Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 april 2011 - Strasbourg

21. Användningen av sexuellt våld i konflikter i Nordafrika och Mellanöstern

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om användningen av sexuellt våld i konflikter i Nordafrika och Mellanöstern (2011/2661(RSP)).

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Vi måste i starkast möjliga ordalag motsätta oss allt slags våld mot kvinnor, från hotelser till sexuella övergrepp. Dessa är motbjudande brott som ofta begås mot de mest sårbara och försvarslösa människorna.

Tyvärr är det ett faktum att många länder i världen, inte bara i Nordafrika och Mellanöstern, fortfarande saknar ett ordentligt rättsligt ramverk för att skydda kvinnor och flickor från våld. Det finns ingenting som uppmuntrar till rapportering av sådana angrepp. Mer måste göras för att avskräcka förövare och ställa dem ansvariga för sina handlingar. Kvinnor fortsätter att stå ut med diskriminerande lagar och djupt rotade kulturella ojämlikheter. I Egyptens fall består exempelvis den nationella kommitté som tillsatts för att formulera den nya grundlagen bara av män, och även i det nya kabinettet finns det bara en kvinnlig minister.

Att detta inte är hållbart tydliggjordes genom det mod som tunisiska och egyptiska kvinnor visade under de nyligen inträffade händelserna i deras länder. Om halva befolkningen utesluts från politiska och institutionella reformer kan man knappast nå framgång.

Mot bakgrund av detta fördömer vi starkt de ökande rapporterna om allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter, däribland våldtäkter, sexuella övergrepp och allvarliga kränkningar av kvinnliga aktivister. Europeiska unionen har föresatt sig att stärka kvinnornas roll i politiska, civila, sociala, ekonomiska och kulturella områden och även att bekämpa diskriminering och straffrihet. Det är därför som en av Europeiska unionens åtta riktlinjer för de mänskliga rättigheterna uttryckligen syftar till att ”främja jämställdhet mellan kvinnor och män och bekämpa diskriminering av kvinnor”. Genom Barcelonaförklaringen från 1995, enligt vilken EU–Medelhavspartnerskapet upprättades, förstärks dessutom särskilt detta åtagande för Euromed-regionen.

Jämställdhet mellan könen är en av prioriteringarna i den femårsplan som godkändes av stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Barcelona 2005, vilket hölls för att högtidlighålla 10-årsjubileumet av Europa–Medelhavspartnerskapet.

Mot bakgrund av dessa åtaganden inleddes, genom Euromeds ministerkonferenser om att stärka kvinnors roll i samhället som hölls i november 2006 i Istanbul, ett innovations- och pionjärarbete. Ministrar (däribland från Algeriet, Jordanien, Libanon, Marocko, det ockuperade palestinska området, Syrien och Tunisien) enades om att anta ett holistiskt tillvägagångssätt grundat på följande prioriteringar vilka går in i varandra: för det första kvinnors politiska och civila rättigheter, för det andra kvinnors sociala och ekonomiska rättigheter och hållbar utveckling och för det tredje kvinnors rättigheter i den kulturella sfären samt kommunikationernas och massmediernas roll.

Ända sedan konferensen 2006 har arbete pågått med att genomföra en gemensam ram för åtgärder, särskilt att sträva efter ländernas prioriteringar, med uppföljningsmekanismer och rapporter som offentliggjorts av Europeiska kommissionen. Europeiska unionens partner i Medelhavsunionen bekräftade på nytt sina åtaganden vid den andra ministerkonferensen i Marrakesh i november 2009 och civilsamhället deltog helt och hållet i diskussionerna. En ökad medvetenhet och synliggörande av processen var en av de stora utmaningarna, något som nästan alla parter höll med om.

Förutom detta regionala ramverk är Europeiska unionens bilaterala dialog, däribland genom underkommittéerna som har hand om genusfrågor, en viktig metod för att ta itu med dessa brådskande angelägenheter.

Avslutningsvis vill jag säga att Europeiska unionen inte kommer att tolerera våld mot kvinnor i någon form. Vi kommer att använda oss av alla medel vi har för att förhindra detta.

  Edit Bauer, för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag uppskattar verkligen kommissionens starka engagemang att fördöma att våld mot kvinnor systematiskt används som krigsvapen i väpnade konflikter i form av exempelvis förnedring, hotelser, politisk terror, i syfte att utvinna information, att belöna soldater och till och med för etnisk rensning. Våld mot kvinnor i väpnade konflikter grundar sig till stor del på traditionella värderingar om kvinnan som en ägodel. Eftersom kvinnan i många kulturer spelar rollen av kulturbärare och nationell symbol används även våld mot kvinnor som ett sätt att angripa ett samhälles värderingar och dess ära.

I Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen erkänns sexuellt våld i angrepp mot civila – mot mänskligheten – som ett krigsbrott. Olika former av sexuellt våld i väpnade konflikter, däribland sexuellt slaveri, tvångsäktenskap och påtvingat havandeskap, är krigsbrott och bör betraktas som allvarliga brott mot Genèvekonventionen. Alltför ofta får de som är ansvariga för sexuellt våld i krig gå ostraffade, alltför ofta accepteras våld mot kvinnor som en oundviklig del av ett krig och alltför ofta beviljas förövarna av sådana brott amnesti som en del av fredsavtalet.

Det är dags att fördöma dessa omänskliga metoder överallt i världen, och vårt budskap i dag bör vara att förövarna av dessa krigsbrott inte längre kan få gå ostraffade.

  Ana Gomes, för S&D-gruppen. – (PT) Fru talman! Till skillnad från de rapporter som nu når oss från Libyen, där vi bara ser män slåss vid fronten, visade bilderna för en månad sedan, från huvudtorget i Benghazi, från Tahrirtorget, och från demonstrationerna i Tunisien, Bahrain, Syrien, Jordanien och Marocko kvinnor i alla åldrar som uppmanade till frihet, rättvisa och demokrati. Kvinnor, särskilt unga sådana, hade och fortsätter att ha en nyckelroll i revolterna i Nordafrika och arabvärlden. I dessa länder, märkta av starkt patriarkaliska och religiösa traditioner, kommer deras öde inte bara att vara vägledande för, utan också bestämma den väg som, länderna kommer att ta de kommande månaderna och åren i sitt sökande efter demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU måste därför prioritera att stödja de kvinnor som modigt deltog i startandet av den arabiska vårens protester, däribland genom att finansiera organisationer i civilsamhället, att ge politiskt, tekniskt och finansiellt stöd till kvinnor som vill delta aktivt och genom att uppmuntra deras engagemang som medlemmar eller kandidater till politiska partier i alla demokratiska institutioner och organ som har politisk och ekonomisk makt.

EU måste också mobilisera alla sina krafter på högsta nivå för att bekämpa försök till hot, repressalier och sexuellt våld som begås mot kvinnor som vågar höja sina röster. Oskuldstesterna som tvingas på kvinnor som protesterade på Tahrirtorget den 8 mars och våldtäkten och fängslandet av Iman al-Obeidi i Libyen är exempelvis, som kommissionsledamot Štefan Füle sade, helt oacceptabla brott. Vi förväntar oss att den höga representanten och kommissionsledamoten begär en omedelbar och oberoende undersökning om dessa fall och låter dem statuera exempel så att detta inte upprepas.

  Antonyia Parvanova, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! ALDE-gruppen föreslog och tog initiativ till denna debatt eftersom vi i kväll vill uttrycka vår oro när det gäller kvinnornas situation i Nordafrika och Mellanöstern i samband med de nuvarande politiska förändringarna och turbulensen. Under de senaste veckorna har vi bevittnat allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Libyen och Egypten som särskilt drabbat kvinnor. Jag ska inte gå in på detaljerna i alla dessa fall. Låt mig dock bara nämna två symboliska och oroande situationer som bör fördömas omedelbart.

Iman al-Obeidi, en libysk kvinna, har talat om för den internationella pressen att hon blev gruppvåldtagen och därefter fängslad av Gaddafi-vänliga soldater och utfrågad i 72 timmar innan hon släpptes. I Egypten har, som min kollega nämnde, flera kvinnliga demonstranter hävdat att de blivit utsatta för så kallade oskuldstester – och även blivit våldtagna av soldater. Vissa av dessa ställs nu inför rätta för att de inte har klarat dessa tester. Genom dessa fall har vi fått ytterligare bevis på att våldtäkt fortfarande används som vapen vid konflikter för att terrorisera och förnedra civilbefolkningen.

Det skulle vara oacceptabelt att inte höja våra röster mot dessa fruktansvärda grymheter som begås mot kvinnor. Vi uppmanar kommissionen och rådet att starkt motsätta sig och fördöma användandet av sexuella övergrepp, hotelser och all annan form av missbruk mot kvinnor som sker i samband med vad som nu händer i Nordafrika och Mellanöstern. Vi måste också använda alla tillgängliga politiska instrument för att garantera att kvinnors rättigheter, efter att dessa samhällen omvandlats, kommer att garanteras och upprätthållas.

I går antog vi vårt betänkande om en ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor, och det skulle vara oacceptabelt att ha en dubbelmoral när det gäller vår politik utanför EU. Främjandet av kvinnors rättigheter måste vara helt införlivat i den europeiska grannskapspolitiken, dess program och projekt och samtidigt måste en särskild politik för kvinnor och kvinnors självbestämmande sättas i kraft.

  Barbara Lochbihler, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! De så kallade oskuldstesterna som den egyptiska armén tvingade kvinnor som deltog i protesterna på Tahrirtorget att genomgå och soldaternas massvåldtäkt av en libysk kvinna är fruktansvärda brott som har gett upphov till dagens resolutionsförslag. Vi kan inte utesluta möjligheten att mer sexuellt våld begås av alla sidor i konflikterna i Nordafrika och Mellanöstern.

Förra året i november uppmanade vi i Europaparlamentet EU:s medlemsstater och själva EU att till slut ta kvinnors situation i krig och väpnade konflikter på allvar. Då rapporterade företrädaren för Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om de framsteg som hade gjorts. Det internationella ramverket har nu förbättrats för att förhindra våld mot kvinnor i konfliktområden och flera länder har även antagit nationella handlingsplaner. Utbyte av bästa praxis är mycket viktigt.

EU har redan tillhandahållit 300 miljoner euro för åtgärder som innefattar sjukvård och ytterligare 200 miljoner euro har beviljats för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325. Det finns planer på att införa lokala strategier i konfliktzoner 2011. Utbildningen av personal spelar en mycket viktig roll när det gäller detta. Därför är det nödvändigt att alla dessa erfarenheter och åtgärder införlivas och tas i beaktande vid genomförandet av EU-pakten för partnerskap och demokrati med länderna i södra Medelhavsområdet. Ni kommer definitivt att få stöd av Europaparlamentet för detta arbete.

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Fru talman! Vi vet nu att kvinnor har deltagit aktivt i upproren, enligt vilka det uppmanas till mer demokrati, rättigheter och friheter i Nordafrika och Mellanöstern. Vi vet också att kvinnor är föremål för ett generellt och systematiskt utövande av våldtäkt och sexuellt slaveri, vilka enligt Genèvekonventionen utgör brott mot mänskligheten och krigsbrott.

Mot bakgrund av detta är de rapporter som kommer in, vare sig de är från Demokratiska republiken Kongo, Egypten, Libyen eller från andra länder, alarmerande. Vi uppmanar därför till effektiva diplomatiska åtgärder som kraftfullt motsätter sig sexuell aggression, hot och trakasserier av kvinnor i Nordafrika, Mellanöstern, eller på något annat ställe.

Vi vill också lyfta fram betydelsen av att erkänna kvinnors roll i revolutioner och betona behovet av att garantera deras rättigheter, däribland deltagande i dessa samhällens nya, demokratiska, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer och därigenom få ett slut på århundraden av diskriminering.

  Emine Bozkurt (S&D). – (NL) Fru talman! Revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern har också medfört möjligheter. Arbetet med att återuppbygga landet och återupprätta demokrati i Tunisien och Egypten kan verkligen komma igång nu. På Kairos, Tunis och Benghazis torg och gator är kvinnorna en viktig del av revolutionerna. Och det kommer de att fortsätta att vara. Det finns så många möjligheter men också faror.

Allmänheten har chockerats över den unga libyska kvinna som hävdat att hon blivit våldtagen av Gaddafis trupper. Detta vittnesmål var dock inte det första och det har efterföljts av andra. Sexuellt våld används som ett verktyg för att förtrycka kvinnor och för att tysta dem, exempelvis i Kairo där kvinnor har förtryckts genom att militären har tvingat dem att genomgå oskuldstester. I kriget i Libyen används våld mot kvinnor som ett vapen. I det maktvakuum som skapas i tider av laglöshet finns inte någon kontroll. Kvinnor är inte längre skyddade av lagen. Vi måste därför skicka ut en tydlig signal om att detta inte får och inte bör tillåtas hända! Vi måste skicka ut en tydlig signal till de nya ledarna om att brott av detta slag måste undersökas och straffas. Ingen med sådana brott på sitt samvete bör tillåtas att komma undan.

Jag vill också betona att dessa kvinnor måste skyddas och att kvinnors roll i att återuppbygga samhället inte får förbises. Kvinnors rättigheter måste befästas i lagen och därmed bör kvinnor också utnämnas till positioner i konstitutionella utskott, parlament och regeringar, så att frågor som utbildning för kvinnor, kvinnors rättigheter och bekämpning av skadliga traditionella sedvanor sätts upp högt på dagordningen. Ekonomiskt oberoende är en viktig beståndsdel för att stärka kvinnor och entreprenörskap bör uppmuntras, exempelvis genom utnyttjande av mikrokrediter.

  Kristiina Ojuland (ALDE). – (EN) Fru talman! Sexuella övergrepp mot kvinnor – och i vissa fall också mot män – i Nordafrika och Mellanöstern ger anledning till stor oro och måste tas itu med ordentligt av myndigheterna i regionen, både av de nya demokratiska krafterna och de äldre regimerna.

Jag vill uppmana vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, att diskutera denna förödande situation när det gäller sexuellt våld i denna region med företrädare för dessa länder i samband med den europeiska grannskapspolitikens södra dimension, i syfte att ställa förövarna inför rätta och säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna för såväl kvinnor som män.

Jag anser att sexuellt våld är den värsta sorten av krigsföring. Det bör undvikas och till varje pris bestraffas på strängast möjliga vis.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Fru talman! För två månader sedan talade vi om våld mot kvinnor i Europa. Det fastslogs att upp till 25 procent av de europeiska kvinnorna hade blivit utsatta för våld. Nu talar vi om sexuellt våld mot kvinnor i konflikter i Nordafrika och Mellanöstern. Detta är en ledsam historia som inte längre kan tolereras. Därför är det viktigt att vi diskuterar frågan och gör något för att förhindra detta.

(EN) Tyvärr finns det, inte bara i krig utan också i fred, en föråldrad inställning till kvinnor på hela den afrikanska kontinenten. Detta förvärras tydligen i krigstider. Jag håller dock med kommissionsledamoten om att vi måste lyfta fram dessa frågor, och särskilt försöka att ställa människor som begår dessa brott inför rätta. På så vis kan vi förhoppningsvis vid något stadium få till en attitydförändring och ett upphörande av dessa avskyvärda handlingar.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Fru talman! Sexuellt våld innebär inte en kränkning av kvinnors rättigheter eller av mäns rättigheter. Rättigheter existerar inte i denna form. Sexuellt våld är ett brott mot mänsklig värdighet, vilket är en grundläggande rättighet för varje människa, både för män och kvinnor. Detta är sant inte bara i Europa utan också i Egypten, Libyen, Demokratiska republiken Kongo och de andra länderna i Afrika och Mellanöstern som det hänvisas till i denna resolution. Militära konflikter kan inte vara en förmildrande omständighet. I Demokratiska republiken Kongo började det med våldtäkt av kvinor och nu våldtas även män. Resolutioner är dock bara ord. Vi måste också agera. Kommissionen måste börja bevaka kränkningar av mänskliga rättigheter över hela världen i detalj och samtidigt föreslå instrument genom vilka EU kan säkerställa efterlevnaden där det behövs. Om vi misslyckas med detta kan de partnerskap som vi investerar så mycket i likaväl betraktas som lösensummor.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill säga till ledamöterna att de frågor och särskilda fall som de har fäst vår uppmärksamhet på i dag verkligen är mycket allvarliga, och de svärtar ner den utveckling som har ägt rum de senaste veckorna i Nordafrika och Mellanöstern. Jag har uppmärksammat frågorna som har väckts i denna debatt och de förslag som har lagts fram.

Som jag sade har Europeiska unionen ett antal instrument i kraft och den kommer att göra allt för att stödja ett större deltagande av kvinnor i det civila och politiska livet, så att de får gå fria från hot, trakasserier och våld.

Jag vill också fästa ledamöternas uppmärksamhet på några positiva utvecklingstendenser som nyligen framträtt, exempelvis upprättandet av ett kontor för mänskliga rättigheter i sekretariatet för Gulfstaternas samarbetsråd. Vi bör välkomna sådana åtgärder. Vårt stöd till internationella organisationer, inte minst United Nations Women, och till civilsamhället kommer att vara ett instrument för att stödja förändring inifrån. Detta visar också varför vår politiska dialog och vårt engagemang är så viktigt och måste fortsätta, inte minst med våra nya samtalspartner.

  Talmannen. – Jag har mottagit fem resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 7 april.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig. – (PL) Sexuellt våld är ett ovanligt motbjudande sätt att föra krig på och ett ohyggligt verktyg för att bekämpa eller förödmjuka den andra sidan i en konflikt. I fallet Nordafrika och Mellanöstern är sådana handlingar särskilt grymma – de avslöjar stor cynism och demoralisering eftersom den dominerande religionen i området har en mycket restriktiv inställning till sexuella frågor. De som begår sexuella våldshandlingar bryter mot många regler och uppförandekoder. Krig och konflikter tar ofta fram ofattbar ondska från sådana människor. Vi kommer att bekämpa detta och vi kommer aldrig att upphöra med att fördöma ett sådant barbari.

(1) Se protokollet