Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2570(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0158/2011

Debatter :

PV 09/03/2011 - 15
CRE 09/03/2011 - 15

Omröstningar :

PV 10/03/2011 - 9.4
CRE 10/03/2011 - 9.4
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0097

Debatter
Torsdagen den 10 mars 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

10. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Vi kommer nu till röstförklaringarna.

 
  
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0191/2011

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Fru talman! Jag röstade för den gemensamma resolutionen från gruppen progressiva förbundet av Socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet huvudsakligen för att så lite har ändrats när det gäller resolutionens betydelse och aktualitet, även om vissa förändringar har skett i Ungern mellan utarbetandet av resolutionen och dagens omröstning om den.

Till att börja med skulle jag vilja betona hur besvikna vi är att kommissionen redan från början beslutade att fokusera på endast tre områden när det gäller den kontroversiella ungerska medielagen. Vi envisas med att efter att den ungerska regeringen och parlamentet hade hanterat dessa tre områden på ett relativt acceptabelt sätt borde kommissionen ha fortsatt genom att noggrant övervaka att den ungerska medielagen är förenlig med EU:s lagstiftning – särskilt stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Vi skulle också vilja uppmana de ungerska myndigheterna att i större utsträckning samarbeta med berörda parter vid framtida ändringar av lagen, bland annat det civila samhället eftersom det är den enda sättet som lagen kan utarbetas i ett verkligt demokratiskt land. På det här sättet kommer bidragen och rekommendationerna definitivt att vara stimulerande vare sig de är våra – dvs. från Europaparlamentet, kommissionen eller organisationen för säkerhet och samarbete i Europa – eller kommer från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Fru talman! Alla här i kammaren som instämmer i Europeiska unionens principer tycker definitivt att pressfriheten är mycket viktig. Den här friheten medför förstås ansvar. Ändå röstade jag emot förslaget.

Den information som jag har fått i frågan och som har tagits upp här visar att kommissionen framförde önskemål till Ungern, som bemötte dem och ändrade sin medielag i enlighet med detta. Jag anser att det borde ha varit tillräckligt. I detta sammanhang tycker jag att det inte borde göras till en politisk fråga på detta sätt, där vänstern till synes är emot högern, eller vilken situationen nu är: Samma normer måste gälla för alla i den här frågan. Om kommissionen godtog denna ändring från Ungern då godtar jag den också. Det är min uppfattning att detta är en fråga om grundprinciper och jag är därför rädd att jag röstade emot betänkandet från min egen grupp, eller dess idé, eftersom jag anser att Ungern har gjort exakt det som kommissionen bad om.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Fru talman! Innan vi uttalar oss om mediernas frihet i Ungern borde vi kanske titta på vad vi gör som parlament.

Vi kanske vill tänka på de hundratusentals euro i offentligt bistånd som vi ger till det europeiska journalistförbundet, vi kanske vill tänka på de tiotusentals euro som vi använder varje vecka för att flyga framför allt lokala reportrar till Bryssel och Strasbourg för att visa dem något bra, och vi kanske vill tänka på hur dussintals ackrediterade korrespondenter i Bryssel får extra inkomster som rådgivare i mediefrågor eller som redaktörer eller skribenter för EU-finansierade gratistidningar.

Om jag var ungrare skulle jag allvarligt ifrågasätta inte enbart medielagen utan också regeringens smygande enväldiga tendenser, men jag är inte ungrare så jag har inte med det att göra.

Jag är emellertid ledamot av detta parlament och jag anser att det uppenbart propagandistiska sätt som vi använder skattebetalarnas pengar på borde kränka våra grundläggande principer om anständighet, rättvisa och demokrati. Vi bör avlägsna bjälken ur vårt eget öga innan vi börjar oroa oss för grandet i Ungerns.

 
  
  

Resolutionsförslag RC B7-0169/2011

 
  
MPphoto
 

  Lara Comi (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för denna viktiga resolution. Det är avgörande att Europeiska unionen gör allt som står i dess makt för att tillsammans med FN:s säkerhetsråd få stopp på nödläget så snart som möjligt.

Att uttryckligen fördöma, föreslå en flygförbudszon, fastställa ett vapenembargo och andra sanktioner, tillhandahålla humanitärt stöd, evakuera europeiska medborgare och stödja den drabbade civilbefolkningen är trots allt åtgärder i efterhand som endast försöker stoppa katastrofen.

Europeiska unionen måste emellertid spela en starkare politisk roll på den internationella scenen och kunna ta sig an stora utmaningar. Efter att ha ställts inför katastrofen anser jag att vi borde stanna upp och reflektera för att se hur EU kan arbeta för att förebygga framtida situationer där svaga demokratier faller ihop och utvecklas till humanitära katastrofer.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE).(EN) Fru talman! Jag röstade självfallet för resolutionen. Men jag tror att Europeiska rådet, som träffas i morgon, bör agera så snart och så beslutsamt som möjligt, för det första för att fastställa en flygförbudszon över Libyen för att hindra regeringen från att fortsätta att döda medborgarna, och för det andra för att upprätta förbindelser med det nationella övergångsrådet. Vi lade till denna uppmaning i vår resolution.

Jag tycker också att ett avsnitt i resolutionen behöver betonas: de revolutionära förändringarna i Nordafrika har gjort det tydligt att EU:s positiva inverkan och långsiktiga trovärdighet i regionen kommer att bero på dess förmåga att genomföra en sammanhängande gemensam utrikespolitik som är värdebaserad och som tydligt vill ställa sig på de nya demokratiska krafternas sida.

 
  
MPphoto
 

  Pino Arlacchi (S&D).(EN) Fru talman! Jag röstade för resolutionen. Jag skulle vilja betona att partnerskapet för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet som nyligen lanserades av kommissionen är ett utomordentligt första steg i rätt riktning.

EU var i stor utsträckning frånvarande i början av den nordafrikanska krisen och övergången till demokrati, men förefaller nu ha börjat bli mer aktiv och effektiv på detta område.

 
  
MPphoto
 

  Mitro Repo (S&D).(FI) Fru talman! Libyens folk måste ha rätt att före alla andra besluta om framtiden för sitt eget land. Eftersom begreppen verklig demokrati och frihet kommer från människorna kan de inte påtvingas utifrån.

Morgondagens extra toppmöte i Europeiska rådet måste nå en överenskommelse om EU:s roll i regionen. EU bör göra allt det kan för att stödja demokrativågen i arabvärlden. Ingen tid bör gå förlorad – vi behöver gå från ord till handling. EU måste vara konsekvent i sin politik och erkänna sitt ansvar för området nu och på längre sikt. Om angreppen på civilbefolkningen fortsätter, och det förefaller vara fallet, måste EU förhandla om ett FN-mandat och agera för att skapa en flygförbudszon över Libyen så att en mänsklig katastrof kan undvikas. Vi behöver också behålla möjligheten med militärt ingripande i den här situationen.

 
  
MPphoto
 

  Adam Bielan (ECR).(PL) Fru talman! Vi upplever slutet på en av efterkrigstidens längsta regimer. Emellertid har inte Muammar Kaddafi kunnat förmå sig att värdigt ge upp, och för att bibehålla sin diktatur har han förklarat krig mot sitt eget folk. Genom att vända vapnen mot medborgarna har han ifrågasatt de grunder som den moderna civilisationen bygger på. Han har begått ett brott mot mänskligheten. Vi är därför skyldiga att stödja det libyska folket i deras kamp för frihet, demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.

Vi måste vidta åtgärder i samarbete med FN för att återupprätta stabilitet i Libyen och straffa dem som är skyldiga till brott, inklusive överste Kaddafi. Det är särskilt brådskande att säkra humanitärt stöd till civila och ge libyska flyktingar skydd. Redan för 25 år sedan försökte president Ronald Reagans administration sätta stopp för Kaddafis styre. Vi måste i dag vidta alla åtgärder som enligt internationell rätt är tillåtna för att få bort honom, så jag stöder parlamentets resolution.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE).(FI) Fru talman! Jag röstade för resolutionen även om jag tycker att den innehåller vissa oroande punkter. Till att börja med vill jag säga att min grupp träffade företrädare för den libyska oppositionsmakten denna vecka och de sade att de inte ville ha något väpnat ingripande från väst. Det gjorde de mycket klart. Jag anser inte att EU ska vara en flaggviftare i det här ärendet utan vi bör agera tillsammans med FN och de arabiska länderna.

Trots detta talas det i resolutionen om humanitärt ingripande vilket alltför ofta tyvärr innebär väpnat ingripande. Parlamentet antar faktiskt en ståndpunkt till förmån för ingripande, låt vara med hjälp av tjusig retorik.

Min andra punkt är flygförbudszonen, vilken jag är rädd kommer att resultera i att Libyen bombas. Jag anser att detta bör vara ett FN-lett uppdrag där hela arabvärlden, Afrika och EU agerar gemensamt.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Fru talman! De som kräver militärt ingripande – och en flygförbudszon är självfallet en form av militärt ingripande, eftersom det kräver en vilja att slå mot flyganläggningar på marken – bör komma ihåg tre saker. För det första att den libyska oppositionen som vi hörde inte vill ha utländsk inblandning. Det sitter affischer över hela Benghazi som meddelar det. För det andra: Kaddafi vill ha utländsk inblandning. Det skulle rättfärdiga diktatorns argument att han försvarar sitt land mot utländsk invasion. För det tredje så har vi inte råd. Det första fartyget i området efter att den humanitära krisen började var HMS Cumberland från vårt eget land, som befann sig i området eftersom hon var på väg att utrangeras! Och vår flotta har fortfarande större räckvidd än de flesta andra medlemsstaters.

Det kan ha funnits argument för visst direkt angrepp mot Kaddafis regim under 1980-talet när den tydligt deltog i internationell terrorism. Det är slående att de som nu kräver någon form av ingripande inte var positiva till en sådan åtgärd när det skulle ha varit motiverat enligt internationell rätt. Det är något motbjudande över spektaklet med alla dessa europeiska ledare som fjäskar och dreglar över denna förfärliga regim. Vi har åstadkommit alldeles tillräckligt med problem för oss genom våra ingripanden hittills. Jag tycker vi har gjort alldeles tillräckligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE). (SK) Fru talman! Jag välkomnar resolutionen och har därför gett mitt stöd till den. Det räcker emellertid inte att anta en resolution.

Förra veckan i Egypten attackerade 4 000 muslimer en koptisk by inte långt från Kairo. De brände två kyrkor och hindrade brandmän från att komma in i byn. Armén ville först inte ingripa. När den till slut gjorde det skickade muslimska företrädare iväg dem och sade att allt var under kontroll. De 12 000 kristna som bor i byn fick utegångsförbud.

Det fanns en tid när Europa visste vem som var god och vem som var ond och varför. Tack vare stödet från de goda människorna var ledare som Havel, Walesa och Čarnogurský förberedda för kommunismens fall. I dag skakar EU:s politiker däremot hand med diktatorer och blundar för förföljelse av kristna. De tänker inte i termer av goda och onda eftersom pragmatism inte innefattar sådana kategorier. Till dess att detta förändras kanske vi gör mer skada än nytta för Nordafrika.

 
  
  

Betänkande: Belder (A7-0037/2011)

 
  
MPphoto
 

  Pino Arlacchi (S&D).(EN) Fru talman! Jag röstade för betänkandet eftersom det tydligt gör skillnad mellan de två huvudärendena rörande Iran: Den nuvarande regeringens överträdelser av mänskliga rättigheter och det iranska kärnvapenprogrammet.

I betänkandet stöds rådets dubbelspåriga synsätt på kärnvapenfrågan: sanktioner å ena sidan men ett erbjudande om dialog å den andra.

Vi måste kritisera de oerhört allvarliga överträdelser av mänskliga rättigheter som sker i Iran i dag. Förövarna som huvudsakligen tillhör statliga institutioner agerar med straffrihet.

Samtidigt bör vi undvika oansvariga krav på internationell väpnat ingripande mot det nuvarande tyranniet. En väpnad attack mot Iran i de mänskliga rättigheternas namn skulle av alla iranier, oavsett politisk ståndpunkt, betraktas som ett angrepp mot landet och ett ytterligare angrepp mot deras grundläggande rättigheter.

Den enda vinnaren vid en sådan möjlighet skulle vara Mahmoud Ahmadinejad.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE).(EN) Fru talman! Jag har röstat för resolutionen och jag anser att det nu är dags att tillämpa samma synsätt på regimen i Teheran som vi har använt för Libyen och överste Kaddafi. Med andra ord är det inte längre en realistisk möjlighet att hoppas på förtroendebyggande. Vi bör stödja mer opposition i Iran. Jag är särskilt oroad över Ashrafs oppositionsläger som har varit under belägring och påtryckningar sedan juli 2009. Den humanitära situationen där är oacceptabel. Parlamentet antog en resolution i april 2009 och en skriftlig förklaring i november förra året och jag vill råda Catherine Ashton att ta detta allvarliga budskap till Europeiska rådet i morgon.

 
  
MPphoto
 

  Adam Bielan (ECR).(PL) Fru talman! Iran under Mahmoud Ahmadinejads ledning orsakar allvarlig oro på grund av ledarens kärnvapenambitioner. Den fortsatta vägran att samarbeta med Internationella atomenergiorganet och den tillhörande bristen på övervakning av det iranska kärnvapenprogrammet gör det nödvändigt att överväga att vidta kraftfulla åtgärder när det gäller Iran.

Med tanke på att det är en auktoritär regim måste vi räkna med möjligheten att den utgör ett hot mot andra länder, framför allt de närliggande. Särskild oro har den antiisraeliska retorik som Irans president har uttryckt under en tid skapat. Jag anser att de iranska myndigheternas ståndpunkt i frågan är oacceptabel och jag fördömer den kategoriskt. Genom att rösta för resolutionen uttrycker jag mitt motstånd mot Irans aggressiva utrikespolitik och kräver också att politiska fångar ska friges, att förföljelserna av dem som försvarar mänskliga rättigheter ska upphöra och att ett samarbete med internationella organisationer, inbegripet FN-organ, ska inledas. Jag stöder även Turkiets och Brasiliens diplomatiska ansträngningar för en resolution i kärnvapenfrågan.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Fru talman! Den iranska revolutionen 1979 kommer en dag att ses som en epokgörande händelse jämbördig med franska revolutionen 1789 eller ryska revolutionen 1917. I likhet med dem spreds den omedelbart utanför sina gränser och försökte kopiera sig själv runtom i världen. I likhet med dem bortsåg den från alla fastställda normer i internationell rätt, nationell suveränitet och territoriell jurisdiktion.

Vad var det som startade revolutionen? Det var belägringen av den amerikanska ambassaden. Stanna nu upp och fundera en stund över hur märkvärdigt det var, med tanke på hur förbindelserna tidigare hade varit mellan länderna. Till och med under Andra världskriget när ömsesidigt motstridiga ideologier kämpade för att utplåna varandra, evakuerades diplomater fredligt via neutrala länder. Om Förenta staterna i morgon skulle invadera Kuba kan man anta att det skulle förekomma ett fredligt utbyte av diplomatisk personal. Vad iranierna signalerade var att deras regler inte stämde överens med våra. De brydde sig inte längre om tanken med statens suveränitet och de har fortsatt som de började, och stött sin milis från Sidenvägens Khanates till Balkan, till och med så långt som till Buenos Aires.

Vi skulle ha större möjligheter att fördöma en sådan regim om vi i Europeiska unionen i lite större utsträckning beaktade principen med nationell suveränitet och principen med nationellt självbestämmande.

 
  
MPphoto
 
 

  Gianni Vattimo (ALDE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag ville förklara varför jag avstod från den slutliga omröstningen om betänkandet om Iran, för samtidigt som jag instämmer i all kritik mot bristen på respekt för mänskliga rättigheter i Iran, särskilt när det gäller dödsstraff, förföljelse av sexuella minoriteter och bristen på respekt för friheten att undervisa i skolor och på universitet, är jag ändå övertygad om att mycket av nyheterna och informationen som man i betänkandet hänvisar till kommer direkt från den amerikanska propagandakvarnen och jag kan inte lita på den.

Samtidigt som jag självfallet är övertygad om att Iran har all rätt att fortsätta att utveckla kärnvapenforskning för fredliga ändamål anser jag avslutningsvis som liberal demokrat att jag inte heller kan neka dem rätten att ha kärnvapen i en region där den enda makt som har dem och har rätt att ha dem är en rasistisk kolonialstat som Israel.

 
  
  

Resolutionsförslag RC-B7-0158/2011

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Fru talman! När det gäller denna resolution från FN om mänskliga rättigheter vill jag säga att det är mycket viktigt att vi i Europeiska unionen står upp för mänskliga rättigheter ända till slutet. Tyvärr var den här resolutionen om mänskliga rättigheter inte välbalanserad. När man läser den, och särskilt punkt 19, får man en känsla av att en stat, Israel, fördöms alltför mycket och att människor försöker lägga skulden här på det landet.

Vi är alla medvetna om den aktuella situationen i Mellanöstern. Länder som bevittnar uppror där tusentals oskyldiga människor har förlorat livet. Med tanke på det borde det här ha varit en resolution om mänskliga rättigheter, inte om Mellanöstern. Om målet hade varit att uppnå en balans här, i stället för att försöka klandra Israel på detta ensidiga sätt, skulle man kanske ha kunnat nämna Gilad Shalit, den israeliska soldat som berövats mänskliga rättigheter i 1720 dagar som fånge hos de palestinska araberna eller Hamas.

När vi åstadkommer dessa förklaringar om mänskliga rättigheter måste vi sträva efter ett balanserat och rättvist synsätt. Det är det enda hållbara sättet som de kan föras vidare och som dessutom gör att vi kan bibehålla trovärdigheten som väktare av mänskliga rättigheter både i Europa och i andra delar av världen.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Fru talman! Jag var mycket glad över att förslagen till resolution om mänskliga rättigheter antogs, och Europeiska unionen gjorde helt rätt i det. Men jag har en kort förklaring att lämna.

(EN) Fru talman! När det gäller ändringsförslag 2, punkt 8, röstade mina irländska kolleger och jag i vår grupp för detta eftersom vi anser att sanitär utrustning och, framför allt, rent vatten, är en grundläggande mänsklig rättighet, och från min egen erfarenhet som frivilligarbetare i Afrika vet jag hur avgörande tillgång till färskt vatten är för människors överlevnad. Jag anser därför att genom att acceptera det som en grundläggande mänsklig rättighet kan det snabbt bidra till att alla medborgare i världen framför allt har tillgång till färskt vatten.

(GA) Jag var därför mycket glad att den antogs – det var vad jag hade att säga.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0191/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D) , skriftlig. (PT) Resolutionsförslaget har antagits med tanke på det oroande läget för medielagen i Ungern vilken ifrågasätter kraven på balanserad täckning för alla leverantörer av audiovisuella medier, respekt för proportionalitet och grundläggande yttrande- och informationsrättigheter. Det innebär att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och parlamentet båda känner en berättigad oro över att denna lagstiftning strider mot internationella normer när det gäller yttrandefrihet, avskaffande av politisk och finansiellt oberoende för offentliga medietjänster eller bestämmelsernas omfattning. Dessa bekymmer är dessutom mer oroande med tanke på den varning som utfärdats av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Utifrån dessa resultat bör rekommendationerna i resolutionen antas, eftersom de gäller översyn av medielagstiftning grundat på observationer från kommissionen, OSSE och Europarådet, och de bör uppmana kommissionen att utarbeta ett förslag till direktiv om frihet och pluralism för medierna i slutet av detta år för att ta sig an EU:s bristfälliga lagstiftningsram och på så sätt undvika liknande situationer i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Pluralism och frihet inom medierna är en av EU:s grundläggande principer som garanterar frihet att uttrycka åsikter och erhålla och kommunicera information utan kontroll, ingripande eller påtryckningar från offentliga myndigheter. Internationella organisationer har uttryckt oro över den ungerska medielagen och efter att ha genomfört en undersökning drog kommissionen slutsatsen att den är oförenlig med direktivet om audiovisuella medietjänster och gemenskapens regelverk i allmänhet. Jag instämmer i resolutionens förslag att de ungerska myndigheterna måste se över medielagen ytterligare utifrån kommentarerna från Europeiska kommissionen, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, ministerkommittén och Europarådets parlamentariska församling, och se till att lagen är förenlig med EU:s lagstiftning och europeiska värderingar, liksom normer när det gäller frihet, pluralism och oberoende.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Belet (PPE), skriftlig. (NL) Den ungerska regeringen har gjort ett bra arbete med att hantera allt ståhej kring denna kontroversiella lag på ett sådant sätt att den har gjort det tydligt att pressfrihet och pluralism inom medierna har varit och förblir grundläggande pelare i Ungern. Kommissionen har gjort ett bra arbete här. Kommissionen kommer dessutom med rätta att fortsätta att övervaka frågan, inte bara i Ungern utan i Europeiska unionens alla medlemsstater.

Initiativet som aviserades av kommissionsledamot Neelie Kroes att samla olika intressenter för att bilda en expertgrupp som sedan får i uppgift att ta sig an situationen med pluralism inom medierna i Europa är ett viktigt steg framåt. Gruppen kommer att bistå kommissionen när det gäller att dra upp nya steg i medielandskapet. Vi har fått i uppgift att garantera pluralism inom medierna och pressfrihet i Europa. Jag förutsätter därför att Europaparlamentet aktivt kommer att bidra till detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Demokrati är inte på något sätt ett faktum. Den utvecklas, gör framsteg och går tyvärr även tillbaka över tid. På den här nivån är emellertid de ungerska åtgärderna rörande medierna ett allvarligt steg bakåt. En överenskommelse mellan alla europeiska framstegsvänliga gjorde det inledningsvis möjligt att placera frågan högst upp på den europeiska politiska agendan vilket är bra. Det är nu en fråga om att vara exakt och bestämd på de punkter som fortsätter att orsaka problem. Oberoende mediestyrning och yttrandefrihet är inte förhandlingsbart.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom den ungerska medielagen bör skjutas upp och granskas på grundval av kommentarerna och förslagen från kommissionen, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet, för att se till att den fullständigt överensstämmer med EU:s lagstiftning och europeiska värderingar och normer för mediernas frihet, pluralism och oberoende mediestyrning. Europaparlamentet erinrar dessutom om att Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap, som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993, rörande pressfrihet och yttrandefrihet ska upprätthållas av EU:s alla medlemsstater och genomföras via relevant EU-lagstiftning. Europaparlamentet uppmanar därför de ungerska myndigheterna att på nytt göra mediernas styrning oberoende och stoppa statens ingripande i yttrandefrihet och balanserad täckning. Jag tror dessutom att allt för stor reglering av medierna är kontraproduktiv och äventyrar effektiv pluralism i det offentliga utrymmet. Parlamentet uppmanar också kommissionen att föreslå ett lagstiftningsinitiativ om mediefrihet, pluralism och oberoende ledning före årets slut, för att åtminstone fastställa de lägsta grundläggande normerna och säkerställa, garantera och främja en lämplig nivå av pluralism inom medierna och oberoende mediestyrning i EU:s medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. (CS) Pluralism och frihet inom medierna är definitivt ett viktigt inslag i en demokratisk rättsstat. Medielagen i Ungern förtjänar kritik men vi har sett att den ungerska regeringen snabbt och ogrundat angreps och attackerades och detta borde inte ha skett, särskilt i början av det ungerska ordförandeskapet för Europeiska unionen. Jag är emellertid glad att det ungerska parlamentet nyligen har godkänt ändringsförslag till sin kontroversiella medielag och på så sätt ta upp punkter som Europeiska unionen har föreslagit och därmed ta loven av de ideologer som skapar spänningar. Huvudkravet att ”balanserad täckning” inte skulle gälla webbplatser, bloggar, debatter och utländska nyhetsbrev uppfylldes. Kommissionen bör nu kontinuerligt övervaka tillämpningen av lagen. Den konstruktiva dialog som ägde rum mellan Ungern och EU och som resulterade i att ändringsförslagen till lagen godkändes bör erkännas.

Utländska medier och journalister som arbetar i Ungern hotas inte längre av höga böter för att de brutit mot ungersk medielag, men det finns ”andra rättsliga konsekvenser”. Ungerska medieägare drabbas fortfarande av böter, bland annat de som formellt har överfört sitt huvudkontor till andra länder i EU för att undvika medielagen i Ungern. Även om vi inte instämmer i ändringsförslaget är det helt inom ramen för det ungerska parlamentets befogenhet och EU:s företrädare bör respektera det.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Enskildas yttrandefrihet, fri rörlighet för information samt frihet och pluralism för medierna är hörnstenar i europeisk integration och dess kärnvärden. Vid utveckling och genomförande av regelverk för medierna bör demokratiska normer för organisationen och ledning av kommunikationssystem respekteras. Jag uppmanar de ungerska myndigheterna att åter göra styrningen av medierna oberoende och sätta stopp för statligt ingripande i yttrandefriheten. En alltför omfattande reglering av medierna är kontraproduktiv eftersom det skadar verklig pluralism på det offentliga området. Jag uppmanar de ungerska myndigheterna att göra alla berörda parter delaktiga i att reformera medielagen, inbegripet oppositionspartierna och det civila samhället, så att de på ett meningsfullt sätt kan delta i reformeringen av lagstiftningen, som reglerar en så grundläggande aspekt av hur ett demokratiskt samhälle fungerar.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Mediernas frihet och pluralism är grundläggande rättigheter som säkerställer frihet att uttrycka uppfattningar och erhålla och kommunicera information utan någon form av ingripande eller påtryckning från de offentliga myndigheterna. Europeiska kommissionen uttryckte som fördragens väktare sin oro och krävde information från Ungern om en möjlig överträdelse av denna rättighet, nämligen det faktum att ungersk medielag kanske inte överensstämmer med direktivet om audiovisuella medietjänster.

Jag var glad att höra att det ungerska parlamentet den 7 mars antog ändringsförslagen som hade överenskommits mellan dess regering och kommissionen, även om jag inte kan förstå varför socialisterna och det ungerska gröna partiet röstade emot det. Med tanke på Neelie Kroes uttalande förefaller det som om det inte längre råder några tvivel om att Ungern har följt kommissionens rekommendation och att den ändrade versionen av lagen i fråga nu följer EU-lagstiftningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Pressfriheten medger inga kompromisser. Det är det budskap parlamentet vill förmedla inte bara till Budapest utan även till kommissionen. Europaparlamentet antog en resolution där man uppmanade den ungerska regeringen att skjuta upp och genomföra en ”brådskande ny granskning” av det kontroversiella ungerska mediepaketet, trots att det nyligen ändrades efter påtryckningar från dess europeiska partner. Det finns emellertid fortfarande en oro, särskilt när det gäller medierådet, det organ som ansvarar för att övervaka medierna, som enbart består av personer som hör till samma parti som Viktor Orbán. I praktiken är detta övervakningsorgan det perfekta instrumentet för att censurera medierna. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, som är garant för yttrandefriheten för medborgare i EU och hela världen, har därför krävt stopp för statens inblandning för att återupprätta mediernas oberoende.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att Europeiska unionen snabbt måste förebygga och bekämpa alla eventuella angrepp mot demokratins grundläggande värderingar, där yttrandefriheten är en. Ungern och andra medlemsstater, såsom Rumänien, måste ompröva sin inställning till pressen, i linje med de grundläggande principer som anges i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om Ungerns medielag eftersom pressfriheten är en av EU:s grundläggande värderingar. Jag anser att kommissionen i detalj bör granska om den ungerska medielagen överensstämmer med europeisk lagstiftning, särskilt med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag tycker det verkar meningslöst att parlamentet yttrar sig i frågan när alla garantier för yttrandefrihet har lämnats, även av Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Detta är dessutom en principfråga så jag ska avstå från att bedöma politiska, lagstiftande och behörighetsmässiga handlingar som strikt ligger inom behörigheten för den lagstiftande, verkställande och rättsliga behörigheten för en annan medlemsstat än min.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Yttrande- och informationsfrihet, bland annat frihet att uttrycka åsikter och frihet att ta emot och kommunicera information utan ingripande eller påtryckningar, är sociala värderingar som många har kämpat för under åren, även Portugal. Kommunisterna har varit och är fortfarande i frontlinjen när det gäller den här kampen. Tyvärr finns det fortfarande skäl att fortsätta kampen i flera EU-länder. Mediernas pluralism och frihet skapar fortfarande oro i olika medlemsstater. Man glömmer ofta att några av de bidragande orsakerna till detta är hur medieorganens ägande är koncentrerat till en handfull stora affärsgrupper samt angreppen mot rättigheter för verksamma inom medier och förekomsten av allt mer otrygga arbetsrelationer. Dessutom ingriper de politiska krafter som fortfarande finns i många länder och som är en källa till oro.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Yttrande- och informationsfrihet, vilket leder till pluralism inom medierna, bland annat friheten att uttrycka åsikter och erhålla och kommunicera information utan någon form av ingripande eller påtryckningar från offentliga myndigheter, har uppnåtts genom civilisationen.

Tyvärr förekommer det fortfarande ofta angrepp mot dessa grundläggande rättigheter i flera EU-länder. Mediernas pluralism och frihet skapar fortfarande oro i ett antal medlemsstater, särskilt i Ungern, Italien, Bulgarien, Rumänien, Estland med flera. Till och med i Portugal har flera fall av angrepp mot mediernas pluralism rapporterats, vilket inte direkt hedrar demokratin.

Vi håller emellertid inte med om att det finns en politik som innebär att EU permanent ingriper i ledningen av varje land, vilket påstås i vissa stycken. Vi röstade om resolutionen om Ungerns medielag med tanke på detta, och tog hänsyn till de positiva och negativa aspekterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig.(DE) Jag är övertygad om att en mycket stor majoritet av Europaparlamentet kommer att hålla fast vid mediernas grundläggande rättigheter. Dessa rättigheter krävs nu i en resolution, även om ändringarna till den lag som det ungerska parlamentet antog i veckan inte har beaktats. Jag skulle därför ha önskat att alla resolutioner som utarbetades före denna omröstning i Budapest drogs tillbaka så att de först uppdateras och först då diskuteras och går till omröstning. Omröstningen i Europaparlamentet hade därför inget att göra med pressfriheten, som absolut ska prioriteras, utan var endast ett styrkeprov mellan grupperna.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag instämmer helt i antagandet av resolutionen från den europeiska vänstern som kritiserar bristfälligheten i de ändringsförslag som Ungern gjort i sin medielag, medan högern välkomnar dem. Även om Neelie Kroes också förefaller nöjd med dessa förändringar anser Europaparlamentet att kommissionen endast fokuserade på ett antal tekniska aspekter, på bekostnad av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vår resolution vänder sig inte heller enbart till Ungern utan noterar att frihet och pluralism inom medier tyvärr kan undermineras i länder med konservativa regeringar. I det sammanhanget har Europaparlamentets ledamöter visat att de är uppmärksamma på att grundläggande rättigheter och friheter, som är de verkliga principerna för Europeiska unionens demokratier, måste respekteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionen eftersom de ungerska myndigheterna måste återupprätta oberoendet för mediernas styrning och stoppa statligt ingripande i yttrandefrihet och balanserad täckning. Allt för stor reglering av medierna är kontraproduktivt och äventyrar effektiv pluralism på det offentliga området.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (ECR), skriftlig. (EN) ECR stöder helhjärtat fria och pluralistiska medier i hela Europeiska unionen och betonar betydelsen av informationsfrihet för alla europeiska medborgare. Med tanke på den hela tiden föränderliga situationen kring den ungerska medielagen och bristen på möjligheter att möta kommissionen efter de nya ändringarna av lagen som antogs denna vecka, anser vi att det nu inte är rätt tillfälle att utarbeta en ny resolution i frågan. ECR-gruppen har därför avstått från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att den ungerska medielagen bör skjutas upp snarast och granskas på grundval av kommentarerna och förslagen från kommissionen, OSSE och Europarådet, så att den fullständigt överensstämmer med EU:s lagstiftning och europeiska värderingar och normer för mediernas frihet, pluralism och oberoende mediestyrning.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE) , skriftlig. – (RO) Jag stöder ändringen av bestämmelserna i Ungerns presslagstiftning, som kommissionen ansåg mindre demokratiska, och jag välkomnar ändringar som regeringen i Budapest har gjort i tillsynslagen. Men jag röstade inte för resolutionen som undertecknats av gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, för jag anser att de åtgärder som föreslås är orimliga om vi beaktar liknande lagar i andra medlemsstater, men som inte har sanktionerats offentligt. En fri press är ovedersägligen ett mått på ett samhälles demokratinivå. I EU är det välkänt att yttrandefriheten är praktiskt taget oinskränkt. Men vi får inte blanda ihop denna grundläggande rättighet med friheten att uttrycka all information utan påföljder eller ansvar och utan att ha tillräckliga bevis. Det är av just denna anledning som det krävs tydliga lagar, i vilka de gränser som all journalistisk verksamhet måste bedrivas inom fastställs. Den ungerska presslagstiftningen utarbetades mot denna bakgrund, i kölvattnet efter EU-direktivet på detta område. Jag anser också att vi måste disktera ämnet den ungerska presslagstiftningen med full kännedom om omständigheterna, med tanke på att vi kan förledas av partiska intressen och politiska tvister.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Förslaget till resolution är olämpligt både vad gäller tidpunkt och form, eftersom alla vet att den ungerska regeringen efter den inledande kritiken mot medielagen i Ungern och rekommendationerna från kommissionen har reviderat sin ståndpunkt och ändrat allt i lagen som kommissionen kritiserade. Den lag som det ungerska parlamentet röstade om den 7 mars var därför en version som perfekt överensstämde med europeisk lagstiftning. Jag förstår därför inte varför vänstern insisterar på att rösta om förslaget, och jag har därför röstat emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade för resolution B7-0191/2011 eftersom jag anser att den nya medielagen i Ungern inte ger tillräckliga garantier för yttrandefrihet och pluralism och att den därför är kontraproduktiv när det gäller att upprätta verklig pluralism på det offentliga området.

Den ungerska regeringen bör ge faktiska garantier för frihet och pluralism inom medierna, och bör därför upphäva lagen eller ändra den avsevärt, baserat på observationer och förslag från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Europeiska unionens råd och Europadomstolens rättspraxis och med hjälp av en öppen, transparent debatt där alla intressenter, icke-statliga organisationer och medborgare kan delta.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Yttrandefrihet och därmed pressfrihet är några av de mest grundläggande rättigheterna. Vi måste arbeta outtröttligt för att bevara dem, även när vissa uppfattningar oroar oss. Denna frihet är också vår frihet och det är en garanti för ett fritt utövande av vårt mandat. Öppenhet är inte möjlig utan fria medier. Det är mycket frestande att försöka kontrollera information och journalister, även i våra västliga demokratier. Fri och professionell information är alltid att föredra framför ”rykten” som ofta ersätter pressen när den senare tystas ned.

Moderna möjligheter till masskommunikation spelar en absolut kritisk roll i det demokratiska livet och är grundläggande för att ge allmän tillgång till kunskap, underhållning och socialt liv. Det jag kallar ”den rättvisa staten” måste därför ta ansvar för att stödja utvecklingen av fria medier både inrikes och internationellt, främja pluralistisk information och ett rikt kulturellt skapande och underlätta allas tillgång till detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Vi vet att enligt kommentarer och förslag från Europeiska kommissionen, OSSE och Europarådet bör medielagen i Ungern ses över så snart som möjligt för att säkerställa att den överensstämmer med EU:s lagstiftning och europeiska värden och normer som gäller frihet för medieinformation, pluralism och massmediernas oberoende.

Den nya lagen klandras eftersom den innebär att endast en person skulle ansvara för ledningen av nationella massmedier och telekommunikationer. Den nya lagen undergräver pluralismen och friheten för massmedierna och avskaffar dess politiska och finansiella oberoende. Alla fall som leder till ett så negativt resultat bör granskas.

Eftergivenheten hos regeringar i vissa av EU:s medlemsstater gav Ungerns regering en illusion att gemensamt antagna regler cyniskt kan överträdas. Den lettiska regeringen har exempelvis fortfarande inte införlivat Europaparlamentets resolution från den 11 mars 2004. Och vad har det lett till? Ingenting hittills. Den ungerska regeringen kanske inspirerades av det lettiska ”oberoendet”. Jag röstade för resolutionen i hopp om att isen har brutits.

 
  
MPphoto
 
 

  Tiziano Motti (PPE), skriftlig. (IT) Den europeiska vänsterns angrepp på lagen om pressfrihet som nyligen antogs i Ungern bör läsas i sammanhanget med den teaterpjäs genom vilken verktyg som gjorts tillgängliga av våra institutioner ofta används på ett felaktigt och instrumentellt sätt för att stödja internationella eller inhemska politiska kampanjer och kampanjer för desinformation inom medierna. I detta fall är sådana angrepp fullständigt malplacerade eftersom debatten har inletts men också avslutats: den ungerska regeringen har beredvilligt accepterat kommentarerna från kommissionen och premiärminister Viktor Orbán sade, i början av januari 2011, att medielagen skulle ändras i enlighet med dessa kommentarer. Att angripa det land som är ordförande i Europeiska unionen vid ett tillfälle när det bör stödjas i utövandet av sina skyldigheter leder till att unionen som helhet försvagas och fråntas sin auktoritet. Den eviga refrängen om bristen på pressfrihet är gamla nyheter, precis som de kontinuerliga och anakronistiska hänvisningarna till den italienska situationen där paradoxalt de största tidningarna kontrolleras av vänsterinriktade mediekoncerner och informationen sprids fritt, ibland alltför fritt, på nätet.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Efter de ändringar som det ungerska parlamentet antog förra veckan är den ungerska lagen nu fullständigt i linje med EU:s lagstiftning och bestämmelser om grundläggande rättigheter, vilket kommissionen också har tillstått. Det gemensamma resolutionsförslaget är därmed överflödigt och jag röstade därför emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Såsom jag hade möjlighet att säga när jag deltog i debatten om prioriteringarna för det ungerska ordförandeskapet är detta aspekter av Ungerns inrikesaffärer som, precis som tidigare, kan regleras som en del av hälsosamma, normala förbindelser mellan kommissionen och Ungerns regering och parlament. Som förespråkare för frihet, särskilt yttrandefrihet och pressfrihet, kan jag inte vara annat än mycket nöjd med resultatet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Den här lagen har faktiskt utformats med avsikten att begränsa mediernas verksamhet i Ungern och begränsa en kritisk granskning av regeringen, som en del av större restriktioner när det gäller pluralism i Ungern. Detta står i direkt konflikt med EU:s grundläggande principer såsom de anges i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Kommissionen och rådet måste fortsätta att arbeta för en fullständig genomgång eller ett tillbakadragande av lagen på denna grund.

Parlamentet har gjort det tydligt att kommissionen inte bara bör ge efter för den ungerska regeringen i denna kritiska fråga. Den ungerska medielagstiftningen måste också ses som det senaste försöket att begränsa mediernas frihet i Europa. Det visar att kommissionen snarast behöver lägga fram kraftfulla lagstiftningsförslag för att hålla fast vid EU:s kärnvärden.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade emot resolutionen eftersom jag anser att de politiska grupperna till vänster här i kammaren har utnyttjat en nationell politisk fråga, som i vilket fall som helst redan är löst, vilket framgår av överenskommelsen nyligen mellan den ungerska regeringen och Europeiska kommissionen.

Jag anser att sådana nationella frågor inte bör ifrågasättas här i kammaren eftersom de är enskilda medlemsstaters direkta ansvar. När det gäller det väsentliga i frågan är det helt rätt och riktigt att skydda frihet och pluralism när det gäller information som ett kärnvärde för alla länder i Europeiska unionen, men mediernas frihet måste inte strida mot offentlig moral och måste framför allt inte kränka någons privatliv.

Nyhetsindustrin borde vara mer medveten om vilka konsekvenser en obalanserad användning av dess makt och inflytande kan ha på medborgarnas liv och frihet. Det beror på att personlig frihet alltför ofta har ogiltigförklarats i pressfrihetens namn.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag är mycket glad över att den här resolutionen gick igenom och belyste Europaparlamentets satsning på yttrandefrihet och mediernas oberoende i alla medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig.(DE) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget. Även om Ungern och Europeiska kommissionen har träffat en överenskommelse om de punkter som kommissionen har lagt fram stöder jag mina kollegers krav på en noggrann granskning av lagtexten. De förbättringar som kommissionen har uppnått är anmärkningsvärt selektiva och den oro som parlamentet och olika internationella organisationer har uttryckt, exempelvis OSSE och Europarådet, har man i stor utsträckning bortsett från. Framför allt oron om utnämning, sammansättning och befogenhet för mediemyndigheten är fullständigt begriplig. Pressfrihet är en alltför viktig del av vår demokrati för att den ska omfattas av rättsligt restriktiva tolkningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Joachim Zeller (PPE), skriftlig. – (DE) Jag röstade emot resolutionen som lagts fram av den gemensamma gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, gruppen Progressiva förbundet av Socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Resolutionens upphovsmän är inte så oroade över frihet för medierna i Europa som de är över förklenandet av en medborgerlig regering som valdes av en överväldigande majoritet av landets folk och som har den svåra uppgiften att åter bygga upp ett land som har lidit svårt på grund av den tidigare socialistiska regeringens dåliga ledarskap. Inte ens Europeiska kommissionen kunde finna några allvarliga överträdelser av mediernas frihet i den ungerska lagen, som av en tillfällighet redan har ändrats. Europas vänster är mycket snabb att se grandet i icke-socialistiska regeringars öga, men uppmärksammar dumt nog inte bjälken i de socialistiska regeringarnas ögon.

Det är svårt att förstå inställningen hos de tyska liberalerna som med denna resolution kräver att medielandskapet på europeisk nivå ska regleras, trots att företrädarna för tyska och europeiska medier anser att förslaget framför allt är en begränsning av mediefriheten och ett brott mot subsidiariteten.

 
  
  

Resolutionsförslag RC-B7-0169/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D) , skriftlig. (PT) Jag är positiv till förslaget till resolution eftersom jag anser att Kaddafis regim bör krossas omedelbart, med tanke på hur han kuvar den libyska befolkningen i deras politiska protester och som ett sätt att förebygga flera dödsfall. Jag erinrar om att världssamfundet har visat fullständig oenighet i FN:s säkerhetsråd när det gäller att införa sanktioner mot regimen. Jag stöder starkt resolution 1970/2011 från FN:s säkerhetsråd och de åtgärder som säkerhetsrådet ska vidta, bland annat embargo, förbjudande av utrustning som används för inrikes förtryck och frysning av medlen för de människor som missbrukar mänskliga rättigheter samt uppmärksammande av behovet av att genomföra resolutionen mellan EU och Afrika, som gör det möjligt att frysa varor som förvärvats olagligt. En gest som denna behövs från de europeiska finansinstituten och medlemsstaterna som en del av förbudet mot legoverksamhet. Snabba och effektiva humanitära åtgärder behövs från EU och FN. Jag skulle vilja avsluta med att säga att händelserna i Libyen, Egypten och Tunisien kräver ett paradigmskifte när det gäller europeisk utrikespolitik beträffande länderna i södra Medelhavsområdet och jag skulle vilja visa min solidaritet med libyerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig.(LT) Jag röstade för resolutionen. De omfattande protesterna i ett stort antal arabiska länder har visat att odemokratiska och auktoritära regimer inte kan garantera trovärdig stabilitet och att demokratiska värderingar är centrala för ekonomiska och politiska partnerskap. EU har ett avgörande intresse av ett demokratiskt, stabilt, blomstrande och fredligt Nordafrika, men de senaste händelserna i Libyen, Egypten och Tunisien har visat att det snarast krävs en översyn av EU:s utrikespolitik gentemot Medelhavsområdet. EU måste se över sin politik för demokrati och stöd till mänskliga rättigheter för att skapa en genomförandemekanism för klausulen om mänskliga rättigheter i alla överenskommelser med tredjeland. Jag instämmer i att man vid översynen av den europeiska grannskapspolitiken måste prioritera kriterier som rör domarkårens oberoende, respekt för grundläggande friheter, pluralism, pressfrihet och kampen mot korruption.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för resolutionen som är ett steg i rätt riktning när det gäller Europeiska unionens reaktion på revolutionen, som håller på att urarta till inbördeskrig i Libyen. Revolutioner är en dröm som blir verklighet, medan inbördeskrig är en mardröm. När oppositionen förlorar mark på grund av skottlossning från Kaddafis trupper och legosoldater och översten skickar sändebud till europeiska huvudstäder i ett försök att rädda sin regim behöver vi visa det libyska folket att vi stöder dem.

Vi har hört uppmaningen från det nationella libyska övergångsrådet den 5 mars. Det är vår skyldighet att stödja detta alternativ och skydda det libyska folket mot regimens krafter. Utan någon direkt militär närvaro på libysk mark bör en flygförbudszon övervägas. Men beslutet ligger fortfarande hos FN. Denna möjlighet kan emellertid endast övervägas efter uttryckligt medgivande från arabförbundet. På politisk och diplomatisk nivå måste vi se till att överste Kaddafi isoleras och vi måste hjälpa det libyska folket att äntligen återfå sin frihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) Den dramatiska utvecklingen i Libyen och Nordafrika fortsätter att inkräkta på Europas gränser: den humanitära krisen i Libyen skulle faktiskt kunna bli en migrationsvåg av aldrig tidigare skådat slag.

Enligt uppskattningar nyligen kan den politiska förvirringen i Nordafrika leda till att cirka 300 000 flyktingar kommer till unionens södra kuster. Jag instämmer i och stöder därför det upprop som lanserats av sex Medelhavsländer i EU för att skapa en solidaritetsfond som ska bidra till att minska effekterna av invandringen. Jag stöder upprättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem och en rättvis fördelning av kostnaderna för invandringen mellan medlemsstaterna. För att begränsa massinvandringen till Europa kräver jag dessutom att man beaktar sändandet av humanitärt stöd till drabbade befolkningar, både för att stödja demokratiseringsprocessen och den ekonomiska tillväxten i regionen.

Jag uppmanar därför kommissionen att förbereda en katastrofplan som också tar hänsyn till hur vi kan hantera till och med det värsta scenariot där ett stort antal invandrare bestämmer sig för att ta sig norrut mot EU:s kuster. Jag anser att en sådan katastrofplan måste stödjas av principen om solidaritet mellan EU:s medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Den senare tidens protester i flera arabländer visar att regimer som är odemokratiska och auktoritära inte kan garantera en trovärdig stabilitet och att demokratiska värden spelar en avgörande roll i ekonomiska och politiska partnerskap. Jag vill uppmana till ett nära samarbete med arbetsgruppen för att samordna EU:s svar på krisen i Libyen och övriga Medelhavsregionen. Medelhavsunionen måste anpassa sig efter de nya tiderna och omständigheterna och ta till sig och reagera på den senaste tidens händelser för att lägga fram bättre förslag på hur man kan främja demokrati och mänskliga rättigheter i medlemsstaterna i regionen, vilket inkluderar Libyen, och förslag på tänkbara reformer för att göra den egna rollen konsekventare och effektivare.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen ”Södra grannskapet, och i synnerhet Libyen, bland annat humanitära aspekter” eftersom jag anser att överste Muammar Kaddafi omedelbart borde lämna ifrån sig makten för att medge en fredlig politisk övergång och förhindra ytterligare blodsspillan. Jag fördömer starkt kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen, framför allt den våldsamma repressionen mot demokratidemonstranter, journalister och människorättsaktivister, och jag vill framföra min solidaritet med det libyska folket.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Samtidigt som vi röstar om denna resolution är det fortfarande oklart hur folkrörelserna för att störta de auktoritära regimer som så länge har behållit makten i hela Medelhavsområdet ska utvecklas. När det gäller Libyen är nyheterna om framgångar och misslyckanden för rebellerna och de styrkor som fortfarande stöder Muammar Kaddafis diktatur motstridiga och de verkar stå inför ett riktigt inbördeskrig. Hur som helst finns det många källor som talar om en exempellöst brutal och våldsam repression från den libyska regimens sida och om det stora antalet offer som detta enligt uppgift har orsakat. FN har helt rätt fördömt de grymheter som har begåtts. I dag står det klart att rebellerna inte vill leva under en regim som inte respekterar deras rättigheter och som inte kan garantera ett minimum av respekt för demokratins regler och rättsstatsprincipen. EU kan inte fjärma sig från det som sker. För det första bör unionen kräva att våldet upphör, fortsätta med sina fördömanden av och sanktionerna mot de ansvariga, stödja dem som kämpar för våra gemensamma värderingar och försöka visa solidaritet samt närmare bevaka och öka sina kunskaper om förhoppningar, önskningar och tendenser inom de rörelser som strävar efter att åstadkomma förändringar.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Denna resolution är oroväckande och oacceptabel. Framför allt i samband med senaste tidens händelser i Libyen, som visar att det nu, som aldrig tidigare, finns ett stort behov av en fredlig och politisk lösning, utan inblandning utifrån. Vi står inför en farlig och allvarlig uppbyggnad av åtgärder som i stället för att bidra till att minska spänningen syftar till att förbereda aggression från Förenta staternas och Natos sida mot Libyen. I det läget stöder majoriteten i Europaparlamentet inblandning, aggression och ockupation i Libyen. All aggression mot detta land, oavsett svepskäl eller mandat, skulle få allvarliga konsekvenser för ett folk som redan lever i en situation av stor spänning och osäkerhet. Det skulle vara oerhört skadligt för alla de personer i Libyen som fortsätter att kämpa för sina rättigheter, demokrati, suveränitet och fred, och det skulle skapa kraftig instabilitet och konflikt i regionen. Alla eventuella militära attacker mot Libyen, som skulle vara omöjliga att skilja från syftet att kontrollera Libyernas naturtillgångar, skulle inte bara vara riktade mot det libyska folket utan mot alla människor i regionen som har rest sig och fortsätter kämpa för sina sociala och politiska rättigheter, för frihet, demokrati och de egna ländernas suveränitet och oberoende.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi vill uttrycka vår stora oro över den senaste tidens händelser i Libyen, men vi förespråkar en fredlig och politisk lösning, utan yttre inblandning. Dessvärre förespråkar parlamentets resolution nu militär intervention, eftersom man inte kan ha en flygförbudszon utan militära ingripanden.

I stället för att bidra till en fredlig lösning verkar därför denna resolution vara avsedd att förbereda aggression från Förenta staternas, Natos och kanske även EU:s sida mot Libyen. Vi vill därför framföra våra kraftiga protester mot alla eventuella militära ingripanden i landet.

All aggression mot detta land, oavsett svepskäl eller mandat, skulle få allvarliga konsekvenser för ett folk som redan lever i stor spänning och osäkerhet. Det skulle vara oerhört skadligt för alla de personer i Libyen som fortsätter att kämpa för sina rättigheter, demokrati, suveränitet och fred, och det skulle tillföra allvarliga inslag av instabilitet och konflikt i regionen.

Alla eventuella militära attacker mot Libyen och dess allierade, som skulle vara omöjliga att skilja från syftet att kontrollera Libyernas naturtillgångar, skulle inte bara vara riktade mot det libyska folket, utan mot alla människor i regionen som har rest sig och fortsätter kämpa för sina sociala och politiska rättigheter, för frihet, demokrati och de egna ländernas suveränitet och oberoende. Vi stöder den kampen. Därför röstade vi emot denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Denna resolution, som antogs med en stor majoritet som jag bidrog till, visar att Europaparlamentet inte fortsätter tiga om situationen i Libyen. Genom sin ståndpunkt uppmanar parlamentet i stället EU, medlemsstaterna och den höga representanten Catherine Ashton att stödja sina förslag. Europaparlamentet lovar att stödja det libyska folket och förespråkar bland annat att man erkänner det nationella övergångsrådet i Libyen och stöder inrättandet av en flygförbudszon i enlighet med FN:s mandat och i samarbete med Arabförbundet och Afrikanska unionen. Resolutionen innehåller också ett mycket kraftfullt fördömande av kränkningarna av mänskliga rättigheter i Libyen från regimens sida och en uppmaning till överste Muammar Kaddafi att omedelbart lämna ifrån sig makten. Min enda invändning gäller frågan om flyktingar och migranter, en fråga som jag inte anser har beaktats i tillräcklig omfattning och som borde ha redovisats som en gemensam utmaning för de länderna och för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument, eftersom EU måste engagera sig i och stödja det södra grannskapet, särskilt vad gäller utvecklingen av rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och de konstitutionella och valtekniska förutsättningarna för en stabil, pluralistisk och fredlig demokrati i regionen. Medelhavsunionen måste anpassa sig till en ny era och nya omständigheter och ta till sig och reagera på den senaste tidens händelser för att lägga fram förslag på hur man bäst kan främja demokrati och mänskliga rättigheter i dess medlemsstater och i regionen, inklusive Libyen, och på tänkbara reformer för att den egna rollen ska bli starkare, konsekventare och effektivare.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig.(PL) Jag stödde resolutionen om Södra grannskapet, som särskilt uppmärksammar läget i Libyen. I Libyen dödas människor som kämpar för sitt lands frihet. Vi borde hjälpa dem. Vår resolution hjälper dem, eftersom den entydigt fördömer diktatorn och stöder dem som vill genomföra grundläggande förändringar i Libyen.

Vi vet inte när eller hur inbördeskriget slutar. Vi vill att det snabbt ska sluta med seger för de krafter som kämpar för demokrati. EU bör snarast ta kontakt med det nationella övergångsrådet och inleda förfarandet för att erkänna det officiellt. EU bör också uppmuntra libyerna att genomföra förändringar som leder till demokrati. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar kraven på demokrati i Libyen och dess grannländer. Jag vill uppmana till total respekt för mänskliga rättigheter i regionen. Jag lade emellertid ned min röst i omröstningen om denna resolution på grund av kravet på en flygförbudszon. För att kunna upprätthålla en flygförbudszon måste vi bomba luftvärnsmissiler, vilket skulle utgöra ett hot mot civila liv. Vi skulle också göra det möjligt för regimen att hävda att Väst attackerar Libyen, i stället för att försöka försvara Libyens folk.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) De förhandlingar som blivit nödvändiga på grund av den rådande situationen [i Libyen] bör genomföras på ett förnuftigt och korrekt sätt. Fortsatta lämpliga åtgärder kan sedan vidtas efter en grundlig analys av läget. Dessa åtgärder kunde ge möjlighet till en direkt lösning och hjälp inom den sociala sektorn och inom andra områden. Syftet bör vara ett hitta en lösning som bygger på en tydlig och välgrundad långsiktig vision, som kan bidra till att bevara landets suveränitet och som visar vederbörlig tolerans mot landets traditioner. Ett eventuellt upprättande av den omdiskuterade flygförbudszonen är ett av de steg som, enligt vad som sagts, borde genomföras i första hand för att skydda civilbefolkningen. I det sammanhanget anser jag det vara viktigt att mandatet tydligt godtas av så många länder som möjligt och framför allt att det stämmer överens med mandatet från FN:s säkerhetsråd. När man utarbetar ett förslag till resolution får inte rikedomen på naturtillgångar vara den enda faktorn av betydelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag röstade för texten och de föreslagna åtgärderna som avser luftrummet för att hjälpa befolkningen mot den tyrann som bombar dem. Jag röstade som jag gjorde enligt följande strikta regler: alla krigshandlingar, såsom att skapa en flygförbudszon, kan endast och allenast beslutas av FN. Alla beslut måste fattas i samråd med organisationerna Afrikanska unionen och Arabförbundet. Jag är helt emot Förenta staternas idé om preventiv bombning och mot Natos ingripande. All annan utveckling skulle kräva en annan text och andra förutsättningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det som pågår i Libyen är totalt oacceptabelt och världssamfundet måste vidta mer konkreta åtgärder som betyder automatiskt stopp för alla typer av attacker på civilbefolkningen. Ett inbördeskrig i Libyen verkar ligga oroväckande nära och måste undvikas till varje pris. EU måste ta ledningen i den processen och hjälpa till att hitta lösningar som kan undvika att man förvärrar den konflikt som för närvarande pågår i det landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig.(ES) Jag röstade emot Europaparlamentets gemensamma resolution om Libyen eftersom den innehåller krav på upprättandet av en flygförbudszon över landet, vilket är första steget på vägen mot en militär intervention. Vi kan inte på något sätt stödja en militär lösning på krisen i Libyen eller på någon annan kris. Vi var mycket kritiska mot den militära insatsen i Irak och Afghanistan och får inte göra om samma misstag nu. Exemplen från de båda länderna borde lära oss att våld enbart skapar mer våld, vilket i slutändan får katastrofala följder för civilbefolkningen.

I fallet Libyen fördömer jag det våld som Muammar Kaddafi använder mot sitt folk och stöder de folkliga proteströrelserna. Jag tror dock att en lösning i Libyen måste komma efter ett stopp för våldet och genom diplomatiska kanaler.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Revolutionen i Libyen startade i frihetens, värdighetens och demokratins namn av unga människor som drevs av en idé om vad staten ska vara. Man kan bara stödja denna underbara, respektinjagande strävan och kraftfullt fördöma dem som försöker undertrycka den med våld och som utan att tveka dödar och skadar tusentals civila.

Jag hoppas innerligt att FN, i samarbete med Arabförbundet och Afrikanska unionen, ska ge sitt godkännande till upprättandet av en flygförbudszon över Libyen för att skydda befolkningen mot eventuella attacker. Jag hoppas också att unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton ska upprätta kontakter med det nationella övergångsrådet så snart som möjligt så det kan erkännas som ett legitimt språkrör i avvaktan på demokratiska val.

Under de senaste veckorna har vi bevittnat en spektakulär och lovande omvälvning av den geopolitiska ramen i denna mycket känsliga region. Jag är övertygad om att ett unikt perspektiv öppnas upp, ett perspektiv som skapar de nödvändiga förutsättningarna för en fredlig lösning av konflikten mellan Israel och Palestina. Vi måste ta vara på denna möjlighet att befria Mellanöstern från en konflikt som redan har orsakat alldeles för mycket smärta, tragedier, hat och missförstånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Jag är ”överlycklig” över antalet tydliga uttalanden och fördömanden! Var har du varit? Föddes Muammar Kaddafi i går? I dag skapar de cyniska kommentarerna från vissa av EU:s ledare en känsla av avsky! Nyligen var samtliga ledare i de största EU-staterna den libyska ledarens bästa vänner och gjorde sitt bästa för att hålla sig på god fot med honom. Och i dag är de redo att korsfästa Kaddafi! Det bästa är att man inte lägger sig i ett annat lands interna affärer, inte sant? Låt libyerna lösa sina problem själva, i annat fall kanske vi får se ett fullskaligt folkuppror i Arabländerna! Jag lade ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) I kampen för att behålla makten använder Muammar Kaddafi allt tyngre artilleri (som till exempel att bomba rebellerna) och han är inte rädd för höga dödssiffror. Dessa åtgärder har fördömts i starkast tänkbara ordalag av omvärlden. Europaparlamentet kräver en flygförbudszon för att hindra Kaddafis bombplan från att attackera civila, ett erkännande av det nationella övergångsrådet och demokratirörelsen som legitima företrädare för Libyens folk samt att man bryter alla förbindelser med Muammar Kaddafi. Det återstår att se om stats- eller regeringscheferna kommer att följa denna uppmaning. Jag lade ned min röst på grund av risken för omplacering och fördelning av migranter i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för denna gemensamma resolution om den nuvarande situationen i Libyen.

Kaddafiregimen har gjort sig skyldig till för många allvarliga kränkningar av befolkningen och jag anser att det är vår plikt att anta en kraftfull, gemensam europeisk ståndpunkt. De åtgärder som föreslås i den antagna resolutionen är ett steg i rätt riktning. De inleds med att man stänger luftrummet ovanför Libyen, det vill säga att man skapar en flygförbudszon för att förhindra regimen från att attackera civilbefolkningen från luften.

Jag anser att det borde vara en skyldighet för världssamfundet, och framför allt för EU, att upprätta förbindelser med revoltörernas nationella övergångsråd och bidra till att starta en demokratiseringsprocess i landet. Det är dags för EU att kraftfullt göra sin röst hörd för att få ett slut på denna dramatiska situation som också skulle kunna få allvarliga återverkningar i hela EU, till att börja med en massiv våg av flyktingar till framför allt Italien, men också till övriga Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Libyens folk är offer för en våldsam repression från Kaddafiregimen som har orsakat oräkneliga dödsfall, skador och flyktingar. De befinner sig för närvarande i en mycket allvarlig situation som kräver kraftfulla och gemensamma åtgärder från världssamfundets sida. EU borde inta en ledande roll och tydligt ta ställning genom att fördöma de personer som är skyldiga till de illdåd som begåtts, införa och tillämpa sanktioner och lämpliga åtgärder men också stödja detta folks legitima demokratiska strävan.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag anser att punkterna 10 och 11 (ändrade) är särskilt viktiga i denna text:

”10. Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste leva upp till sin skyldighet att skydda och rädda den libyska civilbefolkningen från storskaliga väpnade angrepp. Parlamentet påpekar att ingen av de möjligheter som föreskrivs i FN-stadgan därför kan uteslutas. Parlamentet uppmanar den höga representanten och medlemsstaterna att förbereda sig inför ett beslut från FN:s säkerhetsråd avseende ytterligare åtgärder, däribland möjligheten att införa en zon med flygförbud för att förhindra regimen från att göra invånarna till måltavla. Parlamentet understryker att alla åtgärder från EU och medlemsstaterna bör rymmas inom ett FN-mandat och baseras på samordning med Arabförbundet och Afrikanska unionen, där dessa organisationer uppmanas att ta ledningen för de internationella insatserna.

11. Parlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att upprätta förbindelser med det nationella libyska övergångsrådet och att starta processen för att göra förbindelserna officiella för att främja övergången till demokrati, säkra deltagandet av ett brett urval av företrädare från det libyska samhället och stärka kvinnors och minoriteters inflytande i övergångsprocessen, samt att stödja det nationella övergångsrådet i de befriade områdena för att lindra påfrestningarna för lokalbefolkningen och tillgodose dess grundläggande humanitära behov, däribland sjukvård.”

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Med denna resolution uppmanar Europaparlamentet EU:s regeringar att erkänna det nationella libyska övergångsrådet som den libyska oppositionens officiella myndighet.

I den resolution som antagits uppmanas EU att förbereda sig på upprättandet av en eventuell flygförbudszon för att förhindra att överste Kaddafi slår till mot befolkningen och bidra till ett återvändande för dem som flyr våldet. Jag tror också det är ett strategiskt viktigt val för EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton att ta kontakt med företrädare för rebellernas nationella libyska övergångsråd för att påskynda processen att ge det organet officiellt erkännande. Det är dags för överste Muammar Kaddafi att lämna ifrån sig makten och upphöra med de systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna som pågår i hans land.

 
  
MPphoto
 
 

  Ernst Strasser (PPE), skriftlig.(DE) När det gäller punkt 15 med hänvisningen till artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, så är det fortfarande så att jag, i likhet med den österrikiska regeringen, förespråkar solidaritet på frivillig grund. Det bör vara medlemsstaterna själva som utifrån vars och ens egen kapacitet beslutar hur långt den solidariteten kan sträcka sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om Libyen. Den innehåller ett tydligt budskap om politiskt stöd för den libyska revolutionen. För det första uttryckte Europaparlamentet sin solidaritet med det libyska folket och fördömde kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och det våldsamma förtryck som utövas av Kaddafiregimen.

Flygförbudszonen nämns i punkt 10 i resolutionen och där sägs det att det är en åtgärd från FN:s sida för att förhindra regimen från att göra invånarna till måltavla i samarbete med Arabförbundet och Afrikanska unionen. Denna punkt kan emellertid tolkas på flera olika sätt. För vissa handlar det helt enkelt om att förhindra att Muammar Kaddafis flygplan beskjuter civilbefolkningen. Den tolkningen kan ge flygförbudszonen en passiv roll som enbart sträcker sig till att förhindra att de planen massakrerar den libyska befolkningen. För det andra är detta första steget mot en eventuell militär insats.

Jag avstod från att rösta på grund av denna tvetydighet.

Jag välkomnar därför antagandet av denna resolution, även om jag beklagar att den inte tar upp de tidigare misstagen från unionens sida i dess förbindelser med Libyen, bland annat i fråga om invandringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig.(DE) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget. Som nära grannar och eftersom vi är skyldiga att följa principerna i internationell rätt, vilket också omfattar folkens rätt till självbestämmande, är det viktigt att vi hjälper människorna i Nordafrika. Metoderna för att göra det bör emellertid väljas med omsorg. Begäran från nationella libyska övergångsrådet att avstå från direkt militär inblandning måste respekteras för att inte ytterligare förvärra civilbefolkningens humanitära situation.

 
  
  

Betänkande: Belder (A7-0037/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder detta betänkande. Jag anser nämligen att Irans regering bör respektera det egna folkets legitima krav på grundläggande friheter och bättre ekonomiska och sociala förhållanden, tillsammans med en önskan att Iran ska samarbeta med världssamfundet. I den strategi som antas av EU bör frågan om mänskliga rättigheter å ena sidan betraktas som en grundläggande faktor och, å den andra, erkänna Irans stabiliserande roll i regionen på villkor att landet normaliserar förbindelserna med sina grannar och andra internationella aktörer, överger sitt kärnvapenprogram och förbättrar de mänskliga och demokratiska villkoren. Jag stöder också rådets ståndpunkt att välja en dubbel strategi när det gäller kärnenergi: sanktioner å ena sidan men ett erbjudande om dialog å den andra. Slutligen vill jag säga att EU inte får betrakta Iran ensidigt och enbart i samband med kärnenergiprogrammet, utan också ta hänsyn till mänskliga rättigheter och landets möjligheter att verka som en stabiliserande faktor i regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Den plågsamma biten i samband med Iran är de massiva kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, framför allt användningen av dödsstraff.

Den 12 maj 2010 uppmanade EU än en gång Iran att införa ett moratorium för dödsstraff i enlighet med FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 och 63/168. Och ändå fortsätter Iran att inneha världsrekordet vad gäller avrättningar av barn och kvinnor och på grundval av sexuell läggning.

Även det kontroversiella kärnenergiprogrammet väcker allvarlig oro på grund av bristen på insyn och oviljan att samarbeta med Internationella atomenergiorganet och underlåtenheten att uppfylla skyldigheterna i ickespridningsavtalet.

Ett annat problem gäller telekommunikationer och internet som hela tiden avbryts till nackdel för den internationella skyldigheten att försvara informationsfriheten. Därför stöder jag detta betänkande och hoppas få se en förbättring av situationen inom kort.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Den islamiska republiken Iran (i fortsättningen kallad Iran) står inför en räcka utmaningar vad gäller landets ledning, från maktstrider mellan konkurrerande fraktioner inom landets styrande elit till en förlamande social och ekonomisk situation, en problematisk regional säkerhetsmiljö och ökande folkligt missnöje på hemmafronten. Den politik som bedrivits av den iranska regimen kan inte tillfredsställa de väl motiverade kraven från Irans medborgare. Folkligt missnöje med den iranska regeringen på grund av den allvarliga socioekonomiska situationen, i kombination med bristen på frihet och grundläggande respekt för den mänskliga värdigheten inom landet är de största utmaningarna mot regimens överlevnad. Dessutom förekommer det fortfarande ett stort antal kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet. Enligt årsrapporterna om dödsstraffet i Iran var antalet avrättningar 2009 det högsta på de senaste tio åren, vilket gör Iran till det land som har det största antalet avrättningar per person i världen. Jag stöder betänkandets krav på att Iran ska avskaffa dödsstraffet helt för brott som begås före 18 års ålder och ändra sin lagstiftning, som strider mot de internationella människorättskonventioner som Iran har ratificerat, inbegripet konventionen om barnets rättigheter och MP-konventionen, och jag uppmanar Iran att offentliggöra officiell statistik om tillämpningen av dödsstraff.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet. Iran måste upphöra med alla former av diskriminering, något som framför allt drabbar kvinnor. Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter kränks fortfarande ostraffat i Iran. De iranska myndigheterna bör avskaffa alla former av tortyr eller andra former av grym och omänsklig behandling en gång för alla, i sina lagar och i praktiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Iran har en lång och rik historia och en särskild identitet som man bör beakta vid en tidpunkt när oron växer över den senaste tidens politiska och sociala utveckling i det landet. Utan att överge europeiska värderingar och prioriteringen av demokrati och mänskliga rättigheter anser jag att kanalerna för dialog med Teheran inte får stängas. Följaktligen bör man göra ett försök att motivera de förändringar som detta land är i så stort behov av. Jag konstaterar oroligt att det nyligen förekommit attacker på medlemmar av oppositionen och jag hoppas att den iranska regimen inser att den attityden motverkar sitt syfte och riskerar att isolera dem internationellt.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Än en gång vill vi framhålla att vi inte delar, utan snarare fördömer, en restriktiv och förenklad syn på mänskliga rättigheter. EU agerar ofta på ett hycklande sätt när det gäller mänskliga rättigheter för att dölja helt andra motiv. Om det inte var på detta viset skulle många av de synpunkter och mycket av den kritik som framförs här även omfatta andra länder i regionen, till exempel Israel eller Saudiarabien, och samma kriterier skulle gälla för de länderna som de som nu tillämpas på Iran.

Det är viktigt att konstatera att fred och säkerhet i regionen inte kan förenas med Israels fortsatta ockupation av de palestinska territorierna och den hjälp som beviljas landet av Förenta staterna och Nato, med stöd av EU. Resolutionen försummar att ta upp detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är en klandervärd handling i Iran eller i vilket annat land som helst i världen. I detta betänkande tar parlamentet till sitt vanliga hyckleri och använder ett påstått försvar för de mänskliga rättigheterna för att dölja att syftet är att skydda stormakternas strategiska ekonomiska intressen, framför allt oljan, snarare än det iranska folkets frihet. Att åkalla den friheten är bara ett svepskäl. Om målet var respekt för de mänskliga rättigheterna och regionens säkerhet skulle det vara nödvändigt att avslöja samma situation i andra länder i området, såsom Israel och Saudiarabien och att tillämpa samma kriterier på de länderna.

Dessutom döljer betänkandet hotet mot fred och frihet i regionen på grund av Israels fortsatta ockupation av palestinska territorier och det stöd som Israel får av Förenta staterna och Nato.

Vi är emot inblandning i andra länders interna affärer, oavsett om de strider mot den nationella suveränitet eller mot internationell rätt. Vi är därför emot manipulering eller användning av vissa krafter eller iranska oppositionspartier och mot kampanjer som strävar efter att bevara EU:s och dess allierades intressen, snarare än det iranska folkets intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Bastiaan Belders betänkande redovisar på ett pragmatiskt sätt allt det som EU borde oroa sig för när det gäller Iran. Kärnvapenprov utan kontroller, en brist på grundläggande friheter, ett klimat som är negativt mot utländska investeringar, myndighetsmissbruk och klyftan mellan ledare och civilsamhälle. Detta är tillräckligt goda skäl för att rösta för att EU ska införa en pragmatisk strategi mot en viktig aktör i den regionala miljö som är Mellanöstern och att stödja Bastiaan Belders betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom demokratiska förändringar inte kan införas utifrån eller med militära medel, utan måste uppnås genom en fredlig demokratisk process. Som ni vet är spridningsrisken i samband med Irans kärnenergiprogram fortfarande en källa till stor oro för EU och världssamfundet, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av många resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Det stabiliserande inflytande som Iran eventuellt kunde återfå skulle vara till förmån för hela regionen, under förutsättning att Iran normaliserar sina internationella förbindelser, framför allt med sina grannar, en gång för alla skingrar osäkerheten kring det verkliga syftet med sitt kärnenergiprogram och garanterar respekten för mänskliga rättigheter och demokrati.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet som fördömer situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran och som innehåller krav på åtgärder för att förhindra att Iran blir en kärnvapenmakt. Jag är orolig över att resolutionen erkänner Irans rätt att berika uranium, vilket naturligtvis ärt helt korrekt enligt IAEA:s regler, men som med tanke på det fortsatta dödläget i förhandlingarna strider mot FN:s säkerhetsråds resolutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) President Ahmadinejads regim fortsätter att ostraffat kränka det iranska folkets grundläggande rättigheter, samtidigt som regeringen skakas av ett antal kriser. Å ena sidan hoppas befolkningen på demokratiska förändringar medan den iranska regeringen och parlamentet, å andra sidan, störs av att olika fraktioner inom eliten kämpar om makten. Det är emellertid helt klart att demokratiska förändringar inte kan påtvingas landet utifrån, utan borde vara resultatet av en demokratisk och fredlig process där ledningen slutligen lyssnar på kraven på välfärd och frihet från den senaste tidens iranska proteströrelser. Kärnenergifrågan är fortfarande ett problem. Vi anser att EU bör arbeta för en diplomatisk lösning som bygger på en strategi som kombinerar påtryckningar med normal dialog. Det skulle till exempel vara bra om rådet kunde bidra till en frysning av tillgångar som tillhör personer med anknytning till Irans kärnenergi- och vapenprogram. I framtiden bör emellertid förbindelserna mellan EU och Iran fokusera på att analysera det stora antalet kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU borde helt enkelt utnyttja alla resurser som står till dess förfogande för att utarbeta en enhällig ståndpunkt och låta iranierna veta vad vi anser om deras framtid. Deras mänskliga rättigheter är också våra.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Irans historia och kulturtraditioner måste beaktas när vi närmar oss landets nuvarande politiska och sociala utveckling. De ständiga kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran väcker oro, men de kan inte förhindra en dialog med landet i syfte att få slut på sådana incidenter. Vi måste vara proaktiva i vårt sökande efter lösningar som kan få slut på dem. Den senaste tidens attacker på medlemmar av oppositionen är oroande. Vi måste få den iranska regimen att inse att ett sådant beteende bara leder till ökad internationell isolering.

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. (HU) Irans regering har ställts inför allvarliga utmaningar nyligen, något som skapat ett växande folkligt missnöje. Säkerhetsstyrkorna har reagerat med brutalt våld och godtyckligt arresterat fredliga demonstranter. Domstolarna genomförde skådeprocesser mot mängder av studenter, forskare, kvinnorättsaktivister, advokater, journalister och medlemmar av prästerskapet. Mängder av iranier avrättades av politiska skäl och ett oräkneligt antal sitter fortfarande fängslade. Iran är ett av tre länder i världen med det största antalet avrättningar. Vi måste göra allt som står i vår makt för att avskaffa negativ diskriminering och socialt förtryck i Iran så snart som möjligt för att därigenom göra det möjligt för landet att ta de första stegen mot en demokratisk förändring. Detta kan emellertid inte genomföras utifrån eller ens med militära medel. Det måste till en fredlig och demokratisk process, och det är skälet till att jag stöder detta förslag med min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Trots att betänkandet har förbättrats en aning genom ett antal ändringsförslag, röstade jag mot förslaget. Det förespråkar nämligen sanktioner som, enligt min mening, inte kommer att förbättra det iranska folkets situation. I själva verket blir resultatet det rakt motsatta. Europaparlamentets betänkande borde minska spänningen i stället för att öka den, för om de diplomatiska kanalerna inte längre fungerar kommer det att försvåra den redan komplicerade situationen för Irans folk. De hot som riktas mot Iran från världssamfundets sida är enligt min mening inte det bästa sättet att komma fram till en rimlig kompromiss i tvisten om kärnenergiprogrammet. Därför röstade jag mot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för denna resolution eftersom föredraganden, förutom kärnvapenfrågan, inte skyggade för att ta upp den interna situationen i landet, folkets längtan efter mer demokrati och situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna.

Vi är skyldiga att inte svika den unga generationen, en generation som vill leva i en demokrati där man respekterar varandras idéer. Vi måste stödja ett folk som vill utforma ett styrelseskick som bygger på rättsprincipen för att kunna erbjuda kommande generationer en framtid som bygger på tolerans, frihet, rättvisa och välstånd. Vi måste fördöma våldtäkterna, morden, de godtyckliga avrättningarna och arresteringarna och förföljelserna som oacceptabla.

Alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna är oacceptabla. Och ändå har vi fått se en ökning av sådana kränkningar sedan president Ahmadinejad återvaldes i juni 2009. Iran har det största antalet avrättningar per person i världen. Landet ligger på andra plats efter Kina vad gäller det totala antalet avrättningar genom stening och på första plats om man räknar per person. Det är hög tid att Iran uppfyller sina skyldigheter enligt MP-konventionen, som Iran frivilligt har ratificerat.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE), skriftlig. (SK) Iran har undertecknat avtalet om icke-spridning av kärnvapen men har under lång tid på ett arrogant sätt struntat i sina åtaganden, framför allt genom att dölja sina kärnenergioperationer. Om Iran vill bevara goda förbindelser med EU och andra demokratiska stater måste landet en gång för alla skingra alla tvivel kring syftet med sitt kärnenergiprogram.

Turkiet försäkrar EU att man erkänner gemensamma värderingar i en satsning på att erhålla EU-medlemskap, samtidigt som man öppet visar sin sympati för den iranska regimen. Konsolideringen av förbindelserna mellan Iran och Turkiet är därför något som borde oroa EU.

Jag vill framhålla att Iran har världsrekordet när det gäller antalet avrättade ungdomar och antalet avrättningar per person. Skådeprocesserna mot politiska motståndare och det exceptionellt grymma straffet stening, som tillämpas lagligt i Iran i dag, förutom andra former av tortyr, behandling och straff som är grymma och omänskliga, är typiska för en regim som förtjänar ett kraftfullt moraliskt fördömande.

Frånsett det som redan har sagts måste EU:s prioriteringar omfatta tydliga krav på ett moratorium för avrättningar till dess dödsstraffet har avskaffats, ett slut på straffriheten för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och naturligtvis att alla försök att destabilisera regionen måste upphöra.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Det är komiskt och samtidigt mycket trist att tala om respekt för rättigheter och friheter i ett land som styrs av en person som hotar att massakrera Förenta staterna, Europa och Israel. Det är meningslöst att förhandla med honom om mänskliga rättigheter, värderingar och friheter. Sådana människor förstår bara maktspråk. Vi måste sluta vara formella och börja gå från ord till handling. Fullständig isolering, kraftiga sanktioner och en tydlig och konsekvent ståndpunkt kommer att ge resultat. Mahmoud Ahmadinejad utgör en fara för världssamfundet.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. (IT) Bristen på öppenhet i den iranska regeringen och det begränsade samarbetet med Internationella atomenergiorganet om kärnenergiprogrammet är verkligen långt ifrån lugnande.

Försämringen vad gäller de grundläggande mänskliga rättigheterna och landets förmåga att destabilisera regionen genom Hizbollah och Hamas ökar oron som Iran sprider i världen. Valfusk, våldsamt förtryck mot demonstrationer, avrättningarna, som uppgick till 680 under 2010 (dubbelt så många som året innan) och arresteringen av oppositionsledare lämnar inga tvivel om regimens användning av makt och våld. EU:s sanktioner från den 26 juli 2010, i linje med FN:s sanktioner, var korrekta och nödvändiga. EU måste ägna Irans kärnenergipolitik större uppmärksamhet för att övervaka utvecklingen på detta konfliktområde.

EU bör stödja internationella diplomatiska insatser för att skydda de mänskliga rättigheterna. Strategin med dubbla spår håller dörren öppen för dialog, men det krävs minst två för att föra en dialog, och saknas det god vilja från Irans sida bör sanktionerna skärpas och bli mer riktade. Vi kan inte acceptera att avrättningarna fortsätter att öka i sådan omfattning och att Irans kärnenergipolitik ligger utanför världssamfundets kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariya Nedelcheva (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Bastiaan Belders betänkande. Vi har krävt en regimförändring i Iran under alldeles för lång tid. De mänskliga rättigheterna kränks hela tiden av hjärnorna bakom den nuvarande regimen, oavsett om vi talar om de skamliga förhållanden under vilka de intagna i oppositionslägret i Ashraf förvaras, de ständiga kränkningarna av kvinnors rättigheter, diskriminering av homosexuella, censur av konstnärer etc.

Det vi kan göra på EU-nivå är att införa effektiva sanktioner mot regimens ledare. Men det räcker inte att bara införa sanktioner. Befolkningen i landet som kämpar för att försvara sina mänskliga rättigheter måste uppmuntras. Borde inte EU stödja alla som försvarar de mänskliga rättigheterna i Iran? Den nuvarande demokrativågen i Nordafrika bör utsträckas till att även omfatta Iran.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande som beskriver den allvarliga situationen i Iran och som påtalar repressionen och de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter som de iranska myndigheterna gjort sig skyldiga till. I betänkandet understryks också behovet av att ärligt försöka hitta en diplomatisk lösning på kärnenergifrågan. Jag vill framför allt ansluta mig till dem som uttrycker sin solidaritet med det iranska folket som helt legitimt har krävt en demokratisk förändring i landet efter presidentvalet 2009.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Detta är det första betänkandet om Iran i parlamentet sedan Gahlerbetänkandet 2001. Eftersom alla förhandlingar om ett avtal mellan EU och Iran har legat nere i flera år är det enda sättet för Europaparlamentet att uttrycka en mer detaljerad ståndpunkt om landet att utarbeta ett initiativbetänkande, något som initierades på förslag från de Gröna. Uppgiften gick till EFD. Fyra politiska grupper (de Gröna, S&D, ALDE och GUE) lade fram gemensamma ändringsförslag till förslaget som till största delen antogs, även om det var med liten majoritet.

De viktiga frågorna är EU:s kontakter med Iran (punkt 32) där, när det gäller tvisten om huruvida Europaparlamentets delegation borde få resa till Iran, texten nu innehåller krav – i motsats till föredragandens önskan – på kontakter med ett brett urval av olika aktörer utan att direkt nämna delegationen, sanktioner (punkt 42), där texten innehåller krav på riktade sanktioner mot dem som i första hand kränker de mänskliga rättigheterna – hittills förekommer det enbart sanktioner mot personer med anknytning till kärnenergiprogrammet – och, slutligen, öppnandet av en EU-ambassad i Teheran, parallellt med praktiskt taget samtliga medlemsstater som har representation i landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag stöder texten i det här betänkandet eftersom det lyfter fram de viktigaste aspekterna som gör Iran till ett av de farligaste länderna på den internationella arenan, både rent mänskligt och politiskt.

Landet ödeläggs just nu av godtyckligt våld från säkerhetsstyrkorna som svarade på fredliga demonstrationer med ett brutalt tillslag genom att arrestera tusentals demonstranter. Detta godtyckliga våld orsakade en gradvis försämring av de grundläggande rättigheterna för Irans folk, som hela tiden är offer för ett straffrättsligt system som strider mot alla konventioner om människans medborgerliga och politiska rättigheter.

Och som om inte det vore nog tillämpas fortfarande dödsstraff genom stening i landet, med ett ökande antal avrättningar, för att inte nämna att det fortfarande inte finns några bevis för att kärnenergiinstallationerna i landet används uteslutande för fredliga syften.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi stöder detta betänkande. Det tar upp frågan om Iran med den skärpa och det allvar som krävs och lyfter fram kontrasterna i landet och det oacceptabla i att denna situation får fortsätta. Den iranska regimen tillgriper hela tiden repression mot alla som vågar protestera mot enväldet, i regel genom att utmäta dödsstraff.

Iran är faktiskt det land som genomför flest avrättningar av barn och per person i världen. Vi kan också konstatera att dödsstraffet ofta verkställs genom stening för brott som är så lindriga som otrohet och gudsförnekelse. Betänkandet lyfter också fram förtrycket av kristna och Baha’i-samfundet.

Iran fortsätter att förlora internationell trovärdighet på grund av ledningens politiska retorik och aggressiva stöd för den islamiska fundamentalismen. Jag vill också understryka det fortsatta psykologiska och fysiska våldet som dissidentflyktingarna i Ashraflägret hela tiden utsätts för från den iranska regeringens sida.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) Det gläder mig att Bastiaan Belder lyckades lägga fram detta betänkande i parlamentet och få gehör för de delar som rör de mänskliga rättigheterna i Iran, framför allt det kraftfulla fördömandet av fängslandet av de iranska oppositionsledarna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karoubi, tillsammans med deras makar.

Jag kan däremot inte hålla med om att Iran har ”rätt att anrika uran”, vilket tillåts enligt IAEA:s regler men som med tanke på det fortsatta dödläget i förhandlingarna strider mot FN:s säkerhetsråds resolutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde detta betänkande eftersom jag är starkt övertygad om att den iranska regeringen borde reagera positivt på det iranska folkets krav på grundläggande friheter och förbättrade sociala och ekonomiska förhållanden. Genom betänkandet fördömer Europaparlamentet användningen av dödsstraffet samt en mängd andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för Bastiaan Belders betänkande om EU:s strategi mot Iran. Jag delar den oro som majoriteten av EU:s medborgare känner inför Irans kärnenergiprogram och försäkringarna från den iranska regimen om att den enbart ska användas i civila syften. Trots det anser jag att EU i sitt samarbete med tredjeländer inom energisektorn enbart borde utnyttja hållbara, gröna och säkra energikällor i enlighet med EU:s klimatskyddsmål. Jag stöder också min kollegas åsikt att EU borde utarbeta en bredare strategi mot Iran som går utöver kärnenergifrågan och som även omfattar situationen vad gäller mänskliga rättigheter och andra viktiga frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Bastiaan Belders betänkande eftersom jag anser att en politik som enbart bygger på sanktioner inte kan ge några särskilt goda resultat. Detta trots de många problemen i samband med Irans inrikes- och utrikespolitik, till exempel en eventuell användning av kärnvapen, bristen på öppenhet i vissa regeringsbeslut och, i viss fall, bristen på respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Jag tycker därför det är viktigt att EU bevarar och om möjligt bibehåller olika former av dialog med regeringen i Teheran.

 
  
  

Resolutionsförslag (RC-B7-0158/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar reservationslöst för denna gemensamma resolution. Den lyfter fram betydelsen av de frågor som diskuteras i samband med människor som tillhör minoriteter och när det gäller att främja försvaret av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt barnets rättigheter, samtidigt som man bekämpar terrorism. Jag vill rikta uppmärksamheten på slutsatserna och jag håller med om att EU måste förstärka sin förmåga att tala med en enda röst eftersom det skulle öka EU:s synlighet och inflytande som global aktör. Delegationerna i Genève och New York måste också se till att EU:s agerande i UNHCR blir konsekventare, tydligare och trovärdigare. Jag instämmer i att medlemsstaterna borde uppmuntra UNHCR att ägna diskriminering på samtliga grunder, inklusive kön, ras, ålder, sexuell läggning, religion eller tro, samma uppmärksamhet. Jag instämmer också i granskningen som understryker behovet av att UNHCR blir aktivare som mekanism för tidig varning och prevention, hävdar vissa specialförfaranden och skyddar den oberoende ställningen för befattningen som hög kommissionär för mänskliga rättigheter samt bibehåller den nödvändiga finansieringen för att bevara dess regionalkontor.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) EU och dess medlemsstater har lovat att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna i den egna politiken. Det är därför mycket viktigt att EU kan inta en stark och inflytelserik ståndpunkt i internationella organisationer, framför allt i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och garantera en effektiv och konsekvent tillämpning av politiken för mänskliga rättigheter internationellt. Jag håller med om att UNHCR:s arbete och mandat måste granskas så att man får en chans att granska och förstärka rådets arbetsmetoder och så att det blir möjligt att reagera på kränkningar av de mänskliga rättigheterna så effektivt och systematiskt som möjligt. Vid flera tillfällen har UNHCR varit oförmöget att skyndsamt ta itu med allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i rätt tid eftersom det saknats lämpliga instrument. UNHCR bör därför bli bättre rustat att ta itu med både kroniska problem och tillfälliga nödsituationer genom att man kompletterar verktygslådan för mänskliga rättigheter och utnyttjar paneler, inte bara under utan även mellan sessionerna. EU måste å sin sida prioritera UNHCR och skapa en bättre samordning mellan medlemsstaterna, vilket skulle göra det möjligt för EU att bättre utnyttja sitt inflytande inom ramen för FN:s allmänna system och underlätta samordning och beslutsfattande på området för mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom EU och medlemsstaterna bör garantera respekten för de mänskliga rättigheterna i sin egen politik och EU:s ställning i UNHCR borde vara starkare och effektivare. En prioritering för mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och granskningen 2011 är nödvändiga, för det är bara på det viset vi kan utvärdera hur UNHCR har utnyttjat sitt mandat och bestämma vilka arbetsmetoder som måste förstärkas så att UNHCR blir effektivare och snabbt kan reagera på kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Europaparlamentet beklagar att UNHCR vid flera tillfällen inte har kunnat reagera snabbt på allvarliga problem i samband med de mänskliga rättigheterna på grund av bristen på lämpliga instrument. Parlamentet strävar aktivt efter att skapa riktade UNHCR-mekanismer som snabbt kan reagera på människorättskriserna i exempelvis Mellanöstern, Iran och Vitryssland. Det är också mycket viktigt att UNHCR är bättre utrustat för att ta itu med både kroniska situationer och nödsituationer, eventuellt genom att man kompletterar verktygslådan för mänskliga rättigheter och genom att inte bara använda paneler under, utan även mellan sessionerna. Parlamentet uppmanar också EU:s medlemsstater att aktivt delta i 2011 års granskning av UNHRC för att stärka efterlevnaden av dess mandat.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att agendan för det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter innehåller viktiga frågor som är särskilt betydelsefulla. Jag vill särskilt framhålla agendan som omfattar rapporter om rättigheterna för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter och om främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samtidigt som man bekämpar terrorism, samt omfattande möten om barnets rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter äger rum under en särskilt turbulent historisk period, vilket undergräver dess sammansättning, eftersom flera av rådets medlemmar är långt ifrån att uppfylla bestämmelsernas i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och från att främja och skydda de mänskliga rättigheterna i enlighet med rådets uppdrag. EU måste aktivt delta i detta möte och göra allt det kan för att se till att dess universella syn på de mänskliga rättigheterna som bygger på den personliga värdigheten verkligen sprids till och tillämpas effektivt i alla världens länder. Att utse en hög representant för de mänskliga rättigheterna i EU kan bidra till att öka synligheten för EU:s ståndpunkter och till möjligheterna för rådets medlemsstater att hävda strategin ”ett budskap, men många röster”. Det skulle också kunna öka stödet för EU:s ståndpunkter.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Europaparlamentet har länge skickat dubbla budskap när det gäller de mänskliga rättigheterna. Det är också välkänt att parlamentet har en snäv och egoistisk tolkning av den förklaring som antogs av FN:s generalförsamling 1948: den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. I detta betänkande framgår än en gång det selektiva sättet att nämna olika länder klart. Länder som EU har ekonomiska och diplomatiska förbindelser med och som EU anser ha strategisk betydelse har utelämnats på grund av deras strategiska intresse, trots allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Bland exemplen på sådana länder återfinns Israel, Columbia och Marocko, för att bara nämna tre på olika kontinenter. Vi har däremot ingen restriktiv syn på de mänskliga rättigheterna.

Vi tar hela förklaringens innehåll på allvar, eftersom vi anser, vilket är det viktigaste, att den har inspirerat vårt politiska ställningstagande. Slutligen protesterar vi mot tanken på att EU skulle få en permanent plats i FN:s generalförsamling av den enkla anledningen att det skulle vara meningslöst i ljuset av organisationens anda och principer, som framgår av FN-stadgan. FN är, och måste förbli, en organisation för oberoende och suveräna stater.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Urvalsprocessen när det gäller de länder som kritiseras i detta betänkande och självändamålet för denna diskussion framgår klart. Att betänkandet används som ett svepskäl är uppenbart, eftersom de länder som EU har goda ekonomiska och diplomatiska förbindelser med och som är av strategisk betydelse inte kritiseras, trots deras kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland till exempel Columbia och Honduras. Det finns inga krav på att Marockos ockupation av Västsahara eller Israels ockupation av Palestina ska upphöra.

Vi kan dessutom inte stödja tanken på att EU ska få en permanent plats i FN:s generalförsamling, eftersom FN är en organisation för suveräna och oberoende stater och EU inte är en stat enligt FN-stadgan.

Försvaret av de mänskliga rättigheterna, inbegripet det faktum att de är odelbara och inte kan rangordnas inbördes och att de är en förutsättning för att respektera människors rättigheter och för äkta social rättvisa, fred, frihet och demokrati, utgör själva grunden för vår politiska verksamhet. Man kan lita på oss när det gäller att försvara de mänskliga rättigheterna, men inte när det gäller uppvisningar i hyckleri.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här dokumentet eftersom FN:s råd för mänskliga rättigheter är en unik plattform, speciellt inriktad på mänskliga rättigheter och ett specifikt forum för mänskliga rättigheter i FN-systemet. Det har också tilldelats den viktiga uppgiften och ansvaret att stärka åtgärderna för att främja, skydda och respektera de mänskliga rättigheterna i världen. Jag vill understryka betydelsen av det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och framför allt UNHCR:s granskningsprocess som erbjuder en unik möjlighet att utvärdera hur rådet har genomfört sitt mandat och som erbjuder en möjlighet för rådet att förstärka sina arbetsmetoder för att kunna reagera effektivare och mer systematiskt på kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Jag välkomnar att det på agendan för det sextonde mötet bland annat finns rapporter om rättigheterna för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter, och om främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna när man bekämpar terrorismen, samt utökade möten om barnets rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter erbjuder en unik möjlighet att utvärdera hur rådet har fullföljt sitt mandat och samtidigt en chans att förbättra rådets arbetsmetoder i syfte att garantera en effektivare och mer systematisk respons på kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Jag tror det är viktigt att man som en del av EU:s råd inrättar en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter i Bryssel med experter på mänskliga rättigheter från samtliga EU:s 27 medlemsstater.

Det skulle också vara mycket konstruktivt att utse en särskild EU-representant på hög nivå för mänskliga rättigheter. Jag hoppas att utrikestjänsten, framför allt EU:s delegationer i Genève och New York, i framtiden ska stärka konsekvensen, förstärka profilen och öka trovärdigheten för EU:s insatser i FN:s råd för mänskliga rättigheter genom att utveckla EU:s förmåga att samverka och samarbeta på interregional nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Mann (PPE), skriftlig.(DE) Jag har just röstat ja till Europaparlamentets resolution om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vår resolution är särskilt betydelsefull eftersom vi i dag minns undertryckandet av de fredliga protesterna mot den våldsamma ockupationen av Tibet för 52 år sedan. Dalai Lama meddelade i går att han ska dra sig tillbaka från politiken – vilket är en historisk förlust. Få människor åtnjuter ett så högt anseende både hos det egna folket och världen över, och är samtidigt så omtyckta som Hans Helighet. Att Dalai Lama drar sig tillbaka från politiken innebär inte på något vis att han avsäger sig sitt ansvar. Han har förklarat att han tänker fortsätta att ägna sig åt sin andliga roll för att tillvarata det tibetanska folkets intressen. Hans Helighet kommer att överlämna de politiska befogenheter som står inskrivna i den tibetanska konstitutionen till Tibets fritt valda exilregering. På så vis kommer han än en gång att stärka demokratin för Tibets exilbefolkning, som är utspridd över hela världen. Den 20 mars kommer en ny premiärminister och ett nytt parlament att väljas. Jag kommer att följa valet som observatör i Schweiz. Vi européer måste hjälpas åt för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter för Tibets folk.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar den här resolutionen som framhåller att medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är odelbara och påpekar att tillgången till vatten är en mänsklig rättighet. Jag välkomnar särskilt antagandet av ändringsförslag 19 med krav på en uppföljning av Goldstonerapporten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I de svåra tider vi nu genomlever, i synnerhet i Nordafrika, är det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter av stor betydelse. EU måste därför spela en verkligt aktiv roll under mötet och vidta alla åtgärder för att se till att unionens universalistiska syn på mänskliga rättigheter grundade på respekten för mänsklig värdighet följs av världens alla länder. Det är också viktigt för EU att utse en hög EU-företrädare för mänskliga rättigheter så att unionens syn på värnandet av mänskliga rättigheter får ökad spridning.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig.(ES) Jag kunde tyvärr inte rösta ja till Europaparlamentets resolution om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter, eftersom jag på en rad punkter har en avvikande uppfattning.

I resolutionen uppmanas till samarbete med Förenta staterna i människorättsfrågor, man välkomnar att Marocko har utsetts till ett av de två länder som ska leda utvärderingsprocessen i FN:s råd för mänskliga rättigheter och EU uppmanas att inta gemensamma ståndpunkter om vissa länder. Vidare framhålls fördelarna med EU:s finansiella instrument, vilket bara är ett av många exempel på hur EU manipulerar en så viktig fråga som mänskliga rättigheter genom att stödja de grupper som skyddar EU:s intressen i tredjeland.

Enligt min mening är det skäl nog att inte rösta igenom den här resolutionen och jag har därför lagt ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) Oroligheterna i Nordafrika är en kraftfull påminnelse om att det inte är lätt att försvara mänskliga rättigheter och att de ofta hamnar i konflikt med ekonomiska och militära intressen. På liknande sätt vidtas i terrorismbekämpningens namn åtgärder som inte är förenliga med mänskliga rättigheter. På den punkten måste EU också ägna sig åt självrannsakan – exempelvis när det gäller de olagliga CIA-flygningarna. Trots dessa brister är det fortsatt viktigt att slå vakt om de mänskliga rättigheterna, i synnerhet för EU. Skydd för minoriteternas rättigheter, framför allt en förbättring av situationen för kristna och andra religiösa minoriteter i muslimska länder, måste vara en särskilt prioriterad fråga för EU, med tanke på att i synnerhet kristna utsätts för hårda förföljelser och är den främsta måltavlan för religiöst våld. Mot den bakgrunden röstade jag ja.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade ja till den här resolutionen eftersom FN:s råd för mänskliga rättigheter spelar en mycket viktig roll för att ta upp människorättsfrågor världen över. Utvärderingsprocessen är ett utmärkt tillfälle att bedöma hur rådet har genomfört sitt uppdrag. Jag stöder förslaget att EU måste tala med en röst i de frågor man arbetar med. Dessutom måste medlemsstaterna aktivt medverka i översynen av rådets arbete. Jag välkomnar att det på dagordningen för det sextonde ordinarie sammanträdet finns rapporter om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter, barnets rättigheter, och bekämpning av terrorism. Men för att förbättra människors levnadsvillkor måste frågor som handlar om rätten till vatten och sanitär utrustning tas upp under mötet. Vi måste få till stånd en effektiv mekanism för att genomföra och skydda denna grundläggande mänskliga rättighet. Inga ansträngningar får sparas för att se till att åtaganden inom detta område genomförs internationellt och att alla människor får tillgång till säkert dricksvatten och sanitär utrustning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Att respektera, värna och främja universella mänskliga rättigheter ingår i EU:s rättsliga, etiska och kulturella landvinningar och är en av hörnstenarna i ett enat och integrerat EU. Vi måste därför göra vårt yttersta för att synliggöra och öka effektiviteten i de åtgärder unionen och medlemsstaterna genomför, och det är mycket viktigt att EU åtar sig att aktivt delta i detta viktiga sextonde möte i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) liksom i den utvärderingsprocess som kommer att ske under 2011.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) En av flera goda saker var att parlamentet gläds åt att det på dagordningen för det sextonde ordinarie sammanträdet bland annat finns rapporter om ”rättigheter för personer som hör till nationella eller etniska, religiösa eller språkliga minoriteter” och om ”främjande och skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter vid bekämpning av terrorism”, liksom ett stort antal möten om barnets rättigheter. Parlamentet välkomnar också årets utnämningar av särskilda rapportörer för dessa nyckelfrågor och noterar att de särskilda rapportörerna ska avge rapporter om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om religions- och trosfrihet, och om situationen för människorättsförsvarare. EU:s medlemsstater uppmanas att aktivt bidra till dessa diskussioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen eftersom den betonar EU:s viktiga roll i samarbetet med FN:s råd för mänskliga rättigheter. Med tanke på den senaste händelseutvecklingen i Libyen är det viktigt att vi fortsätter att kämpa för och försvara mänskliga rättigheter internationellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag lade ned min röst i den slutliga omröstningen om resolutionen både på grund av sakskäl och formella skäl.

Resolutionstexten förstärker bilden av en EU-politik med dubbla måttstockar för mänskliga rättigheter, särskilt när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna i de ockuperade palestinska områdena. Den handfull ändringsförslag som lagts fram i frågan och som jag stödde kan inte dölja att EU vägrar att genomföra Goldstonerapportens riktlinjer.

Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har lagt fram ett eget resolutionsförslag som stöder universella mänskliga rättigheter inom alla sociala, ekonomiska och kulturella områden.

Å andra sidan var svårigheten med den här resolutionen att rösta om EU-delegationens mandat inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter trots att mötet började redan den 28 februari, då Catherine Ashton höll flera anföranden.

Det är knappast meningsfullt att rösta om resolutionen när mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter redan har inletts. Europaparlamentet borde ha klargjort sin ståndpunkt i ett tidigare skede.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för resolutionen om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Jag delar uppfattningen att FN:s råd för mänskliga rättigheter kan vara ytterst värdefullt som en sorts mekanism för tidig varning och förebyggande åtgärder, och jag förväntar mig därför att Europeiska utrikestjänsten deltar i det arbetet. När det gäller översynen av FN:s råd för mänskliga rättigheter stöder jag självklart också kravet på en utvärderingsprocess i vilken alla kan delta, och som framför allt är öppen.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Röstförklaringarna är härmed avslutade.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy