Index 
Debatter
PDF 2189k
Måndagen den 4 april 2011 - Strasbourg EUT-utgåva
1. Återupptagande av sessionen
 2. Justering av protokoll från föregående sammanträden: se protokollet
 3. Uttalanden av talmannen
 4. Parlamentets sammansättning
 5. De politiska gruppernas sammansättning: se protokollet
 6. Undertecknande av rättsakter som antagits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet: se protokollet
 7. Bortfallna skriftliga förklaringar: se protokollet
 8. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets åtgärder och resolutioner: se protokollet
 9. Muntliga frågor och skriftliga förklaringar (ingivande): se protokollet
 10. Anslagsöverföringar: se protokollet
 11. Framställningar: se protokollet
 12. Inkomna dokument: se protokollet
 13. Arbetsplan
 14. Beviljande eller återkallande av internationellt skydd (debatt)
 15. Produkter och teknik med dubbla användningsområden (debatt)
 16. Europeisk statistik om turism (debatt)
 17. Ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (debatt)
 18. Parlamentets sammansättning: se protokollet
 19. EU:s reaktion på migrationsströmmarna i Nordafrika och södra Medelhavsområdet, särskilt Lampedusa – Migrationsströmmar till följd av instabilitet: Omfattning och roll för EU:s utrikespolitik (debatt)
 20. Anföranden på en minut (artikel 150 i arbetsordningen)
 21. Kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden (kortfattad redogörelse)
 22. EU-finansieringen vid avvecklingen av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna (kortfattad redogörelse)
 23. EU-politik för internationella investeringar (kortfattad redogörelse)
 24. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet
 25. Avslutande av sammanträdet


  

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

(Sammanträdet öppnades kl. 17.05.)

 
1. Återupptagande av sessionen
Anföranden på video
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet torsdagen den 24 mars 2011.

 

2. Justering av protokoll från föregående sammanträden: se protokollet
Anföranden på video

3. Uttalanden av talmannen
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. - Jag skulle vilja börja med några kommentarer och information.

Den 26 april har det gått 25 år sedan Tjernobylkatastrofen, som var den allvarligaste kärnkraftsolyckan i mänsklighetens historia. Vi minns fortfarande de som offrade sin hälsa eller till och med sina liv när de bekämpade katastrofen och även de hundratusentals människor som tvingades lämna sina hem. De dåvarande myndigheterna i de tidigare östländerna försökte allt för länge dölja information om katastrofen för omvärlden och inte minst för sina egna medborgare. Det gjorde det mycket svårare att vidta åtgärder för att mildra katastrofens följder. Senare blev Tjernobyl dock en symbol för ett effektivt samarbete mellan myndigheterna i de länder som berördes av katastrofen och det internationella samfundet. När vi i dag minns Tjernobylkatastrofen går våra tankar även till Japan, som kämpar med efterverkningarna av tsunamin och olyckan vid kärnkraftsverket Fukushima.

För det andra har jag en smärtsam påminnelse. Om några dagar, den 10 april, har det gått ett år sedan flygkatastrofen i Smolensk. Nittiosex personer dog i katastrofen, inklusive den polske presidenten och hans hustru samt 18 ledamöter av det polska parlamentet. En av ledamöterna skulle få en plats i Europaparlamentet som en av 18 extra parlamentsledamöter. Flertalet av dem som dog hade höga tjänster i staten. Många här i kammaren kände dem personligen. Jag själv kände åtminstone hälften av dem. Orsakerna till olyckan är ännu inte helt klarlagda, och vi väntar fortfarande på information om detta. I dag ansluter vi oss till dem som fortfarande sörjer sina nära och kära.

För det tredje är Europaparlamentet oroat över att USA:s högsta domstol avvisade Troy Davis begäran om att få sin avrättning uppskjuten och att förhandlingarna i målet skulle återupptas. Jag vädjar till de behöriga amerikanska myndigheterna i delstaten Georgia att utnyttja sin rätt att omvandla det dödsstraff som Troy Davis dömdes till för tjugo år sedan till livstids fängelse. Döden får aldrig bli ett uttryck för rättvisa.

För det fjärde är vi djupt oroade över händelserna i Elfenbenskusten. Presidentvalet förde skräck och våld till landet i stället för fred, framtid och välstånd som medborgarna väntat på. Laurent Gbagbo måste erkänna valresultaten och överlämna makten. Vi uppmanar båda sidor att omedelbart sätta stopp för användningen av våld mot civila. Det internationella samfundet måste göra allt som står i dess makt för att stoppa massakern av befolkningen. Alla som är skyldiga till brott måste ställas inför rätta. Det är vår djupaste övertygelse att Europaparlamentet kommer att göra allt som står i dess makt i detta avseende.

För det femte har jag lovat att hålla parlamentet uppdaterat om framstegen i utredningen av korruptionsanklagelserna mot vissa ledamöter av Europaparlamentet, och jag vill därför påminna er om att ni i torsdags efter mötet med de politiska gruppernas ordförande fick ett brev av mig med den senaste informationen i den här frågan. Vi vidtar även fasta åtgärder i syfte att utarbeta en uppförandekod för intressegrupper och lobbyister samt för Europaparlamentets ledamöter. Under dagens sammanträde i presidiet kl. 18.30 kommer vi att diskutera den här frågan och besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i detta avseende.

James Nicholson har begärt ordet. Ordet är ditt, James Nicholson.

 
  
MPphoto
 

  James Nicholson (ECR).(EN) Herr talman! Jag vill ägna denna stund åt att reflektera över mordet i Nordirland i lördags av en ung polisman på väg till jobbet bara några veckor efter det att han avslutat sin utbildning. Under mina 22 år i parlamentet har jag haft många tillfällen att fördöma terrorister som utför sådana grymheter. Jag trodde den tiden var förbi och att jag aldrig skulle behöva göra det igen. Våra tankar går till den unge mannens familj. Han hade en karriär och en fin framtid framför sig. Det var ett uppenbart och avsiktligt försök att återigen destabilisera min region.

Jag vill klargöra att jag anser att de flesta människor på Nordirland varken i dag eller i framtiden vill återgå till det vi fick utstå tidigare. Människorna i Omagh har uthärdat mycket. Jag betvivlar inte att denna händelse väcker många hemska minnen hos dem. Kan vi framföra vårt deltagande till familjen och alla berörda vid denna mycket sorliga händelse för min region?

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. - Tack för dina kommentarer i denna fråga. Jag vill informera ledamöterna om att jag i går morse utfärdade ett särskilt uttalande i denna fråga – ett uttalande från Europaparlamentets talman – där jag fördömde händelsen och i synnerhet det faktum att offret var så ungt. Jag framförde även förhoppningen om att Nordirland kommer att få leva i fred som det har lyckats göra på senare tid. Ledamöterna kan läsa mitt uttalande från i går morse om den här frågan på Europaparlamentets webbplats.

 
  
MPphoto
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL).(GA) Herr talman! Även jag fördömer mordet på Ronan Kerr i en bombattack i Omagh, i min valkrets, i helgen. Han var en ung 25-årig man som gick med i polisen och dödades till följd av det. Det var inte bara en attack mot den unge mannen och hans familj, utan även mot fredsprocessen i min valkrets. De människor som dödade Ronan Kerr försöker förhindra framstegen i fredsprocessen och vi kommer inte att tillåta att de gör det. Jag vill tacka parlamentets talman för att han framfört sitt och parlamentets deltagande till familjen. Dessutom känner jag med Ronan Kerrs familj och fördömer kraftigt mordet på honom.

 
  
MPphoto
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE).(EN) Herr talman! För det första vill jag tacka er för ert uttalande om fördömandet i går. Jag stöder ledamöterna James Nicholsons och Bairbre de Brúns uttalanden här i dag. De har vårt fulla stöd för att se till att de ansvariga ställs inför rätta.

Fredsprocessen med stöd av EU har varit mycket framgångsrik. Alla förnuftiga människor på ön Irland har fördömt denna avskyvärda gärning – mordet på polismannen Ronan Kerr – ar dheis Dé go raibh a anam. Jag vill i synnerhet hedra hans mamma för det modiga uttalande hon gjorde i går kväll till stöd för den fortsatta fredsprocessen.

 

4. Parlamentets sammansättning
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. - Ernst Strasser har lämnat in sin avskedsansökan som ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 24 mars 2011. I enlighet med artikel 4.1 och 4.3 i arbetsordningen har parlamentet noterat hans entledigande och förklarat platsen vakant från detta datum. Hella Ranner har lämnat in sin avskedsansökan som ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 1 april 2011. I enlighet med artikel 4.1 och 4.3 i arbetsordningen har parlamentet noterat hennes entledigande och förklarat platsen vakant från detta datum. De behöriga österrikiska myndigheterna har informerat mig om att Ernst Strasser kommer att ersättas av Hubert Pirker med verkan från den 31 mars 2011. Jag vill välkomna vår nye ledamot och påminner ledamöterna om att Hubert Pirker i enlighet med artikel 3.2 i arbetsordningen tillträder sin plats som ledamot i parlamentet och dess organ med fullt utövande av de rättigheter som uppdraget medför under förutsättning att han har skrivit under en skriftlig förklaring som visar att han inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet. Detta gäller tills dess att hans referenser har styrkts eller tills ett beslut har fattats om en eventuell intressekonflikt.

 
  
MPphoto
 

  Barry Madlener (NI).(NL) Herr talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga i samband med Ernst Strasser och andra ledamöter som har lämnat parlamentet på grund av korrumperat uppträdande. Jag skulle vilja fråga om du, herr talman, kommer att kontrollera om det är möjligt att stoppa deras reducerade lön, eftersom det vore kränkande om någon som har varit inblandad i korruption kan gå härifrån med reducerad lön. Kan du undersöka detta?

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Vi kommer att besvara den frågan senare för jag var inte förberedd på den.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Masip Hidalgo (S&D).(ES) Herr talman! En ordningsfråga: Du hänvisade tidigare till en begäran från hela parlamentet om att en av Förenta staternas delstater borde omvandla ett dödsstraff till fängelsestraff.

Jag begär att vi samtidigt som vi kräver att det här straffet omvandlas, inte säger till ”livstids fängelse” i synnerhet med tanke på vad livstids fängelse innebär i Förenta staterna. Jag anser att det borde formuleras som att dödsstraffet omvandlas till ”ett annat proportionerligt straff”.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Tack. Detta kräver helt klart en separat och grundlig debatt. Att finna en lösning på detta problem är definitivt inte en enkel fråga.

Mitt nästa meddelande är att de behöriga österrikiska myndigheterna har informerat mig om att Hella Ranner kommer att ersättas av Heinz Becker med verkan från den 1 april 2011. Jag skulle vilja välkomna vår nya ledamot och påminner ledamöterna om att Heinz Becker i enlighet med artikel 3.2 i arbetsordningen tillträder sin plats som ledamot i parlamentet och dess organ med fullt utövande av de rättigheter som uppdraget medför under förutsättning att han har skrivit under en skriftlig förklaring som visar att han inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet. Detta gäller tills dess att hans referenser har styrkts eller tills ett beslut har fattats om en eventuell intressekonflikt.

 

5. De politiska gruppernas sammansättning: se protokollet
Anföranden på video

6. Undertecknande av rättsakter som antagits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet: se protokollet
Anföranden på video

7. Bortfallna skriftliga förklaringar: se protokollet

8. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets åtgärder och resolutioner: se protokollet

9. Muntliga frågor och skriftliga förklaringar (ingivande): se protokollet

10. Anslagsöverföringar: se protokollet

11. Framställningar: se protokollet

12. Inkomna dokument: se protokollet

13. Arbetsplan
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Det slutgiltiga förslaget till föredragningslista som upprättades av talmanskonferensen vid sammanträdet torsdagen den 31 mars 2011 har delats ut (artikel 140 i arbetsordningen). Följande ändringar har föreslagits:

Tisdagen:

När det gäller José Manuel Fernandes betänkande om beräkning av parlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012 har gruppen Frihet och demokrati i Europa begärt att omröstningen ska hållas under sammanträdesperioden i maj. Begäran handlar alltså om att skjuta upp omröstningen. Marta Andreasen redogör för denna begäran. Ordet är ditt, Marta Andreasen.

 
  
MPphoto
 

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen.(EN) Herr talman! Jag tar ordet för att begära att omröstningen om Fernandesbetänkandet skjuts upp. Skälen är enkla och hänför sig i första hand till det stycke i betänkandet som handlar om Europeiska historiens hus. Budgetutskottet har presenterat motstridiga och, enligt min mening, vilseledande siffror för detta projekt. Ett exempel är de stigande årliga löpande kostnaderna som för närvarande uppgår till 13,5 miljoner euro. Siffran överstiger det som nämndes från början. När jag föreslog att kostnaden skulle vara tio miljoner euro anklagade en anonym parlamentstjänsteman mig för att ljuga i pressen genom att säga att mina kalkyler var – jag citerar – ”överdrivna”. Så borde inte en ledamot av parlamentet behandlas.

Värst av allt, herr talman, är att det föreligger en tydlig intressekonflikt eftersom budgetutskottets ordförande sitter i styrelsen för Europeiska historiens hus, även om han inte är avlönad. En sådan tydlig intressekonflikt skulle inte ha tolererats i något annat parlament. Det gör hela kommittéförfarandet till fullständigt åtlöje.

(Applåder)

Omröstningen om betänkandet måste skjutas upp tills dessa frågor har utretts.

 
  
MPphoto
 

  Francesco Enrico Speroni (EFD).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att det är lämpligt att skjuta upp omröstningen. Det handlar om fyra eller fem veckor för att helt enkelt undersöka en fråga som – som vi just hörde – rör utbetalning av miljontals euro från europeiska skattebetalare. Jag uppmanar er därför att rösta för denna begäran.

 
  
MPphoto
 

  Alain Lamassoure (PPE).(FR) Herr talman! Jag skulle vilja säga två saker. För det första har budgetutskottet gjort sitt jobb och lagt fram utkastet till beräkning av parlamentets budget för 2012 för granskning, diskussion och omröstning i parlamentet, i kammaren, i enlighet med våra förfaranden och med det vi gjorde förra året. Åsikterna varierar mellan grupperna. De kommer att få framföra sina åsikter.

För det andra kan jag inte tillåta Marta Andreasen, som är fullt insatt i den här frågan, att säga att det råder en personlig intressekonflikt i att ha mig, budgetutskottets ordförande, i styrelsen för Europeiska historiens hus.

Jag sitter inte i styrelsen personligen. Jag är där som ordförande för budgetutskottet, utsedd av budgetutskottet att representera utskottet i denna styrelse, precis som ordföranden för utskottet för kultur och utbildning företräder sitt utskott i samma styrelse.

Om någon skulle ifrågasätta detta skulle jag naturligtvis vara beredd att avstå från den funktionen. Men man måste vara försiktig så man inte blandar ihop frågorna när man använder ord som ”intressekonflikt”, herr talman.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. - När det gäller debatten om den inre marknaden har gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) begärt att det ska vara möjligt att lägga fram resolutionsförslag för att avsluta debatten om kommissionens uttalande om offentlig upphandling. Vi talar alltså om ett resolutionsförslag. Jag skulle vilja att någon från PPE-gruppen redogör för denna begäran. Vem kan göra det?

(Parlamentet avslog begäran,)

Onsdagen:

 
  
MPphoto
 

  Andreas Schwab, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman! Gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) föreslår att vi kompletterar kommissionsledamot Michel Barniers uttalande om offentlig upphandlingslagstiftning och dess fortsatta utveckling i EU med ett uttalande från parlamentet. Detta skulle ge frågan betydligt större tyngd och vi ber därför om ert stöd för detta.

 
  
MPphoto
 

  Evelyne Gebhardt (S&D).(DE) Herr talman! Jag stöder förslaget från gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater), eftersom det låter helt förnuftigt att diskutera detta. Jag vill bara be om, och jag har medhåll i den frågan av Andreas Schwab, samordnaren för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, att vi inte röstar om resolutionen den här veckan, utan väntar till i maj, eftersom vi ännu inte har haft tid att diskutera detta i grupperna. Jag säger alltså ja till att denna punkt tas upp på föredragningslistan, ja till en resolution, men vill att omröstningen om resolutionen skjuts upp till i maj.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har begärt att vi ska hålla en debatt om situationen för Ai Weiwei i Kina, och att den debatten tas med bland debatterna som hålls i enlighet med artikel 122 i arbetsordningen på torsdag eftermiddag, i stället för debatten om Zimbabwe som tidigare planerats till denna tid. Jag ber ALDE-gruppens ordförande Guy Verhofstadt att ta ordet.

(Parlamentet gav sitt samtycke till denna begäran.)

Torsdagen:

 
  
MPphoto
 

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! Ai Weiwei, som är Kinas mest kände konstnär och oliktänkare och som alltid har haft möjlighet att tala fritt, arresterades på flygplatsen i Peking i söndags och sitter uppenbart i fängelse. Jag vill inte bara utnyttja detta tillfälle till att protestera mot de kinesiska myndigheterna. Jag måste också säga till dig och till våra kolleger att vi kanske borde överväga vårt deltagande i det andra toppmötet mellan Kina och EU nästa månad i Peking, om utvecklingen går i den här riktningen.

Vi måste ha en brådskande resolution om detta så snabbt som möjligt så att vi kan öka påtryckningarna på de kinesiska myndigheterna att frige Ai Weiwei. Den första tanken var att ersätta den brådskande resolutionen om Zimbabwe på torsdag av en brådskande resolution om arresteringen av Ai Weiwei, men efter ett kort samråd verkar det finnas ett bättre alternativ, nämligen att flytta Elfenbenskusten till onsdag för att göra plats på torsdag för denna brådskande resolution om Ai Weiwei. Jag har rådfrågat de politiska grupperna och de samtycker till denna ändring av föredragningslistan.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda (S&D).(DE) Herr talman! Jag vill bara kortfattat tala för detta. Med tanke på att föredragningslistan för onsdag eftermiddag är så pressad, vill jag be rådet och kommissionen att göra sina uttalanden mycket, mycket korta och att ordförandeskapets vice talmän ser till att talarna håller sin talartid mycket exakt. I annat fall blir det kaos. Jag ber om stöd från vice talmännen för det här.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Vi kommer att hålla en debatt om Ai Weiwei och Kina på torsdag eftermiddag och debatten om Elfenbenskusten äger rum cirka kl. 20.00 på onsdag kväll.

(Parlamentet godkände begäran.)

Onsdagen:

Det finns ytterligare ett förslag från Evelyne Gebhardt. Evelyne Gebhardt, kan du förklara ditt förslag en gång till.

 
  
MPphoto
 

  Evelyne Gebhardt (S&D).(DE) Herr talman! Jag begärde att omröstningen om resolutionen om offentlig upphandling skulle skjutas upp till i maj, vilket förstås innebär att tidsfristen för ingivande av resolutioner och ändringsförslag också skulle skjutas upp i enlighet med detta. Du har inte gett oss möjligheten att rösta om det ännu.

 
  
MPphoto
 

  Francesco Enrico Speroni (EFD).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Med hänsyn till ämnet verkar tidsfristen för ingivande av ändringsförslag tillräcklig, så jag anser inte att vi bör godkänna förslaget.

 
  
 

(Parlamentet gav sitt samtycke till denna begäran.)

(Arbetsplanen fastställdes.)

 
  
MPphoto
 

  Sophia in 't Veld (ALDE).(EN) Herr talman! Jag vet inte under vilken punkt jag bör ta upp det här, men för två veckor sedan beslutade förvaltningen – efter ett antal it-attacker – att stänga webbmejlen under en vecka. Det är ett stort beslut att förhindra folk från att få åtkomst till sin webbmejl under en vecka. Förklaringar vore på sin plats. Jag skulle vilja veta om detta var berättigat, om det bara var en förebyggande åtgärd och hur sårbart vårt system verkligen är.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Sophia in ’t Veld, vi undersöker detta och skickar dig informationen.

 

14. Beviljande eller återkallande av internationellt skydd (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Sylvie Guillaume, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd (omarbetning) (KOM(2009)0554 – C7-0248/2009 – 2009/0165(COD)) (A7-0085/2011).

 
  
MPphoto
 

  Sylvie Guillaume, föredragande.(FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi kommer att gå in i det första skedet den här veckan i och med omarbetningen av förfarandedirektivet. På onsdag måste parlamentet avge sitt yttrande om det ändrade kommissionsförslaget om gemensamma förfaranden för beviljande och återkallande av flyktingstatus.

Europaparlamentets åsikt är viktig för den dialog som ska föras med rådet under de kommande månaderna om en text som jag anser är hörnstenen i asylpaketet, men där diskussionerna i rådet – tyvärr – har kört fast. Parlamentets yttrande kommer att fungera som underlag för en ny version av detta direktiv, som jag hoppas kommer att göra det möjligt för oss att hålla fast vid vår tidsfrist 2012 för genomförande av gemensamma asylregler.

Omröstningen om betänkandet sammanfaller med publiceringen i förra veckan av en UNHCR-undersökning av 44 industrialiserade länder. Undersökningen visar att antalet asylsökande i rika länder – tvärtemot vad de flesta tror – har minskat generellt med 40 procent på tio år och med 5 procent på ett år. Utrustade med sådana uppgifter måste vi granska orsakerna till denna minskning. Beror det på ett minskat migrationstryck eller strängare migrationskontroll i vissa länder?

Rapporten visar också att det är utvecklingsländerna som i dag tar på sig det största ansvaret i asylfrågan, även om de inte nödvändigtvis har alla resurser för att göra detta. EU måste därför göra sitt, och för att kunna göra det behöver vi tydliga regler. Det för mig tillbaka till texten om asylförfaranden och till de största utmaningarna. Det nuvarande direktivet, som ofta beskrivs som en förteckning över de värsta nationella metoderna, har två stora nackdelar. Det skyddar inte i tillräcklig grad de asylsökandes rättigheter och det skapar stora skillnader i behandlingen inom medlemsstaterna.

Det finns faktiskt fortfarande stora skillnader mellan de olika asylsystemen i EU. För att ta bara två exempel varierade år 2009 procentandelen positiva beslut i första instans i medlemsstaterna mellan 65 procent och mindre än 1 procent. Tidsfristen för att överklaga ett negativt beslut i första instans varierade från 2 till 30 dagar. Det finns alltså ett antal skillnader mellan medlemsstaterna, antingen det gäller skäl för påskyndade förfaranden eller när det gäller möjlighet till personliga intervjuer eller tillgång till effektiva rättsmedel.

Faktum är att dessa skillnader är oförenliga med ett gemensamt asylsystem som borde ge likvärdigt skydd i hela EU. Detta strider även mot en av hörnstenarna i Dublin II-förordningen, som grundas på förutsättningen att medlemsstaternas asylsystem ska vara jämförbara. Lagstiftningen måste därför harmoniseras för att se till att vi äntligen får rättvisa, tillgängliga, säkra och effektiva förfaranden.

Jag vill än en gång bemöta vissa påståenden från dem som motsätter sig den här texten – eftersom jag anser att de är felaktiga – personer som anser att direktivet endast leder till ökade kostnader och ökat missbruk.

Dessa förfarandeändringar kan visserligen ge upphov till kostnader på kort sikt. Men om vi är klarsynta inser vi att det är missbruket av de nuvarande förfarandena, som brister i både kvalitet och säkerhet, som står medlemsstaterna dyrt. Jag kan nämna två faktorer till stöd för mitt argument, dvs. det mycket stora antalet överklaganden och de långdragna förfarandena till följd av detta.

Jag tycker även att vi bör gå ifrån den svartvita åsikten att asyl bara leder till missbruk. I ett läge där invandringsfrågorna utnyttjas är vi helt enkelt tvungna att försvara asylrätten som en grundläggande rättighet. Om de ledamöter som intar en mer reserverad hållning bortser från något i situationen i arabvärlden är det att EU har ett ansvar att garantera ett ordentligt skydd för offer för förföljelser.

Jag stöder därför kommissionens strategi – frontloading – som går ut på att förbättra förfarandena i första instans. Ett välgrundat beslut är särskilt viktigt för offer för förföljelser eftersom de behöriga myndigheterna på så vis kan fatta väl underbyggda beslut i första instans och negativa beslut blir svårare att angripa, vilket i sin tur minskar risken för att sådana beslut ändras av överklagandeorganen, underlättar identifieringen av ogrundade eller oskäliga ansökningar och minskar medlemsstaternas kostnader för mottagande och förfaranden, samtidigt som medlemsstaterna lättare kan utvisa asylsökande vars ansökningar faktiskt har avslagits.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga några ord om några viktiga punkter som kommer att göra det möjligt för oss – hoppas jag – att gå ett steg längre med detta betänkande nu. För det första är rätten till kostnadsfritt rättsligt bistånd i första instans enligt min mening en nödvändig garanti för att förbättra kvaliteten på besluten. För det andra kommer situationen för särskilt utsatta asylsökande att beaktas på ett bättre sätt, en grupp som helt förbises i det gällande direktivet.

Den tredje utmaningen är att införa längre tidsfrister för överklaganden för att stärka rätten till effektiva rättsmedel och förbättra garantierna när det gäller påskyndade förfaranden, i synnerhet för att minska antalet skäl för att åberopa ett påskyndat förfarande och fastställa rimliga tidsfrister. När det gäller begreppet ”säkra ursprungsländer” kräver vi att en gemensam europeisk förteckning godkänns i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet enligt EU-domstolens rekommendation från 2008.

Avslutningsvis bör det slutliga antagandet av detta betänkande vara en stark signal från parlamentet till rådet och kommissionen. Parlamentet har nu förklarat sina avsikter och ribban har satts upp. Vi strävar efter att harmonisera skyddsnormerna uppifrån, och det borde vi vara nöjda med, mina damer och herrar.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Omröstningen om förfarandedirektivet den här veckan är mycket viktig. Den kommer att vara ett avgörande steg på vägen mot slutförandet av den andra fasen av det gemensamma asylsystemet 2012 i enlighet med EU:s åtaganden i Stockholmsprogrammet. Jag vill tacka föredraganden Sylvie Guillaume för hennes enorma engagemang i den här frågan och vårt goda samarbete. Du har visat fantastisk uthållighet och en djup förståelse för de asylsökandes behov och för de problem som de nationella förvaltningarna möter.

Det nya förfarandedirektivet kommer att utgöra hörnstenen i det gemensamma europeiska asylsystemet. Asylsökande måste, som ni säger, erbjudas samma behandling oavsett var i EU de söker asyl. Vi vet att det finns stora skillnader i dag, vilket faktiskt är mycket svårt att förstå eftersom samma internationella konventioner och europeiska värderingar gäller inom hela EU.

Det är avgörande att de gemensamma förfarandena är rättvisa och effektiva. De måste hjälpa oss att förhindra att asylsystemet missbrukas samtidigt som de till fullo respekterar de grundläggande rättigheterna. Jag tror i grund och botten att dessa mål kan uppnås, men endast om de gemensamma reglerna garanterar samma höga kvalitet på besluten hos asylmyndigheter i hela unionen. Kommissionens förslag har utarbetats i denna andemening och jag konstaterar med glädje att Sylvie Guillaume i betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor generellt sett stöder förslaget.

Många ändringsförslag i förslaget till betänkande ökar i själva verket garantierna för asylsökande, i synnerhet när det gäller minderåriga. Vissa ändringsförslag syftar även till att ge medlemsstaterna ökad flexibilitet genom att införa vissa skäl för påskyndade förfaranden. Jag anser att ändringsförslaget om begreppet säkert ursprungsland är mycket ambitiöst. Det skulle avsevärt omstrukturera reglerna och ändra metoderna i medlemsstaterna. Jag noterar också med intresse kompromissändringsförslagen om kostnadsfritt rättsligt bistånd. Detta skulle verkligen bidra till att lösa en svår rättslig fråga som många medlemsstater har nämnt.

Som ni vet utarbetar kommissionen för närvarande ett förslag om ändring av detta direktiv för att ge de fastkörda förhandlingarna i rådet en knuff framåt. Den omröstning ni ska hålla i morgon eller på onsdag är ett strategiskt riktmärke i förhandlingarna. Kommissionen kommer noga att överväga parlamentets samtliga ändringsförslag i utarbetandet av sitt förslag om ändring av direktivet. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med ledamöterna kring detta och kring andra förslag.

 
  
MPphoto
 

  Monika Hohlmeier, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första vill jag framföra mitt uppriktiga tack för de många samtal vi har haft med föredraganden och även med kommissionsledamoten och skuggföredragandena. Detta har gjort det möjligt att nå bra kompromisser på vissa områden. Som Cecilia Malmström nyss nämnde omfattar detta en kompromiss om kostnadsfritt rättsligt bistånd, i synnerhet för skydd av särskilt utsatta underåriga. Andra prestationer var att vi kunde enas om vilka sökande som kräver särskilt skydd och i våra samtal lyckade vi finna en förnuftig kompromiss. Dessutom nådde vi en kompromiss när det gäller frågan om säkra tredjeländer.

Det grundläggande syftet är att förbättra kvaliteten på de förvaltningsmässiga förfarandena så att det blir färre förhandlingar i domstolen i andra och tredje instans för att ge asylsökande som verkligen riskerar förföljelse ett så snabbt och konsekvent effektivt bistånd och skydd som möjligt. Jag stöder absolut att det ska finnas lämpliga miniminormer i alla medlemsstater. Både kommissionens text och några av ändringsförslagen till kommissionens text leder tyvärr i viss utsträckning till raka motsatsen till vad man strävar efter att uppnå med denna goda föresats. Det har funnits många möjligheter att skjuta upp förföranden eller till och med i stor utsträckning missbruka asyllagen. Jag ska ge er några exempel på detta.

Exempelvis kan en sökande lämna in tre otillåtliga ansökningar och ha rätt att gå igenom ett komplett förfarande tre gånger. Först då kan ett påskyndat förfarande genomföras. Ett förfarande kan inte påskyndas om personen i fråga inte tydligt erkänns som flykting enligt Genèvekonventionen. I detta avseende skulle jag bara vilja nämna frågan om Tunisien och om ekonomiska flyktingar.

Ett annat exempel är att ett påskyndat förfarandet inte är möjligt om de efterföljande ansökningarna görs utan relevant nytt innehåll. Frågan om försvinnande är dock ännu allvarligare enligt min åsikt. Om någon försvinner på olaglig väg, kan hans eller hennes ansökan inte längre avslutas genom ett negativt beslut. Den berörda personen måste kontrasignera brevet. Om en asylsökande räknar med att få ett negativt beslut, behöver han eller hon därför bara – om vi skulle godkänna det förslag som lagts fram av gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen – vägra att godkänna brevet eller inte finnas där för att ta emot det. Följden av detta blir att det kan dra ut på förfarandet på obestämd tid.

 
  
MPphoto
 

  Claude Moraes, för S&D-gruppen.(EN) Herr talman! Jag talar för min grupp när jag säger att vi såväl praktiskt som politiskt sett befinner oss i en mycket svår situation, där medlemsstaterna sedan 1999 har talat om att slutföra asylpaketet. Om det finns en politisk nödvändighet så är det i dag när Nordafrika – och Medelhavsområdet – befinner sig i kris.

Diskussionerna om fördelning av bördan bör nu leda till ett praktiskt och förnuftigt förslag. För min grupp vill jag säga att Sylvie Guillaume har utarbetat – i samarbete med alla skuggföredragande som Monika Hohlmeier sade – ett förslag som är både förnuftigt och effektivt. Som kommissionsledamoten sade fungerar det som en hörnsten i asylpaketet. Därför är omröstningen på onsdag så otroligt viktig. Om vi än en gång kan uppnå den majoritet som vi uppnådde i utskottet, kan vi slutföra detta asylpaket och komma till rätta med de problem och känsliga frågor som är viktiga för många här i parlamentet.

Låt mig ge er ett exempel. Jag arbetade under många år med flyktingfall som asyladvokat, och jag vet att den värsta fienden till ett bra asylförfarande – ett hederligt, rättvist, effektivt asylförfarande som godkänns av de flesta medlemsstater – är bristen på frontloading av asylfallen. Kvaliteten på beslutsfattandet i många EU-medlemsstater är dålig, vilket leder till högre kostnader för medlemsstaterna, inte lägre kostnader. Så när medlemsstaterna talar om ekonomiska konsekvenser borde de förstå att det är kvaliteten på beslutsfattandet – att göra rätt första gången och se till att överklagandeförfarandet fungerar effektivt – som avgör om vi sparar pengar och är hederliga och rättvisa.

Om någon ledamot tvivlar på att betänkandet är effektivt, hederligt och rättvist, bör de undersöka dessa förfaranden mycket noga och inse att mycket arbete har lagts på många av de potentiellt kontroversiella frågorna. Det är också viktigt att betona att debatten inte bara bör handla om kostnaden. Det handlar om att harmonisera metoderna i hela EU. Det är tydligt att normerna varierar alltför mycket mellan medlemsstaterna. Om vi tänker fortsätta med den här sortens asyllotteri, tar vi inte hänsyn till att asylsiffrorna ökar. Som vi vet har asylsiffrorna sjunkit kraftigt i många år. Nu befinner vi oss i en mycket svårare situation.

Bestämmelserna i förfarandedirektivet omfattar kanske de mest komplicerade delarna av hela asylpaketet. Ett rättvist och effektivt förfarande kan betyda liv eller död för dem som flyr undan förföljelse. Vi måste inse att vi har ett ansvar för att upprätthålla de internationella åtagandena när vi hanterar personer som söker skydd inom våra gränser.

Därför vill jag gratulera föredraganden och alla skuggföredragande för deras engagerade insatser för att enas om en stark ståndpunkt i parlamentet. Låt oss upprepa omröstningen vi höll i utskottet. Låt oss se till att vi sänder en stark signal till kommissionen – men främst till medlemsstaterna – om att vi i parlamentet menar allvar med att slutföra asylpaketet med ett brett stöd i parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Nadja Hirsch, för ALDE-gruppen.(DE) Herr talman, Cecilia Malmström! Först och främst vill jag uppriktigt tacka föredraganden och skuggföredragandena. Vi har haft väldigt många debatter. Till slut nådde vi några mycket bra kompromisser, även om vi alla vet att det naturligtvis inte alltid är så enkelt.

För gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa vill jag dock säga att målet hur som helst fortfarande är att inrätta ett gemensamt asylsystem för hela EU senast 2012. Detta innebär också att vi nu måste göra verkliga framsteg och även sända en tydlig signal till rådet om att vi inte har förlorat detta mål ur sikte och att vi förstås fortfarande är beredda att förhandla. Det säger sig självt. Men jag anser också att vi måste göra det mycket klart att vi framför allt vill ha ett gemensamt asylsystem. Som andra redan har påpekat är det inte acceptabelt att det nästan fungerar som ett lotteri beroende på var en asylsökande lämnar in sin ansökan.

Det är inte acceptabelt – och i det avseendet är jag nöjd med att vi i sista minuten lyckades lösa den frågan – att varje enskild medlemsstat har sin egen nationella förteckning över vilka tredjeländer som är säkra. Ett land är antingen säkert eller inte. Sedan måste det utredas i varje enskilt fall om det kan vara ett säkert tredjeland för den aktuella person som har lämnat in ansökan eller om det i den enskilda situationen kanske inte är möjligt att avgöra det.

Jag är också övertygad om att medlemsstaterna i slutändan kommer att dra fördel av detta, men att även de asylsökande kommer att göra det, eftersom de i framtiden kommer att kunna få ett beslut direkt i första instans i ett rättvist och ändå snabbt ansökningsförfarande, om förfarandet genomförs på det sätt som vi tänker oss. Jag anser också att detta är en rättighet. Asyl är en rättighet, inte en förmån. Vår ståndpunkt i denna fråga måste vara fullständigt tydlig, och vi behöver även tydliga förfaranden.

Först och främst välkomnar jag att vi har lyckats utöka de underårigas rättigheter. Jag stöder detta och det gör även ALDE-gruppen, och jag hoppas att vi får ett bra resultat i morgon.

 
  
MPphoto
 

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen.(FR) Herr talman! Det arbete som har utförts med detta betänkande under ledning av Sylvie Guillaume är mycket viktigt. Som Cecilia Malmström sade är det hörnstenen i det europeiska asylsystemet, och det är sant att vi i nuläget står långt ifrån ett gemensamt EU-system. Man borde i själva verket kalla det en avgrund, en avgrund i vilken de asylsökandes rättigheter och trovärdigheten hos vårt skyddssystem i EU sjunker.

Procentandelen positiva beslut i första instans i medlemsstaterna varierar mellan 65 procent och 1 procent. I Frankrike fattas exempelvis 75 procent av de skyddsbeslut som beviljas kosovoalbaner eller albaner efter ett överklagande. Dessa fakta ger oss en bild av den rådande situationen, och vi anser verkligen att rådet bör skynda sig och se till att det alternativ som har valts av kommissionen – och som förbättras av det högkvalitativa betänkande som har utarbetats under ledning av Sylvie Guillaume – nämligen att förbättra kvaliteten på beslutsfattandet i första instans, är helt avgörande.

Som jag förstår det är de stater som skriker högst inte samma stater som betalar, och inte heller de som tar emot flest asylsökande. Man bör komma ihåg att det är Cypern, Sverige, Luxemburg och Belgien som tar emot flest asylsökande i förhållande till befolkningsantalet. Låt oss då lyssna på dessa stater också, för de kan tala om för oss vilka de bästa normerna är när det handlar om internationellt skydd för asylsökande.

 
  
MPphoto
 

  Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen.(EN) Herr talman! Jag är mycket nöjd över att vi har den här debatten i dag inför omröstningen på onsdag. Förhoppningsvis kommer vårt arbete att få fart på rådet så att det inleder produktiva förhandlingar som gör det möjligt för oss att uppfylla målet att få ett gemensamt europeiskt asylsystem 2012 och därigenom få utdelning på det hårda arbete som vi har lagt ned i den här frågan. Jag skulle rikta ett varmt tack till Sylvie Guillaume för hennes utmärkta arbete och hennes försonliga inställning.

På det hela taget är resultatet en bra text som avsevärt förbättrar det asylförfarande som för närvarande tillämpas i EU och som varierar enormt mellan de olika medlemsstaterna.

För att bara nämna några få exempel så har nya bestämmelser införts för att se till att varje sökande får lämpliga medel för att styrka sina anspråk så att ett asylbeslut kan fattas inom en period på sex månader, såsom personlig intervju och fri rådgivning om förfaranderelaterade och rättsliga aspekter i förstainstansförfaranden, inklusive utarbetande av de nödvändiga inlagorna.

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten, för EFD-gruppen.(EN) Herr talman! Det befintliga direktivet från 2005 om internationellt skydd ska omarbetas till ett direktiv om mottagningsvillkor för asylsökande. Det nya direktivet om mottagningsvillkor är en utveckling av EU:s gemensamma invandrings- och asylpolitik i enlighet med Lissabonfördraget. Syftet med det nya direktivet är att införa ett system för att besluta om kriterier för asylsökande: vem som får och inte får komma in i medlemsstaterna och kvalificera sig till flyktingstatus och på vilka villkor. Målet är att harmonisera medlemsstaternas asylpolitik och ge fler rättigheter och privilegier till dem som söker asyl.

Den nuvarande tillströmningen av människor från Nordafrika är ännu en kris som EU tjänar på och utgör ytterligare en möjlighet för EU att utöka sin makt och sitt herravälde. De oberoende suveräna nationalstaterna bör ensamma ha ansvaret för invandrings- och asylpolitiken. I detta förslag till direktiv utnyttjas Lissabonfördraget exakt så som dess motståndare förutsedde, vilket naturligtvis är skälet till att ni vägrade hålla folkomröstningar i EU.

 
  
MPphoto
 

  Daniël van der Stoep (NI).(NL) Herr talman! Mitt parti, det nederländska frihetspartiet (PVV), har alltid haft en mycket tydlig inställning. Vi har motsatt oss och kommer att fortsätta motsätta oss den europeiska asyl- och invandringspolitiken. Medlemsstaterna kan helt klart besluta om sådana frågor själva. Den nuvarande nederländska regeringen har varit den bästa regeringen hittills med en utmärkt dagordning för asyl- och invandringspolitiken. I det här sammanhanget behöver premiärminister Mark Rutte och minister Gerd Leers verkligen ingen inblandning från EU:s sida.

Mitt parti är ett parti som talar klarspråk. Vad handlar dagens debatt egentligen om? Internationellt skydd. Vi kallar det kort och gott ”asyl”. Särskilt i en tid då vi hanterar en katastrofal massinvandring av utomvästliga invandrare bör vi inte skräda orden. Herr talman, om det var upp till EU skulle vi öppna alla gränser och Europa skulle bli ett paradis för framtida lycksökare och ockrare, om det inte redan var så. Titta på Italien, titta på Lampedusa. Vad EU beträffar skulle alla halvkriminella lycksökare från Barbareskstaterna helt enkelt inkluderas i asylförfarandet och i slutändan få lov att stanna!

Herr kommissionsledamot, kan du förklara varför EU alltid måste bära bördan? Varför är alla dessa båtar på väg till oss? Den enda och lämpligaste lösningen är att hjälpa dessa flyktingar i regionen. Låt bara Afrikanska unionen, Arabförbundet eller den fruktansvärda Islamiska konferensorganisationen lösa detta. Det är dem vi borde göra ansvariga för att ordna en fristad i regionen, inte oss själva.

Det mest perversa med detta betänkande är att vi i själva verket gör det lättare för dem att komma in i EU. När nu horder av asylsökande från Barbareskstaterna stormar in i EU, måste vi göra det svårare att ansöka om asyl, inte lättare.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE).(DE) Herr talman! Ledamoten talade just om horder av barbarer som kommer till Europa. Den här formen av människoförakt kan inte passera obemärkt här. Det är kränkande mot dessa människor. Jag vill be dig att tillrättavisa honom.

 
  
MPphoto
 

  Daniël van der Stoep (NI).(NL) Tack, herr talman! Jag ska korrigera det. Jag talade inte om barbarer. Det kan hända att du hörde det från tolkarna. Jag talar om det historiska namnet på den här regionen, nämligen Barbareskstaterna. Du har kanske andra namn på den här delen av världen, men det är vad jag kallar den. Jag säger inte att människor från Barbareskstaterna är på väg mot våra stränder som barbarer. Jag vill att det korrigeras.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Daniël van der Stoep, alla dessa kommentarer finns i protokollet så att du kan kontrollera dem. Ditt ursprungliga anförande, ditt svar och det andra svaret finns i detta protokoll.

 
  
MPphoto
 

  Anna Hedh (S&D). - Herr talman! Jag vill först tacka föredraganden Sylvie Guillaume för hennes utmärkta och mycket hårda arbete med det här betänkandet som är en större del av asylpaketet. Rättssäkra och rättvisa förfaranden för asylsökningar måste finnas i alla EU-medlemsstater. EU kommer aldrig att få ett fungerande asylsystem om vi inte har gemensamma miniminivåer för hur ansökningar behandlas och vilka rättigheter som asylsökande har i den här processen. Dessa bestämmelser måste naturligtvis inte bara finnas på pappret utan även tillämpas i praktiken på ett konsekvent sätt i hela Europa.

Med detta sagt finner jag det ytterst beklagligt att kommissionen har meddelat att man har för avsikt att lägga fram ett nytt urvattnat förslag som ligger närmare vad många regeringar i rådet vill ha. På grund av denna inställning från kommissionen och de stämningar som finns i rådet blir omröstningen om det här betänkandet ännu viktigare.

Europaparlamentet måste nu sända en tydlig signal om att vi i alla fall står upp för rätten att söka asyl och menar att alla förtjänar en rättvis och noggrann undersökning av sin ansökan. Den övergripande metod som föreslås, att man ska satsa resurser på handläggandet i första instans, är helt rätt och kommer att underlätta både för den asylsökande som kan få snabbare besked och medlemsstaterna som slipper kostnader för ytterligare prövningar, om den första granskningen inte har hållit tillräcklig hög kvalitet. Det finns en mängd bra ändringar i förslaget, men jag vill framför allt framhålla ett ändringsförslag som säkerställer att man beaktar behoven hos särskilt utsatta sökande, inte minst ensamkommande flyktingbarn. Den klara definitionen av familjemedlemmar som föreslås kommer också att förbättra situationen, inte minst för många minderåriga.

 
  
MPphoto
 

  Tanja Fajon (S&D).(SL) Herr talman! Jag vill berömma det utmärkta arbete som föredraganden Sylvie Guillaume har utfört. Det finns ett trängande behov i EU av samordnade, rättvisa och effektiva asylförfaranden. Behovet av dessa kan ses i den nuvarande krisen med flyktingar från Medelhavsområdet. Gemensamma regler ligger både i medlemsstaternas och i de asylsökandes intressen.

Mina damer och herrar, rätten till asyl är en viktig människorättslig princip. Flyktingar ska inte straffas för att de tar sig över gränserna. Vår grundläggande uppgift är att hjälpa alla asylsökande att trygga sina grundläggande mänskliga rättigheter och se till att de högkvalitativa europeiska normerna tillämpas när deras ansökningar behandlas.

Tyvärr verkar det som om färre och färre EU-länder respekterar asylrättigheterna eller att de tar emot invandrare med ökande fruktan och misstro. Det som händer i dag på den italienska ön Lampedusa är oroväckande. Det ger upphov till den hotande och oroande känslan av att flyktingar inte är önskvärda i EU. Vi måste visa solidaritet med människor som flyr från oroshärdar, i synnerhet med dem som flyr från Libyen, människor som behöver internationellt skydd.

Mot bakgrund av utvecklingen i arabländerna och i Nordafrika måste vi vara förberedda på möjligheten att ännu fler flyktingar kommer till unionen i framtiden. Även av den anledningen måste vi förbättra och samordna förfarandena. Detta kommer att underlätta både för oss själva och för flyktingarna. Vi kommer att minska bördan för länder som för närvarande bedriver fler hjälpinsatser för asylsökande, och dela bördan mer rättvist. Europa får inte bli en fästning. Asylsökande får inte bli offer för våra system. Jag hoppas att detta betänkande godkänns av en stor majoritet på onsdag.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papanikolaou (PPE).(EL) Herr talman! Jag instämmer i det som har sagts om att vi alla vill ha ett tillförlitligt och effektivt asylförfarande och att vi alla vill se till att det målet uppfylls.

Men jag vill också ta upp ett exempel som vi var med om i Grekland för några månader sedan under parlamentets officiella asyluppdrag. När vi kom till flygplatsen besökte vi en förvarsanläggning och fick tala med en tredjelandsmedborgare som kvarhölls där.

Han berättade för oss att han hade ansökt om asyl och efter en stund började han tala med oss på grekiska. Vi frågade honom var han hade lärt sig tala grekiska och han svarade: Jag talar grekiska, eftersom jag har arbetat i Grekland i tio år. Jag åkte tillbaka till mitt land och nu har jag återvänt och ansöker om asyl. Jag vill gärna förklara detta. Vi måste förstås fokusera på tillförlitligheten och öppenheten i dessa förfaranden och att skydda dem som har rätt till asyl, men vi måste också vara uppmärksamma på missbruk. Det finns bestämmelser som kräver noggrann uppmärksamhet. Jag hänvisar till ett antal kommentarer som Monika Hohlmeier framförde och vill tillägga följande. Vi säger att bevisbördan för personer som förföljs i sitt land efter sex månader övergår till medlemsstaten, inte till asylsökanden. Detta i sig skapar byråkrati och kan av vissa utnyttjas som ett argument för missbruk.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Ioan Enciu (S&D).(RO) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Sylvie Guillaume till det fina arbete hon har utfört.

De ändringsförslag som har lagts fram till det nuvarande förfarandedirektivet markerar ett mycket viktigt steg mot att skapa ett gemensamt asylsystem i hela EU. Det främsta mervärdet i det nya direktivet är att reglerna och förfarandena tydliggörs. Det fastställer solida, transparenta bestämmelser för myndigheter med behörighet att pröva ansökningar om internationellt skydd och garanterar att dessa ansökningar behandlas så snabbt och effektivt som möjligt.

Vi måste helt klart se till att det skydd som lämnas i hela EU håller högsta standard. Samtidigt är det viktigt för oss att fortsätta harmonisera de nationella lagstiftningarna för att undvika skillnader mellan de befintliga asylsystemen i EU. Vårt slutliga mål måste vara att skapa ett lämpligt gemensamt asylsystem enligt Stockholmsprogrammet.

 
  
MPphoto
 

  Jörg Leichtfried (S&D).(DE) Herr talman! Om det finns en sak som är säker, så är det den här. På egen hand är vissa av de enskilda EU-medlemsstaterna överbelastade på asylområdet och även på migrations- och invandringsområdet. Det kan vi tydligt se med tanke på de senaste veckornas utveckling, men även utvecklingen under de senaste åren.

Det är därför nödvändigt att EU övertar mer ansvar för att se till att asylsystemet i EU fungerar i framtiden i enlighet med principer som måste vara en självklarhet för oss alla, nämligen enhetliga normer, rättvisa och hederliga förfaranden och respekt för de grundläggande rättigheterna. Men samtidigt måste vi förhindra att systemet missbrukas, eftersom det problemet alltid ger upphov till diskussioner i medlemsstaterna. Bara det är en svår uppgift, men jag hoppas att vi lyckas lösa den på ett framgångsrikt sätt.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Herr talman! Förslaget till direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd bygger på tidigare erfarenhet av asylprövningsförfaranden i enskilda medlemsstater.

Kommissionens insatser för att införa gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla en enhetlig asylstatus eller ytterligare skydd genom att förbättra harmoniseringen av asylprövningsinstrumenten och förbättra kvaliteten på förfarandena för att minska antalet ändrade beslut har dock mötts med starka invändningar från rådet och från vissa medlemsstater.

Jag tror fullt och fast att de åsikter som rådet och de medlemsstater som i slutändan genomför asylprövningarna hyser bör väga starkast för oss. Enligt min mening kommer vårt arbete därför sannolikt inte att få önskad effekt om vi inte lyssnar noga på deras kommentarer och råd när vi ändrar asylsystemet. Jag anser därför att det är mycket viktigt att vi håller ytterligare samråd om de utarbetade ändringsförslagen, i synnerhet med berörda myndigheter i EU-medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI).(DE) Herr talman! Trots tillströmningen av människor från Nordafrika fruktar föredraganden tydligt att det finns för få flyktingar i EU när hon begär att definitionen av begreppet familjemedlemmar utvidgas. Det är uppenbarligen ovidkommande om familjemedlemmarna förenades före eller efter flykten från sitt land. Nya partner och adoptivbarn ska också tas med i den nya definitionen. Särskilt skydd ska ges till flyktingar som har problem i förhållande till sin könsidentitet, vad föredraganden nu menar med det. Sådana ordalydelser gör det fritt fram att missbruka reglerna. Det är också naivt att tro att asylsökande kan förvänta sig samma höga nivå av sociala bestämmelser i alla medlemsstater. EU består av stater med mycket varierande levnadsstandard.

Samma sak gäller begreppet säkert ursprungsland. Om det är en demokratisk stat som bygger på rättsstatsprincipen måste den också räknas som säker. Slutligen bör troligtvis även Tunisien och Egypten räknas som säkra tredjeländer, eftersom de går i rätt riktning.

 
  
MPphoto
 

  Andrew Henry William Brons (NI).(EN) Herr talman! Internationellt skydd är ett kodifierat och eufemistiskt uttryck för asyl. Ordet asyl har med rätta förlorat sin tjusning i allmänhetens ögon. Asylsökande som passerar förbi eller genom säkra länder är personer som har valt att utvandra, inte verkliga flyktingar. Människor som kommer till Europa från osäkra länder kan vara olycksdrabbade, men EU kan inte förväntas ta emot hela befolkningen i varje osäkert land på jorden. Verkliga asylsökare bör söka sin tillflykt till det första säkra landet, till ett land som liknar deras eget när det gäller kultur, religion och historia.

EU:s och västvärldens roll bör inte vara att fungera som ett gigantiskt mottagningscentrum för världens utsatta befolkningar. Vår roll bör vara att upphöra med att skapa instabilitet som underblåser dessa omfattande befolkningsrörelser. Krig som Irak- och Afghanistankrigen måste upphöra. Vi måste dra oss ur Libyen innan vi dras in i ett markkrig. Vi måste dra oss ur den hotande konflikten med Iran och vi måste undvika att uppmuntra till missnöje i andra stater i Mellanöstern.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Som vi har sagt många gånger har vi förhandlat om detta väldigt länge och – som Claude Moraes påpekade – vi har sedan 1999 strävat efter att ha en gemensam asylpolitik.

Rådet fattade ett beslut om att vi ska ha detta senast 2012, och vi börjar se slutet på det dödläge som vi har haft i så många år. Jag vill tacka parlamentet, eftersom jag anser att det har gjort en stor insats här. Vi måste ha ett rättvist, effektivt och sammanhängande system som är likvärdigt i alla medlemsstater.

Det har stått klart redan från början i mina kontakter med olika föredragande för hela paketet att vissa ändringar måste göras. Det är inte något som kommissionen har hittat på. Dödläget gör att vi måste göra vissa kompromisser för att de två lagstiftningsparterna ska kunna enas. Med den omröstning ni ska hålla i morgon eller på onsdag och med kommissionens förslag om den aktuella frågan, har vi en bra utgångspunkt för att nå vissa kompromisser. Vi har stått i kontakt med rådet under våren för att ta reda på vilka de största svårigheterna är i det här sammanhanget.

Om vi vill nå en överenskommelse om asylpaketet senast 2012 och därigenom hedra Genèvekonventionens 60-årsdag – och det tror jag att vi alla vill – måste vi vara beredda på att ingå vissa kompromisser. Det är en mycket bra början. Det är hörnstenen i det framtida systemet.

Jag vill tacka föredraganden, alla skuggföredragande och utskottet för medborgerliga rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för detta arbete.

 
  
MPphoto
 

  Sylvie Guillaume, föredragande.(FR) Herr talman! Jag vill börja med att tacka för alla anföranden, nåja för nästan alla. Monika Hohlmeier har lämnat kammaren, men jag hoppas att någon kan tala om för henne att jag har inte har gett upp hoppet om att övertyga henne om att tunisiska medborgare inte begär asyl i EU och att risken för att de kommer med ytterligare anspråk därför inte är särskilt stor.

Avslutningsvis vill jag framföra två kortfattade, men viktiga kommentarer. Jag vill betona att syftet inte är att få medlemsstaterna att motsätta sig principen om harmonisering uppifrån, tvärtom. Jag kan förstå att det finns ett visst motstånd och vissa farhågor, men jag skulle också vilja få dem att inse att de har allt att vinna genom att investera i lämpliga, effektiva förfaranden i första instans. De föreslagna reformerna följer dessa linjer.

Den andra punkten, slutligen, är att försäkra att parlamentet har en viktig roll att spela. Vi är medlagstiftare. Kommissionen har vid flera tillfällen påpekat att den vill att vi spelar en central roll i uppföljningen av detta förfarande. På onsdag kommer vi att få möjlighet att klart och tydligt framföra våra prioriteringar för verkligt harmoniserade förfaranden på det här området.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen om Sylvie Guillaumes betänkande (A7-0085/2011) kommer att äga rum onsdagen den 6 april 2011 kl. 12.00.

 

15. Produkter och teknik med dubbla användningsområden (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Jörg Leichtfried, för utskottet för internationell handel, om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden (KOM(2008)0854 – C7-0062/2010 – 2008/0249(COD)) (A7-0028/2011).

 
  
MPphoto
 

  Jörg Leichtfried, föredragande.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! När jag påtog mig uppgiften att utarbeta betänkandet om kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden, insåg jag inte hur omfattande det var även om jag hade en viss uppfattning om betänkandets räckvidd.

Detta betänkande handlar i grunden om en verksamhet som på något sätt alltid hamnar i skuggan i betänkandena, men som å andra sidan säkrar arbetstillfällen och enligt min mening måste regleras inom EU.

Det handlar i allt väsentligt om underlättande av exportlicenser för produkter som kan användas för både militära och civila ändamål. Detta omfattar allt från kemikalier till kärnbränslen, vapendelar, datorkomponenter och slutligen – och detta har vi diskuterat mycket intensivt – till och med programvara och programvarukomponenter.

Enligt min mening är det mycket viktigt att de olika bestämmelser som vi för närvarande har i medlemsstaterna harmoniseras ytterligare, att de görs mer precisa och specifika och även mer transparenta, och framför allt, att vi skapar insyn på EU-nivå.

Detta betänkande är troligtvis det första där Lissabonfördragets konsekvenser för Europaparlamentet framgår tydligt. Kommissionen lade från början fram detta förslag till rådet i tron att frågan kanske skulle avgöras när Lissabonfördraget ingicks. Så var dock inte fallet. Således har det alltså kommit till Europaparlamentet och jag anser att det är bra att det diskuteras i parlamentet, eftersom vi betraktar vissa saker – som jag nu kommer att ta upp – på ett annorlunda sätt än rådet.

Vi har lyckats övervinna vissa rättsliga komplikationer som uppstod till följd av den metod som kommissionen använt. Jag vill särskilt tacka företrädarna för kommissionen för att vi har lyckats reglera frågan på ett sådant sätt att vi nu – ur rättslig synpunkt – har en säkrare grund att stå på. Slutligen återstår bara några få viktiga problem.

I parlamentet samtycker vi på det hela taget till allt med ett undantag, och i det avseendet är vi inte överens med rådet heller. Det handlar om frågan om huruvida exporter bör godkännas före eller efter det att de har ägt rum. I detta avseende är det förnuftigt – av säkerhets-, tillsyns- och insynsskäl – att se till att man ansöker innan man vill exportera en farlig vara och inte retroaktivt ansöker om tillstånd när produkterna redan har exporterats. I sådant fall skulle vi troligtvis inte lyckas förbjuda exporten. Detta är den välkända diskussionen om förhands- kontra efterhandstillstånd. Enligt min mening låter det mer förnuftigt att bevilja tillstånd först och sedan exportera produkterna.

Vi är alla överens – dock inte med rådet – om frågan om insyn när det gäller rapporteringsskyldigheten. Jag anser att Europaparlamentet i sista hand bör informeras – hur det ska ske ur teknisk synvinkel kan man diskutera – om vad, var och hur mycket som har godkänts, eftersom vi helt klart är det organ som ska se till att allt utförs korrekt.

Det är också viktigt för oss att diskutera hur vi ska hantera exporter av anordningar som möjligen kan användas vid brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag anser inte att sådana exporter bör tillåtas. Vi måste se till att det blir så. Jag ser nu fram emot debatten.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Europeiska företag måste varje dag konkurrera i en ständigt föränderlig och alltmer konkurrensutsatt miljö. Frågorna om pålitlighet och punktlig leverans är lika viktiga som kvalitets- och prisfrågorna. Exporter av produkter med dubbla användningsområden skapar särskilda utmaningar i detta avseende, eftersom sådana exporter omfattas av krav på tillstånd.

Produkter med dubbla användningsområden är inte nischvaror. De är i stor utsträckning produkter som lagligt används inom många olika industrisektorer – rymdindustrin, telekommunikationsindustrin, luftfarten, den kemiska industrin och många fler. Produkterna kontrolleras, eftersom de möjligen också kan användas i militära syften.

Många medlemsstater inför särskilda exportlättnader för sina exportörer. Dessa lättnader består av allmänna licenser och gör det möjligt för företag i vissa medlemsstater att exportera produkter med dubbla användningsområden med minsta möjliga börda.

På grundval av en analys av dessa nationella lättnadsåtgärder 2008 lade kommissionen fram sitt förslag i syfte att utvidga dessa nationella lättnader till exportörer i hela EU. Förslaget till ett nytt allmänt EU-exporttillstånd har utformats för att göra det möjligt för exportörer i alla medlemsstater att dra nytta av fördelarna med förenklade exportförfaranden för vissa produkter med dubbla användningsområden till vissa destinationer. På detta sätt blir det lättare att delta i internationella utställningar och mässor. Att exportera produkter efter det att de har reparerats blir också lättare, och export av telekommunikationsutrustning och vissa industrikemikalier förenklas. Å andra sidan kommer medlemsstaterna att få möjlighet att koncentrera sina begränsade resurser till transaktioner som faktisk utgör en risk.

Kommissionen får regelbundet klagomål från industrin om att vissa exporter förhindras inträde till en medlemsstat medan identiska affärer får grönt ljus i andra medlemsstater. Förslaget ni har i er hand är ett första steg mot att undanröja dessa ojämlikheter på vår inre marknad. Många andra länder vidtar liknande åtgärder för att prioritera sitt arbete med exportkontroll, och vi bör inte hamna på efterkälken.

Jag skulle vilja tacka föredraganden Jörg Leichtfried, och andra ledamöter för deras mycket konstruktiva arbete med förslaget. Betänkandet som du och ditt utskott har lagt fram är definitivt ett steg i rätt riktning och är på bred front förenligt med kommissionens ståndpunkt.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Vi behandlar en fråga som rör handel och säkerhet i lika stor utsträckning. Det handlar om produkter med dubbla användningsområden. Det innebär att de kan ha både ett civilt användningsområde och ett mycket känsligt eller rent av farligt – men under alla omständigheter säkerhetsrelevant – användningsområde. Vissa parter, exempelvis det tyska förbundsministeriet för ekonomiska och tekniska frågor, hävdar att dessa är – och jag citerar – ”ofarliga produkter”. Det är fel. Parlamentet har nyligen intagit en mer ansvarsfull ståndpunkt i sina utskott.

Jag talar som föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor och för underutskottet för säkerhet och försvar. I dessa utskott har vi intagit en mycket tydlig ståndpunkt. Vi anser att det vore ytterst försumligt att inte överväga vissa kontrollmekanismer. Jag ber därför ledamöterna att följa rekommendationerna från utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för säkerhet och försvar och i synnerhet föredragandens – som just har talat – rekommendationer när det gäller frågan om förhandskontroll. Detta är den stora kontroversiella frågan som vi fortfarande står inför i det här avseendet.

Att endast utföra kontroller i efterhand skulle resultera i minskad säkerhet. Men vi vill ha ökad säkerhet för EU-medborgarna och även mer säkerhet för våra partnerländer och handelspartner. Vi vill inte att principen om förhandskontroll – som utskottet för internationell handel och utskottet för utrikesfrågor har följt – nu ska ersättas av principen om efterhandskontroll. Detta vore att värdera handelsintressena högre än säkerhetsintressena. Många medlemsstater såsom Nederländerna har uttryckligen varnat mot detta. Det skulle därför otvivelaktigt ligga i våra medborgares intresse att parlamentet bekräftar det som utskotten har utarbetat.

 
  
MPphoto
 

  Elisabeth Köstinger, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Förordningen om dubbla användningsområden, som vi debatterar nu, gör det möjligt att få allmänna tillstånd för ofarliga produkter och tekniker som exporteras till tredjeländer och som uppfyller dubbla syften. Men syftet med dessa allmänna tillstånd är också att göra det möjligt för europeiska exportörer och små och medelstora företag att planera pålitligt. Syftet med denna förordning är att underlätta för våra europeiska exportörer för att bespara dem tidskrävande enskilda tillståndsförfaranden och framför allt att öka deras konkurrenskraft. Jag anser därför att detaljerade registreringsförfaranden och ytterligare krav på exportörer inte ger någon lättnad, utan snarare merkostnader.

Det råder ingen tvekan om att vi måste se till att exporter med dubbla användningsområden även används på ett säkert sätt och inte utgör någon fara, men hur som helst måste vi också ifrågasätta överdrivna och onödiga merkostnader. Jag kan ge ett exempel på ett medelstort företag inom maskinteknikområdet som erbjuder 24-timmarsservice för reparation av maskiner och tillhandahållande av maskindelar. Dessa tjänster måste vara möjliga även i fortsättningen trots strängare exportkrav.

Samma sak gäller på området för it-attacker och inblandningen av aktörer. Om vi inte har tydliga kriterier och ramvillkor på dessa områden och om ordalydelsen är otydlig, då måste jag ifrågasätta merkostnaderna och generaliseringen här också. Även om det är mycket viktigt att engagera de berörda aktörerna i beslutsprocesserna, måste detta alltid göras med hänsyn till det praktiska genomförandet av besluten. Även här råder det ingen tvekan om att insyn och säkerhet är nödvändigt.

Slutligen vill jag än en gång betona att syftet med denna förordning är att bidra till att underlätta förfarandena och minska byråkratin. Mot bakgrund av en säker användning av produkter och tekniker är syftet att stärka vår europeiska ekonomi och förenkla förfarandena på det här området.

 
  
MPphoto
 

  George Sabin Cutaş, för S&D-gruppen.(RO) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera min kollega till det enastående arbete han utfört med detta betänkande. Det är ett mycket tekniskt betänkande men samtidigt medför det konkreta konsekvenser för EU-medborgarnas säkerhet.

EU har haft åtgärder för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden i nästan 15 år. Genom antagandet av förebyggande åtgärder som krav på exportlicens och tullregistreringsförfaranden kan EU noggrant undvika spridning av vapen, särskilt massförstörelsevapen. Det behövs emellertid mer insyn och demokrati i EU:s system för produkter med dubbla användningsområden. Det måste inrättas ett säkert system där anmälningar om export av produkter som kan användas för både civila och militära ändamål samlas in, överförs och lagras för att förebygga faran för spridning av massförstörelsevapen.

Jag välkomnar också föredragandens förslag om att samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden ska lägga fram en årlig rapport inför Europaparlamentet för att hjälpa parlamentet att fullgöra sin kontrollfunktion. Kommissionen är i sin tur skyldig att informera parlamentet om genomförandet av förordningens bestämmelse om att upprätta en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden och att lägga fram en bedömning av effekterna av de föreslagna åtgärderna.

Sist men inte minst behöver EU vara bättre representerat i internationella exportkontrollsystem. Förteckningarna över produkter som ska kontrolleras uppdateras tyvärr genom internationella system och införlivas sedan i EU:s lagstiftning utan att Europaparlamentet kan medverka i detta förfarande. Därför kräver jag att parlamentet ska få bättre kontroll och att dess lagstiftande funktion i enlighet med Lissabonfördraget ska underlättas.

 
  
MPphoto
 

  Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen. (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Om det finns någon handel som sedan urminnes tider är svår att kontrollera, så är det vapenhandeln. Det finns olika sätt att försvåra kontrollen. Ett är att bedriva handel med till synes ofarliga vapen eller med teknik som lätt kan bli till vapen. Därför ägnar vi oss åt dubbla användningsområden i förordningen. En annan svårighet är det övermått av bestämmelser som skulle göra vilket kontrollsystem som helst ineffektivt.

När vi började arbeta med detta ämne gav kommissionen oss i uppgift att ändra en förordning från 2000. Under tiden har denna förordning upphävts och vi uppmanades att ändra den nyare förordningen från 2009 grundat på samma föråldrade förslag. Vi har just inlett en trepartsdialog och har redan fått ett nytt lagstiftningsförslag från kommissionen, återigen för att ändra förordningen. Det första kravet är därför att upprätta tydliga, enkla och insynsvänliga bestämmelser för europeiska exportörer genom en konsoliderad lagtext.

Jag vill lyfta fram fyra synpunkter från gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) på detta ämne. När det gäller sändningar av lågt värde instämmer vi i ALDE-gruppen med rådet och ställer oss mycket skeptiska till detta system. Parlamentet har redan sänkt det högsta tillåtna värdet från 5 000 euro till 3 000 euro och infört flera olika ytterligare kriterier. Förteckningen över destinationsländer är mycket begränsad. Detta är något som små och medelstora företag med rätta vill ha, men vårt huvudsakliga budskap är att vi först och främst vill ha säkerhet samt handel. Vi måste arbeta mer på detta i trepartsdialogen.

Vi stöder kravet på rapportering i förhand och kravet på registrering i medlemsstaterna. Slutligen kräver vi största möjliga insyn för att se till att förordningen innehåller en mekanism för att informera intressenter, exempelvis organisationer för mänskliga rättigheter eller fredsövervakning eller fackliga organisationer, om de olika steg som ingick i beslutsprocessen, inklusive genom en rapport till Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill framföra ett innerligt tack till föredraganden, Jörg Leichtfried, för hans arbete med detta betänkande. På min grupps vägnar önskar jag honom all framgång i de utan tvivel svåra förhandlingarna med rådet, som tyvärr inte närvarar vid denna debatt.

Jag vill emellertid ta upp två aspekter. De ändringsförslag som lagts fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) är inte till hjälp för föredraganden, utan undergräver tvärtom parlamentets förhandlingsposition som fastställts i utskottet för internationell handel. Dessa ändringsförslag syftar till att göra livet enklare för vapenexportörer. Därför kommer min grupp inte att stödja dessa ändringsförslag.

För det andra vill jag poängtera att min grupp starkt ogillar att förteckningen över produkter och teknik med dubbla användningsområden används för att hindra i synnerhet utvecklingsländers tillgång till högteknologi. Detta gäller särskilt exportrestriktionerna för datorer med hög prestanda. Vi har sett potentialen för politiskt missbruk av förteckningen över produkter och teknik med dubbla användningsområden, särskilt i länderna i Central- och Östeuropa. Av detta skäl har vi utarbetat ändringsförslag 47, och jag uppmanar er att stödja detta ändringsförslag för utvecklingsländernas skull.

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI).(DE) Herr talman! Kärnbränsle, kemikalier och datorprogram kan användas i fredliga syften, men de kan också användas i militära syften. Vissa medlemsstater har försett Libyen med vapen och till och med tortyrutrustning i åratal. I den senaste rapporten om vapenexport – som snarare är ett syndaregister – framgår tydligt att Italien, Malta och Tyskland levererade flest vapen till Gaddafi. Frankrike, å andra sidan, var den främsta leverantören till arabvärlden. Andra – som mitt land, Österrike – följer restriktionerna. Vi måste bekämpa denna obalans.

Alla medlemsstater och hela vapenindustrin i EU måste underställas strikta kontroller och insynsbestämmelser. Systemet måste emellertid också hållas aktuellt. Särskilt när det handlar om programvara, IT och smartphones måste man överväga om inte dessa kommer att bli till nytta för demokratirörelser, vilket vi ju nyligen har sett exempel på i arabvärlden. Vi behöver därför analyser med större åtskillnad mellan produkternas potentiella användningsområden och mottagarnas suspekthet.

 
  
MPphoto
 

  Christofer Fjellner (PPE). - Herr talman! Antalet produkter som omfattas av den här lagstiftningen och som kan användas för både civilt och militärt bruk är långt mycket större än vad vi först tänker på. Det rör sig om allt från lastbilar till flygplansturbiner och telekomutrustning. Därför tycker jag att det är viktigt att påpeka att det direkta talet om vapenindustri ofta är missvisande här. Det gör också att den här lagstiftningen är viktig för att förenkla och harmonisera det europeiska sättet att hantera produkter som kan användas både civilt och militärt. Den ska vara strikt, förutsebar och tydlig, men också harmoniserad. Varje gång jag hör talas om ett svenskt företag som nekas att exportera till ett annat land med hänvisning till EU-lagstiftning för att sedan upptäcka att t.ex. ett franskt företag mycket väl kan exportera samma produkter, då har EU misslyckats.

Vi måste komma ihåg att handel i grund och botten är bra. Jag tänker på t.ex. telekomutrustning, som betyder så otroligt mycket för demokratirörelser runtom i världen. Det här förslaget får inte försvåra och byråkratisera handel som är civil. Därför motsäger jag mig förslaget om att införa en ex ante-deklaration. Modern just in time-leverans, serviceavtal osv. gör det väldigt svårt för helt legitima produkter som vi vill exportera och se mer av. De flesta företag vet vad dessa produkter är för någonting. Även om de tillämpar en ex post-notifiering så vet de att de kommer att straffas om de exporterar någonting. Jag tycker att det är viktigt att förenkla handeln. Se till att det blir strikt, tydlig och harmoniserad lagstiftning, men gör den enkel. Det passar väldigt illa med att ha en ex ante-kontroll av allting som exporteras. Det gör det svårare att skicka viktig t.ex. telekomutrustning till länder som behöver det.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Władysław Zemke (S&D).(PL) Herr talman! Tack så mycket för att jag fått ordet. Vårt problem handlar om att inte alla EU-medlemsstater tillämpar samma kriterier för export av produkter med dubbla användningsområden. Jag anser därför att vi bör sikta på att se till att alla EU-medlemsstater tillämpar samma höga standarder för export av civila produkter som kan användas för militära ändamål.

Jag anser att denna förordning i synnerhet bör lyfta fram behovet av att förebygga omotiverad och icke önskvärd spridning av tekniska produkter och av programvara till dessa produkter, eftersom antalet attacker som omfattar modern teknik och programvara ökar. Detta vore enligt min åsikt ett effektivt sätt att bekämpa cyberterrorism.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Mircea Paşcu (S&D).(EN) Herr talman! Ämnet för detta betänkande är dubbelt känsligt, både politiskt och ekonomiskt sett. Å ena sidan vill EU förhindra att varor med dubbla användningsområden används för militära ändamål och/eller för att skada människor. Å andra sidan måste EU ta hänsyn till producenters och användares ekonomiska intressen. Förordningen är därför oundvikligen mycket brett utformad, eftersom den både måste täcka befintliga avsiktliga kryphål och förutse andra i framtiden.

Dessutom anser somliga att förordningen är för stark och andra att den är för svag, vilket kräver ständig omarbetning. Som ledamot av utskottet för utrikesfrågor stöder jag fullständigt behovet av en strängare förordning med större insyn. Jag är därför helt för tillstånd före export och inte tvärtom. I synnerhet efter Lissabonfördraget kan parlamentet bara hjälpa till, och det är just vad det gör här och nu. Följaktligen bör dess roll stärkas, inte förbises.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! När det gäller exporttillstånd för produkter med dubbla användningsområden är vi nog alla överens om att vi behöver enhetliga bestämmelser i EU så att inte alla medlemsstater tillämpar olika praxis, vilket skulle leda till snedvridning av konkurrensen och därför leda till raka motsatsen till vad vi egentligen vill ha.

Det låter förstås logiskt när vi säger att exporter bör beviljas och godkännas i förväg. Vi vill ha mer insyn och vi vill att detta ska övervakas så att vi kan dra lärdom av det. I detta sammanhang vill jag uttrycka mitt stöd för Elisabeth Köstinger, som sade att vi självklart behöver ett system som är drägligt för våra små och medelstora företag och som de kan klara av. Världsmarknaden är inte bara till för stora koncerner, utan också för små och medelstora företag.

Detta är också min uppmaning till föredraganden: Att se till att de villkor och krav som fastställs också är drägliga och genomförbara för våra små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) Herr talman! Problemet med att civila produkter och teknik används för militära ändamål är att det inte finns någon strategi för detta som går att skilja från kontroll av export av så kallade ”produkter med dubbla användningsområden och tjänster avseende sådana produkter och sådan teknik”. Denna exportkontroll är viktig och bör utföras på ett noggrant sätt som inte inverkar negativt på utvecklingsländers tillgång till produkter och teknik som krävs för att de ska kunna utvecklas. Det är viktigt att öka insynen i de relevanta förfarandena och att möjliggöra demokratisk granskning av dem.

Det måste emellertid också finnas konsekvens mellan EU:s övriga politikområden och målen i förordningen. Exempelvis minns vi de forskningsprogram som finansierades genom sjunde ramprogrammet, särskilt de som bedrevs med medverkan av Israels flygindustri, som tillverkade obemannade flygplan. Dessa flygplan användes i angreppen mot Gazaremsan 2008 och 2009, med dussintals döda till följd. Det behövs noggrann bedömning av möjlig dubbel civil och militär användning av resultaten av dessa program.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! På Karel De Guchts vägnar vill jag ännu en gång tacka föredraganden och hans utskott för det arbete de utför. Kommissionen instämmer i hög grad i åsikterna i deras betänkande. Vi instämmer även med dem i de två kvarstående olösta frågorna, där de föreslår ett system med förhandsrapportering. Det viktigaste för kommissionen är att det är samma system, för vi måste undvika alla former av dubbla standarder och överdrivet komplicerade bestämmelser.

Vi håller också med om att någon form av rapporteringsmekanism är nödvändig – givetvis utan att detta medför överdriven belastning på i synnerhet små och medelstora företag. Någon form av rapporteringsmekanism skulle emellertid behövas. Jag hoppas att ni tillsammans med rådet kan komma fram till en slutsats om dessa kvarvarande frågor senare. Tack än en gång för denna debatt.

 
  
MPphoto
 

  Jörg Leichtfried, föredragande.(DE) Herr talman! Jag vill använda de sista två minuterna till att vända mig till rådet. Där rådet skulle vara finns emellertid bara tomma sittplatser. Jag är inte säker på om det är förnuftigt att hålla debatter utan rådet. Jag anser att det vore lämpligt att upplysa rådet om att om det vill Europaparlamentet något borde det komma hit och lyssna på den relevanta debatten här i kammaren.

Jag vet att detta ämne rör en stor sektor av industrin. Det rör många produkter och det rör arbetstillfällen, särskilt arbetstillfällen på små och medelstora företag som tillverkar högteknologiska produkter och som är oerhört viktiga. För dem är det oerhört viktigt att bestämmelserna inom EU är enhetliga och att det inte går till som Christofer Fjellner beskrev, att ett land fullgör sina skyldigheter och ett annat låter bli, och att förlorarna i slutändan är de som följer reglerna. Så får det inte vara.

Det är därför viktigt för oss att snabbt hitta en lösning och även att rådet godtar att allt inte är som rådet uppfattar det. Detta är viktigt. Med denna insikt kommer vi snabbt att komma fram till en lösning som är till fördel för europeisk industri, europeiska arbetstillfällen, skydd av mänskliga rättigheter och bevarande av säkerhet och skadefrihet utanför EU. Detta betänkande är avsett att underlätta en sådan lösning.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen om betänkandet av Jörg Leichtfried (A7-0028/2011) kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

 

16. Europeisk statistik om turism (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Brian Simpson, för utskottet för transport och turism, om europeisk statistik om turism (KOM(2010)0117 – C7-0085/2010 – 2010/0063(COD)) (Α7-0329/2010).

 
  
MPphoto
 

  Brian Simpson, föredragande.(EN) Herr talman! Först av allt vill jag tacka skuggföredragandena för deras ansträngningar med vad som faktiskt är ett ganska tekniskt betänkande. Kommissionens förslag om statistik om turism har inneburit ett gott tillfälle att se över den befintliga rättsliga ramen för insamling av statistiska uppgifter om turism i Europa. Detta är särskilt relevant just nu, när allas blickar riktas mot arbetet med en europeisk turistpolitisk strategi mot bakgrund av EU:s nya befogenheter på detta område. Att uppdatera vår databas över statistik om turism kan i sin tur spela en viktig roll i att ge de politiska beslutsfattarna en god grund för att kunna inrätta en lämplig turistpolitik.

När jag formulerade parlamentets ståndpunkt valde jag därför, med stöd från våra skuggföredragande, att starkt stödja målet att förbättra fullständigheten, relevansen och jämförbarheten hos den tillgängliga statistiken på detta område och att göra statistiken mer aktuell när det gäller nya trender i turismsektorn för att återspegla exempelvis det ökande antalet bokningar via internet och kortvariga resor. Vi är alla överens om att förbättrad konkurrenskraft för EU:s turism är ett sätt att få besökare att fortsätta komma till Europa. Därför är det viktigt att den statistik vi samlar in håller takten med förändringarna inom sektorn, visar aktuella och potentiella trender och övervakar tillgång och efterfrågan. På så sätt kan den insamlade statistiken bli ett användbart verktyg till stöd för beslutsfattare inom turistnäringen.

Å ena sidan är det viktigt att se till att den uppdaterade statistiken är så fullständig som möjligt och ger en god översikt över turismen i hela EU. Å andra sidan bör man ta hänsyn till behovet av att hålla belastningen för respondenterna låg. Av detta skäl ville jag gärna uppnå en slutlig överenskommelse om insamling av inkommande uppgifter om dagsbesök, vilket nu ingår i den slutliga överenskommelsen, eftersom dagsbesök utgör en stor del av turistverksamheten.

Parlamentet begärde också att förordningen skulle omfatta vissa områden av datainsamling som hittills inte har ansetts relevanta för statistik om turism men som vi ansåg behövdes för att erkänna turismens viktiga sociala, ekonomiska och miljömässiga inverkan. Jag ansåg att insamling av uppgifter om sysselsättning och ekonomiska utgifter – så kallade satelliträkenskaper för turismen – var särskilt relevant i detta avseende och vi drev på hårt för att detta skulle ingå i förordningen.

I den slutliga överenskommelsen med rådet ingår nu en bestämmelse om att utarbeta pilotstudier som gör det möjligt för medlemsstaterna att visa hur turismen påverkar ekonomin och sysselsättningen. Jag hoppas att detta kommer att bidra till en bättre förståelse av vår turistnärings verkliga storlek och värde. I den slutliga överenskommelsen ingår också pilotstudier som visar hur turismen påverkar miljön. Detta är en intressant frågeställning att utforska, med tanke på behovet av ett hållbart synsätt inom turismen.

Inkluderingen av uppgifter om turistlogianläggningarnas tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet var den enda verkliga haken i våra diskussioner med rådet. Även detta ingår nu som en viktig punkt. Efter att parlamentet insisterade gav rådet slutligen med sig och godtog att dessa uppgifter skulle ingå i den grundläggande information som samlas in från logianläggningar för turister.

Detta samt de överenskommelser vi har uppnått om att begränsa delegeringen av befogenheter till kommissionen – något som också bekymrade mig lite – gör att jag är mycket nöjd med att vi uppnått en överenskommelse med rådet vid första behandlingen. Jag hoppas att parlamentet kommer att ge starkt stöd till överenskommelsen vid onsdagens omröstning i plenum.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! I dessa åtstramningstider rationaliserar även kommissionen.

Brian Simpson, du sade i egenskap av föredragande att detta är ett tekniskt betänkande, och det är det sannerligen, men det är samtidigt ett viktigt betänkande. Syftet med kommissionens förslag var att uppdatera och optimera det befintliga regelverket för europeisk statistik om turism. Såväl framställare som användare av statistik om turism har efterfrågat denna justering. Det yttersta syftet är alltså att ta fram månatlig och årlig europeisk statistik om tillgång och efterfrågan inom turismsektorn via en gemensam ram.

Förslaget är mycket väl avvägt när det gäller balansen mellan behov av uppgifter och belastning på respondenter och administratörer. För att uppnå detta ingår tillstånd att samla in vissa delar av uppgifterna på frivillig basis eller vart tredje år, att skjuta upp ikraftträdandet av vissa bestämmelser till en senare tidpunkt och att utesluta de minsta företagen.

Efter en informell trepartsdialog som hölls den 12 januari 2011 samt ytterligare diskussioner kom parlamentet och rådet, precis som föredraganden sade, överens om en kompromisstext. I synnerhet godtog rådet ett ytterligare krav från parlamentet om att ta med variabeln tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet i förordningen.

Alla ändringsförslag i betänkandet och kompromisstexten är godtagbara för kommissionen. Därför vill jag tacka dig, Brian Simpson, samt skuggföredragandena och ledamöterna av utskottet för transport och turism, för ert konstruktiva arbete med förslaget. Efter ett givande samarbete mellan samtliga tre institutioner anser jag att vi nu har nått vårt mål, nämligen fastställandet av en gemensam ram för systematisk utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik om turism.

 
  
MPphoto
 

  Carlo Fidanza, för PPE-gruppen.(IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka föredraganden för hans engagemang och hans politiska klarsyn.

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) kommer att helhjärtat stödja den kompromiss som nåddes med rådet. Denna förordning ersätter den text som gällt sedan 1995, men som inte längre återspeglar dagens verklighet när det gäller vissa viktiga frågor, som nya behov och nya användarvanor, behovet av snabbare data och förbättrad jämförbarhet och en fullständig statistisk ram.

Den slutgiltiga texten omfattar alla de politiska prioriteringar som PPE stött under förhandlingarna; särskilt en bättre precisering av de delar i förordningen som kan ändras av delegerade akter, införandet av definitionen av ”dagsbesök” som är viktig för att i insamlingen av statistik föra in alla dem som gör endagsbesök, och därigenom också inkludera fenomenet konferensturism, en bättre definition av den statistik som ska insamlas inklusive de utgifter som turister på genomresa betalar för mat och dryck på barer och restauranger, vilket utgör en väsentlig del av vår turistindustri, och som godkänts av rådet – även om bara på frivillig bas – och uppgifter om tillgängligheten för personer med nedsatt rörlighet. Föredraganden har redan påpekat att detta är en mycket viktig punkt för parlamentets delegation.

Slutligen vill jag framhålla att denna förordning är ett viktigt element inom den nya europeiska turiststrategin som samtliga EU-institutioner nu behandlar. Den kommer att utgöra en uppdaterad rättslig ram som ligger i linje med marknadsutvecklingen och erbjuder en tydligare och mer sammanhängande metod för att samla in data om turism och den kommer också att garantera en effektivare kontroll av sektorn för en bättre förståelse av konsumentbehoven.

Jag uttrycker än en gång mitt tack till Brian Simpson, till kommissionen för initiativet och till rådet för dess utmärkta medling.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău, för S&D-gruppen.(RO) Herr talman! Jag vill gratulera min kollega Brian Simpson till detta betänkande om EU:s förordning om att inrätta en gemensam ram för att utveckla, framställa och distribuera europeisk statistik om turism. Det är medlemsstaternas uppgift att insamla, sammanställa, bearbeta och överföra harmoniserad europeisk statistik om tillgång och efterfrågan på turism. De flesta företagen i turistsektorn är små och medelstora företag. Deras strategiska betydelse är inte inskränkt till sitt ekonomiska värde utan framför allt måste man också erkänna den avsevärda potential som de erbjuder när det gäller att skapa sysselsättning.

Enligt uppgifter från Eurostat för år 2007 hade en europeisk familj av tre inte råd att ta en veckas semester varje år. Den ekonomiska krisen har ökat antalet EU-medborgare som riskerar att drabbas av fattigdom. Som en följd av detta har det blivit en ännu större nedgång i antalet familjer som har råd med en veckas semester varje år. Jag anser därför att turiststatistiken är nödvändig och också relevant för att bedöma denna sektors sociala aspekt. Social turism ökar antalet europeiska turister och bidrar till att motarbeta turismens säsongsvariation, stärker idén med europeiskt medborgarskap och gynnar också den regionala utvecklingen. Social turiststatistik skulle göra det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att upptäcka de särskilda behoven hos olika sociala grupper och planera lämpliga program.

Nationella statistikmyndigheter bör när de sammanställer europeisk statistik enligt denna förordning också lämna uppgifter om de medel som varje medlemsstat lägger på turism, särskilt när man använder EU-medel.

Sist men inte minst anser jag att europeisk turiststatistik också bör omfatta både uppgifter om anställd personal, deras säsongsvariation, yrkesutbildning och kvalifikationer samt information om deras nuvarande arbetsförhållanden. Vi kan inte få en högkvalificerad turistsektor utan en välutbildad personal.

 
  
MPphoto
 

  Giommaria Uggias, för ALDE-gruppen.(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först och främst gratulera utskottets ordförande Brian Simpson till att ha lett utskottets arbete och arbetet med akten och framför allt till att ha möjliggjort att den avslutas och godkänns vid första behandlingen – åtminstone hoppas jag det eftersom gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) kommer att rösta för detta – och på så sätt medverka till ett framgångsrikt slutförande av förordningen.

