasansfull social och politisk situation än under ”hungerupploppen” 2008. EU har en avgörande roll att spela för att trygga livsmedelsförsörjningen i världen. Förhoppningsvis kan G20-ministrarna vid mötet i Paris i juni hitta lösningar för att motverka prisvolatiliteten på livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Den pågående ekonomiska och finansiella krisen har slagit hårt mot rätten till mat, som är förankrad i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Den befolkningstillväxt som man räknar med, inte minst i tillväxtekonomierna, innebär tillsammans med den tilltagande fattigdomen och hungern i världen att livsmedelsproduktionen behöver öka med minst 70 procent för att tillgodose befolkningens behov. Samtidigt förvärras problemet av finansiell spekulation i livsmedelsråvaror, vilket ger upphov till stora prissvängningar, av extrema väderhändelser och av att produktion av bioetanol prioriteras alltmer på livsmedelsproduktionens bekostnad. Jag anser att vi snarast behöver vidta åtgärder mot destabiliseringen av jordbruksmarknaderna. Detta skulle gagna jordbrukarna och främja branschens innovationsförmåga. Vi behöver också stärka den gemensamma jordbrukspolitiken som ett av EU:s viktigaste mål. Denna fråga har många aspekter och vi behöver överlägga multilateralt om den, eftersom den drabbar människor i hela världen, och ingen kan heller förneka att den i sin tur ger upphov till många nya problem. Se bara på de upplopp som ägt rum i olika utvecklingsländer. Länder i riskzonen behöver få ett bättre stöd, för att förebygga livsmedelskriser i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Jag har stött det resolutionsförslag som lagts fram med anledning av de stigande livsmedelspriserna, som påverkar livsmedelsförsörjningen i hela världen. Den senaste tidens prisökningar bekräftar att det finns åtskilligt att vara orolig för: snedvridningar i livsmedelsförsörjningskedjan, den spekulation som ibland förvärrar situationen och att många utvecklingsländer inte investerar tillräckligt i jordbrukssektorn för att bygga upp sin produktionskapacitet. Att trygga livsmedelsförsörjningen är en uppgift som måste lösas globalt. Samtidigt behöver vi framhålla att ambitiösa reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken starkt kan bidra till att vi kan möta utmaningen. En reformerad gemensam jordbrukspolitik måste ligga i linje med de globala mål som finns för att trygga livsmedelsförsörjningen och inom utvecklingspolitiken. Exportbidragen bör avskaffas en gång för alla, eftersom de undergräver utvecklingsländernas förmåga att bygga upp sin jordbruksproduktion. Vi behöver främja en hållbar jordbruksproduktion för att hjälpa jordbrukssektorn att hantera klimatförändringen och anpassa sig till den. Därigenom slår vi vakt om EU:s naturresurser och förmåga att producera livsmedel.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy