Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 april 2011 - Strasbourg

20. Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om ett uttalande av kommissionen om:

– Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – den östliga dimensionen (2010/2958(RSP)).

– Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen (2011/2642(RSP)).

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – Fru talman! Jag gläder mig åt detta tillfälle att diskutera den europeiska grannskapspolitiken med parlamentet.

Mot bakgrund av det som nu händer i södra Medelhavsområdet är det av största vikt att utveckla den politiken. Faktum är att kommissionen under de senaste nio månaderna har gjort en översyn av politiken. Jag vill ta tillfället i akt att tacka ledamöterna för deras bidrag till samrådet, som partnerländer, EU:s medlemsstater, akademiker och grupper i det civila samhället har medverkat i.

Jag har läst både Mário Davids betänkande om den sydliga dimensionen och Marek Siwiecs betänkande om den östliga dimensionen och tycker att båda är viktiga och användbara. Det gläder mig att vi tänker i samma banor.

Som ni säkert har märkt avspeglas resultatet av tidigare diskussioner om grannskapspolitiken redan i meddelandet om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd av den 8 mars. Nu förbereder vi ett mer övergripande meddelande om resultaten av översynen, som enligt planerna ska offentliggöras i maj. Ett viktigt resultat av översynen är att större tonvikt läggs vid en differentiering av grannskapspolitiken, utifrån varje enskilt partnerlands behov och önskemål. Även om politiken ska fortsätta att erbjuda alla partnerländer överenskommelser, är varje grannland unikt och har unika strävanden. Vissa partnerländer vill närma sig EU så mycket som möjligt – ja, rentav gå med i unionen – medan andra hellre vill få största möjliga utbyte av andra fördelar med grannskapspolitiken. På så vis kommer politiken att ge mer för fler på ett riktat och differentierat sätt, parallellt med en starkare politisk styrning av våra förbindelser med partnerländerna.

Men som både David och Siwiec rekommenderar i sina betänkanden kommer våra gemensamma värden i form av demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter att vara centrala delar av den reviderade grannskapspolitiken för samtliga partnerländer. Det kommer att yttra sig i starkare gemensamma åtaganden om de aspekter som är nödvändiga för en demokratisering. Jag tänker särskilt på fria och rättvisa val, yttrandefrihet och föreningsfrihet, oberoende domstolar, korruptionsbekämpning och reform av säkerhetssektorn.

Såsom framhålls i båda betänkandena kommer den reviderade grannskapspolitiken också att erkänna civilsamhällets betydelse och agera utifrån det. Icke-statliga organisationer har den kunskap och erfarenhet som krävs för att nedifrån och upp åstadkomma demokratiska och marknadsorienterade reformer grundade på gemensamma värden. Ett blomstrande civilsamhälle gör medborgarna delaktiga och bidrar till att hålla regeringarna ansvariga, och därför kommer EU att komplettera sina förbindelser med regeringarna med ett mycket tätare samarbete med civilsamhället. Det är också viktigt på en regional och subregional nivå, där exempelvis forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet har varit mycket framgångsrikt.

Det kommande meddelandet kommer att innehålla fler detaljer om strategin gentemot de båda subregionerna i vårt grannskap. Där kommer att beskrivas hur vi ser på det östliga partnerskapets fortsatta utveckling efter det toppmöte som hölls under det polska ordförandeskapet. I söder har unionen för Medelhavsområdet potential att åstadkomma en verklig skillnad, men uppriktigt sagt har den hittills inte gjort det, och den måste återupplivas. Möjligheterna ligger i att utveckla konkreta ekonomiska projekt med fokus på sysselsättning, innovation och tillväxt. Sekretariatet för unionen för Medelhavsområdet är bäst lämpat att fungera som en katalysator och sammanföra länder, internationella och finansiella institutioner och privata företag i ett samarbete kring den typen av ekonomiska projekt.

Jag vill kort nämna tre andra aspekter som uppmärksammats vid översynen, och som kommer att bli en nyckel till den reviderade grannskapspolitiken. Först handlar det om handelns och den ekonomiska integrationens betydelse för att bidra till att främja stabilitet och välstånd i partnerländerna. Det viktigaste verktyget för att åstadkomma detta är ett djupgående och omfattande frihandelsområde. Ett sådant framgångsrikt frihandelsområde har en förändrande kraft. Handeln ger partnerländerna incitament att reformera regelverket.

Vidare behövs en ökad rörlighet mellan partnerländerna och EU eftersom det inte finns något bättre sätt att främja europeiska värden än att människor personligen delar med sig av sina erfarenheter. Med hjälp av grannskapspolitiken kommer vi att försöka förbättra rörligheten utan att ge avkall på säkerheten.

Under samrådet uttryckte slutligen många partnerländer önskemål om ett ökat politiskt engagemang tillsammans med EU. En tätare och politisk dialog med ökad inriktning på sakfrågor och som sträcker sig över alla områden där vi har förbindelser kommer att hjälpa oss att lösa svåra frågor i en anda av ömsesidigt samförstånd.

Tack så mycket för er uppmärksamhet. Jag ser fram emot den kommande debatten och kommer att beakta era synpunkter.

  Mário David, för PPE-gruppen. – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De historiska tider vi nu upplever kräver att vi agerar fast och beslutsamt. I likhet med många av er har vi åsett händelseutvecklingen i Medelhavsregionen med en blandning av hopp, oro och förväntan. Det gläder mig dock att parlamentet är berett att anamma ett proaktivt förhållningssätt till översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen, som jag hoppas ska leda till att EU ökar sin närvaro i området, inte bara som kund utan också som engagerad partner. Redan från början måste det absoluta kravet på att lyfta fram våra grundläggande värden betonas i förbindelserna. Vi får inte längre tyst samtycka när vi försvarar demokrati, mänskliga rättigheter och i synnerhet social rättvisa. Vi får inte längre inrikta oss på kortsiktig stabilitet på bekostnad av medborgarnas bästa, utan måste hela tiden försvara dem och deras frihet både som individer och medlemmar av en grupp, med särskild inriktning på kvinnors rättigheter.

I framtiden måste unionen främja ett nedifrån och upp-orienterat förhållningssätt till sin grannskapspolitik. Det är av stor vikt att så sker. Bara genom att lokalsamhällen och det civila samhället blir mer delaktiga kommer vi kunna se till att genomförandet av politiken blir så effektivt som möjligt. Jag kan emellertid inte låta bli att ge uttryck åt min frustration: jag beklagar att parlamentet och kommissionen inte har varit beredda att ta tillvara detta tillfälle att en gång för alla skilja mellan den europeiska grannskapspolitikens östliga dimension – med länder som i framtiden kan tänkas bli våra samarbetspartner i unionen – och dess sydliga dimension.

Jag utmanar också kommissionen att i översynsprocessen den 20 april visa att den har de ambitioner situationen kräver, nämligen en skräddarsydd grannskapspolitik anpassad till varje land, med tydligt definierade riktmärken och en noggrann utvärdering som kan leda till ett framtida ekonomiskt samarbetsområde mellan EU och Medelhavsländerna, där de nya demokratierna i söder införlivas.

Herr kommissionsledamot! Avslutningsvis är det vår förhoppning att den goda stämning och det goda samarbete som har präglat arbetet i den här frågan ska leda till att parlamentet fortlöpande involveras i planeringen och utvärderingen av denna politik.

  Marek Siwiec, för S&D-gruppen. – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi har i dag nått finalen, eller snarare semifinalen i arbetet med att genomföra en översyn av den europeiska grannskapspolitiken. Vi skulle kunna säga att grannskapspolitiken en gång utformades som en sorts ”tröstpris” för länder som inte skulle ansluta sig till EU. Hur ser situationen ut i dag? Vilka länder omfattas av politiken?

Man kan hävda att grannskapspolitiken resulterat i en rad framgångar – av olika slag – eftersom det är svårt att kortfattat beskriva vad som under den tiden har åstadkommits av Moldavien jämfört med Ukraina eller exempelvis den tragiska situationen i Vitryssland. Man kan ändå säga att fler europeiska värderingar har fått fäste i dessa länder, en mer omfattande och bättre lagstiftning växer fram, en större omsorg om människor gör sig gällande och ländernas ekonomier fungerar mycket mer effektivt – och det har vi bidragit till. Det är en effekt av EU:s östliga politik, som numera kallas det östliga partnerskapet.

Om vi i dag talar om att vi vill göra en översyn av den här politiken är det av avgörande betydelse att säga att vi vill att dessa länder, på en mängd olika sätt och olika snabbt, ska närma sig EU:s värderingar – och det EU erbjuder dem. Må vara att det är en à la carte-politik, men jag tycker att vi ska låta länderna ta initiativ och att vi ska ge bra respons på initiativen. Vi vill att grannskapspolitiken i högre utsträckning ska vara till för både medborgare, elit, journalister och ungdomar, något som också står i betänkandet. Vi vill att de ska se hur vårt liv ser ut och förstå att det är värdefullt att organisera livet så som vi har gjort. Vi vill på lång sikt göra det enklare att resa till EU – vi vill att viseringssystemet ska förenklas.

Låt oss också säga rakt ut att ja, den här politiken kostar, och det gör vi också i betänkandet. Men de pengar som EU anslår för ändamålet bör användas mer effektivt, så att de verkligen når de tänkta mottagarna, och bör i vissa fall undanhållas länder och statliga myndigheter som riskerar att slösa med pengarna. Låt oss till sist säga några ord om konflikten. För det finns en konflikt här i kammaren som handlar om att vi inte kan eller inte vill säga i klartext vad ordalydelsen är ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ivo Vajgl, för ALDE-gruppen. – (SL) Fru talman, som alltid med ett leende på läpparna, herr kommissionsledamot! Ända sedan mandatperiodens början, om inte förr, har vi i Europaparlamentet haft en mycket intensiv och livlig debatt om behovet av att reformera grannskapspolitikens östliga och sydliga dimension. Behovet av en sådan reform, som bör leda till att våra intressen i dessa regioner integreras mer effektivt, har nu blivit akut och har fått stor aktualitet; det har blivit ett krav efter de dramatiska förändringar och händelser som har ägt rum i regionen.

Resolutionsförslaget har utarbetats av min kollega Mário David, som är en utmärkt föredragande, och kompletterats av ett stort antal skuggföredragande och ledamöter allteftersom händelseutvecklingen fortskridit, och utgör nu en komplett text. Där betonas vårt ansvar att utveckla förbindelser grundade på moderna värderingar, demokratiska friheter och mänskliga rättigheter med länderna i regionen.

Mot den bakgrunden är det ingen tillfällighet att i synnerhet vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa mer än någonsin har betonat lika behandling av män och kvinnor, förståelse för olikheter och skydd av alla minoriteter. Allt detta bör bli en integrerad del av den politik som EU i framtiden driver i sitt grannskap, även i utrikestjänsten. Vi måste bli mer effektiva i vårt stöd till dem som i olika länder kämpar för samma mål: frihet, rätten att delta i beslutsfattandet och ett rättvist utnyttjande av naturtillgångar.

Resolutionsförslaget pekar på att det finns ett akut behov av fler operativa finansieringsinstrument som vi kan använda för att stödja den ekonomiska utvecklingen, moderniseringen av infrastruktur och investeringar inom de områden där de är effektiva ... där effekterna kanske inte är så synliga, men kommer att märkas på lång sikt, exempelvis inom utbildning, integration mellan forskningsinstitutioner och akademiska institutioner och införandet av ny teknik.

Till sist är det ingen slump att resolutionsförslaget pekar på behovet av att återuppliva unionen för Medelhavsområdet vad avser utveckling, dialog och lösningar på kvarstående problem i regionen. Det är hög tid att vi öppnar lådan med kvarstående frågor och olösta konflikter, så att demokratiseringsvågen kan svepa bort alla återstående politiska hinder för fred, försoning och ett nytt ramverk för regionens utveckling.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD). – (EN) Fru talman! Jag undrar om Ivo Vajgl har tänkt på vad de extraterritoriella initiativ som föreslås i betänkandet och som han stöder kostar EU:s skattebetalare?

  Ivo Vajgl (ALDE). – (SL) Herr Dartmouth! Om du talar om initiativet i stort, som det beskrivs i betänkandet, anser jag att våra investeringar, oavsett kostnad, utan tvekan kommer att löna sig mycket jämfört med skadan som kan bli följden om vi inte engagerar oss mer i den här regionen. Det gäller särskilt unionen för Medelhavsområdet där det är uppenbart att vi behöver mer genomarbetade instrument för att kunna utveckla någon form av effektiv politik från EU:s sida.

  Werner Schulz, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Det östliga partnerskapet är fortfarande helt nytt. Därför är det viktigt för oss att, precis som vi gör i betänkandet, utvärdera om våra östeuropeiska grannländer i någon mån har närmat sig målen att genomföra demokratiska reformer. Det är uppenbart att framsteg har gjorts inom detta område, men vi har också sett bakslag. För Vitryssland, och även för Ukraina, ter sig uppenbarligen Rysslands autokratiska system, som kännetecknas av en flexibel utrikespolitik och en hårdför inrikespolitik, och av förtryck och repression, mer lockande och erbjuder bättre vägledning än det EU har att erbjuda. De erfarenheter och misstag som har gjorts i unionen för Medelhavsområdet, där syftet var att skapa stabilitet och säkerhet genom stöd till despotiska regimer, visar att vi måste sätta vår lit till andra krafter än korrupta regimer.

Vårt mål att skapa ett aktivt civilsamhälle grundat på frihet och EU:s grundläggande värderingar kan bara uppnås nedifrån och upp genom att främja och stödja ett självorganiserande civilt samhälle. Forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet är en bra början. För närvarande är det också det enda organ där den vitryska oppositionen medverkar. Tyvärr kommer stolarna i Euronest fortsätta att vara tomma så länge landet saknar ett parlament som blivit tillsatt genom fria och rättvisa val.

Forumet för det civila samhället behöver vårt stöd, något vi beskriver i punkt 21 i betänkandet. Men det kommer att stanna vid en ren avsiktsförklaring om vi inte backar upp avsikten med faktiska åtgärder. Jag uppmanar er därför med eftertryck att stödja ändringsförslag 5 i morgon om att ge organisationen permanent finansiellt stöd och ett sekretariat. Jag ber er att stödja ändringsförslag 5 i morgon, så att vi kan göra framsteg i arbetet med att utveckla ett civilsamhälle. Det är verkligen en utmärkt strategi. I Berlin har jag själv upplevt hur människor kan uppnå mål av detta slag genom att jobba från gräsrotsnivå och uppåt.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! De länder i Mellanöstern och Nordafrika som ingår i det sydliga grannskapet behöver helt klart EU:s långsiktiga politiska och – när så är lämpligt – finansiella stöd. I länder som Egypten, Tunisien och Libyen måste vi inrikta våra insatser på att konsolidera de gryende demokratierna till ett varaktigt och stabilt, sekulärt och upplyst styre.

I Syrien måste vi öka vårt stöd till den demokratiska oppositionen till president al-Assad, som uppenbarligen inte är någon vän till västvärlden, som vi har förstått av hans försök att utveckla kärnvapen tillsammans med Nordkorea och av hans politiska stöd för Iran och terrorism.

Oundvikligen kräver den pågående turbulensen att den europeiska grannskapspolitikens prioriteringar får en ny inriktning med ökad inriktning på Syd. Det får emellertid inte ske på bekostnad av våra partnerländer i den östliga dimensionen. En del av de länderna har också påbörjat en långsiktig övergångsprocess mot demokrati, öppenhet och reformer. Det vore ogint av oss att belöna dessa framsteg genom att förneka dem resurser och stöd för att behålla sin västvänliga utveckling, enbart på grund av att den sydliga dimensionen just nu har ett mer akut behov av EU:s uppmärksamhet.

När det gäller Libyen stöder jag helhjärtat flygförbudszonen och anser att det finns ett tvingande behov av ett regimskifte. Jag är för ett erkännande av det tillfälliga Nationella rådet och anser att Gaddafis frysta tillgångar i EU ska tinas och att pengarna ska gå till de prodemokratiska Benghazi-styrkorna så att de kan skaffa proviant och ja, också köpa vapen. Jag menar att FN:s säkerhetsråd i sin resolution 1970 endast specifikt förbjuder vapenförsäljning till Jamahiriya och därmed inte till rebellerna i Benghazi, även om EU tyvärr verkar ha införlivat resolution 1970 på ett oriktigt sätt i sin lagstiftning, genom ett generellt vapenembargo.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Fru talman, herr Füle, herr Siwiec! Tack för att ni är så engagerade i den här frågan. Parlamentets så gott som enhälliga uppfattning är att grannskapspolitiken inte har åstadkommit förväntade resultat. Det håller jag med om. Men jag håller inte med om orsaksanalysen. Resultaten lever inte upp till våra förväntningar eftersom vi inte har inriktat oss på våra och våra grannländers gemensamma intressen. I stället har vi koncentrerat oss på våra egna intressen och på våra föreställningar om hur våra grannländer bör utvecklas.

Det är tämligen uppenbart att vi behöver en annan strategi. Vi behöver en strategi som gör samarbete mellan båda sidor till en central princip och som i partnerländerna respekterar medborgarnas suveräna rätt att forma sin framtid utan inblandning utifrån. Politikens innehåll måste betona våra gemensamma europeiska utmaningar och förvandla partnerskapspolitiken till ett varaktigt verktyg för verkliga diskussioner om samarbetet och vägar att hitta lösningar på gemensamma problem.

Vi kommer inte att göra några framsteg med grannskapspolitiken om vi inte ändrar inställning och utarbetar nya politiska strategier.

  Bastiaan Belder, förEFD-gruppen. – (NL) Fru talman! För att förbereda mig inför den här debatten läste jag om det öppna brev som Svetlana Alexievich, som förmodligen är den främsta intellektuella rösten i Vitryssland, skrev till president Alexander Lukasjenko. Hon skriver, och jag citerar: ”Vårt folk fruktar en revolution också. Men ingen vill fortsätta leva på det här viset. Före valet hade den politiska dialogen i vårt samhälle inte mer än börjat, men ni kvävde den genast i sin linda med buller och bång. Vårt land har än en gång lamslagits av rädsla.” Slut på citatet.

Alexievich uppmanade Lukasjenko att återuppta dialogen med folket. Var det kanske en naiv tanke? I en intervju författaren gav i Neue Zürcher Zeitung den 31 januari 2011 beskrev hon när allt kommer omkring Lukasjenko som en som håller hela den vitryska nationen som gisslan och som en diktator med lillebrorskomplex som bara Kremlin förmår påverka i någon mån.

Men det avgörande är att det inte alls är säkert att Lukasjenko är nöjd med att lägga alla sina ägg i Moskvakorgen. Mot den bakgrunden kan EU:s institutioner skapa en strategisk öppning trots det rådande svåra läget. Jag tillönskar kommissionsledamot Füle klokhet, uthållighet och parlamentets fulla stöd i hans strävanden att etablera ansvarsfulla förbindelser med Vitryssland och använda dem på bästa sätt.

  Marietta Giannakou (PPE). – (EL) Fru talman! Jag tackar kommissionsledamoten för hans synpunkter. Det är riktigt att den europeiska grannskapspolitiken och den östliga dimensionen var avgörande steg i vårt arbete med att fördjupa förbindelserna med våra grannländer i öster.

Inte desto mindre finns det ett stort behov av att blåsa nytt liv i projektet. Allt internationellt intresse riktas uteslutande mot den kris som har brutit ut i länderna i Nordafrika, länder som ingår i den europeiska grannskapspolitikens sydliga dimension, men den östliga dimensionen har stått inför liknande utmaningar, och gör det fortfarande. Händelserna i Vitryssland utgör ett mycket tydligt budskap och en väckarklocka för EU när det gäller det ansvar unionen måste axla i liknande fall. Vi behöver en långsiktig strategisk plan för tillväxt och stabilitet i regionen. Följaktligen måste översynen av den europeiska grannskapspolitiken – och den östliga dimensionen – avspegla att våra partnerländer förutsätts uppfylla ökade politiska krav.

Det måste redan från början stå klart att främjandet av och respekten för demokratiska förfaranden, rättssamhället, grundläggande mänskliga rättigheter och skydd för minoriteter är viktiga frågor vid utvärderingen av de framsteg våra partnerländer har gjort. Därför behöver vi först fastställa tydliga prioriteringar och kvantifierbara mål. Självklart ska inte den här sortens utvärdering enbart vara horisontell; vi måste hålla i sär våra förbindelser med de olika partnerländerna, och varje land måste bedömas separat med avseende på de framsteg som gjorts med utgångspunkt i tydligt definierade kriterier.

Demokrati och mänskliga rättigheter lämnar inte utrymme för tvetydighet. EU grundades med utgångspunkt i de principerna och har därför en moralisk skyldighet att upprätthålla dem i framtiden. Inom den ramen måste översynen av den europeiska grannskapspolitiken blåsa ny energi i arbetet med att främja en verklig politisk ram för samarbetet med våra partnerländer i öster.

  Hannes Swoboda (S&D). – (DE) Fru talman! Jag vill helt kort säga någonting till svar på min kollegas invändning om kostnaderna, trots att han har försvunnit igen. De båda föredragandena, som åstadkommit mycket bra betänkanden och som jag varmt vill tacka, anger relativt tydligt vilka kostnaderna skulle bli om vi inte hade någon grannskapspolitik. De skulle vara mycket högre sett till mänskliga kostnader, om vi tittar på flyktingkrisen i söder, men också givetvis sett till ekonomiska och sociala kostnader, om vi tittar på alla våra grannländer i söder och öster.

Jag vill säga några ord om det östliga partnerskapet. Andra ledamöter kommer att tala om det sydliga partnerskapet. Det stämmer att situationen i Vitryssland är allvarlig, men vi måste göra allt vi kan för att få kontakt med inofficiella organisationer, enskilda medborgare, ungdomar och studenter för att verkligen uppmuntra en positiv och demokratisk utveckling inifrån och ut.

För att svara Werner Schulz, som tidigare hävdade att Vitryssland och Ukraina befinner sig i samma situation, vill jag förklara att det finns mycket stora skillnader mellan länderna. I Ukraina bör vi titta på problemen, men också på vad som går åt rätt håll och på de positiva förändringarna.

En snabb kommentar om södra Kaukasus, eftersom det är viktigt att inrikta oss på det området också. Utvecklingen i Azerbajdzjan, där bloggare och demonstranter fängslas, är alarmerande. Det är en skam för ett land som Azerbajdzjan och för landets president att göra något sådant. Vi oroar oss för att det kan blossa upp en ny konflikt mellan Azerbajdzjan och Armenien.

Jag vill be Štefan Füle att noga bevaka den här regionen och hjälpa den att ta sig ur den oreda man har hamnat i och ta sig ur den här konfliktsituationen.

  Kristiina Ojuland (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag vill göra er uppmärksamma på den frysta konflikten i Nagorno-Karabach, en region som är en oupplöslig del av Republiken Azerbajdzjan. Vid alla diskussioner om grannskapspolitik och annan politik som berör södra Kaukasus, måste Azerbajdzjans, liksom även Georgiens territoriella integritet alltid hållas i åtanke.

Parlamentet måste respektera att Nagorno-Karabach internationellt har erkänts som en del av Azerbajdzjan, trots att området ockuperas av armeniska styrkor och som vi ju vet får politiskt stöd från de ryska myndigheterna. Detta erkännande bör alltid avspeglas i dokument och uttalanden i både parlamentet, rådet och kommissionen. Alla försök från EU:s sida att dölja detta faktum måste motarbetas om vi ska kunna gå i riktning mot en fredlig och rimlig lösning på den frysta konflikten i Nagorno-Karabach och i regionen som helhet.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! De folkliga rörelserna i södra Medelhavsområdet har tydligt visat på svagheterna med vår europeiska grannskapspolitik.

Som jag ser det är det främsta problemet inte grannskapspolitikens mål, som anges i artiklarna 8 och 21 i Lissabonfördraget om att främja och respektera mänskliga rättigheter och demokrati – vilket också är sociala mål – utan snarare vårt bristfälliga genomförande av dessa mål. Vi måste därför dra lärdomar för framtiden. Det är vad som sker i det nuvarande arbetet med en översyn av politiken. Den första frågan, som togs upp av Werner Schulz, handlar om vår förmåga att ge ett verkligt och effektivt stöd till civilsamhället i samtliga grannländer, oavsett hur viktiga de är handelsmässigt eller strategiskt och oavsett deras politiska situation.

När grannländer befinner sig i en övergångsfas är detta ytterst användbart och nödvändigt. Det är också utan tvekan lättare när de kämpar under en auktoritär regims ok, så som i Syrien, men det är en utmaning och en fråga som vi måste lära oss att hantera effektivt. Jag menar att vi också måste lära oss att diskutera de här sakerna med våra partnerländer, inte bara i forum som arbetar med mänskliga rättigheter, exempelvis underutskott, utan också på högsta politiska nivå. Men samtidigt måste vi se till att frågor som drivs av underutskott inte tappar kontakten med verkligheten, så som har skett i det förflutna, eller att man missar att föra dem vidare till andra organ, som rådet (rättsliga och inrikes frågor).

Jag stöder meddelandet om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet, som jag anser är centralt. Jag tycker också att vi bör lägga till ett separat mål om social rättvisa och bekämpning av ojämlikhet. Vi bör självklart också se över vår syn på rörligheten i Medelhavsregionen. Jag menar att partnerskapet om rörlighet är ett positivt steg, men vi måste också lära oss hur vi ska lyfta fram fördelarna med den rörligheten för personer som reser mellan norra och södra Medelhavsområdet och för både värdland och ursprungsland. Vi kommer också att behöva omvandla de här föränderliga flödena till grundläggande rättigheter för dem som färdas över Medelhavet och bosätter sig i Europa.

  Paweł Robert Kowal (ECR). – (PL) Fru talman! Den här diskussionen äger rum vid en tidpunkt då vi håller på att anta en ny strategi för EU:s grannskapspolitik. Vi vill en gång för alla få ett slut på de tider då stabilitetsbegreppet användes som förhandlingsobjekt och då det användes för att tvinga fram eftergifter på de mänskliga rättigheternas och de demokratiska principernas område. Därför vill jag ta tillfället i akt att uppmärksamma helhetsgreppet på grannskapspolitiken. Låt oss inte blicka tillbaka endast några månader, utan också ha tidigare händelser i minne, exempelvis det som hände i Vitryssland. I dag betonar vi behovet av att stå fast vid den överenskommelse baserad på ömsesidigt förtroende som säger att en tredjedel av tillgängliga medel inom ramen för grannskapspolitiken ska gå till den östliga dimensionen. Det handlar inte om att dela välstånd, utan om att dela säkerhet. Det här handlar om grundläggande säkerhet och EU:s framtida samarbete med länder som framöver kanske också kommer att ansluta sig till unionen.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). – (FR) Fru talman! Revolutionerna i arabvärlden har väckt stora förhoppningar både i de berörda länderna och på annat håll. De har visat att demokrati och mänskliga rättigheter kan vara universella värden.

Folken i dessa länder är dock fortsatt mycket skeptiska till EU. Det kan jag förstå, mot bakgrund av deras tidigare historia och vårt stöd till diktatorer. Jag kan också förstå det när jag upptäcker att vi inte klarar att diskutera demokratistöd utan att omedelbart koppla det till en ekonomisk strategi som bortser från de vägval dessa länder har gjort – och än värre, när jag ser att vissa regeringar, däribland mitt eget lands regering, fortfarande kräver att EU:s stöd ska villkoras med återtagandeavtal. Det är en märklig syn på rörlighet.

Herr kommissionsledamot, jag undrar om vi inte skulle kunna sända en tydlig signal till Tunisien genom att kräva ett moratorium för landets statsskuld tills en demokratiskt vald regering har inrättats, vilket enligt planerna ska ske i juli. Jag vill också föreslå att vi hjälper dem att granska skulden och avskriva de skulder som orättmätigt gynnade Ben Ali-Trabelsis familj på det tunisiska folkets bekostnad. Jag vill ha ett detaljerat svar på min fråga från kommissionsledamoten.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) Fru talman! Jag anser att kommissionsledamot Füle hanterar frågan om kontrollen av den europeiska grannskapspolitiken korrekt, en politik som omfattar sexton länder och spänner från Afrikas svaga punkt till Rysslands svaga punkt.

Den europeiska grannskapspolitiken har emellertid prövats genom den senaste händelseutvecklingen i arabvärlden, som har lyft fram människors missnöje med sina diktaturregimer och samtidigt på de misslyckade ekonomiska och sociala reformerna i dessa länder, som stöds av unionen. Diktaturregimerna i Libyen, Tunisien, Egypten och andra länder har funnits i åratal och vi samarbetar med dem. Nu vidtar vi plötsligt åtgärder mot dem. Vi behöver därför se över den europeiska grannskapspolitikens strategi genom att främja demokrati och mänskliga rättigheter och kontrollera den planerade finansieringen. Den nyckelaspekt som måste bedömas korrekt är att ungdomar i dessa länder går arbetslösa trots att de blir allt mer välutbildade; tyvärr är 7,4 miljoner europeiska medborgare i exakt samma sits.

  Kristian Vigenin (S&D). – (EN) Fru talman! Utvecklingen i EU:s sydliga grannskap har hittills lett till hård kritik av EU:s grannskapspolitik så som den har bedrivits fram till nu. Vi bör självfallet vara självkritiska, men vi bör också vara rättvisa.

Grannskapspolitiken har avsevärt bidragit till att vi utvecklat förbindelser med dessa länder – och inte bara med länderna utan också med deras samhällen, något som kommer att vara en av de huvudfrågor som nu ska ingå i översynen av grannskapspolitiken. Händelseutvecklingen följer i viss mån EU:s engagemang i dessa länder. Så i det avseendet måste vi se över politiken och anpassa den, men vi får inte bara kritisera vad som har gjorts hittills. Europaparlamentets betänkanden är i sig ett viktigt bidrag till översynen av den europeiska grannskapspolitiken och jag hoppas att kommissionen kommer att beakta dem.

Jag vill också utfärda en varning mot försöken att ställa öst mot syd, inte bara när det gäller vad vi ska uppmärksamma, utan kanske också när det gäller var vi ska satsa medel och resurser. Vi måste vara mycket försiktiga och beakta det faktum att utmaningen å ena sidan självklart är att bidra till den demokratiska processen i Egypten och Tunisien och stödja demokratiseringen i söder, men också att exempelvis bevara freden i södra Kaukasus, och bidra till en fredlig lösning på frysta konflikter och till att konsolidera demokratier.

  Riikka Manner (ALDE). – (FI) Fru talman! Det är mycket viktigt att vi vid sidan om den sydliga grannskapspolitiken också talar om den östliga grannskapspolitiken. Det finns en mängd interna administrativa problem i sammanhanget, och åtminstone förvaltningen av ryska program bör överföras till generaldirektoratet för regionalpolitik. Skälet är att de myndigheter som förvaltar programmen då skulle kunna se över dem så att de bättre anpassas till särskilda regionala särdrag och förhållanden. På så vis skulle man också säkerställa att de blir varaktiga.

Vi bör komma ihåg att en sådan förändring inte i sig kräver några särskilda ändringar av programmens rättsliga grund eller av EU:s budget. Det skulle i stället snarare vara fråga om ett internt beslut av kommissionen. För närvarande finns det många problem med de här programmen, och vi bör göra vissa strukturella förändringar i dem. Det skulle sända ett tydligt budskap, och jag hoppas att kommissionen också kommer att göra vad den kan för att stödja det beslutet.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR). – (PL) Fru talman! Den europeiska grannskapspolitiken, och som en del därav det östliga partnerskapet, är ett nyckelområde och en utmaning för EU. Det är ett viktigt politiskt ramverk för att stärka förbindelserna med partnerländerna, och vi bör gå mot en ekonomisk och politisk integration med dessa länder. I Ukrainas fall bör processen utmynna i möjligheten till ett fullvärdigt EU-medlemskap, självklart under förutsättning att Köpenhamnskriterierna är uppfyllda, och för att så ska kunna ske är det viktigt att myndigheterna i Kiev ökar sitt politiska engagemang.

Låt oss heller inte glömma EU-vännerna i Vitryssland, ett land med en civilisation som påminner om vår egen, men som är sluten på grund av Lukasjenkos regim. Låt oss göra allt som står i vår makt för att visa vitryssarna att EU inte har glömt dem och stöder deras strävanden att få demokrati. Vi kan understryka våra insatser genom att minska kostnaden för att få Schengenvisum, underlätta direkta kontakter mellan människor i Vitryssland och resten av Europa och stödja gemensamma initiativ och medborgarinitiativ i Vitryssland. Genom att underlätta resor och kontakter mellan unionen och Vitryssland kan vi underminera Lukasjenkos regim mycket mer effektivt än med aldrig så många uttalanden och resolutioner. Till sist vill jag påpeka att det i många av de länder som omfattas av grannskapspolitiken fortfarande finns allvarliga problem när det gäller respekten för yttrandefriheten, i synnerhet i medierna, föreningsfrihet och mötesfrihet. Som parlament i ett fritt Europa måste vi ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jiří Maštálka (GUE/NGL). – (CS) Fru talman! Jag hoppas att det inte är någon här från länderna i det östliga partnerskapet eftersom de med tanke på den glesa uppslutningen skulle kunna tro att vi inte är intresserade av det östliga partnerskapet. Också jag vill betona hur viktigt det östliga partnerskapet är och att det krävs en diskussion om det.

Det är viktigt eftersom områdena öster om EU:s gränser erbjuder affärsmöjligheter av oersättligt värde när det gäller att upprätthålla unionens konkurrenskraft under kommande årtionden. Området utgör också kulturellt en rik källa som haft stor betydelse för framväxten av europeiska traditioner och utan vilken det inte är möjligt att förstå den europeiska identiteten. Det krävs också en debatt om det östliga partnerskapet på grund av att det inte är självklart att vi alla anser det här projektet vara lika viktigt. Alla multikulturella initiativ i anslutning till det östliga partnerskapet – demokrati, stabilitet, ekonomisk integration, energisäkerhet och kontakter mellan människor – är utan tvekan användbara, för både EU och unionens sex östliga grannländer. Uttalanden från vissa politiker, som talar om Svarta havet-synergi och en demokratisk buffertzon, har orsakat förvirring. I det skedet upphör det östliga partnerskapet att vara ett instrument …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! EU:s trovärdighet som global politisk aktör beror också på unionens förmåga och vilja att främja utveckling och reformer i syfte att stabilisera grannländerna. EU:s samarbete med länderna i det östliga partnerskapet ger dessa länder en möjlighet att göra politiska framsteg mot frihet och demokrati. Med tanke på att den politiska utvecklingen ser olika ut i olika länder måste dock EU tillämpa en differentierad strategi och erbjuda mer hjälp och EU-resurser till de östliga partnerländer som är beredda att gå längre och fortare fram när det gäller att uppfylla sina åtaganden.

Vi kan göra mer för att uppmuntra främst Ukraina och Moldavien att göra framsteg i förhandlingarna och försöka nå en överenskommelse om ett brett och omfattande frihandelsområde. Jag anser också att vi bör fortsätta förhandlingarna med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. Vitryssland måste hitta ett sätt att meddela sig som är anpassat till den politiska situationen. Landets invånare får dock inte bli sina politiska företrädares gisslan när dessa företrädare bestämt sig för att genomföra sin egen form av demokrati.

  Lambert van Nistelrooij (PPE). – (NL) Fru talman! I dag skapar vi ett viktigt fundament för att utveckla det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI). Jag vill bara peka på en sak här, en särskild fråga med adress till kommissionsledamoten som handlar om yttre gränser och gränsöverskridande program.

Vi har femton program med en budget på 1,1 miljarder euro. Ändå hör vi från alla håll att programmen inte fungerar bra. Utvecklingen har varit långsam. Flexibiliteten är mycket begränsad och att döma av det jag hört i dag förstår jag att det polska ordförandeskapet tänker ta itu med det. Polackerna vill verkligen göra framsteg och se om det behövs några förändringar för att de här programmen ska kunna omfattas av sammanhållningspolitiken igen, mål 3, Interreg-strategin, som vi har mångårig erfarenhet av.

Min fråga till kommissionsledamoten är hur han tänker ta itu med det här. Enligt regelverket om det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet var det meningen att du skulle ha genomfört en utvärdering redan förra året. Jag har inte sett någon dokumentation om det. Hur tänker du nu få med det här i de texter kommissionen ska offentliggöra i maj och är du möjligen villig att hålla en utfrågning tillsammans med parlamentet, då vi skulle kunna bjuda in de närmast berörda och låta dem berätta om sina erfarenheter? Jag har en känsla av att en del saker verkligen måste ändras.

  Pier Antonio Panzeri (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I och med den här översynen av EU:s grannskapspolitik ger vi oss ut på en resa som kommer att vara länge än. Händelserna i Medelhavsområdet är ett tecken på en djupgående förändringsprocess som kommer att få varaktiga konsekvenser, inte bara för länderna i regionen, utan också för EU.

Vi måste vara medvetna om att övergången till full demokrati inte blir lätt och att den är förknippad med många risker och osäkra faktorer. Därför finns det många saker vi måste göra och det kommer att ta tid. EU:s agerande måste kännetecknas av en strategi som bygger på omedelbara och långsiktiga åtgärder.

Vi måste underlätta tillträdet till EU-marknaden och tillåta ökad rörlighet. Vi bör anordna en konferens för att undersöka möjligheten att skriva av eller omförhandla skulderna för de här länderna som har valt att gå en demokratisk väg. Vi måste göra lämpliga finansiella tillgångar tillgängliga och stödja den demokratiska processen genom att förstärka de parlamentariska institutionerna och politiska partierna, och se till att alla medborgare deltar fullt ut. Allt detta bör ske inom ramen för en förstärkt dialog mellan EU och länderna i Medelhavsområdet.

EU:s strategiska och politiska framtid står på spel. Jag anser att EU måste inse att vi måste arbeta med länderna i både öst och syd, men just nu är de i syd särskilt prioriterade. Den här politiken måste förändras i grunden; vi måste äntligen inleda ett nytt kapitel.

  Zbigniew Ziobro (ECR). – (PL) Fru talman! Den östliga dimensionen är ett av de viktigaste områdena för EU:s utveckling inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Den omfattar länder som Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Georgien, Azerbajdzjan och Armenien. Unionen har mycket stora ekonomiska och finansiella intressen i dessa länder, och de ska inte glömmas bort, men störst vikt bör läggas vid energifrågor. Genom dessa länder kan det byggas energivägar som kan bli alternativ till de ryska oljeledningarna, exempelvis Sarmatia, och gasledningen Nabucco. För att stärka samarbetet mellan nämnda länder och EU krävs en liberalisering av EU:s handelsområde, vilket skulle möjliggöra mer affärsverksamhet och föra dessa länder närmare EU. Unionen är när allt kommer omkring redan i dag de här ländernas största handelspartner. I slutänden måste vi förstås tänka oss ett frihandelsområde, som givetvis skulle skapa särskilt nära band mellan oss. Till sist får vi inte glömma behovet av lättnader i visumtvånget, utökade program för direkta personkontakter och finansiellt stöd till ungdomsutbyte mellan länder i det östliga partnerskapet och i EU.

  Krzysztof Lisek (PPE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi vill alla att EU:s politik ska vara effektiv, men för att den ska vara effektiv, måste den vara helt konsekvent såväl när det gäller den östliga som den södra dimensionen av grannskapspolitiken. Med avseende på den östliga dimensionen vill jag rikta särskild uppmärksamhet på de så kallade frusna konflikterna, på situationen i Moldavien och framför allt på situationen i Transnistrien och i Nagorno-Karabach. Jag vill också – i synnerhet eftersom jag är Europaparlamentets ständige föredragande för Georgien – säga några ord om situationen i Abchazien och Sydossetien.

I dag krävs det en konsekvent EU-politik för dessa frågor. En konsekvent EU-politik måste vara såväl gemensam som konsekvent, en politik som är identisk både när den följs av EU-institutionerna, däribland i synnerhet den höga representanten, och av andra ledamöter av kommissionen, och även av medlemsstaterna. I dag måste vi tala med en röst till de ryska ledarna och säga dem att de inte uppfyller de åtaganden som de gjorde 2008, och till exempel att observatörsgruppen från EU bör få tillträde till Abchazien och Sydossetien så snart som möjligt.

  Ana Gomes (S&D). – (PT) Fru talman! De folkliga upproren i Nordafrika avslöjar felen i EU:s politik och diplomati som vägletts av en förment realpolitik, som har gett diktatorer sitt stöd och nedvärderat strävanden efter frihet, rättvisa och möjligheter för alla människor.

Till följd av detta har EU omdefinierat sina prioriteringar för grannskapspolitiken söder om Europa. Jag är för nyorienteringen som kallas ”tre M”: ”ekonomiska medel, marknadstillträde och mobilitet.” Men samtidigt är det min uppfattning att det stöd som vi erbjuder våra grannar måste ges på villkor att man visar en politisk vilja och konkreta framsteg i demokratiseringsprocessen. Det finns ingen demokrati utan politiska partier. Att stödja utbildningen av demokratiska politiska krafter genom finansiering och organisering måste därför ges prioritet eftersom det kommer att ge de unga människor och kvinnor inflytande som så modigt inledde den afrikanska våren.

I samhällen som fortfarande domineras av statens religiösa perspektiv och som styrs enligt patriarkaliska principer kommer grundvalen för varje sann demokratisk förändring att bygga på kvinnors medverkan och respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta måste vara en grundläggande inriktning för EU:s politiska stöd till södra Medelhavsområdet.

Slutligen bör EU också främja alla nya aktörers medverkan i den politiska dialogen, däribland partier med religiösa program, som till exempel de som förknippas med det muslimska brödraskapet. De bör inte isoleras utan i stället bjudas in att delta i den demokratiska processen.

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Fru talman! För att den politik vi diskuterar ska ge de förväntade positiva resultaten krävs det att den har pengar. Vi bör därför hålla oss till den gentlemannamässiga överenskommelsen om en uppdelning av de tillgängliga medlen i en tredjedel respektive två tredjedelar. Detta är nödvändigt för ett effektivt genomförande av politiken. För det andra behöver vi en klar diagnos av situationen. Därför ska vi inte jämföra Ukraina, som brottas med demokratiseringsproblem med Vitryssland, som kontrolleras av ett klart, uppenbart, ja, kliniskt exempel på en regim. För det tredje ställer en sådan politik medlemskap i utsikt för länder som strävar efter det. De klara utsikterna till medlemskap bidrar till att skapa en självuppfyllande profetia, och om samhällen och de som styr dessa länder har intrycket att fullständigt medlemskap i EU är ett mål inom räckhåll så är det säkerligen troligare att det kommer att uppnås.

  Francisco José Millán Mon (PPE). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag beklagar att rådet inte är närvarande vid dagens debatt. När det gäller det södra grannskapsområdet ska jag göra tre påpekanden. För det första måste EU stödja och främja de demokratiska förändringsprocesserna. Tidigare använde angränsande myndigheter sina farhågor för stabiliteten som ett sätt att rättfärdiga sin overksamhet.

För det andra önskar jag våra grannar i söder ekonomiskt välstånd. Detta kräver en hel del reformer, investeringar och finansiellt och ekonomiskt stöd, liksom handel, inte bara med länder i norr utan även syd-syd-handel, som för närvarande är obefintlig.

Jag är bekymrad över den kurs som kommissionen och den höga representanten, Catherine Ashton, har slagit in på: i en artikel som offentliggjordes i New York Times den 18 mars 2011 tycks hon råda dessa länder att specialisera sig på export av jordbruksprodukter till europeiska marknader. Det håller jag inte med om. Kommissionsledamot Štefan Füle är väl medveten om detta även om han tycks skaka på huvudet. Dessa länder behöver diversifierade ekonomier och jordbruk. Jag upprepar: diversifierade. De måste också se till sina inhemska behov av livsmedel och inte begränsa sig till några få exportprodukter, vilket dessutom skapar problem för europeiska jordbrukare. Därför kräver denna fråga sunt förnuft och försiktighet.

För det tredje måste vi återuppliva unionen för Medelhavsområdet och dess projekt som bidrar till den ekonomiska moderniseringen av Medelhavsländerna. Olyckligtvis befinner sig unionen för Medelhavsområdet fortfarande i ett dödläge, det finns inte någon generalsekreterare, och den får inte fortsätta att förlamas av bristen på framsteg mellan Israel och Palestina.

Mina damer och herrar, vi står inför en stor utmaning.

  Evgeni Kirilov (S&D). – (EN) Fru talman! Det östliga grannskapet kan vara det bästa provet på EU:s utrikespolitik. Unionen måste hålla sig till sin rättsliga ram och särskilt EU:s säkerhetsstrategi där behovet av att ha många välstyrda länder vid gränserna framhålls. Den bör även förverkliga detta i sin egen övergripande strategi för att åstadkomma en positiv förändring.

Men det allvarligaste hindret för formaliseringen av den europeiska grannskapspolitiken förblir de olösta konflikterna i Transnistrien och Sydkaukasien som är grundorsaken till regionens instabilitet och politiska och ekonomiska problem. Det räcker med att nämna dagens explosion i Transnistrien som allvarligt skadade gasledningen.

Det finns ett starkt behov av att EU stödjer insatser för konfliktlösning, till exempel genom direkt medling, förtroendeskapande åtgärder och humanitärt bistånd till de miljontals internflyktingarna och flyktingarna. Därför bör EU se till att unionens betydande finansiella och tekniska stöd i regionen åtföljs av en förstärkt politisk närvaro och väldefinierade betingelser.

  Jacek Protasiewicz, (PPE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att gratulera författarna till båda betänkandena, och särskilt författaren till betänkandet om den östliga dimensionen av grannskapspolitiken, Marek Siwiec. Dessa gratulationer framförs inte bara som en artighet. De kommer från min uppriktiga övertygelse om att vi slutligen har betänkanden som visar att den europeiska grannskapspolitiken i mycket större utsträckning bör bygga på de värden som för oss är de viktigaste: respekt för de mänskliga rättigheterna, mediefrihet och demokratiska regeringar.

Jag upprepar vad jag sade här i kammaren i måndags: lärdomarna av händelserna i Nordafrika och Mellanöstern visar att de människor som bor där, särskilt unga människor, inte bara vill ha mer bröd, de kräver även större frihet och mer respekt för sina rättigheter som medborgare och människor. Det samma gäller för våra grannar i öster och särskilt i ett land som är en omedelbar granne till Europeiska unionen, Vitryssland. Jag vill berätta för er om de upprörande händelser som har ägt rum i eftermiddag i Grodno i Vitryssland, där en journalist, Andrzej Poczobut, som anklagas för att förolämpa presidenten i artiklar som skrivits för den internationella pressen i samband med hans arbete som journalist, just har anhållits av KGB för att hindra honom från att tala med oss, Europaparlamentets ledamöter, vid morgondagens möte i den vitryska delegationen. Detta agerande är upprörande. Den europeiska grannskapspolitiken bör vara till hjälp för oss att förhindra sådana situationer som den som inträffade i eftermiddag i fallet Andrzej Poczobut.

  Christofer Fjellner (PPE). - Fru talman! Jag är tacksam över att kommissionen har valt att presentera den här översynen av europeiska grannskapspolitikens sydliga dimension. Det behövs. Det är bara att erkänna att Europa har mött diktaturer med fördragsamhet snarare än tuffa krav på demokrati. Det har kostat på förtroende för Europa. Därför behövs en ny politik, en politik som hjälper till att återuppbygga de här länderna från årtionde av vanstyre. Där kan Europa göra massor, framför allt som regionens viktigaste handelspartner. Det bästa vore nog att satsa på just återuppbyggnad och handel för att återvinna det förtroende som vi har förlorat. Därför är jag glad över att kommissionen talar om handelsdimensionen i det här meddelandet, att vi borde öka marknadstillträdet för våra nordafrikanska grannar för att hjälpa dem att handla sig till välstånd.

Men i dag är det de europeiska tullmurarna, inte minst på jordbruksområdet, som är ett stort hinder för utveckling. Ta till exempel minimipriserna på jordbruksprodukter som gör att frukt och grönsaker ju effektivare man producerar dem, desto högre tullar möter man. Det är ett hinder mot utveckling och välstånd. Därför skulle jag vilja föreslå att det första steget som kommissionen skulle kunna ta, är att ge de länder i Nordafrika som har inlett resan mot demokrati fritt marknadstillträde i Europa. Det är något vi gjorde för västra Balkan efter kriget i Jugoslavien, och varför inte lära av det exemplet? Vi bygger Europas välstånd på frihandel i Europa, varför inte hjälpa våra nordafrikanska grannar att bygga sitt välstånd på frihandel med oss?

  Georgios Koumoutsakos (PPE). – (EL) Fru talman! Den europeiska grannskapspolitiken är tveklöst en framgångsrik politik. Men vi måste göra den mer dynamisk och effektiv. Det ogynnsamma ekonomiska klimat som vi för närvarande har bör inte tjäna som en ursäkt eller förevändning för att inte fortsätta att förbättra den ytterligare. Detta bör framför allt gälla den sydliga dimensionen.

Detta finns det nu ett starkt behov av i spåren efter den senaste dramatiska utvecklingen, de senaste dramatiska händelserna i Nordafrika. Dessa samhällen behöver vårt stöd, de behöver vårt viktiga men diskreta stöd och jag betonar av närliggande historiska och politiska skäl ordet ”diskret”. Vi måste stödja civilsamhället i dessa länder, dess demokratiska agerande och dess krav på ökad frihet.

Dessutom får vi inte glömma att immigrationen i Medelhavsområdet håller på att utvecklas till en tidsinställd bomb. Detta är ytterligare ett skäl för att stödja stabilitet, demokrati och tillväxt i dessa länder med hjälp av grannskapspolitiken.

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE). – (EN) Fru talman! Jag vill gratulera kommissionsledamoten till meddelandet om partnerskap, varigenom en skyndsam strategi på lång sikt antogs.

Vi ser en omformning av grannskapspolitiken och kommissionen är väktaren av det övergripande synsättet. Jag anser att det är ödesdigert att motsätta sig det södra och det östra grannskapsområdet. Vi genomför en omformning och samtidigt som det finns goda nyheter om det som händer i söder sträcker sig betydelsen av denna omformning och omprövning utöver det södra grannskapsområdet. Den omfattar även det östra. Vi bör gå från en politik inriktad eller orienterad mot regeringar till en politik orienterad mot samhällen och från en politik med kortsiktiga ekonomiska intressen till en politik orienterad mot mänskliga rättigheter och demokrati. Vi bör i vår politik bli generösa mot samhällen och mycket mer krävande och hårda mot regeringar. Vi bör inte heller blanda ihop status quo med stabilitet. Vi bör anta ett slags övergångsstrategi.

Skapandet av detta nya paradigm för en grannskapspolitik gör det nödvändigt att förändra östpolitiken i samma riktning. Vi bör ägna både de södra och de östra grannländerna lika stor uppmärksamhet. Det bör finnas symmetrisk finansiering eftersom det är ett falskt dilemma att motsätta sig båda, och det bör vara smart finansiering. Här råder det strukturell underfinansiering. Varje år betalar vi de länder som omfattas av grannskapspolitiken 20 procent av vad vi betalar till resten av världen. Jag vet hur svårt det är att tala om finansiering i dag. Men denna politik måste omformas och det kräver också ökad finansiering.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (EN) Fru talman! Nu är det viktigt att hitta den rätta balansen mellan de båda faktorerna i den europeiska grannskapspolitiken och ta dem under noggrant övervägande. Den europeiska grannskapspolitiken bör bli mer flexibel, proaktiv och optimerad. Om vi vill skapa ett område med stabilitet, gemensamma värden och framsteg som omger Europa bör vi för det första inte längre sätta gränser för oss själva med fördefinierade kvoter. Ekonomiskt stöd bör vägas mot politiskt engagemang och viljan att närma sig EU:s värden, friheter och standarder. Det bör vara resultatorienterat och förenat med objektiva och tydliga kriterier för demokratisering och reformframsteg.

För det andra bör vi överväga att skapa ett verktyg för snabba insatser inom den europeiska grannskapspolitiken för omedelbara och flexibla reaktioner på politiska förändringar i partnerländer såsom de som nyligen inträffade i det södra grannskapsområdet.

För det tredje är den dragningskraft som EU:s bistånd har också en viktig faktor. Att förenkla förfarandena för tilldelning av EU-medel och aktivt utbyte av sakkunskap mellan medlemsstaterna i de tidiga skedena av programplaneringen skulle vara ett ytterligare incitament.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Fru talman! Jag kommer från Galaţi, en rumänsk stad som ligger nära EU:s gräns till Moldavien och Ukraina. Därför kommer jag särskilt att nämna översynen av den östliga dimensionen av den europeiska grannskapspolitiken. Jag måste framhålla betydelsen av den både för genomförandet av EU:s strategi för Donauregionen och för EU:s energitrygghet.

Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lansera en omfattande EU-strategi för Svarta havet och att tillhandahålla tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att genomföra den effektivt. Jag välkomnar Ukrainas och Moldaviens anslutning till fördraget om energigemenskapen som kommer att utgöra ett viktigt bidrag för att uppnå unionens energitrygghetsmål och till dessa länders säkerhet.

När det gäller unionens prioriterade energiprojekt vill jag framhålla betydelsen av den södra gaskorridoren. Jag anser att Nabucco-gasledningen tillsammans med den transadriatiska ledningen, den transeuropeiska oljeledningen, sammankopplingen av gasledningen Turkiet–Grekland–Italien eller …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Tatjana Ždanoka (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Jag stödjer den europeiska grannskapspolitiken som en betydelsefull politisk ram för att stärka demokratin både i den östliga och den södra dimensionen, men nu har jag begärt order för att ställa följande fråga till oss alla: om EU verkligen har en moralisk rätt att visa tredjeländer vägen till sann demokrati.

Båda resolutionsförslagen framhåller sådana värden i den europeiska grannskapspolitiken som demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, däribland mediefrihet, rättsväsendets oberoende och korruptionsbekämpning. Är EU själv ett föredöme på alla dessa områden, mot bakgrund av till exempel mediernas situation i Italien och Ungern, omfattande statslöshet i Lettland och Estland och misstankar om korruption i vårt parlament?

Jag hoppas verkligen att vi kommer att upprätthålla …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Grannskap är nyckelordet här. Även i privatlivet är det en stor tillgång för alla att ha goda grannar. En god granne är en person som är vänlig, inte lägger sig i ens affärer i onödan men som är beredd att sträcka fram en vänskaplig hand i tider då det behövs.

Det är något som EU bör tillämpa i sin politik. Det är lätt när ens grannländer är lika vänliga och stabila och demokratiska. Om de inte är det har man större problem.

Förslaget att vi, särskilt i dessa länder, bör vända oss till det civila samhället är mycket bra. Min kollega, Lambert van Nistelrooij, påpekade att vi spenderar 1,1 miljard euro på gränsverksamhet och att vi behöver en mer sammanhängande strategi. Jag håller med om det.

Även förslaget om att vi bör ha regelbundna utfrågningar, särskilt med företrädare för det civila samhället i odemokratiska regimer är bra, så att de kan höra vad vi har att säga, och att vi kan höra saker och ting direkt från dem.

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! I din beskrivning av utsikterna för den europeiska grannskapspolitiken i södra Medelhavsområdet hänvisade du till potentiella katalysatorer. Men du glömde att nämna en grupp som jag själv tillhör. I Europa är människor som jag – invandrare och barn till invandrare – som kommer från det område som en gång koloniserades av Europa, alltjämt stigmatiserade. Ändå är vi, och skulle kunna bli, mänskliga resurser: medlare med stort inflytande mellan norr och söder vid detta historiska tillfälle.

Kommissionsledamot Štefan Füle, vad tror du om det alternativet? Tänker du fundera på det?

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (LT) Fru talman! Översynen av den europeiska grannskapspolitiken är en av våra viktigaste uppgifter. Händelserna i Egypten, Tunisien, Libyen, Jemen, Bahrain och på andra håll krossar obevekligen många av våra stereotyper: Att de flesta människor i Mellanöstern eller Nordafrika inte bryr sig om mänskliga rättigheter och att de är vana vid att leva under diktaturer. Revolutionen i arabvärlden har visat att det är en vanföreställning.

För några veckor sedan besökte jag Egypten den dag som folkomröstningen om ändringar av konstitutionen ägde rum i landet. Alla vi träffade talade om frihet, rättvisa och demokrati. De flesta framhöll att de behövde ett annat slags stöd från EU. Stöd behövs för att stärka det civila samhället, bilda politiska partier och försvara de mänskliga rättigheterna så att kommande parlaments- och presidentval blir demokratiska, fria och rättvisa. De demokratiska processer som sker där är mycket bräckliga och sårbara och vi måste främja dem i rättan tid.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! En sak som jag uppskattar och som är mycket viktig är att vi, kommissionen och parlamentet, närmar oss översynen av vår grannskapspolitik parallellt med varandra. Situationen skiljer sig åt från andra politikområden eftersom vi vanligtvis kommer hit för att diskutera en produkt som redan har färdigställts. Vi inledde detta förfarande för en tid sedan och genom att samverka har vi redan kunnat införliva ett antal av parlamentets goda idéer och fört fram flera egna. Den stora mängd talare som har lagt fram många värdefulla förslag och ställt bra frågor bevisar att detta var en riktig strategi.

I Lissabonfördraget, som man har enats om och röstat om i denna kammare, satte vi upp höga mål. Vi enades om att Europeiska unionen skulle vara en global aktör. Både jag och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, anser att det kommer att bli svårt att uppfylla dessa förväntningar utan att först spela en verkligt konstruktiv roll i vårt grannskap, något som vi inte kan göra utan att ta itu med de utmaningar som finns där, däribland den långvariga konflikten.

Det var med detta i åtanke som vi tillsammans inledde översynsförfarandet i juni förra året. Våra ambitioner var då att först reflektera över de nya instrument som infördes genom Lissabonfördraget. När det gäller yttre åtgärder är förändringarna stora. Handhavandet av yttre förbindelser säkerställs, i stället för av ordförandeskapet som varar i sex månader, av en konsekvent och sammanhängande politik genom en person med dubbla roller och befogenhet att använda EU-instrumentet Gusp och för första gången även har befogenheter i avdelningen för yttre åtgärder. Dessutom har ambassaderna uppgraderats för att representera inte bara kommissionen utan hela Europeiska unionen. Detta är stora saker!

Jag vet att vi står inför många utmaningar och frågor samt att vi till och med kommer att få kritik för vissa saker. Men jag är säker på att dessa förändringar kommer att leda till en mer sammanhängande EU-politik för yttre förbindelser. Vi ville att detta skulle speglas i grannskapspolitiken. Vi ville också göra en viktig sak som vi ansåg saknades. När vi betraktade grannskapet insåg vi att dessa länder inte hade gjort grannskapspolitiken till sin. Vissa av våra partner sade att grannskapspolitiken hade tvingats på dem och att de faktiskt aldrig hade fått samråda om detta. De anser därmed att deras åsikter inte har tagits i beaktande och att man tillämpat samma modell för alla medlemsstater utan att beakta deras olika särdrag. Men sedan utbröt revolutionen i arabvärlden. Den har erbjudit oss en spegel, något som jag anser att vi var i stort behov av för att formulera följande viktiga frågor: Hur redo är vi attuppfylla de nya demokratiernas förväntningar?

Hur långt är vi redo att gå för att hantera situationer som den i Libyen? Hur länge bör vi kompromissa här och där, förknippa stabilitet med autokrati och acceptera att våra intressen inte alltid har gått hand i hand med våra värderingar?

Vårt meddelande av den 8 mars innebar ett försök att besvara några av dessa frågor, och helt ärligt, de lätta av dessa – vi har faktiskt bara besvarat de frågor som är kopplade till de framväxande demokratierna. Vi lämnade de svårare frågorna till den strategiska översynen av den europeiska grannskapspolitiken, och många av frågorna återstår därför fortfarande att besvaras.

I detta meddelande av den 8 mars definierade vi tre grundläggande pelare, något som ni också kommer att se speglat i den strategiska översynen. Den första stödjer den demokratiska omvandlingen och uppbyggandet av institutioner i våra grannstater. I den andra betonas relationen med samhällena och stöd till de civila samhällena. Den tredje stöder en inkluderande och hållbar tillväxt i vårt grannskap.

Många länder i söder håller på att förändras. Denna förändring är dock inte begränsad till dessa länder utan sker i hela regionen. Förändringen påverkar även oss, hur vi reagerar proaktivt på situationen och spårar dessa nya företeelser i vårt grannskap, något som kommer att ge återverkningar i öster. Det finns en läxa att lära av vårt gemensamma tänkande med våra östra partner. Denna reflektion över öster sker inte på bekostnad av söder och händelserna där lika lite som våra nuvarande intressen och inriktningen på söder sker inte på bekostnad av vårt intresse för öster. Översynen av den europeiska grannskapspolitiken kommer att stärka behovet av ett balanserat sätt att närma oss vårt grannskap, såväl i öster som i söder.

Det finns en ny drivkraft att ersätta den realpolitik som ibland har föredragits i vårt grannskap av en ambitiös och mycket mer proaktiv politik som grundar sig på våra värderingar. Det finns också en drivkraft att vara tydlig med vad vi vill uppnå med, eller genom, instrumenten för grannskapspolitiken. För ett par år sedan hänvisade vi till fred, stabilitet och en zon för välstånd. Detta är ett viktigt koncept som fortfarande gäller, men partnerna vill ha mer. I öster är vissa av dem mycket tydliga när det gäller EU:s strävanden. De södra länderna vill ha ett mer institutionellt definierat ramverk för ekonomisk integration. Bör vi skygga från att delge dem våra tankar om detta? Jag tycker inte det. Jag anser att vi bör tydliggöra att det östra partnerskapet inte är ett sätt att avhålla länderna i öst från medlemskap utan ett sätt för dem att stärka EU:s roll i sina länder. Jag anser att vi bör lägga fram ett erbjudande till de mest utvecklade länderna i söder – ett slags ramverk som låter dem ta del, inte av beslutsfattandet utan av utformandet av beslut.

Förvänta er inte någon tvångströja för bilaterala förbindelser med våra grannar, förutom några få men mycket tydliga och viktiga riktmärken, och förutom, som ett resultat av denna översyn av grannskapspolitiken, en flexibel och individuellt utformad struktur och en växelverkan som fungerar bra mellan politisk styrning å ena sidan och våra program samt tekniskt och ekonomiskt stöd å andra sidan.

Det kommer inte att bli lätt. Ingen förändring är lätt, men i jämförelse med dess föregångare kommer denna översyn att vara en pågående process där översynskapaciteten eller, om man så vill, en kapacitet för återkoppling eller lägeskontroll kommer att vara en viktig kvalitet.

Många av er talade om pengar. Ju högre ambitioner vi har desto mer resurser kommer det att krävas. Logiken är mycket tydlig här. Men handlar det bara om pengarna? Absolut inte. Det handlar också om vår kreativitet, vår samstämmighet när det gäller att ta våra partners intressen på allvar och vara ambitiösa när det gäller att öppna vår handelsmarknad och hantera frågan om rörlighet.

Jasminrevolutionen handlade till stora delar om värdighet och rättvisa. Låt oss omvandla dessa två frågor – värdighet och rättvisa – till de principer som vår politik kommer att grunda sig på. Parlamentet har en mycket viktig roll att spela när det gäller detta.

  Talmannen. – Jag har mottagit två resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 7 april.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – (EN) Alla europeiska länder som uppfyller anslutningskriterierna bör ha utsikter att bli medlemmar. Den europeiska grannskapspolitikens östra dimension bör tydligt värdera denna underliggande princip som sådan och säkerställa att våra östeuropeiska grannar kommer att kunna få konkreta och tillförlitliga utsikter till ett framtida medlemskap.

Det starkaste incitamentet för demokratiska och politiska reformer och för att skapa ett civilsamhälle är och kommer att förbli utsikterna till EU-medlemskap. Medan framtida ansökningsländer bör göra sin hemläxa helt och fullt måste EU, utan tvivel, bevisa att vårt åtagande till utvidgning förblir giltigt och trovärdigt. För att stärka denna trovärdighet och skingra alla tvivel om dubbelmoral bör EU göra det fullkomligt klart att förbindelserna med våra östra grannar måste bygga på först och främst demokratiska värderingar, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Eftersom varje land bör bedömas på egna meriter måste de grundläggande värderingarna vara lika respekterade i alla länder, trots vissa medlemsstaters särskilda konkreta, ekonomiska och politiska intressen. Samma principer bör tillämpas i förbindelserna med Ryssland där rättsstatsprincipen och situationen för de mänskliga rättigheterna är sämre än i de flesta grannskapsländer.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Jag måste erkänna att jag var mycket förbluffad när jag läste resolutionen som lagts fram av utskottet för utrikesfrågor. Det myckna stödet till demonstrationerna och demonstranterna i Vitryssland från andra länder samtidigt som en stormig revolt pågår i Egypten och Tunisien som orsakats av höjda matpriser och arbetslöshet, är bortom vad jag kan förstå. Denna absurda slutsats är typisk för de absurda politikerna. Marek Siwiec har tydligen varken uppmärksammat demonstrationerna, som leder till dussintalet döda i monarkierna i arabvärlden, eller kriget i Libyen. Det är precis som det brukar vara. I punkt 12 finns inte något uttalande om den negativa utvecklingen i Moldavien. Vissa av medlemmarna i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har blivit så förälskade i Yulia Tymoshenko att en ukrainsk regering utan henne tycks odemokratisk, trots att regeringen har lyckats förbättra den ekonomiska och politiska situationen i landet betydligt det senaste året. Jag anser att uppmaningen i punkt 13 om ett multilateralt stöd till utvecklingen av demokratiska partier i Vitryssland innebär ett direkt ingripande i en stats inre angelägenheter. Det är synd att vi inte ser samma försök att utveckla demokratin i EU-länder som Ungern. Jag anser att punkt 52 i resolutionen är ytterligare en grov oförskämdhet, på samma sätt som stödet till olika subversiva aktiviteter som TV-kanalen Belsat, Radio Russia och European Radio for Belarus. Detta påminner mig mycket om det kalla kriget som vi känner till från historieböckerna.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) I dagens debatt i parlamentet har vi ytterligare diskuterat den europeiska grannskapspolitikens östliga dimension. Vi får inte glömma att målet för denna bör vara att stärka förbindelserna mellan unionen och dess östra grannar, särskilt Ukraina, genom att främja alla slags medborgerliga, sociala och ekonomiska initiativ. Ukrainas unga medborgare förväntar sig stöd från unionens medlemsstater och de vill framför allt att gränserna ska öppnas så att de kan röra sig fritt mellan länder, studera och utveckla sina passioner och intressen. Det är mycket viktigt att säkerställa ett bättre genomförande av avtal om enklare visumförfaranden och ett frihandelsområde mellan EU och Ukraina. Vi bör också utöka stipendiesystemet för studenter från den europeiska grannskapspolitikens östra länder och uppmuntra dem att engagera sig mer i social och politisk verksamhet.

  Cristian Dan Preda (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar den gemensamma diskussionen om de två betänkandena om den europeiska grannskapspolitiken, i den mån vi behöver anta ett konsekvent sätt att närma oss våra grannar såväl i söder som i öster. Jag vill först av allt betona att det är kontraproduktivt för oss om de båda geografiska regionerna konkurrerar med varandra. Detta handlar inte om en konkurrens om resurser utan om att kanalisera resurser på ett effektivt sätt för de partner som gör framsteg i förhållande till de gemensamma kriterier som utgör grunden i vår gemenskapspolitik. Jag tänker särskilt på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatsordningen. Det är därför som jag anser att vi måste vara tillräckligt modiga att erkänna de positiva resultat som uppnåtts genom vår grannskapspolitik, som i fallet med Georgien och Moldavien. Men vi måste också erkänna att utvecklingen gått i en motsatt riktning, något som tyvärr har skett med Vitryssland eller Ukraina. Differentiering måste vara huvudkriteriet, vilket också gäller för det södra grannskapet. Å andra sidan måste våra krav när det gäller våra partnerskapsländers respekt för unionens gemensamma värderingar vara konsekventa och mycket höga.

  Fiorello Provera (EFD), skriftlig. – (IT) När vi förnyar den europeiska grannskapspolitiken är det viktigt att utvärdera hur denna politik påverkar migrationen. Ingen grannskapspolitik kan vara helt och hållet effektiv inom detta område utan att hantera de orsaker till instabilitet som utlöser migration.

Detta innebär ett regionalt samarbete, möjligen genom bilaterala avtal, med både ursprungsländer och transitländer. Vi måste samarbeta om migration för att förhindra att trycket blir alltför hårt. Vi måste hjälpa migranternas ursprungsländer att demokratisera och uppnå goda styresformer genom att dela med oss av våra värderingar och erfarenheter.

När det gäller den europeiska grannskapspolitiken behöver vi en ekonomisk agenda som kan öka sysselsättningen och antalet handelsavtal som kan alstra en verklig, marknadsstyrd, ekonomisk utveckling. Kommissionsledamot Štefan Füle och den höga representanten Catherine Ashton stöder, enligt konceptet ”mer för mer”, villkorade stöd som syftar till att belöna de länder som är mest aktiva att införa demokratiska reformer och när det gäller att respektera de mänskliga rättigheterna. Detta tillvägagångssätt bör uppmuntras eftersom det är förenligt med våra värderingar, effektivt för utvecklingen och rätt gentemot de europeiska skattebetalarna.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Mot bakgrund av händelserna i sydöstra Europa måste vi se över den europeiska grannskapspolitiken för de södra partnerländerna genom att tillhandahålla medel och nödvändigt stöd för en fullödig demokratisk omvandling och upprätta grunder för djupa, politiska, sociala och institutionella reformer. Det är viktigt att den politiska översynen prioriterar kriterier som ett oberoende domstolsväsen och respekt för grundläggande friheter, däribland mediernas frihet och kampen mot korruption. Men det är också nödvändigt att ompröva och noggrant undersöka EU:s Medelhavsstrategi för att stärka den politiska dialogen och stödja alla demokratiska och sociala krafter.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D), skriftlig. – (HU) Arabvärldens kris har visat att den inriktning som grannskapspolitiken hittills har följt har misslyckats. Finansiella instrument måste göras mer insynsvänliga, och ett resultatinriktat tillvägagångssätt måste tillämpas vid utbetalningen av stöd, något som även gäller politikens östra dimension. Framtidens Europeiska grannskapspolitik måste grundas på gränsöverskridande förbindelser mellan människor. Detta gäller särskilt den östra dimensionen eftersom de länder som är inblandande i det östra partnerskapet också har utsikter att uppnå kandidatstatus. Frågan om ett ömsesidigt avskaffande av viseringstvång mellan Ukraina och EU bör behandlas på ett pragmatiskt sätt och inte användas för att utöva politiska påtryckningar. Ukrainas regering har mycket arbete att göra när det gäller att stärka de mänskliga rättigheterna och demokrati. Vi bör dock inte bestraffa landets medborgare för detta. Om Europeiska rådet stöder Vitrysslands medborgare samtidigt som man inför sanktioner mot landet bör vi inte göra på ett annat sätt med Ukraina. Ett avskaffande av viseringstvång så snart som möjligt – förhoppningsvis i år – skulle kunna lägga grunden till det ekonomiska förtroende som behövs för att skapa ett frihandelsområde. Jag litar på att det polska ordförandeskapet kommer att prioritera denna fråga. Det är oturligt att toppmötet för det östliga partnerskapet inte kunde genomföras under det ungerska ordförandeskapet. Ungern kunde ha behandlat EU:s partner i det östra grannskapet mycket mer objektivt än polackerna som, på grund av sin historiska erfarenhet, har bedrivit en partisk politik i flera av sina förbindelser de senaste åren.

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (EN) Den europeiska grannskapspolitiken bör förbli europeisk – inte fransk, rumänsk eller polsk. En distinktion mellan grannar i söder och i öster efter en överföring av medel från öster till söder skulle visserligen kunna gynna dagordningen för en sponsorstat. Det skulle dock innebära ett slut för den europeiska grannskapspolitiken. Att efter påtryckningar från Frankrike finansiera den södra delen medan man svälter ut programmen för den östra skulle kunna utgöra ett olyckligt prejudikat. EU bör ta itu med hela sitt grannskap och inte prioritera vissa grannar. En överföring av medel från öster till söder skulle ge en katastrofal signal till våra östra partner. Det är inte rimligt att stödja demokrati i söder genom att försvaga densamma i öster. De östra partnernas europeiska förväntningar och demokratiska värderingar skulle kunna skadas ytterligare av en impulsiv visumliberaliseringspolitik. Det finns inte någon plats för en politik som låter Ryssland gå före på detta område. Ryska medborgare har rätt att resa fritt, men inte innan våra partner i öster får göra detta. Att bevilja viseringsfrihet till Ryssland skulle omvandla ett ryskt pass till ett gyllene dokument som skulle vara eftersökt i Georgien, Moldavien och Ukraina. Detta skulle destabilisera dessa länder internt. Jag insisterar på att EU allvarligt bör beakta dessa problem.

(1) Se protokollet.