Det vi hade att göra var att granska förordningen om inrättande av en gemensam ram för insamlandet av statistik om turism och, mer specifikt, för alla dess stadier från insamling till bearbetning, behandling och överföring av statistik, för att inhämta bästa möjliga kunskap om den finansiella värld som är verksam och kretsar kring turism.

Det står klart att turismen har ökat på ett anmärkningsvärt sätt sedan 1995 års direktiv, vilket är föregångaren till detta direktiv, och det är viktigt att vi är medvetna om turismekonomins positiva framtidsutsikter, som kommer att gynna EU-ekonomin i framtiden.

Jag arbetade med betänkandet som skuggföredragande för ALDE-gruppen och som jag sade tidigare kommer vi att rösta för det. En särskilt viktig aspekt i Brian Simpsons betänkande är begreppet turistsatelliträkenskaper, nämligen ett godkännande av pilotprojekt som kommer att göra det möjligt att bedöma den ekonomiska effekten på enskilda ekonomiska sektorer, med andra ord aspekter som berör dagsbesök, den utvärderingsrapport som ska utarbetas vart femte år och möjligheten till, ja, faktiskt nödvändigheten av, en rapport vart femte år för att bedöma effekterna av statistiken.

Avslutningsvis vill jag säga att detta är en del av det nya ansvar som Lissabonfördraget medför. Jag anser att parlamentet den här gången axlade sitt nya ansvar på allvar, och vi kommer att göra samma sak med nästa fråga vi arbetar med och som vi snart kommer att behandlas här i kammaren.

 
  
MPphoto
 

  Nikolaos Salavrakos, för EFD-gruppen.(EL) Herr talman! Det är ett välkänt faktum att EU är turistmålet nummer ett i världen. Turismen svarar för 4 procent av EU:s BNP, det finns två miljoner företag och turismen står för cirka åtta miljoner arbetstillfällen.

Brian Simpsons betänkande om kommissionens förslag till direktiv, där man ser över den rättsliga grunden för EU:s statistik om turism, är viktigt och kommer vid en tidpunkt som är avgörande för turismens framtid med tanke på att den ekonomiska krisen och de pågående militära operationerna i Medelhavet utgör ett hot mot turismen och samtidigt skapar förutsättningar för att vända turismen mot trygga resmål i Europa.

Vi uppmanar kommissionen att förutom att sammanställa statistik inbegripa alla åtgärder som rör turism och de åtskilliga turistrelaterade sektorerna så att vi äntligen kan uppgradera vår turismprodukt. I Grekland är turismen en hörnsten i ekonomin och utgör 7 procent av BNP och står för 700 000 arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 

  Jim Higgins (PPE).(EN) Herr talman! För att fatta välgrundade beslut i vilken industri som helst behöver vi vara försedda med så mycket information och statistik som möjligt och försäkra oss om att regionerna använder sina medel på ett lämpligt sätt för att utveckla en produkt som har en sådan enorm potential.

Jag välkomnar detta betänkande. Statistik är absolut nödvändig. Den är emellertid till ingen nytta om vi inte kan jämföra den och detta betänkande av Brian Simpson bidrar starkt till att garantera att den information som nu samlas in och kommer att samlas in hädanefter är lätt tillgänglig och lätt kan användas på ett positivt sätt för industrins bästa.

Jag välkomnar det arbete som Brian Simpson har uträttat. Som han har sagt har han enhälligt stöd från utskottet och en hel del av utskottsledamöterna är här nu. Jag delar också hans oro över det antal delegerade akter som kommissionen önskar. Jag skulle mycket hellre se att man beslutade om ändringar av grunden för denna ram enligt de ordinarie lagstiftningsförfarandena. Vi är parlamentsledamöter från de olika medlemsstaterna, vi är lyhörda för den allmänna stämningen, vi vet exakt hur situationen ser ut i våra medlemsstater och utan att på något sätt visa brist på respekt för kommissionen skulle jag vilja säga att vi är de som i sista hand vet vilken produkten är och vilken potential den har.

Fram till 2004 hade vi regional utveckling, transport och turism under en enda rubrik. År 2004 delades dessa områden upp mellan utskotten och nu har vi transport och turism i ett utskott och regional utveckling i ett annat.

Vad beträffar transport och turism är turismen fortfarande i stor utsträckning Askungen. Turismen har en enorm potential, ett område som kan utvecklas till något ännu större än vad vi talar om. Vår kollega där borta nämnde 4 procent av BNP. Men om man undersöker detta närmare ser man till exempel att Europa är det främsta resmålet i världen som stod för 40 procent av de globala ankomsterna 2008. Turismen står för 9,7 miljoner arbetstillfällen varje år.

Vad vi talar om här är alltså en mosaik av olika länder, olika kulturer med en mycket stor potential. Vi har bara nuddat vid ytan; vi har bara börjat få en uppfattning om dess potential och vi måste driva på härifrån. Framför allt behöver vi det slags betänkande som Brian Simpson har lagt fram och vi behöver arbeta vidare om vi ska driva på och utveckla turismen.

 
  
MPphoto
 

  Inés Ayala Sender (S&D).(ES) Herr talman! Jag vill hjärtligt gratulera Brian Simpson till det avtal som han åstadkommit på ett område som är så tekniskt som turiststatistik, där han fått kämpa sig till varje millimeter.

Det finns två miljoner företag i turismsektorn, varav många naturligtvis är små och medelstora företag och står för nästan 10 miljoner arbetstillfällen. Sektorn är också ytterst arbetskraftsintensiv och mänskliga resurser och kvaliteten på dessa resurser är grundläggande aspekter. Turismsektorn står slutligen för 5 procent av EU:s BNP.

Vi talar därför om en av de viktigaste sektorerna av den europeiska ekonomin mot bakgrund av att EU också är världens främsta turistmål. Kort sagt intar EU en ledande ställning som ända fram till nyligen har varit alltför utlämnad till marknadens nyckfullhet och rådande omständigheter med de stora skillnader och det slöseri som detta innebär.

Lissabonfördraget har till slut gett oss precis den rättsliga grund som vi behövde för en ny turistpolitik i EU, vilken parlamentet hade begärt genom en rad pilotprojekt och förberedande projekt.

I förra årets meddelande fastställde kommissionen de nya målen för denna sektor och påpekade behovet av att stärka turistsektorn genom bättre samordning och komplementaritet mellan medlemsstaterna.

I meddelandet konstaterades att bättre, jämförbara, uttömmande, uppdaterade och tillförlitliga uppgifter behövdes för att åstadkomma detta och det är just därför som man i Brian Simpsons betänkande har fastslagit dessa nya riktningar och krav. Kriterierna för att kartlägga turismens stora mångfald utökas, inte bara semesterturism utan också social turism etc. I betänkandet framhävs behovet av att göra tillgängligheten för personer med nedsatt rörlighet till en mer synlig fråga, man inkluderar miljöfaktorn och öppnar vägen för att ta hänsyn till turistsatelliträkenskaper för att få en mer tillförlitlig ekonomisk bild. Man kombinerar också nya aspekter och kriterier, som korta dagsresor och uppgifter som rör restaurangnäringen som är mycket viktiga för ett turistland som Spanien.

Alla dessa nya uppgifter kommer att bidra till att förbättra förståelsen för denna sektor, som är just en sådan stark sysselsättningsskapande kraft som vi behöver. Denna nya statistik innebär att vi får ett bättre läge för att modernisera och ta itu med kommande utmaningar i en sektor som måste utgöra hörnstenen i en stor del av Europa 2020, framför allt för att skapa många arbetstillfällen av hög kvalitet.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: TŐKÉS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Talmannen – Tack så mycket. Nu ger jag ordet till Gesine Meissner. Du får en minut.

 
  
MPphoto
 

  Gesine Meissner (ALDE).(DE) Herr talman! Jag skulle först vilja rikta ett uppriktigt tack till Brian Simpson. I utskottet för transport och turism vet vi att om vår ordförande förbereder ett betänkande kommer vi verkligen inte att ha något att säga emot det. Han tar alltid hänsyn till alla omständigheter och det enda vi kan säga är: utmärkt, Brian, vi kan stödja det.

I detta fall har man sagt från många olika håll att det är ett tekniskt betänkande. Det låter så tråkigt. Jag tycker inte att det är tråkigt alls. Även om betänkandet är tekniskt handlar det om turism, som är ett mycket viktigt ekonomiskt mål för oss i EU. Det har redan nämnts att 40 procent av resenärerna i världen väljer Europa som turistmål. På så sätt är Europa en viktig region för turism och därför är det naturligtvis absolut nödvändigt att veta varför dessa personer reser till Europa.

Om vi med vår nya befogenhet enligt Lissabonfördraget nu vill utveckla en ny europeisk ram måste vi vara insatta i uppgifterna och också kunna utbyta dessa uppgifter på ett harmoniserat sätt. Det är syftet med detta betänkande och det visar också den nya utvecklingen till exempel när det gäller dagsbesök eller cykelturism. Vi vill också inbegripa vårt industriella arv. Allt detta måste finnas med hädanefter så att vi verkligen vet hur vi ska bestämma våra mål. Därför säger jag hjärtligt tack – det är ett bra betänkande och jag anser att vi kan stödja det.

 
  
MPphoto
 

  Georges Bach (PPE).(FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag tror att vi alla är överens om turismens betydelse. Den spelar en mycket viktig roll, inte bara för människorna i Europa utan också för små och medelstora företag.

Statistiska data är ytterst viktiga. Endast genom att skapa en tillförlitlig och fullständig databas kommer vi att kunna bedriva en politik för att släppa loss turismens fulla potential. Jag gratulerar föredraganden till hans arbete och min kollega, Carlo Fidanza, har just framlagt den ståndpunkt som Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) intar.

För min del skulle jag bara vilja ta upp tre allmänna punkter. För det första anser jag att vi måste utnyttja de nya politiska medel som vi fått genom fördraget ordentligt och skapa ett mervärde för medlemsstaterna.

Min andra punkt är att det, eftersom EU:s olika finansiella fonder är och kommer att vara utsatta för ökat tryck, är mycket viktigt att jämföra de olika medlemsstaternas resultat och välja de bästa rutinerna och på så sätt få en viss grad av harmonisering där alla blir vinnare.

Min tredje och sista punkt är att vi behöver utveckla turistsatelliträkenskaper som Kanada haft i många år. Detta skulle göra det möjligt för oss att ännu mer effektivt beräkna återverkningarna på ekonomin, sysselsättningen, miljön etc. och på så sätt kunna reagera på en mängd frågor på alla politiska områden som är förknippade med turism.

 
  
MPphoto
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE).(RO) Herr talman! Jag tycker att den fullständiga bristen på all slags officiell statistik för landsbygds- och lantgårdsturism är beklaglig; de enda uppgifter som är tillgängliga baseras på uppskattningar. Under dessa omständigheter välkomnar jag de åtgärder som kommissionen tänker sig för att öka den socioekonomiska kunskapsbasen för turism. Jag vill också betona betydelsen av den plattform för IKT och turism som kommissionen föreslagit. Jag anser dock att vi behöver öka våra insatser för att utrusta landsbygdsområden med den senaste IT-infrastrukturen, till exempel genom att tillhandahålla bredbandsinternet.

Mer än 500 000 inkvarteringsföretag är engagerade i landsbygds- och lantgårdsturismen och de erbjuder mer än 6 miljoner sängplatser. Båda dessa sektorer har upplevt en genomsnittlig årlig tillväxt på 10–15 procent på senare år och utgör på så sätt ett mycket viktigt bidrag till att förbättra livskvaliteten i landsbygdsområden och till en diversifiering av landsbygdsekonomin.

 
  
MPphoto
 

  Jörg Leichtfried (S&D).(EN) Herr talman! Av aktning för föredraganden vill jag pröva lyckan på engelska och hoppas att den är tillräckligt bra.

Det är mycket viktigt att vi när vi talar om turism inser vilken stor ekonomisk betydelse turismen redan har i EU. Den har också en mycket stor betydelse för sysselsättningen, och särskilt för små och medelstora företag som är starkt verksamma inom turismen.

Vi måste också inse att turismen inte bara har positiva värden utan också orsakar problem – problem som rör transport, överfulla stränder och så vidare. För att lösa dessa problem behöver vi bra statistik, god information. Detta betänkande hjälper oss med detta. Det är ett mycket bra betänkande och alla bör stödja det.

 
  
MPphoto
 

  Inés Ayala Sender (S&D).(ES) Herr talman! Jag vill bara opponera mig lite mot vad Jörg Leichtfried har sagt för att spetsa till debatten en aning.

Jag förstår det som att Jörg Leichtfried säger att turismen orsakar transportproblem. Jag anser faktiskt att transporten förbättrar och stöder turismen, och att vi därför när vi just nu granskar de transeuropeiska transportnäten i EU särskilt borde ha detta i tankarna eftersom det finns belägg för att bättre transport som fungerar smidigare och har större kapacitet och mindre miljöpåverkan är en nyckelfaktor för turistsektorn.

Jag hoppas därför att finansieringen av de transeuropeiska näten och den information som vi får om detta i framtiden också kommer att förbättra kapaciteten för turistsektorn i EU.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Det skulle vara bra om frågor om varför ett visst turistmål är populärt – med andra ord, varför ett resmål efterfrågas medan andra upplever en nedgång i besöksantalet – skulle kunna besvaras med hjälp av informativ statistik. Det är emellertid en önskan som förmodligen inte kommer att uppfyllas. Alltför många osäkra faktorer, som särskilda väderförhållanden, gör prognoser om turism till ett hasardspel.

Det är inte ens möjligt att med säkerhet säga om öppnandet av en ny flygförbindelse ökar antalet övernattningsbesök eller om nya flygförbindelser i stället är ett resultat av en ökande efterfrågan från resenärernas sida. Men turistuppgifternas begränsade tillgänglighet och jämförbarhet är också ett problem ur stadsplaneringssynpunkt. Om en potentiell ökning av antalet besökare väntas är det ju viktigt att organisera detta på ett sådant sätt att lokalbefolkningen inte påverkas negativt.

Flexibla arbetstider och säkerhet påverkar turismen precis lika mycket som sociala förändringar. De avgörande faktorerna kommer emellertid förmodligen till sist att vara den globala ekonomin och kanske oljepriset. Även den allra bästa europeiska turiststatistiken kan göra föga för att förändra det.

 
  
MPphoto
 

  Elena Băsescu (PPE).(RO) Herr talman! Brian Simpsons betänkande är en viktig milstolpe vad beträffar den europeiska statistiken om turism. Med tanke på turismens höga potential bidrar den till sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Effektiviteten i utarbetandet av uppgifterna och jämförbarheten för den statistik som inhämtats behöver förbättras.

För att bemöta den globala konkurrensen inom turistsektorn har Rumänien på ett professionellt sätt för sin del planerat en strategi som får det att skilja sig från andra turistmål i världen. Strategin baseras på att marknadsföra Rumänien som ett land, vilket är ett begrepp som vi använder för att presentera för eventuella turister våra traditioners autentiska karaktär och de underbara landskap som vi har.

Jag borde betona att en utveckling av turismen också skulle kunna bidra till att minska skillnaderna i regionerna i sydöstra Europa. Inriktningen måste därför ligga på mångfald.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Władysław Zemke (S&D).(PL) Herr talman! Jag vill påpeka att parlamentet tyvärr mycket sällan intresserar sig för förhållanden som rör turism. Vid en närmare undersökning kan arbetet i utskottet för transport och turism anses bestå av frågor som rör transport 95 procent av tiden, och sådana som rör turism bara 5 procent av tiden. Fastän jag helhjärtat stöder Brian Simpsons betänkande har jag en önskan: om vi vill diskutera statistik är det mycket viktigt att jämföra saker som är jämförbara. Nästa etapp av vårt arbete borde vara att införa normer på enskilda områden, till exempel när det gäller hotell. Om ett hotell har två, tre eller fyra stjärnor måste det mycket klart formuleras.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag vill säga till Brian Simpson att antalet talare som yttrar sig om ett mycket tekniskt betänkande visar vilket viktigt arbete han har utfört och hur viktigt detta är.

Trots att det rör tekniska frågor behövde vi självklart granska denna viktiga förordning. Vi kommer nu att få möjlighet att utforma en stark, analytisk ram så att vi kan fatta välgrundade strategiska beslut rörande alla aspekter av turism som har nämnts här i dag och ytterligare många fler. Allteftersom turismen utvecklas måste vi också naturligtvis komma i takt med statistiken.

De tre institutionerna har tillsammans utarbetat ett förslag som balanserar behovet av att få information å ena sidan men också behovet av att respektera belastningen på uppgiftslämnarna å den andra. Jag gratulerar Brian Simpson till betänkandet och tackar parlamentet för denna debatt.

 
  
MPphoto
 

  Brian Simpson, föredragande.(EN) Herr talman! Jag lyssnade med intresse på vad ledamöterna sade. Jag vill särskilt ta upp kommentaren om att turismfrågor bara utgör 5 procent av arbetet i utskottet för transport och turism. Detta är sant i vissa avseenden, men det är inte för att parlamentet inte vill uträtta mer inom turistsektorn: det är för att rådet och medlemsstaterna inte vill låta oss uträtta mer inom turistsektorn. Om det är någon som ska lastas för detta så är det definitivt rådet.

Med detta betänkande har vi en ram som kommer att förse oss med de uppgifter som krävs för att hjälpa de yrkesverksamma – de som arbetar ute på fältet – att planera och utveckla vår turistprodukt här i EU. Vi har en mycket varierad turistindustri – från vackra naturområden och solskensstränder till vårt rika industri- och kulturarv – och ledamöterna vet hur varmt industriarvet ligger mig om hjärtat.

Europa har mycket att erbjuda besökare antingen de kommer utifrån eller från EU. Detta betänkande bidrar till att vi kan tillhandahålla en fantastisk produkt som människor kan komma och se och njuta av under sin fritid.

Jag tackar alla kolleger och kommissionen för deras ansträngande arbete och deras vänliga ord. Ett sådant samarbete gör livet för en föredragande mycket lättare. Jag är inte säker på att betänkandet är utomordentligt: det är ett ord som inte vanligtvis förknippas med mig men jag accepterar det. Jag kan försäkra er att jag som ordförande för utskottet för transport och turism ser fram emot ett lyckat resultat i den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Jörg Leichtfried (S&D).(DE) Herr talman! Jag är inte säker på enligt vilken artikel jag nu ska få ordet. I en tidigare debatt beklagade jag att rådet inte är närvarande. Men vi ska inte bara klaga, utan också tala om när något är bra. Jag ville bara peka på det sätt som kommissionsledamoten har agerat på i dag och att hennes yttranden har varit korta, koncisa och kompetenta vad avser innehållet – många av hennes kolleger skulle må väl av att följa hennes exempel på hur man ska uppträda här i kammaren.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 6 april 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) Turism är en viktig ekonomisk verksamhet för EU med en stor potential för att bidra till att skapa sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Med omkring 1,8 miljoner små och medelstora företag är turistindustrins uppskattade bidrag till EU:s BNP mer än 5 procent. Systemet med turiststatistik regleras för närvarande av direktiv 95/57/EG om insamling av statistisk information i denna sektor. Jag anser att statistik inte bara är bra för att kartlägga särskilda strategier för turism utan kan vara användbar i ett bredare sammanhang när det gäller regionalpolitik och hållbar utveckling. Under de senaste decennierna har sektorn ställts inför stora utmaningar, som en ökande global konkurrens, demografiska tendenser, miljöbetingade begränsningar, den säsongsvarierade fördelningen av turiströrelserna och den ökande frekvensen av användningen av ny informations- och kommunikationsteknik bland kunderna. Genom att inse statistikens avgörande roll för utvecklingen av en mer effektiv turistpolitik på europeisk, nationell, regional och lokal nivå anser jag att det övergripande målet bör vara att stärka EU:s turistsektor genom åtgärder som samordnas på EU-nivå för att komplettera enskilda medlemsstaters insatser.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig.(LT) Turismen i EU har på senare tid upplevt en svår ekonomisk situation som förvärrades av vulkanutbrottet på Island i fjol eftersom avbrottet i flygtrafiken på grund av förekomsten av vulkaniska askmoln hade en stor påverkan på resandet i Europa och orsakade betydande förluster för flygbolag, resebyråer och researrangörer och också för turisterna själva. Det är därför mycket viktigt att utforma en ny förbättrad strategisk ram för turismen i EU. Dessutom möter denna sektor ökande svårigheter och nya utmaningar, som konkurrens, demografiska tendenser, klimatförändring och miljöbetingade begränsningar och den säsongsvarierade fördelningen av turiströrelserna som vi måste försöka åtgärda både på EU-nivå och ute i medlemsstaterna. Det är viktigt att uppmärksamma att turismen är en viktig ekonomisk verksamhet med en på det hela taget positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i Europa. Det är därför nödvändigt att uppdatera och optimalt utveckla den rättsliga ramen för den europeiska turiststatistiken och vi bör stärka EU:s turistsektor genom särskilda förslag och initiativ som skulle komplettera medlemsstaternas program. Turismen spelar också en allt viktigare roll i EU-medborgarnas liv; fler och fler av dem reser antingen på fritiden eller i affärer. Dessutom påverkar denna sektor kultur- och naturarv, traditioner och samtida kulturer i EU. Därför är det viktigt att fastställa en ny ram för åtgärder för att öka turismens konkurrenskraft och förmåga till hållbar tillväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig.(EN) Det passar bra att vi röstar om ett betänkande om turism den 6 april som kallas Tartan Day. Tartan Day är en högtidsdag när Skottland försöker nå kontakt med diasporan i Nordamerika och uppmuntra våra nordamerikanska vänner att komma och besöka oss. Den infaller på årsdagen av undertecknandet av Skottlands självständighetsdeklaration, Arbroathdeklarationen. Det flera århundraden gamla dokumentet sammanfattar de principer som styr allt mitt arbete här på ett bra sätt: ”Det är i sanning inte för ära, inte heller för rikedomar eller utmärkelser som vi kämpar utan för frihet – för den allena, vilken ingen hederlig man ger upp utan med livet självt.”

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig.(RO) Nuförtiden talas det ständigt och jämt om att öka EU:s globala konkurrenskraft, och turism är en av de viktigaste socioekonomiska verksamheterna och genererar ungefär 5 procent av EU:s BNP. För att garantera utvecklingen av en hållbar, ansvarsfull turistsektor av hög kvalitet är det absolut nödvändigt att uppdatera och förbättra den rättsliga ramen för europeisk statistik på detta område. Om vi förbättrar kvaliteten på den statistiska rapporteringen, baserad på tillförlitliga, jämförbara data, kommer vi att ha fördel av en solid grund när det gäller beslutsprocessen om EU:s finanspolitik och finansiella instrument.

Jag anser att vi måste göra vårt allra bästa för att förbli världens främsta turistmål. För att åstadkomma detta behöver vi maximalt utnyttja varje möjligt finansieringsalternativ. I det avseendet uppmanar jag kommissionen att utforma och mobilisera instrument och program som ger EU-stöd, är skräddarsydda för utvecklingen av turismen i Europa och stämmer överens med Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig.(PL) Jag anser inte att det nuvarande systemet för att samla in turiststatistik är förenligt med de nya krav som vi möter eller med marknaden för turisttjänster som utvecklas snabbt eller det faktum att resvanorna förändras. Det är därför rätt att man i betänkandet tar hänsyn till sådana faktorer som korta dagsbesök eller användningen av internet för att beställa resor. Att uppdatera och dra största möjliga fördel av den rättsliga ramen för att samla in statistiska data om turismen i EU är ytterst viktigt i detta avseende. Turiststatistik och sociala och ekonomiska indikatorer illustrerar turismens inflytande på den europeiska ekonomins nuvarande tillstånd. En annan viktig aspekt är förslaget om en bestämmelse som gör det obligatoriskt att samla in data om turistinfrastrukturens tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Sonik (PPE), skriftlig.(PL) Som vice ordförande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet vill jag lyfta fram turistsektorns betydelse för EU:s ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Europeisk statistik på detta område kan tillsammans med miljöskyddshänsyn spela en viktig roll i utarbetandet av en EU-strategi på detta område. Tillförlitliga data som har bearbetats ordentligt är nödvändiga för att planera ett åtgärdsprogram på ett sådant sätt att man kan maximera vinsten och klara av miljöhoten. Jag anser att en av de frågor som vi bör rikta in oss på är insamlandet av data om landsbygds- och ekoturismens utveckling och nuvarande situation. Ett EU-omfattande utbyte av bästa praxis är också väsentligt för denna unika sektors dynamiska utveckling. För att tillgodose våra förväntningar behöver EU:s beslutsfattare och företagare moderna och tillförlitliga data som tar hänsyn till tekniska förändringar och nya tendenser i konsumentbeteendet. Det bör noteras att Lissabonfördraget gav parlamentet nya befogenheter för att stimulera åtgärder på detta område, och därför har parlamentet något att säga till om i granskningen av rättsliga normer som reglerar denna sektor. Jag hoppas att detta kommer att bidra till konstruktiva framsteg i arbetet med en hållbar turiststrategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig.(FR) I och med Lissabonfördraget har turismen blivit ett fristående politikområde och vi måste därför ta itu med denna fråga. Detta förslag till förordning gör det möjligt för oss att uppdatera våra verktyg för att förbättra synligheten och stärka Europas attraktionskraft som ett första klassens turistmål. Genom att utveckla turismen, vare sig folk reser i affärer eller på fritiden, bidrar vi till att återuppliva och stödja tillväxten och skapa arbetstillfällen. Vi kommer på så sätt att få tillförlitliga och effektiva databaser som kan användas av myndigheter och yrkesverksamma inom sektorn, vilket i sin tur kommer att göra det möjligt för oss att anpassa våra turisttjänster till turisternas förväntningar i en tid när konsumtionsmönstren har förändrats och utvecklats och när konkurrensen blir allt starkare i denna ekonomiskt attraktiva, sysselsättningsskapande industri. Detta kommer att ge oss exakt och värdefull information som underlag för de diskussioner som vi ska ha och för de riktlinjer som vi ska fastslå för den europeiska turistpolitiken. Av dessa skäl stödde jag detta förslag. Tack.

 

17. Ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är att betänkande av Eva-Britt Svensson, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (2010/2209(INI) (A7-0065/2011)).

 
  
MPphoto
 

  Eva-Britt Svensson, föredragande. − Herr talman! Jag vill börja med och tacka skuggföredragandena och kollegerna i jämställdhetsutskottet för deras starka engagemang när det handlar om att bekämpa våld mot kvinnor.

Inför omröstningen i imorgon och för att starta debatten hade jag kunnat nämna antal kvinnor som drabbas, jag hade kunnat ange hur många kvinnor som mördas p.g.a. detta dödliga våld. Jag ska inte göra det, men jag ska försöka förmedla några bilder av det här våldet inför omröstningen för att varje ledamot ska känna att just nu har jag en möjlighet att bekämpa det här våldet genom att rösta ja till betänkandet imorgon.

Se framför er en mamma som sitter med sina barn och läser godnattsaga. Plötsligt rycks dörren upp, maken/pappan står i dörren och både barnen och mamman förstår genast vad som kommer att hända. Barnen drar täcket över sina huvuden, håller för öronen, blundar, försöker utestänga det som de vet ska hända. De hör pappan skrika, de hör sparkar och slag och de hör mammans stönande. Det är en bild av det här våldet.

En annan bild: En kvinna som har levt ett antal år med hot, kränkningar och misshandel bestämmer sig till slut för att lämna relationen för att bygga ett nytt liv för sig och sina barn. Hon flyr och har turen att få ett skyddat boende. Efter några dagar lämnar hon sina barn på daghemmet. Mannen väntar utanför och knivhugger kvinnan – hon dör. Ännu ett offer för det dödliga våldet som drabbar kvinnor. Det är ett våld som drabbar kvinnor just för att vi är kvinnor. Det dödliga våldet mot kvinnor, som den här sista bilden beskriver, sker när kvinnan äntligen beslutat sig för att lämna relationen. Det farligaste en kvinna kan göra är att begära skilsmässa från en man som tror att han äger henne. Hon befinner sig i en högrisksituation när mannen förstår att han är på väg att mista kontrollen/makten över henne.

Ytterligare bilder: En ung flicka på väg hem efter ett biobesök. Hon säger ”hejdå” till sin kamrat – ”vi ses imorgon”. Hon har ytterligare en bit att gå. Hon hör tunga steg bakom sig, men hinner bara registrera att någon är bakom henne. Hon blir överfallen och våldtagen. Hon överlever, men får leva med detta resten av sitt liv.

Vi har kvinnlig könsstympning, osv.

Kommissionen har i sin handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet angett att den under 2011–2012 kommer att lägga fram ett meddelande om detta våld och att meddelandet ska följas upp av en handlingsplan på EU-nivå. Jag välkomnar detta och ser fram emot en sådan handlingsplan.

Så länge kvinnor drabbas av könsbaserat våld – just för att vi är kvinnor – kan vi inte kalla våra samhällen jämställda. Kvinnors liv och deras olika livsval begränsas genom det här våldet och genom medvetenheten om hur utbrett detta våld är i samhället.

Kvinnor är offer för det könsbaserade våldet, men jag vill också avsluta med att säga att ibland måste vi sluta se dessa kvinnor som endast offer. Det är ofta starka kvinnor som med ett fungerande samhällsstöd klarar att bygga ett bra liv både för sig och sina barn. Nu är det upp till oss i Europaparlamentet att visa att vi stöder dessa kvinnor.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Tack Eva-Britt Svensson för din mycket rörande presentation av detta ytterst viktiga ämne. Att bekämpa våld mot kvinnor är en högt prioriterad fråga för kommissionen, vilket framgår av strategin för jämställdhet mellan kvinnor och män. Som ni vet är våld mot kvinnor fortfarande ett mycket stort problem i EU och av det skälet arbetar vi med riktade åtgärder för att lösa denna fråga.

Vi arbetar med att utforma ett tydligt och sammanhängande politiskt svar för att lösa detta problem i EU. Eva-Britt Svensson, jag välkomnar ditt betänkande och detta viktiga initiativ eftersom det ger oss möjlighet att samarbeta, utbyta synpunkter och skapa synergier mellan vad kommissionen gör och vad parlamentet gör för att bestämma kommande åtgärder på detta område.

Flera punkter som du tar upp i ditt betänkande ingår faktiskt i pågående och planerade åtgärder från kommissionens sida för att bekämpa våld mot kvinnor. För att göra effekten så stor som möjligt riktar vi in oss på konkreta åtgärder på ett område där vi har en tydlig rättslig grund att agera enligt Lissabonfördraget. I det kommande paketet om offers rättigheter kommer vi speciellt att ta upp skydd för särskilt utsatta offer som kvinnor men också barn. Detta paket ska läggas fram nästa månad.

Varje brottsoffer behöver hjälp efter brottet och för att klara av de förfaranden som följer. Kvinnor är naturligtvis särskilt utsatta om de har drabbats av våld i hemmet – våldtäkt eller sexuellt utnyttjande, stalkning eller andra slag av könsbaserat våld. De behöver behandlas med respekt och kunskap när de kommer i kontakt med personer och rättssystemet. Dessa kvinnor behöver också särskilt stöd och skydd och bör få tillgång till rättvisa och gottgörelse.

Den nuvarande rättsliga ramen i EU föreskriver inte någon miniminivå för behandlingen av offer i hela EU oavsett var de har blivit trakasserade, och därför kommer kommissionen att arbeta för att stärka offrens ställning i EU. Som ett första steg kommer vi att lägga fram ett paket med lagstiftningsåtgärder om rättigheter, skydd och stöd för brottsoffer och ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder. Paketet kommer särskilt att inriktas på utsatta offer som offer för sexuellt våld och våld i hemmet.

Kommissionen kommer också att vidta åtgärder för ett ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder, vilket särskilt kommer att gagna offer som drabbats av upprepat våld från en make/maka, partner eller sina närmaste familjemedlemmar. Med detta paket kommer kommissionen att försäkra sig om att ingen kvinna i Europa som tar sig över gränserna och har nytta av en skyddsåtgärd – det må vara av administrativ, civil eller rättslig natur – lämnas i sticket.

Vårt paket kommer att fastslå en allmän ram som sedan skulle kompletteras under loppet av detta mandat av andra instrument som inriktas på särskilda brottsoffers specifika behov. Till exempel överväger kommissionen att vidta starkare åtgärder för att bekämpa kvinnlig könsstympning som du också nämner i ditt betänkande.

Parallellt med våra åtgärder på det straffrättsliga området kommer vi att arbeta för kvinnors egenmakt och ökade kunskaper samt med insamlande och analys av statistik om våld mot kvinnor. Kommissionen kommer att stödja sig på Europeiska jämställdhetsinstitutets arbete, som ska samla in och analysera data och statistik om detta ämne.

Avslutningsvis vill jag understryka att kommissionen för närvarande ger viktigt finansiellt stöd för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor, särskilt genom Daphne III-programmet, europeiska frivilligorganisationer och offentliga myndigheter.

 
  
MPphoto
 

  Teresa Jiménez-Becerril Barrio, för PPE-gruppen.(ES) Herr talman! Vid de flesta av de tillfällen när jag har talat i parlamentet har det varit för att fördöma våld mot kvinnor och nu är jag här igen för att bekämpa det.

Jag måste säga att jag inte tröttnar på att göra det, och jag anser dessutom att det är nödvändigt att fortsätta att tala ut offentligt om detta brott mot de mänskliga rättigheterna eftersom man inte kan försvara en sak utan opinionsspridare. Dessutom är Europaparlamentet det bästa språkrör som finns för att jag ska kunna försvara alla dessa kvinnor som dagligen utsätts för övergrepp och som behöver oss, som lagstiftare, för att tvinga medlemsstaterna att straffa förövarna av dessa angrepp på det sätt som anstår brottets allvar och också att ge hjälp till offren.

När en av fyra kvinnor i EU enligt uppskattningar har utsatts för könsrelaterat våld åtminstone en gång i sitt liv och detsamma gäller barn, anser jag att vi absolut måste kräva ett större engagemang, vilket även kommissionen säger i sin handlingsplan. Vi måste fortsätta att insistera, om och om igen, för att skydda offren, precis som vi gjorde med den europeiska skyddsordern, som jag var föredragande för, och jag hoppas att den träder i kraft så snart som möjligt.

Detta betänkande har gynnats av ett stort mått av samförstånd och stöd redan från starten. Detta visar att när vi tar itu med våld i hemmet, som berör alla familjemedlemmar inklusive barn, äldre, kvinnor och män, borde detta inte ge upphov till politisk opportunism eftersom det hedrar oss alla att vi gör framsteg för att finna en lösning på detta gissel för vårt samhälle.

Det första vi måste göra är att tala ut och det andra är att sätta igång och arbeta, för även om vi har talat om könsrelaterat våld i decennier har vi inte lyckats minska antalet dödsfall. Vi måste göra något fel och därför är det på tiden att vi lämnar demagogin åt sidan och går från ord till handling. Vi måste ge mer konkret hjälp och tillämpa den lagstiftning som kvinnor behöver om de ska kunna leva med värdighet och i trygghet.

Jag vill att alla offer ska veta att jag alltid kommer att var här för att höja min röst till försvar för dem tills den dag när vi genom att arbeta tillsammans lyckas besegra denna hemska fiende som så tragiskt tar livet av så många oskyldiga offer.

Det jag säger är: vi har fått nog. Det får inte fortsätta. Jag ber er alla att säga detsamma.

 
  
MPphoto
 

  Britta Thomsen, för S&D-gruppen.(DA) Herr talman! En av fyra europeiska kvinnor faller offer för våld. Mer än en kvinna på tio faller offer för sexuella övergrepp och våra barn är också utsatta för våld. Tjugosex procent av barnen rapporterar att de har varit utsatta för fysiskt våld under sin barndom.

Dessa siffror visar att EU har ett allvarligt problem som kräver åtgärder. Vi kan inte längre blunda för detta och jag kan helt enkelt inte stå ut med att höra fler berättelser om kvinnor som har fått syra kastad i ansiktet av sina äkta män eller pojkvänner eller om kvinnor som blir vanställda och stympade. Jag har hört de mest hjärtskärande historier från många kvinnor och varenda en av dessa historier är också en skammens fläck i EU:s historia.

EU måste agera nu och få slut på detta våld. Därför är detta betänkande om våld mot kvinnor som vi diskuterar i dag så viktigt. Vi sänder en signal till världen utanför att parlamentet anser att könsrelaterat våld är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Därför måste kommissionen svara nu. Vi behöver ett direktiv som stoppar våld mot kvinnor. Att sätta stopp för våldet kommer att kräva en samordnad och mångfacetterad insats. Vi måste trygga offrens säkerhet och förse dem med bästa möjliga skydd, samtidigt som vi också garanterar att det inte finns någonstans i EU där det är möjligt att undvika straff för att ha använt våld mot kvinnor, och viktigast av allt, vi måste naturligtvis anstränga oss till det yttersta när det gäller förebyggande åtgärder. Våld är inte en privatsak. Vi kan bara få slut på våldet genom att vidta åtgärder med utgångspunkt från ett politiskt ställningstagande.

 
  
MPphoto
 

  Antonyia Parvanova, för ALDE-gruppen.(EN) Tack herr talman! Jag vill först tacka föredraganden för det utmärkta arbete som hon utfört och alla mina kolleger för deras beslutsamhet att inte ge upp kampen mot könsrelaterat våld.

Detta betänkande visar att parlamentet anser att omedelbara åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor inte bara är nödvändiga utan ytterst brådskande. Kommissionen måste inse att allt talar för att åtgärder och instrument måste införas i hela EU. Vi vet att det finns mycket stora avvikelser mellan EU-medlemsstaternas lagstiftning om bekämpande av våld mot kvinnor.

Förra året visade en genomförbarhetsstudie från generaldirektoratet för rättsliga frågor på skillnader i tillgången på skyddsorder, möjligheter till stödtjänster och ansvariga tjänstemäns sakkunskap och förmåga. Vi har dock sett tecken på engagemang för att utrota alla former av våld och en effektiv politisk ram på EU-nivå, särskilt kvinnostadgan som ni lade fram i fjol, och meddelandet om genomförandet av Stockholmsprogrammet. Ändå har många medlemsstater misslyckats med att genomföra en effektiv lagstiftning för att skydda kvinnor från alla former av våld och diskriminering och nu ser vi att EU:s centrala värden inte tillämpas på hälften av dess medborgare.

Därför uppmanar vi nu kommissionen att lägga fram ett engagerat lagstiftningsförslag. En rad minimikrav måste fastslås och införlivas i en rättsakt som ska vara ett led i en omfattande strategi för att åtgärda alla former av könsrelaterat våld. Detta strategiska och politiska initiativ bör också kompletteras av åtgärder för att öka den allmänna medvetenheten. Jag tänker särskilt på ett Europaår för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor, som vi för närvarande samlar medborgarunderskrifter för.

Till sist förväntar vi oss i dag, eftersom vi återgått till våra grundprinciper som fastslagits i fördraget och med det engagemang från er sida som redan har konstaterats, på ett tydligt svar på hur och när kommissionen tänker föreslå effektiva åtgärder på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 

  Marije Cornelissen, för Verts/ALE-gruppen.(EN) Herr talman! Jag är glad över att kampen mot könsrelaterat våld prioriteras av både kommissionen och parlamentet. Det ger oss ett gemensamt mål så att vi kan göra verkliga framsteg kommande år.

Jag hoppas att detta betänkande betraktas som ett viktigt bidrag till det brottsofferpaket som kommissionen har lovat oss och att brottsofferpaketet i sin tur blir en av aspekterna i en EU-omfattande strategi som inbegriper stöd för brottsoffer men också andra aspekter av kampen mot våld. Till exempel behöver vi en miniminivå för stödtjänster. Varje kvinna borde ha tillgång till skydd, gratis rättshjälp och psykologhjälp. Till exempel behöver vi skydda migrantkvinnor som inte har ett eget uppehållstillstånd och är extra utsatta.

Detta betänkande innehåller många viktiga synpunkter och vi som miljöpartister hoppas att vi kan rösta för det. Men om skäl J och punkt 19 kvarstår, där prostitution benämns som ett brott mot de mänskliga rättigheterna utan att man ens skiljer mellan frivillig och påtvingad prostitution, måste vi avstå. Jag hoppas att det inte går så långt och att vi kan få ett kraftfullt betänkande med brett stöd att erbjuda kommissionen och medlemsstaterna som vårt bidrag.

 
  
MPphoto
 

  Andrea Češková, för ECR-gruppen. (CS) Herr talman! Jag välkomnar detta initiativbetänkande från parlamentet och jag anser att medlemsstaterna måste införa de lagar som krävs för att förhindra våld mot kvinnor. Våld i hemmet är en mycket allvarlig form av våld mot kvinnor. Våld i hemmet är inte en privat familjeangelägenhet. De europeiska konservativa och reformisterna har åtagit sig att stödja familjen och framför allt barnen. Problemet med våld i hemmet hör ihop med detta. Våld i hemmet får förödande konsekvenser för alla familjemedlemmar, särskilt för barnen. Barn som upprepade gånger blir vittne till våld i hemmet accepterar ofta våld som en naturlig form av beteende. Det finns stor sannolikhet för att de själva kommer att begå dessa gärningar i skolan eller senare i livet.

Våld mot kvinnor återspeglar och förstärker också enligt min åsikt ojämlikheten mellan män och kvinnor och avgör därför ofta kvinnors ställning i samhället. Kvinnor som är utsatta för våld i hemmet är vanligtvis ekonomiskt beroende och är utsatta för psykologiskt tryck från förövaren. Vi måste ägna tillräcklig uppmärksamhet åt våld i hemmet för att föra fram det i ljuset och hjälpa offren, som är kvinnor och barn. Vi måste därför öka medvetenheten om att denna form av våld inträffar. Vi behöver ha en samhällsdebatt om denna fråga och vi behöver starta en kampanj för att förebygga och öka medvetenheten eftersom kvinnor ofta undviker att tala öppet om sina traumatiska erfarenheter av rädsla för sin egen och barnens säkerhet. I samband med detta stöder jag också införandet av den europeiska skyddsordern, som bland annat kan hjälpa offer för våld i hemmet på EU-nivå om den bara har en stark rättslig grund.

 
  
MPphoto
 

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen.(PT) Herr talman! Detta är ett viktigt betänkande där vi föreslår en ny global politisk strategi mot könsrelaterat våld med konkreta åtgärder som särskilt omfattar straffrättsliga förfaranden, förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder. Vi uppmärksammar också behovet av att skapa förutsättningar för kvinnors frigörelse samtidigt som man också bekämpar osäkra arbetsförhållanden, arbetslöshet och fattigdom så att kvinnor fritt kan välja livsföring. Tyvärr är kvinnor för närvarande ur stånd att göra detta val och tvingas ofta in i situationer av beroende inklusive prostitution och resignation inför våldsgärningar i hemmet som annars skulle vara oacceptabla för dem.

Det är därför tid att gå från ord till handling för att få slut på detta våld, vilket helt klart är en av de allvarligaste formerna av brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta könsrelaterade våld, som också har en stark negativ effekt på barnen och tenderar att förvärras under perioder av ekonomisk och social kris, kan inte längre accepteras. Därför uppmanar vi både kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder så snart som möjligt till försvar för kvinnors rättigheter och mot våldet.

 
  
MPphoto
 

  Barbara Matera (PPE).(IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Att bekämpa alla former av våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för det ungerska EU-ordförandeskapet.

Jag kräver därför långsiktiga politiska sociala och rättsliga åtgärder för att få slut på det könsrelaterade våldet och åstadkomma verklig jämställdhet mellan könen. Jag har tillsammans med andra kolleger här i kammaren stött inrättandet av ett ”Europaår för kampen mot våld mot kvinnor” för att öka medvetenheten bland Europas medborgare.

Jag anser att kommissionens erkännande i handlingsplanen för perioden 2010-2015 om behovet av att bekämpa könsrelaterat våld med alla medel är ett betydelsefullt steg som måste överföras till specifika åtgärder. Vi väntar fortfarande på den strategiska plan som kommissionen tillkännagav att den skulle lägga fram i år. Denna plan borde införa ett paket rättsliga åtgärder och rutiner för att säkerställa att våldsoffren erbjuds ordentligt skydd av de nationella straffrättssystemen.

Enligt uppskattningarna har 20–25 procent av kvinnorna i EU drabbats av våld åtminstone en gång i sitt liv. Dessutom uppskattar man att en halv miljon kvinnor som bor i EU har utsatts för kvinnlig könsstympning. Denna statistik som tyvärr är på uppåtgående är verkligen oroväckande och bekymmersam och kräver snabba åtgärder från EU-institutionerna.

Våld mot kvinnor har negativa konsekvenser för hela familjen. Mödrar kan inte längre inge sina barn en känsla av trygghet och barnen blir indirekt offer för våldet. Våld mot kvinnor är en företeelse som är mycket svår att kontrollera eftersom de kvinnor som är offer för våld ofta skäms och är rädda för att rapportera övergreppen till myndigheterna.

Detta gör institutionernas arbete svårare men samtidigt ändå nödvändigt. Därför förenar jag mig med min kollega Teresa Jiménez-Becerril Barrio, och säger: ”Stoppa våldet mot kvinnor, stoppa det omedelbart!”

 
  
MPphoto
 

  Edite Estrela (S&D).(PT) Herr talman! I min egenskap av skuggföredragande gratulerar jag föredraganden till ett utmärkt betänkande som förtjänar min grupps stöd. Det har redan sagts att våld mot kvinnor utgör ett allvarligt angrepp på de mänskliga rättigheterna; ett allvarligt människorättsligt brott. Vi vet att våldsoffer tvingas ge upp många av sina grundläggande rättigheter och att de är utsatta för ytterligare övergrepp.

För inte så länge sedan besökte jag ett skyddshärbärge i mitt land, Portugal, och talade med flera av dessa kvinnor. Några beskrev ett liv i lidande och det var bara för att deras barn utsatte dem för tryck som de hade mod att rapportera sina angripare. Andra beskrev hur deras barn som nu var vuxna inlämnade stämningsansökan eftersom kvinnorna själva inte hade mod att göra det. Det är oacceptabelt att kvinnorna, offren, ska behöva lämna sina hem och ta sina barn från familjemiljön, medan angriparna blir kvar i hemmet.

Jag anser att vi behöver förändra lagstiftningen så att kvinnor respekteras och upphör att bli offer för våld, offer för situationer som får en skadlig effekt på oss alla. Jag vill tillägga att detta också är ett angrepp på själva demokratin, eftersom dessa kvinnor berövas sina medborgerliga rättigheter. Låt oss därför bekämpa detta gissel tillsammans.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR).(PL) Herr talman! När vi diskuterar hur vi ska bekämpa våld mot kvinnor tänker vi huvudsakligen på våld inom familjen eller i personliga relationer. Det säger sig självt att denna typ av våld utgör en allvarlig missgärning och medlemsstaterna borde vidta stränga rättsliga åtgärder för att bekämpa det. Jag instämmer med andemeningen i Eva-Britt Svenssons betänkande i detta avseende.

Jag vill emellertid utnyttja denna debatt för att belysa ett annat slags våld som kvinnor ofta utsätts för. Jag talar om det våld som staten utövar när den kräver att man tar barnen från sina mödrar, vilket inträffar allt oftare. Att ta ett barn från sin mor är det värsta våld som kan utövas mot en kvinna och detta händer ibland av helt banala skäl. Jag känner till dramatiska exempel i Polen på barn som tas ifrån sina mödrar, inklusive ett fall där en familjedomstol tog en 10-årig pojke från hans mor eftersom kvinnan anklagades för att be för mycket. Det finns situationer där barnen avlägsnas därför att föräldrarna är fattiga. I stället för att hjälpa familjen lämnas barnen till en fosterfamilj eller omhändertas. Det finns också dramatiska fall där barnen tas ifrån sina mödrar på grund av gräl mellan föräldrarna. Ibland uppstår då dramatiska scener när barn tas från sina mödrar av polisen, socialarbetare eller domstolspersonal.

Familjens värde minskar i EU och staten lägger sig i familjelivet i allt större utsträckning. Detta resulterar inte sällan i statligt sanktionerat våld som skadar föräldrarna och framför allt barnen. Att ta barn från sina mödrar och ta mödrar från sina barn – för det finns två sidor av denna fråga – borde vara en sista utväg när barnet utsätts för övergrepp eller drabbas av våld. Barn borde inte under några omständigheter tas från föräldrarna på grund av fattigdom. Familjerna och kvinnorna i familjerna borde få omfattande stöd och vi borde undvika att bryta familjeband eftersom detta ofta snarare skadar än botar.

 
  
MPphoto
 

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE).(PL) Herr talman! Jag välkomnar att parlamentet under denna sammanträdesperiod kommer att anta ett betänkande om en mångfacetterad strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Jag anser att en sådan bred definition av våld mot kvinnor kommer att vara till hjälp i kampen mot detta problem. Det råder ingen tvekan om att konkreta resultat bara kan nås om man vidtar integrerade åtgärder på olika nivåer – politiska, sociala, rättsliga och utbildningsmässiga åtgärder. Ändå väntar vi fortfarande på ett förslag till direktiv som uteslutande är inriktat på att bekämpa våld och jag hoppas att kommissionen lägger fram ett sådant förslag inom en snar framtid.

Jag vill avsluta med ytterligare två kommentarer. Det är av yttersta vikt att våld mot kvinnor definitivt betraktas som ett brott och inte bara ur kvinnornas egen synpunkt eller ur familjens synpunkt som en social enhet, utan vi måste också vara medvetna om de åtföljande kostnader som bärs av samhället i stort, vilket blir allt vanligare. För det andra bör vi under vår debatt om detta problem inte bara koncentrera oss på att bekämpa våldet utan också på de olika dimensionerna av ett sådant beteende. Vi borde bekämpa stereotyper och fördöma social acceptans av våld mot kvinnor och försöka förändra det sätt som barnen uppfostras på så att kommande generationer ungdomar tror på en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män och omsätter detta i praktiken.

Jag gratulerar Eva-Britt Svensson till hennes betänkande, där hon tar upp en utomordentligt viktig och känslig samhällsfråga, nämligen våld mot kvinnor. Jag tror att orden i dag kommer att följas av handling och att vi inte bara kommer att tala om våld mot kvinnor utan framför allt agera för att försvara kvinnor. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Emine Bozkurt (S&D).(NL) Herr talman! I Stockholmsprogrammet tillkännagav kommissionen att den skulle använda alla till buds stående medel för att bekämpa våld mot kvinnor. Det finns emellertid ingen omfattande strategi för ögonblicket och ändå behöver vi agera brådskande.

Säkerhet är en viktig fråga särskilt för de mest utsatta bland oss. Detta gäller också en stor grupp kvinnor som fortfarande drabbas av påtvingade äktenskap, hedersmord och könsstympning. Dessa skadliga traditionella sedvänjor påverkar dagligen många flickor och kvinnor i Europa. Vi behöver ordentliga resurser för att gripa oss an detta slags våld. För det ändamålet behöver vi undersökningar och vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt offren för sådana sedvänjor.

Därför bör kommissionen så snart som möjligt ta fram en EU-strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, en strategi där man särskilt försöker åtgärda traditionella skadliga sedvänjor. Den behövs i dag snarare än i morgon, och inte 2012 eller 2013. Det är därför oacceptabelt att ett viktigt instrument som den europeiska skyddsordern fortfarande inte har genomförts. Individens säkerhet får inte och ska inte upphöra vid gränsen.

 
  
MPphoto
 

  Tadeusz Cymański (ECR). - (PL) Herr talman! Mot bakgrund av kommentarer från de föregående talarna och Eva-Britt Svenssons betänkande måste vi först och främst än en gång betona att våld mot kvinnor fortfarande förekommer i vårt samhälle. Ett av de främsta skälen till att detta fenomen fortfarande förekommer är att kvinnor har en underlägsen materiell status och att de diskrimineras ekonomiskt under sitt yrkesliv, har en mer begränsad tillgång till arbetsmarknaden, lägre löner och färre sociala trygghetsförmåner. Det är kvinnor som bär moderskapets konsekvenser och som tar ansvaret för att uppfostra barnen. Den sociala tryggheten är i det här avseendet otillräcklig i många EU-länder.

Under kvinnors yrkesliv – och framför allt när de gått i pension – innebär de här faktorerna att de är beroende av sin makes goda vilja och av sociala trygghetssystem. Detta är en oerhört orättvis situation som måste mötas med ett allmänt motstånd. Därför är det viktigt att föreslå att kvinnor ska få full lön för den tid de ägnar åt moderskapet och åt att uppfostra barn. Detta är särskilt viktigt i dag, då EU genomgår en demografisk kris.

Åtgärder för att garantera lika ekonomiska möjligheter för kvinnor kan bidra till att eliminera eller minska våldet mot dem. Kvinnors ekonomiska beroende av män är ett av många skäl till kvinnors passivitet och på sätt och vis också orsaken till att de står ut med våld. Det är hög tid att få ett slut på detta. Europaparlamentet har långtgående möjligheter att förbättra den här situationen, framför allt i länder där kvinnor befinner sig i en särskilt svår situation på grund av den utbredda fattigdomen. Detta är ett mycket viktigt budskap och jag känner tacksamhet gentemot dem som har tagit initiativ till det här betänkandet för att de har uppfattat att det här problemet finns och för att de aktivt vill vidta åtgärder för att lösa det.

 
  
MPphoto
 

  Edit Bauer (PPE). - (HU) Herr talman! Jag vill också tacka föredraganden för betänkandet, som jag anser tar upp ett mycket viktigt socialt problem. I EU har vi vant oss vid att mycket kan förändras när en fråga har ekonomisk betydelse. Jag vill framför allt lyfta fram att man i betänkandet påpekar att våld mot kvinnor i EU ger upphov till skador som kostar miljarder euro varje år. Våld finns på alla nivåer: bland fattiga och rika, bland lågutbildade och personer med universitetsutbildning. Det måste också påpekas att varje år blir flera hundra kvinnor offer för brott inom familjen.

Som redan nämnts har en form av våld som inte tidigare förekommit nu också börjat uppträda i EU. Kvinnlig könsstympning och även hedersmord drabbar EU. Vi vill självfallet att normer inrättas på EU-nivå för att lösa problemet med våld mot kvinnor. Vi är dock väl medvetna om att det är nästan omöjligt om det inte finns en rättslig grund. Vi kan dock skapa en gemensam EU-strategi. Även om vi inte kan harmonisera de rättsliga systemen kan det dock vara till stor hjälp att utbyta bästa praxis på det här området. I betänkandet påpekas också att det finns vissa våldshandlingar som i vissa rättssystem inte betraktas som våldshandlingar. Jag menar att samarbete kan leda till vissa framsteg i framtiden, men det som kan göra detta samarbete effektivt är framför allt en EU-strategi, som det finns ett stort behov av. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Silvia Costa (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden Eva-Britt Svensson. Vi vet att våldet mot kvinnor och barn ökar runtom i EU. Därför uppmanar vi kommissionen att under 2011 lägga fram ett förslag – vilket man redan har lovat – till en strategi mot våld mot kvinnor. Förslaget måste omfatta allt, i så måtto att det ska täcka in våld i hemmet och könsstympning, men också vissa försåtligare former av våld. Jag syftar på allvarlig diskriminering och mobbning på arbetsplatsen av kvinnor som är gravida eller som tänker gifta sig och som uppmanas att säga upp sig. Detta händer i mitt land, men det är inte längre något brott, vilket det var tidigare. Jag syftar också på vad som bara kan beskrivas ett incitament till våld från mediernas och reklamvärldens sida.

Efter direktivet om människohandel och det planerade direktivet om offer för våld, som kommissionsledamot Cecilia Malmström meddelat ska komma, anser jag att Lissabonfördraget har lagt grunden för att uppnå en större rättslig harmonisering när det gäller medlemsstaternas syn på våldsbrott mot kvinnor och barn som specifika former av våld. Lissabonfördraget ger också en grund för att definiera de grundläggande standarderna för tjänster för rådgivning, rättshjälp och skydd för kvinnor och barn i samarbete med icke-statliga organisationer. Det kommer också att ge enhetlig och jämförbar statistik med konsekvensanalyser av olika former av förebyggande och efterlevnad i medlemsstaterna för att se till att våldet minskar.

Jag menar att det i det här avseendet finns en gemensam vilja inom parlamentet – jag var en av dem som undertecknade den skriftliga förklaringen – att definiera ett år av reflektion inom hela EU på temat våld och jag menar att parlamentet kan bidra med sin mycket starka och inflytelserika röst i den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Regina Bastos (PPE).(PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna, vilket redan har fastslagits. Det är ett gammalt och globalt problem, som påverkar olika länder som skiljer sig åt kulturellt och geografiskt, som är mer eller mindre utvecklade. Den här situationen förknippas ofta med dysfunktionella familjer, som befinner sig i de mest marginaliserade sociala och ekonomiska situationerna. Men sanningen är att detta är ett fenomen som finns i många familjer, oavsett utbildningsnivå och ekonomisk eller social ställning.

Man räknar med att nästan en femtedel av alla kvinnor i EU har utsatts för fysiskt våld minst en gång i vuxen ålder. Prioriteringen är därför att erbjuda stöd till kvinnor som är utsatta för våld och det här betänkandet innehåller ett antal initiativ med detta som mål. Det handlar bland annat om initiativ för rättshjälp för de drabbade, starkare och mer effektiva brottsundersökningar, den viktiga åtgärden att skapa jourer för brottsoffer och att inrätta ett larmnummer och införa avskräckande straffåtgärder som står i proportion till brottets allvarlighet.

Skadorna när det gäller de drabbade kvinnornas fysiska och psykiska hälsa går inte att mäta, men även samhället drabbas av stora kostnader. Att bekämpa det här fenomenet kräver därför politisk och social mobilisering. Detta handlar om att skapa jämställdhet och utveckling. Därför ska anordnandet av ett europeiskt år för att bekämpa våld mot kvinnor välkomnas, eftersom det kommer att öka den europeiska allmänhetens medvetenhet om detta förfärliga gissel.

 
  
MPphoto
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D).(LT) Herr talman! Jag vill tacka Eva-Britt Svensson för att ha tagit fram ett utmärkt betänkande. De verkliga kränkningarna av kvinnors rättigheter och våldet mot kvinnor som föredraganden lyfter fram visar än en gång att detta verkligen är kränkningar av en persons grundläggande rättigheter, som inte känner några geografiska, ekonomiska, kulturella eller sociala gränser.

Enligt handlingsplanen för genomförandet av Stockholmsprogrammet som antogs förra året måste kommissionen omgående ta fram en strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, och jag uppmanar därför kommissionen att vidta konkreta åtgärder snarast möjligt och lägga fram en sådan strategi.

Könsbaserat våld omfattar sexuellt utnyttjande, människohandel, tvångsäktenskap och könsstympning och dessa våldsbrott inverkar mycket starkt på och leder till irreparabla skador på kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Jag vill därför uppmana medlemsstaterna att förbättra utbildningen av vårdpersonal, socialarbetare, polisen och rättsinstanser samt skapa ett samordnat samarbete för att göra det möjligt för dem att hantera alla fall av våld mot kvinnor på ett professionellt sätt.

Jag vill tacka kommissionsledamot Cecilia Malmström – även om hon inte längre är närvarande – för den finansiering och det stöd som anslagits till icke-statliga organisationer för att bekämpa våld mot kvinnor och jag vill också påminna om att under den ekonomiska och finansiella krisen är våldshandlingarna ännu mer utbredda. Vi kan därför inte minska finansieringen på det här området.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Herr talman! Trots att vi uppmärksammat våld mot kvinnor och kränkningen av deras rättigheter under flera decennier har det inte varit möjligt att stoppa dessa förkastliga brott. De olika formerna av våld mot kvinnor skadar inte bara kvinnorna själva, utan också deras familjer. Familjelivet blir ofta meningslöst och skapar inte längre en känsla av säkerhet och trygghet. Barn som möter våld i hemmet är också offer. På EU-nivå måste vi därför uppmärksamma kvinnors och barns risk att exponeras för våld.

När det gäller äldre kvinnor eller kvinnor som är fysiskt eller psykiskt svagare är problemet med självförsvar och skydd av deras egenintressen än mer komplicerat. Kvinnor är också utsatta för könsbaserade övergrepp genom olika former av kränkningar av de personliga friheterna, eftersom inte minst människohandel i sexuella syften är ett av de allvarligaste problemen som påverkar hela samhället.

Det är därför viktigt att trycka på för effektivare åtalsprocesser och att se till att straffen återspeglar brottens allvarlighet. Det är viktigt att vidta åtgärder för att förebygga dessa allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och friheterna och garantera europeiska kvinnor ett värdigt liv.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Herr talman! Jag vill fokusera på två punkter: våld mot kvinnor och mäns roll som anställda på hotell.

(EN) Att 25 procent av alla kvinnor har varit utsatta för våld är helt oacceptabelt. Jag menar att det tyder på att det finns ett behov av utbildningsprogram för unga män där de kan lära sig att kontrollera sin ilska och respektera kvinnor, så att tanken på att höja handen mot en kvinna blir absolut tabu och inte en norm, som det ofta framställs i filmer, inom vissa kulturer och – som det tyvärr tycks – i vissa hem.

Den andra punkten jag vill ta upp är mäns roll som anställda på hotell. Anledningen till att jag säger detta är att en av mina vänner, en vacker ung kvinna, Michaela Harte, mördades på Mauritius när hon var där på smekmånad och råkade komma på anställda på hotellet som rånade hennes rum. Om förhållandet var det motsatta och en man kom på kvinnor i samma situation skulle risken för att de mördades vara betydligt lägre. Det finns all anledning att titta på den risken och sannolikheten. Hela frågan om män och deras tillgång till rum, framför allt kvinnors rum, måste ses över.

 
  
MPphoto
 

  Marc Tarabella (S&D).(FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag välkomnar betänkandet från er ordförande Eva-Britt Svensson, som lyfter fram behovet av att betrakta alla former av våld som brott enligt straffrätten.

I allmänhet uppskattar jag att EU består av stater med olika och varierade nationella kulturer och traditioner, men när det gäller våld är jag förfärad över att se att den frågan behandlas olika.

Låt oss ta ett exempel: våldtäkt. Även om det är brott enligt straffrätten överallt definieras det inte på samma sätt i alla medlemsstater. När det gäller Lettland finns helt enkelt inte våldtäkt inom äktenskapet. På Malta kan män inte våldta andra män. I Slovakien betraktas det inte som våldtäkt att våldtas med ett föremål. Det innebär att det finns män, kvinnor och barn bakom dessa definitioner vars liv slagits sönder. Att trivialisera definitionen av brott är att trivialisera offren och deras lidande. Jag uppmanar därför kommissionen att omgående ta fram en effektiv färdplan mot alla former av våld.

 
  
MPphoto
 

  Gesine Meissner (ALDE).(DE) Herr talman! Det har varit mycket tydligt i debatten att våld mot kvinnor inte är något trivialt brott. Det är tveklöst en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det har redan påpekats att också barn ibland är indirekta offer för våld mot kvinnor. De kan till och med vara direkta offer för våld mot kvinnor, eftersom den viktigaste orsaken till dödfödda barn och missfall är effekterna av våld mot kvinnor. Det är inte bara en fråga om våld i hemmet. Det handlar också om tvångsprostitution, hedersmord – där man faktiskt inte kan prata om heder – människohandel, könsstympning och mycket annat.

Den utlösande faktorn för det här betänkandet – som jag vill tacka Eva-Britt Svensson för – var i det här fallet inte bara att man i samband med betänkandet om jämställdhet konstaterade att jämställdheten också hotas allvarligt på grund av våld mot kvinnor, utan också att vi i och med Lissabonfördraget nu har möjlighet att utforma ett direktiv och inrätta en gemensam rättslig ram inom EU. Det är viktigt att vi snabbt gör framsteg här, eftersom detta är ett problem som sträcker sig över EU:s gränser och som vi måste bekämpa.

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Herr talman! Våld mot kvinnor tar sig många uttryck och är ett problem som det internationella samfundet fortfarande inte har lyckats ta itu med. Utövandet av våld äventyrar de drabbades hälsa, värdighet, säkerhet och självständighet. Det leder till att de drabbade kvinnorna begränsas i sina möjligheter att delta i det sociala livet och i arbetslivet.

Dessutom räcker det med att titta på kostnaderna för att se att våld mot kvinnor också är ett socialt problem, t.ex. på hälso- och rättsområdet. Kvinnor är utsatta för risker inom hemmets fyra väggar. Den vanligaste orsaken till skador hos kvinnor är våld i hemmet.

Våld mot kvinnor, oavsett vilken form det tar, är ingen trivial förseelse. EU måste också underteckna FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Herr talman! En individs exponering för alla former av våld har långtgående destruktiva konsekvenser för familjen och samhället och förtjänar framför allt att fördömas när det drabbar kvinnor och barn. Jag anser dock att det är alarmerande att våld i hemmet identifieras som den främsta orsaken till missfall och dödfödda barn och jag vill därför trycka på för att alla tillgängliga resurser på det straffrättsliga området ska användas för att effektivt förhindra och förebygga fysiskt våld.

Jag vill uppmärksamma det omedelbara behovet av att skydda kvinnor, och framför allt fattiga kvinnor, från så kallat surrogatmödraskap. Under en täckmantel av solidaritet innebär surrogatmödraskap ett fysiskt utnyttjande av kvinnor och till och med övergrepp, vilket står i direkt konflikt med förbudet mot handel med människor och kroppsdelar. En kvinnas värdighet, intimitet och kropp nedvärderas på det här sättet och de blir föremål för korrupta hyresavtal på den internationella marknaden för människohandel.

 
  
MPphoto
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D).(RO) Herr talman! Även om våldshandlingar mot kvinnor hör till de vanligaste i världen är det också det våld som har lägst sannolikhet för att straffas, oavsett om det begås i konfliktområden eller i demokratiska länder. Det finns regioner runtom i världen där våld mot kvinnor antar alla former: våldtäkt, sexhandel, tvångsäktenskap, dödsfall, bortföranden av religiösa eller kriminella skäl, tvångsprostitution, för att inte nämna våld inom familjen eller från före detta partners. Dessutom sjunker hela tiden åldern på de flickor som utsätts för våld.

Jag anser att medlemsstaterna måste göra ytterligare insatser på EU-nivå för att ta fram omfattande nationell statistik som i större utsträckning omfattar könsbaserat våld och för att förbättra insamlingen av data på det här området med målet att hitta de lämpligaste lösningarna för att straffa gärningsmännen.

Jag anser också att förslaget om att inrätta ett observatorium för våld mot kvinnor är användbart, som en del av jämställdhetsinstitutet, EIGE, i nära samarbete med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Norica Nicolai (ALDE).(RO) Herr talman! Som skuggföredragande vill jag gratulera föredraganden till betänkandet och jag kommer bara att ta upp två frågor.

Jag menar att det är dags för oss att gå längre än att ytligt hantera den här frågan, eftersom bristen på statistik, bristen på enhetlig lagstiftning för att kriminalisera den här frågan i medlemsstaterna och bristen på engagemang för den här frågan – utöver allmänna uttalanden – bekräftar att detta verkligen är ett ämne som behandlas på ett ytligt sätt inom EU. Därför behövs det ett direktiv.

De ekonomiska kostnaderna har inte analyserats på djupet, tyvärr varken i det här betänkandet eller i andra dokument i ämnet. Det beror på att denna fråga – som just nu förvärras av den ekonomiska krisen – medför betydande kostnader i de nationella budgetarna och uppgår till hundratals miljoner euro. Jag anser att det är dags för oss att kvantifiera dessa kostnader och försöka bemöta den här situationen med inte bara ekonomiska medel, utan också med lämpliga rättsliga instrument som kan bidra till att lösa detta problem.

 
  
MPphoto
 

  Krisztina Morvai (NI). (HU) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden till hennes utmärkta arbete. Jag är stolt över att i Ungern var det jag som skrev de två första böckerna om fenomenet våld mot kvinnor för cirka 15 år sedan. Jag är mindre stolt över att nästan ingenting har hänt på det här området sedan dess. Det finns inte – och kan heller inte finnas – en enda EU-förordning. I stället går en stor del av de europeiska skattebetalarnas pengar till program för förebyggande och vård.

Jag vill ställa en fråga till framför allt kommissionsledamoten om hur man kontrollerar att de här medlen används på rätt sätt. Jag har ett förslag: i stället för att fråga regeringarna, fråga de berörda kvinnorna. Exempelvis kvinnor som har misshandlats och tagit sin tillflykt till kvinnojourer ska tillfrågas om vilken hjälp de fått och myndigheternas inställning till deras fall generellt eller flickor och kvinnor som lider på t.ex. Budapests eller Amsterdams gator och som vill fly från prostitutionens helvete ska tillfrågas om den typ av hjälp de har fått från sin stat eller regering.

 
  
MPphoto
 

  Petru Constantin Luhan (PPE).(RO) Herr talman! Det framgår tydligt av betänkandet att insatserna för att minska våldet mot kvinnor måste stödjas på två fronter: på medlemsstatsnivå och genom åtgärder och program som förvaltas direkt av kommissionen.

Jag menar att det är mycket viktigt att fortsätta med Daphneprogrammet och att se till att de medlemsstater där den här formen av våld ökar under de rådande svåra ekonomiska omständigheterna deltar. I dag har människor psykologiska problem som ibland utlöser våld. Det är viktigt att erbjuda utbildning för personal som arbetar för EU:s polismyndigheter för att se till att undersökningarna genomförs på rätt sätt, med en god förståelse för frågan och de konsekvenser våld får för kvinnor. Den här aspekten stöds också som ett led i Stockholmsprogrammet.

Slutligen måste den politiska insatsen också kompletteras med ekonomiskt stöd och Daphneprogrammet kan utgöra en lämplig ram för detta.

 
  
MPphoto
 

  Evelyn Regner (S&D).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! När det gäller jämställdhetsfrågor låg och ligger EU i framkant. EU ligger också i framkant när det gäller kampen mot våld mot kvinnor.

Förutom att våld mot kvinnor är fruktansvärt är det också kostsamt. I betänkandet anges att den årliga kostnaden för detta våld är 33 miljarder euro. Det bör tysta alla dem som säger att den åtgärdskatalog som nu fastställts också kommer att kosta. Denna åtgärdskatalog är dock nödvändig. Utbildning av polistjänstemän, domare, vårdpersonal – allt detta finns i betänkandet och jag vill också tacka föredraganden för det.

Jag ser dock en smolk i bägaren som jag vill lyfta fram. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt våld på arbetsplatsen. Det är viktigt att tydligare formulera också den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Herr talman! När vi ser exempel i medierna på stympade kvinnor och barn frågar vi oss hur människor runt omkring dem inte känt till detta under så lång tid. Därför måste kommissionens föreslagna strategi för att bekämpa våld i hemmet inkludera specifika diagnosmekanismer som är obligatoriska för sjukvården och för socialarbetare, vilket gör det möjligt att erbjuda verkligt snabb hjälp för de drabbade. Våld som motiveras av religiösa ritualer måste straffas hårt, och detta i kombination med en medvetenhetskultur som inkluderar utbildning av domare kommer att leda till nolltolerans i samhället för våld mot kvinnor, inklusive könsstympning. Strategin ska också överväga kostnadsfri rättshjälp och socialhjälp för offer för våldsbrott. Jag vill tacka Eva-Britt Svensson för ett mycket detaljerat betänkande, men jag kommer att rösta emot delar av skäl J, eftersom det främjar kvinnors rättigheter att döda sina foster och jag instämmer inte i det.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag vill tacka parlamentsledamöterna för denna mycket viktiga debatt i en fråga som uppenbarligen ligger oss varmt om hjärtat. Jag vill än en gång tacka föredraganden för hennes viktiga betänkande och även skuggföredragandena.

Som jag beskrev i mitt inledningsanförande planerar vi flera åtgärder på det här området. Brottsofferpaketet är självfallet oerhört viktigt och kommer nästa månad. Vi har också den generella jämställdhetspolitiken för förebyggande program, medvetandegörande och så vidare. Just nu följer vi också noga slutförandet av Europarådets konvention om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet för att kunna – när den är klar – föreslå för rådet att EU ska följa den, vilket då skulle göra den rättsligt bindande inom EU:s ansvarsområden.

Jag vill också nämna två andra förslag som ni antagit: direktivet om att bekämpa människohandel innehåller t.ex. många förebyggande åtgärder, men även stöd till offer, till kvinnor och barn som är offer för människohandel i sexuella eller andra syften. I olika delar av asylpaketet tas också särskild hänsyn till utsatta personer i asylförfaranden, t.ex. kvinnor som har varit offer för sexuellt våld etc.

Problemet är som ni alla beskrivit enormt och det är en skam att kvinnor och flickor inom EU känner rädsla i sin vardag. De är rädda för våld, våldtäkt och sexuella övergrepp och ofta från de människor som de älskar mest, som de borde kunna lita mest på – makar, partners etc. Vi måste agera och vi måste agera där vi kan se konkreta resultat. Detta är utan tvekan en av de mest avskyvärda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

Jag vill gratulera det fåtal modiga män som har bidragit till den här debatten, eftersom våld mot kvinnor inte är någon kvinnofråga: det är en människorättsfråga. Vi kan bara uppnå resultat om vi samarbetar, män och kvinnor, för att bekämpa detta fasansfulla fenomen. Vi måste samarbeta: vi måste skapa ett EU där kvinnor och flickor inte måste frukta våld bara för att de tillhör ”fel kön”.

 
  
MPphoto
 

  Eva-Britt Svensson, föredragande. − Herr talman! Jag vill börja med att tacka kollegerna för mycket kloka ord i debatten, och framför allt den beslutsamhet som jag upplever att alla kolleger har, att vi måste bekämpa det här våldet. Till kommissionen vill jag säga att vi ser fram emot brottsofferpaketet, att man stöder offren ytterligare, men vi behöver också ett direktiv för att bekämpa våldet. Man måste inte instämma i varje ord i det här betänkandet, men det är viktigt med ett ja för att ge en stark signal till kommissionen om att vi behöver ett direktiv. Det är viktigt att vi visar alla dessa kvinnor som lever i misshandelsförhållanden att de inte ska känna skam och skuld och skämmas. Genom ett ja till betänkandet visar vi att skulden är ett brott som begåtts mot dem. De ska inte känna skuld och skam.

Slutligen vill jag säga att vi är många kvinnor som har överlevt genom det civila samhällets insatser, genom kvinnojourers och kvinnoorganisationers arbete. Nu är det hög tid att inte de ensamma ska axla ansvaret för att hjälpa kvinnor ur den situation som många lever i. Det viktiga är att vi bryter tystnaden och att vi visar att det finns ett stöd för dessa utsatta. Jag vill också framhålla hur viktigt det är att vi visar att det här är ett problem som skär igenom alla grupper i samhället. Det är inga speciella grupper som är utsatta, det finns i hela samhällskroppen. Jag vädjar till ledamöterna att ge signalen att det inte längre är acceptabelt att kvinnor ska leva under dessa förhållanden. Kvinnor kan skaffa sig och sina barn ett bra liv, men då måste de också ha ett stöd från oss som är förtroendevalda. Tack än en gång till alla kolleger för er starka beslutsamhet. Tillsammans ska vi klara det här!

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen äger rum tisdagen den 5 april 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Nessa Childers (S&D), skriftlig.(EN) Jag vill uttrycka mitt stöd för det här betänkandet och dess rekommendationer. Forskning visar att situationen i mitt land – Irland – återspeglar de problem som upplevs runtom i EU. Under 2005 kom National Crime Council fram till att en av sju kvinnor på Irland har varit med om allvarliga övergrepp av en fysisk, sexuell eller känslomässig natur från sin partner. År 2009 blev jag den första ambassadören för Rape Crisis North East och var baserad i staden Dundalk. Denna stöd- och rådgivningstjänst är en av många i östra Irland som erbjuder viktigt stöd för offer för sexuellt våld och våld i hemmet. Trots detta har man problem med finansieringen. Det är viktigt att EU styr finansiering för forskning till alla medlemsstater för att se till att vi har en fullständig och korrekt bild av problemets omfattning. Men det måste också finnas stöd till icke-statliga organisationer och regeringar i medlemsstaterna för att öka medvetenheten om konsekvenserna och effekterna av sexuellt våld, oavsett om det handlar om våld i hemmet, våldtäkt eller människohandel för sexuell exploatering.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig.(RO) Nästan en fjärdedel av alla kvinnor i EU har varit utsatta för fysiska våldshandlingar minst en gång och mer än en tiondel har varit utsatta för sexuellt våld. På grund av dess sociala konsekvenser har den ekonomiska krisen bidragit till att förvärra situationen i omständigheter där fattigdom och brist på utbildning är faktorer som bidrar till könsbaserat våld. Därför menar jag att det krävs samordnade åtgärder mot orsakerna till det här problemet i kombination med en harmonisering av lagstiftningen och ett närmare rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna, med målet att genomföra effektivare undersökningar.

För att få ett slut på våldet mot kvinnor har EU:s medlemsstater och institutioner en skyldighet att omgående vidta några av följande åtgärder: genomföra informationskampanjer och kampanjer för att öka medvetenheten, inrätta jourer för brottsoffer, inrätta ett gemensamt larmnummer för hela EU för omedelbar hjälp och erbjuda stöd för grupper av kvinnor som är mycket utsatta, t.ex. invandrare och asylsökande.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig.(EN) År 2008, när jag var ledamot av det lettiska parlamentet, lade jag fram ett förslag till ändring av Lettlands straffrätt, som skärpte ansvaret för våld i hemmet mot kvinnor och barn. Tyvärr röstades ändringsförslaget inte igenom. Vid specialkommissionens möte, när ändringsförslaget diskuterades, tog det lettiska parlamentet lätt på saken. Därför utdöms fortfarande inget straff för ”lätta” skador på barn och kvinnor. Ärendena utreds normalt inte och ibland vägrar polisen att ta emot anmälningar från brottsoffren. Skyddet för kvinnor mot våld i hemmet regleras inte av effektiva instrument i Lettland. De lettiska myndigheterna, regeringen, blundar för uppenbara kränkningar och kommer inte att lagstifta i frågan. Mot bakgrund av detta betänkande vädjar jag till alla ledamöter av Europaparlamentet att uppmärksamma det laglösa beteende mot kvinnor som förekommer i Lettland.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) Det kan hända var som helst: på gatan, i tunnelbanan, i någons bostad – kvinnor och barn kan inte känna sig 100 procent säkra mot angrepp någonstans. Den pseudomoral som finns i samhället borde få oss att tänka efter. Förstadierna till faktiskt våld, t.ex. påträngande beteende, obscena kommentarer och trakasserier från många invandrare mot västerländska kvinnor i vardagen betraktas i allt högre grad som normalt. Nonchaleringen Nonchalansen mot kvinnor går för långt när en tysk domare hänvisar till en makes rätt till fortplantning som en avgörande faktor i en dom i ett muslimskt skilsmässomål. Genom att tillåta invandring har EU importerat problem från alla länder i världen, vilket inkluderar hedersmord, tvångsäktenskap och våld i hemmet i patriarkala familjestrukturer. Kultur, religion och tradition får inte användas för att rättfärdiga våldshandlingar. Det är det enda sättet att bryta våldsspiralen. Statistiken erbjuder ingen information om i vilken omfattning den dokumenterade ökningen av rapporterade fall av våld i hemmet har ett samband med den ökade viljan hos offren att stå upp för sig själva eller hur stor andel av dem som är invandrare. Det är i alla händelser ett stort antal invandrare som finns på kvinnojourerna. Vi måste också sätta stopp för den skenheliga mentalitet som gör att man behandlar brott som begås av religiösa eller kulturella motiv på ett mildare sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Tiziano Motti (PPE), skriftlig. (IT) Mitt engagemang för att skydda utsatta personer och kvinnor som drabbas av våld gör att jag måste rösta för lagstiftning som garanterar att våldsoffer skyddas. Kvinnor och barn är särskilt utsatta medlemmar av vårt samhälle i vissa sammanhang. Jag anser därför att det är viktigt att garantera ett ökat skydd för kvinnor som uppger att de utsatts för våld. Jag är alltså för kostnadsfri rättshjälp för kvinnor som faller offer för våld. Jag vet att det finns en risk för bristande jämlikhet när män som är orättvist anklagade för våld måste betala rättegångskostnader samtidigt som de som anklagar dem får gratis rättshjälp: Jag har tänkt igenom detta noga. Jag menar dock att antalet våldsfall, inklusive våld i familjen, måste få oss att ställa oss på samma sida som dem som lider störst skada av bristen på stöd: kvinnliga våldsoffer är en statistiskt en mer dominerande andel än det fåtal kriminella som utnyttjar systemet för att komma åt oskyldiga män. Det är svårt för slagna kvinnor att göra en anmälan. Kostnadsfri rättshjälp skulle uppmuntra offren och bidra till att minska antalet incidenter där förövarna går ostraffade.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariya Nedelcheva (PPE), skriftlig.(FR) När vi talar om våld mot kvinnor saknar vi ofta data, statistik och trender. Det vi behöver mer än något annat är att kunna mäta detta fenomen på EU-nivå för att kunna förstå problemets omfattning. Detta hjälper oss att bättre rikta in oss på behoven och därmed förhindra fall av våld, hjälpa offren och läka såren. Vi måste alltid tänka på offren. Oavsett om vi talar om sexuella övergrepp, handel med kvinnor för prostitution, våld i hemmet eller våld med en kulturell dimension – jag tänker då på könsstympning och tvångsäktenskap – är det alltid allvarliga brott. Vi måste ta fram en allmän EU-ram för att skydda kvinnor från denna typ av våld. Vi måste sluta vara så rädda för att vidta åtgärder till skydd för kvinnor i EU. Vi behöver en rättslig ram inom EU där vi kan införa konkreta åtgärder som larmnumret och utbildningsprogram för polisen, rättsväsendet och lärare. EU måste erbjuda lösningar inom Europa, men som en global aktör måste vi också utöka räckvidden för åtgärderna utanför våra gränser.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig.(ET) Tyvärr har det inte varit möjligt att stoppa våldet mot kvinnor i EU och i världen som helhet, trots att EU och FN har fastslagit att det är en prioriterad fråga att bekämpa våld mot kvinnor. Det stämmer att vissa framsteg gjorts och att människors medvetenhet om den här frågan har ökat något, men EU:s nya politiska prioriteringar är oundgängliga för att bekämpa våld mot kvinnor på ett effektivare sätt och för att uppnå vårt gemensamma mål om att kvinnor och barn inte konstant ska behöva leva i fruktan för att utsättas för våld. Lissabonfördraget ger också den rättsliga kompetensen för detta. Jag anser att det är oerhört viktigt för EU att ägna större uppmärksamhet i lagstiftningen åt våld som utövas mellan människor i nära relationer, eftersom detta inte på något sätt är en privat angelägenhet. Tyvärr är offren alltför ofta oroade över familjens rykte och, förvisso motiverat, deras säkerhet och ekonomiska beroende och de vänder sig därför inte till rättsutövande myndigheter. Vi måste därför också ägna särskild uppmärksamhet åt att utveckla ett stödsystem för offren och bli av med de tabun som finns i samhället – vi måste med andra ord öka människors medvetenhet. Den hjälp som offren erbjuds måste vara genuin och garanterad. Ett definitivt problem är bristen på kvinnojourer i EU som är utformade för kvinnor och barn som utsatts för våld och målet att bygga en jour per 10 000 invånare för brottsoffer är därför rimligt och nödvändigt. För att kunna garantera att skyddet för kvinnor som flyr våld och förföljelse förbättras, också om de bosätter sig någon annanstans i EU, är det viktigt att genomföra direktivet om skyddsorder.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Salavrakos (EFD), skriftlig.(EL) Våld mot kvinnor tar sig olika former, från psykologiskt förtryck och övergrepp till våldtäkt, sexuellt våld och den fullständigt olagliga och oacceptabla pågående människohandeln och övergreppen på kvinnor som omänskliga prostitutionsligor bedriver. De här ligorna lurar ofta unga kvinnor och tvingar dem därefter att arbeta som prostituerade. Många drivs till självmord för att få ett slut på mardrömmen. Vi måste noggrannare granska de länder som är utgångspunkten för människohandelligorna, där de köper sig tystnad och samtycke från regeringstjänstemän, vilket gör att dessa länder är platser där man ostraffat kan kränka de mänskliga rättigheterna. De här ligorna kan bekämpas genom samarbete över nationsgränserna mellan EU, som är destinationen, och de här länderna, som är utgångspunkten för dessa olagliga ligor. Jag uppmanar kommissionen att vidta åtgärder i denna riktning. Kvinnorättsorganisationerna har helt klart mycket att göra på det här området.

 
  
MPphoto
 
 

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. (CS) Det här betänkandet utgör det tredje bidraget under de senaste månaderna för att bekämpa våldet mot kvinnor, efter den europeiska skyddsordern och direktivet om att bekämpa människohandel. Våld mot kvinnor är tveklöst ett allvarligt problem inom alla delar av samhället. Uppgifterna i betänkandet visar att en kvinna av fyra upplever fysiskt våld som vuxen och mer än 10 procent av alla kvinnor utsätts för sexuellt våld. Detta är oroväckande siffror och bakom dem finns enskilda livsöden. Samtidigt söker bara ett av tio våldsoffer professionell hjälp. Orsaken till detta är att de flesta av dem inte vet hur de ska hantera situationen. Våld mot kvinnor har oerhört destruktiva effekter, inte bara för kvinnorna själva, utan får också negativa konsekvenser för människor runt omkring dem och framför allt för barn. Jag stöder de förslag som leder till ökad medvetenhet och utbildning för personer som kommer i kontakt med denna form av våld i sitt arbete. Samtidigt är det också nödvändigt att garantera bättre vård och hjälp för de drabbade. Jag välkomnar betänkandet, eftersom vi måste sända ett tydligt och starkt budskap till samhället om att våld inte kan tolereras.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. (PL) Mänskliga rättigheter och jämställdhet hör till EU:s prioriteringar. Eftersom våld mot kvinnor är en brutal kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett av de största hindren mot jämställdhet mellan kvinnor och män måste kampen mot detta gissel vara vårt främsta mål. Våld mot kvinnor behandlas olika i de nationella lagstiftningarna. Vissa medlemsstater, t.ex. Spanien, har genomtänkt lagstiftning på det här området. Andra har ingen lagstiftning alls. Det finns också betydande skillnader när det gäller antalet domar i mål som rör våld mot kvinnor i de enskilda medlemsstaterna. Mot bakgrund av medlemsstaternas olika lagstiftning och ofta begränsade inflytande vad gäller att genomdriva bestämmelserna i internationell rätt om våldsbekämpning blir behovet av tydlig och bindande lagstiftning på EU-nivå på det här området än mer uppenbart. De olika EU-åtgärderna måste sammanfattas och presenteras i en enda, bred strategi, vars mål ska vara att bekämpa våld mot kvinnor inom hela EU. Denna strategi ska överensstämma med internationella initiativ och bygga på tillgängliga EU-program och bästa praxis i medlemsstaterna. Arbetet med ett gemensamt direktiv mot våld måste slutföras under denna mandatperiod. Detta är nödvändigt för att man aldrig mer ska kunna säga att till och med kor har ett bättre skydd inom EU än kvinnor.

