Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Marian-Jean Marinescu, för budgetkontrollutskottet, om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna (2010/2054(INI)) (A7-0054/2011).
Marian-Jean Marinescu, föredragande. – (RO) Fru talman! Anslutningsfördragen för de tre medlemsstaterna Slovakien, Bulgarien och Litauen innehöll kravet att avveckla flera kärnkraftreaktorer som inte längre uppfyllde säkerhetsvillkoren och inte kunde uppgraderas på ett kostnadseffektivt sätt. Syftet med det finansiella stödet från EU var inte att täcka hela avvecklingskostnaden. Stödet var avsett att omfatta åtgärder till stöd för avveckling, underhåll och kontroll av reaktorerna efter nedläggning, avfallshantering, lagring av avfall och använt kärnbränsle och sanering och demonteringsarbete samt för energisektorn (ersättning av produktionskapaciteten vid nedlagda enheter, bättre energiförsörjningstrygghet och energieffektivitet och andra åtgärder som bidrar till den nödvändiga omstruktureringen och uppgraderingen av energiinfrastrukturen) samt hantering av de sociala konsekvenserna (stöd till kraftverkets personal när det gäller att hålla en hög säkerhetsnivå under perioderna före avvecklingen fram till stängningen och under omskolningen av personalen för nya uppgifter i samband med avvecklingen).
På grund av att beslutet om finansiellt stöd inte innefattade någon övre gräns, något som till och med fortsatte sedan avvecklingsplaner och strategier hade utarbetats, kunde nytt extra finansiellt stöd tillhandahållas. EU har lagt ut stora belopp för att finansiera denna verksamhet, närmare bestämt cirka 2,8 miljarder euro mellan 1999 och fram till i dag.
I betänkandet kräver vi att följande frågor ska klargöras i kommande utvärderingar som ska utföras av kommissionen och revisionsrätten: om de medel som tilldelats av EU användes för att garantera en säker avveckling; om avvecklingen garanterar säker lagring av kärnavfallet; om det fanns tillräcklig samordning mellan de tre befintliga programmen så att den samlade erfarenheten användes effektivt och modellen följdes, baserat på projekt som förberetts och finansierats tidigare för att åstadkomma en minskning av kostnaderna; om de nuvarande planerna och strategierna är fullständiga eller om det fortfarande är möjligt att lägga till ny verksamhet och tillhandahålla extra medel senare; om extrasummor fortfarande måste tilldelas energiprojekt eller uppmärksamheten behöver fokuseras på avvecklingsprojekt; och om finansiering av dessa verksamheter fortfarande måste tillhandahållas av EU-medel.
Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Fru talman! Den tidiga avvecklingen av kärnreaktorer i EU-kandidatländerna Litauen, Slovakien och Bulgarien förhindrade skapandet av lämpliga nationella fonder för att täcka alla kostnader i samband med avvecklingen av kärnkraftverken. Kommissionens hjälp var därför viktig för att klara av den stora finansiella och ekonomiska bördan.
Expertstudier visar dock att kostnaderna för att ta kärnkraftverken ur drift redan har överstigit den planerade EU-finansieringen och att de troligtvis även kommer att överstiga de ursprungliga uppskattningarna trots att själva avvecklingen fortfarande är i inledningsskedet. Mina damer och herrar, avvecklingen måste fortsätta även efter den budgetram som täcker perioden fram till 2013, och jag anser därför att det är nödvändigt att överväga att frigöra ytterligare medel för avvecklingsprojektet till dessa tre kärnkraftsverk.
Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Fru talman! EU har 143 kärnkraftverk och enligt offentliggjorda uppgifter från generaldirektoratet för energi från mars 2010, står kärnkraften för cirka 28 procent av EU:s energimix.
Händelserna i Japan har fått varningsklockorna att ringa när det gäller vilka risker som är förknippade med kärnkraftsverk. Att lägga ned kärnkraftsverk i förtid och sedan avveckla dem är en stor finansiell och ekonomisk belastning. Det är därför som EU ger ekonomiskt stöd till de berörda medlemsstaterna, det vill säga Litauen, Slovakien och Bulgarien. Bristen på finansiering för avvecklingsåtgärder kommer att försena denna process, vilket skulle medföra ett hot mot miljön och folkhälsan.
Vi uppmanar de berörda nationella organen att slutföra planerna och kommissionen att rapportera om denna process samt lägga fram en detaljerad långsiktig plan för finansieringen av avvecklingsprojekten.
Zigmantas Balčytis (S&D). – (LT) Fru talman! Jag vill gratulera min kollega och tacka henne för samarbetet under utarbetandet av detta viktiga betänkande. När vi anslöt oss till EU gjorde tre medlemsstater åtaganden som var komplicerade både ur ekonomiskt och socialt hänseende, nämligen att stänga sina kärnkraftsanläggningar för första gången, utan att ha den ekonomiska kapacitet eller erfarenhet som krävs. EU visade verkligen solidaritet genom att bidra med den finansiella stöd som krävdes, inte bara för att finansiera avvecklingen, utan också för att bidra till utvecklingen av alternativa energiprojekt och att mildra de negativa sociala konsekvenserna av avvecklingen. Jag håller med om att vissa frågor fortfarande måste lösas, såsom anslag av EU-medel för att genomföra specifikt avvecklingsarbete och medlemsstaternas komplexa administrativa strukturer, som troligtvis motverkar att anslagen tas emot på ett effektivt sätt. Jag anser att kommissionen bör spela en större samordnande roll för att garantera en säker nedläggning av dessa kärnkraftsreaktorer i rätt tid, för att garantera insyn i användningen av fonderna och uppmuntra dessa länder att utveckla alternativ energi och skapa nya arbetstillfällen.
João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Nära hälften av EU:s medlemsstater har kärnkraftsverk på sina territorier. Många av de reaktorer som är i drift är relativt gamla, vilket gör behovet akut att av säkerhetsskäl lägga ned vissa av dessa reaktorer för att värna och skydda folkhälsan och miljön. När det gäller de nya medlemsstater som konfronteras med kravet att avveckla flera anläggningar anser vi att det är logiskt att de förväntar sig EU-stöd för att på ett adekvat och säkert sätt slutföra sina avvecklingsprocesser. Dessa processer bör omfatta nödvändigt underhåll och kontroll efter nedläggningen, avfallshantering, lagring och dekontaminering, med särskild vikt vid miljömässig hållbarhet och energieffektivitet.
Som så riktigt anges i betänkandet ska hänsyn tas till de sociala konsekvenserna av denna process och man ska trygga de anställdas arbetstillfällen samt hålla en hög säkerhetsnivå före, under och efter avvecklingen.
Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! Marian-Jean Marinescus betänkande handlar om effektiv och ändamålsenlig EU-finansiering för avvecklingen av kärnreaktorer av sovjetisk konstruktion. Slovakien genomförde en komplett ombyggnad av kärnkraftsanläggningen i Jaslovské Bohunice efter Tjernobylolyckan och installerade den senaste säkerhetsutrustningen från specialiserade franska och tyska företag.
När den omfattande moderniseringen hade slutförts uppgav inspektörer från Internationella atomenergiorganet (IAEA) att kärnkraftsanläggningen Jaslovské Bohunice var redo för mer än 30 års säker drift. Men för att medborgarna i grannlandet Österrike ska få en lugn och trygg situation gick Slovakien under anslutningsförhandlingarna med på en tidig avveckling av V1- och V2-reaktorerna i Jaslovské Bohunice, som hade moderniserats till högsta standard.
Jag ser EU:s symboliska bidrag till kostnaderna för att ta dessa reaktorer ur drift enbart som ett försök att kompensera en del av den skada som Slovakien har lidit genom att ha förlorat en kraftfull, effektiv och ren energikälla och inte som ett verkligt bidrag till nedläggning av kärnkraftverket.
Viviane Reding, kommissionens vice ordförande. – (EN) Fru talman! Kommissionen välkomnar varmt parlamentets initiativbetänkande om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna. Kärnkraftsäkerheten är och kommer att förbli högsta prioritet för EU och därför lägger kommissionen stor vikt vid insatser som underlättar en säker avveckling av reaktorenheter som har bedömts inte kunna uppgraderas till de nödvändiga säkerhetsstandarderna.
Låt mig först säga att vi delar många av synpunkterna i parlamentets betänkande. Vi håller med om att medlemsstaterna måste lägga fram detaljerade avvecklingsplaner samt en sund långsiktig plan för finansieringen. Vi anser det också viktigt att finansieringen, till största delen, anslås till avvecklingsverksamhet och att kommissionen har en viktig roll i att garantera stränga kontroller av medlens användning.
Kommissionen tror på en sträng tillämpning av principen om att förorenaren ska betala. Därför delar vi parlamentets uppfattning att kärnkraftoperatörerna bör se till att tillräckliga finansiella resurser avsätts under de kärntekniska anläggningarnas produktiva livstid för att täcka framtida avvecklingskostnader. Avvecklingen måste ske på ett så säkert sätt som möjligt och då är det viktigt med en sund, transparent och övervakad förvaltning av medlen för avvecklingen.
Vi har också noterat att betänkandet fokuserar på EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet på avvecklingsområdet. Kommissionen gläder sig över att det i olika delar av betänkandet framgår tydligt att det huvudsakliga målet för EU-finansiering är att se till att reaktorenheterna läggs ned och förblir nedlagda av kärntekniska säkerhetsskäl. Vi anser att uppfyllandet av detta mål är en faktor som vi måste ta hänsyn till vid bedömningen av EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet.
Kommissionen tycker det är viktigt att tydliggöra att EU:s stöd på det här området aldrig var avsett att täcka samtliga avvecklingskostnader, inte heller att kompensera för samtliga ekonomiska konsekvenser. EU-stödet var i första hand avsett som en kompensation för avvecklingens initialskede.
Kommissionen understryker att det är medlemsstaterna som bär det fulla ansvaret för avvecklingen av sina kärnenergianläggningar. Det är medlemsstaternas ansvar att lägga fram detaljerade långsiktiga planer samt att utarbeta noggranna tidsplaner och kostnadsberäkningar för projektens färdigställande.
Jag vill tacka föredraganden och parlamentet för en debatt som kommer mycket lägligt och handlar om ett ämne som efter Fukushimakatastrofen har blivit ännu mer relevant. En säker och fullständig avveckling är en nyckelfaktor i kärnkraftssäkerheten, där vi strävar efter att ha de högsta standarderna. Parlamentets betänkande är ett värdefullt bidrag till den diskussion som kommissionen kommer att ha med de tre berörda medlemsstaterna och som gäller uppskattningen av eventuell EU-finansiering efter 2013.
Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 5 april 2011.
Skriftliga förklaringar (artikel 149)
Georgios Stavrakakis (S&D) , skriftlig. – (EL) Hotet från kärnkraften, som var en av konsekvenserna av den fruktansvärda jordbävningen i Japan och den efterföljande tsunamin, gör debatten om budgetkontrollutskottets betänkande mycket aktuell. Samtidigt lyfter det också fram faktumet att EU övervakar och ger ekonomiskt stöd till de insatser som krävs för att avveckla kärnkraftsverk. Målet med dessa insatser är inte bara att se till att kärnkraftsverken fungerar på ett säkert och adekvat sätt så att vi inte behöver uppleva en ny Tjernobyl- eller Fukushimakatastrof, utan också att vi ska kunna hantera konsekvenserna av nedläggning och avveckling genom att tillgodose energibehoven i de länder där dessa kärnkraftverk är i drift. Dessa insatser samt ett omfattande ekonomiskt stöd till Litauen, Slovakien och Bulgarien, visar hur allvarligt EU ser på frågan om kärnkraftsäkerhet. Detta är ett noggrant utformat program som startade år 1999. Målet med detta ekonomiska stöd är att bidra till att förbättra miljön och modernisera produktion, överföring och distribution av energi samt att öka tryggheten i energiförsörjningen. Genom att utvärdera vinsterna av de ekonomiska resurser som har avsatts och respektera att de förvaltas på ett sunt och transparent sätt kommer detta mål garanterat att uppnås.
Csanád Szegedi (NI), skriftlig. – (HU) Naturkatastrofen i Japan och den efterföljande kärnkraftskatastrofen har fått oss att inse hur viktig denna fråga är. Katastrofen kan precis som i Tjernobyl få efterverkningar i flera årtionden och bli ett tragiskt, ovälkommet arv för kommande generationer. Olyckan i Japan har också visat att energiavfallet måste minska och att vi successivt måste skifta fokus för att gå över till förnybar energi. I dagens betänkande kritiseras flera punkter av finansieringen vid avvecklingen av kärnkraftsverk i nya medlemsstater, exempelvis transparens och genomförande. Förutom att avveckla de kärnkraftsverk som tas upp i betänkandet anser jag att det är ytterst viktigt att inspektera samtliga europeiska kärnkraftsverk och, om så behövs, höja säkerhetsstandarden för att förhindra en liknande katastrof i framtiden. Därför ber jag mina kolleger att diskutera det resolutionsförslag som jag och mina österrikiska kolleger nyligen lade fram och som gäller kärnkraftssäkerheten i Donauregionen, inom ramen för det gemensamma europeiska samarbetet.