Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/0156(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0298/2010

Debatter :

Omröstningar :

Röstförklaringar
PV 23/06/2011 - 12.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0282

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 24 mars 2011 - Bryssel EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
Anföranden på video
Protokoll
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är röstförklaringar.

 
  
  

Betänkande: Brok, Gualtieri (A7-0052/2011)

 
  
MPphoto
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Herr talman! I det europeiska samarbetet ingår tanken att euroområdet i princip bara kan gå i två riktningar – det kan antingen bli starkare eller upplösas. I den rådande ekonomiska situationen behövs ett konkret och beslutsamt politiskt gensvar. Jag stöder inrättandet av stabilitetsmekanismen, och jag stödde därmed också betänkandet, som banar väg för en rättslig ram som möjliggör inrättandet av denna mekanism.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! I går röstade vi om den permanenta stabilitetsmekanismen, och vi underkände den. Ändringsförslag 33, som skulle ha gett fonden möjlighet att köpa obligationer på andrahandsmarknaden, drogs tillbaka. Parlamentet, liksom hittills även Europeiska rådet, vägrade att fatta de svåra besluten. Ja, det är svåra beslut, men de kommer att vara avgörande för euroområdets framtid eller misslyckande.

Vi stoppar huvudet i sanden, som strutsen i ordspråket. Vi har inte bara en valutakris utan också en bankkris och en skuldkris. Och ändå envisas vi med att sätta häftplåster på djupa sår.

Mitt eget land Irland dras med en oacceptabel skuld, bara för att tyska, franska, irländska, brittiska och andra banker fungerade som kasinon. Till detta kom slapp lagstiftning och obefintlig tillsyn. Dåliga skulder har blivit medborgarskulder. Jag vill inte säga utlandsskulder – det är medborgarskulder. Allt detta hände framför näsan på ECB, med räntor som var helt och hållet olämpliga. De irländska medborgarna förväntas hantera allt detta. Ingen är beredd att acceptera verkligheten. Skulden är ohållbar. Vi har försökt köpa tid med räddningsaktioner. Vad vi behöver är en fullständig omstrukturering.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Inrättandet av en permanent krishanteringsmekanism för Europa är motiverat om nya ekonomiska och finansiella kriser skulle uppstå i framtiden. Ingen vill ha kriser, men de kommer att inträffa och vi måste vara beredda på det värsta.

Det är synd att man planerar att inrätta denna krishanteringsmekanism utanför EU-institutionerna. Mekanismen bör nu hamna så nära EU-institutionerna som möjligt. Det är också viktigt och positivt att Storbritannien och Sverige, som står utanför euroområdet, kan delta i den här mekanismen.

Jag stöder försöken att öka samordningen av den ekonomiska politiken i EU och tanken att det är kommissionen som ska fatta beslut om eventuella sanktioner, som ska träda i kraft automatiskt och inte bli föremål för diskussion eller kohandel.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Efter tolv år här i kammaren trodde jag att ingenting längre kunde bringa mig ur fattning, men jag var chockerad över Elmar Broks ton när han presenterade sitt betänkande i går. Det som chockerade mig var inte arrogansen eller den verklighetsfrånvända hållningen eller ens föraktet för den allmänna opinionen, utan det flagranta i det han sade. Han sade rakt ut att vi måste undvika det vanliga förfarandet för ändring av fördraget eftersom det annars kunde leda till folkomröstningar i vissa medlemsstater! Se där det öppna föraktet för de väljare som EU:s eliter nu har för vana att visa upp.

Den allmänna opinionen behandlas inte som ett skäl att ändra riktning utan som ett hinder som måste övervinnas. Det kan inte hjälpas att jag påminns om Elmar Broks landsmans ord efter resningen i Östberlin. Skulle det då inte vara enklare att upplösa folket och välja ett annat i dess ställe?

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Ett av de inneboende problemen med en gemensam valuta med ett antal olika medlemsstater med olika konjunkturcykler är att det är meningslöst att ha en enda uppsättning räntor om man har olika utgiftsbeslut. Resultatet av det har tydligt visat sig, för vi kan se de svårigheter som euroområdet befinner sig i. Därtill kommer att regeringarna måste förstå att de inte kan spendera mer pengar än de får in. När regeringar gör det och fifflar med bokföringen, eller inte fullgör sina uppgifter i fråga om ekonomisk styrning och ekonomisk disciplin, råkar de andra i knipa.

Vi vill givetvis ha ett starkt euroområde, särskilt för de medlemsstater som står utanför. Vi vill fortsätta att handla med länder i euroområdet. Vi är inte betjänta av en svagare euro. Samtidigt måste vi dock vara tydliga med att länderna i euroområdet själva måste ta itu med sina egna problem och inte förlita sig på andra. Jag önskar er lycka till i euroområdet, men försök att lära er läxan att inte spendera mer pengar än ni tjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag vill för gruppen Europeiska konservativa och reformister klargöra att vi stöder den europeiska stabilitetsmekanism som inrättats men röstade mot Brok-/Gualtieribetänkandet eftersom den åsikten inte överensstämde med rådets slutsatser.

Vad som eftersträvades i Brok-/Gualtieribetänkandet var ett effektivt ingripande från Europaparlamentets och kommissionens sida med hjälp av en mellanstatlig mekanism. Det är helt och hållet lämpligt att denna mekanism är mellanstatlig eftersom enorma penningsummor anslås för den. Nationella ministrar som ansvarar inför sina nationella parlament – så måste ansvaret se ut. Grunden till hela eurokrisen är naturligtvis inte ett problem med euron utan ett problem med regeringar som spenderar för mycket av sina skattebetalares pengar.

 
  
  

Betänkande: Zasada (A7-0046/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar ingåendet av andra fasen av ”open skies”-avtalet mellan Förenta staterna och EU. Jag ser detta som ett genombrott, men självklart finns det de bland oss som skulle vilja ha mer avreglering och ett fjärmande från den protektionism som fortfarande på många sätt lägger hinder i vägen för denna näring. Jag skulle vilja att Förenta staterna avskaffade sina hinder eller restriktioner för utländskt ägande, och jag anser att passagerare världen över skulle gynnas av fler ”open skies”-avtal.

Jag vill också ge ett erkännande åt skuggföredraganden Jackie Foster, som är expert på det här området och har arbetat på luftfartsområdet och i transportutskottet. Jag menar dock att det är mycket viktigt att vi fortsätter att yrka på ytterligare avreglering inte bara i samband med avtalet mellan EU och Förenta staterna utan även på tillväxtmarknaderna i Asien, och jag välkomnar därför ansatsen i dag i fråga om avtalet mellan EU och Vietnam. Vi har mycket arbete framför oss för att få bättre tillgång till världens växande marknader.

 
  
  

Betänkande: Balzani (A7-0058/2011)

 
  
MPphoto
 

  Francesco De Angelis (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka föredraganden Francesca Balzani för hennes utmärkta arbete. För att gå in på själva kärnfrågan är det fyra punkter i detta initiativbetänkande som jag ser som centrala.

Den första punkten är generell och gäller den uttryckliga hänvisningen till EU-budgeten och dess funktion att omfördela medel. Detta är hörnstenarna i den europeiska solidariteten. Den andra punkten är specifik och gäller bekräftelsen av principen att utestående åtaganden – som är särskilt stora på sammanhållningsområdet – bör utnyttjas och inte bara, som rådet föreslår, slopas. Den tredje gäller en del betänkligheter – enligt min mening helt rimliga – i fråga om effektiviteten hos ett beräkningskriterium som baseras på föregående års resultat. Den fjärde är att kommissionen bör uppmanas att utarbeta förslag om skapande av nya resurser och, framför allt, att nya resurser måste syfta till att bekämpa de kvarstående effekterna av krisen med ett stabilt och effektivt åtagande om åtgärder för innovation, forskning och tillväxt i ekonomiskt, produktivt och sysselsättningsmässigt hänseende i hela EU.

 
  
MPphoto
 

  Salvatore Iacolino (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid en sådan avgörande tidpunkt är ett dokument som det som godkänts i dag definitivt baserat på sunt förnuft och skälighet. Stödet för Europa 2020-strategin är utan tvekan ett tecken inte bara på trovärdighet utan också på konsekvens i parlamentets åtgärder. Ett antal viktiga kriterier och riktlinjer måste dock stärkas ytterligare med hjälp av en förteckning som visar hur ingripandena ska prioriteras.

I dag, i ett så känsligt läge, där svårigheterna framför allt i Medelhavsområdet men även i Japan har direkt koppling till en snabbt föränderlig situation, behövs ett auktoritativt och trovärdigt parlament, och åtgärder som ökar tillväxten, konkurrenskraften och den intelligenta hållbarheten i de saker som behöver göras.

 
  
MPphoto
 

  Mario Borghezio (EFD).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! I ett så känsligt läge för finanserna i EU:s medlemsstater, som det talades om alldeles nyss, tror jag att jag bör varna för en utgift som diskuteras i budgetutskottet: det häpnadsväckande fallet med de stora summor som avsatts för den europeiska historiens hus. Jag menar att det vore skandal om det godkändes.

Vi äger redan Eastmanbyggnaden, men mellan 26 miljoner och 31 miljoner euro har anslagits enbart för renoveringskostnader, plus 3,3 miljoner euro enbart för ritningarna. De fasta kostnaderna uppgår till mer än 3 miljoner euro och de rörliga till 3,2 miljoner euro, plus 3,2 miljoner euro för en personalstyrka på 50 personer och 2 miljoner euro för säkerhet. Därutöver krävs 13,45 miljoner euro bara för förvaltningen. Jag anser att vi borde föregå med gott exempel när det gäller försiktighet med utgifter i våra institutioner. Det här vore dock en skandal.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Jag vill gärna göra tre påpekanden angående de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2012. För det första anser jag att det är bra att vi debatterar budgeten för 2012 i ett tidigt skede eftersom vi – för det andra – inte vill att det ska uppstå sådana problem igen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen som i samband med budgeten för 2011. För det tredje är jag särskilt stolt över att EU inte behöver ge sig in på att låna pengar för att täcka sin budget. Jag anser att det bör vara så även i fortsättningen.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0265/2011)

 
  
MPphoto
 

  Siiri Oviir (ALDE). (ET) Herr talman! Den lagliga invandringen har utan tvivel en stor roll att spela när det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen och förbättra konkurrenskraften i Europa. Men det finns naturligtvis ett återkommande problem i detta sammanhang och det är bristen på en bestämd rättslig ställning för invandrarna, vilka som en följd av detta kan bli diskriminerade. Det är inte rimligt att vi på 2000-talet har en situation då det fortfarande inträffar händelser som i grund och botten innebär slaveri. Alla måste behandlas lika på arbetsmarknaden. Betänkandet innehöll de bestämmelser som för närvarande saknas i vårt ramverk, och jag stödde därför inrättandet av en rättslig ram på detta område, vilket jag anser är mycket viktigt.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Förenklad administration och bättre tillgång till relevant information är de rätta instrumenten för att göra den europeiska arbetsmarknaden mer attraktiv för arbetstagare från tredjeland.

Bestämmelser om ett enda ansökningsförfarande som leder till att ett kombinerat tillstånd utfärdas som i en enda administrativ handling omfattar såväl uppehållstillstånd som arbetstillstånd kommer att bidra till att förenkla och samordna de regler som för närvarande gäller i medlemsstaterna. Detta kommer att leda till tydligare och effektivare förfaranden för både migranterna och deras arbetsgivare, samtidigt som det underlättar kontroller av om migranternas vistelse och anställning är laglig. Det enda ansökningsförfarandet kommer också att innebära att skillnaderna när det gäller vilka rättigheter som gäller för EU-medborgare och för tredjelandsmedborgare också kan minska. Därför röstade jag för Véronique Mathieus betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Jag röstade emot det godkända utkastet till direktiv. Jag anser att det är viktigt att använda ett enda ansökningsförfarande för hantering av arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Det är lika viktigt att försöka införa en enda uppsättning rättigheter för medborgare från tredjeland som lagligen vistas och arbetar i någon av EU:s medlemsstater.

Det är utan tvivel också nödvändigt att det råder rättssäkerhet och insyn när det gäller de beslut som fattas av de behöriga nationella organen i samband med hanteringen av ansökningarna. Eftersom besluten på ett betydande sätt påverkar dessa människors liv bör ansökningarna bedömas så objektivt som möjligt.

Likabehandling bör garanteras inom alla områden när det gäller social trygghet, och migranternas rättigheter måste hävdas i lagstiftningen. Eftersom dessa ändringar inte införlivades i direktivet om ekonomisk migration anser jag att det var felaktigt av partierna på högerkanten att godkänna det.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! För det första är det en bra utgångspunkt att man genom det kombinerade tillståndet utlovar lika rättigheter för och lika behandling av utländska arbetstagare. Vi måste se till att de mänskliga rättigheterna i EU genomförs på ett sådant sätt att arbetstagare som kommer hit från tredjeland också får samma lön, åtnjuter social trygghet på samma nivå och omfattas av samma anställningsvillkor som andra anställda. Detta är naturligtvis en grundläggande synpunkt.

Även om jag röstade för betänkandet finns det en punkt som jag är ganska bekymrad över. Det gäller tillämpningsområdet för artikel 3 som fortfarande inte omfattar utstationerade personer eller säsongsarbetare eller personer som tillfälligt förflyttas inom företag från tredjeland. Förhoppningsvis kommer vi att få se framsteg på detta område så att man tar hänsyn till alla i lika hög grad i det kombinerade tillståndspaketet. Principen om en enda instans – tanken att alla kan ansöka om tillståndet på ett ställe och inte längre behöver jaga hit och dit på grund av byråkrati – är positiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Jag instämmer helt med de ledamöter som säger att vi måste säkerställa likabehandling för arbetstagare från tredjeland som har varit anställda i EU i över ett år. Jag instämmer också i att arbetstagare som har arbetat i EU i mindre än sex månader inte ska åtnjuta samma rättigheter när det gäller familjebidrag och arbetslöshetsersättning. Jag är emellertid mycket positiv till – och jag vill än en gång betona det – att dessa grupper också ska vara försäkrade mot olycksfall och sjukdom. För det tredje anser jag att åldersförmåner är en del av en persons lön, och enligt förordning (EG) nr 883/2004 bör det vara möjligt att överföra dessa enligt bestämmelserna i medlemsstaterna, förutsatt att det endast sker om tredjelandet också ställer sig positivt till det och verkligen överför dessa förmåner.

 
  
  

Betänkande: Balzani (A7-0058/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag är glad över att vi börjar utarbetandet av budgeten för 2012 så tidigt. Det gör att vi kan ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de olika frågorna. En av de frågor som vi talar en hel del om i EU och här i kammaren är frågan om solidaritet. Vi är ofta mycket angelägna om att visa solidaritet med olika grupper av människor.

Jag vill be parlamentet att visa lite solidaritet med skattebetalarna i våra valkretsar, för det har vi hittills underlåtit att göra. I dessa åtstramningstider måste vi vissa återhållsamhet. Vi bör föregå med gott exempel. Vi bör göra det genom att frysa lönerna och ersättningarna för 2012 för alla parlamentsledamöter och tjänstemän här, och vi bör också överge planerna på den europeiska historiens hus, som kommer att kosta miljontals euro att bygga och som det inte finns någon långsiktig finansieringsplan för. Utan tvivel kommer det också att drabba skattebetalarna.

 
  
  

Betänkande: Schwab (A7-0038/2011)

 
  
MPphoto
 

  Francesco De Angelis (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är ingen tvekan om att de fragmenterade bestämmelserna när det gäller konsumenträttigheter utgör ett mycket betydelsefullt hinder för den gränsöverskridande handeln och också innebär problem för att skapa en verklig inre marknad. Jag anser att det förslag till direktiv som skickades tillbaka till utskottet i dag med viktiga tillägg kan bidra till att en tydlig rättslig ram för konsumenträttigheter utarbetas.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Genom att revidera de fyra befintliga direktiven syftar detta betänkande till att få ett slut på den fragmentering av den rättsliga ramen som hittills har varit ett hinder för fullbordandet av den inre marknaden. Syftet är att få marknaden att fungera bättre för konsumenter och företag, öka konsumenternas förtroende och minska företagens motstånd mot att verka gränsöverskridande.

Förslaget är komplicerat och innehåller många särskilda aspekter som har granskats och debatterats ända sedan Frankrike senast innehade det roterande ordförandeskapet. Under den nya kommissionen med José Manuel Barroso som ordförande har Viviane Redings arbete lett till att total harmonisering inte längre betraktas som dogmatiskt, och vi har med rätta slagit in på vägen mot en mer riktad harmonisering.

Trots att jag inte är helt tillfreds med det slutresultat som uppnåtts – som jag anser vara medelmåttigt och resultatet av en dålig kompromiss – tror och hoppas jag att förslaget kan vara en utgångspunkt för vidare utveckling. Därför stödde jag betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Giovanni La Via (PPE) . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den text vi har röstat om i dag är resultatet av en lång och komplicerad resa som började i oktober 2008 med målet att sätta konsumenten i centrum för det skydd som gäller vid inköp i utlandet.

Det mål som EU och EU:s institutioner måste ställa upp för sig är att hjälpa den inre marknaden att fungera bättre, så att konsumenternas förtroende ökar samtidigt som vi stöder våra företag.

Det direktiv vi har röstat om här i parlamentet i dag är en sammanfattning av fyra direktiv på området som har varit i kraft fram till i dag. Direktivet visar vår önskan att samordna de bestämmelser som gäller för närvarande i de olika rättssystemen på ett mycket mer uttalat sätt, och undvika den rättsliga fragmentering som tyvärr mycket ofta har blivit ett hinder både för företagen – vars mål är att kunna vara konkurrenskraftiga på den gränsöverskridande marknaden – och för konsumenterna. Av dessa skäl biföll jag och röstade för betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Reformen av direktivet om konsumenträttigheter har varit en lång och sporadisk process. Kommissionens ursprungliga tanke om fullskalig harmonisering hotade att försämra konsumentskyddsnivåerna, särskilt för konsumenterna i de nordiska länderna. Detta skulle ha stridit mot fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilket konsumentlagstiftningen måste baseras på konsumentskyddsnivåer som är så höga som möjligt. Vi bör därför alltid komma ihåg att marknaderna är till för konsumenterna och inte konsumenterna för marknaderna.

Lagstiftning som gäller konsumenter och småföretagare måste alltid vara så tydlig som möjligt och lätt att förstå. Det ligger i alla parters intresse att lagstiftningen är precist och noggrant utarbetad. Det är därför bra att direktivet skickas tillbaka till utskottet, så som parlamentet i dag beslutade.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Fram till nu har EU:s inre marknad huvudsakligen utvecklats på de stora företagens villkor. Nu är det dags att rikta vår uppmärksamhet på de små och medelstora företagen och framför allt på konsumenterna, för att se till att deras intressen på den inre marknaden skyddas på ett mer kraftfullt sätt. Kommissionens förslag om att reformera konsumentskyddet har tagits emot på ett ganska offensivt sätt. I Finland, till exempel, har konsumentföreningen genomfört en namninsamling, där man hävdar att om förslaget hade gått vidare skulle det obotligt ha skadat konsumentskyddet i Finland.

Den kompromiss som vi nu har röstat om och som kommer att diskuteras vidare är mycket oklar. Ett stort antal av de ursprungliga förslagen har strukits, vilket har till följd att förslaget inte är ambitiöst på något sätt. Det största problemet är emellertid att det faktiskt är svårt att förstå. Jag vill att det ska vara ett villkor att direktivet om konsumenträttigheter ska vara ett direktiv som konsumenterna också förstår, och att de på så sätt skyddas.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Mina finska kolleger som talade före mig, Mitro Repo och Anneli Jäätteenmäki, gav uttryck för några välkomna synpunkter när det gäller direktivet om konsumenträttigheter. Som finländare och nordbor oroar vi oss för att konsumentskyddet kan komma att försämras. Full harmonisering skulle innebära just det, särskilt för de nordiska ländernas del. Dessutom skulle det fördröja åtgärderna i de länder där saker och ting knappast är perfekta i dag.

Det är utmärkt att förslaget skickas tillbaka till utskottet, för det innehåller vissa något problematiska punkter, särskilt för småföretagare. Jag vill att utskottet riktar sin uppmärksamhet på en liten fråga. Ändringsförslagen 18 och 107 antyder att direktivet skulle få mycket negativa konsekvenser för till exempel reseföretag i norra Finland. Ofta bestämmer man sig för att bege sig till ett företag, hotell eller turistboende under färdens gång och ringer och bokar. Enligt direktivet skulle det inte vara tillräckligt – man skulle vara tvungen att skicka ett fax eller liknande. Det är inte alltid möjligt i praktiken. Denna fråga bör tacklas med utgångspunkt från allmänhetens behov, och man måste ha förståelse för de olika situationerna i de olika medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Jag anser att det angreppssätt som valts för att harmonisera vår fragmenterade europeiska konsumentlagstiftning, som utgör ett hinder för handeln, är klokt och rätt väg att gå. Det är också viktigt att konsumenterna ska kunna utveckla en känsla för EU-rätten. De ska med andra ord kunna känna sig trygga när de gör affärer eller när de köper eller skaffar sig något någonstans i EU. Det kommer att skapa trygghet inte bara för konsumenterna utan också för producenterna.

Jag är särskilt nöjd med förbättringarna när det gäller informationskraven för hemförsäljning och distansavtal. I framtida debatter – och jag är därför mycket nöjd med att detta betänkande har skickats tillbaka till utskottet en gång till – bör vi se till att vi när vi talar om producenter inte bara tänker på de stora företagen utan också de små familjeföretagen, och vi bör inte betunga dem med juridiska subtiliteter.

 
  
MPphoto
 

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! När mina väljare frågar mig vad som är den största fördelen med att vara med i EU svarar jag alltid att det är den fria handel som finns mellan länderna och den inre marknad som vi strävar efter att fullborda.

Jag gläds därför över detta direktiv om konsumenträttigheter. Jag gläder mig över det eftersom det innebär ett – om än litet – steg mot att fullborda den inre marknaden. Det kommer att medföra vissa fördelar för konsumenter och småföretag. Det kommer att vara till hjälp vid internethandel och gränsöverskridande handel. Jag måste emellertid säga att det har tagit lång tid att utarbeta direktivet och framstegen är obetydliga.

Min vädjan till kommissionen är att vi behöver en ram för att fullborda den inre marknaden, i stället för den ganska osammanhängande rad direktiv som vi har för närvarande.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE). (ET) Herr talman! Antagandet av det harmoniserade EU-direktivet om konsumenträttigheter är förvisso ett sätt att förbättra den inre marknadens funktion. Detta harmoniserade direktiv, där ett antal direktiv om konsumenträttigheter slås samman, kommer att avsevärt förenkla den rättsliga ramen, utan tvivel bidra till att öka konsumenternas förtroende och naturligtvis också uppmuntra den gränsöverskridande handeln. Detta är ett steg mot att minska fragmenteringen. Tyvärr har vi än i dag inte förverkligat en fullständig harmonisering av konsumenträttigheterna i EU. Detta är ändå ett viktigt steg mot ett bättre konsumentskydd och en bättre handel. Därför stödde jag antagandet av dokumentet.

 
  
  

Förslag till resolution (B7-0224/2011)

 
  
MPphoto
 

  Francesco De Angelis (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! När vi har hört nyheterna om den rad jordbävningar som drabbat Fjärran Östern och särskilt Japan sedan den 11 mars har vi alla blivit bestörta över omfattningen av den mänskliga tragedi som nu avslöjas. Därför anser jag att resolutionen är ett första nödvändigt steg för att garantera att folket i Japan får allt det humanitära, tekniska och ekonomiska stöd som de kommer att behöva under de närmaste månaderna och åren.

Jag anser att händelsen vid kärnkraftverket i Fukushima borde tvinga oss alla att grundligt, noggrant och lugnt tänka över kärnkraftens risker. EU måste investera i och också förmå medlemsstaterna att inrikta sig grundligare och effektivare på alternativa energikällor. Våra tankar går till Japan i dag, och vårt åtagande inför framtiden måste vara att undvika att liknande situationer upprepas i Europa och på andra håll i världen.

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE).(DE) Herr talman! Jag anser att vi alla kan lära oss något av situationen i Japan. De lärdomar vi kan dra gäller särskilt kärnkraftverken. Jag uppmanar rådet att snarast lägga fram förslag inom detta område. Det som kommissionen hittills har lagt fram uppmuntrar Europeiska rådets arbetsgrupp för atomfrågor att slutligen ta itu med Europaparlamentets krav. Vi behöver en intensiv debatt om denna fråga och jag anser att tiden är mogen för det nu.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
  

Betänkande: Moreira (A7-0041/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder betänkandet där det än en gång påpekas att vi bör hjälpa Moldavien att återhämta sig ekonomiskt, med hänsyn till att omkring 40 procent av landets ekonomi är beroende av jordbruket. Jag instämmer helt med de åtgärder som föredraganden föreslår för att få till stånd ett avtal som är mer omfattande och relevant för den ekonomiska återhämtningen i Moldavien, som är ett partnerland till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag instämde i betänkandet där det föreslås att Moldaviens tullfria kvoter för vin ökas. Moldavien har haft problem med sin vinexport, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och är ett hot mot jordbruket, särskilt de medelstora jordbruken och familjejordbruken. Jordbrukssektorn utgör omkring 40 procent av Moldaviens ekonomi. Enbart vinnäringen sysselsätter cirka 300 000 personer, varav de flesta bor på landsbygden. Hittills har Moldavien helt uttömt sin tilldelade kvot. Därför skulle en ökning av den tullfria kvoten göra det möjligt för Moldavien att öka försäljningen av sin produktion i EU utan att skada vinnäringen i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. (RO) Ryssland är en viktig avsättningsmarknad för Moldaviens vintillverkare. På sista tiden har den ryska marknaden emellertid inte längre varit given för export av vinprodukter. I sitt sökande efter ett alternativ till den ryska marknaden har kommissionen föreslagit en gradvis ökning av den tullfria kvoten från 100 000 hektoliter (hl) till 150 000 hl i år, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och upp till 240 000 hl från och med 2013. Jag röstade för denna ändring av handelsförbindelserna med Republiken Moldavien i syfte att öka den tullfria importvolymen av vin. Denna ändring av förordning (EG) nr 55/2008 kan vara en lösning för Republiken Moldaviens vinproducenter, så att de kan dra nytta av en säkrare avsättningsmarknad jämfört med när Ryssland införde ett embargo mot moldaviskt vin 2006 och 2010, vilket ledde till att ett antal vintillverkare gick i konkurs.

 
  
MPphoto
 
 

  Luis Manuel Capoulas Santos (S&D), skriftlig. – (PT) Jag lade ned min röst för förslaget om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien, eftersom jag anser att det i sin nuvarande formulering inte i tillräcklig utsträckning tar itu med de nödvändiga åtgärderna för att skydda EU:s geografiska beteckningar, särskilt inte de geografiska beteckningar som gäller portviner.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag vill uttrycka mitt stöd för Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i landets vinnäring. Jag samtycker till ökningen av den tullfria kvoten för vin från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Jag röstade därför för betänkandet, som på intet sätt äventyrar vinnäringen i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien, med hänsyn till att det innebär en positiv signal från EU till detta land som deltar i det östliga partnerskapet och som nyligen meddelade att det hoppas kunna lämna in sin ansökan om medlemskap i EU 2011. Moldavien har genomfört ambitiösa politiska, ekonomiska och sociala reformer och det måste uppmuntras att fortsätta med dem. Samtidigt har Republiken Moldavien drabbats hårt av den ekonomiska och finansiella krisen. Under de senaste fyra åren har 40 procent av landets vinproducenter antingen upphört med verksamheten eller gått i konkurs, samtidigt som de företag som fortfarande är verksamma inom denna nyckelsektor inom landets ekonomi har ackumulerat förluster. Att öka den tullfria kvoten för vin och förlänga giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 till slutet av 2015 skulle hjälpa detta land, där antalet anställda inom vinnäringen har ökat till 300 000 och jordbrukssektorn står för 40 procent av BNP, samtidigt utan att det påverkar EU:s ekonomi. Dessa åtgärder skulle också ge tillräckligt med tid för att förbereda förhandlingarna om att skapa ett utvidgat, heltäckande frihandelsområde, vilket är ett mål som delas av EU och Republiken Moldavien.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att kommissionens förslag, som ändrar den förordning som gäller för närvarande, kan bidra till att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i landets vinnäring, utan att skada EU-producenternas intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den moldaviska vinnäringen genomgår en krisperiod som utlösts av den minskade exporten, vilket har bromsat landets ekonomiska återhämtning och de reformer som skulle göra det mer realistiskt för Moldavien att sträva efter EU-integrering. En ökning av den tullfria kvoten, särskilt för moldaviskt vin, kan bidra till att mildra trycket på denna bransch.

Jag måste betona att trots EU:s villighet att hjälpa Moldavien bör EU och medlemsstaterna sträva efter att se till att vin från andra stater inte produceras enligt kvalitetsnormer som är lägre än de som krävs för vin från EU.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta förslag till lagstiftningsresolution från parlamentet bygger på ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som ändrar rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien. Trots det moldaviska folkets insatser och de reformer som regeringen genomfört genomgår Republiken Moldavien en svår period som beror på den kris som vinnäringen, den mest produktiva sektorn i landet, står inför, eftersom den utgör 40 procent av Moldaviens ekonomi och sysselsätter mer än en fjärdedel av den arbetande befolkningen i landet.

Det är därför viktigt att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge en positiv signal om EU-solidaritet med en befolkning som till största delen bor på landsbygden. Jag välkomnar också och röstar för förslaget till lagstiftningsresolution om att förlänga rådets förordning (EG) nr 55/2008 till och med den 31 december 2015, och jag hoppas att ett ”djupt och heltäckande frihandelsområde” kommer att inrättas mellan EU och Republiken Moldavien vid den tidpunkten.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I betänkandet godkänns ett förslag från kommissionen om att godkänna ökningen av den tullfria kvoten för moldaviskt vin. Kommissionen föreslår att kvoten ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Enligt kommissionen bygger de föreslagna ökningarna på att Moldavien ständigt uttömt sin befintliga kvot och tar hänsyn till ”att branschen har potential att öka sin närvaro på nischmarknader i EU”.

Även om det har framhållits att den föreslagna ökningen inte äventyrar vinnäringen i EU anser vi att det fortfarande kvarstår viss osäkerhet om huruvida det verkligen förhåller sig så, och därför har vi lagt ned våra röster. I detta avseende har vi tagit hänsyn till den krissituation som många producenter, särskilt små och medelstora producenter, för närvarande står inför i länder som Portugal, med en dramatisk sänkning av produktionspriserna och ständigt höjda driftskostnader. Dessa svårigheter förvärras genom de förändringar som införts genom reformen av den gemensamma organisationen av marknaden och det planerade målet för produktionsrättigheter. Denna reform har framför allt gagnat den storskaliga vinindustrin jämte vissa importörer …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vital Moreiras betänkande som antogs i dag stöder ett förslag från kommissionen om att godkänna att den tullfria kvoten för moldaviskt vin ökas. Även om gemenskapens verkställande organ fastslår att ökningen inte äventyrar vinnäringen i EU har vi med tanke på att det finns tveksamheter och i det portugisiska jordbrukets intresse lagt ned våra röster.

Moldavien har bett kommissionen att öka landets tullfria kvot för vin inom ramen för de autonoma handelsförmåner som Moldavien beviljades genom en förordning av 2008.

För att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar inom vinnäringen i landet (en fjärdedel av arbetskraften) föreslås att den tullfria kvoten för vin ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013.

Kommissionen fastslår att ”eftersom importen från Moldavien utgör mindre än 0,04 procent av EU:s sammanlagda import förväntas en ytterligare öppning av marknaden inte ha några negativa konsekvenser för gemenskapen. För närvarande införs omkring 90 procent av all import från Moldavien …”.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Kommissionens förslag innebär en förändring av de bestämmelser som reglerar förbindelserna med Republiken Moldavien. Med hänsyn till den krisperiod som landet står inför syftar planen till en ökning av den mängd vin som importeras från Moldavien. Enligt kommissionen skulle denna import ha en försumbar inverkan på våra marknader. Ändå anser jag inte att jag kan stödja förslaget i den nuvarande period av allvarlig ekonomisk kris som redan utsätter våra jordbrukare och vinodlingar för svåra belastningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag instämde i dokumentet, därför att det föreslås att man för att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i den moldaviska vinnäringen ska öka den tullfria kvoten för vin från 100 000 hektoliter (hl) till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. De nya kvoter som föreslås bygger på att Moldavien ständigt uttömt sina befintliga kvoter, och på att branschen har potential att öka sin närvaro på nischmarknader i EU. Ökningen är dessutom inte så stor att den kommer att destabilisera vinnäringen i EU. Den moldaviska vinnäringen förväntas fortsätta att höja kvaliteten på sina viner. Eftersom rådets förordning (EG) nr 55/2008 löper ut den 31 december 2012, och eftersom det är viktigt att garantera rättssäkerheten för producenter, exportörer och importörer föreslås att giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 förlängs i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. (EN) Jag kommer alltid att hävda att Republiken Moldavien måste uppmuntras på sin EU-vänliga väg. Moldavien har haft problem med sin vinexport till några av sina traditionella marknader, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som landet kraftfullt bedriver. De skäl som anförs i Vital Moreiras betänkande är övertygande. Det är nödvändigt för Moldavien att giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 förlängs i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015. Den begäran som Republiken Moldavien lämnade in i juli 2010 är berättigad. Det är nödvändigt för Moldavien att EU är en pålitlig partner. Därför stöder jag Vital Moreiras betänkande om förslaget till Europaparlamentets förordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) De handelsförmåner som EU har beviljat Republiken Moldavien har visat sig vara lämpliga. Dessutom har det inte konstaterats några skadliga konsekvenser för vinnäringen i EU. Som det fattigaste landet i Europa behöver Republiken Moldavien EU:s stöd. Det är vår moraliska plikt i den europeiska enhetens och harmonins intresse. Jag välkomnar därför kommissionens förslag att förlänga giltighetstiden.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien. Det skapar överensstämmelse mellan våra handelsförbindelser med Moldavien och de vi har med andra grannländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Inom ramen för EU:s grannskapspolitik har Moldavien alltid lagt upp ett ambitiöst program för politisk associering och ytterligare ekonomisk integration med EU. Därigenom har landet gjort avgörande framsteg med att anpassa sin lagstiftning till EU:s lagar och förordningar inför förberedelserna för framtida mer omfattande förhandlingar. Moldavien har visat sig berett att främja och hantera effekterna av ett sådant vittsyftande företag genom att fortsätta den utveckling som redan har skett när det gäller EU:s fria marknad. Vi instämmer emellertid med föredraganden, Vital Moreira, när han säger att Republiken Moldavien för närvarande befinner sig i en svår situation när det gäller exporten av vissa produkter, vilket innebär problem för landets ekonomiska återhämtning. Vi anser därför att det är nödvändigt att giltighetstiden för förordningen om vissa autonoma handelsförmåner förlängs i tre år, för att Moldavien ska få tillräckligt med tid för att på ett tillfredsställande sätt förbereda förhandlingarna om frihandelsområdet. Mot bakgrund av detta syftar det betänkande som vi har antagit till att uppmuntra Moldaviens ekonomiska återhämtning, särskilt genom att den tullfria kvoten ökas för vissa produkter inom ramen för de gällande autonoma handelsförmånerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Moldavien har under de senaste åren allt mer försökt närma sig de europeiska normerna för frihet, demokrati och sund offentlig förvaltning. Det som lyfts fram här har varit konsekventa och har visat Moldaviens avsikt att fortsätta på vägen mot en möjlig utvidgning. För att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i den moldaviska vinnäringen (en fjärdedel av arbetskraften) föreslås därför att den tullfria kvoten för vin ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Detta är inriktningen på ändringsförslagen till denna förordning, och det kommer att hjälpa Moldaviens ekonomi och främja utvecklingen i landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Med hänsyn till att Moldavien har haft problem med sin vinexport till några av sina traditionella marknader, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som landet kraftfullt bedriver, och i syfte att vidta åtgärder för att öka Moldaviens vinexport för att stödja landets ekonomiska utveckling är följande åtgärder nödvändiga: 1. Öka den tullfria kvoten för vin inom ramen för de autonoma handelsförmånerna. 2. Förlänga giltighetstiden för den tillämpliga förordningen (som löper ut den 31 december 2012) i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015. 3. Öka den tullfria kvoten för vete, korn och majs.

Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag välkomnar omröstningen till förmån för betänkandet. Republiken Moldavien behöver EU:s stöd vid denna avgörande tidpunkt då landet står inför ekonomiska problem, liksom de flesta länder i världen, men också inför problem förknippade med den politiska övergångsprocessen. Vid en tid då Moldavien praktiskt taget står inför en bojkott av sin vinexport till Ryska federationens marknad är det en lämplig åtgärd att öka den tullfria kvoten för vin, vilket förhoppningsvis kommer att gagna landets ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag instämmer i denna resolution där det föreslås att de autonoma handelsförmånerna för Republiken Moldavien utvidgas inom vinnäringen som är mycket viktig för landet. Det konstateras att detta skulle vara ett ännu starkare incitament för att stärka de ömsesidiga förbindelserna mellan EU och Moldavien och utveckla den europeiska grannskapspolitiken. Eftersom Moldavien hittills helt har uttömt den fastställda kvoten instämmer jag i förslaget att öka den tullfria kvoten för vin. Man bör notera att en sådan förordning inte kommer att få negativa konsekvenser för vinnäringen i EU. Moldavien är ett av Europas fattigaste länder och står inför allvarliga ekonomiska och politiska problem. EU bör skapa gynnsamma villkor för Moldavien att välja en lämplig geopolitisk inriktning som skulle kunna bidra till att tackla landets svårigheter. Bestämmelserna i denna resolution kommer dessutom att skapa gynnsamma villkor för att den moldaviska vinnäringen ska kunna höja kvaliteten på sina produkter. Jag anser att det är klokt att förlänga giltighetstiden för hela förordningen i ytterligare tre år för att garantera rättslig tydlighet och säkerhet för producenter, exportörer och importörer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Vital Moreiras betänkande om autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien eftersom det överensstämmer med EU:s grannskapspolitik och de ekonomiska avtal som redan finns med andra grannländer. Jag anser verkligen att det är motiverat att länderna som gränsar till EU beviljas ömsesidiga handelsmedgivanden för att främja såväl den ekonomiska som den sociopolitiska utvecklingen. Fri rörlighet för varor eller sänkt tullsats möjliggör ett större kapitalflöde och underlättar samarbetsavtal. Detta gagnar såväl grannländerna som den inre marknaden. Det kommersiella syftet är naturligtvis viktigt, men i detta sammanhang är det viktigt att inte glömma andra aspekter som måste beaktas.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Som jag fick möjlighet att säga tidigare är det mycket viktigt att EU har en samstämmig och effektiv europeisk grannskapspolitik. Inom ramen för denna grannskapspolitik införs genom förordning (EG) nr 55/2008 ett särskilt system av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien vilket ger fritt tillträde till EU-marknaden för alla produkter från Moldavien, med undantag för vissa jordbruksprodukter som anges i bilagan till förordningen, för vilka begränsade medgivanden har beviljats antingen i form av tullbefrielse inom ramen för tullkvoterna eller i form av lägre tullar.

Ett av undantagen från den fria rörligheten gäller vinnäringen, där det införts en tullkvot som enligt tillgängliga uppgifter utnyttjats helt flera månader före årets slut. Mot bakgrund av att Moldaviens ekonomi har drabbats hårt av den globala finanskrisens skadeverkningar och att vinnäringen sysselsätter omkring 300 000 personer föreslås i detta betänkande, som jag röstade för, att tullkvoterna för vin ökas för att stödja Moldaviens insatser och för att tillhandahålla en attraktiv och livskraftig marknad för dess vinexport, som för övrigt inte konkurrerar med portugisiska produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) För att stödja Moldaviens strävanden efter ekonomisk återhämtning och uppmuntra de framsteg som iakttagits mot en anpassning av landets lagstiftning till EU:s lagstiftning och krav har kommissionen lagt fram ett förslag för att öka tullkvoten för moldaviskt vin. Enligt kommissionen kommer denna åtgärd inte att ha några negativa konsekvenser för vinnäringen i EU och därför ansåg jag att det var värt att stödja beviljandet av denna hjälp till Moldavien.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet är kort. Det lyder enligt följande: ”Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0649), – med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0364/2010), – med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0041/2011). 1. Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.”

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Republiken Moldavien genomgår en besvärlig fas när det gäller sin vinexport, vilket har negativa konsekvenser för dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som regeringen bedriver. Vinnäringen sysselsätter omkring 300 000 personer (en fjärdedel av den arbetande befolkningen i landet) som främst bor på landsbygden och driver små eller medelstora familjejordbruk. Med dessa ändringar anser jag att förordning (EG) nr 55/2008 kan bidra till att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning genom att ge dem som arbetar i landets vinnäring bättre utsikter för perioden 2011–2013. För att uppnå bästa möjliga grannskapspolitik är det nu viktigt att fortsätta med tullpreferenser för att stoppa nedgången i Moldaviens ekonomi, samtidigt som man minskar skatteförlusterna för EU så mycket som möjligt.

 
  
  

Betänkande: Scholz (A7-0051/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag är för detta betänkande, med hänsyn till de ändringar som infördes för att förlänga giltighetstiden för det nuvarande systemet – det allmänna preferenssystemet (GSP) – till december 2013, med beaktande av osäkerheten om den tid som det kommer att ta att slutföra det aktuella lagstiftningsförfarandet. Genom att anta betänkandet undviker vi alltså avbrott i den rättsliga täckningen av GSP och förebygger skillnader i behandlingen av olika länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom det allmänna preferenssystemet (GSP) är en mycket viktig handels- och utvecklingsmekanism som EU har att tillgå. Jag vill emellertid uppmana kommissionen att genomföra en grundligare genomgång av GSP-systemet så snart som möjligt. Jag anser också att det är dags att vi genomför en grundligare genomgång av förteckningarna över vilka som omfattas av GSP och GSP+. Europaparlamentet bör konsulteras i detta ärende redan från första början. Jag räknar också med att parlamentet kommer att involveras i processen för att kontrollera att de mottagarländer som omfattas av GSP+ tillämpar ILO:s och FN:s 27 konventioner, vilket måste undersökas grundligt för att bibehålla GSP+-mekanismens trovärdighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet. År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) inrättande av ett allmänt preferenssystem (GSP) enligt vilket industriländerna skulle bevilja handelsförmåner på icke-ömsesidig grund till alla utvecklingsländer, inte bara tidigare kolonier. Europeiska gemenskapen var först med att 1971 införa ett allmänt preferenssystem, och det har varit ett av EU:s viktigaste instrument inom handels- och utvecklingspolitiken för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. EU:s allmänna preferenssystem innebär störst förmåner genom att de minst utvecklade länderna beviljas tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad. Systemet bidrar också till att främja hållbar utveckling och gott styre för utvecklingsländer som ratificerar och genomför internationella konventioner och protokoll som rör mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, miljöskydd samt narkotika- och korruptionsbekämpning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling inrättande av ett allmänt preferenssystem enligt vilket industriländerna skulle bevilja handelsförmåner på icke-ömsesidig grund till alla utvecklingsländer. Europeiska gemenskapen var först med att införa ett allmänt preferenssystem, och sedan det inrättades har det varit ett av EU:s viktigaste instrument inom handels- och utvecklingspolitiken för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. Även om systemet är det mest använda av industriländernas system instämmer jag i att vi behöver se över den aktuella förordningen för att förenkla tillämpningen av systemet.

Dessutom anser jag att man bör ta itu med den allmänna översynen i förslaget till ny förordning, som jag hoppas kommer att läggas fram utan dröjsmål. Det nya förslaget måste syfta till att göra GSP till ett tydligare och öppnare system. Jag vill också uppmana kommissionen att utreda möjligheten att kontrollera att åtagandena har uppfyllts, genom att periodvis genomföra undersökningar i vilka också parlamentet och företrädare för det civila samhället i det berörda landet skulle involveras.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är nödvändigt att öka det nuvarande systemets effekt och förbättra utnyttjandet av det allmänna preferenssystemet genom tekniskt bistånd som i synnerhet är avsett för att bygga upp den nödvändiga kapaciteten i fråga om institutioner och regelverk, så att de mest behövande länderna ska kunna dra maximal fördel av den internationella handeln och preferenssystemet. Stöd måste också tillhandahållas för att hjälpa länderna att effektivt genomföra de internationella konventioner som detta system kräver samt uppfylla sina åtaganden. Jag anser att vi måste stödja utvecklingsländerna i kampen mot fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. Detta är det mest använda systemet bland de system som finns tillgängliga för de utvecklade länderna. Jag anser att det måste förlängas för att uppnå rättslig säkerhet och garantera både EU:s och förmånsländernas intressen. Under tiden bör emellertid den nuvarande otillfredsställande situationen lösas utan dröjsmål, vilket bör åtföljas av kontinuerliga försök att hitta ett sätt att hjälpa de svagare länderna som lider nöd.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag beslutade mig för att rösta för betänkandet om allmänna preferenser eftersom man i det föreslog såväl en omedelbar anpassning av ”Allmänna preferenssystemet” till bestämmelserna i Lissabonfördraget som en övergripande översyn av systemet i framtiden. Den övergripande översynen skulle syfta till att öka förmånsländernas medverkan i de omarbetningsprocesser som berör dem, ge tekniskt bistånd för att bidra till att utveckla deras institutionella kapacitet samt se över och samordna ursprungsreglerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Parlamentet har just samtyckt till att förlänga det allmänna preferenssystemet (GSP) för utvecklingsländer till att löpa från den 1 januari 2012 till den 31 december 2013. GSP-systemet ska ses över i år, en process där man bör ta hänsyn till de betänkligheter som utskottet för internationell handel har uttryckt. Vi uppmanar till ökad insyn och verkligt samarbete under förhandlingarna om det allmänna preferenssystemet med varje land. Kommissionsledamot Karel De Gucht har åtagit sig att se till att Europaparlamentet i hög grad involveras i beslutsprocessen. Han måste nu hålla sitt löfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den nuvarande förordningen där det allmänna preferenssystemet (GSP) fastställs kommer att upphöra att gälla vid årets slut. Eftersom kommissionen emellertid fortfarande väntar på slutsatserna av en studie i frågan för att lägga fram ett nytt förslag för GSP har man för att undvika ett juridiskt vakuum beslutat att förlänga giltighetstiden för den gällande förordningen och dess nuvarande ordningar i ytterligare två år. Kommissionen måste emellertid lägga fram ett förslag till lagstiftning om detta ärende mycket snart eftersom det aktuella systemet omedelbart behöver ses över och göras mer effektivt.

Jag stöder därför de huvudpunkter som föredraganden har lyft fram för översyn i kommissionens lagstiftningsförslag. Genom dessa föreslås ett effektivt system som bättre kommer att svara mot förmånsländernas och de ekonomiska aktörernas intressen samt regler som föreskriver en omarbetningsprocess i vilken förmånsländernas medverkan garanteras och som också garanterar att parlamentet kan utföra sin uppgift att utöva demokratisk kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) inrättande av ett allmänt preferenssystem enligt vilket länder som ansågs mer utvecklade skulle stödja utvecklingsländerna genom att bevilja handelsförmåner. Europeiska gemenskapen var först med att 1971 införa ett allmänt preferenssystem. Det har visat sig vara en av de viktigaste metoderna för samarbete när det gäller internationell handel med utvecklingsländerna genom att det har minskat fattigdomen. Den nuvarande förordningen måste uppdateras eftersom den löper ut och inte omfattas av Lissabonfördraget. Det är också nödvändigt att genomföra en genomgripande reform av förordningen. Även om detta förslag ännu inte är någon ny förordning, vilket måste utarbetas, vill jag uttrycka min samstämmighet med det betänkande som diskuteras, och jag hoppas att kommissionen kommer att lägga fram ett nytt förslag så snart som möjligt så att EU kan fortsätta att stödja utvecklingsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det allmänna preferenssystemet (GSP) är en handelsmekanism som ger EU möjlighet att erbjuda utvecklingsländer icke-ömsesidigt förmånstillträde till marknaden genom lägre tullavgifter. Även om det definieras som ett verktyg för utvecklingsbistånd är denna mekanism inte fri från motsägelser, särskilt inte när det gäller vissa av de angivna syftena och de resultat som faktiskt uppnås.

Många utvecklingsländer har faktiskt blivit alltmer ekonomiskt beroende och har utformat sina ekonomier enligt en modell med minskad diversifiering som bygger på en begränsad uppsättning exportprodukter i stället för att utveckla sina inre marknader. En internationell arbetsfördelning har blivit djupt rotad. Det är ofördelaktigt för dessa länder. Det är ofta de stora multinationella bolagen, varav vissa är europeiska, som vinner mest på detta system.

Det behövs en omfattande översyn av denna mekanism jämte en ingående diskussion av de olika aspekter och komplexa förhållanden som den innebär samt de konsekvenser dessa får inte bara för utvecklingsländerna utan också för EU:s medlemsstater, särskilt de svagaste. Med hänsyn till kommissionens dröjsmål med att lägga fram ett nytt förslag till förordning, vilket innebär att den inte kan träda i kraft omedelbart efter den nu gällande förordningens utgång, behövs det en förlängning av den gällande …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det nuvarande allmänna preferenssystemet löper ut i slutet av detta år, så detta handlar helt enkelt om att rösta om en nödvändig förlängning för att garantera rättssäkerheten och det ömsesidiga intresset för de ungefär 150 länder som deltar.

Denna frågas betydelse för såväl utvecklingsländer som EU-medlemsstater med svagare ekonomi, vars industri-, jordbruks- och samhällsintressen inte alltid respekteras i de internationella handelsavtal som kommissionen förespråkar, innebär att den nya förordningen måste diskuteras ordentligt. Kommissionen bör lägga fram förslaget för detta så snart som möjligt, så att alla olika aspekter av och komplexa frågor i det allmänna preferenssystemet kan analyseras ordentligt, tillsammans med dess effekter på olika områden och länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Det allmänna preferenssystemet har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utvecklingspolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen. Denna åtgärd innebär en förlängning av det nuvarande läget, eftersom det inte har lagts fram någon ny förordning, vilket är tråkigt. Trots detta kommer jag att rösta för, eftersom detta instrument är så viktigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Handeln är ett viktigt och effektivt instrument för att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer. Genom övergångsförordningen om ett allmänt preferenssystem stadfästs rättsligt 176 utvecklingsländers förmånstillträde till EU-marknaden. Jag stödde förordningen, som skapar en rättslig kontinuitet, så att utvecklingsländerna även fortsättningsvis ska få möjlighet att bedriva handel. Dessutom är det EU:s moraliska plikt att stödja dessa länder i utvecklingen av demokrati och rättssäkerhet genom att möjliggöra rättvis handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Resolutionen om förslaget till ändring av rådets förordning (EG) nr 732/2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden den 1 januari 2009 till den 31 december 2011 antogs av en bred majoritet i parlamentet. Om det allmänna preferenssystemet inte utvidgas kan många utvecklingsländer hamna i en mycket svår situation. Europa har ända sedan 1971 försökt stödja och bistå utvecklingsländer för att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste rådet och parlamentet delta i förfarandet för att ändra det allmänna preferenssystemet och vi måste sträva efter att skapa ett effektivt system där vi tar hänsyn till mottagarländernas intressen och samtidigt kräver att de ratificerar och tillämpar 27 internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, grundläggande arbetsvillkor och gott styre. Trots mitt stöd till detta förslag till en förlängning fram till 2011 måste jag betona min besvikelse – som också uttrycktes av min grupp – över kommissionens dröjsmål i behandlingen av detta förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, som är en teknisk förlängning av förordningen om det allmänna preferenssystemet. Den innebär att förordningens giltighetstid förlängs till den 31 december 2013 för att ge tillräckligt med tid för att kommissionen ska hinna göra ett utkast till den nya förordningen och för att parlamentet ska kunna utöva sina nya befogenheter inom den internationella handelspolitiken. Betänkandet är alltså inte avsett att beröra själva innehållet i förordningen och innehåller inga kommentarer i fråga om huruvida GSP+-mottagare verkligen fortfarande uppfyller kraven för dessa handelsförmåner på grundval av gott styre, hållbar utveckling och ratificering och tillämpning av FN-konventionerna i fråga om sociala, miljömässiga och mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Vi är alla övertygade om att det allmänna preferenssystemet (GSP) har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utvecklingspolitiska instrument ända sedan starten. Det har varit ett viktigt incitament för utvecklingsländerna, som sedan länge kämpat mot fattigdom, att främja fri tillgång till deras marknad och import av deras varor genom sänkta tullsatser. Vi håller dock med föredraganden, Helmut Scholz, som har uttryckt förhoppningar om att den nuvarande förordningen ska utvidgas, eftersom detta skulle garantera rättssäkerhet och intressen hos både EU och mottagarländerna och vi skulle undvika att den nuvarande situationen (som fortfarande är otillfredsställande) förlängs. Hittills har vi sett ett visst underutnyttjande av de handelsförmåner som garanteras genom GSP, framför allt i fråga om ursprungsregler, vilket beror på ett problem i de administrativa förfarandena för detta. Därför vore det bra att ge riktat tekniskt stöd, t.ex. genom partnerprogram vars främsta mål är att främja utvecklingen av regleringskapaciteten och garantera att de internationella konventionerna införlivas korrekt. Slutligen anser vi att kommissionen bör ha en ständig övervakning med ett större deltagande av parlamentet och de berörda arbetsmarknadsparterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den nuvarande förordningen om det allmänna preferenssystemet löper ut vid utgången av detta år. Eftersom en ny förordning inte kommer att kunna träda i kraft i tid, på grund av den försenade inlämningen av den studie som utskottet begärt, måste vi förlänga den nuvarande förordningen i två år. Eftersom denna förordning är så viktig för att styra handeln mellan utvecklingsländerna och EU måste kommissionen dock lägga fram en ny och uppdaterad version mycket snart.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Det kan inte ske någon utveckling utan ekonomisk tillväxt. Men som jag har sagt förut är ekonomisk tillväxt ingen garanti för utveckling om det saknas en opartisk stat. EU:s handelspolitik har en avgörande roll att spela för att bekämpa fattigdom och förverkliga millennieutvecklingsmålen. EU:s allmänna preferenssystem (GSP) är ett av de verktyg som gör det möjligt för utvecklingsländer att konkurrera på de internationella marknaderna, genom att erbjuda tillträde till EU-marknaden med sänkta tullsatser eller nolltullsatser för deras export. GSP innebär också att länderna slipper vara beroende av bistånd. Vi har godkänt en förlängning av den nuvarande förordningen i väntan på det nya förslag till förordning som vi har begärt för att garantera rättssäkerheten. Europaparlamentets nya befogenheter på handelsområdet efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste dock beaktas. Enligt fördraget betraktas bestämmelser i GSP-förordningen som delegerade akter, vilket innebär att Europaparlamentet kommer att ha större övervakningsbefogenheter i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Redan 1964 begärde vissa utvecklingsländer handelsförmåner för att förbättra sin ekonomiska situation. Ett allmänt preferenssystem (GSP) infördes 1968, efter att man hade nått en överenskommelse. Europeiska ekonomiska gemenskapen införde GSP 1971 och andra nationer, som Förenta staterna, följde efter. Syftet med att tillfälligt bevilja handelsförmåner var att nå följande mål: Att öka utvecklingsländernas exportintäkter genom diversifiering av de exporterade produkterna och att främja industrialisering och påskynda ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna. Dessutom var GSP avsett att se till att de produkter som fick stöd hade sitt ursprung i utvecklingsländer. Hittills har GSP varit ett av EU:s viktigaste handelsinstrument och det övervakas av Europeiska kommissionen. Eftersom det nuvarande systemet löper ut den 31 december lade kommissionen fram ett nytt förslag redan i mars 2010. Inga ändringar föreslås i den nya förordningen även om föredraganden helt klart menar att systemen måste omarbetas. Jag lägger ner min röst eftersom det inte verkar finnas några nya konkreta förslag till den nya förordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Den nuvarande förordningen om det allmänna preferenssystemet, som gör det möjligt med frihandel eller lägre tullsatser inom handeln med varor mellan medlemsstater och tredjeländer, en förordning som i allmänhet används för att uppmuntra handel med fattiga länder och/eller utvecklingsländer, måste ändras och sättas på plats igen, eftersom dess giltighetstid är på väg att löpa ut. Jag röstade för betänkandet om förslaget till en ny förordning om detta eftersom jag håller med om målen för de ändringar som eftersträvas. Syftet med ändringsförslaget är att skapa ett effektivt system som tar större hänsyn till mottagarländernas och de ekonomiska aktörernas intressen, utveckla mer omfattande regler och garantera parlamentets roll som demokratiskt kontrollorgan. Jag hoppas att detta är första steget mot en lösning på global nivå för ett generellt handelsavtal. Efter misslyckandet med Dohaförhandlingarna kan dessa åtgärder bara bli provisoriska, i väntan på en mer långsiktig lösning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Genom förordning (EG) nr 732/2008 inrättades ett allmänt preferenssystem (GSP) som är giltigt till den 31 december 2011. GSP har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utrikespolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländer att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. Parlamentets samrådsprocess om det senaste preferenssystemet var otillräckligt och tillät inte någon omfattande förhandling. Parlamentet betonade att det i framtiden kommer att krävas mer tid för att det ska kunna fullgöra sitt uppdrag.

Den 26 maj 2010 föreslog kommissionen att tillämpningsperioden för den nuvarande förordningen helt enkelt skulle förlängas och hävdade att det inte fanns tid för att lägga fram en ny förordning. I detta förslag till förlängning togs ingen hänsyn till Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet tog upp denna brist och lade fram ändringsförslag till kommissionens förslag, för att se till att de rättigheter och befogenheter som parlamentet fick genom Lissabonfördraget skulle respekteras.

Därför röstade jag för detta betänkande, som innebär att den berörda förordningen förlängs och att det införs de ändringar som krävs för att parlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget ska respekteras, särskilt genom att garantera nya befogenheter i fråga om delegerade akter.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Enligt det allmänna preferenssystemet (GSP) garanterar industriländerna icke ömsesidiga handelsförmåner för alla utvecklingsländer. Detta är ett av EU:s viktigaste handels- och utrikespolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländer att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. I den nuvarande förordningen, som gäller till och med den 31 december 2012, respekteras inte de nya befogenheter som parlamentet får genom Lissabonfördraget. Syftet med det nya förslaget till förordning är att skapa ett system som är bättre anpassat efter mottagarländernas och de ekonomiska aktörernas behov, utveckla fler regler som tillåter en bättre reglerad reformprocess och se till att förordningen ger tillräckligt utrymme för parlamentets demokratiska kontroll. Därför röstade jag för förslaget till ny förordning, som syftar till större tydlighet och insyn i det allmänna preferenssystemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Sedan 1971 har EU använt sig av system med förmånsbehandling i handeln med utvecklingsländer inom ramen för sitt allmänna preferenssystem (GSP). GSP tillämpas genom på varandra följande förordningar om tillämpning av ett system med allmänna tullförmåner, i allmänhet för tre år åt gången. Det nuvarande systemet infördes genom förordning (EG) nr 732/2008 och är tillämpligt till den 31 december 2011, då det ska ersättas med en ny förordning, som ännu inte har utarbetats. Under den tillämpningstid som återstår för förordning (EG) nr 732/2008 räcker det dock inte med att låta kommissionen utarbeta ett förslag och att anta en ny förordning genom det vanliga lagstiftningsförfarandet. I stället verkar det vara nödvändigt att förlänga denna förordnings tillämpningstid till den 31 december 2013, för att garantera systemets kontinuitet.

Jag röstade för och förväntar mig att kommissionen snabbt kommer att lägga fram ett nytt förslag som bidrar till att göra det allmänna preferenssystemet mer öppet och effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Tanken på ett allmänt preferenssystem (GSP) går tillbaka till 1968 när tullarna i allmänhet var mycket högre och de fortfarande betraktades som det största hindret för handel från utvecklingsländer till industriländer. Systemet var ursprungligen ett förslag från FN:s konferens för handel och utveckling, Unctad, som ett utvecklingsverktyg: Industriländer skulle bevilja icke ömsesidiga handelsförmåner för utvecklingsländer och på så sätt göra det möjligt för dem att skapa inkomster som inte kom från bistånd utan från internationell förmånlig handel. Europeiska gemenskapen började tillämpa systemet 1971. Det första treåriga systemet tillämpades 2006–2008. Det andra systemet kommer att löpa ut den 31 december 2011. Det nuvarande systemet antogs 2008 inom ramen för samrådsförfarandet, men ärendet kom till parlamentet med mycket liten framförhållning. Det var inte möjligt med ett meningsfullt engagemang i förordningen från parlamentets sida. Detta får inte hända på nytt med den kommande förordningen, särskilt med tanke på parlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för texten till denna resolution eftersom jag anser att EU:s allmänna preferenssystem (GSP) är ett av de viktigaste verktygen för att göra det lättare för utvecklingsländerna att skapa tillväxt. Därför måste systemet tas i bruk direkt.

Redan 1971 skilde sig EU från de andra stora ekonomierna genom att vara först med att införa ett system med förmånstullar för utvecklingsländer. Det främsta syftet är att utrota fattigdomen överallt och att ge länder med svårigheter möjlighet att få de största fördelarna med internationell handel. Nu kommer tullavtalet snart att löpa ut och kommissionen har beslutat att det nya förslaget ska läggas fram under de närmsta månaderna, även om ikraftträdandet kommer att dröja åtminstone till andra halvåret 2012.

Denna försening kommer att leda till ett rättsligt vakuum på mer än ett halvår, vilket kommer att leda till ett avbrott i programmet som kan omintetgöra mycket av det vi redan har uppnått. Jag hoppas att denna beklagliga försening inte kommer att leda till en minskad användning av allmänna preferenssystemet och att det nya avtalet ska stimulera till införandet av ett globlat handelssystem som bygger på etik och demokrati.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Det är mycket viktigt att skapa större insyn i EU:s allmänna preferenssystem. Det är viktigt att EU:s förmånstullar för import från tredjeländer bygger på demokrati och etik och inte enbart på strävan efter vinst. Förmånstullar bör gynna hela samhället, inte bara ett visst antal företag. Föredraganden konstaterade mycket riktigt att förslaget om en förlängning av den nuvarande förordningen inte är idealiskt, men att det innebär att vi kan undvika ett rättsligt vakuum på mer än ett halvår. Enligt den nuvarande förordningen har Europaparlamentet inget att säga till om i fråga om kriterierna för att få komma i fråga för förmånsbehandling och inte heller om förteckningen över mottagarländer. Detta bör ändras: Nu är det dags att parlamentet utnyttjar sina nya befogenheter inom handelsområdet, efter Lissabonfördraget. EU bör i högre grad satsa på att utveckla samarbetet med grannländer inom handelspolitiken. Detta skulle kunna bidra till ett stabilt och liberalt affärsklimat och skulle underlätta en gradvis utvidgning av EU:s gemensamma marknad. Det ligger i EU:s intresse att teckna ett frihandelsavtal med Ukraina och att inleda förhandlingar med andra länder i det östliga partnerskapet som är medlemmar i Världshandelsorganisationen – Georgien, Moldavien och Armenien.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade emot detta betänkande. Precis som föredraganden själv konstaterar har systemet i sin nuvarande form ett antal brister. Trots att kommissionen uppmanades att lägga fram ett förslag till en ny förordning som dels skulle avhjälpa bristerna i det nuvarande regelverket, dels skulle ta hänsyn till de institutionella förändringarna sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget och bl.a. se till att parlamentet får större granskningsrätt än det har enligt det nuvarande förfarandet, innehåller det framlagda förslaget en onödig förlängning av den nuvarande otillfredsställande situationen. I parlamentets betänkande diskuterar föredraganden också några av sina förslag till förbättringar som kan eller bör ingå i det kommande förslaget till ny förordning. Kommissionen bör ta till sig dessa förslag och snarast lägga fram en ny och bättre förordning.

 
  
  

Betänkande: Artur Zasada (A7-0046/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom Förenta staternas och EU:s luftrum tillsammans står för 60 procent av den globala lufttrafiken och de nuvarande bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Förenta staterna inte avspeglar verkligheten. Ett icke-diskriminerande öppnande av luftrummet mellan Förenta staterna och EU skulle ge passagerare och fraktbolag förbättrad service, ge ekonomiska fördelar och framför allt skapa arbetstillfällen.

Därför tycker jag att detta är bra, eftersom enhetliga regler kan främja fri konkurrens, särskilt i fråga om statligt stöd, sociala villkor och miljökrav.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) De amerikanska och europeiska luftfartsmarknaderna står för mer än hälften av den globala lufttrafiken. Med tanke på den globala uppvärmningen behöver EU och Förenta staterna därför samarbeta för att minska den internationella luftfartens miljöpåverkan. Därför har jag röstat för avtalet, där båda parter åtar sig att införa miljökrav och sociala villkor som avsevärt kommer att minska bullerproblem och dämpa luftfartsutsläppens inverkan på luftkvaliteten, samtidigt som de åtar sig att utveckla hållbara alternativa drivmedel. För första gången har båda parter också kommit överens om att garantera sociala rättigheter för flygbolagens anställda.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag ställde mig bakom detta protokoll för att ändra luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna. Protokollet innehåller viktiga framsteg i samarbetet om lufttransportfrågor mellan EU och Förenta staterna. Dessutom innebär det att vi kan undvika risken för att någon i brist på ett sådant avtal utlöser den klausul om upphävande som finns i den första etappen av avtalet. Ett upphävande skulle kunna innebära att europeiska passagerare och flygbolag förlorar de stora fördelar som de har haft sedan mars 2008. Dessutom bör det påpekas att detta nya avtal har öppnat för möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde och även ett stärkt samarbete inom regleringsområden som säkerhet, och miljö, där båda sidor kom överens om en särskild gemensam förklaring om miljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. (PL) EU-medlemsstaterna och Förenta staterna står för 60 procent av de globala luftfartsmarknaderna. Därför bör vi ständigt försöka skapa bättre kvalitet i tjänsterna inom detta område. När vi godkänner ingåendet av ett luftfartsavtal mellan EU och Förenta staterna bidrar vi till luftfartssektorn genom att göra det möjligt att locka fler investeringar till båda sidorna av Atlanten. Dessutom kommer avtalet att bidra till att stärka skyddet för arbetstagarnas rättigheter inom sektorn, utöka samarbetet om luftfartssäkerhet och, tack vare kompatibilitetskravet, stärka samarbetet om miljöfrågor. Det är också viktigt att EU:s och Förenta staternas gemensamma kommitté får en utökad roll genom att den ges möjlighet att främja nya initiativ när avtalet tillämpas. Jag anser att det nya avtalet kommer att bidra ytterligare till ett öppet tillträde till marknaden, vilket kommer att leda till tjänster av högre kvalitet och strängare säkerhetskrav, varför jag stöder resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. (ES) Jag röstade för detta initiativ eftersom dessa luftfartsmarknader står för 60 procent av den globala luftfarten. Detta avtal kommer att leda till de förändringar i den amerikanska lagstiftningen som krävs för att skapa större enhetlighet för regler som hindrar orättvis konkurrens. Nya rutter kommer att öppnas och operatörer och passagerare kommer att erbjudas bättre tjänster och priser vilket i sin tur kommer att bidra till ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen på båda sidor om Atlanten.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Även om det är långt ifrån perfekt, innebär EU:s och Förenta staternas luftfartsavtal ett framsteg, eftersom det banar väg inte bara för framtida möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde, utan också för åtgärder som ger ökad säkerhet. Luftfartsmarknaden har inte öppnats helt på båda sidor till följd av den version av avtalet som har förhandlats fram, men avtalet innehåller tillräckliga incitament för att uppmuntra till reform. Förenta staterna behöver ändra sin nationella lagstiftning för att tillåta investerare från EU att bli majoritetsägare i amerikanska flygbolag, vilket kommer att leda till motsvarande åtgärder inom EU. EU:s och Förenta staternas gemensamma kommitté har fått större befogenheter vilket innebär att den kommer att kunna förbättra samarbetet genom att främja nya initiativ. De nya reglerna kommer att minska byråkratin, bl.a. genom ömsesidigt erkännande av varandras regleringsbeslut, och undvika onödigt dubbelarbete. Erkännandet av den sociala dimensionens betydelse och det ansvar som den gemensamma kommittén ges för att övervaka avtalets sociala effekter och utforma lämpliga åtgärder vid behov, är en innovation som införs i avtalets andra etapp.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar att EU och Förenta staterna har förklarat att de tänker samarbeta för att minska den internationella luftfartens miljöpåverkan. Jag vill berömma initiativen för att minska buller, minska luftfartens inverkan på luftkvaliteten och det globala klimatet, uppmuntra utveckling av miljövänlig luftfartsteknik och innovation i fråga om flygledning samt hållbar utveckling av alternativa drivmedel för flyget.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag menar att detta avtal kan vara ett viktigt steg mot ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för flygbolag från EU och Förenta staterna. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra tjänsterna till passagerare både i fråga om utbud och kostnader och kan skapa stora ekonomiska fördelar.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Även om ändringen av luftfartsavtalet mellan Förenta staterna och EU ännu inte har lett till en gemensam transatlantisk marknad för luftfarten, innebär den stora förbättringar jämfört med den tidigare versionen, särskilt i fråga om miljö och säkerhet.

Jag hoppas att framstegen kommer att möjliggöra fortsatta insatser för att undanröja hindren för att skapa denna marknad, särskilt i fråga om driftskompatibilitet och kompatibilitet i systemen och den bristande balansen mellan konkurrenslagstiftningarna till de amerikanska företagens fördel i fråga om ägande och kontroll av flygbolag, inte minst Fly America Act.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta förslag till lagstiftningsresolution bygger på utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet om ingående av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. Det perfekta avtalet skulle innehålla ett förslag om ett fullständigt öppnande av luftfartsmarknaden, utan begränsningar på någon sida. Detta mål har emellertid inte uppnåtts.

Med hänsyn till regeländringarna till följd av Lissabonfördraget, luftfartsmarknadernas storlek inom EU och Förenta staterna, som står för 60 procent av den globala marknaden, behovet av att respektera europeiska och amerikanska medborgares integritet samt införandet av regler som garanterar respekt för passagerares rättigheter, välkomnar jag detta avtal. Det innebär ett stort steg framåt jämfört med status quo. Det är dock viktigt att betona att Europaparlamentet och Förenta staternas kongress måste fortsätta dialogen om frågor som inte omfattas av detta avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Målen för detta avtal beskrivs tydligt av föredraganden: Ett ”öppnande av marknaden”, dvs. en fortsatt liberalisering inom denna sektor, där man ”skapar en gemensam marknad för lufttransport”. Det bör betonas att EU.s och Förenta staternas luftfartsmarknader tillsammans står för ca 60 procent av den globala luftfarten, vilket föredraganden påpekar.

De löften om fördelar för arbetstagare och passagerare som alltid åtföljer dessa liberaliseringsprocesser är lika gamla och nötta som de är falska, vilket verkligheten visar i de fall där liberaliseringen är genomförd, oavsett om det är inom denna sektor eller andra. Propaganda om miljösamarbete har nu lagts till bland löftena, en fråga som utan tvekan kan och måste hanteras, men inte i detta sammanhang. Det är till och med uppenbart vad avsikten är, nämligen att främja kompatibiliteten och samverkan mellan system för handel med utsläppsrätter.

I den fria konkurrensens namn, som rättfärdigar allt och som omfattar allt, införs stränga begränsningar för statliga ingripanden för att försvara inhemska flygbolags intressen och därmed för att försvara nationella strategiska intressen inom ett antal områden, t.ex. förbindelser med migrantsamhällen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Dessa avtal är ännu ett led i den pågående liberaliseringsprocessen inom lufttransportsektorn. De hindrar statliga ingripanden och reglering av denna strategiska sektor, öppnar dörren för den monopolistiska koncentration som alltid följer av fri konkurrens, som är helig och försvaras till varje pris.

Med förevändning av att underlätta affärsmöjligheter inom internationell lufttransport, vilket främjar multinationella företags intressen inom sektorn på bekostnad av de nationella företagens och deras respektive intressen, inbegripet offentligt ägda företag, som i fallet med Portugal och TAP Portugal. Det leder till att arbetstagarna vid flygbolagen förlorar, passagerarna förlorar och andra arbetstagare förlorar, eftersom liberaliseringen underlättar dumpning av multinationella företag som inför osäkra arbeten genom anpassning nedåt av arbetsvillkoren.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig.(LT) Jag höll med om detta dokument, eftersom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, innebar att antalet fall där parlamentet måste godkänna ingåendet av internationella avtal utökades. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori, eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknader står för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staternas flygbolag skulle erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Konvergerande regelverk skulle kunna göra mycket för att främja rättvis konkurrens, särskilt när det gäller statligt stöd, sociala villkor och miljökrav. Den andra etappen av avtalet innebär ett stort framsteg, men det är viktigt att detta inte ses som slutet på processen med att etablera en transatlantisk luftfartsmarknad. Jag anser att kommissionen måste se framåt, mot förhandlingar om ännu en etapp av detta avtal, om frågor som ytterligare liberalisering av trafikrätter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar, miljöåtgärders och infrastrukturbegränsningars inverkan på utövandet av trafikrättigheter samt bättre samordning av politiken för passagerares rättigheter för att garantera bästa möjliga skydd för passagerare. Enhetliga normer för passagerares rättigheter, även för människor med funktionshinder, är särskilt viktiga för att undvika att resenärer behandlas olika under sin resa. Alla dessa luftfartsavtal är bra och nödvändiga för EU, våra flygbolag och våra invånare.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta avtal, som är så riktigt som det kan bli. Trots incitamenten för att öppna marknaden ytterligare är det dock en besvikelse att det inte har gjorts några avgörande framsteg i fråga om att undanröja föråldrade lagstiftningshinder inom området för utländska investeringar, eftersom det innebär att de ojämlika begränsningarna av utländskt ägande och kontroll i Förenta staterna ännu är kvar. Dessutom kommer EU:s flygbolag endast att få begränsat tillträde till trafik som finansieras av den amerikanska staten. Även detta innebär att en ojämlik situation bevaras, eftersom EU:s nationella regeringar inte tillämpar liknande begränsningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Denna ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna är ett utmärkt tillfälle att utveckla potentialen i en marknad som står för 60 procent av den globala luftfarten. Europeiska kommissionen har hittills gjort stora framsteg i arbetet med att inrätta ett öppet luftfartsområde mellan EU och Förenta staterna, där investeringar kan flöda fritt och flygbolag från både EU och Förenta staterna kan erbjuda luftfartstjänster utan begränsningar. Vi erkänner nu att det behövs ett utökat samarbete för att möta de ständigt föränderliga utmaningarna inom säkerhets- och miljöområdena och även för att främja ytterligare investeringar i syfte att garantera fritt tillträde till marknaden. Införandet av en gemensam kommitté för EU och Förenta staterna är mycket viktigt. Den kommer att övervaka de sociala effekterna av regleringssamarbetet, vilket kommer att bidra till att minska byråkratin. Vi bör nämna den problematiska frågan om utbyte av passagerares personuppgifter mellan EU och Förenta staterna och därmed förhållandet mellan internationell säkerhet och människors integritet. Vi anser att parlamentet måste hållas fullständigt informerat om arbetet i den gemensamma kommittén, utländska investeringar, infrastrukturbegränsningar för utövandet av trafikrättigheter och samordning av politiken för passagerares rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Avtalet mellan EU och Förenta staterna är mycket viktigt för de framtida förbindelserna mellan de båda parterna. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste Europaparlamentet få fullständig information och höras i fråga om det arbete som utförs i gemensamma kommittén och alla andra berörda enheter.

Alla avtal som ska ingås måste antas av parlamentet, som alltså måste hållas à jour om alla förhandlingar och det kommer i framtiden att vara viktigt att det hålls regelbundna möten mellan ledamöter av Europaparlamentet och av Förenta staternas kongress för att diskutera alla frågor som berör EU:s och Förenta staternas luftfartspolitik.

Detta avtal är alltså ett viktigt steg mot ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för flygbolag från EU och Förenta staterna. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra servicen för passagerarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig.(NL) Partij van de Arbeids delegation till Europaparlamentet anser verkligen inte att denna andra etapp i avtalet är perfekt, men anser att det kommer att leda till framsteg inom viktiga områden. Dessutom kommer det att hindra Förenta staterna från att aktivera klausulen om upphävande i avsaknad av ett sådant avtal. Ett upphävande skulle kunna innebära att europeiska passagerare och flygbolag inte längre kan utnyttja de stora fördelar som de har haft sedan mars 2008 tack vare detta protokoll. Bland fördelarna och de positiva aspekterna finns framför allt överenskommelser om arbetsvillkor för anställda vid flygbolag, delad god praxis i fråga om bullerdämpning, stärkt samarbete i fråga om miljöskydd osv. Partij van de Arbeids delegation till Europaparlamentet erkänner att det alltid behövs grundliga diskussioner om säkerhetskraven (t.ex. användning av skanning) och hur dessa krav påverkar passagerarnas integritet och hälsa. Dessutom skulle avtalet lyfta fram behovet av att sätta europeiska och amerikanska invånares integritet i centrum och respektera den när passagerares personuppgifter utväxlas mellan EU och Förenta staterna. Det är mycket viktigt att parlamentet är och förblir involverat i dessa förhandlingar och de europeiska regelverken inte urholkas.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Avtalet är inte perfekt, men det förebådar en del verkliga framsteg. Om det inte finns något avtal kan någon utlösa upphävningsklausulen, vilket skulle innebära att EU:s passagerare och flygbolag förlorar de stora fördelar de har haft sedan mars 2008. Etersom Förenta staterna är en svår partner att förhandla med bör vi sträva efter framsteg i de vidare förhandlingarna i denna riktning.

Därför röstade jag ”Ja”.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Lufttransporten har ökat i allmänhet och därför har luftfartsmarknaderna i EU och Förenta staterna också vuxit. Medlemsstaterna förhandlade länge på individiuell basis med Förenta staterna och slöt bilaterala avtal. Övergången till EU-nivå innebär att europeiska flygbolag kan flyga till alla destinationer i Förenta staterna från alla platser i EU. För att detta skulle bli möjligt måste det göras vissa reformer i både Förenta staterna och EU. Syftet med det nya avtalet är att skapa nya möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde och förbättra samarbetet mellan regleringsmyndigheterna. Avtalet blir dock ensidigt om de befintliga begränsningarna för utländskt ägande och utländsk kontroll i Förenta staterna står fast. Med detta avtal låter EU sig alltså luras än en gång av Förenta staterna och det är något jag inte kan ställa mig bakom.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Det är fullständigt rationellt att luftfartsavtal med Förenta staterna nu ska ingås på EU-nivå i stället för separat med enskilda medlemsstater, som man gjorde tidigare. På så sätt kommer de europeiska flygbolagen att kunna flyga till alla destinationer i Förenta staterna. Det jag däremot inte är nöjd med är det ensidiga i detta avtal, där EU å ena sidan gör flera eftergifter medan Förenta staterna å andra sidan insisterar på att t.ex. begränsa utländskt ägande. EU måste stärka sin position i förhållande till Förenta staterna i detta avseende.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) ”Open skies”-avalet mellan Förenta staterna och EU är en garanti för framsteg och avspeglar den ekonomiska utvecklingen för båda regionerna. Ett fullständigt öppnande av den transatlantiska marknaden skulle vara ett viktigt steg mot att förbättra situationen i den globala luftfarten. Det skulle skapa ekonomiska fördelar för båda parterna värda miljoner euro och många nya arbetstillfällen skulle skapas, tillsammans med möjligheter för affärsutveckling. Samtidigt som vi försöker skapa ekonomiska fördelar får vi inte glömma säkerhetskraven. Normer för flygsäkerhet är mycket viktiga för passagerare, besättningar och hela luftfartssektorn. Säkerhetsnormerna måste samordnas i stigande ordning. De institutioner i EU och Förenta staterna som ansvarar för flygsäkerheten måste samarbeta på alla nivåer. EU:s säkerhetsnormer måste uppfylla Internationella civila luftfartsorganisationens krav. Vi måste göra allt för att se till att våra egna liv och även våra barns och familjemedlemmars liv tas på allvar. Vi får inte tillåta sänkta säkerhetsnormer i fråga om besättningarnas flyg-, arbets- och vilotider i EU, eftersom detta riskerar människors liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för luftfartsavtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna. Detta gjorde jag för att vår politiska makt ska bli kännbar, eftersom de avtal som har uppnåtts, även om inte ens Artur Zasada själv anser att de är de bästa, ändå erbjuder ett sätt att förvalta lufttransport som under alla omständigheter kommer att gynna invånarna på båda kontinenterna, både i fråga om resor och om handel. Tack vare en ytterligare liberalisering av trafikrättigheter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar och bättre samordning av passagerarnas rättigheter, har både EU och Förenta staterna garanterats stora fördelar.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna. Om det upphävs skulle detta innebära att passagerare och flygbolag från unionen förlorade flera av de fördelar de har haft sedan mars 2008. Jag håller med om föredragandens slutsats om att detta avtal inte är perfekt. Men det har den fördelen att det tar upp delar som innebär att processen kan gå vidare och att vi undviker en aktivering av upphävningsklausuel i avsaknad av den här typen av avtal.

Detta avtals andra etapp förverkligar inte slutmålet med ett fullständigt öppnande av marknaden, helt utan restriktioner från någondera sidan, men det innehåller faktiskt ett antal inicitament som främjar reformer. Rent konkret innebär detta att när Förenta staterna ändrar sin lagstiftning för att tillåta investerare från EU att bli majoritetsägare i amerikanska flygbolag, kommer EU att göra något i gengäld. I vilket fall som helst kommer denna process inte att vara rätlinjig och alla beslut om detta kommer att vara beroende av övervakning och av hur det slutliga förslaget ser ut, under omständigheter som är avgörande för att skapa bättre lufttransporter och framgångsrika europeiska företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Luftfartsmarknaderna i EU och Förenta staterna står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ï protokollet om ändring av luftfartsavtalet föreskrivs ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staternas flygbolag för att erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och arbetstillfällen. Ytterligare framsteg i fråga om samarbete och konvergerande regelverk inom detta område skulle dessutom vara viktigt för att främja rättvis konkurrens, särskilt i fråga om statligt stöd, sociala villkor och miljökrav. Därför röstar jag för antagandet av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Trots att avtalet mellan EU och Förenta staterna om den andra etappen inte uppnår slutmålet med ett fullständigt öppnande av den transatlantiska luftfartsmarknaden, innebär det ett stort steg i rätt riktning och skapar nya affärstillfällen för europeiska flygbolag, stora fördelar för passagerare och fraktbolag både i fråga om förbättrade tjänster och minskade kostnader.

Därför röstade jag för ingåendet och tecknandet av detta protokoll om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna, eftersom jag vill se en fortsättning på förhandlingarna om ökad liberalisering av trafikrättigheter, ökat samarbete inom olika områden och avskaffande av de lagstadgade begränsningarna i Förenta staterna i fråga om utländska medborgares ägande och kontroll av amerikanska flygbolag.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, innebar att antalet fall där parlamentet måste godkänna ingåendet av ett internationellt avtal utökades. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Tidigare hölls endast samråd med parlamentet i fråga om sådana avtal. Därför måste detta protokoll om ändring av luftfartsavtalet godkännas av parlamentet, medan det ursprungliga avtalet slöts efter samråd med parlamentet. EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknader står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staternas flygbolag skulle erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Dessutom skulle konvergerande regelverk kunna göra mycket för att främja rättvis konkurrens, särskilt när det gäller statligt stöd, sociala villkor och miljökrav.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Europeiska och amerikanska flygbolag står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten och är alltså en ohotad ekonomisk kraft inom denna sektor. Att öppna EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknad skulle i praktiken göra det möjligt att erbjuda fler tjänster till lägre kostnader, vilket skulle gynna såväl ekonomin som sysselsättningen. Gemensamma normer skulle gynna en mer enhetligt integrerad utveckling, särskilt ur social och miljömässig synvinkel.

Därför gläder det mig att avtalet innehåller flera incitament för att uppmuntra till sådana förändringar. Möjligheten att göra kapitalinvesteringar i de respektive flygbolagen och även ökat samråd och samarbete om säkerhet är bara ett par exempel på detta. Nu hoppas jag att parlamentet antar protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna och undviker att upphävningsklausulen blir utlöst, vilket skulle innebära en förlust av de fördelar som uppnåtts hittills.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) I dag antog Europaparlamentet ett protokoll om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna och jag röstade för detta.

Förslaget är ett viktigt steg mot bättre transatlantiska förbindelser på luftfartsområdet. Luftfartsmarknaderna inom EU och Förenta staterna står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Öppnandet av marknader för flygbolag kommer att ge bättre tjänster för passagerare och fraktbolag och skapa stora fördelar i fråga om ekonomi och sysselsättning.

Avtalet bör dock inte ses som slutet på processen. Avtalet beskrivs som en andra etapp och förverkligar inte det slutliga målet med ett fullständigt öppnande av marknaden, utan restriktioner från någondera sidan. Det är också oerhört viktigt med enhetliga regler i fråga om passagerares rättigheter och bättre samordning av politiken för detta. Slutligen bör det också betonas att frågor som ökad liberalisering av trafikrättigheter, ökade möjligheter för utländska investeringar och miljöåtgärders inverkan på utövandet av trafikrättigheter måste beaktas under eventuella kommande förhandlingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. (PL) Jag stöder antagandet av resolutionsförslaget om denna fråga. Genom Lissabonfördraget utökades antalet fall där parlamentet måste godkänna ingåendet av ett internationellt avtal. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Tidigare hölls endast samråd med parlamentet i fråga om sådana avtal. EU:s och Förenta staterna:s luftfartsmarknader står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staterna:s flygbolag skulle erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen Dessutom skulle konvergerande regelverk kunna göra mycket för att främja rättvis konkurrens, särskilt när det gäller statligt stöd, sociala villkor och miljökrav. Samtidigt bör vi erkänna att ett antal frågor ligger utanför räckvidden för avtalet, ändrat genom det nya protokollet. Därför måste kommissionen se framåt, mot förhandlingar om ännu en etapp av detta avtal, om frågor som ytterligare liberalisering av trafikrätter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar, miljöåtgärders och infrastrukturbegränsningars inverkan på utövandet av trafikrätter samt bättre samordning av politiken för passagerares rättigheter för att garantera bästa möjliga skydd för passagerare.

 
  
  

Betänkande: Silvia-Adriana Ţicău (A7-0045/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för detta betänkande, eftersom det för det första är en verklig förbättring av de nuvarande bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Kanada som är ganska begränsade och för det andra på grund av den avsevärda förbättring det ger när det gäller tjänster och flygförbindelser mellan de två marknaderna, med fördelar inom bland annat ekonomi, miljö, säkerhet, passagerartransport, konkurrens och rättsliga frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) EU och Kanada har kommit överens om att samarbeta i luftfartsfrågor i syfte att minska luftfartens inverkan på klimatförändringarna. När det gäller säkerhet och passagerarsäkerhet medför avtalet ömsesidigt erkännande av varandras standarder och en enda säkerhetskontroll. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att ha flygningar varje vecka mellan Kanada och EU. Avtalet kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Jag röstade för betänkandet, eftersom det innehåller specifika bestämmelser för att förbättra konsumentintressena.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Hittills har flygtransport mellan EU-medlemsstaterna och Kanada uteslutande reglerats genom bilaterala avtal. Eftersom EU och Kanada länge har haft ekonomiska och politiska förbindelser, har det blivit nödvändigt för de två parterna att träffa ett luftfartsavtal. Jag har därför röstat för detta avtal som gradvis inför trafikrättigheter, investeringsmöjligheter och samarbete på ett antal områden (inte minst flygsäkerhet genom skapandet av gemensamma säkerhetssystem, men även sociala frågor, konsumentintressen och miljöfrågor). Enligt avtalet kommer även alla befintliga restriktioner om linjer, priser och antalet flygningar mellan EU och Kanada att avskaffas. Avtalet är både ambitiöst och nödvändigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag samtycker till luftfartsavtalet mellan EU och Kanada. Avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Det är också välkommet att man genom avtalet avskaffar alla restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. Det kommer att vara fritt fram för lufttrafikföretagen att ingå kommersiella avtal, såsom code share-avtal, som är viktiga för lufttrafikföretag som flyger till ett stort antal destinationer, och att sätta sina priser i enlighet med ländernas konkurrenslagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. (ES) År 2007 gav rådet kommissionen mandat att förhandla om ett globalt luftfartsavtal. Samma år reste nio miljoner människor mellan EU och Kanada. Syftet med avtalet var att skapa en gemensam luftfartsmarknad. Detta medförde behovet av att ändra den kanadensiska lagstiftningen. Utvecklingen mot att helt öppna marknaden och genomföra nödvändiga lagstiftningsändringar har gjorts gradvis. Hur som helst har man gjort framsteg genom att avskaffa restriktioner för linjer, införa flygningar varje vecka och göra det möjligt för lufttrafikföretagen att ingå kommersiella avtal. Trots svårigheterna anser jag att vi måste fortsätta arbeta tills den gemensamma marknaden blir verklighet. Därför röstade jag för avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Det är allmänt känt att luftfarten innan detta avtal ingicks omfattades av bilaterala avtal med 19 av EU:s medlemsstater. Jag stödde förslaget, eftersom det kommer att underlätta flygtransporterna men främst för att det innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Ett sådant avtal var en nödvändighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Ett luftfartsavtal mellan EU och Kanada skulle under normala omständigheter få mitt fulla stöd, eftersom jag till fullo stöder avskaffandet av hinder för den fria rörligheten både inom EU och mellan EU och tredjeländer. Men i en situation där Kanada fortsätter att belägga tjeckiska medborgare med ett unilateralt viseringskrav, beklagar jag detta avtal som en missriktad uppgörelse från EU:s sida med ett land som inte förtjänar en sådan uppgörelse. EU borde ha modet att koppla samman dessa frågor – viseringskravet och undertecknandet av det internationella avtalet – eftersom detta kan utgöra en sällsynt möjlighet att utöva effektiva påtryckningar på Kanada i viseringsfrågan. Det är förvånansvärt att Kanada å ena sidan tillåter lufttrafikföretag från EU att tillhandahålla direktflygningar till Kanada från hela EU, och å andra sidan förhindrar medborgare från en medlemsstat att resa fritt till Kanada. Det är allmänt känt att förbindelsen mellan EU och Kanada gradvist har utvecklats till ett strategiskt partnerskap och det avtal som har slutits bekräftar och stärker partnerskapets karaktär. Men om Kanada fortsätter att belägga tjeckiska medborgare med ett unilateralt viseringskrav, kommer detta partnerskap att få en mycket bitter eftersmak.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Detta avtal, som kommer att göra det möjligt för europeiska lufttrafikföretag att flyga direkt till Kanada från hela EU liksom att utnyttja code share för dessa linjer, kan beskrivas som det mest ambitiösa luftfartsavtal som har ingåtts av EU. Det försöker undanröja bestämmelser i tidigare bilaterala avtal som bröt mot unionslagstiftningen och som hotade likabehandlingen mellan företag som ägs av medborgare från olika medlemsstater.

Jag skulle vilja se stärkta förbindelser mellan EU och Kanada och att vi snabbare och bättre kan gå mot ett luftrum med färre hinder mellan länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Denna rekommendation handlar om utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet om ingående av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan.

EU och Kanada har sedan länge haft ekonomiska och politiska förbindelser som har gett upphov till bilaterala avtal på detta område. När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009, som kräver att Europaparlamentet godkänner avtal som rör luftfartstjänster, inledde kommissionen ett förhandlingsförfarande som nu har avslutats. Genom detta avtal har trafikrättigheter och investeringsmöjligheter etablerats tillsammans med samarbete på flera områden: säkerhet, skydd av konsumenträttigheter, miljö, flygledningstjänst, sociala rättigheter och rättvis konkurrens.

Jag välkomnar därför godkännandet av detta förslag som kommer att underlätta resandet för medborgare i EU och Kanada genom att avlägsna olika restriktioner, möjliggöra code share och skapa rättvisare prissättning.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Likheterna mellan målen i detta fall och i avtalet med Förenta staterna är tydliga: inrättande av en gemensam marknad för luftfart mellan EU och Kanada, en marknad som 2007 omfattade nio miljoner passagerare.

Föredraganden konstaterade att avtalet till och med är ”allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna”, men erkänner också att ”även om detta avtal går längre än avtalet med Förenta staterna när det gäller tillträde till marknaden, så är det mindre specifikt när det gäller att erkänna betydelsen av den sociala dimensionen”. Med andra ord har även de tomma hänvisningarna till avtalets inverkan på sysselsättning, arbetstagare och arbetsförhållanden förbisetts i det här fallet. Även i det här fallet är sanningen att frånvaron av restriktioner som krävdes för leverantörer och tjänster – för verksamheter mellan länder, inom varje land och till och med utanför marknaderna i EU och Kanada, såsom anges i avtalet – och när det gäller restriktioner för statligt ingripande på lufttrafikföretagen kommer att bidra till syftet att bana väg för en monopolistisk koncentration inom sektorn ...

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Målen i detta betänkande är tydliga: inrättande av en gemensam marknad för lufttransport mellan EU och Kanada, en marknad som 2007 omfattade nio miljoner passagerare. Föredraganden konstaterade att avtalet till och med är ”allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna”, men erkänner också att ”även om detta avtal går längre än avtalet med Förenta staterna när det gäller tillträde till marknaden, så är det mindre specifikt när det gäller att erkänna betydelsen av den sociala dimensionen”.

Med andra ord har även de tomma hänvisningarna till avtalets inverkan på sysselsättning, arbetstagare och arbetsförhållanden förbisetts i det här fallet. Även frånvaron av restriktioner som krävdes för leverantörer och tjänster – för verksamheter mellan länder, inom varje land och till och med utanför marknaderna i EU och Kanada, såsom anges i avtalet – och när det gäller restriktioner för statligt ingripande på lufttrafikföretagen kommer att bidra till syftet att bana väg för en monopolistisk koncentration inom sektorn med negativa följder för arbetstagare och passagerare, tvärtemot vad som har hävdats. Därför röstade vi mot avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag samtyckte till detta dokument, eftersom avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Avtalet avskaffar alla restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. Det kommer att vara fritt fram för lufttrafikföretagen att ingå kommersiella avtal, såsom code share-avtal, som är viktiga för lufttrafikföretag som flyger till ett stort antal destinationer, och att sätta sina priser i enlighet med konkurrenslagstiftningen. Avtalet innehåller bestämmelser för ett öppnande av marknaden i flera faser, som kopplas till större investeringsfrihet från båda sidor. Avtalets ambitiösa karaktär ska välkomnas i hög grad. Det bör fungera som ett mål för andra förhandlingar som för närvarande är på gång. Jag anser därför att parlamentet bör ge sitt samtycke till luftfartsavtalet mellan EU och Kanada. Alla dessa luftfartsavtal är förmånliga och nödvändiga för EU, för våra lufttrafikföretag och för våra medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta avtal som lämpligen kan beskrivas som det mest långtgående luftfartsavtalet mellan EU och en betydelsefull världspartner. Det kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Det är framför allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna vad gäller trafikrättigheter, ägande och kontroll, även efter den tillfälliga tillämpningen av det ändrade protokollet (”andra fasen”).

Enligt en undersökning som kommissionen har genomfört kommer ett öppet avtal med Kanada att leda till ytterligare en halv miljon passagerare under det första året, och inom några år förväntas 3,5 miljoner extra passagerare utnyttja de fördelar som ett sådant avtal kan ge. Avtalet skulle kunna ge konsumentfördelar på minst 72 miljoner euro genom lägre avgifter och skulle även kunna bidra till att skapa nya arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Även om EU och Kanada har fleråriga ekonomiska och politiska kopplingar före det nuvarande avtalet, har luftfarten omfattats av bilaterala avtal med ett antal medlemsstater. Det är därför nödvändigt att fullfölja syftet om att skapa ett luftfartsområde som banar väg för att skapa en gemensam lufttransportmarknad med fri rörlighet för investeringar och frihet för båda parternas lufttrafikföretag att tillhandahålla luftfartstjänster utan restriktioner. Vi anser att befintliga rättsliga restriktioner om ägande av kanadensiska lufttrafikföretag bör avlägsnas samtidigt som nya trafikrättigheter och samarbete i en rad frågor – inklusive passagerarsäkerhet, respekt för miljön, flygledningstjänst och säkerhet – bör införas. Vi kan därför helt visst hävda att det avtal som godkänts i dag verkligen är ambitiöst. Det kommer att medföra en avgörande förbättring i förbindelserna mellan respektive marknader och skapa nya möjligheter för sektorn. Vi rekommenderar dock ökat samråd och samarbete kring den känsliga säkerhetsfrågan, och vi uppmanar kommissionen att hålla parlamentet informerat om all utveckling och att övervaka arbetet i den nya gemensamma kommittén.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada är mycket viktigt för de framtida förbindelserna mellan båda sidor. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste Europaparlamentet hållas informerat och rådfrågas när det gäller det arbete som utförs av den gemensamma kommittén liksom av alla inblandade enheter. Alla avtal som ska slutas måste godkännas av parlamentet som därför måste hållas uppdaterat angående alla förhandlingar.

Detta avtal är därför ett viktigt steg mot att öppna marknaden för lufttrafikföretag från EU och Kanada utan någon form av diskriminering. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra de tjänster som ges till passagerare. Detta är det mest långtgående transportavtal som någonsin har undertecknats mellan de två länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Jag instämmer helt med Silvia-Adriana Ţicău: avtalet är det mest långtgående luftfartsavtalet mellan EU och en betydelsefull världspartner. Det kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Det är i synnerhet mer ambitiöst och koncentrerat än avtalet mellan EU och Förenta staterna när det gäller trafikrättigheter, ägande och kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta luftfartsavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan. Det är ett mycket ambitiöst avtal som innehåller bestämmelser om ett gradvist införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från flygplatser i hela EU. Avtalet avskaffar alla befintliga restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. Det är med tillfredsställelse som jag röstar för detta avtal mot bakgrund av dess ambitiösa karaktär och de möjligheter det skapar för att ytterligare stärka de historiska banden mellan Azorerna och Kanada.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada är ett av de mest ambitiösa luftfartsavtal som har ingåtts mellan EU och en betydelsefull världspartner. Avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens.

Det kommer att förbättra förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Enligt en undersökning som utförts nyligen kommer ett öppet avtal med Kanada att leda till ytterligare en halv miljon passagerare under det första året, och inom några år förväntas 3,5 miljoner extra passagerare utnyttja de fördelar som ett sådant avtal kan ge. Avtalet skulle kunna ge konsumentfördelar på minst 72 miljoner euro genom lägre avgifter och skulle även bidra till att skapa nya arbetstillfällen. Av de skäl jag har angett ovan röstade jag för godkännandet av luftfartsavtalet mellan EU och Kanada.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för ingåendet av luftfartsavtalet mellan EU och Kanada som kommer att göra det möjligt för europeiska lufttrafikföretag att flyga direkt till Kanada från hela EU. Avtalet skapar för det första nya möjligheter för europeiska företag – i synnerhet tack vare möjligheten att ingå code share-avtal och den progressiva liberaliseringen av bestämmelserna på området för utländska investeringar – och för det andra avsevärda ekonomiska fördelar både för konsumenter och när det gäller skapandet av nya arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. – (CS) Jag anser att luftfartsavtalet med Kanada är ett grundläggande kommersiellt instrument som kommer att ge fördelar för båda parter. Men mot bakgrund av diskrimineringen av tjeckiska medborgare och ståndpunkten hos ledamöterna i det tjeckiska parlamentets deputerandekammare har jag avstått från att rösta. Utskottet för utrikes angelägenheter i det tjeckiska parlamentets deputerandekammare har skjutit upp samtal om ratificering av avtalet tills det förekommer tydliga framsteg i kommissionens samtal med Kanada om att upphöra med det unilaterala viseringskravet för tjeckiska medborgare. Under nästan två år har det funnits ett tvådelat medborgarskap i EU, eftersom tjeckiska medborgare inte som andra kan resa fritt till Kanada, samtidigt som kanadensare kan resa fritt till Tjeckien. Tjeckien kan inte införa viseringskrav för kanadensiska medborgare på grund av EU:s gemensamma viseringspolitik, men kommissionsledamoten underlåter att skydda denna politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utökade de fall då det krävs samtycke från parlamentet för att ingå ett internationellt avtal. Luftfartsavtal hamnar nu i denna kategori, eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas. Tidigare har parlamentet endast rådfrågats kring sådana avtal.

Även om EU och Kanada har fleråriga ekonomiska och politiska kopplingar före det nuvarande avtalet, har luftfarten omfattats av bilaterala avtal med 19 EU-medlemsstater. Många av dessa avtal var restriktiva och gav inte full åtkomst till respektive marknader. I november 2002 fastslog EG-domstolen att vissa bestämmelser i dessa bilaterala avtal var oförenliga med gemenskapsrätten.

I oktober 2007 gav rådet därför kommissionen mandat att förhandla om ett heltäckande luftfartsavtal som skulle ersätta de befintliga bilaterala avtalen. Det året reste nio miljoner människor mellan EU och Kanada. Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada paraferades den 30 november 2008, godkändes vid toppmötet mellan EU och Kanada den 6 maj 2009 och undertecknades den 17–18 december 2009. EU och Kanada förhandlade även fram ett avtal om luftfartssäkerhet. Detta är föremål för en separat rekommendation (A7-0298/2010).

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Även om EU och Kanada har fleråriga ekonomiska och politiska kopplingar, har det enda befintliga luftfartsavtalet mellan EU och Kanada fram till i dag skapats utifrån bilaterala avtal mellan länderna. Detta protokoll omfattar införandet av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter liksom samarbete i ett antal frågor, i synnerhet ökade garantier för säkerhet och skydd. Jag stöder texten i detta avtal, eftersom det inför åtgärder för att gradvist öppna den kanadensiska luftfartsmarknaden, vilket ger båda parterna ökad investeringsfrihet. För att på vederbörligt sätt fullgöra mandatet måste Kanada ändra sin lagstiftning för att avlägsna de befintliga rättsliga restriktionerna för ägande och kontroll av kanadensiska lufttrafikföretag och för ett antal tjänster som varje lufttrafikföretag erbjuder.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Detta avtal, som kan beskrivas som det mest ambitiösa luftfartsavtal som EU har ingått, kommer att göra det möjligt för europeiska lufttrafikföretag att flyga direkt till Kanada från flygplatser i hela EU samtidigt som man inför kommersiella mekanismer såsom code share. Avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvist införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens.

I dokumentet som godkändes under dagens möte uppmanar utskottet för transport och turism – där jag är suppleant – Europeiska kommissionen att se till att parlamentet informeras och rådfrågas systematiskt när det gäller aktiviteter i den gemensamma kommittén, så att det kan övervaka olika skeden i öppnandet av marknaden. Jag röstade för rekommendationen och det aktuella avtalet bör fungera som föredöme för andra pågående förhandlingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Detta avtal fungerar som en mall för nuvarande och framtida förhandlingar med andra länder. Det avskaffar alla restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan de två avtalsparterna. Enligt bedömningarna uppgår de potentiella besparingarna som en följd av billigare flygpriser till 72 miljoner euro, vilket direkt skulle gynna konsumenterna. Avtalet kommer att få ytterligare indirekta fördelar för våra medborgare som ett resultat av skapandet av nya arbetstillfällen. Jag röstade därför för avtalet.

 
  
  

Betänkande: Dominique Riquet (A7-0044/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom förlängningen av de befintliga luftfartsavtalen med Vietnam inte skulle motsvara europeisk lagstiftning och på grund av de potentiella möjligheter som denna ökade öppenhet skulle kunna ge.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Fram till i dag har bilaterala luftfartsavtal mellan EU-medlemsstater och tredjeländer gett upphov till diskriminering mot vissa lufttrafikföretag i EU. Det nya avtalet innehåller därför en EU-klausul om utseende av lufttrafikföretag som omfattar alla lufttrafikföretag i EU och som kommer att ersätta de traditionella klausulerna om lufttrafikföretag från enskilda medlemsstater. Därigenom förhindrar man diskriminering mellan lufttrafikföretagen i EU och undanröjer konkurrensbegränsande metoder. Jag har därför röstat för avtalet som kommer att göra det möjligt för alla lufttrafikföretag i EU att flyga mellan alla medlemsstater och Vietnam.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag samtycker till ingåendet av detta avtal. Avtalets syfte är att ge alla lufttrafikföretag från EU icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam. I avtalet fastställs också säkerhetsbestämmelserna i bilaterala avtal som ska gälla i situationer där tillsynen över ett lufttrafikföretag utövas av en annan medlemsstat än den medlemsstat som utsåg detta lufttrafikföretag. Vidare anser jag att det är viktigt att avtalet förhindrar konkurrensbegränsande metoder.

 
  
MPphoto
 
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. (ES) EG-domstolen har fastslagit att alla bilaterala avtal som har ingåtts tidigare strider mot EU:s lagstiftning. Det har därför varit nödvändigt att ändra tre artiklar för att förhindra diskriminering mellan lufttrafikföretag och förbjuda potentiella konkurrensbegränsande metoder liksom att se till att säkerhetsklausulerna är giltiga när en medlemsstat kontrollerar transport som utsetts av en annan medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag skulle vilja förklara min röstning om luftfartsavtalet mellan EU och Vietnam. Jag röstade för avtalet, eftersom jag fick veta att avtalet som ingåtts av kommissionen till det bättre ersätter vissa bestämmelser i 17 befintliga luftfartsavtal mellan EU:s medlemsstater och Vietnam. Som vi vet kan inga ändringsförslag läggas fram i enlighet med parlamentets arbetsordning, men jag anser att kommissionen har gjort de nödvändiga uppgörelserna, och jag stöder avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Kommissionen har uppmanats av rådet att försöka ersätta vissa bestämmelser i luftfartsavtalen efter att domstolen fastslog att de inte var förenliga med EU:s lagstiftning.

De aktuella ändringarna ger alla europeiska lufttrafikföretag tillgång till flyglinjer mellan EU och Vietnam och förbjuder konkurrensbegränsande metoder. Dessa ändringar säkerställer överensstämmelse med principen om etableringsfrihet, och ser till att medborgare i andra medlemsstater som utnyttjar sin etableringsfrihet behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens egna medborgare.

Jag skulle vilja se kontakter och utbyten mellan EU och Vietnam som drar nytta av de ömsesidiga fördelar som ges för lufttrafikföretagen, och att detta leder till att människor får bättre kännedom om varandra.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar godkännandet av förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnams regering om vissa luftfartsaspekter. Internationella förbindelser på luftfartsområdet mellan medlemsstaterna och tredjeländer reglerades tidigare genom bilaterala avtal. Men 2002 fastslog EG-domstolen att denna situation var olaglig, eftersom den stod i strid mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen inledde därför ett förhandlingsförfarande i syfte att ersätta de 17 bilaterala luftfartsavtal som är giltiga mellan medlemsstaterna och Vietnam. Syftet med detta förfarande som nu har avslutats var att ge alla lufttrafikföretag i EU icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam, att kräva överensstämmelse med säkerhetsstandarder och förhindra konkurrensbegränsande metoder.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Målen med detta avtal, precis som de övriga, är liberalisering inom luftfartssektorn, med motiveringen – som i andra fall – att EG-domstolen i sitt utslag från 2002 ansåg att de befintliga bilaterala avtalen stred mot EU:s lagstiftning. Som i andra beklagansvärda situationer verkar tolkningen av EU:s lagstiftning än en gång prioritera konkurrensfrihet högre än sociala och ekonomiska föreskrifter.

Vi uttrycker här samma reservationer som vi har kring andra avtal, deras räckvidd och de möjliga konsekvenser avtalen kan få. I det sammanhang där den civila luftfarten för närvarande verkar skulle skapandet av lika villkor för olika europeiska företag kunna bidra till att underlätta den monopolistiska koncentration inom sektorn som redan pågår med alla de negativa följder detta skulle kunna få för dem som arbetar inom luftfarten och för passagerarna. För att marknaden ska vara ledande inom denna sektor måste medlemsstaternas förmåga att försvara sina nationella lufttrafikföretag minskas.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi står inför ett avtal vars mål är liberalisering inom luftfartssektorn, med motiveringen – som i andra fall – att EG-domstolen i sitt utslag från 2002 ansåg att de befintliga bilaterala avtalen strider mot EU:s lagstiftning. Åter igen, som i andra beklagansvärda situationer, verkar tolkningen av EU:s lagstiftning än en gång prioritera konkurrensfrihet högre än sociala och ekonomiska föreskrifter, även där det finns bilaterala avtal mellan medlemsstaterna.

Vi uttrycker därför samma reservationer som vi har kring andra avtal, deras räckvidd och de möjliga konsekvenser avtalen kan få. I det sammanhang där den civila luftfarten för närvarande verkar skulle skapandet av lika villkor för olika europeiska företag kunna bidra till att underlätta den monopolistiska koncentration inom sektorn som redan pågår med alla de negativa följder detta skulle kunna få för dem som arbetar inom luftfarten och för passagerarna. Medlemsstaternas förmåga att försvara sina nationella lufttrafikföretag bör inte minskas.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) De nya behörigheter som EU har förvärvat omfattar även luftfartsavtal. Det aktuella avtalet med Vietnam fastställer förfaranden för att genomföra ett antal bestämmelser framför allt på säkerhetsområdet. Rekommendationen är tydlig och jag stöder den.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag samtyckte till detta betänkande, eftersom de internationella luftfartsförbindelserna mellan medlemsstaterna och tredjeländer traditionellt har reglerats genom bilaterala luftfartsavtal. När det gäller bilaterala luftfartsavtal mellan EU:s medlemsstater och Vietnam är jag nöjd med att syftet är att ge alla EU-lufttrafikföretag icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam. Säkerhetsbestämmelserna i bilaterala avtal ska gälla i situationer där tillsynen över ett lufttrafikföretag utövas av en annan medlemsstat än den medlemsstat som utsåg det lufttrafikföretaget och konkurrensbegränsande metoder är förbjudna. Alla dessa luftfartsavtal är förmånliga och nödvändiga för EU, för våra lufttrafikföretag och för våra medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande. De internationella luftfartsförbindelserna mellan medlemsstaterna och tredjeländer har traditionellt reglerats genom bilaterala luftfartsavtal. EG-domstolen fastslog 2002 att de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag utses, som ingår i medlemsstaternas bilaterala luftfartsavtal, strider mot EU:s lagstiftning. De innebär att tredjeländer har rätt att vägra, återkalla eller tillfälligt upphäva godkännanden och tillstånd för ett lufttrafikföretag som har utsetts av en medlemsstat men som inte till väsentlig del ägs och i praktiken kontrolleras av medlemsstaten eller av medborgare i medlemsstaten. Det har fastställts att detta utgör en diskriminering mot lufttrafikföretag i EU som är etablerade på en medlemsstats territorium men som ägs eller kontrolleras av medborgare i andra medlemsstater. Detta strider mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken garanterar att medborgare i andra medlemsstater som utnyttjar sin etableringsfrihet behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens egna medborgare. Det finns ytterligare aspekter, såsom konkurrens, där det krävs en ändring eller komplettering av gällande bestämmelser i bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer för att dessa ska bli förenliga med EU:s lagstiftning. Därför har kommissionen förhandlat fram detta avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) De bilaterala avtalen om internationell luftfart som EU har ingått med tredjeländer måste nu ses över grundligt. Domstolen har fastställt att de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag utses i sådana avtal är helt oförenliga med EU:s lagstiftning, eftersom de bryter mot etableringsfriheten för utländska företag och inte garanterar dem samma behandling som värdmedlemsstaten ger sina egna företag. Vi välkomnar därför ingåendet av detta avtal som har lagts fram av kommissionen, som syftar till att ge alla lufttrafikföretag i EU icke-diskriminerande tillgång till flygrutter till och från Vietnam samtidigt som konkurrensbegränsande metoder undviks. Klausulerna om eventuell bränsleskatt bör avlägsnas och det vore önskvärt om de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag från tredjeländer utses ersätts av en EU-klausul som gäller lufttrafikföretag från EU. På så vis får de bilaterala avtalen en extra balanserande faktor. Slutligen vore det bra att införa allt strängare säkerhetsåtgärder, i synnerhet i situationer där regleringskontrollen över ett lufttrafikföretag utövas av en annan medlemsstat än den som utsåg företaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Luftfartsavtalet mellan EU och Vietnam är mycket viktigt för de framtida förbindelserna mellan båda sidor. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste Europaparlamentet hållas informerat och rådfrågas när det gäller det arbete som utförs av den gemensamma kommittén liksom av alla inblandade enheter. Alla avtal som ska slutas måste godkännas av parlamentet som därför måste hållas uppdaterat med alla förhandlingar. Detta avtal är därför ett viktigt steg mot att öppna marknaden för lufttrafikföretag från EU och Vietnam utan någon form av diskriminering. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra de tjänster som ges till passagerare.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) De bilaterala avtalen om luftfartstjänster mellan EU och tredjeländer innehåller klausuler som har visat sig bryta mot EU:s lagstiftning, eftersom de inte garanterar lika behandling utanför EU för olika lufttrafikföretag. Därför behöver vi ett specifikt avtal som skyddar passagerarna och lufttrafikföretagen. Jag röstade för avtalet just för att garantera att alla europeiska lufttrafikföretag kan använda vietnamesiska flygrutter i lika grad utan risk att förbjudas. Vidare syftar avtalets räckvidd till att öka flyg- och passagerarsäkerheten. Om vi inte kan ha samma standarder som vi har inom unionen, då är det lämpligt att vissa kärnpunkter och bestämmelser har fastställts.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Efter EG-domstolens dom 2002 om att de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag utses, som ingår i medlemsstaternas bilaterala luftfartsavtal, strider mot EU:s lagstiftning, har det blivit nödvändigt att förhandla fram ett avtal i syfte att ersätta vissa bestämmelser i de 17 nuvarande bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstaterna och Vietnam.

Den aktuella klausulen strider mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken garanterar att medborgare i andra medlemsstater som utnyttjar sin etableringsfrihet behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens egna medborgare. För att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag ersätts de traditionella klausulerna – om utseende av lufttrafikföretag från en medlemsstat som är part till det bilaterala avtalet – av en EU-klausul som hänför sig till samtliga lufttrafikföretag från EU. Syftet med detta är att ge alla lufttrafikföretag från EU en icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam.

Mot bakgrund av detta röstade jag för betänkandet. som även gjorde sig förtjänt av ett positivt utlåtande från utskottet från transport och turism.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för undertecknandet av luftfartsavtalet mellan EU och Vietnam om att ersätta vissa bestämmelser i de 17 befintliga bilaterala avtal om luftfartstjänster som undertecknats av Vietnam och medlemsstaterna. Avtalet garanterar EU:s flygbolag lika tillträde till flyglinjer mellan EU och Vietnam i enlighet med vad som fastställdes av domstolen 2002 och att gemenskapens konkurrenslagar följs.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) De internationella luftfartsförbindelserna mellan medlemsstaterna och tredjeländer har av tradition alltid reglerats genom bilaterala avtal om luftfartstjänster. År 2002 slog EG-domstolen fast att de traditionella bestämmelserna om fördelning av lufttrafiken i medlemsstaternas bilaterala tjänsteavtal innebär ett intrång i EU:s lagstiftning. De ger tredjeländer rätten att avslå, dra tillbaka eller ogiltigförklara de tillstånd eller godkännanden för ett flygbolag som har utsetts av en viss medlemsstat men som inte till största delen ägs av eller kontrolleras av den medlemsstaten eller dess medborgare.

Domstolen ansåg att detta innebar diskriminering av de flygbolag som etablerats i en viss medlemsstat men som ägs och kontrolleras av medborgare i en annan medlemsstat och att det stred mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som garanterar medborgarna i medlemsstater som har utövat sin fria etableringsrätt samma behandling i värdmedlemsstaten som medborgarna i den aktuella medlemsstaten.

Det finns också andra problem, till exempel konkurrensen, där efterlevnaden av EU-rätten borde garanteras genom att man ändrar eller kompletterar befintliga bestämmelser i bilaterala lufttjänstavtal mellan medlemsstater och tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag tycker att den slutgiltiga text som vi röstade om i dag är bra, eftersom den gör det möjligt för flygbolag från EU att få tillgång till linjerna mellan EU och Vietnam och att undvika diskriminering mellan olika flygbolag. Dessutom har vi fått garantier för säkerhet och konkurrens som är av avgörande betydelse för att förbättra luftfarten på denna flyglinje, vilket kommer både operatörer och passagerare till godo. Den ständiga ekonomiska tillväxten i Vietnam, som tack vare en flexibel företagsstruktur har lyckats hantera den internationella krisen bättre än många andra, gör landet till en föredragen partner för EU och dagens omröstning kan bara stödja denna viktiga utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Kommissionen har förhandlat fram ett avtal mellan EU och Vietnam som ersätter de 17 bilaterala tjänsteavtalen mellan det landet och medlemsstaterna. Avtalet innehåller inte de vanliga bestämmelserna om beskattning av bränsle i EU för flygningar som genomförs av operatörer från tredjeland. Avtalet innehåller emellertid viktiga fördelar för EU och min röst innebär ett stöd för parlamentets rekommendation.

Jag vill därför lyfta fram bestämmelsen i avtalet om val av lufttrafikföretag som syftar till att ge samtliga EU:s flygbolag lika tillträde till flyglinjer mellan EU och Vietnam, men också bestämmelserna som gäller säkerhet och efterlevnad av konkurrensreglerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Genom avtalet anpassas bestämmelserna om val av lufttrafikföretag i de tidigare bilaterala luftfartsavtalen till EU:s lagar i enlighet med EG-domstolens dom 2002. Jag röstade för avtalet.

 
  
  

Betänkande: Baudis (A7-0042/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det är nödvändigt att förhandla om handel med denna region. Eftersom dokumentet omfattar sektorer som energi, näringsliv och råvaror samt, framför allt, forskning, förnyelse och utbildning, tror jag att vi kan få se en positiv utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet och jag vill uppmana ledarna från EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) att utöka sitt samarbete, framför allt på handelsområdet eftersom förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och GCC inleddes för 20 år sedan och fortfarande inte har slutförts. Förutom att vara en strategiskt mycket viktig region för EU och västvärlden i största allmänhet, är GCC-länderna också viktiga handelspartner. Vår handel med regionen har ökat konstant sedan 2009 och uppgår nu till 79,7 miljarder euro. Vi har också en positiv handelsbalans med länderna i GCC, eftersom vi exporterar varor för 57,8 miljarder euro och vår import uppgår till 21,8 miljarder euro. Europeiska utrikestjänsten borde ägna mer uppmärksamhet åt denna viktiga region och nya diplomatiska EU-kontor bör öppnas i GCC-staterna. På så sätt kan vi stärka EU:s profil och få större inflytande i denna del av världen. EU:s engagemang är nu viktigare än någonsin med tanke på den oro som för närvarande råder i regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har förhandlat om ett frihandelsavtal i 20 år. Båda parter skulle dra nytta av fördjupade förbindelser, framför allt eftersom det finns många möjligheter till samarbete inom utbildning, forskning och förnybar energi. Internt har länderna i GCC i flera år nu genomgått en politisk och social moderniseringsprocess som måste stödjas och uppmuntras. Jag tror det behövs en löpande dialog mellan EU och GCC för att göra framsteg med att främja mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, när det gäller minoriteters rättigheter och i kampen mot alla former av diskriminering, inklusive diskriminering på grund av kön eller religion. Därför röstade jag för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) I ett tjugotal år har EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) försökt förhandla fram ett frihandelsavtal. Förhandlingarna har ännu inte slutförts. Mycket har förändrats under dessa 20 år. Medlemmarna i GCC har nu blivit det ekonomiska lokomotivet i Mellanöstern och Nordafrika. De är också de viktigaste investerarna i EU:s grannskapsregioner runt södra Medelhavet. Följaktligen sträcker sig de tänkbara samarbetsområdena för EU och medlemmarna i GCC utöver handelsområdet och in på områden som vetenskap och utbildning. Därför röstade jag för initiativbetänkandet som uppmanar Europaparlamentet att utarbeta en ambitiösare politik gentemot GCC.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande. EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har förhandlat om ett frihandelsavtal i ett tjugotal år. Detta är de mest långvariga, hittills oavslutade handelsförhandlingar som EU någonsin har bedrivit. Under den tidsperioden har situationen i regionen förändrats kraftigt. Under två decennier har medlemmarna i GCC blivit det viktigaste ekonomiska lokomotivet för Mellanöstern och Nordafrika, samtidigt som den nyfödda regionen själv har stort inflytande över den globala ekonomins utveckling. Jag instämmer i de förslag som framförs i betänkandet om att snabbt ingå ett frihandelsavtal med denna region som är så viktig för EU. Möjligheterna till samarbete mellan EU och Gulfregionen omfattar inte bara handel, utan även andra gemensamma intressen, såsom internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatiska medlingsinsatser i olika oroshärdar i Mellanöstern, regional krishantering och interkulturell dialog samt globala ekonomiska styrelseformer.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) I detta initiativbetänkande kräver Europaparlamentet en ambitiösare politik i förbindelserna med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och dess medlemsstater. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att detta är den väg vi ska gå, framför allt eftersom GCC nyligen förklarade att det inte längre erkänner Muammar Gaddafis regim som legitim. Vi gläder oss åt och känner oss uppmuntrade av denna policy. Rådet fördömde de brott som begåtts av Gaddafiregimen mot civilbefolkningen och uppmanade till omedelbara insatser från Arabförbundet och FN:s säkerhetsråd. Den integrationsprocess som inleddes för 30 år sedan av de sex medlemsstaterna i GCC är det hittills enda experimentet av detta slag i arabvärlden. Vi måste stödja dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Det är viktigare än någonsin att EU får ett frihandelsavtal med Gulfstaterna. Resultatet från förhandlingarna om ett sådant avtal är obetydligt om man tänker på hur länge de varat. Situationen har naturligtvis ändrats flera gånger under de 20 åren sedan förhandlingarna startade. Gulfregionens geopolitiska klimat är annorlunda nu och har globala och regionala konsekvenser. Vi måste hantera en liberalisering och diversifiering av ekonomierna i de staterna. För närvarande är Gulfstaterna mycket mer än bara en handelspartner, eftersom de hela tiden får större inflytande över den finansiella sektorn och diplomatin, för att inte tala om andra områden. Deras inflytande kommer utan tvekan att fortsätta öka. Detta skapar nya möjligheter för EU, som inser att samarbetet mellan de båda regionerna måste sträcka sig utöver handelsområdet. Vi har gemensamma intressen på området för internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatisk medling i konfliktområdena i Mellanöstern, regional krishantering, interkulturell dialog och globala ekonomiska styrelseformer. EU kan utnyttja vissa fördelar jämfört med de nya aktörerna i Gulfregionen, under förutsättning att man visar prov på politisk vilja på allra högsta nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om handel och ekonomiska och finansiella förbindelser mellan EU och länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), nämligen Saudiarabien, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Qatar och Oman. Jag håller med om det som gäller förbindelserna mellan EU och arabländerna i Gulfregionen, framför allt vad gäller de strategiska avtalen om energi, forskning och utbildning. Det är också viktigt att få till stånd ett frihandelsavtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag tror det ligger i EU:s och GCC:s intresse att skapa starkare band på alla nivåer, oavsett om de är politiska, kulturella, kommersiella eller finansiella.

När det gäller betänkandet, som jag var föredragande för i utskottet för internationell handel, skulle jag vilja understryka tre förslag som jag har förespråkat från början och som välkomnades varmt av samtliga övriga ledamöter: 1) en ökning av den diplomatiska närvaron i regionen genom Europeiska utrikestjänsten och inrättandet av ett EU-kontor i var och en av de stater som ingår i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), 2) genomförandet av regelbundna toppmöten mellan stats- eller regeringscheferna från EU och GCC samt, slutligen 3) en uppmaning till den höge representanten/vice ordföranden och kommissionsledamoten med ansvar för handel att överväga alternativa strategier inför kommande handelsförhandlingar med GCC i form av bilaterala avtal mellan EU och de Gulfstater som redan känner sig redo att göra ytterligare åtaganden gentemot EU.

Även om det senare utgör en ny EU-strategi för förbindelserna med tredjeland, tror jag att varken EU eller de stater i GCC som är villiga att knyta närmare band inom olika områden vill förbli gisslan hos andra länder i GCC som ännu inte känner sig redo att göra detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det understryker att de potentiella möjligheterna för samarbete mellan EU och Gulfregionen sträcker sig bortom den rent kommersiella sfären. Bra relationer mellan dessa regionala block kan ge ett viktigt bidrag till att skydda gemensamma intressen, såsom internationell säkerhet, kampen mot terrorism och globala ekonomiska styrelseformer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den senaste tidens kaos och den sociala, politiska och militära oron i olika muslimska länder skärper kraven på EU att utveckla en strategi för Gulfregionen och knyta kontakter och ingå varaktiga partnerskap med den ledande multilaterala institutionen i regionen, Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Det finns uppenbara säkerhetsintressen och ekonomiska/finansiella frågor som är gemensamma för de båda parterna. EU bör därför öka sina insatser och avsätta resurser för att öka kunskapen och försöka slutföra utkastet till handelsavtal som enligt min mening inte bara kan öka handeln utan dessutom bidra till att föra de olika folken närmare varandra.

Jag hoppas att reformerna som har genomförts av några av dessa länder kommer att konsolideras och att EU ska kunna bidra till den processen på ett positivt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget till Europaparlamentets resolution avser förbindelserna mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Syftet är att skapa ett strategiskt partnerskap mellan deras respektive medlemsstater. Trots det kaos som har rapporterats från vissa arabländer nyligen har Gulfstaterna en stor ekonomisk potential och erbjuder ett utmärkt tillfälle för samarbete med EU. Länderna erbjuder utmärkta möjligheter till handel, inte bara eftersom de producerar olja, en råvara där reserverna börjar bli uttömda, utan framför allt eftersom de börjar investera i alternativ energi, ett område där EU är känt för sin expertis. Det gläder mig därför att betänkandet har antagits och jag hoppas vi snart ska kunna godkänna ett avtal som stärker EU:s partnerskap med det islamiska samfundet.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det råder ingen brist på orosmoln eller instabila områden som gör att den geopolitiska situationen är extremt komplicerad. Läget i Palestina, kriget i Irak, situationen i Iran, den senaste tidens uppror i flera länder, till exempel Jemen, och situationen i Darfur. I den situationen har EU skickat dubbla budskap i sina förbindelser med staterna i regionen, vilket har försvårat möjligheterna att lösa konflikter, förhandla och driva fredsprocesser. Dessutom lägger sig EU ofta i upproren utan att respektera den suveräna folkrätten i regionen.

Betänkandets bakgrund är förhandlingarna som startade för 20 år sedan om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), vilket innebär att detta är de äldsta handelsförhandlingar som initierats av EU utan att ha slutförts. Detta borde räcka för oss som skäl för att inte stödja betänkandet, men vissa av de muntliga ändringsförslag som lades fram under omröstningen gjorde det än mer oacceptabelt, framför allt hänvisningen till FN:s säkerhetsråds ståndpunkt att upprätta en flygförbudszon i Libyen, vilket, som vi vet, är ett sätt att dölja det krig som nu bedrivs mot det landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi är medvetna om att den geopolitiska situationen i Gulfregionen är mycket komplex och omfattar känsliga och allvarliga frågor om säkerhet och fred. Bland dessa frågor märks fredsprocesserna i Mellanöstern, kriget i Irak, läget i Iran, folkupproret i Jemen och den senaste tidens utveckling i Darfur, förutom de senaste händelserna i Nordafrika.

I betänkandet konstateras emellertid att Gulfstaternas nationella placeringsfonder svarar för över en tredjedel av världens totala nationella placeringsfonder och att dessa fonder bidrog till att rädda de finansiella systemen i världen och i EU. Det var i det sammanhanget som förhandlingarna ägde rum för 20 år sedan om att nå fram till ett frihandelsavtal mellan EU och GCC, vilket är de mest långvariga, icke avslutade förhandlingar som EU någonsin har bedrivit.

EU har dessutom lagt sig i och tillämpar dubbla måttstockar i sina förbindelser med staterna i regionen, vilket utgör ett hinder för förhandlingarna och även för fredsprocesserna i anslutning till de suveräna folkens rättigheter i regionen. Den resolution som antagits av parlamentet innehåller dessutom nya förslag som inte underlättar fredsprocessen i regionen ...

(Röstförklaringen avkortad i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Genom att rösta för detta betänkande stöder jag demonstrationerna för demokrati och mänskliga rättigheter i Bahrain och fördömer regeringens våldsamma reaktion. Länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), Iran, Irak, Jemen, Oman, Förenade Arabemiraten, Qatar, Saudiarabien och Kuwait, utgör för närvarande EU:s sjätte största exportmarknad och EU är för närvarande samarbetsrådets viktigaste handelspartner. Trots detta redan omfattande handelsutbyte finns det fortfarande utrymme för ett fördjupat samarbete samt för en ökad diversifiering av handeln mellan de båda parterna med tanke på EU-marknadens storlek och GCC-staternas försök att diversifiera sin export. Ett frihandelsavtal skulle också ge nya möjligheter till tekniskt samarbete och stöd och tecknandet av ett sådant avtal mellan EU och GCC skulle skapa fastare band och ytterligare diversifiering. I dokumentet upprepar EU sitt motstånd mot dödsstraffet, uppmanar till ett globalt moratorium och beklagar att samtliga stater i GCC fortfarande tillämpar dödsstraffet. Medlemsstaterna i GCC uppmanas därför att införa ett stopp för alla avrättningar. Framför allt uppmanas stater som tillämpar avrättningar och straff med metoder som halshuggning, stening, korsfästning, spöstraff eller amputationer att upphöra med det.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Jag vill understryka mitt stöd för de muntliga ändringsförslag som lagts fram av föredraganden Dominique Baudis om att revidera betänkandet i ljuset av den senaste tidens utveckling.

Det är viktigt att uppmana samtliga medlemsstater i GCC att erkänna folkrörelsen för demokratiska förändringar i regionen som helhet med en uppmuntran till de framväxande grupperna i civilsamhället att främja en process av genuint fredlig övergång till demokrati i sina respektive länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Av olika skäl är området runt Persiska viken av strategisk betydelse för EU, framför allt vad gäller energiförsörjningen. EU vill skapa ett närmare samarbete med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), en organisation som består av de sex rikaste nationerna i regionen, genom att ingå ett frihandelsavtal som blir centralt i den processen. Jag röstade för betänkandet som bereder marken för ett framtida samarbete mellan EU och GCC. Genom att täcka in samtliga frågor som är av betydelse för ett sådant partnerskap, till exempel minoriteternas rättigheter, kvinnors rättigheter, samvets- och yttrandefrihet, men också stöd för fredsprocessen i Mellanöstern och områden för strategiskt partnerskap, såsom forskning, utbildning och fossila och förnybara bränslen, har förslaget som lagts fram av min kollega Dominique Baudis lyckats skapa en bred enighet i de olika politiska grupperna. Den senaste tidens utveckling i Bahrain har emellertid gett upphov till farhågor om att betänkandet inte skulle vara tillräckligt aktuellt. God vilja från alla sidor har emellertid resulterat i ett par utmärkta muntliga ändringsförslag som gör att betänkandet nu har uppdaterats och att månader av hårt arbete inte har varit förgäves.

 
  
MPphoto
 
 

  Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig. (PL) Jag röstade för att anta Dominique Baudis betänkande som täcker alla de intressanta frågorna om mänskliga rättigheter, lika rättigheter för kvinnor, pressfrihet och demokratisering. Betänkandet tar också upp den senaste tidens politiska förändringar i Bahrain. Jag tycker det är absolut nödvändigt att fördöma våldet som används i konflikten. Ett strategiskt partnerskap på många områden bör göra det möjligt att undvika kriser i förbindelserna mellan EU och regionen och öka EU:s energitrygghet, vilket understryks på flera ställen i betänkandet. Länderna runt Persiska viken är extremt viktiga aktörer i fredsprocessen. Jag vill därför understryka att jag är mycket glad över att betänkandet antagits och jag hoppas att samarbetet mellan EU och länderna kring Persiska viken ska bli ännu mer produktivt på många områden.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet och välkomnar särskilt det muntliga ändringsförslag som lägger till en ny punkt 7a, som lyder: ”Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater i GCC att erkänna en fortsatt folkrörelse för demokratiska reformer inom regionen som helhet och begär ett fullt engagemang med nya grupper inom det civila samhället för att främja en process av sann fredlig demokratisk förändring, inom deras egna länder, med partners i regionen och med fullt stöd från Europeiska unionen.”

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Under de senaste 20 årens handelsförhandlingar mellan EU och länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har miljön kring förhandlingarna förändrats i grunden och dessa förbindelser har nu nått en vändpunkt.

Att ingå ett frihandelsavtal är fortfarande en prioriterad fråga, såväl politiskt som kommersiellt. GCC-staternas geopolitiska miljö kännetecknas av en serie säkerhetsutmaningar med globala och regionala konsekvenser, vilket betyder att en process för att liberalisera och diversifiera den grundläggande ekonomiska strukturen i dessa länder måste inledas. Dessa länder måste kunna fortsätta längs vägen mot samarbete och multilateralism.

EU:s uppdrag är därför att utveckla ett nytt strategiskt partnerskap som kan stödja den pågående regionala integrationsprocessen. Det är dessutom önskvärt att Europeiska utrikestjänsten öppnar nya diplomatiska kontor i de länderna. Det vore därför bra om parlamentet kunde uppmuntra till en ambitiösare EU-politik gentemot GCC. Vi bör kunna utöka samarbetet inom olika områden, såsom vetenskaplig forskning och teknik, samtidigt som vi fortsätter diskutera frågor som skyddet av religiösa minoriteter och rätten till arbete och yttrandefrihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Förhandlingar mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har redan pågått i över två decennier i ett försök att förhandla fram ett frihandelsavtal. Det gör dessa förhandlingar till några av de mest långvariga oavslutade handelsförhandlingar som EU har bedrivit.

Under de senaste 20 åren har förhandlingsmiljön förändrats kraftigt. GCC-staterna har betydande finansiella resurser i form av nationella placeringsfonder. 2009 uppgick de till över 1 380 miljarder US-dollar, dvs. 35 procent av världens totala nationella placeringsfonder. Medlemmarna i GCC har blivit ekonomiska lokomotiv för hela Mellanöstern/Nordafrika-regionen. De svarar för över 40 procent av den nationella förmögenhet som skapas i området och innehar 50 procent av dess officiella valutareserver, dvs. 1 070 miljarder dollar.

Med tanke på den enorma finansiella och ekonomiska potentialen i dessa länder måste vi utnyttja den nuvarande miljön om förhandlingarna ska kunna föras i hamn.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har förhandlat om ett frihandelsavtal i cirka 20 år. Det är de mest långvariga icke avslutade handelsförhandlingar som EU har bedrivit. I betänkandet understryks att ett frihandelsavtal är en prioriterad fråga. Betänkandet sträcker sig emellertid bortom handelsrelationer och omfattar också frågor som energi, industri och råvaror, forskning och innovation samt utbildning.

Jag lade ner min röst eftersom jag anser att avtalet bör utformas i samband med en politisk reaktion på läget i regionen. Det bör finnas en särskild strategi för varje enskilt land. Ta Iran, till exempel. Det skulle vara ett misstag att inkludera Ahmadinejads regim i förhandlingsprocessen. Det krävs tydligare geografiska eller ekonomiska förtydliganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stödde resolutionen om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) eftersom Gulfregionen i dag betraktas som ett nytt ekonomiskt nav, vars geopolitiska miljö gör Persiska viken till ett fokus för säkerhetsutmaningar med globala och regionala konsekvenser. Dessutom är GCC EU:s sjätte största exportmarknad. EU är för närvarande GCC-ländernas viktigaste handelspartner och det är nödvändigt att utveckla och diversifiera de ömsesidiga förbindelserna. Vi måste göra allt vi kan för att se till att samarbetet utökas inom olika områden av ekonomisk och teknisk verksamhet, vilket inkluderar att förstärka den ekonomiska utvecklingsprocessen. Dessutom skulle en kraftfull ekonomisk samverkan kunna erbjuda fler möjligheter att stärka EU:s regionala integration och det skulle kunna skapa fler möjligheter för EU att bidra till att öka stabiliteten i denna strategiskt viktiga region. Vi måste göra vårt yttersta för att se till att förhandlingarna mellan dessa båda regioner äntligen slutförs och att ett frihandelsavtal ingås som skulle kunna garantera nya möjligheter till tekniskt samarbete och stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Ända fram till dess demokrativågen sköljde över arabländerna har Europaparlamentet uppmanat länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) att förbättra situationen vad gäller demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. Vår grupp, Alliansen liberaler och demokrater för Europa, underströk framför allt behovet av en reformering av socialpolitiken och ökad frihet för fackföreningar. Vi fördömde kraftfullt avrättningar och undertryckande av kvinnors rättigheter. Genom att rösta för detta betänkande stöder jag demonstrationerna för demokrati och mänskliga rättigheter i Bahrain och fördömer regeringarnas våldsamma reaktioner. Jag stöder föredragandens krav på att EU:s medlemsstater ska sprida sina erfarenheter till Gulfstaterna genom att införa teknik för att utvinna förnybara energikällor. Jag förespråkade också att man påskyndar förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och GCC. Det finns tydliga möjligheter för samarbete mellan dessa båda regioner, inte bara när det gäller ekonomi utan även i frågor som gäller internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatiska insatser i Mellanösternkonflikten, interkulturell dialog och globala ekonomiska styrelseformer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Dominique Baudis betänkande om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) avser förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och länderna kring Persiska viken. Jag anser att ett avtal som underlättar handeln och därför stärker samtliga sociopolitiska band som binder regionen till en global kontext är grundläggande för dess framtida stabilitet efter de senaste årens krig och händelserna på senare tid, förutom vad gäller de rent kommersiella aspekterna. Jag röstade därför för betänkandet och hoppas dessutom att förbindelserna ska utvidgas, eftersom detta skulle bli till förmån för båda parter, bland annat mot bakgrund av nya globala ekonomiska styrelseformer.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta initiativbetänkande som utgör en uppmaning från parlamentet om att utarbeta en mer ambitiös politik för strategiskt partnerskap mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och dess medlemsstater.

EU och GCC har försökt förhandla fram ett frihandelsavtal under cirka 20 år. Förhandlingarna hör därmed till de mest långvariga icke avslutade handelsförhandlingar som EU har bedrivit. Men under 20 år har förutsättningarna för dessa förhandlingar förändrats i grunden. I själva verket sträcker sig möjligheterna till samarbete mellan dessa båda regioner utöver den rent kommersiella sfären. De båda blocken har gemensamma intressen, till exempel i fråga om internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatisk medling i konfliktområden i Mellanöstern, regional krishantering, interkulturell dialog och globala ekonomiska styrelseformer.

Jag röstade för detta initiativbetänkande, eftersom jag anser att parlamentets vädjan om att utforma en ambitiösare EU-politik gentemot GCC och dess medlemsstater kommer i rätt tid. Jag hoppas att den politiska vilja som krävs i frågan finns på högsta nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har diskuterats i cirka 20 år. Under den tiden har de finansiella och geopolitiska omständigheterna i GCC-staterna förändrats i grunden. Säkerhetsutmaningar har tillkommit (till exempel Irak, Iran, Jemen, islamisk terrorism och piratverksamhet) och nya kommersiella aktörer har dykt upp i området.

Samtidigt har medlemmarna i GCC blivit ett ekonomiskt lokomotiv för hela Mellanöstern och Nordafrika och är nu en av de viktigaste investerarna i länderna i EU:s grannskapsstater i södra Medelhavsområdet. De båda regionerna har också gemensamma intressen i samband med säkerhet, kampen mot terrorism, hantering av den regionala krisen och globala ekonomiska styrelseformer. Därför kräver Europaparlamentet i dag att man utarbetar en ambitiösare samarbetspolitik gentemot länderna i GCC. EU har vissa fördelar som unionen kan utnyttja i jämförelse med de nya aktörer som är verksamma i Gulfområdet, framför allt inom utbildning, forskning, energi och teknik. Vi kan inte tillåta att de möjligheter som erbjuds i detta historiska ögonblick, dvs. när de ekonomiska globala styrelseformerna definieras och regionala balanser omdefinieras, går oss förbi outnyttjade.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Gulfregionen är av stor betydelse för EU och därför är det oerhört viktigt att utarbeta en strategi som syftar till att stärka de politiska, finansiella, ekonomiska, sociala och kulturella banden med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Mot den bakgrunden är ett frihandelsavtal mellan EU och GCC en prioriterad fråga, men samarbetet erbjuder också möjligheter inom andra områden, såsom utbildning, energi och forskning.

Jag stöder därför den vädjan som framfördes i parlamentet i dag om att utarbeta en ambitiösare EU-politik gentemot GCC och dess medlemsstater, och jag hoppas att en förstärkt dialog och ett utökat samarbete mellan EU och GCC ska bidra till att främja och konsolidera framstegen vad gäller respekten för demokratiska principer och grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Bland skälen att rösta för denna text bör nämnas antagandet av ändringsförslaget gällande punkt 7a, som lyder som följer: ”Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater i GCC att erkänna en fortsatt folkrörelse för demokratiska reformer inom regionen som helhet och begär ett fullt engagemang med nya grupper inom det civila samhället för att främja en process av sann fredlig demokratisk förändring, inom deras egna länder, med partners i regionen och med fullt stöd från Europeiska unionen.”

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) är en prioriterad fråga för båda parter och understryker betydelsen av ett ömsesidigt erkännande. EU:s närvaro i regionen stärker handelspolitiken och bidrar till en riktad och effektiv information om EU i Gulfstaterna.

Genom att ingå avtalet i fråga blir det möjligt att skapa en tydligare profil för unionen genom att öppna nya representationskontor för EU i Gulfstaterna. Det skulle uppmuntra den politiska dialogen och göra EU:s insatser effektivare. Samma sak gäller också för EU:s energibehov, som fortfarande till största delen täcks av fossila bränslen, även om den framtida efterfrågan på olja kommer att påverkas av en klimatpolitik som i allt högre grad inriktas på förnybara källor. Den sociala och politiska utveckling som har ägt rum under senare år i de flesta av GCC:s medlemsstater uppmuntrar till ett främjande av mänskliga rättigheter och kamp mot alla former av diskriminering, inklusive den som bygger på kön, sexuell läggning eller religion. Ett stabilt partnerskap mellan EU och GCC måste därför byggas upp som främjar öppna marknader för varor och avlägsnandet av icke-tariffära handelshinder.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (ECR), skriftlig. (EN) Den konservativa gruppen från Storbritannien och ECR-gruppen röstade för Dominique Baudis betänkande om förbindelserna mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), inklusive de omfattande muntliga ändringsförslag som föredraganden lade fram i dagens plenarsammanträde eftersom det är viktigt att fördöma allt oproportionerligt våld i Bahrain från myndigheternas sida, framför allt att obeväpnade, fredliga demonstranter enligt uppgift har beskjutits.

Vi kan acceptera att demonstranterna som till största delen är Shiamuslimer också i viss utsträckning har tillgripit oacceptabelt våld och vi vädjar till båda sidor att utöva största möjliga återhållsamhet. Bahrain är en lojal allierad till Västmakterna och bas för Förenta staternas flotta och vi välkomnar erbjudandet om en dialog från kronprinsen i Bahrain. Vi kan acceptera att regeringen i Bahrain enligt reglerna i GCC-avtalet har rätt att kalla in saudisk och kuwaitisk hjälp för att upprätthålla lag och ordning, men de utländska styrkorna i Bahrain måste respektera grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive rätten att genomföra fredliga demonstrationer. Vi hoppas att ett frihandelsavtal med EU ska kunna ingås så snart som möjligt eftersom ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen, framför allt bland de missgynnade Shiamuslimska grupperna kommer att bidra till att stabilisera ö-staten och minska den sociala spänningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. (FR) Jag stödde förslaget till resolution som skickar en tydlig signal till våra partner på Arabiska halvön. Mot bakgrund av extrema ekonomiska, sociala och geopolitiska spänningar var det viktigt att Europaparlamentet upprepade sin vilja att granska vårt samarbetsavtal i ljuset av händelserna i arabvärlden. Vi föreslår inte att man överger historiska band, utan snarare att vi anpassar våra förbindelser så att de återspeglar verkligheten på marken och folkens behov och gör respekten för de värden som EU företräder till en förutsättning för att utveckla ekonomiska och politiska band. Dialog med civilsamhället kommer också att vara en viktig del i ett sådant partnerskap. Även om man måste välkomna de framsteg och reformer som ägt rum, så återstår det mycket att göra innan dessa länder kan sägas vara på väg mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. En del av EU:s öde avgörs just nu i Palestina och Mellanöstern. Enligt de associationsavtal som ingåtts mellan EU och dessa länder måste vi nu hitta en medelväg som är rimlig för alla parter och som balanserar strävan efter ekonomiska band och handelsrelationer mot ett främjande av kärnvärden.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Om man ser till de många fördelarna för de båda avtalsslutande parterna efter 20 års förhandlande är det nu dags att vi gör en riktad insats för att komma fram till ett frihandelsavtal, vilket också framgår av betänkandet. Framför allt stöder jag emellertid de viktigaste punkterna i förhandlingarna som redovisas i betänkandet och som tar hänsyn till utvecklingen på områdena klimatförändringar och skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

 
  
  

Betänkande: Sharon Bowles (A7-0064/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Europeiska centralbankens direktion behöver en ny ledamot. Jag röstade för utnämningen av den belgiska kandidaten Peter Praet mot bakgrund av hans erkända auktoritet och yrkeserfarenhet på området för valuta- och bankfrågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder rådets positiva omröstningsresultat om utnämningen av Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion, mot bakgrund av den positiva bedömningen av hans meritförteckning och hans skriftliga svar på frågeformuläret till ledamotskandidaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag önskar Peter Praet lycka till som ledamot, vid denna avgörande tidpunkt för EU-institutionerna då i synnerhet Europeiska centralbanken måste spela en särskilt noggrann och interventionistisk roll när det gäller att övervaka krisen med utlandsskulden, eurons stabilitet och den ekonomiska återhämtningen. Jag tror att han kommer att utföra sitt uppdrag med engagemang och kompetens.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom Europeiska rådet genom en skrivelse av den 18 februari 2011 samrådde med Europaparlamentet om utnämningen av Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion för en åttaårsperiod med verkan från den 1 juni 2011. Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens referenser, och tog i samband med denna granskning del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor utskottet ställt honom. Utskottet höll därefter den 16 mars 2011 en utfrågning med den nominerade kandidaten som varade i en och en halv timme, då kandidaten först höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor. Europaparlamentet gav Europeiska rådet sin tillstyrkan till rådets rekommendation att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande där Europaparlamentet mot bakgrund av rekommendationen från utskottet för ekonomi och valutafrågor ger Europeiska rådet sin tillstyrkan till rådets rekommendation att utse Peter Praet som ledamot i Europeiska centralbankens direktion.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU-institutionerna måste tjänas av de allra bästa. I det här fallet har den nyutsedda ledamoten Peter Praet en fläckfri meritförteckning och godkändes utan anmärkning vid utfrågningen i parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Jag önskar honom lycka till under hans åtta år som ledamot.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att Peter Praet har utsetts till ledamot i Europeiska centralbankens direktion. Som expert i finansiell stabilitet och övervakning av finansiell infrastruktur och betalsystem och som ledamot i direktionen för Banking, Finance and Insurance Commission (CBFA) i Belgien har Peter Praet ett mycket gott anseende i ekonomiska och akademiska kretsar. Han har också en mycket gedigen erfarenhet som nu kan ställas till Europeiska unionens tjänst.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion, eftersom han har visat att han är en utmärkt kandidat. Under utfrågningen av kandidaterna i utskottet för ekonomi och valutafrågor visade sig Peter Praet vara den kunnigaste och mest kompetenta kandidaten med bred marginal. Europeiska centralbanken har under senare år visat att den är en viktig institution genom att hantera krisen och förebygga ännu större skador. Ända sedan kollapsen av Lehman Brothers har ECB – oberoende och avskilt från de nationella regeringarna – sett till att krisens oerhört allvarliga konsekvenser inte har blivit förödande. ECB är och förblir en skyddande instans för valutaunionen och euron. Det är därför mycket viktigt att ledamöterna i ECB:s direktion besitter egenskaper och erfarenheter utöver det vanliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion under en åttaårsperiod med början den 1 juni 2011. All information som lagts fram inför detta val och som mitt beslut bygger på visar att kriterierna i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har uppfyllts och att det är nödvändigt att ECB är fullständigt oberoende, i enlighet med artikel 130 i samma fördrag, och jag välkomnar därför Peter Praets utnämning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta beslut, genom vilket parlamentet ger sin tillstyrkan till rådets rekommendation att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion. Jag önskar honom lycka till i utövandet av sina arbetsuppgifter.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0222/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder den här utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Syftet med Europeiska bankmyndigheten, som inrättades den 1 januari 2011 genom Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010, är att garantera stabiliteten hos det finansiella systemet och insynsvänligheten hos de finansiella produkterna och marknaderna samt att skydda spararna och investerarna. Europeiska bankmyndigheten har utsett Adam Farkas, som är en ekonom från Ungerns nationella bank, till verkställande direktör. Europaparlamentet måste godkänna utnämningen för att den ska vara giltig. Jag röstade för Adam Farkas utnämning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder utnämningen av Adam Farkas till posten som verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten, mot bakgrund av hans svar till Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Om en lärdom kan dras av den aktuella krisen är det att vi måste reformera den institutionella tillsynsstrukturen genom att inrätta EU-organ och därigenom omarbeta hela konceptet med makro- och mikroekonomisk övervakning. Europeiska bankmyndigheten är ett resultat av detta.

Eftersom förtroendet för bankerna har fått sig en allvarlig törn på grund av den globala finanskrisen är det viktigt att marknaderna och EU-medborgarna i allmänhet återfår tilliten till bankinstitutionernas soliditet och styrka, och särskilt sitt förtroende för tillsynsorganen. Den nya Europeiska bankmyndighetens roll är därför mycket avgörande med tanke på framtiden.

Nu när parlamentet har godkänt utnämningen av myndighetens verkställande direktör hoppas jag att han ska få en aktiv, klok och framgångsrik ämbetsperiod.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom utskottet för ekonomi och valutafrågor vid sitt möte den 17 mars 2011 frågade ut den kandidat som valts ut av Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse. Vid mötet beslutades att Adam Farkas uppfyller kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, och hans utnämning till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten godkändes.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution, där parlamentet godkänner utnämningen av Adam Farkas till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den aktuella finanskrisen har lyft fram stora brister i den finansiella tillsynen, såväl i enskilda fall som i relation till det finansiella systemet i sin helhet. Tillsynsmodellerna har varit nationellt präglade och har inte anpassats till globaliseringen av det finansiella systemet, där olika finansiella grupper utövar gränsöverskridande verksamhet med de systemiska risker som detta medför.

Jag anser att inrättandet av Europeiska bankmyndigheten är oumbärligt för att skapa en effektiv tillsynsmodell. Många andra åtgärder krävs dock för att förhindra att den senaste tidens verkligt omoraliska situationer återuppstår, vilka har skadat ekonomierna, aktieägarna, insättarna, skattebetalarna och systemets trovärdighet.

Jag röstade därför för utnämningen av Adam Farkas till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten, och hoppas att hans ämbetsperiod ska hålla hög kvalitet i alla avseenden.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Som ledamot för utskottet för ekonomi och valutafrågor följde jag noggrant hela den process som ledde fram till inrättandet av Europeiska bankmyndigheten. Jag röstade därför för utnämningen av Adam Farkas till myndighetens verkställande direktör. Europeiska bankmyndigheten måste få möjlighet att utföra de uppgifter som den ålades av parlamentet för några månader sedan. Jag hoppas verkligen att myndigheten har försetts med de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att den ska kunna genomföra sin tillsyn seriöst och noggrant. Vid utfrågningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor övertygade den nya verkställande direktören mig och mina kolleger om sin kompetens och yrkeskunnighet, såsom framgår av dagens omröstning. Ytterligare en positiv faktor som kommer att gynna den europeiska integrationsprocessen är att den nya verkställande direktören kommer från en medlemsstat som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om att utse Adam Farkas till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten. Adam Farkas är den kandidat som utsågs av Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse och har utfrågats av utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med de etablerade förfarandena. Alla uppgifter som har lagts fram inför detta val och som mitt beslut bygger på visar att kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 har uppfyllts, och jag stöder därför Adam Farkas utnämning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Europaparlamentet har genom denna resolution godkänt Adam Farkas utnämning till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten. Jag önskar honom lycka till i utövandet av sina arbetsuppgifter.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0221/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, som inrättades den 1 januari 2011 genom Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010, har i uppgift att främja en mer enhetlig tillsyn och att rådge EU-institutionerna i frågor som rör regleringen och tillsynen av försäkrings-, återförsäkrings- och tjänstepensionssystemen. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har utsett spanjoren Carlos Montalvo, som arbetat som tillförordnad generalsekreterare vid föregångaren till den nya myndigheten, till dess första verkställande direktör. Europaparlamentet måste godkänna utnämningen för att den ska vara giltig. Jag röstade för Carlos Montalvos utnämning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Carlos Montalvo har valts ut av Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse och jag stöder hans utnämning till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) En av lärdomarna av krisen är att oberoende EU-organ måste inrättas för att övervaka banker och försäkringar på de finansiella marknaderna. Dessa organ ska inte ersätta de nationella tillsynsorganen utan i stället samarbeta med dem och utföra sitt uppdrag genom försiktiga och systemiska riskanalyser för att förhindra en ny kris av samma proportioner som den som vi nu står inför i tongivande EU-stater.

När parlamentet nu har godkänt utnämningen av den verkställande direktören för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten önskar jag honom lycka till med hans viktiga uppdrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom utskottet för ekonomi och valutafrågor vid sitt möte den 17 mars 2011 frågade ut den kandidat som valts ut av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens tillsynsstyrelse. Vid mötet beslutades att Carlos Montalvo uppfyller kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, och hans utnämning till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten godkändes.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution, där parlamentet godkänner utnämningen av Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den aktuella finanskrisen har lyft fram stora brister i den finansiella tillsynen, såväl i enskilda fall som i relation till det finansiella systemet i sin helhet. Tillsynsmodellerna har varit nationellt präglade och har inte anpassats till globaliseringen i det finansiella systemet, där olika finansiella grupper utövar gränsöverskridande verksamhet med de systemiska risker som detta medför. Inrättandet av den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten är därför mycket viktigt för att skapa en effektiv tillsynsmodell, vid sidan av många andra övervakningsmekanismer som bör antas och tillämpas omgående. Jag röstar därför för utnämningen av Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och önskar honom lycka till med utövandet av sitt ämbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Dagens positiva omröstningsresultat bidrar med ytterligare en viktig bit till den europeiska tillsynsstruktur som parlamentet har ansett det nödvändigt att stödja sedan början av den nuvarande mandatperioden. Vid utfrågningen förra veckan i utskottet för ekonomi och valutafrågor gav den nya verkställande direktören prov på sin kompetens och kunskap om sektorn och om de problem som han kommer att behöva hantera. Jag tror inte att det faktum att de två högsta posterna vid Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har tillsatts med personer som haft samma roll i den föregående organisationen kommer att bli ett problem. Jag är övertygad om att myndighetens nya befogenheter kommer att göra det möjligt för dess direktörer att utföra sina uppgifter så väl som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om att utse Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Carlos Montalvo är den kandidat som valts ut av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens tillsynsstyrelse och har utfrågats av utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med de etablerade förfarandena. Alla uppgifter som lagts fram inför detta val och som mitt beslut bygger på visar att kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 har uppfyllts, och jag stöder därför utnämningen av Carlos Montalvo.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Europaparlamentet har genom denna resolution godkänt utnämningen av Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Jag önskar honom lycka till i utövandet av sina arbetsuppgifter.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0200/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som inrättades den 1 januari 2011 genom Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010, är avsedd att bidra till bevarandet av stabiliteten hos EU:s finansiella system genom att skydda integriteten, effektiviteten och den korrekta funktionen hos de finansiella marknaderna och genom att stärka skyddet av investerarna. Esma har utsett den tyska före detta ekonomen vid Bank of England Verena Ross till dess första verkställande direktör. Europaparlamentet måste godkänna utnämningen i en omröstning för att den ska bli giltig. Jag röstade för utnämningen av Verena Ross.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom de finansiella marknaderna har drabbats hårt av krisen måste förtroendet för marknaderna omgående återupprättas. Detta kommer i hög grad att bero på tillsynsmyndigheternas agerande, vilka måste utföra sitt uppdrag på ett kompetent och effektivt sätt så att de kan ingjuta det nödvändiga förtroendet hos investerarna och företagen.

Det är mot den bakgrunden som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har inrättats, vilken kommer att spela en viktig roll i den nya europeiska tillsynsramen samtidigt som den inte gör anspråk på att ersätta de nationella tillsynsorganen. Det är därför viktigt att myndighetens verksamhet inleds snart.

När parlamentet nu har godkänt utnämningen av myndighetens verkställande direktör önskar jag henne en framgångsrik ämbetsperiod.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom utskottet för ekonomi och valutafrågor vid sitt möte den 17 mars 2011 frågade ut den kandidat som valts ut av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsynsstyrelse. Vid mötet beslutades att Verena Ross uppfyller kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1095/2010, och hennes utnämning till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten godkändes.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution, där parlamentet godkänner utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den aktuella finanskrisen har lyft fram stora brister i den finansiella tillsynen, såväl i enskilda fall som i relation till det finansiella systemet i sin helhet. Tillsynsmodellerna har varit nationellt präglade och har inte anpassats till globaliseringen i det finansiella systemet, där olika finansiella grupper utövar gränsöverskridande verksamhet med de systemiska risker som detta medför.

Inrättandet av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten är oumbärligt för att skapa en effektiv tillsynsmodell. Många andra åtgärder krävs dock för att förhindra att den senaste tidens verkligt omoraliska situationer återuppstår, vilka har skadat ekonomierna, aktieägarna, insättarna, skattebetalarna och systemets trovärdighet.

Jag röstade därför för utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och hoppas att hennes ämbetsperiod ska hålla hög kvalitet i alla avseenden.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör av flera skäl. De nya rättsakter som vi har antagit, eller som vi kommer att uppmanas att anta, innehåller en stor mängd befogenheter i fråga om tillsyn, analys och utvärdering. Tänk bara på de olika tekniska standarder som myndigheten har i uppgift att utvärdera och lägga fram för kommissionens godkännande. Det är därför viktigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) kan påbörja sitt arbete snarast möjligt så att den kan börja utöva det mandat som det beviljades av parlamentet förra året. Jag välkomnar slutligen att en kvinna har utnämnts till en av de mest framträdande posterna, inte bara för att hon är kvinna utan på grund av hennes utmärkta meritförteckning. Jag hoppas att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och de båda andra myndigheterna har de budgetmässiga, strukturella och personalmässiga förutsättningarna för att fungera så väl som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Verena Ross var den kandidat som valdes ut av styrelsen för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och som hördes av utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med gällande förfaranden. Alla de uppgifter som presenterades för detta alternativ och utifrån vilka jag fattade mitt beslut visar att de kriterier som har fastställts inom ramen för artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 uppfylldes, och jag är så glad över utnämningen av Verena Ross.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Genom detta resolutionsförslag har parlamentet godkänt utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Jag vill önska henne all framgång med de uppgifter som hon har anförtrotts.

 
  
  

Betänkande: Francesca Balzani (A7-0058/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för betänkandet eftersom det nu finns ett större åtagande. Det är dock viktigt att fortsatt betona sambandet med Europa 2020-målen, dvs. ett synsätt som baseras på ”hållbarhet och ansvarighet” och inte bara på åtstramningar, såsom rådet föreslår, och på de nya behov som uppstår till följd av Lissabonfördraget, utan att äventyra de framgångsrika program som nu finns.

EU:s budget för 2012 bör framför allt främja tillväxt och anställningar av hög kvalitet och underlätta genomförandet av Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Marta Andreasen (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Balzani-betänkandet om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012. Man tror nämligen att Europa 2020-strategin kommer att hjälpa EU ur den ekonomiska nedgången. Det som EU-länderna egentligen behöver är dock att befrias från det järngrepp som EU:s överreglering och överbeskattning innebär. Denna 2020-strategi löser inte ekonomiernas problem.

Dessutom påstår man i betänkandet att den europeiska solidariteten och den ekonomiska utvecklingen kommer att hotas av en minskad budget. EU:s budget har blivit en dyr lyx som EU:s medborgare och skattebetalare inte har råd med. Anledningen till att jag röstade emot en frysning är att det är löjeväckande att uppmana till en liten ökning eller en frysning när man egentligen behöver stora nedskärningar i budgeten för att ge skattebetalarna en chans.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Under den nuvarande finansiella, ekonomiska och sociala krisen är EU-institutionerna förpliktade att följa medlemsstaternas exempel och vidta åtstramningsåtgärder. Därför röstade jag för detta betänkande som föreskriver en sträng budget för 2012 för Europaparlamentet. Denna budget bör fortfarande ge utrymme för parlamentet att nå de mål som EU har satt upp samtidigt som man använder minsta möjliga resurser. Budgeten kommer att fastställas inom ramen för Europa 2020-strategin, en strategi som bör hjälpa EU att gå starkare ur krisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet. De prioriterade målen i Europa 2020-strategin (att främja sysselsättning, förbättra den offentliga finansieringen av innovation, forskning och utveckling, uppfylla våra klimatförändrings- och energimål, höja utbildningsnivåerna och främja social integration) bör hjälpa EU att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom smart och hållbar tillväxt för alla. En viss samstämmighet måste garanteras mellan att uppnå dessa mål och att anslå medel till dem på europeisk och nationell nivå. Vi måste förse EU med de nödvändiga finansiella medlen så att EU på ett adekvat sätt kan ta itu med de allt större globala utmaningarna samt effektivt försvara och främja sina gemensamma intressen och säkerställa att medlemsstaternas ekonomier snabbt återhämtar sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Francesca Balzanis betänkande eftersom jag håller med om vad som sägs i detta dokument, nämligen att Europeiska unionens budget för 2012 måste upprättas i syfte att eftersträva målen i Europa 2020-strategin. Trots den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen är det nu viktigt att vi lägger grunden för en sund, framtida ekonomisk tillväxt genom investeringar i utbildning, forskning och utveckling, innovation och små och medelstora företag. Dessa områden utgör grunden för EU:s framgång och konkurrenskraft och måste utvecklas med målet att skapa sysselsättning och stärka den territoriella och sociala sammanhållningen. Jag vill betona att vi inte får minska finansieringen på dessa områden, och det är viktigt att vi hela tiden kontrollerar att befintliga resurser förvaltas så effektivt som möjligt. Jag anser även att det finns en viktig synergi mellan nationella budgetprioriteringar och EU-budgeten. Jag vill ta tillfället i akt och välkomna talman Herman Van Rompuys försök, som en del av den europeiska planeringsterminen, att skärpa EU-medlemsstaternas kontroll genom att verka för tydliga mål som är mätbara och realistiska för varje land. Parlamentet är den mest demokratiska EU-institutionen eftersom den direkt företräder EU-medborgarnas intressen. Därför kräver jag att parlamentet deltar mycket mer aktivt i den europeiska planeringsterminen.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. – (NL) Jag kan inte stödja Balzani-betänkandet. Den första anledningen är att man begär att ett slags EU-skatt ska införas. Den andra anledningen rör den ekonomiska krisen och de smärtsamma åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit. EU måste också anstränga sig för att se till att man får kontroll över budgeten och att man gör de nedskärningar som krävs. Med detta i åtanke förespråkar jag en dynamisk hållning för att överbrygga den ständigt växande klyftan mellan årliga anslag och utbetalade belopp. Begränsade anslag skulle leda till att betalningar och anslag blir mer anpassade till varandra. Jag inser att fleråriga program som går mot sitt slut på grund av den fleråriga budgetramen för 2007–2013 kommer att medföra en ökning i betalningarna. I detta avseende föreslår jag att detta kompenseras med avsevärt lägre anslag, där en viss ökning i betalningar måste göras. Detta gäller även budgetposter där genomförandet är försenat. Dessa åtgärder utgör ett logiskt och övertygande steg mot en mer realistisk budget i svåra ekonomiska tider.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. (RO) Jag vill betona hur viktigt detta betänkande är eftersom Europeiska unionens budget för 2012 kommer att bidra till att ge ny livskraft åt EU:s ekonomi. Samtidigt måste nästa års EU-budget vara huvudinstrumentet för att förverkliga återhämtningen i EU:s ekonomi och samtidigt ägna stor vikt vid sysselsättning, ekonomisk styrning och tillväxt. Jag anser att budgeten för 2012 måste främja genomförandet av Europa 2020-strategins fem mål: sysselsättning, innovation, forskning och utveckling, klimatförändringar och energi, utbildning och social integration. EU:s budget är en budget för investeringar och 2012 är det sjätte året i de nuvarande ”finansiella utsikterna” (2007–2013) där projekt utvecklas i en regelbunden takt, vilket leder till ökade betalningsnivåer allteftersom arbetet pågår. Enligt min uppfattning kan ökade betalningsnivåer förutses under 2012.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2012. Jag anser att gemenskapsbudgeten för 2012 bör vara ett av de främsta verktygen för att hjälpa EU att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom att satsa på sysselsättning, ekonomisk styrning och tillväxt.

Sysselsättning, innovation, forskning och utveckling, klimatförändringar och energi samt utbildning och social integration är de fem mål som bör styra utarbetandet av EU:s budget för 2012. På så sätt kommer EU att få en smart och hållbar tillväxt för alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Balzani-betänkandet om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012. Man tror nämligen att Europa 2020-strategin kommer att hjälpa EU ur den ekonomiska nedgången. Det som EU-länderna egentligen behöver är dock att befrias från det järngrepp som EU:s överreglering och överbeskattning innebär. Denna 2020-strategi löser inte ekonomiernas problem. Dessutom påstår man i betänkandet att den europeiska solidariteten och den ekonomiska utvecklingen kommer att hotas av en minskad budget. EU:s budget har blivit en dyr lyx som EU:s medborgare och skattebetalare inte har råd med. Anledningen till att jag röstade emot en frysning är att det är löjeväckande att uppmana till en liten ökning eller en frysning när man egentligen behöver stora nedskärningar i budgeten för att ge skattebetalarna en chans.

 
  
MPphoto
 
 

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Balzani-betänkandet om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012. Man tror nämligen att Europa 2020-strategin kommer att hjälpa EU ur den ekonomiska nedgången. Det som EU-länderna egentligen behöver är dock att befrias från det järngrepp som EU:s överreglering och överbeskattning innebär. Denna 2020-strategi löser inte ekonomiernas problem. Dessutom påstår man i betänkandet att den europeiska solidariteten och den ekonomiska utvecklingen kommer att hotas av en minskad budget. EU:s budget har blivit en dyr lyx som EU:s medborgare och skattebetalare inte har råd med. Anledningen till att jag röstade emot en frysning är att det är löjeväckande att uppmana till en liten ökning eller en frysning när man egentligen behöver stora nedskärningar i budgeten för att ge skattebetalarna en chans.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. – Vi delar utskottets uppfattning att det till följd av den svåra ekonomiska situationen i unionen är viktigare än någonsin att garantera ett korrekt genomförande av EU-budgeten, en god kvalitet på användningen av anslagen samt ett optimalt utnyttjande av befintlig gemenskapsfinansiering. Vi välkomnar kravet på ambitiösa förslag om EU:s egna resurser och anser att fokus generellt bör ligga på de budgetanslag som är viktiga för att uppnå resultat inom Europa 2020-strategin. Vi ställde oss också bakom det ändringsförslag som krävde att varje ökad budgetpost ska motsvaras av en minskning av en annan post. Då detta ändringsförslag föll, och den antagna texten dessutom innehåller påståendet om att en sänkt EU-budget skulle ”skada den europeiska solidariteten”, har vi dock valt att lägga ner våra röster i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om utarbetandet av budgeten för 2012. Jag anser nämligen att det, med tanke på den svåra ekonomiska situationen i hela EU, är viktigare än någonsin att garantera ett korrekt genomförande av EU-budgeten och god kvalitet på användningen av anslagen samt ett optimalt utnyttjande av befintlig EU-finansiering. Gemenskapsbudgeten bör vara ett av de främsta verktygen för att hjälpa EU att återhämta sig från krisen och komma ur den starkare genom att betona sysselsättning, ekonomisk styrning och tillväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nigel Farage (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Balzani-betänkandet om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012. Man tror nämligen att Europa 2020-strategin kommer att hjälpa EU ur den ekonomiska nedgången. Det som EU-länderna egentligen behöver är dock att befrias från det järngrepp som EU:s överreglering och överbeskattning innebär. Denna 2020-strategi löser inte ekonomiernas problem.

Dessutom påstår man i betänkandet att den europeiska solidariteten och den ekonomiska utvecklingen kommer att hotas av en minskad budget. EU:s budget har blivit en dyr lyx som EU:s medborgare och skattebetala inte har råd med. Det är löjeväckande att uppmana till en liten ökning eller en frysning när man egentligen behöver stora nedskärningar i budgeten för att ge skattebetalarna en chans.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Detta betänkande fastställer de prioriteringar som parlamentet ska följa vid utarbetandet och diskussionerna om budgeten för 2012, med tanke på den trepartsdialog som kommer att inledas i slutet av denna månad.

Betänkandet är banbrytande, med tanke på dess direkt politiska innehåll. I det försöker man framhäva och påskynda de viktiga diskussioner som äger rum i EU-institutionerna och medlemsstaterna om alla delar i paketet om ekonomisk styrning. Det syftar även till att uppmärksamma den inverkan och betydelse som budgeten för 2012 kan ha när det gäller att nå målen i Europa 2020-strategin för tillväxt och skapande av hållbara arbetstillfällen i hela EU.

Parlamentet sänder ett viktigt politiskt budskap till EU-institutionerna och medlemsstaterna om att parlamentet är fast beslutet att stärka den ekonomiska styrningen och nå de fastställda målen med tillväxt och sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder Europa 2020-strategin eftersom den förespråkar stärkt ekonomisk styrning och tillhandahållande av de medel som krävs för att genomföra de sju huvudåtgärderna i denna. Europa 2020-målen kommer endast att nås om det finns en stark styrning och samordning inom EU och om medlemsstaterna gör de investeringar som krävs för genomförandet av åtgärderna. Strategin kan dock bara förverkligas fullt ut om det finns en flerårig budgetram. I betänkandet nämns inte en enda gång sammanhållningspolitikens betydelse. Inte heller nämns något om jordbruket. Kring 80 procent av budgeten går dock till sammanhållningspolitiken och jordbruket. Unga människor nämns inte heller en enda gång i betänkandet, vilket är ofattbart. Detta är prioriteten för den nuvarande budget som Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (PPE) föreslog. Unga människor omfattas dessutom av de fem målen i Europa 2020-strategin. Målen med att minska avhoppen från skolan till mindre än 10 procent och se till att 40 procent av alla unga människor i åldrarna 30–34 år har en universitetsexamen rör också endast unga människor. Jag hoppas dock att budgeten för 2012 kommer att bidra till hållbar tillväxt i EU, att stärka konkurrenskraften och främja sysselsättningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta är ett av de tillfällen när målet med ekonomisk och social sammanhållning bör kräva ett helt annat synsätt och innehåll från EU:s budget.

I en tid då orättvisorna mellan medlemsstaterna blir allt större bör man i gemenskapsbudgeten sträva efter en riktig konvergens. Den bör främja ekonomisk tillväxt, skapande av arbetstillfällen med rättigheter, främjande av framsteg och socialt välstånd, utrotning av fattigdom och social utestängning samt bevarande av miljön. Detta skulle åtminstone kräva att medlen dubblades, på grundval av ett större bidrag från länder med högre BNP per capita. Detta bör åtföljas av en rättvis och balanserad fördelning av medel, med inriktning på de länder som har störst problem.

Vi samtycker inte till en budget som betonar att stödja återuppbyggnaden av monopol och den ökande militariseringen av EU, liberaliseringen av den ekonomiska verksamheten i flera sektorer och bristen på anställningstrygghet, såsom Europa 2020-strategin förespråkar. Denna väg kommer att öka de nuvarande ekonomiska, sociala, regionala och nationella skillnaderna och kommer inte att lösa problemen med arbetslöshet och fattigdom. Därför röstade vi emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. (PL) Sedan årets början har budgetutskottet utarbetat Europaparlamentets prioriteringar för EU:s budget för 2012. Parlamentets ståndpunkt, som krävs för förhandlingar med rådet, kommer att utformas utifrån dessa prioriteringar. Det verkar som att detta års förlikning mellan parlamentet och rådet kommer att bli en ännu större utmaning än vad det var under 2010. Rådet, som motsätter sig alla ökningar av EU:s budget, har redan offentliggjort sin egen besparingsplan, som är ganska behändig eftersom den rör budgetposter som hittills ännu inte har utnyttjats fullt ut. Samtidigt är parlamentet för en ökning i budgeten för 2012, men bara i linje med Eurostats inflationstakt. Detta är en objektiv takt som vi inte kan rösta om, vilket vissa verkar tro. Hur motiverar Europaparlamentet den föreslagna ökningen?

För det första handlar det om genomförandet av Europa 2020-strategin, inbegripet de dubbla målen med att öka utbildnings- och sysselsättningsnivåerna. Utan tillräcklig finansiering kommer dessa mål att gå förlorade, och Europa 2020-strategin kommer att följa i den ryktbara och ineffektiva Lissabonstrategins fotspår.

För det andra är EU:s budget redan sprickfärdig, för Europeiska utrikestjänsten, Galileo-systemet, Solidaritetsfonden och Globaliseringsfonden genererar utgifter som man inte kunde förutse för sex år sedan när man förhandlade om de nuvarande finansiella utsikterna.

När vi ändå är inne på frågan om rationella utgifter vill jag även uppmana ledamöterna i detta parlament att kritiskt granska den ”fastighetspolitik” som vi inte har råd med. Ett exempel på detta är det ökande antalet kontorslokaler i Bryssel.

 
  
MPphoto
 
 

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. (FR) Vi befinner oss nu i början av de svåra förhandlingarna mellan medlemsstaterna om budgeten för 2012 samtidigt som debatten om de finansiella utsikterna efter 2013 redan pågår i bakgrunden. I dessa kristider kommer det att vara nödvändigt att vi upprepar våra förväntningar när det gäller EU-politiken. Vissa rådsmedlemmar uppfattar EU som en extra kostnad, en kostnad som måste minskas med risk för att den nuvarande och den framtida politiken sätts upp mot varandra. Parlamentet däremot har, genom resolutionen om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012, betonat att parlamentet betraktar unionen som en spridare av mervärde och en allierad till medlemsstaterna vid genomförandet av ambitiös politik. Dessutom röstade jag för det betänkande som Francesca Balzani har lagt fram på grund av dess följdriktighet och det tydliga budskap som det ger när det i den uppmanas till antagande av en budget som är förenlig med sysselsättnings- och tillväxtmålen i Europa 2020-strategin. Avslutningsvis utnyttjade jag debatten för att fråga ut kommissionsledamoten med ansvar för budgetfrågor om det trängande behovet av ett meddelande om genomförandet av nya egna medel, vilket jag hoppas kommer att föra denna debatt vidare.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag gav mitt stöd till detta dokument eftersom en budget för 2012 som styrs av en förstärkt europeisk ekonomisk styrning, den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-målen måste främja tillväxten och sysselsättningen. Europa 2020-strategin bör hjälpa EU att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom smart och hållbar tillväxt för alla, med avstamp i fem överordnade EU-mål, nämligen att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för och offentlig finansiering av innovation, forskning och utveckling, att uppfylla våra klimatförändrings- och energimål, höja utbildningsnivåerna och främja social integration, framför allt genom minskad fattigdom. Till följd av den svåra ekonomiska situationen i unionen är det viktigare än någonsin att garantera ett korrekt genomförande av EU-budgeten, en god kvalitet på användningen av anslagen samt ett optimalt utnyttjande av befintlig gemenskapsfinansiering. EU-budgeten kan bistå EU att ta sig ur den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen genom sin kapacitet som katalysator för att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande, där man anser att EU-budgeten tillför ett mervärde till nationella offentliga utgifter när den initierar, stöder och kompletterar investeringar inom de politikområden som är centrala i Europa 2020-strategin. Europaparlamentet anser dessutom att EU-budgeten kan bistå EU att ta sig ur den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen genom sin kapacitet som katalysator för att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning i Europa. EU-budgeten skulle åtminstone kunna lindra effekterna av den nuvarande restriktiva nationella budgetpolitiken samtidigt som den stöder de nationella regeringarnas insatser. Parlamentet betonar vidare att en sänkning av EU-budgetens nivå kan skada den europeiska solidariteten och ha en negativ inverkan på den ekonomiska utvecklingen i många medlemsstater, eftersom budgeten omfördelar medel. Parlamentet anser att ett renodlat synsätt med nettobidragsgivare/nettobidragsmottagare inte vederbörligen beaktar spridningseffekterna mellan EU-länderna och därför underminerar EU:s gemensamma politiska mål.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) För att åtgärda den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen är det nödvändigt att främja en hållbar europeisk tillväxt för alla och anpassa Europeiska unionens budget till dess huvudmål. Betänkandet fastställer ett antal riktlinjer som kommer att bidra till att främja sysselsättningen, förbättra den offentliga finansieringen av innovation, forskning och utveckling, uppfylla våra klimatförändrings- och energimål, höja utbildningsnivåerna och främja social integration. Den europeiska planeringsterminen, som är en ny mekanism för förstärkt europeisk ekonomisk styrning, bör erbjuda en möjlighet att överväga hur man bäst ska uppnå resultat när det gäller dessa mål. Det är nödvändigt att garantera en viss samstämmighet mellan förverkligandet av resultaten i fråga och de medel som tilldelas dem på EU- och medlemsstatsnivå, och därmed förbättra synergierna mellan europeiska och nationella offentliga investeringar. EU-budgeten utgör ett riktigt mervärde, tack vara sin kapacitet som katalysator för att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning. De anslag som redan har planerats måste hållas på en lämplig och flexibel utgiftsnivå. Annars skulle en minskning av dessa leda till att Europa 2020-strategin misslyckas. Vi uppmanar kommissionen att utarbeta ambitiösa förslag för tillhandahållandet av nya egna medel utifrån en allomfattande konsekvensbedömning, för att främja konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. (IT) Jag stöder Francesca Balzanis betänkande om riktlinjerna för budgeten för 2012 som, tillsammans med budgeten för 2013, kommer att utgöra konsolideringsbudgetar som syftar till att återspegla medlemsstaternas utgiftsminskningar och utgöra en referenspunkt för de belopp som kommer att fastställas i nästa budgetram. Bidraget från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) till riktlinjerna för budgeten för 2012 baserades på ansvarstagande, vilket innebär att man försöker nå målen med sparsamhet, ändamålsenlighet och effektivitet och samtidigt förbruka så lite som möjligt av de tillgängliga medlen. Europa 2020-strategin baseras på viktiga prioriteringar, nämligen forskning, innovation, utveckling och tillväxt, som från början inte ingick i Francesca Balzanis betänkande men som med kraft har betonats av PPE-gruppen, utöver förverkligandet av de sysselsättningsmål som tidigare har fastställts. Unionens prioriteringar i budgeten kräver tillräcklig finansiering, och det är även viktigt att garantera flexibilitet mellan utgiftsrubrikerna för att effektivare hantera de problem som har att göra med den ekonomiska krisen och föreslå en budgetram som inbegriper egna medel.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Gemenskapsbudgeten för 2012 är det viktigaste verktyget för att EU ska återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom att betona sysselsättning, ekonomisk styrning och tillväxt. Antagandet av dessa allmänna riktlinjer är ett exempel på detta. Sysselsättning, innovation, forskning och utveckling, klimatförändringar och energi, utbildning och social integration är de fem mål som bör påverka utformningen av EU:s budget för 2012.

På grundval av dessa fem mål bör Europa 2020-strategin hjälpa EU att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom ”smart och hållbar tillväxt för alla”. Vi måste därför bekämpa varje försök att begränsa budgetanslagen för att nå de höga målen och flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Huvudkraven när det gäller resolutionsförslaget om EU:s allmänna budget för 2012 är att garantera tillräckliga medel för genomförandet av Europa 2020-strategin och fördjupat samarbete mellan EU:s och medlemsstaternas budgetar. EU:s budget för 2012 bör främja tillväxt och anställningar av hög kvalitet och inleda genomförandet av Europa 2020-målen. Mottot vid beslut om EU:s budget för 2012 bör därför vara ”hållbarhet och ansvarighet” snarare än åtstramningar.

Även om jag röstade för betänkandet vill jag betona att budgeten bör fördelas så att de finansiella medlen går till medborgarna i medlemsstaterna och inte till finansiella och politiska grupper, vilket för närvarande är fallet i Lettland där tjänstemän delar ut EU-medel till vänner och bekanta!

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Betänkandet om budgeten för 2012 åsyftar Europa 2020-strategin, som återigen inbegriper imponerande mål som ingen förväntar sig kommer att uppfyllas. Faktum är att den svåra budgetära situationen i vissa medlemsstater som förr levde livets glada dagar har blivit en finansiell kvarnsten om de andra medlemsstaternas hals i samband med räddningspaketet. Ofta behövs det sedan bara något simpelt för att snaran ska dras åt ytterligare. Dessa grundförutsättningar gör det ännu viktigare att budgeten för 2012 genomförs på rätt sätt, och i detta avseende får vi inte förbise det faktum att budgetkontrollen fortfarande lämnar en hel del att önska. Detta gör det även ännu viktigare att vi hanterar våra medel på ett ekonomiskt sätt. Den hänvisning som i detta avseende görs till ”adekvata anslag” till Europa 2020-strategin är ett slöseri med EU:s skattebetalares pengar, när miljarder euro från EU-budgeten fortfarande försvinner på ett mystiskt sätt och befintliga möjligheter för eventuella besparingar inte utnyttjas, till exempel när det gäller djungeln av EU-byråer eller parlamentets flytt. På grund av denna övertygelse röstade jag emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Den nuvarande eurokrisen framhäver den centrala vikten av en korrekt och ekonomisk budgetpolitik. Jag förkastar att man ökar medlen eftersom detta är nödvändigt för Europa 2020-strategin. Å ena sidan är strategin omöjlig att förverkliga, å andra sidan är strategins mål olämpliga, till exempel målet med en massiv ökning i antalet akademiker när vi faktiskt har brist på specialiserad personal. I stället bör vi utnyttja de många eventuella möjligheterna för besparingar, oavsett om det handlar om de decentraliserade myndigheterna, Europaparlamentets två säten och föranslutningsstödet till Turkiet. Därför röstade jag emot detta betänkande om budgeten för 2012.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Liksom varje år kommer vi, och övriga institutioner, att ombes anta EU-budgeten. Med tanke på detta har jag röstat för betänkandet om den allmänna budgeten för 2012. Jag stöder nämligen de allmänna riktlinjer som har fastställts, dvs. att uppmuntra till medel för att främja tillväxten och komma ur den ekonomiska krisen genom att följa Europa 2020-strategin, ta större hänsyn till den europeiska planeringsterminen som det ideala verktyget för att samordna den ekonomiska politiken, inte ge utrymme för olika stor tillgänglighet i olika sektorer utan endast tillämpa flexibilitetsmekanismen för tillgängliga medel genom att införa en seriös och hård hantering av de befintliga resurserna för tilldelningen av medel.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för betänkandet om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012. De allmänna principer och mål som anges i betänkandet går i rätt riktning när de betonar att nästkommande EU-budgetar måste betona politik som främjar sysselsättningen och de nationella ekonomierna (den totala EU-budgeten för genomförandet av flaggskeppsinitiativ fram till 2020 uppskattas till 1 800 miljarder euro). Det är dock viktigt att ständigt påpeka att det är en ofrånkomlig förutsättning att medlemsstaterna stöder målen i Europa 2020-strategin. Enligt uppgifter från kommissionen säkerställer dagens nationella planer tyvärr inte de grundläggande prioriteringarna i strategin, till exempel att öka sysselsättningen från den nuvarande nivån på 69 procent till 75 procent år 2020.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012. Detta är en budget för 2012 som styrs av en förstärkt ekonomisk styrning, den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-målen för att främja sysselsättningen.

Europa 2020-strategin bör hjälpa EU att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom smart och hållbar tillväxt för alla, med avstamp i fem överordnade EU-mål, nämligen att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för och offentlig finansiering av innovation, forskning och utveckling, uppfylla våra klimatförändrings- och energimål, höja utbildningsnivåerna och främja social integration, framför allt genom minskad fattigdom. Därför stöder jag de rekommendationer som ges i betänkandet för att förverkliga dessa fem mål fullt ut.

Jag håller också med föredraganden om att det måste finnas en samstämmighet mellan uppnåendet av dessa mål och de medel som anslås till dem. Vidare bör den nya mekanismen för förstärkt ekonomisk styrning i EU erbjuda en möjlighet att överväga hur man bäst ska nå dessa fem mål.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande, som fastställer de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2012, med tanke på den trepartsdialog i denna fråga som kommer att äga rum den 30 mars 2011. Låt mig i detta avseende understryka behovet av en riktig bedömning av hur budgeten kommer att påverka förverkligandet av EU:s mål och genomförandet av Europa 2020-strategin, samt den roll som budgetpolitiken bör spela inom området för investeringar, tillväxt och sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Britta Reimers (ALDE), skriftlig. (DE) Det var inte möjligt att få till stånd en omröstning med namnupprop om punkt 29, vilket vaktmästaren aktivt hindrade mig från att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Det handlar om en budget för 2012 som styrs av en förstärkt europeisk ekonomisk styrning, den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-målen för att öka tillväxt och sysselsättning.

1. Parlamentet anser att Europa 2020-strategin bör hjälpa EU att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom smart och hållbar tillväxt för alla, med avstamp i fem överordnade EU-mål, nämligen att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för och offentlig finansiering av innovation, forskning och utveckling, uppfylla våra klimatförändrings- och energimål, höja utbildningsnivåerna och främja social integration, framför allt genom minskad fattigdom. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna till fullo har stött dessa fem mål.

2. Parlamentet påpekar att en viss samstämmighet måste garanteras mellan att uppnå dessa mål och att anslå medel till dem på europeisk och nationell nivå. Parlamentet insisterar på att EU:s budgetpolitik måste bedrivas i enlighet med denna princip. Parlamentet menar att den europeiska planeringsterminen, såsom en ny mekanism för förstärkt europeisk ekonomisk styrning, bör erbjuda en möjlighet att överväga hur man bäst ska uppnå resultat när det gäller dessa fem överordnade mål.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Detta betänkande anger Europaparlamentets allmänna riktlinjer för budgeten för 2012, och jag anser att texten främjar hållbar tillväxt och hjälper EU att komma ur krisen. Fördelningsprincipen i denna utgörs av ett mervärde till medlemsstaternas framtida offentliga utgifter. Enligt kommissionens finansiella prognoser kommer åtagandebemyndigandena att uppgå till totalt 147,88 miljarder euro. I detta avseende stöder mitt land en strikt resursförvaltning inom ramen för utgiftsbegränsningar, särskilt när det gäller administrativa utgifter, i linje med de besparingsåtgärder som har införlivats i den nationella budgeten. Jag hoppas nu att omfördelningen av tillgängliga medel för att optimera tilldelningen av dessa genomförs fullt ut, för att motverka effekterna av den internationella kris som vi alla känner av i vårt dagliga liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) I omröstningen om budgeten för 2012 (allmänna riktlinjer) röstade jag för en frysning av budgeten och mot alla antydningar till ytterligare utgifter på grund av Lissabonfördragets ikraftträdande. Jag anser att den fastställda budgeten är i linje med åtagandena i fördraget i dess nuvarande form.

 
  
  

Betänkande: Véronique Mathieu (A7-0265/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder inte detta betänkande. Det är nämligen tydligt att den slutgiltiga versionen med omröstningarna om ändringsförslagen är orättvis eftersom den tillåter att migrerande arbetstagare står utan rättsligt skydd på vissa viktiga områden som social trygghet. EU bör inte tillåta en sådan behandling, utan EU bör vara en förebild när det gäller mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig.(LT) Jag röstade för resolutionen om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare. Detta dokument fastställer ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare som vill beviljas inresa till en medlemsstat för att arbeta där och erbjuder dem en säker rättslig ställning. Detta kommer utan tvekan att förenkla de ofta komplexa administrativa formaliteterna för mottagning av personer som migrerar av ekonomiska skäl. Jag håller med föredraganden om att ett av de bästa sätten att bekämpa olaglig invandring och svart arbete är att utveckla kanaler för laglig invandring som är välbalanserade och svarar mot våra arbetsmarknaders behov. Ekonomiskt motiverad invandring är en realitet som vi måste organisera, men den är också en nödvändighet med tanke på de utmaningar på områdena befolkningsutveckling och ekonomi som Europeiska unionen kommer att möta inom en snar framtid. Det är viktigt att påpeka att detta förslag inte fastställer några villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse. Det är också i fortsättningen medlemsstaterna som är behöriga att fastställa dessa villkor för inresa och vistelse samt vilket antal migranter som de önskar bevilja inresa och vistelse till sitt territorium i anställningssyfte. Det är på tiden att Europeiska unionen lagstiftar i fråga om ekonomiskt motiverad invandring för att fastställa ett angreppssätt som är gemensamt för de 27 medlemsstaterna. De ändringar som Lissabonfördraget har medfört möjliggör dessa framsteg, och nu är det vår uppgift att omsätta dem i praktiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Europeiska unionen, som är en symbol för mänskliga rättigheter runt om i världen, måste garantera likabehandling av tredjelandsmedborgare som vistas på EU:s territorium och skapa en politik som omfattar dessa. Det har därför varit nödvändigt att samordna medlemsstaternas nationella lagar om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare. Därför röstade jag för denna text som bör bidra till att förenkla förfarandena för att bevilja inresa och vistelse, bekämpa den illojala konkurrens som äger rum på europeiska arbetstagares bekostnad och införa en bättre kontroll för att bekämpa olaglig invandring och svart arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för denna text eftersom jag anser att Europeiska unionen behöver samordnade administrativa förfaranden för att hantera migrerande arbetstagare från tredjeländer. Antagandet av denna rättsakt kommer att ge en betydande positiv effekt. Det kommer att minska kostnaderna för den offentliga sektorn, motverka olaglig invandring och garantera skäliga rättigheter för tredjelandsmedborgare som vill arbeta i Europeiska unionen. Ekonomiskt motiverad invandring är en nödvändighet som måste främjas på ett kontrollerat sätt, med tanke på de demografiska och ekonomiska utmaningar som Europeiska unionen kommer att möta. Låt oss inte glömma att länder som Förenta staterna, Kanada eller Australien har invandrarna att tacka för de framsteg som de har gjort. De hör till en extremt dynamisk samhällsgrupp som tillför mer entusiasm och ett nytt sätt att se på saker och ting i deras värdländer och gör de senare mer konkurrenskraftiga. I detta avseende måste vi se till att förutsättningarna finns för att de ska kunna arbeta legalt och att de har möjlighet att förverkliga sina drömmar utan att hindras av meningslös byråkrati. Jag hoppas även att man inom en snar framtid en gång för alla kommer att lösa frågan om tillträde till hela EU:s arbetsmarknad även för medborgare från medlemsstaterna Rumänien och Bulgarien.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) EU står inför det demografiska problemet med en åldrande befolkning, och därför behöver Europa söka efter arbetskraft som positivt bidrar till den ekonomiska utvecklingen och ökar den europeiska ekonomins konkurrenskraft och vitalitet. EU måste reagera på aktuella och framtida behov av arbetskraft och erbjuda ett verktyg för att bekämpa det utnyttjande och den diskriminering som arbetstagare ofta utsätts för.

Genom att inrätta ett förfarande för en enda ansökan för tredjelandsmedborgare som vill resa in på en medlemsstats territorium för att arbeta där och genom att erbjuda dem en säker rättslig ställning kommer detta direktiv att tillgodose dessa behov och även förenkla de ofta komplexa administrativa formaliteterna.

Det fortsätter att vara de enskilda medlemsstaternas ansvar att besluta om antalet invandrare som ansöker om tillstånd för avlönad anställning och villkoren för detta. Av alla ovan nämnda skäl röstade jag för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Vi har nu i flera år talat om att skapa ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare som vill vistas och arbeta i en medlemsstat. Det var ett lovvärt initiativ från början, men texten i sig motsäger de fastställda målen: Den är dels diskriminerande eftersom den grundläggande principen om likabehandling för alla inte respekteras, dels restriktiv eftersom flera kategorier arbetstagare inte omfattas. Trots de förbättringar som har gjorts sedan december 2010 finns det en fortsatt rädsla för sociala orättvisor bland tredjelandsmedborgare. Genom att rösta för det föreslagna ”kombinerade tillståndet” för tredjelandsmedborgare röstar den europeiska högern dessutom för en invandringspolitik som är både diskriminerande och restriktiv. Texten i sig föreskriver inte likabehandling för alla arbetstagare när det gäller arbetsvillkor och sociala rättigheter. Den skapar olika kategorier arbetstagare, efter nationalitet och kontraktstyp, och det är helt enkelt oacceptabelt. Vi kan inte kompromissa om likabehandling. Vi bör säga ja till en gemensam invandringspolitik och ja till ett riktigt kombinerat EU-tillstånd, men vi vill inte ha en politik som är restriktiv och därmed diskriminerande.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för förslaget om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium eftersom jag anser att den växande invandringsvågen till EU kräver en riktig reglering. De administrativa kraven för att ge tredjelandsmedborgare tillstånd att arbeta i EU är överdrivet komplicerade och otydliga. Införandet av ett kombinerat tillståndssystem kommer att förbättra hela förfarandet och göra det mer effektivt och mycket billigare. Vi bör dock inte heller glömma att införandet av ett kombinerat tillståndssystem kommer att göra det lättare för lokala myndigheter att kontrollera de medborgare som kommer till EU. Sist men inte minst måste jag säga att jag är mycket glad över att den text som vi röstade om fick stöd av mina kolleger. Texten har nämligen tagits fram för att garantera sociala och ekonomiska rättigheter för migrerande arbetstagare, i syfte att undvika social dumping eller illojal konkurrens inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom direktivet om ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta i EU bör vara ett allmänt ramdirektiv om rättigheter för arbetstagare från tredjeländer. Det är nämligen först då som denna europeiska rättsakt kommer att kunna bidra till Europeiska unionens mål med en gemensam invandringspolitik. Tyvärr har dagens yttrande från Europaparlamentet över direktivet om ett kombinerat tillstånd för att vistas och arbeta i EU inte förbättrat kommissionens förslag till detta direktiv. Det har inte godtagits att migrerande arbetstagare från tredjeländer, som kommer hit på lagligt sätt och utför samma arbete som arbetstagare från Europeiska unionen, ska åtnjuta samma rättigheter och arbetsvillkor som lokala arbetstagare. Man måste förstå att legala migrerande arbetstagare bidrar till EU:s ekonomi genom sitt arbete samt de skatter och sociala avgifter som de betalar. Därför måste de garanteras samma minimirättigheter och behandlas på samma sätt på arbetsmarknaden. Jag vill betona att det är omöjligt att skapa en tudelad arbetsmarknad, både inom och utanför själva Europeiska unionen. Vi kan inte tillåta att en underklass av arbetstagare skapas på EU:s arbetsmarknad vilken diskrimineras och inte har några rättigheter eller garantier, eftersom detta skulle leda till en urholkning av alla de sociala standarder som vi hittills har lyckats åstadkomma.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Ett antagande av direktivet om ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare för att erhålla ett arbetstillstånd för EU kommer att innebära en betydande förenkling av det system som varje medlemsstat för närvarande bestämmer över. Två separata förfaranden innebär en längre period för att behandla ansökningar och högre administrativa kostnader. Detta system med en enda kontaktpunkt kommer att göra det administrativa förfarandet enklare, billigare och snabbare. Vidare kommer utfärdandet av en enda handling också att möjliggöra en förenklad kontroll av de personer som beviljas inresa och vistelse till en medlemsstats territorium och som får arbeta där. Denna handling kommer att vara utformad som det uppehållstillstånd som är gemensamt för alla medlemsstater. Medlemsstaterna kommer också att kunna införa en kompletterande handling som endast innehåller information. Denna handling kommer att innehålla kompletteringar av den information som finns i det kombinerade tillståndet, vilket kommer att underlätta kontrollerna. Vi talar alltså om fördelar för alla involverade parter – migranter, arbetsgivare och nationella förvaltningar. Inrättandet av ett enda ansökningsförfarande kommer att förenkla de ofta komplexa administrativa formaliteterna för mottagande av personer som migrerar av ekonomiska skäl. Detta skulle utgöra ett lämpligt svar på de utmaningar på sysselsättningsområdet som EU står inför och kommer att fortsätta stå inför.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Fördelen med det antagna direktivet är att det skapar ett gemensamt angreppssätt för att behandla ansökningar från tredjelandsmedborgare om tillstånd för att vistas och arbeta i en medlemsstat och ger en gemensam uppsättning minimirättigheter till de arbetstagare från tredjeländer som lagligen vistas i EU. Direktivets övergripande och rambildande karaktär förstörs tyvärr av undantagen från direktivets tillämpningsområde och variationer när det gäller vissa särskilda befolkningsgrupper. Principen om likabehandling av alla arbetstagare från tredjeländer som lagligen arbetar i unionen och EU-medborgare har urholkats. Denna jämlikhet bör vara ett uttryck för erkännandet av det bidrag som migrerande arbetstagare ger EU:s ekonomi genom sitt arbete och även genom de skatter och sociala avgifter som de betalar. Detta skulle också bidra till att minska den illojala konkurrensen, försvåra illegalt arbete samt förhindra att arbetstagare från tredjeländer utnyttjas på arbetsmarknaden och drabbas av social utestängning. Tvärtemot kommissionens förslag är det därför nödvändigt att se till att ingen specifik grupp utesluts från direktivets tillämpningsområde och särskilt inte den grupp som innefattar tillfälliga arbetstagare. Direktivet måste specificera villkoren för inresa till EU och alla konkreta rättigheter, men det får inte utgöra något hinder för en situation där alla legala migrerande arbetstagare kan åtnjuta rättvis och jämlik behandling utan det bör tvärtom säkerställa och garantera en sådan behandling.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. (RO) Detta betänkande utgör ett mycket viktigt steg för Europeiska unionens lagstiftning om laglig migration eftersom det inrättar ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare. Jag välkomnar att den text som har antagits i dag inte nämner något alls om en medlemsstats möjlighet att kräva andra handlingar från en tredjelandsmedborgare för att den senare ska få ett arbetstillstånd. Migranter kommer dessutom inte att bli en börda för det sociala välfärdssystemet eftersom medlemsstaterna kommer att kunna besluta att tredjelandsmedborgare endast får tillgång till det sociala välfärdssystemet efter att de har arbetat i minst sex månader samtidigt som de som har kommit till landet för att studera inte kan åberopa dessa förmåner. En särskild punkt som måste välkomnas i detta betänkande är att det fastställer en uppsättning gemensamma åtgärder när det gäller rättigheterna för arbetstagare från tredjeländer och därmed främjar den lagliga migration som Europeiska unionen behöver. Jag välkomnar uppmaningen till medlemsstaterna att utarbeta jämförelsetabeller eftersom vi på så sätt kommer att kunna kontrollera att direktivet införlivas på rätt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta förslag till betänkande som ger utrymme för ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd för lagliga invandrare, föreskriver ett ”kombinerat tillstånd” för tredjelandsmedborgare och ger dem samma rättigheter som EU-medborgarna. Jag samtycker till detta förslag, som syftar till att förenkla de administrativa förfarandena och säkerställa likabehandling mellan arbetstagare från EU och migrerande arbetstagare i fråga om en rad olika sociala rättigheter, till exempel tillgången till det sociala trygghetssystemet. Denna åtgärd kommer att främja den lagliga invandringen när så är nödvändigt för att tillgodose behoven på EU:s arbetsmarknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade emot direktivet om ett ”kombinerat tillstånd”. Det är nämligen inspirerat av Bolkestein-direktivet som införde ursprungslandsprincipen och därigenom tillät olika behandling av arbetstagare när det gäller lön, villkor, arbetstider, socialt skydd och så vidare. Samma metod tillämpas här för arbetstagare från tredjeländer utanför Europeiska unionen. Man har infört olika behandling för europeiska och utomeuropeiska arbetstagare och därmed har konkurrensen mellan dem och utländska arbetstagare ökat, beroende på om de är utstationerade arbetstagare eller säsongsarbetare, studenter eller bosatta personer. Alla dessa skillnader kommer att leda till ett större utnyttjande och en större osäkerhet. Trots europeiska fackföreningars åtgärder och de drivande krafterna i parlamentet för att åstadkomma fullständigt lika rättigheter för alla arbetstagare återspeglar texten framför allt en kompromiss mellan högern och socialisterna. Det framtida direktivet kommer inte att omfatta utstationerade arbetstagare eller studenter, det kommer att ge utrymme för diskriminering på grund av kriterier som språkkunskaper och det kommer att vägra familjeförmåner till säsongsarbetares familjer. På samma sätt har man tagit bort kravet i fråga om FN:s konvention om skydd av migrerande arbetstagare och deras familjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Förslaget syftar till att bemöta den oro som uttrycktes i Stockholmsprogrammet i syfte att skapa en flexibel invandringspolitik för att främja EU:s utveckling och ekonomiska resultat.

Det syftar därmed till att förenkla och samordna de befintliga bestämmelserna i medlemsstaterna genom att skapa ett enda ansökningsförfarande som leder fram till en enda kombinerad handling som är både ett uppehålls- och ett arbetstillstånd. Detta borde ge utrymme för ett effektivare förfarande och ge tydliga fördelar för både arbetsgivare och tredjelandsmedborgare som vill migrera till medlemsstaterna. Det kommer att säkerställa att dessa migranter och EU-medborgarna har jämförbara rättigheter och skyldigheter när det gäller arbetsvillkor, utbildning, erkännande av utbildningsbevis, sociala förmåner och så vidare. Samtidigt gör förslaget det lättare att kontrollera om migranternas vistelse och anställning är laglig.

Därför röstade jag för det utmärkta betänkande som Véronique Mathieu har lagt fram för oss.

 
  
MPphoto
 
 

  Karima Delli (Verts/ALE), skriftlig. (FR) Europaparlamentet har röstat för principen om att skapa ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta i en medlemsstat. Detta förfarande ger en uppsättning gemensamma rättigheter för dessa arbetstagare, särskilt med avseende på arbetsvillkor såsom arbetstid och semestrar. Texten fastställer även principen om återbetalning av pensionsavgifter som de arbetstagare som lämnar EU redan har samlat ihop, eftersom de inte kommer att kunna få ut sin pension efter att de har gått i pension. Texten innebär dock vissa problem eftersom den stärker principen om ursprungsland för vissa kategorier arbetstagare, en princip som den europeiska vänstern kämpade mot vid tiden för det välkända Bolkestein-direktivet. Principen skapar ett slags tudelad arbetsmarknad beroende på arbetstagarens ursprung och bidrar till ett slags social dumping. Det finns en motsägelse här: Vill vi verkligen skydda den europeiska sociala modellen och bör den utesluta utomeuropeiska arbetstagare eller bör den inta en universell hållning och stoppa diskriminering av arbetstagare genom att ge dem olika rättigheter? Texten löser ännu inte denna viktiga fråga, och därför bestämde jag mig för att avstå från att rösta om texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade emot detta betänkande som syftar till att införa illojal konkurrens mellan EU:s arbetstagare och migrerande arbetstagare som kommer till EU. Direktivet om det ”kombinerade tillståndet”, såsom det ändrades i dag av parlamentet vid första behandlingen, kommer att omfatta utomeuropeiska medborgare som vill vistas och arbeta i en medlemsstat eller som redan lagligen vistas i ett EU-land, med undantag för utstationerade arbetstagare, säsongsarbetare, varaktigt bosatta personer och flyktingar, som således inte kommer att omfattas av direktivets bestämmelser mot diskriminering. Det är oacceptabelt att lagliga migranter som kommer till EU för att arbeta har sämre arbetsvillkor än arbetstagare från EU som utför samma jobb. Så fort en migrant kommer in i EU och börjar arbeta är personen inte längre en migrant utan en arbetstagare. Därför har personen rätt att behandlas som sådan, precis som alla andra arbetstagare från EU och oavsett ursprungsland. Det får inte finnas några undantag. EU-lagstiftningen måste gälla för alla arbetstagare i EU, oavsett ursprungsland.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Vi har nu i flera år talat om att skapa ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare som vill vistas och arbeta i en medlemsstat. Det var ett lovvärt initiativ från början, men texten i sig motsäger de fastställda målen: Den är dels diskriminerande eftersom den grundläggande principen om likabehandling för alla inte respekteras, dels restriktiv eftersom flera kategorier arbetstagare inte omfattas. I december 2010 förkastade ledamöter av Europaparlamentet texten för första gången. Trots de förbättringar som har gjorts sedan dess finns det en fortsatt rädsla för social orättvisa bland tredjelandsmedborgare. I den nuvarande texten föreskrivs inte likabehandling för alla arbetstagare i fråga om arbetsvillkor och sociala rättigheter. Detta skapar olika kategorier arbetstagare, efter nationalitet och avtalstyp, och detta är helt enkelt oacceptabelt. Därför röstade vi emot det slutgiltiga förslaget. Vi är fortfarande för ett kombinerat europeiskt tillstånd, men vi vill inte ha en politik som är begränsande och därmed diskriminerande.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Detta förslag handlar om att införa ett enda ansökningsförfarande för att garantera ett tillstånd för både anställning och vistelse och formulering av en gemensam uppsättning rättigheter till alla medborgare av länder utanför EU som lagligen vistas och arbetar i EU. Detta förutsätter regler som är gemensamma för alla medlemsstater, vilket skulle göra slut på de skillnader som nu finns i synsätt mellan olika EU-länder och göra så att det förfarande som syftar till att ge arbetstagare rättslig status blir snabbare, mer enhetligt och öppet i hela unionen.

Medan den lagliga migrationen för arbetskraft, och framför allt kvalificerad arbetskraft, bidrar till att bekämpa olaglig sysselsättning och kan förbättra konkurrensen i ekonomin och överbrygga befintliga brister får vi inte glömma att arbetskraftsmigrationspolitiken måste vara flexibel i en period av ekonomisk kris och sårbarhet när arbetslösheten ökar, såsom kommissionen framhåller, men den måste även vara hållbar och förnuftig.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande behandlas en fråga som det blir mer och mer angeläget att diskutera. Den väntade nedgången i antalet européer som aktivt bidrar till försörjningen gör att EU faktiskt måste öppna sina gränser för tredjelandsmedborgare, så att de kan vistas och arbeta här; i annat fall kommer de nuvarande sociala trygghetssystemen att haverera.

År 2004 konstaterades det i Haagprogrammet, som betoande behovet av att bekämpa olaglig migration, att laglig migration skulle spela en viktig roll för EU:s ekonomiska utveckling. I Stockholmsprogrammet, som antogs av rådet den 10 och den 11 december 2009, konstaterades att arbetskraftsmigration kan öka konkurrensen och ekonomins livskraft.

Med tanke på de demografiska utmaningar som har börjat göra sig gällande i EU instämmer jag därför i den uppfattning som kommer till uttryck i betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om den ändring av bestämmelserna som syftar till att införa ett enda ansökningsförfarande för att garantera tillstånd för tredjelandsmedborgare att lagligen vistas i någon av medlemsstaterna. Detta är även ett steg mot ett förenklat förfarande som är effektivare och mer ekonomiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Förslaget till direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium, som ger sken av att leda till förbättrade förhållanden för arbetstagare från dessa länder, kan i själva verket utgöra ett angrepp på arbetstagares allmänna rättigheter.

Låt oss inte glömma att förslaget hade sitt ursprung i den princip om ursprungsland som fastslogs i det ökända Bolkestein-direktivet, som främjade ökad ojämlikhet mellan arbetstagare, särskilt i fråga om löner, och som i slutändan var ofördelaktigt för alla arbetstagare på grund av att arbetsvillkoren pressades nedåt. Genom att man i detta betänkande försöker skapa ojämlika förhållanden och skillnader i behandlingen av europeiska arbetstagare och arbetstagare från tredjeländer ökar direktivet segregeringen av invandrade arbetstagare och försvagar alla arbetstagares ställning ytterligare genom att de tvingas in i en mer instabil situation. I grund och botten kan vi stå inför ett försök att främja social dumpning.

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att stärka rättigheterna för alla arbetstagare, inbegripet invandrare, säsongsarbetare och utstationerade arbetstagare. Vi beklagar därför att man yrkar på restriktiva åtgärder sedan den första versionen av detta betänkande har förkastats …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Antagandet av betänkandet om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium kan utgöra ett angrepp på arbetstagarnas allmänna rättigheter. Förslaget har sitt ursprung i Bolkestein-direktivet, där principen om ursprungsland fastslogs, vilket främjade ökade skillnader mellan arbetstagare, särskilt i fråga om löner, och visade sig vara ofördelaktigt för alla arbetstagare. Ambitionen att skapa skillnader mellan europeiska arbetstagare och arbetstagare från tredjeländer ökar de invandrade arbetstagarnas segregering genom att skillnaderna i behandling blir större och ytterligare försämrar deras levnadsvillkor till följd av den sårbarhet och instabilitet som präglar deras arbetsvillkor.

Detta förslag till direktiv kan komma att främja social dumpning och göra förhållandena på arbetsmarknaden instabila. Med tanke på detta är det nödvändigt att stärka rättigheterna för alla arbetstagare, inbegripet invandrare, säsongsarbetare och utstationerade arbetstagare. Arbetstagarnas kamp i många EU-länder, särskilt i Portugal, betydde emellertid att förslaget till direktiv förkastades vid det sista plenarsammanträdet 2010. Vi beklagar att man krävde restriktiva åtgärder …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. (DE) Även om det på det stora hela taget skulle vara bra om uppehållstillstånd och arbetstillstånd kunde utfärdas tillsammans förblir följande frågor obesvarade och följande påpekanden är nödvändiga:

1. Tillämpningen av direktivet om utstationering av arbetstagare måste ges företräde och tillämpningen av socialrätten i sysselsättningslandet måste alltid betraktas som grundläggande.

2. Ingen arbetstagare får anställas som lagligen ”billig” arbetskraft inom ramen för denna åtgärd, eftersom detta skadar vår arbetsmarknad och är socialt orättfärdigt.

3. Länderna måste genomföra fler kontroller på dessa områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Sedan betänkandet först hade förkastats i plenum gjorde den europeiska högern felaktiga manövrer i förfarandet och har nu på ett skamligt sätt bidragit till erkännandet av en arbetsmarknad i två divisioner som är beroende av arbetstagarens ursprung; detta kommer att leda till social dumpning och resultera i att nivån på skyddet för europeiska arbetstagare pressas ned, vilket är oacceptabelt. Jag röstade därför emot betänkandet som inte är annat än ett angrepp på EU:s sociala modell. I texten grundläggs utestängning och ojämlik behandling när det gäller social trygghet, pensioner och tillgång till sysselsättning och utbildning för lagliga migrerande arbetstagare, vilket går stick i stäv med mina värderingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) I Haagprogrammet insåg man att laglig invandring skulle spela en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen. Av den anledningen innehöll programmet en uppmaning till kommissionen att lägga fram en handlingsplan för att möjliggöra för arbetsmarknaden att snabbt reagera på det ständigt växlande kravet på arbetskraft från utlandet. Stockholmsprogrammet, som antogs av rådet den 10 och den 11 december 2009, ger uttryck för uppfattningen att invandringen kan öka konkurrensen och den ekonomiska livskraften. Med tanke på de betydande demografiska utmaningar som EU kommer att ställas inför i framtiden med en växande efterfrågan på arbetskraft uppmanas medlemsstaterna i detta fleråriga program att bedriva en flexibel invandringspolitik för att stödja EU:s ekonomiska utveckling och produktivitet på lång sikt. Bestämmelserna i förslaget har den fördelen att de ger arbetstagare från tredjeländer bättre skydd än vad som är fallet för närvarande med internationella konventioner som endast ratificerats av vissa medlemsstater som grund. Jag lade ned min röst, eftersom det inte anges i förslaget vem som får lämna in en ansökan – arbetsgivaren eller arbetstagaren – och från vilken stat en ansökan kan lämnas, och det var viktigt att klargöra denna viktiga fråga. Kraven på rättssäkerhet och öppenhet i beslutsfattandet hos de nationella myndigheterna betonas inte heller i betänkandet. Dessa beslut påverkar starkt de berörda människornas liv och medlemsstaterna och måste därför fattas på ett fullständigt öppet sätt. Varje beslut om avslag måste vara vederbörligen motiverat, öppet och objektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Det resolutionsförslag som har lagts fram för omröstning i parlamentet i dag om bestämmelser för ett enda ansökningsförfarande för utfärdande av tillstånd som skulle tillåta tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på EU:s territorium utgör ytterligare ett steg mot en harmonisering av medlemsstaternas nationella lagar. Genom att samma rättsliga åtgärder i samband med invandring införs i alla EU-länder och gemensamma förfaranden tillämpas för dem som tänker ansöka om tillträde till och anställning i en medlemsstats territorium kommer EU att kunna fylla behovet av arbetskraft på de inre marknaderna, då införandet av lika rättigheter skapar ett redskap för kampen mot exploatering och diskriminering. Jag anser trots detta att medlemsstaterna under vissa omständigheter bör tillåtas att sätta gränser för sin förmåga att inom sitt territorium ta emot och erbjuda sysselsättning till medborgare från länder utanför EU. Förslaget har uppenbarligen som mål att bekämpa olaglig invandring och olaglig sysselsättning men det kan och bör ses som ett användbart bidrag till genomförandet av Europa 2020-strategin, då det även tillåter enklare gränskontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. (FR) Det är omkring 20 år sedan EU inrättade den inre marknad som dess grundare tänkte sig. Dess genomförande har lett till en allt större integration av ett vidsträckt handelsområde. På detta område förekommer emellertid fortfarande olika behandling av medlemsstaternas medborgare och tredjelandsmedborgare. Denna skillnad i behandling är ett dubbelt problem. Den straffar å ena sidan migrerande arbetstagare, som inte har de höga förväntningar som medlemsstaternas rättigheter vanligtvis innebär, och skadar å andra sidan europeiska arbetstagare, som drabbas av social dumpning på grund av otillbörlig konkurrens. Betänkandet om ett enda ansökningsförfarande som har lagts fram av Véronique Mathieu är särskilt inriktat på migrerande arbetstagares rättigheter. Det förenklar förfarandena genom att ett enda ansökningsförfarande inrättas för vistelse och arbete och ger utländska arbetstagare rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med de rättigheter och skyldigheter som europeiska arbetstagare har. En fullständig etablering av den inre marknaden är ett verksamt redskap som gör det möjligt för EU att åter börja växa, vilket är anledningen till att jag gav mitt stöd för denna text.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade emot detta betänkande, eftersom viktiga punkter om utstationerade arbetstagare, pensionsrättigheter och social trygghet förkastades.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för detta betänkande, som kommer tillbaka till parlamentet för andra gången, eftersom jag anser att det innehåller ett bra svar på de omfattande demografiska utmaningar som EU kommer att ställas inför under de kommande åren; ett enda ansökningsförfarande kommer att införas för tredjelandsmedborgare som vill få tillträde till en medlemsstats territorium för arbete och de kommer att erbjudas en trygg rättslig status.

Ekonomisk invandring är en verklighet som måste organiseras, men den är också nödvändig med tanke på de demokratiska och ekonomiska utmaningar som EU kommer att ställas inför inom en nära framtid. Därför måste invandringspolitiken ses som ett instrument för justering av våra behov av arbetskraft och på så sätt bidra till genomförandet av Europa 2020-strategin. Från teknisk synpunkt motiveras uteslutningen av säsongsarbetare och arbetstagare som förflyttas inom sitt företag av att kommissionen lägger fram förslag till specifika direktiv för dessa arbetstagare. När det gäller uteslutningen av asylsökande och personer som står under internationellt skydd är det emellertid viktigt att understryka att de redskap som redan finns på dessa områden ger större skydd än det här förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) När nu detta förslag till direktiv har antagits kommer invandrade arbetstagare att ha samma rättigheter som inhemska arbetstagare, åtminstone när det gäller ersättning och uppsägning, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt arbetstid och semester. Detta förslag syftar till att införa ett enda ansökningsförfarande för invandrare som lagligen vistas och arbetar i EU och att garantera dem en gemensam uppsättning rättigheter i hela EU.

Det är således möjligt att förenkla förfarandena så att de nationella myndigheterna kan garantera ett enda ansökningsförfarande för vistelse och arbete för lagliga invandrare så att de kan dra fördel av en uppsättning rättigheter som liknar de rättigheter som arbetstagarna har i den medlemsstat där de vistas. Tillstånd för invandrare i sysselsättningssyfte och antalet tillstånd som tilldelas bör emellertid även i fortsättningen den enskilda medlemsstaten ansvara för.

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. (HU) Vi kan skydda oss bäst mot olaglig och irreguljär invandring om vi försöker att hindra den. Vi kan ge stöd till människor att finna försörjning och social trygghet i sina ursprungsländer, dvs. vi kan avlägsna orsakerna till deras utvandring. Om detta inte är möjligt bör vi skapa lagliga kanaler för invandring, som naturligtvis även fyller behoven på vår egen arbetsmarknad. Ekonomisk invandring är i dag en realitet, och den är å andra sidan också nödvändig, eftersom vi med hjälp av den bättre kan försvara oss mot demografiska och ekonomiska utmaningar. Därför kan vi betrakta invandringspolitiken som en regleringsåtgärd som gör det möjligt för oss att kontrollera våra behov av arbetskraft. Därigenom skapar vi möjligheter för invandrare från tredjeländer som lagligen kan resa in i EU:s territorium i syfte att finna sysselsättning. Systemet för mottagningsförfaranden skulle förenklas väsentligt om ett samlat förfarande skapades där rätten till vistelse och sysselsättning tilldelades samtidigt. Av den anledningen röstade även jag för att denna övergripande lagstiftningsram ska skapas så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) I och med inrättandet av ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare som önskar vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och genom att de erbjuds trygg rättslig status kommer detta förslag till direktiv att förenkla de ofta komplicerade administrativa åtgärderna i samband med att ekonomiska migranter tas emot.

Ett samordnat förfarande för utfärdande av ett enda dokument som berättigar till vistelse och ger tillträde till arbetsmarknaden utgör en väsentlig förenkling av tillståndssystemet. Dessutom förutsätter förslaget en behandling som är lika den som inhemska arbetstagare åtnjuter, varför det ger bättre skydd för arbetstagare från tredjeländer än vad de har för närvarande. Detta kommer även att bidra till kampen mot illojal konkurrens som ofta är ett resultat av att dessa arbetstagare saknar skyddad rättslig status.

Den text som vi har antagit i dag innehåller också två viktiga frågor som prioriteras av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE): Alla hänvisningar till ytterligare handlingar har avlägsnats och krav ställs på medlemsstaterna att ställa upp jämförelsetabeller så att kommissionen kan få bekräftelse på att direktivet har införlivats. Texten är ett tydligt tecken på att Europaparlamentet vill gå i en riktning mot en rättslig ram för EU när det gäller den lagliga invandringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Syftet med detta direktiv är att göra det möjligt för eventuella invandrare i en EU-medlemsstat att få arbets- och uppehållstillstånd genom ett enda förfarande. Enligt det ursprungliga förslaget skulle arbetstagare från länder utanför EU få samma behandling som EU-medborgare när det gäller lön och uppsägning, hälsovård och säkerhet på arbetsplatsen och rätten att gå med i fackföreningar. Sysselsättningskommittén vill utsträcka dessa rättigheter till att omfatta samma arbetstider och ledigheter samtidigt som man förtydligar arbetstagarnas rätt till social trygghet och skatteförmåner. Arbetstagare från länder utanför EU skulle också kunna få sina pensioner när de flyttar tillbaka till sina hemländer på samma villkor som medborgarna i den stat det berör. Dessutom ska alla EU:s medlemsstater utfärda ett enda standardiserat arbets- och uppehållstillstånd.

Jag samtycker inte till detta eftersom EU fortfarande har arbetslöshetsproblem och röstade därför emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Inresan och vistelsen för medborgare från tredjeländer är en tvistefråga, men tidigare har rättigheterna för dessa utsträckts mer och mer. Därför är det nu så att den ursprungliga befolkningen med all rätt känner sig alltmer missgynnad till följd av att medborgare från tredjeländer har tillgång till socialtjänst, särskilt när det gäller socialbostäder. Vid ekonomisk migration är det huvudsakligen välutbildade och mycket efterfrågade arbetstagare som flyttar till andra stater. Medan de i Förenta staterna till exempel inte belastar socialsystemet och i vissa stater också måste flytta när deras arbete upphör, utgör de genom den ökande jämlikhet med den bofasta befolkningen som de fått på senare år, en allt större börda för staterna med traditionellt välutvecklade socialsystem om de stannar i landet permanent sedan de förlorat sina arbeten och om alla släktingar också måste underhållas, eftersom de fått ta med sig alla de familjemedlemmar som de har. Detta förslag är ytterligare ett steg i denna riktning och bör därför förkastas i starkast möjliga ordalag.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag vill uttala min röst emot betänkandet angående en enda form av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeländer eftersom man i dag i kammaren röstade om vissa ändringsförslag för att utesluta att kravet på anställning var nödvändigt för att få tillgång till bidrag och socialtjänst. Jag tycker att det är en farlig sänkning av de miniminormer som krävs och det gör det möjligt för en medborgare från ett tredjeland, givetvis med ett giltigt uppehållstillstånd i EU, att få tillgång till samma arbetsförhållanden och sociala förhållanden som en EU-medborgare. Om nu EU existerar är det för att också garantera att invånarna i medlemsstaterna, vilka är unionens medborgare, kan få större rättigheter och garantier än vad som krävs i detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att arbetstagare från länder utanför EU bör ha samma rättigheter till arbetsförhållanden som EU-medborgare i enlighet med direktivet om ”ett kombinerat tillstånd”. Jag vill särskilt i detta sammanhang nämna arbetstid, ledighet och socialförsäkring. Syftet med detta lagförslag är att minska byråkratin och förenkla förfarandena för att ansöka om uppehåll och arbete i en EU-medlemsstat både för migranter och deras arbetsgivare genom ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd. Förslaget specificerar inte villkoren för att ta emot medborgare från tredjeländer. Medlemsstaterna behåller sin befogenhet att fastställa dessa tillträdeskriterier och det antal migranter som de önskar ta emot i sitt eget land för att börja en anställning. De nya reglerna kommer att tillämpas för icke-EU-medborgare som redan bor lagligt i en medlemsstat eller vill göra det.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Véronique Mathieus betänkande om förslag till direktiv om ett enda ansökningsförfarande för uppehålls- och arbetstillstånd för medborgare från tredjeländer. Det gjorde jag eftersom jag anser att det är viktigt för EU att upprätta gemensamma regler för hela EU för att hantera tillströmningen av arbetskraft från tredjeländer, både av ekonomiska och sociala skäl. Arbetsinvandring kan öka ekonomins konkurrenskraft och vitalitet och hjälpa EU att hantera den kommande demografiska utmaningen så bra som möjligt. Förslaget till direktiv uppmanar medlemsstaterna att anta en flexibel invandringspolitik för att stödja EU:s långsiktiga utveckling. Dessutom kommer det att förenkla de ofta komplicerade administrativa rutinerna för att ta emot migrerande arbetstagare, samtidigt som det också ger oss ett verktyg för att bekämpa den exploatering och den diskriminering som vissa kategorier arbetstagare drabbas av.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna lagstiftningsresolution från parlamentet om ett förslag till direktiv från parlamentet och rådet om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare för att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium, och en gemensam uppsättning regler för tredjelandsarbetstagare som lagligen är bosatta i en medlemsstat. Denna fråga är ännu mer relevant under den nuvarande ekonomiska och sociala situationen. Ett av de bästa sätten att bekämpa olaglig invandring och svart arbete är faktiskt att utveckla stabila kanaler för laglig migration som både möter arbetsmarknadens behov och de sociala kraven på framgångsrik integrering i värdsamhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Stockholmsprogrammet som antogs av rådet den 10 och den 11 december 2009 uppmanar medlemsstaterna att anta en invandringspolitik som utmärks av flexibla regler för att stödja EU:s utveckling och ekonomiska resultat. Med detta förslag vill parlamentet bidra till genomförandet av detta program.

Det inför särskilt ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare som vill få tillträde till en medlemsstats territorium för att arbeta genom att 1) förenkla de ofta komplicerade reglerna för att ta emot migranter, 2) fastställa ett instrument för att förhindra exploatering och diskriminering på arbetsplatsen, 3) garantera att medlemsstaternas arbetsmarknader definitivt kommer att kunna svara mot arbetstagarnas behov, nu och i framtiden. Direktivet är tillämpbart på alla medborgare som fått tillträde till territoriet för att arbeta och på dem som ursprungligen blev mottagna av andra skäl och som senare har fått ett arbetstillstånd enligt bestämmelser i nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning. Detta förslag bidrar därför till att stödja ett gemensamt tillvägagångssätt från de 27 medlemsstaternas sida när det gäller ekonomisk migration, vilket är skälet till att jag återupprepar min röst för detta förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Ekonomisk invandring är en realitet vi måste få ordning på, men det är också en nödvändighet med tanke på de demografiska och ekonomiska utmaningar som EU kommer att stå inför inom en snar framtid. Invandringspolitik kan betraktas som ett instrument för att reglera vårt arbetskraftsbehov och på så sätt bidra till att genomföra Europa 2020-strategin. Att ha ett enda förfarande för att utfärda ett kombinerat dokument som tillåter uppehåll och tillträde till arbetsmarknaden utgör en avsevärd förenkling av antagningssystemet. Direktivet kommer att kunna tillämpas inte bara på alla tredjelandsmedborgare som fått tillträde till en medlemsstats territorium för att arbeta, utan också på alla dem som ursprungligen togs emot av andra skäl men nu fått rätt att arbeta där på grundval av nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning. Varje medlemsstat måste fastställa de villkor enligt vilka de beviljar sociala trygghetsförmåner och också storleken på dessa bidrag och den tidsperiod för vilken de beviljas. Jag beklagar att säsongsarbetare och arbetare som är utstationerade inom sitt företag är uteslutna från detta direktiv, men jag uppmanar kommissionen att snart lägga fram ett förslag om detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på de demografiska utmaningar som EU står inför i framtiden är det nödvändigt att EU utvecklar en balanserad och flexibel invandringspolitik som gör det möjligt att möta EU:s arbetskraftsbehov och som bidrar till ekonomins konkurrenskraft och vitalitet.

Antagandet av detta direktiv som fastställer ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare som vill få tillträde till en medlemsstats territorium för att vistas och arbeta där och ger dem en gemensam samling rättigheter på områden som är kopplade till arbetsmarknaden kommer att lösa dessa problem rakt av och därför förtjänar förslaget min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Röstningen i dag för direktivet om ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare som vill vistas och arbeta i en medlemsstat är ett ytterligare steg mot att uppnå en samordnad invandringspolitik på EU-nivå. Idén att kombinera ett uppehålls- och ett arbetstillstånd är bra. Den visar att EU är ytterst angeläget om att stödja laglig migration och inte är den europeiska fästning som vissa tror. För att åstadkomma detta var det viktigt för parlamentet att stödja tanken på ett enda ansökningsförfarande, vilket är enklare och snabbare för både arbetsgivaren och migranten. Parlamentet har också valt rätt genom att utesluta fyra kategorier av arbetare från tillämpningsområdet: säsongsarbetare, arbetare som är utstationerade inom sitt företag, egenföretagare och sjöfolk – av dessa omfattas alla redan eller kommer snart att omfattas av specifika direktiv. Ytterligare en positiv sak är den flexibilitet som medlemsstaterna får när det gäller tredjelandsarbetarnas effektiva rättigheter. De 27 ländernas regeringar kommer att i sista hand få avgöra om de ska bevilja eller avslå arbetslöshetsunderstöd och familjebidrag och inte tilldela allmännyttiga bostäder under de första tre årens vistelse. Detta är enkla, förnuftiga åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Direktivet i sin nuvarande form utesluter många kategorier, som säsongsarbetare, personer som tillfälligt överförts av sitt företag, flyktingar och utstationerade arbetare etc. Jag är helt emot ytterligare uppdelning av arbetare i kategorier och differentierad behandling som ger vissa arbetare och deras familjemedlemmar mindre rättigheter än andra.

Även om några av dessa kategorier omfattas av andra direktiv visar kommissionens förslag om säsongsarbetare att dessa direktiv inte är tillräckliga när det gäller rättigheter. Vi bör stå för en gemensam ram för alla arbetare, eftersom det skulle göra lagstiftningen på arbetsplatser enhetlig och undvika att splittra arbetarnas situation med risk att äventyra integreringen av migranter och sammanhållningen inom EU.

Även om mycket viktiga frågor, som att möjligheten att överföra pensionsrättigheter till tredjeländer inte längre skulle vara villkorad på förekomsten av bilaterala avtal, har uppnåtts tack vare Jean, kan jag inte låta bli att tycka att vi borde förespråka lika behandling och icke-diskriminering av alla arbetare i EU. Därför avstod jag från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Röstningen i dag utgör ett steg mot att anta ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare som ansöker om att få komma in på europeiskt territorium och arbeta där. EU avser att förenkla de administrativa rutinerna och utfärda ett enda dokument för både uppehålls- och arbetstillstånd.

Jag vill betona att man i omröstningen i dag inte betonar att planlöst dra till sig nya arbetare till vårt territorium och inte heller är målet att bekämpa olaglig invandring. Alla arbetare utanför EU som önskar slå sig ned i EU kommer fortfarande att behöva skaffa ett uppehållstillstånd först. Det förslag som antagits i dag bekräftar också att man fullt ut följer subsidiaritetsprincipen genom att fastställa miniminormer för rättigheter och skyldigheter, men överlämnar åt medlemsstaterna flexibilitet och frihet i fråga om att införa regler i sin nationella lagstiftning och i den praktiska tillämpningen av dem. EU kan inte begränsa medlemsstaternas befogenhet att organisera den sociala tryggheten och varje stat måste få upprätta sina egna regler på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Även om direktivet om ett enda ansökningsförfarande för ett uppehålls- och arbetstillstånd är långt ifrån idealiskt eller fullständigt, röstade jag för det trots allt. Jag beklagar bristerna beträffande säsongsarbetare, utstationerade arbetare, rätten att byta arbetsgivare och rätten att komma in och åter komma in, därför att dessa undergrupper kommer att skyddas av annan (kommande) lagstiftning. När allt kommer omkring är detta direktiv ytterst viktigt med tanke på att det är det första i sitt slag som garanterar en gemensam uppsättning minimirättigheter (däribland lönerättigheter, likabehandling på arbetsplatsen, pensionsrättigheter och tillgång till hälsovård) för arbetare från tredjeländer som lagligen är bosatta i Europa, vilket det gör på grundval av likabehandling med inhemska arbetare i medlemsstaterna. Dessutom erbjuder direktivet ett system med ett enda ansökningsförfarande för ett uppehålls- och arbetstillstånd. Detta program är långt ifrån en helt gemensam invandringspolitik, men med tanke på den ökande invandringstillströmningen, den hela tiden växlande efterfrågan på utländsk arbetskraft och förhindrandet av övergrepp och diskriminering i detta avseende är denna första form av skydd mycket viktig. Tredjelandsarbetare kommer nu att få bättre skydd än vad som varit fallet. På det hela taget var detta den avgörande faktorn för min ja-röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade emot förslaget eftersom jag tycker att det öppnar dörren för illojal konkurrens med EU-arbetare och migrerande lågkostnadsarbetare som kommer till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Detta betänkande syftar till att upprätta ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare i en medlemsstat och påskyndar på så sätt antagningsprocessen och gör den mer enhetlig medan man samtidigt också minskar den byråkratiska och finansiella bördan. Ekonomisk migration är nu en realitet som borde analyseras med tanke på utvecklingen av lagliga och stabila migrationskanaler för att möta de europeiska arbetsmarknadernas behov.

De ekonomiska och demografiska utmaningarna som EU står inför innebär att en gemensam invandringspolitik måste utarbetas för de 27 medlemsstaterna. När Lissabonfördraget trädde i kraft upprättades en ny rättslig grund i denna fråga, medbeslutandeförfarandet, och därför anser jag att det är nödvändigt att skapa en gemensam och samordnad strategi för att minska skillnaderna i nationell lagstiftning.

Förutom vad som redan sagts tillgodoser förslaget också likabehandling för inhemska arbetare och skapar en säker och skyddande rättslig status eftersom invandrarna deltar i värdlandets ekonomiska verksamhet. Beslut som har avslagits bör motiveras ordentligt och tydliggöras och kostnaderna bör stå i proportion till de tjänster som faktiskt levereras.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. (FR) Antagandet av detta betänkande är ett betydelsefullt steg framåt för att skydda tredjelandsarbetarnas rättigheter i EU genom att bevilja dem ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd. Detta visar EU:s beredvillighet att öka sin dragningskraft i världens ögon genom att underlätta villkorat tillträde till den europeiska arbetsmarknaden. Jag är glad att förfarandet för att erhålla detta tillstånd har förenklats genom ett system med en enda instans, vilket kommer att underlätta de administrativa rutinerna för utländska arbetare. Skapandet av ett enda arbetsdokument utgör ett betydande framsteg i kontrollen och regleringen av migrationsströmmarna från medlemsstaterna och kommer att göra det möjligt att lättare övervaka den lagliga invandringen. Med denna text har parlamentet fastslagit att en kontrollerad, reglerad invandring av arbetare är fördelaktig för alla. Att upprätta en gemensam rättslig ram för europeiska och utländska arbetare skyddar våra medborgare mot alla former av illojal konkurrens på arbetsmarknaden. Jag röstade för denna resolution eftersom jag stöder tanken på ett Europa som skyddar sina arbetare samtidigt som det står fast vid principen om fri rörlighet för personer, vilket är en hörnsten i det europeiska projektet.

 
  
  

Betänkande: Andreas Schwab (A7-0038/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumenträttigheter vilket ersätter fyra befintliga EU-direktiv med ett enda rättsligt instrument. Jag håller med föredraganden i hans åsikt att den fragmentariska karaktären på gällande lagstiftning avhåller konsumenter och företag i lika hög grad från att delta i handel över gränserna. Vi måste emellertid vara försiktiga eftersom det på grund av områdets karaktär är ganska svårt att fullt ut harmonisera lagstiftningen när det gäller konsumenträttigheter och dessutom kan detta minska nivån på konsumentskyddsrättigheterna i vissa medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Ställd inför den senaste digitala utvecklingen bör EU uppdatera konsumenträttigheterna. Detta förslag till direktiv syftar till att ge konsumenterna i alla EU:s medlemsstater ett bättre skydd, särskilt genom att göra det möjligt för dem att få en riktig ångerrätt. Varje medborgare och konsument bör garanteras samma rättigheter i EU. Vi kommer på så sätt att stödja en nivå på konsumentpolitiken som tillfredsställer våra medborgare, vilka kommer att tycka att det är lättare att göra inköp i andra medlemsstater. Om detta nya direktiv bevarar det centrala regelverket i den franska konsumenträtten, som garantin om dolt fel, och det faktum att alla betalningsmetoder är gratis, tror jag dessutom att det är ett steg framåt. Därför stödde jag det.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande som kommer att omprövas av behörigt utskott. Detta direktiv syftar till att kombinera EU-lagstiftning som reglerar konsumenträttigheter, att garantera en hög nivå på konsumentskydd i alla EU-medlemsstater och att uppmuntra företagen att leverera tjänster och sälja varor i andra medlemsstater. För närvarande återstår det hinder för att marknaden ska fungera väl. Företag är inte benägna att handla i andra medlemsstater och konsumenter kommer troligen inte att ingå avtal på grund av de olika regler som tillämpas på konsumentavtal i medlemsstaterna. Gällande lagstiftning fastställer hittills bara minimikrav för skydd av konsumenträttigheter och medlemsstaterna har kunnat tillämpa strängare regler, vilket på så sätt lett till olika rättssystem i EU. Jag anser att det är nödvändigt att granska detta direktiv igen och skärpa dess bestämmelser. Vi måste säkerställa att samma normer för konsumentskyddsrättigheter tillämpas i alla EU-medlemsstaterna så att vi kan undvika den inkonsekvens som för närvarande finns på den inre marknaden, stärka konsumenternas förtroende för den inre marknaden och uppmuntra företagen att handla i andra medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) Förslaget till direktiv om konsumenträttigheter som lagts fram av kommissionen kombinerar fyra tidigare direktiv till en enda normativ rättsakt. Det är en följd av den översyn av regelverket för konsumenter, vilken började 2004 med syfte att förenkla och fullfölja det befintliga regelverket för konsumentskydd. Det nuvarande regelverket resulterar i avsevärda efterlevnadskostnader för europeiska företag som vill vara verksamma över gränserna och måste följa skilda nationella lagstiftningar. Jag tror att fragmenteringen av rättsakter avskräcker både företag och konsumenter från att köpa eller sälja över gränserna.

Betänkandet som diskuteras syftar till att nå en nödvändig balans mellan en hög konsumentskyddsnivå och företagens konkurrenskraft på försäkringsmarknaden samtidigt som det respekterar subsidiaritetsprincipen. Därför stöder jag föredragandens förslag som syftar till ett slags målinriktad samordning, dvs. en samordning som är begränsad till specifika aspekter av vissa avtal, som särskilt informationsplikt och ångerrätt vid distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler, medan man försöker bevara en hög skyddsnivå för europeiska konsumenter.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Jag gratulerar Andreas Schwab till det arbete han hittills utfört. Jag röstade för, eftersom Andreas Schwabs betänkande har den förtjänsten att det skyddar konsumenterna i deras inköp över gränserna. I den text vi röstade om i dag förelås faktiskt att man ska garantera en hög konsumentskyddsnivå i de 27 medlemsstaterna. Samtidigt försöker man skydda och stödja företag, oavsett storlek, som kan leverera varor och tjänster till konsumenter i EU utan att stöta på onödiga rättsliga hinder. Genom att föra samman fyra direktiv om denna fråga hoppas vi kunna samordna de nuvarande reglerna på ett mer definierat sätt och undvika den fragmentering av lagstiftningen som mycket ofta är ett hinder för både konsumenter och företag. I denna mening skulle dokumentet kunna bidra till att den inre marknaden fungerade bättre genom att öka konsumenternas förtroende.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Det antagna betänkandet undanröjer den fragmentariska karaktären på de befintliga regleringarna för konsumentskydd, vilka egentligen avskräcker konsumenter och företag från att engagera sig i handel över gränserna. Konsumenter i allmänhet klagar ofta över att de inte kan utnyttja den gemensamma marknadens fördelar fullt ut, särskilt när det gäller näthandel. Enligt min åsikt är det riktiga svaret på dessa klagomål en godkänd samling gemensamma definitioner, som begreppen konsument, försäljare eller distansavtal. Vad som också är fördelaktigt är att man upprättar en förteckning över grundläggande information som försäljaren bör ge konsumenten innan något avtal sluts och enhetlighet beträffande 14 dagar som deadline för rätten att bryta ett avtal när det gäller distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler, inklusive att man skapar en enda form för att bryta ett avtal. Tyvärr har vi när det gäller detta betänkande sett hur vänstern i sista minuten underlät att stödja den kompromiss som man kommit överens om med föredraganden, och vi var därför tvungna att rösta om det. Det är emellertid ingen katastrof enligt min åsikt, tvärtom är det kanske ett belysande exempel på att parlamentet arbetar som en politisk organisation, där en öppen och genuint ideologisk konflikt mellan europeisk höger och vänster rullas upp. Det skulle vara bra om parlamentet oftare framställdes på detta sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) I oktober 2008 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv som syftade till att i en text föra samman regelverket om konsumentskydd, vilket omfattar fyra direktiv om oskäliga avtalsvillkor, vissa aspekter på försäljningar och garantier på konsumentvaror, konsumentskydd i distansförsäljningar och konsumentskydd i avtal som sluts utanför fasta affärslokaler. Det är värt att notera att dessa direktiv, som har genomgått granskning, föreskriver klausuler om minimal samordning, vilket har lett till att många medlemsstater har bevarat eller antagit strängare regler för konsumentskydd och skapat ett fragmenterat regelverk i hela EU med konsekvenser när det gäller den inre marknaden, särskilt för företag och konsumenter i gränsöverskridande transaktioner.

Jag tror att denna lagstiftningstext som vi röstade om i dag stärker konsumentskyddet samtidigt som den tar hänsyn till sektorns särdrag, som kanske inte alltid möjliggör fullständig samordning. Jag välkomnar förslaget att skapa ett ömsesidigt värderingssystem varigenom medlemsstaterna i detalj måste redogöra för varför divergerande bestämmelser i den nationella lagstiftningen är nödvändiga och hur de överensstämmer med principen om proportionalitet och effektivitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för detta betänkande. Målet är mycket ambitiöst: man avser att skapa en fullständig reform av det rättsliga konsumentskyddet vilken tar upp hela frågan om avtal och mobiliserar de 27 nationella lagstiftningarna som föreskriver olika skyddsnivåer. För omkring ett år sedan sade professor Monti i sin rapport till ordförande Barroso att lagstiftaren utan dröjsmål borde få till en överenskommelse om förslaget till direktiv om konsumenträttigheter för att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå på en integrerad detaljhandelsmarknad. Jag håller helt med professor Monti. Frånvaron av gemensamma regler i flera medlemsstater har gett utrymme för en fragmentering av den rättsliga ramen, vilken är skadlig för både konsumenter och tillverkare och i själva verket förhindrar realiseringen av en gemensam marknad. I en kristid som den vi nu upplever globalt har EU inte råd att låta sina tillverkare halka efter och sina konsumenter få otillräckligt skydd. Det är därför ytterst angeläget att vi når fram till en rimlig gemensam nämnare för att harmonisera lagstiftningen i hela EU. Vi måste alla anstränga oss för att nå en överenskommelse med rådet, redan vid första behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Konsumenträttigheter är en av den inre marknadens viktigaste pelare. Deras skydd och säkerhet är avgörande för den större säkerheten när man gör förvärv av varor dagligen för gränsöverskridande handel och som en följd av detta för företagens konkurrenskraft.

I denna mening är en balans mellan konsumenträttigheter och den kostnad som dessa får lägga på företagen avgörande. Dessutom är det viktigt att komma ihåg de olika nationella särdragen och det skydd som erbjuds med tillbörlig respekt för subsidiaritetsprincipen.

Jag tror därför att detta är ett område där å ena sidan maximal samordning kan vara bra men å andra sidan minimal samordning också kan accepteras, beroende på typen av avtal, som varande mer lämplig.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag till direktiv om konsumenträttigheter ersätter de fyra gällande EU-direktiven med en enda normativ rättsakt. Å ena sidan syftar det till att säkerställa att konsumenter i alla de 27 medlemsstaterna har förtroende för en hög konsumentskyddsnivå och å andra sidan att företag, vare sig de är stora eller små, kan leverera varor och tjänster utan onödiga rättsliga hinder till konsumenter i de 27 EU-medlemsstaterna.

När det gäller konsumenterna syftar man med förslaget till att garantera att de, oavsett var i EU de gör sina inköp, har tillgång till tydlig information om priser och extra avgifter innan de undertecknar ett avtal. Det stärker konsumentskyddet mot sen eller utebliven leverans och ger konsumenterna rättigheter vid ångerperioder, returer, ersättningar, reparationer, garantier och oskäliga avtalsvillkor. Vid alla avtal som sluts med konsumenter krävs att handlaren ger tydlig information som medger ett välgrundat val.

Jag är glad över undantaget från kravet att ge information om avtal som rör löpande transaktioner och där handlaren ska leverera varor eller tjänster direkt efter det att avtalet slutits eftersom man då undviker en orimlig administrativ börda.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta är ytterligare ett förslag från kommissionen där stödet för gränsöverskridande handel förefaller vara huvudmotiveringen för att använda ett lagstiftningsinitiativ. I detta fall, och på grund av att detta är ett icke ursprungligt förslag för att ”skydda konsumenternas intressen”, går det tillbaka på argumentet att frihandel är A och O för konsumentintressena och gör på så sätt än en gång den fria marknadens förtjänster till en trosbekännelse. I realiteten är den fria marknaden av större betydelse för företagens rättigheter och intressen än för konsumenternas.

Kommissionen förespråkar en fullständig samordning av de regler som fastslås för konsumenterna. Om denna samordning inte åstadkoms genom utvecklingen och genom att ta hänsyn till den lagstiftning som redan gäller i varje land, skulle den i praktiken kunna leda till en förlust av konsumenträttigheter i vissa medlemsstater där lagstiftningen är mer långtgående på detta område.

Eftersom detta är första behandlingen och med tanke på att det under debatten i utskottet var möjligt att förbättra kommissionens ursprungliga förslag, hoppas vi att man i förslaget kommer att kunna gå ännu längre i att försvara konsumenternas rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi befinner oss på första behandlingsstadiet av förslaget till direktiv om konsumenträttigheter som lagts fram av kommissionen. Detta är inriktat på att stödja gränsöverskridande handel på grundval av principen att fri konkurrens är vad som bäst tjänar konsumenternas intressen. I själva verket ägnar det emellertid större uppmärksamhet åt bolagens rättigheter än åt konsumenternas.

Dessutom förespråkade kommissionen fullständig samordning av de fastställda reglerna om konsumenterna, utan att ta hänsyn till den lagstiftning som redan gäller i varje land. Detta skulle kunna leda till förlust av konsumenträttigheter i vissa medlemsstater. Det har varit en intensiv diskussion i parlamentets utskott för den inre marknaden och det var möjligt att nå ett brett samförstånd som medförde att man väsentligt ändrade det ursprungliga förslag som lagts fram av kommissionen. Emellertid förefaller det nu vara läge för att gå ännu längre i att skydda konsumenträttigheterna genom att försöka påverka förhandlingarna med rådet på ett positivt sätt.

Vi samtycker därför till föredragandens begäran att återsända detta betänkande till parlamentets utskott för den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. (DE) Att underlätta gränsöverskridande handel genom enhetliga regler och att samtidigt förstärka konsumenträttigheterna, framför allt i samband med inköp av varor i en annan medlemsstat, är skälen till att jag uttryckligen välkomnar det ”nya” direktivet om konsumentskydd. Den nuvarande osäkerheten som kvarstår beträffande vilka konsumenträttigheter som är tillämpbara avhåller företagen från att erbjuda sina varor över gränserna och konsumenterna från att beställa dessa varor, eftersom det råder oklarhet om vad som händer om avtalet eventuellt bryts. En europeisk gemensam marknad kräver uttryckligen att man avlägsnar sådana hinder.

De enhetliga definitioner som föreslås i detta betänkande, vilka bland annat samordnar rätten att avbryta ett avtal och de regler som rör oskäliga avtalsvillkor, kommer att skapa rättssäkerhet och på så sätt öka den gränsöverskridande handelns attraktionskraft för företagen, vilket i slutänden gynnar konsumenterna.

Kapitel V antogs inte och därför kommer konsumentskyddet att tillämpas i hela EU enligt de högsta kriterierna.

Hänvisning tillbaka till utskottet är därför nödvändig för att förhandla med kommissionen än en gång.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Ställd inför en text som från början var mer än diskutabel är jag glad över att vissa viktiga framsteg gjorts av den europeiska vänstern. Det var verkligen orimligt att ålägga medlemsstaterna en lagstiftning som går emot konsumenträttigheterna och tvinga dem att upphäva några av sina nationella lagar som ansågs alltför skyddande i förhållande till direktivet. Jag röstade emellertid för att uppskjuta den slutliga omröstningen för att förstärka konsumentskyddet mot vissa oegentliga rutiner för vilka den skyddsnivå som valts fortfarande är otillräcklig. Hur som helst kommer jag inte att rösta för en text som bryter mot de mest grundläggande konsumenträttigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Haglund (ALDE), skriftlig. − Ändringsförslagen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd håller tyvärr låg kvalitet rent lagstiftningsmässigt och kapitlen II, IV och V är överflödiga. Ändringsförslag 141 är oskäligt för små och medelstora företag. I kompromissförslagen (block II) är begränsningarna för fjärr- och hemförsäljning oskäliga och oacceptabla.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Kommissionens ursprungliga förslag till ett direktiv om konsumenträttigheter var ett ovälkommet, onödigt försök att genomdriva maximal samordning av inget annat skäl än att tillfredsställa dem som tror att kulturell och rättslig mångfald strider mot EU:s principer. Förslaget skulle ha lett till en minskning av konsumenträttigheterna i flera europeiska länder och det fanns inget belägg för att det skulle ha gynnat marknaden. Kompromisspaketet som man kom överens om i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd är långt ifrån perfekt men utgör en avsevärd förbättring och en grund som vi kan bygga på i förhandlingar med de andra institutionerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Morten Løkkegaard (ALDE), skriftlig. (DA) Jag är glad över att vi efter mer än två års förhandlingar i parlamentet har lyckats komma överens om en ståndpunkt som både stärker konsumenträttigheterna i EU och gör det lättare för företagen att fungera på den inre marknaden.

På grund av beslutet att rösta om ändringsförslagen i klump var många av oss ledsna över att vi inte kunde rösta emot vissa ändringsförslag. Låt mig få belysa följande fall.

Kapitlen IV och V: Jag skulle ha föredragit en kompromiss där kapitlen IV och V helt utelämnats från förslaget. Jag vet att särskilt rådet men också den europeiska konsumentorganisationen (BEUC) och det danska konsumentrådet skulle ha föredragit det framför den kompromiss som vi nu har beträffande dessa två kapitel. I detta sammanhang måste man le åt att Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet har valt att strunta i konsumentorganisationernas rekommendationer.

Artikel 22a: Jag skulle också ha föredragit att ta bort den mycket kritiserade artikel 22a. Den underlättar inte särskilt för små och medelstora företag. Emellertid litar jag mer än mina liberala ledamotskolleger från Tyskland på att vi förmodligen kommer att lyckas ändra denna bestämmelse under förhandlingarna med rådet. En tanke var att anpassa denna artikel till artikel 20 i tjänstedirektivet, vilket också skulle minska risken för motstridig lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Enligt Europa 2020-strategin är hög kvalitet och miljömässigt hållbar produktion en av EU:s konkurrensfördelar. En hög konsumentskyddsnivå garanterar högkvalitativa produkter och förbättrar konsumenternas förtroende och gör på så sätt den inre marknaden mer effektiv. Jag välkomnar de förslag som lagts fram av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om ett nytt direktiv om konsumenträttigheter eftersom de strävar efter att säkerställa insyn för företagen för att öka potentialen för gränsöverskridande handel i EU. De nya bestämmelserna om konsumenträttigheter omfattar nästan alla typer av försäljning, i butiker, via telefon eller på nätet. De skärper särskilt bestämmelserna om internationell försäljning, på basis av de förslag som gjorts i det betänkande som utarbetats av min kollega Andreas Schwab. Till skillnad mot de fyra befintliga direktiven om konsumentskydd tror jag att den nya lagstiftningen ger ett mervärde eftersom den stipulerar vilket slags information som köparen måste få från säljaren, leveransvillkoren och de regler som tillämpas när risken vilar på köparen, för att inte nämna den senares rätt att avbeställa eller avböja inköpet eller rätten att få en vara reparerad eller ersatt.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för att sända detta betänkande tillbaka till utskottet eftersom kommissionens svar på parlamentets ändringsförslag var bedrövligt bristfälligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. − (IT) Kommissionens förslag syftar till att förbättra den inre marknadens funktion genom att minska handelshinder över gränserna men ställer till problem för både konsumenter och tillverkare. Det borde stödja alla försök att göra den inre marknaden mer effektiv och främja gränsöverskridande handel, men artikel 38 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna kräver att EU-politiken garanterar en hög konsumentskyddsnivå.

Därför är det nödvändigt att öka miniminivån på den nuvarande samordningen genom att tillämpa bästa praxis. Det blir lämpligt att utveckla ett europeiskt ansvarssystem om inte konsumentskyddet och förtroendet för marknaden förbättras. I överensstämmelse med Europa 2020-strategin garanterar deras höga skyddsnivå kvalitetsprodukter och gynnar samtidigt den inre marknadens resultat. När det gäller konsumenträttigheter tillåter de nuvarande minimireglerna medlemsstaterna att anpassa de europeiska reglerna till nationella principer: vi bör fortsätta på den vägen. Tyvärr noterar vi emellertid att det föreslagna direktivet inte tar hänsyn till nya produkter på marknaden på grund av förändringar i utvecklingen och innovationer, som i fallet digitala produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstar för Andreas Schwabs betänkande om konsumenträttigheter eftersom jag inser att det finns ett behov av att förenkla och komplettera den befintliga rättsliga ramen när det gäller konsumentskydd.

Det är viktigt att konsumenterna i de 27 medlemsstaterna kan räkna med en hög skyddsnivå och att tillverkarna, oavsett storlek, utan onödiga rättsliga hinder kan leverera varor och tjänster till konsumenter i samtliga 27 medlemsstater. Parlamentets åtgärd är nödvändig för att stärka konsumentförtroendet samt uppmuntra och stödja tillverkare som vill bedriva gränsöverskridande handel.

Skillnaderna i fråga om konsumenträttigheter mellan olika länder i Europa avskräcker tillverkarna från att köpa och sälja varor och tjänster över gränserna. I synnerhet är e-handel ett område där konsumenter inte kan dra nytta av den inre marknaden eller av sina konsumenträttigheter eftersom tillverkare i en viss sektor inte vill följa de avvikande bestämmelser som inträdet på en ny marknad medför eftersom de då löper risken att bli stämda i en annan medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om konsumenträttigheter. Genom texten ersätts fyra befintliga direktiv med ett, i syfte att förenkla och förbättra konsumentskyddslagstiftningen. De extra fördelar som EU medför måste omvandlas till en tydlig förmån för konsumenterna genom att framför allt underlätta gränsöverskridande transaktioner på internet. I förslaget till direktiv behandlas problem som uppstått på grund av att konsumentskyddsbestämmelserna ser olika ut i olika länder. Mer specifikt föreslås att en ångerblankett införs för distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler, och att perioden för ångerrätt samordnas och fastställs till 14 dagar. Genom bestämmelserna i texten blir det även möjligt att stärka konsumenträttigheterna när det gäller information och leverans.

 
  
MPphoto
 
 

  Gesine Meissner (ALDE), skriftlig. (DE) Vid dagens omröstning om texten i direktivet om konsumenträttigheter lade vissa ledamöter av Fria demokratiska partiet (FDP) i Europaparlamentet ned sina röster. Den kompromiss som antagits innehåller utan tvekan många förbättringar i jämförelse med kommissionens ursprungliga förslag. Vi har t.ex. lyckats se till att små företag inte påverkas av de flesta nya bestämmelser eller drabbas av ytterligare byråkrati. Den text som antogs i dag innehåller emellertid även bestämmelser som innebär en stor belastning för företag utan att leda till ökat konsumentskydd. Artikel 5 innebär t.ex. att ett företag måste tillhandahålla mycket omfattande information före ingåendet av avtal även om varorna köps i butik. Detta gynnar knappast konsumenterna eftersom de kan bilda sig en uppfattning om produkten direkt i butiken. Artikel 22a innebär att företag är skyldiga att vid distansavtal leverera sina varor till konsumenter i en annan medlemsstat. Ett sådant krav innebär en överträdelse av avtalsfriheten och innebär stora rättsliga och ekonomiska risker för framför allt små och medelstora företag. FDP lyckades inte driva igenom sitt viktigaste krav att hela kapitel IV och V i direktivet ska utgå. FDP efterlyser en ändring av dessa bestämmelser vid trepartsförhandlingarna med rådet och kommissionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Detta förslag innebär att de fyra gällande direktiven om avtal som ingås utanför fasta affärslokaler, oskäliga avtalsvillkor, distansavtal samt försäljning av och garantier för konsumentvaror kombineras till en enda lag. Syftet med förslaget till direktiv är att stärka konsumentförtroendet och konsumentskyddet vid köp i butiker eller på internet, och att minska företagens motvilja mot att sälja varor och tjänster i andra EU-länder.

Målet med förslaget till direktiv om konsumenträttigheter är att se till att konsumenterna, oavsett var i EU de köper en vara eller tjänst, får tydlig information om priser och extra avgifter innan de undertecknar ett avtal. På det hela taget ska alla avtal omfattas, oavsett om köpet sker i en butik, på distans, eller utanför affärslokalerna. Genom direktivet kommer den inre marknaden att stärkas.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Målet är att öka konsumentförtroendet och skapa insyn för näringsidkare så att tillväxtpotentialen för gränsöverskridande handel inom EU frigörs. De nya bestämmelserna kommer att omfatta i stort sett all försäljning i butiker, per telefon och på internet, men framför allt kommer de att leda till att bestämmelserna om gränsöverskridande transaktioner stärks. Köparna kommer att veta vilken information de har rätt att få av säljaren, och leveransbestämmelserna kommer att förklaras tydligt. Det kommer även att finnas tydliga bestämmelser om exakt när risken överförs till konsumenterna samt om kundens rättighet att häva ett köp, ångra sig eller få en produkt reparerad eller utbytt.

Jag vill tillägga att kollektivtrafik och flygtransport bör omfattas av bestämmelserna om konsumenträttigheter. Jag kan t.ex. nämna fallet airBaltic där passagerarnas rättigheter nonchaleras och företaget vägrar att ta ansvar för sin bristfälliga service.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det stämmer att det finns en del som talar för direktivet om konsumentskydd, t.ex. förbättringarna när det gäller skyldigheten att tillhandahålla information, förlängningen av ångerfristen och de ökade kraven på att säljare ska tillhandahålla skydd när det gäller internetbutiker. Konsumentskyddet måste öka ännu mer för att ett förtroende mellan säljare och konsument ska kunna byggas upp. Skälen till att jag lade ned min röst är att de påföljder som föreskrivs är otillräckliga, att ingen ångerrätt planeras när det gäller internetauktioner och framför allt att definitionen av dörrförsäljning är mycket vag.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Betänkandet handlar om sammanställandet av fyra olika direktiv om konsumentskydd som omfattar gemenskapens regelverk sedan 2004. På vissa områden förekommer förenklingar och tillägg. Det är viktigt att en högre skyddsstandard i medlemsstaterna kan behållas. Å andra sidan leder sammanställandet av direktiven till en mer omfattande samordning. Därför lade jag ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Andreas Schwabs betänkande eftersom jag anser att betänkandet är välbalanserat i och med att konsumenterna skyddas från bedrägeri och okonventionellt agerande från tillverkare och tredje parter samtidigt som bestämmelser som är alltför stränga för tillverkarna, genom krav som de med tanke på sin verksamhet och omsättning inte alltid kan leva upp till, undviks. En hantverkare kan t.ex. arbeta utanför affärslokalerna och ska därför inte vara skyldig att uppfylla samma krav som ett multinationellt företag som hanterar och ingår tusentals avtal varje dag. Därför är en inriktad och balanserad samordning där man beaktar den europeiska tillverkningsbasens särdrag samtidigt som man bevarar konsumentskyddet rätt väg att gå.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för eftersom jag anser att sammanställningen av konsumenträttigheter i ett och samma dokument är ett positivt steg. Det är värt att framhålla minskningen av hinder mot gränsöverskridande handel och berömma försöket att göra den inre marknaden mer effektiv och främja gränsöverskridande handel genom att kombinera fyra direktiv i ett enda. Förslaget till direktiv innehåller aspekter som kan och bör förbättras, men det är trots detta ett mycket positivt led i utvecklingen på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Syftet med kommissionens förslag om konsumenträttigheter, som ingavs den 8 oktober 2008, är att sammanställa de fyra tidigare direktiven till ett gemensamt instrument utifrån principen om fullständig harmonisering. Det splittrade rättsläget betraktas som något som avskräcker såväl konsumenter som företag från att delta i gränsöverskridande handel.

Med tanke på den nuvarande situationen när det gäller konsumentregelverket är strategin om fullständig harmonisering i detta förslag inte praktiskt genomförbar i nuläget. Därför är det nödvändigt att genomföra en strukturell förändring av omfattningen. I enlighet med parlamentets resolution och yttrandet i arbetsdokumentet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd från 2009 är en ny strategi som bygger på fullständig harmoniering, dvs. en harmonisering som är begränsad till vissa aspekter av vissa avtal samtidigt som en hög konsumentskyddsnivå upprätthålls, att föredra. Baserat på det ovanstående röstar jag ja till betänkandet för att säkerställa ett högre skydd av konsumenträttigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Hella Ranner (PPE), skriftlig. (DE) Jag är nöjd med dagens beslut om konsumentskydd. Vi har fattat ett viktigt beslut för EU:s medborgare, företag och den inre marknaden. Det är uppmuntrande att vi har lyckats finna en förnuftig strategi för att delvis standardisera de många europeiska rättssystemen. Ur österrikisk synvinkel finns det emellertid några problematiska punkter som snarast måste diskuteras och förtydligas i trepartsförhandlingarna mellan parlamentet, rådet och kommissionen: 1) ”Förmedlingsaspekten” måste inkluderas i texten. Förmedlingsaspekten kan t.ex. innebära att om en person ber en kosmetolog att komma till personens bostad för att utföra kosmetologtjänster (att personen med andra ord själv förmedlar köpet), så bör ångerrätten inte längre gälla. 2) Vi måste säkerställa att inga ytterligare bördor uppstår för små och medelstora företag och samtidigt garantera konsumentskyddet. Ytterligare ekonomiska och administrativa bördor för små och medelstora företag är något som i slutändan drabbar kunderna. 3) Kapitlen IV och V (ansvar och oskäliga villkor) bör tas bort eftersom det trots utdragna förhandlingar inte varit möjligt att nå fullständig harmonisering. En borttagning av dessa kapitel skulle förhindra stagnation och bana väg för nya möjligheter i trepartsförhandlingarna. 4) När det gäller den välkomna regeln mot internetsvindleri krävs fortfarande några anpassningar för att garantera en balans mellan konsumentskydd och bördor för företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. (DE) Jag röstade för kompromisslösningen om konsumenträttigheter som grupperna har förhandlat fram eftersom det var möjligt att införa vissa förbättringar av kommissionens förslag till direktiv. Det är viktigt att underlaget för direktivet återigen är minimal samordning, och att hälsovårdstjänster och sociala tjänster undantas från direktivets tillämpningsområde. Det skedde även en förbättring på området distansförsäljning, som innebär att ångerfristen som hittills varit en vecka nu, i enlighet med Europaparlamentets ändringsförslag, blir två veckor. Köp som sker på mässor klassas nu som direktförsäljning. I Österrike har köp på mässor hittills ur rättslig synvinkel behandlats på samma sätt som köp i en butik. Vissa viktiga punkter måste emellertid fortfarande förbättras. Den viktigaste prioriteringen när det gäller detta är kapitel V i direktivet som gruppen Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet är mycket missnöjda med. Vi måste undvika att förteckningen över oskäliga avtalsvillkor betraktas som uttömmande – medlemsstaterna får inte hindras från att utöka konsumentskyddsnivån. Många konsumenter i de medlemsstater som har en långvarig tradition av konsumentskydd skulle annars uppleva att deras skydd försämrades. Därför har jag även röstat för återförvisning till utskottet så att dessa mycket viktiga punkter kan lösas och förbättras.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) En skyddad konsument är en medborgare som är trygg och ett tecken på mognad hos våra moderna demokratier. Det är detta som gör det direktiv som antagits i dag så viktigt.

Det går inte en dag utan att den europeiske konsumenten, när han eller hon väljer att göra ett köp på internet eller accepterar en ändring av ett abonnemang på telefonen, ställs inför frågan om det avtal han eller hon har undertecknat och godkänt överensstämmer med lagen. För att komma till rätta med det ofta ojämlika förhållandet mellan yrkesverksamma och konsumenter har Europaparlamentet valt att fastställa ångerfristen till 14 dagar. Detta är en tydlig signal om att samma rättigheter ska utövas inom hela unionen.

Det stämmer att antagandet av Schwabbetänkandet inte fullt ut tillgodoser behoven hos vare sig de konsumentgrupper som är mot principen om fullständig samordning eller företrädarna för små och medelstora företag och handelskammare som ville att lagstiftningen skulle begränsas till att stimulera e-handeln. Europaparlamentet har valt att kompromissa och inte gett vika för de högljudda panikmakarna. Parlamentet kan känna sig nöjt med detta val eftersom den senaste EU-undersökningen visar att 79 procent av de deltagande handlarna anser att den lagstiftning som har antagits kommer att ha liten inverkan på deras utländska försäljning.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi i De gröna/EFA ville garantera minimal samordning för alla EU-konsumenter. På så sätt skulle det bli möjligt för medlemsstaterna att införa eller upprätthålla högre skyddsnivåer än genomsnittet för EU. Dessutom ville vi säkerställa en hög skyddsnivå för alla konsumenter. Vi ansåg att utarbetandet av ett bra lagstiftningsförslag vore ett sätt att visa medborgarna att EU värnar om deras intressen.

Efter mycket hårda förhandlingar och missförstånd genomförde vi förbättringar av texten, framför allt inkluderandet av digitalt innehåll, uteslutandet av hälsovård och sociala tjänster, inkluderandet av såväl juridiska som fysiska personer och lämpliga bestämmelser för ångerrätt och riskens övergång.

Vi röstade emellertid emot texten i utskottet för inre marknaden och konsumentskydd eftersom de återstående bristerna var för stora. Vi kunde inte acceptera en text som skulle innebära minskat konsumentskydd för någon EU-medborgare. Texten var inte ett exempel på fullständig minimal samordning och enskilda artiklar var inte tillräckligt tydliga när det gällde att garantera att konsumentskyddet inte skulle minska för vissa EU-medborgare. Efter dagens omröstning i Europaparlamentet är texten tillbaka hos kommissionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Det är EU:s uppgift att skydda medborgarnas och konsumenternas intressen och i dag erkänner parlamentet äntligen att dessa rättigheter måste ha ett skäligt skydd. Hittills har konsumenterna alltför ofta riskerat att drabbas av marknadens bedrägerier och svindlerier, framför allt på grund av begränsade kunskaper om vilka rättigheter de har. Genom antagandet av denna resolution förväntar sig EU att alla konsumenter ska få tydlig och exakt information så att det blir möjligt för dem att fatta väl underbyggda och målinriktade beslut.

Skyddet kommer att öka, framför allt i fråga om internetförsäljning, och alla medborgare som har köpt en produkt som visar sig vara annorlunda än den de bad om kan begära utbyte, prisavdrag eller att avtalet hävs. Alla avtalsvillkor som bedöms vara oskäliga kommer att anges på en ”svart lista” och får inte användas i någon form av avtal. Historiskt sett utgör den inre marknaden EU:s grund. Nu mer än någonsin tidigare förefaller det som om upprättandet av gemensamma riktlinjer är en prioritering för våra institutioner. Endast genom sådana kan en ökad och friare handel garanteras för alla EU-medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar genomförandet av artikel 57 som innebär att betänkandet återförvisas till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd eftersom detta kommer att garantera ökat konsumentskydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Kommissionen försöker förenkla och komplettera lagstiftningsramarna för konsumenträttigheter och föreslår därför att de fyra befintliga direktiven sammanställs till ett enda lagstiftningsinstrument. Å ena sidan innebär förslaget att konsumenterna i de 27 medlemsstaterna har en hög förtroendenivå när det gäller skyddet av sina rättigheter och å andra sidan innebär det att de rättsliga och administrativa hindren för företag som tillhandahåller varor och tjänster kommer att minska vid gränsöverskridande handel.

Antagandet av detta betänkande är ännu ett steg mot fullbordandet av den inre marknaden eftersom det nuvarande splittrade rättsläget avskräcker såväl konsumenter som företag från att delta i gränsöverskridande handel. Genom förslaget möjliggörs fullständig harmonisering när det gäller avtal som ingås utanför fasta affärslokaler och distansavtal, framför allt transaktioner på internet.

Samtidigt inkluderar föredraganden flexibilitetsklausuler som gör det möjligt för medlemsstaterna att upprätthålla en hög konsumentskyddsnivå. Tillämpningen av en uppsättning rättigheter och skyldigheter för konsumenter och företag genom en gemensam lagstiftningsram kommer att leda till att det blir enklare att genomföra transaktioner på den inre marknaden, och dessa kommer därför att öka.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) De nya bestämmelserna, vars syfte är att förnya den nuvarande EU-lagstiftningen om konsumenträttigheter, måste omfatta alla typer av köp, oavsett om de görs per telefon, på internet, i en butik eller hemifrån. Ändringsförslagen bör leda till att konsumenternas förtroende ökar vid köp i andra länder och säkerställa samma villkor för företag så att den gemensamma marknadens potential utnyttjas fullt ut. Samtidigt måste de nya bestämmelserna balanseras så att de inte blir till en outhärdlig börda för små och medelstora företag. Konsumentskydd är mycket viktigt. Fullständig harmonisering kan endast uppnås om konsumentskyddet tas på allvar. Det är även viktigt att medborgarna känner till sina rättigheter. Detta är ett problem i hela EU, men framför allt i mitt hemland. Enligt den Eurobarometerundersökning som genomfördes på kommissionens initiativ vill en stor majoritet litauer veta mer om sina rättigheter som konsumenter. Undersökningen visar att två tredjedelar av litauerna (66 procent) anser att det litauiska rättssystemet inte erbjuder tillräckligt skydd när det gäller att utfärda böter till företag som lurat eller bedragit dem. Budskapet är tydligt. Vi kan inte ignorera det. Statistiken visar också att medborgarna har lågt förtroende för regeringen och EU:s informationskontor – mindre än 7 procent av litauerna litar på att dessa institutioner ger dem korrekt information och rådgivning i fråga om konsumenträttigheter. Vi kan inte låta saker och ting bero. EU måste agera nu.

 
  
  

Betänkande: Chichester (A7-0039/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag stöder detta betänkande eftersom kommunikation, infrastruktur och elektroniska tjänster är nödvändiga i dagens samhälle och eftersom Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet har uträttat ett viktigt arbete som fortfarande pågår, framför allt när det gäller cybersäkerhet. Det vore därför klokt att förlänga dess mandat och öka dess ansvarsområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet spelar en särskild roll när det gäller att stödja medlemsstaterna i deras arbete för att samarbeta på detta område på EU-nivå. Informations- och kommunikationsteknik har blivit nödvändiga delar av vår ekonomi och vårt samhälle i stort. Deras förhållande till och ömsesidiga beroende av andra infrastrukturer och oförmågan att garantera deras säkerhet och återhämtningsförmåga enbart genom nationella strategier har gjort dem sårbara för hot som inte längre respekterar nationella gränser. I betänkandet betonas att skydda Europa mot cyberattacker och störningar i IT-system genom att öka nivån av förberedelser, säkerhet och återhämtningsförmåga. Jag röstade för betänkandet eftersom målet med det är att utveckla ett IT-nät och en datasäkerhetskultur som kommer att gynna medborgare, företag och organisationer inom den offentliga sektorn i EU. Jag anser att mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet behövs för att göra det möjligt för EU, medlemsstaterna och intressenter att utveckla en nivå för förberedelse och kapacitet för att förhindra och upptäcka problem med nät- och informationssäkerhet och ta itu med dem på ett mer effektivt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Även om mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) löper ut den 13 mars 2012 måste EU fortfarande vidta åtgärder på detta område. Därför var det nödvändigt att anta en förlängning av byråns mandat, för att garantera sammanhållning och kontinuitet när det gäller nät- och informationssäkerhet. Detta förklarar varför jag röstade ja till texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet om en förlängning av mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) tills en ny förordning om byråns reviderade bestämmelser och principer har inrättats. Enisa inrättades 2004 för en inledande period på fem år, med huvudmålet att säkerställa en hög och effektiv nivå på nät- och informationssäkerhet i unionen, och på så sätt bidra till att den inre marknaden fungerar på ett smidigt sätt. Den senaste tidens cyberattacker i medlemsstaterna har fått oss att inse att vi bör se över och omformulera byråns mandat så att den klarar av att reagera på händelser på ett mer flexibelt sätt och så att dess operativa kapacitet ökar. Att ge alla EU-medborgare möjlighet att använda digital teknik och se till att de har förtroende för internet och dess säkerhet är ett av de viktigaste målen med den digitala agendan för EU. När Enisa har moderniserats kommer den senaste informationen att sammanställas från de europeiska länderna och dessa kommer att uppmanas att utbyta bästa praxis med varandra. Därigenom kommer EU och medlemsstaterna att vara bättre rustade när det gäller att förhindra, upptäcka och reagera mer effektivt på nät- och informationssäkerhetsproblem.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag stödde Giles Chichesters betänkande om inrättandet av den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet och förslaget om dess varaktighet eftersom jag anser att informations- och kommunikationsteknik har blivit en hörnsten i EU:s ekonomi och för samhället som helhet. Informations- och kommunikationsteknik är sårbar för hot som inte längre följer nationella gränser och som har förändrats i takt med teknikens och marknadens utveckling. Eftersom informations- och kommunikationstekniken är global, sammankopplad och beroende av annan infrastruktur går det inte att uppnå säkerhet och motståndskraft med enbart nationella metoder utan samordning. Samtidigt förändras de problem som är förknippade med nät och informationssystem snabbt. Näten och informationssystemen måste skyddas effektivt mot alla typer av störningar och avbrott, däribland avsiktliga angrepp.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag instämmer i att det finns ett behov av att förlänga mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet. Detta organ, som EU inrättade 2004 för en femårig period, behöver nu förlängas ytterligare i enlighet med aktuella behov och säkerhetsrisker. Den ökade användningen av datakommunikation underlättar arbetet för många, men utgör ofta även en fara, framför allt för barn. Det krävs exakta regler för att skydda användarna. Det behövs emellertid mer tid för att genomföra förändringar av förordningen och därför måste byråns mandat förlängas.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. (RO) Jag bestämde mig för att rösta för betänkandet eftersom jag anser det vara nödvändigt att förlänga mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet till 2013. Byrån inrättades för en period på fem år i mars 2004, och denna period förlängdes sedan till mars 2012. Huvudmålet var att garantera effektiv säkerhet för EU:s IT-nät. Vi lever i en värld som har blivit alltmer beroende av internet och måste därför öka kunskapen om problemet med internetsäkerhet eftersom nätbrottslighet inte bara är virtuell, utan även har en reell inverkan på våra liv. Denna fråga finns även på Natos dagordning och har lett till att en EU/USA-arbetsgrupp har inrättats för att ta itu med IT-brottslighet och säkerhet. Detta är ett mycket viktigt steg i skyddet av IT-infrastrukturen. Jag anser att vi i allra högsta grad fortfarande behöver Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade med glädje för förlängningen av mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) till september 2013. Byrån inrättades 2004 för en inledande period på fem år. Enisas mandat är viktigt eftersom EU:s syfte med byrån var att den skulle utföra mycket specifika tekniska och vetenskapliga uppgifter på området informationssäkerhet. Det är viktigt att ha en sådan byrå för att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl eftersom detta på ett konkret sätt påverkar det dagliga livet för såväl privatpersoner som företag som använder sig av bredband, internetbank, e-handel och mobiltelefoner.

Med tanke på att angreppen mot informationssystem ständigt ökar är det angeläget att effektiva säkerhetsåtgärder inrättas för att skydda integriteten i Europas informationssystem. Det krävs ett ”uppifrån och ned”-perspektiv för att skydda informationssamhället. Medlemsstaterna kan inte göra detta tillräckligt väl på egen hand. Den nödvändiga finansieringen av förlängningen av Enisas nuvarande mandat beräknas uppgå till 12 698 miljoner euro i åtagandebemyndiganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Nät- och informationssäkerhet är ett växande orosmoment, inte bara för politiska beslutsfattare utan för alla dem som i allt större utsträckning använder sig av internet för att samverka med varandra och med statliga myndigheter.

Samma omsorg och uppmärksamhet som tidigare styrde de offentliga insatserna för att åtala intrång i korrespondens bör nu ägnas åt de nya kommunikationsformernas säkerhet. Dessa är mer avancerade och behöver därför ständigt övervakas och kontinuerligt uppdateras.

Jag stöder en förlängning av mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet med 18 månader, vilket kommissionen föreslår och parlamentsutskottet röstat för. På så sätt möjliggörs en omfattande och givande diskussion mellan EU:s institutioner, där även medborgarna engageras, om byråns utmaningar, prioriteringar och ansvarsområden, samtidigt som man undviker det rättsliga vakuum som skulle uppstå om mandatet inte förlängdes.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Betänkandet handlar om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av förordning (EG) nr 460/2004 genom vilken Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) inrättades. Enisa inrättades 2004 för en inledande period på fem år i syfte att bidra till att den inre marknaden fungerar väl genom kontroller av nätsäkerhet och genom att garantera informationsflödet inom EU. Den omfattande tillgången till datorresurser samt effektiviseringen och flexibiliteten i nätverken har lett till de första attackerna från s.k. hackare, och detta har äventyrat säkerheten för nät och information.

Nyligen chockades världen av de avslöjanden som presenterades på webbplatsen Wikileaks. I mars 2009 bad kommissionen Enisa att stödja medlemsstaterna i deras skydd mot cyberattacker och störningar. I juli samma år stödde medlemsstaterna förlängningen av Enisas mandat. Med tanke på att problem som är kopplade till nätsäkerhet och informationsflödet har en avgörande roll inom den digitala agendan för Europa (EU 2020) vill jag uttrycka mitt stöd för förlängningen av Enisas mandat med ytterligare 18 månader.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi erkänner den betydelse som nät- och informationssäkerheten har på de många verksamhetsområden där nät och informationssystem är socialt relevanta i dag. De mekanismer som garanterar denna säkerhet har en nära koppling till det politiska och sociala sammanhang där de utvecklas och genomförs som vi inte kan bortse ifrån. Vi kan framför allt inte bortse från det faktum att allmänhetens rättigheter, friheter och garantier inte alltid har respekterats inom strategin för att förbättra säkerheten och övervaka cyberspace.

Vi anser att det är mycket talande att EU finansierar forskningsprogram i de stora multinationella företag som dominerar den teknik som gör det möjligt för regeringar att spionera på internetanvändare samtidigt som man inrättar och utformar byråer såsom Enisa, som betalar för användningen av denna teknik. Eftersom det är ett erkänt faktum att internet är ett av de viktigaste offentliga utrymmena för 2000-talet är det viktigt att göra så mycket som möjligt av utrymmet och inte tillåta att det utnyttjas för ekonomisk makt och på så sätt gynnar ett fåtal på bekostnad av den stora majoriteten och dess användning när det gäller sociala framsteg.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Förlängningen av mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) och stärkandet av dess resurser, vars syfte påstås vara att öka säkerheten för informationsnät inom EU, är en del av en strategi för ökad säkerhet där allmänhetens rättigheter, friheter och garantier inte alltid respekteras i tillräckligt hög utsträckning.

Vi måste akta oss så att inte något verktyg för att förtrycka och kuva medborgarna skapas under förevändningen att öka övervakningen av cyberspace. Internet och dess olika verktyg är inte i sig förtryckande. De problem som kan uppstå sker i det politiska och sociala sammanhang där de används. Med tanke på detta är det särskilt talande att EU finansierar forskningsprogram i de stora multinationella företag som dominerar den teknik som gör det möjligt för regeringar att spionera på internetanvändare samtidigt som man inrättar och utformar byråer såsom Enisa, som betalar för användningen av denna teknik.

Internet erkänns som ett av de allra viktigaste offentliga utrymmena för 2000-talet. Denna omsorg räcker emellertid inte för att förhindra att detta utrymme, som skapades genom mänskliga kunskaper, utnyttjas för politik som omfattas av ekonomisk makt och underlättar dess privata användning …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Det passar bra att vi röstar om Giles Chichesters betänkande samma dag som vi har fått veta att EU:s institutioner har utsatts för en omfattande cyberattack. Informationssäkerheten får en ökad betydelse för alla våra medborgare och det var med glädje jag röstade för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stödde detta dokument eftersom det i EU-ordförandeskapets slutsatser om skydd av kritisk informationsinfrastruktur vid ministerkonferensen i Tallinn betonas att vi för att kunna ta itu med nya och långvariga problem i framtiden måste se över och omformulera mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa), för att kunna reagera på händelser på ett mer flexibelt sätt, utveckla förmågor och kompetenser och öka byråns operativa effektivitet och övergripande inflytande. Detta skulle göra Enisa till en permanent tillgång för varje EU-medlemsstat. Kommissionen föreslår en förordning där byråns nuvarande mandat förlängs med 18 månader för att ge tillräckligt med tid att diskutera en översyn av byråns nya bestämmelser. Enisa inrättades i mars 2004 för en inledande period på fem år genom förordning (EG) nr 460/2004[1] med huvudmålet att säkerställa en hög och effektiv nivå på nät- och informationssäkerhet inom EU och utveckla en kultur av nät- och informationssäkerhet till förmån för medborgarna, konsumenterna, företagen och den offentliga sektorns organisationer i EU och på så sätt bidra till att den inre marknaden fungerar väl. Genom förordning (EG) nr 1007/2008[2] förlängdes Enisas mandat till mars 2012.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Förslaget till förordning (EG) nr 460/2004 genom vilken Enisa (Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet) inrättades och Enisas varaktighet har mitt helhjärtade stöd. Jag röstade för förslaget eftersom jag är övertygad om att detta arbete som rör kommunikationssäkerhet är mycket viktigt. Den behörighet som byrån i enlighet med ändringsförslaget tilldelas i kampen mot cyberbrottslighet är även den mycket viktig. Genom att förlänga dess varaktighet kommer man enligt min uppfattning undvika risken för en farlig brist i lagstiftningen. Jag är väl medveten om att det arbete som Enisa utför har ett mycket stort intresse för gemenskapen och hoppas att byrån kommer att få ökade resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 460/2004 om inrättandet av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet när det gäller dess varaktighet. Jag välkomnar den överenskommelse som nåddes vid första behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Informations- och kommunikationsteknik (IKT) är nu en väsentlig del av EU:s ekonomi och samhälle. I dag utsätts IKT genom mediernas och informationssystemens utveckling i allt högre grad för hot som inte endast kan hanteras effektivt på nationell nivå.

Låt oss därför välkomna kommissionens förslag om en radikal reform av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) och om förlängningen av dess mandat med ytterligare 18 månader. Detta kommer att göra det möjligt för oss att få bukt med risken för ett farligt rättsligt vakuum. Det råder inget tvivel om att ökningen av säkerhetskraven medför kostnader för företag som är aktiva inom EU, och att detta kan leda till ökad splittring och brist på konkurrenskraft på den inre marknaden. Å andra sidan förefaller förmågan att hantera problem fortfarande vara otillräcklig samtidigt som beroendet av nät och informationssystem ökar.

Därför måste Enisa gå vidare med sina åtaganden genom att anta strategier som är utformade för att identifiera risker och sårbarheter som är kopplade till nät- och informationssäkerhet och som gör det möjligt för oss att upptäcka och hantera de utmaningar som vi måste ta itu med inom en snar framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Förlängningen av mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) med 18 månader, i enlighet med kommissionens förslag, är vettigt eftersom det möjliggör de diskussioner som måste hållas inom EU:s institutioner med alla intressenter, däribland allmänheten, om byråns utmaningar, prioriteringar och ansvarsområden för att undvika det rättsliga vakuum som skulle uppstå om mandatet inte förlängdes.

Säkerheten i informationsnät är en prioritering för alla som använder dem. När det gäller säkerhet måste vi ägna näten samma uppmärksamhet som vi tidigare ägnat åt kommunikation. Informationsnäten har mer avancerad teknik och kräver därför extra omsorg.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) grundades 2004. Dess uppgift är att säkerställa nät- och informationssäkerhet inom EU. Dessutom har den i uppdrag att utveckla en kultur av nät- och informationssäkerhet till förmån för medborgarna, konsumenterna, företagen och den offentliga sektorns organisationer inom unionen. När det gäller åtgärder såsom den som nyligen genomfördes mot cyberbrottslighet måste det gå att garantera säkerheten vid en nödsituation. Enligt min mening är det emellertid inte helt tydligt i vilken omfattning detta faktiskt är praktiskt genomförbart. Jag röstade inte för betänkandet eftersom det innebär att det finns en risk för att medborgarna kommer att drabbas av merkostnader, utan att detta medför några påtagliga fördelar.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Trots finanskriserna har EU ägnat sig åt att inrätta ännu fler myndigheter och fortsätter att göra det. För varje fråga och för varje problem inrättas en ny byrå. Mellan 2005 och 2009 mer än fördubblades budgeten för EU-byråerna och antalet tjänstemän ökade med 65 procent. Det mervärde de ger kan emellertid i hög grad ifrågasättas. Resultatet är inte tillfredsställande och övervakningen av byråerna är otillräcklig. I medeltal måste skattebetalarna erlägga 579 miljoner euro om året för EU-byråerna. Jag är i hög grad emot inrättandet av nya byråer. Det är oacceptabelt att skattebetalarna ska finansiera medlemsstaternas tjänstemän med lätta och välbetalda jobb på meningslösa byråer. Därför har jag röstat mot betänkandet om inrättandet av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet. Kommissionen har tillräckligt med utbildade tjänstemän som kan åta sig denna uppgift.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) EU behöver ett system till skydd av nätverk för datorer och information. Detta skydd garanteras av Enisa, Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet. Giles Chichesters betänkande är inget annat än en kompromiss mellan EU-institutionerna där man syftar till att förlänga Enisas mandat och öka personalen med större resurser och att lägga större vikt vid kampen mot den IT-relaterade brottsligheten för att kunna garantera bättre skydd av informationssystemen. Just därför att jag anser att det är viktigt att garantera säkerheten inom detta område, eftersom vi befinner oss i den digitala tidsåldern, har jag röstat för förordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag samtycker till detta ändringsförslag om mandatet för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa). Det rättsliga förfarandet för att reformera byrån som har inletts måste diskuteras ingående och därför är det nödvändigt att förlänga byråns mandat, som löper ut den 13 mars 2012.

Det är nödvändigt att godkänna en förlängning som ger tillräckligt mycket tid för parlamentet och rådet att föra en diskussion, så att byråns arbete fortsätter att vara konsekvent och kontinuerligt. Mot denna bakgrund har jag röstat för detta ändringsförslag där man fastställer att byråns mandat bör förlängas till den 13 september 2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Det är mycket viktigt att förstärka nätverk och information. Det är därför väsentligt att se till att det finns tillräckligt med tid för de diskussioner som utgör en del av processen för att det rättsliga förfarandet för att reformera Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet ska utföras grundligt. Därför har jag röstat för en förlängning av byråns mandat till den 13 september 2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Ordinarie lagstiftningsförfarande: (första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till parlamentet och rådet (KOM(2010)0520),

– med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0297/2010),

– med beaktande av artikel 294.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 8 december 20101,

med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0039/2011).

1. Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Den ökande mängden privat information som dagligen cirkulerar i datornätverken över hela världen utgör ett potentiellt hot om den drabbas av intrång. Av denna anledning anser jag att den text som har antagits i dag kommer att bidra till att öka det skydd av känslig information som vi behöver. Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) måste få en starkare roll för att bekämpa den IT-baserade brottsligheten, som måste åtföljas av en förenkling av de administrativa förfarandena. Avslutningsvis upprepar jag att detta också är den ståndpunkt som gäller i mitt land, där man vill förstärka de resurser som har anslagits till byrån.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet inrättades 2004 för en period av fem år. De 57 tjänstemännen ansvarar för att utveckla nät- och informationssäkerhet för medborgare, konsumenter och företag samt för offentliga organisationer i EU. I uppgifterna ingår både riskanalyser och preventiva åtgärder. På grund av att informations- och kommunikationstekniken ständigt utvecklas allt snabbare och på grund av dess grundläggande betydelse för samhället och industrin har man funnit att det även i framtiden finns ett behov av denna byrå. Emellertid har jag under någon tid efterlyst en företagsbaserad översyn av EU-byråerna. Det finns redan initiativ för en översyn av hela systemet och jag kommer inte att rösta för att förlänga mandatet för denna byrå förrän en sådan översyn har genomförts.

 
  
  

- Förslag till resolution (B7-0224/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Den 11 mars drabbades Japan av en av de mest fruktansvärda jordbävningar landet någonsin har upplevt. Tusentals människor har dött eller försvunnit och de materiella skadorna är omfattande. Katastrofen orsakade en synnerligen allvarlig kärnkraftsolycka vid kärnkraftverket i Fukushima, vilket utgör ett nytt hot. EU måste därför vidta åtgärder för att ge Japan och de drabbade regionerna allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd och stöd de behöver. Därför har jag röstat för detta resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag instämmer med detta resolutionsförslag. Japan har drabbats av en enorm naturkatastrof, som har orsakat en stor kärnkraftsolycka vars verkliga omfattning hittills har varit omöjlig att uppskatta och som kommer att inverka på människors hälsa och på miljön under många årtionden framöver. EU aktiverade omedelbart sin civilskyddsmekanism för att samordna sitt humanitära, tekniska och ekonomiska bistånd. Denna katastrof bör ses som en utgångspunkt för att grundligt bedöma och ompröva frågor som rör kärnkraftens säkerhet. Kärnkraft gäller inte bara frågan om driften av själva kärnkraftverken. Det handlar också om förvaringen av radioaktivt bränsleavfall som kommer att finnas kvar i århundraden. Under jordbävningen i Japan skadades underjordiska anläggningar för förvaring av radioaktivt bränsle, vilket får oss att anse att den hittills rådande uppfattningen att underjordisk förvaring är det säkraste sättet inte alls är bevisad, och att anläggningar för avfallsförvaring kan bli en stor fara för människors hälsa och för miljön. Jag anser att det är viktigt att inleda aktiva diskussioner inom EU och på internationell nivå för att göra det möjligt att garantera högsta standard för avfallsförvaring i kärnkraftverk som redan är i drift, och att allvarligt överväga fördelarna med de planerade kärnkraftverken och bedöma eventuella risker.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. (FR) Jag har röstat för detta resolutionsförslag, eftersom man där uttrycker EU-medborgarnas solidaritet med Japan. Parlamentet framhäver japanernas mod under denna kris, den allvarligaste sedan andra världskriget, som så hårt har drabbat deras land. Som vänner till Japan har EU-medborgarna omedelbart förklarat sig beredda att hjälpa de drabbade människorna. Ögruppen står emellertid inför ett kärnkraftsproblem som är ytterst oroande och som kräver hela vår uppmärksamhet. Det är EU:s plikt att ge de japanska myndigheterna allt bistånd och all expertis för att förhindra en ny katastrof med de förödande konsekvenser som vi tyvärr är alltför medvetna om.

 
  
MPphoto
 
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. (ES) Som basker vill jag uttrycka min sympati med det japanska folket. Jag vill säga till dem att deras hållning inför katastrofen, deras sätt att ta itu med den nuvarande situationen och den värdighet de visar inför framtiden är ett bevis på deras storhet. Jag vill framföra mitt djupa deltagande till familjerna till alla dem som har dött eller försvunnit. EU måste fortsätta att ge dem allt det humanitära och materiella bistånd som behövs sedan de har försvunnit från nyhetsrubrikerna, så att de åter kan bli vad de alltid har varit: ett enastående land och ett enastående folk.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag har röstat för resolutionsförslaget om Japan, eftersom jag anser att det är vår plikt att visa vår solidaritet med ett folk som har drabbats av en trefaldig olycka och förlorat många av sina medborgare. Tyvärr vet vi ännu ingenting om följderna av denna tragedi. Å andra sidan har katastrofen i Japan, framför allt det som hände i Fukushima och den efterföljande katastrofsituationen, gjort att frågan om behovet av kärnenergi och dess konsekvenser åter tagits upp på agendan. Samtidigt är jag av den bestämda uppfattningen att vi inte får överdramatisera det som har hänt och helt överilat överge kärnenergin. Jag anser att Europa behöver kärnenergi och att vi måste anta en pragmatisk strategi inför denna fråga snarare än att förhastat besluta oss för att stänga kärnkraftverken.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag har röstat för detta resolutionsfördrag därför att jag först och främst vill framföra mitt djupa deltagande och uttrycka min solidaritet med det japanska folket efter en naturkatastrof som har krävt många liv och efter katastrofen vid kärnkraftverket i Fukushima. Med tanke på ödeläggelsen behöver Japan och dess regioner alla former av bistånd och stöd – humanitärt, ekonomisk och tekniskt. Jag noterar med tillfredsställelse att EU omedelbart aktiverade sin civilskyddsmekanism för att samordna katastrofhjälpen. Jag vill uppmärksamma er på att vi på grund av katastrofen i kärnkraftverket i Fukushima är tvungna att överväga situationen och framtiden för den europeiska kärnenergin. I Europaparlamentet bör vi också diskutera och överväga den risk som utgörs av de kärnkraftverk som är belägna nära EU:s yttre gränser. Alla EU-medlemsstater bör tänka på och vidta åtgärder när det gäller kärnkraftverken i sina egna länder, på grund av det eventuella hot som den radioaktiva strålningen utgör för hela Europa. Omedelbart efter händelserna i Japan stängde exempelvis Tyskland de kärnreaktorer i landet som är byggda före 1980 och med beaktande av specialisternas forskning och expertis överväger man nu nya alternativ till kärnkraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag vill uttrycka min solidaritet med det japanska folket efter jordbävningen och tsunamin som inträffade i nordöstra Japan i mars. Allvarliga brister i driften av kärnkraftverk ger upphov till fruktan för en kärnkatastrof och tvingar oss att överväga normerna för kärnsäkerheten i Europa. Jag efterlyser en allvarlig diskussion om behovet av kärnenergi i EU och om att Europa behöver denna energikälla.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Japan är ödelagt i dag. Den ena kärnkraftsolyckan efter den andra inträffar samtidigt med en naturkatastrof. Denna kris är den allvarligaste som Japan har upplevt sedan andra världskriget. Offren uppgår till tiotusentals och den materiella skadan är avsevärd och fortfarande svår att uppskatta. EU måste lämna ett gensvar som motsvarar krisens allvar. Japan har ett akut behov av hjälp. Vi uppmanar kommissionen att leda och samordna det europeiska solidaritetsarbetet. EU:s åtgärder måste vara tydliga, snabba och effektiva på kort och lång sikt. När det gäller kärnkraftverket i Fukushima är oron i Europa befogad. EU:s verkställande organ måste reagera på detta genom att begära att man på ett oberoende och öppet sätt utför en serie stresskontroller av hela EU:s infrastruktur för kärnkraft. Slutligen kan vi inte undgå att gemensamt ompröva vår energipolitik. När det gäller energibesparing, förnybara energikällor och energieffektivitetskriteriet förväntar vi oss ambitiösa och slutgiltiga beslut från EU, liksom när det gäller den europeiska forskningen som ofta ligger under 3 procent av BNP.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag har röstat för detta resolutionsförslag eftersom jag anser att Europaparlamentet och hela EU måste visa sin solidaritet som svar på de tragiska händelser som har inträffat i Japan. EU och dess medlemsstater måste reagera snabbt genom att ge det humanitära bistånd som behövs för att hjälpa den japanska befolkningen att övervinna verkningarna av jordbävningen. Jag anser också att det är av största vikt att man på ett lämpligt sätt undersöker denna ytterst allvarliga olycka som har orsakats av en naturkatastrof för att undvika möjligheten av att sådana händelser inträffar i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag har röstat för detta resolutionsförslag, där man visar solidaritet med offren för jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan som har ödelagt Japan och där man uppmanar EU och dess medlemsstater att omedelbart ge allt det bistånd och stöd som är möjligt på humanitär, teknisk och ekonomisk nivå till de berörda regionerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den 11 mars drabbades Japan av en kraftig jordbävning, följd av en tsunami som har orsakat den största kärnkraftskrisen i landets historia, som har gjort att kärnkraftverket i Fukushima har skadats allvarligt och sedan dess har varit mycket nära att utlösa en stor kärnkatastrof. På grund av denna katastrof har tusentals människor dött. Detta är den största tragedi som har drabbat Japan sedan andra världskriget.

Jag vill nu tillsammans med parlamentet rösta för total solidaritet med det japanska folket och jag vill framföra mitt djupa deltagande till offrens familjer och till alla dem som har drabbats av denna oerhörda katastrof.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den senaste naturkatastrofen utan motstycke som har inträffat i Japan har djupt oroat världssamfundet och har fått EU-institutionerna att inte bara har ge uttryck för sin solidaritet utan också att erbjuda tekniskt och humanitärt bistånd. De problem som har uppstått vid kärnkraftverket i Fukushima har gjort att diskussionen om energifrågorna än en gång har hamnat överst på agendan.

I själva verket kommer 30 procent av den energi som konsumeras i EU från kärnkraft. Det finns länder, t.ex. Frankrike, där den inhemska produktionen uppgår till 80 procent och länder utan kärnkraftverk, t.ex. Portugal och Österrike. Parlamentet har vid flera tillfällen diskuterat denna fråga och har dragit slutsatsen att det, trots miljöfrågorna, finns ett behov för EU och dess medlemsstater att uppmuntra och stödja den nya ”gröna energin”.

Jag stöder därför helhjärtat denna resolution, där man först och främst strävar efter att utveckla en plan för att kontrollera säkerheten vid alla kärnkraftverk i Europa och att, å andra sidan, avsevärt öka produktionen av energi från förnybara källor så att detta blir den viktigaste energikällan i EU. Vi bör också betona behovet av energieffektivitet och förverkligandet av målen för Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I resolutionsförslaget inriktar man sig på det som vi vid denna tidpunkt anser vara viktigt: Att uttrycka fullständig solidaritet med det japanska folket, framför allt med offren för den katastrof som har drabbat landet och med deras familjer. EU bör uttrycka denna solidaritet på ett konkret sätt genom att tillsammans med de japanska myndigheterna fastställa och genomföra de tillgängliga biståndsformer som anses vara nödvändiga inom de lämpliga områdena. Därför har vi stött resolutionen och röstat för den.

Jämsides med denna resolution finns det frågor som gäller kärnsäkerhet och de lärdomar vi har dragit av det som har hänt vid kärnkraftverket i Fukushima, ett ämne som vi kan ta upp under debatten. Framför allt behöver vi granska och, om nödvändigt, justera redundansen i säkerhetssystemen vid de befintliga anläggningarna i EU:s medlemsstater. Det finns också ett behov av att inleda en bred samhällsdiskussion om energifrågan, våra nuvarande och framtida behov och hur de kan tillfredsställas. Detta bör göras på ett tydligt sätt med information om verkningarna, potentialen och begränsningarna hos var och en av de olika energiformerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi har röstat för solidaritet med den japanska regeringen efter den trefaldiga katastrof – jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan – som har drabbat landet. I en gemensam resolution från alla de politiska grupperna ber parlamentet EU och medlemsstaterna att ge allt det bistånd och stöd som är möjligt på humanitär, teknisk och ekonomisk nivå till Japan.

På grund av den förödande jordbävning och tsunami som drabbade Japan den 11 mars har tusentals människor dött eller försvunnit och i samband därmed har stor materiell skada uppstått. Katastrofen har också orsakat en ytterst allvarlig kärnkraftsolycka i Fukushima och utgör ett nytt hot.

Vi vill därför uttrycka vår fullständiga solidaritet med offren för denna trefaldiga katastrof vid en tid då man ännu inte fullständigt har uppskattat omfattningen av förlusterna i människoliv och de materiella skadorna.

Samtidigt vill vi betona det japanska folkets ”mobilisering, mod och beslutsamhet” i samband med denna katastrof och uppmana EU och medlemsstaterna att som en prioriterad åtgärd ge Japan och de drabbade regionerna allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd och stöd de behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Salvatore Iacolino (PPE), skriftlig. (IT) Den japanska befolkningens lugn och värdighet är den enda trösten i denna undergångsvision och medierna har visat detta för hela världen. Det är en ändlös tragedi där människans begränsningar blir högst påtagliga och förvånansvärt betydelsefulla när de konfronteras med naturens obevekliga krafter. Global solidaritet och konkret och generöst bistånd är det rätta och förpliktande gensvaret från världssamfundet. Var och en av oss kommer ihåg den hjältemodiga insatsen av de frivilliga, framför allt pensionerade brandmän, som offrade sina liv för att släcka branden i reaktorerna i Fukushima. Detta är ett föredöme för Japan och för oss alla, samtidigt som det understryker behovet av att EU antar en strategi för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan. Av denna anledning stöder jag helhjärtat resolutionen om Japan.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag har röstat för detta resolutionsförslag på grund av den förödande jordbävningen och tsunamin som drabbade Japan och Stillahavsområdet den 11 mars i år då tusentals människor dog eller försvann och som orsakade mycket stor materiell skada. Katastrofen har också orsakat en ytterst allvarlig kärnkraftsolycka i Fukushima och som utgör ett nytt hot. Japans premiärminister, Naoto Kan, har sagt att landet står inför den allvarligaste krisen på 65 år, alltså sedan andra världskriget. Samtidigt vill jag visa det japanska folket min sympati och erbjuda dem mitt stöd efter denna naturkatastrof och den enorma olycka som har krävt många liv. Det gläder mig att Europaparlamentet också uttrycker sin fullständiga solidaritet med det japanska folket och regeringen och framför sitt djupa deltagande till offren för denna trefaldiga katastrof och beaktar att hela omfattningen av de mänskliga förlusterna och de materiella skadorna ännu inte har uppskattats. Parlamentet välkomnar också mobiliseringen, modet och beslutsamheten hos det japanska folket och myndigheterna i samband med denna katastrof och uppmanar unionen och medlemsstaterna att i första hand ge Japan och de katastrofdrabbade regionerna allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd och stöd de behöver. Det är bra att unionen omedelbart aktiverade sin civilskyddsmekanism för att samordna sin katastrofhjälp. Det börjar emellertid stå klart att vi, på grund av katastrofen i Japan, tvingas att i grunden åter överväga frågan om kärnsäkerhet och att vi måste förstärka vår kärnsäkerhet i hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Dagens resolutionsförslag om stöd till Japan har enhälligt röstats igenom av alla politiska grupper i parlamentet för att uttrycka vår närhet till Japan, huvudaktören i de tragiska händelser som ägde rum den 11 mars 2011. Jag har stött resolutionen eftersom EU-institutionerna, trots den ekonomiska och finansiella nedgången och instabiliteten i de nordafrikanska länderna, varken får eller kan underlåta att stödja Japan både ekonomiskt och humanitärt. Det som har hänt har framkallat och kommer att fortsätta att ge upphov till oundvikliga ekonomiska och finansiella svårigheter, vilket kommer att få oundvikliga återverkningar på EU- och världsmarknaderna. Mötet mellan företrädare för EU och Japan, som planeras äga rum i maj här i Bryssel, kan utgöra början på det samarbete och det stöd som EU måste garantera genom att göra sig till en nyckelpartner för återuppbyggnaden och hjälpa Japan med tekniskt bistånd inom energisektorn eller genom att stärka affärsförbindelser i syfte att snabbt återuppbygga denna stora världsmakt. Dessutom anser jag att det är lämpligt att de europeiska energiministrarna har beslutat att prioritera säkerheten i de europeiska kärnkraftverken genom att betona vikten av större europeisk samordning under moderniseringen av kärnkraftverken.

 
  
MPphoto
 
 

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. (FR) I nästan två veckor har en av historiens allvarligaste kärnkraftsolyckor pågått i Japan. Det är fortfarande alltför tidigt att uppskatta den fulla vidden av katastrofen, men det är tydligt att, med undantag av Tjernobyl, ingen plats på jorden ännu har drabbats så av den civila kärnkraftstekniken. Situationen i Fukushima får oss alla att känna fasa och medlidande och att ställa frågor om vårt eget system för framställning av kärnenergi. Trots detta anser jag att det är särskilt upprörande att den berättigade oro som väcks under denna krisperiod utnyttjas i partipolitiskt syfte. Det handlar inte om att bannlysa kärnkraftdebatten. Som fallet är med varje fråga, och framför allt när det gäller frågor av en sådan strategisk betydelse, måste man genom en demokratisk debatt göra det möjligt att anta kloka lösningar. Eftersom jag inte anser att känslor är någon god rådgivare har jag stött Europaparlamentets brådskande resolution. I denna resolution sänder man ett budskap om starkt stöd till våra japanska vänner utan att blanda in inhemska farhågor som innebär att man inte respekterar den anständighetsperiod som är både nödvändig och oundgänglig.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. (PL) Vi bör vara ytterst uppmärksamma och omedelbart reagera på situationen i Japan efter den fruktansvärda katastrofen och inte bara tillhandahålla moraliskt, utan också ekonomiskt, humanitärt och politiskt stöd. Vi bör erkänna det japanska folkets uppträdande och insatserna av räddningstjänsten och dem som har gjorts i förebyggande syfte. Andra delar av världen, däribland Europa, bör dra lärdom av denna katastrof. Vi har områden med seismisk aktivitet. Lissabon drabbades av stora skador efter en tsunami som inträffade för århundraden sedan. Detsamma hände i Messina vid ett senare datum och i Skopje på grund av en jordbävning för 50 år sedan. Vi har i åratal arbetat för att skapa ett tidigt varningssystem och ändå har vi fortfarande inget konkret att visa upp. Vi bör intensivt ägna oss åt att påskynda arbetet med detta projekt. En mekanism för tidig varning kan förhindra onödiga förluster av liv och till och med leda till att många tusen liv kan räddas.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Man måste naturligtvis samtycka till den gemensamma resolution som har lagts fram för de politiska grupperna om den trefaldiga tragedin i Japan, som innebar jordbävning, tsunami och en kärnkraftsolycka, och tillsammans med EU uttrycka vårt djupa deltagande över dem som förlorade sina liv genom dessa fasansfulla händelser. Emellertid är jag säker på att Japans uppskattning av vår uppriktighet med denna resolution kommer att mildras – när den nästan enhälligt antas i morgon – genom åtgärder av medlemsstater som antingen i bästa fall har överreagerat och hotat med allmän panik eller i värsta fall utnyttjat tillfället för att införa protektionistiska åtgärder. Spaniens regering har krävt att varor från Japan ska kontrolleras noga när det gäller radioaktiv strålning, Nederländerna har uppmanat hamnarbetarna att hantera alla containrar från Japan med omsorg. Frankrike kräver kontroll av alla varor innan de exporteras från Japan och den tyska tullen kräver slumpmässiga kontroller av radioaktiv strålning när det gäller alla varor, däribland bilar, som importeras från Japan. De flesta av dessa restriktioner har införts för varor som hade producerats och lämnat de japanska hamnarna veckor, om inte månader, före jordbävningen. Så mycket är solidariteten värd!

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Den katastrof som har drabbat Japan på grund av jordbävning och tsunami av ofattbart stor omfattning får oss alla att känna djup sorg över de enorma förlusterna av människoliv och de stora materiella skadorna. Låt oss som parlamentsledamöter uttrycka vår uppriktiga sympati med människorna och regeringen i Japan. Våra och alla EU-medborgares tankar går till de tusentals människor som nu måste återuppbygga sina liv och sina samhällen. Samtidigt är vi imponerade över de lokala myndigheternas och räddningstjänsternas snabba och bestämda åtgärder och av det japanska folkets exemplariska mod och beslutsamhet. Trots att EU redan har aktiverat sin civilskyddsmekanism genom att sända experter från Europa för att samordna katastrofhjälpen uppmanar vi också medlemsstaterna att i första hand stödja katastrofområdena med allt det humanitära, tekniska och ekonomiska bistånd och stöd de behöver. Med tanke på den djupa vänskap och de nära politiska och ekonomiska förbindelser som förenar EU och Japan är vi beslutna att stödja detta land som kämpar för att övervinna de utmaningar landet står inför, däribland hotet om en verklig kärnkatastrof.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag har röstat för resolutionsförslaget där man uttrycker EU-ledamöternas solidaritet med det japanska folket och deras regering efter de senaste dagarnas uppseendeväckande händelser. Vi vill att EU och medlemsstaterna ska ge allt det humanitära, tekniska och ekonomiska bistånd och stöd som Japan och de drabbade regionerna behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är Europaparlamentets plikt att uttrycka sin solidaritet med den japanska regeringen efter den trefaldiga katastrof – jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan – som har drabbat landet. I denna gemensamma resolution från alla de politiska grupperna uppmanar vi EU och medlemsstaterna att ge Japan allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd och stöd som landet behöver. På grund av den förödande jordbävning och tsunami som drabbade Japan den 11 mars har tusentals människor dött eller försvunnit och mycket stor materiell skada har uppstått. Katastrofen har också orsakat en ytterst allvarlig kärnkraftsolycka i Fukushima och som i sig utgör ett allvarligt hot. Det är också vår plikt att uttrycka vår fullständiga solidaritet med det japanska folket och deras regering och vårt uppriktiga deltagande med offren för denna trefaldiga katastrof.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Inför omfattningen av tsunamin och den mycket kraftiga jordbävningen den 11 mars måste jag uttrycka min fullständiga solidaritet med offrens familjer och med Japans folk och regering. Jag vill också uttrycka mitt fulla stöd och min stora beundran till räddningsarbetarna och personalen vid kärnkraftverket i Fukushima.

Lyckligtvis kunde EU snabbt reagera på japanernas begäran, framför allt genom att aktivera sin civilskyddsmekanism som är utformad för att samordna åtgärderna från de 27 medlemsstaterna i katastrofsituationer på nationell, europeisk och internationell nivå. Samtidigt är EU redo att tillhandahålla all sin tekniska expertis på kärnkraftsområdet för att hjälpa japanerna och de internationella experterna att få kontroll över situationen i det närliggande området och i själva centrum av kärnkraftverket i Fukushima.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Den förödande jordbävningen och tsunamin som drabbade Japan och Stillahavsområdet den 11 mars 2011 ledde till att tusentals människor dog och till mycket stor materiell skadegörelse som innebär att många människor har förlorat sina försörjningsmöjligheter. Detta ledde senare till en ytterst allvarlig kärnkraftsolycka i kärnkraftverket i Fukushima. Enligt ett uttalande av den japanske premiärministern, Naoto Kan, står landet inför sin allvarligaste kris på 65 år, alltså sedan andra världskriget. I detta resolutionsförslag uttrycker Europaparlamentet sin solidaritet med det japanska folket och framför sitt uppriktiga deltagande med offren för katastrofen. Jag har därför röstat för detta resolutionsförslag och hoppas innerligt att man kommer att kunna kontrollera situationen i Japan och att det kommer att bli en global omprövning av kärnenergin.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Vi har sett Japan drabbas av en rad fruktansvärda katastrofer vars motstycke inget annat land någonsin har upplevt. En jordbävning, en tsunami, en olycka i ett kärnkraftverk – var och en av alla dessa katastrofer skulle ensam vara en stor utmaning, men tillsammans innebär detta att en outhärdlig börda har lagts på landet och dess medborgare. Så snart elden som fortsätter att pyra i kärnkraftverket i Fukushima har slocknat kommer många frågor att behöva besvaras – kunde vissa katastrofer ha undvikits och vilka säkerhetsförbättringar bör andra kärnkraftverk genomföra för att naturkatastrofer inte ska orsaka kärnkraftolyckor. Alla länder som använder kärnkraft bör kontrollera säkerheten i sina kärnkraftverk. De som planerar att bygga nya kärnkraftverk bör närmare undersöka vilka faror de utgör. Emellertid är det för närvarande viktigast för EU att visa solidaritet med de vanliga människorna i Japan. Resolutionen om situationen i Japan är därför mycket viktig. Vi måste ge allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt stöd som är nödvändigt för att hjälpa människor att överleva nu och för att i framtiden återuppbygga de drabbade regionerna så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Den katastrofala jordbävning som drabbade Japan den 11 mars kan inte ha undgått världen. Det måste vara vår uppgift att reflektera över de politiska och socioekonomiska aspekterna av de förödande verkningarna av tsunamin. I likhet med mina kolleger uttrycker jag genom att godkänna detta resolutionsförslag min djupaste sympati för det japanska folket som, med stor känsla för civilt ansvar, efter bästa förmåga reagerar på katastrofen. Jag hoppas och kräver att EU kommer att vidta åtgärder för att genom sina egna civilskyddstjänster ge humanitärt bistånd och föreslå lämpliga projekt för att lösa problemet med radioaktiv kontaminering genom ett gemensamt projekt med de japanska myndigheterna för att så långt det är möjligt återställa läget till det normala.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Den 11 mars drabbades Japan och Stillahavsområdet av en förödande jordbävning följd av en tsunami då tusentals människor rapporteras döda och försvunna och med omfattande materiella skador.

Jag har röstat för denna resolution, där man utrycker solidaritet med offren för jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan och jag hoppas att man med det snaraste kommer att hörsamma parlamentets uppmaning om att EU och medlemsstaterna snarast ska ge de drabbade regionerna allt det humanitära, tekniska och ekonomiska bistånd och stöd som de behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Vid en tid då Japan står inför sin värsta kris sedan andra världskriget efter jordbävningen och tsunamin som ödelade landet den 11 mars vill även jag uttrycka min fullständiga solidaritet med det japanska folket och med parlamentets uppmaning till EU och medlemsstaterna att snarast ge de drabbade regionerna allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd och stöd de behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jordbävningen och tsunamin som drabbade Japan den 11 mars har gjort att tusentals människor har dött (enligt den aktuella beräkningen över 28 000 döda och saknade) och har orsakat avsevärd materiell skada. Under dessa omständigheter måste Japan nu ta itu med en synnerligen allvarlig kärnkraftsolycka. Eftersom Japan inte har upplevt en sådan kris sedan andra världskriget stöder jag helt Europaparlamentets resolution om situationen i detta land. Jag uppmanar också EU att ge Japan allt det humanitära, tekniska och ekonomiska bistånd som är möjligt, däribland medicinförråd, madrasser, tält, livsmedel, experter och specialister på radioaktivitet och kärnenergi ... Jag vill också att min fullständiga solidaritet med det japanska folket ska tas till protokollet. Jag gratulerar dem till deras mobilisering, deras mod och beslutsamhet inför en sådan katastrof. Med tanke på den allvarliga situationen i kärnkraftverket i Fukushima uppmanar jag dessutom den japanska regeringen att visa största öppenhet och EU:s medlemsstater att organisera en bred offentlig debatt om energi som inte bara är inskränkt till kärnkraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag stöder i hög grad denna resolution där man fastställer följande: ”1. Europaparlamentet uttrycker sin djupaste solidaritet med det japanska folket och sitt djupa deltagande med offren för denna tredubbla katastrof, där antalet dödsoffer och de materiella skadorna ännu inte har kunnat uppskattas i sin helhet. 2. Europaparlamentet uppmanar unionen och dess medlemsstater att som en prioriterad åtgärd ge Japan och de drabbade områdena allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd och stöd de behöver, och noterar med tillfredsställelse att unionen omedelbart aktiverade sin civilskyddsmekanism för att samordna katastrofbiståndet.”

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Med dagens omröstning vill jag uttrycka vår solidaritet med det japanska folket och dess regering efter den förödande jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan. Tillsammans med mina kolleger har vi uppmanat medlemsstaterna att ge Japan och de drabbade regionerna allt stöd de behöver, däribland humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd, samtidigt som vi välkomnar beslutet att omedelbart aktivera civilskyddsmekanismen för att samordna katastrofbiståndet. Det föredömliga mod och den beslutsamhet som det japanska folket och myndigheterna har visat för att hantera situationen bör vara en förebild för alla och ytterligare en anledning för EU att inte överge detta land under det mycket känsliga skedet för dess fullständiga återuppbyggnad.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar denna resolution eftersom jag anser att vi måste stödja det japanska folket och att vi måste dra lärdom av denna fruktansvärda situation.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Den 11 mars skakades Stillahavsområdet, och framför allt Japan, av en förödande jordbävning och tsunami. Jag anser att det är viktigt att än en gång här nämna att naturkatastroferna ökar i antal och intensitet och att det därför är nödvändigt att åter på global nivå överväga scenarier som gäller situationen före och efter en kris för att föregripa en ny katastrof och ge bistånd till de drabbade länderna.

Samtidigt har naturkatastrofen också orsakat en ytterst allvarlig kärnkraftsolycka som framför allt har drabbat kärnkraftverket i Fukushima. Denna händelse har visat att det är mycket viktigt att tänka på säkerhetsvillkoren vid de europeiska kärnkraftverken.

Jag efterlyser därför en diskussion, föregången av en grundlig analys, om hur man kan minska de förödande verkningarna av en kärnolycka på de regioner och människor där den inträffar. Jag noterar med tillfredsställelse EU:s vilja att som en prioriterad åtgärd ge Japan allt humanitärt, tekniskt och ekonomiskt bistånd jämte det omedelbara aktiverandet av den europeiska civilskyddsmekanismen. Jag anser emellertid att det är väsentligt att bevilja mer resurser till logistik och planering till denna mekanism, så att den kan bli en verklig mekanism för att skydda de drabbade länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. (FR) Mina tankar går till offrens familjer, till de skadade och till alla de japaner som har drabbats av denna naturkatastrof. Det japanska folkets mod och värdighet inger beundran och det gläder mig att parlamentet har gett prov på sitt stöd och sin solidaritet genom denna resolution. Detta är den största katastrof som Japan har upplevt sedan andra världskriget och vi känner oss chockade på grund av katastrofen i Fukushima, som tvingar oss att omvärdera vår syn på kärnenergin. Trots vad många genom en politisk räddningsoperation kan få oss att tro har denna fråga ingen betydelse för möjligheten att fortsätta att producera kärnenergi, en framtidsenergi som spelar en roll för utfasningen av fossila bränslen i vår ekonomi och som innebär en garanti för vårt energioberoende. På grund av de dramatiska händelserna i Fukushima måste vi framför allt stärka våra krav inom området för kärnsäkerhet. Jag stöder förslagen från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) om en definition som gäller säkerhetsnormer och om större vaksamhet i och omkring kärnkraftverk. I denna fråga måste den franska kärnindustrins expertis och resultat tjäna som ett exempel. Från och med nu vilar ansvaret på EU, som måste vidta stränga åtgärder för att se till att en kärnkatastrof av denna storlek aldrig kommer att hända i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Den enorma skada som har orsakats av den senaste jordbävningen och tsunamin i Japan kommer inte att klaras av över en natt. Vi måste vara redo att ge Japan konkret och praktiskt stöd, även sedan intresset från medierna har slocknat.

Solidaritet är en av de grundpelare som dagens EU vilar på. Det är rätt att Europaparlamentet, tillsammans med medlemsstaternas regeringar och parlament, har gett en klarsignal till våra vänner i Japan, ett land som är svårt drabbat, att vi står på deras sida och att de när som helst kan lita på vår hjälp.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy