Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 23 mars 2011 - Bryssel

17. Situationen i Japan, inbegripet kärnkraftverkslarmen (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om situationen i Japan, inbegripet kärnkraftverkslarmen.

  Győri, Enikő, rådets tjänstgörande ordförande. − (EN) Fru talman! På rådets vägnar ska jag börja med att framföra våra kondoleanser till Japans folk, till dem som har förlorat nära och kära och de många andra som på ett eller annat sätt har berörts av de tragiska händelserna för mer än tio dagar sedan. Jag vill också berömma dem som nu kämpar mot konsekvenserna av den fruktansvärda jordbävningen och tsunamin och dem som försöker hantera följderna av kärnkraftsolyckan för deras mod och tapperhet.

Europeiska unionen står vid det japanska folkets sida i dessa exceptionellt svåra och prövande tider. Vi har redan gett Japan hjälp på ett mycket konkret sätt. Samma dag som jordbävningen inträffade bad Europeiska rådet den höga representanten och kommissionen att mobilisera lämpligt stöd. Den europeiska mekanismen för räddningstjänst aktiverades för att hjälpa till att samordna det stöd som medlemsstaterna erbjöd.

På mycket kort tid hörsammade EU den japanska regeringens begäran om hjälp. Europeiska unionen är beredd att fortsätta ge humanitär hjälp, tekniskt bistånd av alla slag eller mer specialiserat stöd, beroende på vad de japanska myndigheterna finner lämpligt.

På rådets vägnar vill jag särskilt tacka kommissionsledamot Georgieva och den höga representanten för deras snabba, heltäckande och mycket samordnade svar på katastrofen. Ett räddningstjänstteam från EU har satts in i Japan och gruppen har vårt fulla stöd. Enskilda medlemsstater har också kommit med mycket generösa erbjudanden om hjälp.

Det är också viktigt att nämna att rådet kommer att behöva följa upp de makroekonomiska konsekvenserna av krisen i Japan. Ministrarna har redan haft en första debatt om frågan vid Ekofinrådets frukostmöte den 15 mars.

En av de viktigaste frågorna för oss alla är givetvis situationen vid kärnkraftverket i Fukushima Daiichi. Jag vill understryka att det ungerska ordförandeskapet agerade utan dröjsmål med beaktande av allvaret i dessa händelser och de potentiella konsekvenserna för Europa, i synnerhet när det gäller kärnkraftsrisken.

Vi sammankallade arbetsgruppen om kärnkraftsfrågor och ett extramöte med rådet (energi) för att göra en bedömning av situationen i Japan och de eventuella återverkningarna för EU och för att diskutera EU:s svar.

Jag vill understryka att det första budskapet från rådet var ett budskap om solidaritet, medkänsla och beredskap att ge humanitär hjälp och tekniskt bistånd. Detta budskap är också ett budskap om respekt för det japanska folkets ihärdighet och återhämtningsförmåga, i synnerhet de människor som fortfarande kämpar för att komma till rätta med situationen i Fukushima.

Det är tack vare deras målmedvetenhet under oerhört besvärliga omständigheter som det nu finns ett visst hopp för situationen vid kärnkraftverket, även om läget fortfarande är allvarligt. Nu är det största problemet den höga radioaktivitet som har uppmätts i närheten av verket.

Vårt stöd till Japan måste fortsätta. Många medlemsstater bidrar, antingen bilateralt eller via olika samordningsmekanismer som administreras av kommissionen eller Internationella atomenergiorganet. Vid mötet med miljöministrarna fick den ungerska ministern för landsbygdens utveckling Sándor Fazekas veta att händelserna i kärnkraftverket i Fukushima för närvarande inte har några konsekvenser för EU.s befolkning. Strålningsnivåerna är normala i alla medlemsstaterna och livsmedel som importeras från Japan kontrolleras. EU måste emellertid reagera på olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima med ändamålsenliga åtgärder.

Vi måste dra lärdom av den här olyckan. Att genomföra och ständigt förbättra de stränga normerna för kärnkraftssäkerhet är en högt prioriterad fråga för tillsynsmyndigheter och aktörer i EU, men konceptet med ständiga förbättringar innebär att vi först måste dra lärdom, trots att olyckan orsakades av externa faktorer och inte av ett haveri i anläggningen. Många medlemsstater och aktörer i branschen har redan beslutat att se över kärnkraftssäkerheten, och det är bra.

Efter det extrainsatta mötet med energiministrarna den 21 mars skrev den ungerska ministern för nationell utveckling Tamás Fellegi till ordförande Herman Van Rompuy för att informera honom om förslaget om stresstest av kärnkraftverken och att andra länder, i synnerhet våra grannar, skulle delta i denna övning. Vilken omfattning testen ska ha och hur man ska gå till väga bör beslutas mot bakgrund av den senaste tidens händelser och med utnyttjande av tillgänglig sakkunskap till fullo. När det gäller omfattningen har ju varje kärnkraftverk sina särdrag, men följande viktiga punkter kan kanske behandlas vid bedömningen: översvämningsrisken, jordbävningsrisken, backup-systemen och förfarandena vid nödsituationer.

Den europeiska gruppen för nukleär säkerhet kommer, med hjälp av medlemsstaterna, att fastställa hur denna bedömning ska göras i samråd med berörda intressenter. Det är svårt att fastställa ett datum för detta, men det står klart att testen måste inledas så snart som möjligt.

Frågan om kärnkraftssäkerhet är förstås inte bara en EU-fråga. Därför är det viktigt att de angränsande tredjeländerna är delaktiga i detta arbete. Bedömningen måste omfatta både befintliga och planerade anläggningar, och vi måste utnytjja internationella organisationer och organ som Internationella atomenergiorganet och andra internationella sammanslutningar som G20-gruppen till fullo för att få andra länder delaktiga.

Det är självfallet viktigt att budskapet till allmänheten om situationen i Japan är tydligt. Jag har två saker att säga om detta. För det första beror trovärdigheten hos den här övningen på vår förmåga att vara öppna om testmetoderna och resultaten. För det andra får vi inte ge intrycket att frågan om kärnkraftssäkerhet behandlas styvmoderligt och bara är aktuell just nu, hur allvarlig situationen i Japan än är. Det är viktigt att minnas att det har funnits en lagligt bindande ram i EU i över 25 år. Rådet kommer givetvis att följa utvecklingen på kärnkraftsområdet noga och hur som helst återkomma till frågan i juni.

Senare i veckan kommer Europeiska rådet att göra en bedömning av situationen i Japan efter denna tragedi. Jag är säker på att stats- och regeringscheferna vill uttrycka sin fortsatta solidaritet med det japanska folket, såsom jag gör nu. Europeiska unionen kommer även fortsatt att stå beredd att lämna det stöd vi kan för att hjälpa dem igenom denna svåra tid. Än en gång hyllar jag dem för deras mod och beslutsamhet.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. − (DE) Fru talman, ärade ledamöter! Kommissionen har uttryckt EU:s solidaritet med Japans folk och regering. Vi har uttryckt vår djupa sympati. Vi anser att det japanska folkets mod och lugn är värt vår största respekt och beundran.

Vi har samordnat biståndsinsatserna genom övervaknings- och informationscentrumet, för att därmed ge gemensamt bistånd från EU. Tretton medlemsstater har skänkt filtar, madrasser, vattentankar, tält och hygienutrustning som en del av ett inledande gemensamt biståndspaket från EU. Vi inväntar ytterligare gåvor och kommer att göra fler leveranser till Japan under de närmaste dagarna: på torsdag, dvs. i morgon, och på fredag. Kommissionsledamot Kristalina Georgieva kommer att vara närvarande.

Vi har också erbjudit vår hjälp vid kärnkraftverket, men Japan har ännu inte begärt att få hjälp av oss. När det gäller kärnenergi har vi nära kontakt med IAEA i Wien och övervakar, bedömer och analyserar säkerhetssituationen i Japan noga. Det krävs mer information innan vi kan utvärdera effekterna av händelsen vid kärnkraftverket. För tillfället antar vi att de japanska ingenjörerna och teknikerna och den japanska regeringen kommer att få kontroll över kärnkraftverket och att man kan undvika ytterligare skador i sammanhanget.

Vi håller på att bedöma vilka lärdomar vi kan dra av detta för Europa. I detta syfte, i tisdags förra veckan, höll vi en högnivåkonferens med alla medlemsstater, med alla energiföretag som driver kärnkraftverk, med alla företag som tillverkar kärnkraftverk och med medlemsstaternas tillsynsmyndigheter på kärnenergiområdet. I måndags hölls ett extra möte i rådet (energi), vilket hade sammankallats av Tamas Fellegi.

Vi måste inse att det råder stora skillnader mellan EU-medlemsstaternas situationer och åsikter vad gäller kärnkraftverk. Fjorton länder driver kärnkraftverk. För tretton av dessa är det en del av deras långsiktiga energipolitik, medan en medlemsstat – Tyskland – har en strategi för att gradvis lägga ned sina kärnkraftverk. Tretton länder har ingen kärnkraft, av vilka två – Polen och Italien – överväger att börja med eller återuppta kärnenergiproduktion. Med undantag för förnybar energi – med sitt mål på 20 procent – är det medlemsstaterna, genom lagstiftning och strategier, som har ansvaret för energimixen. Vi respekterar det.

Situationen i olika delar av Europa varierar väldigt mycket – totalt sett får Europa 30 procent av sin kraft från kärnenergi, men i Österrike närmar sig andelen noll procent och i Frankrike är den 80 procent – men det finns två gemensamma nämnare. Den första, som vi återkommer till under årets lopp, är infrastrukturen. Vilken riktning energipolitiken än tar måste utvidgningen av infrastrukturen för el, gas och lagringskapacitet påskyndas, både när det gäller kvalitet och kapacitet. För det andra: säkerhet. Säkerheten hos industrianläggningarna i allmänhet, hos infrastrukturen i allmänhet och hos kärnkraften i synnerhet, är en gemensam fråga till förmån för de anställda vid kärnkraftverk, EU-medborgarna och Europas natur.

Vi föreslår därför att vi undersöker om det är meningsfullt och lämpligt, med hänsyn till de redan igenkännliga orsakerna och den kommande informationen om orsakerna till incidenten i Japan, att genomföra en säkerhetskontroll – en stresstest; med andra ord en extraordinär test grundad på gemensamma standarder och kriterier med målet att ytterligare minska risken i de 143 kärnkraftverk som finns i EU, såväl som för byggandet av nya anläggningar i EU.

Säkerhet är till nytta för alla medborgare, oavsett om den medlemsstat de bor i har kärnkraft, planerar att införa kärnkraft, gradvis håller på att ta bort kärnkraften eller inte har någon kärnkraft. Man skulle undersöka särskilda kriterier, som t.ex. översvämningar och risker för driften och säkerheten, jordbävningar och erfarenheter från Japan, kylsystem och deras funktion och frågan om kraftförsörjning och reservkraft i en sicksackställd konfiguration, så att mer kylning kan upprätthållas med hjälp av kraft- och reservkraftenheter även då det finns risk för jordbävningar och översvämningar. Detta skulle inbegripa allmänna kriterier för alla kärnkraftverk och särskilda kriterier för varje specifik design, ålder, lokalisering, jordbävningsrisk, översvämningsrisk och andra faktorer. Denna särskilda granskning bör också omfatta frågor som t.ex. flygplanskrascher, cyberangrepp och terroristattentat.

Kommissionens erbjudande till medlemsstaterna är att den kommer att utarbeta och samordna detta tillsammans med kärnenergimyndigheterna. Detta är bara ett erbjudande; det är frivilligt att acceptera erbjudandet. Medlemsstaterna är ansvariga för att fatta beslut om huruvida de vill utföra en allmän eller särskild stresstest i EU.

Den tidigare talaren nämnde grannstater som är lika viktiga för vår säkerhet; en viktig grannstat är Schweiz, tillsammans med Ukraina, Armenien, Turkiet och Ryssland. Jag har haft ett långt telefonsamtal med Ukrainas energiminister. Han sade att han gärna deltog om det fanns en allmän stresstest för EU – med andra ord ett erbjudande från hans sida. Det är tydligt att vår auktoritet avseende en stresstest utanför EU och dess medlemsstater till stor del kommer att vara beroende av om huruvida vi kan organisera detta tillsammans i Europa. Om vissa medlemsstater inte vill delta får vi mindre auktoritet när vi ger ett erbjudande till Turkiet, Ukraina, Ryssland och Schweiz än om alla medlemsstaterna tillsammans meddelar att detta är en viktig säkerhetsåtgärd.

Vi kommer därför att utarbeta dessa säkerhetskriterier under de kommande veckorna och vi samarbetar gärna inte bara med parlamentet, utan även med alla dem som har att göra med EU – icke-statliga organisationer, energiföretag, arbetare, tekniker, ingenjörer på kraftverken – för att åstadkomma största möjliga ytterligare minskningar av riskerna och ökningar av säkerheten. Vi är tacksamma att president Nicholas Sarkozy vill ta upp detta ämne på G20-mötet, och lärdomar kommer då att dras för inte bara kärnkraftverk i Europa, utan även för dem som finns i resten av världen.

Sådant är läget för vår del. Vi ger gärna parlamentet information om hur det kan gå vidare genom sina fackutskott – som vi redan har gjort under de senaste dagarna i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och i utskottet för industrifrågor, forskning och energi – och vi ser fram emot motsvarande stöd från Europeiska rådet här i Bryssel i morgon och övermorgon.

  Elmar Brok, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har återigen påmints om naturens kraft och vi ser människans begränsningar och hur vi är utlämnade åt naturens väldiga krafter. Vid sådana tillfällen kan vi bara visa vår solidaritet med japanerna – en solidaritet som uttrycks i våra tankar och böner, men också genom praktisk hjälp. När kommissionsledamoten nämner att vi tillhandahåller hjälp och försöker att stödja befolkningen är det en viktig åtgärd som inte bara ger direkt hjälp, utan också lite bekvämlighet. Jag vet också att det inte bara är statliga organisationer som gör detta, utan att många européer är beredda att donera pengar. Bara i min hemstad – där jag är patronus – samlade man in 50 000 euro på tre dagar och pengarna strömmar fortfarande in. Detta sker över hela Europa. Det visar att det finns ett stort stöd.

Samtidigt bör vi tänka efter lite och inte omedelbart börja trycka på våra knappar i inrikespolitiska syften. Vi kommer emellertid utan tvekan att titta på händelserna och vilka lärdomar vi kan dra från kärnkraftsolyckan och utföra stresstestet, och jag hoppas, herr kommissionsledamot, att vi gör detta på EU-nivå, eftersom gränser inte spelar någon roll när denna typ av incident inträffar. Vi måste se till att vi skapar de nödvändiga infrastrukturerna för alternativ och att forskning utförs om möjliga nya energiprojekt, vilka bör omfatta frågor avseende klimatförändringar, arbetstillfällen och konkurrenskraft.

Vi måste också inse att ordet ”sidorisk” kommer att spela en annan roll. Folk tror inte längre att företagen kommer att följa alla föreskrifter och att det inte finns något som inte kan beräknas. Japan kommer att ändra vårt tänkesätt i dessa frågor och följaktligen måste vi fundera över frågan om sidorisker. Man kommer att dra nya slutsatser som måste ge upphov till nya beaktanden och ny politik. Vi bör diskutera detta med det lugn det kräver.

  Marita Ulvskog, för S&D-gruppen. – Fru talman! Ett av världens ekonomiskt och tekniskt mest utvecklade länder har kastats in i ett humanitärt katastroftillstånd. I första hand är det en katastrof för alla de människor som drabbas. Bilderna från Japan är hjärtskärande. Allt stöd och allt upptänkligt bistånd behöver skickas till dem. Men det katastrofen också visar är sårbarheten i alla moderna samhällen. Det som hänt i Japan kan hända i andra delar av världen, även här. Också i länder med extremt höga säkerhetskrav visar sig säkerheten vara bedräglig.

Nu går det ju inte att tänka bort kärnkraften. I Europa är det visserligen några länder som inte har kärnkraft, men ett flertal är extremt eller helt beroende av kärnkraften. En del bygger ny kärnkraft, en del avvecklar. Det är där vi befinner oss – dvs. det ser olika ut i medlemsländerna med sårbarheten, men vi har detta gemensamt ändå och energiförsörjning kräver långsiktighet.

Vi måste helt enkelt ställa om våra energisystem så att vi minskar riskerna och ensidigheten. Vi måste på allvar prioritera forskning och utveckling, investeringar och utbyggnad av långsiktigt uthålliga och förnybara energikällor. Här har Europa en stor outnyttjad potential som ska ställas mot det faktum att byggandet av nya kärnkraftverk gör oss beroende av dem i ytterligare många decennier framåt, dvs. nyinvesteringar i kärnkraft är ett sätt att senarelägga och förhindra utbyggnaden av förnybar energi, ett sätt att inteckna framtiden.

Det vi bör göra nu närmast är i stället att ta en allvarlig diskussion om att höja EU:s mål och ambitioner när det gäller förnybar energi och att med det snaraste besluta om bindande energieffektivitetsmål och en långsiktig plan för vår energiförsörjning – en omställning till förnybart. Stresstestet av kärnkraftverk i alla länder gemensamt behövs alltså, men sedan behövs det långsiktighet.

  Lena Ek, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Bilderna från den stora jordbävningen och tsunamin i nordöstra Japan är skrämmande; våra tankar och vår djupaste sympati riktas till dem som har förlorat sina hem och nära och kära.

Vi välkomnar naturligtvis EU:s hjälppaket. I Fukushima arbetar fortfarande personal vid kärnkraftverket för att förhindra ytterligare strålningskontaminering, och detta måste naturligtvis utvärderas noga över hela EU – även i Bryssel.

Jag välkomnar det stresstest som kommissionen har föreslagit, men jag anser att vi måste påpeka att vi inte kan ha ett stresstest som bara baseras på teknik och geografi. Vi behöver ytterligare två steg. Ett handlar om säkerhetskulturen där det tydligen har varit omöjligt att se risker av många slag. Det andra rör den institutionella ramen, inbegripet en översyn av förhållandena mellan de nationella tillsynsorganen och kärnkraftsföretagen. Myndigheterna bör dessutom inte få tillåtelse att granska sig själva.

När vi nu utvärderar katastrofens konsekvenser bör vi grunda vår diskussion på information och kunskap. Det kanske blir nödvändigt med radikala åtgärder – jag skulle tro att det faktiskt är nödvändigt. En sak borde dock vara uppenbar: vi måste reformera vår energiproduktion och i stället förlita oss på förnybar energi och vi måste göra det nu.

  Giles Chichester, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Låt mig uttrycka min beundran för den stoiska japanska motståndskraften mot dessa väldiga naturkrafter. Vi måste komma ihåg jordbävningens och tsunamins oerhörda styrka.

Jag välkomnar de säkerhetsinriktade stresstesterna för europeiska kärnkraftverk samtidigt som jag tänker på att kärnkraftsindustrin redan är den mest reglerade och säkerhetsmedvetna industrin i världen, och jag noterar uttalandet tidigare i år från Wenra (Western European Nuclear Regulators Association) om att göra nya reaktorer ännu säkrare än våra befintliga. Det är nyttigt att jämföra säkerheten inom kol-, olje- och vattenkraftsindustrierna med kärnkraftsindustrins säkerhet avseende olyckor med dödlig utgång.

Fru talman! Jag ser en ljuspunkt i detta hemska moln för Japan – dvs. att arbetet med återbyggande och återskapande i landet, med hjälp av försäkringsbranschens djupa fickor, borde ge dess ekonomi en väldig skjuts, och detta är även bra för resten av världen.

Jag tackar ministern och kommissionsledamoten för deras tankeväckande kommentarer och jag säger till medlemsstaterna och alla andra: tveka nu inte om kärnkraften, vi behöver den för mycket.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Denna situation kräver naturligtvis att vi hjälper Japan så gott vi kan och med alla medel som står till vårt förfogande. Ett land som har drabbats av en sådan katastrof som Japan behöver all hjälp det kan få. Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt hur lättsinnigt vi öser beröm över Japans hjältar. Jag anser att vi inte inser att de som vi kallar hjältar vet bättre än någon annan att de riskerar livet och att många av dem som kämpar med härdsmältan i Fukushima redan är att betrakta som döda. Japanerna vet bättre än något annat land i världen vilken förödelse en kärnkatastrof kan orsaka. Deras historia domineras av Hiroshima och Nagasaki. Alla barn i Japan är medvetna om konsekvenserna av en härdsmälta. Vi bör vara medvetna om detta när vi diskuterar Japan. Japanerna känner bättre än några andra till vilken fasa inte bara denna situation innebär, utan även den som kommer att drabba dem framöver. Kanske är det ukrainarna, som har sett delar av sitt land förstöras under de senaste 25 åren, som är de enda andra som vet vad detta handlar om.

Jag menar att de pågående diskussionerna i Europa, till skillnad från dem för 25 år sedan, bör beakta de politiska konsekvenserna när vi upptäcker att vi i våra egna länder har en teknik som kan gå överstyr, inte bara tillintetgöra det förflutna i vissa regioner eller förstöra nuet, men också sträcka sig försåtligt in i framtiden för alla dem som bor i närheten av dessa anläggningar och i omgivningarna. Jag tror inte att vi gör det när vi talar om stresstesterna, herr Oettinger. Vi måste vara mycket ärligare och bör erkänna att vi i EU ofta har hamnat i situationer där en härdsmälta nästan har inträffat i våra kärnkraftverk. Låt mig bara nämna några: Tihange i Belgien, Civaux i Frankrike, Philippsburg i Tyskland, Kozloduy i Bulgarien, Paks i Ungern, Brunsbüttel i Tyskland, där en väteexplosion ägde rum, Forsmark i Sverige, Barsebäck i Sverige, Blayais i Frankrike, Krümmel i Tyskland – detta är en lista över de mest slående incidenterna som har ägt rum, med en mängd olika orsaker, sedan Tjernobyl, där vi har befunnit oss nära en härdsmälta.

Hur ska vi hantera det faktum att det kan ske en härdsmälta i vilket som helst av de kärnkraftverk som vi driver? Ska vi göra det genom stresstester? Jag anser att dessa tester bara är relevanta om de vägleder oss i utarbetandet av en plan som visar vilka verk och vilka fastställda risker som ska bli de första att försvinna när vi vänder ryggen åt denna högriskteknik. Om dessa stresstester är avsedda att lugna allmänheten och återigen påstå att vi i EU aldrig kan hamna i situationer liknande dem som just har ägt rum i Japan, så menar jag att dessa tester är fel. Vi skulle för övrigt mycket gärna välkomna möjligheten att få vara med och besluta vem som ska fastställa stresstesten – vi kan inte låta kärnkraftsföretagen bestämma detta själva – såväl som vem som genomför testen och utvärderar dem. De hittills ansvariga myndigheterna har alltför ofta nonchalerat svårigheterna på de europeiska anläggningarna och godkänt anläggningar som aldrig skulle ha klarat det bedömningsförfarande som Euratom använde, t.ex., för kärnkraftverken i Belene och Mochovce.

  Bairbre de Brún, för GUE/NGL-gruppen. – (GA) Fru talman! I likhet med andra talare vill jag uttrycka mina kondoleanser till dem som har drabbats i den japanska tragedin, en tragedi som fortfarande pågår. Vi måste göra allt för att hjälpa det japanska folket.

Angående de lärdomar vi måste dra i Europa, är det tydligt att kärnsäkerheten är högst på dagordningen just nu, särskilt med hänsyn till de stresstester som ska genomföras vid kärnkraftverk i Europa. Det som hände i Japan får djupgående konsekvenser för EU:s framtida energipolitik.

Den humanitära katastrofen visar betydelsen av att utveckla ett kärnkraftsfritt EU. Vi behöver ett moratorium för kärnenergin och det som krävs är omfattande investeringar i hållbar och förnybar energi. Vi måste också se över lagstiftningen på kärnsäkerhetsområdet.

  Fiorello Provera, för EFD-gruppen, – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill också uttrycka min sympati och beundran för den värdighet, kraft och sammanhållning som det japanska folket har visat mitt under en katastrof som är ovanlig vad gäller omfattning och allvar. Det japanska folkets beteende är verkligen en inspiration för alla och de förtjänar vår hjälp.

Den lärdom vi kan dra av denna erfarenhet är att det finns ett behov av att stärka det europeiska civilskyddssystemet genom fler nära samordnade åtgärder och mer allmän tillgång på personal och resurser, så att vi kan agera snabbare vid eventuella katastrofer.

När det gäller kärnkraftsalternativet skulle det vara ett misstag att diskutera detta ämne nu när vi är känslomässigt påverkade av de aktuella händelserna: frågan är alltför viktig och måste diskuteras på ett vetenskapligt sätt. Det är helt riktigt att förbättra säkerhetsåtgärderna för kraftverk som tillhör nuvarande och nästa generation och avveckla de som är äldre och osäkra, men vi måste undvika politisk exploatering och vara försiktiga och pragmatiska, som Elmar Brok sade. Vi bör komma ihåg att en damm kollapsade i samma område i Fukushima under jordbävningen med många skadade och döda som följd, men detta får oss inte att vilja avveckla dammar eller bygga nya. Jag uppmanar därför till försiktighet, uppmärksamhet och öppenhet framöver.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Fru talman! Den fruktansvärda katastrofen i Tōhokuregionen i nordöstra Japan har naturligtvis gett upphov till medlidande och sympati hos alla européer. Vi måste självklart också delta i räddningsinsatsen, eftersom jag har förstått att situationen är långt ifrån stabil i Japan. Japan är ett anmärkningsvärt land, ett oerhört värdigt, starkt och modigt land som är medvetet om sina plikter, men där byråkratin – som på andra håll – kan förlama initiativ.

En av de lärdomar som vi kan dra av denna katastrof är att den effektivaste nödhjälpen i slutänden är den som anländer med fartyg. Detta innebär naturligtvis att det måste finnas möjligheter att ta emot den i närheten.

Läget är inte stabiliserat och många hemlösa fryser och svälter fortfarande. Vi kan dra följande lärdomar av denna tragedi: den första är att det värsta alltid händer. Titanic byggdes för att vara osänkbart. Man sade att ”inte ens Gud kunde sänka det”. Ändå sjönk det på sin jungfruresa trots de vattentäta kassunerna, eftersom ingenjörerna inte trodde att det kunde bli en så pass stor läcka.

Det värsta händer alltså alltid; jordbävningen tillsammans med tsunamin var naturligtvis det värsta scenariot. Det kommer emellertid fler jordbävningar. Vi väntar på att den stora Kantojordbävningen ska äga rum vilket ögonblick som helst. Det kan komma en i Kalifornien, Italien eller Västindien. Vi måste sålunda vara beredda på detta och öka civilskyddet.

Den andra och sista lärdomen är att vi ändå inte får drabbas av panik. Vi kan inte höra att vi måste överge kärnkraften på grund av att radioaktivt nedfall är farligt, samtidigt som vi också får höra att vi måste sluta använda fossila bränslen på grund av koldioxidutsläppen. Vi måste göra ett val.

  Sandra Kalniete (PPE). – (LV) Fru talman! Japanerna har drabbats av en enorm olycka. Jag vill uttrycka min djupaste sympati för familjerna till dem som har drabbats och dem som har dött, och till deras nära och kära. Den ädelhet och det lugn som det japanska folket har uppvisat under denna prövning är värt den största respekt och är ett föredöme för hela världen. Japan står inför den besvärliga uppgiften att återställa sina förödda landområden, vilket kommer att kräva avsevärda resurser, däribland inre investeringar. Det är därför jag uppmanar toppmötet mellan EU och Japan den 25 maj att fatta beslut om att inleda förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Japan. Detta avtal måste gynna båda parter, både i varu- och tjänsteflödet och när det gäller jordbruksprodukter. Ett frihandelsavtal kan bli ett av instrumenten för det tredje öppnandet av Japan, som landets premiärminister Naoto Kan så pittoreskt har uttryckt det. Olyckan som orsakades av tsunamin vid kärnkraftverket i Fukushima ger anledning till verklig oro i hela världen. Vi måste buga i respekt och tacksamhet till de hjältar som arbetar, med risk för sina egna liv, för att stabilisera situationen i kärnkraftverket. Den erfarenhet som japanska ingenjörer och kärnkraftsexperter nu får när det gäller att förebygga olyckor är unik. Erfarenheterna från Fukushima måste tjäna mänskligheten genom att bilda utgångspunkt vid tester av kärnkraftverk och utvecklingen av förbättrade säkerhetskriterier. Avslutningsvis vill jag återigen bekräfta att EU måste göra allt man kan för att hjälpa Japan, ett av våra närmaste partnerländer. Tack så mycket.

  Nessa Childers (S&D). - (EN) Fru talman! Två teman har vuxit fram i efterdyningarna av de tragiska händelser som drabbade Japan för tolv dagar sedan. Det första är den japanska reaktionen som, med hänsyn till den strukturella beredskapen i städerna, räddningsenheternas snabba insatser och den inspirerande tålmodigheten som det japanska folket har visat, har varit föredömlig och bör tjäna som modell för andra jordbävningsdrabbade länder. Det andra temat, dvs. det radioaktiva nedfallet i Fukushima, är emellertid mer komplicerat.

Samtidigt som Japan utan tvekan snabbt kommer att ta lärdom av dessa händelser, måste även EU göra detta, och vår reaktion kan delas upp i två områden. Det första är att verkligen garantera säkerheten i kärnkraftverken i EU. Jag välkomnar planering för tester och vill betona att de måste vara förenliga med gemensamma bestämmelser mellan medlemsstaterna om kärnkraftverkens säkerhet och om lagring av mycket giftigt kärnavfall. Detta är särskilt viktigt i min valkrets East i Irland. Den största samlingen av sådant material finns lagrat i kärnkraftverket i Sellafield i England, bara 28 mil från grevskapet Louth.

Vårt andra gensvar bör handla om framtiden för kärnkraften som helhet. I detta avseende måste man komma överens om ett fullständigt stopp för byggandet av nya kärnkraftverk. För att kunna säkra fortsatta leveranser av tillräckligt mycket energi för EU, måste man också godkänna investeringar i förnybar energiproduktion och ökad energieffektivitet.

  Johannes Cornelis van Baalen (ALDE). - (EN) Fru talman! Jag instämmer i det som mina kolleger i delegationen för förbindelserna med Japan har sagt, dvs. Bruno Gollnisch och Sandra Kalniete, om respekt och sympati för japanerna. Vi måste emellertid också lära oss av detta, dvs. att denna potentiella kärnkraftskatastrof bör ha en internationell dimension. Det måste råda fullständig öppenhet. Vi måste reda ut varför IAEA:s varning inte följdes upp; ingen diskuterade denna varning. Vi bör reda ut vad som hände.

Jag håller med alla andra som säger att vi bör förena våra insatser vid återuppbyggandet. Ett frihandelsavtal har därför ett särskilt värde och vi bör sluta detta avtal så snart som möjligt.

  Mirosław Piotrowski (ECR). – (PL) Fru talman! Som ledamot av Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Japan, vill jag först och främst uttrycka min sympati och solidaritet med det japanska folket som har drabbats av denna enorma katastrof. Nästan 10 000 människor har dött och över 16 000 saknas, och dessa siffror ändras ständigt. Jordbävningen och tsunamin har orsakat ofattbar förödelse. Kostnaderna har redan beräknats till 300 miljarder US-dollar.

Även om Japan inte har tänkt på hjälp från EU kan vi inte förbli passiva med tanke på omfattningen av denna tragedi. Det värsta i sammanhanget är den skada som har skett vid kärnkraftverket i Fukushima. Vissa experter anser att situationen är allvarlig och kan resultera i en upprepning av det som hände efter Tjernobylolyckan. Det ungerska ordförandeskapets och Catherine Ashtons förklaring avseende humanitärt bistånd och expertbistånd bör följas upp så snart som möjligt i nära samarbete med den japanska regeringen.

  Claude Turmes (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! För bara 14 dagar sedan skrev det japanska företaget Toshiba och andra som har byggt kärnkraftverk att de hade de säkraste verken i världen – så mycket för påståendet att vi i EU utan tvekan har de säkraste kärnkraftverken.

Jag menar att denna oerhört allvarliga och tragiska olycka i Japan bör tydliggöra hur absurt det är att likställa kärnkraftverk med vindkraftverk, energieffektivitet eller solenergianläggningar när vi diskuterar kampen mot klimatförändringar. Idén med koldioxidsnål teknik är helt enkelt felaktig. Man måste titta på den totala risken från alla tekniker. Min första specifika fråga till er, herr Oettinger, är följande: är det inte hög tid att du inkluderar åtminstone ett scenario i färdplanen för energi 2050, som helt enkelt visar vad vi kan åstadkomma genom att kombinera 100 procent förnybar energi och energieffektivitet? Det är det minsta EU-medborgarna kan förvänta sig.

När det gäller stresstesterna vill jag säga att vi är för dessa, men de måste vara obligatoriska och europeiska. De första bankstresstesterna manipulerades i hög grad av de nationella myndigheterna så att ett par banker inte skulle delta. Vi behövde en andra omgång stresstester så att saker och ting gjordes på rätt sätt. Den andra nyckelfaktorn är ”oberoende expertis”. Fru Lauvergeon från Areva och herr Teyssen från E.ON, Euratomtjänstemännen från kommissionen, kärnkraftsexperterna i Wien och i sanning de nationella kärnkraftsvakthundarna är alla subjektiva. De nationella myndigheterna vill inte ens erkänna att de säkerhetstester som man började utarbeta för sex månader sedan inte längre är korrekta. Vi behöver med andra ord oberoende experter. I annat fall löper vi risken att bara få höra subjektiva åsikter.

Jag vill bara säga ett par avslutande ord. Jag rekommenderar att du är försiktig herr Oettinger, när du säger att Nicholas Sarkozy är den store förkämpen i kampen för kärnsäkerhet i världen. Jag skulle vara lite försiktigare om jag vore du.

  Sabine Wils (GUE/NGL). – (DE) Fru talman! Japan hotas fortfarande av en härdsmälta. Strålningen från kärnkraftverket i Fukushima ökar dramatiskt. Detta är ytterligare en fasansfull demonstration av hur omöjligt det är att kontrollera kärnkraft. Det är därför vi uppmanar till ett omedelbart avvecklande av kärnenergin. Kraftbolagen tjänar mycket pengar på kärnenergi, men när det sker en olycka är det befolkningen som får betala priset. Av detta skäl måste EU omedelbart fastställa ett krav för kärnkraftverksoperatörerna att teckna offentliga ansvarsförsäkringar. Tillräckliga medel måste tillhandahållas för alla skador på hälsa, egendom och andra tillgångar i alla medlemsstater. EU bör äntligen stoppa främjandet av kärnenergi och upphäva Euratomfördraget. Miljarder av skattebetalarnas pengar pumpas fortfarande in i en farlig högriskteknik, samtidigt som säkra alternativ som förnybara energikällor fortsätter att få för lite medel.

  Mario Mauro (PPE). - (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Jag tror att det skulle vara ett stort misstag att göra denna debatt till en process mot moderniteten och dess risker. Vi måste erkänna att vi tack vare vetenskap och teknik lever längre, har bättre levnadsstandard och kan se framtiden an med större tilltro. Vi har en förbättrad livsmedelssäkerhet, ett förbättrat välfärdssystem, och en förbättrd situation i vår framåtsträvande värld, eftersom vi har använt och utvecklat vetenskap och teknik.

Den inställningen har givetvis sina risker, men de kan vi hantera om vi samarbetar för att lösa de problem som det internationella samfundet ställs inför varje dag. Elmar Brok fick till det särskilt bra när han sade att det finns något mystiskt med vårt förhållande till saker som får oss att inse att vi inte har lyckats kontrollera allt, och att hur långt vi än har kommit har vi inte svar på alla problem som naturen ger oss. Omfattningen av denna jordbävning påminner oss om det. Det är mycket troligt att det var outvecklad teknik och vetenskap som för bara hundra år sedan låg bakom att, till exempel i Messina, 100 000 människor dog till följd av en jordbävning som var betydligt mindre.

Detta borde fungera som vägledning inför framtiden: vetenskap och teknik är verktyg som med rätt politik kan komma till maximal användning. Detta kräver en klok politik, och tillsammans som institutioner behöver vi fastställa om vi har lösningar för att gå bortom atomkraft i framtiden, eller om vi måste fortsätta använda dessa verktyg på lång sikt för att möjliggöra den utveckling som vi alla är i behov av.

I dag ombeds vi att göra en annan sak, nämligen att göra en hjälpinsats för en nation där lidandet och behoven är stora. Det hör jag inte så mycket om här, eftersom vi hamnat i en politisk diskussion där man vill betona framtida problem som egentligen inte har någonting att göra med det som står på dagordningen.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D). – (RO) Fru talman! Den kris som just nu utspelar sig i Japan ger upphov till oro över säkerheten på världens kärnkraftverk. Det är vår skyldighet att undersöka hur motståndskraftiga och säkra kärnkraftverken på vårt territorium är.

Jag kommer från Rumänien, och medborgarna i mitt land är med rätta oroliga över säkerheten på kärnkraftverket Cernavodă, särskilt som det nyligen varit många frågetecken runt det i tidningarna.

Jag är övertygad om att allmänheten i både Rumänien och många andra medlemsstater undrar huruvida de skulle få fullgott skydd om en naturkatastrof inträffade som påverkade kärnkraftverken.

Tyskland beslutade förra veckan att genomföra en nogrann inspektion av sina system för kärnkraftproduktion. Med tanke på det som inträffat i Japan är det absolut nödvändigt att genast genomföra en översyn av kärnsäkerheten i hela EU. Samtliga medlemsstater borde ha en sträng och total kontroll över kärnkraftverken.

Kommissionen borde se till att direktvet om kärnsäkerhet genomförs korrekt, och, tillsammans med behöriga myndigheter i medlemsstaterna, noga övervaka kärnkraftverken.

Den tragiska situationen i Japan påminner oss om att vi behöver göra vårt yttersta för att skapa effektiva mekanismer för att hantera katastrofer.

  Charles Goerens (ALDE). - (FR) Fru talman! Några ord om Japan. Först och främst måste vi göra allt i vår makt för att lindra lidandet för den japanska befolkningen, som förtjänar all vår medkänsla och solidaritet.

Utöver de två naturkatastroferna – jordbävningen och tsunamin – finns en tredje katastrof, kärnkraften, som är skapad av människan. Allt som sagts om detta kan sammanfattas med ett ord: ett glapp. Vi står inför ett paradigmskifte som kan sammanfattas med två frågor: vad bör förändras, och, för det andra, vad kan vi börja förändra när det gäller energiproduktion?

Vi kan vara säkra på att om de fossila bränslena och kärnenergin tog slut, skulle vi mycket snart få en bättre bild av möjligheterna att utveckla förnybara energikällor. Vi förväntar oss att EU omformulerar sin strategi inom detta område. För att det ska ske krävs en vision, viljestyrka och en utförlig färdplan.

  Bas Eickhout (Verts/ALE). - (NL) Fru talman! Först av allt vill jag gratulera Günther Oettinger till en bra start. Du fick verkligen en fantastisk start förra veckan, men sedan verkar det ha gått utför. Nu måste du dock ta tag i detta och tydliggöra din ståndpunkt, eftersom du förra veckan sade att vi borde ha en debatt om Europa och en framtid för Europa utan kärnenergi, Det har du inte upprepat sedan dess, trots att det är vad vår debatt borde handla om. Ett otal gånger har vetenskapliga studier visat att det går att nå miljömålen utan att använda kärnenergi. Det går att försörja Europa enbart med hållbar energi. Det är vad dagens debatt borde handla om.

Att vara för eller emot kärnkraft är ett politiskt val. Vi borde inte behöva förklara varför vi är emot kärnkraft. Det är de som är för kärnkraft som borde förklara sig. Det är därför stresstesterna är så viktiga.

Jag har två frågor till dig, kommissionledamot Oettinger, två viktiga frågor. För det första: hur ska vi fastställa kriterierna? Hur ska vi se till att de är oberoende? För det andra, vad händer om en viss kärnkraft inte klarar stresstestet? Vilka följder skulle det leda till?

ORDFÖRANDESKAP : ROUČEK
Vice talman

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE). – (PL) Herr talman! Herr kommissionledamot! Det som inträffat i Japan har påverkat oss alla djupt. Vi hedrar de människor som – med risk för sitt eget liv – tar hand om efterverkningarna av tre händelser som inträffade samtidigt – jordbävningen, tsunamin och olyckan på kärnkraftverket. Denna tragedi har gett upphov till stor medkänsla, och därmed öppnat för den diskussion som nu förs i Europa om kärnkraftens framtid och Europas energistrategi. Vi antog nyligen en energistrategi för Europa till 2020. För tillfället kan man säga att den undermineras, trots att vi i strategin accepterar kärnkraft. Vi konstaterar att den bör åtföljas av strikta säkerhetsvillkor. Kärnkraft är dock en accepterad del av energimixen i ett antal länder.

Jag tycker att denna diskussion även borde öka EU:s samarbete runt energi – och det har vi efterfrågat i vårt betänkande. Nu måste vi skärpa säkerhetsvillkoren och stärka Europeiska atomenerigemenskapen samt utveckla en europeisk energigemenskap. Kommissionen måste arbeta för ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna och en europeisk kärnkraftspolitik. Stresstesterna borde inte vara frivilliga – vissa länder kommer att använda dem om de vill, medan andra inte kommer att göra det. Testerna måste ingå i inrättandet av det som faktiskt ska bli en gemensam kärnkraftspolitik.

Vi borde även stödja ny teknik. EU:s hela energistrategi bygger på decentralisering och diversifiering. Eftersom det är så borde vi tänka på att främja små och medelstora kärnkraftsreaktorer. De kostar mindre, byggs som moduler och är därmed lättare att säkerhetstesta. Kanske skulle allmänheten ha lättare att acceptera den formen, eftersom vi inte kommer att kunna avskaffa denna typ av energi helt.

  Zigmantas Balčytis (S&D). - (LT) Herr talman! Japan har drabbats ofattbart hårt av en naturkatastrof och en kärnkraftsolycka. I Litauen samlar människor ihop pengar och försöker på alla sätt hjälpa landets offer. Vi minns och kommer alltid att minnas de svåra konsekvenserna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, som människorna i regionen fortsätter att känna av, även efter tre årtionden. Katastrofen i Japan tvingar oss att göra en grundläggande omvärdering av kärnsäkerheten. Vi kan inte kontrollera naturkrafterna, så vi borde åtminstone se till att naturkatastrofer inte orsakar fler allvarliga kärnkraftskatastrofer. Jag är också för en översyn av befintlig infrastruktur och införande av nya verktyg, men vi måste göra en ordentlig analys av det som hände på det japanska kärnkraftverket, med Tjernobylolyckan i åtanke. Vi måste dra slutsatser och vidta åtgärder för att öka kärnsäkerheten runtom i Europa.

  Chris Davies (ALDE). - (EN) Herr talman! Min oro för kärnkraftsindustrin överskuggas av min oro för klimatförändringarna, och jag anser nu att kärnkraften har en roll att spela för att hjälpa oss bekämpa den globala uppvärmningen. Detta var sant innan händelserna i Japan och det är fortfarande riktigt. Vi har uppenbara läxor att lära oss. Det finns problem när det gäller konstruktionen, otillräckliga regleringar, otillräcklig självständighet och – mest uppenbart – bygg inte kärnkraftverk i jordbävningsområden.

Men vi lever i en farlig värld, alla våra städer har kemiska fabriker som innebär gigantiska risker, men vi hanterar riskerna, och lever med dem. Under årtiondena har vi upplevt fruktansvärda tågolyckor, men vi stänger inte ner järnvägen för det. Vi lär oss läxor, vi tillämpar dem och vi förbättrar säkerheten. Det är vad vi måste göra även med kärnkraftsindustrin.

  Romana Jordan Cizelj (PPE). - (SL) Herr talman! Om vi menar allvar med miljömålen kommer kärnkraften fortsätta vara en del av vår energimix. Det är skälet till att våra diskussioner inte får grundas på ideologi. Först och främst behöver vi få svar på flertalet frågor, som till exempel vilka huvudorsakerna till olyckan var och hur den skulle ha kunnat undvikas. Kollapsade systemen för ansvar, drift och kontroll? Var säkerhetskulturen i ett av kärnkraftverken för svag? Vilka alternativ finns det när det gäller säkrare förvaring av uttjänt kärnbränsle? Var tillsynsmyndigheten för svag för att agera tillräckligt snabbt? Och så vidare. Vi behöver få svar på våra frågor, sedan kommer vi att kunna agera politiskt ansvarsfullt.

Men vad innebär det i realiteten att agera politiskt ansvarsfullt? Vi måste skapa ett s.k. socialt avtal om acceptabla tekniker, särskilt när det gäller den roll kärnkraftsverken ska spela. Vi måste se till att principen om att säkerheten ska sättas främst genomförs och tillämpas. Vi behöver utarbeta lagstiftning som kan ge tillräckliga ekonomiska resurser och personal för att på ett säkert sätt kunna använda komplexa tekniker. Vi måste underlätta för utvecklingen av kvalificerade och självständiga yrken inom kärnkraftsområdet, för fortbildning och överföring av kunskap från äldre till yngre generationer. Vi måste utvärdera kompetensen och självständigheten hos de tillsynsmyndigheter som spelar en nyckelroll när det gäller bibehållet säkerhetstänkande, och vi behöver se till att det finns ett säkert sätt att förvara högaktivt radioaktivt avfall och uttjänt kärnbränsle.

Slutligen vill jag nämna gemenskapskriterierna för säkerhet. I dag är vi överens om att de verkligen behövs, men glöm inte vår diskussion om kärnkraftssäkerhetsdirektivet 2009. Även då bekräftade parlamentet de europeiska gemenskapskriterierna, men rådet fastställde dem olyckligtvis inte. Då visade parlamentet att det fattar rätt beslut. Därför anser jag att det är hög tid att parlamentet ges mer makt på området kärnenergi, och att vi bör ingå ett interinstitutionellt avtal för att få medbeslutanderätt.

  Ildikó Gáll-Pelcz (PPE). – (HU) Herr talman! För det första vill jag uttrycka min djupa medkänsla med det japanska folket och den japanska nationen, och även min stora beundran och uppskattning av de japanska hjältar som just nu arbetar vid kraftverket. En tragedi har inträffat som alltid kommer att bli ihågkommen i Japan och hela världen. Det katastrofdrabbade landet har bett om hjälp från EU med preliminär samordning av den hjälp som erbjuds av medlemsstaterna.

Kommissionens snabba reaktion var glädjande, liksom det faktum att kommissionen bekräftade att all möjlig hjälp ska erbjudas Japan och de närmare en miljon människor som bor i tillfälliga bostäder till följd av den katastrofala jordbävningen och tsunamin. Jag anser bestämt att allt som finns att göra måste göras även utöver detta för att undvika katastrofens följdverkningar och återställa livsbetingelserna. Samtidigt vill jag emellertid uppmärksamma att det inte är lyckosamt att ställa denna typ av katastrof och liknande tragedier mot kärnkraftsanvändningen. Kärnkraftverk måste naturligtvis utrustas med de mest omfattande säkerhetssystemen och utsättas för regelbundna inspektioner i enlighet med den striktaste reglering.

Kommissionens förslag om att organisera ett brett europeiskt samråd bör välkomnas. Eftersom jag anser att det är nödvändigt stödjer jag även att kommissionen utformar riktlinjer som ligger till grund för ett välfungerande säkerhetssystem som koordineras på europeisk nivå och garanterar en fortsatt säker produktion av kärnkraft i framtiden. Det japanska folkets agerande är exemplariskt och visar oss vägen. Jag är helt övertygad om att de förtjänar allt stöd de kan få. Tack, herr talman.

  Edit Herczog (S&D). – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I dag är vi alla lite av japaner, till och med mitt under naturkatastrofen måste vi erkänna att kärnsäkerhet har ett mänskligt ansikte. Planering, uppförande, drift, avveckling, och nu, som i Fukushima, hantering av olyckor, utgör styrkeprov för mänsklig kunskap och hängivenhet. Det europeiska stresstestet är ett viktigt steg för oss i planeringen inför framtiden för det som inte ens har gått att föreställa sig förrän nu. Herr kommissionsledamot, vi hedrar Fukushimas arbetare bäst genom att europeiska experter engageras och fattar professionella och politiska beslut för Europa. Kärnkraftsarbetarna bör involveras, då deras hängivenhet och deras kunskaper är oundgängliga.

Det är av mycket stor vikt att kunskapen om kärnenergin på medellång sikt vidmakthålls och utvidgas, då detta är den enda verkliga säkerhetsgaranti som finns. Jag skulle dessutom återigen vilja uppmärksamma det som Marita Ulvskog sade. Forskningen om och utvecklingen av kärnkraften måste tillhandahålla svar – bättre svar än hittills – om hur vi ska hantera kärnavfallet med dess ständigt närvarande 60-åriga historia. Tack för att ni lyssnade.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Oettinger för att han tar detta på ett så stort allvar och angriper frågan på ett så ansvarsfullt sätt.

Vi bör överväga om den västeuropeiska sammanslutningen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Wenra) bör uppgraderas till europeisk tillsynsmyndighet för de 27 medlemsstaterna. Vi bör fundera på om IAEA:s säkerhetsstandarder bör göras bindande och om den nya tillsynsmyndigheten bör ges makt att beordra omedelbar stängning om standarderna inte efterlevs. Vi bör även överväga att reformera Euratomfördraget och lyfta fram skydds- och säkerhetsreglerna liksom frågan om hur kostnaderna ska täckas för avveckling och slutförvaring, vilket behöver redas ut nu.

Jag tror att detta är ett känsligt ämne. Vi måste ta tillfället i akt här i Europa och tillämpa refereegranskning och införa de senaste standarderna så att folkhälsan inte riskeras ytterligare.

  David Martin (S&D). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar naturligtvis den snabba hjälp som japanerna biståtts med i nödens stund, och jag välkomnar och delar den medkänsla som uttrycktes för det japanska folket. Jag kan emellertid inte låta bli att tänka att vår uppriktighet när det gäller kommentarerna om solidaritet kommer att modifieras något genom några av våra medlemsstaters agerande.

I våra dagstidningar läser jag att den spanska regeringen har krävt att varor från Japan noggrant kontrolleras för strålning, att den nederländska regeringen har uppmanat arbetare att hantera de containrar som kommer från Japan med försiktighet, och att den franska regeringen har uppmanat till kontroll av all import, och att de tyska myndigheterna kräver slumpmässig kontroll av allt gods som importeras från Japan, inklusive bilar. Detta handlar om varor som lämnade Japan två eller tre veckor – i vissa fall två eller tre månader – före jordbävningen.

Det finns ingen solidaritetstanke och medkänsla i ett sådant agerande och jag skulle vilja be rådet och kommissionen att försöka tala med medlemsstaterna och förmedla att om de verkligen vill uttrycka medkänsla bör de inte sprida sådana panikskapande historier.

  Fiona Hall (ALDE). - (EN) Herr talman! Det förvånar mig att kommissionsledamoten verkar vara så optimistisk om att situationen i Fukushima kan kontrolleras på några dagar, när kärnexperter har talat om veckor och månader. Under tiden läcker fortfarande radioaktiv strålning från kärnkraftverket, som tas upp av grödor och vatten.

Jag välkomnar kravet på stresstester men de besvarar inte de större frågorna. Frågan är: vill vi acceptera de ökande riskerna med kärnkraft i en värld där komplexa naturkatastrofer och extrema väderhändelser i stor utsträckning ökar? Säkerheten hos kärnkraftverk kan helt enkelt inte garanteras vid storskaliga katastrofer av något slag där flera störningsnivåer förekommer, när el- och vattenförsörjningen slås ut, liksom kommunikationer och fysisk åtkomst. Det är detta som är frågan – vill vi verkligen ta den risken när det finns andra alternativ?

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Vi vill här uttrycka vår djupaste solidaritet med Japans folk. Vi uttrycker även vårt deltagande med offren för den katastrof som har drabbat landet.

Vi vet att katastrofen har orsakat allvarliga olyckor vid kärnkraftverket i Fukushima, vars följder ännu inte har kunnat uppskattas i sin helhet. Olyckorna i kärnkraftverkets reaktorer orsakades av en kombination av ytterst osannolika faktorer. Faktum kvarstår dock att de sammanföll och att det därför skulle kunna hända även i andra kärnkraftverk.

Vi måste därför dra lärdom av vad som händer i Fukushima. Det finns ett akut behov av att se över och eventuellt anpassa redundansen för kärnkraftverkens säkerhetssystem, särskilt för kylsystemen.

Det är nödvändigt att ompröva placeringen av befintliga kärnkraftverk, särskilt med tanke på risken för jordbävningar och tsunamier. Det finns även ett behov av att inleda en allmän samhällsdiskussion om energifrågan, våra nuvarande och framtida energibehov och hur dessa kan tillgodoses samt hur man på ett rationellt och välorienterat sätt tittar på riskerna, effekterna, möjligheterna och begränsningarna med olika energikällor.

  Oreste Rossi (EFD). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill i första hand uttrycka min solidaritet med det japanska folket, som har drabbats så hårt av katastrofen. Det kom som en överraskning att den japanska tekniken inte har hållit jämna steg med de fenomen som uppträder gång efter annan i dessa områden. Att ett tekniskt föråldrat kärnkraftverk har hållits i drift är inte något som man kan avfärda med en axelryckning. Detta bör få oss att tänka över det europeiska kärnenergiprogrammet.

Vi får inte drabbas av rädsla och fatta förhastade beslut nu: vi behöver en allmän överenskommelse om att göra befintliga kärnkraftverk säkra och kontrollera de kärnkraftverk som håller på att byggas. Europa måste hjälpa det japanska folket, inte endast på grund av nödsituationen, utan även på grund av den finanskris som sannolikt kan uppstå i efterdyningarna av denna fruktansvärda katastrof.

På kort sikt måste åtgärder vidtas för att ta itu med en ekonomisk nedgång i Tokyo och med de sannolika konsekvenserna för länder som har de närmaste banden med Japan. Vi får inte glömma bort att regeringens ställning var svag redan före katastrofen och att den saknade majoritet i parlamentets första kammare, vilket innebär att en regeringskris kan vara under uppsegling.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Herr talman! Till att börja med vill jag uttrycka mitt deltagande med alla som har drabbats av katastrofen. Den tragiska olyckan i Japan har lett till en kärnkraftskatastrof som alla känner till. EU har reagerat på ett relativt snabbt och enat sätt, men man är medveten om att radioaktiviteten inte känner några nationella gränser och att naturen inte bryr sig om säkerhetsstandarder, hur höga de än är. Denna kunskap finns förhoppningsvis även bland dem som stöder kärnkraften. Vi har bevittnat det misslyckade så kallade stresstestet i Tjernobyl, och nu har vi Fukushima. Det är dags att kärnkraftsivrarna tar större hänsyn till människors och miljöns välbefinnande och hälsa än alla ekonomiska intressen. Vi bör överväga en avveckling av kärnkraften i hela EU och främja förnybar energi.

  Alajos Mészáros (PPE). – (HU) Herr talman! Tsunamin efter jordbävningen i Japan var den direkta orsaken till olyckan i kärnkraftverket, som hotade både personalens och allmänhetens säkerhet. Därför fattades det riktiga beslutet att låta våra fungerande kärnkraftverk genomgå omfattande tester. Det står klart att vi behöver en övergripande och grundlig debatt för att kunna fatta ett rationellt beslut om kärnkraftens framtid. Vi måste vara medvetna om att människor efter en sådan här tragedi blir oroligare. Just därför måste vi se till att objektiv och oförfalskad information förmedlas och att säkerhetsåtgärderna stramas upp.

Jag vill dock betona att kärnkraftverken i Europa befinner sig i en helt annan miljö än i Japan. Europa hotas varken av tsunamier eller så kraftiga jordbävningar. Därför bör inga direkta slutsatser dras av denna olyckliga tragedi. Våra anläggningar är förberedda på möjliga hot och kärnkraften kan även i framtiden förbli en av våra energikällor. Slutligen vill jag uttrycka mitt deltagande och högaktning för våra vänner i Japan. Tack.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Jag har uppmärksamt lyssnat på era anföranden och vill tacka för er saklighet, både när det gäller katastrofen och dess följder. Det har uttryckts solidaritet och deltagande. Vi har även hört erbjudanden om hjälp. I detta avseende finns inget att tillägga. Detta sporrar oss i det arbete som väntar ordförandeskapet och kommissionen.

Den stora frågan är insatskapaciteten vid katastrofer. Om vi tänker på Haiti och Pakistan och alla andra naturkatastrofer som nyligen har inträffat tror jag att kommissionens meddelande om en förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer, som godkändes av rådet i december förra året, går i rätt riktning. Vi behöver stärka samarbetet inom ramen för katastrofinsatsförfarandena på europeisk nivå och sätta in tillräckliga finansiella och mänskliga resurser, samtidigt som vi samordnar insatserna på europeisk nivå. Jag är säker på att Kristalina Georgieva kommer att lägga fram konkreta förslag för parlamentet och rådet under året.

När det gäller den europeiska energipolitiken och de lärdomar som bör dras av det som nu händer i Japan anser jag att vi måste börja med att ärligt titta på fakta och den verkliga situationen. Låt mig ta den tyska koalitionsregeringen som exempel, men håll i minnet att jag tillhör ett av partierna som ingår i den. Vår regering har tillkännagett en betydande kursändring. Sju kärnkraftverk har för närvarande tagits ur drift i Tyskland. Detta har kritiserats för bristande trovärdighet och som ett uttryck för typisk tysk rädsla. Vi bör komma ihåg att respekten för olika ståndpunkter bör bilda utgångspunkt för debatten. Jag vill uttrycka min respekt för Europaparlamentet, som för några år sedan gav ett klart stöd åt den permanenta användningen av kärnkraft i den europeiska energimixen, men som nu tveklöst har börjat omvärdera sin ståndpunkt. För det andra vill jag uttrycka min respekt för EU:s föreskrivande befogenheter. Jag har mycket noga läst Euratomfördraget igen och har även ingående studerat direktivet om kärnsäkerhet, som rådet och parlamentet antog i juni för två år sedan. I det andra dokumentet finns många formella rekommendationer om vilka myndigheter som ska inrättas, informations- och rapporteringsskyldigheter och andra punkter, men det innehåller nästan inga konkreta, relevanta rekommendationer om konstruktions- eller driftteknik och inte ens de mest allmänna specifikationerna.

Om Europaparlamentet nu föreslår en utvidgning av EU-lagstiftningen är jag fullt beredd att lägga fram en kommissionsrapport utan att invänta medlemsstaternas rapporter 2014 och yrka på att direktivet ska införlivas senast i juli i år, vilket skulle åligga medlemsstaterna, så att vi här i Bryssel redan under det kommande året och i takt med att vi samlar in fler uppgifter från Japan och från omfattande stresstester, kan diskutera ett förslag från kommissionen om ytterligare konkreta, relevanta kärnsäkerhetskrav.

Det har sagts att jag ska ta i med hårdhandskarna. Det är dock inte min stil. I denna fråga kommer jag att konsekvent undersöka vilka befogenheter de europeiska lagstiftarna har gett mig. När jag till och med i dagens situation hör kritik från vissa nationella regeringar om att situationen och lärdomarna som kan dras av den överdramatiseras, medan andra säger att det är hög tid att jag vidtar kraftfulla åtgärder, så föredrar jag medelvägen. Där har jag alltid trivts bra. När man kritiseras av båda sidor kanske det är ett tecken på att man är på rätt väg.

Många av Europas 143 kärnkraftverk kommer fortfarande att vara i drift om tio år. Om inte dagens regeringar ändrar hållning kommer många, men inte alla, fortfarande att vara i drift även under nästa årtionde. Följaktligen är det i allas intresse att kräva den högsta säkerhet, nya standarder och en ytterligare minskning av riskerna med de kärnkraftverk som ska fortsätta användas på medellång till lång sikt.

För det andra förutsätter jag att medlemsstaterna kommer att bygga nya kärnkraftverk i Europa med de nationella parlamentens och regeringarnas godkännande. Om vi tittar på folkomröstningen i Italien i juni ser vi vad vi har att vänta oss. Jag framhåller att ingen av de 13 medlemsstater som har kärnkraftverk, med undantag av Tyskland, har ändrat politik i frågan. Jag har noga följt debatten på nationell regerings- och parlamentsnivå samt i medierna.

Även om det är en europeisk fråga måste vi inse att det även finns en global dimension. Det är i allas intresse att de högsta standarder tillämpas, inte endast hos oss utan i hela världen, eftersom kärnkraften trots allt kommer att användas runt om i världen under årtionden framöver. Därför välkomnar jag ...

(Häcklande)

Claude Turmes, jag försöker verkligen hålla mig lugn och saklig här. Jag föreslår att du gör detsamma. När du säger att jag inte ska lita på Nicolas Sarkozy kan jag bara säga att jag litar helt på att han kommer att lägga fram saken för diskussion vid G20-toppmötet. Detta är i sig en stor framgång: frågan kommer att diskuteras i ett forum med amerikaner, kineser, ryssar och andra som redan har kärnkraftverk, planerar att bygga kärnkraftverk eller har gett stora industrikoncerner i uppdrag att bygga kärnkraftverk i sina länder. Därför är det absolut nödvändigt med en omprövning av riskerna och högre säkerhetsstandarder, oavsett om man är för eller emot kärnkraften, eftersom kärnkraften även i fortsättningen kommer att vara en del av världens framtid.

(Häcklande)

Det här är inte rätt tillfälle att upprepa debatten för två år sedan. På denna punkt är jag inte rätt person att diskutera med. Du får gärna säga vad du tycker när andra kommer hit för att tala. Jag tror inte att du tar upp frågan med rätt befattningshavare.

Låt mig ta upp energifärdplanen för år 2050 och kritiken vi har hört om att den inte tillräckligt främjar och finansierar förnybara energikällor. I detta fallet underskattar ni era egna resolutioner, eftersom vi försöker övervaka och garantera att dessa resolutioner följs. Tjugo procent förnybara energikällor på endast nio år motsvarar faktiskt 35 procent inom det centrala elproduktionsområdet, eftersom dessa hållbara energikällor i första hand ska utnyttjas där. Vi är på god väg att producera 35 procent av elen från förnybara energikällor, vilket medlemsstaterna bidrar till, och förnybara energikällor ska gå förbi kärnkraft och kol inom elproduktionen om fyra till fem år. Det innebär att de förnybara energikällorna håller på att bli den viktigaste elkällan i Europa. Vi kommer att lägga fram våra föreställningar och scenarier för energifärdplanen för år 2050 under senvåren. Förutom 2050 finns även andra viktiga årtal som kanske tycks avlägsna: etappmålen för 2025 och 2030, med andra ord för perioden som kräver investeringar i infrastruktur och produktionskapacitet just nu. Jag vill inte göra några konkreta åtaganden i detta skede, men 2030 kommer vi säkerligen att ha överskridit 35 procent förnybara energikällor och ha nått över 40 procent eller till och med 60 procent eller ligga någonstans däremellan. Om det inte blir så kommer ingen att kunna hävda att de förnybara energikällorna inte fick tillräckligt stöd. De förnybara energikällorna kommer att spela en avgörande roll i energimixen under vår livstid.

(Avbrott av Rebecca Harms)

Rebecca Harms, jag talar om energifärdplanen medan du hänvisar till färdplanen för ett energisystem med låga koldioxidutsläpp. Det är två skilda frågor. Vi har inte sänkt målen för 2020. De är oförändrade – ett fristående mål på 20 procent och 30 procent om andra länder följer exemplet. Detta har alltid varit Europaparlamentets, rådets och kommissionens ståndpunkt och detta är vad som kan bli aktuellt globalt. Inget har ändrats. Vad vi diskuterar är ”förnybara energikällor”. På det området ska vi uppnå över 40 procent. Vi har därför skapat de förutsättningar som krävs för att energimixen inte längre endast ska vara medlemsstaternas ansvar, utan att medlemsstaterna ska ha 50 procent eller lite mer av ansvaret gemensamt. För det andra har vi även uppställt krav när det gäller principer för subventioner och för hur de ekonomiska och tekniska resurserna ska åstadkommas i medlemsstaterna inom ramen för vårt samarbete.

Claude Turmes! Du kan lita på att man i dessa scenarier allvarligt kommer att undersöka ett alternativ som har föreslagits av olika organ, nämligen 100 procent förnybara energikällor. Sedan måste du dock ta en titt på lagstiftningen, särskilt artikel 194, där det anges att medlemsstaterna har rätt att välja energimix. För mig är inte Lissabonfördraget hugget i sten. Det ger dock ramen för mitt arbete och fastställer medlemsstaternas rättigheter. Dessa rättigheter bevakas svartsjukt, vare sig det är i Berlin, Luxemburg, Paris eller London.

En sista sak. Jag lyssnade noga på Chris Davies och Fiona Hall. De tillhör samma parti. De kommer från samma medlemsstat. Ändå har de rakt motsatta ståndpunkter. Jag respekterar det. Jag respekterar det även när ett litet parti i ett stort land kan förena så olika åsikter som de åsikter dessa båda ledamöter ger uttryck för och när samma parti var emot kärnkraften i sitt land före valet men kan godta den nu när valet har ägt rum. Detta visar dock frågans ekologiska, ekonomiska och politiska dimensioner. Därför kommer det alltid att finnas meningsskiljaktigheter. En del av processen har alltid global karaktär.

  Enikő Győri, rådets tjänstgörande ordförande. − (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, ärade ledamöter! Jag lovar att jag ska fatta mig kort. Att visa deltagande och hålla huvudet kallt – så bör vi agera just nu. Genom deltagande kan vi hjälpa japanerna med allt de behöver, vi kan lyssna och vidta åtgärder på områden där även de ser ett behov. Och vi måste hålla huvudet kallt för att kunna fatta rätt beslut i rätt tid om vår egen framtid. Vi får inte fatta beslut i en så viktig fråga under inflytande av de senaste händelserna. En sak som är säker och som ingen har ifrågasatt här i parlamentet i dag är att vi med alla krafter måste eftersträva maximal säkerhet.

Det är dessutom vår plikt att fullständigt informera medborgarna, så att de kan förstå vad som diskuteras och när, om vad och hur vi fattar beslut. Det är av yttersta vikt att vi drar slutsatser och lärdomar. Vi bör varken senfärdigt eller överilat analysera händelserna och därigenom göra uttalanden som inte gäller efter några veckor eller månader. När det gäller stresstest påpekar jag att de enligt nuvarande bestämmelser är möjliga på frivillig grund. Flera av er har föreslagit en ändring av den rättsliga grunden, dagens ramar, vilket jag är fast övertygad om att Europeiska rådet inte kommer att utesluta. Detta måste tänkas igenom ordentligt innan ett lämpligt förslag kan läggas fram. Det brådskar inte, men självfallet måste vi börja jobba på det.

Kommissionsledamoten påpekade även att medlemsstaterna har rätt att välja energimix. Varje medlemsstat fattar ett självständigt beslut om vilka energiformer den ska använda för att täcka sitt energibehov. Hälften av medlemsstaterna, hälften när det gäller omfattningen, använder kärnkraft. När vi har en lämplig rättslig grund kan vi införa säkerhetskrav för alla, men medlemsstaterna har möjligheten och ansvaret att välja. I vilket fall som helst välkomnar jag med glädje att kommissionen, som kommissionsledamoten nämnde, kan ha rapporten klar senast i juli 2011. Vi talar slutligen en hel del om forskning och utveckling, som även är en hörnsten i Europa 2020-strategin. Det är vår uppgift att skapa bästa möjliga villkor för forskning och utveckling i EU. Det återstår en hel del arbete på området. Med hjälp av forskning och utveckling bör vi hitta de säkraste möjliga och mest miljövänliga formerna av energiproduktion. Låt oss se till att vetenskapen står i folkets tjänst och bidrar till människors maximala säkerhet. Tack så mycket, herr talman.

  Talmannen. − Jag har mottagit ett resolutionsförslag,1 som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon (torsdagen den 24 mars 2011).

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  János Áder (PPE) , skriftlig. – (HU) Låt mig först och främst uttrycka mitt djupaste deltagande med det japanska folket och anhöriga till offren för denna ovanliga natur- och industrikatastrof, som inträffade för endast tolv dagar sedan. Tragedin i Japan påminner oss om att natur- och industrikatastrofer kan inträffa var som helst och när som helst, även i Europa. Frågan är bara när och var de kommer att inträffa. Just därför är det viktigt att EU vid en eventuell industrikatastrof i Europa har ett lämpligt finansiellt instrument för att omedelbart och effektivt kunna ingripa och därigenom minska skadorna. Självfallet är EU:s förebyggande insatser mycket viktiga, men för närvarande har EU inte något finansiellt instrument som kan tillgodose förutnämnda behov. Vi kan endast föreställa oss konsekvenserna av en katastrof i en medlemsstat som befinner sig i en svår ekonomisk situation. Bortsett från de förskräckliga sociala och miljömässiga konsekvenserna skulle det allvarligt påverka det berörda landets budget, men även den europeiska ekonomin. Av detta skäl behöver EU ett nytt system för försäkring mot katastrofer som med utgångspunkt i principen om obligatorisk ansvarighetsförsäkring skulle ge tillgång till ytterligare medel i storleksordningen 4–5 miljarder euro per år genom betalningar från möjliga förorenare, i syfte att öka det snabba finansiella stödet vid industrikatastrofer. Dessutom kan betalarna även bli förmånstagare i systemet, eftersom de kan begära stöd genom att lämna anbud om säkerhets- och miljöskyddsinvesteringar från de outnyttjade medlen.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Den växande efterfrågan på energi kräver en diversifiering av energikällor som alternativ till olja, exempelvis förnybar sol-, vind- och kärnkraft.

Kärnkraften bör inte diskuteras med känslorna i svallning som de är just nu. Jag fruktar att kärnkraftens traditionella motståndare, som ofta finansieras av oljebolagen, kommer att försöka exploatera händelserna i Japan för att främja Italiens beroende av olja och oljeprodukter. Fler än 8 000 människor i Italien och fler än 350 000 människor i Europa avlider varje år på grund av föroreningar från förbränning av oljeprodukter.

När det gäller att hitta möjliga platser i området betonar jag dessutom att valet underlättas av tekniska och vetenskapliga riktlinjer från experthåll, vilka gör att myndigheterna kan fatta rätt beslut som säkerställer allmän säkerhet och miljömässig hållbarhet. Förhoppningsvis kan diskussionerna om alternativa energikällor till olja föras på ett sakligt sätt som ger EU:s medborgare tillräcklig och korrekt information, vilket gör dem mindre lättmanipulerade och förhindrar att vi blir ännu mer beroende av de oberäkneliga oljeländerna.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag delar mina kollegers deltagande med Japan och det japanska folket efter den tragedi de går igenom. EU måste med alla krafter stödja Japan när återuppbyggnadsprogrammen sätts i gång och genomförs. Jag har noga följt debatten, men måste säga att jag inte kan gå med på att man utnyttjar denna tragedi till att starta ett korståg mot kärnkraften. Kärnkraften är en billig och grön energikälla. Genom den tekniska utvecklingen blir den allt säkrare. En flygplansolycka är exempelvis lika tragisk, men jag tror inte att det ger tillräcklig anledning att tvivla på flygets fördelar och säkerhet. Rätt lösning är ja till stresstester, ja till tillsyn och nej till demonisering av kärnkraften.

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag vill uttrycka mitt uppriktigaste deltagande med Japans folk, som har drabbats av en fruktansvärd naturkatastrof under de senaste veckorna. Japan får hjälp från EU och medlemsstaterna. EU kommer att fortsätta ge all hjälp som den japanska regeringen anser behövs för att landet ska klara denna fruktansvärda kris.

Larmen i kärnkraftverket i Fukushima har dock gett upphov till en känsloladdad debatt om användningen av kärnkraft i EU rent allmänt. Jag råder alla att sansat överväga sina ståndpunkter och komma ihåg att användningen av bilar inte förbjöds när den irländska vetenskapskvinnan Mary Ward kastades av från och kördes över av kusinens ångbil den 31 augusti 1869.

I stället bör vi lära oss en läxa och öka investeringarna i både kärnsäkerhet och innovativ forskning. De fossila bränslena kommer att ta slut och den förnybara energin är ännu i sin linda. Kärnkraften kan däremot vara nyckeln till vår framtid. Om de första grottmänniskorna hade varit rädda för elden skulle vi fortfarande befinna oss i stenåldern.

  Vladimír Remek (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) För det första vill jag ansluta mig till alla dem som har uttryckt sitt deltagande med det japanska folket, som har drabbats av den förödande jordbävningen och tsunamin. På grund av denna naturkatastrof har tusentals människor mist livet, vilket är en hemsk förlust. Katastrofen har berövat ytterligare tiotusentals människor deras hem, personliga saker och tillhörigheter och har dramatiskt förändrat deras liv för åratal framöver. Vi får inte glömma detta, även om medierna i stället inriktar sig på kärnkraftsfrågan. Problemen med det skadade kärnkraftverket i Fukushima överskuggar nästan allt annat. På tal om skräckscenarierna vill jag dock påpeka att atombomberna som släpptes på Hiroshima och Nagasaki fortfarande är historiens värsta kärnkatastrof. Det största hotet mot mänskligheten är kärnvapenarsenalen. Trots de goda avsikterna blir den allt större, och den är inte underkastad en sådan ständig och ingående offentlig kontroll som kärnkraftverken. Efter vad som har hänt i Japan kommer dessutom kraven och standarderna säkerligen att skärpas ytterligare. Vi måste därför vara förnuftiga och undvika förhastade eller till och med hysteriska reaktioner på händelserna i Japan. För närvarande finns inga alternativ till kärnkraften, som ger oss välbehövlig, tillgänglig och utsläppsfri energi. Jag är glad att Tjeckien, Finland, Frankrike och andra länder intar en realistisk hållning i denna fråga. Deras hållning skiljer sig från länder där kärnkraften har blivit en bricka i en valkamp till en grad som nästan är oetisk, med tanke på situationen i Japan.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Jag vill ge mina synpunkter på situationen i Japan. EU:s humanitära bistånd till Japan är en självklar och nödvändig reaktion på den tragiska katastrof som har drabbat landet. Japan och drabbade regioner bör ges all tänkbar hjälp (teknisk, administrativ och organisationsmässig) samt ekonomiskt stöd. Utöver katastrofhjälpen bör vi även överväga en systematisk modell för samarbete med alla länder som löper risk att drabbas av olika katastrofer, även länder som inte är medlemmar i EU. Jag uppmanar kommissionens och rådets avdelningar som är ansvariga för området att se över tillämplig lagstiftning och lägga fram förslag till ökat utbyte av bästa praxis inom krishantering.

Allt fler länder, även inom EU, drabbas allt oftare av naturkatastrofer. Därför är det viktigt med ett ständigt och starkt utvecklat internationellt samarbete. Det är även viktigt att se över befintliga rättsliga ramar och regelverk för säkerhet och skydd av kärnkraftsanläggningar. Här vill jag särskilt trycka på två saker: att direktivet om säkerhet vid kärntekniska anläggningar verkligen införlivas fullt ut och att man antar ett direktiv om radioaktivt avfall.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Efter jordbävningen den 11 mars har den japanska krisens följder för kärnsäkerheten och den globala ekonomin skakat om EU, som redan brottas med instabiliteten i Nordafrika.

Jag välkomnar besluten vid energiministrarnas extramöte, som hölls för att undersöka följderna av olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima. Dessutom litar jag på att medlemsstaterna är fast beslutna att genomföra stresstester vid kärnkraftverken i EU och se till att de även omfattar icke-europeiska länder, särskilt grannländer. I detta sammanhang och med hänsyn till vissa medlemsstaters beslut om kärnkraftsstopp samt de nära förestående offentliga samråden om energiutveckling är det viktigt att kommissionen lägger fram en rapport om säkerheten i europeiska kärnkraftverk, som kan påverka medlemsstaternas grannregioner om en olycka inträffar.

  Georgios Stavrakakis (S&D) , skriftlig. – (EL) Även jag vill uttrycka mitt deltagande och stöd för det katastrofdrabbade Japans folk, där den kraftiga jordbävningen och tsunamin skördade tusentals offer och lämnade efter sig stor förödelse. Självfallet har vetenskapen och tekniken utnyttjats maximalt för att göra de viktiga strukturerna säkra, och självfallet har vi mycket stränga regler i syfte att minska deras sårbarhet. Den nyligen inträffade kraftiga jordbävningen och katastrofala tsunamin, som skördade tusentals offer och orsakade förödelse av bibliska mått, samt de mycket allvarliga skadorna på kärnreaktorerna i Fukushima, är av sådan karaktär att vi måste ompröva och ändra den förhärskande uppfattningen om säkerhet på kärnkraftverk. De måste placeras och utformas enligt kriterier som är lika extrema som de naturfenomen de kan utsättas för. Enligt forskarnas bedömning är det mycket sannolikt att kraftiga jordbävningar inträffar på medellång till lång sikt. Under alla omständigheter bör politikerna därför inte placera kärnkraftverk i aktiva jordbävningsområden. Länder i jordbävningsområden kan utnyttja moderna, genomförbara, smarta och effektiva sätt att tillgodose sitt energibehov. Annars kan man säga att mänskliga liv används som motvikt till energiproblemet.

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) För det första vill jag som representant för Jobbik, Rörelsen för ett bättre Ungern, och hela det ungerska folket uttrycka mitt deltagande med Japans folk. Ungrarna har alltid betraktat det japanska folket med tillgivenhet, vilket gör katastrofen särskilt upprörande. Det är EU:s plikt att hjälpa det japanska folket. Vi måste tillhandahålla all hjälp landet behöver. Samtidigt måste vi dra lärdom av katastrofen, som tydligt visar mänskligheten att en globaliserad värld som har fjärmat sig från naturen är ytterst bräcklig. Enligt ett ungerskt ordspråk lär sig en vis man av andras olyckor. Europas länder måste lära sig av katastrofen och så långt som möjligt gå tillbaka till naturen, till naturliga livsmedel och naturliga energikällor och därigenom bevara miljön för framtida generationer.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Till att börja med vill jag uttrycka mitt deltagande med det japanska folket efter den jordbävning och tsunami som har drabbat landet och skördat många offer. Med hänsyn till den tragiska katastrof vid kärnkraftverket i Fukushima som kom i kölvattnet på jordbävningen och tsunamin uppmanar jag EU att tänka över kärnkraftens framtid och leta efter alternativa sätt att producera energi. Dessutom måste våra bedömningar av katastrofens verkningar grundas på uppgifter och sakkunskap från specialister och experter. Vi måste granska nya metoder för elproduktion från ett vetenskapligt perspektiv. Händelserna i Japan bör vara en varningsklocka för alla medlemsstater, oavsett om de har eller inte har kärnkraftverk, för om en liknande katastrof inträffade här skulle strålningen hota hela Europa. För närvarande är de ryska och vitryska planerna på att bygga kärnkraftverk en stor källa till oro för länderna i Östeuropa, särskilt i Baltikum. Effekterna av strålning från dessa planerade kärnkraftverk är ett ännu större orosmoment. Det är frågan om grannländerna rättar sig efter internationella säkerhetskrav. Jag vill betona att Tyskland direkt efter katastrofen i Japan stoppade de reaktorer som byggdes före 1980. Även kommissionsledamoten för energi vill att EU ska sträva efter en framtid utan kärnkraftverk. När vi väl har bedömt det möjliga strålningshotet i Europa bör vi i Europaparlamentet därför diskutera riskerna med kärnkraftverk nära EU:s yttre gränser.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Den förödande jordbävning och tsunami som drabbade Japan och Stillahavsområdet den 11 mars 2011 och skördade tusentals oskyldiga offer var en tragedi som skakade oss alla. Det är vår plikt att uttrycka vår djupaste solidaritet med det japanska folket och den japanska regeringen samt vårt deltagande. Det är även vår plikt att ge humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd. Jag är glad över att EU nästan direkt gav detta viktiga stöd med hjälp av sina bästa insatsgrupper och sin erfarenhet när det gäller begränsning av katastrofers verkningar. Denna hjälp måste ges ända till dess att situationen i Japan stabiliseras. Med tanke på det oroande faktum att katastrofen orsakade en ytterst allvarlig olycka vid kärnkraftverket i Fukushima, vilket är ett nytt hot mot invånarnas liv och hälsa, bör vi se över och testa säkerheten vid kärnkraftverken i EU. Även om olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima utgör en varning för oss bör vi inte drabbas av panik eller fördöma kärnkraften. Japan har mycket ofta hjälpt europeiska länder med att begränsa katastrofers verkningar med hjälp av sin stora och värdefulla erfarenhet på området. Nu är det dags för oss att ta på oss denna viktiga uppgift. Jag är säker på att ett sådant samarbete inte endast medför fördelar i form av katastrofhjälp till offren, utan även stärker våra band med en sådan viktig vän som Japan.

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE), skriftlig. – (PL) Den katastrofala jordbävning som har drabbat Japan är en mycket kraftfull påminnelse om att inget land, inte ens ett land med en högt utvecklad ekonomi, på egen hand kan hantera de tragiska verkningarna av en sådan enorm katastrof. Utöver det deltagande vi alla uttrycker i dag med Japans folk är det vår plikt att hjälpa katastrofens offer. Något så oförutsägbart som en jordbävning, som förutom tragedin med de tusentals offren även har lett till en överhängande risk för en kärnkatastrof, kräver att vi lär oss en läxa, trots att vi inte direkt påverkas av katastrofen. Vi måste ärligt svara på frågan om hur pass väl förberedda de europeiska kärnkraftverken är på händelser av denna typ. I syfte att undvika potentiella hot i framtiden – även om de är osannolika så kan de inträffa – och garantera säkerheten för invånarna i Europa, är det absolut nödvändigt att kontrollera säkerheten i EU-medlemsstaternas kärnkraftverk.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (EN) Vi bör inte endast inrikta oss på kärnsäkerheten inom EU utan även i det omedelbara grannskapet. Två nya kärnkraftverksprojekt med experimentreaktorer håller på att ta form i utkanten av EU: ett i Kaliningrad och ett i Vitryssland, 23 kilometer från EU:s yttre gräns och 50 kilometer från Litauens huvudstad.

Båda platserna valdes ut på grundval av okända kriterier. Bristen på insyn i processen, de bristfälliga samråden och underlåtenheten att ge berörda länder information gör båda projekten till ett allvarligt orosmoment. Arbetena har redan inletts, trots att de internationella miljökonsekvensbedömningarna av kärnkraftverken långt ifrån är klara.

Direkt efter tragedin i Japan undertecknade dessutom Ryssland och Vitryssland ett avtal som ger grönt ljus åt anläggningen i Vitryssland. Uppgifter från tragedierna i Tjernobyl och Fukushima visar att radioaktiviteten direkt påverkar ett område på 50–55 kilometer från platsen. Vid en olycka skulle därmed huvudstaden i en EU-medlemsstat bli direkt påverkad. EU bör kräva att dessa tredjeländer tar allvarligt på detta och noga uppfyller internationella skyldigheter och standarder för kärnkraft. Jag hoppas att det kommande Europeiska rådet fattar de beslut som krävs.