Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 24 mars 2011 - Bryssel

4. Luftfartsavtal EG/Förenta staterna – Luftfartsavtal EG/Kanada – Luftfartsavtal EU/Vietnam (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– rekommendationen av Artur Zasada, för utskottet för transport och turism, om utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om ingående av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (15381/2010 – C7-0385/2010 – 2010/0112 (NLE)) (A7-0046/2011),

– rekommendationen av Silvia-Adriana Ţicău, för utskottet för transport och turism, om utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet om ingående av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan (15380/2010 – C7-0386/2010 – 2009/0018 (NLE)) (A7-0045/2011), och

– rekommendationen av Dominique Riquet, för utskottet för transport och turism, om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnams regering om vissa luftfartsaspekter (14876/2010 – C7-0366/2010 – 2007/0082 (NLE)) (A7-0044/2011).

  Artur Zasada, föredragande. − (PL) Fru talman! Protokollet vi ska rösta om är ett mycket viktigt dokument. Tillsammans står flygmarknaderna i EU och Förenta staterna för cirka 60 procent av flygtrafiken i världen. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för europeiska och amerikanska flygbolag skulle ge passagerare och fraktbolag förbättrad service, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Min dröm är att passagerarna ska kunna dra nytta av konkurrensen mellan flygbolagen på grundval av marknadsprinciper, att passagerare i transittrafik till Förenta staterna bara ska behöva passera en säkerhetskontroll, att passagerare i EU och Förenta staterna ska ha samma rättigheter, och, naturligtvis, att de ska vara medvetna om dessa rättigheter.

Kommer protokollet att kunna garantera detta? Nej. Men jag är övertygad om att det är ett steg i rätt riktning, och att det kommer göra det betydligt lättare att i framtiden uppnå dessa mål. Under de successiva förhandlingsrundorna mellan EU och Förenta staterna var det många gånger mycket tveksamt om protokollet skulle undertecknas. Slutligen lyckades vi dock anta det. Följden har blivit att många risker har kunnat undvikas, däribland den största risken av alla, nämligen att upphävandeklausulen skulle utlösas, vilket hade medfört att avtalet upphävdes och att de resultat man uppnått under båda förhandlingsstadierna skulle ha omintetgjorts. Det hade inneburit en återgång till den rättsliga situationen som den var för sju år sedan, vilket vore oacceptabelt. Sex av EU:s medlemsstater har inga bilaterala luftfartsavtal med Förenta staterna, och om dokumentet hade avvisats hade det inneburit att dessa medlemsstater inte kunnat ha flygförbindelser mellan sina flygplatser och amerikanskt territorium.

Inte heller i den andra etappen av avtalet nås det slutliga målet, nämligen ett fullständigt marknadsöppnande utan restriktioner, men här finns ett antal incitament för att främja reformer. Framför allt kommer Förenta staterna att ändra sin lagstiftning så att det blir möjligt för investerare från EU att bli majoritetsägare i amerikanska lufttrafikföretag, och EU kommer att medge detsamma för amerikanska investerare.

Jag är särskilt nöjd med den vikt som läggs på avtalets sociala dimension. I detta sammanhang bör kommissionen använda avtalet för att främja efterlevnaden av relevant internationell lagstiftning om sociala rättigheter, särskilt normerna för arbetslivet i de grundläggande konventionerna från Internationella arbetsorganisationen och OECD samt Romkonventionen. Det kommer att få lufttrafikföretagen att bättre respektera de anställdas rättigheter. Genom avtalet förstärks också samarbetet i miljöfrågor genom att man kräver kompatibilitet med och växelverkan i fråga om grön teknik, miljövänliga bränslen och flygledningssystem.

Som föredragande var jag angelägen om att placera frågan i ett större sammanhang och lägga fram såväl positiva som negativa aspekter av protokollet, utan att falla för frestelsen att enbart betona de svaga eller starka punkterna. När jag inledde arbetet utgick jag varken från att vi måste stödja eller avvisa protokollet. Efter många möten och diskussioner har jag dock kommit fram till att det är bättre för EU att anta dokumentet än att avvisa det.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) Fru talman! Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utvidgade de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av ett internationellt avtal. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori, eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas.

Luftfartssektorn har fram till det nuvarande avtalet varit föremål för bilaterala avtal med 19 av EU:s medlemsstater. Nu tänker jag då på avtalen mellan Europeiska unionen och Kanada. Många av dessa avtal var restriktiva och gav inte fullständig tillgång till respektive marknad.

I november 2002 fastslog EG-domstolen att vissa bestämmelser i dessa bilaterala avtal stred mot gemenskapsrätten.

Förhandlingsmandatets mål är att inrätta ett öppet luftfartsområde mellan EU och Kanada. Detta skulle skapa en gemensam lufttransportmarknad mellan Europeiska unionen och Kanada, med fri rörlighet för investeringar och där europeiska och kanadensiska lufttrafikföretag skulle kunna tillhandahålla luftfartstjänster utan restriktioner, även på den andra partens inhemska marknad.

Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada paraferades den 30 november 2008, godkändes vid toppmötet mellan EU och Kanada den 6 maj 2009 och undertecknades den 17–18 december 2009.

Vad innehåller då detta avtal? Det innehåller bland annat bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens.

Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Genom avtalet avskaffas alla restriktioner i fråga om linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och Europeiska unionen. Lufttrafikföretagen kommer att vara fria att ingå kommersiella avtal – såsom avtal om gemensamma linjebeteckningar, som är viktiga för lufttrafikföretag som flyger till många destinationer – och att sätta sina priser i enlighet med konkurrenslagstiftningen.

Avtalet innehåller bestämmelser för ett öppnande av marknaden i flera faser. Under fas ett är utländskt ägande av lufttrafikföretag begränsat till 25 procent, såsom var fallet när förhandlingarna om avtalet avslutades. Fas två kommer att inledas så snart Kanada har vidtagit de åtgärder som krävs för att göra det möjligt för europeiska investerare att äga upp till 49 procent av rösterna i de kanadensiska lufttrafikföretagen. Fas tre inleds när båda sidor har gjort det möjligt för investerare att starta och kontrollera nya lufttrafikföretag på varandras marknader. Fas fyra är det slutliga steget med full frihet att flyga mellan, inom och bortanför de båda marknaderna, inklusive mellan platser inom den andra partens territorium. Det är cabotage jag talar om.

Det finns några punkter i betänkandet som jag särskilt vill ta upp. Även om detta avtal går längre än avtalet med Förenta staterna när det gäller marknadstillträde, så är det mindre specifikt när det gäller att erkänna den sociala dimensionen.

Det är därför viktigt att kommissionen använder avtalet, och då framför allt möjligheten att hänvisa frågor till den gemensamma kommittén, för att främja efterlevnaden av relevant internationell lagstiftning om sociala rättigheter, särskilt normerna för arbetslivet i de grundläggande konventionerna från Internationella arbetsorganisationen.

Med tanke på den gemensamma kommitténs viktiga roll, bland annat i fråga om politiskt känsliga frågor som miljö- och arbetslivsnormer, är det viktigt att kommissionen ser till att parlamentet informeras fullt ut och rådfrågas om kommitténs arbete och även om framtida ändringar av fördraget.

  Dominique Riquet, föredragande. – (FR) Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort, inte på grund av att avtalet med Vietnam skulle vara mindre viktigt, utan därför att Silvia-Adriana Ţicău redan i fråga om det föregående betänkandet, om Kanada, har tagit upp den lagstiftning och det regelverk inom vilken dessa luftfartsavtal mellan Europeiska unionen och ett tredjeland kommer att gälla.

Kontexten är därmed exakt densamma, förutom att vårt avtal, som är enklare och mindre ambitiöst, syftar till att inom flygtrafikområdet horisontellt reglera de 17 bilaterala avtal som tidigare funnits mellan Vietnam och en del EU-länder och, naturligtvis, utöka dem till att gälla hela unionen. Avtalet handlar inte om att öppna marknaden eftersom Vietnam har en statligt reglerad ekonomi och där är det naturligtvis inte tal om att öppna marknaden. Syftet är därför – som föregående talare redan har sagt – att anpassa de befintliga bilaterala luftfartsavtalen som hittills har ingåtts mellan Europeiska unionen och Vietnam till EU-lagstiftningen.

En av de viktigaste punkterna i avtalet är klausulen om utseende av lufttrafikföretag som omfattar alla EU-lufttrafikföretag. Detta kommer att ge alla EU-lufttrafikföretag icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan Europeiska unionen och Vietnam. Avtalet omfattar även säkerhetsbestämmelser som ska samordna bestämmelserna av denna typ, samt en klausul som förbjuder konkurrensbegränsande metoder. Vi har stött på flera svårigheter, vilket förklarar varför det har tagit tid att nå fram till detta avtal – det har faktiskt tagit flera år.

Förslaget om att införa en klausul om bränsleskatt förkastades till slut av Vietnam. Denna klausul, som vanligtvis förekommer i de luftfartsavtal som förhandlas fram av kommissionen, medger beskattning av ett tredjelands lufttrafikföretag som trafikerar en rutt inom EU. Det ska förstås påpekas att Vietnam för tillfället inte trafikerar eller tänker trafikera några flygrutter inom Europeiska unionen.

Dessutom har den vietnamesiska regeringen lovat inleda bilaterala förhandlingar med medlemsstaterna om det visar sig nödvändigt eller om något vietnamesiskt lufttrafikföretag skulle lägga in en flygning inom Europeiska unionen.

Avslutningsvis innebär ratificeringen av avtalet helt klart fler fördelar än avsaknaden av ett sådant avtal, även utan bränsleskattklausul. Det kommer att medföra att EU-rättens principer respekteras bilateralt och i fråga om alla EU-medlemsstater. Vi uppmanar därför Europaparlamentet att ratificera avtalet.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Fru talman! Jag skulle vilja tacka parlamentet och särskilt föredragandena för deras stöd till kommissionen i fråga om dessa viktiga avtal. Alla tre har fått ett starkt stöd från utskottet för transport och turism.

Jag börjar med att tacka Artur Zasada, föredraganden i fråga om avtalet med Förenta staterna, för hans mycket positiva rekommendation om resultatet av förhandlingarna med Förenta staterna om andra etappen av luftfartsavtalet. Som ni minns var syftet med diskussionerna om den andra etappen att underlätta en normalisering av den transatlantiska marknaden och att utöka och fördjupa de utmärkta relationerna på flygtrafikområdet som etablerats genom den första etappen av avtalet, som inleddes i mars 2008.

Jag ska nu ta upp de viktigaste inslagen i luftfartsavtalets andra etapp. Denna etapp skapar förutsättningar för ytterligare investeringar och marknadstillträde. Den stärker också ytterligare ramen för samarbetet i fråga om miljö, socialt skydd, konkurrens och säkerhet.

Beträffande miljön fastställs i avtalet en tydlig ram för hantering av lokala och globala utmaningar. Avtalet syftar till att minska säkerhetsbördan för passagerare, lufttrafikföretag och flygplatser i Europa. För första gången i ett luftfartsavtal av den här typen har behovet att balansera marknadstillträde med ett starkt socialt skydd erkänts genom ett åtagande att genomföra avtalsbestämmelserna på ett sätt som inte undergräver arbetstagarnas rättigheter.

På den kommersiella sidan har EU fått utökade rättigheter, bland annat direkt tillgång till ”Fly America”-programmet, med undantag för försvaret.

Avtalets andra etapp är inte helt perfekt. Liksom ni hade jag gärna sett en omedelbar och oåterkallelig ändring av Förenta staternas lagar om ägande och kontroll av sina lufttrafikföretag. Detta har inte varit möjligt, men vi lyckades få ett åtagande från Förenta staterna att arbeta för en reform av dessa regler i framtiden. Som en del av avtalet har EU och Förenta staterna beslutat att nå målet att undanröja kvarvarande marknadshinder inom industrin, bland annat sådana som begränsar lufttrafikföretagens tillgång till globalt kapital.

Jag går vidare till avtalet med Kanada. Här vill jag tacka utskottet för transport och turism, och i synnerhet Silvia-Adriana Ţicău. Detta ambitiösa avtal syftar till att uppnå ett fullständigt öppnande av marknaderna för trafikrättigheter och investeringar, och samtidigt nå en oöverträffad nivå av konvergens i lagstiftning och samarbete mellan myndigheterna.

När det gäller marknadstillträde omfattar avtalet samtliga trafikrättigheter och investeringsmöjligheter. Det innebär 100 procents ägande och kontroll. Det sker genom ett stegvis öppnande av marknaden i fyra faser. Bland avtalets många fördelar för båda sidor är det också värt att notera inrättandet av lika villkor för industrin, liksom gemensamma eller kompatibla normer för skyddsåtgärder, säkerhet och flygledningstjänster. Sist men inte minst är jag övertygad om att avtalet – genom att undanröja befintliga rättsliga restriktioner – kommer att leda till en betydande ökning av antalet passagerare, generera olika fördelar för konsumenterna och skapa nya arbetstillfällen.

När det gäller avtalet med Vietnam vill jag tacka föredraganden Dominique Riquet för hans stöd till detta horisontella avtal. Hittills har vi förhandlat fram 45 sådana horisontella avtal med partnerländer över hela världen. Under ett besök i Europeiska unionen den 4 oktober 2010 undertecknade den vietnamesiska premiärministern avtalet, som är ett viktigt steg mot att stärka relationerna mellan EU och Vietnam på luftfartsområdet.

Det horisontella avtalet kommer att återställa rättssäkerheten i våra luftfartsrelationer med Vietnam genom att de bilaterala luftfartsavtalen mellan 17 medlemsstater och Vietnam anpassas till EU-lagstiftningen. Än viktigare är att det kommer att undanröja de nationalitetsbegränsningar som finns i de bilaterala luftfartsavtalen mellan EU:s medlemsstater och Vietnam. Därmed kommer alla EU:s lufttrafikföretag kunna dra nytta av de befintliga bilaterala avtalen mellan Vietnam och medlemsstaten.

Tack för uppmärksamheten. Jag ser nu fram emot debatten.

  Mathieu Grosch, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, Siim Kallas, mina damer och herrar! Jag vill också tacka alla föredragandena för deras betänkanden. Vi i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) välkomnar dessa avtal.

Det är 27 avtal som kunde ha ingåtts på området, men som ersatts av ett enda. För oss är teknisk samordning också en viktig fråga. Det ökar säkerhetsnivån inte bara för lufttrafikföretagen själva, utan även för passagerarna. Öppnandet av marknaden och samarbetet på EU-nivå bör behandlas på samma sätt av båda sidor. Det bör framhållas att avtalet med Kanada är ett mycket bra exempel på detta, medan avtalet med Förenta staterna lämnar en del övrigt att önska.

En annan punkt som inte är helt tillfredsställande är bristen på regelbundna kontroller av de sociala och miljömässiga aspekterna av dessa avtal, som borde ingå i alla framtida avtal, eftersom en förenkling av de ekonomiska aspekterna också bör göra det möjligt för oss att använda avtalen för att påverka inte bara EU-marknaden, utan även den globala marknaden. Avtalen innebär viktiga fördelar för passagerarna, eftersom de kan resultera i att kontrollen förenklas utan att för den skull försummas.

Slutligen välkomnar vi avtalet eftersom det, som sagt, innebär att 27 avtal i slutändan ersätts av ett enda. Förhoppningsvis kommer vi snart bara att behöva hantera sju eller kanske tre luftrum, i stället för dagens tjugosju, vilket är en del i arbetet för att förbättra flygsäkerheten och genomföra det gemensamma europeiska luftrummet. Detta kommer att göra förhandlingarna om framtida avtal mycket enklare.

  Saïd El Khadraoui, för S&D-gruppen. – (NL) Fru talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Först och främst vill jag tacka de tre föredragandena för deras arbete och det hjälpsamma samarbetet från deras sida. När vi inom kort inleder en mer allmän debatt om Brian Simpsons betänkande om luftfartsavtal får vi tillfälle att mer noggrant behandla den allmänna inriktningen och strategin när det gäller denna typ av avtal.

Vi, Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet vill med eftertryck ge vårt stöd till att de gamla bilaterala avtalen mellan våra medlemsstater och tredjeländer ersätts med övergripande globala avtal på EU-nivå. Detta är den bästa garantin för lika villkor för alla EU:s lufttrafikföretag. Det kommer också att stärka integrationen i vår egen luftfartssektor och, naturligtvis, vår förhandlingsposition gentemot tredjeland.

I det sammanhanget är det viktigt att vi är uppmärksamma inte bara när det gäller öppnandet av marknaden för ytterligare flygrättigheter och liknande, men också när det gäller förstärkningen av regelverket om miljö och sociala frågor samt skyddsåtgärder och säkerhet. Vi måste absolut samordna dessa regler på en mycket hög nivå. En annan viktig sak är att nu när Lissabonfördraget har trätt i kraft ska parlamentet inte bara avge yttranden, utan faktiskt godkänna avtalen. Mitt budskap till kommissionen och rådet är därför att de ska utnyttja dessa befogenheter fullt ut och att parlamentet bör ta tillvara sin rätt att godkänna eller ändra tillägg och andra ändringar i ett senare skede.

När det gäller de avtal som ligger framför oss anser vår grupp att avtalet med Kanada är det som kommer närmast den modell vi tänkt oss, det vill säga omfattande samarbete inom områdena säkerhet, sociala frågor, konsumentskydd och miljöskydd. Föredraganden har med rätta konstaterat att avsnitten om sociala frågor borde ha formulerats lite starkare, men det kan lösas i den gemensamma kommittén, som nu blir tvungen att konkretisera en del saker. Förutom det samarbetet har vi också det gradvisa införandet av ytterligare flygrättigheter och den successiva utökningen av möjligheten att bli delägare i varandras lufttrafikföretag.

Avtalet med Vietnam är också en påminnelse om att den asiatiska marknaden blir allt viktigare, och jag tror att vi på denna specifika punkt måste påpeka att rådet under flera år har stretat emot när det gäller att ge kommissionen mandat att förhandla med länder som Kina och Indien. Ett sådant mandat är naturligtvis avgörande för att vi ska kunna göra framsteg här.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga något om avtalet med Förenta staterna, särskilt om andra etappen. Detta gäller ett område som täcker 60 procent av världens flygtrafik och det är därför oerhört viktigt. Jag var föredragande inför denna kammare när den första etappen godkändes för några år sedan. Vi är inte helt nöjda när det gäller Förenta staterna, eftersom vissa saker fortfarande behöver hända i fråga om marknadstillträde. Vi ber kommissionen att göra ett åtagande om att sista ordet inte är sagt, att marknaderna kommer att fortsätta öppnas och att vi som parlament kommer att delta fullt ut i den gemensamma kommitténs verksamhet.

  Gesine Meissner, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag tackar föredraganden. Vi har redan diskuterat det faktum att parlamentet enligt Lissabonfördraget nu har möjlighet att rösta för eller emot luftfartsavtal av detta slag. Vi kan inte ändra innehållet, men vi kan acceptera avtalen eller förkasta dem. Det gör det inte alltid enkelt, men det är åtminstone en ny uppgift, och vi tar den på stort allvar.

Det verkar vettigt att ersätta ett antal olika bilaterala avtal med ett standardiserat EU-avtal. Luftrummet har ju uppenbarligen inga gränser, vilket är ett bra sätt att förklara detta. Europeiska unionen är också en stark ekonomisk gemenskap och därför är det klokt att diskutera avtal som EU ingår med olika tredjeländer, vilket är vad vi gör nu.

Vi har några mycket olika avtal framför oss i dag. Jag börjar med Vietnam. Det avtalet är det minst komplicerade. Det handlar om olika former av tillträde och tjänster samt säkerhetsföreskrifter, men det är ett relativt kort avtal, och därför ska jag inte orda så mycket om det.

Det mest omfattande avtalet är det med Kanada. Det avtalet handlar inte bara om att säkerställa fri tillgång till luftfartstjänster som kan användas på olika sätt, utan även om frågor som miljö, säkerhet, marknadstillträde och ägande. Här har vi för länge sedan passerat fas ett på 25 procent och redan nått fas två med 49 procent ägande på varandras lufttrafikmarknader. Nu är vi på väg in i fas tre och fyra. I fas tre kommer det att vara möjligt att etablera sig som lufttrafikföretag i ett annat land och en annan region. Fas fyra skulle möjliggöra att ett EU-baserat lufttrafikföretag flyger mellan A och B inom Kanada.

Vi har inte kommit tillnärmelsevis så här långt med Förenta staterna, trots att förhandlingarna har pågått under en lång tid. Jag vill påpeka ytterligare en sak. Siim Kallas sade att stödet för denna fråga är starkt från oss alla, men när det gäller Förenta staterna är vår reaktion mer återhållsam, eftersom avtalet inte utgör ett verkligt partnerskap. Förenta staterna vill ha mer från oss än de är beredda att ge, och vi måste fortsätta förhandla om detta. Bortsett från denna punkt kommer vi att rösta för, eftersom det är uppenbart att framsteg har gjorts.

  Jacqueline Foster, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Vi välkomnar också att man nu med framgång slutfört den andra fasen av EU:s luftfartsavtal. Det var verkligen dags efter flera års försening. Avtalet är ett betydande genombrott och det är glädjande. Förhandlarna har gjort enorma framsteg på områdena säkerhet, konkurrens, marknadstillträde och miljösamarbete. Men liksom kommissionsledamoten är jag besviken över att avtalet inte nådde sitt slutmål, nämligen en fullständigt öppen marknad utan begränsningar på någondera sidan. Om EU:s lufttrafikföretag ska kunna dra nytta av detta måste vi i de framtida diskussionerna ta upp misslyckandet med att fullt ut lösa frågorna om utländskt ägande och kontroll (cabotage). Naturligtvis innebär avtal alltid kompromisser, men det betyder inte att vi till varje pris måste ha ett avtal.

Flygindustrin är oerhört viktig för EU. Den främjar ekonomisk tillväxt, handel, investeringar och turism. Luftfartsavtal med tredjeländer erbjuder våra lufttrafikföretag stora möjligheter på utländska marknader, och jag uppmanar därför kommissionen att fortsätta sträva efter att ingå luftfartsavtal som är rättvisa och stabila och som leder till fullständig liberalisering, vilket kommer att gynna såväl EU:s lufttrafikföretag som dess konsumenter. Slutligen vill vi bara uttrycka vårt stöd till avtalet mellan EU och Vietnam.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, Siim Kallas, mina damer och herrar! Under de senaste åren har vi ingått en lång rad luftfartsavtal, och det har alltid involverat att samla de gamla nationella avtalen under ett gemensamt EU-paraply. Nu börjar saker och ting förändras när det gäller EU:s inblandning och detta är mycket viktigt.

Avtalet med Vietnam följer till stor del den gamla modellen som vi alltid har använt. Däremot är avtalet med Kanada mer ambitiöst, vilket jag välkomnar. Samarbetet inom miljöfrågor och sociala frågor är positivt, men enligt min mening kunde det utökas ytterligare. När det gäller avtalet med Förenta staterna är läget helt annorlunda. I det fallet anser jag att vi har gett efter alldeles för tidigt. Marknadstillträde är en fråga om rättvisa och i detta avtal är inte reglerna rättvisa. Ändå gav vi med oss. I stor utsträckning har vi misslyckats med att täcka vissa aspekter av de sociala förhållandena. Alldeles för lite har gjorts på detta område. Vi måste se till att det inte sker någon social dumpning här, särskilt som detta också är en säkerhetsfråga när det gäller lufttrafikföretag. Vi måste göra detta helt klart.

Den andra punkten jag vill ta upp är de stora problemen när det gäller miljöfrågor. Förenta staterna har börjat utöva ett betydande tryck för att restriktionerna för nattflygningar, som finns där för att skydda lokalbefolkningen, ska lättas eller tas bort helt. Påtryckningarna är intensiva och jag är rädd att vi kommer att tvingas ge efter. Vi måste göra helt klart att detta skulle vara en katastrof för alla som bor nära en flygplats. När det gäller säkerheten drar Förenta staterna gradvis åt skruven och tyvärr sker genomförandet i EU helt oemotsagt. Detta är ett misstag och det vill jag vara mycket tydlig med.

Slutligen vill jag nämna den gemensamma linjebeteckningen, code-sharing, som presenteras som ett stort framsteg. Jag vill bara säga en sak. Detta kommer i slutändan att begränsa passagerarnas valfrihet. Jag kommer inte att kunna välja vilket flygbolag jag ska flyga med och det kan hända att jag möts av ett helt annat flygbolag när jag kommer till gaten. Hela begreppet konkurrens i flygbranschen är fiktivt och det blir det än mer när det gäller passagerarnas ställning.

  Juozas Imbrasas, för EFD-gruppen. – (LT) Fru talman! I Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av ett internationellt avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori, eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Jag anser att genomförandet av avtalen skulle ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Dessutom skulle enhetliga regler vara bra för att främja sund konkurrens. Genom det andra steget har man visserligen tagit ett stort kliv framåt, men det är viktigt att det inte ses som slutet på arbetet med att upprätta en transatlantisk luftfartsmarknad.

När det gäller Kanada är det bra att alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Genom avtalet avskaffas alla restriktioner om linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. De ambitiösa målen i detta avtal är mycket välkomna. Avtalet bör fungera som ett riktmärke för andra pågående förhandlingar. Jag anser därför att parlamentet bör godkänna luftfartsavtalet mellan EU och Kanada.

Samma sak kan sägas om avtalet mellan EU och Socialistiska republiken Vietnams regering om vissa luftfartsaspekter. Samtliga dessa luftfartsavtal gynnar och är nödvändiga för EU, våra flygbolag och våra medborgare.

  Hella Ranner (PPE). – (DE) Fru talman! Jag vill först ta tillfället i akt för att tacka alla tre föredragande för deras hårda arbete. Avtalen är mycket viktiga för luftfarten och därmed också för EU. Men jag vill också ta tillfället i akt för att än en gång hänvisa till ramavtalet av den 20 november 2010. Jag hoppas att kommissionen kommer att informera Europaparlamentet på lämpligt sätt och i god tid om förhandlingarna om framtida avtal för att få till stånd ett bra samarbete mellan institutionerna och ett effektivt informationsflöde.

Vi vet att förhandlingarna om dessa och andra avtal är av högsta kvalitet, men det är viktigt för oss att vara medvetna om avtalens starka och svaga punkter efter att de trätt i kraft, så att vi kan bidra på bättre sätt. Det skulle därmed vara lättare att se till att avtalen får parlamentets stöd.

  Inés Ayala Sender (S&D). – (ES) Fru talman! I morgon är det på dagen ett år sedan den andra etappen av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna slutligen undertecknades efter åtta svåra förhandlingsrundor. Jag anser att vi bör känna oss nöjda med – särskilt jag, naturligtvis – att det genomfördes under det spanska ordförandeskapet och under ledning av Spaniens minister för infrastruktur och transport, José Blanco, som uppnådde viktiga resultat inom luftfartsfrågor, inbegripet ett gemensamt luftrum och arbetsnormer inom trafikledningssektorn, där man förhandlade fram en uppgörelse.

Jag välkomnar också att parlamentet använder sina nya befogenheter för att godkänna sådana internationella avtal, särskilt när det gäller transportindustrin.

Med den andra etappen av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna försvinner upphävandeklausulen, vilket innebär att vi måste fortsätta utveckla och förbättra ett antal frågor när det gäller miljö, konkurrens och passagerarnas rättigheter, med vilka vi ännu inte är helt nöjda.

För första gången ingår även normer för arbetslivet i avtalet. Jag anser att det är en ytterst viktig fråga, eftersom man därmed för första gången kan skydda arbetstagarnas rättigheter, liksom framtida tillämpning av Internationella arbetsorganisationens och OECD:s konventioner.

I avtalet fastställs också tydliga riktlinjer – och jag anser att det verkligen är viktigt – för ett utökat säkerhetssamarbete. Möjligheten till ett enda säkerhetssystem måste hållas öppen.

Vi anser därför att det är ett bra avtal som innehåller en ny icke-diskriminerande grund, det innebär förbättrad service till allmänhet och företag, är ekonomiskt och socialt fördelaktigt och uppmuntrar sund konkurrens. Men – än en gång – det är inte perfekt, eftersom EU:s ambitioner medför att vi måste sträva efter att gå bortom den andra etappen.

Vi måste därför undersöka och utnyttja all tillgänglig potential, inbegripet den gemensamma kommittén och dess nya befogenheter, samt de nya möjligheter som öppnades inom internationella civila luftfartsorganisationen när det gäller det gemensamma trafikledningssystemet Sesar och andra. Vi uppmanar därför vice ordförande Siim Kallas att driva frågan, noggrant följa den och naturligtvis rapportera till parlamentet.

  Philippe Boulland (PPE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! ”Open skies”-avtalet mellan EU och Förenta staterna är ett framsteg, men det är bara en etapp och ställer EU inför ett dilemma. Utskottet för transport och turism samt kommissionen har själva påpekat det. Antingen accepterar vi ett avtal som missgynnar europeiska verksamheter eller så upphäver vi avtalet och riskerar att bli av med de fördelar vi har fått sedan 2008.

Låt mig dra en parallell med flygcertifikat för yrkespiloter och privatflygarcertifikat – en text som kommer att debatteras före sommaren – eftersom piloterna, varav jag är en, står inför ett dilemma. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, som vill samordna flygcertifikaten i hela EU, kommer att göra det på bekostnad av de 80 000 till 90 000 piloter inom allmänflyget som direkt berörs – varav några endast har ett amerikanskt flygcertifikat – och på bekostnad av – och det är en mycket viktig punkt – de flygbolag och arbetstillfällen som är kopplade till verksamheten.

Jag vill göra er uppmärksamma på att förslaget inte har något med säkerhet att göra. Det inträffar 31 gånger färre olyckor bland innehavare av amerikanska flygcertifikat. Målen i grundförordning (EG) nr 216/2008 gör det möjligt att planera för ett erkännande av och en likvärdig behörighet för flygcertifikat. Det finns ingen anledning att vänta på hypotetiska avtal som har skjutits upp till 2014.

Jag vill därför föreslå ett omfattande ”open skies”-avtal och även inbjuda er att följa med mig när jag flyger mitt eget plan till parlamentet, för att visa er att ett amerikanskt flygcertifikat är absolut säkert.

  Talmannen. – Tack för din inbjudan Philippe Boulland, jag ska se vad jag kan göra.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Fru talman! Jag vill lyckönska Silvia-Adriana Ţicău för det ambitiösa avtalet med Kanada. Avtalet markerar en viktig fas i processen för att öppna marknaden. Samtidigt kommer det att bidra till att nya flygrutter öppnas och nya möjligheter utvecklas för investerare på bägge sidor om Atlanten, när det gäller både utveckling av nya investeringar och införande av nya tjänster för europeiska och kanadensiska medborgare.

Jag anser att beslutet att tillåta lufttrafikföretagen att flyga utan restriktioner överallt i EU och Kanada är av stort värde och att det kommer att gynna konsumenterna, flygbolagen och bägge parters ekonomi i allmänhet. Genomförandet av avtalet kommer att leda till att lufttrafikföretagen erbjuder fler flygningar och till att fraktflyget får nya möjligheter. Men utvecklingen måste också medföra att vi tar större hänsyn till klimatförändringarna.

Avtalet innebär också att de europeiska och kanadensiska marknaderna blir säkrare genom ett fördjupat samarbete när det gäller överensstämmelse med certifieringsförfaranden och inspektioner som syftar till högsta säkerhet för passagerare och gods.

  Philip Bradbourn (ECR). - (EN) Fru talman! Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Kanada är det med särskild glädje som jag talar om avtalet mellan EU och Kanada. Jag anser att det är värt att upprepa några viktiga punkter i avtalet. Som tidigare nämnts har lufttrafikföretagen i fas ett obegränsade möjligheter att bedriva direkttrafik mellan valfri plats i Europa och valfri plats i Kanada, utan begränsningar för antalet lufttrafikföretag eller antalet flygningar. När vi inleder fas tre kommer investerare att kunna starta och kontrollera nya lufttrafikföretag på varandras marknader. Fas fyra ger full frihet att flyga mellan platser inom den andra partens luftrum (cabotage) och att fullständigt äga den andra partens lufttrafikföretag.

I avtalet fastställs också ömsesidiga säkerhetsstandarder. Och det är viktigt eftersom det betyder att passagerare, bagage och frakt som ska flygas vidare bör gynnas av mer enhetliga regler.

Det är ett viktigt avtal för EU och vår luftfartssektor. Det möjliggör ökad konkurrens och större valfrihet för resenärerna. Inte nog med det, jag anser också att avtalets omfattning kan utgöra en riktlinje för framtida avtal med andra länder. Förordningen visar tydligt Kanadas ståndpunkt att vara vår mest proaktiva internationella partner och jag stöder det helhjärtat.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Avtalen utgör en del av liberaliseringsprocessen som för närvarande pågår inom lufttransportsektorn. De präglas tydligt av ideologi. Även inom denna strategiska sektor är målet att förlama statens ingripande och reglering samt öppna dörrarna för den monopolistiska koncentration som fri konkurrens alltid resulterar i och som anses vara helig.

Under förevändning av att underlätta affärsmöjligheter inom internationell lufttransport främjas intressena för sektorns multinationella företag på bekostnad av nationella företag och deras respektive strategiska intressen, inklusive de som, vilket är fallet i Portugal med TAP, ägs av staten.

Det betyder att både arbetstagare och passagerare lyckas dåligt. Arbetstagarna lyckas dåligt eftersom liberaliseringen underlättar dumpning av multinationella företag, vilket leder till otrygga arbetstillfällen på grund av sämre arbetsvillkor. Passagerarna lyckas också dåligt eftersom bland annat flygsäkerheten överlämnas till företagens nyckfulla kostnads- och vinstperspektiv.

Det är ingenting nytt. Situationen inom andra sektorer som exempelvis järnvägssektorn, som har genomgått ökad liberalisering, visar tydligt följderna av att genomföra den fria marknadens grundprinciper.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka de ärade ledamöterna för alla synpunkter. Den svåraste frågan är naturligtvis avtalet och förhandlingsprocessen med Förenta staterna. Jag kan försäkra er om att det här inte alls är slutet av processen, utan det är en del av den. Vi kommer absolut att fortsätta förhandla med Förenta staterna, men jag vill understryka att Förenta staternaär en mycket svår förhandlingspart. Som många av er nämnde står EU och Förenta staternaför 60 procent av flygtrafiken i världen. Det vi tillsammans beslutar om kommer att definiera hela världens ramverk och luftfartsmiljö, och därför är det väldigt viktigt för hela världen att vi samarbetar. Vi måste också vara på det klara med att amerikanarna har samma parlamentariska förfaranden. De har den amerikanska kongressen som är mycket svår att förhandla med på grund av protektionistiska känslor, men vi arbetar tillsammans och utvecklar våra förbindelser.

Om några veckor reser jag till Washington och vi har åtagit oss att arbeta med fem frågor. Det handlar om skyddsåtgärder, säkerhet, tekniskt samarbete – i Budapest undertecknade vi ett viktigt avtal om kompatibilitet inom flygledningssystemen, något som är mycket viktigt för EU så att vi inte förlorar våra konkurrensfördelar – det handlar också om miljö och slutligen om handel och affärsverksamhet.

När det gäller affärsverksamhet finns det som ni vet och som ni nämnde löjeväckande restriktioner för ägarrättigheter. Men det måste också framgå mycket tydligt att vi inte kan tvinga Förenta staternaatt ge vika. Vi måste förhandla och det är inte alltid så enkelt. Vi måste förhandla och vi måste ta hänsyn till deras farhågor. Det ser tämligen lovande ut, men vi kan inte vinna någon handelskonfrontation och särskilt inte någon teknisk konfrontation. Det måste undvikas, för det kan vara mycket farligt.

Som jag nämnde åtog vi oss i oktober att arbeta med dessa fem frågor och flera avtal kommer med all säkerhet att följa. Med den nya amerikanska kongressen kommer vi att försöka underlätta ett öppnande av marknaden, vilket kommer att utgöra den svåraste delen precis som flera av er redan har nämnt.

Jag vill också säga att ja, avtalet med Vietnam är naturligtvis betydligt mindre omfattande än de andra avtalen, men det är väldigt viktigt att vi har ett luftfartsområde där samma regler gäller och där vi följer samma regler. Det är precis det som är syftet med avtalen, särskilt – och det är svårt i förhandlingarna med tredjeland – erkännandet av EU:s lufttrafikföretag. Ni vet att det har varit en mycket känslig fråga och med dessa avtal med tredjeland skapar vi också bättre möjligheter för europeiska flygbolag.

Tack för era synpunkter. Jag lovar att ni ska få information om framtida utveckling. Vi har haft många diskussioner inom utskottet för transport och turism om förhandlingskoncepten och den framtida utvecklingen, och även här måste man förhandla med olika parter. Det gäller ju alltid i alla förhandlingar, men bilden ser inte så mörk ut. Vi har uppnått mycket även med Förenta staterna, med erkännandet av EU:s flygbolag och mycket annat. Jag kan försäkra er om att jag kommer att möta ledarna för den amerikanska transportpolitiken igen. Vi ser tecken på samarbetsvilja och på att man vill lösa de problem som kvarstår.

  Artur Zasada, föredragande. − (PL) Fru talman! Jag är mycket tacksam för alla synpunkter på luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna. Jag medger att avtalet inte är perfekt. Det är ytterligare ett steg i rätt riktning, men det innebär inte att man har nått det slutliga målet. Av förfarandeskäl kunde vi inte införa några ändringar i dokumentet. Men att förkasta avtalet vore att avstå från de fördelar vi fick i bägge förhandlingsetapperna.

I mitt betänkande uppmanar jag till vissa ändringar som skulle stå i centrum för den gemensamma kommitténs arbete eller som skulle utgöra grunden för en tredje förhandlingsetapp. Jag uppmanar till ytterligare liberalisering av trafikrättigheter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar, antagandet av en betydligt mer ambitiös ståndpunkt när det gäller miljöskydd och bättre samordning av passagerarnas rättigheter för att garantera högsta möjliga nivå på passagerarskyddet.

Mitt arbete med dokumentet är ännu inte avslutat. Jag tänker övervaka åtgärderna som vidtas av den gemensamma kommittén, som utsågs för att se till att bestämmelserna i avtalet genomförs på lämpligt sätt och även utökas. Jag kommer att sträva efter att se till att en ständig observatör för Europaparlamentet sitter i den gemensamma kommittén. Om kommittén inte lever upp till förhoppningarna som ställs på den, kommer parlamentet att uppmana kommissionen att öppna en tredje förhandlingsetapp.

Slutligen vill jag naturligtvis framföra ett hjärtligt tack till alla skuggföredragande för deras synpunkter och stöd i samband med att betänkandet utarbetades.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) Fru talman! Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada kan anses vara det mest ambitiösa luftfartsavtal mellan EU och ett stort partnerland.

Avtalet kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Det är framför allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna vad gäller trafikrättigheter, ägande och kontroll, även efter den tillfälliga tillämpningen av det ändrade protokollet (”andra fasen”).

Enligt en undersökning som kommissionen genomförde kommer ett öppet avtal med Kanada att leda till ytterligare en halv miljon passagerare under det första året, och inom några år förväntas 3,5 miljoner extra passagerare utnyttja de fördelar som ett sådant avtal kan ge.

Avtalet skulle kunna ge konsumentfördelar på minst 72 miljoner euro genom lägre avgifter och skulle även kunna bidra till att skapa nya arbetstillfällen.

Vi välkomnar de ambitiösa målen i avtalet. Avtalet bör fungera som ett riktmärke för andra pågående förhandlingar.

Slutligen rekommenderar jag parlamentet att godkänna luftfartsavtalet mellan EU och Kanada.

  Dominique Riquet, föredragande. – (FR) Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort, eftersom precis som Siim Kallas sade, är avtalet med Vietnam ett enkelt avtal som alla har godkänt. Det har inte inneburit några svårigheter för vårt eget betänkande och har den stora fördelen att den vietnamesiska marknaden öppnas för alla europeiska aktörer genom ömsesidighet med ett land som fungerar enligt en annan ekonomisk modell.

Jag anser att avtalet också är viktigt från geografisk synpunkt, eftersom vägen österut och mot länderna i Sydostasien öppnas för oss. Jag tror därför att det inte finns något mer att tillägga, förutom att jag är mycket glad över att vi med avtalet har kommit fram till en tillfredsställande slutsats, som medför att flygtrafiken mellan Vietnam och EU öppnas lite mer.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 11.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Under senare år har EU förhandlat om och slutit flera avtal med andra stater inom luftfartsområdet.

Enligt domstolen strider de traditionella klausulerna i aktuella bilaterala avtal mot EU:s lagstiftning, eftersom de diskriminerar EU-lufttrafikföretag som är etablerade i en medlemsstat men ägs och kontrolleras av medborgare i andra medlemsstater. Eftersom sådana avtal strider mot principen för fri etableringsrätt enligt artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har EU tagit initiativet till och utvecklar en metod för att förhandla om och sluta luftfartsavtal mellan EU å ena sidan och tredjeland å andra sidan. Vi kan slå fast att de viktigaste aspekterna av avtalen är säkerhet, passagerares rättigheter, ömsesidigt erkännande av flygcertifikat och samarbete om regelverket.

I det sammanhanget vill jag uppmärksamma parlamentets begränsade roll när det gäller dessa frågor. Efter att Lissabonfördraget trädde i kraft är dess lagtext bindande, men endast när det gäller den slutliga texten som redan har undertecknats. Parlamentet kan inte lämna några förslag till eller göra några ändringar i innehållet.

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. – (NL) Delegationen för det nederländska arbetarpartiet i Europaparlamentet anser inte att den andra etappen av avtalet är perfekt, men menar att det kommer att leda till framsteg inom viktiga områden. Det kommer dessutom att hindra Förenta staterna från att åberopa den upphävandeklausul som fanns om man inte hade nått ett avtal. Denna upphävandeklausul skulle kunna ha medfört att europeiska passagerare och flygbolag hade blivit av med de betydande fördelar de fick i mars 2008 tack vare protokollet. Fördelarna och de positiva aspekterna omfattar i synnerhet avtal om arbetsnormer för flygpersonalen, utbyte av bästa praxis om bullerminskning, djupare samarbete inom miljöskyddsområdet och så vidare. Delegationen för det nederländska arbetarpartiet erkänner det ständiga behovet av att föra en lämplig debatt om säkerhetskrav (som till exempel användning av skanner) och om hur kraven påverkar passagerarnas integritet och hälsa. Den vill också betona att europeiska och amerikanska medborgares personliga integritet måste ställas i centrum och respekteras vid utbyte av passagerares personuppgifter mellan EU och Förenta staterna. Det är mycket viktigt att parlamentet är och förblir involverat i förhandlingarna samt att EU-bestämmelserna inte undergrävs.

  Kinga Gál (PPE), skriftlig. – (HU) Det är viktigt att ta EU-medborgarnas oro för respekten av deras personuppgifter på allvar. Vi anser att det är viktigt att det finns ett avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter inom området för straffrättsligt samarbete. Vi välkomnar det ungerska ordförandeskapets aktiva engagemang i frågan om skydd av personuppgifter. Vi måste i synnerhet i detta avseende beakta rådets slutsatser om skydd av personuppgifter, som antogs vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte i februari. Vi ser fram emot kommissionens förslag för att se till att både våra friheter och våra personuppgifter skyddas och respekteras.