Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 april 2011 - Strasbourg

5. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

Betänkande: Provera (A7-0075/2011)

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Den senaste tidens inre spänningar och oro i Tunisien, Egypten, Libyen och andra arabländer har lett till mycket stora migrationsströmmar som innebär utmaningar för Europa. Vi måste självklart vara redo att hantera dessa situationer och folkströmmar. Vi måste hitta ett sätt att göra det tillsammans genom att se till att vi, i solidaritet med varandra, möter de utmaningar som uppstår när vårt gemensamma system utsätts för påfrestningar från omvärlden.

Därför är jag glad över att parlamentet i dag har antagit en politik för att hantera migrationsströmmar till följd av instabilitet. Jag är särskilt nöjd med att man i parlamentets resolution riktar fokus mot att stärka gränsbyrån Frontex roll. Det är något som vi i det danska liberala partiet har kämpat för mycket länge. Under den aktuella krisen i Nordafrika har Frontex visat sig vara ett särskilt viktigt verktyg för att hantera migrationsströmmar i regionen. Det enda som behövs nu är att Frontex snabbare kan vidta åtgärder när det verkligen gäller.

  Pino Arlacchi (S&D). - Herr talman! Jag röstade för betänkandet eftersom det innebär ett första steg mot en EU-politik för migrationsströmmar till följd av instabilitet. Det är i detta avseende viktigt att parlamentet yttrar sig emot den hysteriska bilden av en hägrande invasion av migranter och asylsökande söderifrån.

Vi kommer inte att överhopas av miljontals människor som flyr från politisk misär och tyranni. Många är rädda för att ett stort antal asylsökande kommer och belastar våra ansträngda välfärdssystem. Det påståendet fungerar om man vill vinna röster till och öka stödet för en sträng invandringspolitik men det finns inga fakta som stöder det. Det totala antalet människor som sökte asyl i väst minskade med mer än 40 procent under förra decenniet, enligt uppgifter som FN just har offentliggjort.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag stödde och röstade också för Fiorello Proveras betänkande eftersom jag tycker att det innebär ett genomförbart och bestämt steg framåt mot solidaritetsmålet, som dessutom stärks av artikel 80 om solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Man fäster också klart och tydligt uppmärksamheten på dem som hamnar i stora svårigheter. Det gäller just nu särskilt Nordafrika.

Respekt för mänskliga rättigheter, internationellt samarbete och bilaterala förbindelser är nödvändigt, liksom även regionala organisationer som t.ex. Arabförbundet och Afrikanska unionen som kan utgöra ett mervärde i en stabil, hållbar fredsprocess. Vi hoppas att kommande steg också kommer att kännetecknas av åtgärder på liknande områden som, ekonomiskt sett, gynnar organ som behöver stöd och hjälp för att uppnå en hållbar och kontinuerlig tillväxt.

  Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Jag skulle vilja säga att migrationsströmmar till följd av instabilitet innebär en verklig utmaning för EU. Det handlar om människors individuella öden där ingen berättelse är den andra lik. De förflyttar sig i ren desperation men det som förenar dem alla är att de hoppas på något bättre.

Vi i Europa måste visa sympati och vara beredda att hjälpa till. Den europeiska integrationen är ett framgångsrikt, gemensamt projekt varigenom vi har skapat välstånd, stabilitet och trygghet – en sorts välfärdsvagga. Det blir svårt och dyrt att möta denna immigrationsvåg när den börjar knacka på EU:s dörrar.

Exemplet från ön Lampedusa visar hur utrikespolitiska säkerhetsfrågor kan förvandlas till intern politik på ett ögonblick och därför räcker det inte längre med ett utvecklingssamarbete. EU behöver en omfattande, preventiv plan som inbegriper säkerhet, regionalt samarbete, handelspolitik, klimatförändring, skydd av mänskliga rättigheter och demokratiutveckling. Det är det vi behöver fixa.

  Carlo Fidanza (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I EU-debatten om migrationsströmmar hör man ofta den här frågan: Vilka problem kan ett land med en befolkning på nästan 60 miljoner såsom Italien ha med att ta emot några tio tusen invandrare?

Frågan förbiser två saker, ofta med en baktanke. För det första vill många av dessa invandrare hamna i andra EU-länder. För det andra har färre än 4 000 personer anlänt till Italiens kuster under de senaste två åren tack vare bilaterala avtal med Libyen och Tunisien. Redan under de senaste två månaderna har 22 000 personer anlänt till följd av den politiska krisen.

Italien är just nu en tryckkokare. Å ena sidan avstannar inte migrantströmmen från Nordafrika, särskilt inte de ekonomiska migranterna från Tunisien. Å andra sidan avvisar Frankrike invandrare vid Ventimiglia eftersom de inte har uppehållstillstånd.

Om europeisk solidaritet existerar så är det dags att visa det nu. Man bör samarbeta på EU-nivå för att besluta hur man ska hantera strömmarna, både i den akuta situationen som råder och på längre sikt. Man bör även besluta vilka verktyg man ska använda för att hantera dem som kommer till Europa och vilka åtgärder man ska vidta i ursprungsländerna. Den här texten är ett första steg i den riktningen och därför röstade jag för den.

  Nicole Sinclaire (NI). - (EN) Herr talman! Jag har en ordningsfråga. Vi befinner oss i en kammare som är avsedd för tal och alla måste förstås visa respekt för varandra. Vilket budskap skickar det till kollegerna när två gruppordföranden har en privat konversation medan andra håller anföranden?

  Talmannen. − Joseph Daul och Martin Schulz! Jag har fått en fråga huruvida ni skulle kunna föregå med gått exempel i kammaren.

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den åtgärd som vi har röstat om idag bidrar till viss del till att klargöra fenomenet med migrationsströmmar och berömmer Frontex insatser. Jag anser att man bör se positivt på det och även på resultatet av omröstningen.

Jag tycker emellertid att denna inställning bör åtföljas av en lika stor klarhet när det gäller medlemsstaterna eftersom denna utmaning inte bara påverkar EU:s institutioner utan även medlemsstaternas politik.

Men jag måste säga att alla medlemsstater hittills inte har infört och tillämpat en sådan klarhet. Det gäller inledningsvis den italienska regeringen som har hanterat situationen i Lampedusa på ett högst förkastligt och tvivelaktigt sätt. Tusentals migranter där har i grund och botten lämnats åt sitt öde medan mänsklig solidaritet – för att inte tala om rättslig solidaritet – skulle ha lett till ett omedelbart omhändertagande och säkerligen större respekt än vad man har visat dem. Detta trots att man skulle behöva ta itu med det rättsliga problemet senare, såsom vi har gjort här i parlamentet.

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är sant att många migrationsströmmar uppkommer på grund av instabilitet. Vi vill dock helst inte använda en sådan felaktig term eftersom instabilitet egentligen betyder krig, folkmord, okontrollerat våld, revolutioner och det elände som dessa människor har dömts till, medan EU håller tyst. Det handlar också om en frihetslängtan. I resolutionen som vi har röstat om kräver man en EU-politik för Österlandet, så att man med lämpliga verktyg kan ta itu med de olika faktorer som orsakar denna instabilitet.

Jag undrar vilken trovärdighet denna utrikespolitik kan ha mot bakgrund av att händelserna i Libyen och Nordafrika har visat att EU helt saknar en utrikespolitik. Medlemsstaternas regeringar agerade på egen hand och bjöd omvärlden och de människor som vi borde ha hjälpt på ett patetiskt skådespel. Den enda politik för flyktingmottagande som EU kunde erbjuda motsvarade verkligen inte behoven. Ön Lampedusa och Italien fick aldrig någon hjälp. Därför röstar vi helt klart för den här åtgärden, men vi uppmanar EU att slutligen utforma en utrikespolitik värd namnet.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag avstod från att rösta om Fiorello Proveras betänkande, först och främst för att jag anser att det brister i tydlighet. Betänkandet innehåller alla möjliga sorters påståenden och förslag, vissa är till och med förnuftiga, vilket är ovanligt i parlamentet. Tyvärr är det dock huvudsakligen ett mycket politiskt korrekt betänkande som ingenstans, inte på något ställe eller i någon paragraf eller stavelse vågar ifrågasätta massinvandringen till den redan överbefolkade europeiska kontinenten eftersom detta i första hand gäller de länder som brukade utgöra det så kallade Västeuropa, men även är en grundläggande fråga.

Mitt eget land, Flandern, är det mest tätbefolkade landet i hela EU. Majoriteten av flamländarna är emot ny invandring och särskilt från länder med kulturer och religioner som förespråkar värderingar som går stick i stäv med våra egna. Det är hög tid att EU för en gångs skull lyssnar på sina egna europeiska medborgare.

  Anna Maria Corazza Bildt (PPE). – (EN) Herr talman! Jag instämmer i att vi bör vidta kortsiktiga åtgärder för att hantera den humanitära krisen i Medelhavsområdet och värna om människornas värdighet med hjälp av instrument som till exempel Frontex. Vi behöver även en långsiktig vision för att lösa problemen med migrationsströmmar och för att hjälpa till att skapa sysselsättning i dessa människors ursprungsländer.

Ett av EU:s viktigaste redskap är handelspolitiken. Det har blivit dags att förbättra våra marknaders öppenhet gentemot länder som exempelvis Egypten och Tunisien. Vi behöver också etablera en dialog i syfte att stärka regionala handelsförbindelser.

Ett exempel på detta är Turkiet och den framgång man haft både med dess tullunion och med ett effektivt verkställande av nödvändiga demokratiska reformer. Vi måste våga börja tala om tullunioner och frihandelsavtal med länderna i Medelhavsområdet som gör framsteg vad gäller demokrati och reformer.

Avslutningsvis vill jag uppmana rådet att utan vidare dröjsmål anta den regionala konventionen om förmånsbestämmelser för Europa–Medelhavsområdet.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Premissen för detta betänkande är felaktig. Uppfattningen att utvandring är ett resultat av fattigdom och förtvivlan är, om än övertygande på ytan, i själva verket vilseledande. Mot en historisk bakgrund vet vi att utvandring vanligtvis är ett resultat av ökat välstånd och stigande ambitioner. Nyligen har vi sett hur de stora migrationsströmmarna från Tunisien följde på återinförandet av demokrati och slutet på diktaturen.

Det verkliga skälet till att människor lämnar sina rötter och flyttar hundratals kilometer i jakt på en bättre tillvaro är möjligheten. Verkligheten är sådan att vi i EU har skapat en situation med strukturell långtidsarbetslöshet och ändå måste importera arbetskraft. I vårt land Storbritannien är fler än 4 miljoner människor antingen arbetslösa eller lever på stöd för arbetsoförmåga. Trots detta släpper vi varje månad in människor från hela världen som ska utföra jobb som inte tas av människor som stammar från Storbritannien. Vi har fångat miljontals människor i det elände som avhängighet innebär. Vi har försatt dem i en situation där sysselsättning inte längre finns med på deras mentala horisont. Om vi vill rädda människor för denna eländiga situation finns lösningen inte i utrikespolitiken, utan i en reform av välfärden, så att vi kan återställa våra egna medborgares värdighet och oberoende.

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! En av faktorerna som ofta försummas i debatten om migration är att de som migrerar från ett land till ett annat ofta har det mycket svårt och att de gör det under mycket svåra förhållanden. Förställ dig hur det måste vara att lämna din familj, din by, din stad, hela ditt sociala nätverk och dina vänner, kanske utan att veta när du kommer att träffa dem igen, eller om du överhuvudtaget kommer att göra det. Vad är det som får dem att lämna sina länder och söka möjligheter, med föregående talares, ord, i väst? Ofta är det för att de flyr från förhållanden och styren som inte längre inger förtroende.

Vi kan hjälpa dem i vissa avseenden. Låt oss titta på några delar av vår politik: vår fiskepolitik som uppmuntrar större fiskebåtar att plundra havet utanför fattiga afrikanska länder och lämnar lokala fiskare desperata utan sysselsättning. Vad gör de då? De försöker migrera. Sedan har vi vår biståndspolitik som hjälper korrupta regeringar behålla makten och gör det mindre trevligt för människor att stanna i sina länder. Det får folk att söka sig utomlands och så kommer de hit.

Vi måste rätta till detta. Vi måste förstå att det är svårt för människor att överge sina länder. Vi måste se till att vår politik hjälper människor stanna i sina egna länder.

Betänkande: Jeggle (A7-0016/2011)

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! för Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är det absolut nödvändigt att vi tryggar samma rättigheter och möjligheter inte bara för kvinnor utan också för män från landsbygden som de som lever i städerna åtnjuter. Om vi vill behålla ett starkare europeiskt jordbruk som klarar att producera livsmedel av hög kvalitet för hela Europa, måste vi se till att denna sektor är attraktiv för både arbetstagare och deras familjer. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt för oss att ge landsbygden möjlighet till tillväxt, innovation, sysselsättning och utveckling. Det är inte nödvändigt för oss att införa kvoter och en onaturlig könsfördelning i sektorn. Därför är det också bra att parlamentet i dag har antagit betänkandet om kvinnors roll i jordbruket och på landsbygden, och därmed tydligt signalerar att kvinnor även här spelar en viktig roll.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Kvinnor har alltid spelat en riktig roll i jordbruket och på landsbygden. Kvinnorna står faktiskt för 42 procent av arbetskraften av totalt cirka 27 miljoner arbetstagare.

Trots denna höga andel är kvinnor inte lika väl representerade i branschorganisationer och drabbas av diskriminering i beslutsprocessen. Det finns många områden där kvinnors villkor kan bli bättre, däribland säkrande av ett fullgott socialt skydd.

EU-institutionerna bör därför agera för att utjämna denna ojämlikhet, kanske genom att övervaka sektorn genom ett övervakningscentrum för kvinnligt entreprenörskap inom jordbruket, som de som redan finns i Kalabrien och andra italienska regioner.

Betänkandet som vi röstade om idag, vilket jag stödde, tittar också närmare på frågan om utflyttningen från landsbygden. För att hjälpa till att hålla sysselsättningen stabil behöver vi stödja en politik och strategier som är utformade för att bygga infrastruktur och skapa tjänster som är anpassade till kraven i det moderna livet, som kan verkställas på landsbygden.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Livet och arbetet på landsbygden har förändrats radikalt genom samhällets omvandling, förändringar i sociala strukturer och dramatiska demografiska förändringar.

Om det är vår målsättning att se till att kvinnor i alla generationer stannar på landsbygden eller att uppmuntra dem att välja en lantlig livsstil, måste vi ta större hänsyn till deras behov och krav i utvecklingspolitiken. Vi bör komma ihåg att verkligheten för kvinnor på landsbygden har förändrats under de senaste åren och skiljer sig mycket från situation till situation. Kvinnorna själva har medverkat i att initiera och forma denna förändring, både som individer och i kvinnors politiska grupperingar.

Jag tror att vår föredragande Elisabeth Jeggle har gjort rätt i att betona detta faktum, och därför jag anser att detta betänkande är oerhört viktigt. Trots allt, om vi vill utveckla landsbygden kan vi inte bara koncentrera oss på att bygga upp infrastruktur och skapa en miljö för turism, vi måste också se till att familjer bosätter sig där igen, något som omfattar både kvinnor och män i lika hög grad.

  Janusz Wojciechowski (ECR). – (PL) Herr talman! Jag stödde EJegglebetänkandet, inte minst eftersom det rekommenderar att vi säkerställer tillräcklig finansiering för EU:s jordbrukspolitik. Trenden mot att göra besparingar i EU:s budget, som annars är helt korrekt, får inte följas på bekostnad av den gemensamma jordbrukspolitiken. Om landsbygden och jordbruket i EU inte får ett adekvat stöd, blir det svårt att förbättra kvinnornas roll på landsbygden. Det blir svårt att uppmuntra kvinnor att bo på landsbygden under så svåra förhållanden, och det kommer att bli svårt att uppnå målen för denna viktiga politik, såsom en tryggad livsmedelsförsörjning, miljöskydd och territoriell balans. Det är något vi bör komma ihåg, och jag vill ta tillfället i akt i debatten om detta viktiga betänkande från Elisabeth Jeggle att återigen yttra uppmaningen att inte bevilja besparingar i EU på bekostnad av den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande, eftersom det hjälper till att bekämpa den osynlighet som hittills har präglat kvinnors arbete och roll på landsbygden.

Utan deras bidrag skulle det inte ha varit möjligt i det förflutna och skulle det inte vara möjlig i nuet, att behålla en befolkning och sysselsättning utanför städerna. Denna synlighet bör inte bara leda till socialt erkännande men också bestämmelser. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste innehålla fokus på jämställdhet i sina stödprogram, med särskilda initiativ för kvinnligt företagande. Dessutom måste den hjälpa till att finansiera tjänster och främja aspekter såsom tillgång till Internet på landsbygden, vilka främjar lika levnadsvillkor i städerna och på landsbygden.

För deras del måste de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna erkänna kvinnors arbete inom detta område, både vad gäller produktion och vård, särskilt i vården av anhöriga och barn.

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! trots att kvinnor står för 42 procent av 26–27 miljoner arbetstagare och att 29 procent av jordbruksföretagen drivs av kvinnor, är deras representation på branschnivå nästan obefintlig och i strid med deras roll.

Detta är inte rätt eller normalt, så EU måste ge kvinnor en större roll på landsbygden och finna lämpliga lösningar för kombinationen av ekonomiska aktiviteter som de utför. Jämställdhet, likabehandling, socialt skydd för mödrar och erkännande av den särskilda roll som kvinnor spelar i jordbruket är vad som krävs.

Främjande av fortbildning är därför en av de viktigaste frågorna och en som vi inte längre kan kompromissa i. Vi stöder föredragande Elisabeth Jeggles förslag om bättre representation för kvinnor i alla politiska, ekonomiska och sociala organisationer inom jordbrukssektorn, och om stöd för initiativ för social trygghet för kvinnor som arbetar som småbrukare, lantarbetare och säsongsmässiga djuruppfödare.

Kvinnor måste erkännas specifikt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, annars kommer denna reform att vara värdelös och det är helt säkert att vi inte kan föreställa oss en obesvärad framtid med nya nedskärningar inom jordbrukssektorn.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Jag vet inte om du minns den populära tv-serien Life on Mars som visades i vårt hemland. Den byggde på att huvudpersonen, en polis, till synes slungades tillbaka till tidigt 70-tal.

Jag kände mig ungefär som honom när jag läste igenom omröstningslistan i dag. Här presenterar EU politik för kvinnor inom jordbruket, exportkrediter för gynnade företag, speciella bidrag till Unilever i Tjeckien och till verktygsmaskinstillverkare i Polen.

1970-talet var en svår period för hela Europa, och för Storbritannien i synnerhet: det var en tid av stagflation, arbetslöshet och nationell konkurs. Dessa företeelser berodde dock inte på några tektoniska krafter utanför vår kontroll. De var resultatet av en omdömeslös politik, i synnerhet uppfattningen att regeringarna kan välja vinnare, och att regeringar bör styra ekonomin och få saker att hända genom att omfördela resurser.

De 27 medlemsstaterna har gått vidare, men inte EU. Vi befinner oss fortfarande i en värld där vi tar pengar från våra skattebetalare och ger dem till gynnade klientgrupper.

Varför? För att om vi inte gjorde det, skulle EU sakna existensberättigande? Som Upton Sinclair en gång påpekade, är det mycket svårt att få en man att inse något när hans uppehälle är beroende av att han inte inser det.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! det är rätt och riktigt att det framlagda betänkandet syftar till att förbättra kvinnors ställning på landsbygden. Tyvärr ser det dock enbart kvinnor som arbetstagare eller företagare. Det ser inte kvinnor i rollen som mödrar, eller värdet av kvinnors informella och därmed obetalda arbete. Kvinnors arbete i hemmet och med vård av anhöriga utgör dock också ett betydande bidrag till samhällets välfärd.

Detta arbete står för upp till en tredjedel av BNP i europeiska länder, och ändå låtsas vi aldrig om dess existens. Istället för att tydligt erkänna denna tillgång, sätter vi press på kvinnor att få jobb och starta företag. Samtidigt är det just inom jordbruket och på landsbygden som ett värdesättande av kvinnors arbete skulle förbättra livskvaliteten för familjer och samhällen.

Betänkande: Marinescu (A7-0054/2011)

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Det bör alltid vara upp till varje enskild medlemsstat att besluta om sin egen energimix. Mot bakgrund av detta faktum är det också uppenbart så att varje enskild medlemsstat bör täcka kostnaderna om man vill fasa ut ett av elementen i mixen. I Litauen, Slovakien och Bulgarien, i synnerhet, fanns det dock ett antal kärnkraftverk från Sovjettiden som var långt ifrån att uppfylla våra säkerhetskrav. Därför var det också nödvändigt och klokt att stödja avvecklingen av dessa anläggningar.

Problemet är att planeringen som utfördes där, eller rättare sagt bristen på planering, helt enkelt inte får upprepas. Det står klart att mot slutet av 2013 kommer vi att ha använt sammanlagt 3 miljarder euro, och vi har fortfarande inte lyckats att avveckla anläggningarna. Det är ett tecken på dålig planering. Kommissionen måste utarbeta en detaljerad analys av projektens ekonomiska effektivitet, eftersom det måste ställas som villkor för alla framtida stöd att länderna ska kunna visa att de har förvaltat sina nuvarande medel på rätt sätt.

  Sergej Kozlík (ALDE). – (SK) Herr talman! Betänkandet om finansieringen vid avveckling av kärnkraftverk ger en god bild av läget hittills. Jag håller fullständigt med en av de viktigaste slutsatserna i betänkandet, nämligen att avvecklingen av dessa anläggningar i de drabbade länderna kommer att kräva EU-bidrag även efter 2013. De drabbade länderna kommer inte att klara att finansiera den uteslutande med egna medel.

Till exempel avvecklade Slovakien efter påtryckningar från EU två fullt rekonstruerade block av kärnkraftverket Jaslovské Bohunice 2006 och 2008. Enligt slutsatserna från Internationella atomenergiorganet uppfyllde dessa block alla säkerhetskriterier. De ekonomiska följderna av denna åtgärd är betydande och kommer att multipliceras med de höga långsiktiga kostnaderna för hela avvecklingen av dessa anläggningar. Europeiska unionen måste också reservera medel för att stödja avvecklingen av kärnkraftverk i budgetramen för perioden 2013–2020.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Energipolitiken, och framför allt en trygg energiförsörjning i vidaste bemärkelse, är ett ämne som ger upphov till livlig debatt i världens alla hörn mot bakgrund av de senaste händelserna i Japan. Katastrofen i Fukushimas kärnkraftverk visade hur mycket vi måste arbeta för att skapa ett system för energiförsörjning som är effektivt och miljövänligt, men framför allt säkert. Detta är ett problem inte bara för Asien, utan för alla länder på alla kontinenter. Om det finns kärnkraftverk som bör stängas av säkerhetsskäl, låt oss göra allt i vår makt för att se till att detta sker, och att det görs effektivt. Låt oss ge stöd till alla åtgärder som leder till skapandet av nya och säkra energikällor, och låt vår högsta prioritet alltid vara att skydda människors liv och hälsa när vi fattar beslut. Tack så mycket.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det råder ingen tvekan om att ett betänkande som Marian-Jean Marinescus kommer att bemötas av stöd och enighet, även i en situation som fortfarande präglas av de känslomässiga utgjutelser som följde händelserna i Fukushima. Marian-Jean Marinescus fullständigt balanserade och försiktiga hållning till dokumentet föranledde i varje fall mig att stödja det.

Dessutom finns det ingen tvekan om att åtagandet gentemot Litauen, Slovakien och Bulgarien måste fortsätta och det på ett konsekvent sätt, medan samtidigt en rad andra aktiviteter, både de som helt enkelt kallas stresstest och även alla de tester som utformats med säkerhet i åtanke, borde garantera säkerheten inom kärnenergisektorn. Det finns inget utrymme för misstag, av skäl som vi alltför väl känner till.

Finansieringsprogrammen hade redan planerats under en längre tid och de har utlovats. Vi tror på ett positivt och konkret resultat för hela processen, vilken signalerar ett steg framåt i den riktning vi alla önskade.

  Paolo Bartolozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Frågan om att tillhandahålla tillräckliga ekonomiska resurser för att garantera avvecklingen av kärnkraftverk har redan behandlats genom EU-lagstiftning om säkerheten i kärnenergisektorn. Idag, mot bakgrund av den senaste tidens internationella händelser och därav följande beslut av regeringarna i medlemsstaterna i detta avseende är frågan högaktuell.

Vi har uttryckt vårt stöd för Marian-Jean Marinescus arbete, som behandlar de specifika fallen med ett antal länder som vid anslutningen tog på sig särskilda skyldigheter vad gäller avveckling av kärnkraftverk och fick särskilt stöd från EU för just denna aktivitet.

Särskilda fall åsido är vi i denna fråga skyldiga att upprätta ett effektivt övervakningssystem för att kontrollera och testa kärntekniska anläggningar inom EU:s territorium. Faktum är att antalet reaktorer som man tror behöver avvecklas inom EU:s territorium inom en snar framtid ganska högt.

Inklusive och framför allt i sådana fall blir det därför viktigt att säkerställa garantimekanismer för att avsätta tillräckliga ekonomiska resurser som krävs för att ta itu med både ordinarie och särskilda krav.

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som en hängiven kärnkraftsmotståndare stödde jag detta betänkande, inte bara för att jag tror att avvecklingen av dessa anläggningar är för allas vårt bästa, utan också för att jag hoppas att inga fler kommer att kunna byggas.

I dag sitter vi i hela Europa på en tickande bomb. Driften av kärnkraftverk för civila ändamål bygger på ingenjörspraxis som nu är föråldrad och otidsenlig. Man kan säga att deras säkerhet blir allt mer teoretisk: allt går bra, så länge ingenting händer. I själva verket härrör dessa protokoll från 50 år tillbaka och skyddar inte mot allt mer oförutsägbara händelser. Terroristattentat skulle inte ha kunnat förutses och inte heller de naturkatastrofer, inte bara jordbävningar, som tyvärr blir allt vanligare i vår katastrofdrabbade värld.

  Alajos Mészáros (PPE). – (HU) Herr talman! Jag stödde betänkandet, som även direkt påverkar mitt hemland, Slovakien. År 2004 gjorde de litauiska, slovakiska och bulgariska regeringarna åtaganden i sina anslutningsfördrag att gradvis stänga några av sina kärnreaktorer. Stängningen ledde till extraordinära ekonomiska bördor, vilket är skälet till att EU förband sig att ge ekonomiskt stöd för avveckling fram till slutet av 2013. EU:s erfarenhet för kärnkraftsavveckling är begränsad. Stängningen kan få direkta följder för energiförsörjningen i det berörda landet och angränsande medlemsstater.

Utvecklingen av alternativa, konkurrenskraftiga energikällor med låga koldioxidutsläpp måste främjas för att hantera de negativa konsekvenserna. Samtidigt måste vi tillhandahålla tillräckliga ekonomiska resurser för att se till att avvecklingen sker i enlighet med säkerhetsföreskrifterna. EU kommer att kunna använda den erfarenhet som vunnits under avstängningen av kärnkraftverk som närmar sig slutet av sin ekonomiska livslängd. Baserat på resultaten, kan man med sikte på 2013 anta att flera investeringsprojekt kommer att vara nästan avslutade, och nya avvecklings- och förvaltningsstrukturer redan kommer att finnas tillgängliga för oss. Tack så mycket.

  Michail Tremopoulos (Verts/ALE). – (EL) Herr talman! Jag röstade för Marinescubetänkandet just därför att det i sydöstra och östra Europa finns ett tungt arv av mycket farliga kärnreaktorer, t.ex. i Bulgarien, Rumänien och Slovakien. Under alla dessa år har dock flera miljarder euro av de europeiska skattebetalarnas pengar gått åt till att modernisera dem och förlänga deras livslängd. I princip subventionerar vi kärnkraftslobbyn, som kämpade för rekonditionering. Fukushima har visat oss ännu en gång att dessa reaktorer bör stängas ner, dock togs inga sådana finansiella bestämmelser med i driftskostnaderna för reaktorer och detta utgör en stor och skandalös subvention för en farlig, dyr och förorenande metod för att producera energi. Nu kan vi emellertid förändra den politiska viljan. Konvertera subventioner för rekonditionering av osäkra reaktorer till medel för att stänga dem. Frys alla nya reaktorer som planeras. Konvertera resurser från Euratoms finansiering och från de generösa Iter-subventionerna. Använd de resurser som avsatts för att designa och bygga nya reaktorer för att i stället skapa en ekonomi som bygger till 100 procent på förnybara energikällor före 2050. Vi befinner oss i en akut situation och vi måste reagera.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera föredraganden till ett betänkande som är skarpt i tonen, men på många ställen mycket sant. Jag skulle vilja betona och fästa mina kollegers uppmärksamhet på det faktum att Litauen, tillsammans med Slovakien och Bulgarien, har fullföljt de åtaganden som föreskrivs i dess anslutningsavtal och har stängt sina gamla sovjetiska kärnreaktorer inom den fastställda tidsfristen. De flesta av de projekt som gäller stängningen av Ignalina har genomförts eller håller på att genomföras. Uppenbarligen finns det vissa svårigheter. När en ny regering tillträder i Litauen och kärnkraftverket Ignalina får en ny styrelse är förhoppningen att det kommer att vara möjligt att väcka åtal mot de individer som inte lyckades organisera arbetet ordentligt, och också att se över avtalet om byggandet av slutförvar för använt kärnbränsle, i syfte att uppnå fördelaktiga villkor. Jag håller helt med om att det är nödvändigt att förvalta medel och använda resurser med fullständig öppenhet och därmed garantera kärnsäkerheten. Eftersom vi diskuterar nya kärnkraftverk skulle jag dock vilja ta tillfället i akt att fästa mina kollegers uppmärksamhet på EU:s gräns mot Ryssland och Vitryssland, där det finns planer på att bygga kraftverk med experimentella reaktorer. Vi måste fokusera vår uppmärksamhet på detta.

Betänkande: Matera (A7-0060/2011)

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag insåg inte att vi faktiskt skulle få möjlighet att ge en röstförklaring i samband med denna resolution, men eftersom så är fallet kommer jag att göra det mycket kortfattat. Danska liberala partiet är i grunden emot Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Efter att beslut fattats om att inrätta en sådan fond och ansökningar har skickats in där de berörda länderna uppfyller de krav som fastställs i samband med fonden för justering för globaliseringseffekter, måste vi emellertid självklart också bevilja sökta medel. Vi röstade därför för betänkandet.

  Nicole Sinclaire (NI). - (EN) Herr talman! Jag röstade mot båda Materabetänkandena om utnyttjandet av fonden för justering för globaliseringseffekter för Tjeckien och Polen, men inte för att jag hyser agg mot dessa länder – långt därifrån. Jag är bara väldigt mån om mina egna väljare i West Midlands, och även om deras bidrag till de 48 miljoner pund som Storbritannien betalar till EU varje dag.

Låt mig berätta ett par saker om West Midlands: vi har den största ungdomsarbetslösheten och vår bilindustri har decimerats, delvis på grund av EU-subventionerade jobb i Slovakien som ledde till att viktiga jobb försvann från Ryton-fabriken.

År 2004 var det, naturligtvis, Storbritannien som bar bördan av EU:s utvidgning, eftersom det var det enda landet som inte satte upp några hinder. Det kostade mer i termer av offentliga tjänster. Ett annat exempel på en kostnad som mina väljare står för är att vi betalar för barnbidrag för människor i Östeuropa. Människor kommer till Storbritannien, arbetar i Storbritannien och söker bidrag för barn som är bosatta i östeuropeiska länder.

Vad vi skulle vilja göra, och vad jag skulle vilja se, är att 48 miljoner pund per dag stannar i Storbritannien och används till grundläggande offentliga tjänster, i stället för att överlämnas, när EU:s redovisning inte har granskats på 14 år.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Jag stödde gärna dessa förslag från Bairbre de Brún och önskar arbetstagarna i Tjeckien och Polen all lycka. Dock misstänker jag att de så småningom kommer att fyllas av avsmak och modlöshet, på samma sätt som de i min egen valkrets, särskilt i Dell i Limerick och Waterford Crystal i Waterford.

(EN) EUGFJ är en fantastisk idé, men tyvärr är den inte tillräckligt anpassbar. Följaktligen återgår en stor del av medlen till EU. Jag föreslår att, i fall där det återstår medel, den berörda medlemsstaten bör ha möjlighet att lägga fram förslag till kommissionen om hur man bäst kan utnyttja dem för arbetstagarna.

(GA) Om detta sker, kommer det att underlätta för arbetslösa arbetstagare och avsevärt förbättra EU:s image.

Betänkande: Svensson (A7-0065/2011)

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman, våld mot kvinnor är ett problem som existerar över hela världen, och det är naturligtvis viktigt att ta ställning i denna fråga – både personligen och ur politisk synvinkel. Därför måste vi helt klart också anta en ståndpunkt i denna fråga på europeisk nivå. I diskussionen av dessa problem, skulle jag ha velat se utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet koncentrera sig lite mer på de initiativ det faktiskt vill att EU ska fokusera på, istället för att skapa en julgran prydd med olika initiativ. I en i övrigt identisk situation, tror jag det skulle ge våra handlingar mer tyngd och göra dem mer effektiva och därmed bättre för de berörda kvinnorna. I det avseendet skulle även trovärdigheten hos de initiativ som vi föreslår här i parlamentet öka.

  Anna Maria Corazza Bildt (PPE). - (EN) Herr talman! Våld mot kvinnor är inte en privatsak. Denna förföljelse är ett brott. Vi måste bryta tystnaden. Att hysa respekt för kultur och religion är viktigt, men det får aldrig bli en ursäkt för hedersmord, könsstympning, människohandel, våld i hemmet eller tvångsäktenskap. Stockholmsprogrammet erbjuder en ny politisk ram för att förstärka kampen mot våld mot kvinnor och efterlyser konkreta åtgärder. Jag uppmuntrar kommissionen att lägga fram en strategi som innehåller konkreta förslag.

Jag röstade för betänkandet eftersom jag tror att vi måste gå samman över partigränserna för att fördöma och bekämpa alla former av våld mot kvinnor. Jag stöder principen och de flesta av förslagen, men rättsliga och straffrättsliga åtgärder bör vidtas på nationell nivå. Det är vad vi gör i Sverige. Faktum är att kampen mot våldet står i centrum för mitt partis kvinnoorganisation, som står för konkreta åtgärder och ökar medvetenheten inte bara för att skydda kvinnor, utan även för att ge kvinnor nya möjligheter och utveckla en kultur av respekt för kvinnors värdighet. Jag har startat en social mediekampanj för detta som alla är välkomna att delta i.

  Silvia Costa (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som några av mina kolleger som redan har yttrat sig, anser jag att vi genom att rösta för Eva-Britt Svenssons betänkande gör ett åtagande att säkerställa att kommissionen uppfyller sitt löfte att anta ett meddelande, innan slutet av 2011 för genomförandet av en strategi och en europeisk handlingsplan för att bekämpa våldet mot kvinnor. Denna handlingsplan ska ha ett globalt perspektiv och ska därför omfatta alla olika fall, från sexuellt våld till våld i hemmet och kvinnlig könsstympning, och – hoppas jag – alla nya former av våld. Jag tänker på de verkliga incitament till våld, som ofta ges av reklam och media, liksom former av utpressning och kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter som förekommer på arbetsplatsen när de beslutar att de vill bli mödrar eller redan arbetar samtidigt som de är mödrar.

Efter genomförandet och antagandet av direktivet om människohandel, vilket parlamentet var starkt engagerat i, samt direktivet om den europeiska skyddsordern, tror jag att det vore viktigt att ha ett eget direktiv i denna fråga inom den nya rättsliga ramen som skapats genom Lissabonfördraget och Stockholmsprogrammet.

  Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Fram tills dess att alla former av våld mot kvinnor har utrotas helt kommer vi aldrig att kunna säga att vi har ett modernt samhälle som äntligen är demokratiskt. Återigen tittar parlamentet på detta brutala fenomen, som tyvärr fortfarande är chockerande aktuellt.

Siffrorna är mycket tydliga: minst var femte kvinna lider fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid och våld är faktiskt den främsta orsaken till dödsfall och funktionshinder bland kvinnor mellan 15 och 44 – före cancer och trafikolyckor.

Därför behövs verklig och permanent mobilisering som ska leda till skapandet av en global rättslig mekanism för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor. En stark signal måste sändas i dag. Det finns bara ett slutmål: detta dödliga virus får inte längre finna grogrund.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Våld mot kvinnor är en direkt följd av diskriminering, det är därför vi behöver en mångfasetterad politik med särskild uppmärksamhet på misshandlade kvinnors barn.

De måste ha rätt till kostnadsfri rättshjälp och psykologiskt stöd, kvinnohärbärgen och ekonomiskt stöd för att kunna vara oberoende, till specialdomstolar, protokoll för genomförande och särskild utbildning för personal inom hälsovården, polisen och rättsväsendet. Statistik måste sammanställas och uppgifter samlas in som kan ge oss en sann bild av problemet och ge oss möjlighet att tillämpa den mest lämpliga politiken på europeisk nivå.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag avstod från att delta i slutomröstningen om Eva-Britt Svenssons betänkande och jag använder därför min röstförklaring för att säga att jag också tycker att våld mot kvinnor är chockerande och helt oacceptabelt.

Däremot avstod jag från att delta i den slutliga omröstningen eftersom jag anser att betänkandet fullständigt kryllar av kränkningar av subsidiaritetsprincipen, som jag värnar om, och jag inte anser att det är önskvärt att skapa mer EU-byråkrati, observatorier eller andra organ, snarare tvärtom. Förresten störs jag också av politisk korrekthet som resulterar i att ordet ”Islam” inte dyker upp en enda gång i betänkandet, trots att denna tro, med dess uppsjö av bakåtsträvande normer och principer, uppenbarligen spelar en viktig roll i diskrimineringen och våldet mot kvinnor. Detta är sant i den islamiska världen, naturligtvis, men tyvärr även här. Låt oss nämna saker och ting vid deras rätta namn: islam i sin verkliga och nuvarande form är bakåtsträvande och kvinnofientlig.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! Jag välkomnar Eva-Britt Svenssons betänkande, eftersom det för fram diskussionen om kvinnors rättigheter. I samband med att det fördömer våld mot gravida kvinnor, hävdar betänkandet, och jag citerar: ”att förövaren skadar mer än en person”. Jag har i åratal strävat efter att kvinnors rättigheter inte ska stå i motsats till ofödda barns rättigheter. Eva-Britt Svenssons betänkande har tyvärr ännu inte löst denna konflikt.

En begränsning av kvinnors reproduktiva rättigheter, vilka för närvarande i första hand anses hänföra till rätten till abort, betraktas fortfarande som en form av våld mot kvinnor. Men om vi slutligen räknar ofödda barn som människor, så är en artificiellt framkallad abort en våldshandling mot det ofödda barnet.

När den utarbetar en strategi för kampen mot alla former av våld bör kommissionen harmonisera kvinnors och ofödda barns rättigheter. Den nya strategin bör skydda kvinnor samtidigt som den innehåller mekanismer för att skydda ofödda barn. Detta framgår också av det framlagda betänkandet, men det måste läsas noggrant.

  Nicole Sinclaire (NI). - (EN) Herr talman! Jag röstade emot Eva-Britt Svenssons betänkande. Självklart fördömer jag helt och hållet våld, i synnerhet våld mot kvinnor, så varför röstade jag då emot detta betänkande? Jag röstade emot det eftersom, som en kollega till mig sade lite tidigare, det innebär lite av en tidsförskjutning. Det för oss tillbaka till 1970-talet och politisk korrekthet och är på så sätt mycket naivt. Det vill bara se en repris på kamperna i början av 70-talet.

Jag också lite bekymrad över den straffrättsliga karaktär man vill införa. Det är det här EU gör, eller hur? Det ger sig in på en fråga som alla kan enas om, t.ex. hur hemskt våld mot kvinnor är och bestämmer sedan saker och ting och blandar in straffrätten. Innan man vet ordet av täcker det fler områden.

EU borde skämmas för att man väljer ett sådant ämne, även om det är ett initiativbetänkande, eftersom det är där det börjar. Det är där maktövertagandet börjar, så skäms! Vad vi egentligen behöver är konkreta åtgärder mot våld mot kvinnor på medlemsstaternas nivå. Låt saker och ting vara och sluta använda ämnet som en förevändning.

Skriftliga röstförklaringar

Betänkande: Matera (A7-0059/2011)

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) bildades 2006 i syfte att ge ytterligare stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av betydande strukturella förändringar inom ramen för internationell handel och att bistå vid deras återinträde på arbetsmarknaden. Sedan 1 maj 2009 har fondens uppdrag utökats till att omfatta stöd för arbetstagare som sagts upp som en direkt följd av ekonomiska, finansiella och sociala kriser.

I dessa tider, då vi måste hantera en svår kris med ökad arbetslöshet som en av dess viktigaste konsekvenser, bör EU använda alla medel som står till dess förfogande för att reagera, särskilt när det gäller stöd till dem som drabbas av arbetslöshet i vardagen. Det är anledningen till att jag röstade för detta betänkande om att utnyttja medel från EGF till förmån för Tjeckien, med målet att stödja arbetstagare som sagts upp hos tre företag som är verksamma i Europeiska gemenskapens statistiska näringsgrensindelning (NACE) Rev. 2, huvudgrupp 28, Tillverkning av övriga maskiner.

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. − (PL) Den globala ekonomiska krisen har inneburit att den ekonomiska situationen för många polska företag har försämrats. Problem förknippade med minskade produktionsnivåer får störst följder för de vanliga människor som arbetar för dessa företag. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att trygga stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av strukturella förändringar i den globala handeln som orsakats av globaliseringen. Dess främsta syfte är att underlätta dessa människors återinträde på arbetsmarknaden. Den aktuella ansökan om medel från fonden till förmån för arbetstagare från polska företag i Podkarpackieregionen är den första ansökan i år. Som företrädare för polska intressen i Europaparlamentet, samtycker jag till kommissionens beslut att överföra pengar från fonden för att genomföra de mål som anges i ansökan. Tack vare detta beslut, får arbetarna som sagts upp från tre företag i maskintillverkningssektorn i Podkarpackieregionen ta emot nästan 500 000 euro i ekonomiskt stöd. Genom att rösta för resolutionen, skulle jag samtidigt vilja uttrycka min förhoppning att kommissionen kommer att godkänna liknande tillämpningar i framtiden.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) Ansökan uppfyller kraven i Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och avser 200 av de 594 arbetstagare som sagts upp under en period på nio månader från tre polska företag som sysslar med maskintillverkning och som minskade sin export med 58 procent. Tjugo procent av de drabbade var äldre än 54, och tio procent var äldre än 64. Detta stöd kommer att förbättra de uppsagdas utbildning och rusta dem för nya jobb i framtiden.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag är nöjd med det arbete som utförs på grundval av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF), nämligen att stödja arbetstagare som drabbas av förändringar i världshandeln. Jag stöder också beslutet om att föra över medel från fonden till förmån för Polen, till förmån för arbetstagare inom maskintillverkningssektorn som sagts upp till följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Detta är helt rätt åtgärd, med tanke på den stora nedgången i exporten som har ägt rum inom den här sektorn, och som följaktligen har lett till en lika oroande arbetslöshet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Ansökan avser 594 uppsägningar i tre företag som är verksamma i Podkarpackieregionen i Polen, inom maskintillverkningssektorn. Detta är den första ansökan som behandlats inom 2011 års budgetram. Den bygger på interventionskriteriet i artikel 2 b i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, vilket kräver att minst 500 arbetstagare ska ha sagts upp under en period på nio månader i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå.

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor bedömning av respektive villkor för stödberättigande med positivt utfall. EGF-fonden bildades 2006 med målet att ge ytterligare stöd till arbetstagare som blivit uppsagda och lider av konsekvenserna av större strukturförändringar i världshandeln och att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Som en följd av en översyn av EGF-förordningen under 2009, utvidgades det grundläggande tillämpningsområdet till att omfatta stöd för arbetstagare som sagts upp som en direkt följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Fondens årliga budget är 500 miljoner euro. Jag tror att det skulle vara fördelaktigt att anstränga oss för att påskynda nyttjandet av detta instrument, så att stöd kan nå de arbetstagare som behöver det snabbare.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller ett förslag till beslut av Europaparlamentet och rådet om användning av 453 570 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, för att stödja återinträdet på arbetsmarknaden av polska arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen. Denna ansökan, den första att godkännas inom EU:s budget för 2011, lämnades in av Polen den 27 april och gäller 594 arbetare från Podkarpackieregionen, som arbetade med maskintillverkning. Med tanke på att det gäller ett särskilt budgetinstrument, och att den begärda mängden är juridiskt godtagbar och uppfyller bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet från den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, speciellt punkt 28, röstar jag för förslaget och hoppas att det bidrar till att minska de ekonomiska svårigheterna för den här regionens invånare, och till att blåsa nytt liv i den lokala ekonomin.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Jordbrukssituationen och de problem som drabbar landsbygden kan skiljas från systemets djupa kris eller från nuvarande politik, exempelvis den gemensamma jordbrukspolitiken, som bär största delen av ansvaret för den jordbrukets fortsatta nedgång i vissa medlemsstater. Allt är inriktat på storskaliga bönders intressen och den nordeuropeiska agroindustrin, vilket förstör familjejordbruk och äventyrar lönsamheten för små och medelstora gårdars.

Kvinnors roll inom jordbruket och landsbygdens utveckling är ytterst viktig, eftersom de utgör omkring 42 procent av lantarbetare, bidrar väsentligt till att jordbruk hålls i drift och ser till att utflyttningen från landsbygden effektivt bekämpas.

Trots att det saknar realistisk kritik av den gemensamma jordbrukspolitiken, är det antagna betänkandet generellt positivt i sin inställning och i hur det erkänner kvinnornas roll. Betänkandet påpekar att ”jämställdhetsfrämjandet är en central målsättning för EU och dess medlemsstater” precis som att skapa bättre levnadsvillkor på landsbygden, och motverka fenomenet med utflyttning genom att tillhandahålla ”god transportinfrastruktur” och ”förbättra tillgången till transport för alla” i syfte att ”minska det sociala utanförskapet och den bristande jämställdheten i samhället, vilket främst drabbar kvinnor”.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande möjliggör utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för maskintillverkningen i Podkarpackie i Polen. Man bör komma ihåg att Polen begärt bistånd för 594 arbetstagare som sagts upp i tre företag inom huvudgruppen maskintillverkning i Nuts II-regionen Podkarpackie.

Uppsägningarna kopplas till effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen, vilket resulterat i en minskning av exporten för bolagen Huta Stalowa Wola SA, HSW – ZZN och DEZAMET SA på respektive 47, 34 och 58 procent, vilket innebär att företagen uppfyller kriterierna i förordningen om fonden. Kommissionen föreslår därför ett tillhandahållande av ett belopp på 453 570 euro. Enligt kommissionen har förändringarna lett till en betydande minskning i maskintillverkningen, vilket visar krisens följder för företagen i landet.

De 594 uppsägningarna har allvarliga följder för levnadsvillkor, sysselsättning och den lokala ekonomin, varför medel från fonden är av högsta vikt för att stödja de drabbade arbetstagarna. Det är därför vi röstade för, även om vi tror att det viktigaste skulle vara att förhindra att dessa företag går i konkurs och att arbetstillfällen försvinner.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter skapades för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som lider av konsekvenserna av större strukturförändringar i världshandeln. Ansökan, ärende EGF/2010/013 PL/Podkarpackie – maskintillverkning, från Polen, lämnades in av Polen till kommissionen den 27 april 2010 och kompletterades med ytterligare uppgifter fram till 4 augusti 2010. Den byggde på interventionskriteriet i artikel 2 b i EGF-förordningen, som kräver att minst 500 arbetstagare ska ha sagts upp under en niomånadersperiod i företag verksamma inom samma NACE Rev. nr 2 huvudgrupp i en region eller två regioner i en medlemsstat som gränsar till varandra på Nuts II-nivå och lämnades in inom tidsfristen på 10 veckor (artikel 5 i förordningen). I sin bedömning bekräftar kommissionen att ansökan uppfyller de kriterier som inrättats av EGF-förordningen och rekommenderar att budgetmyndigheten ska godkänna denna ansökan, därför röstade jag för detta dokument, som enligt min mening bidrar till att undvika negativa sociala konsekvenser. Jag tror också att andra medlemsstater i EU bör dra större nytta av de möjligheter som EU-medel erbjuder.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) till förmån för Polen, eftersom jag anser att detta instrument utgör en värdefull resurs för att stödja arbetstagare som råkar illa ut på grund av den ekonomiska krisen. Som sagt ett antal gånger, sedan EGF bildades 2006 har den gett konkret stöd till europeiska arbetstagare som sagts upp antingen av skäl som hängde samman med omlokaliseringen av företaget där de arbetade eller, efter ändringen 2009, på grund av den ekonomiska krisen, för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Dagens omröstning gällde en ansökan om stöd i samband med 594 uppsägningar (varav 200 berörs av stödåtgärder) i tre företag som är verksamma i NACE Rev. 2 huvudgrupp 28, i Nuts II-regionen Podkarpackie. Det totala stödbeloppet från EFG uppgår till 453 750 euro. Avslutningsvis välkomnar jag antagandet av betänkandet, som visar att fonden är en användbar och effektiv resurs för att bekämpa arbetslösheten som uppstår till följd av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. - (PL) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att erbjuda ytterligare stöd till arbetstagare som drabbas av effekterna av större strukturella förändringar i världshandeln. I dag röstade parlamentet om en ansökan om att godkänna frigörandet av över 450 000 euro till förmån för arbetstagare som sagts upp från tre företag i Podkarpackieregionen. Jag vill betona att EU:s stöd betyder mycket för regionen som jag företräder, eftersom den gör det möjligt för arbetstagare som blivit sagts upp att återinträda på arbetsmarknaden. Medel kommer att reserveras för utbildning, omskolning, ny utrustning och hjälp med att starta eget. Podkarpackieregionen är en av de fattigaste i Polen, så jag är mycket glad att den kommer att få EU-stöd. Jag vill tacka alla som röstat för att ge ekonomiskt stöd.

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. – (IT) Det gläder mig att anslaget på 453 000 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) till förmån för polska arbetstagare som sagts upp i maskintillverkningsindustrin godkändes. Efter rekommendationer från budgetutskottet anslog kommissionen omkring 50 miljoner euro i betalningsbemyndiganden till budgetposten för fonden i 2011 års budget. Detta ger oss möjlighet att godkänna ett anslag på de medel som behövs utan att urholka andra budgetposter avsedda för finansiering av viktiga åtgärder bland unionens mål och program.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som ska ge stöd från EGF till 594 uppsagda arbetstagare i Polen. Dessa 0,45 miljoner euro kommer att användas för att omskola och stödja arbetstagare under en svår övergång.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Återigen tvingas vi att nöja oss med att rösta för en ömklig allmosa från EU till offren för dess omlokaliseringspolitik. Logiken bakom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är oacceptabel. Jag avstår från att rösta endast av hänsyn till de polska arbetstagare vars lidande kan mildras något av detta skenheliga stöd.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett solidaritetens område och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) är en del av det. Detta stöd är viktigt för att hjälpa arbetslösa och offer för omlokalisering av företag som förekommer i ett globalt sammanhang. Fler och fler företag flyttar, drar fördel av låga arbetskraftskostnader i ett antal länder, särskilt Kina och Indien, med svåra följder för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Fonden är avsedd att hjälpa arbetstagare som drabbas av företagsflytt, och det är viktigt för att underlätta tillgången till nya arbetstillfällen. Fonden har tidigare använts av andra EU-länder, så nu är det lämpligt att bevilja detta stöd till Polen, som har ansökt om stöd med hänsyn till 594 uppsägningar, varav 200 berörs av stödåtgärder, i tre företag i huvudgrupp 28, Tillverkning av övriga maskiner, i NACE Rev. 2 i Nuts II-regionen Podkarpackie i Polen.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Även om jag röstade för förslaget om att ge stöd till arbetstagarna i maskintillverkningen i Podkarpackie i Polen, anser jag att detta är en smärtstillande och palliativ åtgärd för konsekvenserna av den kapitalistiska modellen som inte innebär några framsteg i kampen mot de bakomliggande orsakerna till krisen. Jag samtycker till att resurser från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) används till förmån för personer som sagts upp på grund av strukturella förändringar i handelsmönster eller som en direkt följd av den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen. Jag tror att fonden kan bidra till det slutliga målet att underlätta dessa arbetstagares återinträde på arbetsmarknaden. Jag röstade också för förslaget eftersom jag är övertygad om att stödet kompletterar det uppsägningsstöd som föreskrivs i all nationell lagstiftning och kollektivavtal. Därför kan detta utnyttjande av medel från fonden inte under några omständigheter ersätta eller undvika regeringars och företags juridiska ansvar gentemot anställda som blivit uppsagda.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Vad det gäller Polens ansökan om bistånd i samband med 594 uppsägningar under perioden från den 1 juni 2009 till den 1 mars 2010 (varav 200 berörs av stödåtgärder) i tre företag inom maskintillverkningssektorn i regionen av Podkarpackie i Polen, samtycker jag helt och stöder en den polska regeringens aktiva ställning samt yttrandena från mina kolleger i S&D-gruppen. Tyvärr svarar regeringen i mitt land Lettland inte på någon av mina förfrågningar eller brev och utnyttjar därmed inte stödet från stabiliseringsfonden för att övervinna finanskrisen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Europeiska fonden för justering för justering för globaliseringseffekter inrättades för att skydda arbetstagare som blivit uppsagda till följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Polen har ansökt om stöd för 594 uppsägningar i Podkarpackieregionen. Det är bara rätt och riktigt att vi erbjuder personligt stöd till arbetstagare som blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den ekonomiska krisen, och därmed underlättar deras återinträde på arbetsmarknaden. Jag röstade därför för detta.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) skapades för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som drabbas av effekterna av större strukturella förändringar i världshandeln. Den 15 februari 2011 antog kommissionen ett nytt förslag till beslut om nyttjande av fonden till förmån för Polen, med syfte att stödja återinträdet på arbetsmarknaden av arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen. I detta fall var det uppsägningen av 594 arbetstagare, varav 200 berörs av stödåtgärder, i tre företag som tillverkar maskiner i Podkarpackieregionen i Polen, under den nio månader långa referensperioden mellan 1 juni 2009 och 1 mars 2010. Detta är den första ansökan som ska granskas inom budgeten för 2011, och den gäller tillhandahållandet av et totalt belopp på 453 570 euro. Kommissionens kom fram till att det finns ett samband mellan uppsägningarna och större strukturförändringar i världshandeln eller den finansiella och ekonomiska krisen, och att dessa uppsägningar var av oförutsedd natur. Ansökan uppfyller alla de kriterier som anges i EGF-förordningen, varför jag röstade för nyttjandet av fonden.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. − (PT) Polens ansökan om ingripande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) avser 594 uppsägningar, varav 200 berörs av stödåtgärder, i tre företag i huvudgrupp 28 i NACE Rev. 2, Tillverkning av övriga maskiner, i Nuts II-regionen Podkarpackie. Enligt kommissionens bedömning uppfyller denna ansökan alla de juridiskt definierade kriterierna. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EG) utvidgades tillfälligt fondens tillämpningsområde till att omfatta interventioner i situationer som denna, där som en direkt följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen ”minst 500 arbetstagare sägs upp under en niomånadersperiod, särskilt på små eller medelstora företag, inom en NACE 2-sektor i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå”. Jag röstade därför för resolutionen, i hopp om att använda medel från fonden skulle bidra till dessa arbetstagares effektiva återinträde på arbetsmarknaden.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Vi har begärt att de berörda institutionerna, precis som de brukar göra i sådana ärenden, ska anstränga sig för att påskynda utnyttjandet av fonden.

Europaparlamentet uppskattar dessutom i denna mening det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter en begäran från Europaparlamentet om att snabba på frigörandet av bidrag i syfte att inför budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av berättigandet av en ansökan till fonden tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att nås inom ramen för kommande översyner av fonden.

Europaparlamentet erinrar emellertid om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har sagts upp till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Parlamentet påpekar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser dock en utvärdering av det direkta resultatet av de åtgärder som finansieras av fonden på den långsiktiga integreringen av dessa arbetstagare på arbetsmarknaden.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig – (IT) Den 15 februari 2011 antog kommissionen ett nytt förslag till beslut om nyttjande av fonden till förmån för Polen, med syfte att stödja återinträdet på arbetsmarknaden av arbetstagare som blivit arbetslösa på grund av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Ansökan avser stöd i samband med 594 uppsägningar (varav 200 berörs av stödåtgärder) i tre företag som är verksamma i NACE Rev. 2 huvudgrupp 28, (Tillverkning av kläder) i Nuts II-regionen Podkarpackie under den nio månader långa referensperioden mellan 1 juni 2009 och 1 mars 2010. Min röst för dagens resolution är en upprepning av det positiva yttrande som redan getts i utskottet för sysselsättning och sociala frågor.

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. − (EN) Även om jag röstade för detta betänkande, anser jag det ironiskt att denna fond finns när inte alla EU-länder använder den. Andelen av denna fond som återstår vid årets slut återförs till medlemsstaterna som en del av deras ”rabatt”. Ändå underlåter vissa länder, exempelvis Storbritannien, trots att det är deras fulla rättighet, att använda denna fond, i fall som Twining Teas fabriksnedläggning i Andover. Detta väcker vissa frågor. De som låtsas förstå fördelarna/nackdelarna av korrigeringen undrar om det vore mer korrekt och effektivt för länderna att omedelbart använda sig av EGF-medlen på lokal nivå.

Nästa ironiska inslag gäller politiskt och ekonomiskt deltagande – engagemang på alla EU-nivåer med mervärde. Att Storbritannien hävdar sin fortsatta rättighet att inte delta i fonder som förvaltas på EU-nivå eftersom detta senare kan leda till fördelar är i detta fall osäkert och kanske till och med fel.

Storbritannien avstår från tillgång till finansiering av principskäl för att sedan få en rabatt. För dem som söker hjälp att återgå till arbetet – i Sandwich, Kent och Andover i Hampshire finns det ringa skäl att säga nej, och detta är ännu en besvikelse från den brittiska regeringens håll.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, som kommer att finansiera individuella åtgärder för att hjälpa arbetstagare som sagts upp i Polen.

Betänkande: Provera (A7-0075/2011)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna viktiga resolution om migrationsströmmar till följd av instabilitet: omfattning och roll för EU:s utrikespolitik. Politisk, social och ekonomisk instabilitet, brist på säkerhet, politiskt förtryck och auktoritära regimer är de stora drivkrafterna bakom migrationen. De berövar de drabbade samhällena livskraftiga lokala förutsättningar och inkomster och därmed rätten att välja om de vill migrera eller inte, sätter ständigt deras liv på spel och gör att migration blir deras enda utväg. Den senaste tidens dramatiska händelser i Egypten och andra länder i Nordafrika och Mellanöstern har tydligt ökat strömmen av både lagliga och olagliga invandrare till Europa. EU måste därför vara redo att klara av migrationsströmmen. Det kan den bara göra om den har en effektiv och klok invandringspolitik som påminner om dem som införts i Kanada, Australien eller Nya Zeeland. Jag instämmer i föredragandens ståndpunkt att vi måste uppmana kommissionen att se till att återtagandeavtal som undertecknats av EU och dess medlemsstater till fullo respekterar mänskliga rättigheter och principen om ”non-refoulement” och inte utsätter personer som är i behov av internationellt skydd för fara. EU kommer på så sätt att visa ännu en gång att värderingar och respekt för mänskliga rättigheter är viktigast och oförytterliga, och personer som söker asyl kan känna sig trygga och respekterade.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Politisk, social och ekonomisk instabilitet, brist på trygghet och det politiska förtrycket som utförs av auktoritära regimer är de främsta faktorerna bakom migration och migrationsvågor som sprider sig oavbrutet till vissa länder i Medelhavsområdet, vilket gör dem oförmögna att hantera de många svårigheter som orsakas av humanitära nödsituationer.

Under de senaste veckorna har det varit omöjligt att ignorera de tusentals invandrare som har anlänt till Lampedusa efter oroligheter i länderna i Nordafrika. Nittio procent av dem är ungdomar mellan 15 och 35 års ålder, som riskerar sina liv i hopp om att finna bättre möjligheter. Trots extraordinära ansträngningar från den italienska regeringen, lokala myndigheter och italienska Röda korset, är situationen på ön ett undantagstillstånd: det finns inga tecken på att antalet nyanlända kommer att glesna och man noterar EU:s dröjsmål på grund av dess byråkratiska tidsramar som är oförenliga med situationen.

Idag har EU en skyldighet att utveckla en effektiv global migrationspolitik som tillåter skapandet av ett europeiskt asylsystem, genomförandet av ett obligatoriskt vidarebosättningsprogram som kan dela ut ansvar rättvist, och avtal med medlemsstaterna för att uppmuntra utveckling.

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. – (IT) De händelser som sedan en tid tillbaka utspelar sig på motsatta sidor av Medelhavet vittnar om hur instabiliteten i regionen och de därav resulterande migrationsströmmarna representerar en utmaning som Europeiska unionen måste ta itu med.

Migration som företeelse är oroande på grund av den utveckling och de spänningar den kan orsaka, både vad gäller förbindelserna mellan migranternas ursprungs- och bestämmelseländerna, och mellan deras ursprungs- och transitländer. Vi behöver stärka den förebyggande politiken, optimera finansiella resurser och förbättra befintliga institutionella strukturer. Vi måste hålla olaglig invandring under kontroll, och i den meningen tror jag att en utvidgning av migrationsavtalen är ett effektivt rättsmedel för att uppnå resultat på kort sikt och minska migrationsströmmarnas instabilitet.

Jag instämmer i analysen i betänkandet och jag instämmer i synnerhet i att en bilateral mekanism som möjliggör aktiv övervakning av minoriteters skyddsstatus, eller andra grupper som kan bli föremål för övergrepp eller lidande till följd av instabilitet, bör ingå vid upprättandet av instrumenten för yttre åtgärder efter 2013. Jag röstade därför för betänkandet.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet. Den senaste tidens händelser i Egypten och andra länder i Nordafrika och Mellanöstern har ökat strömmen av både lagliga och olagliga migranter till Europa. EU:s medlemsstater står inför påtvingad migration, vilket är en följd av sviktande ekonomier, utarmning, brott mot mänskliga rättigheter, miljöförstöring, växande skillnader mellan rika och fattiga länder, inbördeskrig och politisk förföljelse. Hanteringen av migrationsströmmarna är en stor utmaning för EU, som måste vidta åtgärder för att upprätta en gemensam invandringspolitik som kan bidra till en minskning av den olagliga invandringen. Jag håller med om att det är nödvändigt att vidta förebyggande åtgärder i alla EU:s bilaterala handelsavtal, inklusive mänskliga rättigheter, och tillämpningen av lämpliga sanktioner bör övervägas för länder som inte följer sådana klausuler.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. − (PT) Europa står inför en ökning av migrationsströmmarna till följd av den instabilitet som många länder upplever, och detta innebär en utmaning för EU. Dessa migrationsfenomen kan leda till spänningar mellan ursprungsländer och bestämmelseländer, och även mellan ursprungsländer och transitländer.

EU:s strategi bör vara att kombinera åtgärder för utvecklingssamarbete med en mer omfattande politisk vision som omfattar säkerhet, regionalt samarbete och bilaterala avtal. Detta betänkande identifierar följande möjliga områden för åtgärder i detta avseende: uppmuntra transitländer och ursprungsländer att skapa större ekonomisk och institutionell stabilitet, förstärka EU:s egen medling och konfliktförebyggande åtgärder i samarbete med regionala organisationer, förhandla fram bilaterala migrationsavtal med transitländer, och utveckla en ekonomisk agenda som omfattar konkreta åtgärder för att höja sysselsättningsnivåerna i EU:s partnerländer. Kommissionen bör sträva efter att förbättra synergierna mellan utvecklingsaspekten och stabilitets- och säkerhetsaspekten i samband med att nya utrikespolitiska instrument tas fram för perioden efter 2013. Av alla dessa skäl röstade jag för detta betänkande.

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande om migrationsströmmar. Händelseutvecklingen i våra grannländer i söder har resulterat i omfattande migrationsströmmar till europeiskt territorium. En samordning av vår utrikes- och invandringspolitik är viktigare än någonsin tidigare. Detta är en genuint europeisk fråga och det är här knappast läge för nationell egoism. EU-medlemsstaterna kring Medelhavet ska inte ensamma behöva hantera denna stora tillströmning av olagliga migranter, utan denna uppgift bör delas av samtliga EU-länder.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för detta betänkande eftersom de mål på medellång och lång sikt som ställs innebär en realistisk syn på ett problem som har sitt ursprung i dels den obalans som råder mellan de utvecklade länderna och de länder som inte är utvecklade, dels de kränkningar av mänskliga rättigheter som sker på många håll runt om i världen.

I betänkandet ges förslag på hur olaglig invandring kan förhindras, bl.a. genom att de framväxande ekonomierna görs delaktiga i det helhetsperspektiv som krävs i denna fråga, vid sidan av alla direkt berörda länder, dvs. ursprungs-, transit- och mottagarländer. Jag ser det som särskilt positivt att man riktar in sig på en villkorad samarbetspolitik som kopplas till respekt för mänskliga rättigheter, liksom även hänvisningarna till ett skydd för de mest sårbara grupperna, t.ex. kvinnor och ensamkommande barn.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för denna resolution eftersom migrationsströmmar till följd av instabilitet i ett enskilt land utgör en utmaning för hela EU. Resolutionen utgör ett första steg i riktning mot en gemensam europeisk invandringspolitik. Denna politik måste även ha en avskräckande effekt. För att detta ska kunna åstadkommas krävs en mobilisering av samtliga EU-instrument för samarbete på området för social och ekonomisk utveckling, så att man på ett direkt sätt kan påverka orsakerna till instabiliteten i de länder där migrationsströmmarna har sitt ursprung.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta betänkande. Migration är en mycket angelägen fråga som har aktualiserats den senaste tiden eftersom EU i egenskap av grannregion har tvingats ta emot enorma flyktingströmmar till följd av händelserna i Nordafrika. I betänkandet lyfter man fram de många faktorer som ligger bakom migrationsströmmar, såväl politiska och sociala faktorer som ekonomisk instabilitet och klimatförändringar, och som fortfarande förbises när orsakerna till massflykt studeras. Med hänvisning till samtliga dessa orsaker betonar man att EU:s sätt att hantera migration måste bli effektivare och utgöra ett komplement till de utrikespolitiska instrumenten. Med hjälp av sådana instrument kan man komma åt orsakerna till den instabilitet som uppstår i ursprungsländerna och som tvingar människor till massflykt till stabilare grannländer. I betänkandet uppmanar man även kommissionen att lägga fram förslag till hur migration ska kunna ske på laglig väg, med tanke på sådan migration blir lättare att hantera och kan främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i mottagar-, transit- och ursprungsländerna. Man påpekar att de värsta brotten mot mänskliga rättigheter och sådan brottslig verksamhet som blir ett sätt att tjäna pengar för dem som organiserar denna verksamhet har kopplingar till just olaglig invandring. Slutligen framhåller man i betänkandet att även den demografiska situationen i EU måste analyseras så att man kan räkna fram exakt hur många människor EU klarar av att ta emot.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) EU måste ta itu med de migrationsströmmar som uppstår p.g.a. krig och väpnade konflikter, etniska spänningar, brott mot de mänskliga rättigheterna och naturkatastrofer i tredjeländer. EU måste effektivt kunna möta denna utmaning genom förebyggande åtgärder och lämpliga utrikespolitiska instrument för att komma åt orsakerna till instabiliteten och så att emigration kan bli en möjlighet istället för en desperat nödvändighet. En europeisk politik för att reglera migrationen bör bestå av en kombination av åtgärder för utvecklingssamarbete och en bredare politisk vision för bilateral säkerhet och avtal för regionalt samarbete med ursprungs- och transitländerna, skydd för mänskliga rättigheter och demokratisering.

Genom att fokusera på orsakerna till den instabilitet och de strukturella problem som uppstår i ursprungsländerna ska EU:s utrikespolitik utgöra ett komplement till och ge synergieffekter tillsammans med invandringspolitiken. Syftet med EU:s utrikespolitik ska också vara att få till stånd en dialog med transitländerna så att migrationsströmmarna kan regleras och internationella normer för mänskliga rättigheter kan tillämpas enhetligt i samband med invandringsproblematiken.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Fiorello Proveras betänkande eftersom jag menar att det utgör ett steg framåt för att nå målet om solidaritet mellan medlemsstaterna.

I synnerhet under de senaste veckorna har Italien varit målet för tusentals flyktingar från Nordafrika. EU får inte svika mitt land i en sådan svår situation, utan måste göra allt för att se till att fördragen respekteras, särskilt artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Samtidigt måste vi optimera de ekonomiska resurserna och befintliga strukturer. Den europeiska gränsförvaltningsbyrån Frontex roll måste t.ex. stärkas, och byrån måste även ges ökade finansiella medel. Skydd av mänskliga rättigheter, ökad finansiella resurser, ökad demokrati, rättssäkerhet och bilaterala avtal utgör verktyg som om de används på rätt sätt helt klart kan bidra till att förhindra en massinvandring.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Jag håller med om att det finns behov av en integrerad långsiktig EU-strategi för instabila stater för att de grundläggande orsakerna till migrationsströmmar uppstår ska kunna hanteras. Däremot delar jag inte uppfattningen att rådet bör lägga fram en handlingsplan för hur denna börda ska fördelas utifrån principen om solidaritet, som denna princip definieras i artikel 80 i fördraget om EU:s funktionssätt. Hur flyktingar tas om hand bör utgöra mottagarlandets ansvar, och om strömmen av flyktingar blir ohållbar bör reaktionen bli en åtstramning av EU:s asyl- och invandringspolitik. I detta sammanhang ser jag med stor oro på att man efterlyser ett gemensamt europeiskt asylsystem och ett gemensamt europeiskt vidarebosättningsprogram. En omfattande strategi från kommissionens sida när det gäller laglig invandring är en bra idé, som dock inte bör kopplas till de arbetsmarknadsmässiga behov som finns inom EU eller till de enskilda medlemsstaternas kapacitet för att ta emot och integrera invandrare. Hanteringen av migrationsströmmarna bör även fortsatt falla under medlemsstaternas befogenheter.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag välkomnar EU:s ansträngningar för att möta de utmaningar som orsakas av instabilitet och migrationsströmmar med konsekvenser inte bara för ursprungsländerna, utan även för transitländerna på många olika sätt, t.ex. i form av våldsyttringar, brott mot de mänskliga rättigheterna etc. Jag stöder därför en aktiv politik på detta område som syftar till att få bukt med de grundläggande destabiliserande faktorerna i ursprungsländerna, som t.ex. bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer. En sådan politik är enda sättet att eliminera migrationens negativa konsekvenser. Migration ska ge positiva och produktiva konsekvenser, inte vara ett sätt att fly. Denna politik ska i praktiken innebära att ett samarbete sker mellan ursprungs- och transitländerna baserat på en dialog för att ordentliga, konkreta och varaktiga resultat ska kunna uppnås.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade emot betänkandet om migrationsströmmar eftersom även om man i betänkandet ger en relativt korrekt och balanserad analys av de grundläggande orsakerna till att människor lämnar sitt land lyckas man inte presentera de slutsatser eller förslag som krävs. I betänkandet skiljer man mellan lagliga och olagliga invandrare och anlägger ett nyttoperspektiv genom att även skilja mellan ”bra” och ”dåliga” invandrare, vilket innebär att dessa människors rättigheter är kopplade till de olika ”kvoter” som tillämpas av EU och medlemsstaterna. Dessutom kopplas invandringsfenomenet till säkerhetsfrågor, vilket skapar förvirring och likställer invandring med olika former av kriminalitet eller ”terrorism” samt stärker sådan praxis och sådana idéer som innebär en kriminalisering av invandrare.

Betänkandet innebär således en ytterligare stärkning av EU:s ”förmyndarroll”, och man går t.o.m. så långt att man föreslår att den pelare som omfattar utvecklingsstöd till tredjeländer ska kopplas till ”säkerhetspelaren”, vilket innebär en genomgripande förändring av detta stöd till såväl syfte som form.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Tidigare konferenser har fokuserat på principer, men jag hoppas att FN:s fjärde konferens i Istanbul kommer att vara inriktad på resultatutvärdering och tydliga indikatorer för hur antalet mindre utvecklade länder ska kunna halveras fram till 2020. Av de 51 länder som betecknats som underutvecklade, där 78 procent av befolkningen lever på mindre än 1,25 US-dollar per dag, är det endast tre länder som har lyckats ta sig ur denna kategori under de senaste åren. Situationen är oroande eftersom dessa länder också är mest sårbara för sådana prövningar som finans- eller livsmedelskriser och klimatförändringarna, samtidigt som de lider av extrem fattigdom, bristfällig infrastruktur och ökande arbetslöshet. Verkligheten visar tyvärr att det internationella samfundet inte har uppfyllt de åtaganden som fastställdes i Brysselprogrammet. Jag hoppas att vi på konferensen – där jag kommer att representera Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet – kommer att fokusera på att uppnå konsekvens när det gäller utvecklingspolitiska åtgärder och metoder för att genomföra innovativa finansieringsmekanismer, där syftet ska vara att på ett effektivare sätt kunna hjälpa dessa länder, som behöver uppmuntras till att vidta lämpliga åtgärder.

  Mário David (PPE), skriftlig. − (PT) Det rör sig här om en ganska viktig fråga, vars komplexitet man måste ta hänsyn till vid varje analys. I det ifrågavarande betänkandet undersöks vikten av att fortsätta med samarbetsavtal inom ramen för EU:s grannskapspolitik. Den migration som orsakas av kriser och instabilitet får negativa effekter för såväl ursprungslandet och mottagarlandet som flyktingarna själva. Denna utveckling måste vändas så att emigration under sådana omständigheter inte längre utgör en sista utväg, dvs. att man flyr från en situation präglad av otrygghet, svag ekonomisk utveckling, instabilitet eller fruktan. I denna röstförklaring vill jag peka på behovet av åtgärder för att säkerställa och främja stabilitet och säkerhet i ursprungsländerna. För att kunna minska dessa migrationsströmmar orsakade av instabilitet och kriser bör man anlägga ett förebyggande perspektiv. Jag anser att EU:s utrikespolitik i allmänhet och grannskapspolitiken i synnerhet ska bistå dessa regioner i världen genom att främja säkerhet, stabilitet och skydd av mänskliga rättigheter som ett led i en mer övergripande utvecklingsprocess, i likhet med vad jag framför i mitt betänkande om en översyn av grannskapspolitikens sydliga dimension, ett betänkande som det också ska röstas om denna vecka.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Vissa medlemsstater har blivit tvungna att hantera en massinvandring av skyddssökande människor som kommer via Medelhavets södra kuster. Dessa länder kan inte ensamma klara av denna invandring och humanitära nödsituation. Frontex personal-, material- och finansieringsmässiga resurser måste förstärkas så att byrån kan öka sitt stöd till insatser som t.ex. Hermes och Poseidon. Europaparlamentets ledamöter uppmanar rådet att utarbeta en handlingsplan för hur flyktingströmmarna ska hanteras som ska bygga på principen om solidaritet mellan medlemsstaterna. I artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt nämns också principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan samtliga medlemsstater när det gäller politiken för gränskontroll, asyl och invandring. På medellång och lång sikt måste vi upprätta kanaler för samarbete med potentiella ursprungsländer och få till stånd partnerskap för rörlighet, så att medborgare i dessa länder ges möjlighet att komma till EU för att arbeta eller studera och så att de kan resa lagligt mellan Medelhavets södra och norra kust.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet ”Migrationsströmmar till följd av instabilitet: omfattning och roll för EU:s utrikespolitik”. Politisk, social och ekonomisk instabilitet, bristande säkerhet, politiskt förtryck och klimatförändringar tvingar människor att emigrera. EU måste därför ta fram en gemensam invandringspolitik som bl.a. innebär att man främjar ekonomisk och social utveckling i mottagar-, transit- och ursprungsländerna samt stärker den sociala sammanhållningen genom förbättrad integration av invandrarna.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater håller med om att migrationsströmmar till följd av instabilitet utgör en utmaning för EU och att ökade insatser krävs för att möta orsakerna till instabilitet och strukturella svårigheter i ursprungsländerna. Men vi anser att det är viktigt att EU tar ett reellt ansvar för de migranter som tar sig hit och inte lämnar över ansvaret på våra grannländer såsom föreslås i paragraf 9. Vi stödjer att människorättsaspekten tydligt måste genomsyra Frontex arbete, särskilt rätten för en person att lämna sitt land, förbudet mot avvisning och rätten att söka asyl. Vi ser problem i delar av det arbete Frontex gjort hittills och stödjer inte skrivningen om att Europarlamentet välkomnar Frontex framgångsrika verksamhet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Det finns ett tydligt samband mellan å ena sidan olika härdar för social, ekonomisk och politisk instabilitet och migrationsströmmarna till EU å den andra. Det går helt enkelt inte att frikoppla EU:s utrikespolitik från detta fenomen, utan utrikespolitiken måste omfatta försök att förstå och så långt det bara är möjligt övervaka detta fenomen. Åtgärder måste vidtas för att EU:s finansiella resurser och institutionella strukturer används på ett optimalt sätt och för att de migrationsströmmar som uppstår till följd av den instabilitet som råder på flera håll runt om i världen ska kunna hanteras på ett effektivt sätt.

En förebyggande politik där man använder sig av de bästa utrikespolitiska instrumenten för att kunna hantera och få bukt med orsakerna till instabiliteten kan bidra till att dagens ”desperata nödvändighet” att emigrera istället blir till en ”möjlighet” att emigrera. Rättssäkerheten måste stärkas, de mänskliga rättigheterna skyddas och den demokratiska och ekonomiska utvecklingen stödjas. Utan sådana gemensamma utvecklingsinsatser i de berörda länderna där man arbetar tillsammans med befolkningen och de sociala strukturerna går det inte att på ett effektivt sätt bidra till att minska instabiliteten.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Detta betänkande fokuserar på de migrationsströmmar som uppstått till följd av den politiska instabilitet som råder i vissa regioner i världen, i synnerhet i Nordafrika och södra Medelhavsområdet. Denna situation har lett till att mer än 400 000 flyktingar har sökt sig till EU. Särskilt drabbade är länderna i södra delen av EU, t.ex. Malta, men framför allt Italien – alla följer vi väl händelseutvecklingen på ön Lampedusa som fått ta emot mer än 20 000 människor. För att råda bot på denna situation måste EU, förutom att använda sig av Europeiska flyktingfonden, snarast möjligt genomföra en konsekventare plan för humanitärt bistånd för att kunna tillgodose de mest grundläggande behoven hos dessa människor. Det behövs även ett regionalt program för flyktingar från Egypten, Tunisien och Libyen som omfattar såväl asyl som skydd för flyktingar, så att man kan förhindra människohandel och förbereda flyktingarna inför en återflyttning till sitt ursprungsland. Jag välkomnar detta betänkande eftersom det visar att EU via sin utrikespolitiska samarbetspolitik helt förutsättningslöst tänker ta itu med de strukturella orsakerna till problem som uppstår till följd av migrationsströmmar.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det finns olika orsaker till att migrationsströmmar uppstår. De viktigaste är krig och väpnade konflikter, systematiska brott mot mänskliga rättigheter samt konflikter och förtryck på etnisk och religiös grund. Naturkatastrofer och fattigdom p.g.a. bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer utgör dock också några av de vanligaste orsakerna till att migrationsströmmar uppstår.

Effekterna av världskapitalismens kris och av detta systems oregelbundna och asymmetriska utveckling förvärrar ytterligare den ekonomiska och sociala situationen i många länder. Revolterna i arabländerna är också ett uttryck för detta fenomen, och detta är något som också tenderar att leda till ökade migrationsströmmar. Diskussionen inom EU om denna fråga ger ofta uttryck för hyckleri och en politik präglad av dubbelmoral. Man säger sig t.ex. vilja försvara mänskliga rättigheter i tredjeländer, samtidigt som man anlägger ett egennyttigt perspektiv på dessa rättigheter när det gäller militära anfall mot något av dessa länder. Och man medverkar också till att en sådan allvarlig situation som den på den italienska ön Lampedusa får fortsätta.

För att förebygga dessa migrationsströmmar måste det till åtgärder som grundas på en genuin politik för utvecklingssamarbete och utvecklingsbistånd, för solidaritet och för att främja fred, inklusive konfliktlösning på fredlig väg, något som inte existerar för närvarande.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftligen. − (PT) Vi vet att krig och väpnade konflikter, etnisk spänning, systematiska brott mot mänskliga rättigheter – t.ex. att människor inte tillåts utöva sin religion - naturkatastrofer och fattigdom till följd av bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer utgör de främsta orsakerna till att migrationsströmmar uppstår.

För närvarande ser det ut som att situationen kommer att förvärras, med tanke på den kris som kapitalismen går igenom och de sociala konsekvenser detta får, t.ex. revolterna i arabländerna.

Detta innebär att EU inte kan fortsätta med sin falska politik och dubbelmoral där man påstår sig försvara mänskliga rättigheter i tredjeländer samtidigt som man tillåter att en sådan allvarlig situation som den på Lampedusa får fortsätta.

Det behövs en förebyggande politik samt åtgärder för utvecklingssamarbete med en mer helhetsinriktad politisk vision som framför allt omfattar solidaritet och skydd av mänskliga rättigheter, något som för närvarande saknas.

Kommissionen och även Europaparlamentet prioriterar sina egna ekonomiska och geostrategiska intressen och glömmer solidariteten och millennieutvecklingsmålen när man antar sådana skamliga direktiv som ”återvändandedirektivet”.

Detta är anledningen till att vi röstade emot detta betänkande, trots att det även innehåller en eller ett par positiva punkter.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Jag vill uttrycka mitt stöd till invånarna på ön Lampedusa som drabbats av överbefolkning, otrygghet, försörjningsproblem och eventuellt även hälsorisker men som enligt detta parlament kommer i andra hand efter de tiotusentals olagliga invandrare som stiger i land på öns stränder. Jag vill även upplysa de italienska myndigheterna om att det är till Afrika – inte Europa – som dessa olagliga invandrare ska skickas tillbaka i de chartrade båtarna. De flesta av dessa människor kommer från Tunisien, ett land där ett fantastiskt demokratiskt äventyr håller på att utspela sig och som det är dessa människors plikt att delta i. Vi kan inte ta hand om alla dem som känner sig illa till mods i sitt eget land, för att det regnar där … eller för att det inte gör det, för att det råder diktatur där … eller för att det inte längre gör det, för att landet är underutvecklat, eller för att det håller på att utvecklas. Det främsta skälet till att dessa människor emigrerar är rent ekonomiskt.

Vår politik för utvecklingsbistånd bör uppmuntra människor till att stanna i sitt eget land, och detta, samt att utvandrade medborgare återvänder hem, bör även utgöra ett villkor för sådant bistånd. Stick i stäv med vad föredraganden hävdar existerar det inte någon ”rätt” för en person att lämna sitt land. Europas medborgare – som bör vara er första prioritet – har däremot en absolut rätt att säga ”stopp” och att bli hörda.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande om ”Migrationsströmmar till följd av instabilitet: omfattning och roll för EU:s utrikespolitik” och vill lyfta fram ett antal aspekter som tas upp i detta betänkande. Nästan 24 000 tunisier har kommit till ön Lampedusa och till Italiens fastlandskust sedan president Ben Alis fall, och tusentals libyer har också flytt sitt krigshärjade land sedan februari. Helt klart behövs det en europeisk reaktion och europeisk solidaritet i samband med detta humanitära drama. I vårt betänkande efterlyser vi ett system för solidaritet när det gäller omhändertagandet av de nordafrikanska flyktingarna. I vårt betänkande förordar vi att en ”solidaritetsklausul” tillämpas mellan medlemsstaterna när det gäller politiken för gränskontroll, asyl och invandring. I vårt betänkande föreslår vi dessutom att man i budgeten efter 2013 bör avsätta medel för katastrofinsatser så att man snabbt kan reagera på invandrings- och asylsituationer i Europa. Alla dessa aspekter måste ingå i en genuin europeisk asylpolitik som vi länge har efterlyst och som måste baseras på sådana principer som konsekvens, ansvar, solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta initiativbetänkande eftersom det lyfter fram migrationsströmmarnas verkliga orsaker, dvs. politisk, social och ekonomisk instabilitet, otrygghet, politiskt förtryck, brott mot mänskliga rättigheter samt klimatförändringarna. I detta betänkande betonar man dessutom vikten av att förse ursprungsländerna med hållbara strategier inom ramen för EU:s grannskapspolitik och EU:s politik för utvecklingssamarbete. Man utmanar således myten om nollinvandring genom att påpeka att det inte går att få stopp på migrationen och att EU faktiskt behöver en omfattande – men kontrollerad – invandring för att kunna balansera sin allt äldre befolkning och för att kunna möta andra sociala och ekonomiska utmaningar.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − I Proverabetänkandet behandlas ett antal viktiga frågor när det gäller migration, och även vikten av mänskliga rättigheter lyfts fram. Mänskliga rättigheter har stått i centrum för kampanjer i Skottland och Storbritannien för att asylsökande barn inte ska hållas inlåsta. Den brittiska regeringen har lovat att få ett slut på denna oanständiga behandling – men än så länge har de inte lyckats.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag stödde detta betänkande eftersom migrationsströmmar som uppstår till följd av instabilitet är en utmaning för EU. Krig och väpnade konflikter, etnisk spänning, systematiska brott mot mänskliga rättigheter – t.ex. att människor förbjuds att utöva sin religion - naturkatastrofer och bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer utgör de främsta orsakerna till denna typ av migrationsströmmar. Detta fenomen är särskilt oroande med tanke på att det kan orsaka eller förvärra spänningar inte bara mellan ursprungs- och mottagarländer, utan även mellan ursprungs- och transitländer. Om EU på ett effektivt sätt ska kunna möta denna utmaning måste det finnas en förebyggande politik där man använder sig av de mest lämpade utrikespolitiska instrumenten, så att man på ett direkt sätt kan hantera orsakerna till instabiliteten. På så sätt kan emigration bli till en möjlighet istället för en desperat nödvändighet. Det finns således ett akut behov av att få igång en debatt som kan öka förståelsen när det gäller migrationsfenomenet samtliga aspekter och grundorsaker. Detta skulle göra det möjligt för EU att utforma en konsekvent och effektiv politik för migrationsströmmar från ursprungs- och transitländerna och besluta på vilket sätt och hur mycket man bör investera i dessa länder för att lindra de interna demografiska och sociala spänningarna och på så sätt främja stabiliteten.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) I det resolutionsförslag som vi här i parlamentet röstat om i dag ställs en viktig fråga: vilken roll ska EU:s utrikespolitik ha i samband med det tragiska och samtidigt känsliga fenomenet migrationsströmmar? Den utmaning som EU nu står inför har sina grunder i den instabilitet som nu så påtagligt drabbat Nordafrika och Mellanöstern. För att förhindra negativa konsekvenser måste EU kunna möta denna utmaning genom att utforma och genomföra en förebyggande politik där man angriper orsakerna till den ekonomiska och politiska instabiliteten i dessa länder och föreslår gemensamma lösningar för att förebygga eller åtminstone minska omfattningen på detta problem. Det krävs emellertid omfattande resurser för detta, och det kommer därför att vara nödvändigt att involvera även andra ledande världsmakter och samordna arbetet med dem. Allt detta måste dock ske samtidigt som man fullt ut respekterar subsidiaritetsprincipen. EU har i detta avseende en plikt att reagera beslutsamt och samordnat för att visa att man beslutat sig för att fokusera på just denna politik. På grund av dessa orsaker, och även eftersom jag anser att EU har ett moraliskt ansvar att skicka en tydlig politisk signal i denna fråga och inte lämna medlemsstaterna i sticket, använde jag mig av min röst för att ge mitt stöd för ifrågavarande resolution.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft har EU haft mycket långtgående befogenheter att kontrollera migrationsströmmar. Dessa befogenheter åberopas nu för att man ska kunna hantera de senaste flyktingströmmarna till följd av oroligheterna i Nordafrika, särskilt i Libyen. Den ”arabiska våren” är en kraftfull frihetssymbol men står även för en mer tragisk verklighet där ett stort antal människor tvingats på flykt för att söka asyl. I denna resolution uppmanas därför EU och olika internationella institutioner att se till konsekvenserna av dessa enorma folkomflyttningar. Jag stödde resolutionen eftersom enskilda medlemsstater inte själva kan hantera denna situation. Vårt agerande måste bygga på samarbete och delat ansvar. Även den nya utrikespolitiska ramen för EU som infördes genom Lissabonfördraget, och i synnerhet genom Europeiska utrikestjänstens tillkomst, bör göra det möjligt att på ett mer effektivt sätt samordna medlemsstaternas insatser.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, där man dels välkomnar de förslag som kommissionen nyligen lagt fram om laglig migration för icke asylsökande, dels uppmanar kommissionen att utveckla ytterligare instrument för att etablera en gemensam invandringspolitik, för att hantera ekonomisk migration på så sätt att man främjar ekonomiska och sociala framsteg i mottagar-, transit- och ursprungsländerna samt för att främja social sammanhållning genom bättre integration av migranterna. I betänkandet betonar man att det behövs adekvat information om möjligheterna att invandra lagligt till EU så att man kan förhindra olaglig invandring, bättre utnyttja EU:s program för laglig invandring, klargöra hur de rådande framtidsutsikterna och möjligheterna ser ut inom EU samt vederlägga de falska löften som smugglarna inger och därigenom begränsa möjligheterna för den organiserade brottsligheten och människosmugglarna att profitera på att människor tvingas migrera. Vidare uppmanas kommissionen att främja skyddsåtgärder för utsatta grupper och personer (främst kvinnor och barn) som ofta faller offer för människohandel och sexuellt utnyttjande, och att etablera centrum i tredjeländer för information om möjligheterna att migrera till EU. Parlamentet påpekar emellertid att det måste till en god avvägning mellan ett främjande av laglig migration till EU och EU:s kapacitet att ta emot och integrera migranter på ett framgångsrikt sätt.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Trots alla fina ord och känsloyttringar lyckas man i detta betänkande ändå inte dölja sanningen. EU ser med oro på hur de diktatorer faller som man tidigare stött för att kunna kontrollera ”migrationsströmmarna” vid sina gränser. Tanken på en massinvandring av flyktingar – dvs. offer för dessa diktatoriska system – är inget som oroat EU, av förklarliga skäl. Det är utvecklingen mot demokrati som oroar EU.

Fram till 2030 kommer EU att behöva 230 miljoner invandrare – enligt kommissionens egna uppgifter. I detta betänkande rekommenderar man även att sanktioner införs för stater som inte respekterar de principer som fastställs i frihandelsavtalen eller de villkor som uppställts av Internationella valutafonden, IMF. Genom de arabiska revolutionerna har man nätt och jämnt lyckats skaka av sig de egna despoternas ok - och nu kommer redan hälsningar från utländska tyranner. Detta betänkande är både arrogant och brutalt. Jag röstar emot det.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Migrationsströmmar till följd av instabilitet är en utmaning för EU. Krig och väpnade konflikter, etnisk spänning, systematiska brott mot mänskliga rättigheter – t.ex. att människor förbjuds att utöva sin religion – naturkatastrofer och bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer utgör de främsta orsakerna till denna typ av migrationsströmmar. Detta fenomen är särskilt oroande med tanke på att det kan orsaka eller förvärra spänningar inte bara mellan ursprungs- och mottagarländer, utan även mellan ursprungs- och transitländer. Om EU på ett effektivt sätt ska kunna möta denna utmaning måste det finnas en förebyggande politik där man använder sig av de mest lämpade utrikespolitiska instrumenten, så att man på ett direkt sätt kan angripa orsakerna till instabiliteten. På så sätt kan emigration bli en möjlighet istället för en desperat nödvändighet.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. − (ES) Jag röstade emot Proverabetänkandet ”Migrationsströmmar till följd av instabilitet: omfattning och roll för EU:s utrikespolitik” eftersom jag tar avstånd från EU:s invandringspolitik, dvs. bilden av EU som en fästning med gränser som är ogenomträngliga för människor, men inte för kapital. I detta betänkande förordas en europeisk invandringspolitik som inte grundas på principen att det är en rättighet att emigrera, inte ett brott, och där den heliga principen om människors rätt att söka asyl inte garanteras. EU visar prov på ett fruktansvärt hyckleri när man kriminaliserar papperslösa invandrare. Universella mänskliga rättigheter kränks när olagliga invandrare används som arbetskraft för att skapa snabba cash. EU visar prov på stor cynism här, eftersom unionen inte kan existera utan ekonomisk invandring. Händelserna i Nordafrika visar vilken fästning EU blivit. Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) har inget med solidaritet eller samarbete att göra för att hjälpa människor att bekämpa sådana diktatorer som t.ex. Ben Ali, Mubarak eller Gaddafi. Tusentals afrikaner flyr undan förtryck och krig – och EU fängslar dem.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Migrationsströmmar till följd av instabilitet utgör en utmaning för EU. Krig och väpnade konflikter, etnisk spänning, systematiska brott mot mänskliga rättigheter - t.ex. att människor förbjuds att utöva sin religion – naturkatastrofer och bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer är några av orsakerna till sådana migrationsströmmar. Detta fenomen måste tas på allvar eftersom det kan förvärra och öka spänningarna inte bara mellan ursprungs- och mottagarländerna, utan även mellan ursprungs- och transitländerna. För att effektivt kunna möta denna utmaning måste EU föra en förebyggande politik med hjälp av lämpliga utrikespolitiska instrument, så att orsakerna till instabiliteten kan åtgärdas. På så sätt kan emigration bli en möjlighet istället för en desperat nödvändighet. På längre sikt kan EU vidta effektiva åtgärder för att optimera användningen av egna finansiella instrument och befintliga institutionella strukturer. De åtgärder som föreslås i betänkandet är otillräckliga och alltför mycket bara föresatser. En särskild och detaljerad finansieringsplan krävs. Annars kommer EU att kvävas under en våg av olagliga invandrare. Betänkandet fungerar mycket bra som ett första steg för att lösa detta problem.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Med tanke på den kontinuerliga strömmen av invandrare till EU ter det sig desto viktigare att ta ställning mot en legalisering av ekonomiska invandrare. Det är viktigt att vi stöder utvecklingsländerna så att dessa människor uppmuntras att stanna kvar i sina hemländer. Det är ologiskt att ge människor från utvecklingsländer tillgång till vår arbetsmarknad, inte minst med tanke på att arbetslösheten inom euroområdet för närvarande uppgår till 9,9 procent. Fiorello Proveras ursprungliga betänkande var mycket bra och välbalanserat. Men ett antal olika ändringsförslag har tyvärr gjort att det förändrats i fel riktning. Detta är anledningen till att jag röstade emot betänkandet.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för denna resolution eftersom de starkt ökande migrationsströmmarna till följd av oroligheterna i arabländerna gjort det angeläget med en gemensam invandringspolitik för hela EU. Eftersom migration inte går att stoppa måste utrikespolitiken ges en särskild roll på detta område. Länderna vid EU:s yttre gränser drabbas hårdast av de ökande migrationsströmmarna. Man måste därför på alla sätt se till att en gemensam invandringspolitik införs på EU-nivå för en optimal hantering och kontroll av migrationsströmmarna. Det är endast genom gemensamma insatser som den ekonomiska tillväxten, arbetsmarknadens hållbarhet och utrymmet för fortsatt utveckling i de länder som får ta emot de största invandringsströmmarna kan skyddas från negativa konsekvenser. På så sätt får vi också ett effektivt instrument för att få stopp på olaglig invandring, organiserad brottslighet och människohandel. EU måste göra allt man kan för att se till att laglig invandring främjas och att olaglig invandring bekämpas effektivt. Det är mycket viktigt att ett system för laglig invandring skapas där hänsyn tas till behoven på EU:s arbetsmarknad och varje medlemsstats kapacitet att ta emot och integrera invandrare.

Lagliga invandrare i EU:s medlemsstater måste ha samma rättigheter och skyldigheter som andra arbetstagare. Det är också mycket viktigt att man i varje land försöker bekämpa kompetensflykten och att kvalificerade experter utvandrar. Vi måste därför lansera program för att underlätta ett återvändande, främja cirkulär migration, reglera rekryteringsförfarandena och stödja en kapacitetsuppbyggnad.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Fiorello Proveras betänkande på grund av en av EU:s grundläggande principer, nämligen principen om solidaritet mellan människor. Den politiska krisen i Nordafrika och den långsamma eller helt uteblivna reaktionen inom EU:s politik för hantering av migrationsströmmar har gjort att situationen nu blivit så allvarlig och problematisk att den kräver omedelbara insatser. Om detta dokument antas innebär det en uppmaning, som varken kan eller får ignoreras, till rådet att fullt ut tillämpa solidaritetsklausulen med hjälp av en konkret åtgärdsplan och genom att bördan delas mellan medlemsstaterna. Mer specifikt förordar man i betänkandet minimistandarder för tillfälligt skydd av invandrare samt åtgärder utformade för att ansvaret och insatserna ska kunna delas mellan de medlemsstater som i likhet med Italien tar emot invandrare på ett ansvarsfullt sätt och ensamma får ta konsekvenserna.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Det är viktigt att vi på europeisk nivå kopplar det ökande trycket från migrationsströmmarna till EU:s utrikespolitik. Med europeiska initiativ kan vi hjälpa de politiskt instabila länderna i Nordafrika, varifrån det stora antalet olagliga invandrare nu kommer. Sådana verktyg som program för utvecklings- och samarbetsbistånd och återvändandeavtal kan och måste användas full ut. Dessa frågor kommer helt klart att ha avgörande betydelse under den närmaste tiden, både för Grekland och för övriga EU, och det är av denna anledning som jag röstade för detta betänkande.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Migrationsströmmar till följd av instabilitet är en av de stora utmaningarna för EU just nu. Orsakerna till dessa strömmar är krig och väpnade konflikter, etnisk spänning, brott mot mänskliga rättigheter – t.ex. att människor inte tillåts utöva sin religion - naturkatastrofer och bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer. Fenomenet ökar allt mer och skapar spänningar inte bara mellan ursprungs- och mottagarländer, utan även mellan ursprungs- och transitländer. I detta betänkande presenteras ett antal rekommendationer för att EU effektivt ska kunna ta sig an denna utmaning. Bland de olika åtgärderna vill jag lyfta fram en förebyggande politik för att komma åt orsakerna till instabiliteten, så att emigration blir en möjlighet istället för en desperat nödvändighet, samt ett utvecklingssamarbete präglat av en mer helhetsinriktad politisk vision som omfattar säkerhetsaspekter, regionalt samarbete och bilaterala avtal med ursprungs- och transitländerna. Dessa mål bör eftersträvas parallellt med millennieutvecklingsmålen, som är nära kopplade till politisk stabilitet, och bör omfatta hela processen.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Migrationsströmmar till följd av instabilitet är en direkt konsekvens av brott mot mänskliga rättigheter och miljökatastrofer och av att det saknas ekonomiska och sociala strukturer som kan tillgodose behoven hos de bredare skikten i samhället. Denna situation utgör en utmaning för EU, med tanke på de insatser som krävs dels i form av utvecklingssamarbete, dels när det gäller att förebygga sociala spänningar, som ofta inte bara uppstår mellan ursprungs- och mottagarländerna, utan även mellan ursprungs- och transitländerna. Denna utmaning kräver konkreta insatser från EU:s sida som är utformade inte bara för utvecklingssamarbetet utan även för utrikespolitiken och som omfattar förebyggande åtgärder på både regional och global nivå, åtgärder där man använder sig av alla tillgängliga utrikespolitiska instrument och som är inriktade på säkerhet, regionalt samarbete, bilaterala avtal med ursprungs- och transitländerna samt skydd av mänskliga rättigheter och demokratin. Eftersom det är min starka övertygelse att EU måste rikta in sig på orsakerna till instabiliteten, bl.a. genom en bättre användning av tillgängliga instrument, har jag inget annat val än att rösta för förslaget.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Migrationsströmmar till följd av instabilitet är en utmaning för EU. Krig och väpnade konflikter, etnisk spänning, systematiska brott mot mänskliga rättigheter - t.ex. att människor förbjuds att utöva sin religion – naturkatastrofer och bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer utgör de främsta orsakerna till denna typ av migrationsströmmar.

Detta fenomen är särskilt oroande med tanke på att det kan orsaka eller förvärra spänningar inte bara mellan ursprungs- och mottagarländer, utan även mellan ursprungs- och transitländer. Om EU på ett effektivt sätt ska kunna möta denna utmaning måste det finnas en förebyggande politik där man använder sig av de lämpligaste utrikespolitiska instrumenten, så att man på ett direkt sätt kan hantera orsakerna till instabiliteten. På så sätt kan emigration bli en möjlighet istället för en desperat nödvändighet.

En europeisk politik för att reglera migrationen bör bestå av en kombination av åtgärder för utvecklingssamarbete och en bredare politisk vision som omfattar bilateral säkerhet och avtal för regionalt samarbete med ursprungs- och transitländerna, skydd för mänskliga rättigheter och demokratisering.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Det är en stor utmaning för EU att kunna hantera de migrationsströmmar som uppstår p.g.a. politisk instabilitet. Krig och väpnade konflikter, etnisk spänning, systematiska brott mot mänskliga rättigheter, naturkatastrofer och bristfälliga ekonomiska och demokratiska strukturer utgör de främsta orsakerna till dessa migrationsströmmar.

Jag anser att man nu måste föra en förebyggande politik som omfattar de mest lämpade instrumenten för att få bukt med orsakerna till instabiliteten. EU:s utrikespolitik ska fokusera på orsakerna till att instabilitet och strukturella problem uppstår i ursprungsländerna. Detta betänkande utgör ytterligare ett instrument som EU kan använda sig av eftersom man där presenterar en konsekvent och effektiv politik för fenomenet migrationsströmmar där alternativen är inriktade på hur man på bästa sätt ska kunna återskapa de förutsättningar som krävs för politisk, ekonomisk och social stabilitet.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Jag är starkt emot detta betänkande. Mottot ”förenade i mångfalden” innebär att alla ska kunna vara herre på sin egen täppa och att EU varken kan eller får tvinga på oss ovälkomna gäster. Att förneka oss själva rätten att skicka tillbaka olagliga invandrare till deras ursprungsländer trotsar all rim och reson. Om vi inte håller på legaliteten riskerar vi att drabbas av en invasion av miljontals desperata människor på flykt. Människor som lider ska få hjälp, men detta ska ske i deras eget land, genom att man förhindrar handeln med människor.

Jag avvisar bestämt anklagelserna att EU skulle vara rasistiskt och främlingsfientligt, men jag är trött på att se olagliga tunisiska invandrare som strejkar för att de inte får pengar till cigaretter, som vägrar att äta tonfisk eftersom det luktar fisk och som när de väl kommit till Italien kräver arbete och bostad (gratis, förstås), samtidigt som vi har våra egna arbetslösa och fattiga.

Och att vända sig till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, är helt meningslöst, med tanke på att hon stått fullkomligt handfallen inför den pågående krisen i Nordafrika. Till råga på allt ska vi nu dessutom betrakta homosexuella, bisexuella och transpersoner som förföljda personer eller som personer som saknar vissa rättigheter och därför förtjänar särskild uppmärksamhet.

  Nikolaos Salavrakos (EFD), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Fiorello Proveras betänkande eftersom jag anser att man där anlägger ett realistiskt perspektiv på detta problem samt att förslaget om att invandringsbördan bör delas är mycket angeläget. Invandring är ett svårt problem att lösa, men med de rätta åtgärderna kan vi klara det. Problemet får inte vältras över på huvudsakligen Grekland, Italien och Spanien. Sedan i januari har 23 000 invandrare kommit till Italien. Inte minst mot bakgrund av utvecklingen i Nordafrika och övriga arabvärlden måste vi försöka ta fram en europeisk strategi för att lösa invandringsproblemet, så att inte enskilda medlemsstater lämnas i sticket, samtidigt som vi måste se till att varken de stackars människor som tvingas lämna sitt land eller EU:s medborgare, som får ta konsekvenserna av detta, blir utnyttjade.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Positivt med denna resolution är att den har fått igång en debatt om EU:s invandringspolitik, men texten kunde ha varit mer specifik och ordvalet kunde ha varit skarpare. I dagens läge, med en situation i Nordafrika som orsakar omfattande migrationsströmmar, har EU kommit till korta eftersom man inte lyckas ta ett tydligt ansvar. Frontex kan inte vara det enda instrumentet för att hantera flyktingkrisen. Det finns även ett akut behov för EU att ta fram en åtgärdsplan för hur bördorna ska fördelas, så att man kan hjälpa till med mottagandet av flyktingar från denna region och ge stöd till de hemlösa. Jag beklagar att man med hänsyn till omständigheterna tydligen inte sett sig ha något annat alternativ än att skjuta upp avtalet för hur ett samarbete mellan EU och Libyen ska utformas. I sådana avtal är det inte en skärpt kontroll vid EU:s gränser som bör stå i första rummet, utan det är att se till att Genèvekonventionen ratificeras och efterföljs. Jag hoppas att denna resolution utgör ett första steg i riktning mot en mer helhetsinriktad syn på flyktingfrågan, så att människor behandlas på ett humanare sätt.

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Fiorello Proveras betänkande ”Migrationsströmmar till följd av instabilitet: omfattning och roll för EU:s utrikespolitik”. Utrikes- och invandringspolitiken måste samordnas. Vi måste fokusera på de grundläggande orsakerna till instabiliteten i vissa regioner i världen och hantera migrationsströmmarna på ett effektivt sätt. En politik för att hantera migration måste på ett effektivt sätt samverka med EU:s politik för utvecklingssamarbete och bör omfatta aspekter som rör säkerhet, regionalt samarbete i de sydliga länderna och samarbetsavtal med ursprungs- och transitländerna. Med tanke på vissa tredjeländers centrala roll inom denna politik är jag övertygad om att EU måste se till att underteckna samarbetsavtal med dessa länder för att den olagliga invandringen ska kunna bekämpas. Samarbetsavtalet mellan Libyen och EU, som har lagts på hyllan tills vidare, måste således återupplivas.

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) Den ekonomiska nedgång och politiska instabilitet som råder i många länder har spätt på migrationsströmmarna, och detta är en utmaning för EU. De åtgärder som föreslås i just detta betänkande kommer att bidra till att man kan ta itu med detta problem som ter sig som ett direkt hot för länderna vid EU:s yttre gränser och indirekt även för EU i stort. En av dessa åtgärder innebär att man ska ta fram ett permanent övervakningssystem för Frontex verksamhet och insatser i samband med migrationsströmmar, ett system som ska vara permanent och stabilt. Detta är anledningen till att jag röstade för Fiorello Proveras betänkande.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag ser positivt på denna balanserade resolution där olika alternativ föreslås för hur man ska bemöta de utmaningar som migrationstrycket på Europa innebär. Det är viktigt att det skapas synergieffekter mellan EU:s migrationspolitik och EU:s politik för utvecklingsbistånd. Bakom migrationsfenomenet döljer sig mänskliga tragedier, och en del av lösningen ligger i den politik för bistånd till tredjeländer som ska bidra till utvecklingen och stabiliteten i dessa länder. Detta är en problematik som måste beaktas även i samband med den europeiska grannskapspolitiken. Det finns ett akut behov av en reaktion från EU som helhet, och jag uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att tillhandahålla de verktyg och resurser som krävs. Detta ska ske genom att man stärker den roll och de resurser som tilldelas Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex). Dessutom ska adekvat stöd ges till de regioner och städer längs Medelhavet som tvingas ta itu med den humanitära kris som denna våg av invandrare kommer att innebära och som måste se till att ordningen upprätthålls och främja integrationen av lagliga invandrare. Den europeiska solidariteten måste göra sig gällande fullt ut mellan medlemsstaterna och gentemot tredjeländer.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade för detta betänkande. Som framhålls i betänkandet skapar de aktuella migrationsströmmarna mycket stora spänningar mellan ursprungs-, mottagar- och transitländerna, och även inom de olika mottagarländerna. Som en förebyggande åtgärd föreslår Fiorello Provera att man ser till grundorsaken till migration och att man inom ramen för EU:s utrikespolitik tar itu med den demokratiska och ekonomiska instabiliteten i mottagarländerna. Europaparlamentet har lagt fram ett antal olika betänkanden inom det utvecklingspolitiska området där man uppmanat kommissionen i allmänhet och Catherine Ashton i synnerhet att se till att mänskliga rättigheter beaktas i varje förhandlingssituation och att stöd och handelslättnader ska villkoras mot dessa rättigheter. Jag vill här ta tillfället i akt och erinra om detta krav.

Betänkande: Jeggle (A7-0016/2011)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för denna resolution om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden eftersom kvinnor i dagens samhälle har multifunktionella roller när det gäller den egna familjen och förvärvsarbete, och det är just denna mängd olika roller som gör att de på ett betydande sätt bidrar till utveckling och innovation på alla nivåer inom samhället och till ökad livskvalitet, inte minst på landsbygden. Tyvärr blir kvinnorna allt färre på landsbygden. För att kunna säkerställa en stabil tillvaro för den del av befolkningen som arbetar inom jordbruket måste landsbygdsutvecklingspolitiken fokusera mer på att skapa innovativa och hållbara levnads- och arbetsförhållanden i landsbygdsområden. Jag håller med föredraganden om att vi måste uppmuntra kvinnors entreprenörsanda och initiativ, framför allt genom att främja kvinnligt ägande och nätverk för kvinnliga företagare och se till att kvinnliga företagare på landsbygden lättare får tillgång till investeringskapital och lån på finansmarknaden, så att de kan stärka sin handlingskraft på marknaden, utveckla sina företag och få en stabil utkomst. Viktigt är också att stödja politiska insatser för att stärka kvinnors roll inom jordbruket genom att göra det lättare för kvinnor att verka som företagare inom jordbrukssektorn. Det måste bli lättare för kvinnor att få tillgång till mark och krediter så att kvinnor uppmuntras att etablera sig i landsbygdsområden och som aktörer inom jordbrukssektorn.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Det är med stort nöje som jag ger mitt stöd för Elisabeth Jeggles betänkande eftersom det fokuserar på de 42 procent av kvinnorna som bor på landsbygden och som genom sitt innovativa företagande gör en viktig insats för landsbygdens utveckling, stabilisering och modernisering. Genom sitt hårda arbete för att bygga upp företag som ger sysselsättning och gör det möjligt att kombinera familj och arbete visar dessa kvinnor att de kan bidra till att utveckla de traditionella levnads- och produktionssätten på landsbygden.

Målsättningen att garantera likvärdiga levnadsförhållanden i alla regioner och förhindra en ensidig urban utveckling innebär att landsbygden måste förses med den allra modernaste IT-infrastrukturen med tillgång till bredband och att de elektroniska företagsformerna ska utvecklas, t.ex. e-företagandet, så att människor kan bedriva företagsverksamhet oavsett hur långt ut i glesbygden man befinner sig.

För att stödja kvinnligt företagande måste vi dessutom förbättra kvinnors utbildningsmässiga situation och underlätta deras tillgång till krediter. I samband med socialförsäkringspolitiken måste man också beakta levnadsförhållandena för de invandrarkvinnor som anställs som säsongsarbetskraft inom jordbrukssektorn, bl.a. för att kunna garantera dessa kvinnor adekvata villkor när det gäller boende, sjukförsäkringar och hälso- och sjukvård.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Respekt för principen om jämställdhet mellan kvinnor och män utgör ett grundläggande krav inom Europa 2020-strategin, ett krav som bör stärkas om man vill öka antalet kvinnor inom olika ekonomiska och sociala verksamheter och främja lika rättigheter för kvinnor och män inom bl.a. jordbrukssektorn. Vi måste lyfta fram den roll som kvinnor spelar inom jordbruket och på landsbygden. Stödåtgärderna måste därför i högre grad än hittills återspegla kvinnornas viktiga roll, behov och situation på landsbygden. Jag uppmanar medlemsstaterna att ge incitament för att främja att landsbygdskvinnor blir verksamma som producenter eller företagande och för att stödja deras engagemang inom den politiska processen, t.ex. som styrelseledamöter inom olika organisationer, med målsättningen att främja jämställdheten mellan kvinnor och män.

Jag röstade för detta betänkande som utgör ett bidrag i kampen mot socialt utanförskap på landsbygden. Huvudsyftet med landsbygdsutvecklingspolitiken är att garantera lika rättigheter för kvinnor och män och likvärdiga levnadsvillkor i alla regioner, för att på så sätt förhindra en ensidig utveckling av tättbebyggda stadsregioner och förhindra en massutvandring från landsbygden.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Med tanke på att kvinnorna utgör 42 procent av de verksamma inom jordbrukssektorn har de helt klart en viktig roll i landsbygdsområden och inom jordbruksföretagen. Kvinnorna måste stödjas och få erkännande för sitt bidrag inom jordbruket och för livet på landsbygden, och det är av denna anledning som jag stöder detta viktiga betänkande. Kvinnornas roll måste uppmärksammas efter förtjänst inom EU:s jordbrukspolitik i framtiden. Jag håller med om det som sägs i betänkandet om det fantastiska arbete som görs inom olika kvinnliga nätverk för att gjuta nytt liv i landsbygdssamhällen och främja jämställdheten och social integration på landsbygden. Dessa nätverk måste ges ökat politiskt stöd på lokal, nationell och europeisk nivå. Så utgör t.ex. den irländska föreningen för landsbygdskvinnor Irish Countrywomen’s Association (ICA) en viktig och inflytelserik landsbygdsorganisation som nyligen firade 100-årsjubileum. Organisationen har ca 11 000 medlemmar och har under lång tid stött landsbygdskvinnor. Denna typ av lokala organisationer måste ges ordentligt stöd, och de måste också beaktas i EU:s jordbrukspolitik i framtiden.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. − (PT) Kvinnor spelar en allt viktigare roll inom jordbrukssektorn och på landsbygden. Under de senaste åren har det stöd som getts till kvinnor för att driva egna projekt inneburit att betydande framsteg har kunnat göras, något som har lett till en stärkt samhällsutveckling på landsbygden i stort.

Kvinnorna har bidragit till att traditionella ekonomiska modeller och levnadssätt på landsbygden har kunnat vidareutvecklas, samtidigt som de även bidragit till en stabilisering och modernisering av företagandet och därmed även till en hållbar utveckling på landsbygden. Kvinnor på landsbygden förväntar sig även att kunna förverkliga sina egna livsprojekt, vara ekonomiskt oberoende och klara av de utmaningar som familjelivet medför.

Detta betänkande, som jag röstade för, innebär att man förordar att hänsyn tas till den mängd olika yrkeskunskaper, intressen och kompetenser som finns bland kvinnorna, så att arbete inom jordbruket fortsätter att utgöra ett attraktivt alternativ för dem. Huvudsyftet med EU:s landsbygdspolitik bör vara att se till att kvinnor och män kan nå framgång och uppnå goda levnadsförhållanden på landsbygden.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Kvinnornas situation i landsbygdsområden är en högst konkret och aktuell fråga för EU. I vissa medlemsstater, t.ex. Rumänien, med en hög andel landsbygdsområden med extremt låg sysselsättningsgrad, är denna fråga särskilt allvarlig och akut. Vi måste ta itu med detta problem på rätt sätt, t.ex. genom att se till att åtgärderna finansieras via den framtida gemensamma jordbrukspolitiken så att vi kan uppnå resultat när det gäller att skapa attraktiva levnadsförhållanden för kvinnor och män i dessa områden. Jag delar Elisabeth Jeggles uppfattning att ett europeiskt nätverk för kvinnor på landsbygden ska stödjas även via åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Jag håller även med om att en av prioriteringarna i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara att se till att kvinnor på landsbygden får tillgång till olika tjänster och stöd, i enlighet med de regionala behov som finns i de enskilda medlemsstaterna.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Det betänkande som diskuteras här idag är särskilt viktigt eftersom det fokuserar på de aspekter som man i första hand bör arbeta med för att kvinnor ska kunna ge ett effektivt bidrag till utvecklingen i landsbygdsområden, samtidigt som sysselsättningsmöjligheterna ska stärkas inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP).

Jag anser att kvinnors roll inom jordbruksföretagandet och på landsbygden utgör en viktig fråga inom politiken för regional utveckling. Och ett av huvudsyftena med EU:s landsbygdspolitik är också att kunna garantera likvärdiga levnadsförhållanden i alla regioner så att även kvinnor och män på landsbygden har möjlighet att bygga upp en tillvaro.

Under den pågående GJP-reformen kommer det att bli mycket viktigt att beakta landsbygdskvinnornas behov och även att ta till vara den potential som finns hos dem. I ett framtidsperspektiv måste man satsa mer på en hållbar användning av landsbygdsområdena och även på effektivitet när det gäller såväl energianvändning som kvalitet. Det kommer också att behövas ett starkare engagemang från alla som är involverade i jordbrukets reformprocess.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken är att främja en kvalitativt högvärdig och hållbar utveckling på landsbygden. Jag röstade för texten, eftersom jag anser att kvinnor fyller en mycket viktig funktion i det moderna samhället. Under de senaste åren har det visat sig att ett stort antal projekt som genomförts i jordbruksområden inte hade varit möjliga utan kvinnligt deltagande. Jag anser också att levnadsvillkoren på landsbygden måste förbättras. Det kan åstadkommas genom bättre tillgång till infrastruktur, anläggningar och tjänster som människor behöver i vardagen. Kvinnor måste få möjlighet att förena familjeliv och arbete, och landsbygden får inte avfolkas. Kvinnor måste få tillgång till stödtjänster samt inrättningar och strukturer inom omsorgen. Deras roll i beslutsprocesserna måste också stärkas.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. − (IT) Med tanke på att risken för social utestängning på landsbygden är större för kvinnor än för män och vad detta innebär, stöder jag helhjärtat resolutionen. Uppmärksamheten riktas mot kvinnornas roll inom jordbruket, och parlamentet kräver att det inom utvecklingsstrategierna för enskilda företag och de regionala utvecklingsstrategierna tas ökad hänsyn till kvinnornas yrkeskompetens både inom och utanför jordbruket. Vidare uppmanas kommissionen att skapa incitament till ökat kvinnligt deltagande i arbetslivet, att avskaffa all form av diskriminering samt att ge bättre möjligheter till utbildning och tillgång till postgraduala kurser och specialiseringskurser.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att regional utveckling är en synnerligen relevant fråga i dag när landsbygden avfolkas alltmer till följd av samhällets omvandling, omvandlingen av de sociala strukturerna samt genom förändringen av våra värderingar och den ökande individualiseringen. Jag instämmer till fullo i att en viktig åtgärd som kan förändra tendensen mot urbanisering är att eftersträva lämpliga levnads- och arbetsvillkor på landsbygden. Erfarenheten visar nämligen att livskvaliteten och den ekonomiska livskraften på landsbygden har ett nära samband med kvinnor och deras roll inom jordbruket. Det är därför synnerligen viktigt att de åtgärder som föreslås i betänkandet ger kvinnor på landsbygden lika goda möjligheter som i tätortsområdena, när det gäller att förverkliga sina planer i livet, vara ekonomiskt självständiga och ändamålsenligt bemöta de utmaningar de ställs inför i familjelivet. Åtgärder i betänkandet omfattar fortsatta och förbättrade möjligheter till utbildning och rådgivning till kvinnor just på landsbygden, fortsatt EU-stöd till jordbruk och företagande på landsbygden, utveckling av den viktigaste infrastrukturen och IT-infrastruktur, möjlighet till förtidspensionering samt många andra åtgärder.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. − (IT) Jag vill gratulera min kollega, föredraganden Elisabeth Jeggle, till hennes arbete, som har gett parlamentet möjlighet att offentligt framhålla kvinnors multifunktionella roll på i jordbrukssektorn. Av de runt 27 miljoner som arbetar inom jordbruket är ungefär 42 procent kvinnor, och omkring 29 procent av jordbruksföretagen drivs av en kvinna, men kvinnornas roll behöver ändå i hög grad framhållas.

Jag röstade för dokumentet eftersom jag instämmer i behovet av att värdesätta den unika funktion som kvinnorna fyller inom jordbruket. Vidare anser jag att vi har en skyldighet att fastställa kvinnors specifika behov på landsbygden och se till att framtida strategier tillgodoser dessa behov på lämpligt sätt, till att börja med genom den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). EU måste ta hänsyn till de yrkes- och familjeambitioner som kvinnor på landsbygden har samt till deras sociala ambitioner. För att möjliggöra detta är det lämpligt att EU-institutionerna ser till att det finns tillgång till nödvändiga stödtjänster och innovativa lösningar, som inte enbart är marknadsinriktade

Slutligen vill jag instämma i föredraganden Elisabeth Jeggles förslag, särskilt när det gäller behovet av att öka andelen kvinnor i politiska, ekonomiska och sociala organ för jordbruket.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag välkomnar att kommissionen lägger så stor vikt vid kvinnors roll i utvecklingen av landsbygden. Kvinnors multifunktionella roll under de gångna åren, från såväl ekonomisk som social synpunkt, är en verklighet som vi inte får blunda för. Detta gäller framför allt för jordbruket. Här har kvinnorna under de gångna åren bidragit väsentligt, inte minst när det gäller att diversifiera jordbruksföretagen och anpassa dem till marknaden. I linje med målen för den gemensamma jordbrukspolitiken för att främja en mer hållbar användning av landsbygden måste man därför vidta åtgärder för att möta kvinnors behov och ambitioner i dessa områden. I samband med detta måste man ägna särskild uppmärksamhet åt att bevara och utveckla nödvändig stödinfrastruktur, med särskild tonvikt på utbildning.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. − (EN) Parlamentets strävan i dag för att stödja och stärka kvinnornas bidrag till EU:s mycket viktiga jordbrukssektor är välkomna. En stor majoritet parlamentsledamöter stöder betänkandet om kvinnors roll i jordbruket, som är en åtgärd i rätt tid. Det är inte många som har klart för sig att 42 procent av dem som regelbundet arbetar inom jordbrukssektorn är kvinnor. Jag välkomnar betänkandet.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jämställdhetsprincipen är ett grundläggande krav i Europa 2020-strategin och bör främjas. Jag anser därför att denna fråga bör byggas in i den kommande gemensamma jordbrukspolitiken, bland annat genom tillämpning av nya instrument som främjar denna princip. Jag anser att den kommande gemensamma jordbrukspolitiken måste vara en rättvis politik, även för kvinnor.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet där man anger att främjandet av jämställdhet är en central målsättning för EU och att det är viktigt att denna princip byggs in i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är mycket viktigt att underlätta kvinnors tillgång till jordbrukskrediter. I betänkandet främjas också hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling av landsbygden.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. Vi röstade för betänkandet om kvinnors roll i jordbruket eftersom vi anser att det är fundamentalt att bekämpa bristande jämställdhet i samhället. Betänkandet belyser även vikten av att det finns en fungerande infrastruktur och ett grundutbud av vissa tjänster, t.ex. bredband och barnomsorg, även på landsbygden och inte bara i städerna. Vi vill emellertid understryka att vi inte anser att jordbruket bör ha kvar samma andel av budgeten i nästa fleråriga budgetram, utan att jordbrukets totala andel tvärtom bör minska väsentligt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Om man förespråkar ett seriöst engagemang för jordbrukssektorn – som jag gör – och anser möjligheten att arbeta på landsbygden faktiskt är ett livsstilsalternativ för familjer, är det mycket viktigt att se till att alla som väljer detta alternativ får samma förutsättningar som de som lever i städerna, när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning och stödinfrastruktur till familjerna.

I utveckling och social sammanhållning ingår bland annat att skapa harmoni mellan landsbygd och tätortsområden, så att inte landsbygden glöms bort eller systematiskt betraktas som mindre attraktiv. I ett sådant paradigmskifte kan naturligtvis kvinnors aktiva roll på landsbygden ingå. Jag har ingen romantisk och idyllisk föreställning om ”flykten till landsbygden”. Tvärtom vet jag att valet av en sådan livsstil medför kostnader och ofta innebär att man avstår från enkel tillgång till den infrastruktur som behövs i det moderna samhället. Jag ser därför positivt på de frågor som tas upp i betänkandet, eftersom de möjliggör ett åtagande om att främja infrastrukturens kvalitet till stöd för familjer, utbildning, hälso- och sjukvård samt transport även på landsbygden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är en central målsättning för EU och medlemsstaterna. Principen bör byggas in i den gemensamma jordbrukspolitiken som ett sätt att främja hållbar ekonomisk tillväxt och landsbygdsutveckling. Bondgårdar, landsbygdsturism, direktförsäljning och sociala tjänster är hörnstenar i en försörjningsinfrastruktur på landsbygden och måste understödjas på ett hållbart sätt via den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa tjänster bör främjas med hjälp av den gemensamma jordbrukspolitiken, så att det skapas nya utvecklingsperspektiv och möjligheter till förvärvsarbete för kvinnor och så att det blir lättare att förena familjeliv och arbete. Man bör vidta åtgärder för att motverka tendensen till en åldrande befolkning på landsbygden. I det syftet måste förutsättningar skapas för att människor ska kunna bosätta sig där, och vikten av en livskraftig och vital landsbygd med en diversifierad befolkningssammansättning bör understrykas. I detta sammanhang vill jag betona betydelsen av tillräckliga utvecklingsmöjligheter och utmaningar för unga kvinnor. Man måste stödja och förnya landsbygden så att den blir ett diversifierat och betydande område där man kan leva och bedriva ekonomisk verksamhet, och för detta ändamål bör framför allt kvinnors expertkunskaper och yrkeskunskaper tillvaratas.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I resolutionen motsätter man sig antagandet av förslaget till kommissionens förordning om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa, eftersom det inte är förenligt med syftet och innehållet i förordningen om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. Dokosahexaensyra (DHA) förekommer i bröstmjölk och bidrar till normal synutveckling hos spädbarn upp till 12 månaders ålder. Forskarna är inte eniga om effekterna av att ge spädbarn DHA-berikad tillskottsnäring i annan form än bröstmjölk, dvs. att tillsätta DHA antingen i modersmjölksersättning eller i andra livsmedel avsedda för spädbarn, och vi anser därför att man ska anta en förebyggande ståndpunkt grundad på försiktighet.

Vi oroar oss för antagandet av nämnda förslag till förordning eftersom det inte är förenligt med kraven i förordning (EG) nr 1924/2006, där man bland annat fastslår att ”ett påstående bör vara vetenskapligt underbyggt genom att hänsyn tas till alla tillgängliga vetenskapliga fakta”.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Inom EU:s och medlemsstaternas samtliga politiska områden bör jämställdhet och kvinnors rättigheter främjas samtidigt som diskriminering på grund av kön bör bekämpas. Man måste därför särskilt uppmärksamma situationen för kvinnor inom jordbruket och på landsbygden. Dessa kvinnor har drabbats hårt av den djupa kris som råder på landsbygden till följd av den nuvarande politiken, bland annat den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP).

Av de 26,7 miljoner människor som arbetar inom jordbruket är ungefär 42 procent kvinnor. De är särskilt drabbade av nedläggningen av hundratusentals små och medelstora jordbruksföretag samt av den förödande utvecklingen för familjejordbruken till följd av de reformer som skett av GJP. Även inom andra verksamhetsområden drabbas de av arbetslöshet, otrygga arbeten, låga löner och fattigdom, och läget har förvärrats på grund av den antisociala politik som förts under förevändning av krisen.

I stället för tomma ord behöver vi därför bryta med den politik som orsakade den nuvarande situationen. Man måste värdesätta kvinnornas roll, deras rättigheter, jämställdhet och offentliga tjänster på landsbygden när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning, kultur- och fritidsaktiviteter, social infrastruktur…

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. − (DE) Betänkandet förtjänar vårt helhjärtade stöd, eftersom man riktar uppmärksamheten mot kvinnors särskilda roll i jordbruksföretagen och på landsbygden, samtidigt som man föreslår lösningar på aktuella problem. Dessa lösningar kommer att bidra till att göra arbetslivet och det vardagliga livet mer attraktivt för kvinnor på landsbygden, bland annat genom att främja enkel tillgång till stödtjänster, inrättningar och strukturer för barnomsorg, öppenvård och så vidare, detta till överkomliga priser. Det finns också ett förslag om att tillhandahålla EU-stöd för att höja livskvaliteten på landsbygden.

En annan mycket viktig fråga är bättre tillgång till skolor och högre yrkes- och högskoleutbildning samt bättre sociala villkor för kvinnor på landsbygden. Detta skulle inte bara gynna kvinnor på landsbygden utan också berika dessa områden, i och med att de på ett hållbart sätt utvecklas till integrerade platser att bo och arbeta på.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för dokumentet eftersom det är mycket viktigt att framhålla kvinnors roll i jordbruksföretagen och på landsbygden, särskilt den multifunktionella dimensionen. I centrum för en europeisk landsbygdspolitik kvarstår strävan att uppnå likvärdiga levnadsvillkor i alla regioner och att undvika en ensidig utveckling av tättbefolkade stadsområden så att kvinnor och män får möjlighet att med utsikt om framgång också stanna kvar på landsbygden. Om vi vill att kvinnor från alla generationer ska stanna kvar på landsbygden eller på nytt förmå dem att etablera sig där, måste man inom stödpolitiken ta mera hänsyn än hittills till deras behov och villkor. I det moderna samhället är detta endast möjligt genom att man tar i anspråk stödtjänster samt inrättningar och strukturer inom omsorgen, vilka måste finnas att tillgå till överkomligt pris och på regional nivå. Därför måste en av de centrala europeiska stödstrategierna gå ut på att vidmakthålla och på ett kvinnovänligt sätt bygga ut en sådan stödstruktur. Här måste man redan i planeringsstadiet, till exempel när man ska anlägga en förskola eller en inrättning för barn- eller äldreomsorg eller ska bygga ut kollektivtrafiken, komma på nya tillvägagångssätt och låta kvinnor inom alla generationer medverka i beslutsfattandet. Skolgång, yrkes- och högskoleutbildning och fortbildning är trots allt avgörande för livskvaliteten och arbetssituationen på landsbygden.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. − (FI) Kvinnornas levnadsförhållanden på landsbygden har förändrats och blivit mer mångskiftande under de senaste 50 åren. Antalet traditionella arbeten i dessa områden har minskat. Samtidigt har de ersatts med nya levnadsformer. Det finns tydliga skillnader mellan kvinnornas bakgrund, utbildning och status på arbetsmarknaden. Dessa förändringar måste också i högre grad återspeglas i unionens stödpolitik, så att det blir lättare att förena familjeliv och arbete.

Under de senaste åren har kvinnor använt sin utbildning och sina yrkeskunskaper för att främja utvecklingen av landsbygdens traditionella näringsliv. Innovativa mångsidiga företag inom jordbruket, som inriktas till exempel på tjänster och bondgårdssemestrar, har gett väsentlig stimulans till den ekonomiska strukturen på landsbygden. Det måste även finnas stöd till etablering och utveckling av innovativa jordbruksföretag i framtiden.

Slutligen vill jag understryka att främjandet av jämställdhet är ett av EU:s och medlemsstaternas främsta mål. Jämställdhetsprincipen bör därför byggas in i unionens gemensamma jordbrukspolitik.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Genom detta betänkandet verkar parlamentet för att förbättra levnads- och arbetsvillkoren för kvinnor på landsbygden samt för att skapa nya utvecklingsmöjligheter för dem. Förslagen i betänkandet är inriktade på ytterligare utveckling av infrastrukturen på landsbygden för att ge kvinnor nya utvecklingsperspektiv och arbetsmöjligheter. Att förena familjeliv och arbete är en fråga som också gäller dem som arbetar inom jordbruksföretag. I likhet med föredraganden är jag övertygad om att en kampanj för att aktivt stödja landsbygden är det enda sättet att förmå kvinnor att inte flytta in till städerna. Det krävs också behovsanpassad barnomsorg och en infrastruktur som är anpassad till familjer inom jordbrukssektorn, liksom tillgång till internet och annan kommunikationsteknik. För att vi i framtiden ska kunna vidta viktiga åtgärder på landsbygden behövs tillräckliga finansiella medel till jordbruket och landsbygdsutvecklingen. Jag stöder uppmaningen i betänkandet om att framhålla vikten av att inte ytterligare minska jordbruksutgifternas andel av EU:s budget vid förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram för EU.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. − (IT) Jag stöder helhjärtat det betänkande som min kollega Elisabeth Jeggle har utarbetat, eftersom jag anser att det innehåller viktiga principer som måste uppmärksammas och följas i framtiden. Av de 27 miljoner som regelbundet arbetar inom jordbruket i EU är ungefär 42 procent kvinnor. Enligt officiell statistik drivs åtminstone vart femte jordbruksföretag (omkring 29 procent) av en kvinna. Jag uppmanar er att beakta dessa siffror när ni bedömer kvinnors enorma bidrag till utvecklingen i många små samhällen, samtidigt som deras deltagande i beslutsprocesserna ofta är oproportionellt lågt. Detta är ett hinder som måste övervinnas genom politiska insatser på tjänsteområdet, vilka via den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) kommer att underlätta för utveckling av och verksamhet i jordbruksföretag i många områden. Jag tänker särskilt på utbildning, rådgivning och initiativ till grundande av företag, som fortfarande kan utvecklas inom ramen för den andra pelaren av GJP och som skulle innebära en vändpunkt när det gäller att förbättra livssituationen såväl för kvinnor som för män på landsbygden. Jag anser att detta är en relativt strategisk förutsättning, inte minst för att uppnå målen för Europa 2020-strategin, i synnerhet när det gäller initiativ för att stimulera innovation, forskning och utveckling.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. - (PL) I Strasbourg röstade vi i dag om betänkandet om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden. Jag kommer själv från landsbygden, jag lever på landsbygden och en gång i tiden arbetade jag hårt på mina föräldrars gård. Jag är helt övertygad om att kvinnor på landsbygden inte bara påverkar utvecklingen och moderniseringen av bondgårdar utan ofta också stimulerar hela landsbygden genom sitt hårda arbete och sin beslutsamhet. Deras verksamhet bland hemmafruar på landsbygden, deras ansträngningar för att bevara traditioner och familjeseder samt deras framgångsrika genomförande av nya lösningar inom jordbruksföretagande innebär att de är en grupp som bör stödjas och främjas, och värdet av denna grupp bör betonas. Jag vill tacka alla kvinnor på landsbygden, både i Polen och i hela EU, för deras hårda arbete och deras bidrag till den regionala utvecklingen, och jag vill framföra att jag röstade för Jegglebetänkandet. Tack.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar att man i betänkandet värdesätter kvinnors viktiga roll i jordbruksproduktionen samt behovet av att stödja dem genom att anpassa vissa politiska åtgärder och villkor. Jag anser emellertid inte att detta bör användas som motivering för att anslå ännu mer pengar till GJP.

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet, eftersom jag är övertygad om att vi måste framhålla kvinnornas centrala roll på de platser där deras arbete är grundläggande för resultatet eller återhämtningen i det lokala näringslivet på just dessa platser, vilket i sin tur bidrar till våra länders allmänna tillväxt.

Under de gångna årtiondena har kvinnors roll inom jordbrukssektorn förändrats väsentligt och kommit att omfatta allt fler olika funktioner. Av den anledningen bör EU-institutionerna vidta åtgärder för att förmå kvinnor att stanna kvar på landsbygden respektive återvända till landsbygden. Stöd till kvinnor och deras planer skulle leda till framsteg i landsbygdsutvecklingen som helhet.

Vi måste erbjuda kvinnor som arbetar inom jordbrukssektorn möjlighet att nå sina egna mål i livet och se till att de blir ekonomiskt oberoende och har möjlighet att ta ansvar för familjen. Arbeten inom jordbruket måste även i fortsättningen vara attraktiva för kvinnor, så att de får användning för sin mångsidiga yrkeskompetens. I dessa tider av finansiell och ekonomisk kris är det viktigt att skapa likvärdiga arbetsvillkor på landsbygden och i städerna, i syfte att återbefolka landsbygden. Det skulle kunna ge en injektion till ekonomisk återhämtning i vissa europeiska regioner.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) De radikala förändringarna på landsbygden i EU innebär utmaningar när det gäller befolkning, arbeten, tjänster och miljö. Vi måste betona det stora inflytande som kvinnors närvaro och deltagande har på livskvaliteten och landsbygdens näringsliv. Kvinnorna utgör en stor potential i samband med utvecklingen och uppbyggnaden av landsbygdens näringsliv i EU. EU-medel kan därför bidra till bättre livskvalitet och en bättre arbetssituation på landsbygden genom höjda inkomster samt stimulans till skolundervisning, yrkes- och högskoleutbildning samt fortbildning.

Jordbrukssektorns framtid beror på förmågan till diversifiering. Potentialen i de tjänster som jordbruksföretagen tillhandahåller utöver den egna livsmedelsförsörjningen avgörs av hur kreativa de personer är som sysslar med tjänsterna, och de kvinnor som deltar har redan bidragit väsentligt. Det finns många möjligheter att skapa lokala tjänster, och bästa sättet att se till att projekten blir framgångsrika är att involvera kvinnori dem.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) I syfte att främja jämställdhet måste man i den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) ta hänsyn till att kvinnor får allt större betydelse inom jordbruket och i landsbygdsområden. Endast på detta sätt kan vi lyckas med att främja hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling på landsbygden. Vi måste skapa samma godalevnadsvillkor på landsbygden som i tätortsområdena, så att kvinnorna och deras familjer får incitament för att stanna kvar.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. − (ES) Jag röstade för betänkandet om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden, eftersom jag anser att deras roll är mycket viktig inom denna sektor som sysselsätter 14,6 miljoner människor varav 41 procent är kvinnor. Jag är visserligen medveten om att man inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare ger stöd till projekt i samband med levnadsvillkoren för kvinnor på landsbygden, men jag anser ändå att man måste analysera pågående projekt för att fastställa god praxis och bidra till att förbättra kvinnors situation, som påverkas särskilt av konsekvenserna av det kapitalistiska systemets aktuella strukturella kris på landsbygden. Detta är särskilt relevant med tanke på den höga arbetslösheten bland kvinnor, och dessutom finns det många kvinnor som aldrig kommer in på arbetsmarknaden, vilket innebär att de inte är registrerade som arbetslösa och alltså inte ingår i arbetslöshetsstatistiken. Jag anser också att social trygghet för kvinnliga arbetstagare inom jordbrukssektorn är oumbärligt för landsbygdens utveckling, och jag röstade därför för detta betänkande som utgör ett steg i den riktningen.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Som tidigare nämnts syftar betänkandet till att framhålla vikten av att bygga in jämställdhetsprincipen i den gemensamma jordbrukspolitiken, som ett sätt att främja hållbar ekonomisk tillväxt och landsbygdsutveckling. EU måste därför byta inriktning på sina stödstrategier, så att man utvecklar landsbygden på ett kvinnovänligt sätt. Några av de viktigaste punkterna som de olika politiska grupperna kommit överens om är främjande av kvinnors företagaranda och yrkeskompetens inom jordbruket, bättre tillgång till och särskild utbildning för kvinnor, tillhandahållande av modernast möjliga IT-infrastruktur på landsbygden, bättre erkännande av och ökat stöd till kvinnonätverk, bättrekvalitet på och tillgång till infrastruktur anläggningar och -tjänster, sociala trygghetsförmåner för kvinnor som arbetar inom jordbruket, delat ägande av jordbruksföretag samt särskild uppmärksamhet åt invandrarkvinnor. Vem skulle rösta emot det? Det är verkligen allmängiltigt och populistiskt! Det verkar som om föredraganden ville visa sin goda vilja för kvinnor som arbetar inom jordbruket. Ingenting specifikt nämns om barn och hälso- och sjukvård. Det saknas tillräcklig hälso- och sjukvård! Den otillräckliga hälso- och sjukvården och bristen på förskolor på landsbygden är just det som bekymrar kvinnor från Lettland, Estland och Litauen. Jag röstade ”ja”, men betänkandet brister i bearbetning professionalitet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Kvinnorna har fortfarande en underordnad roll inom jordbrukssektorn. Enligt betänkandet måste vi på bättre sätt tillgodose kvinnors behov i synnerhet i områden utanför tätorterna. Man bör ge möjligheter till utbildning och fortbildning samt bättre tillgång till barnomsorg. Kvinnliga jordbrukare bidrar alltmer till jordbruksföretagens diversifiering och anpassning, vilket leder till att jordbrukssektorn blir alltmer multifunktionell. För att den livsstil och det arbete som jordbruket innebär ska behålla sin attraktivitet bör kvinnor få möjlighet att påverka besluten i kommittéer och föreningar. Det är också viktigt att ge kvinnor en tryggare ställning inom jordbruket, så att de får incitament att stanna kvar i denna sektor. Jag röstade för betänkandet eftersom vi med alla tillgängliga medel måste stoppa tillbakagången inom jordbruket.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Jegglebetänkandet och välkomnar det eftersom jag är en parlamentsledamot vald i Rumänien, ett land där ett stort antal människor försörjer sig på jordbruksverksamhet. Enligt min mening borde man emellertid ha framhållit frågan om levnadsvillkoren på landsbygden tydligare i betänkandet. Det behövs omfattande resurser i Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling för att vi ska kunna minska skillnaderna mellan landsbygd och tätortsområden. Att investera i och modernisera den grundläggande fysiska infrastrukturen måste även i fortsättningen vara ett av fondens viktigaste syften. Vidare hade det varit bra med ytterligare detaljer om den åldrande befolkningen på landsbygden samt om vikten av programmen för förtidspensionering för jordbrukare och etablering av unga jordbrukare.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Kvinnor är på många sätt jordbrukets ryggrad. Kvinnornas roll blir allt viktigare ju mer vi försöker skapa de rätta förhållandena för en hållbar och miljömässigt ansvarsfull jordbruksindustri som bygger på småföretagande. Det är därför viktigt att samhället i högre grad värdesätter och respekterar kvinnors arbete inom jordbrukssektorn. Man måste dessutom i framtiden vidta fler åtgärder för att tillgodose kvinnors specifika behov inom jordbrukssektorn i syfte att göra industrin attraktiv för yngre generationer. Jag röstade därför för betänkandet.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. − (PL) Parlamentets förslag till resolution om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden antogs i dag. Under de senaste årtiondena har det visat sig att ökat kvinnligt deltagande samt kvinnors kunskap, erfarenhet och yrkeskunskap utgör nyckelfaktorer för utvecklingen i näringslivets alla branscher. Det är ett av flera skäl till att jag anser att ett grundläggande mål i den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara att göra landsbygden attraktivare, vilket bör omfatta att ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnors behov och betydelse. Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa kvinnor att nå sina mål och förena karriär med familjeliv. För att lyckas med detta måste vi se till att befolkningen på landsbygden har tillgång till tjänster i ordets breda bemärkelse och till infrastruktur samt till utbildning och möjligheter till personlig utveckling. Det är mycket viktigt att vidta åtgärder för att stödja entreprenörskap bland kvinnor och bekämpa alla former av könsdiskriminering. Vi måste också se till att det finns politiskt och finansiellt stöd, till exempel genom göra det enklare att få tillgång till investeringar och lån. Jag är övertygad om att vi med hjälp av alla dessa åtgärder på bästa sätt tar till vara kvinnors potential när det gäller att utveckla jordbruket, små samhällen och hela regioner.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för resolutionen, som syftar till att stärka kvinnors roll inom jordbrukssektorn och förbättra deras situation i landsbygdsområden genom ökad social trygghet samt främjande av sysselsättning och entreprenörskap. Vi måste främst göra allt vi kan för att se till att ett effektivt socialt trygghetssystem inrättas, vilket skulle ge möjlighet till förtidspension och föräldrapenning. För att skapa en gynnsam miljö för entreprenörskap måste den senaste IT-infrastrukturen nå alla landsbygdsområden. Tillräcklig tillgång till bredband är en av de viktigaste tillväxtfaktorerna i små och medelstora företags verksamhet på landsbygden. Vidare måste vi göra allt vi kan för att se till att landsbygden inte avfolkas samt göra det möjligt att förena familjeliv och arbete. Vi måste därför se till att människor som lever på landsbygden erbjuds högkvalitativ hälso- och sjukvård, utbildning och barnomsorg samt andra tjänster som tillgodoser de vardagliga behoven och som skulle skapa bättre levnadsvillkor och motverka social utestängning.

Medlemsstater som använder medel från strukturfonderna måste upprätta och genomföra initiativ för att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, minska sociala klyftor och åtgärda problem i samband med transportinfrastrukturen. Man måste också ägna större uppmärksamhet åt lantbrukarorganisationer och inrätta ett europeiskt nätverk för kvinnor på landsbygden, så att utvecklingsprogrammen på landsbygden genomförs fullt ut.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) I den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) beaktas även sociala frågor som exempelvis kvinnors roll på landsbygden. Det gemensamma målet är att undvika en situation där utveckling endast sker i tätbefolkade områden, och därmed motverka att medborgare som lever på landsbygden diskrimineras på grund av kön eller geografiskt ursprung. Eftersom jag stöder dessa principer röstade jag för betänkandet, i vilket man understryker kvinnors viktiga roll i jordbruksföretagen och på landsbygden samt uppmärksammar hur viktig denna roll är för den territoriella utvecklingspolitiken. I betänkandet framhävs områden där det behövs ytterligare insatser för att bättre integrera kvinnor och på bästa sätt ta vara på deras yrkespotential, så att de får bättre framtidsutsikter samtidigt som miljö- och energieffektiviteten förbättras på landsbygden.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag instämmer i de flesta förslag som läggs fram, särskilt främjandet av en multifunktionell landsbygd med områden där människor ska bo och driva företag och där samhällen ska finnas kvar och bli dynamiska. Det är viktigt att inse att landsbygdsområdena är särskilt drabbade av en åldrande befolkning, låg befolkningstäthet och, i vissa områden, avfolkning. Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) måste därför anpassas för att möta dessa utmaningar. Historiskt sett har kvinnor som arbetar inom jordbruket systematiskt undervärderats, och ofta har de inte blivit avlönade eller blivit sämre avlönade än män som utfört ett likvärdigt arbete. Det är därför viktigt att ta upp detta som en del av frågan och att framför allt se till att lika arbetsvillkor införs för likvärdigt arbete. Generellt sett anser jag att det viktigaste för att frågan så småningom ska bli irrelevant är att upprätta jämställdhet mellan kvinnor och män inom jordbruket.

  Aldo Patriciello (PPE) , skriftlig. − (IT) Kvinnor är jordbrukets och landsbygdens ryggrad. Det är därför viktigt att vi inriktar oss på deras roll i jordbruksföretag och på landsbygden. För detta ändamål måste vi ta hänsyn till deras behov och utnyttja deras potential, eftersom frågor om livskvalitet och ekonomisk livskraft framför allt på landsbygden är förenade med att kvinnor finns på plats och engagerar sig på många olika sätt. Man måste därför inom ramen för EU:s stödpolitik ta större hänsyn än någonsin till deras behov och villkor, för att förmå kvinnor från alla generationer att stanna kvar på landsbygden respektive flytta tillbaka dit. I ljuset av detta kan EU-stöd bidra till bättre livskvalitet på landsbygden såväl för kvinnor som driver företag eller tillhandahåller tjänster som för konsumenter av varor och tjänster. Kvinnor fyller en mycket viktig funktion för den hållbara utvecklingen på landsbygden, och jag röstade ja i syfte att garantera konkret stöd till kvinnorna i denna sektor.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. − (EN) Kvinnor är mycket viktiga för jordbrukssektorn och landsbygden, och de kommer alltmer att stå i förgrunden. Det är därför viktigt att den funktion som kvinnor fyller i jordbruksföretagen och på landsbygden framställs med särskild hänsyn tagen till dess multifunktionella dimension. Om vi vill att kvinnor från alla generationer ska stanna kvar på landsbygden eller förmå dem att flytta dit, måste vi inom stödpolitiken ta större hänsyn än hittills till deras behov och villkor. Även på landsbygden vill kvinnor förverkliga sina planer i livet, vara ekonomiskt självständiga och ändamålsenligt bemöta de utmaningar de ställs inför i familjelivet.

Kommissionen bör öka budgetanslagen till Europeiska socialfonden (ESF) för att tillhandahålla lämpliga resurser till åtgärder för bättre undervisning och utbildning enligt strategin för social inkludering och Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ om bekämpning av fattigdom och social utestängning till fördel för missgynnade och utsatta personer, särskilt kvinnor, inbegripet personer med otrygga anställningsformer. Medlemsstaterna måste särskilt bidra till en klart bättre social situation för kvinnorna i det europeiska jordbruket.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Tänk om kvinnliga jordbrukare var den gemensamma jordbrukspolitikens framtid? Tanken är något kontroversiell, men mycket berättigad om man ser till kvinnors betydelse på landsbygden och inom jordbruket. Av dem som arbetar inom jordbruket i EU är 43 procent kvinnor enligt statistiken, och 20 procent av jordbruksföretagen drivs en kvinna. Makor till vanliga jordbrukare är då inte medräknade, och ofta tas ingen hänsyn till det arbete som utförs av dessa kvinnors.

När jordbruken specialiseras alltmer är kvinnors kreativa förmåga en given fördel, som tillsammans med deras större intresse för en hållbar och kvalitativ miljö bör värdesättas och stödjas på europeisk nivå. Det valet gjorde parlamentet i dag, och genom att anta Elisabeth Jeggles betänkande framhävs den viktiga funktion som kvinnor kommer att fylla för att stärka landsbygdsområden i framtiden. Det som föredraganden skrev i sin motivering är alldeles riktigt: ”Erfarenheten visar nämligen att livskvaliteten och den ekonomiska livskraften framför allt på landsbygden är förenade med att kvinnor finns på plats och engagerar sig på många olika sätt.” Här har vi ett exempel på enkelt och modernt nytänkande när det gäller yrket som jordbrukare.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Kvinnor är jordbrukets och landsbygdens ryggrad. De kommer alltmer att stå i förgrunden. Det är därför viktigt att den funktion som kvinnor fyller i jordbruksföretagen och på landsbygden framställs med särskild hänsyn till dess multifunktionella dimension. En möjlighet i detta sammanhang är konkret stöd till kvinnor på landsbygden. Man måste ta större hänsyn till deras mångsidiga yrkeskompetens, intressen och prestationer för att jordbruket ska förbli en attraktiv arbetsplats för kvinnorna. En förutsättning för detta är att kvinnorna oinskränkt får ta del i de resurser som jordbruket har i egenskap av livsform och näringsgren. Kvinnliga jordbrukare måste få ta del av rättigheter och skyldigheter på ett sätt som motsvarar deras medansvar som företagare. Som ett led i detta ingår att de ska vara företrädda i olika organ för jordbruket och få ta del av företagens inkomster. 

Dessutom är adekvat social trygghet för alla kvinnor som är verksamma inom jordbruket en ofrånkomlig förutsättning för ett modernt och hållbart jordbruk. Man måste ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts i EU-medlemsstaterna med system för social trygghet inom jordbruket, och dessa erfarenheter bör på medellång sikt bidra till en klart bättre social situation för kvinnorna i det europeiska jordbruket.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) Hållbar utveckling på landsbygden har alltid varit en prioriterad fråga i EU, för att vi ska kunna garantera bästa möjliga levnadsvillkor för de män och kvinnor som väljer att arbeta i denna sektor.

För närvarande arbetar 26,7 miljoner människor inom jordbrukssektorn i EU. Av dessa är 42 procent kvinnor, och åtminstone vart femte jordbruksföretag drivs av en kvinna. Ur dessa siffror framtonar en bild av kvinnors verklighet på landsbygden, och denna verklighet skiljer sig helt och hållet från föregående årtionden, där kvinnor var förändringarnas förkämpar och hade vitt skiftande social och ekonomisk bakgrund i alla medlemsstater.

Jag stöder texten i betänkandet eftersom den är inriktad på behovet av att planera strategier för EU-stöd till landsbygden - strategier som är särskilt utformade för att förbättra kvinnors sociala situation och arbetsvillkor på medellång sikt.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Vi har inget alternativ, utan vi måste rösta för betänkandet om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden, därför att vi fortfarande tror på yrkesjordbrukaren som lever på den inkomst som hans eget jordbruksföretag ger.

Eftersom kvinnor ofta ägnar sig åt moderskapet och den sedvanliga omsorgen om andra familjemedlemmar, blir de utan tvekan missgynnade i jordbrukssammanhang. Jordbrukets rutiner har inga fasta tider, utan måste anpassas till årstidernas krav, växtperioder och eventuell boskap. Under vissa perioder kan arbetsdagen vara upp till tolv eller tretton timmar lång, sju dagar i veckan, med andra perioder är lugnare. En kvinnlig jordbrukare kan under till exempel en graviditet naturligtvis inte avstå från jordbruksarbetet om vid behov, eftersom hon då skulle förlora en hel årsinkomst.

Kvinnliga jordbrukares behov skiljer sig därför från andra kvinnliga arbetstagares behov och därför är det mycket viktigt att de garanteras lämpligt och specifikt stöd. Man måste då beakta att jordbruksföretag nästan alltid är belägna långtifrån allmänna tjänster, såsom transporter, hjälptjänster och socialt stöd.

  Nikolaos Salavrakos (EFD), skriftlig. – (EL) Jag röstade för förslaget till resolution, eftersom jag anser att kvinnor fyller en enorm funktion och bidrar oerhört mycket till landsbygdens och jordbrukets utveckling. Stöd till kvinnor och deras affärsplaner inom landsbygdsområdet kommer att bidra till stora framsteg för hela landsbygden. Vi befinner oss mitt i en ekonomisk kris med galopperande arbetslöshet och måste skapa incitament för att förmå kvinnor i alla åldrar att stanna kvar på landsbygden, stödja kvinnligt entreprenörskap och investera i deras utbildning, i syfte att åstadkomma utveckling och innovation inom jordbrukssektorn.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag vill först tacka Elisabeth Jeggle för det utmärkta betänkandet, i vilket hon framhåller kvinnors mycket viktiga roll inom jordbruket. Jag är medveten om att många av oss skulle vilja att kvinnor i alla åldrar stannar på landsbygden, eller att vi tror att vi måste uppmuntra dem att flytta dit för att se till att landsbygden och jordbruket i EU har en framtid. För att främja detta måste vi emellertid förbättra kvinnors tillgång till utbildning inom jordbrukssektorn och ge dem bättre tillgång till direkta betalningar. Dessutom måste vi se till att de får tillgång till rimliga pensioner och socialförsäkring.

I exempelvis Rumänien är vissa kvinnor som lever på landsbygden inte berättigade till jordbrukspensioner, vilket gör det mycket svårt för dem att starta ett jordbruksföretag. Det är därför ytterst viktigt att vi ägnar större uppmärksamhet åt kvinnor som arbetar i familjejordbruk eller i självhushållande jordbruk och att vi ser till att de får både en rimlig utkomst och adekvata pensioner.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. − (PL) Jag stöder betänkandet om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden. Jag ställer mig särskilt positiv till lösningar som syftar till att öka sysselsättningsnivån bland kvinnor på landsbygden. I Polen finns fler arbetslösa kvinnor än män, särskilt på landsbygden. En stor andel av de arbetslösa på landsbygden är kvinnor under 34 år. De flesta är utbildade kvinnor som inte kan hitta ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. Det är en synnerligen farlig utveckling, eftersom det rör sig om ungdomar som bör få större möjligheter att få fotfäste på arbetsmarknaden. På längre sikt leder det till en feminisering av arbetslösheten på landsbygden och därmed till högre fattigdomsnivåer bland unga kvinnor. Många av dem bestämmer sig för att flytta till städerna för att söka arbete, vilket i sin tur leder till en alltmer åldrande befolkning på landsbygden, en lägre naturlig tillväxttakt och en allmän försämring av levnadsvillkoren för dem som bor på landsbygden.

I den nya förordningen om Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) stöder jag förslaget till särskilda åtgärder till förmån för kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020. Det skulle påverka kvinnornas sysselsättning på landsbygden positivt. Jag är också positiv till att kvinnor som lever på landsbygden får lämpliga förmåner inom ramen för de sociala trygghetssystemen. Man måste då ta hänsyn till kvinnornas lägre inkomster och hur det påverkar deras pensionsrättigheter.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. − (PL) På grund av den sociala och demografiska utvecklingen, ändrade värdesystem och större valmöjlighet förändras landsbygdens struktur. Kvinnors roll på landsbygden förändras också. Det som nu behövs för att förmå kvinnor att stanna kvar på landsbygden eller uppmuntra dem att välja en lantlig livsstil är att vi tar större hänsyn till deras behov och ser till att behoven återspeglas i vår stödpolitik. Vi måste synliggöra kvinnorna på landsbygden, särskilt inom ekonomiska och finansiella områden, och vi måste tillhandahålla instrument för att uppnå målen.

Med tanke på att det fortfarande är kvinnorna som tar hand om småbarn, sjuka och äldre – och att de avstår från förvärvsarbete för att göra det – bör vi göra det möjligt för dem att förena familjeliv och arbete. Det kan ske med hjälp av infrastrukturutveckling, till exempel genom att bygga ut barnomsorgen samt utveckla olika utbildningsalternativ och kulturella alternativ. Nyckeln till framgång ligger i att låta kvinnor i alla generationer medverka i beslutsprocesserna.

Det är också mycket viktigt att förbättra tillgången till hälso- och sjukvård samt till screeningprogram för kvinnliga former av cancer. Vidare är det fortfarande meningsfullt att stödja och utveckla landsbygdsturismen, som är en lågriskverksamhet som skapar sysselsättning och gör det möjligt att förena familjeliv och arbete, samt att främja elektroniska former av företagande, såsom e-handel, vilka möjliggör ekonomisk verksamhet oavsett avståndet till större tätorter.

  Brian Simpson (S&D), skriftlig. − (EN) Labourpartiet i Europaparlamentet (EPLP) stöder syftet i Elisabeth Jeggles betänkande om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden, om att belysa de sektorsspecifika problem som kvinnor med arbete inom jordbruket står inför och många av förslagen till åtgärder för att stärka deras ställning. I betänkandet tar man itu med de specifika behov som finns hos kvinnor som arbetar inom jordbruket genom ett antal förslag till rekommendationer som tar hänsyn till både kvinnors levnadsvillkor och deras roll i och bidrag till landsbygdens utveckling. EPLP instämmer emellertid inte i uppmaningen i punkt 4om att inte ytterligare minska jordbruksutgifternas andel av den sammanlagda budgeten. Vi vill se en tydlig omprioritering inom den fleråriga budgetramen, så att man fullt ut finansierar prioriteringarna i Europa 2020-strategin, som i högsta grad leder till ökad sysselsättning och tillväxt.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stödde betänkandet, där man framhåller vikten av jämställdhet för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt och landsbygdsutveckling. Jag anser att det är viktigt att uppmuntra att kvinnor ska vara företrädda i alla politiska, sociala och ekonomiska organ inom jordbrukssektorn, så att kvinnor kan delta på samma villkor.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Jag är glad att parlamentet antog Elisabeth Jeggles betänkande, som jag själv medverkade till. Den gemensamma jordbrukspolitiken har faktiskt ett socialt värde i det att man värdesätter kvinnors grundläggande betydelse för att bevara utvecklingsperspektiven på landsbygden och välståndet i landsbygdsområdena (med tanke på att ungefär 41 procent av de 14,6 miljoner som ägnar sig åt jordbruk i EU är kvinnor).

Syftet är att särskilt främja kvinnornas företagaranda och jordbrukskunskaper, ge landsbygdsområdena tillgång till modern infrastruktur som gör det möjligt för kvinnor att förena familjeliv och arbete (exempelvis genom utökad barnomsorg), sträva efter att kvinnor ska vara företrädda i olika politiska, ekonomiska och sociala organ inom jordbrukssektorn (med absolut jämställdhet som mål) samt införa adekvat social trygghet för alla kvinnor som är verksamma inom jordbruket och delat företagsägande inom jordbruket. Om sann jämställdhet bygger på rättvisa, är det helt avgörande att värdesättakvinnors roll inom jordbruket.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för betänkandet. I jordbruksområdena behövs fortfarande en aktiv stödpolitik, som syftar till att ge kvinnor bättre framtidsutsikter och bättre arbetstillfällen. Kvalificerade kvinnliga jordbrukare behöver en bred utbildning och måste kunna agera och tänka som företagare. För detta krävs att landsbygden har en optimal infrastruktur för utbildning, fortbildning, skolor och barnomsorg samt obegränsad tillgång till modern informationsteknik. Dessutom måste nätverken för kvinnor utökas, och kvinnliga företagare måste få bättre kredit- och investeringsmöjligheter.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet, som innehåller uppmaningar om attförbättra situationen för kvinnor som arbetar inom jordbruket, värdesätta deras arbete samt kontinuerligt tillhandahålla jordbruksstöd.

I betänkandet betonas att det är mycket viktigt att se till att makor till jordbrukare med inkomster samt naturligtvis tillfälliga och migrerande arbetstagare får social trygghet. Om vi vill uppnå verklig jämställdhet inom dessa områden där kvinnor är särskilt utsatta, bör detta vara en självklar åtgärd, inte bara när det gäller jordbruksarbete utan också för egenföretagare i allmänhet.

Ja, att främja jämställdhet måste därför också ingå i den gemensamma jordbrukspolitiken, och unionen måste anpassa sina åtgärder till de fastställda målen. Jag har emellertid inga illusioner när det gäller den allmänna överensstämmelsen mellan unionens övergripande mål och användningen av EU-medel, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter, ett område som även omfattar kvinnors rättigheter.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Elisabeth Jeggles betänkande. I betänkandet betonas kvinnors oerhörda insatser under de gångna åren för en hållbar utveckling av landsbygdsområden samt för jordbrukets diversifiering och anpassning till förändringarna på marknaden. Om kvinnor ska erbjudas verkliga framtidsutsikter inom jordbrukssektorn måste den gemensamma jordbrukspolitiken emellertid innehålla fler kvinnoinriktade aspekter, bland annat tillhandahållande av särskild utbildning och rådgivning samt infrastrukturstöd (vilket även anges i betänkandet).

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. − (PL) Jag vill gratulera Elisabeth Jeggle till ett dokument som i hög grad bidrar till debatten om den gemensamma jordbrukspolitikens form. En nyckelfaktor som ökar den ekonomiska potentialen i landsbygdsområden är kvinnligt deltagande – såväl i politiska organ och lantbrukarorganisationer som genom eget företagande. En central fråga när det gäller att skapa nya arbetstillfällen är att bland kvinnor främja elektroniska former av företagande, e-företag, som gör det möjligt att bedriva ekonomisk verksamhet även i svårtillgängliga områden. Vi måste också på bättre sätt använda de möjligheter som syftar till att utveckla samhällslivet i landsbygdsområden genom att utarbeta och genomföra program som stöder utbildningssystem för kvinnoorganisationer.

Stöd till lämplig infrastruktur för barnomsorg i landsbygdsområden är ytterligare något som har mycket stor betydelse för jämställdheten. Om barnomsorgen fungerar som den ska blir det lättare för kvinnor att snabbare återgå till arbetet, och deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden ökar. Jag vill än en gång tacka Elisabeth Jeggle för att hon tog hänsyn till mina förslag i arbetet med betänkandet. Dokumentet innehåller önskemål som framfördes av kvinnor under de offentliga samråd som jag anordnade i regionen Ziemia Lubuska.

Betänkande: Marinescu (A7-0054/2011)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna. Det är ett mycket viktigt dokument för Litauen, Bulgarien och Slovakien eftersom länderna håller på att avveckla kärnkraftverk. Det finns en oro över att viktiga projekt för förvaltning av infrastruktur som avser avfall har varit mycket försenade i Litauen och att detta hindrar landet från att utnyttja EU-medlen effektivt och i tid. Parlamentet noterar att det ännu krävs betydande finansiering för avvecklingen och att de nationella medlen inte räcker till för detta. Parlamentet konstaterar att de ackumulerade medlen i den statliga fonden för avveckling av kärnkraftverket Ignalina än så länge bara uppgår till drygt 100 miljoner euro (medan de tekniska kostnaderna för avvecklingen i sig uppgår till mellan 987 och 1 300 miljoner euro). Parlamentet efterlyser lämpliga åtgärder i detta avseende från medlemsstaternas sida. Att avveckla kärnkraftverk är en mycket komplicerad process. Länderna har inte tillräcklig erfarenhet för att kunna förutse allt arbete som det innebär och utföra det effektivt. Parlamentet antar resolutionen vid rätt tidpunkt och uppmanar på så sätt Litauen, Bulgarien, Slovakien och alla andra EU-medlemsstater att genomföra avvecklingen så effektivt som möjligt. Det är ett mycket viktigt arbete och parlamentet kommer även i fortsättningen att följa det på nära håll.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta mycket viktiga dokument. I samband med förhandlingarna om anslutning till EU gjorde Litauen, Slovakien och Bulgarien omfattande politiska och ekonomiska åtaganden om att avveckla kärnkraftverk, och EU åtog sig att avsätta det finansiella stöd som krävdes för avvecklingen, konstruktionen av lagringsplatser för kärnavfall, lagring av avfallet och utveckling av energiprojekt. Jag anser att EU:s solidaritetstanke effektivt bidrar till att lindra de ekonomiska konsekvenserna av den förtida nedläggningen av kärnkraftverken inom energisektorn, men många viktiga frågor kvarstår. Frågan om tilldelning av kontrakt är inte helt löst, eftersom man nu vet att befintliga medel inte kommer att räcka till om avvecklingen ska ske i tid och på ett effektivt sätt. Bristen på finansiella resurser riskerar att försena avvecklingen av kärnkraftverk och hota miljön och folkhälsan. De detaljerade planerna för avveckling är ännu inte klara, och därför finns det inte tillräcklig information om tidtabellerna eller kostnaderna för enskilda projekt, och inte heller om deras finansieringskällor. Jag instämmer i att kommissionen måste ha en mer samordnande roll i förhållande till dessa tre medlemsstater för att komma överens om framläggandet av detaljerade planer, slutförandet av avvecklingen enligt tidtabellen och finansieringens omfattning. Kommissionen måste också studera hur man skulle kunna ändra EU:s metoder för att finansiera avvecklingsaktiviteter med tanke på strategierna i medlemsstaterna och dessas nationella administrativa strukturer, och förenkla bestämmelserna om medelsförvaltningen på ett sådant sätt att det inte påverkar säkerheten och försörjningstryggheten under avvecklingsprocessen.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Marian-Jean Marinescus betänkande, eftersom jag anser att bristen på finansiering för avveckling kommer att försena det finansiella stödet till de berörda medlemsstaterna Litauen, Slovakien och Bulgarien. Om processen försenas hotas miljön och folkhälsan. I kommissionens och revisionsrättens kommande revisioner måste följande aspekter förtydligas: EU:s anslag och användning av medel för säker avveckling, säker lagring av kärnavfall och samordning mellan de tre befintliga programmen. I det avseendet måste vunna erfarenheter användas effektivt, och den modell som grundas på tidigare förberedda och finansierade projekt måste användas för att man ska kunna minska kostnaderna.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för vår kollegas betänkande om tillhandahållande av det finansiella stöd som Litauen, Slovakien och Bulgarien ansökt om för att avveckla kärnkraftverk. Det är alldeles uppenbart att brist på tillräckliga resurser kan få mycket allvarliga konsekvenser för miljön och folkhälsan. De resurser som anslagits måste absolut förvaltas på ett korrekt och transparent sätt. Det är mycket oroväckande att det inte finns någon EU-grupp med samordnare och experter för samtliga tre projekt, som kan övervaka utarbetandet av en plan och en tydlig tidtabell, se till att de medel som redan anslagits används korrekt samt avgöra som krävs för att slutföra avvecklingen under säkra former.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Nyckelordet i detta betänkande är ”ansvar”. Inom kärnkraftindustrin måste man inse att det inte längre går undandra sig ansvaret för att avveckla kärnkraftverk, vilket man så ofta gjort tidigare. Att avveckla kärnkraftverk vars allmänna säkerhetsstandard var otillräcklig var just vad man lovade att göra under anslutningsförfarandena. Tyvärr användes inte de anslagna medlen på rätt sätt. Därför är det dags att dra de nödvändiga slutsatserna av detta. Denna iakttagelse må gälla kärnkraftverken i de nya medlemsstaterna, men den är också relevant för samtliga medlemsländer som har valt att tillämpa denna teknik.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. − (ES) Katastrofen i Japan har fått oss alla att tänka på kärnsäkerheten. Stödet för att stänga kärnkraftverk med föråldrad teknik i Litauen, Slovakien och Bulgarien bidrar till att i största möjliga utsträckning minska konsekvenserna av de exceptionella utgifter som en nedläggning 2013 medför. Stödet kanaliseras till miljöförbättring och modernisering av nya elsystem och förbättrad försörjningstrygghet. Jag röstade för detta initiativ eftersom man i framtiden bör göra samma sak med andra europeiska kärnkraftverk med föråldrad teknik.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. − (IT) I och med det här betänkandet sätter parlamentet med rätta press på kommissionen för att se till att man fortsätter att noga övervaka och kontrollera hur Slovakien, Bulgarien och Litauen har använt och kommer att använda de stora belopp de har tilldelats genom programmet för att montera ned sina kärnkraftverk från Sovjettiden och göra dem säkra. I och med katastrofen i Japan för ett par veckor sedan står det klart, även för dem som inte redan hade insett det, att kärnkraften inte är att leka med. All verksamhet som har att göra med atomer kräver ytterst rigorös tillämpning av säkerhetskriterierna, och därför måste kommissionen ta ansvar för att övervaka de framsteg som görs inom avvecklingsprogrammen för de gamla kraftverken i de tre före detta kommunistländerna.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Marian-Jean Marinescus betänkande som riktar uppmärksamheten mot ett problem som är högaktuellt just nu. Det som hände i Japan ger nu upphov till frågor kring säkerheten i befintliga och fungerande kärnkraftverk i Europa.

Det åtagande som Litauen, Bulgarien och Slovakien gjorde under anslutningsförhandlingarna inför EU-medlemskapet om att avveckla de gamla kärnreaktorer som visade sig vara omöjliga att anpassa till minimisäkerhetsstandarderna måste vara varaktigt och sammanhängande. EU har respekterat detta åtagande och sedan en tid tillbaka därför upprättat och tillhandahållit stödpaket och finansiering. Jag hoppas att avvecklingen sker skyndsamt och på ett sätt som garanterar maximal säkerhet för medborgarna och miljön. Jag hoppas också att de lyckas ta igen den tid som gått förlorad på grund av alla förseningar och att de kan slutföra arbetet inom den överenskomna tidsramen.

Avslutningsvis vill jag betona att det, utöver de specifika fallen, krävs att man övervakar vilka kontroller som sker vid övriga reaktorer i Europa och ser till att institutionerna tar ansvar för såväl befintliga kärnkraftverk som nya, om fler måste byggas i framtiden.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Att uppfylla kärnsäkerhetsstandarder och skydda befolkningen mot kärnkraftsrelaterade risker är särskilt viktiga aspekter som rättfärdigar den finansiering som EU har beviljat de tre medlemsstaterna för att de ska avveckla sina kärnkraftverk, eftersom de inte längre har kunnat moderniseras så att de uppfyller de högsta säkerhetsstandarderna. Men jag stöder helhjärtat den åsikt som uttrycks i resolutionen, eftersom jag anser att vi måste övervaka hur dessa medel används för att garantera att de utgör ett verkningsfullt bidrag till att göra avvecklingsprocessen säker. Tyvärr har strategierna inte varit tillräckligt tydliga, vilket har lett till att man inte har satt några tak för EU:s finansiering av avvecklingsverksamheten. I framtiden bör man undvika ett sådant tillvägagångssätt och i stället utarbeta en omfattande plan som täcker alla stödberättigade åtgärder. Det är viktigt att visa öppenhet när det gäller hur pengarna används för att garantera att finansieringen är ändamålsenlig och därmed se till att de europeiska skattebetalarnas pengar används på ett ansvarsfullt sätt.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Det är absolut nödvändigt att avveckla kärnreaktorerna i Slovakien, Bulgarien och Litauen eftersom man inte kan få dem att uppfylla gällande minimisäkerhetsstandarder till ekonomiskt acceptabla kostnader. Detta kan inte ske utan ekonomiskt stöd från EU för att hantera följderna av att reaktorerna stängs och avvecklas. Stödet ska naturligtvis täcka miljörelaterade uppgraderingsåtgärder i linje med EU:s regelverk samt åtgärder för att modernisera konventionell produktionskapacitet som ersättning för den tidigare produktionskapaciteten och så vidare. EU tillhandahåller det ekonomiska stödets i form av bidrag till tre internationella fonder för avvecklingsstöd som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) I EU oroar man sig över eventuella säkerhetsrisker i samband med avvecklingen av gamla kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna och risken för att det radioaktiva avfall som de ger upphov till hanteras felaktigt. Avvecklingsverksamhet är i allmänhet mycket dyr och krävande, och därför är det viktigt att de medel som EU anslår förvaltas korrekt och så transparent som möjligt samt att det finns tillräcklig extern övervakning för att garantera rättvis konkurrens på energimarknaden. Samtidigt måste EU ständigt främja utvecklingen av alternativa energiresurser som både har låga utsläppsnivåer och är konkurrenskraftiga för att motverka de ekonomiska och sociala konsekvenserna av att de gamla kärnkraftverken avvecklas.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Sedan 2007 har tre kärnkraftverk I Litauen, Slovakien och Bulgarien avvecklats med betydande ekonomiskt stöd från EU. Med tanke på förseningarna och den allmänt dåliga förvaltningen uppmanar parlamentet kommissionen att inrätta en samordningsgrupp som ska övervaka planeringen och tidsramen, granska hur de medel som anslagits hittills har använts och bedöma om EU:s stöd fortfarande behövs efter 2013. Parlamentet har också begärt att revisionsrätten ska utarbeta en särskild rapport om dessa tre avvecklingsprogram vid årets slut, för att kunna bedöma om de pengar som använts verkligen har bidragit till att förbättra säkerheten. Eftersom alla länder påverkas av budgetåtstramningar kommer parlamentet bara att gå med på att förlänga stödet om EU:s medel verkligen har tjänat till att förbättra energiförsörjningstryggheten, modernisera infrastrukturen och utveckla hållbara energiprojekt. Efter kärnkraftkatastrofen i Japan är man i EU medveten om vidden av sitt ansvar och att man inte har råd att försumma säkerheten vid de egna kärnkraftverken.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Betänkandet om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna innehåller en sammanfattning om EU:s finansiering för att stänga och avveckla kärnkraftverken Ignalina i Litauen, Buhunice i Slovakien och Kozloduj i Bulgarien. Inom ramen för anslutningsförhandlingarna om medlemskap i EU åtog sig Litauen, Slovakien och Bulgarien att stänga och avveckla dessa kärnkraftverk som enligt G7-förhandlingarna inte kunde uppgraderas till minimisäkerhetsstandarderna till ekonomiskt acceptabla kostnader. EU åtog sig att finansiera stängning och avveckling och fastställer budgetramen. Jag välkomnar att EU är i stånd att stödja sådan verksamhet. Att man avvecklar gamla kärnkraftverk med säkerhetsbrister i Europa är av största betydelse för att skydda europeiska medborgares liv och hälsa.

Jag hoppas att man också stänger och avvecklar de äldsta kärnkraftverken i Frankrike på liknande sätt. Tyskland beslutade att vidta samma typ av åtgärder omedelbart efter katastrofen i Japan. Jag kommer att rösta ja till betänkandet, eftersom det är nödvändigt att fullfölja stängningen och avvecklingen av kärnkraftverken i Ignalina, Bohunice och Kozloduj med lämplig finansiering från EU.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om EU:s finansiering för att avveckla kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna. Jag anser att EU bör stödja att stängningen av dessa anläggningar och investeringar i alternativa energiprojekt för att garantera den europeiska allmänhetens säkerhet, skydda dess hälsa, minska energiberoendet och minimera de potentiella samhällskostnaderna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Innan länderna i Central- och Östeuropa anslöt sig till EU hade de inte lika stränga regler för kärnkraft och radioaktivt avfall som EU hade vid samma tidpunkt. I vissa av dessa länder fortsatte man dessutom att driva gamla sovjettillverkade reaktorer som inte kunde uppgraderas till minimisäkerhetsstandarderna till ekonomiskt acceptabla kostnader. Vid anslutningen åtog sig därför Litauen, Slovakien och Bulgarien att avveckla de reaktorer som inte uppfyllde standarderna. För denna verksamhet behövdes ingripande ekonomiskt stöd från EU, och det kommer att fortsätta till 2013. Efter de tragiska händelserna i Japan anser jag att det finns ett brådskande behov att slutföra alla program för att stänga och avveckla de kärnkraftverk i Central- och Östeuropa som inte uppfyller europeiska säkerhetskrav.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Litauen, Slovakien and Bulgarien har fullgjort sina tidsmässiga skyldigheter när det gäller att stänga reaktorenheterna vid tre kärnkraftverk. Enhet 1 vid kärnkraftverket Ignalina stängdes den 31 december 2004 och enhet 2 den 31 december 2009. Enhet 1 vid kärnkraftverket Bohunice V1 stängdes den 31 december 2006 och enhet 2 den 31 december 2008. Enheterna 1 och 2 vid kärnkraftverket Kozloduj stängdes den 31 december 2002 och enheterna 3 och 4 den 31 december 2006. Det finns rättslig grund att bevilja ekonomiskt stöd, och beloppet ska fastställas årligen genom ett kommissionsbeslut som grundas på separata, kombinerade programplaneringsdokument för varje enskilt år, vilket möjliggör kontroll över de godkända projektens utveckling och finansiering. Syftet med EU:s stöd är att hjälpa dessa tre medlemsstater att hantera den finansiella och ekonomiska börda som de fasta tidsfristerna för förtida stängnings ger upphov till, täcka kostnaderna för det stora och viktiga avvecklingsarbetet, investera i energiprojekt med målet att minska energiberoendet och bidra till att lindra de sociala konsekvenserna av att kärnkraftverken avvecklas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi vet att medelåldern på de kärnreaktorer som är i drift är ganska hög i nästan hälften av EU:s medlemsstater, och det har föranlett ett behov av att avveckla vissa av reaktorerna av säkerhetsskäl och för att skydda och värna om folkhälsan och miljön.

De nya medlemsstaterna står inför kravet att avveckla ett antal reaktorer, och vi tycker att det är rätt och rimligt att de kan förvänta sig stöd från EU för att fullfölja avvecklingsprocesserna på ett korrekt och säkert sätt.

Avvecklingsprocesserna bör inbegripa nödvändigt underhåll och övervakning efter stängningen, avfallshantering, lagring av avfall och använt kärnbränsle och dekontaminering, miljöuppgradering av anläggningarna och stöd för att ersätta de stängda kraftverkens produktionskapacitet med särskilt fokus på miljömässig hållbarhet och energieffektivitet.

Tills sist bör påpekas att man även måste beakta processernas sociala konsekvenser och – förutom att uppfylla alla säkerhetsvillkor, före, under och efter avvecklingen – garantera att de anställdas jobb och rättigheter skyddas.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) I punkt 7 i Marian-Jean Marinescus betänkande påpekar man att avvecklingen av vissa kärnkraftverk i Litauen, Slovakien och Bulgarien ”bör få högsta prioritet i säkerhetens och hälsans intresse för hela Europas befolkning”. Jag instämmer fullständigt i detta, men jag vill gå längre än så. Det skulle ligga i vårt folks intresse, både ur hälso- och säkerhetssynvinkel, att helt och hållet sluta att använda kärnkraft i samtliga medlemsstater.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Som ni vet hade Litauen, Slovakien och Bulgarien gamla kärnreaktorer av sovjetmodell i drift. Det internationella samfundet slog fast att dessa reaktorer inte kunde uppgraderas till minimisäkerhetsstandarderna till ekonomiskt acceptabla kostnader. Man insåg att en förtida stängning skulle innebära en exceptionell ekonomisk börda, och som ett tecken på solidaritet åtog sig EU att tillhandahålla tillräckligt ekonomiskt stöd för att avveckla dessa reaktorenheter före slutet av 2013. Det är emellertid oroväckande att viktiga infrastrukturprojekt för avfallshantering (projekt för lagring av använt kärnbränsle och projekt för avfallslagringsplatser) har varit mycket försenade. Man har utnyttjat nästan hela den flexibilitet som fanns i systemen och förseningarna kan börja påverka hela avvecklingsplanen, med motsvarande ökning av kostnaderna som följd. Kommissionen bör rapportera om resultaten av den nya utvärderingen av projektets tidsplan. En stor del av medlen hade anslagits till energiprojekt, men avvecklingen kräver fortfarande en hel del finansiering och de nationella medlen räcker inte till för att täcka kostnaderna. Den statliga fonden för avveckling av kärnkraftverket Ignalina har inte lyckats ackumulera tillräckliga medel. Enbart de teknikrelaterade kostnaderna för avvecklingen uppgår till mellan 987 och 1300 miljoner euro. EU:s medlemsstater måste vidta lämpliga åtgärder i detta avseende. Med tanke på kärnsäkerheten måste vi dessutom diskutera de nya kärnkraftverk som man planerar att bygga vid EU:s gränser i Ryssland och Vitryssland. De kan innebära en ny utmaning för EU och i framtiden utgöra ett verkligt hot mot vårt folks hälsa och vår miljö.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Kärnreaktorerna i Litauen, Slovakien och Bulgarien kan inte moderniseras till ekonomiskt acceptabla kostnader för att uppfylla de minimisäkerhetsstandarder som krävs. Dessa tre länder åtog sig under anslutningsförhandlingarna att stänga och avveckla kärnreaktorerna inom en överenskommen tidsram. För att kunna gå vidare och få till stånd en effektiv stängning måste vi ha en tydlig budgetplan och möjlighet att kontrollera att de medel som ställs till förfogande används på rätt sätt. Jag stöder Marian-Jean Marinescus betänkande eftersom de europeiska medborgarnas säkerhet måste vara vår främsta prioritering.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. − (IT) Frågan om effektivitet och ändamålsenlighet i EU:s finansiering av projekt för att avveckla kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna är nu mer relevant än någonsin. Katastrofen som nyligen ägde rum i Japan har gjort säkerhetsaspekterna mer angelägna än någonsin. I Marian-Jean Marinescus betänkande granskas i synnerhet tillhandahållandet av tillräckligt ekonomiskt stöd för att garantera att man avvecklar kärnkraftverk i Litauen, Slovakien och Bulgarien. När dessa länder gick med i EU åtog de sig att avveckla kärnkraftverken inom sina territorier. EU har åtagit sig att ge tillräckligt ekonomiskt stöd för att dessa skyldigheter ska fullgöras. Jag anser att EU måste förslå kraftfulla åtgärder när det gäller frågor som ligger medborgarna varmt om hjärtat, inklusive frågan om kärnkraftverkens säkerhet.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) När Litauen, Slovakien och Bulgarien gick med i EU utarbetade man en plan för stängning och avveckling av ett antal gamla kärnkraftverk som inte uppfyllde EU:s standarder. Tack vare mycket stora anslag, som kommer att uppgå till totalt 2848 miljoner euro i slutet av 2013, har det varit möjligt att stänga samtliga kärnkraftverk och se till att man delvis ställer om till andra energikällor i dessa medlemsstater. Flera åtaganden tycks emellertid inte ha fullföljts, och det finns skäl att fråga sig hur de anslagna medlen har använts. Därför röstade jag för parlamentets resolution. I resolutionen belyser man de nästan obefintliga framsteg som gjorts när det gäller avvecklingen, trots att den är det främsta skälet till programmet, och man uppmanar kommissionen att genomföra stödet på ett mer verkningsfullt sätt, till exempel genom att lägga fram en årlig framstegsrapport. Kommissionen skulle i detta syfte kunna bygga vidare på den granskning som för närvarande görs av Europeiska revisionsrätten. Kommissionen bör också inrätta en grupp av samordnare och experter som övervakar alla tre projekten, vilket man märkligt nog ännu inte har gjort.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som rör de tre länderna Litauen, Slovakien och Bulgarien. De hade gamla kärnreaktorer av sovjetmodell, och det internationella samfundet bedömde i linje med det multilaterala programmet som antogs under G7-toppmötet i München 1992 att dessa reaktorer inte kunde uppgraderas till minimisäkerhetsstandarderna till ekonomiskt acceptabla kostnader. Inom ramen för förhandlingarna om anslutning till EU åtog sig de tre länderna att stänga och därefter avveckla dessa kärnreaktorer före ett visst datum. Som en solidarisk handling åtog sig EU, som insåg att den förtida stängningen skulle ge upphov till en exceptionell ekonomisk börda, att tillhandahålla tillräckligt ekonomiskt tilläggsstöd för att avveckla dessa reaktorenheter före slutet av 2013.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Betänkandet handlar om EU-finansiering vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna. Dessa kärnkraftverk är en fara för folkhälsan och ekosystemet, inte bara i ursprungslandet utan även i Europa och i övriga världen. Med anledning av kärnfrågan i betänkandet röstade jag för att vi ska bidra till att dessa gamla kärnkraftverk avvecklas. Jag anser dock att EU:s kärnkraftspolitik bör sträcka sig ännu längre. Med tanke på de allvarliga riskerna med kärnkraft, som vi har känt till under en lång tid, och den kärnkraftskatastrof som pågår i Japan anser jag att man omedelbart bör upprätta en EU-plan för att överge detta energislag. Jag anser även att EU omedelbart bör dra in finansieringen och stödet till nya kärnkraftverk.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Detta betänkande handlar om avveckling av kärnkraftverk som är i mycket dåligt skick och utgör ett omedelbart hot mot alla EU-medborgares hälsa. I betänkandet ifrågasätts endast delvis den så kallade energikomponenten i EU:s finansiella stöd till avvecklingsprogrammet.

Parlamentet måste klart och tydligt fördöma denna finansiering av nya kärnkraftverk. Men det gör vi inte, och vi kräver heller inte att man ska avstå från kärnkraft, trots att det är nödvändigt. Med tanke på att katastrofen i Fukushima inträffade för bara några dagar sedan är det skamligt att tänka så kortsiktigt. Jag kräver att man omedelbart inför en EU plan som syftar till att fasa ut kärnkraften. Jag röstade för betänkandet, med särskild hänvisning till den finansiering av avveckling av kärnkraftverk som behandlas i betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Kärnkraftssäkerhet är en fråga som gäller alla i Europa. Den senaste olyckan i Japan har belyst riskerna med kärnkraftverk. I östeuropeiska stater som vill bli en del av EU finns kärnkraftverk med sovjetisk teknik som har varit i drift under många år och som håller på att nå slutet av sin livslängd. Med tanke på de betydande kostnaderna för att avveckla dessa anläggningar är det ett naturligt steg för EU att stödja dessa länder i deras avvecklingsarbete, så att ingen kärnkraftsolycka inträffar inom Europas gränser. Tyvärr känner vi alla till vilka konsekvenser en sådan olycka skulle få.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. − (ES) Jag röstade för betänkandet om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna, eftersom man i detta betänkande framhåller att avvecklingen av de berörda kärnkraftverken bör få högsta prioritet i säkerhetens och hälsans intresse för hela Europas befolkning och uttrycker en fruktan för att bristen på finansiella resurser för avvecklingsåtgärder kommer att försena avvecklingen av kärnkraftverk och hota miljön och folkhälsan. Olyckan i Fukushima bevisar att kärnkraften är okontrollerbar i händelse av en katastrof och att kärnkraften inte kan förvaltas i privat regi. Vi kräver därför enträget att ett moratorium införs, så att inga fler kärnkraftverk byggs. Vi måste även införa en tidsplan för avveckling av de 143 kärnkraftverk som för närvarande finns i Europa. EU måste arbeta för en framtid som är fri från kärnkraftverk och som bygger på förnybara energikällor.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) I resolutionen fastställs planerna på att avveckla omoderna kärnkraftverk i tre EU-länder: Ignalina i Litauen, Bohunice i Slovakien och Kozloduj i Bulgarien. I resolutionen finns även beräkningar av utgifter och förseningar vid en eventuell finansiering av energiprojekt som inte gäller avveckling. ”Eventuell finansiering” är ett bra sätt att uttrycka det. Det är nödvändigt att tydligare och mer specifikt klargöra exakt hur man har tänkt ersätta kraftfulla energikällor samt var och när nya elverk ska byggas med hjälp av våra finansiella medel. Jag röstade ”ja” eftersom jag är medveten om riskerna med kärnkraftverk, men vad är det för mening med att avveckla Ignalina samtidigt som andra planerade kärnkraftverk ännu inte har byggts i EU? Kanske vore det bättre att bygga om de befintliga?

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är antingen omöjligt eller förbundet med ekonomiskt orimliga kostnader att modernisera vissa av kärnreaktorerna i Litauen, Slovakien och Bulgarien, så att man kan garantera att de uppfyller minimisäkerhetsstandarderna. I enlighet med förhandlingarna om anslutning till EU har dessa central- och östeuropeiska stater fått finansiering i syfte att avveckla omoderna reaktorer. Omkring 1 300 miljoner euro har betalats ut till Litauen (Ignalina), Slovakien (Bohunice V1) och Bulgarien (Kozloduj) fram till 2009. EU har åtagit sig att göra ytterligare utbetalningar fram till slutet av 2013. Under den rysk-ukrainska gaskrisen övervägde Slovakien en återuppta driften i det avvecklade kärnkraftverket i Bohunice för att ersätta den energiförlust som orsakades av bristen på gasförsörjning från Ryssland. Japan har gett oss ett exempel på hur lätt ett kärnkraftverk kan bli okontrollerbart. Det gör det än viktigare att avveckla omoderna reaktorer, samtidigt som alternativa energikällor utvecklas för att förhindra att driften återupptas i redan avvecklade kärnkraftverk. Därför röstade jag för betänkandet.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Det råder absolut inga tvivel om att EU och medlemsstaterna måste ge avvecklingen av de berörda kärnkraftverken i de nya medlemsstaterna högsta prioritet för hela den europeiska befolkningens säkerhet och hälsa. Samtidigt bör precis lika mycket arbete ägnas åt att undanröja riskerna i EU:s omedelbara närområde. Här understryker jag det överhängande behovet av att fastställa och frigöra de resurser som krävs för att bygga en ny sarkofag ovanpå Tjernobyls kärnkraftsreaktor som exploderade 1986.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag samtycker till resolutionen om EU-finansiering vid avveckling av kärnkraftverk i Litauen, Slovakien och Bulgarien. Framför allt måste vi sträva efter att se till att avvecklingsarbetet genomförs i tid, samtidigt som alla nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtas och även minimala risker för människors hälsa och miljön undanröjs. Om vi åtar oss att avveckla Ignalina och andra kärnkraftverk måste alla finansiella resurser som tilldelas detta ändamål användas så som det är avsett och i enlighet med principen om öppenhet och effektivitet. De nationella myndigheterna måste slutföra utförliga avvecklingsplaner som ett brådskande ärende. Jag anser att resultaten av den revision som har genomförts av revisionsrätten kommer att visa vad medlen har använts till och hur effektivt. Vi måste göra allt för att se till att avvecklingsarbetet och hanteringen av avfall från avvecklingen har påbörjats senast 2013. Jag anser att det vore klokt att begära att kommissionen ska lägga fram en utförlig finansieringsplan inför parlamentet och fastställa ansvaret vid användning av EU-stöd. Med tanke på att de sammanlagda statliga medlen för avveckling av kärnkraftverk inte räcker till vore det klokt att utarbeta strategier och planer som innehåller nya åtgärder samt att tillhandahålla ytterligare EU-medel i enlighet med detta.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet om EU-finansiering vid avveckling av kärnkraftverk i Litauen, Slovakien och Bulgarien, eftersom jag mot bakgrund av de senaste händelserna efter jordbävningen och kärnkraftskrisen i Japan anser att det är grundläggande och avgörande att EU antar en politik för säkerhetskontroll av kärnreaktorer och på så vis undanröja alla risker. Gamla kärnreaktorer av sovjetisk konstruktion har varit i drift i de berörda länderna, och det har visat sig vara tekniskt omöjligt att modernisera dem så att de motsvarar gällande internationella säkerhetsstandarder. EU-finansiering är en logisk åtgärd i förhållande till den ekonomiska börda som dessa länder måste bära för att lägga ned kärnkraftverken.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Inom ramen för förhandlingarna om anslutning till EU förhandlade Litauen, Slovakien och Bulgarien till sig stöd för avveckling av gamla kärnreaktorer av sovjetisk konstruktion, som enligt den internationella gemenskapen och i enlighet med G7-toppmötet 1992 i München inte skulle kunna anpassas till minimisäkerhetsstandarderna till ekonomiskt acceptabla kostnader. I samband med anslutningsförhandlingarna åtog sig de tre länderna att stänga och därefter avveckla kärnreaktorerna på fastställda datum. Som en solidarisk handling åtog sig EU, som insåg att den tidiga stängningen utgjorde en exceptionell finansiell börda, att ge lämpligt finansiellt tilläggsstöd för avvecklingen av dessa reaktorenheter fram till slutet av 2013. Stödprogrammet har varit föremål för regelbundna revisioner och utvärderingar. Revisionsrätten håller för närvarande på att genomföra revisioner av resultaten för alla de tre programmen, och en rapport väntas föreligga hösten 2011. Man kan redan nu dra slutsatsen att det hade gått att skapa synergieffekter mellan de tre projekten för att göra EU:s åtgärder mer effektiva och ändamålsenliga. Jag röstade för betänkandet, i vilket jag vill betona kommissionens rekommendation om harmonisering av bestämmelserna för avveckling av kärnreaktorer.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Parlamentets förslag till resolution om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna, såsom det lagts fram den 14 mars 2011, syftar till att fastställa vilka stadier som har nåtts i avvecklingen av omoderna kärnkraftverk i Litauen, Bulgarien och Slovakien, som har fått finansiellt EU-stöd sedan 1999. Tryggad energiförsörjning är en av huvudprioriteringarna i EU:s energistrategi. Enligt de senaste prognoserna kommer de förseningar som hittills inträffat i programmen inte att utgöra något hinder för att inleda avvecklingsprocessen och hanteringen av radioaktivt avfall. De kommer inte heller att påverka det arbete som ska vara utfört av kraftverkets personal senast 2013. Ändå kvarstår ett stort problem, nämligen att avvecklingsplanerna fortfarande måste slutföras och att det krävs insatser för att förbättra förvaltningen av finansiella resurser och samordningen mellan de nationella myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Av dessa skäl röstar jag för förslaget till resolution.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) De tre länderna Litauen, Slovakien och Bulgarien hade tidigare gamla kärnreaktorer av sovjetisk konstruktion i drift. I enlighet med det multilaterala handlingsprogrammet för G7 som antogs vid G7-mötet i München 1992 konstaterade den internationella gemenskapen att reaktorerna inte kunde uppgraderas till minimisäkerhetsstandarderna till ekonomiskt acceptabla kostnader. I samband med förhandlingarna om anslutning till EU åtog sig de tre länderna att stänga och därefter avveckla kärnreaktorerna på fastställda datum. Som en solidarisk handling åtog sig EU, som insåg att den tidiga stängningen utgjorde en exceptionell finansiell börda, att ge lämpligt finansiellt tilläggsstöd för avvecklingen av dessa reaktorenheter fram till slutet av 2013.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är av största vikt att vi fortsätter att noga övervaka avvecklingsarbetet vid kärnkraftverken i Litauen, Slovakien och Bulgarien, som vid anslutningen till EU fortfarande hade gamla kärnreaktorer av sovjetisk konstruktion i drift, vilka har visat sig vara omöjliga att uppgradera till modernare säkerhetsstandarder till acceptabla kostnader.

Efter den katastrof som nyligen inträffade i Japan kan vi, med tanke på säkerheten för alla EU-medborgare och världsmedborgare, inte fortsätta att ligga efter med detta arbete. Den exceptionella finansiella börda som avvecklingsförfarandet innebär kan inte heller längre användas som ursäkt för eventuella förseningar. EU har därför åtagit sig att tillhandahålla lämpligt finansiellt stöd för avveckling av dessa reaktorer senast i slutet av 2013. Det ligger i alla EU-medborgares intresse att inte tolerera några fler förseningar utan omedelbart fördöma sådana vid alla högst relevanta tillfällen.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Efter den katastrof som orsakades av kärnkraftverket i Japan och som även berodde på att man inte hade anpassat det till gällande säkerhetsstandarder, kan vi säga att vi fattade ett utmärkt beslut när vi fastställde datum för definitiv nedläggning av tre gamla kärnkraftverk av sovjetisk konstruktion i Litauen, Slovakien och Bulgarien i samband med anslutningsförhandlingarna.

Tidpunkten för den definitiva nedläggningen med efterföljande säkerhetsunderhåll har fastställts till 2013, vilket innebär en kostnad på nästan 3 miljarder euro för EU. På grund av förseningar och ökade kostnader i samband med ett säkert omhändertagande av de tre kärnkraftverken föreslår man i betänkandet att kommissionen ska öka övervakningen för att fastställa hur långt man kommit i processen och när de olika faserna i avvecklingsförfarandet ska vara slutförda i enlighet med den ursprungliga tidsplanen.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) I Litauen, Slovakien och Bulgarien fanns tidigare gamla kärnkraftverk av sovjetisk konstruktion. Den internationella gemenskapen konstaterade att dessa reaktorer inte kunde uppgraderas till minimisäkerhetsstandarder till ekonomiskt acceptabla kostnader. Inom ramen för anslutningsförhandlingarna fastställdes att de tre kärnkraftverken skulle stängas inom en viss tidsfrist och därefter avvecklas. Under perioden 1999–2013 har 2,7 miljarder euro öronmärkts för detta ändamål. I slutet av 2009 hade 1,8 miljarder euro redan betalats ut. Trots detta har det inträffat avsevärda förseningar i genomförandet av avvecklingsprogrammen. Parlamentet befarar att dessa förseningar kommer att leda till risker för miljön och folkhälsan. Jag är nöjd med betänkandet, inte minst för att parlamentet har gett sitt stöd till mina ändringsförslag som lades fram i budgetkontrollutskottet samt har krävt att medlen ska förvaltas och användas med absolut transparens.

Parlamentet har även antagit mitt förslag om att kommissionen årligen ska rapportera till parlamentet och informera oss om huruvida det är troligt att de öronmärkta resurserna kommer att utnyttjas under de kommande tre åren såsom kommissionens förutspått. Betänkandet utgör grunden för en mycket noggrann övervakning av processen, vilket är positivt av flera olika skäl.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom jag stöder en successiv avveckling av kärnkraftverk.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för betänkandet. Avvecklingen av kärnkraftverken Ignalina, Bohunice och Kozloduj drar ut alldeles för länge på tiden och man bör kräva större insatser från de nationella operatörerna. Det är även ytterst nödvändigt att alla medlemsstaterna kräver gemensamma standarder för avveckling av kärnkraftverk. Tydliga ansvarsområden måste fastställas. I sina förhandlingar om anslutning till EU förklarade de tre länderna, det vill säga Litauen, Slovakien och Bulgarien, att de var villiga att stänga de tre osäkra kärnkraftverken.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. − (LT) De tragiska händelser som inträffade i Japan förra månaden och oron över säkerheten i kärnkraftverket Fukushima har lett till många diskussioner om kärnkraftverk. Det är mycket viktigt att dessa diskussioner äger rum – många litauiska medborgare minns fortfarande Tjernobyltragedin alldeles för väl. Avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen var ett av villkoren för EU-medlemskap, men detta har varit mycket smärtsamt. EU har försett Litauen med 837 miljoner euro i stöd för att lindra konsekvenserna av avvecklingen av kärnkraftverket under perioden 2007–2013. Det räcker dock inte med att bara ta emot EU-finansiering för avveckling av reaktorenheten. Säker avveckling är en lång väg och EU måste stödja Litauen i varje steg på denna väg. Detta bör innefatta omfattande stöd vid hantering av radioaktivt och farligt avfall.

Som föredraganden slår fast är det viktigt med omfattande EU-stöd för att minska de ekonomiska och sociala följderna av avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina. Avvecklingen har gjort många litauiska medborgare överflödiga på arbetsmarknaden och inverkat negativt på vår ekonomi. EU måste tillhandahålla mer stöd för projekt inom energisektorn för att lindra de ekonomiska konsekvenserna av avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina. Detta skulle kunna innebära att man främjar en förlängning av åtgärderna för att öka energiproduktionen och energieffektiviteten.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade för betänkandet om avveckling av de tre kärnreaktorerna i Litauen, Slovakien och Bulgarien. Eftersom dessa kärnreaktorer inte ens uppfyller minimisäkerhetsstandarderna, var avvecklingen av dem ett av de villkor som de tre länderna samtyckte till under anslutningsförhandlingarna och EU åtog sig därmed att täcka vissa av avvecklingskostnaderna. Mot denna bakgrund är det särskilt goda nyheter att avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen innebär att landets enda kärnkraftverk har tagits ur drift.

Betänkande: Matera (A7-0060/2011)

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades 2006 för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Sedan den 1 maj 2009 har fonden utökats till att inbegripa stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den ekonomiska, finansiella och sociala krisen.

Nu när vi befinner oss i en allvarlig kris med ökad arbetslöshet som en av de främsta konsekvenserna, bör EU använda alla medel som står till buds för att reagera, särskilt när det gäller stöd till dem som drabbats av arbetslöshet. Därför röstade jag för betänkandet som gäller utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för Tjeckien, i syfte att stödja arbetstagare som har blivit uppsagda från Unilever ČR spol.s r.o.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. − (ES) Stödet omfattar 460 av de 664 arbetstagare som har blivit uppsagda av företaget Unilever ČR och som varit anställda inom detaljhandelssektorn. Av de drabbade är 52,4 procent kvinnor, 13 procent är äldre än 54 år och 9,1 procent är yngre än 24 år. Det bör framhållas att de åtgärder som syftar till att bistå med utbildning för uppsagda arbetstagare kommer att samfinansieras av företaget, som inte drar sig undan sitt ansvar. Åtgärderna kommer genomföras av entreprenörer eller företag som arbetar på uppdrag av Unilever.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Det är en framgång för parlamentet att man i 2011 års budget för första gången anslår 47 608 950 euro till budgetposten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Fonden skapades som ett separat specifikt instrument med egna mål och tidsfrister och den förtjänar därför ett eget målinriktat anslag, så att man undviker överföringar från andra budgetposter, vilket har inträffat tidigare och kan försämra möjligheterna att uppfylla de olika målen. Enligt min åsikt har fonden visat sitt värde, och min enda betänklighet är att de nya medlemsstaterna inte har använt den i större utsträckning. I slutändan kan man få intrycket att syftet med fonden är att ge de gamla medlemsstaterna de resurser från EU-budgeten som de tidigare brukade få inom ramen för till exempel sammanhållningspolitiken. Enligt min åsikt är den första ansökan i historien från Tjeckien om ett anslag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bara det första steget. Flera andra ansökningar kommer att följa efter den, eftersom även den tjeckiska industrin har drabbats av globaliseringen och den globala finanskrisen, och de tjeckiska arbetstagare som har blivit uppsagda förtjänar att få stöd från EU i sina försök att lyckas på en problemtyngd arbetsmarknad.

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades 2006 som ett flexibelt instrument för snabbt, tidsbegränsat och enskilt engångsstöd till arbetstagare som blivit uppsagda till följd av globaliseringen eller den finansiella och ekonomiska krisen. Detta är första gången man tilldelar resurser från fonden till Tjeckien sedan den globala ekonomiska och finansiella krisen utbröt, och åtgärden syftar särskilt till att lindra konsekvenserna av uppsägningen av 634 arbetstagare på företaget Unilever, som har lagt ned en fabrik i kommunen Nelahozeves. Med tanke på att 52,4 procent av de uppsagda är kvinnor och över 13 procent är äldre än 54 år anser jag att det vore synnerligen lämpligt att frigöra resurser till Tjeckien, och jag röstade därför ja till betänkandet.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag är nöjd med det arbete som uträttats inom ramen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, nämligen arbetet för att stödja arbetstagare som drabbats av förändringarna i världshandeln. På motsvarande sätt stöder jag beslutet att utnyttja fonden till förmån för Tjeckien och arbetstagare från företaget Unilever, som har fått göra över 500 oväntade uppsägningar till följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Detta beslut är därför av stor vikt, inte bara för arbetstagarna och deras familjer, utan även för Melník-regionen, där Unilevers anläggning låg och där ekonomin till stor del är beroende av livsmedelstillverkning, kemisk industri och energiindustri.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet och det ändringsförslag som syftar till en översyn av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Anledningen är att jag beklagar att fonden i dagsläget inte kräver någon utredning av huruvida ekonomin är sund, huruvida det har skett eventuella skatteflykter eller hur situationen ser ut för statligt stöd till multinationella företag vars omstrukturering motiverar stöd inom ramen för fonden. Jag anser att detta borde beaktas i den kommande översynen av förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, utan att tillgången till fonden för uppsagda arbetstagare äventyras.

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − Vi har valt att även denna gång ställa oss bakom att EU:s globaliseringsfond får aktiveras - denna gång för att hjälpa sammanlagt cirka 1 200 personer som förlorat sina jobb i Polen och Tjeckien - eftersom Europa fortfarande lider av den ekonomiska krisen och särskilda tider kräver särskilda åtgärder.

Vi anser dock att vi för framtiden snarare bör använda oss av redan befintliga instrument - i synnerhet den Europeiska socialfonden - för att öka anställningsbarheten hos dem som varslats eller blivit uppsagda. Något behov av en globaliseringsfond i nästa budgetperiod torde inte finnas.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Ansökan gäller 634 arbetstagare som har blivit uppsagda från företaget Unilever ČR, som bedriver verksamhet inom detaljhandelssektorn i den tjeckiska regionen Střední Čechy. Precis om i fallet med årets första ansökan från den polska regionen Podkarpackie har utskottet för sysselsättning och sociala frågor bedömt att förfarandet är förenligt med kriterierna för berättigande till stöd. Jag kan tyvärr inte låta bli att notera omfattningen av uppsägningar i unionen, som tyder på att det fortfarande måste göras en hel del för att vi ska ta oss ur den kris som vi hamnat i. Jag stöder kommissionens förslag om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och hoppas att de uppsagda arbetstagarna kan hitta nya arbeten så snart som möjligt.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Betänkandet gäller parlamentets och rådets förslag till beslut om utnyttjande av 323 820 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i syfte att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för tjeckiska arbetstagare som blivit uppsagda till följd av den rådande ekonomiska och finansiella krisen. Detta är den andra ansökan i ordningen som beviljas inom ramen för EU:s budget för 2011. Den lämnades in till kommissionen den 24 mars 2010 och avser 634 arbetstagare från företaget Unilever ČR i regionen Střední Čechy, som bedriver verksamhet inom detaljhandelssektorn. Med tanke på att detta inbegriper ett särskilt budgetinstrument och att det begärda beloppet är rättsligt godtagbart och förenligt med bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan parlamentet, rådet och kommissionen, nämligen punkt 28, röstar jag för förslaget. Jag hoppas att det bidrar till att minska de ekonomiska svårigheterna för regionens invånare och till att stimulera den lokala ekonomin.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Än en gång ska Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utnyttjas, denna gång för att stödja arbetstagare som blivit uppsagda från en fabrik som ägs av det multinationella företaget Unilever i Tjeckien.

Precis som vid andra tillfällen har vi röstat för betänkandet. Utöver de reservationer som vi alltid framför i sådana här situationer bör man emellertid lyfta fram ytterligare några aspekter av förfarandet. Kommissionen har begränsat sig själv genom att säga att Unilever inte har fått något statligt stöd eller EU-stöd för att öppna fabriken i Tjeckien före eller efter anslutningen till EU. Kommissionen har dock inte tillhandahållit någon information, såsom den borde ha gjort och också har ombetts göra, om vad som händer med koncernens andra fabriker, med motiveringen att den inte är skyldig att göra detta i enlighet med förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

Vid sidan av det som har skett just i detta fall i Tjeckien vore det intressant att få reda på och bedöma hur Unilever-koncernen har agerat på EU-nivå. Vi beklagar därför bristen på information om offentligt stöd till denna koncern och till multinationella företag i allmänhet, vars omstrukturering har lett till att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utnyttjas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Än en gång ska Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utnyttjas, denna gång för att stödja arbetstagare som blivit uppsagda från en fabrik som ägs av det multinationella företaget Unilever i Tjeckien. Kommissionens ståndpunkt i frågan har varit mycket omtvistad, eftersom kommissionen har begränsat sig själv genom att säga att Unilever inte har fått något statligt stöd eller finansiellt stöd från EU-fonder för att öppna fabriken i Tjeckien före eller efter anslutningen till EU. Kommissionen har dock inte tillhandahållit någon information, såsom den borde ha gjort och också har ombetts göra, om vad som händer med koncernens andra fabriker, med motiveringen att den inte är skyldig att göra detta i enlighet med förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

Under debatten i utskottet för sysselsättning och sociala frågor har jag därför lyft fram att det inte har funnits någon information tillgänglig om vad som händer med Unilever-koncernen på EU-nivå, och jag har föreslagit att frågan ska tas upp vid översynen av förordningen, så att man kan utreda hur den finansiella situationen ser ut, bland annat när det gäller statligt stöd, för multinationella företag vars omstrukturering har lett till utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Översynen får emellertid inte medföra att tillgången till fonden för uppsagda arbetstagare äventyras.

Vi har därför röstat därför för dessa förslag.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för anställda inom livsmedelsindustrin (UNILEVER) i Tjeckien. Jag vill dock betona att förordningen för denna fond måste ses över så snart som möjligt. För detta ändamål har jag under omröstningen medundertecknat och säkerställt antagandet av ett ändringsförslag som syftar till att fastställa att det är till skada för förordningen att inte kräva en utredning av huruvida ekonomin är sund, huruvida det har skett eventuella skatteflykter eller hur situationen ser ut för statligt stöd till multinationella företag som har dragit fördel av att fonden utnyttjats. I en tid när EU kämpar för att finansiera sina mål och måste välja mellan politikområden av lika hög prioritet får man inte använda EU-medel till att finansiera marknadsinträde och omlokaliseringsstrategier för stora multinationella företag vars enda avsikt är att öka sin vinst. Jag anser att detta måste beaktas i den kommande förordningen, utan att det inverkar negativt på tillgången till fonden för uppsagda arbetstagare.

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. – (CS) Jag rekommenderar att man röstar för Barbara Materas betänkande om utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, till vilken Tjeckien har lämnat in sin första ansökan om stöd. Jag anser att det är viktigt att betona betydelsen av denna fond, som inrättades under ledning av den tjeckiska socialdemokratiska kommissionsledamoten Vladimír Špidla. Den finansiella och ekonomiska omvälvning som följt därefter har berövat många människor deras arbeten i Europa. Resurserna från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter finansierar endast sådana åtgärder som gör det lättare att hitta ett nytt jobb för människor som har blivit uppsagda, anmält sig till yrkesutbildningsprogram och tillägnat sig kompetenser som motsvarar behoven på arbetsmarknaden eller som har blivit egenföretagare. I enlighet med Barbara Materas betänkande kan jag upprepa att Unilever uppfyller alla kriterierna. Unilever ČR tvingades stänga anläggningen i Nelahozeves på grund av följderna av den ekonomiska krisen, och uppsägningarna har drabbat de flesta arbetstagarna.

Unilever har erbjudit alla som lämnat företaget ett omfattande stödprogram för att de skulle hitta nya sysselsättningar, och företaget har haft ett nära samarbete med den lokala arbetsförmedlingen vid förvaltningen av programmet. På grundval av informationen i betänkandet samtycker jag därför till att resurserna utnyttjas och till kommissionens förslag att betala 323 820 euro till Tjeckien från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. För ansökningar efter den 1 maj 2009 har fonden utökats till att inbegripa stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att använda medel från fonden upp till ett belopp på högst 500 miljoner euro per år. Tjeckien lämnade den 24 mars 2010 in en ansökan om bidrag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till följd av 634 uppsägningar (samtliga uppsagda omfattas av stöd) i företaget Unilever ČR, spol.sr.o, som verkar inom detaljhandelssektorn (livsmedelsprodukter), och ansökan kompletterades med uppgifter fram till den 20 september 2010. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av det ekonomiska stödet. Kommissionen föreslår därför att ett belopp på 323 820 euro ska anslås. Jag har därför samtyckt till att fonden ska utnyttjas i syfte att tillhandahålla ekonomiskt stöd till Tjeckiens ansökan. Jag anser även att andra EU-medlemsstater i större utsträckning bör dra fördel av de möjligheter som EU-fonderna erbjuder.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för ett utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för Tjeckien, eftersom jag anser att instrumentet är en värdefull resurs för stöd till arbetstagare som drabbas av svårigheter på grund av den ekonomiska krisen. Dagens omröstning gäller en ansökan om stöd till 634 arbetstagare på företaget Unilever ČR, som verkar inom detaljhandelssektorn i Nuts II-regionen Střední Čechy, till ett belopp på 323 820 euro från fonden. Avslutningsvis vill jag betona vikten av denna fond, som har visat sig vara en användbar och effektiv resurs för bekämpning av arbetslöshet till följd av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar betänkandet, som syftar till att utnyttja medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till stöd för arbetstagare som blivit uppsagda i Tjeckien. Ansökan gäller 634 uppsägningar till följd av nedläggningen av Unilevers anläggning i Nelahozeves under det sista kvartalet 2009. Med hjälp sammanlagt 0,32 miljoner euro från fonden kommer 460 uppsagda arbetstagare att kunna dra nytta av individanpassade åtgärder.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag lägger ned min röst när det gäller de tjeckiska arbetstagare som har blivit arbetslösa på grund av globaliseringen. Den prekära situation som de har hamnat i är rätt och slätt en konsekvens av den nyliberala EU-politik som denna fond syftar till och stöder. Jag röstar mot förslaget, eftersom det bidrag som har beviljats offren för denna politik är patetiskt jämfört med de vinster som görs på annat håll.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område för solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Stödet behövs för att hjälpa arbetslösa och dem som drabbas av företagens omlokaliseringar på grund av globaliseringen. Fler och fler företag gör omlokaliseringar och utnyttjar låga arbetskraftskostnader i ett flertal länder, särskilt i Kina och Indien, vilket inverkar negativt på de länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter syftar till att hjälpa dem som drabbats av företagens omlokaliseringar, och den är viktig för att göra det lättare att hitta ny sysselsättning. Fonden har tidigare utnyttjats av andra EU-länder, så det är nu lämpligt att bevilja stöd till Tjeckien, som har ansökt om bidrag till följd av 634 uppsägningar, varav samtliga uppsagda omfattas av stöd, i företaget Unilever ČR, spol.sr.o, som verkar inom detaljhandelssektorn i Nuts II-regionen Střední Čechy.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Trots att jag röstade för förslaget att bevilja stöd till arbetstagarna på Unilever i Tjeckien anser jag att detta bara är ett sätt att lindra och förhala följderna av den kapitalistiska modellen. Det innebär inte någon verklig framgång i kampen mot den grundläggande orsaken till krisen. Jag samtycker till ett utnyttjande av resurser från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för personer som har blivit uppsagda på grund av strukturellförändringar inom handeln eller som en direkt följd av den rådande ekonomiska och finansiella krisen. Jag anser att fonden kan bidra till det slutgiltiga målet att underlätta arbetstagarnas återinträde på arbetsmarknaden. Jag röstade ja även på grund av att jag är övertygad om att detta stöd kompletterar det stöd som tillhandahålls vid uppsägningar i alla de nationella lagstiftningarna och kollektivavtalen. Därför kan utnyttjandet av medel från fonden på intet sätt ersätta eller upphäva det rättsliga ansvar som regeringarna och företagen har inför arbetstagare som har blivit uppsagda.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att skydda arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Tjeckien har ansökt om stöd till 634 uppsägningar. Det är helt rätt av EU att erbjuda individanpassat stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den ekonomiska krisen i syfte att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Därför röstade jag för betänkandet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades av unionen för att ge ekonomiskt stöd till vissa sektorer med svårigheter i medlemsstaterna eller till de sektorer som växer mer än genomsnittet i unionen. Av denna anledning röstade jag för Barbara Materas betänkande. För 2011 har unionens budgetpost för utbetalningar från fonder av detta slag ökat med 50 miljoner euro, och därför är det lättare att tillhandahålla medel till ett större antal sektorer. Detta är de första uttryckliga ansökningarna om medel under 2011 från maskinproduktions- och tillverkningssektorn i Tjeckien och Polen. Stödet (på nästan en miljon euro) kommer att gå till arbetstagare som är specialiserade på handel och maskinproduktion.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringarna inom världshandeln. Den 15 februari 2011 antog kommissionen ett nytt förslag till beslut om utnyttjande av fonden till förmån för Tjeckien, i syfte att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för arbetstagare som blivit uppsagda till följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Detta är den andra ansökan som ska behandlas inom ramen för budgeten för 2011 och den avser utnyttjande av ett totalbelopp på 323 820 euro från fonden. Ansökan gäller 594 uppsägningar, varav samtliga uppsagda omfattas av stöd, i företaget Unilever ČR, spol.sr.o, som verkar inom detaljhandelssektorn i regionen Střední, under referensperioden på fyra månader från den 16 september 2009 till den 16 januari 2010. Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och därför röstade jag för ett utnyttjande av fonden.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Tjeckiens ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter avser 634 uppsägningar som inträffade under perioden mellan den 16 september 2009 och den 16 januari 2010, bland annat på företaget Unilever ČR, spol.sr.o, som verkar inom detaljhandelssektorn i Nuts II-regionen Střední Čechy, och den uppfyller alla rättsligt fastställda kriterier för berättigande till stöd. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009, som ändrar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering, har tillämpningsområdet för fonden tillfälligt utökats för att omfatta utnyttjande i situationer som denna, där ”minst 500 arbetstagare sägs upp under en period på nio månader, särskilt på små eller medelstora företag, inom en Nace 2-sektor i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå” som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Jag röstade därför för resolutionen, med förhoppningen att utnyttjandet av fonden ska bidra effektivt till att underlätta arbetstagarnas återinträde på arbetsmarknaden.

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. – (CS) Jag röstade för betänkandet om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för Tjeckien och särskilt före detta anställda på Unilever. Jag är glad över att betänkandet har antagits. Jag beklagar att de brittiska konservativa har röstat mot det och att den tjeckiska ordföranden för gruppen Europeiska konservativa och reformister inte har kunnat få dem att ändra sig, trots att detta är första gången som Tjeckien har utnyttjat resurser från fonden.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Som vanligt när det gäller detta slags betänkande gör parlamentet följande:

1. Man uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk. Man uppskattar i denna mening det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter en begäran från parlamentet om att snabba på frigörandet av bidrag i syfte att inför budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av berättigandet av en ansökan till fonden tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Man hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att nås inom ramen för kommande av översyn av fonden.

2. Man erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har sagts upp till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Man påpekar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden. Men efterlyser dock en utvärdering av det direkta resultatet av de åtgärder som finansieras av fonden på den långsiktiga integreringen av dessa arbetstagare på arbetsmarknaden.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) Den 15 februari 2011 antog kommissionen ett förslag till beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för Tjeckien, i syfte att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för arbetstagare som blivit uppsagda till följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Den fråga som behandlas avser 634 uppsägningar, varav samtliga uppsagda omfattas av stöd, i företaget Unilever ČR, spol.sr.o, som verkar inom detaljhandelssektorn i regionen Střední, under referensperioden på fyra månader från den 16 september 2009 till den 16 januari 2010. Min röst för dagens resolution bekräftar den positiva inställning som jag redan har framfört vid sammanträdet med utskottet för sysselsättning och sociala frågor.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för 460 arbetstagare som drabbats av nedläggningen av företaget Unilever i kommunen Nelahozeves i centrala Böhmen i Tjeckien. Jag har röstat för betänkandet med tanke på att detta kommer att innebära avsevärd hjälp för att komma till rätta med de sociala följderna av massuppsägningen i denna lilla kommun.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet, som kommer att ge stöd till individanpassade åtgärder för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda i Tjeckien.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en omtvistad mekanism. Officiellt sett gör fonden det möjligt för EU att finansiera konkreta åtgärder för att motverka effekterna av krisen. Det är till lika mycket nytta som ett plåster på ett träben.

Mekanismen används dock på tillfällig basis och endast i vissa fall. I själva verket används den för att finansiera planer på personalnedskärningar.

Parlamentet har i dag lyft detta hyckleri till ytterligare en nivå genom att tilldela medel ur denna fond till Unilever, som precis har lagt ned sina fabriker i Tjeckien och sagt upp över 600 personer, samtidigt som dess nettovinst har stigit med 26 procent till 4,6 miljarder euro.

Därför röstade jag mot betänkandet, som ger upphov till en mycket allmännare fråga än fallet med Unilever: Hur kan de nationella och europeiska organen, med tanke på den sysselsättningskris som vi står inför, fortsätta att använda offentliga medel till att stödja multinationella företag som säger upp arbetstagare trots att de går med vinst och som därmed sätter aktieägarnas intressen framför arbetstagarnas?

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag kan bara stödja det ändringsförslag som har lagts fram av Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet och som innebär att man kräver en utvärdering av ett företag i sin helhet när medel beviljas från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Jag har ofta krävt detta i budgetutskottet. Ändå kan jag inte stödja betänkandet i sin helhet. Det tjeckiska företaget Unilever ČR, spol.sr.o, som verkar inom detaljhandelssektorn, har sagt upp 634 arbetstagare och ansökt om stöd till alla dem som har förlorat sina arbeten (de individanpassade åtgärderna krävs normalt sett endast för vissa av de uppsagda arbetstagarna för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden). Precis som det har betonats i alla betänkanden som parlamentet har antagit gällande stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör ansökningar om medel från strukturfonderna inte användas i stället för åtgärder som företagen själva ska ansvara för i enlighet med kollektivavtalen.

Betänkande: Leichtfried (A7-0028/2011)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för resolutionen om produkter och teknik med dubbla användningsområden, alltså produkter som kan användas för både civila och militära syften. Kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden är av avgörande betydelse för att stoppa spridningen av vapen, även massförstörelsevapen. Det är därför mycket viktigt att se till att EU:s regelverk för produkter med dubbla användningsområden blir mer demokratiskt och genomskinligt, samtidigt som man måste se till att det är tillräckligt strängt. För närvarande är de krav som gäller export av produkter och teknik med dubbla användningsområden olika stränga. Jag anser att EU bör sträva efter att tillämpa mycket stränga regelverk för export av alla produkter, och detta bör gälla i alla medlemsstaterna. Kommissionen måste införa ett effektivt system på området, som underlättar insamlingen av trovärdiga uppgifter om slutanvändningen av de produkter med dubbla användningsområden som exporteras från unionen.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden (som kan användas för både civila och militära syfte) är av avgörande betydelse för att stoppa spridningen av vapen, även massförstörelsevapen. Under 15 års tid har EU skärpt kontrollen av export av produkter med dubbla användningsområden, med hjälp av förebyggande åtgärder, till exempel genom att införa krav på exportlicens och tullregistreringsförfaranden. Mot bakgrund av ständiga tekniska förändringar och nya hot är det dock nödvändigt att uppdatera förteckningarna över kontrollerade produkter med dubbla användningsområden så att de återspeglar de produkter som omfattas av de viktigaste internationella exportkontrollsystemen. Det främsta syftet med dessa internationella exportkontrollsystem är att uppdatera förteckningar över de produkter som ska kontrolleras. I dag införlivas dessa förteckningar nästan automatiskt i EU:s lagstiftning utan någon medverkan från parlamentet, men i och med att Lissabonfördraget har trätt i kraft krävs numera parlamentets godkännande. Jag samtyckte till betänkandet och till parlamentets förslag om att sträva efter mer demokratiska och genomskinliga kontrollsystem i EU för produkter med dubbla användningsområden och en större roll för kommissionen i bedömningen av genomförandet av förordningen i medlemsstaterna.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet, eftersom kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden är av avgörande betydelse för att stoppa spridningen av vapen, även massförstörelsevapen. Mot bakgrund av den stora volymen gränsöverskridande handel över Europeiska unionens gränser är tillämpningen av EU:s exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden beroende av förebyggande åtgärder, såsom införande av krav på exportlicens och tullregistreringsförfaranden. Exportkontroller har stor inverkan på EU:s handelspolitik, eftersom de kan påverka mer än 10 procent av all EU-export.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. − (IT) Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden, alltså produkter som kan användas för både civila och militära syften, har varit föremål för åtgärder på EU-nivå i cirka 15 år.

Exportkontroller har stor inverkan på EU:s handelspolitik, eftersom de kan påverka mer än 10 procent av all EU-export. Enligt min åsikt innebär Lissabonfördragets ikraftträdande och dess klarläggande av EU:s befogenheter på området internationell handel ett ovärderligt tillfälle att på nytt bekräfta unionens roll och parlamentets ansvar inom EU:s institutionella ram för beslutsfattande.

Det främsta verktyget för exportkontroll är förordning (EG) nr 428/2009, som har medfört ett antal viktiga förändringar gällande tillämpningsområdet för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden i EU. Jag anser att särskilt EU:s regelverk för produkter med dubbla användningsområden bör organiseras öppnare.

Därför samtycker jag till föredragandens åsikt att det är av avgörande betydelse med fullt deltagande från parlamentets sida genom tillämpning av Lissabonfördragets skyldigheter och den gemensamma tolkning som parlamentet och kommissionen kommit överens om i det nya ramavtalet.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. − (IT) I Jörg Leichtfrieds betänkande tar man på ett positivt sätt upp den viktiga frågan om kontroll av EU-export av produkter med dubbla användningsområden, alltså produkter som kan användas för både civila och militära syften. Kontroll av export av detta slag, som påverkar mer än 10 procent av all EU-export, har visat sig ha största betydelse för förhindrande av spridning av vapen. Jag röstar för betänkandet eftersom det syftar till att införa öppnare kontrollförfaranden för ovan nämnda export.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förslaget om ändring av förordningen eftersom jag anser att de nya punkter som införs kommer att leda till att EU:s regelverk för produkter med dubbla användningsområden blir mer demokratiskt och genomskinligt. Detta innebär att parlamentet kommer att kunna medverka till en uppdatering av förteckningarna över de produkter som ska kontrolleras genom de internationella regelverken. För närvarande införlivas dessa förteckningar i stort sett automatiskt i EU:s lagstiftning utan att parlamentet kan säga någonting. Dessutom ska samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden lägga fram en årlig rapport för att ge parlamentet fullständig information om hur det går vid kontrollerna av produkter och teknik som kan användas för både civila och militära syften.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Produkter med dubbla användningsområden kan användas för både civila och militära syften, till exempel kemiska produkter och tekniskt byggnadsmaterial liksom programvara och annan ny teknik. Det är ofta svårt att förutsäga det verkliga syftet med exporterade produkter. Därför måste exportörerna bli medvetna om sitt ansvar och vara skyldiga att kontrollera det verkliga syftet med de olika produkter som de säljer utomlands. Visserligen finns det redan flera kontroller och informationsmekanismer, men vi har ändå efterlyst ökad säkerhet på området. Därför har vi röstat för de ändringsförslag som gäller krav på att exporter ska meddelas på förhand samt krav på striktare kontroller och ökad öppenhet. Detta kommer att leda till ytterligare säkerhet i fråga om att förhindra missbruk och spridning av massförstörelsevapen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Produkter som kan användas för både civila och militära syften, bland annat programvara och teknik, anses vara tekniska produkter med dubbla användningsområden. Dubbla användningsområden innebär att det krävs särskild försiktighet i samband med export av dessa produkter, så att man förhindrar spridning av vapen och framför allt massförstörelsevapen. Det står klart för alla analytiker att det är viktigt för den internationella säkerheten att dessa produkter kontrolleras och att de förordningar som syftar till att införa de relevanta kontrollmekanismerna ständigt måste uppdateras i enlighet med den tekniska utvecklingen. Det står även klart att dessa kontroller bör vara öppna och demokratiska i stater med rättsordning, såsom kommissionen avser.

Avslutningsvis anser jag i linje med yttrandet från utskottet för utrikesfrågor att kommissionen måste beakta att vissa EU-medlemsstater har restriktivare och strängare bestämmelser för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. Det är naturligt och enligt min åsikt bör det förbli så.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Betänkandet avser behovet av kontroll av export och spridning av det som kallas produkter med dubbla användningsområden, det vill säga produkter som inte bara används för civila utan även för militära syften. Under de senaste åren har EU vidtagit en rad åtgärder för att förhindra att dessa material används för tillverkning av vapen, särskilt massförstörelsevapen. EU:s främsta kontrollinstrument är förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009, som omfattar försäljning och transport av dessa material, men som måste ändras för att förhindra att medlemsstaterna har olika tillvägagångssätt. Jag samtycker därför till förslagen i betänkandet, eftersom de syftar till att skapa tillförsikt hos den europeiska allmänheten när det gäller produktion och spridning av produkter med dubbla användningsområden och till att göra de nuvarande systemen öppnare och mer demokratiska.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden omfattas av åtgärder på EU-nivå. Det främsta instrumentet för kontroll av export är förordning (EG) nr 428/2009 från 2009. I och med denna förordning utökades kontrollernas omfattning i fråga om försäljning och transport. Även om man i betänkandet försöker införa mer demokratiska kontroller och öppenhet finns det vissa nyckelfrågor som gör att vi inte kan rösta för det.

Först ska en samordningsgrupp för produkter med dubbla användningsområden inrättas, med en företrädare för kommissionen som ordförande, och därefter är det gruppens ansvar att lägga fram en ”förteckning över exportörer, förmedlare och intressenter som har konsulterats”. Det kommer att vara denna grupp som avgör vilka länder man ska bedriva handel med, vilket fråntar medlemsstaterna deras makt och därigenom äventyrar deras suveränitet.

En annan aspekt är att Israel tas med i förteckningen över destinationsländer för produkter med dubbla användningsområden. Vi bör till exempel komma ihåg de gemensamma forskningsprojekt som finansierats av det sjunde ramprogrammet för forskning, särskilt de som genomförts under deltagande av Israel Aerospace Industries Ltd. Detta företag tillverkade de obemannade flygplan som användes i attacken mot Gazaremsan 2008/2009 och ledde till att dussintals människor miste livet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för att betänkandet skulle återsändas till det relevanta parlamentsutskottet för att möjliggöra fortsatta förhandlingar med rådet på grundval av det lagstiftningsförslag och de ändringsförslag som har lagts fram inför parlamentet.

Vi vet att man vid användningen av civila produkter och civil teknik för militära syften saknar ett tillvägagångssätt som inte är knutet till exportkontrollen av det som kallas produkter med dubbla användningsområden och relaterade tjänster.

Även om denna exportkontroll är viktig och bör genomföras på ett klokt sätt, utan att det inverkar negativt på utvecklingsländernas tillgång till produkter och teknik som krävs för deras utveckling, måste förfarandena bli genomskinligare och också vara öppna för demokratisk granskning.

Vi vill betona att man måste förbättra överensstämmelsen mellan på detta område, EU:s övriga politik och målen i förordningen. De gemensamma forskningsprojekt som finansierats genom det sjunde ramprogrammet för forskning är välkända, särskilt de som genomförts under deltagande av Israel Aerospace Industries Ltd. – det företag som tillverkade de obemannade flygplan som användes i attacken mot Gazaremsan 2008/2009 och ledde till att dussintals människor miste livet.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. − (IT) EU:s nya behörigheter på området för internationell handel till följd av Lissabonfördraget erbjuder en bra möjlighet att öka insynen på marknaden för produkter med dubbla användningsområden. Ändringarna av denna förordning, som gäller produkter som kan användas både militärt och civilt, gör det möjligt att kontrollera den här typen av produkter noggrannare. Om vi ska kunna undvika vapenspridning är detta absolut avgörande. Med hänsyn till förfarandet i utskottet bekräftar jag härmed att jag stöder min kollega.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Kemiskt och radioaktivt material, centrifuger, teknisk utrustning, programvara och komponenter används inte bara civilt utan också för militära syften. I fel händer kan dessa produkter bli tortyrinstrument eller massförstörelsevapen. Jag röstade för dokumentet eftersom det innehåller förslag till förbättringar av systemet för att kontrollera exporten av teknik och produkter med dubbla användningsområden, det vill säga förstärkt exportkontroll av varor med dubbla användningsområden. I dokumentet utökas dessutom förteckningen över varor som kräver exportlicens och vars exportvägar måste rapporteras.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Varor och teknik med civil och potentiellt militär användning bör omfattas av samma konkurrensvillkor i samtliga medlemsstater. Det viktiga är att man hittar gemensamma och framför allt säkra ramvillkor som garanterar säker användning. Det bör kunna förhindra en konstlad sänkning av priset på europeiska exportprodukter och kraftigt stärka de europeiska små och medelstora företagen. Jag röstade för den föreslagna ändringen av förordningen eftersom öppenhet och säkerhet måste vara de viktigaste prioriteringarna för sådana produkter och sådan teknik.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar betänkandet. Exportkontroll av produkter med dubbel användning, dvs. varor som kan användas både civilt och militärt, har varit föremål för åtgärder på EU-nivå i cirka 15 år. Att kontrollera exporten av varor med dubbla användningsområden är avgörande för att förhindra spridningen av vapen, inklusive massförstörelsevapen. Mot bakgrund av den stora volymen gränsöverskridande handel över Europeiska unionens gränser är tillämpningen av EU:s exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden beroende av förebyggande åtgärder som införande av krav på exportlicens och tullregistreringsförfaranden.

Exportkontroller har stor inverkan på EU:s handelspolitik eftersom de kan påverka mer än 10 procent av all EU-export. EU:s viktigaste verktyg för exportkontroll är förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om produkter med dubbla användningsområden, som trädde i kraft den 27 augusti 2009. Genom denna nya förordning infördes ett antal större förändringar av tillämpningsområdet för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden i Europeiska unionen. Bland dessa var införandet av kontroll av förmedlingsverksamhet och transitering avseende produkter med dubbla användningsområden. Förordningen om produkter med dubbla användningsområden omfattar regelbundet uppdaterade listor över kontrollerade produkter med dubbla användningsområden som återspeglar de som omfattas av de viktigaste internationella exportkontrollsystemen.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Kontroll av varor med dubbla användningsområden är ett viktigt område med både säkerhets- och handelsaspekter. Kontrollen skulle inte vara tillräckligt effektiv eller möjlig att upprätthålla utan det därmed sammanhängande flödet av delad information eller flexibelt internationellt samarbete. I det sammanhanget vill jag också understryka de relevanta tillsynsorganens, till exempel tullmyndigheternas, betydelse. De har ett stort ansvar för den direkta övervakningen av exporten eller transiteringen av varor med dubbla användningsområden. Vi bör även stödja dessa organ, till exempel när det gäller tillgången på modern övervakningsutrustning, nya erfarenheter när det gäller att genomföra övervakningsförfaranden och sist men inte minst genom att stödja yrkesutbildning och utbytesbesök. En sofistikerad säkerhetspolitik bör alltid inkludera ett exportsystem för varor med dubbla användningsområden som följer strikta normer, parallellt med tillämpningen av alla internationella åtaganden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande och dess förtydligande av EU:s behörighet på området för internationell handel innebär ett bra tillfälle att bekräfta EU:s roll i dessa sammanhang och Europaparlamentets roll, befogenheter och ansvar inom EU:s institutionella ram för beslutsfattande. EU:s regelverk för produkter med dubbla användningsområden bör organiseras öppnare och mer demokratiskt. Fullt deltagande från Europaparlamentets sida genom tillämpning av Lissabonfördragets skyldigheter och den gemensamma tolkning som Europaparlamentet och kommissionen kommit överens om i det nya ramavtalet är av avgörande betydelse för att detta mål ska kunna nås.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. −(EN) Produkter med dubbla användningsområden är sådana produkter som kan användas för antingen fredliga eller militära syften. Kontroll av exporten av produkter med dubbla användningsområden är en central faktor för att motverka vapenspridningen. Mot bakgrund av den stora volymen gränsöverskridande handel över EU:s gränser bygger EU:s kontroll av exporten av produkter med dubbla användningsområden på förebyggande åtgärder. Exportkontroller har stor inverkan på EU:s handelspolitik. Det vore bra om kontrollinstrumenten inte blev ett sätt att bekämpa konkurrenter genom affärsstrukturer. Därför är det nödvändigt att upprätta en lång lista över produkter med dubbla användningsområden. Detta är emellertid ämnet för ett annat betänkande. Jag röstade för betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Export av produkter och teknik med dubbla användningsområden regleras mycket noga inom EU. Framför allt gäller det produkter och teknik som även kan användas militärt. För att förhindra missbruk inom exportsektorn finns det fyra olika typer av exporttillstånd: gemenskapens allmänna exporttillstånd, allmänna nationella exporttillstånd, globala exporttillstånd och individuella exporttillstånd. Vart och ett av dessa tillstånd gäller inom EU.

Sedan finns det också internationella exportkontrollsystem som EU erkänner och där kommissionen försöker stärka EU:s ställning. Här ingår Australiengruppen, som kommissionen är fullvärdig medlem av och som omfattar samtliga 27 medlemsstater samt USA, Kanada, Japan, Sydkorea och Australien, gruppen av länder som levererar kärnmaterial, där kommissionen har observatörsstatus och som inkluderar EU-27, USA och Ryssland, Wassenaararrangemanget, där kommissionen inte har någon status men som omfattar alla EU:s medlemsstater utom Cypern som fullvärdiga medlemmar, och kontrollsystemet för missilteknik, där kommissionen inte heller har någon status och där endast 19 av medlemsstaterna är fullvärdiga medlemmar.

Jag röstade i enlighet med detta för att inte bryta mot subsidiaritetsprincipen.

  Paul Murphy (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom det tar ett litet steg i riktning mot att lösa den nuvarande bristen på öppenhet i samband med exportkrediter och det enorma gapet mellan EU:s angivna mål och verkligheten när det gäller hur exportkrediter används i EU. EU vill gärna framställa sig självt som en kraft för mänskliga rättigheter och miljöskydd. De europeiska kreditinstitutens roll visar hur ihåligt det påståendet är. Dessa krediter används regelbundet för att stödja produkter som är skadliga för miljön och för arbetstagarnas rättigheter. För att skapa rättvis handel på området måste dessa institut, som stöder cirka 10 procent av världshandeln, omfattas av ett demokratiskt, offentligt ägande. Deras bokföring måste vara öppen, så att arbetstagarna och de personer som påverkas av dem för första gången kan se vart pengarna har gått, och arbetstagarna måste kunna kontrollera dessa instituts verksamhet så att deras enorma resurser används till förmån för arbetande människor, småjordbrukare och miljön.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att Lissabonfördragets ikraftträdande och dess förtydligande av EU:s behörighet på området för internationell handel innebär ett bra tillfälle att bekräfta EU:s roll i dessa sammanhang och Europaparlamentets roll, befogenheter och ansvar inom EU:s institutionella ram för beslutsfattande. EU:s regelverk för produkter med dubbla användningsområden bör organiseras öppnare och mer demokratiskt. Fullt deltagande från Europaparlamentets sida genom tillämpning av Lissabonfördragets skyldigheter och den gemensamma tolkning som Europaparlamentet och kommissionen kommit överens om i det nya ramavtalet är av avgörande betydelse för att detta mål ska kunna nås. Det är en omarbetning av förordning (EG) nr 1334/2000 mot bakgrund av de gällande internationella ramarna. Det är i själva verket viktigt att man utökar tillämpningsområdet för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden till att täcka transitering och förmedlingsverksamhet och påföljder för olaglig förmedlingsverksamhet gällande produkter med dubbla användningsområden, till exempel i samband med ett program för massförstörelsevapen.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Avsikten med förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden, som lades fram den 7 februari 2011, är att ge EU ett effektivt system av förebyggande åtgärder för att förhindra spridning av vapen, inklusive massförstörelsevapen. Genom den gällande förordningen på detta område ((EG) nr 428/2009) inrättas ett system av kontroller som gör det möjligt för EU att till fullo uppfylla de åtaganden som gjorts i samband med fyra internationella exportkontrollsystem som EU deltar i. Under alla omständigheter innebär Lissabonfördragets förtydligande av EU:s behörighet på området för internationell handel ett bra tillfälle att stärka EU:s profil, förbättra bilden av EU internationellt och ta vara på Europaparlamentets roll, befogenheter och ansvar inom EU:s institutionella ram för beslutsfattande på området för internationell handel. Enligt min mening är det därför lämpligt att göra de nödvändiga ändringarna av förordningen och jag röstar för förslaget.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) I utskottet för utrikesfrågor/underutskottet för säkerhet och försvar var vi, som gröna ledamöter av Europaparlamentet och som föredragande, mycket framgångsrika. Yttrandet från utskottet för utrikesfrågor/underutskottet för säkerhet och försvar innehöll förslag om att ta bort gemenskapens generella exporttillstånd för leveranser av lågt värde eftersom vi hade ett bra dataunderlag som visade att det inte föreligger någon positiv koppling mellan lågt pris och låg säkerhetsrisk, ett antagande som utgjorde grunden för hela tanken med gemenskapens generella exporttillstånd. Tvärtom kan vissa mycket billiga produkter med dubbla användningsområden bli mycket farliga om de hamnar i fel händer. Vi kunde också stryka avsnittet om ”informationssäkerhet” för EU007-produkter eftersom det fanns ett par icke-demokratiska länder bland de tänkbara mottagarna. Vi lyckades också få ett brett stöd i utskottet för utrikesfrågor/underutskottet för säkerhet och försvar för skarpa formuleringar om behovet av mänskliga rättigheter när det gäller export av telekommunikationsutrustning, eftersom avlyssningsteknik och anordningar för digital dataöverföring för övervakning av mobiltelefoner etc. omfattas av gemenskapens generella exporttillstånd.

När det gäller de tänkbara destinationerna för olika generella exporttillstånd lyckades vi få bort både Israel och Indien på grund av deras ovilja att som stater bli parter i ickespridningsavtalet. Men den mest omdiskuterade och viktigaste frågan var om det räcker att kontrollera, underrätta och registrera sedan exporten redan har ägt rum, eller om det ska ske före exporten.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden, alltså produkter som kan användas för både civila och militära syften, har varit föremål för åtgärder på EU-nivå i cirka 15 år. Kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden är av avgörande betydelse för att stoppa spridningen av vapen, även massförstörelsevapen. Mot bakgrund av den stora volymen gränsöverskridande handel över Europeiska unionens gränser är tillämpningen av EU:s exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden beroende av förebyggande åtgärder som införande av krav på exportlicens och tullregistreringsförfaranden.

Denna resolution innebär ytterligare ett steg i den riktningen. Jag röstade för betänkandet, eftersom Lissabonfördragets ikraftträdande innebär ett bra tillfälle att bekräfta EU:s roll och Europaparlamentets befogenheter och ansvarsområden inom EU:s institutionella ram när det gäller denna typ av beslutsfattande. Regelverket måste omorganiseras och bli öppnare genom att man tillämpar fördragets skyldigheter och den gemensamma tolkning som parlamentet och kommissionen kommit överens om i ramavtalet.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden, dvs. produkter som kan användas för både civila och militära syften, är mycket viktig i samband med ickespridning av vapen. Europaparlamentets ståndpunkt innebär att Lissabonfördragets landvinningar införs i EU:s lagstiftning, och det med rätta. Parlamentet förstärker också den demokratiska kontrollen och insynen och stärker EU:s profil i anslutning till internationella exportkontrollsystem. Det är också positivt att kommissionen är skyldig att lägga fram rapporter om hur förordningen fungerar, tillsammans med en heltäckande konsekvensbedömning.

Den hårdaste nöten att knäcka i diskussionerna mellan rådet, parlamentet och kommissionen är emellertid fortfarande frågan om när kontroll av anmälan och registrering av exporten ska äga rum, om det ska ske före eller efter den faktiska exporten. Jag anser att det är absolut nödvändigt att kontrollen sker innan exporten genomförs. Skälet till detta är att efterhandskontroller i själva verket alltid kommer att innebära att vi måste jaga runt efter fakta sedan själva exporten har ägt rum. Parlamentet har just beslutat att välja efterhandskontroller. Till slut röstade jag därför mot den slutgiltiga versionen av detta betänkande.

Betänkande: Jadot (A7-0364/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för denna resolution om statsstödda exportkrediter. Exportkrediter är ett viktigt instrument för att stödja europeiska företag. Jag håller med om att stöd till exportkrediter på medellång och lång sikt är ett kraftfullt verktyg som ännu inte utnyttjats fullt ut i alla medlemsstater och måste främjas. Exportkrediter kan hjälpa till att skapa arbetstillfällen genom att garantera finansiering för projekt som annars skulle ha haft mer begränsad tillgång till kapital på grund av att de inte är marknadsbaserade. Man bör emellertid observera att det för närvarande råder bristande insyn när det gäller att undersöka vad exportkreditinstituten finansierar eller tidigare har finansierat. Bristen på transparens leder till att kostnads- och tidsramar grovt överskrids och banar också väg för mutor och korruption. Jag stöder därför föredragandens förslag att göra det obligatoriskt för EU:s medlemsstater att rapportera till kommissionen varje år om verksamheten i deras exportkreditinstitut i fråga om riskberäkningar och redovisning av verksamheter utanför balansräkningen, och att det blir obligatoriskt att redovisa de sociala och miljömässiga riskberäkningarna.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) De flesta industriländer, inklusive alla EU:s medlemsländer, har minst ett statsstött exportkreditinstitut, och sammantaget utgör de världens största statliga finansieringskälla för projekt inom den privata sektorn. De garantier som beviljades under perioden 2004–2009 av exportkreditinstitut i EU:s medlemsländer uppgick sammanlagt till omkring 468 miljarder euro. Exportkreditinstituten kan möjliggöra berättigad handel på områden där den privata kapitalmarknaden kommer till korta. De är betydligt bättre på att absorbera risker än privata aktörer, eftersom de inte behöver betala skatt och gå med vinst och har därför större möjlighet att undvika förlust på lån än de privata bankerna. Av samma anledning kan de dock också utgöra en stor risk för snedvridning av handeln, om deras finansieringstransaktioner inte styrs av gemensamma regler. Även om exportkreditinstituten är viktiga instrument för att stödja de europeiska företagens handel och investeringar är det nödvändigt att se till att deras verksamheter bedrivs på ett ekonomiskt sunt sätt och att de inte behöver hjälp från skattebetalarna för att kunna återfinansiera sin verksamhet. Jag stöder betänkandet och kravet på att lämna in årliga rapporter till kommissionen och Europaparlamentet eftersom det för närvarande finns mycket få uppgifter som visar vad exportkreditinstituten finansierar eller tidigare har finansierat. Vissa nationella exportkreditinstitut lämnar inte ens regelbundet någon övergripande redovisning av sina transaktioner under året, vilket strider mot öppenhetsprincipen.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. − (IT) Syftet med kommissionens förslag är att införa den överenskommelse om statsstödda exportkrediter som förhandlats fram av OECD (consensusöverenskommelsen) i EU-lagstiftningen, för att se till att de nationella exportkreditinstituten i sin verksamhet följer EU:s regler och krav på öppenhet. Denna åtgärd, som redan i sig innebär ett positivt steg eftersom den tar itu med korruptionen och den brist på transparens som gör att kostnads- och tidsramar grovt överskrids, stärks genom Jadotbetänkandet, som strävar efter att ytterligare öka öppenheten och rättvisan genom att införa OECD:s consensusöverenskommelse i EU:s lagstiftning.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. − (PT) Exportkreditinstituten utgör världens största statliga finansieringskälla för projekt inom den privata sektorn. De är statliga myndigheter eller halvofficiella finansieringsinstitut som erbjuder exportkrediter, lån, försäkrings- och investeringsgarantier för företag verksamma inom högrisksektorer utomlands, däribland många utvecklingsländer.

Man bör observera att finansieringen av sådana stora projekt i utvecklingsländer är många gånger högre än summan av de motsvarande belopp som årligen betalas ut av alla multilaterala utvecklingsbanker. Exportkreditinstituten är därför välfungerande och kan bidra till EU:s utrikespolitiska mål, framför allt fattigdomslindring och bekämpning av klimatförändringar. Jag tycker att förbättringarna av det aktuella avtalet är positiva, framför allt de som avser ökad insyn, och jag tror det är viktigt att man säger öppet att exportkreditinstituten bör beakta och respektera EU:s politik och mål, inte minst de värderingar som rör demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och förenlighet med utvecklingspolitiken. Å ena sidan underlättar exportkreditinstituten handeln, men å den andra kan de också snedvrida den om det saknas klara och öppet redovisade kriterier och regler.

  Lara Comi (PPE) , skriftlig. − (IT) Utrikeshandeln är ett av de mest kraftfulla verktygen vi har i våra kontakter med tredjeländer. Åtminstone tills det blir nödvändigt att besluta om något annat har EU valt att inte ha sin egen armé och att tillämpa handelspolitiken som sitt viktigaste förhandlingsredskap i internationella förbindelser. I det avseendet har handelspolitiken inte varit utan framgång. Utländska direktinvesteringar i våra företag utgör dessutom en källa till utveckling för tredjeländer där arbetstillfällen skapas och det är fruktbart att uppmuntra dessa kontakter via exportkreditinstituten. Det vi inte längre kan tillåta på en internationell marknad med gemensamma tulltariffer är att investeringar kan styras av enskilda medlemsstater.

Detta hör inte hemma på den väg som stakats ut av EU och som unionen försöker visa upp för resten av världen. Att överföra samtliga behörigheter i samband med internationell handel från medlemsstatsnivå till EU-nivå är ytterligare ett steg i upprättandet av en gemensam industripolitik i syfte att skapa en gemensam ekonomisk politik och så småningom ytterligare synergier mellan våra olika stater.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Exportkreditinstitutens verksamhet måste övervakas bättre på EU-nivå och bedrivas på ett öppnare sätt. Dessa institut måste i fortsättningen offentliggöra en årlig verksamhetsrapport för att visa om de projekt som får stöd uppfyller EU:s mål i fråga om miljö, socialpolitik och utveckling. Europaparlamentets ledamöter har krävt att bidragen till fossila bränslen ska fasas ut för att främja övergången till ett mer ekologiskt samhälle, i linje med nationella och europeiska åtaganden för att bekämpa klimatförändringar. Genom denna omröstning bekräftar parlamentet sin önskan att se en systematisk tillämpning av åtgärder för att öka insynen i finansiella åtaganden och åtgärder för att integrera klimatfrågorna i alla delar av EU:s politik, inklusive de delar som gäller de europeiska företagens handel och investeringar.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om statsstödda exportkrediter eftersom jag anser att statsstödda exportkreditinstitut måste vara öppnare och rapportera om sin verksamhet. Det är också viktigt att garantera fullständig överensstämmelse med målen i artikel 208 i fördraget, där minskning och utrotning av fattigdom anges som huvudmålen för EU:s politik i fråga om utvecklingssamarbete.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Kommissionen och rådet granskar för närvarande de rättsliga ramarna, den så kallade överenskommelsen om statsstödda exportkrediter, för att införa den i EU:s lagstiftning. Syftet är att öka rättssäkerheten för medlemsstaternas exportkreditinstitut. Exportkrediter är effektiva instrument för att stödja EU:s företag, eftersom de kan hjälpa till att skapa arbete och genomföra projekt som annars skulle ha svårt att hitta finansiering. Att antalet ansökningar hela tiden ökar tyder på att medlemsstaterna måste införa OECD:s överenskommelse snabbt.

Jag instämmer i yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor, eftersom jag anser att ”tillsyn på EU-nivå av exportkrediter bör införas som ett undantag när konkurrenssnedvridning inom den inre marknaden inträffar. Subsidiaritetsprincipen måste bevaras.”

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Detta betänkande handlar om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om tillämpning av vissa regler för att erhålla statsstödda exportkrediter. I verkligheten har de flesta medlemsstater exportkreditinstitut som spelar en avgörande roll för att stödja EU:s handel och affärsinvesteringar. Totalt handlar det om 468 miljarder euro under perioden 2004–2009. Detta stöd lyder under avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, även kallat ”avtalet”, som förhandlats fram mellan länderna i OECD, och det är ett exempel på ett offentligt finansieringsinstrument med engagemang från EU:s sida. Eftersom exportkreditinstituten i huvudsak stöder miljöskadlig industriverksamhet, inte minst på grund av utsläppen av koldioxid, och enligt Världsbanken har ringa effekt på fattigdomsbekämpningen, instämmer jag i föredragandens åsikt att exportkreditinstituten bör bidra till EU:s politik och mål, vilket innebär att det inte finns något behov av att se över OECD-avtalet.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi anser att det finns behov av mer tillsyn och kontroll av exportkreditinstituten, i fråga om både export, investeringar och finansiering, eftersom bristen på insyn orsakar enorm skada genom att uppmuntra till mutor och korruption.

Exportkreditinstituten är offentliga instrument som i stor utsträckning utnyttjas av EU för att bidra till finansieringen av dess internationella mål och ekonomiska och geostrategiska intressen, som inte kan skiljas från målet att dominera och kontrollera regioner och länder, något som leder till veritabla neokolonialistiska förbindelser. De investeringar som finansieras av exportkreditinstituten medför ofta inga fördelar för de länder som borde dra nytta av dem.

Upprättandet av riktlinjer för exportkrediter syftar till att komma runt beslutet att stoppa direktstöd inom ramen för Världshandelsorganisationens avtal, vilket sätter press på utvecklingsländerna att underteckna Doharundan. Huvudsyftet med direktstöd eller krediter är fortfarande att kontrollera marknader och naturresurser, exploatera arbetstagare och använda produkter eller investeringar för att kontrollera mottagarländernas suveränitet, vilket blir möjligt genom exportkreditinstitutens finansiering.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det finns behov av att mer tillsyn och kontroll av exportkreditinstituten, i fråga om både export, investeringar och finansiering, eftersom bristen på insyn orsakar enorm skada genom att uppmuntra till mutor och korruption.

Exportkreditinstituten är emellertid offentliga instrument som i stor utsträckning utnyttjas av EU för att bidra till finansieringen av dess internationella mål, framför allt i fråga om klimatförändring och fattigdomsminskning. Ibland används de som ett sätt att finansiera ren neokolonialism från EU:s sida i så kallade utvecklingsländer.

Upprättandet av riktlinjer för exportkrediter syftar till att komma runt beslutet att stoppa direktstöd inom ramen för Världshandelsorganisationens avtal, vilket sätter press på utvecklingsländerna att underteckna Doharundan och som också ifrågasätts av dem.

Huvudsyftet med direktstödet eller krediterna är fortfarande att kontrollera marknader och naturresurser, utnyttja arbetstagare och använda produkter eller investeringar för att kontrollera mottagarländernas suveränitet, vilket blir möjligt genom exportkreditinstitutens finansiering.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det skulle vara fel om statsstödda exportkrediter inte följde vissa principer, framför allt vissa sociala normer, eller följde de politiska riktlinjerna för bistånd till tredjeländer och utvecklingsbistånd. Det är därför nödvändigt med insyn i hur dessa medel används. Det är emellertid EU:s utrikespolitik som ska vara utgångspunkten och den politiken har, framför allt under de senaste månaderna, visat sig vara obefintlig, inkonsekvent och splittrad, för att uttrycka det milt. EU respekterar inte sina egna regler: När fick vi senast se att kommissionen faktiskt tillämpade de klausuler om sociala och mänskliga rättigheter och miljöskydd som den strör ut i sina handelsavtal?

När har kommissionen någonsin protesterat mot att Europeiska investeringsbanken finansierar projekt utanför Europa som skapar orättvisa konkurrensförhållanden för europeiska företag, eller som är socialt eller miljömässigt tveksamma? Syftet med detta betänkande är dessutom att införa en överenskommelse som förhandlats fram inom den globaliseringsvänliga och ultraliberala organisationen OECD i EU:s lagstiftning. Den överenskommelsen ger i själva verkat de europeiska företagen ett handikapp jämfört med sina konkurrenter, framför allt de från Kina. När det gällde att rösta antingen för eller emot lade vi ned våra röster.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Som bekant är det omöjligt att ta reda på vad exportkreditinstituten finansierar eller tidigare har finansierat. I vissa länder lämnar de inte ens regelbundet någon övergripande redovisning av sina transaktioner under året. På andra håll saknas separata uppgifter om utlåningen inom olika sektorer eller den geografiska spridningen av lån. Detta trots att det finns krav på öppenhet i OECD:s consensusöverenskommelse från 2005 som alla EU:s medlemsstater anslutit sig till och som nu ska införlivas i EU-lagstiftningen. OECD:s consensusöverenskommelse saknar de regler som krävs för att det ska vara möjligt att garantera en rättvis prissättning av premier, eftersom den inte säger något om transparens eller om minimikrav för tillämpningen av social och miljömässig riskberäkning. Det finns förslag om att strama upp reglerna när det gäller kraven på öppenhet i riskberäkningarna och redovisningen av verksamheter utanför balansräkningen, och att göra det obligatoriskt att redovisa de sociala och miljömässiga riskberäkningarna samt införa regler om att EU:s medlemsstater årligen måste rapportera till kommissionen om exportkreditinstitutens verksamhet i respektive land i detta hänseende. Jag röstade därför för detta dokument, eftersom det kommer att medföra ökad öppenhet och regler för social och miljömässig riskberäkning.

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE), skriftlig. – (LV) Jag stödde betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter, eftersom jag anser att det behövs tydliga regler för samtliga EU:s medlemsstater om hur man ska stödja exportföretagen. Exportkreditgarantier är ett viktigt sätt att hjälpa entreprenörer att komma in på nya marknader och skapa nya arbetstillfällen. Jag stödde däremot inte ändringsförslag 22, som innebär att man lägger ytterligare bördor på entreprenörerna och minskar de europeiska företagens konkurrenskraft jämfört med entreprenörer i andra medlemsstater inom OECD. I dessa kristider måste EU:s medlemsstater minska företagarnas administrativa bördor, inte skapa nya. Här måste Europaparlamentet föregå med gott exempel och inte leta efter nya motiv för att lägga ytterligare bördor på entreprenörerna.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN Jag röstade för betänkandet. Jag ser exportkrediter ett viktigt instrument för att stödja europeiska företag. Mot bakgrund av den ökade efterfrågan på exportkrediter med offentligt stöd är det av största vikt att den nyaste OECD-bestämmelsen om detta instrument införs av medlemsstaterna så snart som möjligt. Stöd till exportkrediter på medellång och lång sikt är ett kraftfullt verktyg som ännu inte utnyttjats fullt ut i alla medlemsstater och måste främjas. Exportkrediter kan hjälpa till att skapa arbetstillfällen genom att garantera finansiering för projekt som annars skulle ha haft mer begränsad tillgång till kapital på grund av att de inte är marknadsbaserade. Jag håller med föredraganden, som konstaterar att man vid inrättande av ny lagstiftning på detta område måste undvika att införa ny byråkrati som kan höja redan befintliga kostnader. Tillsyn på EU-nivå av exportkrediter bör införas som ett undantag när konkurrenssnedvridning inom den inre marknaden inträffar. Subsidiaritetsprincipen måste bevaras.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) I betänkandet framförs krav på att beviljandet av statsstödda krediter och garantier för den privata sektorns export ska kompletteras med sociala och miljömässiga konsekvensanalyser. Det framförs också krav på att målen för minskningen av växthusgasutsläppen inte ska påverkas av dessa projekt. Det är ett minimum.

Jag kommer emellertid att rösta mot betänkandet för att uttrycka mitt djupa beklagande över att utskottet för internationell handel inte försöker ge sig självt möjligheter att hålla sig till sociala och miljömässiga mål som är värda namnet. Fri konkurrens, kampen mot protektionism och hinder för att fördöma exportbidrag inom jordbruket är bara några av de många absurditeter som stöds i denna text.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Exportkreditinstitut har spelat en allt viktigare roll för att stödja alla typer av investeringar och därigenom bidragit till att minska effekten av den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen genom skapande av arbetstillfällen och genom stöd till handel och investeringar i företag som annars inte skulle beviljas krediter i den privata sektorn. Exportkreditinstituten har blivit den största finansieringskällan för utvecklingsländerna. En betydande del av de projekt exportkreditinstituten finansierar i utvecklingsländerna är koncentrerad till branscher som transport, olja, gas och gruvdrift samt storskaliga infrastrukturprojekt, såsom dammbyggen. Det är emellertid viktigt att exportkreditinstitutens verksamhet övervakas noga för att undvika framtida problem.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) EU är part i consensusöverenskommelsen om riktlinjer för statsstödda exportkrediter, som ingåtts inom ramen för OECD. Det är rätt att Europaparlamentet antar ändringar av kommissionens förslag för att införa ytterligare åtgärder som ökar öppenheten och skyldigheten att rapportera i EU.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Offentliga och statsstödda exportkreditinstitut är viktiga stödorgan för det privata näringslivets projekt i utvecklingsländerna. I dessa tider med pressade nationella budgetar blir de allt viktigare som investeringskällor för de europeiska företagen, eftersom de inte måste återfinansiera sig själva med skattebetalarnas pengar. Eftersom riskvärderingskriterierna för statsstödda exportkreditinstitut skiljer sig kraftigt från de som gäller där lånen kommer från en privat bank kan konkurrensen snedvridas inom den internationella handeln, vilket exemplet Kina visar. Därför finns det mängder med regler, till exempel OECD- och WTO-avtal, som fastställer återbetalningstider och miniminivåer för premier. För att kunna göra en utvärdering och för att förhindra missbruk och undvika återfinansiering med skattebetalarnas pengar krävs det bestämmelser om ökad öppenhet genom gemensamma skyldigheter att offentliggöra årsredovisningar inom EU etc. Det kan ifrågasättas om de föreslagna åtgärderna kommer att medföra större öppenhet. Jag lade därför ned min röst.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag håller med föredraganden om att exportkrediter utgör ett kraftfullt instrument för att stödja EU:s företag. Eftersom antalet ansökningar om exportkrediter med offentligt stöd ökar blir det allt viktigare att OECD:s senaste avtal om detta instrument införs av medlemsstaterna så snart som möjligt. Exportkrediter på medellång och lång sikt är ett viktigt instrument som ännu inte utnyttjats fullt ut i samtliga medlemsstater och som behöver främjas, framför allt i en försvagad ekonomi som den portugisiska. Exportkrediter fungerar verkligen som en motor för att skapa nya arbetstillfällen genom att garantera finansiering för projekt som annars skulle ha haft svårare att hitta kapital. Ingen lagstiftning på detta område får öka de byråkratiska bördorna, något som skulle höja de redan befintliga kostnaderna. Tillsyn på EU-nivå av exportkrediter bör endast införas som ett undantag när någon form av konkurrenssnedvridning inom den inre marknaden skulle kunna inträffa. Subsidiaritetsprincipen måste strikt bevaras på detta område.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Exportkreditinstituten är världens största statliga finansieringskälla för projekt inom den privata sektorn. De kan emellertid också orsaka en massiv snedvridning av handeln om deras finansieringstransaktioner inte styrs av gemensamma regler. Därför bör vi gå vidare med en översyn av OECD-avtalet (överenskommelsen om statsstödda exportkrediter) så att vi bättre kan övervaka hur de europeiska exportkreditinstituten fungerar och se till att deras beslut överensstämmer med EU:s politik och mål. Vi måste också klarlägga skyldigheten att visa öppenhet i riskberäkningar och när det gäller att redovisa verksamheter utanför balansräkningen. Det är helt enkelt av avgörande betydelse att fastställa kravet att EU:s medlemsstater årligen ska rapportera till kommissionen om exportkreditinstitutens verksamhet i respektive land i detta hänseende. I ljuset av detta, och med beaktande av att exportkreditinstituten kan vara användbara instrument för att bidra till EU:s externa mål (framför allt begränsning av klimatförändringar och fattigdomsminskning) röstade jag för denna resolution eftersom jag tror att exportkrediter är ett viktigt instrument för att stödja de europeiska företagens handel och investeringar.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Som föredraganden Yannick Jadot påpekade stärker dagens omröstning Europaparlamentets ståndpunkt i frågan och sänder en stark signal till ett alltför försiktigt råd. Exportkreditinstitut är ett viktigt instrument för EU när det gäller att stödja de europeiska företagens handel och investeringar.

Det fanns emellertid ett stort behov av att ta itu med bristen på öppenhet och tillsyn på EU-nivå, framför allt från parlamentets sida, när det gäller dessa instituts verksamhet, framför allt med tanke på att hundratals miljoner euro varje år kanaliseras genom dem och på att de nationella budgetarna skärs ned kraftigt.

Jag gläder mig också åt att parlamentsledamöterna återigen har uttryckt sitt stöd för en utfasning av bidragen till fossila bränslen för att därigenom uppmuntra en ekologisk övergång i linje med europeiska och nationella åtaganden i fråga om klimatförändringar.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) De flesta industriländer har minst ett exportkreditinstitut som i de flesta fall, officiellt eller halvofficiellt, är statliga organ. Sammantaget utgör de världens största statliga finansieringskälla för projekt inom den privata sektorn. De summor som exportkreditinstituten lånar ut som finansiering av stora industri- och infrastrukturprojekt i utvecklingsländer är många gånger högre än summan av de motsvarande belopp som årligen betalas ut av alla multilaterala utvecklingsbanker Exportkreditinstituten kan möjliggöra berättigad handel på områden där den privata kapitalmarknaden kommer till korta. De är betydligt bättre på att absorbera risker än privata aktörer, eftersom de inte behöver betala skatt och gå med vinst och har därför större möjlighet att undvika förlust på lån än de privata bankerna

Av samma anledning kan de dock också utgöra en stor risk för snedvridning av handeln, om deras finansieringstransaktioner inte styrs av gemensamma regler. Jag röstade för betänkandet. Exportkrediter bör underställas kraven på återbetalning inom en viss tid och att en minimipremieavgift tas ut som täckning för eventuellt utebliven återbetalning.

Betänkande: Svensson (A7-0065/2011)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna viktiga resolution om en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor. Våld mot kvinnor är både ett internationellt och ett europeiskt problem. Trots att våldet mot kvinnor har diskuterats i flera decennier har det internationella samfundet inte lyckats få slut på denna destruktiva form av brottslighet. Det är därför mycket viktigt att göra alla ansträngningar på EU-nivå för att minska våldet mot kvinnor så mycket som möjligt och skapa förutsättningar för att förhindra det, lagföra brottslingarna och skydda offren. För att uppnå dessa mål är det nödvändigt att harmonisera straffrätten på EU-nivå och skapa en rättslig ram som gör det möjligt att lagföra de skyldiga och skydda offren. Detta är också mycket viktigt för att bekämpa människohandeln. Tvångsäktenskap är en annan form av könsbaserat våld som utgör en allvarlig kränkning av individens rätt till frihet och självbestämmande. Det är viktigt att unga kvinnor skyddas mot sådana påtvingade relationer. Hedersvåldet är ett centralt begrepp i detta sammanhang. För att få stopp på alla former av våld mot kvinnor är det nödvändigt att sprida information om jämställdhet mellan kvinnor och män och aktivt informera samhället, framför allt de delar av samhället där relationerna mellan kvinnor och män bygger på traditioner och ritualer.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. − (IT) I Europa blir var fjärde kvinna offer för åtminstone någon form av våld under sin livstid. Den årliga kostnaden för detta våld beräknas till cirka 33 miljarder euro, en siffra som inte bör underskattas.

Respekten för principen om jämlikhet mellan kvinnor och män åsidosätts hela tiden i samband med ett stort antal olika former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna som drabbar kvinnor och som skadar deras fysiska och mentala hälsa, deras rättigheter och deras ställning i samhället. De få siffror som för närvarande finns tillgängliga ger inte en komplett bild av fenomenet, men de räcker för att analysera familje- eller arbetsmiljöer för att se att vi fortfarande inte har lyckats skydda kvinnor från våld.

Jag stöder kommissionens åtagande att under 2011–2012 lägga fram ett meddelande om en strategi för att bekämpa kvinnomisshandel, våld i hemmet och kvinnlig könsstympning, som ska följas upp av en handlingsplan på EU-nivå. Jag hoppas också att vi kommer att få se antagandet av en heltäckande policy som omfattar lagstiftning och rättsliga åtgärder samt åtgärder inom verkställighet och hälsa som effektivt kan minska denna typ av våld och de konsekvenser som det tyvärr får för de 26 procent av barn och ungdomar som uppger att de har utsatts för fysiskt våld under sin barndom.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) De officiella siffrorna över våld mot kvinnor är mycket lägre än den trista verkligheten i de olika medlemsstaterna. Officiellt registrerades 60 000 fall av våld i hemmet mellan 2004 och 2009. Närmare 800 fall resulterade i att offret avled. Av alla de kvinnor som utsätts för övergrepp lider 70 procent i tysthet och bara 30 procent bestämmer sig för att göra en polisanmälan.

Jag stöder förslaget att ge offren för våld mot kvinnor tillgång till gratis rättshjälp. Jag tror att ett Europaår för att bekämpa våld mot kvinnor skulle kunna öka européernas medvetenhet om detta problem, som hör till vardagen för många kvinnor i EU. Jag röstade för betänkandet eftersom jag stöder tanken på en europeisk stadga om ett minimiutbud av stödtjänster för kvinnor som utsatts för könsbaserat våld i syfte att minska detta problem i samtliga medlemsstater.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Detta initiativbetänkande bör ses i ljuset av de olika förslag som kommissionen kommer att offentliggöra under 2011 och 2012 om att bekämpa våld mot kvinnor. Detta är en speciellt viktig fråga för mig, samt för föreningen Femmes au Centre (Kvinnor i centrum) som genomförde en konferens i frågan för ett par veckor sedan i Paris. I betänkandet föreslås en ny heltäckande strategi mot könsbaserat våld, bland annat och framför allt att man utarbetar en europeisk stadga om ett minimiutbud av stödtjänster för offren och ett EU-omfattande straffrättsligt instrument. Jag röstade för betänkandet.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Det internationella samfundet måste tillämpa en gränsöverskridande strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Det råder inget tvivel om att våld mot kvinnor kränker deras grundläggande rättigheter och friheter, framför allt rätten till säkerhet och mänsklig värdighet. Medlemsstaterna måste tillämpa FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som syftar till att garantera kvinnors rättigheter och friheter. Enligt Lissabonfördraget kan EU införa straffrättsliga bestämmelser, och i fördraget nämns särskilt människohandel och sexuellt utnyttjande av barn och kvinnor. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är dags att EU tar itu med denna fråga och föregår med gott exempel genom att anta lagar och ge det stöd som krävs för att garantera att politiska, sociala och rättsliga åtgärder blir effektiva.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Våld mot kvinnor i dess olika former är fortfarande ett internationellt och europeiskt problem. I EU är det viktigt för kvinnors integritet att de har ett heltäckande och konsekvent skydd i lagen. Vissa länder har fortfarande ingen lag som förbjuder våld i hemmet mot kvinnor. Våld i hemmet får inte behandlas som en privatsak. Medlemsstaterna måste se till att de rättsvårdande myndigheterna prioriterar lagföring av våld i hemmet och att de som gjort sig skyldiga till sådana brott åtalas.

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande, som uttrycker Europaparlamentets klara ståndpunkt. Vi uppmuntrar kommissionen att bekämpa våld mot kvinnor. Självklart finns det förebyggande och repressiva rättsliga mekanismer i samtliga medlemsstater. Men EU har också ett ansvar för att ta upp frågan, eftersom den omfattas av dess behörighet. Det är inte acceptabelt att kvinnor dagligen utsätts för trakasserier och fysiskt eller psykologiskt våld.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom våld mot kvinnor är ett globalt och även ett europeiskt problem. Betänkandet innehåller ett paket av åtgärder som är absolut nödvändiga för att garantera kvinnor i Europa en anständig tillvaro. Det är av grundläggande betydelse att kvinnors integritet får ett heltäckande och konsekvent skydd i lagen. När man lagstiftar på EU-nivå är det absolut avgörande att man är medveten om den extrema sårbarhet som kvinnor och barn upplever i samband med våld i hemmet. Det räcker emellertid inte att införa en serie straffrättsliga bestämmer för att skydda kvinnorna. Även rättsprocessen måste bli effektivare.

Ett nyckelområde där mer resurser kunde tillföras är utbildningen av poliser i EU. Polisen är den första rättsvårdande instans som kvinnor som drabbats av våld kommer i kontakt med. En praktisk åtgärd som kan vidtas är att inrätta ett nödnummer för könsbaserat våld i medlemsstaterna. Kvinnor som utsätts för våld kan ringa det numret för att omedelbart få hjälp.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. − (IT) Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundprinciper. Trots att våld mot kvinnor har diskuterats i flera decennier har det internationella samfundet ännu inte lyckats få slut på denna allvarliga form av brottslighet. Könsbaserat våld skadar individernas fysiska och psykiska hälsa allvarligt, samtidigt som det medför ökade kostnader för samhället i form av sociala problem och kostnader för rätts- och hälsovårdssystemen. Man beräknar att samhällets kostnader för könsbaserat våld i form av utgifter för hälsovård, rättssystem och sociala tjänster är totalt två miljoner euro per timme i EU:s samtliga medlemsstater.

Ett viktigt område där kvinnors fysiska och psykiska integritet kräver ett starkt rättsligt skydd är i samband med könsstympning. Åtgärder som skadar kvinnors hälsa kan inte legitimeras av kulturella faktorer.

Dessutom behöver vi mer kunskap om det könsbaserade våldets omfattning i Europa, så att allmänhetens medvetenhet om detta problem kan förstärkas. Jag är därför för de åtgärder som vidtagits för att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta nationella handlingsplaner för att bekämpa det könsbaserade våldet.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Detta betänkande om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor innehåller ett antal intressanta förslag. Därför stödde jag betänkandet. Men det får absolut inte bli ett direktiv som alla medlemsstater måste införliva i den egna lagstiftningen. Mekanismerna som underlättar tillgången till rättshjälp, som ger offren en möjlighet att hävda sina rättigheter överallt i EU, kan inte och får inte vara gratis. Jag är för att man upprättar en rättslig ram som ger invandrarkvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd och som gör en person som konfiskerar dessa handlingar till en brottsling.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. −– (IT) Jag hade väntat mig att ett betänkande som läggs fram i dag om våld mot kvinnor skulle lyfta fram den katastrofsituation som utgörs av det ökande våldet mot kvinnor i muslimska grupper i Europa. Europeiska organisationer för kvinnors rättigheter och våld mot kvinnor rapporterar att detta fenomen fortsätter att växa. Det är något som sker framför ögonen på oss, men det verkar som om det finns en viss motvilja mot att tala i klartext om problemet. I betänkandet nämns till exempel tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning, men sådana fenomen, som växer exponentiellt i våra städer, tas upp som om det vore frågor som gäller kulturell bakgrund. I själva verket är de knutna till den oerhört stora närvaron av invandrare som tar med sig en fundamentalistisk syn på religionen, islam, till Europa. Och även om det i dag är kvinnorna i de grupperna som betalar priset kan det i morgon drabba våra kvinnor och själva det västerländska samhällets kärna. EU bör omedelbart införa en adekvat och riktad politik i frågan och inte en politik om våld i samband med ”kulturell” bakgrund, vilket inte betyder någonting. Vi måste kunna bekämpa detta fenomen som sprider sig snabbt redan i dag. Med den spridningstakt det har kommer det att bli omöjligt att hantera i morgon.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom vi måste stoppa våld mot kvinnor omedelbart. Jag vill rikta uppmärksamheten på att var tionde kvinna i Europa har utsatts för våld och att det är en av vanligaste dödsorsakerna för kvinnor. Trots att våld mot kvinnor har diskuterats i flera decennier smärtar det mig att se att vi fortfarande inte kan skydda kvinnor mot våld. Det är därför mycket viktigt att kommissionen utarbetar ett gemensamt direktiv om alla former av våld mot kvinnor – fysiskt, sexuellt eller psykologiskt – och om hur man bekämpar det. Det könsbaserade våldet omfattar sexuella övergrepp, människohandel, tvångsäktenskap, könsstympning och andra former av kränkningar. Sådana våldsbrott orsakar omfattande och kroniska skador på kvinnors fysiska och psykiska hälsa, och därför bör medlemsstaterna garantera en bättre hälsovård för våldsoffren. Jag vill också vädja till kommissionsledamoten med ansvar för inrikes frågor Cecilia Malmström att inte minska det finansiella stödet till icke-statliga organisationer som bekämpar våld mot kvinnor. Våldet mot kvinnor ökar under den ekonomiska och finansiella krisen och därför kan vi absolut inte minska finansieringen inom detta område.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Europaparlamentet har tidigare antagit en resolution om våld mot kvinnor. I den underströks behovet av en heltäckande lagstiftning som kunde bidra till att bekämpa alla former av våld mot kvinnor. Kommissionen har därför fattat ett antal viktiga principbeslut, framför allt genom att utarbeta en ny handlingsplan för jämställdhet mellan könen. I den understryks att könsbaserat våld är ett av de viktigaste problemen. Kommissionen har också meddelat att den kommer att lägga fram ett förslag under 2011 om en strategiplan mot det könsbaserade våldet. Könsbaserat våld skadar den enskildes fysiska och psykiska hälsa allvarligt. Det medför stora kostnader för samhället i form av sociala problem och kostnader för rätts- och hälsosystemen.

Samhällets kostnader för det könsbaserade våldet beräknas på grundval av utgifterna för hälso- och sjukvård, rättsystemet och sociala tjänster. Det könsbaserade våldet orsakar också allvarliga problem för demokratin. Bara det faktum att kvinnor utsätts för våld begränsar deras möjligheter att delta i samhälls- och arbetsliv.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Som liberal ledamot av Europaparlamentet kan jag inte annat än stödja betänkandet. Medlemsstaterna behöver en ny strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Sådant våld får allvarliga effekter för kvinnors fysiska och psykiska integritet, något som är en grundläggande rättighet. Våld mot kvinnor får negativa följder för både offren och de barn som växer upp i en miljö som är olämplig för deras personliga utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s grundvärden som är särskilt viktigt för liberaler. Det moderna samhället bygger på lika rättigheter och likhet inför lagen och kan därför inte tolerera sådana företeelser, även om de skulle ha kulturella eller religiösa motiv.

EU och medlemsstaterna måste utnyttja alla instrument som står till deras förfogande för att bekämpa könsbaserat våld. Jag stöder tanken på ett direktiv som fastställer straffrättsliga påföljder för den som begår våldshandlingar mot kvinnor. Samtidigt måste man inrätta ett tillräckligt stort antal stödcentrum för offren och adekvat utbildning för dem som arbetar med offren, till exempel poliser, domare, läkare och andra.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag gläder mig åt det intresse som visas på EU-nivå för våld mot kvinnor. Avgörande för att kampen mot detta europeiska och internationella problem ska bli framgångsrik är att medlemsstaterna tar sitt ansvar, vilket naturligtvis omfattar att man inför de lagar som krävs. Jag röstade därför för betänkandet om en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor. Jag tycker betänkandet innebär ett framsteg i kampen mot kränkningarna av grundläggande rättigheter och friheter, till exempel rätten till säkerhet och mänsklig värdighet.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom läget i Irland återspeglar de problem som förekommer i Europa. Det nationella brottsrådet kom 2005 fram till att var sjunde kvinna i Irland upplevt allvarliga kränkningar av fysisk, sexuell eller emotionell natur från en partner någon gång i livet. Effekten av våld i hemmet och fysiskt och/eller sexuellt våld bör inte underskattas, eftersom det resulterar i allvarliga skador på individernas fysiska och psykiska hälsa, vilket kan ge upphov till allvarliga depressioner och till och med självmord. I sitt betänkande redovisar Europaparlamentet emellertid också kostnaden för statskassan och man beräknar att samhällets kostnader för könsbaserat våld – i form av utgifter för hälsovård, rättssystemet och sociala tjänster – är totalt två miljoner euro per timme i EU:s samtliga medlemsstater.

Under 2009 fick jag förmånen att bli den första ambassadören för Rape Crisis North East i Dundalk. Denna stöd- och rådgivningstjänst är en av många i östra Irland. Dessa icke-statliga organisationer erbjuder ett viktigt stöd åt offren för sexuellt våld och våld i hemmet, men deras finansieringssituation är mycket svår. Jag hoppas att betänkandet ska bidra till att bekämpa våld i hemmet i Europa.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag fördömer kraftigt alla former av våld mot män, kvinnor och barn, och jag stöder alla initiativ som gör det möjligt att föregripa och bekämpa detta gissel och skydda offren. Siffrorna som har redovisats i vissa undersökningar av våldet i Europa är oacceptabla. Av alla barn och ungdomar har 26 procent utsatts för fysiskt våld. Mellan en femtedel och en fjärdedel av den kvinnliga befolkningen har utsatts för fysiskt våld åtminstone en gång under sina vuxna liv. Var tionde kvinna har drabbats av sexuellt våld.

Antalet kvinnor som är offer är alarmerande och de enorma skillnaderna mellan de olika medlemsstaternas politik och lagstiftning bidrar till det, eftersom de innebär att kvinnor inte åtnjuter samma skyddsnivå i hela EU. Det är viktigt att EU:s lagstiftning garanterar ett heltäckande och konsekvent skydd för alla kvinnor genom en heltäckande lag som gör det möjligt att bekämpa alla former av våld mot kvinnor, kompletterad av en serie åtgärder på ett antal politiska, sociala och rättsliga områden.

  Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark (PPE), skriftlig. − (SV) Vi Moderater håller med om problembilden som betänkandet beskriver. I Stockholmsprogrammet, där vi har varit en stark pådrivande kraft, är kampen om våld mot kvinnor en prioritering. I handlingsplanen för genomförande av Stockholmsprogrammet har kommissionen förbundit sig att föreslå en strategi, som ska presenteras 2011-2012, för att bekämpa våld mot kvinnor, våld i hemmet och kvinnlig könsstympning. Vidare stipulerar artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att EU ska verka för att bekämpa alla former av våld i hemmet och att medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att bestraffa våldshandlingar och skydda brottsoffren. Eftersom kriminallagstiftning är de enskilda medlemsstaternas skyldighet har vi röstat emot paragrafen om att på EU-nivå införa ett direktiv. Vi röstade för betänkandet eftersom vi anser att medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att säkerhetsställa kvinnors säkerhet.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) På EU-nivå måste medlemsstaterna göra ytterligare ansträngningar för att sammanställa mer heltäckande nationell statistik som omfattar våld mot kvinnor i större utsträckning, oavsett i vilken form det förekommer – våldtäkt, sexhandel, tvångsäktenskap, dödsfall, tvångsprostitution, för att inte nämna våld i familjen eller från tidigare partner. Syftet är emellertid också att förbättra insamlingen av uppgifter om detta problem så att man kan hitta de lämpligaste lösningarna för att straffa de skyldiga.

  Mário David (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är viktigt för ett samhälle som vill vara mer balanserat och rättvist. Detta fenomen förekommer i alla samhällen, på olika sätt. Det förekommer i den privata, offentliga och halvoffentliga sfären. Siffrorna och de uttryck det tar sig är ofta okända. Jag tror därför, vilket också framgår av betänkandet, att det krävs en grundlig analys och ett bättre förfarande för att undersöka fenomenet så att man kan bekämpa det effektivare internationellt. Betänkandet innehåller förslag till en ny strategi mot könsbaserat våld och för att stärka åtgärderna mellan medlemsstaterna vad gäller förebyggande och straffpåföljder i kombination med stödåtgärder för offren. I betänkandet ställs också viktiga frågor om effekterna av fysiskt, psykologiskt och sexuellt våld mot kvinnor inom samhällets olika sfärer. Jag menar att det är avgörande att kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna spelar en aktiv roll för att utarbeta åtgärder för att bekämpa detta fenomen, som drabbar ett antal individer och generationer.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. − (EN) Mäns våld mot kvinnor innebär en kränkning av kvinnornas grundläggande rättigheter som både återspeglar och förstärker ojämlikheten mellan kvinnor och män. Enligt studier av det könsbaserade våldet har 20–25 procent av alla kvinnor i Europa utsatts för fysiskt våld åtminstone en gång i livet. Våld mot kvinnor känner inga geografiska gränser eller åldersgränser, det gör ingen åtskillnad mellan olika klasser, etniska grupper eller kulturer. Men det är fortfarande osynligt och offren tystas. Jag stöder betänkandets förslag på en ny heltäckande politisk strategi mot könsbaserat våld, som omfattar utarbetandet av ett straffrättsligt instrument i form av ett direktiv mot könsbaserat våld, utbildning av tjänstemän som kan komma i kontakt med fall av våld mot kvinnor, krav på medlemsstaterna att visa vederbörlig omsorg och registrera och undersöka alla former av könsbaserade våldsbrott samt finansiellt stöd till icke-statliga organisationer som arbetar med att stödja våldsoffren. I betänkandet efterfrågas också planer på att utveckla metodiska riktlinjer och samla in nya uppgifter för att erhålla jämförbara statistiska uppgifter om könsbaserat våld som kan ge en bild av problemets omfattning och lägga grunden för en ny strategi för att komma till rätta med problemet.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) I Europa kommer var fjärde kvinna att utsättas för fysiskt våld under sin livstid, och minst var tionde kommer att bli offer för sexuellt våld. Med sådana siffror måste vi vidta omedelbara åtgärder. Kommissionen måste därför fastställa en ny ram för EU:s politik för att bekämpa våld mot kvinnor. Alla former av våld mot kvinnor – våldtäkt, prostitution, sexuellt våld etc. – måste bli föremål för rättsliga åtgärder i samtliga EU-länder. Alla medlemsstater är skyldiga att ge dessa kvinnor tillgång till gratis rättshjälp och skyddat boende som gör det möjligt för dem att bygga upp ett nytt och bättre liv för sig själva och sina barn. Det är absolut avgörande att våld mot kvinnor erkänns som en brottslig handling på EU-nivå.

  Karima Delli (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet antog tisdagen den 5 april ett betänkande om att bekämpa våld mot kvinnor. I texten framhålls vad som är utmärkande för det våld som män begår mot kvinnor och flickor. Det är faktiskt det vanligaste och mest skadliga hindret mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Genom dagens betänkande blir det möjligt att inför ett straffrättsligt instrument i form av ett EU-direktiv för att bekämpa könsbaserat våld. Det handlar om en stadga som garanterar hjälp på miniminivå, vilket omfattar rätten till gratis rättshjälp och psykologiska stödtjänster. Europaparlamentets ledamöter uppmanar dessutom kommissionen att inrätta ett europeiskt observatorium för våld mot kvinnor. Tack vare gruppen De Gröna/Fria europeiska alliansen antogs dessutom ett ändringsförslag om att erkänna våldtäkt och sexuellt våld inom äktenskapet eller andra nära relationer som ett brott.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Våld mot kvinnor är både en global och en europeisk fråga. Våld i hemmet, prostitution, människohandel – det är ynkligt att vi fortfarande inte kan skydda kvinnor från våld i våra samhällen. Sådant könsrelaterat våld är en kränkning av grundläggande rättigheter och friheter, samt av rätten till säkerhet och mänsklig värdighet. Det gäller både att bevara offrens integritet och att skydda samhällets viktigaste gemensamma intressen, såsom frihet och demokrati. EU måste ta sitt ansvar och införa lagstiftning som får slut på detta våld.

Jag röstade därför för åtgärder såsom en mekanism för att underlätta tillgången till kostnadsfri rättshjälp och ekonomiska arrangemang som främjar offrens självständighet och underlättar återgången till ett normalt liv och till arbetslivet. Respekt för de mänskliga rättigheterna är ett grundläggande värde som står inskrivet i fördraget om Europeiska unionen. Låt oss därför också respektera kvinnors rättigheter.

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − (SV) Europaparlamentet har röstat för ett EU ramförslag för att bekämpa våld mot kvinnor. Vi välkomnar beslutet och röstade för förslaget som helhet. Beslutet var särskilt viktigt då det uppmanar kommissionen att leva upp till sina tidigare löften om att lägga fram ett konkret lagförslag i syfte att bekämpa våldet mot kvinnor.

Förslaget innehåller dock vissa skrivningar om surrogatmammor som vi tycker var alltför onyanserade i sin odelat negativa inställning till denna företeelse och internationella adoptioner. Vi är inte naiva vad gäller problematiken kring surrogatmammor men vill inte för denna skull attackera en företeelse som i vissa fall kan vara positiv för de inblandade parterna. Det var därför vi röstade mot de specifika skrivningarna om surrogatmammor, en position som även vår liberala grupp intog i jämställdhetsutskottets ursprungliga omröstning.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Bland de många exemplen på aggression som måste bekämpas beslutsamt av medlemsstaterna innefattar våld mot kvinnor ett antal allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter, såsom sexuella övergrepp, angrepp på den fysiska integriteten och våld i hemmet, psykologiskt våld, trakasserier eller tvång samt handel med kvinnor och prostitution. Jag fördömer allt våld, men framför allt våld mot personer som fysiskt, socialt, ekonomiskt eller känslomässigt befinner sig i en mer sårbar position, såsom barn och även kvinnor. Det är just därför som medlemsstaterna måste försöka eliminera alla former av våld mot kvinnor, framför allt kvinnohandel för sexuellt utnyttjande, kränkning av kvinnors rätt till sexuellt självbestämmande och angrepp på deras fysiska integritet.

Respekt för människors liv och värdighet kan inte existera sida vid sida med de brott som många europeiska kvinnor utsätts för. Därför krävs det en fast politik för att förebygga våld och straffa de skyldiga.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Det internationella samfundet har diskuterat situationer där det förekommer våld mot kvinnor i ett antal år. Det står emellertid klart att de fortfarande utsätts för våld. En femtedel av alla europeiska kvinnor har drabbats av våld minst en gång. Det är därför viktigt att EU antar lagstiftning som kan få slut på denna tragedi. Även om kommissionen har lagt fram flera initiativ för att få slut på detta gissel som plågar miljontals kvinnor i hela världen, inte minst genom att utarbeta en ny handlingsplan för jämställdhet mellan könen (2010-2015), är sanningen den att EU inte kan stå och se på medan kränkningar av kvinnors grundläggande rättigheter förblir ostraffade. Framför allt gäller detta följande områden: sexuella övergrepp, kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap, människohandel och prostitution, brist på rättsligt skydd etc. Jag håller med om att det finns behov av ytterligare undersökningar på området, så att vi får tillgång till detaljerade och vetenskapligt underbyggda uppgifter. Vi kan emellertid inte förbli overksamma. Därför välkomnar jag föredragandens förslag, framför allt om att inrätta skyddat boende för offren, ett nödnummer och Europaåret för att bekämpa våld mot kvinnor.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Våld mot kvinnor i dess olika former – våld i hemmet, sexuellt våld, prostitution, människohandel, sexuella och psykologiska trakasserier samt våld mot kvinnor på arbetsplatsen – utgör en allvarlig kränkning av mänskliga fri- och rättigheter, både individuellt och kollektivt, med allvarliga negativa sociala konsekvenser. Att förebygga och utrota våld mot kvinnor måste vara centrala strategiska mål som inte kan skiljas från de framsteg som vår civilisation strävar mot.

Enligt vissa studier av könsbaserat våld har mellan en femtedel och en fjärdedel av Europas kvinnor varit utsatta för fysiska våldshandlingar minst en gång under sina vuxna liv, och ungefär en tiondel av dem har utsatts för sexuellt våld. Man beräknar också att cirka 26 procent av alla barn och ungdomar utsatts för fysiskt våld under sina barn- och ungdomsår, vilket är särskilt oroväckande om man tänker på den sociala inlärning som innebär att dagens offer skulle kunna bli morgondagens förövare.

Nu är det viktigt att riktlinjerna i detta betänkande faktiskt genomförs.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi välkomnar detta betänkande av Eva-Britt Svensson, som är medlem av vår politiska grupp och också ordförande för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vi vet att våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av mänskliga rättigheter och friheter, både individuellt och kollektivt, och att det får enorma sociala konsekvenser eftersom våld mot kvinnor omfattar kränkningar av ett brett urval av mänskliga rättigheter. Här ingår våld i hemmet, sexuellt våld, prostitution, kvinnohandel, sexuella och psykologiska trakasserier och våld mot kvinnor på arbetsplatsen.

Att förebygga och utrota våld mot kvinnor är centrala strategiska mål som är viktiga för de framsteg som vår civilisation strävar efter.

Enligt vissa studier av könsbaserat våld har mellan en femtedel och en fjärdedel av Europas kvinnliga befolkning utsatts för fysiskt våld åtminstone en gång under sina vuxna liv. Cirka en tiondel av dem har utsatts för sexuellt våld. Man tror dessutom att cirka 26 procent av alla barn och ungdomar utsatts för fysiskt våld under barn- och ungdomsåren, vilket är speciellt oroande om vi beaktar det sociala arvet …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. − (IT) Våld mot kvinnor är ett gissel i vårt samhälle och något som måste bekämpas till varje pris. Jag kan emellertid inte stödja detta betänkande eftersom det enligt min mening ägnar för stor uppmärksamhet åt kvinnliga invandrare. Framför allt nu borde sådan uppmärksamhet från EU och dess regeringar vara väl synlig och inte begränsas till vackra ord till stöd för europeiska projekt.

  Catherine Grèze (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Min grupp är splittrad i frågan. Jag röstade för ändringsförslag 19 och skäl J om termen ”prostitution”, eftersom jag anser att prostitution faktiskt innebär en form av våld mot kvinnor.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Våld mot kvinnor är en realitet som man alltför ofta bortser från. Man beräknar att mellan 20 och 25 procent av Europas kvinnor redan har utsatts för fysiskt våld minst en gång under sina vuxna liv. I förra veckan antog Europaparlamentet ett betänkande i frågan och om behovet av att upprätta en politisk ram på detta område, något som åtminstone jag välkomnade. I vårt betänkande försöker vi uppmuntra samtliga EU:s medlemsstater att betrakta våld mot kvinnor som ett brott och att följaktligen utarbeta ett straffrättsligt instrument för att bekämpa denna form av våld. Dessutom röstade jag, vilket är viktigt, för införandet av mekanismer för att underlätta tillgången till kostnadsfri rättshjälp och för att offren ska få akut, kostnadsfritt, psykologiskt stöd. Jag stödde också de ändringsförslag som tar upp ”det allvarliga problemet med prostitution” där det sägs att ”våld mot kvinnor” omfattar prostitution. Slutligen röstade jag för att våldtäkt och sexuellt våld ska betraktas som ett brott, också inom äktenskapet eller andra typer av nära relationer.

  Roberto Gualtieri (S&D), skriftlig. − (IT) En ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor är ett viktigt framsteg inom en heltäckande strategi. Endast en kombination av rättsliga, sociala, ekonomiska och förebyggande åtgärder kan lösa detta problem som ligger oss så nära, eftersom över en fjärdedel av kvinnorna i EU har upplevt våld under sin livstid. Våldet mot kvinnor gör inte åtskillnad mellan ålder eller etnisk eller kulturell bakgrund. Det är fortfarande ett osynligt problem som trots det har mycket höga mänskliga, sociala och ekonomiska kostnader.

EU måste spela en aktiv roll i kampen mot diskriminering av kvinnor, och därför stöder Svenssonbetänkandet kommissionens försök att skapa ett tydligt och homogent regelverk i enlighet med Stockholmsprogrammet.

Jag stöder därför tanken på ett straffrättsligt instrument som definierar våld mot kvinnor som ett särskilt brott genom utarbetandet av ett direktiv mot könsbaserat våld som ska komplettera de många initiativen för utbildning, förebyggande och information för att bekämpa alla former av övergrepp mot kvinnor.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande. På 2000-talet är det viktigt att vi ser till att våldtäkt betraktas som ett brott överallt i EU. De som begår dessa brott måste åtalas och bestraffas. Det är oacceptabelt att inte alla offer för dessa vidriga brott har samma möjligheter att få rättvisa och ersättning för det våld de har utsatts för, utan att det ska bero på vilket land de lever i. Bollen ligger nu hos rådet och kommissionen, som säkert inte kommer att förhindra detta viktiga steg mot att hjälpa de kvinnor som är offer för våld att få lindring i sitt lidande.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta betänkande. Vi måste sätta stopp för alla kränkningar av kvinnors rättigheter och våld mot kvinnor. Enligt den handlingsplan som genomför Stockholmsprogrammet och som antogs förra året bör kommissionen prioritera arbetet med att utarbeta en strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Samtidigt måste medlemsstaterna se till att anställda inom hälso- och sjukvården, socialarbetare, polis, domstolar och andra institutioner genomför förbättringar för att snabbt och professionellt kunna reagera på alla fall av våld mot kvinnor.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. − (PL) Det behöver knappast sägas att den mänskliga värdigheten och rätten till säkerhet är grundläggande värden i livet som måste skyddas. Själva ordet ”våld” är så kraftigt laddat med negativa känslor att många människor försöker byta samtalsämne när man nämner könsbaserat våld. Det är emellertid vår uppgift att ta itu med svåra frågor och ingripa om samhället behöver riktlinjer i politiska och rättsliga frågor. Låt oss inte glömma att våld mot kvinnor, vilket omfattar kränkning av värdigheten, sexuella övergrepp, tvångsäktenskap och könsstympning, inte bara är ett problem för kvinnor. Det är ett problem för hela samhället, och ett som bidrar till dess upplösning. De totala kostnaderna i sammanhanget har underskattats.

Är det inte så att vi alla måste bära kostnaderna på grund av sådant våld – kostnaderna för läkarvård, psykologisk behandling, rättegångar och omsorg? Offren klarar ofta inte att arbeta. Medlemsstaterna bör utarbeta en plan för att bekämpa könsbaserat våld.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. − (IT) Europaparlamentet har antagit förslaget till resolution om att fastställa en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor. Jag ger resolutionen mitt uppriktiga och kraftfulla stöd eftersom jag anser att lösningen på detta sociala gissel måste tillhandahållas på EU-nivå genom att unionen tar initiativ till konsekventa och effektiva politiska åtgärder. Oavsett om det är fysiskt, psykologiskt eller sexuellt är våld mot kvinnor ett uttryck för brist på kultur som EU måste avvisa. Det är ett gissel som leder till trauman som får återverkningar i form av oöverskådliga effekter för kvinnors liv i samhället. Den tillgängliga statistiken ger en dyster och nedslående bild. En europeisk kvinna av fyra har drabbats av våld minst en gång under sin livstid. EU bör därför prioritera utarbetandet av gemensamma rättsliga instrument, möjligheten att få kostnadsfritt stöd, inrättandet av jourer som kan ge psykologiskt och moraliskt stöd samt ett gemensamt larmnummer för hela EU.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet. Könsbaserat våld är alltid i första hand en straffrättslig fråga. Samhället måste därför reagera med bestraffning som står i proportion till hur allvarligt brottet är. När vi ska prioritera fördelningen av samhällets resurser är det viktigt att vi betraktar frågan ur offrens perspektiv, eftersom det är den gruppen som för närvarande behöver särskilt skydd. Det utesluter inte att vi ägnar resurser åt enskilda förövare genom att till exempel erbjuda samtalsterapi och annat för att motverka det våldsamma beteendet. Denna form av alternativ behandling av män som har begått allvarliga övergrepp mot kvinnor får emellertid inte ersätta det straff som utdöms enligt straffrätten. Samtalsterapi och liknande former av behandling kan bara komplettera andra former av påföljder, såsom fängelse.

Våld är i stor utsträckning en konsekvens av den ojämlika maktfördelningen mellan män och kvinnor. Det är ett uttryck för en relation präglad av dominans och underordning mellan förövaren och offren. Därför måste samtalsterapi där både offer och förövare deltar betraktas som uteslutet eftersom brottet är av en sådan natur att de båda aldrig kan vara likvärdiga och jämställda förhandlingsparter.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom våld mot kvinnor fortfarande är ett gissel i EU och världen, trots de kampanjer som det internationella samfundet har genomfört i flera decennier. Det drabbar i första hand offren direkt, men det påverkar också friheten och demokratin. Jag röstade också för betänkandet eftersom det innehåller en serie omedelbara åtgärder för att garantera kvinnor ett anständigt liv, och det står klart att långsiktiga politiska, sociala och rättsliga åtgärder krävs för att eliminera det könsbaserade våldet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Våld ska alltid fördömas, men framför allt sådant våld som drabbar dem som inte kan försvara sig själva, dvs. barn, äldre och kvinnor. I detta speciella fall vill parlamentet ställa samman en serie infrastrukturella, rättsliga, framtvingande, utbildnings- och hälsomässiga åtgärder samt andra åtgärder som avsevärt kan minska våldet mot kvinnor och dess konsekvenser.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. − (ES) Jag röstade för Eva-Britt Svenssons betänkande om en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor, eftersom jag är mycket oroad över den typen av våld. Mellan 20 och 25 procent av Europas kvinnor beräknas ha utsatts för fysiskt våld minst en gång under sitt vuxna liv, och över 10 procent har utsatts för sexuella övergrepp. Jag anser därför att det nu är dags att sätta stopp för det manliga våldet, och detta kommer bara att vara möjligt genom att bygga upp verklig jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag är dessutom övertygad om att våldtäkt bör betraktas som ett brott i hela EU och att förövarna ska ställas inför rätta. I betänkandet föreslås också nya vägar att bekämpa detta gissel i samhället, inte bara genom rättsliga åtgärder utan också genom att få bort de osäkra arbeten, den arbetslöshet och den fattigdom som ofta innebär att kvinnor hamnar i beroendeställning och som gör det omöjligt för dem att fritt välja sin egen framtid. Ett EU-direktiv mot könsbaserat våld är därför nödvändigt. Medlemsstaterna måste snarast vidta åtgärder i den riktningen.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Mäns våld mot kvinnor innebär en strukturell kränkning av kvinnornas mänskliga rättigheter. Om man räknar med alla former av manligt våld mot kvinnor har 45 procent av alla kvinnor i Europa varit föremål för och drabbats av manligt våld. Den totala kostnaden för våld i hemmet i de 27 medlemsstaterna kan enligt beräkningar vara så hög som 16 miljarder euro. Mäns våld mot kvinnor är inte geografiskt begränsat, det gör inte åtskillnad mellan olika åldrar, klasser, raser eller kulturer. Det är fortfarande osynligt och offren tystas. Under 2008 utarbetade jag ändringsförslag till Lettlands straffrätt som gällde våld i hemmet. Dessvärre avvisades de ändringsförslagen av det lettiska parlamentet. Jag röstade för betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Trots de senaste decenniernas och årens framsteg i bekämpandet av våld mot kvinnor och barn återstår det fortfarande mycket arbete. Den apati och det hyckleri som förekommer i samhället bör stämma till eftertanke. Förstadierna till det faktiska våldet, såsom det aggressiva beteende, de obscena kommentarer och de trakasserier som många invandrare dagligen riktar mot västerländska kvinnor, betraktas allt oftare som något normalt. Kvinnoföraktet har nått svindlande höjder när en tysk domare hänvisar till makens rätt enligt koranen att använda kroppslig bestraffning som en avgörande faktor i ett muslimskt skilsmässomål.

Genom att tillåta invandring har EU importerat problem från alla upptänkliga håll, inklusive hedersmord, tvångsäktenskap och våld i hemmet i patriarkaliska familjestrukturer. Kultur, religion och traditioner får inte användas för att motivera våldshandlingar. Det föreslagna initiativet innehåller ett antal goda idéer, men det är på det hela taget ytligt. Därför valde jag att lägga ned min röst.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Betänkandet riktar uppmärksamheten på ett antal allvarliga fall av våld mot kvinnor. Jag tänker på sexuella övergrepp, fysiskt våld inom familjen, tvångsprostitution, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning. Dessvärre kan alla dessa fruktansvärda saker också ske i vårt eget samhälle här i EU. I betänkandet nämns detta, men man lyckas inte komma åt roten till det onda, som ofta är parallella samhällen, arkaiska islamiska strukturer eller organiserade gäng som ägnar sig åt människohandel. Vi måste arbeta med detta. Därför lade jag ned min röst.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade för betänkandet om våld mot kvinnor, ett initiativ som kommer att hjälpa kvinnorna i EU att leva ett värdigt liv. Enligt statistiken har cirka en femtedel av alla kvinnor som lever i Europa varit utsatta för våld, och 20 procent har utsatts av våld från personer i sin närhet. Förslagen i detta betänkande om hur man kan bekämpa våld mot kvinnor är viktiga: medlemsstaterna måste straffa förövarna utifrån hur allvarligt det begångna brottet är (sexuella övergrepp, människohandel, tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning). Betänkandet erbjuder de resurser som behövs för att hjälpa våldsoffren, till exempel rättshjälp, och för att inrätta jourer för offren. Det erbjuder rättshjälp åt offren och det innehåller krav på att alla former av könsbaserat våld ska lagföras och att unga kvinnor i samband med utbildningen ska få mer information om de risker de löper. Jag röstade däremot mot förslaget att öka antalet domstolar med behörighet att pröva mål som gäller könsbaserat våld. Ett sådant förslag innebär en oacceptabel diskriminering och strider mot principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Det är viktigt att bryta tystnaden kring alla former av brott och i det här aktuella fallet könsbaserade brott. Våld i hemmet, sexuella övergrepp, människohandel, könsstympning och andra former av kränkningar som drabbar framför allt kvinnor och flickor bör nå offentligheten så att de kan bekämpas effektivare. Ökade kunskaper om könsbaserat våld skulle i själva verket göra det möjligt att öka samhällets medvetenhet om problemet. Detta initiativbetänkande från Europaparlamentet är ett försök att ställa samman en serie åtgärder som krävs för att de europeiska kvinnorna ska kunna leva ett anständigt liv. Trots att våld mot kvinnor har diskuterats i flera decennier har det internationella samfundet inte lyckats få slut på denna oerhört destruktiva form av brott. Sammanfattningsvis tror jag att EU måste anta den nödvändiga lagstiftningen för att få slut på detta våld, och medlemsstaterna måsta utarbeta nationella handlingsplaner för att bekämpa könsbaserat våld. Därför röstade jag för betänkandet.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Våld mot kvinnor är både ett internationellt och ett europeiskt problem. Det könsbaserade våldet omfattar brott i form av våld i nära relationer, sexuella övergrepp, människohandel och prostitution, tvångsäktenskap, könsstympning och andra former av kränkningar av den personliga integriteten som framför allt drabbar kvinnor och unga flickor. Därför är det nödvändigt att vi inför en serie politiska, sociala och rättsliga strategier så att vi kan garantera en anständig levnadsstandard för EU:s kvinnor. I initiativbetänkandet understryker Europaparlamentet att det är möjligt att avskaffa denna typ av våld, i första hand genom att inrätta ett heltäckande och konsekvent rättsligt skydd för kvinnors integritet. Det är också nödvändigt att kartlägga omfattningen av denna typ av brottslighet, göra domstolarna medvetna om vad sexuellt våld innebär, uppdaga denna typ av våld i ett tidigt skede genom proaktiva och förebyggande åtgärder, garantera rättslig klarhet under utredningar och rättegångar, inrätta nya jourer och ett larmnummer för offren samt finansiera forskning på området. På grundval av de synpunkter som redovisas ovan röstar jag för att alla åtgärder som krävs för att bekämpa denna typ av våld genomförs i praktiken och att effektiva handlingsplaner utarbetas i det syftet.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. − (EN) Trots att våld mot kvinnor har diskuterats i flera decennier har det internationella samfundet inte lyckats få slut på denna oerhört destruktiva form av brottslighet. Det är ett komplicerat problem som bland annat gäller hur man skyddar de individuella brottsoffrens integritet men också hur man skyddar viktiga samhällsintressen, såsom frihet och demokrati.

Medlemsstaterna bör tillhandahålla kvinnojourer på nationell nivå för att hjälpa kvinnor och barn till ett självbestämmande liv fritt från våld och fattigdom. Dessa bör erbjuda specialiserade tjänster, medicinsk behandling, rättshjälp, psykosocial och terapeutisk rådgivning, rättsligt stöd vid rättegångar, stöd till barn som drabbats av våld osv. Medlemsstaterna bör garantera tillräcklig finansiering så att kvinnojourerna kan uppfylla internationella normer för att arbeta med kvinnor som överlevt våld och deras barn.

Medlemsstaterna bör tillhandahålla de resurser som krävs för att kvinnoorganisationer och icke-statliga organisationer ska kunna skydda kvinnor och deras barn från våld och fattigdom, garantera sociala och ekonomiska rättigheter för kvinnor så att de inte är finansiellt beroende av en partner eller make och främja och utveckla kvinnornas integrering på arbetsmarknaden.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom våld mot kvinnor fortfarande är ett gissel i Europa och världen, trots de kampanjer som det internationella samfundet har genomfört under flera decennier. Det drabbar i första hand de direkta offren, men det påverkar också själva friheten och demokratin. Jag röstade också för betänkandet eftersom det innehåller ett antal omedelbara åtgärder som behövs för att garantera kvinnor ett anständigt liv, och det står klart att långsiktiga politiska, sociala och rättsliga åtgärder krävs för att eliminera det könsbaserade våldet.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) En kvinna av fyra i EU har utsatts för fysiskt våld under sitt vuxna liv, och var tionde har varit offer för sexuellt våld. Mot bakgrund av sådana siffror är det nödvändigt att vi agerar för att bekämpa våld mot kvinnor i EU. Jag stöder därför Eva-Britt Svenssons betänkande. Våldtäkt, som för närvarande fortfarande inte betraktas som ett brott i flera medlemsstater, och andra former av sexuellt våld mot kvinnor, måste erkännas som brott i samtliga länder i unionen och förövarna måste automatiskt åtalas. För att skydda kvinnliga invandrare och asylsökande vill jag också se att man upprättar en rättslig ram som ger invandrarkvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd och som gör en person som konfiskerar dessa handlingar till en ”brottsling”. Jag vill dessutom att man underlättar tillgången till rättshjälp så att offren kan hävda sina rättigheter. Jag anser att det är mycket viktigt att sådan rättshjälp är kostnadsfri och jag hade gärna sett att det framgick klart av betänkandet.

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig – (CS) Det är alltid viktigt att bekämpa våld mot kvinnor, ett våld som tar sig många olika uttryck och som skadar såväl kropp som själ och till och med i vissa fall leder till att våldsoffren begår självmord. Jag gläder mig åt att vi skapar en ny ram för EU:s kamp mot detta oacceptabla fenomen, och jag röstade därför med glädje för betänkandet. Däremot kunde jag inte rösta för de delar av betänkandet som handlar om stöd för ett artificiellt avslutande av graviditeter. Jag kan inte stödja det, eftersom även de ännu inte födda har rätt till liv.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Våld mot kvinnor är både ett internationellt och ett europeiskt problem. Trots att våld mot kvinnor har diskuterats i flera decennier har det internationella samfundet inte lyckats sätta stopp för denna oerhört destruktiva form av brottslighet. Det är upprörande att vi fortfarande inte kan skydda kvinnor mot våld. Detta är ett komplicerat problem som handlar om att skydda integriteten för individuella brottsoffer, men också att skydda viktiga samhällsintressen, såsom frihet och demokrati.

EU måste därför ta sitt ansvar och införa de lagar som krävs för att få slut på våldet. Jag stöder den sammanställning som föredraganden i detta strategiska betänkande gjort av ett antal åtgärder som är absolut nödvändiga för att kunna garantera Europas kvinnor ett anständigt liv. Enligt skäl J ska prostitution anses vara en sådan kränkning av de mänskliga rättigheterna. Mot bakgrund av de insatser vi gör för att försöka reglera den verksamheten blev därför några av medlemmarna av vår grupp tvungna att till slut lägga ned sina röster.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Jag hade gärna röstat för betänkandet om bekämpande av våld mot kvinnor, eftersom syftet med det var att fastställa heltäckande åtgärder för att skydda kvinnor som har drabbats av våld. Betänkandet tar på ett mycket åskådligt sätt upp sexuella övergrepp, prostitution, kvinnlig könsstympning, stalking, människohandel och våld i hemmet, dvs. en serie kränkningar av kvinnors rättigheter.

Som ofta är fallet i Europaparlamentet är problemet att varje text försöker överträffa sig själv genom att ta med frågor som bättre skulle ha hanterats i fristående dokument. I det här fallet tar betänkandet upp rättigheterna för invandrar- och flyktingkvinnor, som behandlas som en särskild grupp kvinnor jämfört med andra kvinnliga EU-medborgare. Av den enkla anledningen lägger jag ned min röst. Trots att jag stöder dokumentets syfte kan jag inte tolerera denna politiska manipulation.

  Nikolaos Salavrakos (EFD), skriftlig. – (EL) Jag röstade för denna resolution, eftersom den presenterar en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor. I texten föreslås en serie tydliga politiska åtgärder för att bekämpa könsbaserat våld, inklusive åtgärder för att bekämpa människohandel, något som jag ser som särskilt viktigt med tanke på den oroande ökningen av människohandel till och inom EU, framför allt med kvinnor och barn. Dessa gäng skulle kunna bekämpas genom gränsöverskridande samarbete mellan EU, som är slutdestination, och dessa länder, som utgör deras startpunkt. Jag vädjar till kommissionen att vidta åtgärder i den riktningen.

  Brian Simpson (S&D), skriftlig. − (EN) Jag kommer att stödja Svenssonbetänkandet eftersom det lyfter fram de problem som finns i samband med våld mot kvinnor. Detta är inte en ny fråga, utan en fråga som har ignorerats, sopats under mattan och hållits inom familjen. Det är dags att sätta stopp för detta nu och göra allt vi kan, inte bara för att belysa problemet, utan för att verkligen ta tag i det och ge kvinnor det skydd mot våld som är deras rätt genom att lägga fram förslag på åtgärder.

Jag håller med om att kvinnor som drabbats av våld bör få tillgång till rättshjälp. Men om medlemsstaterna fortsätter att skära i sina budgetar för rättshjälp kommer det aldrig att bli verklighet. Jag håller med om att domarna måste utbildas i de särskilt svåra fall som våld mot kvinnor ger upphov till. Men hur ska vi kunna göra det när budgetarna skärs ned?

Vi måste se till att medlemsstaterna gör detta till en politiskt prioriterad fråga och anger de minimikrav och skyldigheter som offren för övergreppen kan vänta sig. Betänkandet ger oss en ram och förtjänar vårt helhjärtade stöd, men med den här ramen måste vi också se till att det vidtas åtgärder inom detta viktiga område, och det betyder åtgärder från medlemsstaterna.

  Laurence J.A.J. Stassen (NI), skriftlig. – (NL) Våld mot kvinnor är helt förkastligt och måste bemötas med kraftfulla åtgärder. PVV instämmer helt med det som sägs i betänkandet i det avseendet. Men i betänkandet nämns överhuvudtaget inte islams roll. I betänkandet nämns ”traditionella eller religiösa sedvänjor” en enda gång och i mycket generella termer, i punkt 3, trots att det är allmänt känt att våld mot kvinnor hör till vardagen, framför allt inom islam. Kvinnoförtrycket är trots allt en naturlig del av islam.

PVV vill att man tar itu med våld mot kvinnor men röstade mot detta betänkande, eftersom det inte tar upp förövarnas motiv och bakgrunder. Genom att inte uttryckligen nämna islam som en orsak till våldet missar vi ett bra tillfälle att ta itu med denna särskilda form av våld mot kvinnor.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stödde betänkandet som innehåller förslag till åtgärder mot våld mot kvinnor i EU och som kräver att medlemsstaterna prioriterar frågan.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) Våld i allmänhet och våld mot kvinnor i synnerhet är ett globalt problem som påverkar alla världens länder. Eftersom det inte finns någon internationell definition på könsbaserat våld är uppgifterna väldigt spretiga och ger ingen tydlig uppfattning om problemets verkliga omfattning. Enligt vissa studier har mellan en femtedel och en fjärdedel av alla kvinnor i EU drabbats av fysiskt våld åtminstone en gång i vuxen ålder. Våld mot kvinnor kan se ut på många olika sätt. Dess historiska och strukturella dimension innebär att åtgärder behöver vidtas på europeisk och internationell nivå. Det finns därför behov av att ingripa på samhällslivets alla områden för att öka medvetenheten med hjälp av sex typer av åtgärder: politik, förebyggande, skydd, lagföring, resurser och partnerskap. Jag röstade för detta initiativbetänkande eftersom jag anser att alla typer av våld ska omfattas av sociala och rättsliga påföljder.

EU-lagstiftning i form av ett direktiv som bygger på utbildning, ett effektivt skydd av offren, samarbete med icke-statliga organisationer och inrättande av ett Europaår för att bekämpa våld mot kvinnor är exempel på åtgärder för att bekämpa detta samhällsgissel, som har så skadliga effekter för det europeiska samhället.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stöder helhjärtat tanken på att göra sexuellt våld och våld i hemmet till ett brott i samtliga medlemsstater. Jag uppmanar kommissionen att skyndsamt lägga fram förslag om robusta åtgärder för att motverka könsbaserat våld och skydda offren i hela EU. De skillnader som för närvarande finns mellan olika medlemsstater måste åtgärdas genom att man inför likartade nationella lagar. Jag hoppas att vi ska göra framsteg mot ett EU-direktiv om att bekämpa könsbaserat våld tack vare denna resolution.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet som utarbetats av Eva-Britt Svensson, svensk ledamot av Europaparlamentet från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och ordförande för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Våldtäkt och alla andra former av sexuellt våld måste erkännas som brott i samtliga EU:s medlemsstater, och förövarna måste automatiskt åtalas.

Jag håller med min vän och kollega Eva-Britt Svensson när hon säger att kvinnor är offer för könsbaserat våld. Men vi får inte betrakta kvinnor, inklusive de kvinnor som utsätts för denna typ av våld, enbart som offer. Institutionernas roll är att hjälpa dem bygga upp sitt självförtroende och bygga ett nytt och bättre liv åt sig själva och sina barn. Vi bör också fokusera på orsakerna till denna typ av våld och inleda en undersökning av de könsstereotyper som både kvinnor och män är offer för redan från mycket unga år.

Resolutionen innehåller också krav på att en rättslig ram upprättas som ger invandrarkvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd och som gör en person som konfiskerar dessa handlingar till en brottsling.

Vi förväntar oss därför nu att kommissionen ska lägga fram förslag till en strategi och en handlingsplan. Vi förväntar oss handling.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade för detta betänkande eftersom våld mot kvinnor är ett globalt problem som världssamfundet ännu inte har lyckats lösa. Våld mot kvinnor finns på alla nivåer i samhället och är inte typiskt för någon viss kultur eller utbildnings-, ålders- eller inkomstnivå. Kvinnor löper störst risk i det egna hemmet - våld i hemmet är den vanligaste skadeorsaken för kvinnor, vanligare än trafikolyckor och cancer tillsammans. Offrens hälsa, självförtroende och känsla av säkerhet drabbas oerhört hårt och de kan inte längre delta i det offentliga livet eller på arbetsmarknaden som de skulle vilja. Förövarna av sådant våld åsamkar dessa kvinnor och deras barn ett livslångt lidande, förutom att det utgör ett socialt problem eftersom följdkostnaderna för hälso- och rättssystemen uppgår till flera miljarder euro. Följaktligen måste förövarna hållas ansvariga för sina handlingar och bli föremål för offentligt åtal. Våld mot kvinnor måste äntligen föras ut i ljuset och stoppas.