 
  
MPphoto
 
 

  Monika Smolková (S&D), skriftlig. (SK) Vi är alla medvetna om våldet mot kvinnor och vi diskuterar det, men när det handlar om att eliminera och avskaffa det är resultatet dåligt. Våldet påverkar kvinnor vid olika tidpunkter i livet, från barndomen till vuxenlivet. Det inträffar i skolan, på arbetsplatsen, bland jämlikar, i offentligheten och också inom familjen eller i vardagen med en partner. Det tar sig många uttryck – från fysiskt och sexuellt till psykiskt och socialt och till och med ekonomiskt våld. Det drabbar kvinnor med olika utbildningsbakgrund, socioekonomisk ställning, etniska grupper och religioner och kvinnor från både stad och landsbygd. Det måste dock betonas att våld mot kvinnor är ett problem som vi alla måste ta itu med. Att eliminera det fordrar inte bara aktiva institutioner, utan också aktiva individer – män och kvinnor – som inte blundar för detta obehagliga fenomen i vårt samhälle och som är villiga att personligen engagera sig för att genomdriva principen om nolltolerans. De enskilda medlemsstaterna måste spela en större roll i detta och ta fram handlingsplaner för att bekämpa våld mot kvinnor, öka medvetenheten i medierna och införa särskild strafflagstiftning och åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig.(PL) Tyvärr är våld mot kvinnor och våld på andra områden i tillvaron fortfarande ett stort problem i EU, trots alla våra insatser. Våldsbrott begås i alla medlemsstater och de påverkar människor från alla sociala sfärer. Det innebär att kampen mot det här problemet och hjälpen till dem som drabbas måste vara mångfacetterad. För att kunna förebygga denna typ av våld är det viktigt att stödja familjerna och se till att de utvecklas på ett harmoniskt sätt. När det gäller brott som rör våld mot kvinnor menar jag att det skulle vara värt att överväga att införa ett gemensamt europeiskt larmnummer, som man kan ringa för att få stöd eller rapportera ett brott av det här slaget. EU ska ha som mål att garantera att hårdare straff utdöms för våld mot kvinnor, framför allt när det gäller brott som innefattar sexuellt våld. Dessa brott förblir ofta inristade i de drabbade kvinnornas medvetande under många år, får dem att lida och gör det omöjligt för dem att fungera normalt. Det är också mycket viktigt att bättre skydd för offrens rättigheter under straffrättsliga förfaranden samtidigt införs. En viktig fråga som tas upp i betänkandet är problemet med prostitution och handel med kvinnor. För att kunna bekämpa detta på ett effektivt sätt behövs en Europaomfattande överenskommelse – som inte enbart omfattar EU:s medlemsstater, utan också länder utanför EU.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

 

18. Parlamentets sammansättning: se protokollet
Anföranden på video

19. EU:s reaktion på migrationsströmmarna i Nordafrika och södra Medelhavsområdet, särskilt Lampedusa – Migrationsströmmar till följd av instabilitet: Omfattning och roll för EU:s utrikespolitik (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. –Nästa punkt är en gemensam debatt om

– kommissionens uttalande om EU:s reaktion på migrationsströmmarna i Nordafrika och södra Medelhavsområdet, särskilt Lampedusa, och

– betänkandet av Fiorello Provera, för utskottet för utrikesfrågor, om migrationsströmmar till följd av instabilitet: Omfattning och roll för EU:s utrikespolitik: (2010/2269(INI) (A7-0075/2011).

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman! En del parlamentsledamöter blir kanske trötta på mig, men jag tror att denna gemensamma debatt om migrationsströmmarna kommer lägligt. Detta kommer både att vara en allmän diskussion om omfattningen och rollen för EU:s utrikespolitik, som beskrivs i Fiorello Proveras betänkande, och en möjlighet för mig att informera er om hur EU reagerar på krisen i södra Medelhavsområdet.

Låt mig börja med att tacka Fiorello Provera för hans utmärkta betänkande, som jag läste med stort intresse. Det är ett ämne som det är lägligt att diskutera, liksom vilken roll EU:s utrikespolitik ska spela när det gäller migrationens mycket komplexa och mångfacetterade natur.

Låt mig börja med att beskriva några inslag i EU:s reaktion på krisen i södra Medelhavsområdet och därefter gå vidare med den mer generella rollen för EU:s utrikespolitik. Som ni alla vet står vi inför en situation i södra Medelhavsområdet som har blivit mycket kritisk under de senaste veckorna när det gäller migrationsströmmarna. Mer än 400 000 personer är på flykt sedan förändringarna i Nordafrika och Libyen inleddes. Merparten av dessa människor är tredjelandsmedborgare som har kommit till Tunisien eller Egypten. En majoritet av dem har återvänt till sina hemländer, men några tusental finns fortfarande här och jag kommer att komma tillbaka till dem om en stund.

Cirka 20 000 migranter, främst från Tunisien, och i mindre utsträckning från andra afrikanska länder, har lyckats ta sig in i EU på olaglig väg och har nått Lampedusas och Maltas stränder. Båda de här öarna är därför utsatta för ett starkt migrationstryck. EU har redan reagerat på dessa allvarliga, men olika, utmaningar på ett effektivt och snabbt sätt och har vidtagit tre konkreta åtgärder. För det första har kommissionen avsatt 30 miljoner euro för att hantera den humanitära nödsituation som uppstått genom de plötsliga strömmarna av migranter och flyktingar till Libyens grannländer. Med hjälp av medel som medlemsstaterna och andra internationella givare har bidragit med på bilateral grund har det varit möjligt att erbjuda tillfälligt skydd för migranter och flyktingar, att uppfylla deras grundläggande behov och att återbörda dem till sina respektive ursprungsländer.

För det andra har vi reagerat på de olagliga och blandade strömmarna över Medelhavet. Frontex inledde med hjälp av flera medlemsstater den gemensamma operationen Hermes, med målet att hjälpa Italien att kontrollera fartyg med migranter och flyktingar ombord. Dessutom har Europol skickat en expertgrupp till Italien som ska hjälpa de rättsutövande myndigheterna att identifiera eventuella kriminella nätverk som är inblandade i människohandel.

För det tredje har kommissionen försökt se till att de medlemsstater som på kort sikt utsätts för den växande strömmen av flyktingar och olagliga migranter kan hantera de ekonomiska konsekvenserna av att människor är på flykt. Vi har snabbt identifierat 25 miljoner euro som skulle kunna användas inom ramen för fonden för yttre gränser och Europeiska flyktingfonden om och när medlemsstaterna gör särskilda ansökningar. Hittills har endast en ansökning gjorts, men vi är redo att ta ställning till ytterligare ansökningar.

Jag anser att denna första reaktion har varit bred. Det är dock tydligt att vi måste göra mer. Vi måste ta fram en mer strukturerad, hållbar plan för att kunna täcka in de olika dimensionerna av det här fenomenet, en plan som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna och med full hänsyn till EU:s internationella åtaganden.

Jag har besökt Egypten tillsammans med den ungerske utrikesministern János Martonyi, och Tunisien tillsammans med min kollega kommissionsledamot Štefan Füle, som är ansvarig för grannskapspolitiken. Detta var delvis en reaktion på Europeiska rådets slutsatser, som bad kommissionen att samarbeta mycket aktivt med de här två länderna.

Inför vårt möte i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i juni har jag för avsikt att lägga fram ett förslagspaket för kommissionen i maj som kommer att inriktas på EU:s ståndpunkt på området migration, rörlighet och säkerhet gentemot länderna i södra Medelhavsområdet.

Flera åtgärder måste vidtas på kort sikt. När det gäller de kontinuerliga och potentiella ökningarna av flyktingströmmar som kommer från libyskt territorium kommer följande åtgärder att övervägas: en tillräcklig finansieringsnivå måste fortsatt vara tillgänglig för att stödja tillhandahållandet av humanitär hjälp. Mot denna bakgrund måste medel öronmärkas för att tillgodose flyktingarnas grundläggande behov, underlätta för deras återvändande till sina ursprungsländer när så är möjligt och för att stödja en lämplig social och yrkesmässig återintegration i hemlandet.

Dessutom är ett ökande antal flyktingar som flyr Libyen tredjelandsmedborgare som var bosatta i Libyen som flyktingar eller asylsökande. De här personerna, som utgör några tusental, kan inte återbördas till sina ursprungsländer. Vidarebosättning måste övervägas. Kommissionen är redo att underlätta den här processen och uppmanar medlemsstaterna att ta sitt ansvar och att engagera sig i sådana insatser för vidarebosättning. Det kommer att finnas ekonomiskt stöd för detta, framför allt från Europeiska flyktingfonden. Mot denna bakgrund är det mycket viktigt att rådet och Europaparlamentet gör en insats för att snabbt få till stånd ett avtal om ett europeiskt vidarebosättningsprogram. Alla tre institutionerna är överens om det politiska målet med detta. Vi måste hitta en väg ut ur det institutionella dödläget.

Det är också viktigt att utforma ett regionalt skyddsprogram som omfattar Egypten, Libyen och Tunisien. Inom ramen för det tematiska programmet för samarbete med tredjeländer har kommissionen planer på att anslå 3,6 miljoner euro till stöd för ett sådant program. Man kommer också överväga att skicka ut team från Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) till de medlemsstater som berörs av dessa strömmar, i syfte att hjälpa myndigheterna att kontrollera de asylsökande.

I händelse av en massiv inströmning av personer på flykt och om de villkor som förutses i direktivet uppfylls är kommissionen slutligen redo att överväga att använda de mekanismer som beskrivs inom ramen för direktivet om tillfälligt skydd från 2001 för att kunna ge omedelbart skydd för dessa personer inom andra medlemsstaters territorium. Syftet skulle vara att avlasta de nationella asylsystemen och att stimulera till frivilliga solidaritetsåtgärder mellan medlemsstaterna.

När det gäller den kontinuerliga inströmningen av olagliga migranter som kommer från södra Medelhavsområdet och som kan komma att öka anser kommissionen att den gemensamma Hermesoperationen, samordnad av Frontex, måste få ytterligare resurser från medlemsstaterna. Frontex kommer att vara redo att erbjuda logistiskt och ekonomiskt stöd för att bistå de berörda medlemsstaterna, för att organisera returflygningar och för att skicka grupper för snabba ingripanden vid gränserna, om de så önskar.

Det är viktigt att Frontex befogenheter snabbt förstärks och att de får tillgång till effektivare verktyg. Den ändrade lagstiftning som etablerar Frontexmyndigheten måste antas av rådet och Europaparlamentet snarast möjligt.

Specifika projekt håller också på att förberedas av EU:s tjänster och kommer inom kort att lanseras, i partnerskap med de berörda länderna, med början i Tunisien och Egypten. Målet är att förstärka deras kapacitet att kontrollera sina gränser – i samarbete med relevanta myndigheter – för att bekämpa kriminella organisationer som ägnar sig åt smuggling av migranter och människohandel, för att underlätta återbördande och social och yrkesmässig återintegration, och för att integrera och registrera migranter som anländer till territoriet och behandla dem i enlighet med internationella normer genom att erbjuda asyl till dem som är i behov av internationellt skydd.

De här åtgärderna utgör den omedelbara reaktionen på situationen. Vi måste dock också införa långsiktiga, hållbara program. Tillsammans med mina kolleger i Tunisien och Egypten diskuterade vi att införa samarbetsformer i en rad olika frågor inom ramen för partnerskapet för rörlighet. Detta skulle kunna ta formen av ett nytt skräddarsytt sätt att arbeta, där EU bedömer varje land utifrån dess egna meriter och som tar hänsyn till EU:s övergripande utrikespolitik gentemot ett visst land.

Partnerskapen skulle kunna omfatta allt från förenklade viseringsförfaranden, under vissa omständigheter och för vissa kategorier, arbetskraftsinvandring, förebyggande av olagliga migrationsströmmar, inrättande av asylsystem, återtagande, rättsutövande, återvändande etc. Vi kom överens med de två ländernas inrikesministrar om att etablera ett samarbete och att börja identifiera vad vi kan göra tillsammans.

Jag är övertygad om att EU:s konsekventa utrikespolitiska strategi på det här området kommer att bidra till att inrätta ett system för att hantera migrationsströmmarna och detta leder mig in på Fiorello Proveras betänkande. Utdragna, långvariga konflikter och humanitära kriser i regioner som den vi talar om är viktiga faktorer som påverkar migrationen mellan länder i syd och migrationen till EU. Våra främsta globala utmaningar, t.ex. migrationen, understryker hur viktigt det är att utveckla ett brett arbetssätt som kopplar samman säkerhet, stabilitet, krishantering och utveckling.

Som föreslås i betänkandet måste ett sådant arbetssätt bygga på ett starkt ställningstagande för de mänskliga rättigheterna, framför allt vad gäller migranternas rättigheter. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt utsatta gruppers situation. Vi delar uppfattningen att det är mycket viktigt att införa mer långsiktiga, hållbara samarbetsprogram för att lösa problemet med migration, rörlighet och säkerhet i kombination med att främja demokratin, rättsstatsprinciperna och en god samhällsstyrning i tredjeländer.

Detta arbetssätt ska vara skräddarsytt på det sätt som jag beskrivit och varje land ska bedömas utifrån dess egna meriter. Detta breda arbetssätt överensstämmer även med andra politiska processer, t.ex. kopplingen mellan säkerhet och utveckling, som nämns både i den europeiska säkerhetsstrategin och i det europeiska samförståndet om utveckling.

Vi måste använda oss av alla politiska medel och instrument som vi har tillgång till för att utplåna fattigdomen, system för tidig varning och förebyggande diplomati, humanitärt bistånd, krisreaktionsåtgärder, inklusive sanktioner, krishanteringsuppdrag och återuppbyggnad och fredsskapande efter konflikter.

Det här betänkandet kommer därför mycket lägligt, eftersom EU nyligen har tvingats hantera en kris. Men detta utgör också en möjlighet att starta något nytt, möjligheten att stödja de fantastiska nya demokratiska krafter som håller på att utvecklas: det finns en stor vilja till reformer, framför allt i Tunisien, men också i Egypten.

Den övergripande strategin för migration, som en extern dimension av EU:s migrationpolitik, ska baseras på ett genuint partnerskap med de berörda tredjeländerna. Detta nämns i Stockholmsprogrammet och i handlingsplanen för Stockholmsprogrammet och vi kommer att lägga fram ytterligare initiativ inom ramen för den övergripande strategin för migration som presenteras i höst. Syftet är att definiera målen för arbetsmetoderna på ett tydligare sätt och i mer strategiska termer. Prioriteringar, principer och konkreta åtgärder kommer att föreslås, men man kommer också att titta närmare på kopplingen mellan t.ex. migration och utveckling och mellan migration och klimatförändringen.

Jag vet att ni alla är beredda att diskutera olika delar av detta. Det är en komplex och mycket svår fråga som fordrar mycket tid och ansträngning för att den ska kunna bedömas på ett korrekt sätt. Den påverkas också starkt av olika händelser och förändras nästan varje timme. Hittills har kommissionen försökt vara konstruktiv och lösa detta på ett mycket brett och inkluderande sätt. Jag ser fram emot att besvara era frågor.

 
  
MPphoto
 

  Fiorello Provera, föredragande.(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Detta tragiskt aktuella initiativbetänkande togs först fram för ett år sedan för att utvärdera fenomenet migration och dess strukturella orsaker på ett pragmatiskt och balanserat sätt, oberoende av politiska eller ideologiska fördomar.

Vi ville undersöka utrikespolitikens roll och hur den kan påverka de djupare orsakerna till migrationen, bortom humanitära orsaker eller katastrofsituationer. Krig, etniska motsättningar, den bestående klimatförändringen, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, avsaknad av medborgerliga och ekonomiska friheter, endemisk korruption, avsaknad av institutionella företrädare för medborgarnas behov, som fackföreningar, organisationer, politiska partier: alla de här komponenterna omfattas av EU:s utrikespolitik och genom att lösa dessa problem kan många av orsakerna till att miljontals människor emigrerar elimineras.

Ingen politik för utvecklingssamarbete kan vara helt effektiv om man inte tar itu med orsakerna till instabiliteten i migranternas ursprungsländer. Detta innefattar regionalt samarbete med både ursprungslandet och transitlandet, även genom bilaterala avtal. Millennieutvecklingsmålen är redan mycket ambitiösa, men kommer knappast att uppnås utan politisk stabilitet och om man inte inför effektiva mekanismer för att förebygga konflikter och upprätthålla freden. Denna politiks globala perspektiv och dess helhetsgrepp fordrar tydliga idéer och betydande ekonomiska resurser som är svåra att få tillgång till under dessa kristider.

Det är därför tillrådligt att samordna EU:s åtgärder med andra stormakters åtgärder, t.ex. USA, för att undvika dubbelfinansiering inom samma områden eller att ekonomiska resurser försvinner, något som ofta hänt tidigare. Ett globalt fenomen måste hanteras med en global politik. Vi måste leda migranternas ursprungsländer mot demokrati och god samhällsstyrning genom att göra våra värderingar och vår erfarenhet tillgänglig.

I enlighet med den europeiska grannskapspolitiken ska vi erbjuda en ekonomisk dagordning som kan öka sysselsättningen och handelsavtal som kan skapa verklig ekonomisk utveckling som följer marknadslagarna. Kommissionsledamot Štefan Füle och den höga representanten Catherine Ashton riktade med hjälp av mottot ”more for more” uppmärksamheten mot biståndets tvärvillkor, som har som mål att belöna de länder som mest aktivt slår in på vägen mot demokratiska reformer och respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta överensstämmer med våra europeiska värderingar, är effektivt för utveckling och – om man så vill – moraliskt rättvist för skattebetalarna.

Jag avslutar genom att konstatera att en europeisk politik för att hantera stora migrationsströmmar måste gå hand i hand med en acceptans av konceptet ”bördefördelning”, i linje med principen om solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 80 i fördraget, eftersom inget land ensamt kan klara av en nödsituation av enorma proportioner.

Slutligen vill jag tacka kommissionsledamot Cecilia Malmström för hennes stöd för vissa eller många punkter i det här betänkandet och jag hoppas att EU faktiskt kan arbeta med Italien för att lösa ett fenomen med en internationell dimension som påverkar oss alla.

 
  
MPphoto
 

  Corina Creţu, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling.(RO) Fru talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden för det produktiva samarbetet när jag tog fram mitt yttrande.

När det gäller det ämne vi diskuterar i dag är massflykten av människor från Medelhavsområdet inte bara ett problem för länderna i regionen, eftersom hela EU har ett ansvar för att lösa denna humanitära nödsituation. Detta är en specifik situation som vi inte kunde förutse när det här betänkandet togs fram. Utvecklingsutskottets perspektiv är att prioriteringen måste vara att lösa den humanitära situationen och ge flyktingarna hjälp. Vi kan dock inte godta de extremt populistiska lösningar som föreslagits, där Lampedusas medborgare gavs löften om att migranterna skulle vara borta inom 60 timmar. Evakueringar till fastlandet följde, men när den region dit de fördes vägrade att upplåta utrymme för lägren inleddes återsändandet till hemländerna.

Jag anser att det är oacceptabelt att Frankrike och Tyskland har vägrat att ta emot en del av flyktingarna och att Italiens inrikesminister hotar att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd, vilket skulle ge tusentals migranter tillstånd att röra sig inom EU. Detta är inte konstruktiva och inkluderande reaktioner som följer medlemsstaternas åtaganden. Varken själviskhet eller påtvingad solidaritet hör till de värderingar som ligger till grund för EU. Därför menar jag att vi måste insistera så kraftfullt som möjligt på dialog och samarbete för att kunna enas om gemensamma lösningar på detta allvarliga problem.

 
  
MPphoto
 

  Franziska Keller, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.(EN) Fru talman! Migrationen sker inte bara till Europa. I stället pågår merparten av migrationen utanför Europa, inom länder eller regioner på andra kontinenter.

I dag är Pakistan och Syrien de länder som tar emot flest migranter – det får vi inte glömma. Det finns olika skäl till migration: krig, konflikt, fattigdom, diskriminering, våld och förföljelse, familj, klimatförändringen och mycket annat. Vi måste ta itu med de här problemen och vi måste bekämpa de bakomliggande faktorerna i stället för migranterna själva. För att kunna bekämpa de bakomliggande faktorerna behöver vi en god utvecklingspolitik och där bidrar tvärvillkor inte särskilt mycket.

Vi måste se över den politik som strider mot våra utvecklingsmål, vilket ibland inträffar inom handelspolitiken och jordbruket. Men vi behöver också en bra politik för främjande av demokratin och de mänskliga rättigheterna. Tidigare har EU och medlemsstaterna samarbetat med tredjeländer för att stoppa migranter, men inte om mänskliga rättigheter. Kommissionen hade förhandlat fram ett avtal med Libyen för att ge stöd och bistånd till Libyen, så att Gaddafi skulle stoppa migranterna. Nu är det dags att ändra på det. Jag är mycket glad att höra att ni håller med mig om att vi omgående måste övergå till en hållning som är mer inriktad på mänskliga rättigheter. Vi får inte glömma att stabilitet inte är det enda som människor vill ha och behöver. Stabilitet utan demokrati är inte en hållbar väg framåt. Stabilitet plus fattigdom erbjuder inget framtidsperspektiv. Stabilitet är viktigt, men det är inte det enda som har betydelse.

Vi får inte stänga dörrarna för det fåtal migranter runtom i världen som tar vägen till Europa. Vi behöver ett gemensamt asylsystem som ger effektivt skydd för dem som behöver det och vi måste också skydda migranter från konfliktområden. Vi behöver tillgång till laglig migration som ger migranterna sociala rättigheter. Vi måste hitta ett sätt att skydda migranter som flyr av klimatskäl, eftersom de tvingas fly trots att det är vi som har framkallat klimatförändringarna. Vi måste också se över vår viserings- och gränspolitik ur ett människorättsperspektiv.

Vi får inte vara rädda för migranter. De är människor precis som vi, ofta med akuta behov, som vill ha ett bättre liv och fred och välstånd. Var det inte av de skälen som EU grundades?

Jag vill därför fråga kommissionen: kommer det gemensamma asylsystemet att införas? Vad hände med förordningen om blå kort? Och hur kommer ni att se till att artikel 208 i Lissabonfördraget, dvs. principen om att inte skada våra utvecklingsmål, genomförs fullt ut?

 
  
MPphoto
 

  Mario Mauro, för PPE-gruppen. – (IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack framför allt för det engagemang ni har visat i arbetet med detta åtgärdspaket, som enligt min åsikt utgör en politisk signal om att detta inte är Maltas problem, att detta inte är Italiens problem, att detta inte är Spaniens problem: detta är ett europeiskt problem.

Som jag förstår det var detta syftet med de hänvisningar ni gjorde till solidariteten mellan medlemsstaterna och den europeiska grannskapspolitiken, önskan att få fram tillräcklig finansiering för den humanitära nödsituationen, bistånd, återvändande till hemländerna och utbildning, åtgärderna på asylområdet, utarbetande av ett program som bryter dödläget, den heliga hänvisningen till direktiv 2001/55/EG och önskan att stärka Hermesoperationen. Allt detta är verkligen ett tecken på en europeisk önskan att utmana den apati och orättvisa som rått under många månader.

Låt mig samtidigt förklara orsakerna till vår oro. Vi är inte främst oroade över de 20 000 personer som anlände till Lampedusa. Vi oroar oss över det politiska faktum som detta utgör. Det som hände 1989, då öststaterna imploderade och kommunismen föll, var t.ex. en stor belastning för Tyskland och Österrike, men de möttes av europeisk solidaritet. Man reagerade politiskt på denna utmaning och tog fram en färdplan, vilket ledde till att många länder och folk integrerades och de sitter nu här i parlamentet.

Vi har inga stora förväntningar. Det finns ingen grund för en integration av Medelhavsområdet, men det finns en grund för en grannskapspolitik som äntligen är värd namnet, för en europeisk Medelhavsstrategi som äntligen är värd namnet. Detta är vad vi förväntar oss av EU. Jag uppfattar det som att kommissionens uttalande ligger i linje med detta.

När det exempelvis gäller direktiv 2001/55/EG anser jag att kommissionen, förutom att hänvisa till det som du gjorde, även lägger fram ett konkret förslag för rådet som rådet sedan röstar om med kvalificerad majoritet. Förhoppningsvis kommer EU-länderna på så sätt äntligen inse att migrationen och skyddet av migranter är problem som rör hela EU, problem som vi inte kan smita ifrån längre.

 
  
MPphoto
 

  Juan Fernando López Aguilar, för S&D-gruppen.(ES) Fru talman, fru kommissionsledamot! Jag deltog i den senaste debatten i kammaren i just det här ämnet och jag kan bara beklaga att man vid den debatten endast beaktade några av de förslag som lades fram, och därför har vi de siffror och de situationer som vi ser i dag, framför allt på Lampedusa.

Vi är medvetna om Cecilia Malmströms hjälp och de insatser hon gör som kommissionsledamot med ansvar för inrikes frågor för att stärka fonden för yttre gränser, Europeiska återvändandefonden och Europeiska flyktingfonden och självfallet för att driva Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex).

Krisen i Medelhavsområdet visar dock tydligt att den här frågan inte bara handlar om trovärdighet, utan också om livskraften hos den gemensamma migrationspolitiken inom EU, vars mål är ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med artiklarna 67 till 89 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Följden av detta är att denna omdaning som utmanar EU:s utrikespolitik, utmanar livskraften hos strategin för Medelhavsområdet, denna sammanslutning för Medelhavet, har blivit en särskild utmaning med tanke på de humanitära konsekvenserna, i synnerhet EU:s betydelse när det gäller att hantera de humanitära följderna av internflyktningar och potentiella asylsökande och flyktingar.

Därför vill jag än en gång betona att ett av syftena med denna debatt bör vara att en gång för alla bryta dödläget när det gäller asylpaketet, att en gång för alla uppmärksamma behovet av att genomföra och följa direktiv 2001/55/EG om åtgärder för personer på flykt vid humanitära nödsituationer och massiva, oförutsedda migrantströmmar. Dessutom måste debatten – framför allt – handla om att skapa en solidaritetspolitik, vid sidan av direktivet, för att i praktiken omsätta den solidaritetsklausul som än en gång skrevs in i EUF-fördraget och som måste tillämpas när vi möter situationer som dessa.

För vi måste vara medvetna om att varken Italien, Spanien eller Grekland eller något annat gränsland i Medelhavsområdet befinner sig i en position där de kan ta itu med de här problemen på egen hand.

Dessutom slås jag av att det ännu inte gjorts någon begäran om att aktivera artikel 5 i detta direktiv för att tillämpa solidaritetsklausulen i enlighet med fördraget. Vi måste självfallet utnyttja detta tillfälle för att vidta sansade och stödjande åtgärder för att bemöta ett problem som precis som Medelhavsområdet helt klart är en fråga som rör hela EU.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Wikström, för ALDE-gruppen. Fru talman! Tack Ja, vi hör att det finns många som uttrycker oro kring migration idag. Man är kort sagt rädd för massinvandring till Europa efter den senaste tidens stora händelser i Nordafrika. Visst kommer dessa att följas av migrationsströmmar. Det har redan börjat och det kommer säkert att fortsätta. Det är oundvikligt att människor flyr instabilitet och våld, särskilt från dagens Libyen. Hittills går dock migrationsströmmarna mer horisontellt än vertikalt och berör alltså främst Tunisien och Egypten. Men tusentals personer har också anlänt till den lilla italienska ön Lampedusa och detta ställer solidariteten mellan våra medlemsstater på svåra prov. Sorgligt nog så har EU-länderna hittills inte klarat solidaritetstestet och verkar inte vilja ställa upp för varandra i tider av svårigheter.

ALDE-gruppen i Europaparlamentet menar att det viktigaste vi kan göra just nu är att genomföra asyldirektivet. Svaret på lite längre sikt stavas utarbetande av en gemensam europeisk asylpolitik värd namnet. Med denna följer bland annat möjligheten att tillfälligt avbryta överföringar av asylsökande enligt Dublin II när en medlemsstat av någon anledning drabbas av en extrem belastning. Med solidaritet följer också ansvar. Nu måste varje medlemsstat respektera och tillämpa direktivet som syftar till att harmonisera skyddet för personer på flykt och före 2012 bygga ett hållbart europeiskt asylsystem. Det har vi förbundit oss att genomföra och det måste vi göra, och det i en anda av solidaritet och med full respekt för internationella åtaganden för allas gemensamma säkerhet och stabilitet.

 
  
MPphoto
 

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen.(EN) Fru talman! Det gläder mig att kommissionsledamoten påminde oss om att en överväldigande majoritet av alla förflyttningar i regionen har skett inom Nordafrika. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) uppskattar att omkring 400 000 människor redan har lämnat Libyen. Efter att tidigare ha lyssnat på debatten om förfarandedirektivet är det här någonting som vissa av våra kolleger bör komma ihåg: majoriteten av människorna rör sig inom Nordafrika.

Vi välkomnar stödet till UNHCR och andra organ för att hjälpa fördrivna personer. Det har dock höjts många oroade röster över trycket på Malta och Lampedusa, och det med rätta. Det är väsentligt men motsvarar inte det som sker i Tunisien och Egypten. Det finns dock en ökande oro över det som sker med minderåriga – som kommer ensamma eller som skiljs åt vid ankomsten. Det finns en oro över att de inte får tillräckligt med stöd eller inte blir identifierade. Vi hoppas att kommissionen kommer att titta på deras situation och situationen för andra som anses vara särskilt utsatta i nuläget.

Vi välkomnar också att man är beredd att överväga att tillämpa direktivet om tillfälligt skydd. Kan kommissionsledamoten beskriva vilka kriterier hon kommer att tillämpa för att avgöra om hon ska lägga fram en rekommendation?

 
  
MPphoto
 

  Rui Tavares, för GUE/NGL-gruppen.(PT) Fru talman, fru kommissionsledamot! På Lampedusa har man tagit emot flyktingar under förfärliga omständigheter, utan tillgång till mat eller toalett – på riktigt omänskliga villkor. Förvarsenheten är för närvarande stängd för icke-statliga organisationer, journalister och kanske till och med parlamentsledamöter. Det italienska flyktingrådet har begärt att flyktingarna beviljas en tillfällig skyddsorder enligt villkoren i direktiv 2001/55/EG och du, fru kommissionsledamot, godkände denna begäran. Jag tackar för din insats, eftersom begäran var omfattande och heltäckande. Det finns saker som vi håller med om och saker som vi inte håller med om. Det finns dock även ett namn för det som hindrar denna omfattande insats: medlemsstaternas hyckleri.

Fru kommissionsledamot, du har talat om att fatta ett beslut om vidarebosättning enligt medbeslutandeförfarandet. Som föredragande kan jag säga att parlamentet är redo att titta på alla förslag som rådet lägger fram. Vi har dock väntat i ett och ett halvt år och vi har inte hört om ett enda förslag om vidarebosättning. Det är detta hyckleri från medlemsstaternas sida som i åratal har gjort att överste Muammar Gaddafi kunnat sopa flyktingar och invandrare under mattan samtidigt som medlemsstaterna har sålt vapen till honom. Det är också därför som allt prat om den rådande bristen på resurser är rent hyckleri. Bara under 2009 tjänade EU-länderna 343 miljoner euro på försäljningen av vapen till överste Gaddafi samtidigt som de från början anslog 3 miljoner euro för att ta emot flyktingar från revolutionerna i arabvärlden: hundra gånger mindre. Jag tycker att denna skillnad säger allt.

 
  
MPphoto
 

  Mara Bizzotto, för EFD-gruppen.(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Lampedusa har invaderats av tiotusentals nordafrikaner som ön aldrig kommer att kunna ta emot. Italien har i flera veckor varit målet för hundratals båtar med olagliga invandrare. Om vi inte vidtar gemensamma åtgärder, om inte EU vidtar åtgärder, kommer migrationsströmmarna av fördrivna människor att fortsätta.

De olagliga invandrare som har anlänt under de senaste månaderna måste skickas hem. Det finns inget annat alternativ. Bortsett från några få ord om solidaritet har den italienska regeringen dock ensam fått hantera denna bibliska massflykt av oanade dimensioner.

Var är EU? Hittills har Bryssel gått och gömt sig. Mina medborgare kan inte längre tolerera detta skamliga beteende. EU har låtit Italien ensamt ta itu med denna exempellösa krissituation. I stället borde EU hjälpa Italien att skicka hem olagliga invandrare och stödja den italienska regeringens insatser för att förhindra att tusentals och åter tusentals människor fortsätter att lämna framför allt Tunisien.

De libyska flyktingarna är en annan sak: EU bör hjälpa Italien med identifieringsarbetet och logistikhanteringen men måste framför allt se till att flyktingarna tas emot i alla medlemsstater. Italien kan inte ensamt ta emot dem som flyr från kriget. Det är dags att sluta prata. EU måste visa sin närvaro. Vi kan inte acceptera att Italien översvämmas av olagliga invandrare samtidigt som Frankrike inte drar sig för att avvisa dem. De olagliga invandrarna bör skickas hem. Samtidigt måste alla medlemsstater nu åta sig att ta emot libyska flyktingar.

 
  
MPphoto
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Fru talman! Det som vi nu bevittnar på Lampedusa beskrevs och förutsågs av den franska författaren Jean Raspail redan 1973 i hans profetiska roman Le Camp des Saints. Den enda skillnaden är att verkligheten överträffar dikten.

EU måste ta kontroll över situationen i stället för att bara låta saker och ting ske. Det är absurt att först applådera regimskiftet i Tunisien och Egypten för att därefter omedelbart ta emot migranter en masse eller, rättare sagt, så kallade flyktingar, från dessa länder. Alla vet att nästan ingen ombord på de båtar som lägger till vid Lampedusa kan klassas som politisk flykting. Dessa människor släpps emellertid in på europeiskt territorium och kommer med stöd från alla former av subventionerade grupper, människosmugglare och dyra advokater att inleda förfaranden, dra ut på dem så länge som möjligt och, vid behov, gå under jord om de inte beviljas flyktingstatus.

Att döma av den senaste tidens händelser skyddar gränsförvaltningsbyrån Frontex inte EU:s yttre gränser. Den behandlar dem som om den vore ett slags välkomstkommitté. Dessa båtar bör eskorteras tillbaka till avresesorten och riktiga flyktingar bör i möjligaste mån tas emot i sin egen region i stället för i Europa. Det är också av största vikt att ett antal internationella konventioner anpassas till dagens behov.

 
  
MPphoto
 

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE).(ES) Fru talman! Jag skulle vilja använda den här debatten för att tala om en grundläggande fråga: krissituationen. De klarar det inte på egen hand.

Roten till problemet är, som alla vet, det instabila läget i Tunisien och Egypten och kriget i Libyen. Det finns dock ingen gräns för hur länge det kommer att pågå. Tyvärr kommer det att pågå oroande länge. Vi måste därför bestämma oss för hur vi kan använda vår gemensamma politik för att hantera krissituationen, för de klarar det inte på egen hand.

Jag anser att vi måste prioritera solidariteten med offren och solidariteten med mottagarstaterna och mottagarregionerna.

Vi har verktyg som vi inte använder på rätt sätt. Vi har fyra fonder. Cecilia Malmström talade tydligt och raskt om belopp som för mig förefaller löjliga. Hon talade om 30 miljoner euro, 25 miljoner euro på begäran osv. Våra fyra fonder, flyktingfonden, återvändandefonden, fonden för yttre gränser och fonden för integration, har dock en total budgetram på nästan 3 miljarder euro.

Fru Malmström! Enligt min uppfattning bör dessa fonder användas i nödsituationer. Vi måste kunna använda dem och ändra dem. Våra begränsningar när det handlar om samarbete och solidaritet symboliseras av den svaghet som Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) har visat i samband med Hermesinsatsen. De allt större strömmarna av människor som flyr hit undan krig och desperation visar hur begränsad denna kapacitet är. De klarar det inte på egen hand.

Vem klarar det? EU har den solidaritet som behövs för att i realtid tillgodose behoven i denna nödsituation.

 
  
MPphoto
 

  Ana Gomes (S&D).(PT) Fru talman! Fiorello Proveras betänkande kunde inte ha kommit vid en mer utmanande tidpunkt. Tunisien och Egypten, länder med enorma ekonomiska problem, har redan öppnat sina dörrar för mer än 400 000 flyktingar från Libyen. Trots det har EU:s regeringar valt att göra ingenting och ignorera de 20 000 människor som samlas på Lampedusa på omänskliga villkor. Revolutionerna i Nordafrika har gjort det ännu mer angeläget för EU:s medlemsstater att leva upp till sina humanitära skyldigheter att ta emot flyktingar och utforma en ny migrationspolitik som bygger på solidaritet och EU:s övriga grundläggande värderingar och principer. Vissa medlemsstater har de senaste åren bedrivit en politik gentemot sina grannar kring Medelhavet som präglas av stängda dörrar och ofrivilligt återvändande. Denna politik, med ökade kontroller i Nordafrikas hamnar, patrullering i Medelhavet och till och med en del brutalare metoder, till exempel elchocker, kan ha hindrat vissa invandrare från att ta sig till Europa. Detta har emellertid skett till en skamligt hög kostnad: rättigheterna för de invandrare och flyktingar som tvingas återvända till regimer som Muammar Gaddafis.

Den rådande krissituationen innebär att vi måste införa ett gemensamt asylsystem med ett delat ansvar, inklusive en tillfällig skyddsmekanism och större möjligheter till vidarebosättning. Vi behöver en ny migrationsstrategi där hänsyn tas till migrationernas bakomliggande orsaker, till exempel fattigdom, diskriminering, konflikter och politiskt förtryck. Utan en sådan kommer människosmugglarna alltid att hitta alternativa vägar. EU måste därför göra främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati och hållbar utveckling till en verklig strategisk prioritering i sin utrikespolitik och i utvecklingsprogrammen för Medelhavet och andra områden.

 
  
MPphoto
 

  Sonia Alfano (ALDE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Den här krissituationen utgör en viktig lärdom för EU:s asyl- och invandringspolitik. Det har återigen blivit uppenbart att EU inte har någon rättslig och operativ ram för att hantera extraordinära men inte oförutsebara händelser, såsom de senaste månadernas händelser i Nordafrika.

Lampedusa, Syditalien och hela Italien får betala för dessa misstag. De som drabbas hårdast är emellertid de flyktingar som tas emot på sådana omänskliga villkor. Trots artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning bryr sig alla länder i praktiken bara om sina egna angelägenheter. Frankrike, som har gemensam gräns med Italien, har en oacceptabel inställning till den rådande situationen i EU. Jag uppmanar därför kommissionen att försöka få en förklaring från den franska regeringen.

EU har i åratal ingått avtal med tredjeländer som styrs av diktatorer, och har därmed finansierat deras verksamhet och låtit affärsintressen komma före demokratiska behov. EU har mött de libyska räderna med tystnad: tänker EU fortsätta att bemöta den ohållbara situationen i tältlägren med tystnad?

Vi är naturligtvis alla eniga om att vi inte kan köpslå med överste Muammar Gaddafi. Trots det hörde jag för några månader sedan inte några invändningar mot fördraget mellan Italien och Libyen, som har lett till att invandringsfrågan hanteras på ett ytterst omänskligt sätt. I dag försökte premiärminister Silvio Berlusconi använda samma metod med Tunisien, att erbjuda pengar. Kanske har den nya tunisiska regeringen dock lärt sig sin läxa.

EU och de 27 medlemsstaterna har dock, vare sig man vill eller ej, ett ansvar att vidta åtgärder, med tanke på den övergripande prioriteringen om internationell solidaritet och skyddet av mänskliga rättigheter. Jag hoppas därför att kommissionen föreslår att det beredskapsförfarande som anges i direktiv 2001/55/EG om tillfälligt skydd införs så snart som möjligt och att rådet antar detta förslag inom den närmaste framtiden, annars kommer det att vara förgäves.

Jag kräver också att en parlamentarisk delegation, inte en delegation av politiska grupper, skickas till Lampedusa för att kontrollera både invandrarnas humanitära villkor och principen om non-refoulement.

 
  
MPphoto
 

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE).(FR) Fru talman! Det här är ett mycket känsligt betänkande och jag måste kritisera dess titel. Användningen av ordet ”migrationsströmmar” anger tonen: det ger intrycket av att migranter är varor eller inkräktare.

Det här är en historisk tid för befolkningarna i södra Medelhavet och för oss, men rädslan för massinvandring hindrar EU och medlemsstaterna att skapa ny dynamik.

Den senaste tidens demokratiska förändringar i syd har gjort oss medvetna om vår inkonsekventa hållning. De har återigen visat att vår förlegade och verklighetsfrämmande samarbetspolitik är inkonsekvent och saknar vision. Det är hög tid för EU att genomföra en migrationspolitik som är förenlig med våra värderingar, som visar att vi lever i en värld där människor är rörliga, en värld där människor flyttar runt.

Att fortsätta att tala om migrationsströmmar är absurt och går stick i stäv mot våra humanistiska värderingar. Om vi européer vill bli aktörer att räkna med i världen måste vi förändra vår inställning och arbeta för att skapa en union för Medelhavsområdet som bygger på solidaritet. Då måste vi se över vår rörlighetspolitik, eller det som i dag kallas migrationspolitik. Vi måste leva upp till de sydliga befolkningarnas förväntningar.

Rädslan för invandring får inte längre styra vår politik. Stärkandet av gränskontroller får inte längre vara vårt huvudsakliga motiv när vi genomför samarbetsavtal, som var fallet med Libyen.

Vi måste se över de villkor som krävs för att ingå avtal om rörlighet för personer som omfattar återtagandeavtal så att vi respekterar de mänskliga rättigheterna. Våra insatser kännetecknas fortfarande av en säkerhetsdriven syn på rörlighet som strider mot våra värderingar och vår skyldighet att skydda befolkningar. Vi måste kraftigt protestera mot Silvio Berlusconis och Claude Guéants skamliga ståndpunkt.

Fru kommissionsledamot! Vilken typ av politiska åtgärder måste vi vidta för att upprätta en riktig union för Medelhavsområdet, där vi visar solidaritet med befolkningarna i söder som i dag känner sig föraktade av oss?

 
  
MPphoto
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL).(FR) Fru talman! Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster kommer inte att rösta för betänkandet. Det innehåller visserligen vissa positiva punkter men dessa motsägs ständigt av vissa medlemsstaters agerande, inklusive mitt eget land.

I betänkandet vägrar man att inse att migrationen främst sker inom de sydliga länderna. Eftersom man inte inser detta kommer spänningarna bara att öka och kommer att störta flera av dessa länder ännu lite djupare in i fattigdom.

EU kan visserligen inte hjälpa alla nödlidande människor i världen men löper heller ingen risk att behöva göra det. Det finns siffror som styrker detta, trots vissa personers invändningar. EU kan inte hjälpa alla nödlidande människor i världen men vi bör göra en insats som står i proportion till vårt välstånd, våra behov och den skada EU har orsakat och som vissa av dess företag fortfarande orsakar genom att plundra dessa länder på resurser. Betänkandet fortsätter i Fästning Europas inåtvända tradition, stick i stäv mot EU:s egna intressen, särskilt de demografiska.

Nej, EU har inte dragit lärdom av revolutionerna i arabländerna. EU visar inte solidaritet. Inom loppet av några dagar har Tunisien tagit emot över 100 000 libyska flyktingar på föredömliga villkor. Nej, fru kommissionsledamot, EU:s prat kan inte mäta sig med de problem som världen står inför. Det kommer endast att underblåsa vissa medlemsstaters främlingsfientliga politik, och det beklagar jag.

 
  
MPphoto
 

  Mario Borghezio (EFD).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Först av allt vill jag tacka kommissionsledamot Cecilia Malmström för hennes hårda arbete vecka ut och vecka in för att ta itu med denna enorma katastrof – för det är just vad det är.

Vi har hört uttalanden, inte bara här i parlamentet, där man försöker förminska och bagatellisera det som vår regering, vårt land och vårt folk har ställts inför. Det har varit, och är fortfarande, en kris – bland annat en humanitär sådan – av exceptionella mått. Jag anser att vår regering, och i synnerhet vårt folk, verkligen har gjort väl ifrån sig om man ser till den internationella opinionen. Folket på Lampedusa har agerat på ett enastående sätt och först välkomnat migranterna och därefter hjälpt dem ur egen ficka tills de kommit till en punkt då de säger att de inte kan fortsätta längre. Vi måste, utöver de mänskliga rättigheter som vi diskuterar varje dag i parlamentet, även ta hänsyn till befolkningarnas rättigheter, bland annat rätten att bevara sin identitet, sitt leverne och naturligtvis rätten att inte bli invaderade.

Bland migranterna finns även olagliga invandrare, brottslingar som släppts ur fängelserna. Det här är med rätta en fråga för de länder som måste ta emot dem. När migrationsströmmarna blir så omfattande att man kan tala om – jag upprepar – en invasion måste vi ta itu med frågan.

Vi står på vårt folks sida till hundra procent, inga om eller men. EU måste uppmärksamma detta, fru kommissionsledamot. Vi måste utöver de mänskliga rättigheterna även ta hänsyn till våra rättigheter, den inhemska befolkningens rättigheter. Därför stöder vi helt och hållet den italienska regeringens insatser i Tunisien för närvarande. Jämfört med de blygsamma siffror som kommissionsledamoten har tillkännagett erbjuder den italienska regeringen Tunisien en hel del. Stora insatser görs och vi är övertygade om att vi kommer att nå konkreta resultat.

Vi måste dock gå från ord till handling. Gränsförvaltningsbyrån gör inte vad den borde för att få slut på denna avskyvärda människohandel. Människohandeln är en skam för Medelhavet och EU bär en del av ansvaret. Jag menar därför att vi måste sätta stopp för människohandeln och jag säger ja till en Marshallplan för dessa länder.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Fru talman, fru Malmström! Det är väl känt att människor från överbefolkade, underutvecklade länder varje dag riskerar sina liv för att EU, med sina pseudohumanitära idéer, inte har klargjort att det inte är samma regler som gäller för migranter som för flyktingar.

Enligt Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning är flyktingar, som vi alla vet, människor som vistas utanför sitt hemland på grund av en befogad rädsla för att bli förföljda på grund av ras, religion eller politisk uppfattning. Denna definition gäller dock inte det stora flertalet av de människor som dagligen strömmar till Europa. Oavsett vilken situation som råder i hemlandet vill de bara ta sig till EU – till det land som flyter av mjölk och honung – för att pröva lyckan här, och i regel bara för att ta del av våra sociala skyddssystem. Detta förefaller kanske rimligt i deras ögon, men som ledamöter av Europaparlamentet måste vi se till européernas intressen. Det innebär verkligen inte att permanent stödja miljontals ekonomiska invandrare som, på grund av bristen på lämplig utbildning och kompetens för vår arbetsmarknad, helt enkelt inte är till särskilt stor nytta för oss.

Det vore oerhört orättvist, framför allt gentemot länder som Tunisien och Libyen, som precis har lyckats frigöra sig från diktatoriska regimer och slagit in på vägen mot demokrati. De kommer att behöva all sin kraft för att återuppbygga sina egna länder. Dessa människor måste utveckla sina egna länder.

Alltsedan Zine el Abidine Ben Alis diktatur upphörde har Tunisien varit ett fritt land. EU måste även ta hänsyn till detta när vi diskuterar hur vi ska ta itu med massinvandringen från Nordafrika. Jag anser därför att alla ekonomiska invandrare bör skickas tillbaka redan innan de når EU. De borde inte ens få lov att anlända till Lampedusa, och EU:s gränsförvaltningsbyrå bör ges de befogenheter den behöver för att se till att de inte gör det.

 
  
MPphoto
 

  Salvatore Iacolino (PPE).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har hört en rad åtgärder och initiativ nämnas som verkligen är lugnande och i linje med vad den italienska delegationen begärde vid det möte som vi höll förra veckan tillsammans med delegationens ordförande och ordförande José Manuel Barroso: mer solidaritet, mer resurser, mer detaljer och kraftfullare åtgärder för Lampedusa, Malta och alla de stater som utsätts för ett exceptionellt migrationstryck som endast kan hanteras med hjälp av europeisk styrning.

Dessa lugnande uttalanden överensstämmer naturligtvis med våra tankar om tillämpningen av artikel 5 i direktiv 2001/55/EG. Vi räknar med att detta kan läggas fram för rådet inom rimlig tid. Det handlar till exempel om en enhetligare europeisk grannskapspolitik, som bygger på resultat och företräde för gränsregioner som kan satsa resurser på att se till att deras egna ungdomar har yrkes- och utvecklingsmöjligheter i sina egna länder. Det handlar även om en bättre och lämpligare operativ plan för gränsförvaltningsbyrån som faktiskt har hjälpt till med att bedriva gemensam patrullering under detta exceptionella skede. Vi anser att avsnittet om finansiering av migrationsåtgärder ger möjlighet till ytterligare insatser med anledning av det exceptionella läge som råder, vilket vi alla nu är medvetna om.

Kommissionsledamot Malmström, vi har inte nämnt frågan om utjämningsåtgärder. Du har inte kommissionsledamot Johannes Hahn med dig. Det kanske hade varit lämpligt om han hade varit med. Jag talar om en översyn av strukturfonderna, en politik där hänsyn tas till den exceptionella situationen, den minskade attraktionskraften, konsekvenserna för Siciliens attraktionskraft som fiske- och turismregion, någonting som Lampedusa och Sicilien på något sätt måste kompenseras för.

Etthundrafemtiotusen egyptier har återvänt till Libyen, men migrationsfrågan tar inte slut där. Vi måste därför agera mycket bestämt genom en kraftfull och beslutsam EU-politik. Vi räknar med att du och ordförande José Manuel Barroso kan utarbeta en sådan strategi i form av en heltäckande migrationsplan. Vi kan inte invänta fler åtgärder. Vi är också övertygade om att EU vid månadens slut kommer att ha utarbetat en migrationsplan som visar den länge efterfrågade solidaritet som vi äntligen vill se omsättas i åtgärder.

 
  
MPphoto
 

  John Attard-Montalto (S&D).(EN) Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag hör att vissa – inte alla – av mina kolleger som deltar i debatten talar om migration som någonting som inte pågår för närvarande utan som någonting som kommer att inträffa.

En mänsklig tragedi pågår faktiskt medan vi talar här i parlamentet. Ofta talar vi om huruvida vi håller med eller inte håller med. En sak som vi emellertid bör vara överens om är att den här tragedin, som utspelar sig i vår omedelbara närhet – några hundra kilometer från EU:s södra gräns – pågår just nu och kommer att fortsätta att växa. Ändå fortsätter vi att diskutera, trots att det finns ett verktyg – rådets direktiv 2001/55/EG – som rådet, på kommissionens rekommendation, kan börja tillämpa.

Hur ska vi kunna mäta om invandringen är stor, liten eller tillräckligt stor när det hela är över? EU måste bestämma sig för om man vill agera eller reagera. Vi reagerar när saker och ting redan har inträffat. Låt oss inte vara en institution av i går. Låt oss vara en institution av i dag.

 
  
MPphoto
 

  Sarah Ludford (ALDE).(EN) Fru talman! Effektiv förvaltning, sammanhållning, solidaritet, ansvar: detta ska vara grunden i EU:s gemensamma invandringspolitik. Jämför detta med vad EU faktiskt har gjort under det senaste årtiondet. Det förtjänar att betyg på runt tre av tio möjliga. Det är inte kommissionens fel. Kommissionen har utarbetat en rad politiska åtgärder och lagt fram lagstiftningsförslag. Det är till stor del medlemsstaternas fel. Det är dags att slopa vår reaktiva, kaotiska och defensiva inställning och i stället inta en proaktiv, välplanerad och offensiv inställning. Kanske kan vi dra lärdom av ett land som Kanada, särskilt dess politik för laglig invandring.

Min egen stat, Storbritannien, har reserverat sig mot alla förslag om en gemensam politik. Det beklagar jag, men när så många av dem som intervjuas på ställen som Lampedusa säger att de snabbt vill vidare norrut och ofta just till Storbritannien hjälper det inte till att övertala mitt land, som också har haft en mycket stor invandring, att lätta på sina gränskontroller.

Jag tror på solidaritet. Jag anser att vi nu bör använda direktivet om tillfälligt skydd. Alla medlemsstater – både i nord och syd – måste dock vara skyldiga att genomföra EU:s lagstiftning om mottagning av invandrare och om behandling av ansökningar med finansiell och annan hjälp samt om integration och genomförande av arbetsrätten. Solidaritet och ansvar måste vara något ömsesidigt.

 
  
MPphoto
 

  Hélène Flautre (Verts/ALE).(FR) Fru talman! Jag tycker inte att vi å ena sidan kan välkomna revolutionen i Tunisien och å andra sidan kräva att landet genomför den gränskontrollpolitik som fördes under Zine el Abidine Ben Alis diktatur. Jag anser att vi bör sluta utöva påtryckningar på den tunisiska regeringen, som har många andra frågor att ta itu med: sina egna flyktingar – som redan har nämnts – och tillsynen över landets demokratiseringsprocess.

Situationen är ny och exceptionell och vi bör se detta som en möjlighet att samtidigt både utarbeta lämpliga lösningar och visa solidaritet. Sarah Ludford har rätt – det är definitivt det som saknas mest inom EU. Jag anser att kommissionen och parlamentet först och främst bör införa ett moratorium mot tunisiernas återvändande, för det är verkligen opassande och olämpligt. Vi bör också bevilja tillfälligt uppehållstillstånd för tunisier som redan har anlänt till Frankrike och Italien, garantera skyddssökande människor tillträde till EU och avstå från att vidta åtgärder eller ingå avtal som skulle kunna hindra dem från att få detta skydd. Vi bör också – vilket redan har nämnts – tillämpa bestämmelserna i direktivet från 2001 på alla dem som har rätt att åberopa dem, och som ett led i vidarebosättningsprocessen ta emot de flyktingar som befinner sig på gränsen mellan Tunisien och Libyen.

Därefter anser jag att vi måste överväga att bygga upp ett samarbete med dessa i framtiden helt demokratiska länder så att tunisier kan komma hit och arbeta, studera och resa runt på laglig väg, och därmed skapa riktiga kanaler för rörlighet mellan de två kusterna i Medelhavet.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Willy Meyer (GUE/NGL).(ES) Fru talman! Jag anser att Lampedusa har blivit en symbol för EU:s omänskliga invandringspolitik. Det är inte bara ett överhängande problem. Det är ett strukturellt problem.

Jag minns den 14 februari 2009 under den förra sessionen. Jag reste till Lampedusa med en delegation från min politiska grupp i parlamentet. Det var en resa in i helvetet. Och då menar jag helvetet! Den migrationspolitiken byggde inte på principen om att utvandring är en rättighet och inte ett brott. Den innebar heller inte någon som helst garanti för den okränkbara principen om rätten att söka asyl.

På Lampedusa 2009 gjordes ingenting för att identifiera människor eller behandla asylansökningar förrän människorna gjorde vad de var tvungna att göra: resa sig, göra uppror, för de levde som djur.

Ingenting har förändrats mellan 2009 och 2011. En sak skulle man dock faktiskt kunna säga har förändrats: Premiärminister Silvio Berlusconi undertecknade ett avtal med överste Muammar Gaddafi, trots att Gaddafi inte följde internationell rätt och utvisade FN:s flyktingkommissarie i vetskapen om att han hade 9 000 flyktingar i Libyen – samma Libyen som för närvarande bombas efter en humanitär vädjan.

Det är detta hyckleri som måste förändras. Det är denna grundläggande förändring som måste ske i EU.

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten (EFD).(EN) Fru talman! Rådet antar genom sitt beslut den resolution som antagits av FN:s säkerhetsråd. Låt mig citera det: ”Vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda civila och områden med civilbefolkning som hotas av angrepp i Libyen. Varje form av utländsk ockupationsstyrka i någon del av Libyen är dock utesluten.”

Den meningen innehåller två helt motstridiga idéer. Hur skyddar man civila från angrepp utan att samtidigt ockupera någon del av landets territorium? Hur kan nationer med en lång och lysande militärhistoria, som Storbritannien och Frankrike, anta en sådan meningslös politik? Svaret på det är enkelt: De är bundna att göra det genom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, till följd av Lissabonfördraget. De kontrollerar inte längre sin egen utrikespolitik.

I rådets beslut står vidare att ansvaret för unionens militära politik ligger hos unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Catherine Ashton kommer således att ha möjlighet att föra sitt första krig och skriva in sitt namn bland de stora i militärhistorien, såsom Erwin Rommel, Bernard Montgomery och Dwight D. Eisenhower. Jag önskar henne lycka till. Det som troligtvis kommer att hända är dock att denna idiotiska politik kommer att sluta i katastrof för alla inblandade.

Västvärlden, i synnerhet de europeiska länderna, borde framför allt och med alla diplomatiska medel, uppmuntra de moderata regimerna i Nordafrika och skydda våra egna gränser mot ytterligare massinvandring. Det kanske inte är det politiskt korrekta svaret, men det är ett realistiskt svar från förnuftiga nationalstater, om de nu hade kunnat fatta sådana beslut.

 
  
MPphoto
 

  Daniël van der Stoep (NI).(NL) Fru talman! I fredags rymde hundratals så kallade asylsökande från de före detta Barbareskstaterna från sina mottagningsläger på det italienska fastlandet. Dessa invandrare hade förts vidare dit eftersom Lampedusa är överfullt. Så ser den kärva verkligheten ut: Tusentals utsiktslösa invandrare från Barbareskstaterna utnyttjar instabiliteten i regionen för att söka sig ett bättre liv i välståndets Europa.

De invandrare som intervjuades i tv förklarade snabbt vilka städer de helst ville komma till – Amsterdam, Rom, det spelade ingen större roll. För att göra saker och ting ännu värre klagade de också på att de italienska myndigheterna inte försåg dem med cigaretter och alkohol. Man glömmer nästan bort att människor medvetet väljer kriminalitet och avsiktligt missbrukar socialsystemen i Europa. Dessa så kallade asylsökande, som jag föredrar att kalla snyltgäster, måste tas emot i regionen. Ansvaret för att ge dem tak över huvudet ligger hos Afrikanska unionen, Arabförbundet eller den förfärliga organisationen Islamiska konferensen.

EU bär inte ansvaret för dessa lycksökare. Om de trots allt kommer hit bör vi påskynda asylförfarandena för dessa så kallade flyktingar och så snart som möjligt skicka tillbaka dem till Barbareskstaterna och länderna däromkring. Låt dessa länder ta sitt ansvar, inte vi och inte nu.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 

  Silvia Costa (S&D).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja fråga min kollega som precis talade om det verkligen kan anses lämpligt att använda termerna ”snyltgäster” och ”lycksökare” om människor som flyr från en allvarlig politisk nödsituation – det är alla politiska grupper överens om – som den i Nordafrika.

Jag tycker att det är en oerhört allvarlig anklagelse och uppmanar talmannen att på något sätt belysa det som sagts och avgöra om det kan anses lämpligt i en sådan känslig debatt om människors lidande. Dessa människor anses uppenbarligen inte ha rätt att äta med tanke på att vi har fått höra att ”de till och med kräver mat och bara är en massa snyltgäster”.

Jag tycker att det är mycket allvarligt att det har gjorts ett sådant uttalande i parlamentet. Jag hoppas att EU:s medborgare kan läsa detta oerhört grova uttalande, som endast visar på en total politisk otillräcklighet hos den person som sade det.

 
  
MPphoto
 

  Daniël van der Stoep (NI).(NL) Fru talman, fru Costa! Du har rätt. Jag använder grova ord, men dessa ord är mycket tydliga. Vi i EU måste nu ta itu med enorma flyktingströmmar och majoriteten av dem på vänsterkanten säger att det bara rör sig om olycksdrabbade personer som alla flyr från sina länder. Ok, men varför måste alla komma till Europa? Jag menar att det är svårare att ta sig till Europa med båt än det är att ta sig till Marocko eller Saudiarabien. Uppenbarligen kommer de hit på grund av våra sociala skyddssystem och för att de kommer att kunna få pengar av staten här. Ni möjliggör bara allt detta!

Vi måste vidta kraftfulla åtgärder för att motverka detta och vi måste se till att vi som ledamöter av Europaparlamentet försvarar EU:s medborgare. Om du fortsätter att tänka så där kommer det att bli vår undergång. Nästa gång talar vi om Afrika söder om Sahara och så småningom kommer alla att komma hit. Det har vi inte råd med. Det är din värld, inte min. Jag önskar dig all lycka till med det, men det är inte vad våra medborgare vill, iallafall inte i Nederländerna.

 
  
MPphoto
 

  Simon Busuttil (PPE).(EN) Fru talman! För några dagar sedan tillkännagav EU:s ledare att de är beredda att visa konkret solidaritet med de medlemsstater som drabbas hårdast av migrationstrycket. Den tiden har nu kommit, eftersom de massiva migrationsströmmarna nu har drabbat EU. Vi uppmanar nu Europeiska rådet att hålla sitt ord. Konkret solidaritet måste innebära att alla medlemsstater tar ansvar för de fördrivna människor som flyr från Libyen till Europa.

Vi har redan ett verktyg. Vi måste bara använda det. Jag talar om solidaritetsmekanismen i direktiv 2001/55/EG, som innebär två saker. Den innebär för det första att alla fördrivna människor som tar sig till EU ges tillfälligt skydd. För det andra innebär den att alla medlemsstater, inte bara det land som de råkar anlända till, har ansvar att ta emot dem. För att kunna tillämpa mekanismen krävs att rådet fattar ett beslut om att massiv tillströmning föreligger. Det måste dock ske på förslag av kommissionen – av dig, fru kommissionsledamot.

Det råder ingen tvekan om att det pågår en massflykt från Libyen. Över 400 000 människor har flytt från Libyen, de flesta till Tunisien och Egypten, men nu även till EU-länderna. Förra veckan anlände över 800 personer, de flesta somalier och eritreaner, till Malta bara inom loppet av 24 timmar. Proportionellt sett har detta samma effekt som om 120 000 människor skulle anlända till Frankrike på en och samma dag. Nog skulle väl detta räknas som en massiv tillströmning. Det är således inte antalet människor i absoluta termer som vi måste titta på, utan antalet människor i relativa termer – deras relativa effekt på ankomstlandet.

Jag vädjar verkligen till dig, fru kommissionsledamot, att ta på dig den politiska ledarrollen och lägga fram det här förslaget. Jag vädjar även till rådet att hålla sitt ord och visa konkret solidaritet.

 
  
MPphoto
 

  Claude Moraes (S&D).(EN) Fru talman! Rådet har sedan 1999 vägrat att upprätta en asylpolitik och en formell bördefördelning. Jag talar på David-Maria Sassolis och mina italienska kollegers vägnar när jag säger att det saknas lagstiftning för att lösa den nödsituation vi ser i Italien i dag. Vi borde ha hittat en lösning vid det här laget. Mottagningsförfaranden, kvalifikationer – kärnan i det asylpaket som vi diskuterar i dag – borde ha genomförts för länge sedan. Då skulle vi ha haft en strategi för vidarebosättning och bördefördelning, men det har vi inte.

Av det skälet säger jag på min grupps vägnar att vi måste hjälpa till i den här nödsituationen. Vi uppmanar framför allt rådet – men även dig, fru kommissionsledamot – att visa politiskt ledarskap, och att tillämpa rådets direktiv 2001/55/EG. Det kommer att skapa förutsättningar för vidarebosättning som åtminstone kan minska bördan något.

Samtidigt får vi inte – som några har sagt – ignorera våra skyldigheter när det gäller asyl och internationell rätt. Dessa skyldigheter omfattar väldigt många utsatta människor som i dag befinner sig i nöd. Orsakerna bakom asylens pushfaktorer är djupa och allvarliga – nämligen fattigdom och instabilitet. Vi har i dagsläget dock en situation som drabbar länderna i söder och vi måste genomföra rådets direktiv 2001/55/EG.

 
  
MPphoto
 

  Cornelia Ernst (GUE/NGL).(DE) Fru talman! Jag vill ta upp tre punkter. För det första bör vi klargöra att vi faktiskt kan ge stöd till flyktingar från Nordafrika, särskilt från Tunisien, och att vi också vill göra det. Jag välkomnar därför också att kommissionen vill aktivera direktiv 2001/55/EG i syfte att ge tillfälligt skydd. Samtidigt vill jag uppmana alla medlemsstater att faktiskt göra detta. Det gäller inte bara Italien, utan även Frankrike och Tyskland – framför allt de länder som faktiskt har möjlighet att investera.

För det andra förväntar vi oss ett tydligt uttalande från kommissionen om att alla avtal som ingås med diktatorer som Zine el Abidine Ben Ali eller Muammar Gaddafi för att förebygga migration – det är så jag skulle beskriva dem – är ogiltiga. Verkliga partnerskap med tredjeländer, som Cecilia Malmström nämnde, kan faktiskt inte jämföras med Italiens idé om att köpa beredskapen att ta tillbaka flyktingar för 150 miljoner euro. I stället för att visa solidaritet när det gäller att förebygga flyktingströmmar bör vi visa praktisk solidaritet med nordafrikanska stater som Tunisien, dit 150 000 människor har flytt.

För det tredje måste vi inse att EU:s verktyg för att förebygga flyktingströmmar vilar på en mycket skör grund. Frontex och Dublin II – vi måste tänka om i fråga om dessa. Vi behöver en liberal asyl- och migrationslagstiftning i EU och en annan slags utvecklingspolitik som faktiskt är hållbar.

 
  
MPphoto
 

  Constance Le Grip (PPE).(FR) Fru talman! I det här skedet av debatten kommer jag oundvikligen att behöva upprepa eller instämma i några av de saker som tidigare har sagts. Precis som flera av mina kolleger vill jag dock också säga att de problem vi måste ta itu med – problem som hela EU måste ta itu med för närvarande – inte kan lösas av en ensam medlemsstat.

Ingen medlemsstat bör ensam behöva ta itu med de utmaningar som den ställs inför och som jag, som sagt, anser är utmaningar som rör hela EU. Det jag egentligen är ute efter är därför att EU ska kunna organisera sig och hantera situationen genom att arbeta tillsammans som en enhet. Jag anser att det nu verkligen har blivit dags att lägga grunden för en verklig europeisk invandrings- och asylpolitik.

En europeisk asyl- och invandringspakt antogs för över ett år sedan. Jag anser att det nu har blivit dags att tillämpa den på ett mycket konkret sätt.

Vi hörde kommissionsledamoten. Vi hörde ett antal av de rekommendationer som hon presenterade. Jag skulle vilja återkomma till dem och ge mitt fulla stöd till några av hennes förslag. Ja, vi måste till varje pris utöka gränsförvaltningsbyråns resurser. Vi måste utöka dess mänskliga, materiella och finansiella resurser och vi måste se till att den kan bidra med större stöd till operation Hermes och operation Poseidon.

Ja, vi behöver extra, ytterligare resurser till de medlemsstater som drabbas hårdast, skulle jag vilja säga, av de ökade migrationsströmmar som vi ser i dag. Det blir ett sätt att visa vår solidaritet i finansiella termer.

Ja, vi behöver bygga upp ett närmare samarbete med länderna i södra Medelhavet. Vi behöver naturligtvis stödja dem, hjälpa dem och hitta verktyg. Kommissionsledamoten nämnde partnerskap för rörlighet – jag tror att hon reste till Tunisien för att tala om det. Ja, vi behöver stärka dessa verktyg i en anda av ansvar, i en anda av solidaritet, men även i en anda av konkreta, specifika insatser.

 
  
MPphoto
 

  David-Maria Sassoli (S&D).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ni måste ha insett att det finns mycket solidaritet här i parlamentet, men det räcker inte. För att kunna införa och möjliggöra en europeisk invandringspolitik måste vi tillsammans göra vad andra inte kan, nämligen att få regeringarna att enas.

Ta era förslag och lägg fram dem för rådet. Vi kommer att stödja er, för ni måste ha insett att det, bortsett från en del främlingsfientliga kommentarer, finns stor respekt och stor solidaritet här i parlamentet. Parlamentet kommer att bekräfta detta i morgon och säga nej till refoulement, ja till att genomföra direktiv 2001/55/EG och ja till att genomföra artikel 25 i samma direktiv.

I morgon kommer vi att göra vårt i parlamentet. Andra måste dock även göra sitt. Regeringarna måste bli mycket mindre själviska. Vi måste visa att vi har den solidaritet som behövs för att genomföra en europeisk politik. Ert arbete är naturligtvis centralt i detta, för utan regeringarna kommer EU att bli svagare.

 
  
MPphoto
 

  Carlos Coelho (PPE).(PT) Fru talman, kommissionsledamot Malmström, mina damer och herrar! Vi har alla talat om att migrationsströmmarna har ökat, både i omfattning och i komplexitet. Förutom de långvariga konfliktsituationerna i Afghanistan, Somalia och Demokratiska republiken Kongo ser vi nu även en alarmerande ökning av nya fall, till exempel Egypten, Tunisien och Libyen, som har gjort att situationen har förvärrats dramatiskt.

De medlemsstater som av geografiska skäl har drabbats hårdare av migrationstrycket har också haft betydligt svårare att åtgärda situationen. Den kaotiska situationen på ön Lampedusa, som flera talare redan har nämnt, är ett exempel, där antalet flyktingar överstiger antalet invånare. De medlemsstater som är särskilt drabbade behöver därför snarast få det stöd de behöver i form av finansiella, mänskliga och tekniska resurser, för att faktiskt kunna ta itu med de massiva migrationsströmmarna och för att kunna hantera migrationstrycket på ett humanitärt sätt.

Jag stöder därför mina kollegers krav på att EU:s solidaritetsmekanism omedelbart bör aktiveras. Det är också viktigt att utnyttja den infrastruktur och de organ som redan finns, till exempel Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor, och vi bör förmodligen se över och anpassa operation Hermes. Jag håller även med Rui Tavares i det han sade om förfarandet för vidarebosättning av flyktingar. Det är viktigt att rådet, som inte deltar i debatten, slutar att gömma sig bakom juridiska förevändningar och kan hitta en lösning på frågan om vidarebosättning av flyktingar. Slutligen, fru kommissionsledamot, anser jag att vi behöver mer solidaritet mellan unionens medlemsstater, ökad samordning av insatser, och en ansvars- och bördefördelning.

 
  
MPphoto
 

  Rosario Crocetta (S&D).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är sorgligt att notera att västvärlden ibland kan uppbringa stor solidaritet när det gäller att bomba, skicka företag till länder i tredje världen och ta olja, men har större problem att utforma en solidaritets- och migrationspolitik. Kvällens debatt berör dessa frågor.

Jag reste till Lampedusa i måndags och såg 4 000–5 000 människor på marken. De kurade ihop sig tillsammans för att sova utan skydd för sol eller regn. De gjorde sina behov och åt på samma ställe, och hade ingen möjlighet att byta sina blöta kläder – som en del har påstått var designmärken men som i själva verket var falska designmärken – som de hade på sig vid överfarten. Det rådde bedrövliga förhållanden. Bland dessa människor var 4 500 barn, 12–13-åringar, som levde på samma villkor, samma obekväma villkor som invånarna på Lampedusa.

Tunisien visar sin solidaritet och har nu tagit emot 150 000 migranter från Libyen. Det är ett fattigt land som visar solidaritet, medan det förmögna Europa inte kan ta emot 5 000 migranter. EU bör i stället visa sin solidaritet med dessa underbara barn som satte i gång Jasminrevolutionen, som tog sin början i Sidi Bouzid och som håller på att förändra Nordafrika och världen.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Pallone (PPE).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ni har mer eller mindre sagt det vi ville höra. Jag vill dock inte ideologisera den här debatten som ibland ideologiseras av två partipolitiska läger. Jag anser att det är en mycket allvarlig sak att tala om en humanitär katastrof.

Den fråga jag själv ställer mig och som jag även riktar till mina kolleger i Europaparlamentet är följande: ”Kan vi tala om en humanitär katastrof och stanna där, eller borde vi ställa två typer av frågor, en som handlar om katastrofen, och därmed handlar om de omedelbara frågorna, och en som handlar om strategin?”

Problemet i Afrika och Mellanöstern är ett problem som per definition måste ligga utanför Europa. Den fråga som infinner sig är om det kan ske någon utveckling utan demokrati. Vi måste komma ihåg att revolten i dessa länder i Mellanöstern och Medelhavsområdet inte har handlat om ideologi utan om bröd, en revolt för demokrati för att överleva.

Här måste vi ställa oss vissa frågor. Fru kommissionsledamot! Det är visserligen bra att ta itu med problemet med direktiv 2001/55/EG och allt det som gränsförvaltningsbyrån gör, men EU måste fråga sig vad man vill göra åt situationen i Medelhavsområdet och hela Afrika.

Många av mina kolleger har talat om Libyen och andra länder. Det får mig att tänka på Darfur, på vissa platser i Afrika där det pågår folkmord varje dag. Det enda jag inte håller med om är följande: Det stämmer inte att Europa har gjort sig skyldigt till plundring. Vissa europeiska länder bär visserligen en del av ansvaret, men i Afrika finns det flera samspelande kapitalistiska system som inte bygger på en social arbetsmarknadsekonomi, som vårt eget, utan som bygger på en statskontrollerad ekonomi, statskapitalism. Det bästa exemplet är Kina, som köper statspapper och utnyttjar hela befolkningar. Vi kan inte köra bort presidenter som drivs av kriminella intressen. Inte ens FN kan göra det.

Jag anser att vi bör lägga de ideologiska frågorna åt sidan och tänka på det överhängande problemet. Det innebär att välkomna dessa människor, allihop. I morgon kan vi dock inte undvika att diskutera EU:s strategi för hela Afrika.

 
  
MPphoto
 

  Sylvie Guillaume (S&D).(FR) Fru talman! Vi har kommit till slutet av anförandena och jag kommer därför att fokusera på två punkter i form av frågor. För det första är det humanitära kaoset i Medelhavsområdet en oundviklig konsekvens av de brister som finns inom EU, närmare bestämt avsaknaden av en gemensam migrationspolitik. Det är orealistiskt att bara försöka förebygga migrationsströmmarna till EU. Det innebär också att tredjeländer och medlemsstaterna i södra Europa i dag ensamma måste ta konsekvenserna av detta. Italiens lösning – kollektiva utvisningar – är inte acceptabel, inte heller Frankrikes taktik att stänga sina gränser. På det sättet löser man ingenting och missar helt enkelt de verkliga problemen.

Min första fråga är följande: Kan vi förvänta oss en förändring och att man utarbetar en balanserad europeisk migrationspolitik?

Min andra fråga gäller också den europeiska solidariteten. Jag ser den inte som ett slagord utan som någonting som har blivit en angelägen och absolut nödvändighet. Även jag uppmanar rådet att snarast vidta åtgärder och aktivera solidaritetsmekanismen i direktivet om tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer. Jag uppmanar dock även medlemsstaterna att hörsamma UNHCR:s vädjan om att tillämpa mekanismen för vidarebosättning.

Min andra fråga är därför följande: Kan vi räkna med konkreta insatser vid mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 11–12 april?

 
  
MPphoto
 

  Cristian Dan Preda (PPE).(RO) Fru talman! Jag anser att dagens debatt om Fiorello Proveras betänkande är välkommen med tanke på den senaste tidens händelser i Medelhavsregionen och Nordafrika. Jag vill börja med att betona att det behövs en strategi på EU-nivå för att hantera de migrationsströmmar som utlösts av revolutionsvågen i arabvärlden, i den anda av solidaritet som krävs enligt artikel 80 i Lissabonfördraget.

Å andra sidan vill jag gratulera Fiorello Provera till hans betänkande, i vilket han betonar behovet av att konsekvent beakta de bakomliggande orsakerna till den instabilitet som har utlöst migrationsströmmarna. Det sker en massa saker för närvarande som påminner oss om det brådskande behovet av att vidta åtgärder. Efter den konflikt som uppstod efter valet i Elfenbenskusten, till exempel, sökte hundratusentals ivorianer skydd i grannländerna, 94 000 bara i Liberia, ett land som själv hotas av instabilitet.

För att undgå denna spiral av instabilitet och migration anser jag att vi framför allt måste betona den förebyggande aspekten. Då tänker jag främst på att förebygga konflikter. Vi måste även överväga insatser för demokrati och mänskliga rättigheter samt naturligtvis att förbättra den ekonomiska situationen på lång sikt.

Jag anser dock att vi måste bli bättre på att utnyttja de verktyg vi har som ett led i den globala migrationsstrategin för att främja synergieffekter mellan migration och utveckling. Migrationsfrågan måste automatiskt finnas med i dialogen med EU:s partnerländer. Vi måste även öka våra insatser för att främja utvecklingsprojekt i ursprungs- och transitländer för att förbättra levnadsvillkoren och ländernas förmåga att hantera migrationsströmmar.

 
  
MPphoto
 

  Carlo Casini (PPE).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Allting är ovisst när det gäller situationen i Nordafrika. Vi vet inte hur inbördeskriget i Libyen kommer att sluta. Vi vet inte om den nya politiska ordningen i Maghrebländerna och i Egypten kommer att leda till demokrati, eller om demokratisituationen och förbindelserna med EU kommer att bli ännu sämre.

När det gäller den oupphörliga strömmen av flyktingar från Afrikas kust till Europas kust, framför allt till Lampedusa, är det svårt, till och med i det här fallet, att skilja mellan dem som flyr från våld och rädsla för sitt liv, dem som till exempel har flytt ur fängelse och dem som försöker lämna svälten i hemlandet för en bättre framtid.

Det finns dock vissa saker vi kan vara säkra på. För det första måste vi respektera alla människors människovärde. För det andra innebär EU:s strategi gästfrihet för alla flyktingar. För det tredje är enskilda medlemsstaters gränser EU:s gränser. För det fjärde har alla EU-medlemsstater en solidarisk skyldighet: den bekräftades, stärktes och gjordes juridiskt bindande genom Lissabonfördraget, som även reglerar migrationspolitiken och hanteringen av migrationsströmmar i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. För det femte finns det redan verktyg för att hantera nödsituationer som den som pågår för närvarande, i form av direktiv 2001/55/EG, gränsförvaltningsbyrån och Europeiska stödkontoret för asylfrågor. Det är situationer som den som råder för närvarande som visar om EU faktiskt är verklighet eller inte.

Fru kommissionsledamot! Jag uppskattade ditt anförande. Jag anser dock att vi nu måste gå från ord till handling. Jag är väl medveten om detta och jag vet att du kommer att agera. Vi hoppas att ditt förslag kommer att följas upp. Det viktigaste är att ord inte är tillräckligt – det krävs handling för att EU ska bli verklighet. Det här är en möjlighet att bygga ett Europa.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papanikolaou (PPE).(EL) Fru talman! Vi står vid ett vägskäl. Jag säger detta eftersom vi måste överväga hur vi ska gå vidare från den kris som vi befinner oss i för närvarande. Vi har under tidigare år lyckats begränsa migrationsströmmarna från Nordafrika till södra Europa, till Italien, Spanien, Portugal, Malta och Grekland, genom bilaterala avtal mellan dessa länder och motsvarande länder i Nordafrika. Vi har faktiskt lyckats åstadkomma riktigt goda resultat. Därför ser vi nu ett ökat tryck på Grekland via Turkiet, eftersom EU och Grekland inte har kunnat tillämpa liknande avtal med Turkiet, trots att det finns sådana bilaterala avtal.

Min fråga är därför följande: Vad händer med avtalen nu när alla dessa oroligheter har brutit ut, fru kommissionsledamot? Kan vi – och bör vi – koppla dessa tidigare avtal eller andra framtida avtal till den finansiering vi tillhandahåller? Det åtgärdspaket som du tillkännagav är mycket bra och vi måste hjälpa dessa länder. Det är vår plikt att hjälpa alla våra medmänniskor. Hjälpen måste dock kopplas till en skyldighet för dessa länder att ta tillbaka alla som anlänt till Lampedusa och alla som inom en snar eller mer avlägsen framtid anländer till andra EU-länder. Ju större trycket är, desto fler människor kommer nämligen även att ta sig till andra länder.

Medan vi ändå är inne på ämnet och eftersom direktiv 2001/55/EG har nämnts kanske vi borde se tillbaka på det vi sade för ett år sedan. Flera ledamöter har nämnt den berömda omfördelning som vi så ivrigt har sett fram emot. Vi väntar fortfarande på att tillämpa principerna om återsändande och vidarebosättning. Säg vad mer vi bör göra. Kanske borde vi genast påbörja den interna vidarebosättningen av flyktingar för att minska trycket på de länder som har verkliga problem?

Slutligen, för min tid håller på att ta slut, måste vi begränsa medlemsstaternas fragmentariska strategier. Vissa länder, till exempel Tyskland och Frankrike, väljer att tillfälligt inte skicka tillbaka vissa flyktingar enligt Dublin II till Grekland. Vi kan få samma problem med Italien inom en snar eller mer avlägsen framtid. Den grekiska regeringen har trätt fram och tillkännagett ytterligare en fragmentarisk strategi: ett stängsel i Evros. Vi har dock ingen övergripande lösning på problemet. Det här är en sådan viktig fråga att vi behöver verklig solidaritet och en övergripande strategi, fru kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 

  Jacek Protasiewicz (PPE).(PL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Planen var från början att ha en betydligt smalare debatt som bara skulle handla om Fiorello Proveras betänkande. Vid talmanskonferensen beslutade man att utvidga debatten och vi diskuterar därför – och det med rätta – de senaste reaktionerna på tillströmningen av människor som till största delen är flyktingar. Vi kan nämligen inte kalla dem olagliga invandrare, för de är flyktingar – från Syrien och, framför allt, från Nordafrika som för närvarande befinner sig i revolution och kaos. Vår debatt har nu också kommit att handla om en övergripande bedömning av EU:s asyl- och invandringspolitik.

Som skuggföredragande för Fiorello Proveras betänkande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) skulle jag dock vilja återvända till det dokumentet. Jag vill ta upp två frågor i samband med betänkandet som jag anser är helt avgörande. För det första välkomnar jag varmt att man i betänkandet diskuterar behovet av större synergi mellan två centrala pelare i EU:s politik, nämligen utveckling och säkerhet. Den lärdom vi i dag drar av revolutionerna i Nordafrika är att stöd som uteslutande går via officiella kanaler och fördelas av diktatorledda regeringars departement inte löser de sociala problemen för människorna i de länder som omfattas av EU:s biståndspolitik. EU:s stöd måste verkligen hjälpa vanliga människor att lösa sociala problem, i stället för att hamna i fickorna på diktatorer och makthavare.

Inte bara ekonomiska reformer utan även demokratiska och människorättsliga reformer bör vara ett villkor för att bevilja utvecklingsstöd. I dag ser vi att unga människor i de delar av världen som vi är intresserade av och som omfattas av vår utvecklingspolitik inte bara vill ha bröd utan även frihet och demokrati.

För det andra börjar det, med tanke på Europas demografiska utmaningar, bli tydligt att EU utan en sammanhängande och rationell invandringspolitik inte kommer att kunna hantera de arbetsmarknadsproblem som redan börjar skönjas i horisonten. Enda sättet att förhindra att de minst välutbildade och mest nödlidande migranterna som söker sig en plats i världen strömmar till Europa är att ha en väl genomtänkt och sammanhängande migrationspolitik, som tidigare talare har nämnt, som dem som förs i Kanada och Nya Zeeland.

 
  
MPphoto
 

  Giovanni La Via (PPE).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! För att lösa situationen i Medelhavsområdet och den pågående och förväntade migrationsströmmen krävs en strategi på medellång och lång sikt som skiljer sig åt från den som Cecilia Malmström presenterade.

Jag anser att vi i de afrikanska länder som gränsar till Medelhavet måste skapa demokratiska levnads- och utvecklingsförhållanden som förhindrar den slags migration som vi nu bevittnar. Vi behöver en speciell kortsiktig plan – vissa har definierat den som Marshallplanen – för att stimulera och genomföra en utvecklingsprocess i de nordafrikanska länderna. Det är enda sättet att stoppa och motverka framtida migration.

Jag vill också understryka behovet av kompensationsåtgärder i de berörda områdena. Samtliga talare tog upp Lampedusa, och jag skulle vilja att ni funderar över hur den slags migrationsprocess som vi upplever just nu påverkar en ö som lever på turism och fiske. Resebyråerna har inte fått några bokningar på flera månader, bara avbokningar. EU måste visa sitt stöd med ändamålsenliga kompensationsåtgärder.

 
  
MPphoto
 

  Barbara Matera (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag talar som företrädare för södra Italien och som en stolt europé med den bestämda åsikten att medlemsstaterna måste medverka till att bygga en solid och varaktig union.

Att vi står oförberedda inför en nödsituation som sker bara 70 engelska mil från våra kuster visar på svagheterna i vårt system med 27 medlemsstater och behovet av att skapa en bättre ansvars- och solidaritetskänsla. Ett individualistiskt synsätt kommer med största sannolikhet att försvaga EU och sakta ned den integrationsprocess som vi med så stor möda har byggt upp under de senaste årtiondena.

Varenda litet hörn av EU är EU. Lampedusa är också EU och detta måste gälla på alla områden och i all politik. Det är absurt att se att det bara är två medlemsländer som tar hand om denna nödsituation. Vi har valt att ansluta oss för att bli starkare och precis som i de bästa äktenskap bör unionen ställa upp i nöd och lust.

 
  
MPphoto
 

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack för era ord. Vi förbinder oss att ge vårt fulla stöd när du talar om solidaritet mellan medlemsstaterna och när du betonar att kommissionen kommer att uppmana medlemsstaterna att ta fullt ansvar för asylsökande. Tack för att du har försäkrat oss om att alla misstag som har begåtts nu kommer att rättas till.

Genom vår omröstning i morgon vill vi stödja dina åtgärder och dina uttalanden och ge dig full befogenhet att se till att alla misstag nu kommer att rättas till.

Tyvärr delar inte alla regeringar i EU detta synsätt. Vissa anser att Italiens sjögränser tillhör Italien och inte EU och hävdar bestämt att de inte vill dela den börda som Italien och södra Italien får bära.

Vi stöder därför helt och fullt dina uttalanden, men vi stöder dig i hopp om att medlemsstaternas solidaritet med Italien, genom ett starkt agerande från kommissionens sida gentemot rådet, är verkligt och påtagligt och att samtliga 27 medlemsstater visar sitt ansvar och medverkar till att lösa denna nödsituation.

 
  
MPphoto
 

  Raffaele Baldassarre (PPE).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag välkomnar ditt anförande och den åtgärdslista som du presenterade. Jag kommer inte att gå in på den rättsliga debatten om tillfälligt skydd för flyktingar och efterlevnaden av artikel 80 i fördraget.

Medan vi sitter här fortsätter sjöodugliga fartyg att segla över Medelhavet mot Italiens kust, en resa som ofta kostar passagerarna livet. Trots de transporter som skedde nyligen råder det fortfarande en fullständig nödsituation på Lampedusa och människor strömmar fortfarande till tältstaden i Manduria.

Italien fortsätter att ta sitt ansvar genom att ta emot dessa desperata människor, medan andra länder enbart utmärker sig genom det antal utvisningar som genomförs av polisen. Företrädare för vår regering befinner sig i Tunisien för att försöka begränsa dessa migrationsströmmar men vi kan inte fortsätta på egen hand. Vi behöver EU, vi behöver hjälp och vi behöver EU:s politiska tyngd för att utforma en ny grannskapspolitik och en effektivare migrationsstrategi, som utgår ifrån misslyckandet med Dublinsystemet och synen på Lampedusa som gränsen till EU och inte enbart till Italien.

 
  
MPphoto
 

  Mario Pirillo (S&D). (IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som vald företrädare från södra Italien instämmer jag i föregående ledamöters anföranden som kräver ändamålsenliga åtgärder för att lösa den kritiska situation som medborgare och flyktingar ställs inför på Lampedusa.

Hälso- och sanitetssituationen på ön har redan överskridit alla värdiga gränser. Jag vädjar till ansvarskänslan hos den italienska regeringen att vidta alla tillgängliga åtgärder och uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som anges i EU-direktivet om tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer.

Europeiska rådet måste vid sitt nästa sammanträde för inrikesministrarna som äger rum den 11 april vidta lämpliga åtgärder för att se till att varken flyktingarna eller medborgarna ska tvingas fortsätta leva under desperata förhållanden. Vi behöver därför inleda en seriös debatt om den europeiska grannskapspolitiken som inriktas på initiativ för att stödja vägen till demokrati, speciellt i länderna vid Medelhavets södra kust. Jag gratulerar Fiorello Provera.

 
  
MPphoto
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL).(PT) Fru talman! Vi är medvetna om att vi för att lösa invandringsproblematiken måste stödja utvecklingspolitiken i invandrarnas hemländer och då inte genom inblandning utifrån, utan genom konkreta åtgärder som främjar solidaritet, respekt för de mänskliga rättigheterna och försvaret av fred, vare sig det är i Tunisien, Egypten, Libyen eller något annat land. Men så är inte fallet, vilket vi har ett sorgligt exempel på i Lampedusa. Det finns ett trängande behov av seriösa åtgärder, av solidaritetsåtgärder, av åtgärder för att få slut på den här tragedin. Fru kommissionsledamot, jag vill särskilt uppmärksamma invandrarkvinnornas situation. Vi måste garantera dessa kvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd, som också är viktigt för att motverka människohandel, i synnerhet när det gäller kvinnor och barn. Hjälp med vidarebosättning för flyktingar måste också vara kopplat till detta. Slutligen uppmanar jag kommissionen att se över återtagandedirektivet så snart som möjligt. Det motarbetar invandrare som flyr från krig, svält och misär, vars enda önskan är att vara lyckliga med sina familjer, och som förtjänar vår solidaritet.

 
  
MPphoto
 

  Nikolaos Salavrakos (EFD).(EL) Fru talman! Fiorello Provera har gjort ett utmärkt arbete och jag gratulerar honom till det. Hans betänkande ger en realistisk syn på problemet och hans förslag att dela på migrationsbördan är en nödvändig lösning.

Jag föreslår därför att vi förhandlar fram en överenskommelse om en förbättring och uppdatering av Dublinförordningen. Erfarenheten visar att vi inte kommer att lyckas lösa migrationsfrågan och att detta kommer att fortsätta. Även om migrationen inte går att eliminera måste vi kunna hantera den. Grekland, Italien och Spanien kan inte ensamma ta hand om situationen, eftersom dessa länder är utsatta för stora påfrestningar. Vi har inte lyckats lösa problemet sedan 1990. Vi låtsas som det inte finns och lämnar medlemsstaterna åt sitt öde. Dessa stackars människor blir utnyttjade, precis som EU-medborgarna, som måste bära bördan. Vi får inte glömma att det finns sju miljoner arbetslösa i EU i dag och tre miljoner av dem är mellan 19 och 24 år gamla.

 
  
MPphoto
 

  Corneliu Vadim Tudor (NI).(RO) Fru talman! I sina memoarer med titeln How Stalinism was born, beskriver Stalins tidigare assistent, Boris Bazhanov, en händelse som utspelade sig i Kreml i december 1923. I en diskussion med sina partikamrater sade den georgiske mördaren något som väckte uppståndelse. Det spelar ingen roll vem som röstar i partiet eller hur man röstar. Det viktigaste är vem som räknar rösterna. Därför är det ingen större överraskning att till exempel Nursultan Nazarbajev nyligen valdes om i Kazakstan med fler än 95 procent av rösterna.

Det är samma sak i Rumänien där vartenda val är manipulerat. Denna parodi på demokrati styrs av den lokala maffian under direkt skydd av den amerikanska ambassaden i Rumänien som i verkligheten avgör vad som är bäst för det rumänska folket. Enligt WikiLeaks telegram framgår att Rumänien tyvärr har blivit en fjärdehandsutpost till CIA, som demoniserar Stalin, men använder hans metoder. Vilken skandal!

 
  
MPphoto
 

  Marco Scurria (PPE).(IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I det här skedet av debatten har praktiskt taget allt blivit sagt och det är precis så det brukar vara. Vi fortsätter att prata och under tiden fortsätter båtlasterna att ankomma och människor fortsätter att dö till havs. Under omänskliga förhållanden trängs de vid de italienska och maltesiska kusterna, som inte gränsar till Italien och Malta utan till EU och är en bro till EU som leder vidare till vilken som helst av de 27 medlemsstaterna.

Våra medborgare och de flyktingar som söker frihet men i stället sitter instängda i läger vill nu att vi slutar prata. Det är dags att agera, fru kommissionsledamot. Jag, vi, uppmanar dig att agera redan i morgon efter vår omröstning och skicka en begäran till rådet att genomföra direktiv 2001/55/EG och tillsammans skapa en tillförlitlig strategi för Medelhavets framtid. Det är inte bara EU:s trovärdighet som står på spel utan också dess direkta öde.

 
  
MPphoto
 

  Elena Băsescu (PPE).(RO) Fru talman! Denna debatt sker vid en avgörande tidpunkt för den europeiska grannskapspolitikens framtid. I detta sammanhang anser jag att de incidenter som Italien har upplevt i Lampedusa visar på behovet att utforma en migrationspolitik i EU som inriktas på följande områden.

För det första bör EU inrikta sig på orsakerna till migrationsströmmar. Här menar jag den besvärliga ekonomiska situationen och det instabila politiska klimatet i ursprungsländerna. Genom att skapa arbetstillfällen och öka investeringarna i dessa länder skulle unionen uppmuntra människorna att engagera sig i sitt eget samhälle.

För det andra anser jag att migranternas rättigheter måste skyddas. Det är i synnerhet Frontex ansvar att genomföra Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning samt de andra internationella fördragen på detta område.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Fru talman! Debatten i kväll har kännetecknats av ordet ”solidaritet”. Alltför ofta här i parlamentet talar ledamöterna i sitt eget lands intresse, men det kanske skulle vara bättre om fler av oss visade solidaritet och talade om problemen i andra länder.

Anledningen till att jag bad om ordet var att jag blev mycket förvånad över de siffror som min kollega Simon Busuttil uppgav. Han menade att 800 personer som kommer till Malta skulle kunna jämföras med 120 000 som kommer till Frankrike på en enda dag. Problemen på Malta och Lampedusa är EU:s problem.

Jag talade utförligt om solidaritetstanken under debatten om Lissabonfördraget. Vi måste diskutera solidaritetskonceptet i parlamentet eftersom jag fruktar att solidariteten just nu är splittrad i EU, inte bara i denna svåra fråga utan också i många andra. Det är dags att vi i parlamentet försöker lösa problemet och återinför solidaritetsfrågan på EU:s dagordning.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Detta är verkligen en svår situation. Nordafrika står naturligtvis inför ett stort problem. Folket där försöker nu, i synnerhet i Tunisien och Egypten, att bygga upp nya länder – demokratiska länder som respekterar de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen. De förbereder för val senare i sommar och vi ska göra allt för att stödja dem på denna fantastiska resa.

Kommissionen arbetar som ni vet med en reviderad strategi för grannskapspolitiken och den kommer att läggas fram för rådet. Den kommer att innehålla stöd för demokrati, stöd för ekonomisk utveckling, tillväxt och arbetstillfällen och den kommer också att innehålla frågan om rörlighet. Detta är en utmanande situation som vi måste stödja.

Vi har också en svår situation i Libyen, där det ökade våldet skapar en mycket otrygg situation och tvingar många människor att fly. Detta är en utmaning för den europeiska migrationspolitiken. Här måste vi på lång sikt utforma en mer global strategi, som i många hänseenden överensstämmer med Fiorello Proveras betänkande som vi kommer att beakta.

På kort sikt måste vi naturligtvis slutföra asylpaketet. Tro mig, Franziska Keller, vi försöker göra det. Med hjälp av Europaparlamentet och de olika föredragandenas insatser för att få ihop paketet och avsluta förhandlingarna med parlamentet hoppas jag fortfarande att vi ska kunna slutföra detta före årets slut.

Lampedusa och Malta upplever en svår situation. Jag vill tillbakavisa några av de anklagelser som har riktats mot kommissionen eller ”Bryssel” om att vi inte har hjälpt Italien. Vi har faktiskt erbjudit Italien hjälp. För den återstående perioden under den nuvarande fleråriga budgeten finns 171 miljoner euro i ett nationellt anslag för Italien. En viss del av dessa pengar har ännu inte använts för Italien och vi har arbetat med italienska myndigheter nästan dagligen för att se hur vi kan omfördela programfinansieringen så att den kan användas för att lösa situationen på Lampedusa.

Vi har också erbjudit Italien hjälp med att finansiera en del av kostnaderna för interna transporter av migranter. Vi har Frontexoperationen Hermes, men jag vill påminna er om att Frontex är beroende av bidraget från medlemsstaterna och att det kommer att löpa ut mycket snart. Vi har svaret: vi har Europol på plats. Vi står i kontakt med Tunisien för att hitta en lösning i form av ett organiserat, värdigt och frivilligt återvändande för de personer som inte behöver internationellt skydd. Vi hjälper Tunisien att bekämpa människohandelsnätverk och ser på hur vi kan hjälpa landet att bygga upp gränskontroller. Detta är ett led i ett bredare partnerskap för rörlighet.

De flesta flyktingar finns i Tunisien och Egypten. Som jag sade har fler än 400 000 personer lämnat Libyen. De flesta av dessa personer har återvänt till sina hemländer. De är i huvudsak tunisier och egyptier, men de kommer också från cirka 30 andra länder, främst i Afrika. Det finns också personer från Bangladesh, Irak, Afghanistan etc.

De flesta har återvänt till sina hemländer med europeisk hjälp, där medlemsstaterna har arbetat i sann solidaritetsanda med Tunisien och Egypten. Men vissa av dem stannar kvar. Jag besökte dessa flyktingläger bara för ett par dagar sedan. Tunisierna gör ett beundransvärt arbete tillsammans med internationella organisationer, såsom UNHCR. Men det är några personer där, några tusen, som är strandsatta. De kan inte återvända hem, så vi måste hjälpa dessa människor. De måste få nya hem i EU. Det är mycket svårt för mig att förklara för dessa somalier att de inte kan komma till EU eftersom vi inte har kunnat enas om delegerade akter eller genomförandeakter. Jag ber därför er och rådet att nå en överenskommelse om detta så att vi kan uppfylla målen i det europeiska vidarebosättningsprogrammet och hjälpa dessa människor, för de har ingenstans att ta vägen.

Vi ser också flyktingar som kommer till EU – till Lampedusa och Malta. Jag inser självfallet att Malta med tanke på öns storlek utsätts för enorma påfrestningar. Det kan komma fler personer och många av dem kan vara i behov av internationellt skydd. Så länge som våldet pågår i Libyen ökar risken för att fler människor måste fly.

Dessa personer är verkligen en utmaning för EU. De kommer troligtvis att behöva en tillflyktsort. Vi har vissa fonder och vi har vissa byråer. Vi har också en särskild politik för att försöka hjälpa dessa personer. Som jag sade överväger vi möjligheten att använda mekanismer för tillfälligt skydd. Dessa kan aktiveras när det blir en massiv tillströmning av människor som inte kan återvända. Men för att kunna aktivera dem krävs en kvalificerad majoritet i rådet och den majoriteten finns inte i dag. Vi övervakar naturligtvis detta mycket noggrant och kommer att lämna en rapport till rådet nästa vecka. Men innan vi aktiverar denna mekanism uppmanar jag – vilket jag kommer att fortsätta med – medlemsstaterna att börja arbeta solidariskt: det räcker inte med vackra ord, utan vi måste agera.

Vi måste hitta lösningar för att hjälpa Italien och Malta och kanske även andra länder som är utsatta för hårt tryck. Jag uppmanar medlemsstaterna att göra detta. Det finns solidaritetsfonder tillgängliga för de medlemsstater som ställer upp på denna vädjan. Allt detta kommer att diskuteras vid rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) nästa vecka. Jag lämnar gärna en rapport efter mötet.

Tack för en mycket viktig debatt, fru talman.

 
  
MPphoto
 

  Mario Mauro (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja ha vissa klargöranden från Cecilia Malmström. Hon sade att en aktivering av direktiv 2001/55/EG kommer att diskuteras i rådet. Du kommer att diskutera det med rådet nästa vecka eftersom vi, om jag har förstått det rätt, för närvarande saknar kvalificerad majoritet.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag kanske var otydlig där. Allt som jag har presenterat för er, inklusive vissa erfarenheter från Egypten och Tunisien, kommer att diskuteras i rådet nästa vecka.

Naturligtvis står situationen i Nordafrika högst upp på dagordningen. Jag nämnde mekanismen för tillfälligt skydd i mitt anförande, men jag vet inte om vi kommer att kunna enas om den saken. Det är i hög grad upp till ministrarna hur de vill övervaka detta, men vi övervakar situationen varje timme. Jag vill bara säga att hittills finns det ingen kvalificerad majoritet för att kunna aktivera denna skyddsmekanism.

 
  
MPphoto
 

  Fiorello Provera, föredragande.(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Innan jag kommer till betänkandet vill jag svara Willy Meyer och Rui Tavares. Jag respekterar verkligen allas åsikter, men jag anser att deras åsikter om Lampedusa och det som händer på Lampedusa inte är särskilt generösa.

Jag ville informera dem om att 12 000 personer anlände till Lampedusa inom loppet av tre nätter. Lampedusa är en liten ö med 6 000 invånare och 12 000 personer anlände plötsligt under loppet av tre nätter, vilket gjorde att befolkningen ökade till 20 000. Jag tror att det är mycket svårt för vilket land som helst att ta emot ett så stort antal människor som anländer under en så kort tidsperiod på en liten ö utan faciliteter för ett så stort antal personer. Det finns för närvarande 1 400 migranter på Lampedusa. Mycket har gjorts och så snart som förhållandena på havet tillät det flyttades migranterna till andra platser, framför allt i landets södra delar.

Det leder oss till betänkandet. Jag vill tacka de skuggföredragande från olika politiska partier som med sina olika intresseområden har bidragit till det här betänkandet på ett mycket effektivt sätt. De har bidragit på ett grundläggande sätt, med fullständig öppenhet, i samma anda som inspirerade oss alla i början. Jag vill också tacka kommissionsledamot Cecilia Malmström för den entusiasm hon har visat för konceptet bördefördelning, som bör påverka hennes arbete inom kommissionen och därmed arbetet inom rådet. Om hon fortsatt visar samma entusiasm tror jag att det kommer att leda till resultat.

Jag vill avsluta genom att säga att situationen är mycket svår att sammanfatta. I den mån den är möjlig att sammanfatta vill jag säga att alla politiska åtgärder kommer att vara ineffektiva och ofullständiga så länge som det fortfarande kvarstår mycket stora skillnader mellan utvecklingsnivåerna i nord och syd, så länge som det finns mycket stora skillnader i de demokratiska institutionernas kvalitet och så länge som det finns enorma skillnader i respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi måste agera som ett led i en bred politik av strategiskt samarbete och bistånd som kommer att ha effekt på de strukturella orsaker som gett upphov till dessa mycket stora skillnader mellan nord och syd. Om vi löser dessa strukturella orsaker kommer resten att följa av sig självt och den värld vi lever i kommer förmodligen att bli bättre.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Den gemensamma debatten är härmed avslutad.

Omröstningen äger rum tisdagen den 5 april 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni Collino (PPE), skriftlig.(IT) Jag är mycket kritisk till de åtgärder som EU vidtar på migrationsområdet. Tysklands, Frankrikes, Spaniens och andra medlemsstaters olika intressen – som är olika i norra och södra Europa – försätter Italien i en mycket komplicerad situation. Det skulle vara bra om den italienska regeringen ägnade sig mindre åt att förhala och mer åt agera, åt att avvisa migranter till dess att EU tar fram en verklig gemensam invandringspolitik. EU behöver en gemensam asylpolitik och måste se till att principerna om solidaritet och bördefördelning inte bara blir tomma löften. Så skulle vara fallet om Italien skulle bära hela bördan för en situation som förändrar förutsättningarna i Nordafrika och i hela Medelhavsregionen. Italien kan inte längre ta emot libyer, tunisier och egyptier om inte Frankrike, Tyskland och Österrike upphör med att avvisa alla som kommer från Nordafrika via Italiens territorium. Till dess att Bryssel samordnar hanteringen av migrationsströmmarna med regeringarna i Paris, Berlin och Wien samt Rom och de övriga medlemsstaterna vore det bra om Italien intog en mer kompromisslös hållning än man har för närvarande.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. (CS) Betänkandet om migration har en lösning för att förebygga migrationsströmmarna. Föredraganden anser att vi borde förebygga migrationen genom att investera i de länder som är källan till migrationsströmmarna. I en tid av ekonomisk och finansiell kris är det dock inte möjligt för EU att ”finansiera” tredje världen i bred omfattning på bekostnad av att EU:s medborgare inte kan behålla sin levnadsstandard. Det har funnits, finns och kommer fortsatt att finnas enorma ekonomiska skillnader mellan EU och Afrika. Om de här skillnaderna skulle utraderas och medborgare från tredje världen inte längre skulle ha några skäl att migrera till EU skulle det bero på att vi bidragit till att sänka levnadsstandarden inom EU. Vi får inte lura oss själva att tro att migrationen endast beror på kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter. En stor procentandel av migranterna kommer till EU enbart för att få en ”bättre” tillvaro. Sociologisk forskning visar att ju större procentandel migranter det finns inom EU, desto mer missnöjda är lokalbefolkningen med sin levnadsstandard. Om antalet migranter överstiger en viss procentandel förlorar de intresset för att bli en del av det europeiska samhället och skapar i stället sitt eget samhälle inom EU. EU borde fokusera sin migrationspolitik enbart på kränkningar av de mänskliga rättigheterna. De finansiella och ekonomiska skillnaderna mellan migranternas ursprungsländer och EU ska inte vara ett skäl för att förse de här länderna med bidrag. Politiken för att förebygga migration måste kombineras med en politik för att förhindra migrationen till EU:s yttre gränser.

 
  
MPphoto
 
 

  Ville Itälä (PPE), skriftlig.(FI) Händelserna i Nordafrika har lett till en ny migrationsström till EU:s södra gräns. Samtidigt som vi överväger lösningar på detta akuta problem måste vi också undersöka dess orsaker.

De arabiska diktaturernas fall kan vara en av de viktigaste vändpunkterna i den globala politiken sedan järnridån föll samman för tjugotalet år sedan. Det är framför allt en oerhörd chans att skapa demokrati och mänskliga rättigheter. I likhet med alla revolutioner innebär också denna revolution risker. Det blir som mest tydligt när diktatorer som missbrukar sin makt hotar sina egna medborgare, vilket sker i Libyen.

EU och dess allierade kan och får inte heller bara se på när det råder oro vid gränserna. Vi har ett gemensamt uppdrag: vi måste göra allt vi kan för att skydda oskyldiga medborgares liv, vilket inkluderar kvinnor och barn, när ingen annan kan göra det. Demokratiseringen av Nordafrika, respekt för de mänskliga rättigheterna och den utveckling av den ekonomiska tillväxten som är förknippad med detta är det bästa sättet att stoppa människoströmmarna till EU:s södra gräns.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Under flera veckor har migranter anlänt till Medelhavets kuster – och framför allt på Malta och Lampedusa – efter att ha flytt situationen i sina hemländer, där en politisk instabilitet av sällan skådat slag råder. Frontex har helt motiverat inlett operation Hermes för att hjälpa de italienska myndigheterna att hantera detta enorma inflöde av migranter till landets kuster. Hanteringen av denna humanitära kris får inte överlämnas enbart till de italienska myndigheterna. Kontrollen av EU:s yttre gränser måste vara en gemensam insats, eftersom det är en gemensam utmaning. Det enorma inflödet av tredjelandsmedborgare kommer att leda till vågor av olagliga migranter som kommer att anlända till många medlemsstater. Vi behöver bara titta på hur de franska myndigheterna varje dag griper hundratals olagliga migranter som anländer direkt från Italien. Vi vet mycket väl att det bland dessa asylsökande finns många ekonomiska migranter som följer med i dessa blandade migrationsströmmar. Dessutom måste de europeiska insatserna trappas upp. Medlemsstaterna måste förse Frontex med de resurser som behövs för att Frontex ska kunna utföra sina uppdrag. Vi måste också samarbeta mer med de tunisiska myndigheterna. Tunisien måste uppfylla sina åtaganden om återtagande.

 
  
MPphoto
 
 

  Edward Scicluna (S&D), skriftlig.(EN) Situationen i Libyen är för närvarande mycket oviss. Det råder dock ingen tvekan om att detta har lett till en humanitär kris. Som beskrivs i det här betänkandet ger väpnade konflikter – framför allt när de inbegriper kränkningar av de mänskliga rättigheterna – upphov till kraftigt ökade migrationsströmmar till grannländerna. Mot bakgrund av att problemet kan bli mycket omfattande kan EU:s Frontexprogram inte vara det bästa verktyget för att hantera en så omfattande migration. EU måste omgående ta fram och planera en lämplig lösning, bland annat en handlingsplan för bördefördelning som gör att flyktingarna kan evakueras på ett samordnat sätt. Detta ska grundas på solidaritetsklausulen i artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Man kan argumentera om hur stort antal flyktingar som krävs för att det ska definieras som en ”nödsituation”. Vi måste dock ta fram en detaljerad plan med tydliga tröskelnivåer för varje land, så att regeringarna inom EU och kommissionen är redo och väl förberedda för att hantera en akut kris. För mig som parlamentsledamot från Malta är det en besvikelse att kommissionen tydligen är så illa förberedd på att hantera en kris som länge varit oundviklig.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE), skriftlig.(PL) Resolutionsförslaget lyfter fram en mycket avgörande och viktig fråga. Det inriktas inte bara på problemet med likabehandling av kvinnor och män på landsbygden, utan pekar också direkt på behovet av att skapa lika möjligheter för kvinnor som lever på landsbygden, som ska vara desamma som de som kvinnor i städer kan ta del av i vardagen. Jag menar att vi i parlamentet hittills inte har uppmärksammat den sociala och yrkesmässiga utvecklingen för kvinnor på landsbygden i tillräcklig utsträckning. Kvinnor som lever på landsbygden möter varje dag många hinder, både ekonomiska och infrastrukturrelaterade, vilket i avsevärd omfattning begränsar deras möjligheter vad gäller tillgången till utbildning, hälsoskydd och – vilket är viktigast – arbetsmarknaden. Det finns trots allt inte många lediga arbeten på landsbygden, framför allt på grund av att dessa regioner är betydligt mindre utvecklade ekonomiskt. Därför är det viktigt att stödja landsbygdsutvecklingspolitiken genom att förbättra tillgången till avancerad infrastruktur eller genom möjligheter att utnyttja avancerade informations- och kommunikationstekniker. Jag är övertygad om att ledamöterna också kan göra mycket för att se till att landsbygden kan åtnjuta civilisationens fördelar. Vi kan faktiskt anordna olika typer av utbildningar eller seminarier, där vi kan erbjuda konkret hjälp med att få tillgång till EU-medel som är öronmärkta för landsbygdsutveckling.

 

20. Anföranden på en minut (artikel 150 i arbetsordningen)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är anföranden på en minut om frågor av politisk vikt.

 
  
MPphoto
 

  Jim Higgins (PPE).(GA) Fru talman! EU måste ha som mål att avsevärt minska antalet dödsfall och allvarliga olyckor och förbättra säkerheten på vägarna.

Jag accepterar inte att vi måste vänta till 2033 innan ett europeiskt körkort införs. I dag finns det bara en europeisk modell för körkortet, men vad innebär det egentligen?

Vi vill skydda trafikanterna, om det finns en politisk vilja att göra det, och jag är övertygad om att den moderna teknik som i dag finns tillgänglig kan förkorta tiden fram till dess att direktiv 2006/126/EG kan träda i kraft. Vi kan inte vänta längre – det är oerhört viktigt. Kommissionen måste göra något konkret åt detta.

 
  
MPphoto
 

  Alajos Mészáros (PPE).(HU) Fru talman! Frihet, solidaritet och kristna ideal är gemensamma europeiska värden som jag tror på. Dessa värden förespråkades också av greve János Eszterházy, en slovakisk-ungersk politiker, som dömdes på uppdiktade grunder av kommunisterna 1947 och dog martyrdöden i Mírovfängelset 1957. Vid sidan av hans oräkneliga övriga meriter var han den ende politiker och parlamentsledamot som fördömde och röstade emot deportationen av judar i parlamentet i det fascistiska Slovakien 1942. Hans enda brott var att stå upp för ungrarna i Slovakien som tillsammans med de tyskspråkiga medborgarna förtalades, gjordes statslösa och drevs på flykt enligt de skamliga Benešdekreten. EU borde skämmas över att dessa omänskliga dekret som legitimerar statsterror fortfarande är i kraft och det återstår fortfarande att återupprätta János Eszterházy och hundratusentals medborgare som berövades sin mänskliga värdighet. Jag uppmanar mina kolleger att engagera sig mer för att skydda våra gemensamma europeiska värden.

 
  
MPphoto
 

  George Sabin Cutaş (S&D).(RO) Fru talman! I år kännetecknades de separatistdemonstrationer som anordnats av de ungerska extremisterna i Transsylvanien för att fira Ungerns nationaldag av en oroväckande uppvisning i radikalism, framför allt mot bakgrund av stödet och uttalanden från höga företrädare för den ungerska staten och en av Europaparlamentets vice talmän.

Det ungerska firandet den 15 mars sätter varje år de goda relationerna mellan rumäner och ungrare på spel. I den här situationen hotar provokativa gester deras fredliga samexistens, som när en ungersk extremist nyligen symboliskt hängde hjälten under de transsylvaniska rumänernas kamp för nationella rättigheter 1848.

Jag fördömer kraftfullt dessa uppvisningar i extremism. Jag uppmanar de rumänska myndigheterna att byta politiskt medlöperi mot rättsliga åtgärder. Jag vädjar också till de europeiska forumen att agera för att stoppa upptrappningen av etniskt hat och territoriell separatism i en region där det finns en unik möjlighet att läka det förflutnas sår med hjälp av europeiska värden.

 
  
MPphoto
 

  Alexander Mirsky (S&D).(LV) Fru talman! Jag vill ställa en fråga till er. Tror ni att det är möjligt att stänga franska skolor i Belgien? Eller, låt oss säga, tyska skolor i Frankrike? Ni har rätt. Det är inte möjligt. Ändå är det möjligt i Lettland, där mer än 40 procent av befolkningen är ryskspråkig. I det lettiska parlamentet vill i dag nationalistiska och nazistiska ledamöter hålla en folkomröstning om att stänga ryska skolor i Lettland. Samtidigt anländer Knut Vollebaek, OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter, till Lettland och meddelar att han kan är stolt över integrationen i Lettland. Tror ni att jag skämtar? Det gör jag inte. Vad tror ni kommer att hända om de ryska skolorna i Lettland stängs? Det kan jag berätta – ett inbördeskrig kommer att bryta ut i Lettland. Om Europaparlamentet inte reagerar i dag på detta öppet radikala initiativ kommer det redan i morgon att vara för sent. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE).(ES) Fru talman! Kärnkraftskrisen i Japan får inte utnyttjas i manipulativa syften: allmänheten förväntar sig att vi ska agera och reagera. Först och främst ska de planerade säkerhetstesten genomföras snabbt och öppet och staterna ska tvingas stänga föråldrade eller osäkra anläggningar. De första testerna ska utföras vid första generationens anläggningar, där samma teknik som i Fukushima används. Dessa anläggningar befinner sig i slutet av sin livslängd och är tekniskt föråldrade.

Därför ber jag er att stödja begäran från alla institutioner i Baskien om att omgående stänga en anläggning av denna typ, nämligen den i Santa María de Garoña. Mer än 2 miljoner människor lever inom en radie av 80 km från anläggningen. Dessutom måste mer göras när det gäller förebyggande ur ett stadsplanerings- och civilskyddsperspektiv, säkerhetsaspekterna vid beslut om var den här typen av anläggningar ska ligga och för att ta fram ett europeiskt protokoll som gör det möjligt för oss att vidta effektiva, välordnade och snabba gemensamma åtgärder för hantering av storskaliga katastrofer.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin (ALDE).(EN) Fru talman! Kommissionens generalsekreterare Catherine Day beskrev nyligen stödpaketet till irländska banker som ”tufft, men hållbart”. Det här är inte något stödpaket, utan en utförsäljning: en utförsäljning, som EU drivit fram, till obligationsinnehavare – äldre, yngre, skyddade, oskyddade – alla typer, kategorier och klasser av obligationsinnehavare, medan irländska skattebetalare tar på sig en oacceptabel skuldbörda.

Kostnaden för stödpaketet till bankerna är 70 miljarder euro, inte att förglömma de 200 miljarderna euro i nödfinansiering från ECB. Hur ska en liten ö med 4,4 miljoner människor kunna hantera denna galenskap? Skuldbördan för alla män, kvinnor och barn på Irland är ungefär 160 000 euro bara för att hjälpa bankerna och då är inte räntan inräknad. En liten jämförelse: Om Frankrike – med en befolkning på 62 miljoner – ställdes inför en motsvarande bankkris skulle de franska medborgarnas skuldbörda vara 1 triljon euro. Skulle kommissionen beskriva det som ”tufft, men hållbart”?

Catherine Day hade också fel när hon sade att detta inte är en kris för euron. Om kommissionen inte inser det och agerar utifrån detta är euroområdets – och inte bara Irlands – framtid dyster.

 
  
MPphoto
 

  Oriol Junqueras Vies (Verts/ALE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Under den rådande ekonomiska krisen uppvisar Katalonien mycket positiva tecken – t.ex. ökade exporten med 16 procent under förra året – men också mycket negativa symptom, som att ungdomsarbetslösheten översteg 40 procent.

En av de främsta orsakerna till de här problemen är den förlust av skatteintäkter som vårt land varje år drabbas av. Den motsvarar mer än 10 procent av BNP, en siffra som är mycket högre än vad de rikaste tyska delstaterna bidrar med till hela Tyskland.

Strypningen av Kataloniens ekonomi drabbar en av de främsta ekonomiska motorerna i södra Europa och därmed är det ett problem för EU i stort.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR).(PL) Fru talman! Litauen har nyligen antagit en utbildningslag som förändrar utbildningssystemet på ett sådant sätt att det finns en oro för att en stor andel – minst hälften, kanske mer – av de polska skolorna i Litauen kan komma att stängas. Detta är ytterligare ett exempel på diskriminering av den polska minoriteten som har levt i landet i århundraden och som omfattar många generationer. Efter införandet av ett förbud mot att skriva polska namn med den polska stavningen och ett förbud mot att använda polska ortsnamn och till och med fall där polacker bestraffats för att de använt sitt eget språk har vi nu ytterligare ett exempel på diskriminering, som den här gången påverkar utbildningssystemet.

Detta är än mer beklagligt, eftersom det inte finns någon konflikt mellan folken i de två länderna. Ändå anstiftar de litauiska myndigheterna oansvarigt en sådan konflikt och driver på den, något som kan få mycket negativa effekter. Vi engagerar oss i kränkningar av de mänskliga rättigheterna på olika platser runtom i världen och ändå sker sådana beklagliga saker här inom EU. Det är dags för EU att titta närmare på den här frågan. Det är en skam, inte bara för Litauen, utan för EU som helhet. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL).(EL) Fru talman! Den turkiske premiärministern kommenterade Oomen-Ruijten-betänkandet om Turkiets framsteg på vägen mot anslutning genom att säga att betänkandet är obalanserat och att han personligen anser att författarna är obalanserade.

Ett par dagar senare skanderade turkcypriotiska fackföreningsledare som samlats utanför Europaparlamentet i Bryssel att Turkiets politiska ledning inte bara förolämpar de parlamentsledamöter som röstade för Ria Oomen-Ruijtens betänkande, utan också förolämpar de många turkcyprioterna på det ockuperade Cypern som gick ut för att protestera mot det förtryck de utsätts för av de 40 000 man starka turkiska trupperna och de oräkneliga turkiska bosättarna. Den turkcypriotiske politikern Izzet Izcan talade vid mötet och sade att Ankara kränker internationell rätt genom att förändra hela den demografiska strukturen genom att flytta människor från Turkiet och därmed äventyra hela det turkcypriotiska samfundets existens och betonade att alla som respekterar mänskliga rättigheter, som EU, inte kan tolerera sådana kränkningar.

Ska vi i Europaparlamentet tolerera denna kränkning? Jag uppmanar er att vidarebefordra denna protest från turkcyprioterna både till rådet och till kommissionen så att de kan vidta lämpliga åtgärder innan det är för sent.

 
  
MPphoto
 

  Nikolaos Salavrakos (EFD).(EL) Fru talman! Nordafrika står i lågor som en följd av den politiska utvecklingen i Egypten, Tunisien och Libyen. Den här krisen breder ut sig till andra länder i Mellanöstern, med olyckliga, politiskt tvivelaktiga och tvetydiga konsekvenser. Samtidigt ges Turkiet betydande självständighet från beslutsfattare i väst, med konfrontationer mellan Ankara och Israel och närmare förbindelser mellan Turkiet, Iran och Brasilien. Turkiet ökar också sin självständighet i förhållande till den amerikanska politiken i Mellanöstern och till åtagandena gentemot EU inför en framtida anslutning. Det råder fortsatt instabilitet i länderna i forna Jugoslavien, vilket stärker nationalistiska grupper. Slutligen kommer den muslimska befolkningen, som enligt tillförlitlig internationell statistik uppgår till 1,6 miljarder människor, att öka till 2,2 miljarder år 2030. Samtidigt kommer befolkningen i EU att minska med 50 miljoner.

Min fråga är: inser europeiska ledare att destabiliseringen av syd kommer att ha en negativ effekt på både euron och på den geopolitiska stabiliteten hos säkerhetssystemet i väst?

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Fru talman! Jag hade tänkt tala om effekterna av finanskrisen i republiken Irland på Nordirlands ekonomi. I stället beklagar jag att jag måste informera parlamentet om det hänsynslösa och brutala mordet på en polisman i Nordirland. Tjugofemårige konstapeln Ronan Kerr mördades av republikanska terrorister i söndags eftermiddag.

Konstapel Kerr, en katolsk polisman, mördades när en bomb som placerats under hans bil exploderade i lördags då han var på väg till sitt arbete. Han avled på platsen. Jag uppmanar parlamentet att fördöma denna grymhet och kräva ett slut på de våldshandlingar som utförs av irländska republikanska terrorister som har som mål att föra tillbaka Nordirland till en mörkare epok och se till att den politiska processen spårar ur.

Sedan 2007 har republikanska terrorister placerat ut dussintals bomber under privatbilar som tillhör poliser. Tack och lov har de flesta av de dessa bomber inte detonerat. Jag är övertygad om att ni ansluter er till min begäran om att all information om det här mordet ska lämnas till polisen. Det finns människor i lokalsamhället som har information om det brutala mordet på konstapel Kerr. De måste träda fram och se till att dessa mördare ställs inför rätta, inte skydda dem från rättvisan. De måste göra det för vårt lands framtid och av respekt för en modig polisman och hans sörjande mor och familj. Jag är också förfärad över den brist på respekt som vissa ledamöter har visat under det här anförandet.

 
  
MPphoto
 

  Konstantinos Poupakis (PPE).(EL) Fru talman! Genom att ratificera FN:s konvention om funktionshindrade personers rättigheter har de 27 medlemsstaterna förbundit sig för lika rättigheter, lika behandling och lika möjligheter för att se till att dessa medborgare kan delta fullt ut i samhället. Detta omfattar dock inte alla, som vi sett. Cirka 30 miljoner blinda som lever i EU ställs inför mycket stora svårigheter i vardagen, t.ex. när de ska handla, eftersom de måste förlita sig på att andra människor kan berätta vad som finns i förpackningen.

Jag vill därför uppmana kommissionen att inleda ett brett samråd med berörda organ i syfte att införa ett frivilligt produktmärkningssystem i blindskrift och jag uppmanar samtidigt mina kolleger att stödja detta genom att underteckna den skriftliga förklaringen nr 14.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papanikolaou (PPE).(EL) Fru talman! Slutsatserna från det senaste toppmötet i rådet var allt annat än betryggande. Det tydliga ställningstagandet för ett lån till en medlemsstat för skuldsanering efter 2013 är en tydlig avvikelse från EU:s ursprungliga hållning när krisen inleddes om att skuldsanering till varje pris skulle undvikas. När det gäller Grekland har den debatt som förs av respekterade ekonomer på internationell nivå och av marknaderna redan tagit fart igen.

Vad hände som förändrade denna hållning? Alla ansträngningar gjordes, inga kostnader undveks. Kanske förlorade vi bara styrfart. Sanningen är att de prognoser och beräkningar som görs inte verifieras. Lågkonjunkturen förvärras i Grekland i stället för att förbättras, de statliga utgifterna ligger på -9 procent, när den siffran borde vara +8,5 procent enligt avtalet för 2011 och värst av allt är att arbetslösheten redan överstiger 15 procent.

Det finns bara en lösning på detta: tillväxt. Finns det några tecken på tillväxt? Nej, det finns det inte. Vi behöver politik för tillväxt, inte nya ståndpunkter och tal om skuldsanering.

 
  
MPphoto
 

  András Gyürk (PPE). (HU) Fru talman! Det ungerska ordförandeskapet för EU har nått halvtid och det är därför värt att granska vad man hittills åstadkommit. En viktig framgång är att en principöverenskommelse nyligen nåddes i rådet om paketet med sex lagstiftningsförslag för att stärka den ekonomiska styrningen. Att parlamentet snabbt antar ny lagstiftning kan förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft avsevärt. Energimötet i februari innebar också ett konkret genombrott. Till följd av stärkandet av den gemensamma energimarknaden och infrastrukturutvecklingen kan äntligen en gemensam europeisk energipolitik skapas. Utöver detta har viktiga överenskommelser även uppnåtts om den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken.

Självfallet finns det fortfarande öppna frågor, t.ex. den europeiska strategin för romerna. Genom att anta denna strategi kommer EU äntligen att ta officiellt ansvar för att utjämna skillnaderna för romerna. Det ungerska ordförandeskapets framgångar innebär också framgångar för Europa. Just därför ber jag er att med era röster stödja att gemensamma mål kan uppnås. Tack för ordet, fru talman.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Fru talman! Precis som Diane Dodds hade jag tänkt tala om ekonomin, men det fruktansvärda, grymma mordet på en ung polisman i Nordirland ändrade tyvärr den avsikten. Jag anser att det är viktigt att parlamentet inser omfattningen av den här tragedin för ön Irland och för den familj som drabbas av den.

Polisman Kerr hade avslutat sin grundutbildning så sent som i december. Han var bara 25 år gammal och en bomb exploderade under hans bil. Jag blev oerhört berörd av hans mors kommentarer i går på mors dag, när hon uppmanade katoliker att inte låta sig avskräckas från att söka sig till poliskåren på Nordirland vid en tidpunkt då vi eftersträvar en neutral poliskår för landets bästa. Hon uppmanade alla katoliker att inte låta sig avskräckas av det här mordet. Hon säger att vi alla måste stå upp och arbeta för jämlikhet.

Jag vill än en gång citera vad hon sade i sin sorg: ”Vi vill inte gå tillbaka till de mörka dagarna med rädsla och terror. Vi var så stolta över Ronan och allt han stod för. Låt inte hans död vara förgäves.”

De som mördade honom har fortfarande inte erkänt. De som känner de personer som utförde det här mordet eller andra inblandade är skyldiga att inställa sig för att vittna hos polisen på Nordirland. EU har stött fredsprocessen och det är vår plikt att fortsätta göra det.

 
  
MPphoto
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D).(RO) Fru talman! Rumänien har en lag om att lärarnas löner ska ökas eftersom de är mycket låga. Denna lag röstade man om och godkände i det rumänska parlamentet men den har inte verkställts på något sätt alls. Lärare har uppnått sina rättigheter i domstol, genom att åberopa slutgiltiga domar, men regeringen är ovillig att verkställa denna lag. I stället planerar den en ny lag med ett tak för lärarnas löner. Detta är inte bara en fara för demokratin och ett osunt sätt att agera för en stats demokratiska institutioner. Det är långt allvarligare än så. Det äventyrar målen i Europa 2020-strategin.

Vi är alla medvetna om att vi behöver utbildning och kompetens för att åstadkomma en hållbar återhämtning från krisen. För att skapa en ekonomi som grundas på kunskap och forskning behöver vi ungdomar som är välutbildade, lärare som är mycket välbetalda och ett starkt och effektivt utbildningssystem.

 
  
MPphoto
 

  Claudiu Ciprian Tănăsescu (S&D).(RO) Fru talman! Till följd av den inkompetenta administrationen och den förödande politiken med ekonomisk vandalism som fördes av Băsescu-Boc regimen har Rumäniens hälso- och sjukvårdssystem, särskilt sjukförsäkringssystemet, nått existensnivå. Både den medicinska personalen som arbetar i detta system och patienterna som borde ha nytta av det, har nått en punkt där de behandlas under nivån för anständighet och mänsklig värdighet.

Det finns lösningar för att förbättra och rätta till denna situation men de ignoreras av den nuvarande regeringen. Man lade nyligen grunden för ett samarbete mellan allmänläkarnas fackorgan och deputeradekammarens utskott för hälso- och sjukvård i förhoppning om att åstadkomma ett bättre resultat vid de kommande diskussionerna med hälsovårdsministeriet och den nationella sjukförsäkringsmyndigheten.

Jag ville uppmärksamma parlamentet på denna situation för om dessa åtgärder, som stöds av det rumänska parlamentet, också misslyckas kommer detta att bli ytterligare ett exempel på maktmissbruk i Rumänien, där man har upphört att tillämpa den demokratiska principen om delning av statsmakten.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Masip Hidalgo (S&D).(ES) Fru talman! Jag skulle vilja upprepa den oro som uttrycktes förra veckan av kronprins Felipe de Borbón, som bär min regions historiska titel – furstendömet Asturien – när han tog emot prinsen av Wales i Madrid.

Kronprins Felipe uppmanade med all rätt regeringarna i Spanien och Storbritannien att lösa den skadliga Gibraltarkonflikten. Detta är en viktig påminnelse som jag välkomnar som ledamot av Europaparlamentet.

Eftersom både Spanien och Storbritannien är exemplariska demokratiska medlemsstater är Storbritanniens fortsatta ockupation av Gibraltar ända in på 2000-talet oacceptabel. Suveräna stater får inte ockupera varandra enligt lagen.

Ockupationen av norra Cypern – en region som jag nyligen har besökt – i direkt strid mot Cyperns territoriella integritet, är också klart oacceptabel.

 
  
MPphoto
 

  Katarína Neveďalová (S&D). (SK) Fru talman! EU vill bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen. För att åstadkomma det måste vi investera i vår framtid och enligt min åsikt är våra ungdomar och deras utbildning vår framtid. Det sägs att den som vill ha något letar efter skäl och den som inte vill ha något letar efter svepskäl.

Enligt min åsikt försöker EU för närvarande hitta på svepskäl om varför vi inte kan lägga mer medel på utbildning, och vi påpekar ofta och gärna att vi har en kris och måste handskas med dess konsekvenser. Eftersom vi nu diskuterar nästa sjuårsperiod i EU och kommande finansiering och budgetar anser jag att vi borde ställa en entydig fråga: hur mycket tänker vi investera i utbildning och i vår framtid? Vi behöver självklart också höra vad rådet och kommissionen vill göra på detta område.

På samma sätt kan vi naturligtvis inte tolerera vad som nu händer i vissa medlemsstater, som överför medel från utbildning till andra områden, vilket till exempel sker i mitt land. Det är fel väg att gå enligt min åsikt. Vi måste också inse att det enda sättet att åstadkomma vad vi verkligen vill åstadkomma är att investera i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Ramon Tremosa i Balcells (ALDE).(EN) Fru talman! I dag vill jag påtala ett angrepp mot en av EU:s grundpelare: den inre marknaden och den fria rörligheten för varor och personer. Nyligen har det katalanska köttindustriförbundet och visa katalanska tidningar rapporterat att lastbilar från Katalonien har attackerats och skadats av franska bönder i Frankrike. De köttprodukter som några lastbilar transporterade förstördes helt av franska demonstranter.

Dessa angrepp har upprepats två gånger sedan början av 2011. Den sista händelsen inträffade bara för några veckor sedan när franska demonstranter stoppade en annan lastbil full av kött från Katalonien, överföll chauffören och sedan sprutade diesel över 20 000 kg färskt kött.

Denna press från några franska lantbrukarförbund som förstör produkter som kommer från regioner utanför Frankrike har haft en mycket snabb effekt på den katalanska köttindustrins kunder och till följd av detta har försäljningen fallit med 50 procent. Jag har lagt fram en skriftlig parlamentsfråga till kommissionen i förhoppning om att EU kommer att förhindra dessa oacceptabla angrepp.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sógor (PPE). (HU) Fru talman! I EU är kulturell mångfald ett värde som vi alla måste försvara. Så har emellertid inte alltid varit fallet. På vår kontinent finns det flera unika kulturer som hotas av utrotning. Csango-ungrarna i den rumänska regionen Moldova är också ett sådant utrotningshotat samhälle. I sin rekommendation 1521/2001 förklarar Europarådet att denna Csango–ungerska minoritetskultur måste bevaras, samtidigt som man anger huvuddragen i specifika åtgärder. Även om det har skett framsteg i frågan under det senaste årtiondet till följd av rekommendationen är situationen långt ifrån tillfredsställande. Europarådet kan inte tillämpa EU:s lagstiftning och har ingen ansvarsmekanism som möjliggör efterlevnaden av lagstiftningen och garanterar att EU fungerar effektivt. Europarådet ligger före EU i många människorättsliga frågor på hög nivå men dess rekommendation och dess fördrag kan inte åstadkomma den önskade effekten. Om EU tar principen om att värna den kulturella och språkliga mångfalden på allvar, vilket dessutom är ett krav enligt artikel 3 i EU-fördraget, måste EU också göra allt för att genomföra denna princip i praktiken. Låt oss börja med den Csango-ungerska kulturen i Moldova.

 
  
MPphoto
 

  Rosa Estaràs Ferragut (PPE).(ES) Fru talman! I januari godkände kommissionen strategin för att tidigt ta itu med problemet med elever som slutar skolan i förtid som ett viktigt bidrag till Europa 2020-strategin för att bekämpa detta problem i hela EU och minska dessa siffror med åtminstone 10 procent.

Egendomligt nog nämns inte personer med funktionshinder i strategin, och därför skulle jag vilja använda denna minut för att rikta en vädjan om detta eftersom samtliga medlemsstaters utbildningsministrar kommer att träffas i Bryssel den 2–4 maj för att diskutera de globala strategierna kring denna fråga.

Jag begär att frågan om personer med funktionshinder inbegrips i denna strategi eftersom det är oerhört viktigt att dessa personer får tillgång till kontinuerlig utbildning i hela EU och på så sätt får tillträde till arbetsmarknaden. Artikel 24 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder fastställer att personer med funktionshinder under inga omständigheter ska uteslutas från det allmänna utbildningssystemet.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

 

21. Kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden (kortfattad redogörelse)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Elisabeth Jeggle, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden (2010/2054(INI)) (A7-0016/2011).

 
  
MPphoto
 

  Elisabeth Jeggle, föredragande. (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Som föredragande för Europaparlamentets initiativbetänkande om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden var det mitt syfte att föra en öppen offentlig debatt för att synliggöra och stärka kvinnors flerfunktionella ställning i jordbruket och på landsbygden.

I centrum för en europeisk landsbygdspolitik kvarstår strävan att uppnå likvärdiga levnadsvillkor i alla regioner och att undvika en ensidig utveckling av tättbefolkade stadsområden så att kvinnor och män får möjlighet att med utsikt om framgång också stanna kvar på landsbygden. Under de gångna årtiondena inriktade sig den gemensamma jordbrukspolitiken på en positiv utveckling av jordbruket och landsbygden. I framtiden kommer det mera att handla om att få till stånd en kvalitativt högvärdig samt ekologiskt och ekonomiskt effektiv användning av landsbygden.

Detta ställer krav på nya insatser och strategier från alla aktörers sida. I detta skede av utvecklingen är det mer än någonsin nödvändigt att ta hänsyn till behoven hos kvinnor på landsbygden och ta till vara deras inneboende möjligheter. Erfarenheten visar nämligen att livskvaliteten och den ekonomiska livskraften framför allt på landsbygden är förenade med att kvinnor finns på plats och engagerar sig på många olika sätt. Det som framför allt har visat sig under de gångna åren är att samhället på landsbygden överlag kan göra stora framsteg i sin utveckling om det ges stöd till kvinnor och deras projekt. Sådana erfarenheter kunde vi i alla regioner av Europa samla inom ramen för stödet enligt såväl andra pelaren som utgående från olika andra stödmöjligheter i EU.

Detta gäller framför allt för jordbruket. Här har kvinnorna under de gångna åren gett väsentliga bidrag till att diversifiera jordbruksföretagen och anpassa dem till marknaden. Som ett resultat av detta har jordbrukets multinationella karaktär kommit att framstå ännu mera konkret. Bland annat genom innovativa utbud och leveranser av tjänster, förutom den egentliga livsmedelsproduktionen, fortsätter jordbruksföretagen att vara viktiga stöttepelare för försörjningen i lokalsamhället. Denna ekonomiska potential skulle kunna tas till vara ännu mer än vad man redan lyckats göra. En möjlighet i detta sammanhang är konkret stöd till kvinnor på landsbygden. Det måste tas ökad hänsyn till deras mångsidiga yrkeskompetens, intressen och prestationer, för att jordbruket ska förbli en attraktiv arbetsplats för kvinnorna. En förutsättning för detta är att kvinnorna oinskränkt får ta del i de resurser som jordbruket har i egenskap av livsform och näringsgren. Kvinnliga jordbrukare måste få ta del av rättigheter och skyldigheter på ett sätt som motsvarar deras medansvar som företagare. Som ett led i detta ingår att de ska vara företrädda i olika organ för jordbruket och få ta del av företagens inkomster. Dessutom är en adekvat social trygghet för alla kvinnor som är verksamma inom jordbruket en ofrånkomlig förutsättning.

Efter en intensiv dialog lyckades vi i vår omröstning i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling anta betänkandet med bara en röst emot. Inga ändringsförslag hr lagts fram inför morgondagens omröstning i kammaren. Det är för mig ett bevis på att vi har hittat en mycket bra kompromiss som är godtagbar för alla grupper. En enhällig omröstning skulle ge betänkandet den tyngd som behövs så att kommissionen och rådet – förhoppningsvis – tar hänsyn till våra krav. Jag vill tacka mina kolleger, särskilt skuggföredragandena, för deras verkligt utmärkta samarbete.

Kvinnornas viktiga roll inom jordbruket och i landsbygdsutvecklingen får inte förbises i de kommande diskussionerna om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Jag är säker på att vårt betänkande kommer att utgöra ett lämpligt underlag för denna nödvändiga debatt och att det också kommer att ge ett värdefullt bidrag till den kommande finansieringsdebatten.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Fru talman! Jag gratulerar Elisabeth Jeggle till hennes förtjänstfulla arbete med detta betänkande och till hennes ständiga arbete på detta område under de många år som jag har känt henne. Det är hedersamt för hennes arbete att det inte har lagts fram några ändringsförslag till detta viktiga betänkande.

På den korta tid jag har till mitt förfogande vill jag uppmärksamma flera punkter i betänkandet. Jag välkomnar punkt 4 om vikten av en lämplig jordbruksbudget generellt sett och punkt 10 om tillgången till ny teknik i landsbygdsområden och behovet av att bredda bredbandstillgången. Jag anser att punkt 34 är särskilt viktig. Kvinnor bör vara adekvat företrädda i alla politiska, ekonomiska och sociala organ för jordbrukssektorn så att både manliga och kvinnliga synsätt kommer med i beslutsprocesserna. Det är verkligen viktigt och jag är ledsen över att behöva säga att jordbruksorganisationernas ansikte utåt är alldeles för manligt. Vi måste verkligen undersöka den frågan.

Slutligen måste kommissionen inse att det stora problemet just nu för både män och kvinnor i jordbruket är osäkerheten kring diskussionerna om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag oroar mig för att vissa jordbrukare försöker förutspå resultatet av dessa reformer och att de eventuellt kan ta på sig extra kostnader vilket blir en börda för dem. Jag ber kommissionsledamoten att framföra det budskapet till kommissionen.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Fru talman! Det största bekymret för kvinnor i landsbygdsområden är bristen på jobb. Arbetslösheten innebär låga inkomster för de äldre, vilket i sin tur ökar risken för fattigdom. Dessutom är barnens utbildning samt hälso- och sjukvårdsservicen i landsbygdsområden en livsnerv för dessa samhällen.

Det dåliga skicket hos grundläggande infrastruktur i landsbygdsområden innebär att företagen visar mindre intresse för att utveckla jordbruk och produktionsenheter i dessa områden. Jag uppmanar medlemsstaterna att använda strukturfonderna för att råda bot på bristen på grundläggande infrastruktur i landsbygdsområden och att genomföra strategier för att förbättra tillgången till allmän infrastruktur för alla. Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stå fast vid sitt åtagande att förbättra bredbandsinfrastrukturen i landsbygdsområden som ett medel för att öka deras konkurrenskraft.

Landsbygdsturism baserad på familjeföretag i turistbranschen skapar sysselsättning, gör det möjligt att kombinera familjeplikter med arbete och uppmuntrar landsbygdsbefolkningen att stanna kvar på landsbygden.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin (ALDE).(EN) Fru talman! Jag välkomnar detta så lägliga betänkande av Elisabeth Jeggle och tackar henne för hennes goda samarbete.

Det är inte många som vet att 42 procent av dem som är regelbundet sysselsatta inom jordbruket är kvinnor och att tre av tio jordbruk i EU sköts av kvinnor. För att kvinnor och familjer ska kunna stanna kvar på landsbygden och på så sätt bidra till att nå jordbruksmålen i Europa 2020-strategin, måste det finnas en mängd olika tjänster och inrättningar för normalt vardagsliv. Det handlar bland annat om hälso- och sjukvård, utbildning, fritid, transport och bredband.

Det är centralt att all service inte bara är marknadsinriktad. Det finns också behov av en ordentlig socialförsäkring för kvinnor som arbetar inom jordbruket så att deras framtid och deras pensioner kan garanteras. Det är också viktigt att öka kvinnornas entreprenörsförmåga och att involvera kvinnor i hela beslutsprocessen på lokal och regional nivå, i jordbruksorganisationer och självklart i alla beslutsfattande organisationer. Detta kommer att få en enorm effekt och kommer att bidra till att trygga kvinnornas framtida roll inom jordbruket.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) Fru talman! Kvinnornas situation inom jordbruket och på landsbygden återspeglar och skadas av den djupa kris som den nuvarande politiken, som den gemensamma jordbrukspolitiken och andra politiska åtgärder, har försatt landsbygden i. Kvinnor representerar 42 procent av jordbruksarbetarna i alla länder i EU. Det stora flertalet av dessa kvinnor arbetar på familjejordbruk. De är på så sätt särskilt påverkade av nedläggningen av hundratusentals små och medelstora jordbruk och har alltså drabbats av den ödeläggelse av familjejordbruken som är följden av de successiva reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Precis som inom andra branscher drabbas de också särskilt hårt av arbetslöshet, osäkra anställningar, låga löner och fattigdom. Allt detta förvärras av den antisociala politik som förts under förevändning av krisen.

Vackra ord och goda avsiktsdeklarationer är därför inte nog. Det krävs en ändring av politiken så att vi värdesätter kvinnornas roll, främjar deras rättigheter och jämställdhet och värdesätter och förstärker bland annat det servicenät som rör landsbygdsresurser, hälsovård, utbildning och familjestöd. Det är också nödvändigt att göra kultur- och fritidsverksamheter tillgängliga och att bekämpa de åtskilliga asymmetrierna och ökenspridningen.

 
  
MPphoto
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE).(RO) Fru talman! Min personliga åsikt är att de viktigaste delarna i betänkandet är de som handlar om levnadsförhållandena på landsbygden och jag har några kommentarer om detta.

För det första vill jag lyfta fram den viktiga roll som Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) spelar för att modernisera byar. Denna fond måste finansieras ordentligt och som en del i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bidra till att minska skillnaderna mellan landsbygds- och stadsområden. För det andra anser jag att vi, särskilt i de nya medlemsstaterna, måste börja med att modernisera den grundläggande fysiska infrastrukturen. Detta måste absolut förbli en komponent i EJFLU.

Min sista kommentar rör den åldrande landsbygdsbefolkningen. Här vill jag lyfta fram betydelsen av programmen för förtidspensionering av jordbrukare och hjälp för unga jordbrukare som vill etablera sig i yrket.

 
  
MPphoto
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D).(RO) Fru talman! Jag gratulerar Elisabeth Jeggle till det synsätt hon valt i detta betänkande.

Jag tycker att det är mycket viktigt att erkänna den avgörande roll som kvinnor spelar inom jordbruket, både i den primära produktionen och i diversifieringen av den ekonomiska verksamheten inom jordbruket och i landsbygdsområden.

Jag anser att vi måste uppmärksamma den utbredda fattigdom och den isolering som påverkar kvinnorna på landsbygden och på så sätt betona behovet av effektiva åtgärder för att garantera att lika möjligheter för kvinnor inom jordbruket är ett huvudmål för den gemensamma jordbrukspolitiken. I detta sammanhang är det viktigt att förbättra livskvaliteten för kvinnor som bor i landsbygdsområden genom att ge dem bästa möjliga tillgång till utbildning och yrkesutbildning, livslångt lärande, effektiv lokal allmän hälso- och sjukvård för att inte nämna infrastruktur och stödtjänster för barn och familjer.

Jag vill framhålla att vi för att skapa lika möjligheter för kvinnor i landsbygdsområden måste stödja deras roll mer aktivt både inom jordbruket och inom andra ekonomiska verksamheter, och även skydda jordbrukets multifunktionella dimension.

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande.(EN) Fru talman! Jag skulle först vilja tacka föredraganden och ledamöterna av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling eftersom det är viktigt att vi diskuterar den här frågan.

Kommissionen är mycket medveten om den viktiga roll som kvinnor spelar inom jordbruket och i landsbygdsområdena. Jag kan förstå att detta är en uppgift för politiken för landsbygdsutveckling. Förordningen om landsbygdens utveckling föreskriver stöd på flera områden som är viktiga för kvinnor i landsbygdsområden. Att etablera och utveckla mikroföretag, skapa mervärde för jordbruksprojekt och söka marknadsföringsmöjligheter för dem är bara några exempel.

Landsbygdsutvecklingspolitiken förutser också möjligheter att hjälpa män och kvinnor att skapa en balans mellan familje- och yrkesliv. Till exempel kan man enligt åtgärden för grundläggande sociala tjänster stödja sociala inrättningar som daghem för barn eller äldre. Dessutom är lokala transporttjänster och småskalig infrastruktur berättigade till stöd.

Situationen i landsbygdsområdena är mycket varierande i medlemsstaterna, också vad beträffar kvinnornas möjligheter och behov. Medlemsstaterna och regionerna måste noggrant analysera situationen och skräddarsy åtgärder som är kopplade till lokala förhållanden och tar hänsyn till de speciella problem som kvinnor möter. Till exempel kan medlemsstaterna ge företräde åt kvinnor i samband med vissa åtgärder. Dessutom kan medlemsstaterna använda finansieringslösningar för att inrätta garantifonder för att hjälpa kvinnor att få tillgång till kredit. Kvinnorna borde också spela en viktig roll i Leaderprogrammet där de kan framföra sina speciella intressen och bistå med sin kompetens för att öka landbygdsområdenas utvecklingsmöjligheter.

Kommissionen håller med om att det skulle vara bra att få mer information om kvinnornas situation. Det skulle emellertid, särskilt mot bakgrund av medlemsstaternas krav på förenkling, visa sig svårt att övertyga dem om ytterligare rapporteringsbördor. Men för de data där det är möjligt bör statistiken presenteras och analyseras uppdelat på kön. Kommissionen kommer att inkludera tillgängliga statistikuppgifter om kvinnor i sin framstegsrapport om genomförandet av de strategiska riktlinjerna för landsbygdens utveckling.

En mycket viktig faktor när det gäller att hjälpa fram kvinnor inom jordbruket och i landsbygdsområden är erfarenhetsutbyten. I detta sammanhang vill jag uppmärksamma er på det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling och dess integrerande nationella nät. De kan användas för utbyte av bästa metoder och det vore önskvärt om fler kvinnoorganisationer använde sig av dessa befintliga nät för att ansluta kvinnor i olika landsbygdsområden till varandra.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 5 april 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Jag kommer från Rumänien där en stor del av befolkningen lever på landsbygden. Det är just därför som jag är medveten om att det är absolut nödvändigt att vi riktar större uppmärksamhet på kvinnornas ställning i dessa områden och tar hänsyn till de särskilda möjligheterna och utmaningarna.

Som ledamot av utskottet för kultur och utbildning och utskottet för regional utveckling vill jag betona behovet av att tillhandahålla ett yrkesutbildningsprogram som kan erbjuda kvinnor lämplig utbildning både som producenter och entreprenörer, framför allt så att vi på det sättet kan nå målen för Europa 2020-strategin. Detta kan också åstadkommas genom att förbättra jordbrukarnas tillgång till bredbandsinternettjänster.

Att stödja entreprenörsinitiativ bland kvinnor kan ge dem inkomster för ett upprätthålla en stabil livsföring och på så sätt göra dem ekonomiskt oberoende. På så sätt kan vi komma till rätta med följderna av social utestängning och fattigdom, som har haft en oproportionerlig inverkan på kvinnor.

I just detta sammanhang talar vi också om den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Som ett led i reformen kommer vi att behöva ta större hänsyn till kvinnornas roll och behov i landsbygdsområdena. Att göra livet på landsbygden och jordbruksarbetet mer attraktivt förblir en utmaning, men detta kan erbjuda kvinnor i dessa områden verkliga möjligheter till ekonomisk och personlig utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Det är för det mesta män som väljer yrken inom jordbrukssektorn, men kvinnor har funnits i landsbygdsområdena sedan urminnes tider och tyvärr har deras bidrag alltid underskattats. Deras beständiga arbete och långsiktiga syn i många frågor bidrar till att förbättra livskvaliteten och arbetet i landsbygdsområdena. De är emellertid mycket ofta inte representerade under resursplaneringsstadiet och att ta hänsyn till kvinnliga jordbrukares behov i detta avseende skulle kunna medföra många fördelar för landsbygdssamhällena. Vi måste försäkra oss om att yrkesutvecklingsmöjligheter står öppna för kvinnor inom jordbruket genom att tillhandahålla verkligt stöd i form av utbildning men också yrkesrådgivning. Det är viktigt att lyfta fram landsbygdsområdena som en attraktiv arbetsplats för kvinnor där det är möjligt att förverkliga både familje- och yrkesplaner.

 

22. EU-finansieringen vid avvecklingen av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna (kortfattad redogörelse)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Marian-Jean Marinescu, för budgetkontrollutskottet, om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna (2010/2054(INI)) (A7-0054/2011).

 
  
MPphoto
 

  Marian-Jean Marinescu, föredragande.(RO) Fru talman! Anslutningsfördragen för de tre medlemsstaterna Slovakien, Bulgarien och Litauen innehöll kravet att avveckla flera kärnkraftreaktorer som inte längre uppfyllde säkerhetsvillkoren och inte kunde uppgraderas på ett kostnadseffektivt sätt. Syftet med det finansiella stödet från EU var inte att täcka hela avvecklingskostnaden. Stödet var avsett att omfatta åtgärder till stöd för avveckling, underhåll och kontroll av reaktorerna efter nedläggning, avfallshantering, lagring av avfall och använt kärnbränsle och sanering och demonteringsarbete samt för energisektorn (ersättning av produktionskapaciteten vid nedlagda enheter, bättre energiförsörjningstrygghet och energieffektivitet och andra åtgärder som bidrar till den nödvändiga omstruktureringen och uppgraderingen av energiinfrastrukturen) samt hantering av de sociala konsekvenserna (stöd till kraftverkets personal när det gäller att hålla en hög säkerhetsnivå under perioderna före avvecklingen fram till stängningen och under omskolningen av personalen för nya uppgifter i samband med avvecklingen).

På grund av att beslutet om finansiellt stöd inte innefattade någon övre gräns, något som till och med fortsatte sedan avvecklingsplaner och strategier hade utarbetats, kunde nytt extra finansiellt stöd tillhandahållas. EU har lagt ut stora belopp för att finansiera denna verksamhet, närmare bestämt cirka 2,8 miljarder euro mellan 1999 och fram till i dag.

I betänkandet kräver vi att följande frågor ska klargöras i kommande utvärderingar som ska utföras av kommissionen och revisionsrätten: om de medel som tilldelats av EU användes för att garantera en säker avveckling; om avvecklingen garanterar säker lagring av kärnavfallet; om det fanns tillräcklig samordning mellan de tre befintliga programmen så att den samlade erfarenheten användes effektivt och modellen följdes, baserat på projekt som förberetts och finansierats tidigare för att åstadkomma en minskning av kostnaderna; om de nuvarande planerna och strategierna är fullständiga eller om det fortfarande är möjligt att lägga till ny verksamhet och tillhandahålla extra medel senare; om extrasummor fortfarande måste tilldelas energiprojekt eller uppmärksamheten behöver fokuseras på avvecklingsprojekt; och om finansiering av dessa verksamheter fortfarande måste tillhandahållas av EU-medel.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Fru talman! Den tidiga avvecklingen av kärnreaktorer i EU-kandidatländerna Litauen, Slovakien och Bulgarien förhindrade skapandet av lämpliga nationella fonder för att täcka alla kostnader i samband med avvecklingen av kärnkraftverken. Kommissionens hjälp var därför viktig för att klara av den stora finansiella och ekonomiska bördan.

Expertstudier visar dock att kostnaderna för att ta kärnkraftverken ur drift redan har överstigit den planerade EU-finansieringen och att de troligtvis även kommer att överstiga de ursprungliga uppskattningarna trots att själva avvecklingen fortfarande är i inledningsskedet. Mina damer och herrar, avvecklingen måste fortsätta även efter den budgetram som täcker perioden fram till 2013, och jag anser därför att det är nödvändigt att överväga att frigöra ytterligare medel för avvecklingsprojektet till dessa tre kärnkraftsverk.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Fru talman! EU har 143 kärnkraftverk och enligt offentliggjorda uppgifter från generaldirektoratet för energi från mars 2010, står kärnkraften för cirka 28 procent av EU:s energimix.

Händelserna i Japan har fått varningsklockorna att ringa när det gäller vilka risker som är förknippade med kärnkraftsverk. Att lägga ned kärnkraftsverk i förtid och sedan avveckla dem är en stor finansiell och ekonomisk belastning. Det är därför som EU ger ekonomiskt stöd till de berörda medlemsstaterna, det vill säga Litauen, Slovakien och Bulgarien. Bristen på finansiering för avvecklingsåtgärder kommer att försena denna process, vilket skulle medföra ett hot mot miljön och folkhälsan.

Vi uppmanar de berörda nationella organen att slutföra planerna och kommissionen att rapportera om denna process samt lägga fram en detaljerad långsiktig plan för finansieringen av avvecklingsprojekten.

 
  
MPphoto
 

  Zigmantas Balčytis (S&D). (LT) Fru talman! Jag vill gratulera min kollega och tacka henne för samarbetet under utarbetandet av detta viktiga betänkande. När vi anslöt oss till EU gjorde tre medlemsstater åtaganden som var komplicerade både ur ekonomiskt och socialt hänseende, nämligen att stänga sina kärnkraftsanläggningar för första gången, utan att ha den ekonomiska kapacitet eller erfarenhet som krävs. EU visade verkligen solidaritet genom att bidra med den finansiella stöd som krävdes, inte bara för att finansiera avvecklingen, utan också för att bidra till utvecklingen av alternativa energiprojekt och att mildra de negativa sociala konsekvenserna av avvecklingen. Jag håller med om att vissa frågor fortfarande måste lösas, såsom anslag av EU-medel för att genomföra specifikt avvecklingsarbete och medlemsstaternas komplexa administrativa strukturer, som troligtvis motverkar att anslagen tas emot på ett effektivt sätt. Jag anser att kommissionen bör spela en större samordnande roll för att garantera en säker nedläggning av dessa kärnkraftsreaktorer i rätt tid, för att garantera insyn i användningen av fonderna och uppmuntra dessa länder att utveckla alternativ energi och skapa nya arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) Fru talman! Nära hälften av EU:s medlemsstater har kärnkraftsverk på sina territorier. Många av de reaktorer som är i drift är relativt gamla, vilket gör behovet akut att av säkerhetsskäl lägga ned vissa av dessa reaktorer för att värna och skydda folkhälsan och miljön. När det gäller de nya medlemsstater som konfronteras med kravet att avveckla flera anläggningar anser vi att det är logiskt att de förväntar sig EU-stöd för att på ett adekvat och säkert sätt slutföra sina avvecklingsprocesser. Dessa processer bör omfatta nödvändigt underhåll och kontroll efter nedläggningen, avfallshantering, lagring och dekontaminering, med särskild vikt vid miljömässig hållbarhet och energieffektivitet.

Som så riktigt anges i betänkandet ska hänsyn tas till de sociala konsekvenserna av denna process och man ska trygga de anställdas arbetstillfällen samt hålla en hög säkerhetsnivå före, under och efter avvecklingen.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Fru talman! Marian-Jean Marinescus betänkande handlar om effektiv och ändamålsenlig EU-finansiering för avvecklingen av kärnreaktorer av sovjetisk konstruktion. Slovakien genomförde en komplett ombyggnad av kärnkraftsanläggningen i Jaslovské Bohunice efter Tjernobylolyckan och installerade den senaste säkerhetsutrustningen från specialiserade franska och tyska företag.

När den omfattande moderniseringen hade slutförts uppgav inspektörer från Internationella atomenergiorganet (IAEA) att kärnkraftsanläggningen Jaslovské Bohunice var redo för mer än 30 års säker drift. Men för att medborgarna i grannlandet Österrike ska få en lugn och trygg situation gick Slovakien under anslutningsförhandlingarna med på en tidig avveckling av V1- och V2-reaktorerna i Jaslovské Bohunice, som hade moderniserats till högsta standard.

Jag ser EU:s symboliska bidrag till kostnaderna för att ta dessa reaktorer ur drift enbart som ett försök att kompensera en del av den skada som Slovakien har lidit genom att ha förlorat en kraftfull, effektiv och ren energikälla och inte som ett verkligt bidrag till nedläggning av kärnkraftverket.

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande.(EN) Fru talman! Kommissionen välkomnar varmt parlamentets initiativbetänkande om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna. Kärnkraftsäkerheten är och kommer att förbli högsta prioritet för EU och därför lägger kommissionen stor vikt vid insatser som underlättar en säker avveckling av reaktorenheter som har bedömts inte kunna uppgraderas till de nödvändiga säkerhetsstandarderna.

Låt mig först säga att vi delar många av synpunkterna i parlamentets betänkande. Vi håller med om att medlemsstaterna måste lägga fram detaljerade avvecklingsplaner samt en sund långsiktig plan för finansieringen. Vi anser det också viktigt att finansieringen, till största delen, anslås till avvecklingsverksamhet och att kommissionen har en viktig roll i att garantera stränga kontroller av medlens användning.

Kommissionen tror på en sträng tillämpning av principen om att förorenaren ska betala. Därför delar vi parlamentets uppfattning att kärnkraftoperatörerna bör se till att tillräckliga finansiella resurser avsätts under de kärntekniska anläggningarnas produktiva livstid för att täcka framtida avvecklingskostnader. Avvecklingen måste ske på ett så säkert sätt som möjligt och då är det viktigt med en sund, transparent och övervakad förvaltning av medlen för avvecklingen.

Vi har också noterat att betänkandet fokuserar på EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet på avvecklingsområdet. Kommissionen gläder sig över att det i olika delar av betänkandet framgår tydligt att det huvudsakliga målet för EU-finansiering är att se till att reaktorenheterna läggs ned och förblir nedlagda av kärntekniska säkerhetsskäl. Vi anser att uppfyllandet av detta mål är en faktor som vi måste ta hänsyn till vid bedömningen av EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet.

Kommissionen tycker det är viktigt att tydliggöra att EU:s stöd på det här området aldrig var avsett att täcka samtliga avvecklingskostnader, inte heller att kompensera för samtliga ekonomiska konsekvenser. EU-stödet var i första hand avsett som en kompensation för avvecklingens initialskede.

Kommissionen understryker att det är medlemsstaterna som bär det fulla ansvaret för avvecklingen av sina kärnenergianläggningar. Det är medlemsstaternas ansvar att lägga fram detaljerade långsiktiga planer samt att utarbeta noggranna tidsplaner och kostnadsberäkningar för projektens färdigställande.

Jag vill tacka föredraganden och parlamentet för en debatt som kommer mycket lägligt och handlar om ett ämne som efter Fukushimakatastrofen har blivit ännu mer relevant. En säker och fullständig avveckling är en nyckelfaktor i kärnkraftssäkerheten, där vi strävar efter att ha de högsta standarderna. Parlamentets betänkande är ett värdefullt bidrag till den diskussion som kommissionen kommer att ha med de tre berörda medlemsstaterna och som gäller uppskattningen av eventuell EU-finansiering efter 2013.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 5 april 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Stavrakakis (S&D) , skriftlig.(EL) Hotet från kärnkraften, som var en av konsekvenserna av den fruktansvärda jordbävningen i Japan och den efterföljande tsunamin, gör debatten om budgetkontrollutskottets betänkande mycket aktuell. Samtidigt lyfter det också fram faktumet att EU övervakar och ger ekonomiskt stöd till de insatser som krävs för att avveckla kärnkraftsverk. Målet med dessa insatser är inte bara att se till att kärnkraftsverken fungerar på ett säkert och adekvat sätt så att vi inte behöver uppleva en ny Tjernobyl- eller Fukushimakatastrof, utan också att vi ska kunna hantera konsekvenserna av nedläggning och avveckling genom att tillgodose energibehoven i de länder där dessa kärnkraftverk är i drift. Dessa insatser samt ett omfattande ekonomiskt stöd till Litauen, Slovakien och Bulgarien, visar hur allvarligt EU ser på frågan om kärnkraftsäkerhet. Detta är ett noggrant utformat program som startade år 1999. Målet med detta ekonomiska stöd är att bidra till att förbättra miljön och modernisera produktion, överföring och distribution av energi samt att öka tryggheten i energiförsörjningen. Genom att utvärdera vinsterna av de ekonomiska resurser som har avsatts och respektera att de förvaltas på ett sunt och transparent sätt kommer detta mål garanterat att uppnås.

 
  
MPphoto
 
 

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig.(HU) Naturkatastrofen i Japan och den efterföljande kärnkraftskatastrofen har fått oss att inse hur viktig denna fråga är. Katastrofen kan precis som i Tjernobyl få efterverkningar i flera årtionden och bli ett tragiskt, ovälkommet arv för kommande generationer. Olyckan i Japan har också visat att energiavfallet måste minska och att vi successivt måste skifta fokus för att gå över till förnybar energi. I dagens betänkande kritiseras flera punkter av finansieringen vid avvecklingen av kärnkraftsverk i nya medlemsstater, exempelvis transparens och genomförande. Förutom att avveckla de kärnkraftsverk som tas upp i betänkandet anser jag att det är ytterst viktigt att inspektera samtliga europeiska kärnkraftsverk och, om så behövs, höja säkerhetsstandarden för att förhindra en liknande katastrof i framtiden. Därför ber jag mina kolleger att diskutera det resolutionsförslag som jag och mina österrikiska kolleger nyligen lade fram och som gäller kärnkraftssäkerheten i Donauregionen, inom ramen för det gemensamma europeiska samarbetet.

 

23. EU-politik för internationella investeringar (kortfattad redogörelse)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Kader Arif, för utskottet för internationell handel, om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (2010/2203(INI) – (A7-0070/2011).

 
  
MPphoto
 

  Kader Arif, föredragande.(FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att hjärtligt tacka alla de personer som har jag fått tillfälle att samarbeta med i denna fråga.

Alla bidrag har varit till hjälp för att utarbeta detta betänkande. Tack vare samarbetet med alla politiska grupper, och här riktar jag ett speciellt tack till skuggföredragandena, kan vi nu lägga fram en konsekvent text som sänder ett kraftfullt budskap.

Vi har nu kommit till en vändpunkt i den europeiska investeringspolitiken och befinner oss i ett skede där vi måste ta fasta på de nya befogenheter som vi har fått i samband med Lissabonfördraget för att möta två utmaningar. Den första är att förse europeiska företag med de verktyg de behöver för högkvalitativa utländska investeringar som skyddas av en rättslig ram och ger ett långsiktigt stöd.

Den andra är att EU måste stärka sin position som världsledande mottagare av utländska direktinvesteringar och skapa hjälpmedel för att kontrollera att investeringarna främjar hållbar utveckling som skapar arbetstillfällen av hög kvalitet.

Genom att rösta för detta betänkande, som är det första officiella uttalandet från vår institution sedan Lissabonföredraget trädde i kraft, tar parlamentet fullt på sig rollen som ny medlagstiftare i handelsreglerande frågor och uttrycker sina prioriteringar när de första förhandlingarna om investeringsskydd precis ska börja. Vårt yttrande är mycket viktigt, eftersom det är tänkt att mildra oron hos medborgarna, som visar ett växande intresse i handelsfrågor och som vi måste stödja.

I dagens värld där konflikter också sker i handelssammanhang måste skyddet av våra företag som investerar utomlands prioriteras. Internationella avtal har inrättats för att skydda investerare mot hårda, orättvisa expropriationer och dolda lagar vars enda syfte är att utesluta dem från olika marknader. Detta ska fortsatt vara den primära målsättningen.

Trots att EU är en av de öppnaste marknaderna i världen måste vi återskapa balansen med våra huvudsakliga partner så att europeiska företag kan bedriva verksamhet med rättvisa spelregler. Detta är syftet med betänkandets förslag om behovet av framtida avtal som omfattar normer som icke-diskriminering, rättvis och skälig behandling och skydd mot direkt och indirekt expropriation.

Dessa normer måste dock uttryckas på ett sätt som förhindrar misstolkningar. Vissa företag har faktiskt utnyttjat den vaga ordalydelsen i första generationens investeringsavtal för att skydda sina intressen utanför lagens gränser, exempelvis genom att angripa ny social lagstiftning och miljölagstiftning som skadar deras intressen. Efter domstolsförfarande med internationella skiljemän utan transparens eller möjlighet att överklaga har de krävt betydande kompensation genom att påstå att dessa lagar kan likställas med indirekt expropriation. EU, där det i framtiden kommer att göras ännu fler investeringar, speciellt från tillväxtländer, måste vara på sin vakt mot sådana missförhållanden.

Detta är tanken bakom de reformer som Förenta staterna och Kanada har genomfört, två länder vars regeringar och myndigheter har haft stora motgångar i internationella skiljeförfaranden och som har gjort en radikal översyn av sina modeller för investeringsavtal.

Genom att föreslå nya definitioner för skyddsnormer skapar vi i betänkandet en rättvis balans mellan skyddet av investerarnas rättigheter och de offentliga myndigheternas regleringsrätt. Detta innebär också att det i alla framtida avtal ska finnas specifika klausuler som ger offentliga myndigheter rätt att lagstifta och reglera på områden som nationell säkerhet, miljö, folkhälsa, arbetstagares och konsumenters rättigheter, industripolitik och kulturell mångfald.

Slutligen måste det ökade skyddet för investerare kombineras med ett mer ansvarsfullt beteende, särskilt i utvecklingsländer där sociala och miljörelaterade lagar är mindre bindande. Därför bör enligt betänkandet sociala och miljörelaterade klausuler ingå i alla frihandelsavtal som undertecknas av unionen. Vi måste också sluta skämmas och i alla framtida avtal inkludera tydliga regler för företagens sociala ansvar som grundar sig på OECD:s riktlinjer.

Om vårt mål verkligen är att skissera konturen för en ny europeisk investeringspolitik kräver jag i betänkandet att politiken ska vara exemplarisk och främja investeringar som är hållbara, respekterar miljön och uppmuntrar till bra arbetsförhållanden i Europa samt i tredjeländer. Det är därför som detta betänkande tack vare genomslagskraften i onsdagens omröstning måste fungera som referens i alla framtida förhandlingar som genomförs av kommissionen.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Fru talman! Enligt artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har EU exklusiv befogenhet när det gäller utländska direktinvesteringar. Kommissionen har redan sammanställt en lista över länder och landsgrupper som kommer att vara privilegierade partner vid förhandlingar om de första investeringsavtalen: Kanada, Kina, Indien, Mercosur, Ryssland och Singapore.

Vi uppmanar kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna att föra en integrerad och sammanhängande investeringspolitik som främjar investeringar av hög kvalitet och som på ett positivt sätt bidrar till ekonomiska framsteg och hållbar utveckling i världen. Vi uppmanar också EU att i sin framtida politik främja investeringar som är hållbara, respekterar miljön och främjar goda arbetsförhållanden i de företag som investeringen är riktad till. Vi uppmanar också kommissionen att garantera ömsesidighet i förhandlingarna om marknadstillträde med sina främsta handelspartner i industriländerna och med de större tillväxtekonomierna.

Som föredragande för luftfartsavtalen mellan EU och tredjeländer, såsom Kanada och Brasilien, vill jag fråga föredraganden och kommissionsledamoten hur sambanden kommer att garanteras mellan det gradvisa tillträdet till marknaden och flygbolagen och dessa internationella investeringsavtal.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Fru talman! I betänkandet om den framtida EU-politiken för internationella investeringar har föredraganden uppmärksammat många öppna frågor som gäller eventuella EU-avtal. EU:s främsta uppdrag är att skydda EU-medborgarnas allmänna intressen på områden som medlemsstaterna har anförtrott EU. De allmänna intressen som skyddas av medlemsstaterna kolliderar emellertid ofta med intressena hos utländska investerarna, som ofta är skickligare i internationella skiljedomsförfaranden än de länder som försvarar sina medborgares intressen. De exempel som nämns i betänkandet med Argentina, USA och Kanada är konkreta bevis på detta.

Det finns därför ett stort behov av att fastställa exakta skyddsprinciper för att förhindra att de tolkas på fel sätt av vissa investerare. Men denna viktiga och ännu olösta fråga fortsätter att vara EU:s internationella ansvar, eftersom det är oklart vem som bär den ekonomiska bördan i en rättslig tvist som EU förlorar. Europeiska rådet har ännu inte gett något tillfredsställande svar på denna fråga.

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande.(EN) Fru talman! Kommissionen välkomnar parlamentets betänkande om den framtida EU-politiken för internationella investeringar. Det är ett viktigt steg som banar vägen för genomförandet av EU:s nya exklusiva befogenhet när det gäller investeringar.

Som ni vet är investeringar ett nytt gränsområde för den gemensamma handelspolitiken. Vi bör utnyttja möjligheten – det är vi helt överens med parlamentet om – att tillsammans bygga en integrerad och sammanhängande investeringspolitik som främjar investeringar och bidrar positivt till ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling.

Kommissionen delar också parlamentets uppfattning att skyddet av investerare även i fortsättningen ska vara högsta prioritet i den europeiska investeringspolitiken. Vi anser att den nya politiken ska se till att alla europeiska investerare kan verka i en öppen, skälig och rättvist reglerad företagsmiljö, inte bara på den inre marknaden, utan också när de bedriver verksamhet i tredjeländer.

Jag noterade också parlamentets rekommendation om att EU ska utnyttja bästa praxis i medlemsstaternas bilaterala investeringsavtal. Huvudinriktningen i unionens agerande på detta område ska vara att uppnå bättre resultat än vad som har uppnåtts av medlemsstaterna individuellt.

Samtidigt som vi inriktar oss starkt på skyddet för våra investerare får vi inte vi inte glömma bort andra mål, exempelvis den offentliga regleringskapaciteten eller samstämmighet med övrig EU-politik. Medlemsstaternas och EU:s rättigheter att vidta de åtgärder som krävs för att uppnå legitima offentliga politiska mål är en stående regel i den gemensamma handelspolitiken. Detta gäller också för vår investeringspolitik.

Systemet för tvistlösning och det tillhörande ekonomiska ansvaret är också mycket viktiga frågor som vi måste fundera mer över. Som nämndes i meddelandet är vår målsättning att garantera transparens och konsekvens i domsluten samt att göra systemet så produktivt som möjligt. Vi måste också lösa ett antal frågor som kommer upp gällande EU:s status enligt internationella lagar. Vi kommer att ta hänsyn till de synpunkter som parlamentet uttrycker i betänkandet när vi analyserar möjliga alternativ och ytterligare förslag till en omfattande strategi för dessa frågor.

Vi kommer att noggrant beakta alla rekommendationer i parlamentets betänkande samtidigt som vi gradvis utvecklar och genomför vår investeringspolitik. Kommissionen har redan lagt fram förslag på förhandlingsdirektiv för Kanada, Indien och Singapore. Vi vill utnyttja möjligheten till fortgående bredare handelsförhandlingar och inleda omfattande investeringsförhandlingar med dessa länder. Parlamentets åsikter kommer därför lägligt som vägledning för kommissionen och rådet när vi utformar de slutgiltiga respektive förhandlingsdirektiven.

Eftersom utvecklingen av en omfattande europeisk investeringspolitik nu är ett gemensamt ansvar bland alla institutioner vill jag till sist försäkra er om att kommissionen är redo att samarbeta med parlamentet och rådet samtidigt som vi respekterar befogenhetsuppdelningen bland samtliga berörda institutioner.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 6 april 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE), skriftlig.(FR) Utvidgningen av Lissabonfördraget och av EU:s befogenhetsområde för att innefatta utländska direktinvesteringar innebär att vi kan räkna med en äkta europeisk politik i denna fråga. I detta skede i den politiska utvecklingen är prioriteringen att skapa så mycket trygghet som möjligt för både investeringar och investerare. Därför får övergången från nationell till europeisk befogenhet inte på några villkor inverka på det korrekta genomförandet av de cirka 1 200 avtal som redan har trätt i kraft mellan medlemsstaterna och tredjeländer. För rättssäkerhetens och förutsebarhetens skull måste EU nu återigen utforma en effektiv, transparent tvistlösningsmekanism som är tillgänglig för alla investerare, även de allra minsta (till exempel små och medelstora företag). De mekanismer som är integrerade i de allra senaste bilaterala handelsavtalen är en bra grund, men de handlar bara om tvister mellan en stat och EU. Regler som är lämpliga för en eventuell tvist mellan EU och ett företag måste skapas. Slutligen måste EU ta möjligheten att gå vidare: EU måste ingå framtida avtal och inte bara skapa klausuler som underlättar etableringen för investerare i dessa länder, utan också grundläggande regler för sociala och miljörelaterade normer.

 

24. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet
Anföranden på video

25. Avslutande av sammanträdet
Anföranden på video
 

(Sammanträdet avslutades kl. 23.40.)

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy