Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 april 2011 - Strasbourg

4. Styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden – En inre marknad för européer – En inre marknad för företag och tillväxt – Offentlig upphandling (debatt)

  Talmannen. – Den första punkten är den gemensamma debatten om den inre marknaden, som ska handla om följande: Sandra Kalnietes betänkande (A7-0083/2011) för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden (2010/2289(INI)), António Fernando Correia De Campos betänkande (A7-0072/2011) om en inre marknad för européer (2010/2278(INI)), Cristian Silviu Buşois betänkande (A7-0071/2011) om en inre marknad för företag och tillväxt (2010/2277(INI)) och kommissionens uttalande om offentlig upphandling.

Jag hälsar kommissionsledamot Michel Barnier och rådets ordförande Enikő Győri välkomna till parlamentet. Därmed ger jag ordet till föredragandena. Först ut är Sandra Kalniete.

  Sandra Kalniete, föredragande. – (LV) Herr talman! När det gäller styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden menar vi i parlamentet att en av de viktigaste förutsättningarna för att den inre marknaden ska bli verklighet är att det finns ett politiskt ledarskap på högsta nivå. Kommissionens ordförande måste, tillsammans med rådets ordförande, ta på sig ansvaret att konsolidera den inre marknaden och även medlemsstaterna måste spela en mycket aktiv roll i denna process. Annars förblir alla idéer om vad vi kan göra för att få igång tillväxten igen i Europa, skapa nya arbetstillfällen och stärka Europas förmåga att konkurrera i en globaliserad värld bara goda intentioner, och Europa riskerar att förvandlas till världens sjuke man. I resolutionen uppmanar vi därför kommissionens ordförande och medlemsstaternas ledare att medverka till och ta ansvar för att den lagstiftning och de politiska ändringar som krävs för att den inre marknaden ska fungera verkligen införs. Resolutionerna som vi ska anta i dag sänder en tydlig signal om i vilken riktning parlamentet vill att kommissionen ska agera. Låt mig nämna några av de viktigaste prioriteringarna: en digital inre marknad och ett gemensamt område för immateriell äganderätt, yrkesmässig rörlighet för EU-medborgare, uppmuntran av offentlig upphandling över gränserna. När det gäller styrningen av den inre marknaden menar jag att det finns fyra avgörande handlingslinjer. Den första är att se till att de inremarknadsnormer som redan har antagits också tillämpas. Medlemsstaterna måste i tid och på ett öppet sätt införliva inremarknadsbestämmelserna, och kommissionen måste därefter kontrollera att de tillämpas strikt och konsekvent. Den andra är att motverka protektionistiska tendenser. Protektionism leder bara till splittring på den europeiska marknaden och försvagar vår totala konkurrenskraft. Den tredje är att minska de olika transaktionskostnader som hindrar en effektivt fungerande europeisk ekonomi. Det handlar inte bara om sådana saker som ett effektivt och enkelt tvistlösningsförfarande utanför domstol, utan också om en användarvänlig och gränsöverskridande e-förvaltning med ett fungerande elektroniskt utbyte av nödvändig information och nödvändiga dokument. Den fjärde frågan är att göra olika grupper i samhället mer delaktiga i utformningen och genomförandet av politiken i enlighet med Lissabonfördragets principer.

Låt mig slutligen tacka alla skuggföredragande och samordnare för deras insatser och för ett professionellt samarbete, som jag hoppas ska göra det möjligt för oss att i dag anta resolutionerna om den inre marknaden med en övertygande majoritet och att fortsätta de senaste årens arbete med att utarbeta en lagstiftning som verkligen kan konsolidera den inre marknaden och göra den till ett instrument för tillväxt och sysselsättning i Europa.

  António Fernando Correia De Campos , föredragande. – (PT) Herr talman, herr Barnier, mina damer och herrar! Betänkandet som vi i dag ska debattera och rösta om är parlamentets svar på kommissionens fråga om vad som måste göras för att ge den inre marknaden en nystart.

Bland de 19 förslag som rör inremarknadsakten för européer, som jag har varit föredragande för, har vi på grundval av kriterier som påtaglighet och genomförbarhet på kort sikt fastställt fem prioriteringar.

Vi måste för det första förbättra rörligheten för EU:s medborgare genom ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, yrkeslegitimationer, ett europeiskt färdighetspass och genom att regelbundet mäta rörligheten inom EU.

Vi måste för det andra förbättra gränskontrollerna av varor som importeras från tredjeländer och utarbeta en flerårig handlingsplan för marknadsövervakning och produktsäkerhet.

För det tredje bör roamingförordningen förlängas till juni 2015 och pristak fastställas för roaming för att minska kostnaderna för allmänhet och företag.

För det fjärde behöver vi garanterad tillgång till grundläggande banktjänster, med större öppenhet och jämförbarhet.

För det femte måste de hinder som rörliga arbetstagare ställs inför undanröjas så att deras pensionsrättigheter kan överföras i sin helhet.

I fråga om dessa saker gick arbetet lätt och präglades av samförstånd. Det var däremot svårare att enas om vad som ska göras för att få bukt med den uppgivenhet när det gäller den inre marknaden som tas upp i Montirapporten, och att komma fram till en gemensam helhetsstrategi för att möta de behov och den misstro bland medborgarna som tydligt slogs fast i Grechbetänkandet, som parlamentet antog i maj förra året.

Vi anser definitivt att det var konstlat att parlamentets arbete delades upp i tre olika betänkanden, trots att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd försökte samla ihop analyserna och åtgärderna. När det gäller de tre komponenterna – företagen, européerna och styrelseformerna – måste framstegen ske parallellt för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad med en smart och hållbar tillväxt för alla, där européerna står i centrum för marknadens intresse.

Vi inser också att mängden kommissionsinitiativ på detta område, tillsammans med Europa 2020-strategin, industripolitiken och Europa för innovation, riskerar att skymma själva huvudfrågan för en nystart, dvs. att den inre marknaden inte bara ska få en vänligare framtoning utan också bli mer tilltalande för européerna.

Det var framför allt två frågor som det var svårt att nå enighet kring. När det gäller respekten för sociala värderingar och rättigheter var ledamöter på högerkanten och i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa för det första ovilliga att gå med på att de europeiska sociala rättigheterna måste få ett permanent skydd så att de inte kan trängas undan av marknadshänsyn i framtida lagstiftning. Vi beklagar särskilt att vi inte lyckades få revideringen av direktivet om utstationering av arbetstagare att fastställas som en prioritet.

Den andra frågan var skyddet av sociala tjänster av allmänt intresse, där målet var att förhindra att dessa tjänster uteslutande värderas på marknadsmässiga hänsyn, eller åtminstone se till att offentliga sociala tjänster inom exempelvis vattenförsörjning, stadstransporter, utbildning, hälsa och socialt stöd inte kan omvandlas till privata monopol eller oligopol.

Det kan verka vettigt att införa konkurrens och inremarknadsmekanismer när det gäller sådana tjänster, men det är viktigt att värna de samhällsvärderingar som går ut på att alla ska ha tillgång till sådana tjänster, eftersom principen om solidaritet i detta fall väger tyngre än rena marknadshänsyn.

Här mötte vi en motvillighet bland de parlamentariska grupperna till höger att acceptera EU-lagstiftning om denna fråga, och de gick bara med på att ”alla tillgängliga alternativ, som utgår från och är förenliga med artikel 14, protokoll 26 i fördraget” ska användas.

Den grupp som jag själv tillhör avstod från slutomröstningen om de tre betänkandena i utskottet, eftersom inga framsteg hade gjorts beträffande den inre marknadens sociala dimension. Efter omröstningen i utskottet inkluderades dock flera positiva punkter som förbättrade betänkandet avsevärt. En rad kompromisser gjorde det möjligt att nå enighet och de slutliga ändringsförslagen fick stöd av de största parlamentariska grupperna, utan några vinnare eller förlorare.

Samtliga parlamentariska grupper bidrog genom sina 266 ändringsförslag, liksom yttrandena från fem utskott, till ett slutresultat som hedrar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och dem som arbetade med betänkandet. Alla bidrag gjorde nytta. Jag vill tacka skuggföredragandena Róża Gräfin von Thun, Jürgen Creutzmann, Malcolm Harbour, Emilie Turunen och Kyriacos Triantaphyllides, samt gruppsamordnarna, vars konstruktiva kritik och samarbetsanda gjorde att förhandlingarna ledde fram till ett positivt resultat. Jag vill särskilt tacka Malcolm Harbour för den generositet och framsynthet som han har låtit prägla utskottets arbete under de senaste fyra månaderna.

  Cristian Silviu Buşoi, föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den inre marknaden är tveklöst en av EU:s största framgångar och en obestridlig styrka för unionen – något vi alla kan vara stolta över. Det är, anser jag, ingen överdrift att säga att den inre marknaden spelar en central roll för den europeiska integrationen. Den inre marknaden har med tiden visat sig gynna både konsumenter och europeiska företag och har bidragit till vår ekonomiska tillväxt.

På senare tid har vi emellertid kunnat märka en viss tröghet i marknadsintegrationen. Vi måste därför ge den inre marknaden en nystart och återupprätta EU-medborgarnas förtroende för den. Den måste få en nystart. Jag uppskattar verkligen kommissionens arbete i detta sammanhang och framför allt kommissionsledamot Michel Barniers utomordentliga insatser. Jag vill än en gång tacka honom för hans starka engagemang och insatser för att ge den inre marknaden en nystart. Kommissionen har presenterat ett ambitiöst, men samtidigt praktiskt och mycket välbehövligt, program för att den inre marknaden ska bli stark igen. Jag är övertygad om att ett genomförande av dessa åtgärder skulle göra den inre marknaden mer attraktiv för våra medborgare och företag och överhuvudtaget fungera bättre.

(EN) Beträffande mitt betänkande måste jag säga att det inte var någon enkel uppgift för oss. Det var en ambitiös uppgift eftersom vi var tvungna att enas om åtgärder som ska lägga grunden till en stark och modern inre marknad som kan bidra till framtida tillväxt och, framför allt, infria våra medborgares och företags förväntningar.

Vi diskuterade om tonvikten borde ligga på innovation, vad som borde göras när det gäller immateriell äganderätt och vilka skatteåtgärder som kan vara lämpliga för att förbättra den inre marknaden men samtidigt respektera medlemsstaternas suveränitet.

Efter våra diskussioner och de många bidragen – som jag vill tacka alla skuggföredragandena, föredragandena för yttrandena och alla mina kolleger som lade fram ändringsförslag för – lyckades vi ringa in fem prioriteringar som ska genomföras omedelbart.

Den första prioriteringen handlar om medel för att stödja innovation och kreativitet på den inre marknaden, vilket är helt nödvändigt för att uppnå en starkare och mer hållbar tillväxt. EU-patentet och det enhetliga systemet för patenttvister, som redan är på gång, och en förbättring av hanteringen av upphovsrättsfrågor, spelar en oerhört viktig roll.

Vill man ha innovation måste man också komma på finansieringslösningar, t.ex. långsiktiga investeringar och ett regelverk som gör det lättare att investera riskkapital på ett effektivt sätt. Europeiska projektobligationer kan också vara en fantastisk möjlighet i samband med infrastrukturinvesteringar på energi- och telekommunikationsområdet.

Vår tredje prioritering är att den inre marknaden ska anpassas till vår digitala agenda och att e-handeln ska uppmuntras. Detta förutsätter insatser för att stärka konsumenternas och företagens förtroende för e-handeln, t.ex. bekämpning av varumärkesförfalskning och piratkopiering, och för att göra det lättare att leverera varor och driva in skulder över gränserna.

Den fjärde prioriteringen är att den inre marknaden ska bli en bättre miljö för små och medelstora företag, med tanke på deras betydelse för den ekonomiska tillväxten och potential att skapa sysselsättning. De måste få bättre tillträde till kapitalmarknaderna. Åtgärder på skatteområdet, t.ex. ett gemensamt konsoliderat skatteunderlag för bolagsbeskattning, tydligare momsregler och färre administrativa bördor, kan uppmuntra små och medelstora företag att bedriva verksamhet över gränserna.

Det är slutligen nödvändigt att rationalisera förfarandena i samband med offentlig upphandling. De måste förenklas så att små och medelstora företag kan delta i upphandlingarna och utnyttjas bättre för att främja en smart och hållbar tillväxt för alla.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi befinner oss i ett avgörande skede av det arbete som vi tillsammans har företagit efter Mario Montis klara, utförliga och omsorgsfulla undersökning av den inre marknaden, efter Louis Grechs betänkande, som ni antog med en mycket stor majoritet, och vid en tidpunkt då vi – om vi lyssnar uppmärksamt på medborgarna i våra medlemsstater – måste tänka över vart vi är på väg i fråga om tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning.

Vilka budskap får människor från Bryssel och Strasbourg? Just nu är budskapen nödvändiga, men samtidigt tuffa och tvingande. Det handlar om regleringar eller – vilket är mitt ansvarsområde – om styrning, tillsyn och att minska underskott och skuldsättning. Budskapen är alltså nödvändiga, men tvingande och tuffa. Jag anser att vi måste ge även andra budskap, och framför allt vidta andra åtgärder, som återupprättar tron på det europeiska projektet och på varför vi bör hantera globaliseringens utmaningar tillsammans i stället för att vidta åtgärder var och en på sitt håll.

Det här är själva kärnan i vårt arbete och jag vill personligen tacka de tre föredragandena som precis har talat: Sandra Kalniete, António Correia De Campos och, alldeles nyss, Cristian Silviu Buşoi. Jag vill också tacka ordföranden, Malcolm Harbour, som – vilket redan har påpekats – på mycket kort tid, med stor effektivitet och lyhördhet lyckades sätta nästan elva parlamentsutskott i arbete. Jag vill också uttrycka min tacksamhet till samordnarna för de olika politiska grupperna. Ni hade mellan er en hel del att samordna eftersom vi behandlade så många frågor. Ni har därmed skickat en mycket stark signal till de andra institutionerna och även till företagen och medborgarna.

Efter Mario Montis rapport och Louis Grechs betänkande bad ordförande Barroso mig att tillsammans med tolv av mina kolleger – som en gemensam uppgift inom kommissionen – arbeta med att ge den inre marknaden en nystart och med de strukturreformer som krävs för att de två, tre eller fyra tillväxtmöjligheter som finns på marknaden ska kunna utnyttjas.

Låt mig påminna er om att 60 procent av exporten på denna stora marknad, som för övrigt utgör själva grunden för det europeiska politiska projektet, går till de övriga 26 medlemsstaterna. Samtliga länder, från Tyskland – som är störst – till de minsta av våra länder, exporterar i genomsnitt 60 procent av sina varor och tjänster till sina grannar på denna stora marknad. Man anser att marknaden skulle ha ytterligare tillväxtpotential om den fungerade bättre. Det är detta som var bakgrunden till inremarknadsakten. Det är detta som var bakgrunden till de 50 förslag som vi fastställde i den lilla blåbok på de 23 EU-språken som jag har skickat ut till samtliga länder, samtliga nationella parlamentsledamöter, till fackföreningar och yrkesförbund.

Vi förde därefter diskussioner för att bland dessa förslag välja ut de som skulle bidra mest till att förbättra tillvaron för företag och medborgare. Dessa diskussioner, och även era överläggningar och diskussioner här i dag, kommer att vara utgångspunkten för den debatt som kommissionen, innan den går vidare, ska föra om inremarknadsakten på onsdag i nästa vecka.

Det är min absoluta övertygelse att alla regioner behövs, att alla företag behövs och att alla medborgare behövs om vi ska kunna vinna kampen om konkurrenskraft och tillväxt – alla regioner. Det var därför kommissionens ordförande Jacques Delors i den inre marknadens och inremarknadsaktens begynnelse ville backa upp den inre marknaden med en sammanhållningspolitik, så att även regioner som släpade efter utvecklingsmässigt skulle kunna delta i kampen för tillväxt och konkurrenskraft. Alla regioner – även de mest avlägsna, även de yttersta randområdena. Alla företag behövs för att främja innovation och kreativitet – och här tänker jag på de patent som vi försöker få igenom – för att små och medelstora företag ska kunna skaffa finansiering, göra säkra transaktioner på nätet utan att det är lika komplicerat och byråkratiskt, och delta i offentliga upphandlingar, vilket jag ska återkomma till om en stund.

Alla regioner, alla företag och alla medborgare behövs. Vi är alla, i våra dagliga liv, omväxlande konsumenter, användare av tjänster, sparare, aktieägare, arbetstagare och hantverkare, och målet är att det ska bli lättare att röra sig över gränserna, att yrkeskvalifikationer, färdigheter och sociala rättigheter ska respekteras och erkännas, att vi ska ha tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet, att vi ska kunna känna oss trygga och säkra när vi köper varor på nätet eller på andra sätt, och att vi inte ska behöva betala skatt två gånger. Det här är bara några exempel på vad vi måste ta itu med för att den inre marknaden ska fungera bättre.

Vad blir då nästa steg efter er debatt? Den 24 och den 25 mars välkomnade Europeiska rådet de åtgärder som vi har vidtagit och de åtgärder som rådet självt har vidtagit i form av gemensam lagstiftning. Vi uppmanades fatta beslut om prioriteringar och det är som sagt därför jag tillsammans med mina kolleger – som har arbetat så hårt och som jag vill tacka – i nästa vecka kommer att föreslå att kommissionen ska välja ut tolv åtgärder som kan få den inre marknaden att fungera bättre för företag och medborgare.

För var och en av dessa åtgärder – t.ex. rörlighet, finansiering av små företag, immateriella rättigheter, skatter, offentliga tjänster eller social sammanhållning – kommer vi att föreslå en nyckelåtgärd som är ny, förhoppningsvis effektiv för företag och medborgare, och ska kunna levereras inom två år. Att den ska kunna levereras betyder att kommissionen ska lägga fram åtgärden och att parlamentet och rådet ska rösta om och anta den 2011 och 2012.

År 2012 markerar 20-årsjubileet för inremarknadsakten och den inre marknaden. Om vi tolkar dem rätt är det européerna vill säga oss att vi inte får låta detta jubileum präglas av nostalgi eller melankoli. Det måste bli ett proaktivt jubileum, ett som stimulerar tillväxt, och det är så vi vill fira det genom inremarknadsakten.

Vi kommer att ha tolv åtgärder: tolv specifika, men inte exklusiva, förslag. För var och en av dessa ska vi slå fast andra idéer, insatser och förslag som kommissionen ska utveckla parallellt, men arbetet ska symboliseras av dessa tolv nyckelåtgärder. Jag hoppas att Europeiska rådet på högsta nivå, det parlament som ni representerar, vi inom kommissionen och det ungerska ordförandeskapet – som jag vill tacka, Enikő Győri, för dess engagemang – lite högtidligt kommer att kunna åta sig att leverera denna inremarknadsakt före slutet av juni eller juli. Herr talman! Det är allt jag kan säga om den saken.

Ni bad mig ta upp en av frågorna i ett kommissionsuttalande. Jag vill gärna göra det nu, så att det finns tid för debatten senare. Det är en fråga som behandlas i inremarknadsakten och som rör 17 procent av den europeiska ekonomin, nämligen offentliga upphandlingar och offentliga kontrakt. Jag vill även säga några ord om de fyra projekt som vi håller på att genomföra tillsammans med er om offentliga kontrakt och som också uppmärksammas i Buşoibetänkandet.

Det första projektet är den allmänna revideringen av direktiven från 2004 i syfte att se till att offentliga medel används på bästa sätt, att så många företag som möjligt kan delta i offentliga upphandlingar och att det inte ska vara lika byråkratiskt att köpa varor och tjänster av hög kvalitet. Rent konkret vill jag förenkla förfarandena och göra dem mer flexibla, men även undersöka hur vi kan ta hänsyn till små kommuners särskilda behov, t.ex. genom att göra det möjligt för dem att tillämpa enklare förfaranden. Jag vill för det andra underlätta deltagande i offentliga upphandlingar, särskilt små och medelstora företags deltagande i upphandlingar i andra länder. Och jag vill slutligen på alla tänkbara sätt uppmuntra en mer ansvarsfull och miljövänlig – eller grönare – upphandling som även främjar innovation och social integration, vilket var något som även utskottsordföranden Malcolm Harbour och ert utskott betonade.

De olika reformmålen ska nu omsättas i enkla och mer balanserade regler. Vi har genomfört, men ännu inte avslutat, ett mycket omfattande samråd och en ekonomisk utvärdering. Vi har en grönbok och letar nu efter de förslag som skulle ha störst verkan. Lagarna kommer inte att omfatta allt. Kommissionen kommer att arbeta parallellt med sektorsbaserade initiativ för att dra bättre nytta av offentliga upphandlingar och t.ex. främja målen i Europa 2020-strategin. Det kommer att handla om allt ifrån att uppdatera handboken för miljöanpassad offentlig upphandling, som jag arbetar med tillsammans med min kollega Janez Potočnik, till genomförandet av EU:s handlingsplan för energieffektivitet, som vi arbetar med tillsammans med Günther Oettinger eller Connie Hedegaard, eller att främja planer för förkommersiell upphandling och planer för innovativ upphandling överhuvudtaget, som vi samordnar tillsammans med Antonio Tajani och Máire Geoghegan-Quinn. Det är det första projektet.

Det andra projektet handlar om koncessioner. Jag vill göra snabba och konkreta framsteg när det gäller koncessioner och inte vänta tills det långsiktiga arbetet med att modernisera regelverket för offentlig upphandling är klart. Koncessioner spelar en allt viktigare roll för skapandet av infrastruktur för offentliga tjänster. Sextio procent av de offentlig-privata partnerskapen i EU sker i form av koncessioner.

Förutom byggkoncessionerna finns det emellertid ingen EU-lag om koncessioner för närvarande och även om de allmänna fördragsprinciperna gäller råder det en betydande rättsosäkerhet på detta område, vilket gör att denna typ av kontrakt inte kan utvecklas. Som ett bevis för detta kan jag nämna att EU-domstolen har avkunnat 24 domar på detta område de senaste åren. Jag vill föreslå ett enklare regelverk med bara vissa grundregler, som – om de fungerar – inte inkräktar på de nationella regelverken. Det kommer inte att innebära några orimliga administrativa bördor på kommunerna, främst därför att jag kommer att föreslå vissa gränsvärden.

Jag vet att det finns tvivel och pågår diskussioner i flera av era grupper. För egen del är jag efter att ha lyssnat på alla parter övertygad om att vi kan undvika missförstånd genom att vara noggranna när vi sätter upp våra mål. Offentliga myndigheter kommer fortfarande att kunna organisera offentliga tjänster själva, men om de beslutar sig för att lägga ut dem på underleverantörer tror jag inte att någon kan ha något att invända mot att det finns grundläggande krav på öppenhet och regler för att förhindra diskriminering. Jag anser att detta är nödvändigt för att optimera användningen av offentliga medel, minska praxisen att kontrakt tilldelas utan tillräcklig insyn och utan rätt att överklaga, samt för att minska vissa risker för korruption.

Om målet är att försöka ge den inre marknaden en nystart, vem kan då ur företagens synvinkel ha något att invända mot idén att förverkliga den när det gäller koncessioner? Jag tänker framför allt på små och medelstora företag som i dag inte har de resurser som stora företag har att hitta och vinna utländska kontrakt, om dessa inte offentliggörs. Minimiregler om koncessioner innebär öppenhet och information och gör det därmed lättare för de minsta företagen att delta i några av upphandlingarna. Det handlar även om bättre reglering. Riktad och genomtänkt lagstiftning är ett bättre och billigare alternativ än att försöka lösa problem enbart genom regeln om överträdelser.

Det tredje projektet, som jag kort vill nämna, gäller den europeiska försvarsmarknaden. Vi kommer att samarbeta med medlemsstaterna i samband med genomförandet av 2009 års direktiv, vars tidsfrist för införlivande löper ut om ett par veckor. Det handlar om att anpassa betalningsreglerna, som ofta strider mot EU-lagstiftningen. Tillsammans med Antonio Tajani kommer jag att anordna en konferens om marknaden för den europeiska försvarsindustrin i parlamentsbyggnaden i Bryssel den 23 maj.

Jag vill slutligen helt kort ta upp en fråga som har fått stå tillbaka alltför länge, nämligen den offentliga upphandlingens internationella dimension. Målet är klart: bättre marknadstillträde för våra företag, och vi är i vår tur naturligtvis beredda att erbjuda mer i en anda av ömsesidighet och ömsesidig nytta. Alla gynnas av mer handel.

Jag måste nu fästa er uppmärksamhet på ett problem som vi för närvarande har när det gäller denna grund för en öppen handel och dess fördelar. Sanningen är att våra viktigaste handelspartner – Förenta staterna och Japan inom ramen för avtalet om offentlig upphandling, och Kina inom ramen för ett bilateralt avtal – i själva verket inte vill förbinda sig att öppna upp sina marknader ytterligare. Vi har å vår sida egentligen inga påtryckningsmedel för att få till stånd förhandlingar, eftersom våra egna marknader, nästan som självklarhet, redan betraktas som öppna. De internationella åtagandena i avtalet om offentlig upphandling och WTO-avtalen har ännu inte införlivats i EU-lagstiftningen.

Medlemsstaterna tillämpar därför reglerna på mycket olika sätt och detta snedvrider den inre marknaden. Våra företag står i dag därför inför en orättvis situation – jag tänker t.ex. på fallet med motorvägarna i Polen. Utländska företag har ett mycket betydande tillträde till den europeiska marknaden som ofta går långt utöver vad EU har gått med på i förhandlingar. Våra egna företag stöter däremot på problem om de försöker delta i offentliga upphandlingar i några av våra viktigaste handelspartner.

Det är därför vi i år, tillsammans med min kollega Karel De Gucht, planerar att lägga fram lagförslag som införlivar våra internationella åtaganden när det gäller offentlig upphandling i EU-lagstiftningen, vilket kommer att ge oss det påtryckningsmedel för förhandlingar som vi behöver. Vi är för öppenhet, men förordar inte godtrogenhet. Det handlar om att ge europeiska upphandlare en stark och tydlig rättslig grund så att de kan behandla anbud från företag i länder med vilka vi har ett avtal på ett annat sätt än anbud från företag i länder med vilka EU ännu inte har något avtal, och om att öka rättssäkerheten. Låt mig vara tydlig: det handlar inte om att göra EU till ett fort. Vi måste skapa en miljö för våra företag som är realistisk, rättvis och öppen, men inte naiv.

Så ligger det till. Herr talman! Jag ville, som ni och parlamentet bad mig om, ta tillfället i akt i samband med denna debatt om en nystart för den inre marknaden och ta upp denna viktiga fråga som dessutom kommer att vara en av de tolv åtgärderna för att ge den inre marknaden en nystart som jag talade om i början av mitt anförande, nämligen åtgärden om offentlig upphandling och modernisering som vi efter att ha nått en överenskommelse med er ska föreslå inom de närmaste veckorna.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, ärade ledamöter! EU och ekonomin behöver, som Sandra Kalniete också har påpekat, ett draglok. Det stämmer. Det är en tanke jag starkt ställer mig bakom. Som ni kanske minns gjorde även den ungerske premiärministern klart här i parlamentet för en tid sedan, i början av Ungerns ordförandeskap i EU, att det inte räcker att klara av och kunna hantera följderna av krisen, att uppmuntra medlemsstaterna att föra en stramare finanspolitik och sedan kontrollera att så också sker. Vi arbetar även med flera sådana lagar just nu. Ett omfattande ekonomiskt krishanteringspaket har också utarbetats. Vi måste också tänka på att bevara vår trovärdighet i medborgarnas ögon, men det kommer bara att vara möjligt om vi kan skapa sysselsättning.

Det är för att skapa sysselsättning som vi letar efter resurser, efter de ekonomiska förutsättningarna att göra detta. Jag är övertygad om att den inre marknaden är just detta: en outnyttjad möjlighet där vår framtid ligger, vid sidan om Europa 2020-strategin. Jag välkomnar därför verkligen både kommissionens och Europaparlamentets åtagande att ge den inre marknaden en nystart, liksom de prioriteringar som kommissionen har föreslagit och som parlamentet också beskriver i de tre utomordentliga betänkandena. Vi har redan haft möjlighet att debattera de olika idéerna och ståndpunkterna när det gäller det tidigare betänkandet av er kollega Louis Grech.

Jag anser dessutom att dessa tre betänkanden även kommer att bidra till en fokuserad debatt som gör att vi gemensamt kommer att kunna vidta konkreta åtgärder senast 2012, det 20-årsjubileum som nämndes av kommissionsledamot Michel Barnier. Som ni känner till, och som kommissionsledamoten också påpekade, diskuterade rådet (konkurrenskraft) vid sitt möte den 10 mars resultatet av samrådet om kriterierna för att fastställa prioriterade insatsområden för institutionerna och medlemsstaterna. På grundval av denna debatt förbereder sig det ungerska ordförandeskapet nu på att anta slutsatser om de föreslagna prioriterade åtgärderna vid rådets (konkurrenskraft) möte den 30 maj.

Låt mig även påminna er om det bredare sammanhanget. I dagens läge kan det hända att den inre marknaden, på grund av de politiska och ekonomiska påfrestningarna och de åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med dessa, inte alls är populär bland medborgare, företag och institutioner. Men jag tror, som professor Mario Monti uttryckte det, att det är just i tider som dessa som den inre marknaden behövs mest, i tider då krisens följder får oss att instinktivt försöka dra oss tillbaka till ett mindre men mycket välbekant nationellt sammanhang. Jag är emellertid övertygad om att vi inte får ge efter för denna frestelse. Det är därför uppenbart att tiden är inne för oss att skapa ett politiskt incitament för den inre marknaden. Som ni också betonade i ert tidigare betänkande om en inre marknad för konsumenter och medborgare, och som även påpekades i professor Montis rapport, står den inre marknaden inför ett prov.

Ska den bli något som för EU närmare medborgarna genom att på ett påtagligt sätt förbättra deras dagliga liv? Eller ska den bara vara en arena som skyddar både de flaskhalsar som försämrar den inre marknadens funktion och de sektorer som bevaras? Svaret på dessa frågor beror på vår beslutsamhet att göra vårt jobb under de närmaste månaderna. När Europaparlamentet har antagit sin resolution i dag kommer kommissionen, som redan nämnts, att kunna anta sitt reviderade meddelande i mitten av april. Vi hoppas att alla de politiska budskapen och även det som ni har förespråkat i ert betänkande kommer att tas med i kommissionens dokument. När lagförslagen väl läggs fram räknar vi med att kunna ingå ett särskilt partnerskap med er och kommissionen och därmed snabbt kunna granska och anta de viktigaste åtgärderna i den slutliga inremarknadsakten.

Låt mig nu ta upp några saker i de tre betänkandena utan att utförligt svara på varje enskild punkt. Ordförandeskapet välkomnar att föredraganden vill att frågan om den inre marknaden ska stå på Europeiska rådets dagordning. Vi anser att framsteg med inremarknadsakten faller inom ramen för de allmänna politiska riktlinjer för EU som nämns i fördraget. Däremot är det definitivt Europeiska rådets uppgift att slå fast de politiska riktlinjerna. Dagordningen för detta fastställs av Europeiska rådets ordförande, men jag vill påminna alla om att Europeiska rådet i sina slutsatser av den 24–25 mars också talade om den inre marknadens betydelse.

Ordförandeskapet vill tacka parlamentet för dess konsekventa stöd för rådet (konkurrenskraft) när det gäller utarbetandet av särskilda åtgärder i samband med inrättandet av ett enhetligt patentsystem. Vi vet alla att ett enhetligt patentsystem skulle stärka företagens konkurrenskraft oerhört mycket. Vi hade för övrigt en mycket bra debatt om detta här, och jag vill tacka parlamentet för sitt medverkande till att ge rådet tillstånd att inleda detta arbete inom ramen för ett utökat samarbete. Vi håller också med om att det är helt nödvändigt med en digital inre marknad och en starkare och bättre ställning för små och medelstora företag för att främja europeisk innovation.

Via frågan om medborgarnas rörlighet och, framför allt, erkännandet av yrkeskvalifikationer finns det även andra frågor som rör EU-medborgarna att ta ställning till. Vi håller därför med om att vår viktigaste uppgift på detta område är att agera mer på EU-nivå och att uppnå omedelbara och påtagliga resultat. Ordförandeskapet har även kunnat konstatera att det i nästan alla de betänkanden som har granskats, inklusive det tidigare Grechbetänkandet och även Correia De Campos-betänkandet, särskilt framhålls vikten av att EU-medborgarna ska kunna utöva sina rättigheter på den inre marknaden. I detta sammanhang välkomnar vi de resultat som har uppnåtts tack vare kommissionens åtgärder. Det handlar bl.a. om Ditt Europa-portalen, Solvitnätverket och systemen med en gemensam kontaktpunkt i enlighet med tjänstedirektivet.

Vi håller samtidigt med om att det fortfarande finns mer att göra för att EU-medborgarna ska kunna utöva sina rättigheter. Låt mig slutligen göra en utvikning om den andra prioriteringen på det ungerska ordförandeskapets dagordning. Under mina överläggningar med parlamentet om det paket som består av sex lagförslag om ekonomin – sexpacken – har jag fram till nu ofta fått höra kritiken att medlemsstaterna – dvs. rådet – och Europeiska rådet inriktar sig på den finansiella stabiliteten på makronivå, men struntar i att stimulera tillväxten och den reala ekonomins återhämtning från krisen. Eller att de åtminstone bara använder ”mjuka” verktyg, som inte medför något ansvar, för att uppnå dessa mål, samt att även innehållet i Europa 2020-strategin i huvudsak är begränsat till detta. Jag anser, som jag även nämnde i inledningen, att den inre marknaden och den massiva tillväxtpotential som den döljer kan vara ett bra svar på denna oro och även garantera en balanserad respons från EU:s sida.

Jag anser att vår viktigaste uppgift är att avsluta hela processen – konsolideringen av den inre marknaden – med så öppna medel som möjligt och i nära samarbete med Europaparlamentet. Rådet är redo för ett sådant samarbete, ett fullständigt partnerskap med kommissionen och parlamentet, samt med dess medlemmar och ledamöter. Tack så mycket, herr talman!

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Med dessa fem anföranden – tre för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, kommissionens anförande och Enikő Győris anförande – inleds en stor debatt som är mycket viktig för EU:s och dess medborgares framtid och även för vår snabba utveckling. Jag vill än en gång påminna alla om att det var IMCO-utskottet som först väckte tanken om att ge den inre marknaden en nystart. Låt mig än en gång tacka alla ledamöter som sitter i utskottet och jag vill att Malcolm Harbour tar emot vårt tack å deras vägnar.

Det var även IMCO-utskottet som lade fram ídén bakom Mario Montis rapport – en utomordentlig rapport som är till stor hjälp för oss i vårt arbete. Jag vill även tacka kommissionsledamot Michel Barnier för hans utmärkta och mycket omfattande presentation av kommissionens förslag till följd av våra betänkanden. När det gäller offentlig upphandling är detta ofta akilleshälen i vårt arbete i medlemsstaterna och det är därför oerhört viktigt att vi gör framsteg på detta område. Det är tydligt att det är ett arbete som det ungerska ordförandeskapet kommer att medverka till. Vi är övertygade om att detta är nödvändigt, eftersom detta är en mycket viktig fråga för EU-medborgarna.

Hur viktiga dessa betänkanden och denna diskussion är framgår av antalet parlamentsutskott som har lämnat yttranden. Åtta utskott har gjort detta och ni vet lika väl som jag att det är ytterst sällsynt att åtta parlamentsutskott lämnar yttranden om en uppsättning betänkanden. Dessa utskott ska nu få ordet i tur och ordning. Josefa Andrés Barea, som talar för utskottet för internationell handel, ordet är ditt!

  Josefa Andrés Barea, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (ES) Herr talman! Utskottet för internationell handel är ett av de åtta utskott som deltog i arbetet och jag vill tacka dess ledamöter för deras bidrag till betänkandet.

Konsolideringen av den inre marknaden är ett av målen i den tillväxtbaserade Europa 2020-strategin. EU är den viktigaste internationella aktören och måste kunna hantera de utmaningar som man ställs inför på en globaliserad marknad.

Utmaningen för företag, för våra företag, på den internationella marknaden är att generera stora förväntningar och möjligheter. De har emellertid även ett socialt ansvar: en social tillväxt med garantier för arbetstagare och offentliga tjänster.

Vi gör också ett åtagande gentemot utvecklingsländerna. Kampen mot fattigdom är ett av millennieutvecklingsmålen. I framtiden måste vår industri och våra företag vara kunskapsbaserade och vi måste på det immaterialrättsliga området bekämpa varumärkesförfalskningar.

Vi måste försvara våra företag enligt forsknings- och utvecklingskriterier och sociala kriterier, och även försvara våra utländska intressen, för EU-medborgare och för människor utanför EU.

  Diogo Feio, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (PT) Herr talman! Jag vill börja med att ge kommissionsledamot Michel Barnier, rådets företrädare och framför allt mina kolleger i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd en eloge.

Jag vill för utskottet för ekonomi och valutafrågor framhålla vikten av de betänkanden som diskuteras här i dag och som tydligt påminner om innehållet i Montirapporten och dess idé om att främja en framgångsrik liberal ekonomi, konkurrens och en dynamisk och innovativ marknad.

Det är dessa vägar som kommer att föra oss till en punkt där Europa 2020-strategin kan gå från att vara ett pappersinitiativ till att faktiskt bli verklighet, genom stödet till små och medelstora företag – som är de viktigaste arbetsgivarna i den europeiska ekonomin, stödet till företag överhuvudtaget, och genom idén om en hållbar tillväxt i ekonomin, som kan baseras mer och mer på den inre marknaden, på en ekonomisk styrning som verkligen fungerar och i grund och botten på en idé om verklig tillväxt för vår ekonomi.

  Raffaele Baldassare, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Inremarknadsaktens betydelse ligger i dess ambition att tillgodose marknadens behov genom att underlätta tillträdet och deltagandet för alla berörda parter: företag, konsumenter och arbetstagare. Med tanke på detta ambitiösa mål är jag nöjd med de insatser som Michel Barnier föreslår och med parlamentets riktlinjer.

En del prioriteringar är som jag ser det helt nödvändiga för att uppnå de mål som EU har satt upp, i synnerhet att förbättra små och medelstora företags tillträde till den inhemska marknaden, att minska de administrativa kraven på dem och göra det lättare för dem att delta i upphandlingar, att undanröja alla hinder för e-handelns utveckling och att stödja och finansiera innovation, särskilt genom att ge ut obligationer för EU-projekt inom framför allt energi, transport och telekommunikation.

Det är slutligen bara genom att koppla ihop utveckling och stöd till näringslivet med sysselsättningsmålen i Europa 2020-strategin som vi kan uppnå det som jag ser som syftet med denna akt, nämligen att skapa en social marknadsekonomi baserad på tillväxt, konkurrenskraft och hållbarhet.

  Liisa Jaakonsaari, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (FI) Herr talman! Jacques Delors hade fel när han sade att man inte kan bli förälskad i den inre marknaden, för det är så många eldiga känslor som kommer till uttryck i debatten om denna fråga.

Kommissionen har haft en ambitiös strategi och en del mycket viktiga projekt är på gång: EU-patentet, den gemensamma energimarknaden m.m. En fråga har dock envist fortsatt att vara ett problem: rapportens sociala bidrag är mycket skralt. Nästan inget sägs t.ex. om utstationerade arbetstagares rättigheter och välgörenhetstjänster och den sociala klausulen i samband med den inre marknaden beskrivs tyvärr på ett mycket vagt sätt.

Det är för mig en gåta varför starkare och mer integrerade sociala rättigheter i första hand ses som ett problem. Jag vill påminna alla om att de nordiska länderna har lyckats kombinera starka sociala rättigheter med en stark konkurrenskraft och hög produktivitet. Herr kommissionsledamot! Är inte det ett mycket smartare sätt att gå tillväga?

  Jürgen Creutzmann, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (DE) Herr talman, herr Barnier! Jag vill bemöta min kollegas kommentarer. I stället för en social klausul har utskottet föreslagit att man ska utreda vilka effekter åtgärderna på den inre marknaden kommer att ha på sysselsättningen. Det är mycket viktigare än att tillämpa något slags generell formel. Om vi vill utveckla den inre marknaden måste vi lyfta fram sociala frågor i allt vi gör. Det är därför en konsekvensbedömning som specifikt tar hänsyn till dessa krav är så viktig.

Låt mig göra ännu en kommentar. Jag blev överraskad av att höra talmannen tala om ekonomisk styrning, som på tyska fortfarande översätts med Wirtschaftslenkung. Det är en term som även används när man menar central statlig kontroll av ekonomin. Vi har haft mycket dåliga erfarenheter av statlig kontroll av ekonomin i en del av Tyskland. Jag är övertygad om att vi bara kan vidareutveckla den inre marknaden genom att samordna alla våra nationella ekonomier. Det står alldeles klart. Vi kan däremot inte utveckla den inre marknaden genom ekonomisk styrning.

I dag diskuterar vi hur vi kan få fart på den inre marknaden. Det är inte en dag för tidigt, för nästa år firar vi den inre marknadens 20-årsjubileum. Jag välkomnar därför Michel Barniers uttalande om att han vill att fokus ska ligga på några få specifika åtgärder som ännu inte har genomförts och som kommer att få fart på den inre marknaden. Den inre marknaden skapar enorma möjligheter för oss alla. Den kan skapa fler arbetstillfällen och vårt mål måste vara att hitta arbeten för människor. Det är den allra bästa sociala politik som vi kan föra, eftersom människor som arbetar även stärker sin självkänsla. Vi måste därför göra allt vi kan för att göra framsteg på detta område.

Vi behöver ett balanserat åtgärdspaket som medför fördelar för företag och medborgare. Vi vill å ena sidan att särskilt medelstora företag ska kunna ha mer nytta av den inre marknaden än de hittills har haft. Vi är därför i akut behov av ett EU-patentsystem så att företag åtminstone kan skydda och sälja sina innovativa produkter i hela EU till en rimlig kostnad. Företagen behöver dessutom mer finansiering för att kunna ta fram innovationer. En europeisk riskkapitalmarknad är bara en av många åtgärder som kan vidtas. Även den harmonisering av skatteunderlaget för moms och bolagsskatt som för närvarande diskuteras kommer att ge en ny skjuts åt den inre marknaden.

Vi måste emellertid även vidta särskilda åtgärder för att stärka medborgarnas förtroende för den inre marknaden. Vi måste förbättra erkännandet av yrkeskvalifikationer, eventuellt med hjälp av ett europeiskt yrkeskort. Då blir det lättare att arbeta i en annan medlemsstat och medborgarna får större möjligheter att flytta inom EU:s inre marknad.

Vi behöver också en europeisk organisation för marknadsövervakning. Det är något som jag vill framhålla, då medlemsstaterna ständigt misslyckas med att tillämpa bestämmelserna i praktiken. Vi vill inte att farliga produkter ska säljas på den inre marknaden.

Om vi kan anta detta förslag med stor majoritet kommer vi att ge en ny skjuts åt den inre marknaden.

  Francesco De Angelis, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om vi ska kunna återupprätta förtroendet för marknaden måste vi prioritera konsumenternas, arbetstagarnas och företagens behov.

Om vi vill stärka rättigheterna för medborgare, arbetstagare och användare av offentliga tjänster måste vi lägga stor vikt vid att garantera den framtida inre marknadens sociala dimension. Tillväxt, utveckling och social medvetenhet måste gå hand i hand. Den ekonomiska tillväxten måste vara till för medborgarna.

Ur den synvinkeln innehåller paketet med bestämmelser om standarder för företagen en del bra förslag, bl.a. åtgärdsplanen för att förbättra små och medelstora företags tillträde till kapitalmarknader och nya finansieringsmekanismer för innovativa företag och regional utveckling. Små och medelstora företag är navet i vår ekonomi och en tillväxtmotor på den inre marknaden. Det är upp till oss att uppnå dessa mål för att komma ur krisen och främja en ny modell för utveckling, hållbar tillväxt och kvalitetssysselsättning.

  Sophie Auconie, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (FR) Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill säga något, ett ord som kanske står i bjärt kontrast mot den nuvarande ekonomiska situationen, men som det är desto viktigare att lyfta fram. Ordet är ”ambition”: ambition för den inre marknaden, herr kommissionsledamot, ambition för Europa, ambition att bevisa för våra medborgare att den europeiska integrationen är ett steg framåt för deras rättigheter som arbetstagare, som turister, men mer övergripande, som individer. Jag vill hylla Michel Barnier, som förkroppsligar denna ambition genom alla de projekt som han vill genomföra.

Som föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling välkomnar jag de idéer som tas upp: behovet av särskilda insatser för regioner med specifika geografiska särdrag – som de yttersta randområdena – inrättandet av ett EU-patent för företagen och av en europeisk stadga för stiftelser, ömsesidiga bolag och även föreningar, utgivning av obligationer för att finansiera särskilda projekt och behovet av att uppmuntra en hållbar utveckling på den inre marknaden.

  Piotr Borys, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (PL) Herr talman! Vi kommer inte att kunna uppnå målen i Europa 2020-strategin eller göra ekonomin mer innovativ och konkurrenskraftig förrän vi tar ett helhetsgrepp på den inre marknaden. Jag vill därför tacka kommissionsledamot Barnier för hans mycket innehållsrika strategi för den inre marknaden, och professor Mario Monti för hans ypperliga rapport.

Jag vill ta upp fyra viktiga aspekter. För det första EU-patentet, som kan komma att börja användas nästa år, dvs. i samband med den inre marknadens 20-årsjubileum. För det andra, vikten av att på allvar ta itu med frågan om upphovsrätt, då detta är en fråga som rymmer stora förhoppningar och möjligheter att utveckla en kreativ marknad, och det bör finnas gemensamma regler för denna aspekt av marknaden. Jag tänker här i första hand på ett gemensamt system för att hantera upphovsrättsfrågor och verk av okända upphovsmän, samt en minskning av bördan för små och medelstora företag. Detta förutsätter mycket specifika åtgärder, t.ex. enklare redovisningsregler, varumärkesskydd, en EU-stadga för stiftelser och framför allt möjligheten att sammankoppla företagsregister. Om vi vidtar åtgärder på de områden som jag här har räknat upp hoppas jag att 20 miljoner småföretag kommer att kunna verka effektivt och fritt på den europeiska inre marknaden.

  Toine Manders, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (NL) Herr talman! Det betyder att jag kan ta en minut eller två av Klaus-Heiner Lehnes taletid. Jag vill tacka kommissionsledamoten och alla andra för den diskussion vi har fört här. Jag har dock inte hört någon ta upp ett par saker som jag anser är oerhört viktiga och som jag inkluderade i betänkandet. Jag hoppas att kommissionsledamoten kommer att hjälpa oss att uppnå dem.

Vi har höjt professor Monti till skyarna, men hans slutsats var att det är införlivandet av direktivet som är det största problemet för den inre marknaden. Han hävdar att vi måste arbeta mer med bestämmelserna. Min egen inställning till detta är att ”less is more”. Låt oss ha mindre EU-lagstiftning. Vad vi än gör måste vi emellertid göra det på ett enhetligt sätt, eftersom vi måste förhindra att de 27 medlemsstaterna blir en enda röra av stater som införlivar lagstiftning på olika sätt, vilket skapar enorma problem för små och medelstora företag att bedriva verksamhet över gränserna.

En annan sak som har glömts bort – och som kanske är vårt allra största misslyckande – är frågan om marknadsföring. Vi har tillgång till jurister i toppklass. Vi skapar fantastiska nya lagar. Vi anser att det är vår skyldighet att förbättra marknaden för våra medborgare. Medborgarna själva verkar emellertid inte vara medvetna om detta. Vi har faktiskt ett problem i det att vi inte kan bygga en bro mellan oss och dem. Vi är experter på juridisk terminologi, men vi tycks inte vara så bra på att kommunicera direkt med våra medborgare. Det som riskerar att hända – vilket jag hoppas inte blir fallet – är att vi, dvs. EU, hamnar längre och längre bort från medborgarna. Jag anser att vi under de kommande åren verkligen måste betona och satsa på metoder att söka stöd hos enskilda medborgare för EU och för det vi gör. Här finns mycket att göra och jag menar att vi måste satsa på detta och att vi bör rådfråga våra kommunikationsrådgivare om hur vi bäst kan uppnå detta.

Det har slutligen slagit mig att våra medborgare inte kan skilja mellan kommissionen, parlamentet och rådet. I varje medlemsstat har vi tre företrädare vars händer till syvende och sist är bundna eftersom de arbetar för officiella organisationer. Om medlemsstaterna uttrycker negativa åsikter om EU finns det ingen som kan bemöta dem. Jag anser att det kan vara vettigt att överväga att ha en enda EU-representant i medlemsstaterna – kalla det en ambassadör, om ni så vill – som i sista hand kan bemöta alla negativa uttalanden om EU. På så sätt behöver vi inte bli som Titanic. Ombord på Titanic trodde alla att allt var bra, men den verkliga faran visade sig i slutändan ligga utanför fartyget.

  Wim van de Camp, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (NL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen och rådet för morgonens inledning. Jag tyckte att det var oerhört intressant att skriva yttrandet om den inre marknaden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Jag anser att den inre marknaden bör få brett stöd i Europaparlamentet, särskilt i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, eftersom den fria rörligheten inom unionen är viktig, särskilt rörligheten för personer, för migrerande arbetstagare och för utbildade invandrare, som vi behöver för att öka arbetskraften på den inre marknaden. Men medan målen är många är de resultat som vi hittills har uppnått små.

Jag är mycket nöjd med kommissionsledamot Barniers tolv åtgärder och jag hoppas att vi under de närmaste månaderna kommer att kunna skynda på arbetet, eftersom konkurrenterna utanför EU inte kommer att vänta på att EU:s inre marknad täpper igen sina luckor.

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman

  Erminia Mazzoni, föredragande för yttrandet från utskottet för framställningar. – (IT) Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag kan uppriktigt säga att jag anser att föredragandenas arbete är fantastiskt, liksom kommissionens och rådets tilltalande och lugnande uttalanden.

De tre betänkandena har behållit den känsla och den framåtblickande uppmuntran som präglade professor Mario Montis nya strategi för den inre marknaden och lyckas uttrycka enigheten kring målet att ge EU:s inre marknad en nystart genom 50 åtgärder, som sedan återges, sammanfattas eller lyfts fram av parlamentet i form av 14 prioriteringar.

Av dessa åtgärder handlar 19 om att marknaden ska ställa medborgarnas intressen i centrum. Jag anser att man för att helt och fullt kunna förverkliga en inre marknad måste minska klyftan mellan medborgarna och den inre marknaden genom att försöka återvinna allmänhetens förtroende, genom att främja en politisk och social integration före en ekonomisk integration och, framför allt, genom att förändra EU-medborgarnas syn på den inre marknaden. Jag anser att alla dessa mål omfattas av de åtgärder som finns med i dessa tre betänkanden.

(Debatten avbröts en kort stund.)