Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 17 februari 2011 - Strasbourg

10.1. Sammandrabbningar på gränsen mellan Thailand och Kambodja

  Talmannen. − Nästa punkt är debatten om sju resolutionsförslag om sammandrabbningar på gränsen mellan Thailand och Kambodja⁽¹⁾.

  Barbara Lochbihler, författare. – (DE) Herr talman! Sammandrabbningarna på gränsen mellan Thailand och Kambodja i början av månaden påminner än en gång allmänheten i världen om den flera decennier gamla konflikten om tillträde till templet Preah Vihear. Just nu har de väpnade sammanstötningarna minskat något, men det hindrar inte att vi måste verka för en politisk lösning på konflikten. Det är Aseans, FN:s och EU:s skyldighet att gå in ännu hårdare för detta nu, och inte avvakta med att agera förrän läget spetsas till igen.

I de senaste sammanstötningarna har såväl civila som soldater på båda sidor skadats och dödats. Användningen av klusterbomber är särskilt försåtlig, eftersom klusterammunition får förödande följder för civilbefolkningen långt efter det att den använts. Upp till 30 procent av bomberna i klusterammunitionen exploderar inte utan ligger kvar på marken som blindgångare, och detonerar senare om de rubbas av exempelvis lekande barn. Vi uppmanar Thailand och Kambodja att omedelbart upphöra med att använda dessa ohyggliga vapen. Vi uppmanar också båda regeringarna att ansluta sig till den internationella konvention som förbjuder klustervapen.

Låt mig slutligen rikta en enträgen vädjan till Thailands och Kambodjas regeringar att göra allt som står i deras makt för att lösa konflikten utan att tillgripa våld. Det skulle bara resultera i ytterligare lidanden för civilbefolkningen på båda sidor. Detta lidande kan undvikas om politikerna hittar en förhandlingslösning, men det förutsätter en politisk vilja att göra detta, snarare än att underblåsa en lättköpt nationalism på ömse sidor om gränsen.

  Marietje Schaake, författare. − (EN) Herr talman! Sedan början av månaden har det ägt rum militära strider vid gränsen mellan Thailand och Kambodja, inte långt från templet Preah Vihear, som finns upptaget på Unescos världsarvslista. Det är i första hand vårt ansvar att skydda människoliv, men vi har också ett ansvar för kulturarvet.

Användningen av klustervapen är särskilt oroande. Dessa uppgifter kan mycket väl stämma, eftersom varken Thailand eller Kambodja har ratificerat konventionen om klustervapen.

Om spänningen ökar ytterligare riskerar hela regionen att destabiliseras. För att förhindra detta måste båda regeringarna ta sitt ansvar och ta hand om alla som fördrivits på grund av konflikten.

Vi välkomnar att Aseans ordförandeskap har engagerat sig för en dialog mellan de båda länderna, så att tvisten kan lösas på ett fredligt sätt.

Thailand och Kambodja har gått med på att närvara vid ett krismöte som Asean genomför för att överlägga om konflikten. Unescos generaldirektör ska skicka ett särskilt sändebud till Bangkok och Phnom Penh för att uppmana båda parter att samarbeta med ett eventuellt Unesco-uppdrag.

  Bernd Posselt, författare. – (DE) Herr talman! Barbara Lochbihler har alldeles rätt i att det först och främst handlar om människor, om alla som omkommit och skadats, och om den här vedervärdiga användningen av klustervapen.

För det andra gäller det givetvis att begränsa gränskonflikten, lösa den fredligt och se till att den inte eskalerar till ett krig.

Vi vill även ta upp en tredje aspekt, och det är att tempelanläggningen i gränsregionen utgör ett oersättligt världsarv. Den före detta ledamoten av Europaparlamentet Karl von Habsburg, son till Otto von Habsburg, ansvarar för detta vid Unesco och ska berätta mer när han besöker oss under mars månads sammanträdesperiod här i Strasbourg. Mitt intryck är att vi faktiskt behöver gå in hårt för att med gemensamma krafter åstadkomma fred och skydda såväl människor som kulturarv. Att krig kan riva upp fruktansvärda sår i det kulturella landskapet är vi i EU blott alltför väl medvetna om. Därför måste vi alltid handla när världens kulturarv hotas, var det än sker.

  Marc Tarabella, författare. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Sedan början av februari pågår återigen militära strider mellan Kambodja och Thailand utmed gränsen vid templet Preah Vihear. Båda länder gör anspråk på området. Tyvärr har dödsoffer krävts på båda sidor och mer än 3 000 invånare som bor i anslutning till det konflikthärjade området har fått evakueras.

FN:s internationella domstol erkände 1962 Kambodjas rätt till templet Preah Vihear och den omgivande zonen. Beslutet, som byggde på äldre franska kartor, har emellertid aldrig godtagits av Thailand. Dessutom har vissa avsnitt av gränsen inte märkts ut, vilket utlöste ett flertal väpnade intermezzon redan 2008 och 2009.

År 2008 upptogs templet på Unescos världsarvslista. Även detta möttes med ilska från nationalister i Thailand. Ett samförståndsavtal om gränsdragningsfrågor undertecknades 2000, men nationalisterna i det thailändska Pad-partiet kräver att det upphävs, eftersom de anser att det gynnar Kambodja alltför mycket. Jag vill i synnerhet framhäva Indonesiens insatser. Landet är för närvarande ordförande i Asean och har erbjudit sig att medla i konflikten.

Måndagen den 14 februari uppmanade också FN de båda länderna att ingå ett permanent vapenstillestånd. FN har dock inga planer på att skicka fredsbevarande styrkor till området. Jag hoppas att de båda länderna äntligen kan lösa den här territoriella tvisten på ett fredligt sätt, utan att på det här sättet ta tusentals fredsälskande människor som gisslan.

  Charles Tannock, författare. − (EN) Herr talman! Tack och lov är det i dag otänkbart för oss här i EU att gå i krig på grund av gränsdragningstvister. Så är tråkigt nog inte fallet vid gränsen mellan Thailand och Kambodja. Upprepade militära sammandrabbningar har de senaste veckorna ägt rum mellan länderna med anledning av en gränstvist som avser en litet område nära ett gammalt tempel.

Biståndsorgan uppger att 30 000 människor är på flykt undan striderna. Det är därför inte så konstigt att oskyldiga civila har dödats, även om parterna är oense om hur många människor det rör sig om.

Enligt Kambodjas premiärminister Hun Sen är sammanstötningarna ”verkligen krig”. Den som använder sådana krigshetsande och uppviglande tongångar förvärrar bara läget. På kort sikt kan bara de båda regeringarna och FN:s säkerhetsråd hitta en lösning. Rådet måste ta kommandot här och tvinga fram lösningar som minskar spänningarna. På längre sikt ser vi förhoppningsvis samma utveckling som här i EU de senaste årtiondena, nämligen att en ökad regional integration inom ramen för Asean gör sådana sammandrabbningar till historia.

  Cristian Dan Preda, för PPE-gruppen. – (RO) Herr talman! I tisdags kväll och i onsdags morse ägde nya men av allt att döma mindre gränsintermezzon mellan Thailand och Kambodja rum. Just nu är förhållandet mellan de båda grannländerna oerhört spänt. Därför är det bra att vi genomför den här debatten i dag. Faktum är att jag vill tacka Bernd Posselt för hans initiativ.

Låt mig också säga att jag ansluter mig till alla som fördömer att människor drabbats av de väpnade stridigheter som pågått sedan början av månaden. I synnerhet när läget är så spänt som nu ska vi med eftertryck kräva att båda parter uppträder med största tänkbara återhållsamhet och ingår ett permanent vapenstillestånd, precis som FN:s säkerhetsråd uppmanat dem att göra. Vad än konflikten mellan Thailand och Kambodja beror på så kan den inte lösas med våld. Därför vädjar jag till båda parter att snarast lösa gränstvisten om området kring templet Preah Vihear på ett fredligt sätt.

Jag får faktiskt också påminna om Internationella domstolens entydiga beslut från 1962 och om att tvisten kan lösas på många sätt, bland annat genom att Asean medlar. Allt som krävs är en uppriktig vilja att förhandla på det sätt som folkrätten föreskriver.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för S&D-gruppen. – (PL) Herr talman! Vid Preah Vihear-templet, som uppfördes på 1000-talet, har många konflikter utkämpats mellan hinduism och buddhism, liksom mellan de röda khmererna och Lon Nols regim. Kambodjas och Thailands tvist om templet går tillbaka till början av 1900-talet. Båda länderna hävdar att de har rätt till byggnadsverket och det omgivande territoriet, och även rätt att fastställa var gränsen mellan de båda länderna ska dras. Sedan i februari i år har vi kunnat bevittna den senaste utvecklingen i tvisten.

Enligt Internationella domstolen i Haag tillhör templet Kambodja, men det återstår ändå en del andra frågor att reda ut. Båda regeringarna bör göra allt som står i deras makt för att hitta en kompromiss som kan bli utgångspunkt för en permanent uppgörelse. För en och en halv vecka sedan besköt länderna varandra med militärt artilleri. Detta får inte upprepas, dels därför att regionens invånare riskerar att dödas, och dels därför att templet har skadats trots att det har upptagits på Unescos världsarvslista. Både Unesco och Asean har redan erbjudit sig att hjälpa till och i dag ansluter sig Europaparlamentet till deras vädjan. En entrébiljett till Preah Vihear kostar fem dollar. Jag undrar vad kostnaden för den mer än sekelgamla konflikten mellan Kambodja och Thailand uppgår till.

  Kristiina Ojuland, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är skakande att vissa politiska krafter så här på 2000-talet fortsätter att resonera som på 1800-talet. Nationalismen tilltar på många håll i världen och i dess spår uppstår etniska och religiösa konflikter.

Thailands och Kambodjas regeringar måste ta hänsyn till att sammandrabbningarna vid gränsen inte bara påverkar förbindelserna mellan dessa båda länder, utan freden och stabiliteten i hela regionen. Även om länder har olösta politiska mellanhavanden så får det inte gå ut över kontakten mellan ländernas invånare. I annat fall finns det en överhängande risk för växande nationalism och främlingsfientlighet.

Thailands och Kambodjas gränstvist bör kunna lösas fredligt i enlighet med Internationella domstolens beslut 1962. Alldeles för mycket blod har spillts runt om i världen i början av det här året.

  Ryszard Czarnecki, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! Till EU:s starkaste sidor hör att vi inte är egoister, utan förmår att se längre än vår europeiska näsa räcker och följa händelseutvecklingen utanför EU, långt borta i det exotiska Asien. Det har med all rätt betonats att konfliktens rötter faktiskt är äldre än 100 år. Ändå är det bra att EU och unionens hjärta, Europaparlamentet, har yttrat sig om den här frågan. Det är bra därför att vi bör synas överallt där det förs en debatt om mänskliga rättigheter, överallt där man överlägger om denna oerhört betydelsefulla fråga. Konflikten visar definitivt att det i dag finns människor som dör och kämpar – om än inte alltid med så pass dödlig utgång – för sådant som kanske går att lösa på ett fredligare sätt. Det är bra att Europaparlamentet ingriper i den här frågan.

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen. – (SK) Herr talman! I enlighet med Internationella domstolens beslut av den 15 juni 1962 tillhör templet Preah Vihear Kambodja. Den thailändska regeringen måste respektera detta och avstå från att med militära medel försöka ändra de internationellt erkända gränserna. Samtidigt måste den kambodjanska regeringen låta thailändska tillbedjare få tillgång till templet.

I en situation där en av parterna i en konflikt bryter mot reglerna och tar till våld för att tillgodose sina egna intressen måste internationella institutioner mobiliseras för att tydliggöra följande: världens befolkning vill leva under stabila politiska förhållanden. Världens befolkning vill inte att konflikter ska lösas med militära medel.

För att förhindra att onödiga konflikter sprids och att civilbefolkningen traumatiseras måste vi därför lokalt mobilisera lämpliga internationella institutioner. Indonesien har erbjudit sig att, i egenskap av ordförandeland för Asean, medla i gränskonflikten – det vore det bästa sättet att närma oss en lösning på denna situation.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Herr talman! Unesco försöker rädda templet Preah Vihear – ett monument på världsarvslistan – och finansiera dess bevarande. Thailand och Kambodja misslyckas emellertid inte bara med att respektera denna ansträngning, utan de bryter också mot den internationella konventionen om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt som är bindande för båda länderna. Jag befarar att denna tanklöshet kan komma att leda till förstörelse av en byggnad som har funnits ända sedan 1000-talet.

Framför allt anser jag dock att detta exempel bör lyfta upp frågan om ansvar. Det som hände i Afghanistan 2001, när en unik staty av Buddha förstördes, får inte upprepas. Händelsen var inte bara ett resultat av talibanernas religiösa fanatism utan också av bristen på tillräckligt engagemang från västvärlden. Förstörelse av världens kulturarv får inte pågå ostraffat. Detta är en så viktig fråga att en institution liknande Internationella brottmålsdomstolen i Haag, vilken ställer krigsbrottslingar inför rätta, bör upprättas för att göra detsamma med människor som förstör ovärderliga monument.

  Pino Arlacchi (S&D). - (EN) Herr talman! Enligt resolutionen om gränsöverskridande konflikter mellan Thailand och Kambodja fördöms väpnade konflikter och uppmanas båda länderna att avbryta stridigheterna, minska spänningarna och godta Aseans och Förenta nationernas medling.

Vi har att göra med en helt omotiverad konflikt. 1976 undertecknade Asean-medlemmarna Kambodja och Thailand Asean-fördraget om vänskap och samarbete. Enligt fördraget ska länderna avstå från användande av våld mot de stater som är medlemmar och verka för en fredlig lösning av mellanstatliga konflikter. Konflikten är omotiverad också på grund av att Internationella domstolen 1962 fastställde att templet Preah Vihear, som ligger i området där stridigheterna pågår, tillhör Kambodja.

Det finns många anledningar att misstänka att den väpnade konflikten är kopplad till nationalistiska strömmar i Thailand, som är styrda av regeringselement som provocerar fram stridigheter för att ställa sig in hos hårdföra väljare inför årets val.

  Monica Lusa Macovei (PPE). - (EN) Herr talman! På grund av gränsstridigheterna mellan Thailand och Kambodja har uppskattningsvis 1 000 personer dött och ytterligare 30 000 fördrivits. Vi beklagar förlusten av liv och prioriterar att förhindra att ytterligare liv går till spillo.

Jag vill också uttrycka min oro när det gäller det påstådda användandet av klustervapen, och jag uppmanar de båda länderna att avstå från att använda sådana. Att döda människor eller utsätta dem för livsfara är aldrig någon lösning. Vi stöder därför starkt alla parter som för närvarande arbetar på att hitta en lösning för att få ett slut på våldet. Vi står upp för fred och vi uppmanar till fred.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Jag vill ansluta mig till mina kolleger som uppmanar till en fredlig lösning på den spända situationen vid gränsen mellan Thailand och Kambodja. Stridigheterna som bröt ut i början av månaden innebär ett återupptagande av en äldre konflikt om Unesco-templet som ligger på gränsen mellan de båda länderna. Jag vill betona att Internationella domstolen 1962 tilldömde Kambodja detta monument, något som myndigheterna måste respektera. Även om inte området runt templet avgränsades av domstolen borde Thailand och Kambodja kunna nå en överenskommelse genom förhandling och utan att använda vapen.

Stridigheterna i området utsätter inte bara ett Unesco-monument för fara utan riskerar även befolkningens liv. En gränskonflikt utgör alltid en källa till instabilitet. Det är därför som jag uppmanar till ett initiativ från bägge regeringarna att lösa denna fråga bilateralt. Jag anser att projektet som syftar till att upprätta en buffertzon för att förebygga att förstörelsen sprids innebär ett steg mot fred.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Herr talman! Även jag vill beklaga förlusten av människoliv, särskilt när det gäller oskyldiga civila offer. Jag är också oroad över att tusentals människor har tvingats överge sina hem på grund av stridigheterna på gränsen mellan Thailand och Kambodja. Enligt vad som sammanfattades i det gemensamma resolutionsförslaget finns det ett internationellt rättsligt regelverk som båda sidorna måste följa.

Jag anser att Europaparlamentets uppmaning måste följas av starka påtryckningar från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Vad som dock är ännu allvarligare är användandet av klustervapen. Jag anser att det är vår plikt att kräva att Thailand och Kambodja ska ratificera konventionen som förbjuder denna typ av vapen.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (EN) Herr talman! Denna situation innebär en ytterligare påminnelse för EU om vikten av medling och konfliktförebyggande. För att kunna använda sin så kallade soft power i största möjliga utsträckning måste EU investera mer i konfliktförebyggande. Det är hög tid att vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton lägger fram ett initiativ till att bygga upp en trovärdig kapacitet för medling och konfliktförebyggande. För detta krävs politisk samstämmighet, och det är bra att medlemsstaterna blir påminda om det.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt att lyfta fram två frågor som redan har berörts, men som jag anser vara grundläggande.

Den första handlar om Thailands och Kambodjas användande av klusterbomber samt nödvändigheten av att båda länderna ratificerar den internationella konventionen om klustervapen.

Den andra frågan rör också något som vi ofta diskuterar i dessa debatter om brådskande frågor, nämligen yttrandefrihet, huvudsakligen på Internet.

Jag anser att det thailändska politiska systemets svaghet och bräcklighet avslöjas genom vissa allvarliga situationer, t.ex. rättegången som hålls mot Chiranuch Premchaiporn för uttalanden på hans webbplats enligt vilka den kungliga familjen kritiserats. Den person som bär ansvar för uttalandena har friats medan den person som ansvarar för webbplatsen inte har friats.

Jag anser också att det är nödvändigt att påpeka behovet av yttrandefrihet och, framför allt, föreningsfrihet i båda dessa länder.

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Herr talman! Tyvärr är denna konflikt över ett århundrade gammal. Den återuppstod i juni 2008 och har eskalerat ända sedan början av denna månad. Många människor har åsikter om varför den har eskalerat just nu. Det finns de som tror att krigsivrande thailändska generaler använder detta som en förevändning för att störta regeringen och ställa in valen som enligt föreslag ska genomföras senare i år.

Det må vara som det vill med den saken, men denna konflikt – särskilt när man betraktar den på avstånd – bör vara möjlig att lösa. Det är inte någon stor konflikt, särskilt inte om Förenta nationerna använder sitt mandat och inflytande för att få till stånd tre saker: för det första en överenskommelse om att upphöra med klustervapen, för det andra en permanent vapenvila och för det tredje, om det blir nödvändigt, en utplacering av trupper för att övervaka denna vapenvila. Om detta sker kan vi få ett slut på konflikten.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag kan försäkra er att kommissionen nära följer händelserna vid gränsen mellan Thailand och Kambodja.

Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, uttryckte den 7 februari 2011 oro för väpnade sammanstötningar. Hon uppmanade bägge länderna att visa mycket stor återhållsamhet, vidta nödvändiga åtgärder för att minska spänningarna och återuppta dialogen i syfte att få till en fredlig lösning på meningsskiljaktigheterna.

De punkter som tagits upp i parlamentets resolutionsutkast diskuterades den 14 februari 2011 i Förenta nationernas säkerhetsråd i närvaro av Thailands, Kambodjas och Indonesiens utrikesministrar, den senare i sin egenskap av ordförande för Asean.

Vi håller med Lynn Pascoe, biträdande generalsekreterare för FN, om att situationen verkligen är allvarlig. Frågan handlar inte bara om ett världsarv. Den handlar också om – upplevda eller verkliga – nationella och kulturella identiteter och nationell stolthet. Allra viktigast är frågan om människoliv och om regional stabilitet.

Vi kan ställa oss två ytterligare frågor: Vad kan regionen själv göra för att rätta till situationen, och hur kan EU bidra till en fredlig lösning? Det är tydligt att denna typ av konflikt inte kan lösas med väpnat våld. Asean har en roll att spela, och det gläder oss att man tar ett ansvar.

Indonesiens utrikesminister har med rätta åberopat fördraget om vänskap och samarbete. Enligt detta krävs att alla parter ska lösa sina meningsskiljaktigheter genom fredliga medel. Vi välkomnar Indonesiens beslut att sammankalla till ett särskilt möte mellan utrikesministrarna i EU och Asean angående detta den 22 februari 2011 i Jakarta.

Det råder stor enighet i Förenta nationerna om att denna fråga inte får gå över styr. Säkerhetsrådets medlemmar har uppmanat bägge parter att avstå från provokationer och till att inte sätta in militära förstärkningar längs gränsen.

Att regionala ansträngningar är det bästa sättet att uppnå en fredlig lösning på konflikten blir alltmer tydligt. För EU innebär det att man ger sitt fulla stöd till Asean.

Europeiska utrikestjänsten följer frågan i detalj och överväger olika alternativ för att stödja Asean, om ett sådant stöd är lämpligt och efterfrågas från organisationens sida.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i slutet av den sista debatten.

(1) Se protokollet.