Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 april 2011 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Genomförandeåtgärder (artikel 88 i arbetsordningen): se protokollet

4. Styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden – En inre marknad för européer – En inre marknad för företag och tillväxt – Offentlig upphandling (debatt)

  Talmannen. – Den första punkten är den gemensamma debatten om den inre marknaden, som ska handla om följande: Sandra Kalnietes betänkande (A7-0083/2011) för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden (2010/2289(INI)), António Fernando Correia De Campos betänkande (A7-0072/2011) om en inre marknad för européer (2010/2278(INI)), Cristian Silviu Buşois betänkande (A7-0071/2011) om en inre marknad för företag och tillväxt (2010/2277(INI)) och kommissionens uttalande om offentlig upphandling.

Jag hälsar kommissionsledamot Michel Barnier och rådets ordförande Enikő Győri välkomna till parlamentet. Därmed ger jag ordet till föredragandena. Först ut är Sandra Kalniete.

  Sandra Kalniete, föredragande. – (LV) Herr talman! När det gäller styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden menar vi i parlamentet att en av de viktigaste förutsättningarna för att den inre marknaden ska bli verklighet är att det finns ett politiskt ledarskap på högsta nivå. Kommissionens ordförande måste, tillsammans med rådets ordförande, ta på sig ansvaret att konsolidera den inre marknaden och även medlemsstaterna måste spela en mycket aktiv roll i denna process. Annars förblir alla idéer om vad vi kan göra för att få igång tillväxten igen i Europa, skapa nya arbetstillfällen och stärka Europas förmåga att konkurrera i en globaliserad värld bara goda intentioner, och Europa riskerar att förvandlas till världens sjuke man. I resolutionen uppmanar vi därför kommissionens ordförande och medlemsstaternas ledare att medverka till och ta ansvar för att den lagstiftning och de politiska ändringar som krävs för att den inre marknaden ska fungera verkligen införs. Resolutionerna som vi ska anta i dag sänder en tydlig signal om i vilken riktning parlamentet vill att kommissionen ska agera. Låt mig nämna några av de viktigaste prioriteringarna: en digital inre marknad och ett gemensamt område för immateriell äganderätt, yrkesmässig rörlighet för EU-medborgare, uppmuntran av offentlig upphandling över gränserna. När det gäller styrningen av den inre marknaden menar jag att det finns fyra avgörande handlingslinjer. Den första är att se till att de inremarknadsnormer som redan har antagits också tillämpas. Medlemsstaterna måste i tid och på ett öppet sätt införliva inremarknadsbestämmelserna, och kommissionen måste därefter kontrollera att de tillämpas strikt och konsekvent. Den andra är att motverka protektionistiska tendenser. Protektionism leder bara till splittring på den europeiska marknaden och försvagar vår totala konkurrenskraft. Den tredje är att minska de olika transaktionskostnader som hindrar en effektivt fungerande europeisk ekonomi. Det handlar inte bara om sådana saker som ett effektivt och enkelt tvistlösningsförfarande utanför domstol, utan också om en användarvänlig och gränsöverskridande e-förvaltning med ett fungerande elektroniskt utbyte av nödvändig information och nödvändiga dokument. Den fjärde frågan är att göra olika grupper i samhället mer delaktiga i utformningen och genomförandet av politiken i enlighet med Lissabonfördragets principer.

Låt mig slutligen tacka alla skuggföredragande och samordnare för deras insatser och för ett professionellt samarbete, som jag hoppas ska göra det möjligt för oss att i dag anta resolutionerna om den inre marknaden med en övertygande majoritet och att fortsätta de senaste årens arbete med att utarbeta en lagstiftning som verkligen kan konsolidera den inre marknaden och göra den till ett instrument för tillväxt och sysselsättning i Europa.

  António Fernando Correia De Campos , föredragande. – (PT) Herr talman, herr Barnier, mina damer och herrar! Betänkandet som vi i dag ska debattera och rösta om är parlamentets svar på kommissionens fråga om vad som måste göras för att ge den inre marknaden en nystart.

Bland de 19 förslag som rör inremarknadsakten för européer, som jag har varit föredragande för, har vi på grundval av kriterier som påtaglighet och genomförbarhet på kort sikt fastställt fem prioriteringar.

Vi måste för det första förbättra rörligheten för EU:s medborgare genom ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, yrkeslegitimationer, ett europeiskt färdighetspass och genom att regelbundet mäta rörligheten inom EU.

Vi måste för det andra förbättra gränskontrollerna av varor som importeras från tredjeländer och utarbeta en flerårig handlingsplan för marknadsövervakning och produktsäkerhet.

För det tredje bör roamingförordningen förlängas till juni 2015 och pristak fastställas för roaming för att minska kostnaderna för allmänhet och företag.

För det fjärde behöver vi garanterad tillgång till grundläggande banktjänster, med större öppenhet och jämförbarhet.

För det femte måste de hinder som rörliga arbetstagare ställs inför undanröjas så att deras pensionsrättigheter kan överföras i sin helhet.

I fråga om dessa saker gick arbetet lätt och präglades av samförstånd. Det var däremot svårare att enas om vad som ska göras för att få bukt med den uppgivenhet när det gäller den inre marknaden som tas upp i Montirapporten, och att komma fram till en gemensam helhetsstrategi för att möta de behov och den misstro bland medborgarna som tydligt slogs fast i Grechbetänkandet, som parlamentet antog i maj förra året.

Vi anser definitivt att det var konstlat att parlamentets arbete delades upp i tre olika betänkanden, trots att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd försökte samla ihop analyserna och åtgärderna. När det gäller de tre komponenterna – företagen, européerna och styrelseformerna – måste framstegen ske parallellt för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad med en smart och hållbar tillväxt för alla, där européerna står i centrum för marknadens intresse.

Vi inser också att mängden kommissionsinitiativ på detta område, tillsammans med Europa 2020-strategin, industripolitiken och Europa för innovation, riskerar att skymma själva huvudfrågan för en nystart, dvs. att den inre marknaden inte bara ska få en vänligare framtoning utan också bli mer tilltalande för européerna.

Det var framför allt två frågor som det var svårt att nå enighet kring. När det gäller respekten för sociala värderingar och rättigheter var ledamöter på högerkanten och i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa för det första ovilliga att gå med på att de europeiska sociala rättigheterna måste få ett permanent skydd så att de inte kan trängas undan av marknadshänsyn i framtida lagstiftning. Vi beklagar särskilt att vi inte lyckades få revideringen av direktivet om utstationering av arbetstagare att fastställas som en prioritet.

Den andra frågan var skyddet av sociala tjänster av allmänt intresse, där målet var att förhindra att dessa tjänster uteslutande värderas på marknadsmässiga hänsyn, eller åtminstone se till att offentliga sociala tjänster inom exempelvis vattenförsörjning, stadstransporter, utbildning, hälsa och socialt stöd inte kan omvandlas till privata monopol eller oligopol.

Det kan verka vettigt att införa konkurrens och inremarknadsmekanismer när det gäller sådana tjänster, men det är viktigt att värna de samhällsvärderingar som går ut på att alla ska ha tillgång till sådana tjänster, eftersom principen om solidaritet i detta fall väger tyngre än rena marknadshänsyn.

Här mötte vi en motvillighet bland de parlamentariska grupperna till höger att acceptera EU-lagstiftning om denna fråga, och de gick bara med på att ”alla tillgängliga alternativ, som utgår från och är förenliga med artikel 14, protokoll 26 i fördraget” ska användas.

Den grupp som jag själv tillhör avstod från slutomröstningen om de tre betänkandena i utskottet, eftersom inga framsteg hade gjorts beträffande den inre marknadens sociala dimension. Efter omröstningen i utskottet inkluderades dock flera positiva punkter som förbättrade betänkandet avsevärt. En rad kompromisser gjorde det möjligt att nå enighet och de slutliga ändringsförslagen fick stöd av de största parlamentariska grupperna, utan några vinnare eller förlorare.

Samtliga parlamentariska grupper bidrog genom sina 266 ändringsförslag, liksom yttrandena från fem utskott, till ett slutresultat som hedrar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och dem som arbetade med betänkandet. Alla bidrag gjorde nytta. Jag vill tacka skuggföredragandena Róża Gräfin von Thun, Jürgen Creutzmann, Malcolm Harbour, Emilie Turunen och Kyriacos Triantaphyllides, samt gruppsamordnarna, vars konstruktiva kritik och samarbetsanda gjorde att förhandlingarna ledde fram till ett positivt resultat. Jag vill särskilt tacka Malcolm Harbour för den generositet och framsynthet som han har låtit prägla utskottets arbete under de senaste fyra månaderna.

  Cristian Silviu Buşoi, föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den inre marknaden är tveklöst en av EU:s största framgångar och en obestridlig styrka för unionen – något vi alla kan vara stolta över. Det är, anser jag, ingen överdrift att säga att den inre marknaden spelar en central roll för den europeiska integrationen. Den inre marknaden har med tiden visat sig gynna både konsumenter och europeiska företag och har bidragit till vår ekonomiska tillväxt.

På senare tid har vi emellertid kunnat märka en viss tröghet i marknadsintegrationen. Vi måste därför ge den inre marknaden en nystart och återupprätta EU-medborgarnas förtroende för den. Den måste få en nystart. Jag uppskattar verkligen kommissionens arbete i detta sammanhang och framför allt kommissionsledamot Michel Barniers utomordentliga insatser. Jag vill än en gång tacka honom för hans starka engagemang och insatser för att ge den inre marknaden en nystart. Kommissionen har presenterat ett ambitiöst, men samtidigt praktiskt och mycket välbehövligt, program för att den inre marknaden ska bli stark igen. Jag är övertygad om att ett genomförande av dessa åtgärder skulle göra den inre marknaden mer attraktiv för våra medborgare och företag och överhuvudtaget fungera bättre.

(EN) Beträffande mitt betänkande måste jag säga att det inte var någon enkel uppgift för oss. Det var en ambitiös uppgift eftersom vi var tvungna att enas om åtgärder som ska lägga grunden till en stark och modern inre marknad som kan bidra till framtida tillväxt och, framför allt, infria våra medborgares och företags förväntningar.

Vi diskuterade om tonvikten borde ligga på innovation, vad som borde göras när det gäller immateriell äganderätt och vilka skatteåtgärder som kan vara lämpliga för att förbättra den inre marknaden men samtidigt respektera medlemsstaternas suveränitet.

Efter våra diskussioner och de många bidragen – som jag vill tacka alla skuggföredragandena, föredragandena för yttrandena och alla mina kolleger som lade fram ändringsförslag för – lyckades vi ringa in fem prioriteringar som ska genomföras omedelbart.

Den första prioriteringen handlar om medel för att stödja innovation och kreativitet på den inre marknaden, vilket är helt nödvändigt för att uppnå en starkare och mer hållbar tillväxt. EU-patentet och det enhetliga systemet för patenttvister, som redan är på gång, och en förbättring av hanteringen av upphovsrättsfrågor, spelar en oerhört viktig roll.

Vill man ha innovation måste man också komma på finansieringslösningar, t.ex. långsiktiga investeringar och ett regelverk som gör det lättare att investera riskkapital på ett effektivt sätt. Europeiska projektobligationer kan också vara en fantastisk möjlighet i samband med infrastrukturinvesteringar på energi- och telekommunikationsområdet.

Vår tredje prioritering är att den inre marknaden ska anpassas till vår digitala agenda och att e-handeln ska uppmuntras. Detta förutsätter insatser för att stärka konsumenternas och företagens förtroende för e-handeln, t.ex. bekämpning av varumärkesförfalskning och piratkopiering, och för att göra det lättare att leverera varor och driva in skulder över gränserna.

Den fjärde prioriteringen är att den inre marknaden ska bli en bättre miljö för små och medelstora företag, med tanke på deras betydelse för den ekonomiska tillväxten och potential att skapa sysselsättning. De måste få bättre tillträde till kapitalmarknaderna. Åtgärder på skatteområdet, t.ex. ett gemensamt konsoliderat skatteunderlag för bolagsbeskattning, tydligare momsregler och färre administrativa bördor, kan uppmuntra små och medelstora företag att bedriva verksamhet över gränserna.

Det är slutligen nödvändigt att rationalisera förfarandena i samband med offentlig upphandling. De måste förenklas så att små och medelstora företag kan delta i upphandlingarna och utnyttjas bättre för att främja en smart och hållbar tillväxt för alla.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi befinner oss i ett avgörande skede av det arbete som vi tillsammans har företagit efter Mario Montis klara, utförliga och omsorgsfulla undersökning av den inre marknaden, efter Louis Grechs betänkande, som ni antog med en mycket stor majoritet, och vid en tidpunkt då vi – om vi lyssnar uppmärksamt på medborgarna i våra medlemsstater – måste tänka över vart vi är på väg i fråga om tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning.

Vilka budskap får människor från Bryssel och Strasbourg? Just nu är budskapen nödvändiga, men samtidigt tuffa och tvingande. Det handlar om regleringar eller – vilket är mitt ansvarsområde – om styrning, tillsyn och att minska underskott och skuldsättning. Budskapen är alltså nödvändiga, men tvingande och tuffa. Jag anser att vi måste ge även andra budskap, och framför allt vidta andra åtgärder, som återupprättar tron på det europeiska projektet och på varför vi bör hantera globaliseringens utmaningar tillsammans i stället för att vidta åtgärder var och en på sitt håll.

Det här är själva kärnan i vårt arbete och jag vill personligen tacka de tre föredragandena som precis har talat: Sandra Kalniete, António Correia De Campos och, alldeles nyss, Cristian Silviu Buşoi. Jag vill också tacka ordföranden, Malcolm Harbour, som – vilket redan har påpekats – på mycket kort tid, med stor effektivitet och lyhördhet lyckades sätta nästan elva parlamentsutskott i arbete. Jag vill också uttrycka min tacksamhet till samordnarna för de olika politiska grupperna. Ni hade mellan er en hel del att samordna eftersom vi behandlade så många frågor. Ni har därmed skickat en mycket stark signal till de andra institutionerna och även till företagen och medborgarna.

Efter Mario Montis rapport och Louis Grechs betänkande bad ordförande Barroso mig att tillsammans med tolv av mina kolleger – som en gemensam uppgift inom kommissionen – arbeta med att ge den inre marknaden en nystart och med de strukturreformer som krävs för att de två, tre eller fyra tillväxtmöjligheter som finns på marknaden ska kunna utnyttjas.

Låt mig påminna er om att 60 procent av exporten på denna stora marknad, som för övrigt utgör själva grunden för det europeiska politiska projektet, går till de övriga 26 medlemsstaterna. Samtliga länder, från Tyskland – som är störst – till de minsta av våra länder, exporterar i genomsnitt 60 procent av sina varor och tjänster till sina grannar på denna stora marknad. Man anser att marknaden skulle ha ytterligare tillväxtpotential om den fungerade bättre. Det är detta som var bakgrunden till inremarknadsakten. Det är detta som var bakgrunden till de 50 förslag som vi fastställde i den lilla blåbok på de 23 EU-språken som jag har skickat ut till samtliga länder, samtliga nationella parlamentsledamöter, till fackföreningar och yrkesförbund.

Vi förde därefter diskussioner för att bland dessa förslag välja ut de som skulle bidra mest till att förbättra tillvaron för företag och medborgare. Dessa diskussioner, och även era överläggningar och diskussioner här i dag, kommer att vara utgångspunkten för den debatt som kommissionen, innan den går vidare, ska föra om inremarknadsakten på onsdag i nästa vecka.

Det är min absoluta övertygelse att alla regioner behövs, att alla företag behövs och att alla medborgare behövs om vi ska kunna vinna kampen om konkurrenskraft och tillväxt – alla regioner. Det var därför kommissionens ordförande Jacques Delors i den inre marknadens och inremarknadsaktens begynnelse ville backa upp den inre marknaden med en sammanhållningspolitik, så att även regioner som släpade efter utvecklingsmässigt skulle kunna delta i kampen för tillväxt och konkurrenskraft. Alla regioner – även de mest avlägsna, även de yttersta randområdena. Alla företag behövs för att främja innovation och kreativitet – och här tänker jag på de patent som vi försöker få igenom – för att små och medelstora företag ska kunna skaffa finansiering, göra säkra transaktioner på nätet utan att det är lika komplicerat och byråkratiskt, och delta i offentliga upphandlingar, vilket jag ska återkomma till om en stund.

Alla regioner, alla företag och alla medborgare behövs. Vi är alla, i våra dagliga liv, omväxlande konsumenter, användare av tjänster, sparare, aktieägare, arbetstagare och hantverkare, och målet är att det ska bli lättare att röra sig över gränserna, att yrkeskvalifikationer, färdigheter och sociala rättigheter ska respekteras och erkännas, att vi ska ha tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet, att vi ska kunna känna oss trygga och säkra när vi köper varor på nätet eller på andra sätt, och att vi inte ska behöva betala skatt två gånger. Det här är bara några exempel på vad vi måste ta itu med för att den inre marknaden ska fungera bättre.

Vad blir då nästa steg efter er debatt? Den 24 och den 25 mars välkomnade Europeiska rådet de åtgärder som vi har vidtagit och de åtgärder som rådet självt har vidtagit i form av gemensam lagstiftning. Vi uppmanades fatta beslut om prioriteringar och det är som sagt därför jag tillsammans med mina kolleger – som har arbetat så hårt och som jag vill tacka – i nästa vecka kommer att föreslå att kommissionen ska välja ut tolv åtgärder som kan få den inre marknaden att fungera bättre för företag och medborgare.

För var och en av dessa åtgärder – t.ex. rörlighet, finansiering av små företag, immateriella rättigheter, skatter, offentliga tjänster eller social sammanhållning – kommer vi att föreslå en nyckelåtgärd som är ny, förhoppningsvis effektiv för företag och medborgare, och ska kunna levereras inom två år. Att den ska kunna levereras betyder att kommissionen ska lägga fram åtgärden och att parlamentet och rådet ska rösta om och anta den 2011 och 2012.

År 2012 markerar 20-årsjubileet för inremarknadsakten och den inre marknaden. Om vi tolkar dem rätt är det européerna vill säga oss att vi inte får låta detta jubileum präglas av nostalgi eller melankoli. Det måste bli ett proaktivt jubileum, ett som stimulerar tillväxt, och det är så vi vill fira det genom inremarknadsakten.

Vi kommer att ha tolv åtgärder: tolv specifika, men inte exklusiva, förslag. För var och en av dessa ska vi slå fast andra idéer, insatser och förslag som kommissionen ska utveckla parallellt, men arbetet ska symboliseras av dessa tolv nyckelåtgärder. Jag hoppas att Europeiska rådet på högsta nivå, det parlament som ni representerar, vi inom kommissionen och det ungerska ordförandeskapet – som jag vill tacka, Enikő Győri, för dess engagemang – lite högtidligt kommer att kunna åta sig att leverera denna inremarknadsakt före slutet av juni eller juli. Herr talman! Det är allt jag kan säga om den saken.

Ni bad mig ta upp en av frågorna i ett kommissionsuttalande. Jag vill gärna göra det nu, så att det finns tid för debatten senare. Det är en fråga som behandlas i inremarknadsakten och som rör 17 procent av den europeiska ekonomin, nämligen offentliga upphandlingar och offentliga kontrakt. Jag vill även säga några ord om de fyra projekt som vi håller på att genomföra tillsammans med er om offentliga kontrakt och som också uppmärksammas i Buşoibetänkandet.

Det första projektet är den allmänna revideringen av direktiven från 2004 i syfte att se till att offentliga medel används på bästa sätt, att så många företag som möjligt kan delta i offentliga upphandlingar och att det inte ska vara lika byråkratiskt att köpa varor och tjänster av hög kvalitet. Rent konkret vill jag förenkla förfarandena och göra dem mer flexibla, men även undersöka hur vi kan ta hänsyn till små kommuners särskilda behov, t.ex. genom att göra det möjligt för dem att tillämpa enklare förfaranden. Jag vill för det andra underlätta deltagande i offentliga upphandlingar, särskilt små och medelstora företags deltagande i upphandlingar i andra länder. Och jag vill slutligen på alla tänkbara sätt uppmuntra en mer ansvarsfull och miljövänlig – eller grönare – upphandling som även främjar innovation och social integration, vilket var något som även utskottsordföranden Malcolm Harbour och ert utskott betonade.

De olika reformmålen ska nu omsättas i enkla och mer balanserade regler. Vi har genomfört, men ännu inte avslutat, ett mycket omfattande samråd och en ekonomisk utvärdering. Vi har en grönbok och letar nu efter de förslag som skulle ha störst verkan. Lagarna kommer inte att omfatta allt. Kommissionen kommer att arbeta parallellt med sektorsbaserade initiativ för att dra bättre nytta av offentliga upphandlingar och t.ex. främja målen i Europa 2020-strategin. Det kommer att handla om allt ifrån att uppdatera handboken för miljöanpassad offentlig upphandling, som jag arbetar med tillsammans med min kollega Janez Potočnik, till genomförandet av EU:s handlingsplan för energieffektivitet, som vi arbetar med tillsammans med Günther Oettinger eller Connie Hedegaard, eller att främja planer för förkommersiell upphandling och planer för innovativ upphandling överhuvudtaget, som vi samordnar tillsammans med Antonio Tajani och Máire Geoghegan-Quinn. Det är det första projektet.

Det andra projektet handlar om koncessioner. Jag vill göra snabba och konkreta framsteg när det gäller koncessioner och inte vänta tills det långsiktiga arbetet med att modernisera regelverket för offentlig upphandling är klart. Koncessioner spelar en allt viktigare roll för skapandet av infrastruktur för offentliga tjänster. Sextio procent av de offentlig-privata partnerskapen i EU sker i form av koncessioner.

Förutom byggkoncessionerna finns det emellertid ingen EU-lag om koncessioner för närvarande och även om de allmänna fördragsprinciperna gäller råder det en betydande rättsosäkerhet på detta område, vilket gör att denna typ av kontrakt inte kan utvecklas. Som ett bevis för detta kan jag nämna att EU-domstolen har avkunnat 24 domar på detta område de senaste åren. Jag vill föreslå ett enklare regelverk med bara vissa grundregler, som – om de fungerar – inte inkräktar på de nationella regelverken. Det kommer inte att innebära några orimliga administrativa bördor på kommunerna, främst därför att jag kommer att föreslå vissa gränsvärden.

Jag vet att det finns tvivel och pågår diskussioner i flera av era grupper. För egen del är jag efter att ha lyssnat på alla parter övertygad om att vi kan undvika missförstånd genom att vara noggranna när vi sätter upp våra mål. Offentliga myndigheter kommer fortfarande att kunna organisera offentliga tjänster själva, men om de beslutar sig för att lägga ut dem på underleverantörer tror jag inte att någon kan ha något att invända mot att det finns grundläggande krav på öppenhet och regler för att förhindra diskriminering. Jag anser att detta är nödvändigt för att optimera användningen av offentliga medel, minska praxisen att kontrakt tilldelas utan tillräcklig insyn och utan rätt att överklaga, samt för att minska vissa risker för korruption.

Om målet är att försöka ge den inre marknaden en nystart, vem kan då ur företagens synvinkel ha något att invända mot idén att förverkliga den när det gäller koncessioner? Jag tänker framför allt på små och medelstora företag som i dag inte har de resurser som stora företag har att hitta och vinna utländska kontrakt, om dessa inte offentliggörs. Minimiregler om koncessioner innebär öppenhet och information och gör det därmed lättare för de minsta företagen att delta i några av upphandlingarna. Det handlar även om bättre reglering. Riktad och genomtänkt lagstiftning är ett bättre och billigare alternativ än att försöka lösa problem enbart genom regeln om överträdelser.

Det tredje projektet, som jag kort vill nämna, gäller den europeiska försvarsmarknaden. Vi kommer att samarbeta med medlemsstaterna i samband med genomförandet av 2009 års direktiv, vars tidsfrist för införlivande löper ut om ett par veckor. Det handlar om att anpassa betalningsreglerna, som ofta strider mot EU-lagstiftningen. Tillsammans med Antonio Tajani kommer jag att anordna en konferens om marknaden för den europeiska försvarsindustrin i parlamentsbyggnaden i Bryssel den 23 maj.

Jag vill slutligen helt kort ta upp en fråga som har fått stå tillbaka alltför länge, nämligen den offentliga upphandlingens internationella dimension. Målet är klart: bättre marknadstillträde för våra företag, och vi är i vår tur naturligtvis beredda att erbjuda mer i en anda av ömsesidighet och ömsesidig nytta. Alla gynnas av mer handel.

Jag måste nu fästa er uppmärksamhet på ett problem som vi för närvarande har när det gäller denna grund för en öppen handel och dess fördelar. Sanningen är att våra viktigaste handelspartner – Förenta staterna och Japan inom ramen för avtalet om offentlig upphandling, och Kina inom ramen för ett bilateralt avtal – i själva verket inte vill förbinda sig att öppna upp sina marknader ytterligare. Vi har å vår sida egentligen inga påtryckningsmedel för att få till stånd förhandlingar, eftersom våra egna marknader, nästan som självklarhet, redan betraktas som öppna. De internationella åtagandena i avtalet om offentlig upphandling och WTO-avtalen har ännu inte införlivats i EU-lagstiftningen.

Medlemsstaterna tillämpar därför reglerna på mycket olika sätt och detta snedvrider den inre marknaden. Våra företag står i dag därför inför en orättvis situation – jag tänker t.ex. på fallet med motorvägarna i Polen. Utländska företag har ett mycket betydande tillträde till den europeiska marknaden som ofta går långt utöver vad EU har gått med på i förhandlingar. Våra egna företag stöter däremot på problem om de försöker delta i offentliga upphandlingar i några av våra viktigaste handelspartner.

Det är därför vi i år, tillsammans med min kollega Karel De Gucht, planerar att lägga fram lagförslag som införlivar våra internationella åtaganden när det gäller offentlig upphandling i EU-lagstiftningen, vilket kommer att ge oss det påtryckningsmedel för förhandlingar som vi behöver. Vi är för öppenhet, men förordar inte godtrogenhet. Det handlar om att ge europeiska upphandlare en stark och tydlig rättslig grund så att de kan behandla anbud från företag i länder med vilka vi har ett avtal på ett annat sätt än anbud från företag i länder med vilka EU ännu inte har något avtal, och om att öka rättssäkerheten. Låt mig vara tydlig: det handlar inte om att göra EU till ett fort. Vi måste skapa en miljö för våra företag som är realistisk, rättvis och öppen, men inte naiv.

Så ligger det till. Herr talman! Jag ville, som ni och parlamentet bad mig om, ta tillfället i akt i samband med denna debatt om en nystart för den inre marknaden och ta upp denna viktiga fråga som dessutom kommer att vara en av de tolv åtgärderna för att ge den inre marknaden en nystart som jag talade om i början av mitt anförande, nämligen åtgärden om offentlig upphandling och modernisering som vi efter att ha nått en överenskommelse med er ska föreslå inom de närmaste veckorna.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, ärade ledamöter! EU och ekonomin behöver, som Sandra Kalniete också har påpekat, ett draglok. Det stämmer. Det är en tanke jag starkt ställer mig bakom. Som ni kanske minns gjorde även den ungerske premiärministern klart här i parlamentet för en tid sedan, i början av Ungerns ordförandeskap i EU, att det inte räcker att klara av och kunna hantera följderna av krisen, att uppmuntra medlemsstaterna att föra en stramare finanspolitik och sedan kontrollera att så också sker. Vi arbetar även med flera sådana lagar just nu. Ett omfattande ekonomiskt krishanteringspaket har också utarbetats. Vi måste också tänka på att bevara vår trovärdighet i medborgarnas ögon, men det kommer bara att vara möjligt om vi kan skapa sysselsättning.

Det är för att skapa sysselsättning som vi letar efter resurser, efter de ekonomiska förutsättningarna att göra detta. Jag är övertygad om att den inre marknaden är just detta: en outnyttjad möjlighet där vår framtid ligger, vid sidan om Europa 2020-strategin. Jag välkomnar därför verkligen både kommissionens och Europaparlamentets åtagande att ge den inre marknaden en nystart, liksom de prioriteringar som kommissionen har föreslagit och som parlamentet också beskriver i de tre utomordentliga betänkandena. Vi har redan haft möjlighet att debattera de olika idéerna och ståndpunkterna när det gäller det tidigare betänkandet av er kollega Louis Grech.

Jag anser dessutom att dessa tre betänkanden även kommer att bidra till en fokuserad debatt som gör att vi gemensamt kommer att kunna vidta konkreta åtgärder senast 2012, det 20-årsjubileum som nämndes av kommissionsledamot Michel Barnier. Som ni känner till, och som kommissionsledamoten också påpekade, diskuterade rådet (konkurrenskraft) vid sitt möte den 10 mars resultatet av samrådet om kriterierna för att fastställa prioriterade insatsområden för institutionerna och medlemsstaterna. På grundval av denna debatt förbereder sig det ungerska ordförandeskapet nu på att anta slutsatser om de föreslagna prioriterade åtgärderna vid rådets (konkurrenskraft) möte den 30 maj.

Låt mig även påminna er om det bredare sammanhanget. I dagens läge kan det hända att den inre marknaden, på grund av de politiska och ekonomiska påfrestningarna och de åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med dessa, inte alls är populär bland medborgare, företag och institutioner. Men jag tror, som professor Mario Monti uttryckte det, att det är just i tider som dessa som den inre marknaden behövs mest, i tider då krisens följder får oss att instinktivt försöka dra oss tillbaka till ett mindre men mycket välbekant nationellt sammanhang. Jag är emellertid övertygad om att vi inte får ge efter för denna frestelse. Det är därför uppenbart att tiden är inne för oss att skapa ett politiskt incitament för den inre marknaden. Som ni också betonade i ert tidigare betänkande om en inre marknad för konsumenter och medborgare, och som även påpekades i professor Montis rapport, står den inre marknaden inför ett prov.

Ska den bli något som för EU närmare medborgarna genom att på ett påtagligt sätt förbättra deras dagliga liv? Eller ska den bara vara en arena som skyddar både de flaskhalsar som försämrar den inre marknadens funktion och de sektorer som bevaras? Svaret på dessa frågor beror på vår beslutsamhet att göra vårt jobb under de närmaste månaderna. När Europaparlamentet har antagit sin resolution i dag kommer kommissionen, som redan nämnts, att kunna anta sitt reviderade meddelande i mitten av april. Vi hoppas att alla de politiska budskapen och även det som ni har förespråkat i ert betänkande kommer att tas med i kommissionens dokument. När lagförslagen väl läggs fram räknar vi med att kunna ingå ett särskilt partnerskap med er och kommissionen och därmed snabbt kunna granska och anta de viktigaste åtgärderna i den slutliga inremarknadsakten.

Låt mig nu ta upp några saker i de tre betänkandena utan att utförligt svara på varje enskild punkt. Ordförandeskapet välkomnar att föredraganden vill att frågan om den inre marknaden ska stå på Europeiska rådets dagordning. Vi anser att framsteg med inremarknadsakten faller inom ramen för de allmänna politiska riktlinjer för EU som nämns i fördraget. Däremot är det definitivt Europeiska rådets uppgift att slå fast de politiska riktlinjerna. Dagordningen för detta fastställs av Europeiska rådets ordförande, men jag vill påminna alla om att Europeiska rådet i sina slutsatser av den 24–25 mars också talade om den inre marknadens betydelse.

Ordförandeskapet vill tacka parlamentet för dess konsekventa stöd för rådet (konkurrenskraft) när det gäller utarbetandet av särskilda åtgärder i samband med inrättandet av ett enhetligt patentsystem. Vi vet alla att ett enhetligt patentsystem skulle stärka företagens konkurrenskraft oerhört mycket. Vi hade för övrigt en mycket bra debatt om detta här, och jag vill tacka parlamentet för sitt medverkande till att ge rådet tillstånd att inleda detta arbete inom ramen för ett utökat samarbete. Vi håller också med om att det är helt nödvändigt med en digital inre marknad och en starkare och bättre ställning för små och medelstora företag för att främja europeisk innovation.

Via frågan om medborgarnas rörlighet och, framför allt, erkännandet av yrkeskvalifikationer finns det även andra frågor som rör EU-medborgarna att ta ställning till. Vi håller därför med om att vår viktigaste uppgift på detta område är att agera mer på EU-nivå och att uppnå omedelbara och påtagliga resultat. Ordförandeskapet har även kunnat konstatera att det i nästan alla de betänkanden som har granskats, inklusive det tidigare Grechbetänkandet och även Correia De Campos-betänkandet, särskilt framhålls vikten av att EU-medborgarna ska kunna utöva sina rättigheter på den inre marknaden. I detta sammanhang välkomnar vi de resultat som har uppnåtts tack vare kommissionens åtgärder. Det handlar bl.a. om Ditt Europa-portalen, Solvitnätverket och systemen med en gemensam kontaktpunkt i enlighet med tjänstedirektivet.

Vi håller samtidigt med om att det fortfarande finns mer att göra för att EU-medborgarna ska kunna utöva sina rättigheter. Låt mig slutligen göra en utvikning om den andra prioriteringen på det ungerska ordförandeskapets dagordning. Under mina överläggningar med parlamentet om det paket som består av sex lagförslag om ekonomin – sexpacken – har jag fram till nu ofta fått höra kritiken att medlemsstaterna – dvs. rådet – och Europeiska rådet inriktar sig på den finansiella stabiliteten på makronivå, men struntar i att stimulera tillväxten och den reala ekonomins återhämtning från krisen. Eller att de åtminstone bara använder ”mjuka” verktyg, som inte medför något ansvar, för att uppnå dessa mål, samt att även innehållet i Europa 2020-strategin i huvudsak är begränsat till detta. Jag anser, som jag även nämnde i inledningen, att den inre marknaden och den massiva tillväxtpotential som den döljer kan vara ett bra svar på denna oro och även garantera en balanserad respons från EU:s sida.

Jag anser att vår viktigaste uppgift är att avsluta hela processen – konsolideringen av den inre marknaden – med så öppna medel som möjligt och i nära samarbete med Europaparlamentet. Rådet är redo för ett sådant samarbete, ett fullständigt partnerskap med kommissionen och parlamentet, samt med dess medlemmar och ledamöter. Tack så mycket, herr talman!

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Med dessa fem anföranden – tre för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, kommissionens anförande och Enikő Győris anförande – inleds en stor debatt som är mycket viktig för EU:s och dess medborgares framtid och även för vår snabba utveckling. Jag vill än en gång påminna alla om att det var IMCO-utskottet som först väckte tanken om att ge den inre marknaden en nystart. Låt mig än en gång tacka alla ledamöter som sitter i utskottet och jag vill att Malcolm Harbour tar emot vårt tack å deras vägnar.

Det var även IMCO-utskottet som lade fram ídén bakom Mario Montis rapport – en utomordentlig rapport som är till stor hjälp för oss i vårt arbete. Jag vill även tacka kommissionsledamot Michel Barnier för hans utmärkta och mycket omfattande presentation av kommissionens förslag till följd av våra betänkanden. När det gäller offentlig upphandling är detta ofta akilleshälen i vårt arbete i medlemsstaterna och det är därför oerhört viktigt att vi gör framsteg på detta område. Det är tydligt att det är ett arbete som det ungerska ordförandeskapet kommer att medverka till. Vi är övertygade om att detta är nödvändigt, eftersom detta är en mycket viktig fråga för EU-medborgarna.

Hur viktiga dessa betänkanden och denna diskussion är framgår av antalet parlamentsutskott som har lämnat yttranden. Åtta utskott har gjort detta och ni vet lika väl som jag att det är ytterst sällsynt att åtta parlamentsutskott lämnar yttranden om en uppsättning betänkanden. Dessa utskott ska nu få ordet i tur och ordning. Josefa Andrés Barea, som talar för utskottet för internationell handel, ordet är ditt!

  Josefa Andrés Barea, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (ES) Herr talman! Utskottet för internationell handel är ett av de åtta utskott som deltog i arbetet och jag vill tacka dess ledamöter för deras bidrag till betänkandet.

Konsolideringen av den inre marknaden är ett av målen i den tillväxtbaserade Europa 2020-strategin. EU är den viktigaste internationella aktören och måste kunna hantera de utmaningar som man ställs inför på en globaliserad marknad.

Utmaningen för företag, för våra företag, på den internationella marknaden är att generera stora förväntningar och möjligheter. De har emellertid även ett socialt ansvar: en social tillväxt med garantier för arbetstagare och offentliga tjänster.

Vi gör också ett åtagande gentemot utvecklingsländerna. Kampen mot fattigdom är ett av millennieutvecklingsmålen. I framtiden måste vår industri och våra företag vara kunskapsbaserade och vi måste på det immaterialrättsliga området bekämpa varumärkesförfalskningar.

Vi måste försvara våra företag enligt forsknings- och utvecklingskriterier och sociala kriterier, och även försvara våra utländska intressen, för EU-medborgare och för människor utanför EU.

  Diogo Feio, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (PT) Herr talman! Jag vill börja med att ge kommissionsledamot Michel Barnier, rådets företrädare och framför allt mina kolleger i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd en eloge.

Jag vill för utskottet för ekonomi och valutafrågor framhålla vikten av de betänkanden som diskuteras här i dag och som tydligt påminner om innehållet i Montirapporten och dess idé om att främja en framgångsrik liberal ekonomi, konkurrens och en dynamisk och innovativ marknad.

Det är dessa vägar som kommer att föra oss till en punkt där Europa 2020-strategin kan gå från att vara ett pappersinitiativ till att faktiskt bli verklighet, genom stödet till små och medelstora företag – som är de viktigaste arbetsgivarna i den europeiska ekonomin, stödet till företag överhuvudtaget, och genom idén om en hållbar tillväxt i ekonomin, som kan baseras mer och mer på den inre marknaden, på en ekonomisk styrning som verkligen fungerar och i grund och botten på en idé om verklig tillväxt för vår ekonomi.

  Raffaele Baldassare, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Inremarknadsaktens betydelse ligger i dess ambition att tillgodose marknadens behov genom att underlätta tillträdet och deltagandet för alla berörda parter: företag, konsumenter och arbetstagare. Med tanke på detta ambitiösa mål är jag nöjd med de insatser som Michel Barnier föreslår och med parlamentets riktlinjer.

En del prioriteringar är som jag ser det helt nödvändiga för att uppnå de mål som EU har satt upp, i synnerhet att förbättra små och medelstora företags tillträde till den inhemska marknaden, att minska de administrativa kraven på dem och göra det lättare för dem att delta i upphandlingar, att undanröja alla hinder för e-handelns utveckling och att stödja och finansiera innovation, särskilt genom att ge ut obligationer för EU-projekt inom framför allt energi, transport och telekommunikation.

Det är slutligen bara genom att koppla ihop utveckling och stöd till näringslivet med sysselsättningsmålen i Europa 2020-strategin som vi kan uppnå det som jag ser som syftet med denna akt, nämligen att skapa en social marknadsekonomi baserad på tillväxt, konkurrenskraft och hållbarhet.

  Liisa Jaakonsaari, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (FI) Herr talman! Jacques Delors hade fel när han sade att man inte kan bli förälskad i den inre marknaden, för det är så många eldiga känslor som kommer till uttryck i debatten om denna fråga.

Kommissionen har haft en ambitiös strategi och en del mycket viktiga projekt är på gång: EU-patentet, den gemensamma energimarknaden m.m. En fråga har dock envist fortsatt att vara ett problem: rapportens sociala bidrag är mycket skralt. Nästan inget sägs t.ex. om utstationerade arbetstagares rättigheter och välgörenhetstjänster och den sociala klausulen i samband med den inre marknaden beskrivs tyvärr på ett mycket vagt sätt.

Det är för mig en gåta varför starkare och mer integrerade sociala rättigheter i första hand ses som ett problem. Jag vill påminna alla om att de nordiska länderna har lyckats kombinera starka sociala rättigheter med en stark konkurrenskraft och hög produktivitet. Herr kommissionsledamot! Är inte det ett mycket smartare sätt att gå tillväga?

  Jürgen Creutzmann, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (DE) Herr talman, herr Barnier! Jag vill bemöta min kollegas kommentarer. I stället för en social klausul har utskottet föreslagit att man ska utreda vilka effekter åtgärderna på den inre marknaden kommer att ha på sysselsättningen. Det är mycket viktigare än att tillämpa något slags generell formel. Om vi vill utveckla den inre marknaden måste vi lyfta fram sociala frågor i allt vi gör. Det är därför en konsekvensbedömning som specifikt tar hänsyn till dessa krav är så viktig.

Låt mig göra ännu en kommentar. Jag blev överraskad av att höra talmannen tala om ekonomisk styrning, som på tyska fortfarande översätts med Wirtschaftslenkung. Det är en term som även används när man menar central statlig kontroll av ekonomin. Vi har haft mycket dåliga erfarenheter av statlig kontroll av ekonomin i en del av Tyskland. Jag är övertygad om att vi bara kan vidareutveckla den inre marknaden genom att samordna alla våra nationella ekonomier. Det står alldeles klart. Vi kan däremot inte utveckla den inre marknaden genom ekonomisk styrning.

I dag diskuterar vi hur vi kan få fart på den inre marknaden. Det är inte en dag för tidigt, för nästa år firar vi den inre marknadens 20-årsjubileum. Jag välkomnar därför Michel Barniers uttalande om att han vill att fokus ska ligga på några få specifika åtgärder som ännu inte har genomförts och som kommer att få fart på den inre marknaden. Den inre marknaden skapar enorma möjligheter för oss alla. Den kan skapa fler arbetstillfällen och vårt mål måste vara att hitta arbeten för människor. Det är den allra bästa sociala politik som vi kan föra, eftersom människor som arbetar även stärker sin självkänsla. Vi måste därför göra allt vi kan för att göra framsteg på detta område.

Vi behöver ett balanserat åtgärdspaket som medför fördelar för företag och medborgare. Vi vill å ena sidan att särskilt medelstora företag ska kunna ha mer nytta av den inre marknaden än de hittills har haft. Vi är därför i akut behov av ett EU-patentsystem så att företag åtminstone kan skydda och sälja sina innovativa produkter i hela EU till en rimlig kostnad. Företagen behöver dessutom mer finansiering för att kunna ta fram innovationer. En europeisk riskkapitalmarknad är bara en av många åtgärder som kan vidtas. Även den harmonisering av skatteunderlaget för moms och bolagsskatt som för närvarande diskuteras kommer att ge en ny skjuts åt den inre marknaden.

Vi måste emellertid även vidta särskilda åtgärder för att stärka medborgarnas förtroende för den inre marknaden. Vi måste förbättra erkännandet av yrkeskvalifikationer, eventuellt med hjälp av ett europeiskt yrkeskort. Då blir det lättare att arbeta i en annan medlemsstat och medborgarna får större möjligheter att flytta inom EU:s inre marknad.

Vi behöver också en europeisk organisation för marknadsövervakning. Det är något som jag vill framhålla, då medlemsstaterna ständigt misslyckas med att tillämpa bestämmelserna i praktiken. Vi vill inte att farliga produkter ska säljas på den inre marknaden.

Om vi kan anta detta förslag med stor majoritet kommer vi att ge en ny skjuts åt den inre marknaden.

  Francesco De Angelis, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om vi ska kunna återupprätta förtroendet för marknaden måste vi prioritera konsumenternas, arbetstagarnas och företagens behov.

Om vi vill stärka rättigheterna för medborgare, arbetstagare och användare av offentliga tjänster måste vi lägga stor vikt vid att garantera den framtida inre marknadens sociala dimension. Tillväxt, utveckling och social medvetenhet måste gå hand i hand. Den ekonomiska tillväxten måste vara till för medborgarna.

Ur den synvinkeln innehåller paketet med bestämmelser om standarder för företagen en del bra förslag, bl.a. åtgärdsplanen för att förbättra små och medelstora företags tillträde till kapitalmarknader och nya finansieringsmekanismer för innovativa företag och regional utveckling. Små och medelstora företag är navet i vår ekonomi och en tillväxtmotor på den inre marknaden. Det är upp till oss att uppnå dessa mål för att komma ur krisen och främja en ny modell för utveckling, hållbar tillväxt och kvalitetssysselsättning.

  Sophie Auconie, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (FR) Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill säga något, ett ord som kanske står i bjärt kontrast mot den nuvarande ekonomiska situationen, men som det är desto viktigare att lyfta fram. Ordet är ”ambition”: ambition för den inre marknaden, herr kommissionsledamot, ambition för Europa, ambition att bevisa för våra medborgare att den europeiska integrationen är ett steg framåt för deras rättigheter som arbetstagare, som turister, men mer övergripande, som individer. Jag vill hylla Michel Barnier, som förkroppsligar denna ambition genom alla de projekt som han vill genomföra.

Som föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling välkomnar jag de idéer som tas upp: behovet av särskilda insatser för regioner med specifika geografiska särdrag – som de yttersta randområdena – inrättandet av ett EU-patent för företagen och av en europeisk stadga för stiftelser, ömsesidiga bolag och även föreningar, utgivning av obligationer för att finansiera särskilda projekt och behovet av att uppmuntra en hållbar utveckling på den inre marknaden.

  Piotr Borys, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (PL) Herr talman! Vi kommer inte att kunna uppnå målen i Europa 2020-strategin eller göra ekonomin mer innovativ och konkurrenskraftig förrän vi tar ett helhetsgrepp på den inre marknaden. Jag vill därför tacka kommissionsledamot Barnier för hans mycket innehållsrika strategi för den inre marknaden, och professor Mario Monti för hans ypperliga rapport.

Jag vill ta upp fyra viktiga aspekter. För det första EU-patentet, som kan komma att börja användas nästa år, dvs. i samband med den inre marknadens 20-årsjubileum. För det andra, vikten av att på allvar ta itu med frågan om upphovsrätt, då detta är en fråga som rymmer stora förhoppningar och möjligheter att utveckla en kreativ marknad, och det bör finnas gemensamma regler för denna aspekt av marknaden. Jag tänker här i första hand på ett gemensamt system för att hantera upphovsrättsfrågor och verk av okända upphovsmän, samt en minskning av bördan för små och medelstora företag. Detta förutsätter mycket specifika åtgärder, t.ex. enklare redovisningsregler, varumärkesskydd, en EU-stadga för stiftelser och framför allt möjligheten att sammankoppla företagsregister. Om vi vidtar åtgärder på de områden som jag här har räknat upp hoppas jag att 20 miljoner småföretag kommer att kunna verka effektivt och fritt på den europeiska inre marknaden.

  Toine Manders, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (NL) Herr talman! Det betyder att jag kan ta en minut eller två av Klaus-Heiner Lehnes taletid. Jag vill tacka kommissionsledamoten och alla andra för den diskussion vi har fört här. Jag har dock inte hört någon ta upp ett par saker som jag anser är oerhört viktiga och som jag inkluderade i betänkandet. Jag hoppas att kommissionsledamoten kommer att hjälpa oss att uppnå dem.

Vi har höjt professor Monti till skyarna, men hans slutsats var att det är införlivandet av direktivet som är det största problemet för den inre marknaden. Han hävdar att vi måste arbeta mer med bestämmelserna. Min egen inställning till detta är att ”less is more”. Låt oss ha mindre EU-lagstiftning. Vad vi än gör måste vi emellertid göra det på ett enhetligt sätt, eftersom vi måste förhindra att de 27 medlemsstaterna blir en enda röra av stater som införlivar lagstiftning på olika sätt, vilket skapar enorma problem för små och medelstora företag att bedriva verksamhet över gränserna.

En annan sak som har glömts bort – och som kanske är vårt allra största misslyckande – är frågan om marknadsföring. Vi har tillgång till jurister i toppklass. Vi skapar fantastiska nya lagar. Vi anser att det är vår skyldighet att förbättra marknaden för våra medborgare. Medborgarna själva verkar emellertid inte vara medvetna om detta. Vi har faktiskt ett problem i det att vi inte kan bygga en bro mellan oss och dem. Vi är experter på juridisk terminologi, men vi tycks inte vara så bra på att kommunicera direkt med våra medborgare. Det som riskerar att hända – vilket jag hoppas inte blir fallet – är att vi, dvs. EU, hamnar längre och längre bort från medborgarna. Jag anser att vi under de kommande åren verkligen måste betona och satsa på metoder att söka stöd hos enskilda medborgare för EU och för det vi gör. Här finns mycket att göra och jag menar att vi måste satsa på detta och att vi bör rådfråga våra kommunikationsrådgivare om hur vi bäst kan uppnå detta.

Det har slutligen slagit mig att våra medborgare inte kan skilja mellan kommissionen, parlamentet och rådet. I varje medlemsstat har vi tre företrädare vars händer till syvende och sist är bundna eftersom de arbetar för officiella organisationer. Om medlemsstaterna uttrycker negativa åsikter om EU finns det ingen som kan bemöta dem. Jag anser att det kan vara vettigt att överväga att ha en enda EU-representant i medlemsstaterna – kalla det en ambassadör, om ni så vill – som i sista hand kan bemöta alla negativa uttalanden om EU. På så sätt behöver vi inte bli som Titanic. Ombord på Titanic trodde alla att allt var bra, men den verkliga faran visade sig i slutändan ligga utanför fartyget.

  Wim van de Camp, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (NL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen och rådet för morgonens inledning. Jag tyckte att det var oerhört intressant att skriva yttrandet om den inre marknaden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Jag anser att den inre marknaden bör få brett stöd i Europaparlamentet, särskilt i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, eftersom den fria rörligheten inom unionen är viktig, särskilt rörligheten för personer, för migrerande arbetstagare och för utbildade invandrare, som vi behöver för att öka arbetskraften på den inre marknaden. Men medan målen är många är de resultat som vi hittills har uppnått små.

Jag är mycket nöjd med kommissionsledamot Barniers tolv åtgärder och jag hoppas att vi under de närmaste månaderna kommer att kunna skynda på arbetet, eftersom konkurrenterna utanför EU inte kommer att vänta på att EU:s inre marknad täpper igen sina luckor.

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman

  Erminia Mazzoni, föredragande för yttrandet från utskottet för framställningar. – (IT) Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag kan uppriktigt säga att jag anser att föredragandenas arbete är fantastiskt, liksom kommissionens och rådets tilltalande och lugnande uttalanden.

De tre betänkandena har behållit den känsla och den framåtblickande uppmuntran som präglade professor Mario Montis nya strategi för den inre marknaden och lyckas uttrycka enigheten kring målet att ge EU:s inre marknad en nystart genom 50 åtgärder, som sedan återges, sammanfattas eller lyfts fram av parlamentet i form av 14 prioriteringar.

Av dessa åtgärder handlar 19 om att marknaden ska ställa medborgarnas intressen i centrum. Jag anser att man för att helt och fullt kunna förverkliga en inre marknad måste minska klyftan mellan medborgarna och den inre marknaden genom att försöka återvinna allmänhetens förtroende, genom att främja en politisk och social integration före en ekonomisk integration och, framför allt, genom att förändra EU-medborgarnas syn på den inre marknaden. Jag anser att alla dessa mål omfattas av de åtgärder som finns med i dessa tre betänkanden.

(Debatten avbröts en kort stund.)

5. Meddelande från ordförandeskapet

  Talmannen. – På utskottens inrådan går vi nu vidare till dem som ska tala för partigrupperna. Innan jag ger ordet till den förste talaren på listan, Othmar Karas, har jag två mycket korta meddelanden.

Vi fick tidigt i morse veta att en båt med över tvåhundra migranter som upptäckts utanför Lampedusa kapsejsade på grund av dåligt sjöväder. Kustbevakningen har gjort sitt bästa för att rädda dem som saknas. Situationen är mycket allvarlig. Vi väntar otåligt på att de löften som kommissionen och regeringar har gjort här i parlamentet verkligen ska infrias.

Och så till det andra uttalandet. Två år efter den tragiska jordbävning som ödelade staden L’Aquila och regionen Abruzzerna vill jag upprepa parlamentets medkänsla med och oro för jordbävningsoffren och uttrycka vår förhoppning att tidplanen för återuppbyggnaden av regionens historiska arv och bostäder kan skyndas på.

6. Styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden – En inre marknad för européer – En inre marknad för företag och tillväxt – Offentlig upphandling (fortsättning på debatten)

  Othmar Karas, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman! Tack för er information, herr Barnier. Lissabonfördraget har nu varit i kraft i två år och vi har för första gången en hållbar social marknadsekonomi som europeisk samhällsmodell. Därmed kan det bli möjligt för oss att ta det stora steget till en ekonomisk och social union i Europa. Det är denna princip som måste ligga till grund för idén om den inre marknaden.

Den inre marknaden har funnits i 20 år men är fortfarande inte fullbordad. Vi har Europa 2020-strategin, som vi inte kan omsätta i praktiken utan stödet från den inre marknaden, och vi diskuterar budgetplanen fram till 2020 som, om den inte innehåller ökade anslag för politiska initiativ beträffande konkurrenskraft, tillväxt, sysselsättning och social solidaritet, gör att vi inte kommer att kunna genomföra Europa 2020-strategin och uppnå alla dess mål.

Euron gör den inre marknaden till en hemmamarknad. Den inre marknaden är nödvändig för tillväxt och sysselsättning. Allt som stärker den inre marknaden ökar också Europas konkurrenskraft och därmed dess oberoende. Jag är därför mycket nöjd med att vi tar detta initiativ eftersom det är det viktigaste steg som EU kan ta. Det handlar om att ge små och medelstora företag tillgång till kapital. Vi måste se till att små och medelstora företag inte bara får ekonomiskt stöd i form av krediter eller genom främjande av lån. Vi måste även titta på andra metoder.

Det är viktigt att vi stöder riskkapitalfonder, projektobligationer och e-handel, att vi bekämpar piratkopiering på ett effektivare sätt, skapar ett gemensamt konsoliderat skatteunderlag för bolagsskatt, reglerar offentlig upphandling och förverkligar de fyra friheterna: den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital. Vi har alla mycket att göra. Tack för detta initiativ, herr Barnier!

  Evelyne Gebhardt, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag hoppas verkligen att man kommer att kunna rädda de 200 nödställda människorna, för detta är en mycket viktig fråga. Tack för att ni informerade oss om detta.

Herr Barnier, fru Győri, mina damer och herrar! Artikel 3 i Lissabonfördraget, som handlar om den sociala marknadsekonomin, står för ett nytt tillvägagångssätt och ett nytt politiskt uppdrag för framtiden. Nu är det förstås upp till oss att fullgöra detta uppdrag och det är något vi har väntat på att få göra i två år. Det gläder mig att kommissionen har tagit det första steget i denna riktning. Jag är också mycket glad över att vi i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet, efter en hård kamp, lyckades se till att den sociala klausulen finns med i Europaparlamentets ståndpunkt när vi i dag röstar om detta.

Det är en mycket viktig fråga eftersom den utgör grunden för social sammanhållning och gör att vi kan få människor i EU att betrakta den inre marknaden som en del av samhället. Detta är av grundläggande betydelse för att EU-medborgarna ska återfå förtroendet för det politiska systemet i EU. Framför allt måste kommissionen äntligen erkänna de sociala rättigheternas avgörande betydelse på den inre marknaden och betona EU-lagstiftningens sociala effekter. Det är därför det är viktigt för parlamentet att då och då påminna kommissionen om den sociala klausul som slås fast i Lissabonfördraget.

Jag vill tacka herr Barnier för att han försäkrat oss om att han kommer att ta hänsyn till detta och gå vidare på denna linje. Han kan räkna med stöd från hela gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet. Herr Barnier! Den sociala klausulen betyder naturligtvis också att direktivet om utstationering av arbetstagare måste ses över. Det innebär att rätten att arbeta och strejka måste respekteras i medlemsstaterna, tillsammans med frågor som verkligen rör människor, och att dessa rättigheter måste integreras i EU:s inremarknadspolitik utan några om och men, och utan några restriktioner. Det är detta som är angeläget för oss socialdemokrater. Om den inre marknaden utvecklas på dessa grunder kommer vi att ge er vårt stöd och vår politik kommer att utvecklas i rätt riktning.

Det finns naturligtvis även andra frågor som är viktiga i detta sammanhang. Erkännandet av yrkeskvalifikationer, det europeiska färdighetspasset och att pensioner ska vara överförbara i sin helhet inom EU är alla frågor som är av intresse för EU-medborgarna och som kommer att göra den inre marknaden till en marknad för människor. Det är just detta vi socialdemokrater alltid säger. Ekonomin ska vara till för människor, inte tvärtom. Om vi går vidare på denna linje kommer vi att vara på rätt väg.

  Morten Løkkegaard, för ALDE-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden och de andra skuggföredragandena för ett gott samarbete med dessa betänkanden. Vi arbetade bra tillsammans och jag är också glad över att gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet till slut ändå gick med på en kompromiss. Det skulle ha sett konstigt ut om vi inte hade kunnat uppnå en bred kompromiss kring dessa betänkanden.

Jag vill nämna tre saker som jag anser har varit en framgång för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa i det betänkande som jag arbetade med, dvs. betänkandet om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden.

Den första prioriteringen som vi har inkluderat är det faktum att stats- och regeringscheferna i EU måste ta på sig ett politiskt ledarskap på detta område. Det är en absolut nödvändig förutsättning för att uppnå resultat och göra den nödvändiga prioriteringen.

Den andra är att vi har sett till att vi riktar in oss på att verkligen genomföra lagstiftningen på detta område korrekt och i tid. Det var ett stort problem med tjänstedirektivet som vi naturligtvis hoppas inte kommer att upprepas framöver.

Vi har slutligen en alternativ typ av tvistlösning som ska främjas på EU-nivå, särskilt för konsumenter som handlar på Internet. Hela inriktningen på e-handel överhuvudtaget är också ett stort framsteg och det ska i detta sammanhang nämnas att vi också precis har antagit ett direktiv om konsumenträttigheter som också pekar i samma riktning, vilket naturligtvis är ett annat stort framsteg.

Jag vill slutligen verkligen vädja till kommissionsledamot Barnier att se till att vi när detta stora paket om den inre marknaden nu går vidare genom systemet också främjar kommunikationen om det. Våra erfarenheter hittills när det gäller kommunikationen om den inre marknaden – medborgarnas inre marknad – har lämnat en del övrigt att önska. Vi har alla ett ansvar, men jag vill verkligen uppmana kommissionsledamoten, om jag så får säga, att verkligen se till att vi främjar kommunikation och att satsa på detta så att medborgare och småföretag blir mer medvetna om att detta fantastiska paket faktiskt existerar. Att man inte är medveten om detta verkar vara det största problemet just nu. Jag vill därför starkt rekommendera att vi sätter fart på kommunikationen.

  Emilie Turunen, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Herr talman, mina damer och herrar! På 1980-talet, det decennium då jag föddes, sade kommissionens dåvarande ordförande Jacques Delors att den inre marknaden skulle ha en social dimension. I dag, mer än 20 år senare, har vi 23 miljoner arbetslösa, tryck på löner och arbetsvillkor och på offentliga tjänster, det finns nästan 18 miljoner arbetande fattiga och en växande ojämlikhet i Europa. Samtidigt förlorar vi arbetstillfällen och vi vet inte riktigt hur vi ska försörja oss i framtiden.

Man måste konstatera att vi fortfarande har enormt mycket att göra för att skapa en europeisk social dimension. Mario Monti tog upp denna fråga förra året i sitt lysande förslag till oss alla. Jag anser att han absolut hade en poäng när han sade att det finns en del flaskhalsar, eller kritiska punkter, som vi måste acceptera och som vi måste ta itu med för att komma vidare, bl.a. en del sociala och miljörelaterade frågor. Det är i själva verket detta som vi enligt min uppfattning måste följa upp eller driva den närmaste tiden.

Det har varit en ganska tuff process att debattera detta dokument i parlamentet, men jag är mycket glad över att vi i dag som ett samlat parlament kan utfärda en rekommendation om hur kommissionen och Michel Barnier bör gå vidare i sitt arbete.

Jag vill nämna tre saker som är mycket viktiga för oss i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och som utgör helt centrala budskap. Det första budskapet som kan tas från detta i dag är att vi vill ha en grön inre marknad. Detta ska bl.a. uppnås genom innovation och genom att offentlig upphandling används för att aktivt främja en omställning till en grön ekonomi. Det ska också uppnås genom att det införs ett ekologiskt fotavtryck för produkter och genom att man hittar finansieringsinstrument som kan bidra till att möjliggöra dessa gröna investeringar, däribland euroobligationer, som ska täcka vårt stora investeringsbehov i samband med omställningen till en grön ekonomi. Det andra budskapet från oss i dag är att vi vill ha en social inre marknad. Det betyder bl.a. att vi vill ha en grundläggande och grundlig social granskning av lagstiftningen innan den läggs fram, och att vi därför också vill ha en socialpolitisk hänvisning – det är den term vi enades om i den relevanta inremarknadslagstiftningen för att påminna oss alla om våra skyldigheter enligt Lissabonfördraget när det gäller grundläggande sociala rättigheter.

Vårt tredje budskap är att vi vill ha en konsumenternas inre marknad med bl.a. ambitiösa initiativ, marknadsövervakning och passagerarrättigheter.

Det är alltså ett mycket bra dokument som vi gröna kan ge vårt stöd i dag. Jag skulle ha önskat att det var lite tydligare i sina budskap, jag skulle ha önskat mig att detta dokument skulle ha fått oss att drömma om ett Europa som går i täten i världen när det gäller social rättvisa, nya arbetstillfällen och omställningen till en grön ekonomi. Vi har förmodligen fortfarande en bit kvar när det gäller detta, men jag anser att detta är en god början.

  Malcolm Harbour, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är med mycket stor glädje som jag välkomnar de tre föredragandenas utmärkta betänkanden och som jag naturligtvis tackar alla ledamöter – inte bara dem i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utan även dem i de många andra utskotten som är representerade här och som har gjort gemensam sak med oss i vad som har varit ett stort projekt.

Kvaliteten på bidragen från hela det politiska fältet har redan visat hur engagerade vi är i denna fråga. Vi har haft livliga debatter och dispyter, men kunnat enas kring det gemensamma målet om en fungerande och konkurrenskraftig inremarknadsekonomi, en fungerande och konkurrenskraftig social marknadsekonomi, och att dessa två saker ska hänga ihop. Det har vi lyckats med i det vi hittills har gjort.

Detta viktiga projekts historia, som flera av er har tagit upp, började med professor Montis arbete, som han ska ha en eloge för, och en önskan från mitt utskotts sida – och jag vill särskilt tacka alla samordnare för deras stöd och energi i detta arbete – att säga att parlamentet ville få ett svar på detta också. Vi hade en känsla av att fullbordandet av själva grunden för Europa 2020-strategin för smart tillväxt och sysselsättning och innovation – dvs. den inre marknaden – i realiteten inte framstod som en politisk prioritering. Vi har kunnat samarbeta med kommissionsledamoten – och jag vill här ge Michel Barnier en eloge för att han tog tillfället i akt att arbeta tillsammans med oss – för att genom inremarknadsakten uttrycka detta som en politisk prioritering.

Detta har varit en verklig framgång för parlamentet. Det har visat att utskotten kan utnyttja sin rätt att ta politiska initiativ genom att arbeta tillsammans för att driva på utvecklingen, för utan parlamentet skulle vi inte vara där vi är i dag. Det gläder mig att Martin Schulz är här – den enda gruppledaren som är på plats – och jag hälsar honom varmt välkommen. Jag hoppas att det här är en lärdom som han kommer att ha nytta av i sitt arbete i parlamentet framöver.

När det gäller innehållet i betänkandet är det flera budskap som är tydliga. Flera kolleger har för det första sagt att vi, särskilt när det gäller varor och tjänster, har gjort enormt mycket men att det inte är tillräckligt välkänt, att människor inte drar nytta av det. Det finns också områden där vi verkligen måste gå vidare. En del av dem ingår i Europa 2020-strategin, inom innovation och digitala nät. Miljövänlig teknik uppmärksammas inte tillräckligt, även om en del av tekniken inte är ändamålsenlig.

Jag är mycket glad över det ni sade om offentlig upphandling, och även det ömsesidiga erkännandet måste förändras. Vi kommer att samarbeta om detta, men i dag har vi utarbetat en ram och en grund för att kunna gå vidare. Låt mig än en gång tacka dem av er som är engagerade i detta stora arbete som vi gör för alla EU-medborgares räkning.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Malcolm Harbour, som är en kollega från West Midlands i Storbritannien. Han talade mycket om att vara med i EU och det inflytande detta ger, och han är faktiskt ordförande i ett av de mest inflytelserika utskotten här i Europaparlamentet – inremarknadsutskottet. Han är faktiskt den enda konservativa parlamentsledamoten som är ordförande i ett utskott. Han lade nyligen fram en skriftlig förklaring till stöd för småföretag, men fick bara strax över 200 namnunderskrifter. Är det ett mått på hans inflytande? Eller är han bara en eurofil i euroskeptiska fårakläder i den intetsägande ECR-gruppen som gång på gång lurar den brittiska allmänheten?

  Malcolm Harbour (ECR). – (EN) Herr talman! Nicole Sinclaire och jag företräder en region i Storbritannien vars invånare är beroende av den inre marknaden för sina jobb och sin framtid. Jag arbetar med småföretag hela tiden och jag kan upplysa henne om att de småföretag i Midlands som levererar till de stora företagen inom bilindustrin, alldeles i närheten av våra respektive hem, arbetar övertid just nu tack vare de nya möjligheter som vi har skapat genom att ge dem förutsättningar att ta sig an en marknad med 500 miljoner invånare – ett så stort område.

Jag tänker absolut inte be om ursäkt för det arbete jag gör här. Jag önskar att andra människor kunde vara mer konstruktiva och verkligen arbeta för sina lokala medborgare, i stället för att bara komma hit och klaga.

(Applåder)

  Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Herr kommissionsledamot! Jag uppskattade verkligen ert tal i dag. Vi anser dock att kommissionen fortsätter att hålla fast vid filosofin bakom Lissabonstrategin, vilken enligt kommissionens officiella ståndpunkt misslyckades med att uppnå sina mål.

Strategin för den inre marknaden måste först och främst förtydliga sina visioner och omdefiniera sina prioriteringar på såväl teoretisk som praktisk nivå, så att den blir tillräckligt synlig för allmänheten. Vi anser att marknaden är användbar, att den har sina fördelar. Den är emellertid inte någon samhällsmodell i sig. Den sociala dimensionen måste definieras som den viktigaste prioriteringen och den nya agendan för den inre marknaden måste utformas på ett sätt som bidrar till ökad social rättvisa. Allt kan inte vara till salu i ett fritt marknadssamhälle. Allmännyttiga tjänster, allmän sjukvård och tjänster av ekonomiskt intresse bör inte omfattas av konkurrenslagstiftningen eller inremarknadslagstiftningen. Att alla ska ha tillgång till hållbara offentliga tjänster av hög kvalitet är en avgörande politisk fråga. Samtidigt får grundläggande rättigheter, som rätten till facklig verksamhet, inte åsidosättas.

  Matteo Salvini, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ska inte hålla ännu ett anförande om de enskilda punkterna. Jag företräder en koalitionspartner i regeringen i ett av de länder som grundade EU, nämligen Lega Nord. Det här handlar inte om bättre kommunikation – jag hörde en kollega tala om en ambassadör som kan kommunicera när EU:s verksamhet kritiseras – utan snarare om att involvera regionerna.

Vi uppskattar dessa tre åtgärder. De innehåller positiva aspekter och aspekter som måste finputsas, i fråga om vilka vår grupp har lagt fram ändringsförslag. Det grundläggande är delaktighet, eftersom Italien är annorlunda än Finland och annorlunda än Portugal. Det viktiga är att detta ska vara en möjlighet och inte ett tvång, som en del tidigare direktiv ofta har blivit.

Vi måste vara försiktiga med att betrakta länder som inte följer riktlinjerna som lagbrytare, eftersom om de inte kan följa dem är det naturligtvis inte med flit utan förmodligen för att dessa direktiv inte kan genomföras på samma sätt i mer än 27 länder.

Den inre marknaden är vårt mål. Den är inte ett slutmål, utan ett medel, och för små och medelstora företag och konsumenter är det viktiga att processen först och främst är konkret och inte består av principförklaringar, utan av konkreta insatser som börjar med just dessa tolv punkter. För det andra måste regeringar och regioner verkligen vara delaktiga eftersom risken annars är att vi fastställer ännu ett regelverk som människor och tillverkare inte vill ha. Ingen ambassadör för kommunikation kan avgöra om ett direktiv eller en inre marknad passar det sociala och produktiva system som ska anamma dem.

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Herr talman! Det gäller en ordningsfråga. För det första står det i arbetsordningen att om en ledamot i parlamentet vill ta upp en ordningsfråga så ska talmannen tillåta detta och det var en förfarandemässig ordningsfråga som jag ville ta upp.

De blå korten ger ledamöter rätt att ställa frågor till andra ledamöter. Om ledamoten struntar i frågan anser jag att det är upp till er, herr talman, att uppmana ledamoten att besvara den.

Min fråga var helt enkelt: hur bidrog Malcolm Harbours inflytande till antagandet av hans skriftliga förklaring som inte lyckades samla tillräckligt många namnunderskrifter?

  Talmannen. – Vår kollega, Malcolm Harbour, har svarat. Det står var och en fritt att anse att hans svar var mer eller mindre uttömmande. Du kanske inte tycker att det var uttömmande, andra att det var det. Men därmed sätter vi punkt för diskussionen. Vi kan inte låta en så viktig fråga som detta bli en tvåsidig diskussion mellan dig och Malcolm Harbour.

  Laurence J.A.J. Stassen (NI) . – (NL) Herr talman! Låt mig börja med det som är positivt. Det finns flera bra förslag i dessa betänkanden, t.ex. vidareutvecklingen av tjänstedirektivet, EU-patentet och åtgärder mot alltför höga roamingavgifter. Det här är saker som kommer att påverka själva grunden för den inre marknaden och hjälpa enskilda medborgare och företag att utvecklas.

Jag kan dessvärre även konstatera att det finns många andra initiativ som går betydligt längre än målet med den inre marknaden. Jag kan nämna några av dem: klimat- och koldioxidmålen, socioekonomisk jämlikhet, rättvisa arbetsvillkor och, naturligtvis, ökad solidaritet: dvs. en ordning för socioekonomisk omfördelning som utan tvivel kommer att kräva ännu mer pengar. Alla dessa förslag osar socialism, inget av dem ligger såvitt vi kan se inom ramen för EU:s ansvarsområden och de har definitivt inget att göra med den inre marknaden. Det är en utopi att tro att skillnaderna i EU kan raderas ut genom socioekonomiska åtgärder. Syftet med den inre marknaden var aldrig att skapa en allomfattande jämlikhet i EU.

Herr talman! Delegationen från det nederländska frihetspartiet (PVV) skulle hellre se en inre marknad som riktar in sig på huvudfrågan, dvs. på att främja frihet och ekonomiskt samarbete. Ta itu med arbetet med dessa två frågor, vilket borde ha gjorts för länge sedan, och ta bort alla överflödiga initiativ. För PVV går den vision av den inre marknaden som det här propageras för alldeles för långt.

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill säga till kommissionsledamoten att medan vi arbetade med betänkandet om ert innehållsrika dokument var vi, precis som ni, hela tiden medvetna om att den inre marknaden är till för européerna. Det är kanske därför förhandlingarna mellan de olika politiska grupperna om textens slutliga utformning blev så svåra. Jag håller verkligen med dem om att även om vi inte är förälskade i den inre marknaden, så kan vi bli mycket känslosamma när det handlar om den.

Det är verkligen bra att Europaparlamentet i dag skickar en tydlig signal till kommissionen och rådet i form av 15 prioriterade förslag, och jag är personligen nöjd med att vi underströk vikten av våra medborgares rörlighet. Bättre tillgång till banktjänster, lättare av få yrkeskvalifikationer erkända, pensioner som är överförbara i sin helhet – det är på dessa områden medborgarna vill ha lösningar så att de under hela sina liv kan studera, arbeta och investera i olika medlemsstater.

Européerna förväntar sig att vi vidtar konkreta åtgärder för att hantera konkreta behov, och här måste vi leverera. Ta t.ex. roamingavgifterna för tal- och datatrafik. Det är hög tid att se till att de inte längre hindrar EU-medborgarnas rörlighet på denna kontinent – vår kontinent utan inre gränser. Denna fråga tas också upp i det dokument som vi ska rösta om i dag.

Europaparlamentet lägger slutligen fram en idé om ett årligt inremarknadsforum, en plattform som bör möjliggöra en verklig dialog med medborgarna. För mig är detta ett viktigt sätt att involvera EU-medborgarna i reformen av den inre marknaden inför dess 20-årsjubileum och jag önskar oss alla lycka till med detta evenemang.

  Mitro Repo (S&D). – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! En orsak till problemen med den inre marknaden är dålig styrning. Ett oförsvarligt stort antal direktiv får för närvarande vänta alldeles för länge på att införlivas på nationell nivå. Alldeles för många av dem genomförs dessutom på ett bristfälligt eller felaktigt sätt.

Medlemsstaterna måste själva ta ansvar för en livskraftig inre marknad. Gemensamma regler som i praktiken inte respekteras är värdelösa. Det ligger en fara i ojämlikheten mellan EU-medborgarna. Rättigheter och skyldigheter måste vara desamma för alla EU-medborgare och företag.

Enligt min uppfattning understryks Europaparlamentets betydelse inte tillräckligt i Sandra Kalnietes betänkande. Enligt Lissabonfördraget ska parlamentet som lagstiftare vara likställd med rådet. Jag är övertygad om att det är avgörande för att ge den inre marknaden en nystart att alla EU-institutioner deltar på jämlik fot och har ett nära samarbete med varandra. Bara genom att agera tillsammans kan vi uppnå de mål som ursprungligen sattes upp för den inre marknaden, dvs. främjande av konkurrenskraft, en social marknadsekonomi och hållbar utveckling.

I sitt anförande i parlamentet i går underströk Martin Schulz att varken kommissionens ordförande eller Europeiska rådets ordförande hade rätt att bagatellisera parlamentets roll. Trovärdigheten i EU:s politik och EU:s framtid är i slutändan avhängig av att det finns en faktisk demokrati. Legitimiteten i parlamentets arbete garanteras av 500 miljoner europeiska väljare i direkta nationella val. Det är de som tillhör Europas mest inflytelserika personer, aktörer och beslutsfattare. Även den inre marknadens livskraft och EU:s framtid är beroende av hur de agerar och vilka beslut de fattar.

  Olle Schmidt (ALDE). - Herr talman! EU är förvisso mer än den inre marknaden, men utan den inre marknaden, inget EU. Den inre marknaden är vårt viktigaste redskap för att ta EU ur den ekonomiska krisen.

Det finns därför ingen motsättning mellan vad som är bra för Europas medborgare och för Europas företag. Alla skulle vara vinnare om vi lyckas avlägsna de kvarvarande hinder som finns för den fria rörligheten av människor, varor, kapital och tjänster. Fullbordandet av den inre marknaden är långt ifrån klart och särskilt behövs servicesektorn renoveras och förbättras. Det gäller också den digitala marknaden för att vi ska kunna skörda de dynamiska effekterna av den fria rörligheten.

En av grundstenarna för den inre marknaden är euron. Den gemensamma valutan skapar stabilitet för företagen som inte behöver oroa sig för växelkurser. Euron förenklar handeln över gränserna. Om euron infördes i hela EU, också i mitt hemland Sverige, skulle det självfallet stimulera och stärka Europa och ge den inre marknaden ytterligare kraft. Vi skulle få fler jobb och mer välfärd.

(EN) Förresten, herr talman, så stöder jag till fullo Malcolm Harbours uttalande.

  Pascal Canfin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Många av mina kolleger kommer säkert ihåg att bakgrunden till detta paket för den inre marknaden är Montirapporten, och i Montirapporten rekommenderades en betydande kompromiss mellan de som förespråkar mer konkurrens och de som vill att sociala, miljö- och skatterelaterade aspekter ska ha större tyngd.

Jag anser att vi här i parlamentet – och så länge texterna inte rivs upp i samband med omröstningen i plenum om ett par timmar – har lyckats finna denna kompromiss, även i de totalt 14 förslag som läggs fram i dessa tre betänkanden. Jag vet också att ni för diskussioner inom kommissionen för att slå fast centrala teman som ni vill behålla och vi kommer självklart att noga följa om den balans som parlamentet lyckades finna, och som efterfrågades av Mario Monti, tas tillvara och utvidgas till att även omfatta de tolv centrala projektteman som ni talade om.

Jag vill särskilt ta upp tre saker som förefaller särskilt viktiga, för att vidareutveckla vad Emilie Turunen sade för en liten stund sedan för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen. Den första handlar om konkurrens. Problemet med den inre marknaden är att bestämma vad konkurrensen ska inriktas på. Ska den inriktas på innovation, produkter eller på regler, genom miljödumpning eller social dumpning? Jag anser att vi faktiskt har uppnått en balans här i parlamentet – och jag hoppas att ni kan ta den med er till kommissionen – som innebär att vi säger ”ja” till mer konkurrens genom innovation, ”ja” till ökade investeringar i anläggningstillgångar, men även ”ja” till en social klausul, ”ja” till miljökrav som ser till att konkurrensen inte leder till regeldumpning. Det är dessa två saker som jag anser är grundläggande för vår kompromiss.

Den andra punkten som jag vill ta upp gäller de skatterelaterade delarna. När ni föreslog det konsoliderade skatteunderlaget för bolagsbeskattningen för multinationella företag i den första versionen av inremarknadsakten var det inte ett förslag baserat på frivillighet, utan alla företag skulle omfattas av det konsoliderade skatteunderlaget. I det förslag som kommissionen lade fram för ungefär tio dagar sedan är det en åtgärd som baseras på frivillighet, dvs. i stället för att bygga upp en aspekt av den inre marknaden river kommissionen i stället ner en aspekt. Ni lägger till ett nytt system, ni lägger till ytterligare komplexitet, ni lägger till regelarbitrage i stället för att skapa skatteharmonisering. Det förslag som kommissionen lade fram för två veckor sedan går tvärtemot vad vi i parlamentet vill ha och vad ni hade föreslagit.

Den sista punkten som jag helt kort vill ta upp är tanken om ömsesidighet, i exakt samma termer som ni gjorde. Den inre marknaden har 500 miljoner invånare, den är en ekonomisk enhet, men också en politisk enhet som måste ge oss större möjligheter att påverka globaliseringen.

  Edvard Kožušník (ECR). – (CS) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans tolv åtgärder när det gäller inremarknadsakten och för att han lät sig inspireras av Mario Montis rapport. Jag vill emellertid nämna en person som är viktig i detta sammanhang och som alla vi som har arbetat med inremarknadsfrågor i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd säkert kan enas om, nämligen Malcolm Harbour.

Han är sannerligen en av de viktigaste personerna vid dagens sammanträde. Kommissionsledamoten kommer inte att ta illa upp för han var själv närvarande i utskottet när Malcolm Harbour lade fram initiativet för den inre marknaden, ett initiativ som öppnade upp hela debatten om den inre marknaden på nytt, och alla – oavsett politisk tillhörighet, vare sig de var socialdemokrater, gröna, liberala eller från de europeiska konservativa och reformisterna – ja, så gott som alla, ställde sig bakom denna idé. Det är därför jag vill nämna Malcolm Harbour. Som jag ser det måste vi nu kämpa mot ekonomisk nationalism och tiden är bara en av våra fiender i denna kamp. När det gäller bristen på tid ställer jag mitt hopp till att kommissionsledamot Barnier kommer att kunna omvandla dessa tolv åtgärder till lagstiftningsåtgärder.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). - Herr talman! Ordförandeskapet inleder sitt inlägg med att konstatera att vi behöver ett lokomotiv för ekonomin. Ja, det behöver vi, men jag vill tillägga att vi behöver ett lokomotiv för social rättvisa och för ett hållbart samhälle. Sociala rättigheter får aldrig ses som hinder. Tvärtom, det är förutsättningen för en hållbar och social ekonomi, och för tillväxten. Ingen har nämnt idén om ny momsstrategi. Jag vill göra det eftersom vi har olika regelverk om moms i de olika medlemsländerna. Sverige exempelvis finansierar en stor del av välfärden genom våra momsregler. Vi drabbas redan nu av EU:s regelverk, eftersom EU inte vill tillåta oss att befria ideella organisationer från moms. Det påverkar alla frivilligorganisationer, t.ex. barn- och ungdomsverksamhet. Vi måste ha rätten att bestämma dessa momsregler själva.

  Oreste Rossi (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Upprättandet av en inre marknad är ett av kommissionens mål för att hantera den ekonomiska krisen.

Det finns positiva och negativa saker i alla tre betänkandena. Vi håller med om att ny teknik, e-handel och innovation ska användas för att uppmuntra nya företag och stärka konkurrensförmågan. För att uppmuntra upprättandet av en marknad för européerna bör en större samordning av handeln prioriteras i syfte att kontrollera varor från tredjeländer. En inre marknad baserad på samarbete kan inte vara annat än en möjlighet till ekonomisk tillväxt om den präglas av öppenhet och större hänsyn till regionala realiteter.

Det finns fortfarande problem, t.ex. det särskilda mandatet för kommissionens ordförande att övervaka den inre marknaden och bristen på skydd för små och medelstora företag och deras anställda. Om vi vill stödja den europeiska ekonomin måste vi sätta stopp för utflyttningen av företag.

  Csanád Szegedi (NI). - (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Man kan instämma i själva kontentan av detta betänkande. Frågan är dock vilken innebörd vi egentligen kan ge det. Fri rörlighet för personer och kapital är i grunden vackra ord, men vad har ungrarna egentligen fått se av detta hittills? De har sett att kapital från väst kan komma till östra Europa, men från östra Europa kan bara människor flytta västerut och det finns därför bara fri rörlighet för personer. Det är omöjligt, inte sant, att tänka sig att ungerska eller kanske tjeckiska eller polska entreprenörer köper upp t.ex. det tyska företag som tillverkar Volkswagen och sedan lägger ned det för att skapa sin egen marknad? Tyska, franska och brittiska entreprenörer har däremot gjort just detta i Ungern och lagt ner landets sockerindustri, livsmedelsindustri, konservindustri och textilindustri. År 2005 kampanjade de till och med för att vi skulle gå med i EU med argumentet att då skulle ungerska entreprenörer kunna öppna konditorier i Wien. Långt ifrån att kunna öppna konditorier i Wien kan ungerska entreprenörer inte ens öppna konditorier i små byar. Därför måste livsmedelsindustrin, textilindustrin och konservindustrin återuppbyggas även i östra Europa så att vi kan bli medlemmar, respekterade medlemmar, i EU och ha samma rättigheter.

  Andreas Schwab (PPE). – (DE) Herr talman, herr Barnier, mina damer och herrar! Jag vill först uppriktigt tacka alla i Europaparlamentet och kommissionen som deltagit i arbetet med detta gemensamma betänkande.

Den inre marknaden upprättades för nästan 20 år sedan genom Europeiska enhetsakten. Man har tveklöst uppnått mycket sedan dess, men processen är som ett 100-meterslopp. Det är de sista få metrarna som är tuffast och mest ansträngande. Det är därför desto mer välkommet att Michel Barnier, i samråd med övriga kommissionsledamöter, har lagt fram en sådan otroligt sammanhängande strategi för de sista få metrarna i loppet mot den inre marknaden. Tidigare har verkliga framsteg inte kunnat göras på det ena eller det andra området just för att de olika generaldirektoraten och kommissionen inte har kontrollerat strategin tillräckligt och sett till att den är sammanhängande. Vi måste arbeta tillsammans över alla grupper i Europaparlamentet och med kommissionen för att se till att denna situation förändras.

Själva grundtanken för de få sista metrarna av loppet mot den inre marknaden – slutspurten, som jag kallar den – är den vägledande principen om den sociala marknadsekonomin, som innebär att man måste ta arbetstagares, företags, medborgares och alla näringslivsaktörers rättigheter på allvar och uppnå en rättvis balans mellan de olika medlemsstaterna och även mellan aktörernas olika intressen. Jag anser att de kompromisser som vi har uppnått mellan de olika grupperna kommer mycket nära denna princip.

Herr Barnier! Jag vill ändå poängtera att Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har träffat en intern överenskommelse mellan alla utskotten om vilka åtgärder i det paket som ni har lagt fram som bör vidtas härnäst. Listan består av fyra huvudpunkter. Vi vill att man ska göra en sista kraftansträngning för att förverkliga de grundläggande friheterna på den inre marknaden. En fjärdedel av yrkeskvalifikationerna i EU finns t.ex. bara i en medlemsstat, vilket visar att det fortfarande finns mycket att göra och att marknaden inte fungerar som den ska i fråga om öppenhet.

Vi vill dessutom skapa en gränsöverskridande, digital inre marknad och anlägga ett globalt perspektiv på den inre marknaden. Förslagen om policyn när det gäller offentlig upphandling är oerhört viktiga i detta sammanhang och parlamentet kommer att utarbeta en resolution i denna fråga vid nästa sammanträde.

  Bernadette Vergnaud (S&D). – (FR) Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill gratulera alla parlamentsledamöter som har medverkat till dessa betänkanden. Jag anser att vi har lyckats ta fram tre balanserade texter som skickar en stark signal från parlamentet till kommissionen om våra prioriteringar för en effektivt fungerande inre marknad som är till för våra medborgare, för tillväxten och för företagen.

Som skuggföredragande för Cristian Silviu Buşois betänkande har vi upprättat en tydlig färdplan för kommissionen. För det första – och här är vi alla eniga, herr kommissionsledamot – har vi ett förslag till ett regelverk om offentlig upphandling, offentlig-privata partnerskap och tjänstekoncessioner som ska skydda små aktörer, små och medelstora företag och tilldelande lokala myndigheter, och som garanterar ömsesidighet mellan EU, industriländerna och de största utvecklingsländerna.

Det är därefter nödvändigt att prioritera det gemensamma konsoliderade skatteunderlaget för bolagsbeskattning och tydliga momsregler. Det är avgörande för att våra små och medelstora företag ska kunna blomstra i en konkurrensutsatt miljö.

Vi måste slutligen se till att det finns medel för att finansiera innovation – i syfte att stimulera en stark och hållbar tillväxt av stora europeiska infrastrukturprojekt – genom att införa euroobligationer.

Jag vill avsluta med att understryka hur viktigt det enligt min mening är att vi har uppnått en tillfredsställande kompromiss om grundläggande frågor som att sociala rättigheter ska garanteras i olika lagstiftningar på den inre marknaden och att tjänster av allmänt intresse ska skyddas i enlighet med Lissabonfördragets anda.

Herr kommissionsledamot! Vårt budskap till dig är mycket tydligt: ekonomin ska vara till för medborgarna, inte tvärtom. Du behöver vår hjälp. I dag ger vi dig denna hjälp, men också en stor utmaning: att få våra medborgare att förlika sig med det europeiska projektet. Så gör oss inte besvikna, utan inge dem det förtroende som de behöver!

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). – (EN) Herr talman! Som liberal välkomnar jag lanseringen av inremarknadsakten. Det borde räcka att undanröja nationella hinder för att skapa en inre marknad, men gör det verkligen det i alla sektorer? Det förefaller mig vara tydligt inom energisektorn och än mer när det gäller knappa resurser och internationella spänningar. Jag är övertygad om att EU måste använda hela sitt inflytande för att tvinga medlemsstaterna att koppla ihop och investera i sin infrastruktur som en förutsättning för en gemensam energimarknad och en säker energiförsörjning.

Detta nya mantra från Bryssel är emellertid bara önskvärt om det ökar konkurrenskraften och sänker priserna för konsumenterna, och det finns sektorer där detta kanske inte är möjligt. Jag tvivlar på att utvecklingen av europeiska telekomjättar, EU-täckande licensering inom den audiovisuella sektorn eller en inre marknad för onlineinnehåll kommer att öka konkurrenskraften på sikt eller främja kreativitet, kultur och tillväxt. Så vi borde kanske ta oss tid och sätta oss ner och tänka efter, i stället för att rusa iväg in i ett enkelt marknadskoncept.

  Emma McClarkin (ECR). – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka alla föredraganden för deras insatser, men framför allt Sandra Kalniete för hennes hårda arbete och vår ordförande Malcolm Harbour för hans ledarskap.

Den brittiska regeringen beräknar att en verklig inre marknad skulle kunna öka EU:s BNP med upp till 800 miljarder euro – en verkligt häpnadsväckande siffra. Mycket återstår fortfarande att göra för att uppnå detta. Att förbättra styrningen av den inre marknaden måste vara en grundläggande strategisk prioritering för EU. Det är oerhört viktigt att vi i dessa svåra ekonomiska tider försöker stärka vår konkurrenskraft, öka tillväxten, skapa arbetstillfällen och främja innovation. Jag är nöjd med detta betänkande, som framhåller vikten av ett tydligt åtagande och egenansvar från medlemsstaternas sida för att ge den inre marknaden en nystart, vilket är nödvändigt för att den ska bli en framgång.

Genom en noggrann övervakningsprocess och genom att snabba på införlivandet av direktiv kommer medlemsstaterna att kunna öka handeln och skapa en väl fungerande inre marknad. Jag är också mycket positiv till den prioriterade åtgärd som tas upp i António Correia De Campos betänkande om det ömsesidiga erkännandet av yrkeskvalifikationer, som jag ska vara föredragande för. Vi måste omedelbart slå fast de hinder som finns för medlemsstaternas genomförande av detta direktiv och för yrkesutövarna själva.

  Cornelis de Jong (GUE/NGL). – (NL) Herr talman! När vi debatterade Louis Grechs utmärkta betänkande fick jag intrycket av att både parlamentet och kommissionen var medvetna om att den inre marknaden måste bli mer socialt orienterad.

Vi var alla överens om att orsaken till att den inre marknaden delvis har misslyckats ligger i att den har vunnit storföretagens, men inte vanliga människors, hjärtan. Inga förslag har emellertid hittills lagts fram om ett socialt kapitel för att skydda fackliga rättigheter och kollektivavtal. Samtidigt fortsätter regeringschefer och kommissionen att gå på om återhållsamma lönekrav och en del av dem kräver till och med att kollektivavtalen ska avskaffas. Till och med fackföreningsrörelsens själva existens ifrågasätts nu.

Kommissionsledamot Barnier! Låt inte detta bringa dig ur fattningen. Följ ditt sociala hjärta och se till att den inre marknaden blir en marknad för alla, inte bara något att leka med för storföretagen. Jag uppmanar dig därför att lägga fram ett förslag som gör det alldeles klart att sociala rättigheter inte ska vara underordnade principen om ohämmad konkurrens.

Bara ett ord till min kollega, Nicole Sinclaire. Det var ett nöje att arbeta tillsammans med Malcolm Harbour med den skriftliga förklaringen om små och medelstora företag. Ni gav oss inget stöd och jag finner er kritik av förklaringen fullständigt obefogad.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! Försöket att skapa en inre marknad för företag och för tillväxt stöter på många administrativa hinder, vilket är en naturlig följd av att företagsklimatet i de olika medlemsstaterna har utvecklats var för sig, i olika etapper och under olika förhållanden. Att synkronisera företagsklimatet i alla 27 medlemsstater är i mina ögon en oerhört krävande uppgift. Jag vill därför peka på ett annat alternativ, som inte kräver att alla medlemsstater samarbetar redan från början. Förfarandet i artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen har redan gjort det möjligt för oss att göra betydande framsteg med den länge problematiska frågan om EU-patentet, genom ett så kallat utökat samarbete för att fastställa ett enhetligt patentskydd. Jag är övertygad om att om gruppen av ekonomiskt starkare medlemsstater – t.ex. Frankrike och Tyskland – hade viljan att fastställa enhetliga redovisningsregler och skapa ett gemensamt redovisnings- och skattesystem, så skulle det vara möjligt att genom ett utökat samarbete i enlighet med artikel 20 i EU-fördraget lägga grunden till ett gemensamt redovisningssystem, som övriga medlemsstater gradvis kan ansluta sig till. Jag är övertygad om att man genom ett antal väl valda, gradvisa steg kan förbättra EU:s inre marknad väsentligt.

  Mike Nattrass (NI). – (EN) Herr talman! Sandra Kalniete vill ge den inre marknaden en nystart och får den att låta som en V 2-raket: som är extremt farlig och aldrig träffar sitt mål. António Correia De Campos är oroad över arbetstagarnas rörlighet. Det är jag också!

EU har översvämmat Storbritannien med nya arbetstagare. Storbritannien ser världen som sin marknad. Den tvångströja som EU-lagstiftningen utgör tvingar vår industri att lägga ned, stoppar innovation som ligger före lagstiftningen och får den traditionella industrin att lägga ned, om deras produkter är bra men skiljer sig från den version som godkänns på den europeiska kontinenten.

Offren är småföretagen. Storbritannien tillhör dem som följer reglerna och som därför också drabbas: t.ex. genom att uppfylla de kostsamma kraven inom svin- och äggindustrin vars efterlevnad kommissionen inte kontrollerar, vilket gör att våra produkter inte kan konkurrera. Det finns många fler exempel, men jag har bara fått en minut på mig att rädda småföretagen.

  Amalia Sartori (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att det är viktigt att vi nu förenas i ett tack till Michel Barnier för hans arbete och även till Malcolm Harbour för hans enastående insats.

Det initiativ som lades fram av kommissionen är frukten av många års arbete av bl.a. Michel Barniers företrädare. I och med dess offentliggörande kan vi nu äntligen bättre lyfta fram och prioritera frågan om den inre marknaden, en fråga som av skäl som var oundvikliga men som är svåra för allmänheten att förstå, enligt min mening inte uppmärksammades tillräckligt i Europa 2020-strategin.

Jag anser att den inre marknaden är EU:s stora utmaning. Den kan å ena sidan hjälpa oss ur en svår kris och å andra sidan göra oss starkare och ge oss mer inflytande på den politik som förs i resten av världen. Vi måste emellertid alltid kämpa mot motståndet från medlemsstater och jag anser att riktlinjerna i detta betänkande kommer att kräva att alla gör en gemensam insats.

När det gäller min egen grupp vill jag låna ett uttryck som användes av Andreas Schwab, och som jag helt håller med om, nämligen att det här är slutspurten. Under den här slutspurten ökar spänningen men också svårigheterna. Jag anser att det vi begär av kommissionen, vilket vi har Michel Barnier att tacka för, är en betoning av enhetliga yrkeskvalifikationer, på en digital inre marknad, på en inre marknad för offentliga upphandlingar och att små och medelstora företag ska få särskild uppmärksamhet. Och jag vill tillfoga mitt sedvanliga motto: vi måste förenkla, förenkla, förenkla.

  Patrizia Toia (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredragandena och Michel Barnier för deras generösa bidrag till parlamentet.

Vi ställer oss bakom idén om en inre marknad som har förmåga att förstå och uppfylla de sociala förväntningarna och konsekvenserna av den sociala dimensionen. Den är ingen önskedröm. Den är realistisk och även modern. Det är denna vision som gör marknaden starkare, för det har visat sig att en inriktning enbart på den ekonomiska delen, dvs. att marknaden i allt väsentligt reduceras till en ekonomisk fråga, inte kan lösa vare sig tillväxt- eller sammanhållningsproblem.

Det betyder kort sagt att vi nu måste förverkliga idén om en europeisk social marknadsekonomi. I dagens texter har vi detta. De erkänner sociala företag, kooperativ och deras roll, ömsesidiga försäkringsbolag och stiftelser, som utgör 10 procent av de europeiska företagen och svarar för en stor del av sysselsättningen. De är en realitet med verkliga företag som demonstrerar ekonomisk pluralism och företagspluralism. De arbetar med kapital, men inte för kapital, och vill skapa sysselsättning, välfärd, livskvalitet och innovation, och visa att dessa värden bör och kan vara en del av EU:s inre marknad.

  Ashley Fox (ECR). – (EN) Herr talman! Den inre marknaden är det viktigaste som EU har uppnått. Den fria rörligheten för varor, tjänster, arbetskraft och kapital stimulerar innovation och ökar välståndet för de 500 miljoner människor som lever i EU.

Den gemensamma marknaden var skälet till att mitt hemland gick med i EEG och den inre marknaden är skälet till att vi fortfarande är med i EU. På senare år har EU emellertid gjort avsteg från sin inriktning på att fullborda den inre marknaden. Man har ödslat för mycket tid och pengar på storslagna projekt som inte gynnar de människor som vi representerar. Jag menar att det är dags att åter börja framhålla den inre marknaden. Dess utvidgning och framgång är avgörande för våra ekonomier. Det är ett av de få områden där EU kan leda till, i stället för att bromsa, tillväxt.

Jag vill uppmana kommissionsledamoten att vara djärv. I stället för att skapa ännu fler regler som leder till att arbetstillfällen i City of London försvinner vill jag be honom att rikta in sig på att skapa en konkurrenskraftig och sysselsättningsskapande inre marknad för Europa.

  Thomas Händel (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Lagstiftningen om offentlig upphandling och offentliga kontrakt är en väsentlig del av den inre marknaden. Herr Barnier! Mitt svar på dina uttalanden om att vilja främja social integration i detta sammanhang är att jag har hört mycket lite om att skydda sociala rättigheter eller om att skydda kollektivavtal. Detta är några av de grundläggande regler som du säger dig inte vilja ifrågasätta. Om vi vill skydda de grundläggande reglerna måste vi i framtiden i samband med tilldelningen av offentliga kontrakt se till att grundläggande sociala krav uppfylls, att kollektivavtalen inte undergrävs och förhindra utnyttjande av billig arbetskraft. Allt detta måste vara en del av en modern lagstiftning om offentlig upphandling.

Jag vill göra klart att vi inte längre får lägga större vikt vid ekonomiska friheter och fri konkurrens än vid grundläggande sociala rättigheter. Antingen vill vi ha ett socialt EU eller så vill vi ha en permanent konflikt med de människor som vänder sig bort från ett EU som inte tillvaratar deras intressen.

  Philippe Juvin (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ekonomiska och sociala kriser är alltid plågsamma för våra medborgare och skapar tvivel hos medborgare och ekonomier.

I tre år nu har vi fått se många bevis för att länder, när de hamnar i svårigheter, är frestade att vända sig inåt. I ena stunden får vi höra om en massa besparingsåtgärder, i nästa om svårigheterna att konkurrera om offentliga kontrakt, och då och då – bl.a. här i parlamentet alldeles nyss – om tvivel om själva meningen med EU. EU pekas ut som orsaken till krisen.

Men det är krisen som är orsaken till tvivlen. Ditt budskap, herr kommissionsledamot, ska vara att upplysa EU:s medborgare om att EU är tillbaka och att dess roll är att skydda dem.

EU har tidigare varit naivt när det gäller utrikeshandeln, men det måste bli ett slut på detta. EU är ofta svårbegripligt, men måste bli lättbegripligt. Vi bär alla en del av ansvaret för det regelpedanteri som har gett EU rykte om sig att vara en fabrik som spottar ur sig komplicerade detaljbestämmelser. EU måste stå för en ständig strävan att förenkla. EU är alldeles för ofta en samling av 27 regler som alltför många gånger strider mot varandra. EU måste fortsätta harmoniseringen.

Då kan det bli dags att prata om social dumpning och skattedumpning mellan medlemsstaterna, för hur kan vi tro att vi någonsin kommer att kunna förverkliga den inre marknaden om reglerna fortsätter att vara så olika mellan staterna? EU uppfattas slutligen ofta som något som skapar begränsningar. EU bör hädanefter uppfattas som något som skapar möjligheter.

Mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Vad ni egentligen vill – och det applåderar jag – är att medborgarna ska få tillbaka den inre marknaden, vilket skulle lugna dem och ge dem en ny anledning att leva tillsammans. Herr kommissionsledamot! Du vill bygga en inre marknad på politiska, inte bara ekonomiska, grundvalar. Jag är övertygad om att du kommer att ha parlamentets stöd i denna strävan.

ORDFÖRANDESKAP: ROUČEK
Vice talman

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den inre marknaden var när den inrättades en källa till hopp för de europeiska konsumenterna. Med tiden har de dock börjat tvivla allvarligt på vilka fördelar den kan ge dem i deras dagliga liv.

Jag tänker särskilt på e-handeln, som fortfarande inte används tillräckligt på grund av bristen på förtroende. Jag tänker också på bristen på skydd för passagerare och på att medlemsstaterna inte följer bestämmelserna på detta område. Jag tänker på att vi fortfarande inte har någon EU-stadga för ömsesidiga bolag och konsumentorganisationer. Och jag tänker också på den totala bristen på insyn i sektorn för finansiella tjänster, även om jag är medveten om att du, herr kommissionsledamot, arbetar outtröttligt med dessa frågor.

För att återvinna medborgarnas förtroende och se till att den inre marknaden äntligen kan fungera effektivt måste vi vidta ambitiösa och riktade åtgärder. Det är vad vi föreslår i de tre betänkanden som vi debatterar här i dag. Jag är särskilt nöjd med införandet av den horisontella sociala klausulen och klausulen om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som gör att vi kan ta ett första steg mot ett mer socialt EU. Det är vår skyldighet, en skyldighet för alla oss som är här och för institutionerna – och jag litar på dig, herr kommissionsledamot – att omgående anta våra förslag om en inre marknad som är till för medborgarna.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Herr talman! Om vi vill blåsa nytt liv i den europeiska ekonomin och stärka konkurrenskraften i en globaliserad värld måste vårt huvudmål vara att äntligen, efter 20 år, få bort alla hinder som gör det omöjligt för framför allt små och medelstora företag att utveckla sin affärsverksamhet. Det är därför nödvändigt att fullborda samordningen av tekniska standarder och redovisningsstandarder, att främja e-handeln, att sammankoppla företagsregister, att skapa driftskompatibla system för e-identifiering och erkännande av kvalifikationer, att på ett enhetligt sätt få bort diskrimineringen av företag på grund av deras ursprung, samt att rationalisera villkoren för deltagande i offentliga upphandlingar.

De 50 punkter som inremarknadsakten för närvarande innehåller är absolut grundläggande och vi måste se till att de blir verklighet. Skillnader mellan nationella rättsliga system skapar byråkratiska hinder för företag, bromsar investeringar och begränsar stordriftsfördelar och positiva synergieffekter. Men det finns även skillnader på områden som redan har harmoniserats genom direktiv på grund av att direktiven inte har genomförts enhetligt i medlemsstaterna och att hindren för att bedriva affärsverksamhet på den inre marknaden därför finns kvar. Skulle det inte vara bättre att vidta åtgärder som innebär att lagstiftningen tolkas och genomförs på samma sätt i alla länder och att begränsa direktiv som tillåter skillnader i den nationella lagstiftningen?

Jag uppskattar verkligen att kommissionsledamot Barnier har gett fullbordandet av den inre marknaden högsta prioritet och han har vårt fulla stöd. Jag vill tacka alla parlamentsledamöter som har deltagit och medverkat till detta mål.

  Louis Grech (S&D). – (EN) Herr talman! I maj 2010 röstade parlamentet för att man skulle se den inre marknaden som ett holistiskt, gemensamt projekt, och att man skulle skapa en balans mellan en öppen ekonomi som gynnar små och medelstora företag och medborgarnas sociala och grundläggande rättigheter. Detta bör beaktas i all lagstiftning om den inre marknaden och skulle samtidigt göra det möjligt att återvinna medborgarnas förtroende.

Att genomföra och anta de många utmärkta förslagen som finns i de olika betänkandena och i själva akten är emellertid en svår uppgift. Vi måste se till att en vitaliserad och omdefinierad inre marknad verkligen uppnås och inte åsidosätts. Det är i slutändan upp till institutionerna att ge den inre marknaden politiskt stöd och att stå för den drivkraft och det ledarskap som den sorgligt nog ibland saknar.

Jag vill i detta sammanhang därför föreslå att ett av de permanenta uppdragen för inremarknadsforumet ska vara att årligen utvärdera och granska läget när det gäller den inre marknaden, i första hand om målen i akten har uppnåtts eller inte, och därmed övertyga EU-medborgarna om att den inre marknaden verkligen representerar deras intressen och ambitioner.

  Tadeusz Zwiefka (PPE). – (PL) Herr talman! Den inre marknaden må ha verkat vara en önskedröm för 60 år sedan, men i dag är den ett faktum och en realitet i nästan 500 miljoner européers dagliga liv. Vi kan förstås känna oss stolta över att idén om EU har kunnat förverkligas med så goda resultat, men vi måste samtidigt vara medvetna om att detta projekt i själva verket aldrig kommer att vara klart, eftersom världen ständigt förändras, EU är i ständig förändring, och EU-medborgarna kommer att fortsätta att i allt större utsträckning dra nytta av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder dem.

Inremarknadsakten, som vi i dag debatterar, och resultatet av de sociala samråden visar entydigt att samordningen av EU-marknaden inte bara handlar om ekonomiska processer i bred mening, utan också om lagstiftningslösningar för att hjälpa vanliga medborgare att fullt ut kunna dra nytta av möjligheterna på EU:s inre marknad. Jag välkomnar därför verkligen kommissionsledamot Barniers förslag, som gäller just förbättringen av rättssäkerheten och tillämpningen av internationella civilrättsliga principer, eftersom de ger praktiska lösningar på de problem som uppstår till följd av medborgarnas rörlighet. De är frågor som vid första anblicken kanske inte direkt förknippas med en förbättring av den fria marknaden, men som blir ett allt större problem för vanliga medborgare och företagare som beger sig utanför de nationella gränserna.

En bättre fungerande inre marknad kommer i någon mån att tvinga hela EU att samarbeta även på det civil- och förvaltningsrättsliga området. EU-marknaden måste anpassas till de senaste metoderna, och dess modernisering kommer alltid att medföra nya utmaningar för oss. Jag inväntar därför ett uppfyllande av principerna i inremarknadsakten med stora förhoppningar och entusiasm.

  Evelyn Regner (S&D). – (DE) Herr talman, fru Győri, herr Barnier! Den inre marknaden är själva hjärtat i EU och efter flera års kaos måste vi fastställa ett nytt regelverk för medborgare, arbetstagare, konsumenter och företag.

Det magiska ordet i alla dessa åtgärder är integrering – integrering av det civila samhället, den sociala dialogen och en faktisk tillämpning av den horisontella sociala klausulen i enlighet med den sociala marknadsekonomins principer. Vad jag tror saknas, vad som utgör en verklig brist på den inre marknaden, är ett förslag om förflyttning av aktiebolags säten över gränserna. Dagens situation skapar en negativ konkurrens mellan systemen och det är inte bra för vare sig företag eller deras anställda.

Herr Barnier! Vi har sett att du arbetar hårt och är beredd att lägga fram en rad olika förslag. Jag ber dig att även ta dig an denna fråga.

  Regina Bastos (PPE). – (PT) Herr talman! De betänkanden som vi debatterar – och jag vill tacka föredragandena – stärker en rad initiativ för att ge den inre marknaden en nystart. Jag vill särskilt nämna det engagemang som kommissionen och i synnerhet kommissionsledamot Barnier, som jag vill tacka, har visat och detta parlaments positiva respons genom utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, när det gäller att prioritera konkurrenskraft och en livskraftig marknad, vilket är en av grundpelarna i Europa 2020-strategin.

Européerna och företagen hoppas på effektiva stimulansåtgärder så att EU:s ekonomi åter kan börja växa. De hoppas på högre sysselsättning och ser fram emot ökat välstånd. Som kommissionsledamoten påpekade kommer öppnandet av marknaderna för våra företag, genom att vi undanröjer hinder och svårigheter, att göra det mycket lättare för dem och ge dem en enastående möjlighet att fungera som ett draglok i vår ekonomi. Åtgärder för att minska de administrativa och byråkratiska bördorna på små och medelstora företag, för att göra det lättare för dem att få lån och tillträde till tjänstemarknaden, och för att främja EU-patentet och erkännandet av kvalifikationer, är helt nödvändiga. E-handelns utveckling är viktig för att öka förtroendet bland konsumenter och företag för denna typ av handel. Tonvikten på innovation är avgörande för en stark och varaktig tillväxt och initiativet för socialt entreprenörskap är grundläggande för att få fram innovativa företagsprojekt som främjar social integration.

Det här är bara några åtgärder som kommer att bidra till att uppnå det ambitiösa projektet att fullborda, fördjupa och fullt ut dra nytta av den inre marknaden för EU-medborgarnas bästa. Vi har slutligen den viktiga rekommendationen att medlemsstaterna ska fördubbla arbetet med att införliva och genomföra inremarknadslagstiftningen.

  Françoise Castex (S&D). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Du är säkert medveten om att de långa diskussioner som vi har fört här i parlamentet om ditt meddelande har kretsat kring offentliga tjänster, tjänster av allmänt intresse på den inre marknaden och hur de behandlas i lagstiftningen.

Vi har lyckats komma fram till en kompromiss som innebär att du uppmanas att gå längre än ditt förslag nr 25 och vi ber dig att gå längre än att bara utfärda ett meddelande, eftersom det inte skulle motsvara förväntningarna och behoven hos aktörer, användare och alla parter som är inblandade i offentliga tjänster, och dessutom inte skulle leda till att de mål som du själv sätter upp kan uppnås.

EU måste skicka ett klart och entydigt budskap om offentliga tjänster. Vi måste därför fastställa ett lämpligt regelverk, vare sig det är en förordning eller ett direktiv. Lissabonfördraget ger oss den rättsliga grunden att göra detta. Det är nu upp till dig att omsätta detta i ett lagstiftningsförslag. Jag är säker på att parlamentet är redo att följa dig i denna fråga.

  Małgorzata Handzlik (PPE). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill först tacka föredragandena för ett väl utfört arbete. Vi instämmer alla i uttalandet att EU behöver en bättre fungerande inre marknad, så jag välkomnade förslagen om att fördjupa och förbättra denna marknad. Jag vill inte att en diskussion om att fördjupa den inre marknaden ska sakna en hänvisning till den största och mest ambitiösa planen – en plan som trots många års arbete ändå inte är en realitet – planen att skapa en inre marknad för tjänster. Kommissionen har lagt fram flera ambitiösa och nya idéer om hur marknaden kan fördjupas. De är värdefulla och nödvändiga för att den ska fungera effektivt, men jag vill också vädja om en förlängning och förstärkning av de planer som fortfarande inte fullt ut tjänar medborgarnas och företagens intressen.

Tjänstedirektivet är ett av de första stegen för att öppna upp tjänstesektorn, men vi kan inte nöja oss med detta. Vi måste dra nytta av de erfarenheter som vi har inhämtat under arbetet med tjänstedirektivet för att få bort andra hinder och förenkla befintliga regler. Många sektorer är fortfarande stängda, i medlemsstaterna finns många förfaranden som hindrar det fria flödet av tjänster och tjänstedirektivets flaggskeppsinitiativ – de gemensamma kontaktpunkterna – fungerar inte som de ska.

Herr kommissionsledamot! Jag anser att många av initiativen i inremarknadsakten inte kommer att få avsedd effekt om vi inte förbättrar den inre marknaden för tjänster. Ett effektivt genomförande av de många initiativen i akten är beroende av att marknaden för tjänster fungerar effektivt. Man behöver bara nämna erkännandet av yrkeskvalifikationer, e-handeln och bättre villkor för små och medelstora företag, men listan kan förstås göras mycket längre än så. Jag vädjar därför till kommissionen att fortsätta arbeta för att öppna upp tjänstesektorn som en förutsättning för att de andra initiativen i inremarknadsakten ska lyckas.

  Sergio Gaetano Cofferati (S&D). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Professor Mario Monti, en man vars liberala kultur uppskattas och aldrig ifrågasätts, säger i sin rapport om den inre marknaden att man måste uppnå en balans mellan dels marknaden och dess regler, dels rättigheterna för de människor som bor och arbetar på denna marknad. Han säger det eftersom han är övertygad om att social sammanhållning är en viktig konkurrensfaktor och för att han i likhet med oss anser att människors värdighet som människor och naturligtvis också som anställda aldrig får ifrågasättas.

Det är därför den sociala klausulen är viktig. Den är ett instrument som har stöd av en överväldigande majoritet i detta parlament och det är därför vi ber dig och ordförande Barroso att inkludera den i alla lagstiftningsakter om den inre marknaden. Bara på detta sätt, genom att stärka enskilda arbetstagares roll och bidrag, kan marknaden uppnå sin fulla potential.

  George Sabin Cutaş (S&D). – (RO) Herr talman! Jag vill tacka föredragandena, i synnerhet António Correia De Campos, för ett väl utfört arbete och för deras ambitiösa förslag om hur man kan hantera utmaningen att förena två till synes motstridiga mål: att ge den inre marknaden en nystart och att återupprätta EU-medborgarnas förtroende för en väl fungerande marknad.

Som jag ser det måste inremarknadsakten omfatta ett sammanhållet och balanserat åtgärdspaket i linje med Grechbetänkandet och Montirapporten för att lägga grunden till ett Europa med mervärde för både medborgare och företag.

Medborgarnas intressen och rättigheter måste stå i centrum för åtgärderna för att blåsa nytt liv i och stärka den inre marknaden. I detta sammanhang välkomnar jag förslaget om en stadga för EU-medborgarna med information på flera språk om rätten att bo och arbeta i alla medlemsstater.

  Talmannen. – Vi har nu kommit till ögonkontaktsförfarandet. Jag har tyvärr ungefär 18 namn på min lista så alla kommer inte att kunna få ordet eftersom det inte finns tillräckligt med tid. Jag ska dock försöka att fördela tiden rättvist.

  Ildikó Gáll-Pelcz (PPE). – (HU) Herr talman! Flera lika viktiga saker styr den inre marknaden. Problemet på EU-nivå beror på att det inte finns någon heltäckande plattform, men detta skapar samtidigt tillväxtmöjligheter. De tre betänkandena tog hänsyn till dessa brister och beskrev dem också på ett utomordentligt sätt. Att bara beskriva dem räcker dock inte för att uppmuntra aktörerna. Jag lade fram flera ändringsförslag till förslaget till betänkande, bl.a. om lösningen av vissa utestående problem när det gäller arbetstagares fria rörlighet. Den inre marknaden måste dessutom gynna alla företag lika mycket. Här tänker jag särskilt på små och medelstora företag. En starkare ekonomisk tillväxt i EU kan bara uppnås om man undanröjer hindren på den inre marknaden. En vidsträckt och integrerad marknad kan i sig fungera som en drivkraft för innovation i framtiden. Jag gratulerar föredraganden, jag tackar kommissionsledamot Barnier för hans arbete och jag gratulerar det ungerska ordförandeskapet. Tack, herr talman!

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Försöken att bevara den inre marknaden sker ofta på bekostnad av sociala rättigheter och vissa nationella traditioner på arbetsmarknaden. För närvarande har den inre marknaden dessutom ett annat problem, eftersom den ekonomiska krisen kastar en skugga över dess möjligheter att vidareutvecklas på ett bra sätt. Jag anser emellertid att det är nödvändigt att inkludera en social dimension i lagarna om den inre marknaden för att se till att politiken är inriktad på medborgarna och för att uppnå sammanhållning genom respekt för sociala och arbetstagares rättigheter.

Vår gemensamma strävan måste vara att se till att den inre marknaden och dess funktion gynnar både medborgare och företag och därmed bidrar till att stärka Europas konkurrenskraft. Vi måste också inrikta lagstiftningsåtgärderna på att uppnå målen om en stabil och ansvarsfull lönepolitik och en tillräcklig kvinnlig representation i ledande positioner.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Herr talman! När det gäller EU-betänkanden ska man aldrig lita på etiketten utan alltid titta på själva innehållet. Dessa betänkanden verkar handla om den inre marknaden, handel och utflyttningen av jobb från höglöneländer till låglöneländer. En av föredragandena har emellertid inte försuttit chansen att hitta ännu en förevändning för att öka invandringen – inte bara inom Europa utan alldeles tydligt även från länder utanför Europa.

I Correia De Campos betänkande talas det om en tillströmning av högutbildade arbetstagare och säsongsarbetare – som normalt inte brukar vara kända för något övermått av kvalifikationer – som är positiv för den europeiska ekonomin. Människor ses inte som människor, utan som mobila produktionsfaktorer. Att hämta utbildad arbetskraft från tredje världen berövar fattiga länder på människor som de inte har råd att förlora.

Om man hämtar människor från tredje världen till Europa hämtar man dessutom också en del av tredje världen med dem. Man kan inte förvandla dem till nya européer med hjälp av lite kulturellt stjärnstoft. Det är inte människorna som är en produkt av olika kulturer, det är olika kulturer som är en produkt av olika människor.

  Lara Comi (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag stöder riktlinjerna i detta viktiga meddelande som kommissionen har utfärdat som svar på professor Montis rapport i maj förra året.

Styrning och partnerskap är två aspekter som är grundläggande för att ge den inre marknaden en nystart. För att den ska kunna bli effektivare och mer konkurrenskraftig behövs det verkligen en stark politisk vägledning och ett ledarskap på hög nivå. Detta uppnås även genom att hela det europeiska systemet blir mer demokratiskt. De ståndpunkter, beslut och rättsakter som vi antar måste vara resultatet av ett väl samordnat samarbete mellan de olika EU-institutionerna.

Parlamentets roll i utformningen av lagstiftning om den inre marknaden kan dessutom stärkas ytterligare. Lissabonfördraget har redan bidragit avsevärt till detta genom att fastställa nya regler som ger parlamentet större befogenheter, men detta är i sig inte tillräckligt. Jag tänker särskilt på de ärenden där parlamentet har uttryckt en stark och tydlig ståndpunkt som dock skiljer sig från rådets och medlemsstaternas regeringars ståndpunkt.

  Catherine Stihler (S&D). – (EN) Herr talman! Debatten är nödvändig därför att vi genom att få den inre marknaden att fungera bättre kan skapa ekonomisk tillväxt som leder till nya arbetstillfällen. Det gläder mig att man kunde komma fram till en kompromiss om den sociala klausulen. Balansen mellan marknaden och våra sociala värderingar är oerhört viktig; det hade varit till stor skada om denna princip hade gått förlorad.

Även om många medlemsstater gör framsteg anser många, tråkigt nog, dessutom att den digitala agendan är oviktig. Om medlemsstaterna inte levererar när det gäller denna agenda påverkas hela EU:s konkurrenskraft negativt. Vilka påtryckningar kan användas för att se till att ingen EU-medborgare, oavsett var han eller hon bor, hamnar på efterkälken i denna digitala revolution som vi är mitt uppe i?

När det slutligen gäller offentlig upphandling välkomnar jag kommissionens förslag. Men hur kan vi se till att en innovativ offentlig upphandling står i centrum för vår agenda?

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Idén att européerna måste skapa mer sysselsättning, eller fler arbetstillfällen, är grundläggande för oss. Det är framför allt nödvändigt att förstå att medborgarna måste stå i själva centrum för initiativet, vare sig det gäller konsumenträttigheter, kommunikationsstrategier, upphovsrätt eller att förbättra miljön för små och medelstora företags gränsöverskridande verksamhet, eftersom de utgör själva ryggraden i varje ekonomi.

Vi måste skynda på processen för erkännande av yrkeskvalifikationer för att främja rörligheten och samtidigt ta hänsyn till kollektivavtalen. Jag ser det också som särskilt viktigt att samma lagar tillämpas i alla medlemsstater, att det finns ett fullgott socialt skydd – jag upprepar, socialt skydd – och att social utestängning bekämpas.

Herr talman! Jag vill slutligen säga att införlivandet av dessa saker i ett europeiskt regelverk för yrkeskvalifikationer verkligen skulle gynna medborgarna, liksom en effektiv mekanism för arbetskraftens rörlighet.

  María Irigoyen Pérez (S&D). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för dina ord och jag håller med dig om att vi måste lyssna på våra medborgare och återupprätta deras förtroende för EU-projektet. I dag kan därför vara en stor dag för EU och EU:s sociala integration. Det beror på att vi i och med antagandet av betänkandena inte bara agerar för att ge den inre marknaden en nystart, vilket är en viktig åtgärd för att tackla den nuvarande ekonomiska krisen, utan också svarar på kraven från medborgare som vill gå vidare mot ett större EU och stärka de sociala rättigheterna.

EU måste hantera nya globala utmaningar genom att göra den europeiska ekonomin till en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft och stimulera påtaglig tillväxt, med fler och bättre arbetstillfällen. Detta mål ska emellertid baseras på en social klausul som ska införas i all lagstiftning om den inre marknaden som leder till att vi betonar och prioriterar medborgarna och därmed stärker deras sociala rättigheter.

Jag vill slutligen be kommissionen att lägga fram dessa förslag så snart som möjligt.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Den inre marknaden har utan tvekan varit mycket viktig för medlemsstaterna när det gäller de framsteg som de har gjort på det ekonomiska området. Den kommer att vara ännu viktigare i framtiden, särskilt för länder som mitt eget som försöker ta sig ur lågkonjunkturen.

(EN) Den inre marknaden behöver två saker som jag ser det: ökad kunskap hos allmänheten och i synnerhet de små och medelstora företagen om vilka möjligheter den inre marknaden erbjuder, och att vi måste få bort det som hindrar dess utveckling.

När det för det första gäller utvecklingen av e-handeln är höghastighetsbredband en absolut förutsättning. När det för det andra gäller en inre marknad för energi i EU är det europeiska superelnätet, som är ett långsiktigt projekt, helt nödvändigt. För det tredje, när det gäller innovation behöver vi ett EU-patent, som Enikő Győri talade om, inom ramen för ett utökat samarbete och även kompetenscenter vid universitet som utvärderas av oberoende parter.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Erfarenheterna har visat att det inte finns någon balans mellan konkurrens och försvaret av sociala och arbetstagares rättigheter. Vad som i dag sker när man liberaliserar den inre marknaden är att privatiseringarna ökar, att arbetslösheten ökar, att jobben blir farligare och att konsumenterna i många fall får sämre service. Det finns väldigt många exempel, även i mitt hemland Portugal, på avreglering av transporter, postverket och kommunikationer, där servicen nu är sämre, färre människor är anställda och arbetet är farligare. Det är därför vi menar att det är viktigt att försvara den sociala klausulen i alla dessa processer. Huvudproblemet är att den inte följs av vare sig regeringar, kommissionen själv eller rådet, vilket framgick tydligt av rådets överläggningar den 25 mars.

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Herr talman! Jag är övertygad om att det är mycket viktigt att medborgarna är medvetna och känner förtroende för att den inre marknaden ska bli en framgång. Detta förutsätter naturligtvis bl.a. kommunikation till medborgarna som är tillgänglig och begriplig. Jag vill än en gång uppmana kommissionen att allvarligt tänka igenom hur den ska förklara sina planer för medborgarna. Det offentliga samrådet om inremarknadsakten visade vad folk vill ha och vad man anser vara de största bristerna i den europeiska integrationen. De flesta identifierade förslag 48 som den viktigaste frågan, där kommissionen åtar sig att öka samrådet med det civila samhället. Man ska därefter lägga särskild vikt vid konsumenternas synpunkter i utformningen av lagstiftning. Jag förväntar mig att resultaten av de offentliga samråden kommer att beaktas i det här fallet.

Jag vill avsluta med att tacka och gratulera alla föredragandena och önska dig, herr kommissionsledamot, lycka till i det fortsatta arbetet.

  Anna Maria Corazza Bildt (PPE). – (EN) Herr talman! Det är dags att den reala ekonomin åter hamnar i fokus på den europeiska agendan och att återupprätta medborgarnas förtroende för vår gemensamma marknad. Nystarten för den inre marknaden är en historisk möjlighet för EU att ta tag i arbetet igen. Låt oss ta detta tillfälle i akt.

Det bästa sättet att verka för ett socialt EU är att skapa sysselsättning och det är det inremarknadsakten handlar om. Det är därför jag har försökt se till att denna viktiga akt inte blir urvattnad utan främjar EU:s förmåga att konkurrera på den globala marknaden och skapar arbetstillfällen. Jag har stått emot försök att införa onödiga regler och ännu mer byråkrati eller sådant som den sociala klausulen. Jag har stött det samförstånd som uppnåddes för att ge kommissionen ett brett mandat att gå vidare.

Nu är det dags att agera. Alla EU-institutionerna, aktörerna och rådet bör ta sin del av ansvaret och agera för att driva igenom frågor som varupaketet, tjänstedirektivet och småföretagsakten, samt att stärka förtroendet för e-handeln.

Sist men inte minst hoppas jag att detaljhandeln, som är en av den europeiska ekonomins grundpelare, också står högt upp på den politiska agendan.

  Sylvana Rapti (S&D). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Inser du att du håller Europas framtid i dina händer? Jag anser att dagens debatt är oerhört viktig för EU:s framtid, för EU-medborgarnas framtid och för eurons framtid. Det är oerhört svårt för EU-medborgarna i de 27 medlemsstaterna att uthärda och förstå de åtstramningar som de nu drabbas av om de inte inser den inre marknadens värde och betydelse. Jag anser därför att dagens debatt kommer att avgöra om den inre marknadens 20-årsjubileum nästa år blir en fest eller en likvaka.

Jag anser att medborgarna, företagen och makthavarna bildar en triangel. Denna triangel måste vara likbent. För närvarande är medborgarnas sida oerhört svag och detta kan bara rättas till genom en horisontell social klausul, vilket är skälet till att vi har begärt en sådan klausul, till att vi försöker nå en kompromiss. Låt mig avsluta med att Jacques Delors sade att ingen kan bli förälskad i den inre marknaden. Men man bör göra den värd att älska.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är ytterst tacksam mot var och en av er för era utmärkta anföranden som uttryckt en lång rad olika åsikter. Jag har lyssnat uppmärksamt på allt ni haft att säga, på den vaksamhet ni har uttryckt och även, överlag, på den uppmuntran och det stöd för vår strategi som ni har uttryckt och som jag är mycket medveten om är något vi behöver.

Jag vill än en gång tacka de tre föredragandena Sandra Kalniete, Cristian Silviu Buşoi och António Correia De Campos, och säga till Edvard Kožušník att han gjorde rätt i att lyfta fram den centrala roll som Malcolm Harbour har spelat i denna debatt, för det var ingen självklarhet att elva utskott – och jag vill tacka de föredragande som har yttrat sig – skulle kunna arbeta tillsammans. Detta holistiska eller gemensamma tillvägagångssätt rekommenderades av Louis Grech och Mario Monti, och kommissionen har under ordförande Barrosos ledning samtidigt utfört samma arbete. Vi har tillsammans med tolv andra kommissionsledamöter arbetat med utformningen av dessa 50 förslag och för att nästa vecka äntligen fastställa de tolv nyckelåtgärderna för att modernisera den inre marknaden och de tolv symboliska förslagen för dessa nyckelåtgärder.

Tadeusz Zwiefka talade nyss om utopier och påminde om grundarna. Jag kommer ihåg något som en av dessa grundare – Jean Monnet – sade när man tog de allra första stegen mot en inre marknad genom att slå ihop kol och stål 1950. Han sade: ”Jag är varken pessimistisk eller optimistisk, jag är bara beslutsam.” Jag tror att om vi i dag – och här upprepar jag mig – lyssnar noggrant på allmänheten och hör deras ilska, deras oro, när vi ser hur många av dem som har det svårt, när vi ser bristen på sysselsättning och tillväxt, då är det dags för en ny beslutsamhet, i synnerhet när det gäller ekonomin och tillväxten. Róża Gräfin von Thun nämnde för övrigt denna europeiska beslutsamhet alldeles nyss. Jag anser att det är mycket viktigt att ni på grundval av det oerhört konstruktiva arbete ni har utfört tillsammans med de olika utskotten och grupperna snart – det är åtminstone min förhoppning – ska kunna hålla en omröstning som demonstrerar denna beslutsamhet och som rådet, och för sin del även kommissionen, måste ta hänsyn till. Det förberedande arbete som ni tillsammans har utfört stärker mig hur som helst i min egen beslutsamhet och jag har känt mig lugnad av den positiva allmänna debatt som vi har fört i fyra månader om inremarknadsakten, eftersom jag kommer ihåg att vi fick 850 bidrag, liksom av det faktum att Europeiska rådet självt har uttryckt sitt stöd för vårt agerande.

Det är så kommissionen kommer att fastställa de förslag som man är skyldig att lägga fram inom de kommande tolv månaderna och jag hoppas att vi, rådet, parlamentet och kommissionen, ska kunna genomföra dessa texter 2011 och 2012.

Som ni ser producerar vi – kommissionen – genom er lagstiftning en stor mängd bestämmelser. De som jag för närvarande arbetar med om lärdomarna av den finansiella krisen är reaktiva eller preventiva bestämmelser. Med inremarknadsakten är ambitionen att skapa en proaktiv och dynamisk lagstiftning och i förlängningen, som Philippe Juvin och Sophie Auconie förespråkade, en inre marknad som är vad den borde vara: ett område av möjligheter i betydligt högre grad än ett område av begränsningar, vilket är hur små och medelstora företag och medborgarna ser på den.

Medborgarna är konsumenter och vi kommer att arbeta för att garantera att de produkter som de konsumerar är säkra och avskaffa alla diskriminerande hinder. Medborgarna är arbetstagare och vi kommer att arbeta för erkännandet av yrkeskvalifikationer och för att de sociala rättigheterna för personer som arbetar i ett annat land ska respekteras. Det var detta som Liisa Jaakonsaari och Evelyne Gebhardt förespråkade. Medborgarna använder offentliga tjänster. Det är en fråga som många av er har tagit upp, särskilt Kyriacos Triantaphyllides, och jag vill för övrigt rekommendera Françoise Castex, som talade nyss, att noggrant läsa – vilket hon säkert redan har gjort – min kollega Joaquín Almunias förslag om översynen av Monti-Kroes-paketet. Det innehåller enligt min mening nya och öppna svar om kvaliteten på och tillgången till offentliga tjänster. Medborgarna är dessutom sparare och låntagare och jag har nyligen utformat bestämmelser om en gemensam integrerad bolånemarknad.

Sedan har vi, vid sidan om medborgarna, företagen, som skapar sysselsättning. Jürgen Creutzmann, Othmar Karas, alldeles nyss, och Anna Maria Corazza Bildt, har talat om konkurrenskraftens betydelse, framför allt för små och medelstora företag. Vi ska arbeta för mer gynnsamma redovisnings- och skattebestämmelser, för framsteg inom innovation, patent och upphovsrätt, som Toine Manders tog upp, för tillgång till investeringar och även, anser jag, för offentlig-privata partnerskap. Jag vill tacka Bernadette Vergnaud för hennes stöd av vårt projekt om koncessioner.

Vi måste förbättra styrningen av den inre marknaden. Andreas Schwab sade något mycket viktigt alldeles nyss om att få bort de olika skiljeväggarna och jag har försökt arbeta med detta tillsammans med mina kolleger i kommissionen. Att få bort skiljeväggarna är av betydelse när man tar ställning till de olika direktiven.

Som ni redan vet genomför jag för närvarande en utvärdering – land för land, och tjänst för tjänst – av tjänstedirektivet, vilket Małgorzata Handzlik och Zuzana Roithová just nämnde, och jag ser tydliga bevis på skiljeväggar. Det leder ibland till en dragspelseffekt för en viss arbetstagare, ingenjör eller arkitekt när det gäller tillämpningen av tjänstedirektivet, yrkeskvalifikationsdirektivet och e-handelsdirektivet.

Herr Schwab! Jag vill arbeta för att få bort dessa skiljeväggar.

Morten Løkkegaard och Louis Grech tog även upp kommunikation. Innan man kommunicerar något måste man göra något och när man gör något måste man förklara det på ett sätt som gör att medborgarna kan förstå vad det är man har gjort. Det är därför jag lägger så stor vikt i hela systemet för den inre marknaden på verktyg som kan föra EU närmare medborgarna: Solvitsystemet, som börjar fungera bra, informationssystemet för den inre marknaden (IMI), gemensamma kontaktpunkter, Ditt Europa och forumet för att förbättra dialogen mellan alla aktörer och civilsamhället, som Louis Grech nämnde.

Herr talman! Låt mig sammanfattningsvis påminna alla om några av de saker som jag tror på och som har väglett mig i det uppdrag som jag anförtroddes med ert stöd.

Låt mig börja med min främsta övertygelse, eftersom vi talar om ekonomi och sysselsättning. Det är inte så att resten av världen väntar in oss. På vissa områden utvecklas den mycket snabbare än oss Vi får inte bli åskådare till vår egen framtid. Vi européer måste driva på vår egen framtid. Det viktigaste argumentet, den största kraften för att vi ska kunna skapa vår egen framtid är den inre marknaden. Jag var i Kina för ett par dagar sedan. Vi respekteras där därför att vi utgör en marknad med 500 miljoner konsumenter och medborgare. Låt oss fortsätta att sträva efter att slå ihop våra resurser och stärka själva stommen – den inre marknaden.

Den inre marknaden är själva hörnstenen, plattformen för vår ekonomi. Om den fungerar bra kommer allt som vi bygger utifrån den i form av privata initiativ för företag eller lokala, nationella och europeiska offentliga initiativ att fungera bättre. Varför kämpar vi t.ex. för att återigen ta itu med det patentproblem där det har rått ett dödläge de senaste 30 åren? Skälet är att alla offentliga och privata initiativ när det gäller innovation och kreativitet har försvagats, försvagats kraftigt, av att vi inte har ett EU-patent och för att våra patent kostar tio gånger så mycket som i USA. Så plattformen måste fungera effektivt. Det är själva kärnfrågan och när det väl är verklighet kan vi mer effektivt genomföra en massa olika initiativ på denna grund.

Min andra övertygelse är att tiden är inne att arbeta för förnyad tillväxt och här instämmer jag med Emilie Turunen som alldeles nyss efterlyste ett annat slags tillväxt. Den tillväxt som kommer att komma efter krisen, och här har Emilie Turunen alldeles rätt, kommer att vara annorlunda än den tidigare tillväxten. Den måste i högre grad respektera naturresurser, naturområden, som vare sig är gratis eller outtömliga, och vi ska integrera dessa mål särskilt i den nya lagen eller de nya bestämmelserna om offentlig upphandling, och om beskattning, som måste spela en roll i uppnåendet av en mer miljövänlig tillväxt.

Min tredje övertygelse är att en hållbar ekonomisk utveckling inte är möjlig utan innovation och social sammanhållning. Det är den dynamiska kompromiss som Pascal Canfin talade om och som Mario Monti har rekommenderat, även på skatteområdet. Pascal Canfin och Sergio Gaetano Cofferati tog båda upp denna fråga och Patrizia Toia tog precis upp en fråga som kommer att finnas med i förslagen till en inremarknadsakt, nämligen utvecklingen av en sektor som jag tror på, de sociala entreprenörskapen.

Min fjärde övertygelse, som jag vill upprepa här, är att om vi ska vinna kampen om konkurrenskraften måste vart och ett av våra territorier, oavsett hur svaga de är eller hur långt bort från Bryssel de ligger, spela en roll. Varje företag kan vinna sin egen strid, till och med de allra minsta, och vi måste hjälpa dem att göra det. Alla våra medborgare, även de svagaste, de som ibland stängs ute på grund av funktionshinder, kan slutligen vinna sina egen strid om konkurrenskraften, förutsatt att de får uppmuntran och stöd.

Min femte övertygelse är att i förhållande till vad som sker i resten av världen måste vår ambition vara, det vidhåller jag bestämt, att vara aktörer och inte åskådare. Vi får dessutom inte nöja oss med att Europa är en kontinent för konsumtion. Europa måste fortsätta att vara en kontinent för produktion, inte bara av tjänster, utan ett område där vi har en produktiv bas och som också är föremål för en del förslag som vi ska lägga fram om långsiktiga investeringar.

När jag utnämndes till kommissionsledamot beskrev jag min tvåfaldiga ambition för er. Den har inte förändrats utan kommer att vara densamma tills mitt mandat löper ut. Vi ska se till att finansmarknaderna – som vi behöver – åter tjänar den reala ekonomin, inte tvärtom, såsom har varit fallet de senaste 15 åren. Det är inte företagens roll att arbeta för marknaderna, utan reglerade finansmarknader, som står under bättre styrning och tillsyn, att tjäna den reala ekonomin. Vårt mål är att den reala ekonomin, dvs. den inre marknaden, åter ska tjäna tillväxt och mänsklig utveckling. Nästa vecka kommer ni att kunna läsa förslaget till inremarknadsakten – det kommer kanske inte att vara perfekt och det kan säkert förbättras – som ska läggas fram av kommissionen mot bakgrund av er debatt och även mot bakgrund av denna tvåfaldiga ambition: att se till att marknaden åter börjar tjäna ekonomin och att ekonomin åter börjar tjäna tillväxt och mänsklig utveckling.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman! Jag vill tacka alla som har deltagit i dagens debatt. För mig är detta oerhört viktigt i två avseenden. Ni har å ena sidan bekräftat det ungerska ordförandeskapets övertygelse om att den inre marknaden spelar en mycket viktig roll för att stimulera ekonomisk tillväxt i EU och se till att vi kan börja skapa nya arbetstillfällen igen. Den andra stora fördelen med denna debatt är att väldigt många tankar och idéer har uttryckts som vi även kommer att kunna integrera i rådets arbete. Kommissionen har redan gjort en stor del av detta arbete. Men naturligtvis återstår mycket arbete även för dem. Rådet vill ha ett mycket nära samarbete med parlamentet längre fram när den specifika lagstiftningen antas. Alla som har bidragit till denna process fram till nu, som föredragande eller som ledamöter i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och vars deltagande vi räknar med i framtiden också, ska därför ha tack.

Det har redan påpekats flera gånger att det ungerska ordförandeskapet har haft ett starkt Europa som mål. Det är också det ungerska ordförandeskapets motto. Vi säger dessutom alltid att vi tänker oss ett starkt Europa där medborgarna, folket, står i centrum för politiken, och det är också något vi inte får förlora ur sikte när vi talar om den inre marknaden.

Jag vill ta upp några av de frågor som oftast kom upp under debatten för sig. Den första är de små och medelstora företagens situation. De är definitivt nyckelaktörer på den inre marknaden och vi kommer därför att göra allt för att placera dem på kartan. Det betyder delvis att det ska bli lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering, att de administrativa bördorna ska minskas och att det ska bli lättare för dem att delta i offentliga upphandlingar. Vi lägger stor vikt vid att blåsa nytt liv i småföretagsakten, som kommer att stå på rådets (konkurrenskraft) agenda i maj. Vi kommer även att anta slutsatser om denna fråga.

Den andra frågan är den digitala agendan. Väldigt mycket har sagts även om detta under dagens debatt. Vi vet alla att det finns en enorm outnyttjad potential på detta område. Vi måste förbättra möjligheterna och villkoren för papperslös administration och papperslösa affärstransaktioner. Initiativ för e-handel och e-förvaltning tjänar detta syfte, men i en bredare mening anser jag att syftet med direktivet om konsumenters rättigheter också är att uppmuntra gränsöverskridande transaktioner med hjälp av en gemensam uppsättning EU-regler. Här kan jag även nämna genomförandet av tjänstedirektivet, som påverkar en betydande del av den inre marknaden och där enklare elektronisk administration är ett viktigt inslag.

En tredje punkt som jag vill ta upp är att fullbordandet av den inre marknaden enligt min uppfattning är otänkbar om man inte bygger upp och kompletterar energi- och transportinfrastrukturen. Det ungerska ordförandeskapet har under de första tre månaderna redan ägnat särskild uppmärksamhet åt att förverkliga den inre energimarknaden. Flera ledamöter tog upp infrastrukturobligationer under debatten. Vi ser med intresse fram emot resultatet av det offentliga samrådet om detta. Skyddet av den immateriella äganderätten är en annan fråga som vi fram till nu har ägnat stor uppmärksamhet. Jag nämnde även EU:s patentsystem i min inledning och är säker på att vi, när det utökade samarbetet har inletts, tillsammans kommer att kunna utforma dess innehåll och göra maximala framsteg vid rådets (konkurrenskraft) möte i maj när det gäller genomförandebestämmelserna. Det är min förhoppning att det till och med ska vara möjligt för oss att nå en överenskommelse.

Jag vill slutligen ta upp de sociala aspekterna. Det här är också den fråga som genererade mest intresse i dagens debatt och som även väckte de starkaste känslorna i parlamentet. Jag tror att debatten var mycket livlig om denna fråga även i kommissionen och är säker på att den kommer att bli det i rådet också.

Som jag sade tidigare behöver vi ett starkt Europa där människan står i centrum. Jag anser att detta tydligt visar hur det ungerska ordförandeskapet ser på denna fråga, men vi kan bara uppnå detta genom ett balanserat tillvägagångssätt där vi tar hänsyn till alla aspekter. Det vill säga, att om vi ställer människan i centrum är den viktigaste uppgiften att skapa sysselsättning, för om vi kan garantera att alla som vill arbeta kan göra det menar jag att vi inte kan erbjuda våra medborgare mer än så.

Det andra är att den europeiska samhällsmodellen, den europeiska sociala marknadsekonomin, som vi alla vet har satts på prov. Det ligger i vårt gemensamma intresse att skydda den. Det finns naturligtvis inte en enda modell i samtliga 27 medlemsstater, eftersom vi alla tillämpar den på olika sätt. Vi måste också vara realistiska. Denna modell har satts på prov. EU:s konkurrenskraft, medlemsstaternas konkurrenskraft, beror på om vi kan anpassa denna samhällsmodell till 2000-talets utmaningar. Vi får därför inte ha inställningen att detta är något heligt, utan något som vi försvarar genom gemensamma insatser men också anpassar till 2000-talet.

Även rörligheten har slutligen nämnts ofta. Jag anser att det här är ett område där vi snabbast och enklast kan göra framsteg och vi vill givetvis anta slutsatser om detta vid rådets (konkurrenskraft) möte i maj.

Det är slutligen det ungerska ordförandeskapets avsikt att den inre marknaden ska bli så synlig som möjligt och vi är beredda att göra åtaganden på högsta nivå. Här räknar vi med ledamöterna och ordföranden i kommissionen och med ledamöterna och talmannen i Europaparlamentet.

  Sandra Kalniete, föredragande. – (LV) Herr talman! Jag vill avsluta denna mycket givande diskussion med att understryka att den har visat att vi, Europaparlamentets ledamöter, inser att vi har ett ansvar gentemot Europas folk att blåsa nytt liv i ekonomin och skapa nya arbetstillfällen. Konsolideringen av den inre marknaden är lika betydelsefull för att blåsa nytt liv i ekonomin som de två andra initiativen: den förstärka ekonomiska styrningen och 2020-strategin. Vi måste ge den inre marknaden en tydligare politisk profil. Både politiker och samhället i stort måste inse dess betydelse, så kommunikation är en mycket viktig del av arbetet för att ge den inre marknaden en nystart: kommunikationen med företag, med européer och även mellan de tre institutionerna. Jag är mycket glad över att vi är överens om målet att ena, stärka och ge den inre marknaden en nystart.

  António Fernando Correia De Campos , föredragande. – (PT) Herr talman! Jag vill börja med att tacka alla för debatten, som har varit mycket givande. Jag fick inte tillfälle alldeles nyss att läsa den sista delen av mitt anförande, som helt enkelt var ett tack till kommissionsledamot Barnier. Det finns inget bättre sätt för mig att tacka honom än att påminna om den första meningen i hans anförande. Han sade att det är dags för Europa att höja ribban och inte bara ge människor dåliga nyheter. Jag kunde inte hålla med dig mer, herr kommissionsledamot, och vill med anknytning till detta säga att parlamentet har gjort sitt jobb i god tid och står redo att ge människor goda nyheter.

  Cristian Silviu Buşoi, föredragande. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka er alla för era inlägg i debatten och för era positiva kommentarer. Jag vill även tacka mina kolleger Sandra Kalniete och António Correia De Campos för deras utmärkta arbete.

Vi har nu tre betänkanden på bordet som är resultatet av ett par månaders hårt arbete. Trots de svårigheter som vi har stött på är jag nöjd med resultatet. Vi har fastställt rätt utmaningar och ett antal tänkbara lösningar. De är också ett tydligt uttryck för Europaparlamentets vilja att fördjupa och stärka den inre marknaden.

Jag är fast övertygad om att de tre betänkandena kommer att vara ett bra komplement till det breda offentliga samråd som organiserades av kommissionen och genererade nästan 750 svar. Jag välkomnar det intresse som företag, enskilda, icke-statliga organisationer och offentliga myndigheter har visat för inremarknadsakten, eftersom det är avgörande att vi har en bred enighet om åtgärderna för att anpassa den inre marknaden till våra medborgares och företags förväntningar.

Det gläder mig att se att kommissionen verkligen är aktiv och att några av initiativen redan är på gång. Jag tvivlar inte på att kommissionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets synpunkter, för den viktigaste frågan är när allt kommer omkring: spelar våra insatser och vårt arbete någon större roll? Mitt svar är: ja, det gör de, men då måste vi vara modiga och inte blyga. Vi måste agera omedelbart, inte om några år. Vi måste alla agera tillsammans och inte var för sig med isolerade insatser. Det är dags att agera.

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Herr talman! Tidigare under debatten sade min kollega Cornelis de Jong att mina kommentarer i den fråga jag ställde till en kollega var opassande. Jag anser inte att det är opassande att ställa en fråga om vilket inflytande en ledamot av parlamentet har på denna institution.

Får jag be om tystnad så att jag kan tala?

Det är inte rättvist att en person kritiseras för att hon ställer en fråga här i parlamentet. Frågan besvarades inte och borde besvaras. I stället besvarade min kollega frågan om sysselsättningen i West Midlands. Får jag då påminna honom om hur EU subventionerade bort jobben från Ryton-fabriken i Coventry?

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstning: 6 april 2011.

Omröstningen om kommissionens uttalande om offentlig upphandling kommer att äga rum vid nästa sammanträde.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Detta förslag innebär att lagstiftningen förenklas genom att flera direktiv slås ihop. Det förtydligar i själva verket lagarna och gör dem lättare för företag och konsumenter att förstå och följa. Jag anser att detta kommer att ge den inre marknaden en ny skjuts och förhoppningsvis även regioner som på grund av sin storlek, sitt avlägsna läge och sitt ekonomiska beroende av ett begränsat antal produkter har en svagare ekonomi, vilket är fallet med de yttersta randområdena. Det krävs överhuvudtaget åtgärder för att hantera den nedgång i efterfrågan som är en följd av köp över gränserna, och det är viktigt att se till att denna lagstiftning gynnar regioner som Azorerna. Mer isolerade områden har ett större intresse av att exportera sina varor. Deras företag måste ha tillgång till tydlig lagstiftning och deras konsumenter måste ha tillgång till ett större utbud av varor till mer konkurrenskraftiga priser. I situationer där det finns harmoniserad lagstiftning på områden som förhandsinformation, vilket tas upp i detta nya förslag, är ett sätt att stärka förtroendet för produkter från yttersta randområden – och därmed öka deras tillgänglighet och konsumtion på den inre marknaden – att förbättra deras anseende med hjälp av kvalitetscertifiering genom att vidta särskilda åtgärder i detta syfte.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Den ekonomiska och finansiella kris som vi fortfarande genomgår har visat oss att vi riskerar att knuffa hela samhället närmare en kollaps om vi avlägsnar oss från ekonomins grundläggande syfte, vilket är att säkra medborgarnas välfärd. Detta gäller även den inre marknaden. Vi får inte glömma bort att dess funktion är att låta varje EU-medborgare dra nytta av likvärdiga ekonomiska och sociala rättigheter beträffande sin välfärd över hela EU. Den inre marknaden måste fördjupas och återigen inriktas på medborgarna och deras intressen. Jag anser att det under denna kris är viktigt att vi drar så mycket nytta som möjligt av något som Europa har och som är än mer värdefullt, nämligen mänskligt kapital. Arbetstagarnas rörlighet inom EU är nyckeln till ekonomisk återhämtning och den inre marknadens utveckling. Vi måste uppmuntra denna rörlighet och det första meningsfulla steget är att undanröja alla hinder som hindrar arbetskraftens rörlighet inom EU. Restriktionerna för arbetstagare från de nya medlemsstaterna hämmar en sund utveckling av den inre marknaden och måste omedelbart avskaffas.

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. – (IT) För att ge den inre marknaden en nystart måste EU:s politik verka i en företagsvänlig miljö som syftar till att uppmuntra innovation och tillväxt och en strategisk ompositionering av den europeiska ekonomin. EU behöver ett starkt politiskt ledarskap för att fastställa och genomföra så omfattande ekonomiska prioriteringar. Den nya europeiska strategi som har inspirerats av riktlinjerna i Montirapporten har den fördelen att den anger konkreta åtgärder för att vi ska komma ur denna ekonomiska kris genom att återställa produktivitets- och sysselsättningsnivåer. Av de 50 förslag som föreslås av kommissionen vill jag särskilt ta upp de åtgärder som har vidtagits för att göra små och medelstora företag mer konkurrenskraftiga, förbättra tillgången till krediter och till internationalisering, så att de kan dra nytta av de nya investeringsmöjligheter som erbjuds på den globala marknaden. Jag vill ta tillfället i akt och än en gång påminna er om att de små och medelstora företagen är de mest autentiska representanterna för den europeiska ekonomiska strukturen och att det finns oräkneliga framgångsrika exempel som förtjänar uppmuntran och stöd. Den digitala agendan, att bekämpa varumärkesförfalskningar, att stärka e-handeln och rationalisera upphandlingssystemet är andra prioriteringar som har brett stöd och som syftar till att förverkliga de ekonomiska positiva effekter som främjar monetär stabilitet och sammanhållning.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Uttrycket ”inremarknadsakten” har varit på allas läppar ända sedan professor Mario Monti skrev sin rapport. Jag väntar med spänning på de tolv åtgärder som kommissionen ska slå fast som avgörande för den inre marknadens framtid. Jag kan samtidigt föreställa mig vad de kommer att handla om. Så i dag vill jag inte tala så mycket om konkreta idéer som EU-patentet, upphovsrätten eller offentlig upphandling, utan inrikta mig på de principer som vi enligt min mening bör vägledas av.

Jag anser att de framtida bestämmelserna om den inre marknaden å ena sidan bör spegla den filosofi kring den inre marknaden som har utvecklats genom åren, men å andra sidan anpassas till 2000-talets realiteter. Som exempel vill jag nämna den princip som vägledde Europeiska gemenskapen ända från början – försvaret av så kallad parallell handel, eller handel med lagliga produkter utanför officiella distributionskanaler, t.ex. att man i Tyskland säljer teveapparater av märket Grundig som har köpts lagligt i Frankrike. I dag sker parallell handel mycket ofta på nätet på en mängd olika webbplatser. Denna rättighet bör försvaras genom att man stöder den inre marknadens utveckling på nätet och e-handelns utveckling överhuvudtaget och genom att förbättra tillgången till kulturföremål i lagliga nätbutiker. Mycket återstår att göra på detta område, både när det gäller att göra det lättare för företag att verka i den virtuella världen men även när det gäller att stärka konsumenternas förtroende för transaktioner på nätet.

  Kinga Göncz (S&D), skriftlig. – (HU) Den inre marknaden är den viktigaste drivkraften bakom EU:s utveckling och förutom att stärka konkurrenskraften skapar den också en ram för social integration och skapar sysselsättning. Förslag om en fördjupning av den inre marknaden måste, vare sig de handlar om att undanröja administrativa hinder för småföretag eller stimulera e-handel, ha medborgarnas bästa för ögonen. Genomförandet av strategin får inte påverka sociala rättigheter eller urholka landvinningar på välfärdsområdet. Det finns fortfarande alltför många hinder för att arbetstagares, köpares och konsumenters rättigheter ska kunna upprätthållas utan inre gränser. Genomförandet av direktivet om fri rörlighet är dessutom ofullständigt, trots att det är mycket viktigt för att vi ska kunna återhämta oss från krisen att så många människor som möjligt är sysselsatta och att den europeiska arbetskraften förvaltas på bästa sätt. En väl fungerande inre marknad främjas av den gemensamma europeiska åtgärden mot korruption och organiserad brottslighet och av genomförandet av Stockholmsprogrammet som syftar till att upprätta ett område av frihet, säkerhet och rättvisa. Vi måste vidta åtgärder för att se till att yrkeskvalifikationer erkänns inom EU, att pensionsrättigheter kan överföras och att det finns tillgång till grundläggande banktjänster. Vi har även andra uppgifter att ta itu med för att uppnå fri rörlighet för tjänster och respekt för utstationerade arbetstagares rättigheter.

  Liem Hoang Ngoc (S&D), skriftlig. – (FR) Med tanke på hur viktig denna fråga är och de snäva tidsramarna för parlamentets arbete kan vi alla vara nöjda med vad vi har lyckats åstadkomma. Jag ställer mig bakom prioriteringarna i de olika betänkandena, i synnerhet erkännandet av yrkeskvalifikationer, att pensionsrättigheter ska vara överförbara, rationaliseringen av upphandlingsförfarandena, initiativen för små och medelstora företag och att alla ska ha tillgång till vissa grundläggande banktjänster.

Visst anser jag att det fanns andra åtgärder som förtjänade att nämnas, t.ex. frågan om kollektiva resurser, men jag är väl medveten om att det var svårt att välja mellan dessa 50 förslag. Jag är också glad över att vi lyckades nå en kompromiss om den sociala klausulen, som innebär att all lagstiftning om den inre marknaden måste föregås av en bedömning av de sociala konsekvenserna och, om det är motiverat mot bakgrund av vad man kommer fram till, innehålla en hänvisning till politiska och sociala rättigheter.

En annan anledning för oss att vara nöjda är att parlamentet efterlyser garanterad tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och sociala tjänster av allmänt intresse som är av hög kvalitet och erbjuds till överkomliga priser, och uppmanar kommissionen att ta initiativ till lagstiftning inom olika sektorer när det gäller detta.

  Jan Kozłowski (PPE), skriftlig. – (PL) Låt mig börja med att tacka föredragandena för det arbete som de har lagt ned på betänkandena om den inre marknaden och även gratulera dem till slutresultatet. Jag är glad att vi inför 20-årsjubileet av upprättandet av den inre marknaden har en resolution som kommer att göra det lättare för européerna att dra full nytta av den inre marknadens möjligheter. Jag är säker på att dess ikraftträdande kommer att leda till att de europeiska marknaderna blir mer konkurrenskraftiga och föra oss närmare målen i Europa 2020-strategin. Jag anser att TEN-T-näten spelar en viktig roll för att uppnå en effektivt fungerande inre marknad. Jag är därför glad över att deras särskilda betydelse uppmärksammas i betänkandena. TEN-T-näten är en av stöttepelarna för en effektivt fungerande marknadsekonomi, eftersom de skapar förutsättningar för en rättvis konkurrens i hela EU. Beträffande de beslut som vi måste fatta om TEN-T-nätens framtida utformning vill jag uppmärksamma behovet av att skapa bättre förbindelser mellan de ”gamla 15” och de nya medlemsstaterna, och att en större intern sammanhållning på transportområdet i den utvidgade unionen är en viktig faktor för EU:s konkurrenskraft.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. – (HU) Den inre marknaden är avgörande för EU-ekonomins framtida tillväxt. Särskild uppmärksamhet måste ägnas de små och medelstora företagen, eftersom det är de som har den största potentialen att skapa tillväxt och sysselsättning. Den inre marknaden måste erbjuda fördelar för små företag, för det är de som står för de flesta arbetstillfällena, samtidigt som det är svårare för dem att dra nytta av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder. De har problem med att finansiera utveckling och innovation. Vi måste också uppmärksamma lokala företag i eftersatta och glesbefolkade områden och i problemtyngda stadsområden. Konkurrenspolitiken är en grundläggande möjlighet att göra det möjligt för EU att ha en dynamisk, effektiv och innovativ inre marknad och att även kunna konkurrera på global nivå. EU måste vidta viktiga åtgärder för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till information så att de blir medvetna om den inre marknadens möjligheter och vilka finansieringsmöjligheter EU erbjuder. Även jag anser att målen i Europa 2020-strategin och delar av småföretagsakten måste införlivas i alla EU-åtgärder som rör den inre marknaden. Det är avgörande för att övervinna befintliga hinder på nationell nivå och EU-nivå.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (EN) Enligt min åsikt bör en inre marknad för européer också vara en inre marknad av hög kvalitet. I det här betänkandet nämns detta tyvärr inte alls. I EU säljs produkter ibland under samma namn, men med olika sammansättningar i olika länder. Produkter har enligt vad som påstås samma namn men finns tillgängliga i olika koncentration eller styrka. Det har rapporterats om fall där produkter av fyra olika kvaliteter har sålts under samma namn beroende på destinationsland. Följden blir att den till synes identiska produkten är av varierande kvalitet beroende på i vilket land den köps. Eftersom varunamnet förknippas med en viss kvalitet kan denna praxis vilseleda allmänheten. Företagen måste undvika att vilseleda konsumenterna om fördelarna med ett visst varumärke. Om producenterna vill sänka kvaliteten på de varor de säljer bör de använda ett annat varunamn. Våra medborgare tror att kvaliteten på varumärkesprodukter är identisk på alla marknader, enligt principen att ett visst varunamn står för en viss kvalitetsnivå. Eftersom detta är något som bekymrar mina väljare vill jag ta upp det till diskussion här i parlamentet.

  Marianne Thyssen (PPE), skriftlig. – (NL) Jag är glad över att den tidigare kommissionsledamoten Mario Montis rapport, som överlag har lovordats, och i vilken han förespråkar att den inre marknaden ska vidareutvecklas och fullbordas som en förutsättning för ”en social marknadsekonomi med en hög konkurrenskraft”, fick ett snabbt gensvar från Europaparlamentet. Det är trots allt obestridligt att den finansiella och ekonomiska krisen har varit ett hårt slag för Europa. En vidareutvecklad inre marknad, som är den största marknaden i världen, kommer i detta sammanhang att vara en av våra viktigaste tillgångar.

Vi måste vidta riktade åtgärder för våra små och medelstora företag, som utgör navet i Europas ekonomi: ge dem tillräckligt tillträde till kapitalmarknaderna, underlätta handeln på nätet och ta ett första steg mot ett gemensamt konsoliderat skatteunderlag för bolagsbeskattning. Även våra medborgare har allt att vinna på detta: möjligheter att studera utomlands, strängare säkerhetskrav för leksaker, billigare roamingavgifter. Vi kan som europeiska beslutsfattare inte nog betona detta. Utmaningarna är avsevärda, vilket är skälet till att vi måste göra vårt bästa för att skapa ett komplett regelverk för en inre marknad för nättjänster. Med dessa tre betänkanden skickar Europaparlamentet en tydlig signal om att vi menar allvar med att reformera den inre marknaden. Låt oss nu vara konsekventa när vi sätter igång med detta arbete.

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) Om EU ska kunna övervinna de nuvarande svåra villkoren och kunna konkurrera med de snabbväxande ekonomierna måste man investera i sektorer som ger EU en konkurrensfördel. Den gemensamma marknaden är EU:s största konkurrensfördel och bör därför utnyttjas. Konjunkturnedgången leder dessutom till att EU:s medlemsstater binder sig närmare varandra på det ekonomiska området och detta måste vi dra nytta av för att konsolidera den europeiska ekonomin så att den blir mer konkurrenskraftig på både inhemsk och internationell nivå. Vi måste i våra officiella dokument därför sträva efter att främja en ambitiösare fördjupning av den gemensamma EU-marknaden, i synnerhet marknaden för tjänster. Dessutom bör företagens roll i skapandet av en fungerande inre marknad lyftas fram.

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman

7. Begäran om upphävande av parlamentarisk immunitet: se protokollet

***

  Sonia Alfano (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Före omröstningen vill jag gärna påminna parlamentet, rådet och kommissionen om den jordbävning som ägde rum i L’Aquila för två år sedan, i vilken 309 människor dog och över 1 650 människor skadades. Nu när jag har tagit upp denna fråga kommer jag i dag att skicka alla parlamentsledamöter en video som filmades i L’Aquila den 13 januari. Jag vill uppmana alla mina kolleger att titta på den, eftersom invånarna i L’Aquila väntar på en stark reaktion från EU:s sida.

  Talmannen. – Tack, fru Alfano! Även jag nämnde under morgonens debatt denna fruktansvärda årsdag. Ni gjorde helt rätt i att påminna det fullsatta parlamentet om den.

  David-Maria Sassoli (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I går natt inträffade ännu en tragedi i Medelhavet. Invandrare från norra Afrika dog när de försökte ta sig till Italien och Europa. 130 människor saknas och 20 kroppar har redan påträffats.

När det gäller invandring får vi aldrig glömma att vi talar om män, kvinnor och barn, att det inte bara är siffror. Nu får det räcka med tystlåtenheten: det är dags att rådet och regeringarna agerar. Det civila och demokratiska Europa måste visa sin sorg och jag vill därför be er, herr talman, att uppmana parlamentet att hålla en tyst minut till minne av invandringens offer.

(Applåder)

  Talmannen. Tack, herr Sassoli! – Naturligtvis tillmötesgår jag din begäran. Innan jag ber parlamentet hålla en tyst minut för att minnas dessa offer vill jag ge ordet till Rui Tavares som har bett att få tala om samma händelse.

  Rui Tavares (GUE/NGL). – (EN) Herr talman! Vi har fått veta att en båt från Libyen med flyktingar har kapsejsat i Medelhavet. Vi vet att döda har påträffats och att 150 människor saknas.

För nästan ett år sedan godkände parlamentet ett medbeslutandedokument om en nödmekanism som skulle göra det möjligt att flytta flyktingar som är under väpnad attack eller befinner sig i en krissituation, såsom är fallet med inbördeskriget i Libyen. Detta dokument har nu legat på rådets bord i ett år. Förra månaden ställde vi en muntlig fråga till rådet där vi påpekade att det gällde människors liv och att det var viktigt. I dag är detta, sorgligt nog, inte något som behöver påpekas.

  Talmannen. – Med anledning av David-Maria Sassolis begäran, som jag tror vi alla stöder, håller vi nu en tyst minut till minne av dem som dog i går natt.

(Parlamentet höll stående en tyst minut.)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Bara 20 sekunder för att föra fram en avvikande mening i denna kör av politisk korrekthet. Ni är ensamma ansvariga för dödsfallen på grund av de falska förhoppningar som ni inger i Europa och över hela världen om att vi står beredda att välkomna alla dessa människor. De är helt och hållet ert ansvar.

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bara fråga hur många tysta minuter som vi måste hålla innan vi har en gemensam europeisk invandringspolitik.

(Applåder)

  Talmannen. – Det här är inte rätt tidpunkt att inleda en debatt om en fråga som vi diskuterade så sent som i går.

8. Omröstning

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

8.1. Förslag till ändringsbudget nr 1/2011 – Avsnitt III – Kommissionen (A7-0115/2011, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska) (omröstning)

8.2. Användning av EU:s solidaritetsfond – Översvämningar 2010 i Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien (A7-0114/2011, Reimer Böge) (omröstning)

8.3. Fiskeavtalet mellan EG och Komorerna (A7-0056/2011, Luis Manuel Capoulas Santos) (omröstning)

8.4. Tvistlösningsmekanism under handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet om upprättandet av en associering mellan EG och Jordanien (A7-0067/2011, Emilio Menéndez del Valle) (omröstning)

8.5. Avtal mellan EU och Marocko om inrättande av en tvistlösningsmekanism (A7-0066/2011, George Sabin Cutaş) (omröstning)

8.6. Tvistlösningsmekanism för handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan EG och Egypten (A7-0068/2011, Gianluca Susta) (omröstning)

8.7. Ukrainas deltagande i unionsprogram (A7-0063/2011, Ryszard Antoni Legutko) (omröstning)

8.8. Import av fiskeriprodukter från Grönland (A7-0057/2011, Carmen Fraga Estévez) (omröstning)

8.9. Beviljande eller återkallande av internationellt skydd (A7-0085/2011, Sylvie Guillaume) (omröstning)

8.10. Europeisk statistik om turism (A7-0329/2010, Brian Simpson) (omröstning)

8.11. Gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete (A7-0017/2011, João Ferreira) (omröstning)

8.12. Fiske – tekniska övergångsbestämmelser (A7-0024/2011, Estelle Grelier) (omröstning)

8.13. Beräkning av inkomster och utgifter för budgetåret 2012 – Avsnitt I – Parlamentet (A7-0087/2011, José Manuel Fernandes) (omröstning)

– Före omröstningen:

  José Manuel Fernandes, föredragande. – (PT) Herr talman! Jag vill göra en enkel teknisk korrigering som på intet sätt ändrar betänkandet. Det finns ett fel i utskriften när det gäller artikel 400 om egna inkomster. Artikeln handlar om inkomster från skatt på löner och andra ersättningar till institutionernas ledamöter, tjänstemän, övriga anställda och personer som erhåller pension. Den siffra som anges är 48 103 216, men korrekt siffra ska vara 63 103 216. Det här är bara en teknisk ändring eller korrigering som på intet sätt ändrar betänkandet eller får några andra konsekvenser.

8.14. Godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa (B7-0227/2011) (omröstning)

– Före omröstningen:

  Glenis Willmott (S&D). – (EN) Herr talman! Parlamentsledamöterna har en viktig roll att spela genom att granska beslut om hälsopåståenden. Jag har fått en mängd brev och e-postmeddelanden från oroliga föräldrar, stora hälso- och konsumentorganisationer, barnmorskor, sjuksköterskor och läkarförbund, samt från Unicef och WHO. Innan det råder verklig enighet inom forskarvärlden om påståendets giltighet kan vi inte tillåta det. De nu tillgängliga bevisen är inte entydiga och det finns inga bevis som kan göra det berättigat att använda ett sådant påstående på tillskottsnäring.

Om DHA framställd på syntetisk väg i framtiden visar sig ha en bevislig gynnsam effekt på spädbarn bör vi se till att det blir en grundläggande ingrediens i all modersmjölksersättning och inte låta det utnyttjas som en marknadsföringsploj av ett visst varumärke. Jag uppmanar er att stödja denna resolution.

  Esther de Lange (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill absolut inte öppna debatten på nytt, men vi bör verkligen tänka oss för innan vi ger ordet åt människor som lägger fram sina personliga åsikter som vetenskapliga bevis. Låt oss bara rösta. Vi har bestämt oss.

(Applåder)

8.15. EU-politik för internationella investeringar (A7-0070/2011, Kader Arif) (omröstning)

8.16. Skydd av EU:s ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier (A7-0050/2011, Cătălin Sorin Ivan) (omröstning)

8.17. Regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (A7-0062/2011, Marietta Giannakou) (omröstning)

8.18. Styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden (A7-0083/2011, Sandra Kalniete) (omröstning)

8.19. En inre marknad för européer (A7-0072/2011, António Fernando Correia De Campos) (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 2:

  Jürgen Creutzmann (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill för ALDE-gruppens räkning föreslå ett muntligt ändringsförslag beträffande ändringsförslag 2. Det innebär att följande ord i ändringsförslag 2 skulle strykas: ”genom att ge de offentliga förvaltningarna en ’verktygslåda’ för att utvärdera kvaliteten på sådana tjänster.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

8.20. En inre marknad för företag och tillväxt (A7-0071/2011, Cristian Silviu Buşoi) (omröstning)

  Talmannen. – Omröstningen är härmed avslutad.

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

Rekommendation: Luis Manuel Capoulos Santos (A7-0056/2011)

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Syftet med förslaget är att upprätta ett nytt protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Unionen Komorerna.

Genom den föreslagna resolutionen kommer fiskemöjligheterna för EU:s fiskefartyg att fastställas utifrån de överskottsbestånd som finns tillgängliga, liksom den ekonomiska ersättning som krävs i gengäld för tillträdesrätten och för att stödja fiskerisektorn.

I princip välkomnar jag detta avtal. Kontrollerat fiske är alltid bättre än okontrollerat fiske. Vi måste emellertid utnyttja avtalet på rätt sätt och ständigt utvärdera hur det fungerar. För mig är den enkla och naiva frågan att även om det finns ett överskott i fiskbestånden i dag så måste vi se till att denna situation kvarstår under kommande år.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! När jag läser vår omröstningslista känns det som om jag läser en lång och dyr matsedel. Varje punkt handlar om att omfördela resurser från de europeiska skattebetalarna, antingen till någon fiskerifond eller solidaritetsfond eller för att rädda översvämningsdrabbade områden eller vad det nu kan vara.

Jag vill ta upp ett särskilt missbruk av denna process, nämligen utnyttjandet av artikel 122.2 för att skaffa pengar för att rädda olycksdrabbade ekonomier, närmare bestämt Portugal. Denna fond var avsedd för naturkatastrofer som jordbävningar och översvämningar. Detta har omtolkats till att betyda en ekonomi som har slut på pengar. Det är rent ut sagt olagligt. Inte nog med att det inte föreskrivs i fördragen. Det är uttryckligen förbjudet enligt ”no bail-out”-regeln. Detta parlament bryter klart och tydligt mot sina egna regler. Genom att undsätta dessa länder gör vi dem en otjänst, eftersom man inte hjälper en skuldsatt vän genom att tvinga på honom ännu ett lån. Och vi gör naturligtvis våra egna skattebetalare en otjänst förutom att vi bryter mot lagen. Det är absurt att Irland och Grekland ska vara med och undsätta Portugal. Man kan inte fortsätta att sätta sig i skuld hur länge som helst. Räkenskapens dag är inne.

  Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! Under gårdagens omröstningar diskuterade vi invandringsfrågan. En av de frågor som borde ha diskuterats när det gäller invandring är hur vi ska göra det mindre attraktivt för människor att lämna sina hemländer, eller göra det mer attraktivt för dem att stanna i sina hemländer. Och varför försöker de lämna sina länder och därmed ofta klippa av familjeband och andra känslomässiga band?

En av de saker som vi måste titta på är konsekvenserna av den politik som vi för i EU. När vi undertecknar dessa fiskeavtal – ofta med regeringar i länder som också gynnas av dem – gynnar dessa avtal verkligen lokala fiskare?

Nog borde vi väl se över alla dessa fiskeavtal och i stället för att underteckna fiskeavtal kanske förbättra de lokala yrkesfiskarnas kapacitet för att sprida välståndet och skapa mer sysselsättning lokalt så att människor vill stanna kvar i sina hemländer i stället för att ge sig av.

Om vi inte noga tänker över följderna av en del av dessa avtal kommer vi att se en ökad efterfrågan på migration och få debattera migration i stället för de frågor vi nu debatterar.

Betänkande: Carmen Fraga Estévez (A7-0057/2011)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag röstade för detta avtal eftersom Grönlands export av fiskeriprodukter utgör 82 procent av deras export. Därav går 87 procent till EU, främst Danmark, dvs. 97 procent.

Det råder oenighet med kommissionen om den rättsliga grunden, men jag har samma uppfattning som utskottet för rättsliga frågor, som enhälligt antog tillämpningen av artikel 43.2 och artikel 204 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och den enda artikeln i protokollet (nr 34) om en särskild ordning för Grönland.

Denna ståndpunkt får även stöd av Europaparlamentets rättstjänst. I enlighet med lagstiftningsprocessen bör det därför stå klart att detta är den första behandlingen i parlamentet.

Jag uppskattar slutligen att kommissionsledamoten har godtagit den rättsliga grunden och att hon velat verka för en överenskommelse med rådet och inte fördröja detta viktiga avtal ytterligare.

Betänkande: Sylvie Guillaume (A7-0085/2011)

  Pino Arlacchi (S&D). – (EN) Herr talman! Min grupp röstade för betänkandet. Jag kan konstatera att diskussionen i parlamentet om asylsökande inte hade det provocerande tonläge som är vanligt i flera medlemsstater.

Det beror förmodligen på att det totala antalet personer som söker asyl i väst, tvärtemot vad många tror, har minskat med mer än 40 procent under det senaste decenniet enligt färska uppgifter från FN.

Totalt 358 000 asylansökningar gjordes i industriländerna 2010, jämfört med 620 000 ansökningar 2001. Minskningen beror främst på pushfaktorer i ursprungsområdena. Det betyder att bilden är mer uppmuntrande än man vanligen tror.

  Silvia Costa (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill naturligtvis tacka föredraganden för detta betänkande, som verkligen markerar ett betydande framsteg i EU:s politik, i dess uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag till ett direktiv om förfaranden som ska antas av medlemsstaterna för att erkänna, och eventuellt återkalla, internationellt skydd. Jag anser att de senaste dagarnas händelser mellan Afrikas och Europas kuster visar att ”asylpaketet” – som det ska heta – måste bli bindande.

Jag tänker framför allt på de positiva ändringsförslag som godkändes, t.ex. hela frågan om bättre skyddsbestämmelser när det gäller minderåriga barn, eftersom jag anser att barn under inga omständigheter får interneras (vilket är exakt vad som har skett i Lampedusa, där barn har behandlats på precis samma sätt som vuxna, tillsammans med vuxna och ofta under helt oacceptabla villkor). Det hade varit bättre om direktivet hade antagits innan dessa dramatiska händelser inträffade i Europa och Afrika.

En annan mycket viktig fråga är den om utsatta människor och deras problem, särskilt kvinnor, och problem som rör familjeangelägenheter och familjeåterföreningar. Tack också till föredraganden!

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig säga att Silvia Costa innan hon uttalar sig om hur barn behandlas i Lampedusa borde åka dit själv. Jag har varit i Lampedusa och har sett att alla barn behandlas i enlighet med italienska och, framför allt, internationella regler.

Nu åter till den fråga som, vilket alla har påpekat, är mycket aktuell. Jag anser att alla medlemsstater ska vara skyldiga att till fullo respektera principen om non-refoulement och asylrätten. Ansvaret måste alltså delas, Europeiska flyktingfonden bidra med resurser och Europeiska stödkontoret uppmanas att ge starkt stöd till tillämpningen av asylrätten, däribland stöd till utbildning av gränsvakter och till förbättring av de europeiska asylmekanismerna.

  Morten Messerschmidt (EFD). – (DA) Herr talman! Det står i betänkandet som vi i dag har antagit att kommissionens förslag är pragmatiskt. Jag har mycket svårt att se vad det är som är pragmatiskt med att frånta människor i de 27 medlemsstaterna möjligheten att själva bestämma befolkningens sammansättning i sina egna länder.

Asylpolitiken och utlänningspolitiken är så nära knuten till ett lands existens att det är groteskt att EU börjar lägga sig i dessa frågor. Det är också just därför Danmark har behållit sin ”opt out”-möjlighet när det gäller rättsliga och inrikes frågor så att vi i det danska parlamentet har möjlighet att själva fatta beslut i dessa frågor och så att det inte är något som Europaparlamentet och EU:s andra institutioner befattar sig med.

Det är därför upprörande att se hur EU-domstolen nu försöker undergräva den danska ”opt out”-möjligheten när det gäller rättsliga och inrikes frågor och ännu mer upprörande är det att detta parlament kan anta ett betänkande – helt oavsett att det går emot min och Dansk Folkepartis röster – utan att överhuvudtaget behandla denna fråga – den fråga som innebär att man fråntar människor rätten att bestämma sin egen utlänningspolitik, och att man inte minst lurar och bedrar när det gäller de löften som ursprungligen gavs ett land som Danmark.

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Jag och mina partikamrater i United Kingdom Independence Party lade ner våra röster i fråga om ändringsförslagen till Guillaumebetänkandet om att bevilja eller återkalla internationellt skydd, men detta bör inte uppfattas som brist på intresse.

Betänkandet handlar om att utveckla den gemensamma invandrings- och asylpolitiken inom ramen för Lissabonfördraget. Jag vill inte ha Lissabonfördraget och inte någon gemensam invandrings- och asylpolitik. Europas invånare vill inte ha någon gemensam invandrings- och asylpolitik och därför fick de inte folkomrösta om Lissabonfördraget.

Jag lade ner min röst i fråga om ändringsförslagen eftersom jag annars skulle ha stött den befintliga EU-lagstiftningen och en övning i hårklyveri för att avgöra vilka delar som var värre än andra. Jag överlåter åt quislingarna bland parlamentsledamöterna från de konservativa, socialdemokratiska, liberaldemokratiska och gröna partierna att köpslå om villkoren för att ge upp sitt land. Jag och mina partikamrater i United Kingdom Independence Party röstade nej till betänkandet och nej till en gemensam invandrings- och asylpolitik.

Betänkande: Brian Simpson (A7-0329/2010)

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag arbetade som skuggföredragande för detta ärende och kunde alltså inte göra annat än att rösta ja, tillsammans med min grupp, eftersom jag anser att detta är ett bra verktyg för att utveckla en sektor som kommer att vara en drivkraft i EU:s ekonomi.

Industrin flyttar bort från EU, jordbruket lider av allvarliga brister, samtidigt som turismen är ett område som verkligen kan erbjuda möjligheter till sysselsättning, ekonomisk utveckling och intelligent och kompatibel tillväxt för alla. Den rättsakt vi har godkänt i dag, som tillåter en modernare insamling, behandling, bearbetning och överföring av uppgifter än tidigare, kommer säkerligen att stimulera denna verksamhet. Därför röstade ALDE-gruppen och jag för betänkandet.

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Sedan december 2009 har turism varit erkänt i fördraget och därmed finns det äntligen en rättslig grund för att utveckla och stödja turismen på EU-nivå. Dessutom är turismen en viktig motor för tillväxten i EU. Vi har redan konstaterat att turismindustrin står för mer än 5 procent av EU:s BNP, omfattar nästan två miljoner små och medelstora företag och bidrar med en sysselsättningsgrad på mer än 12 procent.

Vi behöver fler undersökningar och mer jämförbar statistik för att underlätta övervakning, göra jämförelser mellan medlemsstater, visa hur EU:s medel används, utveckla goda metoder och även för att bedöma och utveckla turismprogram för målgrupper med liten budget.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Med 40 procent av alla ankomster är EU fortfarande världens främsta turistmål. Det är alltså en ekonomisk drivkraft för sysselsättning som även främjar integreringen av landsbygdsområden.

Efterfrågan inom turismen har dock förändrats på senare tid. Därför ställde jag mig bakom målet att skapa ett gemensamt regelverk för att systematiskt framställa samordnad EU-statistik över tillgång och efterfrågan i medlemsstaterna och för att vid behov anpassa lagstiftningen för att avspegla nya trender, som endagsbesök. En systematisk insamling av uppgifter är nödvändig för att utforma en effektiv politik och underlätta beslutsfattandet inom den privata sektorn.

Jag stödde också införandet av satellitkonton eftersom de är bättre ägnade att visa turismens effekter på ekonomin och sysselsättningen och skulle göra det lättare för oss att utforma en ändamålsenlig politik för framtiden.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Turismindustrin har varit mycket viktig för EU och kommer att bli viktigare i framtiden, särskilt om vi ska skapa arbetstillfällen, framför allt i avlägsna områden och i landsbygdsområden. Den måste emellertid bygga på planering, särskilt planering utifrån tillgänglig statistik.

(EN) Så om vi vill ha en ordentlig planering och utveckla turismen, måste detta baseras på statistik som visar trender i fråga om logi, dagsbesökare osv. och som vi kan utgå ifrån för att utveckla turismen, framför allt för att bryta säsongsberoendet, uppmuntra en åldrande befolkning att göra fler resor och även uppmuntra unga människor att göra det. I dag har varje fotbollslag minst en statistiker och utformar sina planer efter det och detta gäller även för turismindustrin.

(GA) Det gläder mig att rösta för detta betänkande.

Betänkande: Estelle Grelier (A7-0024/2011)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Genom förordning (EG) nr 1288/2009 förlängs de tekniska övergångsbestämmelserna så att de kan tillämpas tills permanenta bestämmelser antas.

Det vore bäst för alla om dessa bestämmelser antogs slutgiltigt och så snabbt som möjligt. Med tanke på den kommande reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste bestämmelserna dock antas efter det att ett nytt regelverk har införts.

Det nya regelverket planeras till 2013 och giltighetstiden för de tekniska övergångsbestämmelserna måste alltså förlängas till den 31 december 2012, eftersom den nuvarande förordningen kommer att upphöra att gälla 2011.

Därför röstade jag för detta initiativ.

  Jim Higgins (PPE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för Grelierbetänkandet, men jag röstade emot min grupp i fråga om fyra ändringsförslag – ändringsförslag 4, ändringsförslag 5 CP, ändringsförslag 6 och ändringsförslag 3.

Ändringsförslag 4 har lagts fram av min kollega Pat the Cope Gallagher för att tillåta användning av snärjgarn, som irländska fiskare använder vid kustnära fiske. Annars riskerar vi att tvinga yrkesfiskarna längre ut till havs i Nordatlanten, vilket är opraktiskt och mycket riskabelt. En 50-meters båt på Atlanten är något helt annat än en 50-meters båt i Medelhavet.

Jag röstade för ändringsförslag 5 CP i fråga om maskstorlekar. Även detta skapar stora problem för våra egna fiskare på västkusten som bedriver blandat fiske efter glasvar, marulk och kummel. Detta kommer inte att påverka torskbestånden negativt eftersom bifångsterna av torsk är mycket små för närvarande.

Jag röstade också för ändringsförslag 6 från Struan Stevenson i fråga om att avskaffa det skandalösa beteendet med att kasta kolja överbord.

Sist, men absolut inte minst, stödde jag ändringsförslag 3 från min portugisiska kollega, Maria do Céu Patrão Neves, till stöd för portugiska fiskare. Jag har inga problem med det.

Betänkande: João Ferreira (A7-0017/011)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag gjorde ett misstag i mitt tidigare anförande. Jag talade om fel ämne till följd av ett översättningsproblem, så jag kommer att kasta om mina anföranden och nu ta upp det som jag borde ha sagt tidigare.

Jag röstade för finansieringsåtgärderna eftersom det var nödvändigt att ändra förordningen för att anpassa den till dagens behov och EU:s funktion.

Jag vill också betona att syftet med förordningen är att utöka förteckningen över organisationer som är berättigade till finansieringsstöd och uppdatera förteckningen över rådgivande organ. Dessutom garanterar förordningen enhetliga villkor för att införa bestämmelser om kontroll och genomförande samt för medlemsstaternas utgifter för att genomföra kontrollsystemet och verkställandet av den gemensamma fiskeripolitiken samt i fråga om att samla in, förvalta och använda grunddata.

Finansieringsåtgärderna omfattar också de ekonomiska aspekterna av fiske och vattenbruk samt en hänvisning till uppgiftsinsamling i fråga om miljöåtgärder.

Därför röstade jag för initiativet.

Betänkande: José Manuel Fernandes (A7-0087/2011)

  Ville Itälä (PPE). – (FI) Herr talman! Jag röstade för betänkandet, men vi måste föregå med gott exempel och vara mycket noggranna, särskilt när det gäller budgetdisciplin.

Jag vill förklara varför jag röstade emot gruppen i fråga om ändringsförslag 8, som lades fram av gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet. I förslaget nämner föredraganden oanvända anslag för byggnadsprojekt. Detta har varit kutym här i många år nu, men det är varken öppet eller insynsvänligt att finansiera byggnadsprojekt på detta sätt. Vi måste ange vilka byggnadsprojekt vi har redan när budgeten planeras och vi bör inte delta i överföring av anslag på detta sätt, eftersom det strider mot budgetdisciplinen. Därför röstade jag emot gruppens förslag för S&D-gruppen i fråga om ändringsförslag 8.

  Morten Messerschmidt (EFD). – (DA) Herr talman! Jag röstade emot detta budgetbetänkande, men jag vill ändå tacka de många ledamöter – tyvärr lite för många – som röstade för, eftersom det gav en underbar bild av hur verklighetsuppfattningen här i Europaparlamentets och EU:s institutioner har förändrats jämfört med omvärlden, där de människor som vi faktiskt stiftar lagar för finns.

Trots att vi har uppmanat medlemsstaterna och andra institutioner att göra nedskärningar har vi fördubblat utgifterna inom ett antal områden för Europaparlamentet självt och för EU-institutionerna i allmänhet. Det har till exempel skett genom att vi nu tänker bygga ett helt nytt museum för att förhärliga EU:s historia och EU:s institutioner och så vidare.

Jag tror att enormt många där ute i medlemsstaterna, där de drabbas av nedskärningar på nationell nivå, undrar hur deras företrädare i Europaparlamentet så lättvindigt kan spela högt och förlora pengar till och med mitt under en finanskris.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Om ni ursäktar, skulle jag vilja nämna en sak innan jag avslutar. I mitt tidigare anförande sade jag ”till följd av ett översättningsproblem” och syftade då inte på de utmärkta översättarna här, utan på ett fel jag gjorde när jag läste texten. Det var jag som översatte fel och jag ville klargöra detta eftersom översättarna alltid tycks få skulden.

  Talmannen. – Tolkarna förtjänar verkligen uppskattning för deras utmärkta arbete både i plenum och i utskotten.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag vill säga några ord om denna budget och om intäkter och utgifter. I denna ekonomiska situation och inte minst här i Europaparlamentet, måste vi definitivt se till att utgifterna hålls under kontroll. Därför röstade jag inte enligt rekommendationerna i fråga om vissa aspekter på frågan.

Jag anser att vi borde vara beredda att dra ner på resekostnaderna till exempel, men om vi drar ner på antalet flygresor bör ledamöternas flygbiljetter gå att boka om. Ibland är problemet att dessa billiga flygbiljetter inte går att byta. Jag måste själv byta flyg flera gånger för att ta mig hit – för att komma till Strasbourg måste man ta tre olika flyg. Därför är det viktigt att flygbiljetter går att boka om. Ibland kan den här typen av besparingsförslag i slutändan bli dyrare bara för att de inte är flexibla.

Vi måste dock dra ner på kostnaderna, den saken är fullkomligt klar. Vissa kostnader måste betraktas som investeringar och jag anser att detta europeiska hus kan vara en bra investering som i framtiden kommer att skapa mervärde även i ekonomiska termer för EU och dess institutioner.

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Herr talman! Det är köp, köp, köp, inte sant? Vi får hela tiden höra om de 500 miljoner invånarna här i parlamentet men parlamentet separerar sig så mycket från dem som möjligt.

I ändringsförslag 15 krävs att parlamentsledamöternas löner och bidrag inte ska höjas 2012, för att föregå med gott exempel, men 391 av våra kolleger röstade emot detta eftersom de tydligen inte bryr sig om den genomsnittlige EU-invånaren, eller? Den genomsnittliga EU-lönen är 368 euro i veckan, men vissa av våra kolleger – 60–70 av våra kolleger – anmäler sig ständigt på en fredag här i Strasbourg, när vi inte har någon verksamhet, för att plocka in 304 euro.

Vad är det för slags exempel? Ett annat slöseri med pengar: Hur många miljarder euro kommer detta historiens hus att kosta, för att sälja propaganda och berätta hur Europeiska unionen ”räddade världen”?

Betänkande: Cătălin Sorin Ivan (A7-0050/2011)

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! För att befästa demokratin i EU krävs ett oavbrutet arbete för att skapa en rättvis och öppen miljö för att driva och finansiera politiska partier på europeisk nivå. EU:s invånare borde vara mer delaktiga i det politiska livet på EU-nivå och därför måste vi skapa gynnsamma villkor för att driva politiska partier. Detta för att undvika lägen där till exempel mindre än 20 procent av väljarkåren deltar i val till Europaparlamentet, vilket skedde i mitt eget land.

Jag håller med om att dessa politiska partier bör ha en gemensam och enhetlig rättslig status och även ha en egen juridisk person som bygger direkt på EU:s lagar och fördrag. När det gäller finansieringssystemet är insyn ett måste för att kunna tillämpa värderingar och den främsta prioriteringen måste därför vara att skapa entydiga finansieringsvillkor.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Enligt artikel 325 är kommissionen och medlemsstaterna skyldiga att skydda EU:s finansiella intressen och att bekämpa bedrägerier inom områden där detta ansvar delas mellan unionen och medlemsstaterna. Enligt artikel 325.5 ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna artikel.

Jag håller med om att vi bör kvantifiera återbetalningarna av felaktigt utbetalda medel till EU-medlemsstaterna i större detalj genom att samla in specifika uppgifter. En annan viktig punkt som Cătălin Sorin Ivan med rätta tar upp i sitt betänkande är att det behövs bättre utredningsmetoder i fråga om bedrägerier som utförs av medlemsstater. På så sätt kan vi införa standardiserade motåtgärder i hela EU och avgöra om det har begåtts liknande bedrägerier i andra länder. Därför röstade jag för detta betänkande.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag röstade emot ändringsförslag 1 där man betonar behovet av nolltolerans mot fel. Jag anser att det är oerhört viktigt att skilja mellan bedrägerier och fel. Ja, vi borde ha nolltolerans mot bedrägerier och sådana bör lagföras, men i många fall är felet oavsiktligt. Vi måste upptäcka alla fel och se till att felaktiga utbetalningar återkrävs, men jag kan inte gå med på nolltolerans av en mycket enkel anledning, nämligen att jag har arbetat med många samhällsgrupper, frivilliga grupper, Leader-företag och partnerskapsföretag och sett den enorma frustrationen över oräkneliga regler, ändrade regler efter halva eller tre fjärdedelar av programperioden och skiftande tolkningar av reglerna på lokal, regional, nationell nivå och på EU-nivå – och där varje överträdelse betraktas som ett fel. Därför måste vi visserligen fortsätta att vara vaksamma i fråga om bedrägerier, men vi måste också helt enkelt förenkla och förenkla reglerna på nytt.

Betänkande: Marietta Giannakou (A7-0062/2011)

  Ville Itälä (PPE). – (FI) Herr talman! Jag röstade för detta förslag, som är mycket berömvärt, eftersom det handlar om huruvida vi bör finansiera partier med skattebetalarnas pengar. I ett fall som detta måste det naturligtvis finnas tydliga regler som är lika för alla.

Jag menar att partierna också måste ha ett eget system för att finansiera sig, även om detta sker i liten skala. I ändringsförslag 2 föreslog gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet att denna andel egenfinansiering ska vara endast 5 procent. Jag anser att den bör vara minst 10 procent. Det är ett mycket litet belopp med tanke på att detta handlar om skattebetalarnas pengar och att vi måste vara mycket noggranna i dessa frågor.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Herr talman! Giannakoubetänkandet banar väg för att uppfylla bestämmelserna i artikel 10.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 244 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet och rådet bör samarbeta för att definiera statusen och grundvalarna för ett parti på EU-nivå och bör fastställa regler för finansiering av både partier och stiftelser. Vi måste dock uppmärksamma bestämmelserna i punkterna 10 och 11 i betänkandet, som gäller framtiden för transnationella valsedlar i parlamentsvalen. Detta är visserligen bara ett förslag inför framtiden men i dagsläget finns det inget stöd för detta hos invånarna. Detta gäller framför allt medlemsstater som har haft erfarenhet av nationella listor och som har avskaffat dem. En annan viktig fråga är tidpunkten för dessa förslag – krisen och de föreslagna besparingarna skapar också ovilja att öka EU-institutionernas storlek. Ur vårt perspektiv menar jag att en viktigare fråga är möjligheten att öka Europaparlamentets storlek i samband med utvidgningar av EU genom anslutning av nya medlemsstater i stället för möjligheten att öka parlamentets storlek på grundval av nya listor.

  Morten Messerschmidt (EFD). – (DA) Herr talman! Även jag vill ha tydliga regler för europeiska partier, men jag måste verkligen ifrågasätta vad poängen med europeiska partier egentligen är.

Enligt betänkandet kommer de att skapa större förståelse hos EU-invånarna för EU:s institutioner och samarbete över gränserna. Det vi verkligen ser är dock att i takt med att de europeiska partierna blir större och det hela tiden används mer pengar inom partierna såväl som inom fonderna och alla andra slags institutioner som hänger ihop med detta, minskar EU-invånarnas stöd och förståelse för EU-institutionerna.

Den sista Eurobarometerundersökningen visade att stödet för EU bland EU-invånarna är lägre än någonsin, så det här fungerar inte. Därför vill jag ställa den grundläggande frågan om huruvida det verkligen är någon vits med att fortsätta att slösa miljarder euro på dessa europeiska partier. Jag anser inte att det är det och därför röstade jag emot betänkandet.

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade mot det här betänkandet. Ni kan behålla era 30 silverpenningar. Jag kommer inte att gå med i något alleuropeiskt parti. Jag kommer inte att sälja ut mina principer, som vissa här i parlamentet är villiga att göra.

Det är inte rättvist att allmänheten än en gång ska behöva använda sina resurser för att finansiera politiker. Politiker bör finansieras privat genom donationer och så vidare och detta bör vara starkt reglerat. Detta parlament förstod först nyligen att politiker verkligen behöver regleras, men finansieringen av politiska partier för ett europeiskt ideal kan aldrig vara rätt. Jag kommer aldrig att gå med i ett alleuropeiskt parti. Jag kommer att hålla fast vid mina principer och ni andra kan dra åt helvete.

Betänkande: Sandra Kalniete (A7-0083/2011)

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi har röstat om tre initiativbetänkanden om inremarknadsakten, som är en viktig mekanism för tillväxt i EU:s ekonomi och naturligtvis för att skapa arbetstillfällen, med konkreta och direkta resultat för både EU-invånare och små och medelstora företag.

Europeiska kommissionen har lagt fram många förslag som syftar till integrering och liberalisering av de europeiska marknaderna och som har lett till åtgärder för att stödja små och medelstora företag, särskilt för att påverka innovation, skydda kreativitet och förbättra effektivitet och hållbarhet i såväl materiella som icke-materiella nätverk och infrastrukturer.

Jag hoppas att vi kommer att ta itu med vissa hinder i detta strukturella sammanhang av stöd till små och medelstora företag, till exempel de många olika nationella lagar, däribland regelverk och skattesystem, som splittrar marknaden och skapar högre efterlevnadskostnader för företagen.

  Emma McClarkin (ECR). – (EN) Herr talman! I dag har vi röstat om de tre betänkandena om inremarknadsakten och de viktigaste prioriteringarna i dem. Jag hoppas att kommissionen och rådet har tagit del av dessa. Vi måste se till att vi genomför detta för alla invånare, så att EU:s ekonomi kan växa, skapa arbetstillfällen och konkurrera globalt. Vi måste se till att EU-lagstiftningen tillämpas överallt för att minska handelshindren, men också se till att vi inte inför EU-lagstiftning som ökar bördan för våra företag.

Betänkande: António Fernando Correia De Campos (A7-0072/2011)

  Ville Itälä (PPE). – (FI) Herr talman! Detta betänkande var mycket viktigt för att utveckla den inre marknaden.

När vi talar om konsumentskydd var dock ändringsförslag 3 viktigt. Förslaget handlade om att en minimiharmonisering inom området för konsumentlagstiftning måste prioriteras framför en fullständig harmonisering. Jag röstade för detta ändringsförslag och emot min grupps rekommendationer eftersom jag anser att konsumentskyddet i exempelvis mitt land är extremt starkt. Om vi nu snabbt går mot ett läge där vi har ett fullständigt harmoniserat konsumentskydd i hela EU vet jag att standarden i mitt land kommer att sjunka. Därför anser jag att vi bara kan gå mot denna harmoniserade standard för konsumentskydd genom att först införa vissa miniminormer och sedan utifrån dessa fortsätta mot en fullständigt harmoniserad standard.

  Sergej Kozlík (ALDE). – (SK) Herr talman! Volymen på EU:s inre varumarknad motsvarar 17 procent av den globala varumarknaden. Volymen på EU:s inre tjänstemarknad motsvarar 28 procent av den globala handeln med tjänster. Om denna massa sätts i rörelse i rätt riktning kan den ge resultat i form av ekonomisk tillväxt baserad på dynamiken i våra egna resurser. Detta fungerar dock endast under förutsättning att genomförandet av de föreslagna åtgärderna, som jag stödde, leder till att flaskhalsarna i fråga om rörlighet för människor, kapital, varor och tjänster mellan de enskilda länderna i unionen undanröjs, och att tillgången till och tillförlitligheten hos lån och banktjänster och internethandel ökar.

Detta går endast om en mer välfungerande inre marknad frigör ny potential för att införa produkter och verksamheter med ursprung i EU och på EU:s marknader. Om detta sker är det kanske inte orealistiskt med ett bidrag på 4 procent till den ekonomiska tillväxten under de kommande decennierna.

  Morten Messerschmidt (EFD). – (DA) Herr talman! Jag håller med om att den inre marknaden i princip är en bra idé och att det är förnuftigt och ligger i konsumenternas intresse att få en bättre styrning av den inre marknaden. Men det förvånar mig att en sådan överväldigande majoritet röstade emot de sex ändringsförslag jag lade fram till detta betänkande. Vad handlar det om, egentligen? Det handlade om att vi bör tillämpa minimiharmonisering i stället för total harmonisering och därmed se till att de länder som redan har bra regler för konsumenterna inte tvingas försämra sitt konsumentskydd. Det handlade också om den fullständigt unika arbetsmarknadsmodell vi känner till från de nordiska länderna, där det inte är lagstiftarna utan arbetsmarknadens parter som beslutar om lönevillkor och villkoren på arbetsmarknaden. Det är de som fastställer reglerna och vi bör bevara och skydda den nordiska arbetsmarknadsmodellen i stället för att undergräva den. Två fullständigt ofarliga förslag som jag är övertygad om skulle få en stor majoritet i en omröstning bland EU:s invånare har röstats ner här i kammaren. Det visar den skeva verklighetsuppfattning som utmärker ledamöterna här i Europaparlamentet.

Betänkande: Cristian Silviu Buşoi (A7-0071/2011)

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den inre marknaden är ett viktigt verktyg för den ekonomiska återhämtningen i EU, särskilt för att skapa nya arbetstillfällen.

Betänkandena om inremarknadsakten är rent generellt Europaparlamentets bidrag till den samrådsprocess som kommissionen inledde genom sitt meddelande ”På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans”.

Jag anser att vi högre grad borde ha betonat konkurrenskraft hos små och medelstora företag, kamp mot förfalskningar och piratkopior, samt stimulans av innovation och konkurrenskraft genom att minska byråkratiska, administrativa och regleringsmässiga bördor.

Jag ställer mig dock bakom betänkandets övergripande struktur och särskilt åtgärderna för att stärka handeln och förenkla upphandlingssystemet. Därför röstade jag för detta betänkande.

  Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att den utgör ännu ett steg på vägen mot att skapa en välfungerande, integrerad inre europeisk marknad. EU är i dag en av de största ekonomierna i världen, men har fortfarande enorm potential, särskilt när det gäller ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

Små och medelstora företag är motorn och de viktigaste aktörerna i den pågående ekonomiska återhämtningen. EU måste erbjuda dem ett bättre skydd, underlätta deras tillgång till krediter, minska byråkratin och främja utvecklingen av e-handel. Det är bara så vi kan skapa en social ekonomi som bygger på tillväxt, konkurrenskraft och hållbarhet.

Genom att ge EU en effektiv och innovativ inre marknad i dagens globaliserade värld kan vi bli en ohotad aktör på den globala ekonomiska scenen.

  Pascal Canfin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Jag vill förtydliga varför vi röstade för denna inremarknadsakt. Jag tycker att den är ett steg framåt. Parlamentet lyckades nå den rätta kompromissen, som inte urvattnar texten på sitt innehåll utan som i stället verkligen skapar ett tryck på dem inom kommissionen som vill att den inre marknaden ska fortsätta att drivas med inriktning enbart på den fria marknaden, utan att ta hänsyn till sociala frågor, skattefrågor eller miljöfrågor.

Jag ville också bara förklara att punkt 54, som handlar om offentliga tjänster, tjänster av allmänt intresse, är problematisk och att vi därför röstade emot delar av denna punkt där det fortfarande på ett ideologiskt sätt, om än i dunkla termer, krävs ytterligare liberalisering. Vi argumenterar i stället för europeiska offentliga tjänster och för att trygga det europeiska regelverket, där varje medlemsstat får möjlighet att fortsätta att organisera offentliga tjänster som de vill, särskilt på territoriell nivå.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Herr talman! En inre marknad utan utestängning av vare sig invånare eller företag – det är med ett ord hur jag skulle kunna beskriva huvudinriktningen i dagens debatt om det nu antagna paketet av betänkanden om inremarknadsakten. Det är med stort intresse och också med glädje som jag vill betona de förslag som är avsedda att göra det lättare för i synnerhet små och medelstora företag att bedriva verksamhet. Det är mycket viktigt för små och medelstora företag att få tillträde till offentliga upphandlingar. Tillkännagivandet att dessa förfaranden ska förenklas och framför allt att de finansiella hinder inom offentlig upphandling som utestänger små och medelstora företag ska minskas och även att särskilda egenskaper hos den lokala marknaden ska beaktas i upphandlingar förtjänar särskilt stöd.

Det bör också erkännas att små och medelstora företag förväntar sig hjälp att få tillträde till marknaden, de förväntar sig administrativa åtgärder som underlättar deras verksamhet och de förväntar sig också en lösning på patentområdet. Det är med stort intresse som jag personligen ser fram emot den presentation som Michel Barnier har utlovat om de tolv åtgärderna för att stimulera den inre marknaden. Det är mycket uppmuntrande med tillkännagivandet om att den period då det kommer att vara möjligt att utvärdera framför allt innovativa lösningar som berör dessa åtgärder också kommer att vara relativt kort.

Skriftliga röstförklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

Betänkande: Sidonia Elżbieta Jędrzejewska (A7-0115/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta betänkande eftersom jag håller med om det belopp som rekommenderas för att reparera översvämningsskadorna i Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien, på sammanlagt 182 388 893 euro.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta betänkande om att utan ändringsförslag godkänna rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2011. Detta förslag till ändringsbudget syftar till att ta EU:s solidaritetsfond i anspråk för ett belopp på 182,4 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden i syfte att lindra effekterna av översvämningarna till följd av de kraftiga regnen i Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien. Jag anser att EU:s solidaritetsfond i allmänhet bör tas i anspråk så snabbt som möjligt efter en naturkatastrof och att ansökningar om finansiellt bistånd bör hanteras snabbt och effektivt så att det går att ge skyndsamt finansiellt bistånd till länder som har drabbats av naturkatastrofer.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag stödde betänkandet eftersom de medlemsstater som drabbades av översvämningen till följd av skyfall förväntar sig att sammanlagt 182,4 miljoner euro ska ingå. Dessa stater är Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien. I likhet med föredraganden anser jag att det bör vara möjligt att använda medel ur solidaritetsfonden mycket snabbare och effektivare än vad som sker i dag.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder justeringen av det belopp som ska tas i anspråk från Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF), med tanke på att den direkta skadan som orsakats av naturkatastrofer i flera länder, nämligen Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien, överskrider det normala gränsvärdet på 0,6 procent av bruttonationalinkomsten som krävs för att ta solidaritetsfonden i anspråk. Dessutom anser jag att det är viktigt att fonden kan användas så snabbt som möjligt efter en naturkatastrof och att alla förfaranden i fråga om organisation, lagstiftning och genomförande hanteras snabbt och effektivt. Därför håller jag med om rådets gemensamma ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget för EU för budgetåret 2011.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionen föreslår att kommissionens budget för 2011 ska ändras för att tillgodose behovet av att ta Europeiska unionens solidaritetsfond i anspråk för ett belopp på 182,4 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden i syfte att lindra effekterna av översvämningarna till följd av de kraftiga regnen i Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien. Detta förslag bör godkännas av parlamentet på de villkor som föreslagits av föredraganden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det betänkande som diskuteras handlar om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2011 för detta år. Kommissionen får lägga fram förslag till ändringsbudgetar om det föreligger ”oundvikliga, särskilda och/eller oförutsedda omständigheter”. Vissa medlemsstater har drabbats av naturkatastrofer som har förstört olika infrastrukturer. Skadorna uppgår till ca 5,5 miljarder euro och överskrider i vissa fall gränsvärdet på 0,6 procent av bruttonationalinkomsten. Detta innebär att det är motiverat och berättigat att använda Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF), vars mål enbart är att återställa infrastruktur. Eftersom de befintliga budgetanslagen inte räcker för att täcka ansökningarna stöder jag denna ändringsbudget – det första förslag om att ta EUSF i anspråk som kommissionen har lagt fram – där det föreslås att åtagande- och betalningsbemyndigandena ska utökas med 182 388 893 euro.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med denna ändringsbudget är att svara på begäran om att EU:s solidaritetsfond (EUSF) ska tas i anspråk för att reparera skadorna efter katastrofer som drabbade fem medlemsstater samt Kroatien i maj och juni 2010. Detta var ”oundvikliga, särskilda och/eller oförutsedda omständigheter” i enlighet med budgetförordningen och därför anser vi att detta förfarande är både berättigat och nödvändigt.

Det belopp som tas i anspråk för att stödja dessa länder – 182,4 miljoner euro – motsvarar endast ca 3 procent av de totala skadorna, som beräknas till ca 5 512,7 miljoner euro. EU:s medlemsstater har drabbats hårt av ett stort antal katastrofer på senare år. Under solidaritetsfondens sex första år mottog kommissionen 62 ansökningar om finansiellt stöd från 21 olika länder. Ungefär en tredjedel av dessa kunde klassas som ”stora naturkatastrofer”, i likhet med fyra av de fall vi behandlar här i dag. EUSF är ett viktigt verktyg för att bidra till att lindra de så gott som alltid stora och ofta långvariga effekterna av katastrofer på människor, miljö och ekonomi. Det måste dock också finnas ett motsvarande engagemang för att förebygga katastrofer och tillämpa de rekommendationer som nyligen antogs av parlamentet i fråga om detta.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med denna ändringsbudget är att svara på begäran om att EU:s solidaritetsfond (EUSF) ska tas i anspråk för att reparera skadorna efter katastrofer som drabbade fem medlemsstater samt Kroatien i maj och juni 2010.

Detta var ”oundvikliga, särskilda och/eller oförutsedda omständigheter” i enlighet med budgetförordningen och därför anser vi att detta förfarande är både berättigat och nödvändigt. Det belopp som tas i anspråk för att stödja dessa länder – 182,4 miljoner euro – motsvarar endast ca 3 procent av de totala skadorna, som beräknas till ca 5 512,7 miljoner euro.

EU:s medlemsstater har drabbats hårt av ett stort antal katastrofer på senare år. Under solidaritetsfondens sex första år mottog kommissionen 62 ansökningar om finansiellt stöd från 21 olika länder. Ungefär en tredjedel av dessa kunde klassas som ”stora naturkatastrofer”, i likhet med fyra av de fall vi behandlar här i dag.

EUSF är ett viktigt verktyg för att bidra till att lindra de så gott som alltid stora och ofta långvariga effekterna av katastrofer på människor, miljö och ekonomi. Ett engagemang för förebyggande arbete är också viktigt.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag höll med om betänkandet och föredragandens förslag om att utan ändringar godta rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2011, eftersom finansiellt stöd måste ges till dessa länder, det vill säga Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Kroatien och Rumänien och att detta inte får försenas ytterligare.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för kommissionens förslag om att ta EUSF i anspråk. Förslaget bygger på punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning som innebär att ett sådant ianspråkstagande får göras inom ett årligt tak på 1 miljard euro. Villkoren för att få stöd från fonden anges i rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av EUSF. Det bör påpekas att målet för fonden är att reparera infrastruktur och fungera som återfinansieringsinstrument, inte att ersätta privata förluster. Detta förslag om att ta EUSF i anspråk är det första från kommissionen för år 2011.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag till ändringsbudget är förnuftigt med tanke på att syftet med medlen från solidaritetsfonden är att hantera effekterna av de jordskred och svåra översvämningar som orsakades av det kraftiga regnet i Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien. Efter att ha kontrollerat att ansökningarna uppfyller villkoren för stödberättigande i förordning (EG) nr 2012/2002 föreslog kommissionen att solidaritetsfonden skulle tas i anspråk för ett belopp på 182,4 miljoner euro för att hantera händelserna i dessa länder. Jag vill dock framhålla dröjsmålet i att få fram den här typen av stöd. Förfarandet måste göras mindre byråkratiskt och mer effektivt för att kunna hantera kommande katatastroflägen snabbt.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Eftersom syftet med förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2011 för budgetåret 2011 är att ta EU:s solidaritetsfond i anspråk för ett belopp på 182,4 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden i syfte att lindra effekterna av översvämningarna till följd av de kraftiga regnen i Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien, röstade jag för förslaget.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Naturkatastrofer är inte längre sällsynta i Europa. De senaste händelserna, som översvämningarna 2010 i Polen, Slovakien, Rumänien, Tjeckien och Ungern, visar att solidaritetsfonden är mycket viktig. Fonden används inte för att ersätta enskilda personer för skador på egendom utan främst för att återställa infrastruktur. Därför kan den betraktas som ett lämpligt återfinansieringsinstrument. Framför allt i länder som Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien har det förekommit stora katastrofer och de direkta skadorna överskrider det vanliga gränsvärdet på 0,6 procent av bruttonationalinkomsten. Därför röstade jag för detta förslag.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller förslaget till ändringsbudget nr 1/2011 för den allmänna budgeten för 2011 i syfte att ta Europeiska unionens solidaritetsfond i anspråk för ett belopp på 182,4 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden i syfte att lindra effekterna av översvämningarna till följd av de kraftiga regnen i Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien. Det enda syftet med förslaget till ändringsbudget nr 1/2011 är att formellt införliva denna budgetändring i budgeten för 2011. De angivna skälen motiverar helt och hållet denna ändringsbudget, varför jag röstade för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till ändringsbudget vars syfte är att ta Europeiska unionens solidaritetsfond i anspråk för ett belopp på 182,4 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden i syfte att lindra effekterna av översvämningarna till följd av de kraftiga regnen i Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi lade ner våra röster. Betänkandet gäller en överföring av betalningar för att ta EU:s solidaritetsfond i anspråk i fråga om översvämningar 2011 i Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien. Vi håller med om det skyndsamma behovet av att få fram medlen, men inte med den föreslagna finansieringsmetoden (genom en negativ reserv).

Betänkande: Reimer Böge (A7-0114/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta betänkande som syftar till att ge EU-stöd ur EU:s solidaritetsfond till Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien efter de översvämningar i maj och juni 2010 som drabbade dessa områden och deras invånare. EU måste fortsätta vara en organisation som visar solidaritet.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag höll med om detta betänkande om att ge finansiellt bistånd ur EU:s solidaritetsfond till Polen, Slovakien, Tjeckien, Kroatien och Rumänien. Det interinstitutionella avtalet tillåter att fonden tas i anspråk inom ett årligt tak på 1 miljard euro. Jag anser att EU:s solidaritetsfond i allmänhet bör tas i anspråk så snabbt som möjligt efter en naturkatastrof och att ansökningar om finansiellt bistånd bör hanteras snabbt och effektivt så att det går att ge skyndsamt finansiellt bistånd till länder som har drabbats av naturkatastrofer.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med EU:s solidaritetsfond (EUSF) är att ge snabbt, effektivt och flexibelt stöd till invånarna i en medlemsstat eller i ett land som förhandlar om anslutning om det sker en stor naturkatastrof.

Fonden kompletterar medlemsstaternas offentliga medel i nödsituationer, särskilt för brådskande återuppbyggnad av infrastruktur, tillfälliga bostäder och räddningstjänst för att tillgodose invånarnas omedelbara behov och även röja upp i de områden som drabbats av katastrofen. Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien drabbades av skyfall 2010 som orsakade svåra översvämningar vilka ledde till enorma förluster i dessa länder. Efter katastroferna begärde dessa länder bistånd från EUSF. Eftersom villkoren för stödberättigande i den gällande förordningen var uppfyllda, godkändes användningen av EUSF för att lindra plågan, lidandet och förlusterna hos de invånare som drabbats av dessa katastrofer. Därför stödde jag detta betänkande.

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. – (PL) De översvämningar som drabbade länderna i östra EU förra året orsakade enorma materiella skador i så gott som varje område. Många av dem fortsätter att kämpa med översvämningens tragiska följder. Många människor väntar fortfarande på det utlovade finansiella biståndet från myndigheterna. De värsta skadorna gäller främst jordbruk, infrastruktur, transportnät och kulturarvsplatser. Många människor har drabbats och har ofta förlorat allt de ägde. Enbart i Polen uppskattas de direkta förlusterna till nästan 3 miljarder euro. Detta ligger alltså långt över gränsvärdet för att ta solidaritetsfonden i anspråk. En liknande situation råder i de andra länder som ansöker om stöd från fonden. Att få de medel som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet kommer att vara till stor hjälp för de områden som har drabbats värst av katastrofen, eftersom dessa medel kommer att möjliggöra insatser för att lindra naturkatastrofens effekter. Jag anser verkligen att solidaritetsfonden ska tas i anspråk.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Jag välkomnar Europaparlamentets beslut att frigöra medel ur EU:s solidaritetsfond till de centraleuropeiska stater som drabbades av förra årets översvämningar. När det gäller Tjeckien finns det ett belopp på 125 miljoner tjeckiska koruna för att täcka vissa av de skador som orsakades av översvämningarna i Nordmähren i maj och juni förra året. Eftersom de övergripande skadorna beräknades till 5 miljarder tjeckiska koruna, vilket motsvarar mindre än 0,6 procent av Tjeckiens BNP, var detta inte en ”allvarlig naturkatastrof” enligt EU-lagstiftningen, då stöd ur solidaritetsfonden är så gott som garanterat. Därför var det nödvändigt att begära ett undantag för Tjeckien med motivationen att vårt land drabbades av samma naturkatastrof som grannlandet Polen, där skadorna var ännu värre. I det ursprungliga förslaget till Europaparlamentets resolution nämndes enbart Polen som drabbat land och det var först efter det att jag hade påpekat att översvämningarna också hade påverkat andra stater, som resolutionen utvidgades till att omfatta hela området i Centraleuropa. Det gläder mig att den tjeckiska regeringen, efter sin första obeslutsamhet och tveksamhet, skred till verket och inom den fastställda tidsfristen kunde lämna in en ansökan om finansiellt bistånd från solidaritetsfonden, vilket tveklöst kommer att visa sig mycket användbart.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på de stora skador som har orsakats av de inträffade naturkatastroferna, särskilt i fråga om privat egendom, transportnät och kulturarvsplatser, och även eftersom den beräknade sammanlagda skadan i alla dessa länder överskrider den vanliga gränsen för att ta solidaritetsfonden i anspråk, det vill säga 0,6 procent av bruttonationalinkomsten, håller jag med om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om användning av Europeiska unionens solidaritetsfond till förmån för Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för användningen av EU:s solidaritetsfond till förmån för Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien efter de svåra översvämningar som drabbade dessa länder i maj och juni 2010. Jag vill upprepa att rådet skyndsamt måste fortsätta sin översyn av den nya förordningen om solidaritetsfonden som parlamentet har godkänt, så att vi kan göra den snabbare och effektivare.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Användningen av EU:s solidaritetsfond till förmån för Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien är befogad med hänsyn till de kraftiga regnen och den översvämning som drabbade dessa länder och de svåra skador som orsakades. Det stöd som detta beslut har fått av en stor majoritet i det berörda parlamentsutskottet visar vilket brett stöd som finns för detta. Jag beklagar det lidande som befolkningen har fått utstå och hoppas att användningen av fonden kommer att lindra det och bidra till en snabbare och effektivare återuppbyggnad i de värst drabbade områdena.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I maj och juni 2010 drabbades Central- och Östeuropa av en kraftig storm som orsakade enorma skador i vissa medlemsstater, framför allt i form av förstörd offentlig infrastruktur, jordbruk, väg- och järnvägsnät samt offentliga och privata tillgångar. Översvämningen i Polen påverkade nästan hela landet och orsakade skador på mer än 0,85 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). I Slovakien ställdes vissa områden under vatten och det inträffade jordskred och översvämningar. Skadorna uppgick till i storleksordningen 0,89 procent av BNI. I Ungern uppgick skadorna till 0,73 procent av BNI, i Rumänien beräknas skadorna till mer än 875 miljoner euro, eller 0,67 procent av BNI. I Kroatien beräknas skadorna till mer än 153 miljoner euro (0,6 procent av BNI) samt i Tjeckien till 204 miljoner euro (0,6 procent av BNI). I denna situation är det befogat att använda EU:s solidaritetsfond, varför den första ändringsbudgeten för 2011 har godkänts. Eftersom detta täcks av det förslag till ändringsbudget som redan har godkänts och med hänsyn till yttrandet från utskottet för regional utveckling, håller jag med föredragandens ståndpunkt i fråga om användningen av 182 388 893 euro för att bidra till återuppbyggnaden av offentlig infrastruktur som skadats av ovädren i de ovannämnda medlemsstaterna.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet förespråkas att Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) ska användas för att bistå sex länder: Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien. Dessa länder drabbades av skyfall, i vissa fall helt utan motstycke, stora översvämningar, jordskred och lerskred. I fyra länder – Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien – kan katastroferna klassas som stora naturkatastrofer enligt definitionen i EUSF-förordningen, det vill säga skadorna beräknas överskrida 0,6 procent av deras bruttionationalinkomster. Vi anser att det är viktigt och nödvändigt att ge detta stöd, varför vi röstade för betänkandet.

Än en gång måste vi uppmärksamma de alltför långa dröjsmålen mellan det att katastrofen inträffar, beslutet om att använda EUSF fattas och den faktiska utbetalningen görs av EU-stöd till de drabbade medlemsstaterna och områdena. I det här fallet inträffade katastroferna i maj och juni 2010. Parlamentet har först nyligen godkänt användningen av EUSF, nästan ett år senare. Nu kommer andra procedurkrav att försena pengarnas ankomst till slutmålet ytterligare. Därför har vi förespråkat en ändring av reglerna för att använda denna fond, så att den ska kunna utnyttjas snabbare.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för detta betänkande, där det förespråkas att Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) ska användas för att bistå sex länder: Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien.

Dessa länder drabbades av skyfall, i vissa fall helt utan motstycke, stora översvämningar, jordskred och lerskred. I fyra länder – Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien – kan katastroferna klassas som stora naturkatastrofer enligt definitionen i EUSF-förordningen, det vill säga skadorna beräknas överskrida 0,6 procent av deras bruttionationalinkomster.

Vi anser att det är viktigt och nödvändigt att ge detta stöd, varför vi röstade för betänkandet.

Vi måste dock uppmärksamma de alltför långa dröjsmålen mellan det att katastrofen inträffar, beslutet om att använda EUSF fattas och den faktiska utbetalningen görs av EU-stöd till de drabbade medlemsstaterna och områdena. Det bör påpekas att katastroferna inträffade i maj och juni 2010. Parlamentet har först nyligen godkänt användningen av EUSF, nästan ett år senare. Nu kommer andra procedurkrav att försena pengarnas ankomst till slutmålet ytterligare.

Därför förespråkar vi en ändring av reglerna för att använda denna fond, så att den ska kunna utnyttjas snabbare.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Översvämningarna 2010 drabbade stora områden i flera centraleuropeiska länder. Naturkatastrofen påverkade främst Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien. Invånarna i dessa områden kan inte hantera följderna av översvämningarna själva. De kan inte avhjälpa följderna med sina egna resurser eftersom budgetarna i de enskilda staterna är tyngda av den ekonomiska och finansiella krisen. Kommissionen föreslår dock att EU:s solidaritetsfond ska användas till förmån för de drabbade länderna. Alla de angivna länderna begärde bistånd från fonden efter att de under vår- och sommarmånaderna förra året drabbades och lamslogs av jordskred, störtfloder och så gott som oavbrutet regnande.

Naturkrafterna orsakade alltså stora skador i de drabbade områdena för både offentlig och privat infrastruktur och även väg- och järnvägstransporterna och jordbruket påverkades. Det uppstod också svåra skador på egendom, bostäder och kulturmonument. Därför är det lämpligt att ge de drabbade europeiska staterna det finansiella bistånd som krävs, så att de kan ta itu med följderna av naturkatastrofen och gå tillbaka till sitt vanliga liv så snart som möjligt.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta dokument eftersom kommissionen i sitt förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om användning av Europeiska unionens solidaritetsfond (KOM(2011)0010) har informerat parlamentet om att den föreslår att EU:s solidaritetsfond ska tas i anspråk på grundval av ansökningarna om bistånd från Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Rumänien och kandidatlandet Kroatien för översvämningskatastroferna i maj, juni och juli 2010. För att undvika onödiga dröjsmål i godkännandet av denna åtgärd, som budgetutskottet tänker anta så snart som möjligt, bör det påpekas att utskottet för regional utveckling inte har några invändningar mot att EU:s solidaritetsfond tas i anspråk för ett belopp av 182 388 893 euro till de berörda länderna, i enlighet med kommissionens förslag och bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 samt i rådets förordning (EG) nr 2012/2002.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. – (RO) Solidaritetsfonden är ett oerhört viktigt verktyg för EU. Vid sidan av dess finansiella betydelse ger den också uttryck för europeisk solidaritet. Tyvärr har rådet nyss visat oss att dess solidaritet redan börjar falna. Just nu tvingar rådet oss att ta medel från mycket viktiga program för att kunna hjälpa invånare som redan har lidit så mycket efter förra årets översvämningar.

Om vi dessutom tittar på vilka medlemsstater som för närvarande blockerar rådet i fråga om nya pengar för att täcka fondens behov ser vi att det är medlemsstater som själva har fått stora belopp under tidigare år.

Unionen bygger på solidaritetsbegreppet. Utan det hade vi inte kunnat forma det EU vi har i dag och vi kommer inte heller att kunna forma morgondagens EU.

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. – (CS) I motsats till Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter anser jag att solidaritetsfonden, vars resurser är avsedda att täcka skador av naturkatastrofer, är ett äkta uttryck för europeisk solidaritet. Jag uppskattar verkligen att det i betänkandet också föreslås att medel ska anslås för att täcka översvämningsskador på offentlig egendom i Tjeckien. Skadorna skedde särskilt i Nordmähren som drabbades i maj förra året av samma flodvåg som orsakade skador i hela området i Centraleuropa. Jag uppskattar att Tjeckien har fått medel ur solidaritetsfonden desto mer eftersom granlännderna påverkades mer av flodvågen än Tjeckien.

Ändå glömde man inte bort att kompensera Tjeckien inom ramen för den europeiska solidariteten. Jag vill också tacka Jan Březina och Evžen Tošenovský som jag med framgång uppmanade att ta med Tjeckien i den grupp av länder som skulle få ersättning från solidaritetsfonden i samband med denna flodvåg. Parlamentets talman Jerzy Buzek förtjänar också särskilt tack för att han besökte de drabbade områdena i Mähren tillsammans med oss och personligen ställde sig bakom stöd till Tjeckien.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) År 2010 präglades av katastrofala översvämningar i många länder i Europa och Polen drabbades av två översvämningar. Vi bör välkomna uttryck för EU:s solidaritet med arbetet för att lindra översvämningarnas verkningar och de åtgärder som vidtas för att avhjälpa den fruktansvärda situationen för dem som drabbats – människor som har förlorat en stor del av och i många fall alla sina materiella ägodelar, fått problem med hälsan och rentav förlorat anhöriga.

Som ett led i stödet för tanken på solidaritet i tider av nöd och lidande, måste vi också tänka på hur vi ska förebygga översvämningar. Metoden för detta är vattenförvaltning: Reglering av floder, uppförande av dammar och så vidare. Vi bör använda en mycket större andel av de medel som anslås för miljöändamål inom Sammanhållningsfonden till att förebygga översvämningar. Genom att stödja Bögebetänkandet uppmanar jag till stöd för förslaget om större medel i budgeten efter 2013.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) Det gläder mig mycket att det fattas så konstruktiva beslut i Europaparlamentet. Ledamöterna från de områden som påverkats av översvämningarna arbetade hårt för att EU-stödet skulle beviljas och som vi vet har vägen mot denna framgång inte varit lätt. Anslaget på 182,4 miljoner euro som ersättning för konsekvenserna av förra årets översvämningar är oerhört viktigt, inte bara för de områden som drabbades av naturkatastrofen, utan också för dem som bor där.

Polen och Podkarpacieregionen är ett område som har drabbats särskilt hårt av katastrofen och jag hoppas att de finansiella resurser som har avsatts för att återuppföra infrastrukturen kommer att användas effektivt. Dagens beslut i parlamentet är slutgiltigt och inleder förfarandet för att betala ut EU:s stöd. Därför röstade jag för resolutionen om användning av EU:s solidaritetsfond för de översvämningar som 2010 drabbade Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om användning av EU:s solidaritetsfond. Kommissionen föreslår på grundval av ansökningarna om bistånd från Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Rumänien och kandidatlandet Kroatien i fråga om översvämningskatastrofer i maj, juni och juli 2010, att EU:s solidaritetsfond ska tas i anspråk.

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över dagens omröstning till stöd för att godkänna användningen av EU:s solidaritetsfond till stöd för Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Rumänien och Kroatien för översvämningarna där förra året.

Även om parlamentet och rådet fortfarande är oense i fråga om det tekniska förfarandet för att erhålla de 182,4 miljoner euro som krävs för att ersätta medlemsstaterna för skadorna, har EU än en gång visat sin solidaritet med invånarna. Jag stöder användningen av överskottet från 2010 års budget för att täcka de negativa reserver som används för att få fram de medel som krävs. Denna reserv är en bokföringsmetod som bör användas för alla nödlägen som kan uppstå under det innevarande budgetåret.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Solidaritet är EU:s viktigaste egenskap. Baserat på denna solidaritet anser jag att betänkandet om användningen av Europeiska unionens solidaritetsfond för de översvämningar som drabbade Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien 2010 kommer i rätt tid och är nödvändigt. Denna solidaritet kommer att bli alltmer nödvändig när klimatförändringen fortsätter att utlösa katastrofer i hela EU. Därför behöver det utformas strategier som också bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser.

EU:s insatser måste riktas mot att befästa de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att förebygga och minska effekterna av stora översvämningar i EU, som har blivit vanligare. En prioritering här måste vara för medlemsstaterna att bedöma de verksamheter som ökar risken för översvämningar och korta reaktionstiderna och öka rörligheten och flexibiliteten i de insatser som görs. Sist men inte minst vill jag betona hur viktigt det är att invånarna informeras om och deltar i åtgärderna och planerna för översvämningsförvaltning.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta solidaritetsverktyg har använts tidigare – särskilt i mitt land, med stödet till Madeira efter de kraftiga regnen där i februari 2010 – och nu är det fullständigt rimligt att använda det för att försöka dämpa de effekter som naturkatastrofer alltid får för invånarna i det land som drabbas.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. – (HU) Förra årets intensiva regn resulterade i en katastrofal situation i de centraleuropeiska länderna. Floder svämmade över gator och bostäder. Människor blev utblottade och många av dem förlorade allt. Därför var det avgörande med en snabb bedömning av läget och snabbt stöd. Slovakien, Ungern, Polen, Tjeckien, Kroatien och Rumänien begärde bistånd från EU för att kunna hjälpa de behövande genom medel från solidaritetsfonden. Jag är mycket glad över att även Europaparlamentet insåg detta och att även parlamentet ville hjälpa dessa länder. Därför anser jag att det är mycket viktigt att stödja detta förslag till beslut och jag vill ta detta tillfälle i akt att tacka alla som uttryckt sin solidaritet med mina medmänniskor i Centraleuropa vid den tidpunkten. Tack så mycket.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Efter de rikliga regnen i augusti 2010, som fick floder att svämma över sina breddar och tvingade människor att lämna sina hem, ansökte Tjeckien om bistånd från solidaritetsfonden i oktober 2010. Gränsen på 0,6 procent av bruttonationalinkomsten överskreds inte, men majoriteten av invånarna drabbades och ekonomin i området var nära att kollapsa. Viktiga områden som turism och industri skadades allvarligt. Detta bistånd kommer att täcka en del av kostnaderna för de omedelbara åtgärder som krävs för att återställa skadad infrastruktur. Därför stödde jag detta förslag.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Förra sommaren drabbades större delen av Rumäniens territorium av svåra översvämningar och jordskred. Skadorna beräknades till nästan 900 miljoner euro, vilket är nästan 0,7 procent av Rumäniens BNP. Jag välkomnar stödet från solidaritetsfonden och det kommer att bidra både till att minska katastrofens effekter och att förhindra liknande händelser i framtiden. Solidaritetsfonden är ett av de specifika exempel som vi kan ge invånarna på hur viktiga gemensamma åtgärder på EU-nivå är.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionen föreslår att EU:s solidaritetsfond ska användas till stöd för Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien, i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning. Enligt det interinstitutionella avtalet får solidaritetsfonden användas inom ett årligt tak på 1 miljard euro. Vid sidan av detta förslag om att använda EU:s solidaritetsfond till stöd för Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien lade kommissionen också fram ett förslag till ändringsbudget (A7-0115/2011). Det framgår av betänkandet att samtliga ansökningar uppfyller kraven på stödberättigande i förordning (EG) nr 2012/2002. Därför röstade jag för användningen av EU:s solidaritetsfond till beloppen 105 567 155 euro för Polen, 20 430 841 euro för Slovakien, 22 485 772 euro för Ungern, 5 111 401 euro för Tjeckien, 3 825 983 euro för Kroatien och 24 967 741 euro för Rumänien, det vill säga sammanlagt 182 388 893 euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) De direkta kostnaderna för de översvämningar som drabbade Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Kroatien och Rumänien 2010 uppgår till 5 512 719 662 euro. Jag röstade för detta betänkande för att godkänna användningen av 182,4 miljoner euro ur EU:s solidaritetsfond för dessa översvämningar. Jag var inte överens med rådets förslag till finansieringskälla – en negativ reserv – men jag röstade för rådets förslag eftersom jag anser att de invånare som drabbades av översvämningen inte får bli offer för en interinstitutionell kamp mellan medlemsstaterna och Europaparlamentet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Detta handlar om de ansökningar om bistånd som lämnats in av Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Rumänien och Kroatien (som är ett kandidatland) i syfte att hantera de stora skadorna efter de katastrofala översvämningarna i dessa länder i maj, juni och juli 2010. Eftersom samtliga dessa ansökningar uppfyller kraven för stödberättigande enligt förordning (EG) nr 2012/2002 röstade jag för detta förslag om att använda EU:s solidaritetsfond för att anslå ett belopp på 182 388 893 euro till länderna i fråga och förväntar mig att detta stöd kan bidra till att skynda på återuppbyggnaden av de drabbade områdena och minska invånarnas lidande.

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. – (CS) Det var med glädje jag röstade för förslaget till Europaparlamentets beslut om användning av medel från EU:s solidaritetsfond till Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien. Samtliga dessa stater drabbades förra året av kraftiga översvämningar till följd av skyfall som orsakade jordskred och stora förluster av människoliv och även skador på bostäder, företag, jordbruksområden, väg- och järnvägsnäten och andra infrastrukturer. Även om beloppet för det föreslagna biståndet endast motsvarar ett fåtal procent av de sammanlagda skadebeloppen för de flesta länder är det ändå ett betydande bistånd på totalt 182 miljoner euro. Jag vill påpeka att EU inrättade solidaritetsfonden för att bistå invånarna i områden som drabbas av naturkatastrofer. Jag vill tacka ledamöterna för deras stöd till betänkandet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för. Kommissionen föreslår att EU:s solidaritetsfond ska användas till stöd för Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien, på grundval av punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning. Enligt det interinstitutionella avtalet får solidaritetsfonden användas inom ett årligt tak på 1 miljard euro. Parallellt med förslaget om användning av solidaritetsfonden för Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien har kommissionen lagt fram ett förslag till ändringsbudget nr 1/2011 av den 14 januari 2011 för att införa motsvarande åtagande- och betalningsbemyndiganden, vilket föreskrivs i punkt 26 i det interinstitutionella avtalet.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för denna text eftersom vi behöver använda EU:s solidaritetsfond för de länder i Central- och Östeuropa som drabbades av översvämningar 2010.

Länder som Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Rumänien ådrog sig enorma kostnader efter de kraftiga regnen under perioden, som ledde till mycket stora skador på deras infrastruktur. Polen drabbades till exempel av två översvämningar efter varandra i landets större floder i maj och juni 2010 vilket ledde till allvarliga skador för jordbruk, transportnät och kulturarvsplatser, till ett sammanlagt belopp på nästan 3 miljarder euro. Prioriteringen är nu att återuppbygga de regioner som drabbats hårdast av de tragiska händelserna förra året, så att de kan sätta igång sina produktionssystem utan ytterligare dröjsmål.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Översvämningarna 2010 påverkade flera europeiska länder i olika omfattning. I Tjeckien var översvämningen till exempel mindre i fråga om landareal, men följderna var verkligen destruktiva för detta land, precis som i Polen. Därför stödde jag frisläppningen av medel på grundval av det alternativ som medges enligt rådets förordning (EG) nr 2012/2002 för sådana exceptionella omständigheter. Jag röstade för betänkandet, inbegripet frisläppandet av medel för Tjeckien och för Kroatien, som har liknande omständigheter.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Jag stödde betänkandet om användning av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning. Det är extremt viktigt att EU stöder dessa länder som har lidit till följd av naturkatastrofer. De förluster som orsakats av denna katastrof uppgår till mer än 2,9 miljarder euro. EU:s ekonomiska stöd kommer att bidra till återuppbyggnaden av offentlig infrastruktur som skadades av katastrofen: Vattenledningar, avloppssystem, vägar och broar. Det har redan gått nästan ett år sedan översvämningarna. Hjälp är fortfarande absolut nödvändig. Den bör komma snabbare. Därför bör förfarandena för att bevilja ekonomiskt stöd från solidaritetsfonden bli kortare.

Rekommendation: Luis Manuel Capoulos Santos (A7-0056/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta betänkande eftersom det förordar ett ansvarsfullt fiske i Komorernas fiskezon på grundval av principen om icke-diskriminering mellan de olika fiskeflottor som fiskar i Komorernas fiskezon, samtidigt som en dialog om nödvändiga reformer inleds. Jag stöder också detta betänkande för att det innebär ett framsteg jämfört med det tidigare avtalet, eftersom det föreskrivs att protokollets genomförande ska upphävas om det begås brott mot de mänskliga rättigheterna. Eftersom målet för detta protokoll är att stärka partnerskap och samarbete inom fiskerisektorn genom användning av alla tillgängliga finansiella instrument vill jag dock lyfta fram det omedelbara behovet av en ram som gynnar ökade investeringar inom sektorn och optimering av den småskaliga fiskeriproduktionen inom sektorn.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag stödde detta betänkande eftersom det innebär ett åtagande om att främja ansvarsfullt och hållbart fiske oavsett var EU-fartyg kan tänkas fiska, baserat på en grundlig bedömning av de tillgängliga resurserna, samtidigt som man ser till att de fiskemöjligheter som ska utnyttjas har bekräftats i tillförlitliga vetenskapliga yttranden och att det inte finns någon risk för utfiskning av lokala bestånd. Unionen Komorerna betraktas som ett av de minst utvecklade länderna, med en ekonomi som i mycket hög grad är beroende av utländska bidrag och tekniskt bistånd. De fiskbara bestånden i Komorerna, som mest består av pelagiska arter, beräknas till 33 000 ton per år, medan de lokala yrkesfiskarnas fångster uppgår till ungefär 16 000 ton, vilka i sin helhet tas upp av den lokala marknaden. Huvudmålet för det nya protokollet är att fastställa de fiskemöjligheter som erbjuds EU-fartygen för tillträdesrätter och sektorsstöd samt att fortsätta samarbetet mellan EU och Komorerna för att utöka partnerskapets ramar för att utveckla en hållbar fiskeripolitik och ett ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna i Komorernas fiskezon, i båda parters intresse.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Att ingå bilaterala avtal inom fiskerisektorn mellan EU och länder utanför EU, så kallade partnerskapsavtal om fiske, är den normala metoden inom den gemensamma fiskeripolitiken. Jag röstade för, eftersom jag anser att det nya protokollet till partnerskapsavtalet med Komorerna om fiske också tjänar båda parters intressen. Å ena sidan förbättrar det EU-fartygens fiskemöjligheter i Komorernas fiskezon samtidigt som alla möjligheter att fiska ut de lokala bestånden i området utesluts. Å andra sidan anslår EU medel för att utveckla den sektoriella fiskeripolitiken i Komorerna.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag håller med om förslaget till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Unionen Komorerna. Jag anser att protokollet är positivt, eftersom det främjar ansvarsfullt och hållbart fiske i Komorernas territorialvatten och gynnar båda parters intresse, eftersom det erbjuder EU-fartyg fiskemöjligheter i utbyte mot viktigt sektorsstöd för samhället i Komorerna.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för rekommendationen om fiskeavtalet mellan EG och Komorerna eftersom parterna åtar sig att främja hållbart och ansvarsfullt fiske i Komorernas fiskezon och eftersom den innehåller en upphävningsklausul om mänskliga rättigheter kränks i Komorerna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det nuvarande protokollet till det gällande fiskeriavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Unionen Komorerna, ett av många partnerskapsavtal om fiske som Europeiska unionen undertecknat, upphörde att gälla den 31 december 2010. Det nya protokollet kommer att ingås för en period på tre år (2011–2013), med början med ikraftträdandet av rådets beslut om den preliminära tillämpningen av detta protokoll och efter det att det gällande protokollet har löpt ut. Syftet med förslaget till beslut är att fastställa fiskemöjligheter för EU-fartyg på grundval av de tillgängliga överskotten i bestånden, samt den ekonomiska ersättning som ska betalas separat för tillträdesrätt och sektorsstöd.

Det nya protokollet gynnar båda parters intressen och syftar till att stärka fiskerisamarbetet genom att använda de ekonomiska instrument som finns att tillgå. Det har uppstått ett behov av att skapa en ram som gynnar utvecklingen av investeringar inom denna sektor och optimera den småskaliga fiskeriproduktionen. I likhet med föredraganden anser jag att parlamentet ska få möjlighet att noggrant övervaka hur avtalet utvecklas och efterlevs och det är upp till kommissionen att se till att vi kan göra detta.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande handlar om ett förslag till rådets beslut om ingående av ett protokoll för att fastställa villkoren för EU:s fiskefartygs verksamhet i Komorernas vatten. EU har under årens lopp ingått partnerskapsavtal om fiske med att antal länder och i utbyte lämnat en viss ekonomisk ersättning som främst varit avsedd att stödja nationell fiskeripolitik, särskilt för att skydda bestånd. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande har parlamentet fått ett utökat ansvar inom denna sektor och vi måste nu godkänna nya fiskeriavtal. Eftersom protokollet mellan EU och Komorerna löpte ut den 31 december 2010 måste det förlängas snabbt. Det aktuella förslaget gynnar båda parters intressen, vilket föredraganden har förklarat mycket bra, och därför röstade jag för förslaget. Det är bara synd att det kommer så sent.

  João Ferreira och Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande stöds det nya protokollet till partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Komorerna, som kommer att gälla i tre år och vars främsta mål är att fastställa fiskemöjligheter för EU-fartyg, finansiell ersättning för tillträdesrätt och sektorsstöd. Detta är ett avtal om tillträdesrätt till Komorernas vatten för 70 EU-fartyg i utbyte mot en ekonomisk ersättning på ca 600 000 euro per år, varav ungefär hälften ska gå till utveckling av landets fiskerisektor. Detta land har i princip inga andra resurser. Av landets 800 000 invånare är 30 000 beroende av denna sektor.

Det är här som de så kallade partnerskapsavtalen inom detta område har misslyckats mest, vilket bör leda till eftertanke och politisk förändring. Fisketillstånd kommer att utfärdas för 45 notfartyg för tonfiskfiske – varav 22 franska och 22 spanska – och 25 fartyg som bedriver ytfiske med långrev. Detta är mer än i det nu gällande protokollet, som tillåter 40 notfartyg och 17 fartyg som fiskar med långrev. Portugal har kvar de fem fartyg som fiskar med långrev som landet hade tidigare. Frankrike och Spanien är fortfarande de största mottagarna.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stöder denna text eftersom ingåendet av bilaterala fiskeavtal mellan EG och icke-medlemsstater, så kallade partnerskapsavtal om fiske, har varit den normala metoden inom den gemensamma fiskeripolitiken sedan 2004 och är avgörande för politikens yttre dimension. Enligt avtalen med länder i Afrika och Stillahavsområdet är EU:s ekonomiska bidrag i stor utsträckning uttryckligen avsett att stödja nationell fiskeripolitik utifrån principen om hållbarhet och sund förvaltning av fiskeresurserna. Partnerskapsavtalen innebär alltså ett åtagande om att främja ansvarsfullt och hållbart fiske oavsett var EU-fartyg kan tänkas fiska, baserat på en grundlig bedömning av de tillgängliga resurserna, samtidigt som man ser till att de fiskemöjligheter som ska utnyttjas har bekräftats i tillförlitliga vetenskapliga yttranden och att det inte finns någon risk för utfiskning av lokala bestånd. I och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget har parlamentet fått större befogenheter i fråga om partnerskapsavtal om fiske i enlighet med artikel 281.6 a i EUF-fördraget och måste nu på förhand godkänna ingåendet av ett avtal, vilket ersätter det tidigare ordinarie samrådsförfarandet. Jag anser att förslaget till det nya protokollet till partnerskapsavtalet om fiske med Komorerna tjänar båda parters intressen.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Fiskesektorn i Komorerna är mycket speciell. De lokala yrkesfiskarnas fångster räcker så gott som aldrig för att täcka lokalsamhällets behov. Anledningen är den dåligt utvecklade och rent ut sagt obefintliga hamn- och fiskeflotteinfrastrukturen. Invånarna på öarna i den här delen av Indiska oceanen är mycket fattiga, ställs inför arbetslöshet och är i praktiken, vilket föredraganden själv skriver, beroende av ekonomisk hjälp från utlandet. Partnerskapsavtalet, som innebär att fartyg från EU får fiska i Komorernas territorium i utbyte mot ekonomiskt stöd kommer tveklöst att bidra till att stärka områdets ekonomi. Vi bör dock övervaka hur dessa pengar används och om de verkligen bidrar till att förbättra läget inom sektorn.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Syftet med det nya protokollet för att fastställa de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan EG och Komorerna är att stärka partnerskapet och samarbetet inom fiskerisektorn med hjälp av alla tillgängliga finansiella instrument. Protokollet kommer att skapa en ram som främjar ökade investeringar i denna sektor och som kommer att bidra till att öka värdet på produkterna från det småskaliga fisket. Jag välkomnar förslaget om att upprätta detta nya protokoll.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Syftet med rådets utkast till rekommendation om att upprätta ett protokoll för att fastställa fiskekvoter och ekonomisk ersättning i enlighet med partnerskapsavtalet med Komorernas fiskesektor är att beskriva den roll som Europaparlamentet bör spela under granskningen av detta avtal. EU har alltid strävat efter partnerskapsavtal inom fiskerisektorn och partnerskapet med Komorerna har varit i kraft sedan 1988. Målet för det nya protokollet är att fastställa de fiskekvoter som ska erbjudas fiskefartyg från Komorerna, skapa en hållbar och ansvarsfull användning av fiskeresurser, öka investeringarna i småskaligt fiske och utöka deras verksamhet. Genom förslaget till rådets beslut säkerställs att båda parter, EU och Komorerna, främjas av att avtalet förlängs, men eftersom parlamentet i och med Lissabonfördragets ikraftträdande har fått en särskild roll i genomförandet av avtalet verkar det oundvikligt att vi vid varje steg fram till det slutliga godkännandet av avtalet måste fastställa vilka åtgärder som kommer att involvera parlamentet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande. Ingåendet av bilaterala fiskeavtal mellan EG och icke-medlemsstater, så kallade partnerskapsavtal om fiske, har varit den normala metoden inom den gemensamma fiskeripolitiken sedan 2004 och är avgörande för politikens yttre dimension. Enligt avtalen med länder i Afrika och Stillahavsområdet är EU:s ekonomiska bidrag i stor utsträckning uttryckligen avsett att stödja nationell fiskeripolitik utifrån principen om hållbarhet och sund förvaltning av fiskeresurserna. Partnerskapsavtalen innebär alltså ett åtagande om att främja ansvarsfullt och hållbart fiske oavsett var EU-fartyg kan tänkas fiska, baserat på en grundlig bedömning av de tillgängliga resurserna, samtidigt som man ser till att de fiskemöjligheter som ska utnyttjas har bekräftats i tillförlitliga vetenskapliga yttranden och att det inte finns någon risk för utfiskning av lokala bestånd.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta nya avtal ersätter det som tidigare var i kraft och som löpte ut den 31 december 2010. Den här typen av avtal gör det möjligt för EU:s fiskefartyg att få tillträde till Komorernas fiskezoner i utbyte mot ekonomisk ersättning. Den stora fördelen med den här typen av protokoll är att EU kan bidra till dessa länders utveckling. I det här fallet kommer fiskerisektorn att få mer hjälp, eftersom den kommer att få ungefär 50 procent av ersättningen. Vi bör komma ihåg att ca 30 000 invånare i Komorerna är direkt beroende av fiskerisektorn. Därför är detta stöd så viktigt.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Partnerskapsavtalet om fiske mellan EG och Komorerna löpte ut i december 2010. Det nya protokollet kommer att gälla 2011–2013 och bör tillämpas preliminärt så länge Europaparlamentets godkännandeförfarande pågår. Enligt förslaget till avtal förbinder sig parterna att främja ett ansvarsfullt fiske i Komorernas fiskezon på grundval av principen om icke-diskriminering mellan de olika fiskeflottor som fiskar i Komorernas fiskezon. När det gäller fiskemöjligheter kommer 45 notfartyg för tonfiskfiske och 25 fartyg som bedriver ytfiske med långrev att få tillstånd att fiska. Jämfört med det gamla avtalet innehåller det nya en klausul om att protokollet ska upphöra att tillämpas om mänskliga rättigheter kränks. Jag anser att det är nödvändigt att stärka partnerskap och samarbete inom fiskerisektorn med hjälp av alla tillgängliga finansiella instrument. Därför röstade jag för betänkandet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Ingåendet av bilaterala fiskeavtal mellan EG och icke-medlemsstater, så kallade partnerskapsavtal om fiske, har varit den normala metoden inom den gemensamma fiskeripolitiken och är avgörande för politikens yttre dimension.

Detta förslag till nytt protokoll till partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Komorerna ingår i den gemensamma fiskeripolitikens yttre dimension och gynnar båda parters intressen.

I betänkandet rekommenderas kommissionen att

• förelägga parlamentet slutsatserna från de möten och överläggningar som hållits i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i avtalet samt det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 7.2 i protokollet tillsammans med resultaten av de årliga utvärderingarna,

• se till att företrädare för parlamentet får delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten och överläggningar,

• förelägga parlamentet och rådet en rapport om avtalets tillämpning innan detta omförhandlas,

• se till att parlamentet och rådet behandlas likvärdigt när det gäller deras rätt att bli fullständigt och omedelbart underrättade samt när det gäller uppföljningen och utvärderingen av genomförandet av varje internationellt fiskeavtal liksom förhandlingarna om översynen av varje sådant avtal.

Därför röstade jag för detta betänkande.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta protokoll är att ersätta det protokoll som bifogas partnerskapsavtalet mellan EU och Komorerna, som löpte ut den 31 december 2010. Huvudmålet för det nya protokollet är att fastställa de fiskemöjligheter som erbjuds EU-fartygen för tillträdesrätter och sektorsstöd samt att fortsätta samarbetet mellan EU och Komorerna för att främja inrättandet av en partnerskapsram för att utveckla en hållbar fiskeripolitik och ett sunt utnyttjande av fiskeresurserna i Komorernas fiskezon. På grundval av det nya protokollet kommer EU:s totala årliga ekonomiska ersättning att vara 1 845 750 euro under hela treårsperioden. Dessutom ska investeringar i fiskerisektorn för att optimera det småskaliga fisket utvecklas. Eftersom jag anser att detta förslag till nytt protokoll till partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Komorerna gynnar båda parters intresse röstade jag för det.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot. Ingåendet av bilaterala fiskeavtal mellan EG och icke-medlemsstater, så kallade partnerskapsavtal om fiske, har varit den normala metoden inom den gemensamma fiskeripolitiken sedan 2004 och är avgörande för politikens yttre dimension. Enligt avtalen med länder i Afrika och Stillahavsområdet är EU:s ekonomiska bidrag i stor utsträckning uttryckligen avsett att stödja nationell fiskeripolitik utifrån principen om hållbarhet och sund förvaltning av fiskeresurserna. Partnerskapsavtalen innebär alltså ett åtagande om att främja ansvarsfullt och hållbart fiske oavsett var EU-fartyg kan tänkas fiska, baserat på en grundlig bedömning av de tillgängliga resurserna, samtidigt som man ser till att de fiskemöjligheter som ska utnyttjas har bekräftats i tillförlitliga vetenskapliga yttranden och att det inte finns någon risk för utfiskning av lokala bestånd.

I och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget har parlamentet fått större befogenheter i fråga om partnerskapsavtal om fiske i enlighet med artikel 281.6 a i EUF-fördraget och måste nu på förhand godkänna ingåendet av ett avtal, vilket ersätter det tidigare ordinarie samrådsförfarandet. Vi inom de gröna är mycket kritiska till hur dessa typer av avtal har genomförts hittills.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Att ingå bilaterala fiskeavtal mellan EG och tredjeländer har alltid varit praxis inom den gemensamma fiskeripolitiken och är därför en avgörande aspekt av dess utrikespolitiska dimension.

Enligt avtalen med länder i Afrika och Stillahavsområdet ska en betydande andel av EU:s ekonomiska ersättningssystem utformas för att stödja nationell fiskeripolitik som bygger på principen om hållbarhet och god förvaltning av resurser.

EG och Komorerna har haft bilaterala förbindelser inom fiskerisektorn sedan 1988. I den resolution som antogs i dag betonas att bättre information till och ökad kontroll från Europaparlamentet i alla skeden av förhandlingarna skulle stärka partnerskapet och påverka fiskeutvecklingen positivt. Det är nödvändigt att Europaparlamentet och rådet behandlas likvärdigt, oavsett om det gäller rätten till fullständig och omedelbar information eller övervakning och utvärdering av genomförandet av internationella fiskeavtal, och även också eventuella förhandlingar om ändringar av dessa avtal.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) EU:s fiskeflotta opererar i hela världen. Det har funnits bilaterala förbindelser mellan det som nu kallas EU och Komorerna sedan 1988. Den pågående översynen av 2006 års partnerskap inom fiskerisektorn i samband med arbetet med att förlänga det har också lett till att de grundläggande principerna om en hållbar fiskepolitik och ett ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna i Komorernas fiskezon förts in i avtalet. Detta är inte bara en välkommen utan också nödvändig utveckling om EU och dess gemensamma fiskeripolitik ska kunna behålla sin trovärdighet. I detta sammanhang måste föredragandens begäran om mer information till och mer kontroll från parlamentets sida få kraftfullt stöd. Därför röstade jag för betänkandet.

Rekommendation: Emilio Menéndez del Valle (A7-0067/2011)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Att förbättra handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet kan bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i detta område så att det kan befästas till ett inre område som styrs av värden som fred, rättvisa, jämlikhet, frihet och demokrati. Införandet av en tvistlösningsmekanism bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister, vilket kan öka säkerheten och förutsägbarheten i de bilaterala handelsförbindelserna och förbättra funktionen hos EuroMed-regionen som ett frihandelsområde. Jag röstade för detta resolutionsförslag.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för denna resolution eftersom det behöver införas en effektiv mekanism för att lösa handelstvister mellan EU och Jordanien. Den föreslagna mekanismen baseras på de tvistlösningsmekanismer som ingår i de senaste avtal som Europeiska unionen har slutit och på WTO:s bestämmelser om tvistlösning. Denna mekanism kommer att bidra till funktionen hos Euromed-regionen som ett frihandelsområde, men kommer framför allt att stabilisera de bilaterala handelsförbindelserna mellan EU och Jordanien.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Alla förbättringar av Europa–Medelhavsavtalet får stor effekt på ländernas ekonomiska och politiska stabilitet och bidrar till de otaliga sociala och demokratiska framsteg som detta leder till. Därför välkomnar jag allt som görs i den riktningen. Med tanke på att vissa tvister som har uppstått med anledning av handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och Hashemitiska konungariket Jordanien inte har lösts fullständigt, erkänner jag att det inte har fungerat med diplomatiska hänvändelser i detta sammanhang. Därför accepterar jag att det behövs en mekanism för att använda resurserna på ett enkelt och effektivt sätt och jag ställer mig bakom rådets beslut om att ingå ett avtal i form av ett protokoll mellan EU och Jordanien. Syftet med detta protokoll är att inrätta en tvistlösningsmekanism som ska tillämpas på tvister under handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Europa–Medelhavsavtalet innehåller bestämmelser för att liberalisera handeln med varor, men reglerna för att lösa tvister till följd av dessa bestämmelser byggde främst på diplomati och kunde lätt blockeras av den ”svarande” parten. Rådet bemyndigade kommissionen att år 2006 inleda förhandlingar med partnerländer i Medelhavsområdet med målsättningen att förhandla fram en tvistlösningsmekanism som baseras på tvistlösningsmekanismerna i de senaste avtal som EU ingått inom ramen för Världshandelsorganisationen. Ett utkast till avtal med Jordanien paraferades den 9 december 2009.

Jag stöder tvistlösningsmekanismen och hoppas att den kommer att få en avskräckande, snarare än en repressiv, funktion. Jag hoppas också att Jordanien kan stå emot den instabilitet som råder inom regionen och fortsätta vara den moderata och ansvarsfulla partner som landet har varit under kung Husseins och kung Abdullah II:s regering.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Denna rekommendation bygger på ett förslag till rådets beslut om ingående av ett protokoll mellan Europeiska unionen och Jordanien i syfte att inrätta en tvistlösningsmekanism inom ramen för Europa–Medelhavsavtalet. Försöken att lösa handelskonflikter mellan länder på diplomatisk väg har inte alltid gett önskat resultat. När det gäller Europa–Medelhavsområdet inleddes därför förhandlingar mellan EU och dess partnerländer i Medelhavsområdet, framför allt Jordanien. Utkastet till avtal undertecknades i Bryssel den 9 december 2009 vid konferensen för handelsministrarna i Europa–Medelhavsområdet. Jag röstade för detta förslag till Europaparlamentets lagstiftningsresolution eftersom jag vet att det kommer att förbättra förbindelserna mellan staterna betydligt i fråga om frihandel och bidra till den politiska och ekonomiska stabiliteten i detta område. Därför välkomnar jag det nya avtalet och hoppas att inga konflikter över huvud taget kommer att uppstå mellan EU eller dess medlemsstater och Jordanien när det har trätt i kraft.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som anges i motiveringen till detta betänkande har tvister som uppstått med anledning av Europa–Medelhavsavtalet enbart kunnat lösas genom diplomatiska hänvändelser. Den alternativa metod som nu föreslås följer den logik som förespråkas inom Världshandelsorganisationen och som – under förevändning att skapa effektivitet – syftar till att kringgå den nationella suveräniteten, tvistlösning genom respekt för varje lands särart och dessa länders rätt att försvara sina och sina invånares intressen. Tvistlösning genom diplomatiska hänvändelser garanterar likabehandling mellan länder. Denna mekanism undergräver däremot den principen, uppmuntrar rörlighet för kapital och sätter ekonomisk makt framför politisk makt och även kapitalets intressen framför länders och deras invånares intressen.

Vårt motstånd mot denna mekanism och vad den innebär är desto mer berättigat eftersom mekanismen inrättas genom ett avtal mellan EU, vars legitimitet enligt Lissabonfördraget kan ifrågasättas (och i varje fall är beklaglig), och kung Abdullahs regering, som fortsätter att med våld trycka ner den framväxande, fredliga ungdomsrörelse som kräver reformer och demokratisk frihet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Hittills har tvister som uppstått med anledning av Europa–Medelhavsavtalet enbart kunnat lösas genom diplomatiska hänvändelser. Den alternativa metod som nu föreslås följer den logik som förespråkas inom Världshandelsorganisationen och som – under förevändning av att skapa effektivitet – syftar till att kringgå den nationella suveräniteten, tvistlösning genom respekt för varje lands särart och dessa länders rätt att försvara sina och sina invånares intressen. Tvistlösning genom diplomatiska hänvändelser garanterar likabehandling mellan länder. Denna mekanism undergräver däremot den principen, uppmuntrar rörlighet för kapital och sätter ekonomisk makt framför politisk makt och även kapitalets intressen framför länders och deras invånares intressen.

Vårt motstånd mot denna mekanism och vad den innebär är desto mer berättigat eftersom mekanismen inrättas genom ett avtal mellan EU, vars legitimitet enligt Lissabonfördraget kan ifrågasättas, och kung Abdullahs regering, som fortsätter att med våld trycka ner den framväxande, fredliga ungdomsrörelse som kräver reformer och demokratisk frihet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande. Inrättandet av en tvistlösningsmekanism är välkommet, eftersom det bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister. Föredraganden anser att dessa förbättringar av de frihandelsavtal som ingåtts med länderna kring Medelhavet bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, och till att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Vidare skulle en korrekt tillämpning av en sådan mekanism förbättra säkerheten och förutsägbarheten i våra bilaterala handelsförbindelser och därtill utgöra ytterligare ett steg mot inrättandet av EuroMed-regionen som ett välfungerande frihandelsområde.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Historien visar att diplomatin inte har kunnat lösa de olika befintliga tvisterna effektivt. Därför välkomnar jag inrättandet av en tvistlösningsmekanism som bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister. Jag håller med föredraganden om att dessa förbättringar av de frihandelsavtal som ingåtts med länderna kring Medelhavet bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, och till att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Dessutom skulle en korrekt tillämpning av en sådan mekanism förbättra säkerheten och förutsägbarheten i våra bilaterala handelsförbindelser och därtill utgöra ytterligare ett steg mot inrättandet av EuroMed-regionen som ett välfungerande frihandelsområde.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Jag vet att den föreslagna mekanismen baseras på tvistlösningsmekanismerna i EU:s senaste avtal och i WTO. Bilaterala handelsavtal bör alltid vara helt förenliga med det multilaterala handelssystemet. Kommissionen måste se till att genomförandet är effektivt. Långdragna tvister påverkar näringslivet negativt. Därför röstade jag för betänkandet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Med detta betänkande godkänner Europaparlamentet inrättandet av en tvistlösningsmekanism som bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister när konflikter behöver lösas mellan EU och Jordanien med anledning av handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet. Hittills har tvister till följd av Europa–Medelhavsavtalen endast kunnat lösas med diplomatiska metoder. Detta har visat sig vara ett opraktiskt sätt att gå tillväga och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eftersom varje försök till lösning har kunnat blockeras av den ”svarande” parten. Dessa förbättringar av de frihandelsavtal som ingåtts med länderna kring Medelhavet bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, och till att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. En korrekt tillämpning av en sådan mekanism skulle kunna förbättra säkerheten och förutsägbarheten i våra bilaterala handelsförbindelser och därtill utgöra ytterligare ett steg mot inrättandet av EuroMed-regionen som ett välfungerande frihandelsområde. Därför röstade jag för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ingåendet av detta avtal mellan EU och Jordanien som syftar till att inrätta en tvistlösningsmekanism som ska tillämpas på tvister som uppstår under handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet. Hittills har tvister som uppstått med anledning av ingångna Europa–Medelhavsavtal endast kunna lösas genom diplomatiska hänvändelser. Detta har visat sig vara ett opraktiskt sätt att gå tillväga och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eller har blockerats. Jag hoppas att tillämpningen av denna tvistlösningsmekanism kommer att öka säkerheten och förutsägbarheten i handelsförbindelserna mellan EU och Jordanien.

  Tokia Saïfi (PPE), skriftlig. – (FR) Inom ramen för Europa–Medelhavsavtalet löses handelstvister som uppstår mellan två parter – EU å ena sidan och Jordanien å den andra – fortfarande genom diplomatiska kanaler. Denna metod är varken effektiv eller öppen, varför jag stöder inrättandet av tvistlösningsmekanismer som kommer att göra det möjligt för parter på båda sidor Medelhavet att bedriva handel i en säkrare och mer förutsägbar miljö. Denna standardmekanism bygger på lösningar som förespråkas av Världshandelsorganisationen i sitt samförståndsavtal om tvistlösning och också på mekanismer som har införlivats i de bilaterala handelsavtal som EU nyligen har ingått.

Genom att sådana mekanismer läggs till i allt fler avtal kommer vi i slutändan att skapa likvärdiga förutsättningar inte bara för ekonomiska aktörer i EU utan även för deras partner i tredjeländer.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Dessa förhandlingar har sitt upphov i vad som faktiskt var ett oreglerat område, vilket innebar att det inte fanns några förfaranden att ta till för att lösa tvister mellan EU och länderna i Medelhavsområdet. Tvistlösningsmekanismen har standardiserade internationella förfaranden som förebild. Eftersom den nuvarande metoden tidigare har lett till olösliga problem, har jag följt föredragandens rekommendation.

Rekommendation: George Sabin Cutaş (A7-0066/2011)

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för denna resolution, eftersom det behöver införas en effektiv mekanism för att lösa handelstvister mellan EU och Marocko. Den föreslagna mekanismen baseras på de tvistlösningsmekanismer som ingår i de senaste avtal som Europeiska unionen har slutit och på WTO:s bestämmelser om tvistlösning. Denna mekanism kommer att skapa stabilitet i de bilaterala handelsförbindelserna mellan EU och Marocko.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Alla förbättringar av Europa–Medelhavsavtalet får stor effekt på ländernas ekonomiska och politiska stabilitet och bidrar till de otaliga sociala och demokratiska framsteg som detta leder till. Därför välkomnar jag allt som görs i den riktningen. Med tanke på att vissa tvister som har uppstått med anledning av handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och Marocko inte har lösts fullständigt, erkänner jag att det inte har fungerat med diplomatiska hänvändelser i detta sammanhang. Därför accepterar jag att det behövs en mekanism för att använda resurserna på ett enkelt och effektivt sätt och jag ställer mig bakom förslaget till rådets beslut om att ingå ett avtal mellan EU och Marocko för att inrätta en tvistlösningsmekanism.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Eftersom de nuvarande reglerna för tvistlösning bygger på diplomatiska hänvändelser och lätt kan blockeras av den part som underlåter att uppfylla sina skyldigheter, anser jag att antagandet av detta avtal kommer att förbättra säkerheten och förutsägbarheten i handelsförbindelserna mellan EU och Marocko, vilket gynnar både företag och konsumenter. Antagandet av avtalet följer färdplanen för handel mellan EU och Medelhavsområdet efter 2010.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan EU och Marocko saknade i likhet med de andra avtalen bestämmelser om tvistlösning, vilket naturligtvis bidrog till att göra avtalet mindre tillförlitligt och minskade parternas förväntningar på att få rättvisa lösningar på tvister. Jag hoppas att den föreslagna mekanismen kommer att träda i kraft och att den kommer att bidra till att stärka parternas förtroende och även att Marocko kommer att kunna fortsätta de reformer som inleddes av Hassan II och fortsattes av Mohammed VI.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Denna rekommendation bygger på ett förslag till rådets beslut om ingående av ett protokoll mellan Europeiska unionen och Marocko i syfte att inrätta en tvistlösningsmekanism inom ramen för Europa–Medelhavsavtalet. Försöken att lösa handelskonflikter mellan länder på diplomatisk väg har inte alltid gett önskat resultat. När det gäller Europa–Medelhavsområdet inleddes därför förhandlingar mellan EU och dess partnerländer i Medelhavsområdet, framför allt Marocko. Utkastet till avtal undertecknades i Bryssel den 9 december 2009 vid konferensen för handelsministrarna i Europa–Medelhavsområdet och bekräftades den 7 mars 2010 vid toppmötet mellan EU och Marocko. Jag röstade för detta förslag till Europaparlamentets lagstiftningsresolution, eftersom jag vet att det kommer att förbättra förbindelserna mellan staterna betydligt i fråga om frihandel och bidra till den politiska och ekonomiska stabiliteten i detta område. Därför välkomnar jag det nya avtalet och hoppas att inga konflikter över huvud taget kommer att uppstå mellan EU eller dess medlemsstater och Marocko när det har trätt i kraft.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som anges i motiveringen till detta betänkande har tvister som uppstått på grund av Europa–Medelhavsavtalet enbart kunnat lösas genom diplomatiska metoder. Den alternativa metod som nu föreslås följer den logik som förespråkas inom Världshandelsorganisationen och som – under förevändning av att skapa effektivitet – syftar till att kringgå den nationella suveräniteten, tvistlösning genom respekt för varje lands särart och dessa länders rätt att försvara sina och sina invånares intressen. Tvistlösning genom diplomatiska metoder garanterar likabehandling mellan länder. Denna mekanism undergräver däremot den principen, uppmuntrar rörlighet för kapital och sätter ekonomisk makt framför politisk makt och även kapitalets intressen framför länders och deras invånares intressen.

Vårt motstånd mot denna mekanism och vad den innebär är desto mer berättigat eftersom den inrättas genom ett frihandelsavtal med Marocko, ett land som fortsätter att ockupera Västsahara och att använda och profitera på resurser som inte tillhör landet. Landet bryter mot folkrätten och förvägrar västsaharierna deras rätt till självbestämmande.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande handlar om att förändra den nuvarande situationen genom att inrätta en tvistlösningsmekansim. Som anges i motiveringen till detta betänkande har tvister som uppstått med anledning av Europa–Medelhavsavtalet hittills enbart kunnat lösas genom diplomatiska hänvändelser.

Kommissionen föreslår dock nu en alternativ metod som följer den logik som förespråkas inom Världshandelsorganisationen och som – under förevändning att skapa effektivitet – syftar till att kringgå den nationella suveräniteten, tvistlösning genom respekt för varje lands särart och dessa länders rätt att försvara sina och sina invånares intressen.

Tvistlösning genom diplomatiska metoder garanterar likabehandling mellan länder. Denna mekanism undergräver däremot den principen, uppmuntrar rörlighet för kapital och sätter ekonomisk makt framför politisk makt och även kapitalets intressen framför länders och deras invånares intressen.

Vårt motstånd mot denna mekanism och vad den innebär är desto mer berättigat eftersom den inrättas genom ett frihandelsavtal med Marocko, ett land som fortsätter att ockupera Västsahara och att använda och profitera på resurser som inte tillhör landet. Landet kränker västsahariernas rätt till självbestämmande. Därför röstade vi nej.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder föredraganden som föreslår att parlamentet ska godkänna detta avtal. Långdragna tvister får negativa konsekvenser för näringslivet och slutkonsumenterna på båda sidor Medelhavet.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Civila uppror mot arabiska despoter har satt den andra sidan av Medelhavet i brand. Detta är uppenbarligen inte tillräckligt för att EU ska sluta arbeta med att upprätta det frihandelsområde man kommit överens om med samma despoter. Vi har sänt ett tydligt budskap: EU vill inte förhandla med de arabiska demokratier som kan växa fram. Detta är absurt. Jag kommer att rösta nej.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Historien visar att diplomatin inte har kunnat lösa ett antal befintliga tvister effektivt. Därför välkomnar jag inrättandet av en tvistlösningsmekanism som bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister. Jag håller med föredraganden om att dessa förbättringar av frihandelsavtalet mellan EU och Marocko bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, och till att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Dessutom skulle en korrekt tillämpning av en sådan mekanism förbättra säkerheten och förutsägbarheten i våra bilaterala handelsförbindelser och därtill utgöra ytterligare ett steg mot inrättandet av ett frihandelsområde för EU och Marocko.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Hittills har en av diplomatkårens uppgifter varit att medla i tvister som avser Europa–Medelhavsavtalet. Nu planerar man att införa tvistlösningsmekanismer på EU-nivå och att hjälpa politiskt instabila områden som Marocko att upprätta en homogen stat som präglas av frihet, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Jag har avstått från att rösta eftersom föredraganden inte har beskrivit närmare hur vi kan garantera att dessa mekanismer följs.

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. – (IT) Liberaliseringsavtalet mellan EU och Marocko bör vara en symbol för utveckling, stabilitet och ekonomisk återhämtning i hela Nordafrika. EU kan inte och får inte missa denna möjlighet att spela en roll i inrättandet av en förnyad handelspolitik som kan bistå de länder som har överväldigats av socialt och politiskt kaos med dramatiska följder för de nationella ekonomierna och därmed för våra investeringar i dessa områden.

Genom dagens omröstning om inrättandet av en standardmekanism för att kunna lösa tvister på ett ändamålsenligt och effektivt sätt har vi en ökad garanti till stöd för europeiska investeringar i Marocko, investeringar som är avgörande för hela regionens ekonomiska välfärd och som täcker nästan samtliga sektorer.

Dagens omröstning lyfter också fram EU:s önskan att undvika negativa effekter för ekonomierna och slutkonsumenterna på båda sidor Medelhavet genom en protektionistisk politik som fortsätter att prioritera särintressen, försenar ratificeringen av avtal som är avgörande för att återskapa balans och stabilisera de ekonomiska valen i ett område som börjar intressera våra handelskonkurrenter, som Kina och länderna i Mellanöstern.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Med detta betänkande godkänner Europaparlamentet inrättandet av en tvistlösningsmekanism som bör kunna erbjuda snabba och effektiva förfaranden för att inom strikta tidsfrister lösa tvister mellan EU och Marocko med anledning av Europa–Medelhavsavtalet. Tvistlösning genom diplomati har inte fungerat och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eftersom varje försök till lösning har kunnat blockeras av den ”svarande” parten. Fördröjningar i tvistlösning påverkar företag och slutkonsumenter negativt på båda sidor Medelhavet. Dessa förbättringar av de frihandelsavtal som ingåtts med länderna kring Medelhavet bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, i syfte att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Mallen för den föreslagna mekanismen är de tvistlösningsmekanismer som ingår i de senaste avtal som EU har ingått och i Världshandelsorganisationens avtalsmemorandum om regler och förfaranden för tvistlösning. Kommissionen måste se till att mekanismen tillämpas effektivt. Därför röstade jag för resolutionen om att godkänna ingåendet av avtalet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ingåendet av detta avtal mellan EU och Marocko som syftar till att inrätta en tvistlösningsmekanism som ska tillämpas på tvister som uppstår under handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet. Hittills har tvister som uppstått med anledning av ingångna Europa–Medelhavsavtal endast kunnat lösas genom diplomatiska hänvändelser. Detta har visat sig vara ett opraktiskt sätt att gå tillväga och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eller har blockerats. Jag hoppas att tillämpningen av denna tvistlösningsmekanism kommer att öka säkerheten och förutsägbarheten i handelsförbindelserna mellan EU och Marocko.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för. Hittills har tvister som uppstått med anledning av Europa–Medelhavsavtal endast kunna lösas genom diplomatiska hänvändelser. Detta är ett opraktiskt sätt att gå tillväga och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eftersom de lätt har kunnat blockeras av den ”svarande” parten. Rådet bemyndigade kommissionen att år 2006 inleda förhandlingar med partnerländer i Medelhavsområdet med målsättningen att förhandla fram en passande tvistlösningsmekanism. Ett utkast till avtal med Marocko paraferades den 9 december 2009 vid ministerkonferensen i Bryssel för handel mellan EU och Medelhavsområdet vilket bekräftades vid toppmötet mellan EU och Marocko som hölls den 7 mars 2010. Inrättandet av en tvistlösningsmekanism är välkommet eftersom den bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister.

Rekommendation: Gianluca Susta (A7-0068/2011)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) Jag stöder inrättandet av en tvistlösningsmekanism med Egypten så att det går att komma till rätta med bristande effektivitet och dödlägen och ingå utkastet till avtal med det landet. Detta avtal kan bidra till den ekonomiska stabiliteten i Europa–Medelhavsområdet och till en framtid som bygger på fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald och demokrati.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för denna resolution eftersom det behöver införas en effektiv mekanism för att lösa handelstvister mellan EU och Egypten. Den föreslagna mekanismen baseras på de tvistlösningsmekanismer som ingår i de senaste avtal som Europeiska unionen har slutit och på WTO:s bestämmelser om tvistlösning. Denna mekanism kommer att bidra till funktionen hos Euromed-regionen som ett frihandelsområde, men kommer framför allt att stabilisera de bilaterala handelsförbindelserna mellan EU och Egypten.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Gianluca Sustas förslag till tvistlösningsmekanism. Jag håller helt och hållet med om att en korrekt tillämpning av en sådan mekanism kan utgöra ytterligare ett steg mot inrättandet av Euromed-regionen som ett välfungerande frihandelsområde. Hittills har tvister som uppstått med anledning av ingångna Europa–Medelhavsavtal endast kunnat lösas genom diplomatiska hänvändelser. I stället behöver vi ett fast förfarande, eftersom utdragna handelstvister kan få negativa effekter för slutkonsumenterna på båda sidor Medelhavet. Mot bakgrund av vad som sker i vissa nordafrikanska länder råder det inga tvivel om att vägen mot ekonomisk och politisk stabilitet i dessa områden går genom bland annat välfungerande frihandelsavtal i Medelhavsområdet.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Alla förbättringar av Europa–Medelhavsavtalet får stor effekt på ländernas ekonomiska och politiska stabilitet och bidrar till de otaliga sociala och demokratiska framsteg som detta leder till. Därför välkomnar jag allt som görs i den riktningen. Med tanke på att vissa tvister som har uppstått med anledning av handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och Arabrepubliken Egypten inte har lösts fullständigt, erkänner jag att det inte har fungerat med diplomatiska hänvändelser i detta sammanhang. Därför accepterar jag att det behövs en mekanism för att använda resurserna på ett enkelt och effektivt sätt och jag ställer mig bakom förslaget till rådets beslut om att ingå ett avtal mellan EU och Egypten för att inrätta en tvistlösningsmekanism.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den rådande situationen i Egypten kanske överskuggar behovet av att gå vidare med att anta avtal som detta. Ändå bör Egypten nu, när den turbulens och osäkra situation som nyligen rådde i Kairo är över, noggrant se till att att återuppta samtliga sina funktioner. Däribland finns utrikesförbindelserna, särskilt med EU som är landets partner i ett Europa–Medelhavsavtal. Samtidigt som förmodade kommande tvister med EU sannolikt är det minsta av Egyptens bekymmer i dag, anser jag att det inte kan vara någon nackdel med att införa mekanismer som gör det lätt att lösa sådana tvister, till båda parters bästa. Egypten är oupplösligen förenat med Europas och världens historia. Jag hoppas att landets framtid blir lika storslagen som dess förflutna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Denna rekommendation bygger på ett förslag till rådets beslut om ingående av ett protokoll mellan Europeiska unionen och Arabrepubliken Egypten i syfte att inrätta en tvistlösningsmekanism inom ramen för Europa–Medelhavsavtalet. Detta protokoll får en alldeles särskild betydelse vid en tidpunkt då Egypten tar sina första steg mot att upprätta ett demokratiskt styre. Försöken att lösa handelskonflikter mellan länder på diplomatisk väg har inte alltid gett önskat resultat. När det gäller Europa–Medelhavsområdet inleddes därför förhandlingar mellan EU och dess partnerländer i Medelhavsområdet, framför allt Egypten. Ett utkast till avtal med Egypten paraferades vid det möte som associeringsrådet EU–Egypten höll i Luxemburg den 27 april 2010. Jag röstade för detta förslag till Europaparlamentets lagstiftningsresolution eftersom jag vet att det kommer att förbättra förbindelserna mellan staterna betydligt i fråga om frihandel och bidra till den politiska och ekonomiska stabiliteten i detta område. Därför välkomnar jag det nya avtalet och hoppas att inga konflikter över huvud taget kommer att uppstå mellan EU eller dess medlemsstater och Egypten när det har trätt i kraft.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som anges i motiveringen till detta betänkande har tvister som uppstått på grund av Europa–Medelhavsavtalen enbart kunnat lösas genom diplomatiska metoder. Den alternativa metod som nu föreslås följer den logik som förespråkas inom Världshandelsorganisationen och som – under förevändning av att skapa effektivitet – syftar till att kringgå den nationella suveräniteten, tvistlösning genom respekt för varje lands särart och dessa länders rätt att försvara sina och sina invånares intressen. Tvistlösning genom diplomatiska metoder garanterar likabehandling mellan länder. Denna mekanism undergräver däremot den principen, uppmuntrar rörlighet för kapital och sätter ekonomisk makt framför politisk makt och även kapitalets intressen framför länders och deras invånares intressen.

Vårt motstånd mot denna mekanism och vad den innebär är desto mer berättigat eftersom den är ett resultat av ett avtal mellan EU och diktatorn Hosni Mubaraks regering. Det egyptiska folkets uppror till stöd för demokratiska reformer, försvar för landets suveränitet gentemot utländsk inblandning och regimens maskopi med imperialismens intressen i regionen är ett gott tecken som vi hoppas i slutändan kommer att få konkreta uttryck i fråga om detta avtal och andra.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Hittills har tvister under Europa–Medelhavsavtalet enbart kunnat lösas genom diplomatiska metoder. Den alternativa metod som nu föreslås följer den logik som förespråkas inom Världshandelsorganisationen och som – under förevändning av att skapa effektivitet – syftar till att kringgå den nationella suveräniteten, tvistlösning genom respekt för varje lands särart och dessa länders rätt att försvara sina och sina invånares intressen.

Tvistlösning genom diplomatiska metoder garanterar likabehandling mellan länder. Denna mekanism undergräver däremot den principen, uppmuntrar rörlighet för kapital och sätter ekonomisk makt framför politisk makt och även kapitalets intressen framför länders och deras invånares intressen.

Vårt motstånd mot denna mekanism och vad den innebär är desto mer berättigat eftersom den är ett resultat av ett avtal mellan EU, vars legitimitet enligt Lissabonfördraget kan ifrågasättas, och diktatorn Hosni Mubaraks regering. Det egyptiska folkets uppror till stöd för demokratiska reformer, försvar för landets suveränitet gentemot utländsk inblandning och regimens maskopi med imperialismens intressen i regionen är ett gott tecken som vi hoppas i slutändan kommer att få konkreta uttryck i fråga om detta avtal och andra.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Trots det ovissa läget i Egypten tycker jag att parlamentet gör rätt som går vidare med godkännandet av detta avtal, som skulle göra livet lättare för företag utan att vara någon politisk kommentar om den nuvarande egyptiska regeringen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Historien visar att diplomatin inte har kunnat lösa ett antal befintlig tvister effektivt. Därför välkomnar jag inrättandet av en tvistlösningsmekanism som bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister. Jag håller med föredraganden om att dessa förbättringar av frihandelsavtalen mellan EU och Egypten bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, och till att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Dessutom skulle en korrekt tillämpning av en sådan mekanism förbättra säkerheten och förutsägbarheten i våra bilaterala handelsförbindelser och därtill utgöra ytterligare ett steg mot inrättandet av ett frihandelsområde för EU och Egypten.

  Paul Murphy (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot detta betänkande eftersom jag hyser allvarliga farhågor när det gäller EU:s ekonomiska och politiska hållning gentemot de länder som omfattas av Europa–Medelhavsavtalet. Inrättandet av ett frihandelsområde skulle få dramatiska följder för arbetstagarna i området. På grundval av EU:s egna siffror väntas Egypen förlora 1,5 miljoner arbetstillfällen. De dystra ekonomiska utsikterna för ungdomar och ilskan mot korruptionen och excesserna hos den lilla politiska eliten är en hjärtefråga för de revolutionära rörelserna och för det egyptiska folkets strävanden. Att fortsätta frihandelsdoktrinen i de europeiska storföretagens och den rika elitens intresse innebär mer av detsamma och måste därför avvisas. Förhandlingarna om denna uppgörelse leddes av företrädare för Hosni Mubaraks diktaturregim, som har störtats genom den revolutionära omvälvningen. Toppskiktet inom armén har dock starka band till den tidigare regimens ekonomiska intressen och företräder inte arbetarnas legitima intressen och strävanden. Handelsförbindelserna måste utgå från majoritetens behov, inte från girigheten hos små eliter och storföretag.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Med detta betänkande godkänner Europaparlamentet inrättandet av en tvistlösningsmekanism som bör kunna erbjuda snabba och effektiva förfaranden för att inom strikta tidsfrister lösa tvister mellan EU och Egypten med anledning av Europa–Medelhavsavtalet. Tvistlösning genom diplomati har inte fungerat och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eftersom varje försök till lösning har kunnat blockeras av den ”svarande” parten. Fördröjningar i tvistlösning påverkar företag och slutkonsumenter negativt på båda sidor Medelhavet. Dessa förbättringar av de frihandelsavtal som ingåtts med länderna kring Medelhavet bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, i syfte att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Mallen för den föreslagna mekanismen är de tvistlösningsmekanismer som ingår i de senaste avtal som EU har ingått och i Världshandelsorganisationens avtalsmemorandum om regler och förfaranden för tvistlösning. Kommissionen måste se till att mekanismen tillämpas effektivt. Därför röstade jag för resolutionen om att godkänna ingåendet av avtalet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ingåendet av detta avtal mellan EU och Egypten som syftar till att inrätta en tvistlösningsmekanism som ska tillämpas på tvister som uppstår under handelsbestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalen. Hittills har tvister som uppstått med anledning av ingångna Europa–Medelhavsavtal endast kunna lösas genom diplomatiska hänvändelser. Detta har visat sig vara ett opraktiskt sätt att gå tillväga och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eller har blockerats. Jag hoppas att tillämpningen av denna tvistlösningsmekanism kommer att öka säkerheten och förutsägbarheten i handelsförbindelserna mellan EU och Egypten.

Rekommendationer: Emilio Menéndez del Valle (A7-0067/2011), George Sabin Cutaş (A7-0066/2011) och Gianluca Susta (A7-0068/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för denna rekommendation och välkomnar inrättandet av en tvistlösningsmekanism som bör kunna erbjuda enkla och effektiva förfaranden för att framföra och bedöma anspråk inom strikta tidsfrister. Jag håller också med föredraganden om att dessa förbättringar av Europa–Medelhavsavtalen om frihandel bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna region, som är avgörande för att lägga grunden till ett enda område med fred.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag höll med om detta dokument, eftersom tvister som uppstått med anledning av Europa–Medelhavsavtalen hittills enbart har kunnat lösas genom diplomatiska hänvändelser. Detta är ett opraktiskt sätt att gå tillväga och har lett till situationer där tvister förblivit olösta eftersom de lätt har kunnat blockeras av den ”svarande” parten. Förbättringarna av de frihandelsavtal som ingåtts med länderna kring Medelhavet bör kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna viktiga region, i syfte att lägga grunden till ett enda område med fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, frihet, mångfald, demokrati och respekt. Vidare skulle en korrekt tillämpning av en sådan mekanism förbättra säkerheten och förutsägbarheten i våra bilaterala handelsförbindelser och därtill utgöra ytterligare ett steg mot inrättandet av Euromed-regionen som ett välfungerande frihandelsområde. Långdragna tvister får negativa konsekvenser för näringslivet och slutkonsumenterna på båda sidor Medelhavet. Genom ikraftträdandet av Lissabonfördraget blev utländska direktinvesteringar en del av EU:s handelspolitik och därmed en del av unionens exklusiva behörighet. I en tid då utländska direktinvesteringar har stor betydelse för det ekonomiska välståndet i länder och regioner kommer en välfungerande och effektiv tvistlösningsmekanism också att underlätta tvistlösningen inom detta område.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Eftersom reglerna för tvistlösning bygger på diplomatiska metoder och har lett till en situation där det är lätt att blockera tvister bör den nya tvistlösningsmekanismen för handelstvister få vårt stöd. Denna mekanism är utformad efter de senaste avtal som EU har ingått och Världshandelsorganisationens samförståndsavtal. Utkast till avtal med Jordanien, Marocko och Egypten finns redan och de omfattar också handel med jordbruksprodukter. Jag välkomnar Europaparlamentets beslut att stödja dessa avtal.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstar för denna resolution eftersom jag anser att det är mycket viktigt att EU tillhandahåller en lämplig tvistlösningsmekanism för tvister som uppstår vid tillämpningen av Europa–Medelhavsavtalen. Rådet bemyndigade kommissionen att år 2006 inleda förhandlingar med partnerländer i Medelhavsområdet och det avtalet paraferades först 2009.

Inrättandet av en tvistlösningsmekanism bör i slutändan leda till förenklade och effektiva tvistlösningsförfaranden med fastställda tidsfrister. Jag håller med föredraganden om att det är mycket viktigt att ändra de frihandelsavtal som ingåtts med länderna kring Medelhavet för att kunna bidra till ekonomisk och politisk stabilitet i denna region och att lägga grunden till ett enda område med fred och utveckling. Den föreslagna metoden bygger på de senaste tvistlösningsmekanismerna i partnerskapsavtal som har ingåtts av EU och av WTO. I en tid då utländska direktinvesteringar har stor betydelse för det ekonomiska välståndet i EU-medlemsstaterna hoppas jag att en effektiv tvistlösningsmekanism kommer att bidra till att lösa tivster även inom detta område.

Rekommendation: Ryszard Antoni Legutko (A7-0063/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta betänkande och vill betona att det är ett viktigt steg i förhandlingarna mellan EU och Ukraina för att bana väg för landets fullständiga anslutning till EU i framtiden.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. I och med genomförandet av Europeiska grannskapspolitiken får partnerländerna gradvis möjlighet att delta i vissa EU-program och i vissa EU-organs verksamheter. Detta är en av många åtgärder som syftar till att främja reformer, modernisering och övergång i EU:s grannländer. I juni 2007 betonade Europeiska unionens råd än en gång hur oerhört viktig Europeiska grannskapspolitiken är och därför kommer detta protokoll att skapa förutsättningar för Ukraina att delta i viktiga EU-program och ta del av EU:s bästa metoder för att bidra till att utveckla demokratiska processer.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för vår föredragandes förslag. Jag anser att båda parter kommer att vinna på att de åtaganden som har gjorts inom ramen för detta protokoll uppfylls. EU kommer att få en sund, stabil och demokratisk partner vid sin östra gräns, medan Ukrainas invånare kommer att få lite tydligare EU-utsikter.

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. – (PL) Jag har redan från början i mitt arbete i Europaparlamentet gett mitt kraftfulla stöd till Ukrainas EU-vänliga strävanden. Ukraina är en av de viktigaste partnerna i Polens strategi österut. Dessutom förbereder sig mitt land tillsammans med Ukraina för att stå värd för nästa års EM i fotboll. För att uppnå målen för EU:s utrikespolitik och även av säkerhetsskäl är det mycket viktigt att hela EU utökar samarbetet med Ukraina. Jag anser att stödet till den nya demokratin i Ukraina är en av våra viktigaste skyldigheter. Därför stöder jag påskyndade förhandlingar om frihandelsområdet och att Ukraina ska få delta i så hög grad som möjligt i EU:s program. Jag röstade för resolutionen och uttryckte därmed mitt samtycke till ingåendet av protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Ukraina.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Detta protokoll omfattar ramavtalet om de allmänna principerna för Ukrainas deltagande i EU-program. Det omfattar standardklausuler som är avsedda att tillämpas för alla partnerskapsländer inom Europeiska grannskapspolitiken med vilka sådana protokoll ska ingås. Jag anser att Ukraina gör det som krävs och jag stöder ingåendet av detta avtal.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna lagstiftningsresolution om Europaparlamentets godkännande av utkastet till rådets beslut som kommer att ligga till grund för ett kompletterande protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Ukraina. På grundval av detta protokoll kommer Ukraina att få möjlighet att delta i EU-program för företag och entreprenörskap, energi och information samt kommunikationsteknik. Enligt detta avtal ska Ukraina göra ett ekonomiskt bidrag till EU:s budget beroende på vilka program landet vill delta i och EU ska i sin tur garantera att dessa program kontrolleras och granskas av EU-institutionerna. Jag är vice ordförande i den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ukraina och jag är övertygad om att ingåendet av detta protokoll kommer att ge Ukraina fler möjligheter att anpassa sin politik efter EU:s politik, standarder och normer inom de nämnda områdena.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Förbindelserna mellan EU och Ukraina har haft framgångar och motgångar som ibland har berott på landets mindre eller större strategiska närhet till sitt grannland Ryssland. Den 18 juni 2007 utfärdade rådet riktlinjer till kommissionen om att förhandla om ramavtal med Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Moldavien, Marocko, Palestinska myndigheten, Tunisien och Ukraina om de allmänna principerna för dessa länders deltagande i EU-program. Jag anser att det är bra att ovannämnda avtal ingås, eftersom regelverket för Ukrainas deltagande i EU-programmen behöver fastställas tydligt och på så sätt förbättra landets förbindelser med EU.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt Europeiska grannskapspolitiken ska EU:s program gradvis öppnas för grannländer i syfte att främja reform, modernisering och ofta även demokratisering. Därför antog rådet den 5 mars 2007 en allmän politik avsedd att göra det möjligt för de partnerländer som omfattas av Europeiska grannskapspolitiken att delta i gemenskapens organ och gemenskapens program. Därför började kommissionen att förhandla om ramavtal med grannländer, bl.a. Ukraina, vars dokumentation är fullständig och färdig att läggas fram för godkännande av Europaparlamentet i enlighet med villkoren i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Jag röstar för detta avtal om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, om de allmänna principerna för Ukrainas deltagande i unionsprogram och jag välkomnar det eftersom det är ytterligare ett steg mot de mål som vägledde inrättandet av den inre marknaden.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) För oss innebär ingåendet av detta avtal ett antal frågetecken, med tanke på det framlagda utkastets ytterst vaga karaktär. Man nämner program, men vi får inte reda på vilka program Ukraina ska kunna delta i, vilken form deltagandet ska ha eller vilka ekonomiska villkor eller konsekvenser detta medför. Man talar om fördelar, men det klargörs inte vilka.

Vi anser att avtal med syften som dessa bör vara grundade på respekt för enskilda länders och deras invånares suveränitet, på gemensamma intressen, på ömsesidighet och på samarbete, med vederbörlig hänsyn till varje lands särdrag. Man bör utvärdera vad varje part kan tillföra avtalet i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende. Det finns inte mycket annat vi kan säga om betänkandet, annat än att det är beklagligt att det godkänner ett protokoll vars exakta innehåll och konsekvenser vi inte får reda på.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Ingåendet av detta avtal innebär ett antal frågetecken, med tanke på det framlagda utkastets ytterst vaga karaktär. Man nämner program, men vi får inte reda på vilka program Ukraina ska kunna delta i, vilken form deltagandet ska ha eller vilka ekonomiska konsekvenser detta medför. Man nämner de allmänna principerna för deltagandet, men dessa principer anges inte i detalj. Man talar om fördelar, men i betänkandet klargörs inte vilka det skulle vara.

Vi anser att det är nödvändigt att hänvisa till följande vid ingående av avtal mellan suveräna stater: respekt för det enskilda landets och dess invånares suveränitet, gemensamma intressen, ömsesidighet och samarbete, med vederbörlig hänsyn till varje lands särdrag. Man bör utvärdera vad varje part kan tillföra avtalet i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende.

Det är beklagligt att vi har röstat för ett betänkande som godkänner ett protokoll, nästan utan någon information om dess innehåll och konsekvenser.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade ja till denna resolution om Europaparlamentets godkännande av utkastet till rådets beslut om ett tilläggsprotokoll till partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ukraina. Ukraina kommer att ges möjlighet att delta i unionsprogram för företag och entreprenörskap, energi samt informations- och kommunikationsteknik. Ukraina ska bidra ekonomiskt till unionens allmänna budget i förhållande till de särskilda program i vilka landet deltar. EU ska i sin tur garantera att dessa program kontrolleras och granskas av EU-institutionerna. Denna partnerskaps- och samarbetspolitik kommer att ge Ukraina fler möjligheter till politisk konvergens med EU på dessa områden.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till detta formella betänkande, som godkänner att Ukraina deltar i unionsprogram.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade ja till resolutionsförslaget om rådets beslut om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Ukraina om de allmänna principerna för Ukrainas deltagande i unionsprogram. Dokumentet är ett led i den europeiska grannskapspolitiken, men tillmötesgår även Ukrainas önskemål om att få delta i fler nuvarande och framtida EU-program. Dessutom kommer Ukraina att kunna ansöka om medel från unionens bistånd för att delta i ett visst program i enlighet med de allmänna bestämmelserna för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument eller någon annan liknande förordning om externt bistånd. Detta kan även ge nytt liv åt Rumäniens förbindelser med Ukraina. Vi måste utveckla dessa band på ett pragmatiskt sätt, så att medborgarna kan dra direkt nytta av våra politiska beslut.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Under lång tid har förbindelserna mellan EU och Ukraina gått upp och ned. Mestadels styrs dessa svängningar av Ukrainas ökade eller minskade närhet till grannlandet Ryssland. Detta protokoll bidrar till att upprätta en tydlig ram för Ukrainas deltagande i de olika EU-programmen, så att förbindelserna mellan EU och Ukraina i framtiden inte går upp och ned som hittills.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Ukrainas deltagande i EU-programmen är ett viktigt steg både för Ukraina och EU. Det kommer bidra till att främja utbytet av vetenskaplig kunskap och forskning. Studentprogrammen kommer att bli fler och båda parter kommer att kunna dra nytta av finansiella, ekonomiska och sociala fördelar. Ukrainas geografiska läge är en viktig faktor som även utgör en stor fördel för EU, eftersom det kommer att göra det möjligt för EU att stärka sina kontakter med andra östeuropeiska stater. Av detta skäl är jag för detta projekt.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade ja till rekommendationen att låta Ukraina delta i nuvarande och framtida EU-program, på områden som företagande, energi, teknik och kommunikation. Avtalet kommer att påskynda förändringarna i den offentliga förvaltningen i Ukraina och innebära konvergens av olika områden i landets ekonomi med EU:s lagstiftning, standarder och exempel på bästa praxis. I utbyte mot sitt ekonomiska bidrag till programmen får företrädare för Ukraina delta som observatörer i de kommittéer som samordnar EU-programmen. De programinitiativ som läggs fram av deltagare från Ukraina ska beaktas på samma villkor som initiativ som föreslås av EU:s medlemsstater. Detta kommer att göra det möjligt för Ukraina att gradvis närma sig EU.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Förbindelserna mellan EU och Ukraina har gått upp och ned. Den 18 juni 2007 gav rådet kommissionen i uppdrag att förhandla fram ramavtal med Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Moldavien, Marocko, den palestinska myndigheten, Tunisien och Ukraina om de allmänna principerna för dessa länders deltagande i unionsprogram. Det är nödvändigt att upprätta en tydlig och exakt rättslig ram för Ukrainas deltagande i unionsprogram, vilket bidrar till att förbättra landets förbindelser med unionen. Jag röstade därför ja till utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Ukraina om de allmänna principerna för Ukrainas deltagande i unionsprogram.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi godkänner att protokollet ingås, med beaktande av utkastet till rådets beslut (13604/2010), med beaktande av utkastet till protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, som ingicks den 14 juni 1994, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Ukraina om de allmänna principerna för Ukrainas deltagande i unionsprogram (13962/2010), med beaktande av begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 114, 168, 169, 172, 173.3, 188, 192 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0401/2010), med beaktande av artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i arbetsordningen och med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0063/2011).

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig. – (PL) Att länder som ingår i grannskapspolitiken deltar i EU:s program och organ är en av de mest specifika formerna för dessa länders samarbete med unionen. Vi bör försöka se till att de erbjudna programmen ger största möjliga stöd till reformerna i dessa länder, så att de kommer närmare unionen.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Den artonde omgången av förhandlingarna mellan Ukraina och EU om undertecknande av ett associeringsavtal äger rum i Bryssel denna vecka. Det hela har tagit för lång tid. Det är dags att underteckna avtalet, för det är i både EU:s och Ukrainas intresse. Ukraina har 46 miljoner invånare och behöver stabilitet i regionen. Under senare år har Ukraina förvandlats till en politisk fotbollsplan: landet får inte tvingas välja mellan Ryssland och Västvärlden. Det är viktigt för EU:s medlemsstater och särskilt Litauen att aktivt söka ett närmare samarbete med sina östliga grannländer, även om det fortfarande finns skillnader. Ingåendet av ett framgångsrikt associeringsavtal skulle främja moderniseringen och reformerna i Ukraina och hjälpa landet att närma sig EU:s standarder.

När det gäller förhandlingarna om frihandelsområdet måste vi komma överens om förslag till taxor, förfaranden för energibeskattning och hållbar utveckling. Det är även centralt med personers fria rörlighet. Litauens invånare minns fortfarande sina reserestriktioner. Vi vet vad det innebär att bo vid EU:s yttre gränser. Det är viktigt att viseringsfria resor görs till en topprioritering.

Betänkande: Fraga Estévez (A7-0057/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar ja till betänkandet, eftersom det är i de berörda regionernas intresse att upprätta en rättslig grund för handeln mellan EU och Grönland, som i detta fall ska omfattas av reglerna för EU:s inre marknad.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) År 2010 översände kommissionen ett förslag till rådet om EU-regler för import av fiskeriprodukter, med artikel 203 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som rättslig grund. Jag instämmer i tolkningen att denna verksamhet rättsligt bör grundas på artikel 43 i kombination med bestämmelserna i artikel 204, vilket möjliggör revideringar genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Endast under 2007 gick nästan 87 procent av de fiskeriprodukter som exporterades från Grönland till EU. Av detta skäl kan det inte lämnas enbart åt kommissionen och rådet att stadga allmänna regler för handel och import av fiskeriprodukter från Grönland, eftersom detta skulle stå i strid med bestämmelserna i Lissabonfördraget. Därför anser jag att Europaparlamentet bör göra sin röst hörd i en sådan viktig sektor.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till betänkandet om import av fiskeriprodukter från Grönland, vars syfte är att tillämpa EU:s inremarknadsbestämmelser på denna import när väl Grönland införlivar EU:s lagstiftning, särskilt lagstiftningen om djurhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag anser dock att förslagets rättsliga grund bör anpassas så att texten tar formen av en förordning snarare än ett beslut av rådet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I detta förslag fastställs allmänna regler för handeln mellan EU och Grönland, som bland annat rör fiskeriprodukter, levande musslor, tagghudingar, manteldjur, marina snäckor och biprodukter av dessa. Medlemsstaterna bör godkänna import av produkter från Grönland, i linje med unionens lagstiftning om inremarknadshandel. Importen av produkter till EU kommer att vara underkastad ett antal villkor, bland annat att Grönland på ett effektivt sätt införlivar och tillämpar tillämpliga regler i EU:s lagstiftning om djurhälsa och livsmedelssäkerhet. I likhet med föredraganden anser jag att den föreslagna texten bör antas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet och att Europaparlamentet bör utöva sina lagstiftningsbefogenheter i liknande fall i framtiden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Exporten av fiskeriprodukter från Grönland står för omkring 82 procent av landets totala export och uppgick till 255 miljoner euro 2007. Större delen (87 procent) gick till EU, framför allt till Danmark (97 procent). Utskottet för rättsliga frågor antog enhälligt ett yttrande till stöd för begäran att artiklarna 43.2 och 204 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt den enda artikeln i protokoll nr 34 om en särskild ordning för Grönland ska utgöra rättslig grund för den föreslagna lagstiftningsakten, i stället för den rättsliga grund som valts av kommissionen, det vill säga artikel 203 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Med tanke på att en rättslig fråga är omstridd och inte resolutionsförslagets innehåll, och med tanke på det uppnådda samförståndet, röstar jag för att förslaget antas.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den häftiga debatten kring detta betänkande har att göra med dess motivering. Mer bestämt instämde inte Europaparlamentets fiskeriutskott i den rättsliga grund som hade valts av kommissionen för att lägga fram förslaget: artikel 203 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det anges att rådet ska anta ”bestämmelser om de närmare riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders och territoriers associering med unionen” efter att ha hört Europaparlamentet. Fiskeriutskottet ansåg att artikel 43.2, som hänvisar till det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller medlagstiftning, och artikel 204 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör antas som dess rättsliga grund, tillsammans med den enda artikeln i protokoll nr 34 om en särskild ordning för Grönland.

Denna ståndpunkt fick stöd av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. Vid sidan av denna diskussion finns fortfarande en relevant fråga som bör vara kärnan i betänkandet, nämligen fastställandet av regler för import av fiskeriprodukter från Grönland till EU. De viktigaste fiskeriexportprodukterna från Grönland utgörs av räkor (59 procent), mindre hälleflundra (23 procent), torsk (9,5 procent), krabba (1,9 procent), pilgrimsmusslor (1,4 procent) och rom (1,3 procent).

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till Carmen Fraga Estévez betänkande, som gör det möjligt för Grönland att exportera fiskeriprodukter till EU utan att landet är medlem i unionen. När Grönland uppnådde betydande självstyre och beslutade lämna EG behövde landets utträde förhandlas fram. Detta prejudikat vederlägger de oriktiga påståendena om att EU-stater som blir självständiga skulle behöva återansöka om medlemskap inom ramen för EU:s inre utvidgning.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade ja till betänkandet om förslaget till rådets beslut om regler för import till Europeiska unionen av fiskeriprodukter, levande musslor, tagghudingar, manteldjur, marina snäckor och biprodukter av dessa från Grönland. Grönlands export av fiskeriprodukter, som utgör cirka 82 procent av dess totala export, uppgick 2007 till 255 miljoner euro, varav större delen (87 procent) gick till EU, framför allt till Danmark (97 procent). De viktigaste fiskeriexportprodukterna från Grönland utgörs av räkor (59 procent), mindre hälleflundra (23 procent), torsk (9,5 procent), krabba (1,9 procent), pilgrimsmusslor (1,4 procent) och rom (1,3 procent). Beslutet omfattar även en ändring av den rättsliga ramen, från ett beslut av rådet till en förordning av Europaparlamentet och rådet.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Handeln med fiskeriprodukter, levande musslor, tagghudingar, manteldjur, marina snäckor och biprodukter av dessa mellan Grönland och EU i enlighet med reglerna i EU-lagstiftningen och andra villkor är fullständigt godtagbar. Därför finns inget skäl att motsätta sig avtalets innehåll. Importen av dessa produkter är ett välkommet tillskott till handeln i EU.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Handelsförbindelserna mellan EU och Grönland har varit betydande under flera år. Sedan 2007 har Grönland exporterat 82 procent av sina fiskeriprodukter, varav 87 procent går till EU:s marknad. Vi kan därför konstatera att detta är en viktig tillgång för Grönland. Dessutom ger EU ekonomiskt stöd i utbyte mot bevarade fiskerättigheter i Grönlands vatten. Den 26 april 2010 begärde Europaparlamentet in ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor för att bestämma den rättsliga grunden för avtal med Grönland. Utskottet för rättsliga frågor gav nyligen sitt stöd till parlamentet och bekräftade att den rättsliga grunden för avtalen måste vara artiklarna 43.2 och 204 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till förslaget, som föreskriver regler för import av fiskeriprodukter och andra havsprodukter från Grönland till EU. Grönland och EU planerar att ingå ett avtal om hälsoåtgärder för dessa produkter. Syftet med ett sådant avtal är att Grönland och unionen ska kunna handla med dessa varor på grundval av reglerna för den inre marknaden, förutsatt att Grönland införlivar EU:s hälso- och djurhälsoregler beträffande fiskeriprodukter.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Genom reglerna för handel med fiskeriprodukter, levande musslor, tagghudingar, manteldjur, marina snäckor och biprodukter av dessa mellan EU och Grönland är importen från Grönland i överensstämmelse med EU-lagstiftningen. Importen av produkter till unionen måste vara underkastad tillämpliga regler i unionens lagstiftning om djurhälsa och livsmedelssäkerhet. Därför är det viktigt att anta betänkandet.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Grönland och EU planerar att ingå ett avtal om hälsoåtgärder för fisk och fiskeriprodukter avsedda att användas som livsmedel. Syftet med ett sådant avtal är att Grönland och unionen ska kunna handla med dessa varor på grundval av reglerna för den inre marknaden, förutsatt att Grönland införlivar EU:s hälsoregler och, i förekommande fall, djurhälsoregler beträffande fiskeriprodukter. Jag stöder detta avtal och röstade ja.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Den 26 april 2010 hördes Europaparlamentet av rådet om detta förslag i enlighet med samrådsförfarandet i artikel 203 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Fiskeriutskottet och Europaparlamentets rättstjänst betvivlade allvarligt kommissionens val av rättslig grund, alltså artikel 203 FEUF, och hävdade att den korrekta rättsliga grunden i stället vore artiklarna 43.2 och 204 FEUF och den enda artikeln i protokoll (nr 34) om en särskild ordning för Grönland.

Kommissionens förslag ändrades i linje med betänkandet som är ämne för omröstningen, efter rekommendationerna från utskottet för rättsliga frågor.

Jag röstar ja till betänkandet, eftersom det är absolut nödvändigt att det antas nu, i första behandlingen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstar ja. Grönlands export av fiskeriprodukter, som utgör cirka 82 procent av dess totala export, uppgick 2007 till 1,9 miljarder danska kronor (255 miljoner euro), varav större delen (87 procent) gick till EU, framför allt till Danmark (97 procent). De viktigaste fiskeriexportprodukterna från Grönland är räkor (59 procent), mindre hälleflundra (23 procent), torsk (9,5 procent), krabba (1,9 procent), pilgrimsmusslor (1,4 procent) och rom (1,3 procent).

Den 26 april 2010 hördes Europaparlamentet av rådet om detta förslag i enlighet med samrådsförfarandet i artikel 203 FEUF. Fiskeriutskottet och Europaparlamentets rättstjänst betvivlade allvarligt kommissionens val av rättslig grund, alltså artikel 203 FEUF, och hävdade att den korrekta rättsliga grunden i stället vore artiklarna 43.2 och 204 FEUF och den enda artikeln i protokoll (nr 34) om en särskild ordning för Grönland.

Utgående från detta inbegärde fiskeriutskottet ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor om den föreslagna rättsliga grunden. Vid sitt sammanträde den 28 oktober 2010 antog utskottet för rättsliga frågor enhälligt ett yttrande som oinskränkt stödde begäran om att artiklarna 43.2 och 204 FEUF och den enda artikeln i protokoll (nr 34) om en särskild ordning för Grönland måste utgöra den rättsliga grunden för den föreslagna lagstiftningsakten.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) För närvarande finns ett särskilt avtal mellan EU och Grönland genom vilket EU behåller sina fiskerättigheter i Grönlands vatten i utbyte mot ekonomiskt stöd.

Grönland, en före detta dansk koloni, blev helt självständigt 1985, men fortsatte att vara associerat med EU som ett av EU:s utomeuropeiska territorier. Endast under 2007 stod fiskeriprodukter för 82 procent av Grönlands export, varav 87 procent gick till EU.

Den 26 april 2010 uttryckte fiskeriutskottet och Europaparlamentets rättstjänst allvarliga tvivel om kommissionens val av rättslig grund för avtalet. Jag hoppas att det avtal som är ämne för omröstningen leder till att EU:s inremarknadsregler för fiskeriprodukter utvidgas till Grönland. Samtidigt måste befintliga EU-regler om djurhälsa och livsmedelssäkerhet inom fiskerinäringen följas.

Betänkande: Guillaume (A7-0085/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag instämmer i betänkandets ståndpunkt, med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och eftersom detta därmed är en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade ja till resolutionen om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd. Arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem inleddes efter att Amsterdamfördraget trädde i kraft i maj 1999, men trots det harmoniseringsarbete som har gjorts på asylområdet de tio senaste åren finns det dock fortfarande stora skillnader när det gäller de nationella bestämmelserna och tillämpningen av dessa. Jag håller med om att personerna i fråga, oavsett i vilken medlemsstat de lämnar in sin asylansökan, bör behandlas på ett tillfredsställande och likvärdigt sätt i hela EU. Harmonisering av lagstiftningen på området är i sig inte tillräcklig och måste förenas med ett stärkt praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna. Det står klart att man för att kunna uppnå dessa mål måste anta reformer utan dröjsmål, så att människor som söker asyl i EU-medlemsstaterna ges ett effektivt skydd. Genom att rösta ja till resolutionen bidrar vi parlamentsledamöter till en rättvis och effektiv asylpolitik i EU.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag anser att förslagen är oförenliga. Å ena sidan är deras mål att uppnå ökad harmonisering, förbättrade normer för internationellt skydd och förbättrad kvalitet och effektivitet i asylförfarandena. Å andra sidan leder de till en oberättigad administrativ börda, de förenklade domstolsförfarandena får domstolarna att oftare fatta förhastade beslut och olika grupper av människor kan behandlas på olika sätt utan rimliga skäl. Dessutom kan medlemsstaternas suveränitet avsevärt begränsas. Efter att ha vägt förslagens fördelar och nackdelar mot varandra, och eftersom ingetdera har stöd av övertygande argument, lade jag ned min röst.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) EU:s huvudmål på asylområdet är att skapa ett gemensamt område för skydd och solidaritet fram till 2012 baserat på ett gemensamt asylförfarande. Trots det harmoniseringsarbete som har gjorts på asylområdet de tio senaste åren finns det fortfarande stora skillnader när det gäller de nationella bestämmelserna och tillämpningen av dessa. Oavsett i vilken medlemsstat personerna i fråga lämnar in sin asylansökan bör de behandlas på likvärdigt sätt enligt gemensamma normer som tillämpas i hela EU. Antagandet av en solid rättslig ram inom unionen är ett oeftergivligt villkor om EU vill införa ett gemensamt europeiskt asylsystem på ett lämpligt och effektivt sätt. Endast genom att förbättra och samordna förfarandena och de garantier som omger dessa kommer man att kunna åstadkomma ett gemensamt asylsystem. Dessutom är det absolut nödvändigt med en grundlig översyn av förfarandedirektivet för att säkerställa ett förfarande som är tillgängligt, rättvist och effektivt, vilket ligger i såväl de asylsökandes som medlemsstaternas intresse. Jag betonar att den omarbetning som kommissionen föreslår verkligen kan leda till ökad harmonisering, förbättrade normer för internationellt skydd och förbättrad kvalitet och effektivitet i asylförfarandena.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Trots det harmoniseringsarbete som har gjorts på asylområdet de tio senaste åren finns det fortfarande stora skillnader när det gäller de nationella bestämmelserna och tillämpningen av dessa. Sådana skillnader är inte förenliga med ett gemensamt europeiskt asylsystem och försvårar upprättandet av detta. De strider mot en av grunderna i Dublinsystemet, som vilar på antagandet att medlemsstaternas asylsystem är jämförbara. Oavsett i vilken medlemsstat personerna i fråga lämnar in sin asylansökan bör de ges samma starka skydd i hela EU.

Om harmoniseringen av lagstiftningen i sig inte är tillräcklig för att minska dessa skillnader och måste förenas med ett stärkt praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna, är antagandet av en solid rättslig ram inom unionen ett oeftergivligt villkor om EU vill införa ett gemensamt europeiskt asylsystem på ett lämpligt och effektivt sätt, liksom EU vid upprepade tillfällen har åtagit sig att göra. Kommissionens förslag rättar till misstag från det förflutna, eftersom den tidigare hållningen på asylområdet främjade en rad brister i rättssäkerhetsskyddet för asylsökande.

  John Bufton, David Campbell Bannerman och Nigel Farage (EFD), skriftlig. – (EN) Parlamentsledamöterna från United Kingdom Independence Party (UKIP) har lagt ned sina röster om ändringsförslagen i detta betänkande. Skälet är inte likgiltighet från vår sida. Snarare är skälet att betänkandet bygger på den gemensamma invandrings- och asylpolitiken enligt Lissabonfördraget. Europas folk vill inte ha Lissabonfördraget eller en gemensam invandrings- och asylpolitik. Det är skälet till att de nekades en folkomröstning om Lissabonfördraget. Om vi hade röstat om ändringsförslagen skulle det ha inneburit ett godkännande av den nuvarande EU-lagstiftningen (som vi inte heller vill ha) och ett petigt bestämmande av vilka delar som är minst dåliga. Därför lade UKIP:s parlamentsledamöter ned sina röster om ändringsförslagen, men sade rungande nej till betänkandet som helhet.

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till resolutionen om att samordna de olika nationella systemen, att bättre skydda asylsökandes rättigheter och att förbättra kvaliteten i förfarandena. Enligt resolutionen ska rättsligt bistånd ges direkt från början i förfarandet, samtidigt som man tar större hänsyn till särskilt utsatta sökande, såsom ensamkommande barn. Jag beklagar dock att den europeiska högern vid omröstningen i plenum inriktade sig på att stärka de påskyndade förfarandena, baserat på föreställningen att alla asylsökande är potentiella bedragare. Jag beklagar att dessa ändringsförslag antogs, eftersom denna syn på asyl är helt orimlig.

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. – (EN) Som parlamentsledamot från United Kingdom Independence Party (UKIP) är jag emot alla former av EU-inblandning i det brittiska asylsystemet och emot alla dylika direktiv som tvingar på Storbritannien EU:s regler. Jag lade därför ned min röst om alla ändringsförslag, eftersom jag inte ens vill godta de förslag som kan tyckas vara bra. Denna fråga är endast upp till Storbritannien. Jag röstade därför nej till det ändrade förslaget och lagstiftningsresolutionen.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Enorma framsteg har gjorts under det senaste årtiondet i riktning mot att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. Det finns dock fortfarande stora skillnader mellan de nationella bestämmelserna och tillämpningen av dessa. Dessa skillnader måste överbryggas om vi vill skapa ett gemensamt område för skydd och solidaritet fram till 2012 vilket bland annat baseras på ett gemensamt asylförfarande.

Den stora målsättningen är att personerna i fråga, oavsett i vilken medlemsstat de lämnar in sin asylansökan, bör behandlas på ett tillfredsställande och likvärdigt sätt i hela EU. Därför är det viktigt med en grundlig översyn av förfarandedirektivet för att säkerställa ett förfarande som är tillgängligt, rättvist och effektivt. Kommissionens initiativ är i stort sett positivt. Det möjliggör ökad överensstämmelse och harmonisering, förbättrade skyddsnormer och förbättrad kvalitet och effektivitet i asylförfarandena.

Jag gratulerar föredraganden till hennes arbete och engagemang, men jag beklagar att vissa av hennes förslag gick lite för långt, vilket omöjliggjorde en överenskommelse med rådet om detta initiativ, som tycks så nödvändigt för att öka asylförfarandenas effektivitet och förhindra missbruk.

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. – (FR) Betänkandet av Sylvie Guillaume är ett viktigt steg i riktning mot en översyn av EU:s regler om asyl och skydd för asylsökande fram till 2012. Med tanke på de fruktansvärda tragedier som har ägt rum, bland annat det libyska fartyg som nyligen sjönk utanför Lampedusa, är denna översyn absolut nödvändig, särskilt med hänsyn till att de asylsökandes chanser att få asyl i hög grad kan variera mellan olika medlemsstater. Genom denna text uppmanar vi kommissionen att i den föreslagna omarbetningen ta med rätten till kostnadsfri rättslig rådgivning från början i förfarandet, större hänsyn till särskilt utsatta sökande, såsom ensamkommande barn, och en ram för tidsfrister vid överklaganden. Jag beklagar dock att den europeiska högern genomdrev stärkta påskyndade förfaranden, baserat på föreställningen att asylsökande framför allt är potentiella bedragare, vilket begränsar deras rättigheter. Antagandet av Sylvie Guillaumes betänkande sänder dock en tydlig signal till rådet och kommissionen om att de måste garantera alla asylsökande i EU anständiga och rättvisa villkor och förfaranden.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag anser att dessa åtgärder bidrar till att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem som är rättvist och effektivt. Dessa åtgärder påverkar direkt dem som söker skydd samt EU:s förmåga att bygga upp och skapa ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU och dess medlemsstater har länge arbetat på att införa ett gemensamt europeiskt asylsystem. Med tanke på att denna fråga berör kärnan i medlemsstaternas befogenheter när det gäller utlänningar är det lätt att förstå hur känsliga och komplexa dessa åtgärder blir. Kommissionen har dock lagt fram förslag för Europaparlamentet och rådet för att ge lämpliga lösningar på de konstaterade bristerna. Omarbetningen av förfarandedirektivet, som föreslogs av kommissionen den 21 oktober 2009, är ett led i dessa förbättringar. Trots framstegen är det fortfarande långt kvar till den harmonisering som många av oss önskar. Att öka harmoniseringen av förfarandena och garantierna bidrar positivt till att processen klargörs. Därför tycker jag att den föreslagna översynen av direktivet passar bra.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem inleddes direkt efter att Amsterdamfördraget trädde i kraft i maj 1999. Med målsättningen att harmonisera medlemsstaternas rättsliga förfaranden antogs rådets direktiv 2005/85/EG om asylförfaranden, som innehöll regler för att bevilja och återkalla ”flyktingstatus”. Genom de nyligen inträffade sociala och politiska omvälvningarna i ett antal länder, särskilt i Nordafrika och Mellanöstern, har frågor som har att göra med asylansökningar i EU blivit aktuella. När flyktingar passerar en gräns bör de inte trakasseras eller tas emot med misstro. Jag välkomnar därför antagandet av detta förslag, med dess manikeiska tolkning av problemet, som erkänner att asylrätten är en grundläggande rättighet som medlemsstaterna måste behandla på ett rättvist och likvärdigt sätt. Jag välkomnar föredragandens förslag, som är inriktade på att bygga upp ett system för rättsligt bistånd, med hänsyn till att asylsökande är utsatta personer utan effektiva garantier, förbättra förfarandena och stärka asylsökandes rättigheter, särskilt de underårigas.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Förslaget till direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd går i samma riktning som skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem. Man bör dock ha klart för sig att denna rättsliga ”harmonisering” går hand i hand med EU:s allmänna utrikespolitik och dess hycklande hållning i fråga om invandring och flyktinghjälp. Situationen i Lampedusa, där det finns tusentals flyktingar utan tillräckligt skydd, är ett tydligt exempel på detta, för att inte tala om de hundratals eller tusentals människor som har strukit med i båtar på väg över Medelhavet, vilket nu skamligt nog har inträffat på nytt.

Vi är ytterst oroade över det nuvarande problemets vidd, särskilt med tanke på vad som sker i de allvarliga väpnade konflikterna, särskilt i Libyen. Vi vill även betona att förslaget till direktiv omfattar punkter som leder till att asylrätten begränsas och görs villkorlig, framför allt att enskilda medlemsstaters suveräna rätt att göra egna val och besluta om sina egna asylförfaranden begränsas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Förslaget till direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd, som i dag är ämne för omröstning i Europaparlamentet, går i samma riktning som skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem. Man bör dock ha klart för sig att denna rättsliga ”harmonisering” går hand i hand med EU:s allmänna utrikespolitik och dess hycklande hållning i fråga om invandring och flyktinghjälp. Ett exempel är situationen i Lampedusa, där det finns tusentals flyktingar utan tillräckligt skydd, för att inte tala om de hundratals eller tusentals människor som har strukit med i båtar på väg över Medelhavet.

Vi är ytterst oroade över det nuvarande problemets vidd, särskilt med tanke på vad som sker i de allvarliga väpnade konflikterna, särskilt i Libyen.

Vi vill även betona att förslaget till direktiv omfattar punkter som leder till att asylrätten begränsas och görs villkorlig, framför allt när det gäller enskilda medlemsstaters suveräna rätt att göra egna val och besluta om sina egna asylförfaranden. Det är skälet till vår kritik mot betänkandet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det internationella skyddet är tänkt att göra det möjligt för personer som verkligen är förföljda i sitt hemland att få skydd under bättre förhållanden. Även om vissa ändringar har gjorts för att förbättra Sylvie Guillaumes betänkande är det ändå i sin nuvarande form en verklig sporre till missbruk av processen, vilket leder till att myndigheterna proppas igen och att personer som verkligen behöver få sitt ärende behandlat snabbt inte får denna möjlighet.

Underåriga oavsett ålder eller verkliga omständigheter åtnjuter total och helt oberättigad välvilja. Det finns begränsade möjligheter att använda det påskyndade förfarandet för att avslå uppenbart ogrundade ansökningar. Överklaganden är systematiskt av suspensiv karaktär. Begäran om omprövning av negativa beslut har blivit en rättighet. Att den asylsökande samarbetar i nödvändig mån krävs sällan, till och med när det gäller att styrka personens identitet och ursprung, vilket ändå är ett minimikrav för att ärendet ska kunna behandlas.

Ansökningar om internationellt skydd kan och får inte vara ett sätt att kringgå restriktiva åtgärder mot oönskad ekonomisk invandring. Det är skamligt att Europaparlamentet ger en hjälpande hand till denna typ av bedrägeri genom att ge omåttliga rättigheter till falska asylsökande.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) När det gäller Guillaumebetänkandet röstade jag, trots att detta betänkande innebär ett betydelsefullt steg mot förverkligandet av ett gemensamt system för asylpolitiken i EU, mot gruppen när det gäller ett antal klausuler, eftersom jag ansåg att de inte på ett realistiskt sätt återspeglade svårigheterna och problemen i mitt land, Malta, som regelbundet tar emot invandrare. Mot bakgrund av detta röstade jag i slutomröstningen för hela betänkandet som i slutändan innehöll ett antal mycket bra klausuler som avsåg medlemsstaternas behov och intressen. Ett exempel är kravet på omedelbar mobilisering av ekonomiskt, administrativt och tekniskt stöd till medlemsstater som tar emot ett oproportionerligt stort antal asylansökningar. Ett sådant initiativ är viktigt för alla medlemsstater, framför allt för länder som Malta, som ofta belastas med ansvar och problem beroende på att landet tar emot stora strömmar av invandrare, något som mitt land inte ensamt kan bära ansvaret för.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Fredagen den 6 april 2011 antog Europaparlamentet betänkandet om det så kallade asylprövningsdirektivet. Denna omröstning är ett viktigt steg för att skapa en verklig EU-politik om asyl, något som vi länge har begärt. Dessutom är antagandet av detta betänkande ett tydligt tecken på att EU senast 2012 behöver ett gemensamt system för asylpolitiken i EU, framför allt eftersom de senaste händelserna i södra Medelhavet och de senaste migrationsflödena från Nordafrika är ett tydligt bevis på begränsningarna av det nuvarande EU-systemet. Det finns ett brådskande behov av en översyn av EU-direktiven för att få ett trovärdigt och effektivt system. Jag är i synnerhet fast övertygad om att de bestämmelser som gäller ett snabbt förfarande och förkastandet av uppenbart obefogade tillämpningar inte bör gälla minderåriga barn utan medföljande vuxen eller asylsökande med särskilda behov. Därför har jag röstat för de ändringsförslag som innehåller andra regler. För det andra var gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa helt emot att lägga till ytterligare skäl för att tillåta en snabbare granskning av en asylansökan, med tanke på de risker som dessa bestämmelser utgör för asylsökande och jag beklagar djupt att de motsvarande ändringsförslagen antogs med en så liten majoritet. När det slutligen gäller begreppet ”säkert tredjeland” valde jag att avstå.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Vi måste arbeta hårdare än någonsin för att fastställa ett verkligt gemensamt europeiskt asylsystem till 2012 genom att bättre skydda de sökandes rättigheter och förbättra kvaliteten på förfarandena. Mitt betänkande har denna inriktning, framför allt genom att man där inbegriper rätten till kostnadsfri juridisk rådgivning från början av förfarandet, större hänsyn till sårbara sökande, till exempel minderåriga barn utan medföljande vuxen och en ram för tidsgränsen för överklaganden. Jag beklagar att den europeiska högern endast inriktade sig på att skärpa de påskyndade förfarandena med utgångspunkt från tanken att nästan alla asylsökande är potentiella bedragare, eftersom denna syn på asyl är helt orimlig. Jag anser att kraftfullare förfaranden och beslut samt en snabbare handläggning av ärendena kommer att innebära färre överklaganden och att det kommer att bli lättare att identifiera obefogade ansökningar.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I Guillaumebetänkandet behandlas viktiga rättsområden och där betonas behovet av att de mänskliga rättigheterna respekteras fullständigt för människor som söker asyl. I mitt eget land, Skottland, har man ännu ingen kontroll över invandringen. Den politik som har genomförts av en rad brittiska regeringar har emellertid varit helt inhuman. Jag är stolt över att vara medlem av ett parti som aktivt har kämpat mot det brutala inspärrandet av asylsökande barn.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta dokument eftersom jag anser att vi bör ta tillfället i akt att utveckla ett gemensamt europeiskt asylsystem som är rättvist och effektivt. Asylpolitik har en direkt inverkan på dem som söker skydd samt på EU:s förmåga att utveckla och skapa ett verkligt område av frihet, säkerhet och rättvisa. Det är nödvändigt att garantera samordnade, rättvisa och effektiva förfaranden i enlighet med det gemensamma europeiska asylsystemet.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Det förslag som har lagts fram inför parlamentet om ett eventuellt enhetligt förfarande för de 27 medlemsstaterna vid beviljandet av rätten till asyl är ett viktigt steg men denna känsliga fråga kräver omsorgsfull och grundlig eftertanke. Det främsta målet är att se till att staterna harmoniserar sin lagstiftning enligt Stockholmsfördraget genom att förenkla och påskynda förfarandena. Ett annat mål är att tillhandahålla en hög grad av skydd för asylsökande och att i första hand garantera ett snabbt beslut, kostnadsfri rättshjälp och tillåtelse att stanna i landet tills det slutliga beslutet har fattats. Trots de goda avsikterna har jag röstat mot detta förslag till direktiv, eftersom det är otydligt i vissa tekniska och formella hänseenden och eftersom vissa av definitionerna är tvetydiga. Förslaget är formulerat på ett sådant sätt att direktivet lätt skulle kunna missbrukas av de sökande. Av dessa skäl har jag beslutat att inte stödja denna version av texten eftersom jag inte helt samtycker till den.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Som en del av sitt handlingsprogram för asyl planerar EU att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. På grund av den fria rörligheten inom de medlemsstater som ingår i Schengenavtalet är vi nu tvungna att göra en samlad insats för att förstå invandringsfrågorna. Betänkandet om att bevilja eller återkalla internationellt skydd kommer att innebära en reform av det system som existerar genom direktiv 2005/85/EG. Genom det nuvarande demografiska trycket på EU tvingas vi överväga dessa frågor med ökad vaksamhet. Eftersom det tyvärr inte finns något i Sylvie Guillaumes betänkande som återspeglar dessa överväganden har jag tillsammans med gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater opponerat mig mot hennes betänkande. Det finns alltför många oklarheter och alltför mycket slapphet i förfarandena, vilket innebär en risk för att denna historiska rättighet kommer att missbrukas. Begreppet ”familjemedlemmar” är t.ex. alltför brett och det finns en risk för att det kommer att missbrukas. Efter sex månader av förfaranden kommer det att vara de ifrågavarande medlemsstaternas sak att bevisa att den sökande inte är förföljd, vilket gör uppgiften mycket mer komplicerad för de behöriga myndigheterna. Begränsningar för användningen av påskyndade förfaranden kommer att öka dessa svårigheter ytterligare.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har röstat för detta betänkande. De första dagarna när flyktingar anländer till Europa är avgörande när det gäller att fastställa deras status och EU-länderna måste enligt betänkandet senast 2012 förbättra sina asylförfaranden på detta första stadium. Genom det antagna betänkandet uppmanas EU-länderna att framför allt förbättra de minsta säkerhetsgarantierna, särskilt med avseende på rätten till kostnadsfritt rättsligt bistånd, rätten till information och rätten till en personlig intervju, att särskilt uppmärksamma utsatta sökande, till exempel barn och att, genom medbeslutande med Europaparlamentet, anta en gemensam förteckning över säkra tredjeländer.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Jag har röstat mot Sylvie Guillaumes betänkande, eftersom man där fastställer kriterier för harmoniseringen av asylförfaranden som är orealistiska i jämförelse med de förfaranden som för närvarande gäller i våra medlemsstater. Vi vill absolut ha ett gemensamt asylsystem men inte på bekostnad av en utopisk tillnärmning. Parlamentets omröstning i dag visar tydligt den oro man känner, eftersom hälften förkastade denna demagogiska strategi till förmån för en mer ansvarskännande strategi där man förespråkar asylsystem som är effektiva och genomförbara i praktiken.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Alla FN-medlemsstater är skyldiga att skydda flyktingar och asylsökande. EU undgår denna lagstiftning genom att kräva att medlemsstater med EU-gränser förvarar flyktingar och asylsökande i läger i avvaktan på ett beslut som är ännu osäkrare med tanke på att misstänksamhet är normen, påskyndade förfaranden har behållits och antalet tjänstemän som är ansvariga för dessa ärenden har inskränkts.

Å andra sidan noterar jag att denna text innehåller några betydelsefulla förbättringar, till exempel avskaffandet av det absurda begreppet ”säkert ursprungsland”, förbudet mot att internera minderåriga och införandet av ändringsförslaget om förföljelse på grund av sexuell läggning.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det har redan gått mer än tio år sedan arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem inleddes omedelbart efter ikraftträdandet av Amsterdamfördraget i maj 1999 på grundval av de principer som hade godkänts vid Europeiska rådets möte i Tammerfors. Under den första fasen av arbetet med det gemensamma europeiska asylsystemet (1999–2005) var målet att harmonisera medlemsstaternas rättsliga ramar på grundval av miniminormer. Det är fortfarande lång väg att gå innan en verklig tillnärmning har ägt rum, men vi måste vara medvetna om att det bara kommer att bli möjligt att uppnå ett gemensamt system genom att förbättra och harmonisera förfarandena. Mot denna bakgrund är en grundläggande översyn av förfarandedirektivet för att tillhandahålla ett tillgängligt, rättvist och effektivt förfarande helt nödvändig och är lika viktig för de asylsökande som för medlemsstaterna.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Om syftet med resolutionen är att skapa ett tillgängligt, ärligt och effektivt förfarande för att bevilja asyl på EU:s territorium kommer människor som söker skydd att beviljas normgivande EU-garantier och medlemsstaterna kommer att kunna skilja asylsökande från andra invandrare. Jag har röstat för förslaget.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Vid arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem har man inriktat sig på de asylsökandes rättigheter. Men därigenom bortser man från att majoriteten av dessa människor inte är verkliga asylsökande utan ekonomiska invandrare som inte har rätt till asyl enligt Genèvekonventionen och som har utnyttjat myndigheternas tid till att ge felaktiga upplysningar och använda sig av ett antal taktiska förhalningsmetoder som medför kostnader på miljarder euro. Å andra sidan görs mycket få framsteg när det gäller återsändande.

Med tanke på strömmen av flyktingar från de överbefolkade regionerna i världen, av vilka de flesta drivs av ekonomiska hänsyn, och som för med sig problem och konflikter från områden över hela världen till Europa och som inte tvingas samarbeta i processen, måste vi helt klart förkasta införandet av strängare ensidiga skyddsnormer som kommer att ha en magnetisk inverkan på asylsökande och ekonomiska invandrare och endast förvärra problemen.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta förslag eftersom vi måste göra allt vi kan för att se till att vi skapar ett europeiskt asylsystem som är ännu effektivare och som har en positiv inverkan på människor. Asylpolitiken är mycket viktig, eftersom den har en mycket stor inverkan på EU:s förmåga att utveckla och skapa ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa. Framför allt måste vi åstadkomma större överensstämmelse mellan asylinstrumenten. Förfarandena måste harmoniseras så att man kan gå vidare på ett rättvist och effektivt sätt. Dessutom måste vi stärka minimireglerna för rättssäkerhetsgarantier. Vi måste se till att de asylsökande kan få rätt till information, rätt att bli intervjuade och rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd och att det inte finns några inskränkningar i fråga om dessa rättigheter. Alla rättsinstrument måste vara icke-diskriminerande och tillämpas på ett enhetligt sätt med vederbörlig hänsyn till minsta rättssäkerhetsgarantier och principer. Särskilt utsatta asylsökande uppmärksammas framför allt. Barnens intressen måste säkerställas på ett tillräckligt sätt och företrädas genom tillämpning av de nödvändiga förfarandena. Jag samtycker till förslaget om att föreskriva möjligheten att omedelbart utvisa en person som kan vara en fara för medlemsstatens inre säkerhet eller som med tvång har utvisats från ett land som ett allvarligt hot mot den allmänna säkerheten enligt nationell lag. En sådan möjlighet är mycket viktig och nödvändig, eftersom medlemsstaterna därigenom får ökade möjligheter att hindra terroristnätverkens verksamhet och att vidta lämpliga förebyggande åtgärder.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I maj 1999, efter ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, inleddes arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem på grundval av de principer som hade godkänts vid Europeiska rådets möte i Tammerfors. Betydande framsteg har gjorts för att åstadkomma detta system. Det förslag som nu har lagts fram om en grundläggande översyn och omarbetning av förfarandedirektivet är ytterligare ett steg framåt. De skiljaktigheter som fortfarande återstår mellan de nationella bestämmelserna och sättet att tillämpa dem var helt oförenliga med det gemensamma europeiska asylsystemet och är anledningen till dessa ändringsförslag. Syftet med det gemensamma europeiska asylsystemet är att den sökande ska få bra behandling som är likvärdig i hela unionen, oberoende av den medlemsstat där de söker asyl. Därför håller jag med om att det finns ett behov av att fastställa en kraftfull europeisk rättslig ram genom vilken det blir möjligt att skapa ett lämpligt och effektivt gemensamt europeiskt asylsystem. Jag har röstat för detta betänkande, eftersom jag anser att man endast genom att förbättra och harmonisera förfarandena och de sammanhörande garantierna kommer att göra det möjligt att skapa ett gemensamt system.

  Vincent Peillon (S&D), skriftlig. – (FR) Jag har röstat för det utmärkta betänkandet av min kollega och vän Sylvie Guillaume om förfaranden för att bevilja eller återkalla asyl i EU. Denna text är ett stort framsteg för att senast 2012 skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem och att därigenom göra slut på den oacceptabla situation då en, beroende på det EU-land där en asylsökande ansöker om skydd, persons möjlighet att erkännas som flykting varierar mellan 1 procent och 65 procent. Parlamentet har därför talat för större rättvisa och större effektivitet i behandlingen av asylförfaranden. Där föreslås att varje land ska iaktta samma utökade regler om rätten till skydd och om modernisering av förfarandena: kostnadsfri rättslig rådgivning från första dagen, en ram för tidsgränsen för överklaganden, särskilt stöd till ensamkommande barn och snabbare prövning av fallen. Trots att jag beklagar att den europeiska högern, som har majoriteten i parlamentet, har lyckats anta ändringsförslag till texten där man kastar omfattande och överdrivna misstankar på de asylsökandes uppriktighet välkomnar jag varmt antagandet av detta betänkande. Bollen ligger nu hos de domstolar i medlemsstaterna som fortfarande måste besluta om våra förslag.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag har röstat för betänkandet. Det gläder mig särskilt att våra kolleger från mitten-högerpartierna var överens om behovet av särskilt skydd, oberoende av deras allmänna ståndpunkt när det gäller asyl. Lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner som flyr från länder som Irak, Uganda, Honduras eller Indonesien måste få särskilt skydd genom att man tar hänsyn till kulturell känslighet. Detta är ett viktigt steg för att helt leva upp till våra åtaganden enligt den internationella asyllagstiftningen. Europaparlamentet visar att asylbestämmelserna behöver uppdateras för att återspegla verkligheten. I 76 länder kriminaliseras homosexuella handlingar och i sju länder är de belagda med dödsstraff (kanske snart i åtta med Uganda). Jag beklagar att andra progressiva bestämmelser inte godkändes, men genom dagens text kommer man slutligen att behandla asylsökande som är HBT-personer på ett rättvisare sätt. Den text som har antagits i dag är Europaparlamentets formella ståndpunkt vid första behandlingen. Asylbestämmelserna kommer i själva verket att ändras när EU-regeringarna granskar texten och ingår en överenskommelse med Europaparlamentet.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Efter att ha diskuterat i flera år och efter att ha undertecknat Lissabonfördraget har utskottet till parlamentet överlämnat det första utkastet till ett gemensamt asylförfarande mellan medlemsstaterna.

Målet är att senast 2012 fastställa ett gemensamt område av säkerhet och solidaritet som baseras på en samordnad asylpolitik mellan medlemsstaterna, trots de bestående skillnaderna mellan de nationella bestämmelserna. Dessa nationella skillnader är oförenliga med ett gemensamt europeiskt asylsystem och utgör ett hinder för dess förverkligande.

I den nya lagen fastställs framför allt att de asylsökande bör beviljas samma behandlingsnivå i hela EU, oberoende av den medlemsstat där ansökan gjordes. Det är viktigt att vi arbetar för att åstadkomma en gradvis förbättring och tillnärmning av förfarandena och effektiva asylgarantier för att genomföra ett gemensamt europeiskt system. Jag hoppas att vi i samband med denna översyn kommer att säkerställa ett tillgängligt, rättvist och effektivt förfarande, som är till gagn både för de asylsökande och för behovet att skydda medlemsstaterna.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Anledningen till att vi så övertygat har opponerat oss mot parlamentets förslag om det enhetliga asylförfarandet är att man, om det genomfördes, skulle åsidosätta medlemsstaternas suveränitet. Vi anser att det är oacceptabelt att hindra medlemsstater från att neka oönskade människor i hela EU asyl och gynnsam behandling när det finns europeiska familjer som inte ens har rätt till en bostad. Asylsökande beviljas också helt kostnadsfri rätt till juridisk rådgivning, stöd och ombud. Av betänkandet framgår också att icke-statliga organisationer kan spela en aktiv roll för att tillhandahålla tjänster genom att ge information om förfaranden för att få skydd och genom att erbjuda vägledning och råd till asylsökande som bör tillhandahållas vid gränsövergångar eller på mottagningsanläggningar. Kom ihåg att alla dessa förmåner kommer att bekostas av EU:s skattebetalare och att de inte bara kommer att beviljas flyktingar utan alla asylsökande och följaktligen varje illegal invandrare som kräver dessa förmåner.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. – (DE) Jag har röstat mot detta betänkande. Det handlar om genomförandet av ett välorganiserat, gemensamt och snabbt asylförfarande i EU som baseras på enhetliga rättsliga normer. Genom de ändringsförslag som har lagts fram av de gröna och socialdemokraterna kommer man emellertid att göra så att utlänningar får leva i EU utan att det finns någon möjlighet att utöva kontroll över dem. Följden blir att vi kommer att göra verkliga asylsökanden som ansöker om asyl en otjänst därför att deras liv är i fara eller av politiska, religiösa eller etiska skäl, eftersom vi kommer att sammanföra dem med alla de andra invandrarna. Detta är inte min uppfattning om asylpolitik. Asylpolitik bör vara en humanitär eller solidarisk handling. Om vi tillhandahåller dessa människor en tjänst måste de erbjuda något i gengäld, t.ex. genom att erkänna och respektera strukturerna i sitt värdland.

Betänkande: Brian Simpson (A7-0329/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Turistsektorn har under den senaste tiden blivit allt viktigare för EU-företagen och för människorna. Därför är det viktigt att statistiken för att utveckla effektivare turistpolitiska strategier på europeisk, nationell, regional och lokal nivå är så pålitlig som möjligt, eftersom de är instrument för att stödja beslutsförfarandet i företagen och inom den privata sektorn. Jag betonar också att det är viktigt att kommissionen välkomnar dessa förslag med de villkor som föreslås.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Turiststatistik spelar en viktig roll för att utveckla effektivare turistpolitiska strategier på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Denna statistik används emellertid inte bara för att övervaka turistspecifik politik. Den spelar också en roll för regionalpolitiken och en hållbar utveckling. Jag anser att EU:s turistsektor behöver stärkas genom samordnade åtgärder på EU-nivå för att komplettera medlemsstaternas initiativ. Jag välkomnar syftet att uppdatera och optimera regelverket för europeisk statistik om turism, som innebär att man på ett bättre sätt kommer att möta de utmaningar som denna sektor står inför, t.ex. klimatförändringar, miljömässiga hinder, global konkurrens, demografiska tendenser och den säsongsrelaterade fördelningen av rörlighet bland turister. Denna nya ram för att systematiskt skapa en europeisk statistik om turism måste fastställas genom att medlemsstaterna samlar in, sammanställer, behandlar och översänder samordnad statistik om tillgång och efterfrågan. Jag har röstat för detta betänkande, eftersom turismen är en viktig ekonomisk verksamhet i EU som bidrar till högre sysselsättning och ekonomisk tillväxt.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) De flesta av världens turister kommer till Europa: Omkring 370 miljoner internationella turister kommer årligen hit på besök. Omkring 7 miljoner utomeuropeiska turister besöker Irland varje år. Turistsektorn är av stor betydelse för de europeiska företagen och för medlemsstaternas ekonomier. För närvarande är 1,8 miljoner företag och 9,7 miljoner arbetstillfällen beroende av den europeiska turismen. Det finns betydande tillväxtmöjligheter inom samma sektor, när det gäller ekoturism, världsarv, sport och gastronomi. För att få ut så mycket som möjligt av dessa möjligheter måste man förstå turistsektorn på rätt sätt. I detta syfte stöder jag detta betänkande om statistiska upplysningar om turism. Korrekt information om lokal, nationell och europeisk turism kommer att hjälpa EU att utveckla en effektiv politik och uppmuntra turismen i Europa.

Eftersom turistsektorn är mycket viktig för Irland och med tanke på landets geografiska läge välkomnar jag särskilt det som betänkandet innehåller om den speciella situationen för öar och yttre områden och om diskussionen om dessa speciella fall i EU:s handlingsram för den europeiska turismen.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta betänkande. Turismen är en viktig ekonomisk aktivitet i EU med en hög potential för att bidra till ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt samt för att spela en viktig roll för den socioekonomiska integrationen på landsbygden och i mindre utvecklade områden. Med ca 1,8 miljoner företag, främst små och medelstora företag, sysselsätter den europeiska turistindustrin ca 5,2 procent av den totala arbetskraften (ca 9,7 miljoner arbetstillfällen). Jag stöder kommissionens mål att fastställa en ny rampolitik för turismen i Europa där man stöder de nya befogenheter som infördes genom Lissabonfördraget. Turistsektorn står inför stora utmaningar, t.ex. ökande global konkurrens, demografiska tendenser, klimatförändringar och miljömässiga hinder, säsongsrelaterad fördelning för rörlighet av turister och den ökande användningen av ny informations- och kommunikationsteknik bland kunderna. Jag anser att det är nödvändigt att stärka EU:s turistsektor genom samordnade åtgärder på EU-nivå som komplement till medlemsstaternas initiativ. Denna förordning, vars syfte är att fastställa en gemensam ram för medlemsstaternas systematiska framställning av europeisk statistik om turism genom insamling, sammanställning, bearbetning och översändande av samordnad europeisk statistik om tillgång och efterfrågan med avseende på turism, är mycket viktig. Om den genomförs på rätt sätt kommer det nämligen att bli möjligt att fastställa den verkliga situationen för turismen i medlemsstaterna och det kommer att bli lättare att anpassa sig till turisternas växlande behov.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Turismen är en viktig del av den europeiska ekonomin med ca 1,8 miljoner företag, främst små och medelstora företag, som sysselsätter ca 9,7 miljoner arbetstagare. Man beräknar att turistindustrin står för mer än 5 procent av EU:s bruttonationalprodukt.

I sitt meddelande KOM(2010)0352 försöker kommissionen fastställa en ny politisk ram för turismen i EU och strävar efter att stärka sektorn genom samordnade åtgärder på EU-nivå som komplement till medlemsstaternas initiativ. För att den nya ramen ska bli framgångsrik måste man därför fatta beslut som grundas och baseras på tillförlitliga och jämförbara statistiska uppgifter.

I detta betänkande, som förtjänar mitt stöd, erkänner man den viktiga roll som statistiken har för att utveckla bättre turistpolitiska strategier på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, eftersom de är användbara instrument för att stödja beslutsprocessen. Genom betänkandet stöder man också fastställandet av en gemensam ramlagstiftning för en systematisk framställning av europeisk statistik om turism genom insamling, sammanställning, bearbetning och översändande av samordnad europeisk statistik om tillgång och efterfrågan med avseende på turism.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Statistik spelar en viktig roll för att utveckla effektivare turistpolitiska strategier och för att fatta affärsbeslut. Jag stöder texten eftersom de förändringar som har ägt rum inom turistindustrin på senare år har skapat ett behov av att uppdatera den rättsliga ramen för den europeiska statistiken om turism. När förslaget har antagits kommer man att förbättra tillförlitligheten, jämförbarheten och fullständigheten av den överförda statistiken och dessutom göra bearbetningen av uppgifterna effektivare.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) I Brian Simpsons betänkande och den förordning som man där hänvisar till föreslår man att inrätta en gemensam ram för insamling och distribution av europeisk statistik om turism genom insamlande och bearbetning av uppgifter som ska utföras av enskilda medlemsstater med samordnad statistik om tillgång och efterfrågan på turism med användning av aggregerade tabeller som sedan översänds elektroniskt till kommissionen (Eurostat). Trots föredragandens berömliga arbete kan jag inte rösta för betänkandet, eftersom det inte medför någon förändring av mängden arbete och uppgiftsinsamlande som fastställs i förordningen. Sammanställningen av tabeller som föreslås i förordningen är något komplicerad och jag anser att insamlandet av så mycket uppgifter är en orimlig börda. Därför kan jag inte godkänna den byråkratiska börda och den inblandning som kommer att bli resultatet av denna förordning.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det är nödvändigt att förbättra de europeiska turistpolitiska strategierna, framför allt med tanke på att den europeiska turistsektorn nyligen har tvingats gå igenom en svår ekonomisk situation. Med förändringen av den rättsliga ramen efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget fick EU ytterligare befogenheter och kommissionen lade fram ett förslag om bakgrunden till den nya turistpolitiken. Syftet med detta förslag till förordning är att uppdatera och optimera regelverket för europeisk statistik om turism, men det finns en oro för att förslaget inte innehåller något om införandet av satelliträkenskaper för turismen. Dessa satelliträkenskaper är mycket viktiga för att efter hand utveckla integrerade system för turiststatistik och för att bättre förstå det verkliga värdet av turism samt dess inverkan på arbetstillfällen och ekonomi. För att stärka kunskapsbasen för utvecklingen och tillväxten av turism bör kommissionen dessutom inrätta ett program för pilotstudier av turism. Dessa studier skulle utföras av medlemsstaterna på frivillig grund för att utveckla ett system för sammanställning av uppgifter som visar turismens inverkan på miljön.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) I flera medlemsstater, t.ex. i mitt land Portugal, är turismen en viktig del av ekonomin med en inneboende potential för att skapa nya inkomstkällor och ekonomisk tillväxt. Turismen är den tredje största socioekonomiska verksamheten i EU med över 5 procent av bruttonationalprodukten i EU. EU är fortfarande världens främsta turistmål med 40 procent av de globala ankomsterna 2008.

EU försöker fastställa en ny politisk ram för turismen i syfte att förstärka sektorn för att ta itu med de stora utmaningarna, till exempel klimatförändringarna, de demografiska tendenserna och globaliseringen genom samordnade åtgärder på EU-nivå som ett komplement till medlemsstaternas initiativ. Genom att sammanställa uppgifter om turism är det möjligt att få bättre kunskap om sektorns omfattning och särdrag, om turisternas profil och de olika resmönstren, vilket inte bara bidrar till att på lämpligt sätt utforma sektorns politik utan också till en bättre förståelse av dess socioekonomiska följder.

Därför stöder jag uppdateringen och optimeringen av det nuvarande statistiksystemet så att vi kan få tillförlitlig och jämförbar statistik.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Vi kan inte förneka att turismen under det senaste decenniet har förändrats radikalt, bl.a. tack vare de tekniska framstegen. Det är därför nödvändigt att uppdatera lagstiftningen om insamlande av uppgifter och statistik.

I detta avseende instämmer jag med kommissionens förslag att införa en ny förordning där man upphäver vissa föråldrade delar. Men samtidigt är jag för ändringsförslagen till parlamentets förordning, framför allt när det å ena sidan gäller behovet av att införa harmoniserad statistik som återspeglar de rent sociala aspekterna av turism och å andra sidan den ståndpunkt där man motsätter sig antagandet av åtgärder delegerade av kommissionen om viktiga frågor och på obestämd tid.

Jag anser också att det är en allvarlig brist att kommissionen har underlåtit att ta hänsyn till införandet av satelliträkenskaper för turismen, eftersom man genom uppgifter av denna sort skulle få en fullständigare bild av den inverkan som turismen har på arbetsmarknaden och ekonomin.

Slutligen är jag mycket intresserad av förslaget att införa den frivilliga insamling av turiststatistik som gäller vanorna hos människor med funktionshinder eller begränsad rörlighet och det kommande införandet av pilotprojekt för att förbättra sådana människors deltagande i turism.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Europa har sjunde platsen bland toppdestinationerna i en statistisk översikt som täcker de 50 populäraste länderna i världen. Detta visar mycket tydligt att Europa har en stor potential när det gäller turism och kultur som fortfarande har möjligheter att utnyttjas, även av EU-medborgare. Jag anser att man genom en sådan möjlighet uppmuntrar deltagandet i de sociala turistprogram som har utvecklats av EU, inte bara av äldre personer utan också av ungdomar, familjer som lever under svåra förhållanden och människor med begränsad rörlighet. Emellertid krävs det för att göra detta adekvat statistik som har sammanställts med hjälp av gemensamma insamlingsmetoder som är avsedda att utveckla program inriktade på dessa grupper av turister i varje EU-medlemsstat.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har i dag röstat för förslaget till en förordning om europeisk statistik om turism. Det är en positiv åtgärd att införa en förordning där man tar hänsyn till turiststatistik från alla medlemsstater. Turismens betydelse i EU-lagstiftningen var mycket stor när den gjordes till en behörighet genom Lissabonfördraget i december 2009. När medlemsstaterna går vidare måste de kunna garantera att de statistiska uppgifter som översänds är korrekta för att uppnå högkvalitativa resultat.

Samtidigt som samordningen på EU-nivå kommer att vara till mycket stor nytta för den europeiska turistsektorn bör man genom varje paneuropeiskt initiativ sträva efter att komplettera medlemsstaternas initiativ och turiststrategier. Genom att tillhandahålla statistiska uppgifter kommer EU att ha bättre förutsättningar att hjälpa turistindustrin, däribland små och stora företag, och att förbättra den övergripande marknadsföringen av Europa som ett mycket lockande turistmål.

I betänkandet skiljer man mellan turism inom landet och nationell turism. Turism inom landet omfattar tillgång till logianläggningar för turister och nationell turism omfattar deltagande i turism, däribland utflykter.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag har röstat för detta betänkande, eftersom jag anser att turiststatistik bidrar till att utveckla en effektivare politik och att den är ett användbart verktyg för att stödja företagens och den privata sektorns beslutsprocesser. Genom denna nya förordning kommer man otvivelaktigt att förbättra tillförlitligheten, jämförbarheten och fullständigheten av den statistik som översänds samt effektiviteten av behandlingen av data.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt siffrorna i betänkandet är Europa fortfarande världens främsta turistmål och turismen är den tredje största socioekonomiska verksamheten i EU, med ca 1,8 miljoner företag, framför allt små och medelstora företag, 9,7 miljoner jobb och en produktion som uppgår till 5 procent av EU:s bruttonationalprodukt. Av denna anledning är turismen en verksamhet som bör övervakas på rätt sätt, regleras och stödjas, framför allt när det gäller den ekonomiska återhämtningen och behovet att öka produktionen av varor som kan säljas.

Samtidigt som detta gäller för hela EU är det särskilt viktigt för Portugal, ett land som under lång tid har investerat mycket i turism som en särskilt dynamisk verksamhet med stor potentiell tillväxt. I detta sammanhang och med tanke på vikten av en djup och realistisk kunskap om turismens verklighet för utvecklandet av lämpliga politiska strategier är kommissionens förslag om att uppdatera och optimera den rättsliga ramen för den europeiska statistiken om turism som vi röstade om i dag viktigt.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller ett område som är av grundläggande betydelse för EU:s framtid, nämligen turismen. Trots krisen, som enligt Världsturistorganisationen 2010 har drabbat sektorn på global nivå, hade den en tillväxt på 2 procent, trots alla politiska omvälvningar i ett stort antal områden i världen. På europeisk nivå omfattar turismen, som fortfarande växer stadigt, 1,8 miljoner företag, varav största delen är små och medelstora företag med 9,7 miljoner arbetstillfällen, och räknas som den tredje största socioekonomiska verksamheten i EU med över 5 procent av EU:s bruttonationalprodukt. Dessutom är Europa världens främsta turistmål med 40 procent av alla turistankomster. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för att nå de mål som är fastställda i Europa 2020-strategin. Denna förordning är en uppdatering av den som gäller för närvarande, framför allt i fråga om insamling och bearbetning av uppgifter om tillgång och tillgänglighet för människor med begränsad rörlighet, som är väsentliga för att förbereda den nya europeiska turiststrategin. Jag välkomnar antagandet av detta förslag där man samtidigt som man skapar ett program med pilotstudier som ska genomföras av medlemsstaterna kommer att innehålla uppgifter om landsbygdsturism och grön turism som omfattar mer än 50 000 logimöjligheter, varav den överväldigande majoriteten förvaltas av små och medelstora företag.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Nyttan av statistiska upplysningar beror på att de är jämförbara i tid och rum, vilket medför antagandet av en gemensam uppsättning definitioner och klassificeringar. Särskilt när det gäller turism inbegriper denna sektor begrepp och definitioner som länge har varit otydliga, vilket har gjort det svårt att få tillförlitlig och trovärdig information. Det är därför nödvändigt att klargöra och samordna kriterier och definitioner som gör att man kan få jämförbara uppgifter. Förekomsten av denna statistik är av stor betydelse för att bestämma den direkta och indirekta påverkan av turismen på ekonomin genom att stödja planeringen och utvecklandet av nya turistalternativ eller att anpassa de befintliga alternativen.

Syftet med förslaget i betänkandet är att förbättra tillförlitligheten, jämförbarheten och fullständigheten av den överförda statistiken samt effektiviteten av bearbetningen av uppgifterna, däribland förbättrad utvärdering av uppgifterna. Syftet är också att anpassa den rättsliga ramen så att den återspeglar de senaste förändringarna av sektorn med införande av nya variabler, till exempel turisternas rörlighet under en dag. Därför har vi röstat för betänkandet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi vet att det är viktigt att få statistiska upplysningar, trots att nyttan av dem beror på att de är jämförbara i tid och rum, vilket medför antagandet av en gemensam uppsättning definitioner och klassificeringar.

Särskilt när det gäller turism inbegriper denna sektor begrepp och definitioner som länge har varit otydliga, vilket har gjort det svårt att få pålitlig och trovärdig information. Det är därför nödvändigt att klargöra och samordna kriterier och definitioner som gör det möjligt att få jämförbara uppgifter.

Förekomsten av denna statistik är av stor betydelse för att bestämma den direkta och indirekta påverkan av turismen på ekonomin genom att stödja planeringen och utvecklandet av nya turistalternativ eller anpassa de befintliga alternativen.

Syftet med förslaget i betänkandet är att förbättra jämförbarheten och fullständigheten av den överförda statistiken samt effektiviteten av bearbetningen av uppgifterna, däribland förbättrad utvärdering av uppgifterna. Syftet är också att anpassa den rättsliga ramen så att den återspeglar de senaste förändringarna av sektorn med införande av nya variabler, till exempel turisternas rörlighet under en dag.

Därför har vi röstat för detta betänkande.

  Jacqueline Foster (ECR), skriftlig. – (EN) Min grupp har stött betänkandet om statistik om turism där man uppdaterar och moderniserar metoden för insamling av europeisk statistik om turism, framför allt mot bakgrund av moderna tendenser som lågkostnadsflyg och korttidssemestrar.

Politikerna måste erkänna turistindustrins stora betydelse för Europa. Enskilda medlemsstater inser att mer måste göras för att bistå denna sektor, som i hög grad bidrar till den ekonomiska tillväxten.

Turismen är till exempel en av de största sektorerna i Storbritanniens ekonomi. Turismen stöder direkt 1,36 miljoner jobb – en siffra som väntas stiga till 1,5 miljoner 2020 – och nästan 3 miljoner om man inbegriper indirekt sysselsättning. Dessa siffror talar för sig själva!

Storbritannien vill gärna delta aktivt och positivt i diskussioner om turism på EU-nivå, genom att helt stödja behovet att förbättra konkurrensen för den europeiska turistindustrin och dess förmåga till hållbar tillväxt. Emellertid måste vi se till att åtgärder på EU-nivå inte gör att man inkräktar på subsidiaritetsprincipen.

Medlemsstaterna konkurrerar med varandra, trots att de kan dela bästa praxis och samarbeta i vissa frågor, t.ex. för att förbättra transportförbindelserna genom Europa och andra åtgärder som gör det lättare för konsumenterna att resa.

Låt mig sluta med ett enkelt budskap: Besök Storbritannien!

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. – (DE) Genom Lissabonfördraget har EU:s ansvar för turismen ökat. Det säger sig självt att man får grundläggande information genom statistik och att intressanta slutsatser kan dras, inte bara på EU-nivå, utan också på nationell och regional nivå.

I min region, den tysktalande gemenskapen i Belgien, är turismen inte bara ett viktigt kompetensområde utan också en mycket viktig ekonomisk faktor. Av denna anledning är statistik en betydelsefull del av det politiska beslutsfattandet. Men det är också tydligt att man på de olika nivåerna – regionala, nationella och gränsöverskridande – måste samarbeta för att definiera regionerna i Europa som turistmål, framför allt i gränsområdena.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta dokument eftersom det är nödvändigt att fastställa en ny, förbättrad politisk ram för turismen i Europa. Turismen är en viktig ekonomisk aktivitet i EU med en hög potential att bidra till ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt samt att spela en viktig roll för den socioekonomiska integrationen på landsbygden och i randområden och mindre utvecklade områden, t.ex. områden med ett rikt industriarv. Inom denna sektor används statistiken inte enbart för att övervaka de turistpolitiska strategierna utan den spelar också en roll i ett bredare sammanhang med regionalpolitik och hållbar utveckling. Vi måste ta itu med de stora utmaningar som sektorn står inför, t.ex. ökad global konkurrens, demografiska tendenser, klimatförändringar och miljömässiga hinder, den säsongsrelaterade fördelningen för rörlighet bland turister och den ökande användningen av ny informations- och kommunikationsteknik bland kunderna. Det är nödvändigt att stärka EU:s turistsektor genom samordnade åtgärder på EU-nivå som kompletterar medlemsstaternas initiativ. För att kunna genomföra den nya politiska ramen på ett framgångsrikt sätt bör de politiska aktörerna på alla nivåer i förvaltningen fatta välinformerade beslut mot bakgrund av tillförlitliga och jämförbara statistiska uppgifter. Turismen är en viktig ekonomisk verksamhet som har en positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i EU och därför är det nödvändigt att uppdatera och optimera den rättsliga ramen för den europeiska statistiken och därigenom stärka turistsektorn på EU-nivå. Därför kommer man genom att genomföra de ovan nämnda åtgärderna att öka den europeiska turismens konkurrenskraft och uppmuntra dess harmoniska tillväxt.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag anser att förslaget om en förordning om europeisk statistik om turism, som vi har röstat om i parlamentet, bör betraktas med särskilt intresse och att det också är mycket användbart. Turistindustrin är för EU en ledande sektor av stor betydelse inom gemenskapen eftersom den har en viktig roll i medlemsstaternas enskilda ekonomier. Turistindustrin har fortfarande en betydelsefull potential för sysselsättningen och det vore därför fördelaktigt att vidta åtgärder för att underlätta en bättre organisation med möjlighet att utveckla turismens fulla potential. En gemensam ram för insamling och sammanställning av jämförbar och heltäckande statistik om europeisk turism kan endast bidra till att förbättra situationen. Förståelse för konsumenternas efterfrågan kommer att göra det möjligt för privata och offentliga företag att hantera sektorns behov genom att förbättra resultatet och konkurrenskraften. Jag stöder förslaget till en förordning eftersom jag anser att en enhetlig europeisk statistik som är öppen, tillförlitlig och objektiv är ett effektivt sätt att stödja denna stora industri, som är av stor betydelse för mitt land.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag har röstat för detta betänkande, eftersom jag anser att vi måste göra allt vi kan för att fortsätta att vara det främsta turistmålet i världen. För att uppnå detta är det helt nödvändigt att vi i största utsträckning utnyttjar alla möjligheter till finansiering. För att utveckla en hållbar, ansvarig, högkvalitativ turistsektor är det nödvändigt att den rättsliga ramen för europeisk statistik inom detta område uppdateras och förbättras. Om vi förbättrar kvaliteten på statistiska upplysningar baserade på tillförlitliga, jämförbara uppgifter kommer vi att dra nytta av en solid grund när det gäller att fatta beslut om att utforma EU:s finanspolitik och instrument.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har röstat för detta betänkande där man erkänner att statistik spelar en viktig roll för att utveckla effektivare turistpolitiska strategier på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. På samma sätt är turiststatistik ett användbart verktyg som stöd för beslutsfattande i företag och i den privata sektorn. Därför stöder föredraganden syftet med den föreslagna förordningen att fastställa en gemensam ram för systematisk framställning av europeisk statistik om turism genom insamling, sammanställning, bearbetning och översändande av samordnad europeisk statistik om tillgång till och efterfrågan på turism. När förslaget har antagits kommer man därigenom att förbättra tillförlitligheten, jämförbarheten och fullständigheten av den överförda statistiken samt effektiviteten av bearbetningen av uppgifterna, däribland förbättrad datavalidering. Dessutom är det nödvändigt att anpassa den rättsliga ramen för att den ska återspegla de senaste tendenserna i turistindustrin genom att införa nya variabler, t.ex. när det gäller besök samma dag.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Turismen är utan tvivel en av de ekonomiska sektorer som har den största utvecklingspotentialen. Under de senaste decennierna har turismen blivit allt viktigare för EU-företagen och för människor. Med omkring 1,8 miljoner företag, de flesta små och medelstora företag, som sysselsätter omkring 5,2 procent av den totala arbetsstyrkan, dvs. omkring 9,7 miljoner jobb, beräknar man att den europeiska turistindustrin står för över 5 procent av EU:s bruttonationalprodukt. Turismen är därför den tredje största socioekonomiska verksamheten i EU. Dessutom fortsätter EU att vara världens främsta turistmål, eftersom man uppskattar antalet turistankomster till 370 miljoner, eller 40 procent av världens turistankomster. Det finns emellertid fortfarande möjligheter till ytterligare tillväxt.

  Alexander Mirsky (S&D ), skriftlig. – (EN) Det säger sig självt att turismen har en stor potential med möjlighet att öka sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Turismen spelar en viktig roll för den socialekonomiska integrationen av landsbygden, i randområden samt i mindre utvecklade områden med ett rikt industriarv. Turiststatistik används inte bara för att övervaka turistpolitiken utan spelar också en viktig roll i det bredare sammanhanget med regionalpolitik och hållbar utveckling. Jag instämmer helt med föredraganden.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Meningsfull statistik som gör att man får svar på frågor om anledningen till framgång och tendenser inom turistindustrin kan bidra till att förhindra många felaktiga investeringar. I många städer har man i åratal undrat varför förväntningarna på turismen inte infriades när dessa städer hade valts till europeiska kulturhuvudstäder. Den begränsade tillgången och jämförbarheten av turistuppgifter är emellertid också ett problem från stadsplaneringssynpunkt. Om det finns en potential för en ökning av antalet besökare är det, när allt kommer omkring, viktigt att organisera allt så att detta inte får en negativ inverkan på lokalbefolkningen.

Alltför många osäkra faktorer, olika förväntningar och immateriella attraktioner, t.ex. specifika väderförhållanden, har förvandlat turistprognoser till ett hasardspel. Flexibla arbetstider och säkerhet inverkar på turismen på samma sätt som sociala förändringar. De avgörande faktorerna kommer troligen i slutändan att vara den globala ekonomin och oljepriset. Inte ens den bästa europeiska turiststatistik kan ändra detta och därför har jag avstått från att rösta.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) I dag antog Europaparlamentet ett viktigt dokument om den rättsliga ramen för europeisk statistik om turism. Medlemsstaterna måste tillhandahålla en regelbunden uppsättning med uppgifter om kapaciteten och innehavet av logiföretag och om efterfrågan på turism. Eftersom resvanorna förändras i Europa (t.ex. ökningen av kortdistansflyg), och turistsektorn går över till vissa innovationer (t.ex. bokningar på internet) är det nödvändigt att uppdatera den rättsliga ramen genom att reglera insamlandet av statistiska upplysningar på turistområdet. Jag anser emellertid att en synnerligen viktig bestämmelse, som stöds av Europaparlamentet, gäller insamlandet av uppgifter om människor med begränsad rörlighet och dess inverkan på dessa personers förmåga att få fullständiga turisttjänster. Vi diskuterar ständigt livskvaliteten för funktionshindrade och vi måste inbegripa turismen i detta område. Först då kommer vi att kunna genomföra turistpolitiken på ett effektivt sätt och skydda konsumenternas rättigheter.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Brian Simpsons betänkande om europeisk statistik om turism är en text som kommer att ersätta direktivet om denna fråga, som nu är 15 år gammalt. Att anpassa sig efter tiden och omarbeta förordningarna är en rättighet som ingår i EU-systemet, framför allt med tanke på vikten och den fortlöpande utvecklingen av turistsektorn i EU under det senaste decenniet. Därför har jag röstat för betänkandet. Nya krav inom sektorn, där man behöver alltmer detaljerade, aktuella och jämförbara uppgifter, gör att det är nödvändigt att uppdatera turiststatistiken. Tillgång till resurser, tjänster för funktionshindrade och kostnader för viktiga varor är nyckeluppgifter som kräver en aktuell databas som användarna kan konsultera.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Turismen är av mycket stor betydelse i EU och mekanismer som bidrar till att främja den är önskvärda och bör uppmuntras. Statistik spelar en viktig roll för att utveckla en effektivare turistpolitik på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Det är mycket användbara instrument för att stödja beslutsprocessen i företagen och den privata sektorn. Genom denna förordning strävar men efter att fastställa en gemensam rättslig ram för systematisk framställning av europeisk statistik om turism genom medlemsstaternas insamling, sammanställning, bearbetning och överföring av samordnad europeisk statistik om tillgång till och efterfrågan på turism. Genom detta förslag bör man förbättra tillförlitligheten, jämförbarheten och fullständigheten av den överförda statistiken samt effektiviteten av bearbetningen av uppgifterna, inklusive en förbättrad utvärdering av dessa uppgifter. Enligt denna förordning anpassas den rättsliga ramen så att den återspeglar de senaste förändringarna inom turistindustrin genom införandet av nya variabler, t.ex. turisternas förflyttning under en dag. Av dessa anledningar har jag röstat för betänkandet.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Turismen är en viktig ekonomisk aktivitet i EU. Statistik är till hjälp för att övervaka särskilda politiska strategier för turism och är användbar för regionalpolitiken och en hållbar utveckling. Inom EU styrs statistiksystemet för turism genom direktiv 95/57/EG. Men sedan detta direktiv trädde i kraft har turistindustrin och den relativa efterfrågan ändrats betydligt. Kommissionen har därför lagt fram ett nytt förslag till förordning, där man syftar till att fastställa en rättslig ram för turism med utnyttjande av de befogenheter som infördes genom Lissabonfördraget. Målet är att uppdatera och effektivisera den rättsliga ram som tillämpas på den europeiska statistiken om turism för att ta hänsyn till de senaste tendenserna inom området. I detta avseende är det inte bara nödvändigt att stärka turistsektorn genom samordnade åtgärder på EU-nivå. Det är också nödvändigt att skapa en gemensam ram för systematisk framställning av statistik genom att medlemsstaterna samlar in, sammanställer, bearbetar och rapporterar samordnad europeisk statistik om tillgång och efterfrågan inom sektorn.

På grundval av det ovanstående röstar jag härmed för den föreslagna förordningen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag har röstat för betänkandet. Turism är en viktig ekonomisk verksamhet i EU med en hög potential när det gäller att bidra till ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt samt för att spela en viktig roll för den socioekonomiska integrationen i landsbygdsområden och i avlägset belägna och mindre utvecklade områden, t.ex. områden med ett rikt industriarv. Statistik inom detta område används inte bara för att övervaka turistspecifik politik, utan den spelar också en roll i det vidare sammanhanget med regionalpolitik och hållbar utveckling.

Genom EU:s direktiv 95/57/EG om insamling av statistisk information rörande turism organiseras statistiksystemet för turism. Eurostat offentliggör denna statistik, som samlas in och sammanställs av de nationella statistiska myndigheterna. För att på ett framgångsrikt sätt genomföra den nya politiska ramen måste beslutsfattarna på alla förvaltningsnivåer fatta välinformerade beslut grundade på tillförlitliga och jämförbara statistiska uppgifter.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för detta betänkande, eftersom turismen är en viktig ekonomisk verksamhet i EU med en hög potential att bidra till skapandet av tillväxt och arbetstillfällen. Turismen spelar en viktig roll för den socioekonomiska utvecklingen av landsbygdsområden, som ofta är marginaliserade och underutvecklade.

I detta sammanhang används statistik inte bara för att övervaka specifik turistpolitik. Statistiken är också användbar i det vidare sammanhanget med regionalpolitik och hållbar utveckling. I dokumentet behandlas de stora utmaningar som denna sektor står inför, t.ex. ökad global konkurrens, demografiska tendenser, klimatförändringar och miljörestriktioner, den säsongsrelaterade fördelningen av rörlighet bland turisterna och konsumenternas ökande användning av ny informations- och kommunikationsteknik.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Jag har röstat mot detta betänkande, eftersom det genom de föreslagna bestämmelserna skulle krävas en månatlig insamling av uppgifter för att mäta de säsongsrelaterade inverkningarna och de ekonomiska och sociala aspekterna hos sektorn, som huvudsakligen bedrivs av små och medelstora företag. Målet med denna strategi är att få en grundlig förståelse för dynamiken, särdragen och mängden av turism, men detta förefaller mig vara ytterst ohanterligt, byråkratiskt och kostsamt. Dessutom begär kommissionen delegerade befogenheter och därigenom möjlighet att ändra delar av förslaget. De tabeller som ska sammanställas varje månad enligt den föreslagna förordningen är komplicerade och kräver insamling av alltför mycket information.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Jag har i dag röstat för betänkandet som diskuteras om europeisk statistik om turism. Jag anser att detta betänkande är viktigt med tanke på turistsektorns inflytande på EU:s ekonomi och den andel av sysselsättningen som erbjuds genom denna sektor. De 1,8 miljoner företagen sysselsätter ca 10 miljoner människor, vilket motsvarar ca 5,2 procent av alla arbetstillfällen.

EU stöder i stor utsträckning utvecklandet av turismen i de olika regionerna för att öka tillgängligheten av olika former av turism. Det är därför nödvändigt att vi har korrekt och relevant statistik, både för den privata och den offentliga sektorn. EU besöks varje år av över 370 miljoner utländska turister, totalt 40 procent av turisterna i hela världen. Samtidigt är det därför ännu viktigare att vi har lägliga och opartiska statistiska uppgifter. Tack så mycket.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Turismen är den tredje viktigaste socioekonomiska verksamheten i EU, vilket innebär att dess ekonomiska dimension, som källa till arbetstillfällen, är av väsentlig betydelse för medlemsstaterna. Dessutom förstärks genom dess privata aspekt inte bara den bild som EU visar upp inför världen utan den främjar också EU-medlemsskapet. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har EU fått nya befogenheter när det gäller turismen, vilket bekräftas genom artikel 195 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Genom denna nya rättsliga ram får EU möjlighet att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas åtgärder och minska den administrativa bördan. Jag har röstat för detta betänkande av dessa anledningar, eftersom jag anser att det är väsentligt att förse alla intressenter inom turistsektorn med pålitliga statistiska uppgifter så att de kan anpassa sig till de utmaningar som EU står inför.

EU-samordning med effektivt deltagande av medlemsstaterna är avgörande för att genomföra detta system och för konkret utvärdering av turistindustrins konkurrenskraft. Kunskap om volymen av denna sektor, dess särdrag, turistprofiler, utgifterna inom sektorn samt de fördelar och/eller problem som sektorn tillför de nationella ekonomierna bör vara en del av denna utvidgade undersökning.

- Betänkande: João Ferreira (A7-0017/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag har röstat för denna resolution, eftersom man där överväger att vidta viktiga åtgärder som gäller medfinansieringsnivåerna för åtgärder inom området för internationella förbindelser, styrning av fiskeripolitiken, uppgiftsinsamling, vetenskaplig rådgivning samt kontroll och tillsyn av att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser följs. Eftersom vetenskapliga uppgifter är beroende av en hållbar utveckling av verksamheten, blir höjningen av medfinansieringsnivåer som gäller insamling till databaser, hantering och användning en tillgång. Det är också värt att belysa inriktningen på utvecklingen av vattenbruk med åtgärder för tillväxt tillsammans med spårning och övervakning från miljö- och hälsosynpunkt, så att man kan uppnå hållbarhet för vattenbruket. När det gäller åtgärder för att kontrollera medlemsstaternas vatten som utförs av medlemsstaternas kontrollmyndigheter, kommer de endast att vara framgångsrika om man investerar i teknik och kontrollsystem som är effektivare och mindre kostsamma. Åtgärder som gäller kontrollåtgärder för vatten bör också åtföljas av en högre medfinansieringsnivå som ett sätt att möjliggöra och genomföra större regelefterlevnad.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) I förordning (EG) nr 861/2006 framläggs gemenskapens finansiella åtgärder för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättskonventionen, eftersom detta är ett viktigt finansiellt EU-instrument inom fiskeriområdet. Flera delar av lagstiftningen har utvecklats sedan denna förordning antogs.

Kommissionen föreslår att den ska ändras för att garantera överensstämmelse mellan alla delar av ramlagstiftningen och även för att klargöra räckvidden av vissa av de finansierade åtgärderna. Jag har röstat för detta betänkande, eftersom man där föreslår vissa ändringar i kommissionens förslag, som kommer att bidra till tydligare lagstiftning. Dessa ändringsförslag är grundade på den senaste utvecklingen inom fiskerisektorn och framtida planer, nämligen möjligheten att öka EU:s medfinansiering från 50 till 60 procent, vilket är en tillgång för utvecklingen av fiskerisektorn i Portugal, och att större vikt ska läggas vid vattenbruket, vilket motiverar införandet av möjligheten till insamling, hantering och användning av miljöuppgifter inom detta område utöver de socioekonomiska uppgifterna.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag har gett mitt stöd till detta betänkande eftersom förordning (EG) nr 861/2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete är ett viktigt finansiellt EU-instrument när det gäller fiske. Detta är ett av de två viktigaste sätt som används för att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken. Det andra är den europeiska fiskerifonden. I likhet med föredraganden anser jag att det är allt tydligare att fiskeriförvaltningen måste baseras på aktuella vetenskapliga uppgifter om beståndens tillstånd. Detta är en förutsättning för en hållbar utveckling av fisket. Uppfattningen att kontrollen är viktig för att garantera fiskerinäringens hållbarhet och framtid samt för att utveckla en kultur som präglas av regelefterlevnad sprids utan tvekan alltmer. Medlemsstaternas kontrollmyndigheter spelar och bör fortsätta spela en central roll i samband med förvaltningen och genomförandet av kontrollåtgärder i sina territoriella vatten. Detta är viktigt för att säkerställa att fisket följer gällande bestämmelser, inklusive bestämmelser om bestånden.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för betänkandet om ändring av förordning (EG) nr 861/2006. I maj 2006 godkände rådet detta viktiga instrument för finansiering av fiskerinäringen. Nu behöver vi emellertid se över förordningen för att kunna garantera överensstämmelse mellan alla delar av lagstiftningen. Att anpassa sig till tiden innebär att man utnyttjar ny teknik som innebär en garanti för en bättre tjänst med mindre slöseri med ekonomiska resurser.

För att bättre motsvara de verkliga behoven anser vi att det är lämpligt att klargöra vissa artiklar i förordningen och att klargöra räckvidden av vissa finansiella åtgärder. Slutligen håller jag med föredraganden om behovet av en fiskeriförvaltning baserad på uppdaterade och noggranna vetenskapliga uppgifter om resurserna och på större kontroll för att skapa ett hållbarare fiske.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att vattenbrukssektorns betydelse ökar stadigt. Detta betänkande är ett bevis på detta genom att man framhäver ”nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket” och erbjuder realistiska utsikter för utvecklingen av denna sektor. Genom att göra det möjligt att övervaka och kontrollera miljö- och hälsofrågor bidrar man till att göra denna viktiga verksamhet hållbarare.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag har röstat för betänkandet om ”gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete”. Jag beklagar emellertid att man inte har antagit förslaget att öka medfinansieringsnivåerna inom området för insamling, hantering och användning av ytterligare uppgifter till 60 procent av de berättigade utgifterna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Förordning (EG) nr 861/2006 av den 22 maj 2006, som kommissionen föreslår att man ska ändra, är den förordning där man fastställer gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete. Den innehåller bestämmelser om finansiering inom följande områden: internationella förbindelser, styrning av fiskeripolitiken, uppgiftsinsamling och vetenskaplig rådgivning samt kontroll och tillsyn av att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser följs. Denna översyn medför ingen grundläggande förändring av målen, den verksamhetsform som finansieras eller den finansiella strukturen och budgeten. Föredraganden anser emellertid att det är viktigt att lägga fram förändringar som gör att lagstiftningen ligger i linje med de senaste tendenserna inom sektorn och dess framtidsutsikter, framför allt när det gäller fiskeriförvaltning som stöds av vetenskapliga uppgifter om tillståndet för fiskbestånden och investeringar i vattenbruk.

Därför har man lagt fram förslaget om att höja medfinansieringsnivån för insamling, hantering och användning av grundläggande uppgifter. Jag röstar för detta förslag ur ett rent nationellt perspektiv för att stödja fiskerinäringen i vårt land.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 861/2006 av den 22 maj 2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete. Sedan 2006 har flera aspekter av den ovan nämnda förordningen förändrats eller blivit föråldrade och därför är deras förslag till ändring berättigat. Detta förslag är baserat på den gällande förordningen och är avsett att skydda kustfisket genom att finansiera moderniseringen av sektorn, inte minst utrustning och datorisering. Jag röstar för detta förslag till förordning, eftersom man har tagit hänsyn till de ändringsförslag som har lagts fram av kommissionen tillsammans med andra förslag som avsevärt förbättrar den tidigare förordningen, framför allt när det gäller finansiering av investeringar – som är avgörande för att vi ska få noggranna och aktuella vetenskapliga uppgifter som gör det möjligt för oss att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga i varje situation – och av höjda medfinansieringsnivåer.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi uppskattar att parlamentet har antagit de ändringar som finns i detta betänkande om kommissionens förslag till förordning. Dessa ändringar kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att finansiera utveckling av olika tekniker för fiskerinäringen tillsammans med utrustning och programvara eller IT-nät som gör det möjligt att samla, administrera, validera, analysera och utveckla provtagningsmetoder och förenkla utbytet av uppgifter rörande fisket. En ny möjlighet till finansiering gäller studier om beroendet av import av fiskeriprodukter. På vattenbruksområdet kommer det också att bli möjligt att finansiera insamling, hantering och användning av miljöuppgifter, vilket främjar övervakning och kontroll av miljö- och hälsofrågor inom denna sektor och bidrar till verksamhetens hållbarhet.

Men vi kan inte annat än beklaga att de ändringsförslag som syftade till att, om än måttligt, höja gränsen för medfinansieringsnivån för medlemsstaterna på området insamling, hantering och användning av vetenskapliga uppgifter om beståndens tillstånd samt på övervakningsområdet. Detta visar hur inkonsekvent EU är då man å ena sidan har inkräktat på medlemsstaternas befogenheter på det här området, men å andra sidan vägrar att stärka de finansiella resurserna för dessa åtgärder.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande har ändrat förordning (EG) nr 861/2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete. Det utgör ett viktigt finansieringsinstrument för EU på fiskeriområdet. Tillsammans med Europeiska fiskerifonden (EFF) är dessa de två främsta instrumenten för tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Kommissionen anser också att erfarenheten i vissa fall har visat på behovet av att bestämmelserna i förordningen anpassas en aning för att bättre motsvara behoven.

Den erbjuder oss därför begränsat utrymme för denna översyn eftersom i stort sett samma målsättningar och struktur som i den ursprungliga förordningen kvarstår. Men föredraganden João Ferreira, ledamot från det portugisiska kommunistpartiet (PCP), har ansett det lämpligt att föreslå ytterligare ett antal ändringar, som, trots att de är ganska specifika, kan bidra till att denna lagstiftning överensstämmer bättre med den senaste tidens förändringar inom sektorn och med dess framtidsutsikter.

Men jag beklagar att inte alla hans förslag har antagits, speciellt möjligheten att höja medfinansieringsnivåerna för insamling, hantering och användning av såväl grundläggande uppgifter som andra vetenskapliga uppgifter om fiskbeståndens tillstånd, inklusive förslaget att höja maxgränsen från 50 procent till 60 procent, samt kontrollverksamheten.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag kunde stödja João Ferreiras betänkande. Det är viktigt att det finns tillräckliga medel för att genomföra det havsrättsliga arbetet, och detta är ett av de få områden inom fisket där EU ger ett visst mervärde.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument, eftersom det finns en allmän och ökande medvetenhet om vikten av att fiskeriförvaltningen bygger på noggranna och uppdaterade vetenskapliga uppgifter om beståndens tillstånd. Detta är en absolut förutsättning för en hållbar utveckling av fiskeriverksamheten. Jag anser därför att det är motiverat att öppna för möjligheten att höja medfinansieringsnivåerna för insamling, hantering och användning av grundläggande uppgifter, till den föreslagna högsta nivån på 75 procent. Med tanke på vattenbrukets ökande betydelse – nyligen utarbetades, diskuterades och antogs ett betänkande om nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket – som skapar utsikter för tillväxt inom denna verksamhet, är det motiverat att på detta område införa en möjlighet att samla in, hantera och använda inte bara socioekonomiska uppgifter utan även miljöuppgifter. Genom att göra det möjligt att övervaka och kontrollera miljö- och hälsofrågor i denna sektor bidrar man till verksamhetens hållbarhet. I dag är fiskerisektorns hållbarhet extra viktig. Medlemsstater och deras kontrollmyndigheter spelar och bör fortsätta spela en central roll i samband med förvaltningen och genomförandet av kontrollåtgärder i sina vatten, vilket är viktigt för att säkerställa att fisket följer gällande bestämmelser, inklusive bestämmelser om bestånden. Om detta arbete ska kunna utföras på ett effektivt sätt måste medlemsstaterna skaffa sig eller utveckla och modernisera tillgänglig teknik. De investeringar som krävs kan göra kontrollsystem effektivare och billigare i drift.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Förordningen är ett viktigt instrument för att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken. Kontrollåtgärderna spelar en allt större roll för hållbarhet och fiskenäringens fortsatta existens. Det är viktigt att medlemsstaterna och deras tillsynsmyndigheter genomför kontrollåtgärder i sina vatten för att säkerställa att fisket följer gällande bestämmelser och respekterar bestånden. Dessutom ökar vattenbrukets betydelse, vilket motiverar införandet av alternativ för insamling, hantering och användning av såväl miljöuppgifter som socioekonomiska uppgifter. Jag välkomnar översynen av förordningen, eftersom den garanterar att nämnda åtgärder kommer att genomföras.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Förslaget till ändring av rådets förordning (EG) nr 861/2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete är ett viktigt finansiellt instrument som syftar till att skydda fisket. Jag röstade för förslaget eftersom jag anser att vi måste ändra den gällande versionen av förordningen för att bestämmelserna ska överensstämma med Lissabonfördraget. Översynen har gett oss möjlighet att förbättra texten och agera adekvat och effektivt utifrån sektorns behov. Vattenbrukets ökande betydelse gör det befogat att införa bestämmelser om insamling, hantering och användning av miljö-, hälso- och socioekonomiska uppgifter för att bidra till hållbarheten. Enskilda stater får en grundläggande roll och de är skyldiga att se till att reglerna följs och att vattenanvändningen kontrolleras, samt att nya tekniker, mot bakgrund av dagens vetenskapliga utveckling, utnyttjas.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande. Ändringarna i denna lagstiftning bör göra det lättare att regionalisera den gemensamma fiskeripolitiken, vilket jag välkomnar.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Gällande förordning (EG) nr 861/2006 innehåller bestämmelser om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete och utgör ett viktigt finansieringsinstrument för Europeiska unionen på fiskeriområdet. Tillsammans med Europeiska fiskerifonden (EFF) är dessa de två främsta instrumenten för tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken. Förordningen innehåller bestämmelser om finansiering på följande områden: internationella förbindelser, styrning av fiskeripolitiken, uppgiftsinsamling och vetenskaplig rådgivning samt kontroll och genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken. Men jag beklagar att förslaget om att höja den potentiella medfinansieringsnivån till 60 procent av bidragsberättigande utgifter, speciellt för åtgärder relaterade till kontroll av fiskeriverksamhet och för insamling, hantering och användning av uppgifter, inte har antagits, eftersom en sådan höjning skulle ha varit bra för fiskenäringen i mitt land.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Ändringen av förordning (EG) nr 861/2006 utgör det andra viktiga finansieringsinstrumentet för den gemensamma fiskeripolitiken efter Europeiska fiskerifonden. Detta så kallade andra instrument innehåller bestämmelser om finansiering av insamling av uppgifter samt om kontrollåtgärder, vetenskaplig rådgivning och gemensamma konstrollsystem för att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser ska följas. Det är nödvändigt att förtydliga tillämpningsområdet för några av de finansierade åtgärderna och att bättre formulera vissa artiklar. Vidare anser kommissionen att erfarenheten i vissa fall har visat att bestämmelserna i förordningen behöver ändras något för att bättre motsvara behoven. Ändringarna i förordning (EG) nr 861/2006 bör bidra till att de angivna medfinansieringsnivåerna för tydligt definierad gemensam finansiering inom det havsrättsliga arbetet ska kunna höjas.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Unionens finansiella åtgärder för genomförande av EU:s gemensamma fiskeripolitik och havsrättsliga arbete ger oss ekonomiska verktyg för att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken med medel som avsätts för de områden som behöver utvecklas och samordnas inom det havsrättsliga arbetet. Därför röstade jag för João Ferreiras betänkande. Ändringen av denna förordning kommer att bidra till att den gemensamma politiken följs och att medel används för insamling av uppgifter, internationella förbindelser samt vetenskapliga och tekniska områden inom fisket.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet. Förordning (EG) nr 861/2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete är ett viktigt finansieringsverktyg för EU när det gäller fisket. Det är ett av de två främsta använda instrumenten – det andra är Europeiska fiskerifonden (EFF) – för praktisk tillämpning av den gemensamma fiskeripolitiken. Den innehåller bestämmelser om finansiering på följande områden: internationella förbindelser, styrning av fiskeripolitiken, uppgiftsinsamling och vetenskaplig rådgivning samt kontroll och tillsyn av att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser följs. Inom varje åtgärdsområde kompletteras förordning (EG) nr 861/2006 av andra förordningar eller beslut. Vissa delar i denna anknytande lagstiftning har utvecklats sedan förordning (EG) nr 861/2006 antogs, och förordningen bör därför ändras så att överensstämmelse mellan alla delar i den rättsliga ramen kan garanteras. Kommissionens förslag syftar också till att förtydliga tillämpningsområdet för några av de finansierade åtgärderna och att bättre formulera vissa artiklar. Vidare anser kommissionen att erfarenheten i vissa fall har visat att bestämmelserna i förordningen behöver ändras något för att bättre motsvara behoven.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Förordning (EG) nr 861/2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete är ett viktigt instrument för EU:s finansiering av fisket.

Detta dokument är också ett av de två främsta hjälpmedel som används för att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken. Det innehåller bestämmelser om finansiering på följande områden: internationella förbindelser, styrning av fiskeripolitiken, uppgiftsinsamling och vetenskaplig rådgivning samt kontroll och tillsyn av att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser följs.

Den resolution som antogs i dag är ett erkännande av hur viktigt det är att fiskeriförvaltningen bygger på noggranna och uppdaterade vetenskapliga uppgifter om resurserna. Dokumentet erkänner vattenbrukets ökande betydelse, en verksamhet som skapar utsikter för denna verksamhets utveckling och även för andra som är knutna till denna. Det motiverar också införandet av möjligheten att tillämpa riktlinjer om insamling, hantering och användning av miljöuppgifter och socioekonomiska uppgifter, varigenom det blir möjligt att övervaka och kontrollera miljö- och hälsofrågor i denna sektor vilket bidrar till verksamhetens hållbarhet.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Det dokument som vi har röstat om i dag syftar till att anpassa finansieringsåtgärderna för genomförande av fiskeripolitiken till hur lagstiftningen har utvecklats, till förändringar i aktuella behov samt till att juridiskt klargöra vilka åtgärder som ska vidtas, speciellt de som ingår i beslut 2000/439/EG som ännu inte har tagits upp i förordning (EG) nr 861/2006. När det gäller insamling av uppgifter anser parlamentet i sitt förslag att det är viktigt att utöka omfattningen så att även hanteringen och användningsvillkoren ingår i genomförandet. Det är också viktigt att det blir lättare att teckna offentliga kontrakt med internationella organ, och detaljerad information måste ha inhämtats för att gemensamma projekt ska få genomföras.

Det är önskvärt att den potentiella medfinansieringsnivån höjs till 60 procent av bidragsberättigande utgifter, speciellt när det gäller åtgärder för kontroll av fiskeriverksamheten och insamling, hantering och användning av uppgifter. Vattenbruk är inte mindre viktigt, och uppgifter om detta bör betona såväl det socioekonomiska som det miljömässiga området. Dessutom blir det allt mer nödvändigt att utnyttja nya tekniker här, vilket kräver att befintliga tekniker kontinuerligt anpassas och moderniseras.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag vill gratulera min kollega i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, João Ferreira (PCP), till hans betänkande, som Europaparlamentet i dag antog med mycket stor majoritet.

Detta betänkande bekräftar vikten av en fiskeriförvaltning baserad på uppdaterad och noggrann vetenskaplig kunskap om beståndens tillstånd. Detta är en absolut förutsättning för en hållbar utveckling av fiskeriverksamheten. Vissa av João Ferreiras ändringsförslag antogs tyvärr inte, till exempel de som möjliggör en ökning av medfinansieringsnivåerna (från 50 till 60 procent) vid insamling, hantering och användning av vetenskapliga uppgifter om fiskbestånden.

Detta betänkande visar vad GUE/NGL-gruppen trots detta kan tillföra debatten i parlamentet, och jag vet att vi kan räkna med att João Ferreira kommer att fortsätta kämpa för ett hållbart fiske där småskaliga fiskare prioriteras framför stora industrikoncerner inom sektorn.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för João Ferreiras betänkande för att förbättra hanteringen av finansieringsinstrument för fisket. Dessa styr finansieringen av flera åtgärder, bland annat kontroll av fisket. Jag anser därför att rådets och parlamentets generella enighet om texten är en bra kompromiss när det gäller den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete.

Betänkande: Estelle Grelier (A7-0024/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta betänkande. Jag anser att syftet med betänkandet är viktigt eftersom målet är att förlänga övergångsbestämmelserna i ytterligare 18 månader, till den 1 januari 2013, för att den nya uppsättningen tekniska bestämmelser ska kunna utformas i samband med den gemensamma fiskeripolitikens vidare utveckling.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom man år 2008 inte lyckades nå en överenskommelse om utkastet till en förordning för att förenkla och förtydliga unionslagstiftningen om bevarande av fiskeresurserna, antogs en förordning genom vilken en uppsättning övergångsbestämmelser infördes för perioden den 1 januari 2010 till den 30 juni 2011.

Detta betänkande, som förtjänade mitt stöd, syftar till att förlänga denna övergångsperiod till januari 2013, för att en ny uppsättning tekniska bestämmelser ska kunna utarbetas i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Det uppmanar också kommissionen att ta initiativet under denna nya förlängning av den gällande förordningen och att tillsammans med berörda parter göra en utvärdering av hur gällande bestämmelser inverkar på de fartyg som tillämpar dem och på de berörda ekosystemen. Resultaten av denna utvärdering bör beaktas när det nya utkastet till förordning utarbetas. Det är lika viktigt att kommissionens framtida förslag om tekniska bestämmelser tydligt fastställer rådets och parlamentets behörighetsområden enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för förslaget, eftersom avsaknaden av en överenskommelse om bevarande av fiskeresurserna kan få oönskade konsekvenser. Förslaget att förlänga rådets förordning från 2009 om fastställandet av tekniska övergångsbestämmelser med 18 månader, det vill säga till den 31 december 2012, innebär att kommissionen kan utarbeta en ny uppsättning tekniska bestämmelser som ska ingå i reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Jag anser att ändringsförslagen är acceptabla eftersom den gemensamma fiskeripolitiken dels måste bevara fiskeresurserna och dels vara till nytta för vanliga medborgare, i det här fallet Irlands småskaliga fiskare. Detta är skälet till varför jag anser att det måste bli balans mellan fångstkvoterna, tekniska bestämmelser och yrkesfiskarnas behov.

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande eftersom tekniska bestämmelser är väldigt viktiga. De är nämligen avgörande för yrkesfiskarnas verksamhet och inverkar på framtidens fiskeresurser. Vi har alla intresse av att en anständig inkomst för yrkesfiskarna förenas med förnybara och hållbara fiskbestånd så att sektorn är i jämvikt.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande för att stödja fiskeindustrin i Irland och Europa på lång sikt. Vår grundprincip måste vara ett hållbart fiske. Jag hittade många väldigt starka argument till stöd för ändringsförslagen från Pat the Cope Gallagher, men till slut röstade jag med min grupp för att behålla den politiska sammanhållningen inom gruppen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om fisket och att fastställa tekniska övergångsbestämmelser. Men jag beklagar att förslaget om att upphäva kommissionens beslut att förbjuda fiske av kummel eller marulk med grimgarn längs den portugisiska kusten, utan att några vetenskapliga studier stöder detta, har förkastats.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) 2008 lade kommissionen fram ett förslag till rådets förordning om att bevara fiskbestånden genom tekniska bestämmelser, vilket syftade till att ersätta en äldre förordning. Eftersom ett liknande förslag av rättssäkerhetsskäl inte antogs och för att havets resurser skulle bevaras och hanteras på ett bra sätt antogs förordning (EG) nr 1288/2009 om övergångsbestämmelser från den 1 januari till slutet av juni 2011.

Mot bakgrund av de skyldigheter som Lissabonfördraget medför drog kommissionen 2010 tillbaka sitt förslag om en rådets förordning om bevarande av fiskbestånden genom tekniska bestämmelser. Grundprinciperna för dessa tekniska bestämmelser bör nu föras in i en ny grundläggande förordning om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, och ett nytt förslag om detta förväntas komma under 2011. Eftersom det för närvarande inte finns någon gällande lagstiftning föreslås att denna förordning ska förlängas och fortsätta gälla ytterligare 18 månader till den 1 januari 2013. Med tanke på de argument som har framförts om rättssäkerhet och skydd anser jag att denna förlängning förtjänar att stödjas. Jag hoppas att denna förlängning ska räcka för att man ska hinna utvärdera effekten av de gällande bestämmelserna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Fiskerinäringen är viktig för EU, inte bara i livsmedelshänseende utan också i miljöhänseende, eftersom det marina ekosystemet är i fara. Eftersom parlamentet är medvetet om hur betydelsefull denna sektor är har frågan diskuterats ofta. 2009 antogs betänkandet A6-0206/2009 om behovet av att bevara fiskbestånden i Atlanten och Nordsjön. Den gällande förordningen, som antogs 2008, fastställde en uppsättning övergångsbestämmelser som var avsedda att gälla till och med juni 2011, den provisoriska tidpunkt då en ny lagstiftning för den gemensamma fiskeripolitiken skulle träda i kraft. Men kommissionen lyckades inte lägga fram något utkast till en förordning. Kommissionen vill därför förlänga den nuvarande förordningen till den 1 januari 2013, då EU förväntas ha utformat en lagstiftning som rådet och parlamentet kan anta genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet i enlighet med Lissabonfördraget. Denna lagstiftning ska bygga på uppdaterade vetenskapliga studier, så att den inte äventyrar planetens marina resurser. Mot denna bakgrund håller jag med om att den nuvarande förordningen ska fortsätta gälla till den 1 januari 2013.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) En lämplig förordning med tekniska bestämmelser är ett nödvändigt instrument för hållbar användning och lämpligt bevarande av fiskeresurserna. Denna förordning om tekniska övergångsbestämmelser är resultatet av att man år 2008 inte lyckades komma överens om utkastet till en förordning som syftade till att förenkla och förtydliga gemenskapens regler om hur fiskeresurserna skulle bevaras. Den var avsedd att gälla under perioden den 1 januari 2010 till den 30 juni 2011. Det föreslås nu att den ska fortsätta gälla i ytterligare 18 månader, eller till den 1 januari 2013, så att en ny uppsättning tekniska bestämmelser ska kunna fastställas i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken i avvaktan på ett förslag från kommissionen under 2011.

Vi anser att denna förordning inte ska förlängas utan att man rättar till de brister och problem som den nuvarande lagstiftningen ger upphov till. Tyvärr har föredraganden och majoriteten i parlamentet följt kommissionens ståndpunkt och förhindrat detta. Det rör sig här, utan någon vetenskaplig motivering, om diskriminering av en del av den småskaliga portugisiska fiskeflottan som fiskar sjötunga och kummel med grimgarn, vilket är förbjudet enligt gällande regler. Detta kommer att få negativa ekonomiska och sociala konsekvenser som skulle kunna och bör undvikas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Denna förordning om tekniska övergångsbestämmelser är resultatet av att man år 2008 inte lyckades komma överens om utkastet till en förordning som syftade till att förenkla och förtydliga gemenskapens regler om hur fiskeresurserna skulle bevaras. Den var avsedd att gälla under perioden den 1 januari 2010 till den 30 juni 2011. Det föreslås nu att den ska fortsätta gälla i ytterligare 18 månader, eller till den 1 januari 2013, så att en ny uppsättning tekniska bestämmelser ska kunna fastställas i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken i avvaktan på ett förslag från kommissionen under 2011.

Vi anser att denna förordning inte ska förlängas utan att man rättar till de brister och problem som den nuvarande lagstiftningen ger upphov till. Tyvärr har föredraganden och majoriteten i parlamentet följt kommissionens ståndpunkt och förhindrat detta.

Det rör sig här, utan någon vetenskaplig motivering, om diskriminering av en del av den småskaliga portugisiska fiskeflottan som fiskar sjötunga och kummel med grimgarn, vilket är förbjudet enligt gällande regler. Detta kommer att få negativa ekonomiska och sociala konsekvenser som skulle kunna och bör undvikas.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) ”Ingen mer fångst ska kastas överbord!”, ropar kommissionen. ”Lyssna på branschen”, är den paroll de låtsas ha. Sedan försöker kommissionen återinföra bestämmelser som är i grunden bristfälliga för en period av ytterligare 18 månader. Inte mindre än 42 procent av den kolja som fångas i västra Skottland kastas tillbaka i havet på grund av dessa regler. Dagens omröstning innebär att detta anstötliga förfarande kommer att fortsätta ytterligare 18 månader. Londons Labourparti stödde kommissionen: ännu ett skamligt förräderi mot våra kustsamhällen!

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Anledningen är avsaknaden av en överenskommelse om ett utkast till en förordning för att förenkla och förtydliga unionslagstiftningen om bevarande av fiskeresurserna, vilket ledde till att man 2008 antog en förordning genom vilken en uppsättning övergångsbestämmelser infördes. Dessa bestämmelser var ursprungligen tänkta att gälla för perioden den 1 januari 2010 till den 30 juni 2011. Detta lagstiftningsförslag syftar till att förlänga övergångsperioden med 18 månader, det vill säga till och med den 1 januari 2013, för att en ny uppsättning tekniska bestämmelser ska kunna fastställas i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, för vilken kommissionen ska lägga fram ett förslag under 2011. Kommissionen måste utnyttja denna förlängning till att, tillsammans med berörda parter, göra en utvärdering av hur dessa bestämmelser inverkar på de fartyg som tillämpar dem och på de berörda ekosystemen. Kommissionen bör ta hänsyn till resultaten av denna utvärdering vid utarbetandet av det nya lagstiftningsförslaget för perioden efter den 1 januari 2013, vilket kommer att antas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet i enlighet med Lissabonfördraget.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Genom att förordningen om att bevara fiskeresurserna genom tekniska bestämmelser förlängs i ytterligare 18 månader kan dagens inverkan på de fartyg och ekosystem som berörs av förordningen analyseras och utvärderas. Förslaget är därför mycket välkommet eftersom de möjligheter till förbättringar som har fastställts kan utnyttjas på bästa sätt. Kommissionen kan sedan integrera resultaten av utvärderingen i processen med att utarbeta ett nytt förslag till förordning för bevarandet av fiskeresurserna genom tekniska bestämmelser.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande, men för att stödja den skotska fiskeindustrin vill jag att kolja ska undantas från förordningen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Avsaknaden av en överenskommelse om ett utkast till en förordning för att förenkla och förtydliga unionslagstiftningen om bevarande av fiskbeståndet ledde till att man 2008 antog en förordning genom vilken en uppsättning övergångsbestämmelser infördes. Dessa bestämmelser var ursprungligen tänkta att gälla för perioden den 1 januari 2010 till den 30 juni 2011. Detta lagstiftningsförslag syftar till att förlänga övergångssystemet i ytterligare 18 månader fram till den 1 januari 2013, så att en ny uppsättning tekniska bestämmelser kan fastställas i samband med den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, i avvaktan på ett förslag från kommissionen under 2011. Kommissionen bör därför utnyttja den nya förlängningen av den nuvarande förordningen för att tillsammans med berörda parter göra en utvärdering av hur de gällande bestämmelserna inverkar på fartyg som tillämpar dem och på det berörda ekosystemet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet. Avsaknaden av en överenskommelse om ett utkast till en förordning för att förenkla och förtydliga unionslagstiftningen om bevarande av fiskeresurserna ledde till att man 2008 antog en förordning genom vilken en uppsättning övergångsbestämmelser infördes. Dessa bestämmelser var ursprungligen tänkta att gälla för perioden den 1 januari 2010 till den 30 juni 2011. Detta lagstiftningsförslag syftar till att förlänga denna övergångsperiod med 18 månader, det vill säga till och med den 1 januari 2013, för att en ny uppsättning tekniska bestämmelser ska kunna fastställas i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, för vilken kommissionen ska lägga fram ett förslag under 2011.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Bristen på samförstånd 2008 gällande lagförslag som syftade till att förenkla och förtydliga gemenskapens bestämmelser om bevarandet av fiskbestånd innebar att vi godkände en förordning som införde ett antal tillfälliga åtgärder som till en början avsågs gälla för perioden 1 januari 2010 till 30 juni 2011.

Det lagförslag som vi röstat om i dag avser en förlängning av övergångsreglerna till att gälla i ytterligare 18 månader, det vill säga fram till den 1 januari 2013, i syfte att införa nya tekniska lösningar inom ramverket för den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, för vilken kommissionen kommer att lägga fram ett förslag under 2011.

Parlamentet har även antagit betänkandet A6-0206/2009 om förslaget till rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för Atlanten och Nordsjön. Texten betonar vikten av en lämplig maktfördelning mellan rådet, parlamentet och kommissionen.

Med dagens omröstning vill parlamentet att kommissionens kommande förslag om tekniska åtgärder för att fastslå bestämmelsernas viktigaste delar ska vara rådets och parlamentets ansvar i enlighet med medbestämmandeförfarandet.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget som förs fram i plenum i dag avser en förlängning av den övergångsperiod som infördes 2008 i syfte att bevara fiskbestånden. Givet att den aktuella lagstiftningen upphör att gälla den 30 juni 2011, bör denna åtgärdsserie förlängas till att gälla under ytterligare 18 månader fram till januari 2013. Kommissionen kommer därför att behöva nyttja den nya förlängda perioden till att ta fram en konsekvensanalys för de befintliga åtgärderna och för de åtgärder som bör tas med i beräkningen när man skapar det nya förslaget för perioden efter den 1 januari 2013, som beräknas läggas fram under 2011.

Med hänsyn till revideringen av de tekniska åtgärder som täcks av lagen är det nödvändigt att förlänga användningen av grimgarn utefter kusterna på djup mellan 200 och 600 meter fram till den 31 december 2012, vilket skulle göra att fiskare på ett hållbart sätt kan fortsätta fånga, till exempel marulk, till stora ekonomiska värden för Portugals nationella fiskerinäring.

Betänkande: José Manuel Fernandes (A7-0087/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för betänkandet med tanke på det man uppnått i förhandlingarna, i synnerhet när det gäller att öka parlamentets budget med 2,3 procent jämfört med 2011, att finansieringen av Konrad Adenauer-byggnaden i Luxemburg är snävt tilltagen och att enheten för bedömning togs bort när det gäller mervärdet, vilket möjliggjorde en ytterligare minskning med 13,7 miljoner euro. Finansiering av de utvidgningsrelaterade behov som uppstår genom anslutningen av Kroatien och anpassningen till Lissabonfördraget kommer att integreras genom en ändringsskrivelse eller ändringsbudget. Jag vill emellertid betona att parlamentet, med tanke på de ekonomiska och finansiella svårigheter som medlemsstaterna upplever, och de riktlinjer för 2012 års budget som parlamentet antagit, konstaterat att det är nödvändigt att disciplinera EU:s egen budget och hålla den under inflationsnivån för de 27 medlemsstaterna, med övertygelsen om att reella besparingar kommer att se till att den fungerar på ett riktigt och effektivt sätt. Jag anser emellertid att det i det allvarliga klimat som EU nu upplever även är viktigt för medlemsstaterna att begränsa sina utgifter.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Vi är i början av omröstningsförfarandet för 2012 års budget. Det är upp till parlamentet att skapa ett förslag. Jag anser att förslaget vi röstade om i dag är balanserat och därför stödde jag det. För första gången har parlamentet föreslagit en budgetökning (2,3 procent) som är lägre än inflationen (2,8 procent). I dessa ekonomiskt svåra tider tycker jag att det verkar nödvändigt. Dessutom stöder jag helt behovet av att utforska nya finansieringsmöjligheter för att skapa en långsiktig budgetstrategi. Jag inväntar kommissionens förslag i frågan.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet. Jag instämmer i att EU:s nuvarande finansiella, ekonomiska och sociala läge tvingar parlamentet och andra EU-institutioner att agera med den kvalitet och effektivitet som är nödvändig och att tillämpa strikta förvaltningsrutiner så att inbesparingar kan göras. Parlamentets föreslagna budget för 2012 bör öka med 2,3 procent jämfört med 2011 års budget, vilket inte överskrider nuvarande inflationsnivå på 2,8 procent. I framtiden måste parlamentet spara mer och effektivisera när det gäller kostnader för förvaltnings- och kontrollrutiner.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för José Manuel Fernandes betänkande. Betänkandet låter oss objektivt undersöka parlamentets budget för 2012. Det är helt nödvändigt att det blir en strikt åtstramningsbudget. Det är viktigt att vi även tar inflationen med i beräkningen, vilket gör att 2012 års budget faktiskt innebär färre tillgängliga medel. Alla kostnader måste motiveras och godkännas. Rörliga utgiftsposter måste ses som en del av lönsamhetsanalysen för att undvika ytterligare kostnader i framtiden. Under 2012 måste vi förbättra villkoren för unga människor. De mål vi sätter upp måste i första hand handla om ungdomar. Jag vill poängtera att ungdomar behöver hjälp med att skaffa sig yrkesutbildning och med att tackla antalet skolavhopp. I dessa avseenden måste mer pengar göras tillgängliga för projekt som riktar sig till unga. De behöver stöd för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder betänkandet eftersom det skapar en lämplig budgetram för det viktiga arbete som EU:s institutioner står inför i dessa för europeiska medborgare ekonomiska kristider. Jag stödde emellertid inte gruppens linje i frågor som att frysa parlamentsledamöters löner och de bestämmelser som finns angående parlamentsledamöters rätt att resa med businessklass. Jag ansåg detta vara lämpligt i dessa kristider, då vanliga arbetstagare får utstå enorma påfrestningar på grund av nedskärningar.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för José Manuel Fernandes betänkande om parlamentets budget, och jag vill gratulera honom till det enorma arbete han utfört. Jag vill understryka vilka insatser som gjorts i återhållsamhetens och åtstramningens namn, som lever upp till de prioriteringar han hade arbetat fram. Eftersom parlamentets makt har ökat genom Lissabonfördraget skulle det ha varit rimligt med högre driftskostnader. Parlamentets budget för 2012 visar emellertid ett minskat realvärde, med en ökning som ligger under EU:s inflation, och med en nedskärning på 49 miljoner euro jämfört med det ursprungliga förslaget. Den antagna budgeten har hållit sig under 20 procent i förhållande till rubrik 5 i den fleråriga budgetramen, vilket inte inträffat på flera år. Föredraganden har även varit tvungen att kämpa mot felunderrättelser och förledande tal. Vissa har medvetet velat insinuera att man ökar ledamöternas löner. Parlamentet har inte ansvar för denna fråga: ledamöternas löner, som motsvarar 38,5 procent av en domares lön, bestäms av rådet, och värdet av övriga ersättningar bestäms av presidiet och inte av parlamentet, och de kan inte överskrida den inflationsnivå som Eurostat anger. Dessutom ökar budgetposterna som handlar om ersättningar och utbetalningar, inklusive de medel som betalar ledamöternas löner, endast med 0,55 procent jämfört med 2011.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet och vill understryka att den ökning med 2,3 procent som budgeten innehåller är lägre än den beräknade inflationsnivån för EU som ligger på 2,8 procent, vilket innebär en reell minskning av budgeten med 0,5 procent under 2012. Jag vill dock kritisera den osakliga argumentering som förekommit om de tre föreslagna ändringar som syftar till att modifiera bestämmelserna om ledamöternas resor mellan parlamentet och bosättningslandet, och jag röstade mot dem. Jag vill inte dra mig undan mitt ansvar, så jag använde min röst, trots att ändringarna var så vilseledande att jag antagligen inkluderas i de otaliga undantag som de innehöll. Jag beklagar också den hållning som vissa medledamöter intar som, då de i förväg vet att ett visst förslag inte kommer att antas, låter bördan att göra något ”politiskt inkorrekt” falla på andra, samt andra som ”föredrog” att inte delta i omröstningen om de tre ändringsförslagen trots att man deltagit i alla omröstningar både dessförinnan och därefter. Det bör hållas i minnet att enligt gällande stadga är ingen tvungen att åka businessklass. Trots det ser jag varje vecka att mina medledamöter, från alla partier, reser businessklass, också på planet till Portugal som följde på omröstningen. Det finns några sällsynta undantag, men inte på individplan, utan för några sporadiska resor.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder betänkandet som presenterar parlamentets syn på de utgifter som krävs för att kunna administrera, genomföra och tillämpa politiken för budgetåret 2012. Med betänkandet vill man se till att finansieringen ökar åtminstone enligt inflationen för viktiga socialpolitiska utgifter i en tid med ökande arbetslöshet. I betänkandet föreslås en budgetökning med maximalt 2,3 procent, vilket är en ökning lägre än inflationsnivån. Det är mer än hälften av den ursprungliga anmodan för administrativa kostnader på 5,2 procent. Jag stöder även ett antal ändringsförslag till betänkandet som motsätter sig ökade löner och ersättningar för parlamentsledamöter.

  Martin Ehrenhauser (NI), skriftlig. – (DE) Europaparlamentet är skyldigt att använda skattebetalarnas pengar på ett lämpligt och ansvarsfullt sätt. I ekonomiska orostider är det särskilt viktigt att använda skattebetalarnas pengar på ett ekonomiskt sätt. Därför är det högst beklagansvärt att parlamentet inte är berett att spara pengar, till exempel genom att ledamöter reser ekonomiklass vid resor som tar kortare tid än fyra timmar.

Då parlamentet återigen underlåtit att ta chansen att visa Europas medborgare att man har en tydlig avsikt att spara, att uppträda på ett ansvarsfullt sätt med skattebetalarnas pengar och att avstå från privilegier, har jag röstat mot betänkandet.

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − Vi delar självklart budgetutskottets uppfattning om att Europaparlamentet nu bör ”visa prov på sitt budgetansvar och sin återhållsamhet”, och välkomnar betänkandets krav på att de begränsade resurserna måste förvaltas på ett ”rigoröst och effektivt sätt”. Emellertid, eftersom ändringsförslagen om att frysa ledamöternas löner och ersättningar nästa år förkastades – och omröstningsresultatet dessutom innebar att man på nytt välkomnar byggandet av ett hus för Europaparlamentets administration i Luxemburg, vilket enligt vissa beräkningar kommer att kosta 549 miljoner euro – har vi inte kunnat ställa oss bakom resolutionen som sådan. Vi valde därför att lägga ned våra röster i slutomröstningen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012 – avsnitt I – parlamentet. Jag beklagar emellertid att parlamentet under den aktuella krisen inte har kunnat vara ett gott föredöme genom att beakta förslaget om att revidera det nuvarande lönesystemet för ledamöter, liksom förslaget om att frysa löner och ersättningar för 2012.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − I förhandlingarna om parlamentets budget 2012 har vi kämpat för att ursprungsförslaget på 5,7 procent skulle sänkas väsentligt. Slutresultatet blev 2,3 procent vilket innebär en real sänkning av budgeten jämfört med inflationen.

Även om detta är ett mycket stort steg i rätt riktning är vi ändå inte helt nöjda, utan anser att ytterligare besparingar borde ha kunnat identifierats. Av det skälet har vi i förhandlingarna även drivit ett förslag, som nu fått brett stöd av hela parlamentet, där vi ställer krav på en mer långsiktig översyn av parlamentets utgifter. Alltför länge har det funnits en tendens inom parlamentet att hela tiden fatta nya beslut, med långtgående ekonomiska konsekvenser, utan att se till helheten. Parlamentet kan inte varje år bara besluta om kostnadsökningar, utan att också försöka hitta sätt att finansiera dem genom att prioritera om och effektivisera.

Vi vill slutligen också understryka att vi är för en översyn av kostnaderna för parlamentarikernas reseersättningar och andra ersättningar. Emellertid är det inte möjligt att besluta om ändringar i dessa endast genom att sänka budgetanslagen. För detta krävs en ändring av ledamotsstadgan, något vi kommer att arbeta för och stödja i senare sammanhang.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Budgeten för 2012 diskuteras i en tid då många medlemsstater står inför extrema behov av budgetnedskärningar och återhållsamhet. Därför bör parlamentets driftsbudget, på det sätt föredraganden påpekar, ha ”den kvalitet och effektivitet som krävs, och … tillämpa strikta förvaltningsrutiner som bör leda till inbesparingar”. Den europeiska allmänheten skulle inte visa förståelse om EU inte visade återhållsamhet och effektivitet i sin egen förvaltning, när de själva anmodas göra uppoffringar i sina egna länder. Allmänheten ber oss därför att förvalta de resurser som tilldelats oss på ett riktigt sätt och spara överallt där det är möjligt. Betänkandet som min kollega, José Manuel Fernandes, lagt fram gör ansatser i den riktningen. Av etiska skäl, särskilt då vi anmodar Europas folk att göra uppoffringar, i synnerhet portugiserna, har jag beslutat att inte rösta för några förslag som påverkar min lönenivå eller hur jag hanterar mina förpliktelser som ledamot av parlamentet.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Trots att kapitalismens kris slår hårt mot arbetare och allmänhet och åtstramningsåtgärderna vänder sig mot dem som har minst, återspeglas det inte i EU:s budget att det behövs en kursändring för den politik som bär ansvar för EU:s kris. Betänkandet refererar inte till de riktlinjer som finns för EU:s allmänna budget. Det kan emellertid inte särskiljas från den aktuella situationen.

Förutom de skäl till oro som vi tagit upp till diskussion i kammaren bekymrar vi oss även över att den budgetram som avses kommer att öka osäkerheten på arbetsmarknaden och förvärra situationen för de arbetare som förlorar sina fasta jobb efter att ha arbetat i decennier, och öka ”överflyttningen” av många arbetare till bemanningsföretag. Av dessa skäl röstar vi mot de förslagna ändringarna, vilka öppnar för otrygghet genom att förorda besparingar i parlamentet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Betänkandet om parlamentets budget återspeglar de inkonsekvenser som påverkar de flesta av de politiska krafter som representeras här. Även om det inte har samband med riktlinjerna för EU:s budget kan dessa inte behandlas avskilda från den grundläggande politik som styr deras öde.

Trots att justeringar av parlamentets utgifter gjorts genom att minska externa tjänster och andra mindre utgifter, samtidigt som man ökat posten för reseersättningar och andra ersättningar, innebär villkoren för parlamentet enligt avsnitt I för 2012 en ökning med 2,3 procent jämfört med samma avsnitt i 2011 års budget.

Vi oroar oss för att det föreslagna ramverket kommer att öka otryggheten på arbetsmarknaden, förvärra situationen för arbetare som plötsligt står utan fast arbete efter flera decennier i tjänst och öka ”överflyttningen” av många arbetare till bemanningsföretag. Vi röstar av det skälet mot ändringsförslagen som öppnar för ökad otrygghet genom att förespråka besparingar i parlamentet och som söker gynna finansiering av europeiska partier och europeiska politiska stiftelser, men vi anser att ledamöter bör föregå med gott exempel genom att förändra sin ekonomiska status, och vi röstade mot en ansenlig löneökning.

Av alla dessa skäl röstade vi mot betänkandet.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) Även om jag av princip skulle kunna ha röstat för ändringsförslagen 13 och 15 till José Manuel Fernandes betänkande avstod jag av formella skäl. Det handlar om att en parlamentsledamots lön i huvudsak regleras av Europaparlamentets ledamotsstadga varigenom en revidering eller uppdatering av ledamöters löner uppnås genom stadgeändring och inte genom att rösta i kammaren om EU:s årsbudget för något enskilt år.

  Catherine Grèze (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för ändringsförslag 15 om att inte öka ledamöternas löner och ersättningar eftersom vi befinner oss i en kris.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom den nuvarande finansiella, ekonomiska och sociala situationen i EU förpliktigar institutionerna att agera med den kvalitet och effektivitet som krävs, och att tillämpa strikta förvaltningsrutiner så att inbesparingar kan göras. Det är begripligt att institutionerna bör ges tillräckliga resurser, men mot den aktuella ekonomiska bakgrunden bör dessa resurser förvaltas med stränghet och effektivitet. Jag anser också att parlamentet måste spara mer och begränsa förvaltnings- och kontrollrutinerna. Vi måste fortsätta modernisera och rationalisera administrationen, och minska beroendet av externa tjänster och tillämpa en effektiv förvaltning av personalresurser. Alla institutioner måste utnyttja varje möjlighet att minska sina utgifter när de gör sina egna kalkyler inför budgetförslaget för 2012, något som tveklöst skulle bidra till att spara skattebetalarnas pengar.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) EU:s medlemsstater måste fatta tuffa beslut i dessa dagar när det gäller de egna nationella budgetarna. Utgifterna fingranskas och vi måste göra detsamma i EU.

Jag är inte för att öka unionens budget, tvärtom bör den minskas. I ett tufft ekonomiskt klimat är det inte riktigt att Europaparlamentet ska planera för en ökning av sina utgifter med 2,3 procent nästa år. Vi behöver hitta fler områden där vi kan spara i parlamentets generösa årsbudget som ligger på 1,7 miljarder euro. Planerna för den europeiska historiens hus bör nu läggas på is. Och när det gäller Strasbourg/Bryssel-karusellen kostar den de europeiska skattebetalarna 200 miljoner euro om året. Det är lika mycket som budgeten för hela Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa som representerar liberala partier och centerpartier i Europaparlamentet har hittills varit den enda politiska parlamentsgrupp som anser att man bör upphöra med att använda Strasbourg. Jag uppmanar de övriga grupperna, och framför allt EU:s medlemsstater, som är de som faktiskt beslutar i frågan, att kräva detsamma.

  Anne E. Jensen (ALDE), skriftlig. – (DA) Danmarks liberala parti röstade mot ändringsförslag 3 till José Manuel Fernandes betänkande om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012. Danmarks liberala parti är för att parlamentet ska minska sina resekostnader, men det är viktigt för ledamöterna att kunna ändra sina biljetter på kort varsel. Förslaget beaktar inte denna aspekt.

  Constance Le Grip (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Europaparlamentets preliminära budget för 2012 och jag är mycket glad över att den kan hållas under inflationen och därigenom signalera ansvarsfullhet till EU:s medborgare. I dessa tider då man får se mycket nyktert på budgetfrågan är det viktigt att parlamentet föregår med gott exempel när det gäller den egna förvaltningen och lyckas spara där den kan. Jag vill särskilt uttrycka mina farhågor och min oro över hur projektet om den europeiska historiens hus har hanterats hittills. Även om jag delar målet att skapa ett ställe där allmänheten kan lära sig om den europeiska integrationens huvudfaser sedan andra världskriget, förvånas jag inte desto mindre av den relativa approximering med vilken nödvändiga investeringar och preliminära driftskostnader beräknas och oroar mig över vissa beslutsgångars brist på öppenhet. Därför avstod jag från att rösta om ett ändringsförslag som lades fram av gruppen Frihet och demokrati i Europa som anmodade till att förbehållslöst lägga ner detta projekt. Jag röstade emellertid för ett ändringsförslag som lades fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) som introducerade större öppenhet och ansvarstagande i hanteringen av frågan och som krävde vederbörlig parlamentarisk kontroll.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot denna resolution, eftersom jag inte kan stödja 2,3 procents ökning av parlamentets budget samtidigt som rådet har gjort nedskärningar på 4,4 procent och kommissionen ska begränsa sin administrativa utgiftsökning till 1 procent.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den kris som har härjat i världen och de svåra ekonomiska och budgetmässiga villkoren i medlemsstaterna gör att parlamentet måste visa budgetansvar och återhållsamhet under budgetåret 2012, utan att riskera de ambitiösa mål som man har satt, inbegripet en hög kvalitet på lagstiftningen. Parlamentets budget för nästa år kommer att öka med mindre än inflationstakten. Budgeten ska uppgå till 1 725 miljarder euro, vilket innebär en ökning på 2,3 procent under 2012. Det är mindre än inflationstakten på 2,8 procent i EU:s 27 medlemsstater. Denna bör alltid finnas med i beräkningen när man diskuterar EU:s budgetar, så att alla i medlemsstaterna ges utrymme i EU:s politik och kan se att deras bidrag tillämpas ordentligt.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Först skulle jag vilja gratulera föredraganden till det arbete som han har uträttat. Det rör ett ämne som alltid är angeläget, men som är särskilt angeläget i de oroliga tider vi upplever nu. Parlamentet känner väl till alla medlemsstaternas nuvarande ekonomiska och budgetmässiga villkor, och bör därför visa budgetansvar och återhållsamhet under budgetåret 2012 samtidigt som kvalitetsnivån på arbetet inte får sjunka. Budgeten har i praktiken skurits ner med 2,3 procent jämfört med 2011 års budget, och 48,9 miljoner euro har sparats in jämfört med föreslagna beräkningar. Detta är delvis ett resultat av nedskärningar i utgifterna som rör fastigheter. Jag skulle vilja belysa föredragandens oro, som också återspeglar den oro som hela hans grupp känner, för att inrikta oss på unga människor. I detta syfte föreslår föredraganden att vi sänker taket för rubrik 5 i den fleråriga budgetramen för 2012 med 100 miljoner euro och ökar andra rubriker som inriktar sig på unga människor med samma summa. Detta är ett väl avvägt betänkande som tar vederbörlig hänsyn till de budgetbegränsningar som måste göras i dessa kristider och upprätthåller förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete av god kvalitet. Därför röstade jag för detta betänkande.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att i detta krisläge bör parlamentet och resten av EU:s institutioner agera ansvarsfullt och med återhållsamhet, samt använda en strikt budgetförvaltning för att utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt och för att kunna spara pengar. Jag vill öppet uttrycka min uppskattning för det arbete som föredraganden, min kollega José Manuel Fernandes, har utfört.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade mot betänkandet. Anledningen är att inga riktiga besparingar någonsin har gjorts på någon budgetpost, att utgifterna ofta bara har skjutits upp till år 2013, att den utgiftsminskning för resor som begärs sannolikt kommer att avslås, samt att förhandlingarna inför detta betänkande inte var öppna utan syftade till att utesluta mindre grupper med mer kritiska synpunkter på de föreslagna budgetökningarna.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Det betänkande som vi antar i dag syftar till att främja en strikt resurshantering, med en förhoppning om att begränsa unionens offentliga utgifter. Med tanke på de välkända ekonomiska svårigheter medlemsstaterna har, måste vi dra ner på kostnaderna och hålla tillväxten under nuvarande inflationstakt. Sänkningen av totalsumman bör därför tas emot med varm hand. De ytterligare resurser som krävs för att uppfylla Lissabonfördraget och en framtida utvidgning bör fastställas i en senare budgetavstämning.

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. – (EN) Jag lade ner min röst i slutomröstningen om detta betänkande eftersom det i dessa åtstramningstider inom unionen verkar löjligt att stödja projekt i stil med Europeiska historiens hus. Detta projekt må vara hedervärt i sig, men det skulle vara slarvigt av parlamentet, som ska representera folket, att bevilja denna utgift i det här läget.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag röstade emot beräkningen av Europaparlamentets inkomster och utgifter för 2011 eftersom resolutionen innehåller flera saker jag inte kan stödja. Jag motsätter mig ännu en ökning av parlamentets budget. Parlamentet argumenterar för att detta är en budgetsänkning, när det i verkligheten handlar om en minskning av den mängd resurser som används. När vi nu står inför kriser och nedskärningar tycker jag att det skulle vara lämpligare att frysa utgifterna. De ändringsförslag som vissa ledamöter har lagt fram och som kräver en viss sparsamhet (till exempel att inte flyga i ”business class” på resor under fyra timmar och att frysa anslagen till sekretariatsutgifter) har samtliga tyvärr röstats ner.

Dessutom röstade jag för att projektet med ett museum för europeisk historia skulle skrotas, inte för att jag tycker att ett sådant projekt skulle vara ointressant eller oviktigt, utan för att jag anser att ett sådant projekt borde skapas av parlamentet, med pengar från parlamentets egen budget. Dessutom har vi totalt förlorat kontrollen över kostnaderna för detta projekt som planeras i Bryssel. Av den anledningen röstade jag för det ändringsförslag där det uttryckligen står att vi måste hålla bättre kontroll på kostnadsstället.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Med tanke på de stränga åtstramningsåtgärder som för närvarande vidtas runt om i medlemsstaterna, anser jag att det är olämpligt att ge pengar till Europeiska historiens hus i det här läget, vilket är orsaken till att jag röstade mot detta betänkande.

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig. – (FR) Det gick inte att bortse ifrån de rådande ekonomiska och budgetmässiga svårigheterna vid omröstningen om José Manuel Fernandes betänkande om beräkningen av parlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012. Därför stod det ursprungliga förslaget, med avsättning till förverkligandet av Europeiska historiens hus med orimligt höga löpande kostnader, i rak motsats till min fasta tro på budgetåtstramning när det gäller offentliga medel. Det är alltså nödvändigt att tydligt fastställa alla finansiella garantier för detta projekt innan man påbörjar arbetet. EU-institutionerna måste respektera en riktig budgetordning, i synnerhet under rådande ekonomiska kris.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Medlemsstaternas svåra ekonomiska och budgetmässiga tillstånd gör att parlamentet måste visa budgetansvar och återhållsamhet under budgetåret 2012, utan att riskera den höga kvaliteten på lagstiftningen. Budgeten i fråga har i praktiken skurits ner med 2,3 procent jämfört med 2011 års budget, och 48,9 miljoner euro har sparats in jämfört med föreslagna beräkningar. Dessa siffror kommer främst från minskade utgifter för fastigheter, kostnaderna för de 18 nya ledamöterna och Kroatiens inträde. De två sistnämnda kostnaderna kommer att stå med i en senare budgetändring. För närvarande prioriterar Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) att satsa på unga människor.

I detta syfte föreslår föredraganden att vi sänker taket i rubrik 5 i den fleråriga budgetramen för 2012 med 100 miljoner euro och ökar andra rubriker som inriktar sig på unga människor med samma summa. Slutligen skulle jag vilja betona att även om vi tar bort budgetposten för Europeiska historiens hus innebär det inte att vi riskerar dess genomförbarhet, eftersom summan kommer att flyttas över till någon annan rubrik, i linje med det öppna förfarande som har godkänts av budgetmyndigheten.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) José Manuel Fernandes betänkande om Europaparlamentets budget för budgetåret 2012 innefattar besparingar, försiktiga utgiftsplaner och en så stor öppenhet som möjligt i användningen av budgetmedel, samt ett stöd för pågående miljöpolitik och konstant tillhandahållande av information åt unionens medborgare. Å ena sidan är det svårt att förstå varför inte en majoritet röstade för att man fryser utgifterna för ”kontorskostnader” för år 2012, men å andra sidan är utgiftsnivåerna för Europeiska historiens hus alldeles för höga och bör snarast revideras mot bakgrund av den rådande strukturkrisen.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för José Manuel Fernandes initiativbetänkande om beräkningarna av inkomster och utgifter för 2012. Jag håller helt med om de målsättningar som står i den antagna texten: att föra en stram personalpolitik innan man inrättar nya tjänster, bättre säkerhet i Europaparlamentet, en digital strategi när det gäller sociala nätverk, att skapa en trådlös nätanslutningstjänst och en strategi för att bättre hantera utgifterna för fastighetsförvaltning som gäller de fastigheter som tillhör parlamentet.

Förslag till resolution (B7-0227/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för denna resolution som ska ändra Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, och som bara har godkänts av kommissionen i linje med denna förordning. Jag röstar för denna resolution eftersom den berör ett hälsopåstående i förteckningen över tillåtna påståenden som gäller användning av bröstmjölksersättning för spädbarn som är minst sex månader gamla, eftersom en tillsats av dokosahexaensyra (DHA) har upptäckts i mjölkersättningen.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stöder resolutionsförslaget om hälsopåståenden om livsmedel för barn. Barnens hälsa måste skyddas bättre från alla näringsrekommendationer som, ibland missvisande, står på livsmedel och som får folk att köpa dem just för att de påstås ha nyttiga näringsmässiga eller fysiologiska effekter. Vi måste ge konsumenterna en garanti för att produkter på marknaden är säkra och att märkningen är sanningsenlig och korrekt, så att konsumenterna får den information de behöver för att kunna välja utifrån heltäckande faktakunskaper och för att skapa jämställda konkurrensvillkor i livsmedelsindustrin.

För närvarande finns det i vissa medlemsstater väldigt många indikatorer som används för att märka och göra reklam för livsmedel och som hänför sig till ämnen vars positiva effekter inte har bevisats, eller som det inte finns tillräckligt stark vetenskaplig enighet kring. Därför måste vi se till att de ämnen som påstås vara hälsosamma utsätts för vetenskapliga prövningar och studier av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA).

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Denna resolution handlar om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa. Jag röstade mot den resolution som föreslogs i plenum eftersom jag anser att man måste kunna göra påståenden när det gäller barn mellan sex och tolv månader, och dessa påståenden ska bevisas vetenskapligt av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA).

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) Jag röstade mot detta initiativ eftersom hälsopåståendet att intag av dokosahexaensyra (DHA) bidrar till att synen utvecklas normalt hos spädbarn mellan sex och tolv månaders ålder inte kunde beläggas av de expertutlåtanden som kommissionen fick ta del av enligt förordning (EG) nr 1924/2006.

Dessutom har en rapport som publicerades i juni 2010 i British Medical Journal konstaterat att de barn som hade fått mjölkersättning med tillsats av DHA var tjockare och hade högre blodtryck även tio år senare. Det finns ingen vetenskaplig enighet om effekterna av mjölkersättning som har berikats med DHA på spädbarn, vilket motsäger artiklarna 5 och 6 i förordningen i fråga.

Eftersom påståendet är oförenligt med förordningsförslagets syfte och innehåll, röstade jag emot att anta det.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Jag håller med om att påståendet att ”intag av dokosahexaensyra (DHA) bidrar till att synen utvecklas normalt hos spädbarn upp till 12 månaders ålder” bör läggas till på EU:s förteckning över godkända hälsopåståenden, enligt kommissionens förslag till förordning. Allmänt accepterad forskningskunskap visar att det inte bara är DHA i bröstmjölk, utan även syntetisk DHA som tillsätts mjölkprodukter och andra livsmedel för spädbarn, som bidrar till utvecklingen av spädbarnens syn. Om vi säger nej till att ha med DHA i EU:s förteckning över godkända hälsopåståenden, kan det innebära ett farligt prejudikat som gör att det arbete som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet utför går om intet, eftersom hälsopåståenden om något ämne som har genomgått den krävande och stränga utvärdering som denna myndighet utför då kan förbjudas av ideologiska skäl.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att hälsopåståenden kan påverka konsumenternas val, och därför måste användas ansvarsfullt, baserat på vetenskapliga utvärderingar av högsta kvalitet. Det är sant att DHA i bröstmjölk har en positiv påverkan på synutvecklingen hos spädbarn upp till 12 månaders ålder. Hur som helst innebär detta inte automatiskt att syntetiserad DHA, som ingår i andra sorters mjölk för spädbarn, har samma effekt. I bröstmjölk finns DHA jämte andra koenzymer och kofaktorer, och gemensamt åstadkommer de denna påverkan på synutvecklingen. I dagsläget finns ingen enighet i forskningsvärlden om de positiva effekter som DHA-berikade mjölkersättningsprodukter har på spädbarn. Därför anser jag att det är för tidigt för att vi ska kunna godkänna ett sådant påstående; vi måste först ha faktiska vetenskapliga bevis för det. Denna sorts hälsopåstående kan vilseleda konsumenterna och påverka deras barns hälsa på ett oönskat sätt.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Jag fördömer dagens omröstning, som med nöd avvisade invändningen mot ett vilseledande hälsopåstående som en stor tillverkare av mjölkersättning ville få godkänt. Detta är ett bakslag för familjer med spädbarn. Jag är besviken över att många konservativa parlamentsledamöter stod på storföretagens sida i denna fråga. Denna omröstning öppnar dörren för mer aggressiv marknadsföring av livsmedelsprodukter som inte har någon grund i fullgoda vetenskapliga bevis. DHA finns naturligt i bröstmjölk och bidrar till att utveckla barns syn. Den syntetiserade DHA som tillsätts i mjölkersättning är dock annorlunda. Eftersom de vetenskapliga bevisen fortfarande är ofullständiga, kan vi inte låta föräldrar vilseledas. Spädbarnens hälsa är för viktig för att lämnas över till multinationella företags marknadsavdelningar. Därför är det en stor besvikelse att parlamentet inte avvisade påståendet.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi ville inte att påståendet att dokosahexaensyra (DHA) – en fettsyra som finns i bröstmjölk – bidrar till att synen utvecklas normalt hos spädbarn skulle stå på spädbarnsprodukter. Det finns inga vetenskapliga uppgifter som bekräftar det yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) som Europeiska kommissionen stödde sig på när man ville föreslå ett godkännande av att skriva detta påstående på livsmedel för spädbarn. Därför krävdes att vi tillämpade försiktighetsprincipen och således inte godkände detta påstående. Tyvärr beslöt parlamentet med bara åtta rösters övervikt att godkänna kommissionens förslag. Det gör att frågan om självständigheten och riktigheten hos EFSA:s bedömningar återigen blir aktuell.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa, eftersom det inte finns någon erkänd vetenskaplig bevisning för att syntetiserad dokosahexaensyra (DHA) som tillsätts i mjölkersättning och övriga livsmedel för spädbarn, och som skiljer sig från den DHA som finns i bröstmjölk, bidrar till utvecklingen av spädbarns syn. Därför anser jag att detta näringspåstående inte bör godkännas innan det finns avgörande studier.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Frågan om potentiellt godtagbara påståenden på etiketter eller i marknadsföring av olika livsmedel är väldigt viktig, eftersom sådana påståenden kan leda till felaktiga förväntningar eller till antaganden om livsmedels påverkan som inte har vetenskaplig grund. Sett till detta bör alla påståenden som ska läggas till i förteckningen över tillåtna hälsopåståenden övervägas mot de allra senaste vetenskapliga rönen, så att påståendet kan anses välgrundat. Kommissionen hävdar att så är fallet i detta ärende, där man anser det bevisat att ”intag av dokosahexaensyra (DHA) bidrar till att synen utvecklas normalt hos spädbarn upp till 12 månaders ålder”.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Denna resolution från Europaparlamentet handlar om förslaget till förordning som kommissionen har lagt fram om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel, som antingen har att göra med att minska risker för sjukdomar eller barns hälsa och utveckling. Näring för allmänheten, och i synnerhet för barn, förtjänar bästa möjliga uppmärksamhet från alla europeiska organ, eftersom det gäller människors fysiska utveckling och livskvalitet. Marknadsföring av livsmedel med vissa påståenden kan vilseleda konsumenter och strida mot vetenskapliga rekommendationer. Därför och med hänsyn till de argument som föredraganden har lagt fram i denna fråga, som är såväl känslig som viktig, röstar jag mot detta förslag till förordning, eftersom jag inte anser att det på lämpligt sätt skyddar folkhälsan, i synnerhet inte för barn.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta dokument finns invändningar mot att anta kommissionens förslag till förordning ”om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa”, eftersom det inte är förenligt med målen med och innehållet i förordningen om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel.

I huvudsak rör det sig här om problem på grund av att man på flera olika sätt har tillsatt dokosahexaensyra (DHA) i mjölkersättning, där det bidrar till att synen utvecklas på barn som är upp till 12 månader gamla.

Dock visar den allmänt godtagna vetenskapliga bevisningen att det är oklart vilken påverkan detta syntetiserade DHA har när det tillsätts i mjölkersättning och andra livsmedel för spädbarn. Detta innebär att det inte finns någon tydlig vetenskaplig samsyn om effekterna av DHA-tillsatser på spädbarn i en biologisk omgivning annan än bröstmjölk, oavsett om det tillsätts mjölkersättning eller andra livsmedel för spädbarn. Därför finns det invändningar mot kommissionens förslag till förordning.

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag har vi tyvärr missat en viktig chans att upprepa att vi aldrig ska motverka amning, och inte minst med näringsprofiler som ska ge pålitlig information. I själva verket finns det ingen vetenskaplig bevisning för att tillsats av dokosahexaensyra (DHA) i mjölkersättningsprodukter hjälper till att förbättra synen. Jag stöder resolutionen eftersom jag anser att det ligger helt i linje med andemeningen i den internationella överenskommelsen om regler för modersmjölkersättningar som Världshälsoorganisationen har utfärdat. Denna överenskommelse syftar bland annat till att garantera att ingen reklam eller andra säljfrämjande åtgärder för bröstmjölksersättning tillåts. Det är allmänt erkänt att amning har positiva effekter på såväl barnets som moderns hälsa, och minskar risken för bröstcancer. Dessutom betonar forskning som nyligen publicerats av Unicef, liksom av den italienska organisationen för mödravård, att spädbarnsdöden skulle kunna minska med 22 procent om barnen ammades. Jag hade hellre sett att all den energi som har lagts på att främja konstgjord mjölk i stället lades på att stödja de mammor som skulle vara jätteglada för att amma sina barn om de bara fick det stöd de behöver.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Produkter för barn, som mjölkersättning, måste kunna dra nytta av påståenden som har bekräftats vetenskapligt av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), till exempel dokosahexaensyra (DHA) som bidrar till en normal utveckling av spädbarns syn från sex till tolv månaders ålder. Ett förbud mot alla meddelanden, även om erkända vetenskapliga effekter, skulle hindra forskningen och nytänkandet i denna bransch väsentligt.

Vi ska också komma ihåg att efter det första halvåret vill inte alla kvinnor amma, eller så kan de inte, och de måste ju kunna dra nytta av sådana beredningar för spädbarn vars hälsopåståenden har utvärderats vetenskapligt. Det handlar inte om att hävda att ersättningar som berikats med DHA är bättre än bröstmjölk, inte alls.

I dag valde parlamentet en förståndig väg när man avvisade denna resolution i stället för att förbjuda detta påstående och dra vanära över EFSA:s arbete.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag röstar för denna resolution som vill avvisa hälsopåståendet att tillsats av den naturliga fettsyran DHA i barnmat bidrar till en normal utveckling av spädbarns syn, av flera olika anledningar. För det första är det skillnad på syntetisk DHA och den DHA som finns i bröstmjölk. Dessutom har auktoritativa studier visat att det inte finns någon bevisad fördel för synutvecklingen och därtill har vissa studier visat att DHA-berikade ersättningar har negativa effekter på vissa barns hälsa. Kort sagt behövs mer forskning.

  Lucas Hartong (NI), skriftlig. – (NL) Nederländska Partij voor de Vrijheid (PVV) röstade för denna resolution, eftersom det finns tydliga tvivel kring hälsopåståendena om DHA. Vi skulle dock vilja att förfarandena för godkännande av hälsopåståenden revideras. Vi i PVV är varma anhängare av vetenskaplig forskning och just därför vill vi ha ett öppet förfarande utan tvivelaktiga resultat.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa, eftersom varor på den gemensamma marknaden måste kunna konsumeras utan risk, följa normer och standarder samt vara lagliga. Hälsopåståenden som skrivs på livsmedelsförpackningar måste vara välgrundade och vetenskapligt bevisade, i synnerhet om det gäller barn och deras hälsa. Vi måste se till att de ämnen som ett påstående handlar om bevisligen har en välgörande näringsmässig eller fysiologisk påverkan. Påståendena bör beläggas vetenskapligt genom att ta hänsyn till de sammanlagda vetenskapliga uppgifter som finns tillgängliga och bedöma bevisningen. Hälsopåståenden bör bara godkännas för användning inom gemenskapen efter en vetenskaplig bedömning av så hög standard som möjligt, och påståenden om näringsvärde och hälsa får inte vara vilseledande.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för denna resolution, som utmanar ett godkänt påstående om barnmat. Det godkända påståendet handlar om DHA, en fettsyra som finns naturligt i bröstmjölk, och som i bröstmjölk har bekräftats vara viktigt för utvecklingen av synförmågan hos spädbarn. Den syntetiserade DHA som tillsätts i mjölkersättning är dock annorlunda. Mjölkersättningstillverkaren Mead Johnson har ansökt hos Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa (SCFCAH) om tillåtelse att få använda hälsopåståendet ”intag av dokosahexaensyra (DHA) bidrar till att synen utvecklas normalt hos spädbarn upp till 12 månaders ålder”. Påståendet har godkänts, baserat på bevisning som Mead Johnson har tillhandahållit. En oberoende prövning av all tillgänglig bevisning för DHA i mjölkersättning under 2008 kom fram till att tillsats av DHA i mjölkersättning ”inte hade några positiva effekter på syn, uppfattningsförmåga eller fysisk utveckling som kunde bevisas”. Vidare lämnades inga studier in till EFSA som påvisade effekten av att ge ett spädbarn tillskottsnäring, så kallad follow-on formula, som berikats med DHA efter att ha gett samma barn bröstmjölksersättning utan tillsats från födseln. Detta är avgörande eftersom påståendet i fråga bara skulle tillåtas på sådan tillskottsnäring.

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. – (IT) Folkhälsan och livsmedelssäkerheten anser jag är den grund som vårt mänskliga samhälle utvecklas ifrån. När dessa krav uppfylls och garanteras, minskar hälsoriskerna och befolkningen kan växa under kontrollerade och trygga former. Dessa kriterier låg bakom EU:s förordning av den 20 december 2006 om användningen av näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. De principer som fortfarande finns med i den aktuella förordningen garanterar ett nära samband mellan utprövade och verifierade vetenskapliga uppgifter å ena sidan och användningen av vissa livsmedel å andra sidan.

Kommissionens förslag till förordning, som vi diskuterar i dag, ger inte alla de garantier som krävs och dessutom saknas den försiktighetsprincip som vanligen tillämpas när nödvändiga vetenskapliga krav saknas och som ska garantera att näringspåståenden och hälsopåståenden inte är vilseledande. Detta bör få oss att luta åt ett avvisande.

DHA i bröstmjölk har den funktion som vetenskapligt har bevisats, men den syntetiska varianten är ännu inte förenlig med målsättningarna och det väsentliga i förordning (EG) nr 1924/2006. Vi kan inte leka med hälsofrågor, i synnerhet inte när barn är inblandade. Av den anledningen delar jag föredragandens åsikt.

  Mario Pirillo (S&D), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot resolutionen som avvisar angivande av DHA-tillsats i mjölkersättningsprodukter för spädbarn eftersom jag anser det vara lämpligt att man talar om varför DHA har tillsatts. Här vill jag nämna att DHA är en omega 3-fettsyra som finns i bröstmjölk och har en positiv effekt på barns syn. Jag skulle vilja påpeka att EFSA, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, har sett positivt på att man i stor utsträckning tillkännager när detta ämne finns i ett livsmedel. Jag har inte uppskattat alla de e-brev som har kommit, där skribenterna har trott att vi vill gynna konstgjord mjölk framför bröstmjölk. Vi ska alltid tillhandahålla korrekt information om tillsatser i livsmedelsprodukter, i synnerhet livsmedel för barn.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Vid klockan 12 i dag skickade Europaparlamentet ut en signal om att man är outsägligt svaga, genom att parlamentet avvisade en resolution i vilken man vägrar lägga till ett hälsopåstående om livsmedel avsedda för spädbarn under 12 månaders ålder. Detta gjordes med 328 röster för och 323 mot, men med den absoluta majoritet som krävdes av de 369 rösterna.

Detta var ett skolexempel: syftet var att rösta emot Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). I det här fallet gav EFSA sitt godkännande till att tillverkare av livsmedel avsedda för nyfödda spädbarn fick hävda att den syntetiserade varianten av dokosahexaensyra (DHA), en fettsyra som finns naturligt i bröstmjölk, ”bidrar till att synen utvecklas normalt hos spädbarn upp till 12 månaders ålder”. Detta är inte vetenskapligt bevisat, vilket bekräftas av ett brev som i morse skickades till Europaparlamentets ledamöter från Världshälsoorganisationen.

Jag beklagar verkligen denna förolämpning av ett antal europeiska intressenter, den europeiska federationen för större familjer, europeiska konsumentorganisationen och ständiga kommittén för europeiska läkare, som helt enkelt har bett om att spädbarn inte ska ses som vanliga konsumenter. Jag beklagar att parlamentet helt enkelt glömde att prioritera sunt förnuft och etik i EU:s livsmedelssäkerhetspolitik.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot förslaget till förordning som syftade till att godkänna hälsopåståendet att intag av dokosahexaensyra (DHA) bidrar till en normal utveckling av spädbarns syn upp till 12 månaders ålder.

Samtidigt som en majoritet av ledamöterna röstade för att avvisa förslaget, saknades 40 röster för att få en kvalificerad majoritet, vilket krävs för att giltigförklara avvisandet. Men i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 står det att näringspåståenden och hälsopåståenden inte får vara vilseledande, och måste grundas på vetenskaplig bevisning. Jag vill tillägga att även om allmänt accepterad vetenskaplig bevisning visar att DHA i bröstmjölk bidrar till utvecklingen av synförmågan hos spädbarn, finns det i dagsläget ingen vetenskaplig samsyn om ett eventuellt kausalförhållande mellan intag av mjölkersättning med syntetiserad DHA och en bättre synutveckling hos spädbarn.

Eftersom en vetenskaplig samsyn saknas anser jag att det krävs mer forskning på möjliga effekter, både positiva och negativa, av DHA-tillsatser innan användning av DHA i tillskottsnäring och livsmedel för spädbarn kan påstås vara fördelaktigt i EU. Parlamentet misslyckades i dag med att dra nytta av möjligheten att förbjuda framtida användning av detta påstående, i väntan på mer övertygande vetenskaplig bevisning. Det beklagar jag.

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. – (CS) Övervakningen av hälsopåståenden infördes för att konsumenterna inte skulle vilseledas av felaktig information. Men det skulle också göra konsumenterna mer medvetna. Därför röstade jag för kommissionens förslag om att få med hälsopåståendet om DHA på pulvermjölk för barn, eftersom detta ger bra information till mammor som inte kan amma sina barn av allvarliga hälsoskäl. Dessa kvinnor måste få bra information på mjölkpulverförpackningarna när de ska bestämma sig för vilken produkt de ska köpa. Vi kommer med detta inte att undergräva vikten av att amma för barnets utveckling, eftersom varje mamma får fullständig information om detta av sin barnläkare.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för, eftersom det i samförståndsresolutionen beaktas att förslaget till förordning som kommissionen föreslår om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa inte är förenligt med målen med och innehållet i förordning (EG) nr 1924/2006, och står i motsättning till att anta kommissionens förordningsförslag.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Dokosahexaensyra, även kallat DHA, är ett ämne som finns i bröstmjölk, och ett stort antal vetenskapliga studier visar att den spelar en positiv roll i utvecklingen av synförmågan hos nyfödda barn. Jag anser att specifik information på produkter som har berikats med denna ingrediens, som konstgjord mjölk, kommer att låta konsumenterna att göra ett mer informerat val när de handlar.

De som argumenterar att reklam för denna berikning skulle göra att mammor slutade amma och i stället började köpa denna sorts produkt är rädda i onödan. Bröstmjölk innehåller ämnen och aktiva ingredienser som är grundläggande och oersättliga för spädbarn, men tyvärr klarar inte alla kvinnor att amma.

Så jag röstade mot denna resolution, för om vi förhindrar att folk får tillgång till korrekt information tar vi bort ännu ett stöd för de kvinnor som inte kan amma och därför behöver använda denna sorts produkter.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stödde denna resolution eftersom jag anser att hälsopåståendena om DHA inte har vetenskapligt stöd och jag anser att konsumenterna inte ska vara felunderrättade.

  Hannu Takkula (ALDE), skriftlig. – (FI) Det är självklart att bröstmjölk är det bästa nyfödda barn kan äta. Men alla mammor klarar inte att amma sina barn, till exempel av hälsoskäl. Därför behövs mjölkersättning. I sådana fall är det förstås förhoppningsvis så att ersättningen liknar bröstmjölk så mycket som möjligt vad gäller sammansättningen.

Detta förslag om en resolution ifrågasatte hur viktig en ingrediens som kallas DHA är för barn och deras utveckling. DHA ska ersätta de fettsyror i bröstmjölk som har visat sig hjälpa barns ögon att utvecklas, och som åtminstone vissa tillverkare har tillsatt i sina produkter. Detta förslag syftade specifikt till att förneka det faktum att konsumenten skulle få information om DHA, till exempel på produktetiketten.

Även om jag i allmänhet vill mana till försiktighet vid användning av olika marknadsföringsmaterial, känner jag att efter alla de vetenskapliga prövningar som har gjorts, måste det nu gå att informera konsumenterna om vad man kommit fram till. Politiker behöver också ha förtroende för säkerhetsmyndigheternas beslut. I det här fallet har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) konstaterat, med hänvisning till vetenskaplig bevisning, att produkten är säker att använda. Av dessa orsaker röstade jag mot detta förslag om en resolution med titeln ”Godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser barns utveckling och hälsa”.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Mot bakgrund av det faktum att Världshälsoorganisationen vidhåller att ”det inte finns någon ordentlig bevisning som gör att vi kan säga att tillsats av DHA i spädbarns mjölkersättning har viktiga objektiva fördelar”, så valde jag att rösta mot att låta företag få påstå obevisade saker om DHA:s hälsofördelar. Det finns en risk i att dessa potentiellt vilseledande påståenden kan leda till en ökning av att man ger bröstmjölksersättning till barn som då missar flera viktiga näringsämnen, bland annat DHA som finns naturligt i bröstmjölk.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet avvisade i dag förslaget till resolution som lagts fram av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet där man manar till att genomföra mer forskning innan det går att hävda att dokosahexaensyra (DHA) är ett ämne som har fördelaktiga egenskaper för spädbarn.

Jag beklagar att inte resolutionen antogs innan alla nödvändiga vetenskapliga kontroller har utförts, även om den systematiska prövning av bevis för DHA och spädbarns neurologiska utveckling som publicerades av Cochrane Library år 2008 bevisade att matning av normalt födda spädbarn med mjölkersättning som berikats med DHA och andra, liknande långkedjiga fettsyror inte hade några positiva effekter på syn, uppfattningsförmåga eller fysisk utveckling som kunde bevisas.

Trots de tvivel som ledamöter i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har uttryckt, har majoriteten i parlamentet faktiskt godkänt att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet får tillkännage att ”dokosahexaensyra (DHA) bidrar till en normal utveckling av spädbarns syn upp till 12 månaders ålder”. Däremot bör det specifika fallet med det kontroversiella läkemedlet Mediator leda till att europeiska organ utövar viss försiktighet.

Betänkande: Kader Arif (A7-0070/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom jag anser att i den alltmer globaliserade världen måste EU som helhet välja att göra produktiva investeringar, och jag håller med om betänkandets konstaterande att kommissionen och rådet bör starta förhandlingar om att investera i tredjeländer som Kanada, Indien och Kina. Mot denna bakgrund anser jag det vara mycket viktigt att parlamentet kan garantera att europeiska investerare utomlands uppför sig ansvarsfullt, samtidigt som man skyddar EU:s rättigheter att skapa regler enligt vårt gemensamma samhällsintresse.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) EU:s framtida politik måste främja hållbara investeringar som respekterar miljön, i synnerhet i gruvindustrin, och uppmuntra lämpliga arbetsvillkor inom de affärsområden som internationella investeringar inriktas på. Jag anser att varje investeringsavtal bör åtföljas av en uppsättning sociala normer och miljönormer, oavsett om EU förhandlar om ett investeringskapitel som en del av ett frihandelsavtal eller om ett fristående investeringsavtal.

EU:s politik måste skydda den biologiska mångfalden samt främja tekniköverföring och bättre infrastrukturer. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att unionen behöver en sammanhängande investeringspolitik som kan bidra positivt till ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och sysselsättning.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) I Lissabonfördraget föreskrivs att utländska direktinvesteringar ska ingå i EU:s exklusiva befogenheter. Denna utveckling, som har påtagliga konsekvenser, innebär en dubbel utmaning, å ena sidan för hanteringen av de över 1 200 bilaterala investeringsavtal som redan har ingåtts av medlemsstaterna och å andra sidan för definitionen av en framtida investeringspolitik för EU som uppfyller investerarnas och de mottagande ländernas förväntningar samtidigt som målen med EU:s utrikesåtgärder respekteras. När bilaterala investeringsavtal ingås är målet att se till att investerare från industriländerna har rättsligt och ekonomiskt skydd. Jag instämmer i att investeringsskydd måste fortsätta att ha högsta prioritet för investeringsavtalen. EU måste i sin framtida politik även främja investeringar som är hållbara, respekterar miljön (särskilt i råämnesförbrukande industri) och främjar arbetsförhållanden av god kvalitet i de företag som investeringen avser. Därmed bör den senaste omarbetningen av OECD:s riktlinjer, som innebär att ansvarsfullt agerande av multinationella företag ska främjas, stödjas av EU.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet. Vi känner alla till att utländska investeringar enligt Lissabonfördraget ingår i EU:s exklusiva befogenheter. Genom dessa nya befogenheter kan både kommissionen och medlemsstaterna tillsammans med parlamentet utforma en politik för att främja investeringar av hög kvalitet som har en positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Krisen har som väntat lett till en minskning av mängden utländska direktinvesteringar. År 2007 uppgick dessa till 1 500 miljarder euro. Jag välkomnar även förslaget att införa begreppet ”EU-investerare” och jag anser att skyddet av alla EU-investerare bör vara den viktigaste prioriteringen i investeringsavtal.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag delar föredragandens åsikt att alla investeringar inte kräver samma höga skyddsnivå och att exempelvis kortsiktiga spekulativa investeringar inte förtjänar samma skyddsnivå som varaktiga investeringar. Därför måste tillämpningsområdet för EU:s framtida avtal begränsas till enbart utländska direktinvesteringar. Av detta skäl stöder jag betänkandet som rör en av Europaparlamentets exklusiva befogenheter.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet ville förtydliga de bestämmelser som EU måste införa vid förhandlingar om framtida investeringsavtal. Utöver investerarskydd måste kommissionen även i alla framtida avtal inkludera särskilda klausuler om tredjeparts rätt och EU:s regleringsrätt på de tekniska områden som är förknippade med skyddet av nationell säkerhet, miljön, folkhälsan, arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter samt industripolitik. Det är en kraftfull signal som har sänts till rådet och kommissionen kort före inledandet av investeringsförhandlingar med länder som Kanada, Indien och, inom en mycket snar framtid, Kina. De europeiska investerarna måste agera på ett ansvarsfullt sätt utomlands samtidigt som de skyddar EU:s rätt att reglera investeringar i allmänhetens intresse.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att den föreslagna investeringspolitiken kommer att uppfylla både investerarnas och de berörda staternas förväntningar och därmed bidra till att göra EU och dess företag mer konkurrenskraftiga. En samordnad EU-politik för internationella investeringar skulle kunna ha en viktig inverkan på skapandet av sysselsättning, inte bara inom EU, utan även i utvecklingsländerna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är utländska direktinvesteringar ett område där EU har exklusiva befogenheter. Förutom hanteringen av de bilaterala investeringsavtal som redan har ingåtts har unionen även i uppgift att upprätta en framtida investeringspolitik som uppfyller förväntningarna hos investerare och mottagande stater samtidigt som målen med EU:s utrikesåtgärder respekteras. Skyddet av investerarna bör förbli den viktigaste prioriteringen i investeringsavtalen. Kommissionen uppmanas emellertid att lägga fram en tydlig definition av de investeringar som ska skyddas. De framtida avtalen bör baseras på medlemsstaternas bästa praxis och dessa bör beakta små och medelstora företags behov.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I betänkandet hanteras problemen med EU:s framtida investeringspolitik. Sedan EU grundades har många bilaterala investeringsavtal undertecknats av medlemsstaterna: omkring 3 000 sedan 1959. I och med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har denna fråga blivit en av EU:s exklusiva befogenheter, och för närvarande utgör den en del av förberedelserna inför EU:s framtida investeringspolitik, som måste debatteras ingående. Denna fråga är av yttersta vikt eftersom vi befinner oss vid en vändpunkt och står inför två utmaningar: att förse EU med de verktyg som krävs för att företag utomlands ska kunna genomföra sina investeringsprogram och samtidigt se till att Europa bibehåller sin ledande position när det gäller globala investeringar. Vi lever i en tid när affärer är mycket aggressiva och därför måste våra kriterier för val av handelspartner vara mycket väl genomtänkta. Därför instämmer jag med föredraganden när det gäller respekten för parlamentets privilegier, och anser att förhandlingshandlingarna bör skickas in i tid för att undvika onödiga fördröjningar och allvarliga störningar i EU:s förbindelser med dessa länder.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Utländska direktinvesteringar definieras som ”en varaktig investering, som representerar minst 10 procent av det anknutna företagets eget kaptial/aktier och ger investeraren den administrativa kontrollen över det anknutna företagets verksamhet”. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande blev utländska direktinvesteringar en av EU:s exklusiva befogenheter. De viktigaste uppgifterna är att hantera de befintliga bilaterala investeringsavtalen och att definiera en investeringspolitik för EU ”som uppfyller investerarnas och de mottagande ländernas förväntningar”. Genomförandet av en gemensam investeringspolitik förespråkas utifrån dessa nya ansvarsområden. Påståendet att utländska direktinvesteringar medför dessa omtalade fördelar för de mottagande länderna kan verkligen diskuteras. Detta gäller i synnerhet om det sker under EU:s jurisdiktion, för att värna om de intressen som man vanligtvis värnar om.

Portugals exempel är särskilt talande. Det är visserligen sant att ett av de allvarligaste problemen som den portugisiska ekonomin står inför är den fortsatta minskningen av investeringar, vilket visar sig i en låg ekonomisk tillväxt och ökad arbetslöshet. Samtidigt har det skett ett stort antal utländska direktinvesteringar inom den portugisiska ekonomin under åren. Trots detta är sanningen den att en ökad andel av de tillgångar som skapas i Portugal överförs till andra länder.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Enligt EU-domstolens definition är utländska direktinvesteringar ”en varaktig investering, som representerar minst 10 procent av det anknutna företagets eget kaptial/aktier och ger investeraren den administrativa kontrollen över det anknutna företagets verksamhet”.

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande blev utländska direktinvesteringar en av EU:s exklusiva befogenheter. De viktigaste uppgifterna är att hantera de befintliga bilaterala investeringsavtalen och att definiera en investeringspolitik för EU ”som uppfyller investerarnas och de mottagande ländernas förväntningar”. På grund av dessa nya ansvarsområden förespråkar föredraganden genomförandet av en gemensam investeringspolitik.

Vår ståndpunkt ser emellertid annorlunda ut. I de flesta fall löser inte utländska direktinvesteringar utvecklingsproblemet i de länder där de görs. Vi är alla väl medvetna om vad multinationella företag gör. De stannar så länge som de mottar enorma vinster och bidrag. Därefter, vid minsta tecken på problem, söker de sig någon annanstans och tar ingen hänsyn till arbetslöshet eller de hinder mot utvecklingen som de skapar. Dessvärre känner Portugal till denna situation alltför väl.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har kommissionen haft exklusiv behörighet att underteckna och förhandla fram avtal om utländska direktinvesteringar. Kader Arifs betänkande är fullt av goda avsikter, men detsamma kan faktiskt sägas om vägen till helvetet. Han är särskilt oroad över statliga investeringsfonders förmåga att åsamka skada, spekulativa investeringsformer som inte får uppmuntras, uteslutandet av känsliga sektorer, sociala och miljörelaterade klausuler, överensstämmelse med principen om ömsesidighet och medlemsstaternas regleringsbefogenheter. Han vill att samtliga dessa frågor ska vara centrala i en framtida EU-politik. Jag anser att han har rätt, särskilt när det gäller det senare. Utländska investerares ekonomiska intressen får absolut inte ges företräde före medlemsstaternas befogenhet att anta bindande sociala, miljörelaterade och skatterelaterade normer. Trots detta var det just det som föreslogs i det multilaterala avtalet om investeringar som lyckligtvis aldrig antogs av Världshandelsorganisationen.

Och ändå stödde kommissionen denna ondskefullhet! Därför är det en underdrift att påstå att jag absolut inte har någon tilltro till att denna institution ska kunna försvara, efterleva eller upprätthålla de principer som anges i betänkandet. Att i dag ge den exklusiv befogenhet att förhandla fram ”bilaterala investeringsavtal” i de 27 medlemsstaternas namn, eller på deras vägnar, vore brottsligt.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det är nödvändigt att bygga upp en integrerad och sammanhängande investeringspolitik som främjar investeringar av hög kvalitet och på ett positivt sätt bidrar till ekonomiska framsteg och hållbar utveckling i världen. Jag anser att en gemensam investeringspolitik kan infria både investerarnas och de berörda ländernas förväntningar och bidra till att öka EU:s och dess företags konkurrenskraft samt öka sysselsättningen. Ett starkt och effektivt investerarskydd i form av investeringsavtal är därför en central faktor för att skydda de europeiska investeringarna och kan förbättra styrningen och garantera stabilitet. För att investeringsavtalen ytterligare ska komma dessa länder till godo bör de även grundas på investerarnas skyldigheter att respektera standarder för mänskliga rättigheter och korruptionsbekämpning som en del av ett bredare partnerskap mellan EU och utvecklingsländerna i syfte att minska fattigdomen.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att vi måste kunna garantera extern konkurrenskraft och lika behandling för alla investerare i EU. Vi måste även ha största möjliga inflytande vid internationella investeringsförhandlingar. De måste omfatta alla typer av investeringar. EU måste se till att ingen investerare inom EU behandlas sämre än i de bilaterala investeringsavtal som undertecknats mellan medlemsstaterna. Liberaliseringen av investeringar och skydd är på väg att bli grundläggande instrument för en gemensam internationell investeringspolitik. Medlemsstaterna kommer emellertid fortsätta att bedriva en politik som främjar investeringar som kompletterar och är förenlig med den gemensamma internationella investeringspolitiken.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet där följande efterlyses: bättre definitioner av normer för investerarskydd och ökad insyn i skiljedomssystemet, rätten att överklaga beslut av internationell skiljedom samt möjligheten att rådfråga fackföreningar och organisationer som representerar det civila samhället. Hittills har investeringsavtalen varit så inriktade på investerarskydd att det förekommit att företag bedrivit verksamhet i utvecklingsländer utan att ta hänsyn till miljöaspekter eller sociala aspekter. Ett sådant beteende kommer inte längre att accepteras. Därför efterlyses nya regler och att företagens sociala ansvar blir en central aspekt i framtida avtal. Världen har förändrats. EU kommer i allt högre grad att ta emot utländska investeringar och vi kan inte arbeta för investerarskydd på ett sätt som skadar det allmänna bästa. I betänkandet efterlyses en tydlig balans mellan offentliga och privata intressen. Målet är att skapa ett effektivt skydd för europeiska investerare mot olaglig expropriation eller dold lagstiftning vars syfte är att stänga dem ute från vissa marknader. Dessutom innebär skyddet en garanti för att de offentliga myndigheterna alltid kommer att kunna reglera på ett sätt som gynnar det allmänna bästa. Jag efterlyser en omfattande omarbetning av tvistlösningsmekanismen, som fram till nu har inneburit att det har varit möjligt för privata företag att vidta rättsliga åtgärder mot länder och angripa deras sociala lagstiftning och miljölagstiftning.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Samtidigt som medlemsstaterna och deras medborgare ombes att dra åt svångremmen uppmanas de senare i denna text att se till att de utländska privata investerarnas intressen skyddas. Betänkandet innehåller inte ens något krav på att skydda samhällsservice från alla privata investeringar. Ingen hänsyn tas till de varor som tillhör hela mänskligheten, såsom vatten. Jag röstar mot betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Utländska direktinvesteringar är ett område där EU har exklusiva befogenheter i enlighet med artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De bilaterala investeringsavtal som har ingåtts måste hanteras och unionen bör upprätta en EU-politik för framtida investeringar som uppfyller investerarnas och de mottagande ländernas förväntningar. Det är viktigt att skydda investerarna, men kommissionen uppmanas att ange en tydlig definition av de investeringar som ska skyddas. Framtida avtal bör baseras på bästa praxis från tidigare och de bör även ta hänsyn till behoven hos små och medelstora företag.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Om jag har uppfattat det hela rätt hanteras internationella investeringsavtal i detta betänkande. Huvudmålen med dessa avtal är att öka utländska investerares tillgång till marknaderna och att skapa en hög skyddsnivå för investeringar och investerare mot skiljedomsförfaranden av regeringar i de länder som mottar investeringarna. Innan Lissabonfördraget trädde i kraft fördelades uppgifter på ett sådant sätt att kommissionen förhandlade om marknadstillträde för utländska direktinvesteringar medan medlemsstaterna undertecknade avtal om investeringsskydd med tredjeländer. I och med Lissabonfördraget har utländska direktinvesteringar blivit en av EU:s exklusiva befogenheter och en mycket viktig del av EU:s externa handelspolitik. Det är bra att detta betänkande sänder en tydlig signal till kommissionen och rådet som är i färd med att inleda investeringsförhandlingar med tredjeländer som Kanada, Indien och snart även Kina. Därför är det nödvändigt att parlamentet garanterar att europeiska investerare agerar på ett ansvarsfullt sätt utomlands samtidigt som EU:s rätt att reglera i allmänhetens intresse skyddas.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution om internationell investeringspolitik. Eftersom utländska direktinvesteringar har blivit ett område där EU har exklusiva befogenheter måste alla insatser som krävs genomföras för att skapa en sammanhängande och integrerad investeringspolitik där mänskliga rättigheter och rättssäkerhet respekteras. En gemensam investeringspolitik kommer att främja investeringar av hög kvalitet, hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling, och ha en positiv inverkan på ekonomiska framsteg världen över. Jag anser att en sådan investeringspolitik kommer att hjälpa Europa att förbli den viktigaste aktören på området utländska direktinvesteringar och att detta kommer att bidra till att tillföra ny kraft till den ekonomiska tillväxten, öka företagens konkurrenskraft och främja skapandet av sysselsättning. Enligt min uppfattning måste kommissionen skyndsamt upprätta en investeringsstrategi för EU eftersom både utländska investeringar inom EU och EU-investeringar utomlands har en positiv inverkan på tillväxt och sysselsättning inom EU och i andra länder, däribland utvecklingsländerna. Allt som kan måste göras för att garantera ett högt investerarskydd som främjar stabilitet och goda styrelseformer. Vidare måste rättssäkerheten garanteras för små och medelstora företag och gynnsamma villkor skapas för att dessa ska kunna investera på utländska marknader. Investeringsavtal bör ingås i enlighet med standarder för korruptionsbekämpning samtidigt som ett åtagande görs om att respektera mänskliga rättigheter.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Genom artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt blev utländska direktinvesteringar en av EU:s exklusiva befogenheter. Denna utveckling, som har allvarliga konsekvenser, innebär en dubbel utmaning, å ena sidan för hanteringen av över 1 200 bilaterala investeringsavtal och å andra sidan för definitionen av en framtida investeringspolitik för EU som uppfyller investerarnas och de mottagande ländernas förväntningar samtidigt som målen med EU:s utrikesåtgärder respekteras. Konsekvent, förnuftig och effektiv investeringspolitik innebär att det krävs en tydlig definition av utländska direktinvesteringar, och en tydlig definition av dess räckvidd och tillämpning. Jag röstade för betänkandet och vill betona parlamentets uppmaning till kommissionen om att denna tydligt ska definiera de investeringar som ska skyddas, inbegripet både utländska direktinvesteringar och portföljinvesteringar. Vidare ska spekulativa investeringsformer, i enlighet med kommissionens definition, inte skyddas.

  Vincent Peillon (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet om EU:s politik för utländska direktinvesteringar av min kollega och vän Kader Arif. Genom denna handling och definitionen av hur framtida internationella avtal för investeringsskydd som är bindande för Europa ska utformas formulerar parlamentet, enligt min mening, två huvudsakliga krav. Det första kravet är att alla dessa avtal ska innehålla klausuler som innebär att europeiska investerare måste agera ansvarsfullt när det gäller ekonomiska, sociala och miljörelaterade frågor. Det andra kravet är att alla dessa avtal ska lämna utrymme för regeringarna i de länder som mottar investeringarna att reglera för det allmänna bästa. Tidigare möjliggjorde vissa klausuler om skydd av privata investeringar att ett tredjelands antagande av social lagstiftning eller miljölagstiftning betraktades som indirekt expropriation, vilket ledde till kompensation. Vi måste få ett slut på dessa missförhållanden. Eftersom det är första gången som parlamentet får ha ett ord med i laget när det gäller dessa frågor innebär Arifbetänkandet en varning gentemot rådet och kommissionen i deras förberedelser inför inledandet av förhandlingar med Indien, Kanada och, inom kort, även Kina.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt blir utländska direktinvesteringar en del av unionens exklusiva befogenheter. Detta innebär en utmaning när det gäller att hantera kostnader, framför allt i fråga om upprättandet av en investeringspolitik för EU som uppfyller förväntningarna hos europeiska investerare och mottagande länder samtidigt som målen för EU:s utrikesåtgärder respekteras.

I de många investeringsavtal som undertecknats av EU, oavsett om de är bilaterala eller multilaterala, måste investerarskydd i alla lämpliga sektorer garanteras. EU:s framtida politik bör främja hållbara och miljövänliga investeringar som gynnar goda arbetsförhållanden i företag som påverkas av utländska investeringar. Alla investeringsavtal måste åtföljas av en uppsättning lämpliga miljöbestämmelser och sociala bestämmelser som en form av ytterligare garanti.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag lade ned min röst. Enligt artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är utländska direktinvesteringar ett område där EU har exklusiva befogenheter. Denna utveckling, som har påtagliga konsekvenser, innebär en dubbel utmaning, å ena sidan för hanteringen av de över 1 200 bilaterala investeringsavtal som redan har ingåtts av medlemsstaterna och å andra sidan för definitionen av en framtida investeringspolitik för EU som uppfyller investerarnas och de mottagande ländernas förväntningar samtidigt som målen med EU:s utrikesåtgärder respekteras. Fastställandet av denna framtida politik, som kommer att integreras i den gemensamma handelspolitiken, innebär först och främst en analys av den investeringspolitik som utövats hittills.

  Nikolaos Salavrakos (EFD), skriftlig. – (EL) Detta är en kritisk tidpunkt då EU måste ta itu med en ekonomisk och social kris. I detta skede måste EU koncentrera sin energi på tillväxt och på att skapa investeringar och arbetstillfällen. Den utökning av EU:s befogenheter till att även omfatta utländska direktinvesteringar som Lissabonfördraget innebär kommer att göra det möjligt för oss att lägga grunden för en gemensam EU-politik i denna sektor. Vi måste ge europeiska företag de verktyg som behövs för att genomföra säkra investeringar av hög kvalitet utomlands. Skydd för våra företag utomlands måste vara vår prioritering. Eftersom EU är den mest ”öppna” marknaden i världen måste vi anta en ram för att skydda våra företag och de relevanta villkor som kommer att leda till att en balans skapas med våra huvudsakliga handelspartner, så att europeiska företag gynnas av samma konkurrensvillkor. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är ett steg i rätt riktning när det gäller att uppnå detta slutgiltiga mål.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Lissabonfördraget har inneburit långtgående förändringar på området gemensam handelspolitik. För det första har den gemensamma handelspolitiken genom fördragets bestämmelser utökats med bland annat frågor som är kopplade till utländska direktinvesteringar. För det andra har beslutsfattandeförfarandet förändrats – rådet fattar nu beslut med kvalificerad majoritet samtidigt som parlamentet har fått medbeslutanderätt. Detta innebär att parlamentets medgivande kommer att vara nödvändigt, både när det gäller ratificeringen av handelsavtal och frågor som rör investeringar (beträffande utländska direktinvesteringar).

EU måste som en del av dess gemensamma handelspolitik skapa en investeringspolitik för EU som uppfyller förväntningarna hos investerare och mottagande stater. Inom investeringspolitiken måste även prioriteringarna för EU:s utrikespolitik beaktas. Här ingår även frågan om reglering på internationell nivå, med särskild hänvisning till förhandlingarna i Världshandelsorganisationen. De nya befogenheter som unionen fått genom Lissabonfördraget påverkar även Europaparlamentets befogenheter indirekt genom att de innebär att parlamentet blir jämbördigt med rådet i beslutsfattandeprocessen på området utländska direktinvesteringar.

EU:s nya konsekventa och integrerade investeringspolitik bör ha en gynnsam effekt på de globala ekonomiska framstegen och utvecklingen. Som ett av de viktigaste ekonomiska blocken har EU en stark förhandlingsposition som, tack vare en gemensam politik på området direktinvesteringar, kan bidra till en ökad konkurrenskraft för EU och dess företag, och öka sysselsättningen.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag anser att EU:s rätt att reglera i allmänhetens intresse måste skyddas och att vi måste garantera att europeiska investerare agerar på ett ansvarsfullt sätt utanför EU. Därför stöder jag detta betänkande.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Genom Lissabonfördraget blev utländska direktinvesteringar en av EU:s exklusiva befogenheter. Det innebär en dubbel utmaning: för det första när det gäller hanteringen av medlemsstaternas befintliga bilaterala investeringsavtal och för det andra i fråga om definitionen av en investeringspolitik för EU som uppfyller investerarnas och de mottagande ländernas förväntningar samt EU:s intressen. En integrerad och sammanhängande politik som främjar investeringar av hög kvalitet och på ett positivt sätt bidrar till ekonomiska framsteg och hållbar utveckling i världen är nödvändig. Därför bör vi röra oss mot en tydlig definition av de investeringar som ska skyddas, förutom dem som är av spekulativ karaktär som inte bör skyddas. Det vore lämpligt att införa begreppet ”EU-investerare” och klokt att noggrant definiera ”utländsk investerare”. Genom att fastställa bästa praxis utifrån medlemsstaternas erfarenheter och respektera grundläggande standarder såsom icke-diskriminering, rättvis och lika behandling samt skydd från direkt och indirekt expropriation kommer vi att ha en grund till en sammanhängande EU-politik i denna fråga. Dessa åtgärder och en definition av delandet av ansvarsområden mellan EU och medlemsstaterna kommer att bidra till att skapa de villkor som behövs för att små och medelstora företag ska kunna investera utomlands.

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) I betänkandet prioriteras skydd för alla EU:s investerare. Dessutom framhålls det faktum att nya investeringar som främjas av EU måste vara genomförbara och miljövänliga och uppmuntra till en hög standard i fråga om arbetsvillkor. Slutligen upprättas en förteckning över länder som kommer att vara privilegierade partner. Jag anser att allt detta kommer att bidra till att skapa en stabil internationell investeringspolitik inom EU. Därför röstade jag ja till Kader Arifs betänkande.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Genom Lissabonfördraget blev utländska direktinvesteringar en av EU:s exklusiva befogenheter. Det var viktigt för mig att stödja betänkandet där den nya internationella investeringspolitiken beskrivs och där EU:s ställning som den största mottagaren av utländska direktinvesteringar stärks. Betänkandet innehåller ett tydligt budskap: EU måste vara en huvudaktör i morgondagens investeringar. Uppkomsten av nya ekonomier har rubbat balansen mellan länderna och deras kapacitet att investera. Europeiska företag måste positionera sig på de nya marknaderna och EU måste hjälpa dem att växa genom att erbjuda dem rättssäkerhet och förstärka deras integrering i den globala ekonomin. Utländska direktinvesteringar är en nödvändig del av verksamheten i europeiska länder, men är de alltid en drivkraft till tillväxt? Jag tror inte det. Utländska direktinvesteringar är endast effektiva om de regleras av en lämplig och tydlig politik. Genom betänkandet garanteras således en ekonomisk och rättslig miljö för företag, framför allt våra små och medelstora företag, som i egenskap av att vara en drivkraft för tillväxt och arbetstillfällen, är grundläggande för vårt ekonomiska system. Vi måste vara vaksamma så att de inte drabbas av utländska investerares aggressiva beteende.

Betänkande: Cătălin Sorin Ivan (A7-0050/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta betänkande på grund av förslagen från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet om bättre övervakning av föranslutningsstöd, med tanke på erfarenheterna från 2009, på grund av EU:s åtgärder mot tobak som en del av ett globalt partnerskap och på grund av rörligheten för andra varor som är på väg in i eller ut ur EU, något som kostar skattebetalarna pengar och som det krävs EU-medel och EU-åtgärder för att hantera. Slutligen kommer det att vara viktigt att övervaka det arbete som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) under året och inte endast i debatten om årsrapporten.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta betänkande där man efterlyser åtgärder och resurser för att se till att EU:s medel inte blir föremål för korruption, och att öppenheten i fråga om mottagarna av EU:s medel ökar. EU-skattebetalarnas pengar måste användas på ett lämpligt och effektivt sätt. Medlemsstaterna måste ha effektiva kontrollmekanismer och tillräcklig kapacitet för bedrägerispårning. Alla pengar som betalas ut som ett resultat av oegentligheter måste återbetalas till EU:s budget.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag stödde helhjärtat betänkandet och de förslag som vår parlamentskollega har utarbetat. Förutom kritiken och tvetydigheten i kommissionens bedömning stöder jag föredragandens uppfattning att vi endast kan dra slutsatser när det gäller situationen för unionens ekonomiska intressen och resultatet av kampen mot bedrägerier om vi inkluderar uppgifterna i revisionsrättens rapport för 2009 och Olafs rapport.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) I artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt åläggs Europeiska kommissionen och medlemsstaterna skyldigheten att skydda EU:s finansiella intressen och bekämpa bedrägerier på de områden där ansvaret är uppdelat mellan unionen och medlemsstaterna.

Jag anser inte att kommissionens rapport ”Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier – Årsrapport 2009” ger information om den beräknade nivån av bedrägerier och oegentligheter i enskilda medlemsstater, utan att den snarare betonar nivån av rapportering. Resultatet kan enligt min mening inte betraktas som empiriska bevis på nivån av bedrägerier och oegentligheter, eftersom det inte ger en heltäckande bild av den faktiska situationen när det gäller bedrägerier och oegentligheter i medlemsstaterna.

Därför instämmer jag med föredraganden, som anser att den mest lämpliga strategin är att basera slutsatserna om situationen för skyddet av EU:s finansiella intressen och bedrägeribekämpning på revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten, som är den mest tillförlitliga källan till information, medan rapporterna från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) främst tillhandahåller information om specifika fall.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) I artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt åläggs Europeiska kommissionen och medlemsstaterna skyldigheten att skydda EU:s finansiella intressen och bekämpa bedrägerier. Kommissionen bör fortsätta sitt arbete för att se till att medlemsstaterna uppfyller sina rapporteringskrav med målet att tillhandahålla tillförlitliga och jämförbara uppgifter och att det görs en åtskillnad mellan oegentligheter och bedrägerier.

Detta kommer att göra det möjligt för EU:s institutioner att vidta åtgärder. Det kommer emellertid endast vara möjligt om informationen är öppen. Om den är det kommer vi att kunna använda EU:s medel på lämpligt sätt och därmed framstå som trovärdiga och vinna EU-medborgarnas tillit.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Med tanke på nivån i fråga om bedrägerier jämfört med antalet oegentligheter i sektorn för egna medel för medlemsstaterna Österrike, Spanien, Italien, Rumänien och Slovakien, där bedrägerierna utgör mer än halva beloppet för oegentligheter i varje medlemsstat, för att inte tala om bristerna i den nationella tullövervakningen, anser jag att systemen för tullövervakning måste stärkas.

Samtidigt måste kommissionen ta sitt ansvar när det gäller att se till att medlemsstaterna uppfyller sina rapporteringskrav med målet att tillhandahålla tillförlitliga och jämförbara uppgifter om oegentligheter och bedrägerier.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt föredragandens mycket lämpliga definition är bedrägeri ”ett avsiktligt beteende som utgör en brottslig handling” medan en oegentlighet ”innebär att inte respektera en regel”. Detta är den definieringsram enligt vilken vi ska ha nolltolerans när det gäller bedrägerier och göra det till vårt mål att, som han sade när det gällde 2008 års rapport, uppnå noll oegentligheter på det finansiella området inom EU. Såsom jag påpekade i en fråga i slutet av förra året, efter en utredning som genomförts av Financial Times, råder det allvarliga tvivel när det gäller Sammanhållningsfondens mål och effektivitet. Det bör inte endast vara dagstidningarna som uppmärksammar detta tvivel.

Samtidigt beklagar Europaparlamentet i detta betänkande även ”att stora belopp av EU-medel fortfarande spenderas felaktigt och uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att se till att dessa medel omgående återvinns”. Detta missbruk av EU-medel gör det nödvändigt att införa bättre administration och övervakning av hur medlen spenderas. Det måste även finnas möjligheter att effektivt bestraffa medlemsstater som inte använder de medel de mottagit på lämpligt sätt. Det är det enda sättet för oss att närma oss målet att uppnå noll bedrägerier i EU.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I detta förslag till resolution hänvisas till kommissionens rapport till parlamentet och rådet, ”Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier – Årsrapport 2009” (KOM(2010)0382). Förslaget överensstämmer med artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där kommissionen och medlemsstaterna åläggs skyldigheten att skydda EU:s finansiella intressen och punkt 2 där kommissionen åläggs att lägga fram en detaljerad årsrapport för parlamentet och rådet. Även om det skett förbättringar de senaste åren är det nödvändigt att arbetet med att förhindra alla slags bedrägerier fortsätter trots att detta även bekämpas av organ i medlemsstaterna. Jag instämmer i de förslag som föredraganden har ingett och anser att dessa bör kompletteras av de rekommendationer som föreslagits under debatten, framför allt behovet av att förtydliga begreppen ”bedrägeri” och ”oegentlighet”, eftersom de utgör exempel på medvetet beteende som skadar EU:s intressen. Det bör även finnas ett bättre system för att hantera oegentligheter. Jag hoppas att 2010 års rapport genom införlivandet av de förslag som lämnats kommer att bli bättre än 2009 års rapport.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet presenteras en sammanfattning av den statistik som finns tillgänglig över oegentligheter som rapporterats av medlemsstaterna på olika områden, däribland jordbrukspolitik, sammanhållningspolitik, föranslutningsstöd och uppbärandet av EU:s traditionella egna medel. Ett oräkneligt antal oegentligheter konstaterades på nämnda områden i olika medlemsstater under 2009. Många av dessa oegentligheter upptäcks och/eller rapporteras för sent, vilket innebär att skydd och lämpligt användande av offentliga medel äventyras. Vi stöder föredragandens kritik och iakttagelser när det gäller behovet av att genomföra ett effektivt system för återvinning.

Uppriktigt sagt är den övergripande återvinningsgraden för närvarande låg. Vi vill emellertid betona att kampen mot bedrägerier och korruption bör bedrivas på en nivå som är så nära de platser där detta förekommer som möjligt. Det finns flera orsaker till detta, framför allt orsaker som är kopplade till effektivitet. Därför är det nödvändigt att utöka kampen mot bedrägerier och korruption i alla medlemsstater eftersom gemensam lagstiftning på EU-nivå inte i sig är en patentlösning på detta problem.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ett betänkande om EU:s finansiella intressen som innehåller en sammanfattning av den tillgängliga statistiken över oegentligheter som anmälts av medlemsstaterna på olika områden, däribland jordbruk, sammanhållningspolitik, föranslutningsstöd samt uppbärande av gemenskapens traditionella egna medel.

Ett oräkneligt antal oegentligheter konstaterades på dessa områden i olika medlemsstater under 2009. Många av dessa oegentligheter konstateras och/eller rapporteras försent, vilket leder till att skyddet och den lämpliga användningen av skattebetalarnas pengar äventyras.

Vi stöder föredragandens kritik när det gäller behovet av att genomföra ett effektivt system för återvinning av medel. För närvarande är den övergripande återvinningsgraden långt ifrån önskvärd nivå.

Vi vill emellertid betona att det är ännu viktigare att varje medlemsstat genomför kampen mot bedrägeri och korruption än att det finns en gemensam lagstiftning på EU-nivå.

Samtidigt vill vi varna mot att förväxla kontroll med överdriven byråkrati som undergräver rätten för dem som söker stöd, framför allt små sociala organisationer och små och medelstora företag.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Jag vill berömma föredragandens arbete. I arbetet beskrivs oegentligheter inom EU, bl.a. genom en översikt av Olaf. Såsom föredraganden understryker är kommissionens rapport emellertid inte uttömmande eftersom den inte ger någon information om omfattningen av bedrägerier i de enskilda medlemsstaterna. Av detta skäl godkänner jag förslaget.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Bedrägerier inom EU skadar systemets integritet. EU och dess medlemsstater måste fortsätta med det viktiga arbetet på detta område och jag stödde därför detta betänkande.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet, eftersom medlemsstaterna i första hand måste skydda skattebetalarnas pengar i insatserna för att bekämpa bedrägerier. Vi måste stärka de rapporteringsmetoder som tillämpas och kapaciteten för bedrägerispårning i medlemsstaterna. Kommissionens ”Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier – Årsrapport 2009” ger inte någon information om den uppskattade omfattningen av oegentligheter och bedrägerier i de enskilda medlemsstaterna. Därför är det inte möjligt att få en överblick över den faktiska omfattningen av oegentligheter och bedrägerier i medlemsstaterna och kartlägga och bestraffa de länder där det förekommer mest oegentligheter och bedrägerier. Kommissionens rapport innehåller inte någon detaljerad beskrivning av bedrägerier, och ger endast en generell överblick över oegentligheter. Dessvärre spenderas stora mängder EU-medel fortfarande felaktigt och därför måste kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att se till att dessa medel omgående återvinns. Fel bör inte accepteras och kommissionen måste i samarbete med medlemsstaterna, genom en rapport som överensstämmer med fördragen, ge parlamentet en rimlig försäkran om att detta mål uppnåtts och att åtgärder för att bekämpa bedrägerier genomförs i vederbörlig ordning.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Denna rapport innehåller en sammanfattning av statistiken över oegentligheter som anmälts av medlemsstaterna på de områden där dessa har ansvaret för att genomföra budgeten (jordbrukspolitik, sammanhållningspolitik och föranslutningsstöd, dvs. områden som står för omkring 80 procent av budgeten) och för att uppbära EU:s traditionella egna medel. Jag anser att skyddet av EU:s finansiella intressen och kampen mot bedrägerier är särskilt viktiga områden och EU och medlemsstaterna delar ansvaret för dessa. Rapporten innehåller även en uppskattning av oegentligheter på områden där utgifterna förvaltas direkt av kommissionen, tillsammans med en översikt av den operativa verksamheten vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet som innehåller skarp kritik mot kommissionen för att denna tillhandahåller för lite information om bedrägerier och oegentligheter. Detta anses vara resultatet av bristfällig rapportering från medlemsstaterna. Bedrägerinivåerna i Frankrike och Spanien betraktas t.ex. som ”misstänkt låga”. I framtiden vill vi se en tydlig åtskillnad mellan oegentligheter och bedrägerier, med tanke på att bedrägerier är en brottslig handling medan en oegentlighet innebär underlåtenhet att följa en regel. I betänkandet efterfrågas även en beskrivning av den uppskattade omfattningen av bedrägerier och oegentligheter i varje medlemsstat så att disciplinära åtgärder kan vidtas mot enskilda länder. Enligt resolutionen spenderas stora belopp av EU-medel fortfarande felaktigt. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att se till att dessa medel omgående återvinns, framför allt i Italien. Inom jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken är återvinningsgraden för de utestående beloppen särskilt ”katastrofal”.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Jag delar föredragandens uppfattning om att kommissionen misslyckats med att ge viktig information i dess rapport om skydd av gemenskapens finansiella intressen och kampen mot bedrägerier, även när det gäller den uppskattade omfattningen av bedrägerier och oegentligheter i de enskilda medlemsstaterna i fråga om hanteringen av EU-medel. Med tanke på det som utan överdrift kan kallas den gigantiska omfattningen av korruption i vissa medlemsstater, däribland Tjeckien, är detta en mycket allvarlig brist. Om vi betraktar bedrägerier och s.k. oegentligheter på EU-nivå finns det i allmänhet ”endast” ett särskilt segment av korruption och bedrägerier på medlemsstatsnivå, men det är ett mycket ansenligt segment. Enligt min mening måste en bedömning snarast genomföras av huruvida det arbete som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning för närvarande utför är tillräckligt effektivt, och huruvida detta arbete bör genomgå strukturella och metodrelaterade förändringar, bland annat i form av en mer aggressiv strategi.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) I rapporten ”Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen” klumpas bedrägerier och oegentligheter ihop. Det är viktigt att det görs en åtskillnad mellan oegentligheter, dvs. underlåtenhet att följa en regel, och bedrägerier, dvs. avsiktligt felaktigt agerande, som är en brottslig handling. Denna åtskillnad görs således inte i kommissionens rapport utan där behandlas i stället oegentligheter utförligt utan att bedrägerier utforskas i närmare detalj. Tre områden som motsvarar omkring 80 procent av EU:s budget framhålls: jordbrukspolitik, sammanhållningspolitik och föranslutningsstöd. Genomförandet av denna politik och av utgifterna är beroende av medlemsstaterna som ansvarar för de nationella verktygen för kampen mot oegentligheter och bedrägerier.

De olika administrationernas engagemang varierar kraftigt och den höga nivån av oegentligheter i vissa medlemsstater är inte godtagbar. Förbättringar förväntas även i fråga om förfaranden för offentlig upphandling, framför allt när det gäller att garantera insyn och bekämpa bedrägerier.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande framhävs antalet oegentligheter och bedrägerier i fråga om spenderandet av EU-medel i varje medlemsstat. Ökningen av antalet rapporterade fall orsakades av införandet av ny kommunikationsteknik. Jag anser att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att lägga ansvaret på och bestraffa medlemsstaterna för bedrägerier och oegentligheter. Nödvändig information om varje medlemsstat måste göras tillgänglig för att öka effektiviteten i kontroll- och övervakningssystemen, och se till att vi har en sann bild av situationen. Medlemsstaterna bör införa systemet för hantering av oegentligheter för att förbättra sina rapporteringsskyldigheter till EU:s institutioner. Jordbruk, sammanhållningspolitik och föranslutningsstöd är områden där andelen oegentligheter och bedrägerier är särskilt hög. Därför är det nödvändigt att vidta åtgärder för att öka övervakning, kartläggning och korrigering. Vi måste arbeta för att skapa ett öppet och effektivt system för att hantera och spendera EU-medel.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Jag vet att årsrapporten innehåller en väl genomförd undersökning av hur väl EU-medel skyddas mot bedrägerier av kommissionen och medlemsstaterna, i enlighet med kraven i artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det finns områden där medlemsstaterna ansvarar för att genomföra budgeten (jordbruk, sammanhållning, föranslutningsstöd) och för att uppbära EU:s egna medel genom tullar och avgifter. Det är viktigt att avtal om bekämpning av tobakssmuggling ingås mellan EU och tobaksproducenterna.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Den som ägnar sig åt snatteri grips och bestraffas. Samtidigt är det möjligt att förskingra EU-medel för miljontals euro utan att i stort sett löpa någon risk alls. Inte nog med att sannolikheten för att man ska upptäckas är liten. Inte ens när det är möjligt att bevisa att ett bedrägeri har begåtts är medlemsstaterna intresserade av att inleda rättsliga förfaranden och återkräva pengarna. Det generösa bidragssystemet fortsätter att vara sårbart för bedrägerier och oegentligheter. Det finns många fall av bedrägerier, framför allt i de östra och södra medlemsstaterna. Föranslutningsstöd har visat sig vara särskilt mottagligt när det gäller detta. I fallet Turkiet gynnar föranslutningsstödet inte bara ett icke-europeiskt land, utan försvinner även i vissa fall i korrupta tjänstemäns fickor.

För att förhindra att skattebetalarna drabbas ytterligare måste vi se till att vi är redo. Betänkandet utgör bara ett steg i denna riktning. I slutändan räcker det sannolikt inte med det för att kunna garantera att de europeiska skattebetalarnas pengar inte överförs till ett annat EU-land eller till och med till regioner utanför EU. Jag har röstat i enlighet med detta.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Detta betänkande om kampen mot gemenskapsbedrägerier är ett steg i rätt riktning. I betänkandet krävs ökad tydlighet, och den absoluta nödvändigheten av att aldrig sänka vår gard upprepas.

Italien är dessvärre ett av de länder som är mest drabbat. Den stora majoriteten av dessa företeelser sker i södra Italien och är kopplade till stöld eller missbruk av stöd som är avsett för utveckling av dessa områden. Syftet med stödet är att främja tillväxt och utveckling i missgynnade områden. Om bedrägerierna sker just där det finns ett stort behov av investeringar är det emellertid tydligt att skadorna blir dubbelt så stora.

Därför krävs ökad uppmärksamhet på detta område i form av ständig övervakning och information i rätt tid, för att vi omedelbart ska kunna uppmärksamma potentiellt missbruk. I detta betänkande framhålls dessa frågor och jag har därför bestämt mig för att rösta för det.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Den 5 april antog Europaparlamentet en resolution om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier. Det är kommissionens och medlemsstaternas skyldighet att skydda EU:s finansiella intressen genom att bekämpa bedrägerier och korruption. Det dokument som har antagits innehåller statistik om detta problem, och en stor del av statistiken är oroande. Lämpliga uppgifter om problemet saknas, övervakningssystemen fungerar inte alltid som de ska och många regeringar förefaller sakna samarbetsvilja. Bedrägerier och korruption skadar främst skattebetalarnas intressen och jag anser att alla nödvändiga insatser måste genomföras för att se till att de utrotas helt och hållet. Jag stöder Europaparlamentets åsikter och dess krav på att medlemsstaterna ska utöva verklig kontroll över spenderandet av medel från EU:s budget samt tillhandahålla fullständig och tillförlitlig information på detta område. Lika viktigt är emellertid införandet av öppna och insynsvänliga system för offentlig upphandling och förbättrad övervakning av förenklade tullförfaranden inom unionen. Dessa åtgärder kommer inte bara att vara till hjälp när det gäller att upptäcka och bekämpa korruption i nuläget, utan kommer även leda till att detta kraftigt minskar i framtiden.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet om skydd av EU:s ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier eftersom det är en fråga som ligger i alla medlemsstaters intresse och som vi alla måste ta itu med för att på ett bättre sätt samordna våra insatser mot spekulation eller olämplig hantering av nationella resurser och EU-resurser. I texten anges statistik över bedrägerier, oegentligheter och bristande överensstämmelse som konstaterats i olika medlemsstater och inom EU:s institutioner. Uppgifterna är en varning gentemot dem som skyddar unionens finansiella intressen och som försöker att ge detaljerad och tillförlitlig information för att kunna ge en heltäckande bild av den internationella situationen i fråga om oegentligheter och bedrägerier i syfte att skydda allmänhetens intressen.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionens rapport ”Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier – Årsrapport 2009”, som lagts fram i enlighet med artikel 325.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ger inte någon allmän information om den uppskattade omfattningen av oegentligheter och bedrägerier i de enskilda medlemsstaterna, utan betonar i stället rapporteringsnivån. Därför är det inte möjligt att få en tydlig uppfattning om den faktiska omfattningen av oegentligheter och bedrägerier i medlemsstaterna eller att kartlägga och bestraffa de länder där det förekommer mest oegentligheter och bedrägerier. Jag instämmer med föredraganden i att den lämpligaste strategin är att basera slutsatserna om situationen för skyddet av EU:s finansiella intressen och kampen mot bedrägerier på revisionsrättens årsrapport för 2009, som han anser vara den mest tillförlitliga källan till information. Kommissionens och Olafs rapporter bör i första hand fungera som kompletterande källor till information om rapporteringstendenser och fallstudier. Av dessa skäl röstade jag för betänkandet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för. I artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt åläggs Europeiska kommissionen och medlemsstaterna skyldigheten att skydda EU:s finansiella intressen och bekämpa bedrägerier på de områden där ansvaret är uppdelat mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna. I enlighet med artikel 325.5 ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna artikel. Kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet, ”Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier – Årsrapport 2009” (KOM(2010)0382), innehåller en sammanfattning av statistiken över oegentligheter som anmälts av medlemsstaterna på de områden där medlemsstaterna har ansvaret för att genomföra budgeten (jordbrukspolitik, sammanhållningspolitik och föranslutningsstöd, dvs. områden som står för omkring 80 procent av budgeten) och för att uppbära EU:s traditionella egna medel. Den ger även en uppskattning av oegentligheter på områden där utgifterna förvaltas direkt av kommissionen, tillsammans med en översikt av den operativa verksamheten vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom vi alltför ofta saknar tillförlitlig information om oegentligheter och bedrägerier när det gäller EU:s utgifter i medlemsstaterna. Alltför ofta finns det ingen riktig kontroll av uppbörd av tullar och återvinning av pengar som spenderats felaktigt. Nu är det viktigt att vidta konkreta åtgärder för att tydligt göra åtskillnad mellan oegentligheter och bedrägerier, eftersom bedrägerier är en brottslig handling medan oegentligheter innebär att inte respektera en regel och är något som kan vara oavsiktligt. Vi måste ha uppgifter om dessa för varje medlemsstat, så att disciplinära åtgärder kan vidtas mot enskilda länder.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Europeiska byrån för bedrägeribekämpning genomför flera hundra utredningar varje år i frågor som rör undanhållande av betalning till EU och missbruk av EU:s finansiella resurser. Att dölja bedrägeriernas omfattning kommer inte att leda till något positivt. Tvärtom kommer det leda till att vi inte är medvetna om riskerna, och därmed inte skyddar oss mot dem.

Jag är oroad över den aktuella situationen med den låga återvinningsgraden för pengar som har spenderats felaktigt. De pengar som återvunnits från stödmottagarna under åren 2007–2009 utgör endast 10 procent av de sammanlagda återvunna medlen. Detta är inte acceptabelt. Vi måste införa ett effektivt system för återvinning av medel och noggrant övervaka de framsteg som görs på detta område. Kontrollen av bedrägerier får inte begränsas till EU:s institutioner, utan måste även garanteras i enskilda medlemsstater. Det är de som bör utforma och regelbundet utvärdera systemen för offentlig upphandling för att förebygga korruption.

Vidare bör medlemsstaterna bibehålla öppenhet och ansvarsskyldighet på området offentlig upphandling. Mycket bör även göras i både unionen och medlemsstaterna för att säkerställa att förfarandena är enkla och förhindrar onödig byråkrati.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom kampen mot bedrägerier inte bara är viktig med hänsyn till EU:s finansiella intressen utan även är nödvändig för att skydda konsumenterna.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande, som har godkänts av alla politiska grupper, beskrivs den uppskattade omfattningen av oegentligheter och bedrägerier kopplade till spenderingen av EU-medel i varje medlemsstat. Enligt kommissionen beror ökningen av antalet rapporterade fall på införandet av ny kommunikationsteknik. Jag röstar för betänkandet och anser att kommissionen bör göra mer för att lägga ansvaret på och bestraffa medlemsstaterna när det gäller bedrägerier och oegentligheter. Den nödvändiga informationen om varje medlemsstat måste göras tillgänglig för att öka effektiviteten i kontroll- och övervakningssystemen och för att se till att vi får en sann bild av situationen. Samtidigt bör medlemsstaterna införa systemet för hantering av oegentligheter (IMS) för att kunna förbättra rapporteringsskyldigheterna gentemot EU:s institutioner.

Jordbruk, sammanhållningspolitik och föranslutningsstöd är områden där antalet oegentligheter och bedrägerier är särskilt högt och det är därför nödvändigt att vidta åtgärder för att öka övervakning, upptäckande och korrigerande. Alla EU-enheter, men framför allt dem i medlemsstaterna, måste samarbeta för att skapa ett klimat som präglas av öppenhet och stränga villkor när det gäller spenderandet av EU-medel.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om bedrägerier kopplade till EU:s utgifter i medlemsstaterna. I betänkandet kritiseras ökningen av misstänkta fall av bedrägerier, både i antal och volym, jämfört med det totala antalet oegentligheter som konstaterats i vissa medlemsstater (Polen, Rumänien och Bulgarien). Kommissionen, unionens berörda organ och medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att se till att EU-medel inte blir föremål för korruption och tillämpa avskräckande sanktioner om korruption och bedrägerier konstateras. Detta förefaller vara ett minimikrav.

Genom detta betänkande riktar parlamentet även uppmärksamheten på Frankrike och Spanien. Parlamentet uppger att det är ”bekymrat” över det misstänkt låga bedrägeriantalet i dessa länder och uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om kapaciteten för bedrägerispårning i dessa länder. Kampen mot korruption är grundläggande. Den får emellertid inte dölja hur komplexa förfarandena är. En verklig förenkling bör möjliggöra ökad tillgång till medel för såväl lokala samhällen som små organisationer som har behov av dessa. Detta skulle utan tvekan underlätta hanteringen av medel och garantera en bättre parlamentskontroll.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) En effektiv lösning på problemet med det stora antalet fel vid tilldelningen av EU-medel måste hittas så snart som möjligt. Vi måste omedelbart inrätta stränga åtgärder för att förhindra att offentliga medel tillhandahålls på ett bedrägligt sätt. EU och medlemsstaterna måste samarbeta för att se till att EU-medel ger Europas medborgare största möjliga fördelar eftersom detta i slutändan ligger i båda parters intresse.

I betänkandet anges att det integrerade systemet för administration och kontroll undergrävs av oriktiga uppgifter, ofullständiga korskontroller och en ofullständig uppföljning. Dessa problem måste lösas. Tydliga bestämmelser och total öppenhet när det gäller deltagande och tilldelning av medel i kombination med stränga regler som styr kontroller är det bästa sättet att kväva bedrägligt beteende i dess linda.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Cătălin Sorin Ivans text om skydd av EU:s ekonomiska intressen och kampen mot bedrägeri på områden där ansvaret är uppdelat mellan unionen och medlemsstaterna. Jag anser att det särskilt mot bakgrund av den senaste tidens händelser är viktigt att uppmärksamma detta problem och garantera ett fortsatt engagemang för att möjliggöra ett homogent och enhetligt motstånd mot bedrägerier inom hela EU.

Betänkande: Marietta Giannakou (A7-0062/2011)

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD), skriftlig. – (EN) Vi i UKIP är av princip emot politiska partier på europeisk nivå. Det enda riktiga sättet att representera väljarna i medlemsstaterna och deras åsikter är genom ett nationellt politiskt parti. Samtidigt vore det fel om endast partierna i den europeiska superstaten gynnas av skattebetalarnas pengar, om det är det som erbjuds. Därför förbehåller sig UKIP rätten att delta i ett politiskt parti på europeisk nivå. Det vore mycket allvarligt om det politiska etablissemanget hindrar miljontals britter och andra medborgare i kontinentens nationsstater som motsätter sig det europeiska projektet från att göra sina röster hörda.

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för betänkandet eftersom det är ett stort steg mot skapandet av en gemensam rättslig grund för regleringen av medel. Betänkandet är ett steg i rätt riktning eftersom en europeisk stadga för partiernas personal inte erkänns och eftersom det görs åtskillnad mellan villkoren för att etablera ett parti och dess finansiering. Inkluderandet av hänvisningarna till politiska stiftelser är också positivt.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution om tillämpningen av förordningen om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå. Detta är ett viktigt dokument som bidrar till utvecklingen av europeiska politiska partier för att öka allmänhetens intresse för EU-frågor. För att EU:s medborgare ska kunna stödja och lita på dessa partier måste den gemensamma ramen för öppen finansiering av politiska partier på europeisk nivå stärkas. Genom att anta denna resolution ger Europaparlamentet uttryck för sitt stöd för öppen finansiering som är grundläggande för demokratiska värderingar och goda styrelseformer. Det är mycket viktigt att de europeiska politiska partier som främjar demokrati i unionen får en gemensam och enhetlig rättslig status. Antagandet av en europeisk stadga som grundar sig på EU-lagstiftning, vilket skulle bidra till att samordna de skattemässiga aspekterna hos EU:s politiska partier, förefaller nu vara viktigare än någonsin för att partierna ska kunna uppnå sina respektive mål. Jag instämmer i föredragandens uppfattning att detta dokument kommer att bidra till att EU:s system för politiska partier kan fungera mer effektivt.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) EU består av olika nationer, kulturer, åsikter och övertygelser som med tanke på det aktuella sociala och politiska klimatet måste representeras enhetligt och stödjas i rättsliga fora, oavsett om dessa är nationella eller på EU-nivå. Begreppet ”representativ” utgör underlaget för uppbyggnaden av Europa och kommer att behöva underhållas och stödjas eftersom det är det enda sättet för projektet för ett enat Europa att få någon betydelse.

Jag anser att principen om representativ demokrati och därmed alla europeiska medborgares intressen skulle kunna stärkas och främjas om man lättade på stödsystemet för politiska partier på europeisk nivå. Dessa medborgare bidrar till unionens budget. I processen med att övergå från begreppet med ett europeiskt ”samfund” till en europeisk politisk identitet måste vi sträva mot att förenkla direktkontakten mellan de europeiska medborgarna och de politiska partierna. Marietta Giannakou betonar i sitt betänkande att detta inte kan uppnås utan en översyn av de europeiska partiernas status och finansiering. I betänkandet anges tydligt att fokus måste ligga på att minska byråkratin i samband med förfarandena för att bevilja finansiering och att införa stränga straff vid oegentligheter eller underlåtenhet att följa befintlig lagstiftning. Därför röstade jag för betänkandet.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde Marietta Giannakous betänkande, där det framför allt föreslås att de europeiska politiska partierna och stiftelserna ska få status som juridiska personer genom inrättandet av en gemensam rättslig och skattemässig status i EU-lagstiftningen. I betänkandet uppmanas kommissionen utforma särskilda förslag när det gäller detta. Dessutom fastställs att ett politiskt parti på EU-nivå endast får ta emot finansiering om det företräds av minst en ledamot av Europaparlamentet.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta viktiga betänkande. I Lissabonfördraget ges de politiska partierna en viktig roll när det gäller att skapa ett gemensamt europeiskt offentligt rum och därför är det mycket viktigt att de har en gemensam rättslig status och att se till att finansieringen sker på ett så öppet och ansvarsfullt sätt som möjligt. För närvarande är många av de politiska partier som är aktiva i Europa relativt slutna och det sker relativt få förändringar när det gäller deras ledarskap, vilket leder till att den roll som dessa politiska organisationer har när det gäller att engagera medborgarna i antagandet av politiska beslut försvagas. Genom att omarbeta lagstiftningen för partiernas verksamhet kan EU använda denna möjlighet till att främja vitaliseringen av europeiska politiska partier. Jag anser att vi vid upprättandet av nya enhetliga bestämmelser om partiernas verksamhet och finansiering bör inkludera kriterier för demokrati när det gäller utformningen av partiernas inre strukturer och specifika demokratiska skydd. Om politiska organisationer underlåter att genomföra dessa bör de fråntas vissa av sina möjligheter, t.ex. möjligheten att tilldelas offentlig finansiering.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag instämmer i att europeiska politiska partier är mycket viktiga instrument i en parlamentarisk demokrati, även om de i detta skede endast är paraplyorganisationer för de nationella partierna. Jag stöder även förslaget om att endast de partier som företräds av minst en ledamot av Europaparlamentet ska kunna få finansiering. Jag anser att förslaget om att kommissionen ska lägga fram ett förslag till stadga för europeiska politiska partier, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är korrekt. Jag anser precis som föredraganden att det behövs ändringar av den finansiella lagstiftning som styr finansieringen av europeiska partier och politiska stiftelser, och att hela finansieringen måste anslås i början av året.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Det är en uppfattning som delas av alla europeiska medborgare och på denna nivå har det ingen betydelse om man är Europavänlig eller mot integreringen av Europa. Det är angeläget att vi återigen ägnar oss åt europeiska frågor. Politiska partier på europeisk nivå har ett mycket stort handlingsutrymme. De måste presentera nya perspektiv och tillföra ny kraft till de instrument som ett demokratiskt Europa vilar på. Därför måste vi lätta på villkoren för politiska partier på europeisk nivå för att frigöra energi. Vi måste ge dessa nya debattutrymmen en tydlig status och tillföra ett perspektiv på den verksamhet som politiska partier på europeisk nivå kommer att bedriva i samband med kommande val.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag förkastade detta betänkande av flera skäl. Många av förslagen om direkt finansiering av och status för europeiska politiska partier strider mot de nationella partiernas förslag. Parlamentsledamöterna väljs av de olika länderna via nationella partier. Efter valen kan de tack vare sina nationella partier bilda europeiska grupper samtidigt som de arbetar i sitt partis intresse på nationell nivå. Betänkandet stöder inte denna tanke.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Utvecklingen av europeiska politiska partier är avgörande för att allmänheten ska intressera sig för EU-frågor. Hanteringen av frågan om att reglera europeiska partier är en djupare fråga som är kopplad till hur man skapar ett gränsöverskridande offentligt rum bestående av fria och jämlika medborgare och vad grundandet av en gemensam grund i form av ett ”medborgaravtal” bland olika befolkningar skulle kunna innebära för integrationen i framtiden. Det är ingen enkel uppgift att utforma ett reformpaket för europeiska politiska partier i syfte att mobilisera enskilda och organiserade medborgares demokratiska kraft, inte minst på grund av komplexiteten i EU:s system.

Att stärka de europeiska politiska partierna är ett sätt att göra styrningen av EU öppnare för medverkan och i slutändan stärka demokratin. EU:s framtid vilar på de europeiska politiska partierna, hur komplicerat det än må låta. Att skapa en säker och öppen miljö för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering är det första steget. Vi behöver ett europeiskt rum där politiska partier sätter medborgarna i centrum för unionen och hjälper dem i vardagen i ett skede då det är uppenbart att det finns ett avstånd mellan de europeiska medborgarna och unionen.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Europeiska politiska partier, som spelar en viktig roll i utformandet av demokrati inom EU, bör få en gemensam och enhetlig rättslig stadga. För att komma tillrätta med skillnaden mellan europeiska politiska partier och europeiska myndigheter, när det gäller skatteförfaranden, bör europeiska politiska partier få status som juridiska personer. I fråga om etableringen av europeiska partier är det rätt och riktigt att stadgan för europeiska partier anger att europeiska, nationella och regionala folkvalda representanter är likställda så länge som de regionala företrädarna är folkvalda ledamöter av regionala parlament. Utöver detta bör varje europeiskt politiskt parti ha minst en företrädare som är ledamot av Europaparlamentet. I slutändan är detta även ett villkor för att ett europeiskt politiskt parti ska kunna beviljas finansiering från Europaparlamentet.

  John Bufton, David Campbell Bannerman, Derek Roland Clark och Nigel Farage (EFD), skriftlig. – (EN) UKIP är av princip emot politiska partier på europeisk nivå. De utgör ett slöseri med hårt prövade skattebetalares pengar. Det finns inget behov av dem och det enda riktiga sättet att representera väljarna i medlemsstaterna och deras åsikter är och förblir genom ett nationellt politiskt parti. Trots detta måste det klargöras att UKIP förbehåller sig rätten att delta i ett politiskt parti på europeisk nivå så att även det kan gynnas av skattebetalarnas pengar, och på så sätt företräda de miljontals britter och andra medborgare över kontinenten som är emot EU och allt dess arbete och de vars röster undertrycks av den styrande politiska klassen.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder helhjärtat detta betänkande som utgör ytterligare ett steg mot skapandet av verkliga europeiska politiska partier som kan agera på alleuropeisk basis. Det enda sättet att komma tillrätta med det demokratiska underskottet, som innebär att medborgarna i Europa inte känner sig delaktiga i det europeiska projektet, är att bygga upp en verkligt europeisk politik. Alleuropeiska partier är avgörande för detta.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag lade ned min röst, trots att det i betänkandet föreslås en lösning på det problem som orsakats av det faktum att europeiska politiska partier bedriver verksamhet som icke-statliga organisationer baserade i Belgien. De europeiska partierna måste med sina egna ideologiska och politiska egenskaper få status som juridiska personer. Under vissa villkor kan de bidra till att entusiasmera medborgarna till att agera och sträva efter beslut som gynnar medborgarna, och inte de ekonomiskt starka. Jag har emellertid förbehåll när det gäller vissa delar av betänkandet genom att de kan användas till att inskränka europeiska partiers fria och oberoende organisation och agerande. Deras interna verksamhet, organisation och politiska agerande måste styras av deras egna politiska val, utan yttre inskränkningar. De regler som styr partiers politiska och juridiska godkännande och deras nödvändiga finansiering måste främja deras agerande så att de fritt kan skapa alternativ politik som är det centrala i demokratin. De måste även se till att de agerar utan att låta sig påverkas av restriktiva politiska ramar och starka ekonomiska intressen, som talespersoner för Europas medborgare.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) EU fungerar som en representativ demokrati, i enlighet med Lissabonfördraget. På europeisk nivå har de politiska partierna en viktig roll när det gäller att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och uttrycka unionsmedborgarnas vilja. De europeiska politiska partierna är dock bara paraplyorganisationer för de nationella partierna och står inte i direktkontakt med väljarna i medlemsstaterna. Stärkandet av de europeiska politiska partierna innebär emellertid även att en politisk, rättslig och skattemässig stadga ska antas, något som bland annat medför att de får status som självständiga juridiska personer, med direkt stöd i EU-lagstiftningen. Bättre reglering av de europeiska politiska partierna och deras politiska stiftelser kommer även att leda till fördelar kopplade till öppenhet. Öppen finansiering är avgörande för att stödja demokratiska värderingar och främja god styrning, och det finns även förväntningar om att detta kan bidra till att stärka allmänhetens förtroende för politiska partier.

  Philippe de Villiers (EFD), skriftlig. – (FR) Politiska partier på europeisk nivå är nonsens. Det finns inte något ”politiskt rum på EU-nivå” som så många talar sig varma för. Det går endast att uttrycka tankar och hålla riktiga politiska debatter inom en enhet där medborgarna delar samma värderingar, språk och kultur, nämligen i en nation.

I betänkandet hävdas att politiska partier på europeisk nivå måste vara en plats för att ”uttrycka unionsmedborgarnas vilja”. Detta är ett orealistiskt mål. Det rekordhöga antalet nedlagda röster vid varje europeiskt val bör tjäna som påminnelse om att den överstatliga nivån inte handlar om en rättvis och effektiv demokrati. Det är en skandal att dessa partier beviljas så stora EU-stöd. Den växande känslan av utanförskap och bristande intresse från medborgarnas sida är uppenbar, men Europaparlamentet och generellt även EU:s institutioner är fast beslutna att skapa ett politiskt rum på EU-nivå från scratch.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det förespråkar säkra och öppna standarder för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering inom EU. Den kommande EU-stadgan för politiska partier kommer att utgöra ett viktigt steg mot ökad delaktighet från allmänhetens sida, en mer representativ demokrati och ett Europa som är närmare dess folk.

  Göran Färm, Anna Hedh och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. − I betänkandet om regler för finansiering av politiska partier på europeisk nivå valde vi att rösta nej till den paragraf i texten som föreslår att de europeiska politiska partierna ska tillåtas få kampanja i de folkomröstningar i medlemsstaterna som har EU-relevans. I dagsläget får de europeiska politiska partierna, som till stora delar finansieras av EU-medel, endast kampanja i Europaparlamentsvalet. Vi anser att dagens regler är rimliga. Nationella val eller folkomröstningar bör avgöras utan inblanding av partier som finansieras över EU:s budget eller annan extern finansiering.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Vår demokrati bygger på att den är representativ, vilket tar sig uttryck genom de politiska partierna. Just därför representerar dessa demokratiska instrument allmänhetens lagliga rättigheter, både på nära håll genom exempelvis lokalt styre, och på en mer avlägsen nivå genom deras representation inom EU:s institutioner. Det är ingen tillfällighet att medlemmarna i Europaparlamentet är organiserade i politiska partier, och att de därmed vill företräda allmänhetens intressen utifrån en dagordning över prioriteringar som fastställts utifrån deras politiska inriktning. Eller, som föredraganden uttrycker det: ”Att skapa en säker och öppen miljö för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering är en djupt demokratisk process.” Därför anser jag att initiativet att upprätta en tydlig regleringsram för deras erkännande och finansiering är ett positivt steg.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Politiska partier och deras politiska stiftelser är viktiga instrument i en parlamentarisk demokrati. De bidrar till att forma folkets politiska vilja. Dessutom är de nödvändiga när det gäller att utbilda och välja kandidater. Lissabonfördraget ger de politiska partierna och deras stiftelser möjligheten att genom denna roll skapa ett europeiskt samfund, ett politiskt rum på EU-nivå och en europeisk demokrati, där det europeiska medborgarinitiativet utgör en central del. De europeiska politiska partierna och politiska stiftelserna har blivit oumbärliga aktörer i EU:s politiska liv, särskilt genom att de ger form och röst åt de olika politiska grupperingarnas respektive ståndpunkter. Jag stöder kriterierna för tillgång till finansiering, framför allt när det gäller intäkterna i procent och respektive politiska partis företrädare.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det finns några aspekter av betänkandet som har fått oss att motsätta oss det. Europeiska politiska partiers deltagande i kampanjer inför folkomröstningar i medlemsstaterna är en sådan aspekt, även om den fråga som folkomröstningen avser är direkt kopplad till EU.

Vi motsätter oss även förslaget om att de europeiska politiska partierna ska påbörja en process för att behandla villkoren för direkt enskilt medlemskap. Sammantaget leder dessa aspekter till en ståndpunkt som är emot skapandet av politiska partier med europeisk räckvidd. Denna process går inte att särskilja från den nyliberala, federalistiska och militaristiska karaktären i och målsättningen med den nuvarande integrationsprocessen där den dessutom har en viktig roll.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot detta betänkande på grund av vårt motstånd mot skapandet av Europatäckande politiska partier och vår ståndpunkt beträffande den kapitalistiska integrationen av EU. Samma sak gäller förslagen om respektive politiska stiftelse.

När det gäller just detta betänkande finns det emellertid även andra orsaker till att vi röstat mot. Vi anser t.ex. att det är fel att politiska parter på europeisk nivå ska delta i kampanjer inför folkomröstningar i medlemsstaterna, även om den fråga som folkomröstningen avser är direkt kopplad till EU.

Vi motsätter oss även förslaget om att europeiska politiska partier ska påbörja en process för att behandla villkoren för direkt enskilt medlemskap.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Att enbart baserat på EU-lagstiftningen ge politiska partier på europeisk nivå status som juridiska personer innebär att förvandla dem till en överstatlig enhet som är överordnad de nationella lagar som styr de politiska partier de består av. Det innebär ett artificiellt och dogmatiskt skapande av ett tjugoåttonde politiskt rum som endast är virtuellt. Jag är också mot skärpandet av de regler som styr inrättandet av dessa partier, lättnaden av de finansiella villkor som de omfattas av och alla kopplingar mellan erkännandet av ett partis ”europeiska” status och dess tillgång till offentliga medel. De försöker med alla medel som står till buds att begränsa klubben så att det fåtal privilegierade som är medlemmar enklare ska kunna dra nytta av dess finansiella och politiska fördelar. Slutligen anser jag att europeiska politiska partiers rätt att delta i kampanjer inför folkomröstningar i EU-frågor är problematisk.

När vissa av mina parlamentskolleger godkände förslaget hade de förmodligen folkomröstningar om Turkiets inträde i EU i åtanke, något som ändå inte kommer att arrangeras. Personligen föreställer jag mig oacceptabla störningar i folkomröstningar om anslutning eller om ett lands antagande av euron, folkomröstningar som är kopplade till varje nations suveräna rätt till självbeslutande. Jag röstade mot betänkandet.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag stödde detta betänkande helhjärtat eftersom det i viss mån främjar uppkomsten av en europeisk demokrati baserad på partier med en tydlig rättslig status som juridiska personer. Detta har den obestridliga fördelen av att förstärka deras legitimitet hos de medborgare som fortfarande upplever att avståndet till EU är för stort. Det handlar också om att främja öppenhet i verksamheten, vilket jag betraktar som en nödvändig förutsättning för en demokrati. Slutligen kommer deras finansiering att vara öppnare, vilket kommer att leda till att deras legitimitet ökar ytterligare. Jag välkomnar detta.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde betänkandet eftersom skapandet av en säker och öppen miljö för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering är en djupt demokratisk process. Vi behöver ett rum, ett europeiskt rum, för verksamma politiska partier som sätter medborgarna i centrum och hjälper dem i vardagen. Antagandet av särskilda regler möjliggör detta tvåfaldiga mål. För det första ger det aktuell och offentlig information genom bildandet av europeiska politiska partier och deras gemensamma situation i Europa. Medborgarna är medvetna om att deltagandet i ett europeiskt politiskt parti omfattas av EU-lagstiftningen och att politiska partier har rättigheter och skyldigheter. För det andra banar EU-stadgan för europeiska politiska partier väg för skapandet av ett gränsöverskridande partisystem. Detta är det första avgörande steget mot mer delaktighet, mer demokrati och slutligen mer Europa.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Det är viktigt att utveckla de europeiska politiska partierna. Europaparlamentet har under lång tid oroat sig över det faktum att allmänheten har visat så lite intresse för EU-frågor. Detta har blivit tydligt genom den dåliga uppslutningen vid parlamentsval. I det senaste valet till Europaparlamentet röstade endast 40,3 procent av de röstberättigade finnarna.

Det har skett en kraftig ökning av finansieringen av europeiska politiska partier och stiftelser under de senaste åren. I år kommer partierna att ta emot ekonomiskt stöd till ett värde av sammanlagt 17,4 miljoner euro, och stiftelserna kommer att ta emot 11,4 miljoner euro. Nu måste vi verkligen se till att dessa pengar, som kommer från de europeiska skattebetalarna, spenderas på ett så öppet och förnuftigt sätt som möjligt. I framtiden bör det inte heller ske någon ökning av det ekonomiska stödet.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) ”De politiska partierna på europeisk nivå skall bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.” På så sätt beskrivs den roll som europeiska politiska partier måste ha i artikel 10.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Även om de tilldelas denna roll genom Lissabonfördraget kan de inte alltid uppfylla den på ett optimalt sätt. Jag anser att de europeiska politiska partierna på ett mer effektivt sätt kan och bör bidra till Europas politiska och sociala liv för att öka allmänhetens intresse av unionens interna frågor. Mot bakgrund av dessa överväganden är det nödvändigt att europeiska politiska partier får en erkänd rättslig status, och att gemensamma och enhetliga skatteregler som möjliggör sann konvergens för organisationer införs. Jag anser att stadgan om politiska partier på europeisk nivå kan bana väg för såväl engagemang hos befolkningen som för skapandet av ett verkligt gränsöverskridande partisystem, vilket är nödvändigt för att garantera ökad demokrati i Europa.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Under sju år har de största europeiska politiska grupperna etablerat sig som europeiska partier, i och med att de samlats i de grupper som finns representerade i parlamentet. Dessa Europatäckande partiers synlighet och verksamhet inskränks emellertid allvarligt av genomslagskraften hos nationella lojaliteter. Utan att ifrågasätta de senare, som är nödvändiga för unionens demokratiska strävan, måste vi anstränga oss för att främja uppkomsten av en överstatlig europeisk debatt eftersom det är det enda sättet att få Europa att röra sig framåt. I Marietta Giannakous betänkande främjas framför allt etableringen av politiska partier på europeisk nivå, och därför stöder jag det. Kommissionen uppmanas att genomföra lagstiftning som leder till att en status för sådana organ inrättas, att deras finansiering underlättas och de får möjlighet att på ett bättre sätt integreras i medborgarnas dagliga politiska liv. Genom denna lagstiftning skapas ett privilegierat område för att säkerställa att alleuropeiska intressen ser dagens ljus samtidigt som kloka regler för att garantera en öppen debatt införs.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet som jag betraktar som ett viktigt steg på vägen mot skapandet av en rättslig stadga som styr politiska partier på europeisk nivå.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Eftersom de politiska partierna representeras på europeisk nivå förväntar sig institutionerna att de ska informera allmänheten om EU-frågor. Jag röstade för betänkandet om inrättandet av en gemensam rättslig och skattemässig status för de europeiska politiska partierna. Detta har möjliggjorts genom Lissabonfördraget som ger EU status som juridisk person. Denna status är nödvändig för konvergensen när det gäller budgeten och organisationen av de politiska partierna på europeisk nivå och deras stiftelser.

Politiska partiers stiftelser bidrar till debatter om politiska frågor av allmänt intresse. De ekonomiska reglerna tydliggörs för att vi ska få tillförlitlig och öppen information om deras finansiering och funktionssätt. En viktig regel är villkoret för finansiering som innebär att partiet måste företrädas av minst en ledamot av Europaparlamentet.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet. Om det inte råder någon demokrati i våra länder utan politiska partier så råder det inte heller någon sann demokrati inom EU utan europeiska politiska partier. Eftersom jag anser att företags och deras påtryckningsgruppers finansiering av nationella partier bör förbjudas helt och hållet, och att offentlig finansiering ska garanteras av staten, anser jag också att europeiska partier bör finansieras av EU:s budget och hindras från att motta ”donationer” från juridiska personer.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det är mycket viktigt att förespråka säkra och öppna normer för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering. Den framtida EU-stadgan för politiska partier kommer att ha en viktig roll när det gäller att göra detta till verklighet, eftersom den kommer att leda till ökat offentligt deltagande, en mer representativ demokrati och ett Europa som är närmare medborgarna.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Jag är övertygad om att skapandet av en säker och öppen miljö för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering är en djupt demokratisk process. Vi behöver ett rum, ett europeiskt rum, för verksamma politiska partier som sätter medborgarna i centrum och hjälper dem i vardagen. Antagandet av särskilda regler möjliggör detta tvåfaldiga mål. För det första ger det aktuell och offentlig information genom bildandet av europeiska politiska partier och deras gemensamma situation i Europa. Medborgarna är medvetna om att deltagandet i ett europeiskt politiskt parti omfattas av EU-lagstiftningen och att politiska partier har rättigheter och skyldigheter. För det andra banar EU-stadgan för europeiska politiska partier väg för skapandet av ett gränsöverskridande partisystem. Jag röstade för.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Vid onsdagens sammanträde antog Europaparlamentet Giannakoubetänkandet om status och regler för finansieringen av politiska partier på europeisk nivå. Enligt min mening är utvecklingen av europeiska politiska partier ett mycket viktigt verktyg genom vilket vi kan öka allmänhetens intresse för EU-frågor. Detta kommer att leda till ökat valdeltagande vid valen till Europaparlamentet. Dessutom fungerar politiska partier som en plattform för en dialog med medborgarna genom ett oräkneligt antal seminarier och politiska diskussioner. Genom att introducera möjligheten att finansiera europeiska politiska partier gav Maastrichtfördraget och Nicefördraget dessa partier möjlighet att agera oberoende av parlamentsgrupperna. Trots detta steg mot en obestridlig förbättring av statusen för europeiska partier är deras huvudsakliga finansieringskällor fortfarande medlemsavgifter och, i en blygsam utsträckning, donationer. Jag vill uttrycka en förhoppning om att det dokument som har antagits kommer att leda till en avsevärd förbättring av den ställning som politiska partier på europeisk nivå har.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna viktiga resolution eftersom politiska partier på europeisk nivå är en viktig faktor för integration inom unionen när det gäller att skapa ett europeiskt samfund, ett politiskt rum på EU-nivå och en europeisk demokrati. Europeiska politiska partier måste ha ett nära samarbete med sina medlemmar i nationella och regionala partier och därför bör de omfattas av gynnsamma arbetsförhållanden och tilldelas finansiering. Det är nödvändigt att garantera maximal öppenhet och finansiella kontroller av europeiska politiska partier som finansieras av EU:s allmänna budget. Framför allt måste budgetförordningen kompletteras med bestämmelser vars enda syfte är att reglera finansieringen av europeiska partier och stiftelser. Vidare vore det klokt att göra ett undantag genom vilket hela finansieringen, och inte bara 80 procent, blir tillgänglig för dessa partier i början av budgetåret, och de oberoende resurser som partierna måste uppvisa minskar till 10 procent. För att se till att den finansiering som tilldelas används öppet och för det som den är avsedd för måste förordningen föreskriva böter vid kränkningar av finansieringsförfaranden. Med tanke på att europeiska politiska partier har en politisk roll på EU-nivå stöder jag förslaget om att ge dem rätt att delta i kampanjer inför folkomröstningar som är direkt knuta till EU-frågor, och att låta dem använda de pengar de tilldelas till att finansiera dessa kampanjer. Starka och effektivt fungerande europeiska politiska partier kan bidra till en starkare koppling mellan EU-institutionerna och medborgarna, och därför bör kommissionen snarast utarbeta ett utkast till en stadga för europeiska politiska partier.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Europaparlamentet bör bli mer demokratiskt. EU-medborgarna bör ges möjlighet att inte bara rösta på nationella, utan på europeiska listor. Europeiska politiska partier och politiska stiftelser får ökad betydelse i EU:s politiska liv. Det är emellertid fortfarande svårt för dem att öka i popularitet och stöd eftersom de bara är paraplyorganisationer för de nationella partierna och inte står i direktkontakt med väljarna i medlemsstaterna. Vi måste förbättra villkoren för europeiska politiska partiers funktionssätt eftersom detta skulle leda till en förbättring av EU:s representativa styre och stärkandet av demokratin. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är ett viktigt steg – förmodligen det första – mot stärkandet av politiska partier på EU-nivå. Liksom föredraganden anser jag att vi skyndsamt måste inrätta en rättslig ram för den verksamhet som europeiska politiska partier bedriver. Finansieringen av europeiska politiska partiers arbete måste vara öppen. För att säkerställa detta bör det bli möjligt att genomföra kontroller av finansiering.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) I det demokratiska system som EU bygger på står medborgaren i centrum och alla beslut fattas med hänsyn till denne. Medborgaren företräds av de politiska partierna som för att representera väljarnas vilja måste anta gemensamma regler i fråga om öppenhet och enhetlighet. Därför röstade jag för genomförandet av bestämmelser om stadgan för och finansieringen av politiska partier på EU-nivå. EU-lagstiftning i denna omfattning ger möjlighet att få omfattande information om europeiska politiska partier samtidigt som den skyddar mot intern korruption, stimulerar medborgarnas intresse och på så sätt främjar deras delaktighet i EU-politik.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Betänkandet bygger på antagandet att utvecklingen av europeiska politiska partier är avgörande för att allmänheten ska intressera sig för EU-frågor. Bakom diskussionen om de europeiska partiernas stadga ligger en djupare fråga om hur man tillsammans ska bilda ett gränsöverskridande offentligt rum bestående av fria och jämlika medborgare och vad grundandet av en gemensam grund i form av ett ”medborgaravtal” bland olika befolkningar skulle kunna innebära för integrationen i framtiden. Det är ingen enkel uppgift att utforma ett reformpaket för europeiska politiska partier i syfte att mobilisera enskilda och organiserade medborgares demokratiska kraft, inte minst på grund av komplexiteten i EU:s system. Det är emellertid en viktig uppgift som kan vändas till något positivt om man klargör vad de europeiska politiska partiernas ”konstitutiva bidrag” består i och hur man genom en tydlig och seriös dialog om deras politiska utveckling kan bidra till en mer pluralistisk demokrati. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att skapandet av en säker och öppen miljö för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering främjar den europeiska demokratin.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet. Om det inte finns någon demokrati i våra länder utan politiska partier, så finns det inte heller någon sann demokrati inom EU utan europeiska politiska partier. Jag anser att företags och deras påtryckningsgruppers finansiering av nationella partier bör förbjudas helt och hållet och att offentlig finansiering ska garanteras av staten. Jag anser även att europeiska partier bör finansieras av EU:s budget och hindras från att motta ”donationer” från juridiska personer.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Fördjupandet av den representativa demokratin och skapandet av ett politiskt rum på EU-nivå stärker utan tvekan den roll som de europeiska politiska partierna och deras respektive stiftelser har. Antagandet av en gemensam och enhetlig rättslig status för alla europeiska politiska partier och deras stiftelser som grundar sig direkt på EU-lagstiftningen är ett mycket viktigt steg mot att uppnå detta. Därför välkomnar jag antagandet av detta betänkande eftersom den betydelse som de europeiska politiska partierna har i egenskap av nödvändiga aktörer i EU:s politiska liv framhävs samtidigt som konkreta förslag läggs fram i syfte att skapa en säker och öppen miljö för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) De europeiska politiska partierna bidrar till att öka det europeiska politiska medvetandet och till att uttrycka medborgarnas vilja. I ett skede då vi strävar efter att öka medborgarnas delaktighet i EU:s verksamhet och stärka dess demokratiska karaktär bör vi vidta åtgärder för att förbättra regelverket för de europeiska politiska partierna. Jag stöder min parlamentskollega Marietta Giannakous betänkande. De europeiska politiska partierna måste tillåtas – till och med uppmuntras – att delta i kampanjer inför folkomröstningar i EU-frågor. Jag anser även att det är nödvändigt att de låter de medborgare som vill delta individuellt och direkt göra det. Vidare måste de finansiella bestämmelser som gäller de politiska partierna ändras. Vi måste uppmuntra självfinansiering genom att öka den nuvarande donationsgränsen per år och person. Vi måste även lätta på andra regler – jag tänker framför allt på överföringen av medel till nästkommande budgetår. Samtidigt som vi genomför dessa ändringar måste vi emellertid bibehålla alla de nuvarande kraven på öppenhet och införa påföljder – framför allt ekonomiska – eftersom detta är något som för närvarande saknas i budgetförordningen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för. Utvecklingen av europeiska politiska partier är avgörande för att allmänheten ska intressera sig för EU-frågor. Om man ser längre än till kärnan i de vanliga frågorna ”Vem styr och hur?” kommer man till frågan ”Vem styrs?”. Bakom diskussionen om europeiska partibestämmelser ligger en djupare fråga om hur man tillsammans ska bilda ett gränsöverskridande offentligt rum bestående av fria och jämlika medborgare och vad grundandet av en gemensam grund i form av ett ”medborgaravtal” bland olika befolkningar skulle kunna innebära för integrationen i framtiden. Det är ingen enkel uppgift att utforma ett reformpaket för europeiska politiska partier i syfte att mobilisera enskilda och organiserade medborgares demokratiska kraft, inte minst på grund av komplexiteten i EU:s system. Detta kan emellertid vändas till något positivt om man klargör vad de europeiska politiska partiernas ”konstitutiva uppdrag” består i och hur man genom en väl underbyggd och principfast dialog om deras politiska utveckling kan underlätta för ett mångfaldigt demos, vars medlemmar kan rikta sina demokratiska önskemål till och genom de centrala institutionerna. Att stärka de europeiska politiska partierna är ett sätt att göra styrningen av EU öppnare för medverkan och i slutändan stärka demokratin.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Det är ingen enkel uppgift att utforma ett reformpaket för europeiska politiska partier i syfte att mobilisera enskilda och organiserade medborgares demokratiska kraft. Att skapa en säker och öppen miljö för de europeiska politiska partiernas funktionssätt och finansiering är en djupt demokratisk handling. Vi måste främja inrättandet av ett europeiskt rum för verksamma politiska partier som sätter medborgarna i centrum för EU och hjälper dem i vardagen.

Antagandet av särskilda regler möjliggör detta tvåfaldiga mål. För det första ger det aktuell, snabb och offentlig information genom bildandet av europeiska politiska partier och deras gemensamma europeiska status. Medborgarna är medvetna om att deltagandet i ett europeiskt politiskt parti omfattas av EU-lagstiftningen och att politiska partier har rättigheter och skyldigheter. För det andra banar EU-stadgan för europeiska politiska partier väg för skapandet av ett gränsöverskridande partisystem.

Godkännandet av denna resolution är det första och oumbärliga steget mot ökad delaktighet för medborgarna i Europa.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Naturligtvis instämmer jag i att de politiska partierna och deras politiska stiftelser är mycket viktiga verktyg i en parlamentarisk demokrati. De leder till att parlamentsledamöterna hålls ansvariga och är viktiga för formandet av medborgarnas politiska vilja, utarbetandet av politiska program, utbildning och val av kandidater, upprätthållande av dialogen med medborgarna och medborgarnas möjlighet att uttrycka sina åsikter. Dessutom ger Lissabonfördraget de politiska partierna och deras stiftelser möjlighet att genom denna roll skapa ett politiskt rum på EU-nivå och en europeisk demokrati, där det europeiska medborgarinitiativet utgör en central del.

Jag röstade emellertid mot betänkandet i slutomröstningen för att visa att jag motsätter mig förkastningen av ändringsförslag 10. I detta ändringsförslag fråntas juridiska personer och företag rätten att ge årliga donationer på upp till 25 000 euro. Det faktum att Europaparlamentet tillåter denna olyckliga företeelse att fortsätta kommer att ge företag och påtryckningsgrupper möjlighet att utöva ett starkt inflytande över politiska partier och europeiska stiftelser genom att bevilja dem ekonomiskt stöd. Jag vill inte att detta ska ske och protesterade därför genom att rösta som jag gjorde.

Betänkande: Sandra Kalniete (A7-0083/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom det främjar bättre villkor för styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden. Det är emellertid viktigt att medborgarna sätts i centrum för denna politik och att parlamentet får ökad politisk betydelse i frågor som rör den inre marknaden.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde vår kollega Sandra Kalnietes betänkande samt de två betänkandena av Cristian Silviu Busoi och Antonio Fernando Correia de Campos. Dessa tre betänkanden utarbetades efter kommissionens förslag till en inremarknadsakt. Målet för Michel Barnier, kommissionsledamoten för den inre marknaden, är att ge den inre marknaden en nystart, men framför allt att föra den närmare medborgarna. Jag stöder detta mål helhjärtat. Inremarknadsakten måste betraktas som en möjlighet att visa medborgarna att den europeiska integreringen, framför allt när det gäller den inre marknaden, är något som genomförs i deras intresse och inte för att motarbeta dem. Att garantera dem tillgång till en grundläggande banktjänst – eller att mer allmänt skydda kvaliteten och tillgången på tjänster som är nödvändiga för medborgarna – är ett led i detta arbete.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) En av de centrala utmaningarna vid nystarten för den inre marknaden består i att säkra ett effektivt ledarskap, engagemang och samordning från politiskt håll. Därför är omfattande riktlinjer från högsta politiska nivå helt avgörande för nystarten. Kommissionen måste få en större roll när det gäller samordning och kommissionens ordförande bör ges mandat att i nära samarbete med Europeiska rådets ordförande och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna samordna och övervaka nystarten för den inre marknaden. Jag stödde betänkandet eftersom jag anser att det är nödvändigt att förbättra den politiska samordningen på alla nivåer för att se till att de inremarknadsprioriteringar som är avsedda att stimulera den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften, den sociala marknadsekonomin och hållbarheten i unionen genomförs på ett korrekt sätt.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag stödde föredragandens förslag och den strategi som antas i kommissionens meddelande ”På väg mot en inremarknadsakt”. Jag instämmer även i att det behövs ett årligt forum för den inre marknaden. Lokala och regionala myndigheter bör i högre grad involveras i uppbyggnaden av den inre marknaden, och dialogen med arbetsmarknadens parter och det civila samhället kommer att bidra till att förtroendet för den inre marknaden återställs.

Vidare anser jag att användningen av förordningar i stället för direktiv skulle bidra till tydligare lagstiftning och minska de kostnader som införlivandet medför. Jag menar också att det vore bra att genomföra en utvärdering av situationen på den inre marknaden varje vår vid Europeiska rådets möte. Vi behöver dessutom ett lagstiftningsförslag från kommissionen om alternativ tvistlösning före årets slut.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det för att ge EU:s inre marknad en nystart är särskilt viktigt att fastställa och strategiskt planera inte bara särskilda åtgärder för att uppnå detta mål, utan även effektiva sätt att använda dessa åtgärder. En av de åtgärder som har betonats gång på gång av många företrädare för medborgare och intressegrupper, samt av professor Monti själv, och som är särskilt viktig för hela EU är att säkra politiskt ledarskap i detta projekt. På så sätt skulle vikten av att den inre marknaden förverkligas betonas inom hela EU. En annan åtgärd som enligt min mening är lika viktig är stärkandet av dialogen med arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Vid upprättandet av lagstiftningen för den inre marknaden, som även kan påverka arbetsmarknaden, bör arbetsmarknadens parter alltid vara aktivt engagerade i det förberedande arbetet. Det är dessutom särskilt viktigt att samarbetet med lokala och regionala myndigheter stärks i processen med upprättandet av den inre marknaden eftersom det i praktiken är just på den här nivån som den större delen av lagstiftningen måste tillämpas.

Slutligen instämmer jag fullständigt i att det inte räcker med att vidta åtgärder för att minska avståndet mellan EU och dess medborgare. Det är väldigt viktigt att ständigt informera de europeiska medborgarna om de resultat som uppnås på den inre marknaden och de fördelar den medför så att de vet vilka rättigheter och möjligheter som EU och en av dess hörnstenar – den gemensamma inre marknaden – erbjuder.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet. Styrelseformer och partnerskap är två viktiga frågor när det gäller att ge den inre marknaden nytt liv. Parlamentets roll, framför allt i upprättandet av lagstiftning om den inre marknaden, kan stärkas ytterligare. Lissabonfördraget har redan gett ett viktigt bidrag när det gäller detta, men det räcker inte. Jag tänker framför allt på de frågor där parlamentet har uttryckt en stark och tydlig ståndpunkt som skiljer sig från rådets och medlemsstaternas regeringars ståndpunkt. Ta till exempel den segdragna frågan om ursprungsmärkning av produkter, etiketten där det anges var produkten är tillverkad, framför allt när det gäller lagstiftningen för textilsektorn som jag personligen har följt. Parlamentet har visserligen makten att blockera antagandet av en lag om det inte är enigt med rådet, men detta är inte alltid tillräckligt. Det krävs en förändring av mentalitet och attityder hos alla berörda parter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Stärkandet av den europeiska ekonomiska styrningen, samordningen av genomförandet av Europa 2020-strategin och nystarten för den inre marknaden är avgörande när det gäller att blåsa nytt liv i den europeiska ekonomin. Den inre marknaden bör vara konkurrenskraftig och ge arbetstagare, studenter, pensionärer och övriga medborgare samt företag, i synnerhet små och medelstora företag, fördelar i vardagen. En av de största utmaningarna med nystarten för den inre marknaden är att säkra ledarskap, engagemang och samordning från politiskt håll. Jag anser att goda styrelseformer på den inre marknaden endast kan bli verklighet om det finns högkvalitativ och aktuell information om hur denna marknad fungerar. Detta innebär att det krävs lämpliga instrument för kontroll och utvärdering av politik som rör den inre marknaden för att man ska kunna skapa en koppling mellan de olika faserna i den politiska cykeln, från utformning till genomförande. Det är också viktigt att medlemsstaterna blir delaktiga i utvärderingen och kontrollen av bestämmelserna för den inre marknaden.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Kommissionens rapport om inremarknadsakten är en uppföljning av Mario Montis rapport ”En ny strategi för den inre marknaden”. Det är sammanhanget för denna rapport. Målen är tydliga: att stärka den fria konkurrensen och påskynda den liberaliserings- och privatiseringsprocess som pågår i olika sektorer av den ekonomiska verksamheten och samhällslivet. Rapportens retorik, där man försöker dölja de egentliga avsikterna och hävdar att dess syfte är att verka för ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt … en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”, är symptomatisk. Den är full av motsägelser och demagogi, och innehåller påståendet att ”företag”, framför allt små och medelstora företag, och människor ska sättas ”i centrum för den inre marknaden”.

De kommer säkert att befinna sig i centrum för de negativa konsekvenser som har blivit så tydliga under den inre marknadens senaste decennier. Slutsatserna av rådets möte den 25 mars och Euro Plus-pakten, som antogs här, är belysande för det krig som öppet utkämpas mot arbetstagare, ungdomar och pensionärer, och i slutändan mot allmänheten.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Rapporten är en del av det paket som är kopplat till kommissionens meddelande om inremarknadsakten, förslaget som är en uppföljning av Mario Montis rapport ”En ny strategi för den inre marknaden”.

Den är alltså inriktad på att stärka den fria konkurrensen och påskynda liberaliserings- och privatiseringsprocessen, men samtidigt är hela dokumentet formulerat som om man vill dölja de egentliga avsikterna. Exempelvis anges att syftet är att verka för ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt … en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö” och man tillägger att man därför tänker sätta företag, framför allt små och medelstora företag, och människor i centrum för den inre marknaden.

Man behöver emellertid bara läsa slutsatserna från rådets möte den 25 mars, och framför allt Euro Plus-pakten för att tydligt se vad det egentliga syftet är: krig mot arbetsvärlden, kollektiva förhandlingar, fackförbund, pensionärer och deras rätt till pension. De huvudsakliga målen är att påskynda kapitalkoncentrationen och kapitaltillväxten för att gynna monopolen samt upphöra med alla försök att skydda de små och medelstora företagen, arbetstagarna och samhällsservice. Därför röstade vi mot.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Det betänkande som presenterats av vår parlamentskollega från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (PPE) innehåller några slutsatser som vår grupp verkligen stöder, exempelvis behovet av att i större mån involvera regionerna och öka öppenheten. Detta är emellertid inte tillräckligt för att jag ska rösta för, eftersom jag inte instämmer i de flesta punkter som tas upp. Jag stöder t.ex. inte uppfattningen att kommissionen bör spela en ännu viktigare roll och inte heller de alltför vanligt förekommande hänvisningarna till överträdelseförfaranden eller förslaget att kommissionens ordförande ska ges mandat att samordna nystarten för den inre marknaden.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Av alla de betänkanden om den inre marknaden som har antagits i dag, och som jag har röstat mot, är det endast Kalnietebetänkandet som i någon mån står ut från mängden. Sandra Kalniete har modet att tala om något annat än den ytterligare integrering och konsolidering av den inre marknaden som har pågått i 25 år utan att ha gett européerna några påtagliga fördelar.

I betänkandet talas det t.ex. om att man ska lyssna på medborgarna och det föreslås att vi varje år ska kartlägga de huvudsakliga källorna till missnöje och frustration som medborgarna upplever och ta hänsyn till dessa. Detta vore något nytt! ”Nej till liberaliseringen av samhällsservice” är vad de medborgare som är förargade över försenade posttjänster, stigande energipriser, försämringen av järnvägstjänster osv. skulle säga. Och denna liberalisering skulle upphöra! Människor är trötta på orättvis konkurrens, de har fått nog av omlokaliseringar och importer som leder till att våra arbetstillfällen försvinner.

Vi skulle skydda våra marknader och industrier genom att köra iväg WTO! Överge Euro Plus-pakten, för vilken våra löner och vår köpkraft är mindre viktig än att en valuta som bara har medfört problem överlever! Och detta skulle ske! Med tanke på hur länge demonstranterna har marscherat utanför era fönster och sagt detta kan man fråga sig vem ni har lyssnat på, förutom lobbyisterna och myglarna?

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. – (DE) Betänkandet har stor betydelse eftersom det handlar om hur den inre marknaden, som är en av EU:s viktigaste prioriteringar, kan medföra ökade fördelar för europeiska medborgare och företag genom att se till att de som är engagerade arbetar mer effektivt tillsammans.

Utöver dialog och partnerskap mellan intressenterna, t.ex. de nationella parlamenten, de lokala och regionala myndigheterna och arbetsmarknadens parter, samt ökad samordning finns det ett behov av att förenkla de befintliga bestämmelserna och se till att de genomförs mer effektivt av medlemsstaterna.

När det gäller betänkandet välkomnar jag erkännandet av den viktiga roll som Eures (den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet) har, framför allt när det gäller att underlätta fri rörlighet för arbetstagare eftersom denna kontaktpunkt är av mycket stor betydelse, i synnerhet i gränsregioner. Åtgärderna för små och medelstora företag, som innebär att dessa ska få tydlig information om den inre marknaden, är också ytterst viktiga.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I Kalnietebetänkandet framhålls med rätta den betydelse som myndigheterna under regeringsnivå i medlemsstaterna har när det gäller att genomföra de bestämmelser som rör den inre marknaden. Jag stöder detta helhjärtat och anser att det kommer att bli lämpligt att när Skottland återfår sitt oberoende se till att styrelseformerna på nivåerna under den skotska nationella regeringen fullt ut involveras i genomförandet av lagstiftningen för den inre marknaden.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det där föreslås att ett direktiv ska antas som innebär att nationella regeringar och regionala myndigheter involveras mer i upprättandet av ett nytt direktiv, genom samråd med arbetsgivare, fackförbund och andra organisationer. Kommissionen uppmanas att ange tidsplanen för genomförandet av inremarknadsakten och att regelbundet offentliggöra konkreta framsteg för att EU:s medborgare ska bli mer medvetna om dess genomförande och se fördelarna. Det föreslås att partnerskap med lokala och regionala myndigheter breddas så att de utöver sammanhållningspolitiken även omfattar politiken för den inre marknaden. Bestämmelserna för den inre marknaden genomförs och upprätthålls mycket ofta av medlemsstaternas regionala eller lokala myndigheter. Erfarenheterna av genomförandet av tjänstedirektivet visar tydligt att de regionala och lokala myndigheternas delaktighet kan vara mycket viktig när det gäller att se till att lagstiftning som rör den inre marknaden genomförs och tillämpas korrekt. De inslag som dialog och partnerskap utgör inom ramen för styrelseformerna på den inre marknaden bör stärkas genom en större delaktighet från de nationella parlamentens sida. Lissabonfördragets ikraftträdande ger en möjlighet för de nationella parlamenten att vara delaktiga i arbetet med bestämmelserna för den inre marknaden under hela lagstiftningscykeln och delta i gemensam verksamhet med Europaparlamentet. Detta skulle kunna påskynda antagandet av efterföljande införlivandeåtgärder i medlemsstaterna. Ett fortlöpande utbyte av införlivanderelaterad information med de nationella parlamenten avseende framstegen i införlivandet skulle också kunna underlätta processen.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Alla åtgärder som främjar medlemsstaternas utveckling och integrering är värda uppmärksamhet. Det råder inget tvivel om att det nuvarande systemet för ekonomiskt samarbete – EU:s inre marknad – gör livet lättare för alla medborgare genom att bland annat avlägsna handelshinder och möjliggöra fri rörlighet för personer. De nya förslagen måste emellertid införas gradvis för att förhindra stagnation i systemet. Låt oss överväga huruvida politiskt ledarskap skulle kunna bidra till att ge den inre marknaden en nystart.

Europeiska rådets ordförande bör i samarbete med kommissionens ordförande ges befogenhet att samordna och övervaka processen med att blåsa nytt liv i den inre marknaden samtidigt som medlemsstaternas engagemang bibehålls. Partnerskap som en faktor i hanteringen av den inre marknaden bör baseras på dialog med parlamenten i medlemsstaterna och även på samarbete med lokala och regionala myndigheter. Genom ett sådant samarbete skulle direktiven kunna genomföras på rätt sätt och förväntade resultat uppnås.

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. – (CS) Jag stöder slutversionen av betänkandet om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden, och framför allt dess huvudsakliga prioriteringar. Enligt min mening kommer en regelbunden utvärdering av situationen på den inre marknaden att förbättra dess funktion. En bättre fungerande inre marknad kommer också att bli resultatet av de bredare, mer interaktiva och öppna offentliga samråden om förslag till lagstiftning. Om vi kan övertyga medlemsstaterna att offentliggöra jämförelsetabeller för lagstiftningen för den inre marknaden har vi chansen att förbättra införlivandet av de direktiv som rör den inre marknaden till 0,5 procent för lagstiftning som ännu inte antagits och 0,5 procent för felaktigt införlivad lagstiftning.

Den mest grundläggande nödvändiga förutsättningen för framgång är emellertid att kommissionen vidtar en mer aktiv strategi när det gäller införlivandet av EU-lagstiftningen än vad som för närvarande är fallet, t.ex. i fråga om direktivet för tjänster på den inre marknaden. Detta direktiv är en av hörnstenarna för en fungerande inre marknad. Dessvärre har många stater genomfört det sent och ofta på ett felaktigt sätt i ett försök att tillämpa principerna för ekonomisk nationalism, och kommissionen blundar för detta. Jag har röstat för antagandet av detta betänkande.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) I det betänkande som jag stöder uttrycks många av de principer som jag personligen anser vara grundläggande för EU. Jag tänker på den typ av dialog som måste inledas så snart som möjligt mellan medborgare och institutioner på olika nivåer. Denna dialog har särskilda och olika betydelser för alla européer, men den blir mycket mer relevant när man beaktar upprättandet av en inre marknad i syfte att blåsa nytt liv i hela den europeiska ekonomin och förbättra kommunikationen mellan lagstiftningsorganen och mottagarna. Jag anser att prioriteringarna i vår strävan efter gemensam tillväxt bör vara att fortsätta i samma riktning samtidigt som vi undersöker nya styrelseformer och övervakar olika slags förfaranden samt effektiviserar våra medborgares tillgång till den offentliga förvaltningen.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) I oktober förra året presenterade kommissionsledamoten för den inre marknaden och tjänster, Michel Barnier, sin inremarknadsakt, en sammanställning av 50 förslag för att stimulera tillväxten inom EU. Europaparlamentet uppmanades därefter att ange sina åsikter om de olika delarna av detta dokument. I del 3 av akten uppmanas medlemsstaterna och institutionerna att genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att föra medborgarna närmare den inre marknaden. Detta närmande kommer framför allt att uppnås genom lanseringen av ett ömsesidigt utvärderingssystem för 2006 års tjänstedirektiv och genom att förbättra samråd och dialog med det civila samhället, både vid utarbetandet och genomförandet av texter och när det gäller att lösa problem. Jag röstade för parlamentets resolution eftersom den välkomnar de åtaganden som gjorts av kommissionen och framhäver betydelsen av att förbättra tydligheten i EU-texter eller använda befogenheten att införa påföljder för att kräva att medlemsstaterna uppfyller sina åtaganden.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande där det anges att en av de centrala utmaningarna när det gäller att ge den inre marknaden en nystart är att säkra ledarskap, engagemang och samordning från politiskt håll. De 50 förslagen inför nystarten för den inre marknaden omfattar ett antal olika paket, inbegripet flera kommissionsledamöters behörighetsområden, och berör ansvarsområdena för flera olika utskott i Europaparlamentet. Vid rådet är inremarknadsakten vidare uppdelad på olika rådskonstellationer vars roller och genomslagskraft varierar i hög grad. Det förekommer en avsevärd variation även när det gäller hur nationella institutioner är organiserade och hur deras respektive organisationskultur ser ut.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Medlemsstaterna måste inta en stram hållning för att kunna förbättra den inre marknadens funktionssätt och förhindra en återkomst av ekonomisk protektionism, vilket skulle resultera i en fragmenterad inre marknad och drabba konkurrenskraften. Syftet med den inre marknaden är att utveckla ett administrativt samarbete mellan medlemsstaterna även genom att utöka de regionala myndigheternas roll i syfte att möjliggöra samordning på deras nivå. I slutändan är det relativt svårt att registrera sådana program på regional nivå på grund av de ekonomiska skillnaderna mellan EU-regionerna. För att ge nytt liv till de minst utvecklade regionerna måste vi lyfta fram humankapitalet. Regionens välfärd avgörs först och främst av invånarnas produktivitet och egenskaper samt av nivån på kapitalinvesteringarna och deras innovativa kapacitet. Det finns emellertid även stora skillnader mellan regioner i samma medlemsstat.

Jag anser att en anpassning av inremarknadsakten till de europeiska medborgarnas behov främst uppnås genom att förbättra arbetstagarnas rörlighet. Den fria rörligheten för arbetskraft kan utgöra ett viktigt bidrag i arbetet med att minska skillnaderna mellan regioner. En annan viktig aspekt är tillhandahållandet av pågående utbildning för arbetstagare. Specialister och de som har omskolats till ett nytt yrke har mycket lättare att tillgodose marknadens särskilda behov, tack vare sin stora rörlighet.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Den ekonomiska och finansiella krisen har visat hur misslyckad euroliberalismen, den dogmatiska ramen för den inre marknaden, är. I stället för att byta kurs kastar sig EU:s ledare huvudstupa nerför samma gamla väg och konsoliderar de mekanismer som stöder obegränsad liberalisering. Målet med de ”styrelseformer” som föreslås med förevändningen att de ska förbättra samordningen är att kringgå och bestraffa de nationella parlament som är emot den dogm som tillämpas. Detta betänkande skadar den europeiska ekonomin och är ett uttryck för förakt för folkets självbestämmanderätt. Jag kommer att rösta mot det.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den inre marknaden har alltid varit en av pelarna för Europas ekonomiska utveckling. Jag anser att en av en av de centrala utmaningarna när det gäller att ge den inre marknaden en nystart är att säkra ledarskap, engagemang och samordning från politiskt håll. De 50 förslagen inför nystarten för den inre marknaden omfattar ett antal olika paket, inbegripet flera kommissionsledamöters behörighetsområden, och berör ansvarsområdena för flera olika utskott i Europaparlamentet. Det är emellertid viktigt för medlemsstaterna att ställa upp egna prioriteringar och utveckla sin egen dagordning i enlighet med prioriteringarna för den inre marknaden.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det är viktigt för oss att stärka den inre marknaden, framför allt under en ekonomisk kris när krisens inverkan är påtaglig. Vår arbetsmarknad måste återigen bli säker. Detta kan främst garanteras med stöd från små och medelstora företag som är en viktig motor för de nationella ekonomierna. Eftersom föredraganden uttrycker sitt stöd för ökad övervakning och utvärdering av politiken för den inre marknaden har jag inte röstat för betänkandet. Det är otydligt hur detta ska uppnås och vilka följder det skulle få för de enskilda staterna.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Jag har röstat mot betänkandet om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden eftersom jag anser att det är för obalanserat. Vissa utestående frågor får inte den uppmärksamhet de förtjänar.

Vi bör inte tro att den fantastiska inre marknaden är lösningen på alla Europas problem, såsom det framställs i vissa delar av betänkandet. Jag anser att vissa egenskaper och särdrag i de olika medlemsstaterna bör beaktas. Alla länder är inte likadana och en åtgärd som kan vara positiv för ett land kan orsaka allvarliga skador i ett annat.

Dessutom bör systemet med påföljder för brott noggrant ses över eftersom det finns en risk för att det förvärrar situationer som redan är svåra med åtgärder som orsakar skada. Vi får inte glömma bort alla de problem som det ökända tjänstedirektivet har orsakat och fortsätter att orsaka, åtminstone i Italien, för bland annat kringresande handelsmän och företag vid kusterna. Jag vill inte att dessa problem ska återkomma och rentav bli ännu vanligare.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution eftersom inrättande av styrelseformer och partnerskap och deras funktionssätt är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att se till att marknaden fungerar på ett effektivt sätt. Det faktum att partnerskapen måste breddas så att de utöver sammanhållningspolitiken även omfattar den politik som rör den inre marknaden uppmärksammas. Jag anser att nationella parlament och regionala myndigheter måste bli mer involverade i utarbetandet av direktivet. Detta är mycket viktigt för att EU:s lagstiftning ska genomföras och tillämpas korrekt i medlemsstaterna. Dessutom skulle det underlätta införlivandeprocessen. För att kunna beakta samhällets behov och intressen bör samråd genomföras med arbetsgivare, fackförbund och andra organisationer. Det konstateras att en styrelseram upprättas genom samverkan mellan staten, det civila samhället och den privata sektorn, och därför är det särskilt viktigt att styrelseformerna på den inre marknaden bygger på principerna om öppenhet och ansvar. För att styrelseformernas strukturer ska fungera effektivt måste medlemsstaterna regelbundet förse kommissionen med tydlig och exakt information om genomförandet av direktiven. Jag stöder förslaget om att förbättra införlivandet av direktivet om den inre marknaden så att det till slutet av 2012 uppgår till 0,5 procent för lagstiftning som inte införlivats och 0,5 procent för felaktigt införlivad lagstiftning.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag instämmer i de viktigaste punkterna om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden som anges där. Jag stöder framför allt behovet av att stärka politiska ledarskap och partnerskap. En av de centrala utmaningarna vid nystarten för den inre marknaden består i att säkra ledarskap, engagemang och samordning från politiskt håll. De 50 förslagen inför nystarten för den inre marknaden omfattar ett antal olika paket, inbegriper i grund och botten åtskilliga kommissionsledamöters behörighetsområden, och berör ansvarsområdena för flera olika utskott i Europaparlamentet. Vid rådet är inremarknadsakten vidare uppdelad på olika rådskonstellationer vilkas roller och genomslagskraft varierar i hög grad. Stärkandet av den politiska dialogen, engagemanget och samordningen är nödvändig för att ge den inre marknaden en nystart. För att säkra ledarskapet anser jag precis som föredraganden att rådets ordförande bör ges mandat att i nära samarbete med kommissionens ordförande ägna Europeiska rådets möte varje vår åt en årlig utvärdering av den inre marknaden.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) En konkurrenskraftig europeisk inre marknad utan hinder bör förverkligas för att skapa konkreta fördelar för arbetstagare, studenter, pensionärer och övriga medborgare, samt företag, i synnerhet små och medelstora företag. Goda styrelseformer och rättssäkerhet är nödvändiga för att uppnå den inre marknadens ekonomiska och sociala mål, bland annat fri rörlighet för arbetstagare, främjande av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, bekämpning av social utestängning, en hög utbildningsnivå samt överförbara pensionsrättigheter. EU:s verkställande makt måste fortsätta att verka för en enda kontaktpunkt som omfattar samtliga befintliga tjänster och där medborgare och företag kan få information och stöd när det gäller vilka rättigheter de har på den inre marknaden samt praktisk information om nationella bestämmelser och förfaranden.

Jag uppmanar medlemsstaterna att se till att allmänheten blir mer medveten om den enda kontaktpunkten och dess tjänster. Kommissionen måste förankra grundläggande rättigheter i all lagstiftning om den inre marknaden.

Genomförandet av ekonomiska grundläggande friheter på den inre marknaden får inte drabba rätten till kollektivförhandlingar eller strejkrätten enligt nationell lagstiftning.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Förverkligandet av en konkurrenskraftig inre marknad utan hinder som ger arbetstagare, studenter, pensionärer och övriga medborgare samt företag definitiva fördelar är nödvändigt för att ge den europeiska ekonomin en nystart och stimulera tillväxt, konkurrenskraft och hållbarhet inom EU. Alla berörda – allmänheten, EU:s institutioner, medlemsstaterna – bör därför öka sina insatser för att se till att den inre marknaden får en nystart och samtidigt samordna sina respektive åtgärder på ett effektivt sätt. Detta är särskilt viktigt för att förbättra införlivandet, genomförandet och tillämpningen av respektive bestämmelser, utveckla ett tydligt regelverk, garantera ökat engagemang hos regionala och lokala myndigheter i denna process, främja en öppen och kontinuerlig dialog med arbetsmarknadens parter och det civila samhället, stärka det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna samt utveckla verktyg som möjliggör noggrann övervakning av den inre marknadens funktion.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Efter Mario Montis rapport om att ge den inre marknaden en nystart har kommissionen utarbetat meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt” under kommissionsledamot Barniers ledarskap, inför ett offentligt samråd. Utifrån de bidrag som mottagits och de prioriteringar som angetts kommer kommissionen att föreslå en slutgiltig version av denna akt, som kommer att innehålla ett dussintal prioriterade åtgärder för förverkligandet av den inre marknaden. Därför är det viktigt att parlamentet ser över sina prioriteringar och sänder ett tydligt budskap till kommissionen innan detta sker. I denna resolution om styrelseformer och partnerskap som jag stödde efterlyser man ett starkare politiskt ledarskap, en förbättring av genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden och införandet av verktyg för goda styrelseformer (som leder till att införlivandet förbättras, administrativa bördor minskar, partnerskap med lokala myndigheter upprättas, engagemanget från nationella parlament blir starkare och till att en dialog med det civila samhället inleds osv.). En prioritering som har fastställts är en alternativ metod för tvistlösning. När det gäller detta är jag besviken över att vi inte valde kollektiv prövning. Denna försummelse innebär en förlorad möjlighet för Europaparlamentet att bekräfta sitt engagemang när det gäller att skyndsamt införa ett sådant instrument.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för. En av de viktigaste utmaningarna vid nystarten av den inre marknaden är enligt föredraganden att säkerställa politiskt ledarskap, engagemang och samordning. De femtio förslagen för nystart för den inre marknaden omfattar många områden, berör på ett avgörande sätt flera kommissionsledamöters befogenheter i kommissionen och jurisdiktionen i olika parlamentsutskott. I rådet är inremarknadsakten dessutom uppdelad i olika rådskonstellationer vilkas roller och effektivitet i hög utsträckning varierar. Olika nationella institutioner skiljer sig slutligen betydligt åt när det gäller konstellationer och organisationskultur.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att det är viktigt för EU att förbättra den inre marknaden genom medlemsstaternas och alla berörda parters aktiva stöd. Detta kan uppnås endast om den nuvarande politiken för den inre marknaden ändras så att den tillhandahåller ett ledarskap och ett engagemang för förbättring. Jag håller helt och fullt med föredraganden om att det inte räcker med att endast stärka den roll som rådet, den institution som styr genomförandet av den inre marknaden, spelar.

I valet av lagstiftningsinrtrument behöver vi en mer riktad strategi med riktlinjer från högsta politiska nivå, något som, utöver institutionen, skulle ge Europeiska rådets ordförande mandat att samordna nystarten av den inre marknaden i nära samarbete med kommissionens ordförande. Vi måste faktiskt säkerställa politisk vägledning på hög nivå och inbjuda medlemsstaterna att upprätta egna prioriteringar och utveckla egna agendor i enlighet med prioriteringarna för den inre marknaden för att därigenom inkluderas i dess genomförande.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag gav mitt stöd till de tolv åtgärderna i inremarknadsakten, särskilt betoningen på den digitala agendan och innovativ upphandling. Jag hoppas att detta kommer att översättas till effektiva lagstiftningsåtgärder av kommissionen.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Genomförandet av den inre marknaden framstår nu som en av åtgärderna för att komma över den ekonomiska och finansiella krisen, och därigenom främja ökad konkurrenskraft och fullborda integrationen av EU. Det är viktigt att skapa ett europeiskt utrymme där små och medelstora företags potential kan utnyttjas för att skapa ekonomiskt mervärde enligt vad som föreslogs i kommissionens meddelande om inremarknadsakten. Jag anser att det är viktigt att stödja EU:s små och medelstora företag och en fullständig liberalisering av den fria rörligheten för människor, varor och tjänster för att maximera vinsterna av den inre marknaden. Föredraganden fastslår fem prioriteringar som EU bör betona, av vilka jag vill lyfta fram följande: upprättandet av ett europeiskt patent och ett gemensamt system för patenttvistlösning, vilket är grundläggande för innovation och kreativitet, nya instrument för att finansiera små och medelstora företags innovation, utveckling av e-handeln genom att vidta åtgärder mot piratkopiering och förfalskning för att öka företagens och allmänhetens förtroende, bättre tillträde till kapitalmarknaderna och ett avlägsnande och en samordning av administrativa och skattemässiga hinder i gränsöverskridande verksamhet, översyn av den offentliga upphandlingen och offentlig-privata partnerskap samt uppmuntrande till gränsöverskridande avtal.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) En mer konkurrenskraftig inre marknad innebär en utmärkt möjlighet att stimulera ekonomisk tillväxt i krisdrabbade EU-länder. De ekonomiska och sociala målen för den inre marknaden – fri rörlighet för arbetstagare, bekämpning av socialt utanförskap och överförbara pensioner – är värda att kämpa för. Icke desto mindre, för att en verklig inre marknad ska kunna förverkligas måste det finnas goda styrelseformer och rättslig klarhet. Den inre marknadens förvaltningsstrukturer måste vara så enkla som möjligt för att inte effektiviteten och insynen ska försämras. Jag håller med föredraganden om att vi måste välja lämpligare lagstiftningsåtgärder.

Ytterligare insatser bör dessutom göras för att förbättra det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna. Detta skulle bidra till att lösa problemen med genomförandet av särskilda direktiv, upprätta ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas institutioner och skapa en mer effektiv inre marknad på lång sikt. Jag anser att det är viktigt för återskapandet av den inre marknaden att främja skapandet av sysselsättning och ett företagsvänligt klimat. En framgångsrik inre marknad bör uppmuntra till entreprenörskap och avlägsna hinder för etablering av nya små och medelstora företag. Detta är särskilt sant för Litauen där det finns ungefär 31 små och medelstora företag per 1 000 invånare, vilket är märkbart lägre än genomsnittet för EU-27 som är 40.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag är mycket glad över att tre resolutioner om en nystart för den inre marknaden har antagits, något som stärker styrelseformerna, tillväxten samt företagens och medborgarnas roll. I dag, mer än 20 år efter undertecknandet av inremarknadsakten, vittnar den fria rörligheten för människor, varor och kapital i EU om framgång för en ambitiös politik i medborgarnas och tillväxtens tjänst som alla kan dra fördel av varje dag. Detta är dock inte tillräckligt – EU-medborgarna förväntar sig särskilda förslag från oss för att svara på framtida utmaningar. Genom att fastslå våra prioriteringar har vi vidtagit en mängd balanserade åtgärder som konkretiserar en tydlig politisk, ekonomisk och social modell. När det gäller denna särskilda resolution om styrelseformer och partnerskap hade jag önskat att rösta för ett betänkande som ger projektet en politisk dimension. För att säkerställa att människor blir mer informerade kommer övervakningen av nystarten från och med nu att genomföras av kommissionens ordförande. På så vis blir den inre marknaden representerad av ett EU-organ och EU-medborgarna får förena sig kring ett enskilt projekt, något som kommer att stärka EU-medlemskapet.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) De slutsatser som vi kan dra från de senaste decennierna används för att återuppliva den inre marknaden och skapa en grund för att införa viktiga korrigeringsåtgärder. För att förebygga framtida förseningar av genomförandet av nationella åtgärder kommer de instrument som tillhandahålls genom Lissabonfördraget att användas och de nationella parlamenten att inkluderas i hela lagstiftningsförfarandet på EU-nivå. Det andra förslaget är dock särskilt viktigt. Syftet med detta är att garantera ett verkligt genomförande av åtgärderna på regional och lokal nivå – det är där de kommer att få störst inverkan på medborgarna – samt att säkerställa att såväl förberedelsernas intentioner och antagandet av direktivet på EU-nivå tydliggörs för EU-medborgarna.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Sandra Kalnietes betänkande. Det är viktigt att betona ett återupplivande av den inre marknaden, verksamheter med hög tillväxtpotential, skapande av sysselsättning och att visa konkreta och omedelbart synliga resultat för EU-medborgarna. Dessutom bör lagstiftningen effektiviseras för att i högre utsträckning skapa tillträde till EU:s inre marknad för små och medelstora företag och, framför allt, vidta förnyade EU-åtgärder för liberalisering av reglerade yrken och ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.

Betänkande: António Fernando Correia De Campos (A7-0072/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta betänkande. Bland andra progressiva åtgärder uppmärksammas upprättandet av en förbindelse mellan den inre marknaden och Europa 2020-strategin, behovet av att skydda arbetstagarnas rättigheter, skapandet av arbetstillfällen samt överförbara pensionsrättigheter. Betänkandets sociala dimension släpar dock fortfarande efter i jämförelse med vad som förväntades.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag gav mitt stöd till betänkandet av vår kollega António Fernando Correia de Campos och till de två betänkandena av Sandra Kalniete och Cristian Silviu Busoi. Dessa tre betänkanden utformades efter förslaget om en inremarknadsakt av Europeiska kommissionen. Målet för Michel Barnier, kommissionsledamot med ansvar för den inre marknaden, är en nystart för den inre marknaden och framför allt att föra den närmare medborgarna. Jag stöder helt och hållet detta mål. Inremarknadsakten måste ses som en möjlighet att visa medborgarna att den europeiska integrationen, och särskilt den inre marknaden, genomförs i deras intressen och inte mot dem. Att garantera tillgång till grundläggande banktjänster – eller mer allmänt, att säkerställa kvaliteten och tillgången till tjänster som är nödvändiga för våra medborgare – är ett steg i denna riktning.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Att den inre marknaden splittras minskar EU-medborgarnas förtroende för denna eftersom de därmed inte kan utnyttja sina friheter. I kommissionens meddelande presenteras en verktygslåda som bör bidra till att uppnå en inre marknad som är integrerad, fungerar utan hinder och som skulle kunna snabba på EU:s ekonomiska återhämtning och öka dess konkurrenskraft. Jag vill lyfta fram en särskilt viktig aspekt – upprättandet av en inre marknad för energi. En sådan är särskilt viktig för EU:s konkurrenskraft både inom och utanför EU. En sådan skulle kunna bidra till att minska det externa beroendet och göra energipriserna mer prisvärda, rättvisa och konkurrenskraftiga för våra medborgare och företag. Lagstiftningsinitiativ och initiativ om energi som inte rör lagstiftning bör syfta till att säkerställa energiförsörjningen genom ett diversifierat energinätverk, nya infrastrukturer för förnybar energi och samordnad forskning och utveckling av nya energikällor. Sådana initiativ bör bygga på nära samordning mellan kommissionen, medlemsstaterna och de relevanta industrisektorerna. Det måste ske ett verkligt fördjupande av den inre marknaden, som gynnar medborgarna, företagen och EU:s konkurrenskraft, genom etablering av infrastrukturprojekt som skapar mervärde för hela EU och som grundas och förvaltas på EU-nivå i syfte att säkerställa vårt energioberoende och vår säkerhet.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom vi måste göra framsteg. Det finns verkligen alltför många hinder som hämmar medborgare som vill studera, arbeta eller åka och handla i andra medlemsstater. Även för små och medelstora företag är det fortfarande svårt. Dessutom behöver EU-medborgarna mer information, för att inte nämna en enklare och mer övergripande lagstiftning som är mer tydligt förmedlad.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) EU är inte bara en marknad utan också en gemenskap av medborgare – det är ett yttrande som vi får höra ofta. Men hur ser det ut i verkligheten? Det är få av medborgarna som tror på EU. Därför framställdes detta betänkande om en inre marknad för européer som antogs i dag som ett svar på inremarknadsakten som lades fram av kommissionen i oktober förra året. Vid sidan av betänkandena som rör företag, tillväxt och styrelseformer för den inre marknaden riktar sig detta till medborgarna, konsumenterna och användarna av offentliga tjänster. Bland de idéer som nämnts är större insyn när det gäller bankavgifter, men också verkligt erkännande av yrkeskvalifikationer och överföring av pensionsrättigheter. I förhandlingarna tilläts vi införliva en hänvisning till den övergripande sociala klausulen som upprättades enligt Lissabonfördraget och som nu måste konkretiseras till lagstiftning. Slutligen berörs återigen i betänkandet det koncept som förespråkats av kommissionsledamot Michel Barnier om att upprätta en verktygslåda för tjänster av allmänt intresse, särskilt sociala tjänster av allmänt intresse vilka för närvarande är en källa till stor oro för medborgare och leverantörer av tjänster i de nationella territorierna. Även om betänkandet inte är av lagstiftande karaktär inkluderas genom detta medborgarna i fullbordandet av den inre marknaden, något som nu är en välkänd nödvändighet.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) År 2010 antog kommissionen ett förslag om att återupprätta EU-medborgarnas förtroende för den inre marknaden med målet att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg. Jag anser att försöken att genomföra den inre marknaden har betonat själva marknaden och dess organisation medan man ignorerat sådant som rör medborgarnas, arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter.

Upprättandet av en inre marknad för energi är särskilt viktigt och skulle kunna uppmuntra EU:s konkurrenskraft genom en sänkning av energipriserna och ett minskat beroende av utländska källor. Lagstiftningsinitiativ som rör energi borde genomföras i nära samordning mellan kommissionen, medlemsstaterna och de relevanta industrisektorerna.

En annan viktig fråga är insyn i fråga om bankavgifter samt kostnader och villkor för hypotekslån för att skydda konsumenterna och investerarna och säkerställa tillgången till kredit för enskilda och småföretag.

Slutligen anser jag att såväl allt slags öppnande av den inre marknaden för medborgare och företag som EU:s konkurrenskraft kommer att grundas på förmågan att utveckla EU-finansierade infrastrukturprojekt. Jag uppmuntrar därför kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag på detta område.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag delar åsikten att en fungerande inre marknad är den viktigaste drivkraften som kommer att göra det möjligt för EU att uppnå sin fulla potential när det gäller konkurrenskraft, smart, inkluderande och hållbar tillväxt och skapande av fler och bättre sysselsättningstillfällen. Strategin för den inre marknaden bör stärka den sociala välfärden och arbetarnas rättigheter samt säkerställa rättvisa arbetsvillkor för alla medborgare. Jag röstade för lagstiftningsinitiativet. Jag anser att Europeiska kommissionen måste vidta åtgärder för att öka medborgarnas rörlighet och välkomnar idén om att utarbeta en grönbok om erkännande av yrkeskvalifikationer och skapa en ”resultattavla för rörlighet” för att mäta denna inom EU.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det för att återupprätta EU-medborgarnas förtroende för den inre marknaden och stödja idén om Europeiska unionen är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att stärka medborgarnas sociala rättigheter och ett genomförande av dessa. De områden som nämnts i betänkandet kräver ytterligare åtgärder, både på nationell nivå och på EU-nivå, och de inbegriper skapande av nya arbetstillfällen, ett beaktande av de demografiska förändringarna och förändringarna på arbetsmarknaden i medlemsstaterna, arbetstagarnas rättigheter och ett säkerställande av rättvisa arbetsvillkor, vilket är särskilt viktigt samtidigt som arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna bör främjas.

I betänkandet betonas även behovet av att stärka medborgarnas rättigheter som konsumenter och som användare av offentliga tjänster och behovet av att organisera lämpliga informationskampanjer genom vilka medborgarna skulle kunna informeras om sina rättigheter och friheter. Uppmärksamhet har även riktats mot reformen av ramverket för erkännande av yrkeskvalifikationer och behovet av att garantera överförbara pensionsrättigheter samtidigt som medlemsstaterna bör uppmuntras att samordna sin pensionspolitik mer effektivt.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Kommissionens kommunikation om att återupprätta EU-medborgarnas förtroende för den inre marknaden är något otydligt när det betraktas i förhållande till Europa 2020-strategin. Många av de förslag som lagts fram här överlappar diverse andra initiativ. Under dessa omständigheter erfordras mer konsekvens, effektivitet och bättre styrelseformer för att en förnyad inre marknad i EU ska kunna främja ekonomisk tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och respekt för medborgarnas och konsumenternas rättigheter. Rådet och medlemsstaterna måste tillsammans stödja EU:s och medlemsstaternas åtagande att fördjupa och stärka den inre marknaden. Arbetet med att genomföra den inre marknaden har varit inriktat på dess organisation och alltför lite på medborgarnas, arbetstagarnas och konsumenternas angelägenheter och rättigheter, vilket skulle kunna förklara EU-medborgarnas motvilja mot och brist på entusiasm inför den inre marknaden. Medborgarna måste stå i centrum för den inre marknaden.

Detta fastslås tydligt i inledningen till betänkandet. Å andra sidan är förslagen att uppnå detta mål alltför svaga för att det ska kunna uppnås. I Louis Grechs betänkande som antogs av parlamentet i maj 2010 rekommenderades en holistisk strategi för en nystart och ett stärkande av den inre marknaden som omfattar nyckelsektorer som industri, energi och infrastruktur.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Fullbordandet av den inre marknaden innebär ett värdefullt redskap för att nystarta EU:s ekonomi, särskilt när det gäller skapande av sysselsättning. Betänkandena om detta ämne som vi har godkänt här i dag utgör enligt mig ett viktigt steg mot en integrerad och fungerande inre marknad. Kommissionen har lagt fram femtio förslag för att vi ska kunna arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans.

Jag röstade för detta betänkande som syftar till att säkerställa en effektiv ekonomisk frihet och skydda rätten till arbete samt ett fullt genomförande av principen om lika lön och fri rörlighet för arbetstagare, något som också innefattar ett fullständigt erkännande av yrkeskvalifikationer i medlemsstaterna. Jag håller därför med om de prioriteringar som har fastställts av föredraganden, exempelvis att stärka övervakningen av den europeiska marknaden, upprätta en handlingsplan för att bekämpa piratkopiering och varumärkesförfalskning och utveckla en kommunikationspolitik som lyfter fram den verksamhet som bedrivs av EU.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet utgör en del av ett paket på tre betänkanden med vilka parlamentet har svarat på den övergripande kommunikationen om inremarknadsakten som innehåller femtio förslag, såväl lagstiftningsförslag som förslag som inte rör lagstiftning, och som är indelat i tre olika kapitel varav ett betonar medborgarna, ett företagen och ett styrelseformerna. Målet med inremarknadsakten var att möjliggöra för genomförandet av Mario Montis rapport som huvudsakligen rörde en nystart av den inre marknaden.

Jag röstade för detta betänkande men avstod när det gäller vissa av ändringsförslagen eftersom de var en del av ett avtalspaket om kompromissändringarna. Jag hoppas att detta betänkande sätter medborgarna i centrum för den inre marknaden och stärker dess sociala dimension.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. – (DA) Vi röstade för betänkandet om en europeisk inre marknad. Betänkandet innehåller många viktiga förslag på utveckling av den inre marknaden. Vi prioriterar särskilt att säkerställandet av rättigheterna på arbetsmarknaden respekteras i samband med att den inre marknaden återupplivas och blir mer inriktad på konkurrenskraft. Men betänkandet innehåller också förslag om att uppmana kommissionen att identifiera och undanröja de skattehinder som de europeiska medborgarna har ställts inför och att ytterligare utveckla immigrationspolitiken när det gäller migranter och säsongsarbetare. Vi anser att bägge dessa frågor är nationella angelägenheter. Ett antal ändringsförslag till betänkandet lades också fram och vi stöder andemeningen i dessa. Vi anser dock inte att denna typ av ändring är motiverad i betänkandet.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stöder betänkandet. Inrättandet av en inre marknad har alltid varit ett av huvudmålen i den europeiska integrationsprocessen och vi har, i dag mer än någonsin, behov av att stärka detta genom konkreta åtgärder för att ta itu med tre grundläggande aspekter.

Vi måste stärka EU:s inre marknad för att göra den verkligt effektiv och konkurrenskraftig och vi måste förnya den inom ramverket för EU-politiken för att bekämpa effekterna av den finansiella krisen. Jag håller helt och hållet med om förslagen som lagts fram av Europaparlamentet om att stärka förtroendet hos konsumenterna och företagen. Det som framträder som en mycket viktig prioritering när det gäller förverkligandet av detta projekt är att skyndsamt vidta åtgärder för att underlätta för medborgarnas rörlighet, något som skulle göra marknaden mer öppen för de europeiska arbetstagarna och främja full sysselsättning. Vi kan inte längre beakta utvecklingen av en inre marknad utan att i större utsträckning införliva medborgarna, exempelvis genom att förbättra tillgången till banktjänster och hypotekslån för att skydda investerare, konsumenter och finansiella institutioner, och genom att lösa de återstående problemen med fri rörlighet för arbetstagare genom ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för António Fernando Correia de Campos betänkande eftersom jag anser att den slutliga text som han har föreslagit är balanserad. Dessutom välkomnade jag det faktum att förslagen i betänkandena av Louis Grech och Mario Monti åter nämndes av föredraganden.

Att återupprätta EU-medborgarnas förtroende för den inre marknadens verkliga funktion bör vara kommissionens viktigaste åtagande. I vilket fall som helst tillhandahåller inte indelningen av förslagen i tre olika kapitel en fullständig översikt av inremarknadsakten. Denna kritik var faktiskt infogad i António Fernando Correia de Campos slutliga betänkande.

Som skuggföredragande för min politiska grupp för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor om betänkandet ”En inre marknad för européer”, lade jag dessutom fram ett ändringsförlag enligt vilket det efterfrågades att de medlemsstater som fortfarande tillämpar restriktioner för arbetstagare från nya medlemsstater på sina arbetsmarknader avlägsnar dessa hinder på grund av den uppenbara ekonomiska nytta som detta skulle medföra, särskilt under en ekonomisk kris. Det gläder mig att detta ändringsförslag fick stöd av de flesta av ledamöterna.

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. – (FR) Europeiska unionen distanserar sig alltför ofta från sina medborgare genom sin politik och det europeiska projektet saknar mening för européerna. Om den inre marknaden bara ska vara en kanal för otyglad liberalisering och avreglering av offentliga tjänster, sociala system och arbetstagarnas rättigheter genom att underkasta dessa den råa konkurrensen är detta en källa till oro. Den har dock lett till och kan komma att leda till flera positiva konsekvenser för konsumenter och våra medborgare i deras vardag. Genom António Fernando Correia de Campos betänkande har gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet kämpat för bättre lagstiftning när det gäller att stärka den inre marknaden och för att detta stärkande ska tjäna EU-medborgarnas allmänintresse och inte bara företagens. Detta innefattar konsumenters rättigheter, skyddande av arbetstagarnas rättigheter gentemot tendensen i riktning mot social dumpning, ett uttryckligt erkännande av kollektiva arbetsavtal i alla unionens medlemsstater, uppmaning till ett erkänt ramverk för offentliga tjänster och allmän tillgång till dessa tjänster. Integrationen av den inre marknaden måste nu gå hand i hand med fördelarna med ett socialt Europa vilket mer än någonsin behövs i denna tid när den ekonomiska nedgången fortsätter påverka européerna.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet ”En inre marknad för européer”. Det är EU-institutionernas plikt att underlätta för utvecklingen av en social marknadsekonomi som är högt utvecklad och verkligt konkurrenskraftig och enligt vilken full sysselsättning strävas efter och sociala framsteg stimuleras. Jag anser att den inre marknaden är en av de viktigaste drivkrafterna för europeisk tillväxt.

En utmattning av marknaden ger anledning till oro och detta måste undersökas i detalj. Viktigast av allt är att medborgarnas grundläggande sociala rättigheter inom områdena kollektiva åtgärder, arbetsrätt, anställningsskydd och behovet av en industriell omstrukturering i linje med europeisk primärrätt på nytt bekräftas i betänkandet.

Jag ställer mig bakom de kortsiktiga strategier som föreslås, däribland förstärkningen av EU:s marknadsövervakning, inrättandet av en integrerad inre marknad för hypotekslån och ett undanröjande av skattehinder och dubbel beskattning. Att genomföra en sund politik för e-handel kommer att öka medborgarnas och konsumenternas förtroende för denna. Jag vill också välkomna förslaget att upprätta en handlingsplan för att minska den illegala varuförfalskningen. Detta kommer att bidra till en snabb återgång till tillväxt i varusektorn.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det bidrar till idén om en inre marknad som är vänlig och attraktiv för den europeiska allmänheten. Det bör betonas att texten innefattar åtgärder för att säkerställa respekten för sociala värderingar och rättigheter i EU-lagstiftningen så att dessa aldrig kan underordnas marknadens tillvägagångssätt.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ett av tre betänkanden som debatteras och röstas om i dag och som rör den inre marknaden och konsolideringen av den inre marknaden. Även om föredraganden också här försöker släta över konsekvenserna av sitt stöd för liberalisering genom att förespråka den sociala klausulen i all lagstiftning om den inre marknaden i enlighet med artikel 9 i EUF-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är han sannerligen inte omedveten om att detta varken uppfylls av kommissionen eller rådet. Detsamma gäller många medlemsstater, exempelvis Portugal. Den fria konkurrensen hyllas alltmer och alltfler bekänner sin tro till marknaden, liberaliseringen och privatiseringen, något som kravet på att införliva tjänstedirektivet är ett exempel på.

Det finns en tydlig koppling till rådets slutsatser av den 25 mars och, framför allt, till den nyligen omdöpta Euro plus-pakten som Tyskland nyligen tänkte till om och döpte till konkurrenspakten, Enligt denna förklaras krig mot arbetstagarna, deras sociala rättigheter och mot människor i allmänhet, samtidigt som man avsäger sig beroendet av länder som har svagare ekonomier och där civilisationen inte utvecklas. Vi röstade därför emot, precis som vi gjorde med de två andra betänkandena.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ytterligare ett betänkande om den inre marknaden och en del av paketet kopplat till kommissionens meddelande om inremarknadsakten, det förslag som följer på Mario Montis rapport om en ny strategi för den inre marknaden.

Även om föredraganden också här försöker att dölja sitt verkliga stöd till en liberalisering genom att förespråka den sociala klausulen vid all lagstiftning om den inre marknaden i enlighet med artikel 9 i EUF-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är han sannerligen inte omedveten om att varken kommissionen eller rådet uppfyller detta. Många medlemsstater följer inte heller detta, exempelvis Portugal. Därigenom är intentionen att stärka den fria konkurrensen och skynda på liberaliserings- och privatiseringsprocessen genom att insistera på ett införlivande av tjänstedirektivet, något som alltså inte döljs i betänkandet.

Detta tycks därigenom ligga i linje med rådets slutsatser av den 25 mars och särskilt Euro plus-pakten, enligt vilken krig förklaras mot arbetstagarna och de sociala rättigheterna genom att insistera på ett påskyndande av liberaliseringen. De viktigaste målen är att skynda på koncentrationen och ackumulationen av kapital för grupper av monopolinnehavare och upphöra med alla försök att skydda små och medelstora företag, arbetstagare och offentliga tjänster. Därför röstade vi emot.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) I detta betänkande har vår portugisiske kollega införlivat rekommendationer som vi stöder, exempelvis behovet av att skapa en inre marknad som främjar frågor som rör konsumenternas rättigheter och särskilt prioriterar tullkontroller för varor från tredjeländer. Förutom dessa positiva aspekter finns dock betydande avvikelser när det gäller hur medlemsstaterna bör uppfylla direktiven och alltför många hänvisningar görs till sociala former av entreprenörskap. Jag kommer därför att avstå från att rösta.

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. – (DE) Detta betänkande rör de nitton initiativ som föreslagits av kommissionen och som kommer att sätta EU-medborgarna i centrum för den inre marknaden och samtidigt arbeta mot en hållbar social marknadsekonomi. Jag välkomnar detta betänkande, bland annat eftersom det kommer att gynna EU-medborgarna, särskilt de som bor i gränsregioner.

De föreslagna åtgärderna kommer att underlätta det dagliga livet för medborgarna och företagen i gränsregioner. I betänkandet stöds initiativet att erkänna yrkeskvalifikationer och initiativet Unga på väg. Dessutom kommer skattehinder att identifieras och avlägsnas och kraftfulla åtgärder att vidtas för att förhindra dubbel beskattning. I betänkandet uppmanas dessutom till rättvisa arbetsvillkor för alla européer och även till en möjlighet till fullständig överföring av pensionsrättigheter.

Dessa åtgärder kommer att sätta medborgarna i centrum för den inre marknaden och deras särskilda behov kommer att matchas av särskilda åtgärder.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande som lyfter fram behovet av att respektera subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas suveränitet. Det är bara synd att inte alla medlemsstater är beredda att erkänna var suveräniteten ligger. År 1953 bekräftade lordpresidenten för Skottlands högsta civila domstol att suveräniteten enligt den skotska grundlagen, till skillnad från i andra delar av Storbritannien, ligger hos folket. Det är därför oturligt att alla unionistiska partier hindrade den skotska regeringens försök att främja denna princip genom en folkomröstning om skotsk självständighet.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument eftersom det finns ett behov av att förstärka marknadsövervakningen i EU, tillhandahålla bättre tillgång till grundläggande banktjänster, upprätta en inre integrerad marknad för hypotekslån och avlägsna skattehinder och dubbel beskattning. Ett snabbt och effektivt genomförande av en politik för elektronisk handel behövs också för att öka medborgarnas och konsumenternas förtroende för denna. Dessutom behövs en handlingsplan mot förfalskning och piratkopiering vilket är ett viktigt förebyggande redskap för att garantera att varor som saluförs på den inre marknaden inte är farliga att konsumera, är av lämplig standard samt lagliga. Kommissionen och medlemsstaterna bör utveckla en effektiv kommunikationspolitik för den inre marknaden om inremarknadsakten grundad på en granskning av politikens påtaglighet för medborgarna. Vi behöver också ett system med riktmärken att använda som grund för den framtida politiken som bygger på den övergripande sociala klausulen för att utvärdera relevansen i alla åtgärder i politiken för den inre marknaden när det gäller deras sociala konsekvenser, påtaglighet och genomförbarhet. Våra medborgare måste stå i centrum för projektet med den inre marknaden.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Det råder ingen tvekan om att den inre marknaden, som vi talar om i dag, är en av den europeiska integrationens viktigaste landvinningar. Vi bör dock erinra oss om att det inte är vårt ansvar att uppmuntra till stagnation utan till en konstant strävan efter perfektion. En sammanhängande helhet är beroende av dess beståndsdelar vilka, precis som bitarna i ett pussel tillsammans bildar en konstruktion som är robust, stark och stabil. Beståndsdelarna i den inre marknaden är människorna vars rättigheter och skyldigheter alltid bör vara vår prioritering. Vårt mål är en hälsosam och kontinuerlig utveckling som kommer att aktivera ekonomisk tillväxt, och en sådan tillväxt är möjlig endast tack vare en förbättring när det gäller ekonomiska och sociala frågor samt bättre styrelseformer. Vi bör fundera på huruvida inte politiken bör vara helt och hållet inriktad på medborgarna. Det är viktigt att vi utvecklas och tar tillvara humankapitalet; en verklig fördjupning av marknaden bör föra med sig fördelar för alla européer, såväl för anställda, konsumenter som för entreprenörer.

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. – (CS) Betänkandet ”En inre marknad för européer” innehåller många positiva förslag, exempelvis stöd till medborgarnas rörlighet och ett avskaffande av dubbelbeskattningen av EU-medborgarna. Det innehåller dock också många förslag som är präglade av överreglering och som i slutändan skulle bromsa och leda till stagnation för den inre marknaden. Personligen stöder jag inte förslagen att inrätta en mer reglerad och kontrollerad inre marknad för privatlånemarknaden och inte heller stöder jag förslaget till en automatisk förlängning av åtgärden att reglera roamingtjänster, eftersom denna regleringsåtgärd endast var tillfällig och borde ha lett till en justering av roamingpriserna. När marknadsmekanismerna inte fungerar bör regleringen av de slutliga konsumentpriserna vara en sista utväg som i fallet med roamingförordningen. Politikernas uppmaningar till en automatisk förlängning av denna förordning är mer en politiskt populistisk gest än ett rationellt berättigat steg som speglar de förändringar som har ägt rum i EU på området telekommunikationer sedan 2007. Jag anser att förslaget att lansera en europeisk, gränsöverskridande tv-tävling om årets företag är ett meningslöst slöseri med EU:s resurser. Jag har därför beslutat att avstå från att rösta om detta betänkande.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag är fast övertygad om att en inre marknad skulle utgöra det mest betydelsefulla uttrycket för ett starkt och sammanhållet EU. Främjande av sociala företag, ett säkerställande av fri rörlighet för EU-medborgarna och ett främjande av uppdaterade banktjänster för alla är endast ett fåtal av tyngdpunkterna på vilka vi måste koncentrera våra idéer, resurser och projekt. Särskilt med hänvisning till den första punkten välkomnar jag helt och hållet uppmaningen till kommissionen att offentliggöra en grönbok om erkännande av yrkeskvalifikationer i de olika medlemsstaterna. Detta skulle innebära ett viktigt steg mot att göra utbildningens och praktikens roll mer påtaglig i ett allt öppnare europeiskt sammanhang.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Förra året i oktober lade kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden och tjänster, Michel Barnier, fram sin inremarknadsakt, en samling av femtio förslag för att höja tillväxten i Europeiska unionen. Europaparlamentet inbjöds sedan att säga sin åsikt om olika delar av detta dokument. I kapitel 2 i denna läggs grunden för att försona EU-medborgarna med den inre marknaden. Jacques Delors sade en gång att man inte kan bli förälskad i en inre marknad. Det är visserligen sant. Men vi kan icke desto mindre försöka att göra den användbar för oss medborgare. Därför gav jag mitt stöd till parlamentets resolution enligt vilken en balans upprättas i förbindelserna mellan arbetstagarnas frihet och kraven från en social ekonomi. I denna del av inremarknadsakten reserveras därmed en viktig plats för sådant som är viktigt för européer, såsom offentliga tjänster, kommunikationsinfrastrukturen, solidaritet, sysselsättning och konsumentskydd. Denna balans speglar kommissionens totala medvetenhet om att marknaden inte kan agera mot medborgarna utan måste tjäna dessa såväl på kort som på lång sikt.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande. I arbetet med att genomföra en inre marknad har man betonat marknaden och dess organisation. Man har dock mycket lite betonat medborgarnas, arbetstagarnas och konsumenternas angelägenheter och rättigheter, något som kan förklara européernas motvillighet och trötthet när det gäller den inre marknaden.

Medborgarna måste sättas i centrum för den inre marknaden. Detta fastställs tydligt i dokumentets inledning. Förslagen på hur detta ska genomföras är dock alltför svaga för att detta ska kunna uppnås.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Samtidigt som det i betänkandet erkänns att européerna till överväldigande del motsätter sig den inre marknaden bekräftas det på nytt att en sådan har en viktig funktion att fylla i gemenskapssystemet. Den fastställda önskan att stärka den sociala lagstiftningen och att beakta medborgarnas angelägenheter kan, samtidigt som detta verkligen är något positivt, inte tillämpas på principen om den inre marknaden mot bakgrund av den fria och icke snedvridna konkurrens som vi ser för närvarande. Detta betänkande är motsägelsefullt och missvisande. Jag kommer att rösta emot detta.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den inre marknaden har alltid varit en av pelarna i EU:s ekonomiska utveckling. Försöken att stimulera den inre marknaden bör betona allmänhetens och företagens angelägenheter och rättigheter och att tillhandahålla påtagliga fördelar för dessa. Det måste också finnas en hänvisning till sociala rättigheter i lagstiftningen som rör den inre marknaden och åtgärder måste föreslås för att uppmuntra allmänhetens rörlighet och säkerställa överförbara pensionsrättigheter. Detta är det enda sätt på vilket vi kan nå framgång med att fullborda en fungerande inre marknad.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) För mer än ett halvt århundrade sedan förenades Europas länder för att upprätta den inre marknaden. Denna ansågs vara etablerad för ett kvarts sekel sedan. I dag finns dock fortfarande många frågor som vi måste ta itu med för att den inre marknaden ska fungera effektivt och för att Europeiska unionen ska vara konkurrenskraftig. Av alla de åtgärder som vi har antagit och som diskuterats och nämnts i dokumentet anser jag att följande är särskilt viktiga: det livslånga lärandet, minskningen av arbetslösheten för ungdomar och upprättandet och funktionen av en inre marknad. När det gäller ungdomar är det just de som kommer att leva i det Europa vi skapar. Det är därför viktigt att skapa möjligheter för ungdomar att anpassa sig ordentligt och engagera sig i att skapa sig en framtid. En energimarknad innebär en ny era av EU-politik. Smarta energinätverk kommer otvivelaktigt att spela en avgörande roll i framtidens ekonomi, och därför får vi inte dröja med att ge tillräckligt med uppmärksamhet och resurser för att upprätta och förbättra dessa.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag ställer mig bakom denna resolution eftersom tyngdpunkten bör ligga på grundläggande sociala rättigheter och till att säkerställa konsumenternas rättigheter och den fria rörligheten för arbetstagare, varor och företag. Den inre marknaden måste skapa villkor för hållbar tillväxt och ökad sysselsättning och ställa medborgarna i centrum. Följaktligen är det mycket viktigt att undvika en snedvridning av konkurrensen. Den inre marknaden kommer att förbli konkurrenskraftig om alla sociala rättigheter respekteras. Vi måste garantera och konstant stärka den sociala välfärden, arbetstagarnas rättigheter och tillhandahålla anständiga arbetsvillkor. Jag ställer mig bakom förslaget att göra det omöjligt att arbeta inom en medlemsstats territorium utan att följa dess bestämmelser när det gäller löner och arbetsvillkor. Principen om lika lön för lika arbete måste genomföras fullt ut. Hinder för den fria rörligheten för arbetstagare måste avlägsnas. Vi måste öppna arbetsmarknaderna i medlemsstaterna för alla arbetstagare i EU, men regleringen av dessa marknader måste genomföras i enlighet med dessa medlemsstaters arbetsmarknadsregler, däribland den skandinaviska modellen för kollektivavtal. Det är mycket viktigt att ge medlemsstaterna rätt att själva besluta om beviljande för icke EU-medborgare att vistas på deras territorium. För att den inre marknaden ska vara socialt inriktad måste industrin omstruktureras på ett hållbart sätt och genom ett ständigt samråd med parterna på arbetsmarknaden. Det är mycket viktigt att säkerställa att den offentliga sektorn får möjligheter att på ett effektivare sätt involvera näringslivet i sitt arbete, så att medborgarna kan få högkvalitativa och innovativa offentliga tjänster och en universell tillgång till dessa kan garanteras.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet ”En inre marknad för européer” eftersom jag anser att EU bör anta ett gemensamt regelverk som uppfyller medborgarnas behov och avhjälper obalanserna och olikheterna på den inre marknaden. Efter den ekonomiska krisen behöver EU en marknad där arbetare och konsumenter står i politikens centrum. I betänkandet uppmanas till bättre samordning mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och företagen för att stärka den politik som planerats av Europaparlamentet och säkerställa att denna uppfyller den europeiska marknadens alla behov.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för eftersom jag ställer mig bakom de huvudprioriteringar som parlamentet har lagt fram för kommissionen. Det viktigaste av dessa förslag är uppmaningen till åtgärder för att öka EU-medborgarnas rörlighet, särskilt genom att offentliggöra en grönbok om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, däribland en utvärdering av det befintliga ramverket och, om så är lämpligt, att föreslå ett lagstiftningsinitiativ för att reformera detta ramverk 2012 samtidigt som man utvärderar genomförbarheten och mervärdet av en europeisk yrkeslegitimation och ett europeiskt färdighetspass 2011. Detta är en positiv åtgärd som grundar sig på den nuvarande situationen och som syftar till att öka rörligheten i EU. Jag vill också betona uppmaningen till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att garantera tillgången till vissa grundläggande banktjänster senast i juni 2011, att förbättra insynen och jämförbarheten i fråga om bankavgifter före slutet av 2011 och att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att undanröja hindren för mobila arbetstagare för att säkerställa en fullständig överföring av pensionsrättigheter.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Den inre marknaden för européer rör huvudsakligen sysselsättning och upprättande av andra, nya arbetstillfällen vilka kommer att bidra till att utveckla en miljö i vilken företag och medborgare helt och fullt kan utöva sina rättigheter. Det behövs en mer ambitiös strategi när det gäller förslaget som har att göra med direktivet om utstationering av arbetstagare som man avser att se över och som kommer att säkerställa de ekonomiska friheterna, skyddet av den mest långtgående arbetslagstiftningen, standarder och förfaringssätt i relationerna mellan arbetsmarknadens parter, respekten för rättigheten att företrädas i kollektivförhandlingar, kollektiva åtgärder, däribland strejkrätt, samt ett fullt genomförande av principen om lika lön för lika arbete.

Det är viktigt att utveckla ett europeiskt transportnätverk genom ett gemensamt ramverk av EU-finansiering, ökad konkurrenskraft och integration samt att underlätta medborgarnas och arbetstagarnas rörlighet genom att tillhandahålla tjänster till ett skäligt pris. Jag anser även att det är mycket viktigt att tillhandahålla arbetstagarna utbildning och kvalificering eftersom detta är avgörande för skapande av sysselsättning, social integration och den inre marknadens framgång. Jag uppmanar medlemsstaterna att avlägsna barriärer som hindrar rörligheten för arbetstagare från nya medlemsstater med tanke på de positiva konsekvenser som arbetstagarnas rörlighet medför i den finansiella och ekonomiska krisen.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Ett fullständigt förverkligande av en konkurrenskraftig inre marknad utan hinder är grundläggande för en ekonomisk nystart i Europa och för att stimulera tillväxt, konkurrenskraft och hållbarhet i EU. I arbetet med att återuppta och stärka den inre marknaden bör man även rikta in sig på angelägenheterna och rättigheterna för allmänheten, konsumenterna, användarna av offentliga tjänster och företagen samt tillhandahålla dem påtagliga fördelar i syfte att helt och fullt återupprätta deras förtroende för det europeiska projektet och ge dem adekvat information om de möjligheter som erbjudits genom den inre marknaden. I detta sammanhang bör åtgärder vidtas som kan öka européernas rörlighet, säkerställa konsumentskyddet, stärka den sociala välfärden och skydda arbetstagarnas rättigheter.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för António Fernando Correia De Campos betänkande, vilket rör de nitton initiativ om medborgare och den inre marknaden som ingår i inremarknadsakten av kommissionsledamot Michel Barnier. Jag gav mitt stöd till detta betänkande som påminner oss om hur viktigt det är att ännu en gång sätta medborgarna i centrum för den inre marknaden. Alltför ofta har försöken hittills att genomföra denna berömda marknad betonat den inre marknaden och dess organisation. Vi bör nu genomföra detta arbete mot bakgrund av medborgarnas, arbetstagarnas och konsumenternas angelägenheter och rättigheter. Jag uppmanar kommissionen att stödja de viktigaste prioriteringarna i denna resolution. Jag vill särskilt här nämna de tre brådskande målen för att göra den inre marknaden mer attraktiv i våra medborgares ögon: att förbättra rörligheten, (både när det gäller exempelvis erkännande av yrkeskvalifikationer och överförbara pensionsrättigheter för den rörliga arbetskraften), förlänga roamingförordningen –särskilt föreslå en gräns för detaljhandelns priser för överförning av dataroaming – och slutligen tillgången till grundläggande banktjänster och insyn samt jämförbarhet när det gäller bankavgifter i EU.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för. Den 11 november 2010 antog kommissionen ett meddelande om ett förslag att återupprätta européernas förtroende för den inre marknaden. Denna inremarknadsakt kommer att diskuteras fram till den 28 februari 2011. Den övergripande strategi som har föreslagits av kommissionen är en fortsättning på Mario Montis rapport till kommissionens ordförande om en ny strategi för den inre marknaden. Syftet med denna, i enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, är att stärka en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi enligt vilken full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, liksom en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö genom att företag, särskilt små och medelstora företag, och européer placeras i centrum för den inre marknaden. Kommissionens meddelande ”På väg mot en inre marknadsakt: Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi” innehåller femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans och kapitel 2, om att återställa förtroendet genom att sätta människorna i centrum för den inre marknaden, innehåller 19 initiativ som rör den inre marknadens sociala dimension.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Att helt och fullt genomföra den inre marknaden innebär att Europeiska unionen tar ett beslutsamt steg för att helt och fullt uppnå sin potential när det gäller en intelligent, socialt integrerande och hållbar tillväxt.

För att uppmuntra till fri rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital krävs en harmonisering av den nationella lagstiftningen. En välmående och dynamisk inre marknad är avhängig av vår förmåga att lägga fram en politik som kan stödja tillväxt, sysselsättning och innovation.

I och med dagens omröstning visar parlamentet ännu en gång att allmänheten måste stå i centrum vid förnyelsen av den inre marknaden eftersom den är en nyckelaktör som kan aktivera goda cirklar av tillväxt och innovation. Att genomföra politiken för den inre marknaden är nära förbundet med integration med andra politikområden som konkurrens, industri, energi och transport.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Det är viktigt att vi har gått in i en sådan bred diskussion om EU:s gemensamma, inre marknad vilken har varit i kraft i tjugo år men som ännu inte uppnått sin fulla potential. Trots all lagstiftning, alla rekommendationer och ömsesidiga försäkringar kan vi inte säga att vi helt och fullt har genomfört den inre marknaden ännu. Ändå skulle EU, utan en inre marknad, inte alls vara förenat. Upprättandet av en inre marknad har potential att stärka idén om unionen. Varför är det fortfarande inte möjligt att skapa en marknad utan hinder, trots att medlemsstaternas universella överenskommelse innebär att just denna politiska inriktning bör följas?

Starkt rotade nationella särintressen – och de är alltför starkt rotade – står i vägen för att skapa den inre marknaden. Vi måste avlägsna protektionistiska hinder för att kunna återuppliva den inre marknaden. Jag håller med om åsikten att strukturerna och förfarandena för att förvalta den inre marknaden är alltför komplicerade. Detta är framför allt ett resultat av det faktum att det finns alltför många skillnader inom unionen. Att stärka valutan och anta den i hela EU är nödvändigt för att höja kvaliteten på den inre marknaden.

Den inre marknaden kan inte finnas till endast för stora företag utan bör också finnas för små och medelstora företag, och särskilt för konsumenter. Insyn och samordning är vårt mål. Att skapa en verklig inre marknad är vår prioritet, vilket är varför Europeiska rådet och Europaparlamentet bör bedöma den inre marknadens tillstånd varje år så att vi kan bevaka om vi har lyckats uppnå de uppsatta målen.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Ansatsen i detta betänkande är att stärka åtgärder för att sätta medborgarna i centrum för projektet genom att lyfta fram nitton initiativ inriktade på EU-medborgarnas behov. Jag anser att det är viktigt att återupprätta den europeiska allmänhetens förtroende för det europeiska projektet, och för att göra detta måste arbetet koncentreras på angelägenheterna och rättigheterna hos medborgarna, konsumenterna, användarna av offentliga tjänster och företagen. Det är nödvändigt med en holistisk strategi för den inre marknaden som kan svara mot det demokratiska underskottet hos både den europeiska allmänheten och i offentliga och privata organ.

Att uppmuntra rörligheten genom att avlägsna administrativa och skattemässiga hinder, samordning av yrkeskvalifikationer, investering i gränsöverskridande projekt inom flera områden, samordning av tullverksamhet och övervakning av nationella marknader samt att utvidga roamingförordningen är exempel på åtgärder som jag anser vara nyckeln till att knyta närmare förbindelser mellan allmänheten och det europeiska projektet. Det är dock värt att ännu en gång betona att den sociala aspekten av den inre marknaden bör kompletteras med politiskt styre, genom partnerskap mellan EU och de nationella organen, och med den ekonomiska dimensionen som kommer att underlätta ekonomisk tillväxt och göra EU mer konkurrenskraftigt.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag är mycket glad över antagandet av de tre resolutionerna om en nystart för den inre marknaden som stärker styrelseformerna och företagens, tillväxtens och medborgarnas roll i denna politik. Mer än tjugo år efter undertecknandet av Europeiska enhetsakten vittnar den fria rörligheten för människor, varor och kapital i EU om framgången för en ambitiös politik i medborgarnas och tillväxtens tjänst, en politik från vilken var och en kan dra fördel varje dag. Att konstatera detta är dock inte tillräckligt, eftersom européerna förväntar sig särskilda förslag från oss för att svara på framtida utmaningar. Genom att fastslå våra prioriteringar har vi utformat en serie balanserade åtgärder som konkretiserar en tydlig politisk, ekonomisk och social modell. Denna särskilda resolution om en inre marknad för européer sätter medborgaren i centrum. Genom att uppmuntra rörlighet och utbyte, oavsett plats eller ursprung, ålder eller yrke, innebär detta betänkande ett steg mot en europeisk arbetsmarknad. Dessutom är de sociala skyddsåtgärderna som tas upp i resolutionen viktiga för att reglera denna marknad och för att stödja modellen med en social ekonomi grundad på solidaritet.

Betänkande: Cristian Silviu Buşoi (A7-0071/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det betonar EU:s behov av en ny industripolitik och regional utveckling genom att investera i regionala kluster och stödja projekt som skapar mervärde för EU. Jag röstar också för detta eftersom det främjar en inre marknad för energi genom att minska energiberoendet och skapa en mer konkurrenskraftig infrastruktur och konkurrenskraftiga priser för slutkonsumenterna.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution om en inre marknad för företag och tillväxt. Den inre marknaden är en hörnsten både för företag och konsumenter och särskild uppmärksamhet bör fästas vid små och medelstora företag som har den största potentialen för ytterligare utveckling och ökad sysselsättning. Jag stöder föredragandens åsikt att stimulans av e-handeln och upprättandet av en digital inre marknad utgör ännu en viktig aspekt av den inre marknaden. Det är en mycket komplex process med tanke på skillnaderna i skattesystemen, avtalsrätt och de olika kraven för att driva företag i EU:s medlemsstater. Arbetet måste dock fortsätta på detta område. Penningpolitiken behöver dessutom samordnas eftersom införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle göra den inre marknaden till en bättre företagsmiljö för europeiska företag.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) För att uppnå målen för Europa 2020-strategin måste den inre marknaden tillhandahålla nödvändiga villkor för en smart och hållbar tillväxt som innefattar alla. Europeiska unionens ekonomiska styre måste förbättras för att upprätta de ekonomiska villkor som krävs för företag att dra fördel av de möjligheter som tillhandahållits genom den inre marknaden och som får dem att växa och bli mer konkurrenskraftiga. Borttagande av hinder för rörlighet och samordning av institutionella bestämmelser, med målet att främja integration, ekonomisk tillväxt och europeisk solidaritet är till stor nytta för den inre marknaden. Jag röstade för detta betänkande för att bidra till ett ökat förtroende för den inre marknaden på varje nivå och avlägsna de nuvarande hindren för företagens tillträde till marknaden. En inre marknad som grundar sig på en fri och rättvis konkurrens är ett avgörande ekonomiskt reformmål för Europeiska unionen och det erbjuder EU väsentliga konkurrensfördelar i en globaliserad ekonomi.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) En inre marknad som fungerar smidigt och som grundar sig på fri och rättvis konkurrens är det huvudsakliga målet med EU:s ekonomiska reform. För närvarande är den inre marknaden splittrad, och den innehåller fortfarande administrativa och regelmässiga hinder som får negativa konsekvenser för alla företag, särskilt små och medelstora företag som inte helt och hållet kan dra fördel av alla de fördelar som den inre marknaden erbjuder. Regleringen av upphovsrättslicenser i EU har inte blivit löst, vilket får direkta konsekvenser för varumärkesförfalskning och piratkopiering. Detta leder till att företagen får minskat förtroende för e-handel och skapar en splittring i bestämmelserna om skydd av immateriella rättigheter, något som hämmar innovation på den inre marknaden. Det är särskilt viktigt att på ett ordentligt sätt ta itu med frågorna om offentlig upphandling, vilken står för 17 procent av EU:s BNP. Hittills har gränsöverskridande upphandling stått för en liten del av alla EU:s offentliga upphandlingar, eftersom små och medelstora företag har begränsat tillträde till offentliga upphandlingar. Tjänstesektorn är viktig för ekonomisk tillväxt och sysselsättning, men den inre marknaden för tjänster är fortfarande outvecklad, särskilt med anledning av luckor och svårigheter som medlemsstaterna stött på när det gäller genomförandet av tjänstedirektivet. Jag ställer mig bakom förslagen som lagts fram i kommissionens meddelande ”På väg mot en inre marknadsakt”, men jag anser att medlemsstaterna, för att säkerställa att den inre marknaden ska fungera effektivt, måste förbättra genomförandet av de EU-initiativ som redan har antagits, såsom Small Business Act, något som skulle bidra till att ta itu med många av de administrativa och regelmässiga problem som EU:s företag står inför i dag.

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. – (PL) För att upprätthålla sin ställning som världsekonomiskt ledande måste EU ständigt stödja och stimulera ekonomisk utveckling. EU:s inre marknad är av avgörande betydelse för både företag och konsumenter. Vi bör särskilt värna om små och medelstora företag som driver upp den ekonomiska tillväxten och i hög grad tillhandahåller sysselsättning. Innovativa åtgärder och hållbara finansiella instrument bör användas för att förbättra konkurrenskraften, tillgången till information och deltagande i forskningsprogram för dessa. En intressant idé är förslaget att skapa projektobligationer, något som kommer att göra det möjligt för företag att erhålla finansiering. Den digitala inre marknaden bör också utgöra en viktig del av ekonomin. Insatser för att stimulera e-handeln bör genomföras, särskilt eftersom denna bidrar till att öka den gränsöverskridande handeln. Det är också viktigt att skapa ett EU-patent och ett enhetligt system för patenttvister. Jag är övertygad om att en välfungerande inre marknad kommer att bidra till hållbar ekonomisk tillväxt, så jag stöder denna resolution.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det, för att på ett framgångsrikt sätt återuppliva EU:s inre marknad och öka den globala konkurrenskraften för hela EU och skapa nya arbetstillfällen, är nödvändigt att anta och genomföra många åtgärder för att främja en hållbar tillväxt och utveckling för företagen. Jag anser också att det är mycket viktigt att dessa åtgärder samordnas med åtgärder för regional utveckling och att dessa ska vara komplementära, för att undvika en koncentration av industrier, företag och tjänster till vissa områden medan andra mer avlägsna regioner lämnas åt sitt öde. I betänkandet berörs också en otalig mängd andra frågor som påverkar medborgarnas dagliga liv, företagens konkurrenskraft och skapandet av nya arbetstillfällen i EU, genomförandet av forskning och främjandet av ny teknik och utveckling samt ett utökande av infrastrukturen för transport, energi och telekommunikationer.

Dessutom berör betänkandet en fråga som är viktig för Litauen genom att behovet av att uppgradera energiinfrastrukturen i de östeuropeiska länderna betonas, så att de på ett framgångsrikt sätt kan kopplas till västeuropeiska energinätverk. Överkomlighet när det gäller energi för EU:s konsumenter lyfts också fram inom detta område. I betänkandet uppmuntras också till samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna för att upprätta och främja användningen av mer effektiva och renare transportsystem samt att utveckla den internationella e-handeln och förbättra betalningssystemen på nätet.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Europeiska unionen är en av världens ledande ekonomier vars motor består av små och medelstora företag. EU måste fästa särskild vikt vid dessa, eftersom de har fått känna på effekterna av den ekonomiska krisen mest av alla, inte minst på grund av att små och medelstora företag har den största potentialen för tillväxt och sysselsättning.

Det behöver därför inte sägas att EU:s arbete bör riktas mot att uppmuntra hållbar ekonomisk tillväxt. Jag röstade för detta betänkande eftersom det har förtjänsten av att slå fast de rätta prioriteringarna när det gäller att skapa en starkare inre marknad som är bättre rustad att uppfylla behoven hos EU:s företag och skapa högre tillväxt.

Jag håller alltså med om de riktlinjer som dragits upp i detta dokument, vilka enligt mig på ett aktivt sätt kan bidra till en omvandling av den inre marknaden till en innovativ miljö som främjar företag och grundar sig på digital ekonomi och effektiv fri rörlighet av tjänster. Därför håller jag med om behovet av att uppmuntra e-handeln, som i sin tur kan främja den gränsöverskridande handeln, att samordna skattepolitiken och förenkla den gränsöverskridande offentliga upphandlingen, områden på vilka EU:s små och medelstora företag ligger efter.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. – (DA) Vi röstade för betänkandet om en inre marknad för företag och tillväxt. Betänkandet innehåller många viktiga förslag till utveckling av den inre marknaden.

Vi stöder dock inte tanken att olikheter i skatterättsliga bestämmelser kan leda till betydande hinder för gränsöverskridande transaktioner eller att en samordning av den nationella skattepolitiken, som Mario Monti föreslår i sin rapport, skulle föra med sig betydande mervärde för företag och medborgare. Å andra sidan är vi för en samordning mellan medlemsstaterna för att förhindra att företagen undandrar sig skatt och gör investeringar via skatteparadis. Skattesatser bör dock förbli en fråga för medlemsstaterna att bestämma om.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för detta betänkande. För att skapa en funktionell inre marknad i vilken en hälsosam och produktiv konkurrens är regel anser jag att de åtgärder som beskrivits i detta betänkande är viktiga.

Jag håller helt och hållet med om behovet av att skapa en inre digital marknad eftersom bristen på adekvata regler i hög utsträckning påverkar EU-marknadens effektivitet, särskilt på senare tid mot bakgrund av andra länders, våra ekonomiska konkurrenters, tekniska framsteg. Vi måste beakta e-handelns enorma potential, särskilt när det gäller den gränsöverskridande handelns tillväxt och, som jag tidigare sade, den därav resulterande ökade konkurrenskraften som detta skulle föra med sig till marknaden.

Dessutom håller jag med om behovet av att agera på två andra fronter: tjänstesektorn och de små och medelstora företagen. Ett verkligt genomförande av tjänstedirektivet och en reformering av den rättsliga ramen rörande standardisering så att den utvidgas till dessa är oumbärlig. Dessutom väntar vi på förslaget till lagstiftning från Europeiska kommissionen. Slutligen måste vi, som jag har sagt i andra debatter, fastställa nya incitament och ge små och medelstora företag mer stöd. Dessa är ryggraden för vår marknad och skapare av så många arbetstillfällen.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att EU kommer att dra fördel av att alla företag, särskilt små och medelstora företag, får en förbättrad tillgång till information om det finansiella stöd till innovation som de kan ansöka om och därmed bli mer delaktiga i forskningsprogram, särskilt i offentlig-privata partnerskap som avser att bedriva forskning och innovationsprogram. Jag anser att den potential som erbjuds av dessa företag inte har utnyttjats tillräckligt. Det är därför som EU måste stödja denna sektor genom att utöka sin verksamhet, däribland på gränsöverskridande nivå, och genom att dra fördel av dessa möjligheter som nu är tillgängliga på den inre marknaden.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet om en inre marknad för företag och tillväxt eftersom jag anser att det i stor utsträckning kommer att stärka vår inre marknad till gagn för alla medborgare. I praktiken görs med detta en ansats att stärka den industriella konkurrenskraften, en hållbar utveckling och skapandet av sysselsättning.

Europeiska unionen har en unik ekonomi och stoltserar med 500 miljoner konsumenter. Genom att upprätthålla, stärka och främja EU:s inre marknad kommer detta att säkerställa en större rörlighet av varor och tjänster utan handelshinder mellan medlemsstaterna. I tider av åtstramning är det viktigt att öka tillväxten i vår ekonomi.

Jag håller med om att ytterligare åtgärder bör vidtas för att säkerställa ett adekvat genomförande av tjänstedirektivet och direktivet om yrkeskvalifikationer. Genom ett verkligt genomförande av dessa direktiv kommer EU-medborgarna att kunna resa till andra medlemsstater för att arbeta och tillhandahålla tjänster utan höga administrativa bördor. Ett av huvudmålen för EU är att ha ett område utan hinder.

Enligt betänkandet stöds också små och medelstora företag, vilka i dessa tider behöver mycket stöd.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom EU är världens största ekonomi är genomförandet av den inre marknaden nyckeln till att ge medborgare och företag en känsla av förtroende och säkerhet. Den kris som världen i allmänhet och Europa i synnerhet erfar får oss att fundera över EU:s framtid och de åtgärder som vi måste anta för att få till stånd en nystart av EU:s ekonomi. I oktober 2010 antog kommissionen meddelandet om inremarknadsakten som föregåtts av Mario Montis rapport ”En ny strategi för den inre marknaden”. Bland dess mål var genomförandet av åtgärder för att tillhandahålla företagen en starkare, mer hållbar och mer rättvis tillväxt. Det gläder mig därför att detta betänkande har antagits, eftersom det bland annat syftar till att minska den byråkratiska bördan för små och medelstora företag genom att ge dem tillgång till lån och möjlighet att investera i innovation och modernisering av tjänster, exempelvis genom att införa elektronisk förvaltning och en digital ekonomi. Dessa är grundläggande pelare i Europa 2020-strategin, vilken i hög utsträckning kommer att bidra till att göra den inre marknaden mer konkurrenskraftig och att stimulera dess tillväxt.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ännu ett betänkande från paketet för att konsolidera den inre marknaden. I betänkandet uttrycks ett skamlöst hyllande av marknaden och den fria konkurrensen, trots att vi står inför den uppenbara katastrof som orsakats av de fruktansvärda konsekvenserna av just denna politik som arbetstagare, små och medelstora företag och människor i allmänhet, särskilt i länder med svagare ekonomi i dag får erfara. Låt oss betona de exempel som givits i vissa av citaten, exempelvis inom energiområdet: ”Europaparlamentet påpekar att en väl fungerande energimarknad är en viktig förutsättning … Parlamentet understryker att den inre energimarknaden bör bidra till att upprätthålla energipriser som är överkomliga för såväl konsumenter som företag.”

Motsägelsen och falskheten är uppenbar. Man behöver bara titta på vad som händer i Portugal för att inse att liberaliseringen har lett till privatisering, höga priser för företag och konsumenter och vinster på mer än 1 miljard euro för aktieägarna i EDP, Energias de Portugal, S.A., och ett liknande belopp för Galp Energia, SGPS, S.A., och andra företag i sektorn. Samma sak skulle dock kunna sägas om sektorer som posttjänster, telekommunikationer och finanssektorn.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ännu ett betänkande i kommissionens kommunikationspaket om inremarknadsakten, vars förslag följer på Mario Montis rapport ”En ny strategi för den inre marknaden”.

Detta är ännu en lovsång till fri konkurrens, även om det skyler över innehållet för att dölja det sprängstoff som denna gåva till arbetstagarna, de små och medelstora företagen och särskilt till människor i länder med svaga ekonomier innehåller.

Låt oss titta på några exempel på vad betänkandet innehåller, särskilt när det gäller energi:

”Europaparlamentet påpekar att en väl fungerande energimarknad är en viktig förutsättning … Parlamentet understryker att den inre energimarknaden bör bidra till att upprätthålla energipriser som är överkomliga för såväl konsumenter som företag.” Dessutom behöver man bara titta på vad som händer i Portugal för att inse att liberaliseringen har lett till privatisering, höga priser för företag och konsumenter och vinster på mer än 1 miljard euro för aktieägarna för EDP, Energias de Portugal, S.A., och ett liknande belopp för Galp Energia, SGPS, S.A., och andra företag i sektorn.

Någonting liknande måste sägas om andra sektorer däribland posttjänster och telekommunikationer, för att inte nämna finanssektorn. Vi röstade därför emot betänkandet.

  Jim Higgins, Seán Kelly, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE), skriftlig.– (EN) Vi fyra ledamöter från irländska Fine Gael-partiet röstade för betänkandet om en inremarknadsakt för företag och tillväxt eftersom vi stöder resolutionens övergripande mål. Vi stöder dock inte förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB), något som vi har redogjort för i tidigare förklaringar.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I betänkandet efterlyser Cristian Silviu Buşoi en företagsvänlig inre marknad, och han lyfter dessutom helt riktigt fram de små och medelstora företagens betydelse. I en del av EU, i Skottland, har tiotusentals småföretag gynnats av den skotska regeringens bonussystem för småföretag – jag vill lyfta fram detta som ett exempel på bästa praxis för andra EU-länder.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag anser att det är viktigt att anta och genomföra många åtgärder som främjar utveckling och en hållbar tillväxt för företagen. På så sätt kan vi framgångsrikt gjuta nytt liv i EU:s inre marknad, öka EU:s globala konkurrenskraft och skapa nya arbetstillfällen. EU har idag blivit världens största ekonomi. Den inre marknaden är en hörnpelare både för företag och konsumenter. Den kan dock ge mer tillväxt och sysselsättning och vi har ännu inte sett dess fulla potential. Särskilt avseende bör fästas vid små och medelstora företag – de har störst potential att utvecklas ytterligare och öka sysselsättningen. Eftersom den inre marknaden och dess företag betyder mycket för EU-ekonomiernas framtida tillväxt är det mycket viktigt att uppmuntra en hållbar ekonomisk tillväxt. Den inre marknaden måste bli en innovativ och företagsvänlig miljö som bygger på en digital ekonomi och har en effektivt fungerande fri rörlighet för tjänster. En välfungerande inre marknad för tjänster kan potentiellt ge stark tillväxt och är därmed viktig för vår ekonomiska återhämtning. Det är endast en hållbar tillväxt som kan garantera att det skapas hållbar sysselsättning. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att säkerställa ett bra genomförande av tjänstedirektivet och direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Dessutom är inrättandet av europeiska yrkeskort i lämpliga sammanhang en idé som behöver utvärderas, eftersom sådana kort kan öka EU-medborgarnas fria rörlighet och göra det enklare för EU:s företag att rekrytera.

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det finns ett akut behov av att förbättra små och medelstora företags villkor för att förbättra EU:s globala konkurrensförmåga. Det finns otaliga exempel på att en mindre betungande byråkrati för små och medelstora företag ger ekonomisk tillväxt och stärker deras konkurrenskraft. Trots att dessa företag utgör EU:s ekonomiska motor har man inte gjort tillräckligt för att de ska kunna bedriva sin verksamhet med färre byråkratiska hinder och större effektivitet. Det pågår också en dramatisk utveckling i den digitala världen. För närvarande är EU inte särskilt konkurrenskraftigt på de elektroniska marknaderna. Vi måste därför göra allt vi kan för att stimulera e-handeln och verkligen komma någon vart med att genomföra en europeisk digital inre marknad. Viktiga åtgärder har redan vidtagits, men mer behöver göras. Och det måste ske snabbt. Jag välkomnar de insatser som har föreslagits i betänkandet för att vi ska gå framåt med denna fråga.

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. – (CS) Jag anser att betänkandet om en inre marknad för företag och tillväxt är mycket balanserat. Jag tror att genomförandet av åtgärdsförslagen kommer att stimulera tillväxten på den inre marknaden och i slutändan även medlemsstaternas ekonomier. Jag instämmer helt och hållet i betänkandets huvudprioriteringar, som att inrätta ett EU-patent och ett enhetligt system för patenttvister, betona behovet av långsiktiga investeringar i innovativa sektorer, stärka företagens och konsumenternas förtroende för e-handeln, stimulera utvecklingen av e-handel på den inre marknaden, undanröja de byråkratiska hinder som små och medelstora företag möter vid gränsöverskridande verksamhet och rationalisera förfarandet vid tilldelning av offentliga kontrakt. Eftersom jag stöder alla föreslagna åtgärder och är övertygad om att de gör nytta och är bra röstade jag för betänkandet.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Enligt Europa 2020-strategins mål ska EU skapa gynnsamma villkor för tillväxt och innovation genom investeringar och kraftfulla åtgärder på den europeiska marknaden. Europa måste värna tillväxten och främja effektiva strategier på den inre marknaden för att öka konkurrenskraften, innovationen och forskningen. Kommissionen måste säkerställa genomförandet av ett paket som garanterar att dessa mål uppnås genom åtgärder som gör att vi kan hävda oss bättre på den inhemska marknaden. Att stärka den ekonomiska styrningen i EU är därför en viktig åtgärd som gör att företagen på marknaden kan utnyttja den inre marknadens fördelar optimalt. Att införa EU-obligationer för att finansiera projekt och ett patent som gäller i hela EU är några av de inslag som fick mig att stöda resolutionen. Den inre marknaden är ett viktigt mål att uppnå. Förhållandena varierar i medlemsstaterna och EU:s uppgift måste vara att minska dessa skillnader så att alla företag i EU gagnas.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) I oktober i fjol lade kommissionsledamoten för den inre marknaden och tjänster, Michel Barnier, fram inremarknadsakten. Den består av 50 förslag för att öka tillväxten i EU. Europaparlamentet inbjöds sedan att yttra sig om avsnitten i dokumentet. I det första avsnittet diskuteras kommissionens planer på att skapa ett entreprenörsvänligt klimat. Vi måste därför gynna kreativitet och innovation med hållbar utveckling som ledstjärna, så att vi förenar internationell konkurrenskraft med främjandet av små och medelstora företag. I sin resolution ställer sig Europaparlamentet bakom kommissionens åtaganden och kompletterar dem – därför stödde jag den. Vi påminns dessutom om behovet av att stödja realekonomin mer än någonsin, särskilt genom en ambitiös industripolitik i EU. För att få till stånd en äkta inre marknad för små och medelstora företag föreslår resolutionen att bolagsformen europeiskt privaträttsligt bolag skapas. Det skulle uppmuntra till att dessa avgörande komponenter i EU:s ekonomi kan inrättas och fungera på ett gränsöverskridande sätt.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att den inre marknaden otvivelaktigt är vår viktigaste tillgång för att uppnå en global konkurrenskraft. Utan denna skulle EU inte vara en lika betydelsefull global ekonomisk jämviktsfaktor, särskilt inte i en tid då nya aktörer framträder på den globala scenen. Den inre marknadens framsteg och en ytterligare utveckling av regionerna kompletterar varandra och skapar tillsammans ett EU med makt, sammanhållning och konkurrenskraft. Här skulle jag vilja lyfta fram regionalpolitikens särskilda betydelse för integrationen av den inre marknaden. För att denna inre marknad ska vara dynamisk och kraftfull är det helt nödvändigt att samtliga EU-regioners tillgång till den förbättras.

De nya medlemsstaterna befinner sig i en särskild situation, och deras tillgång till den inre marknaden är fortfarande bristfällig. Stöd till investeringar i infrastruktur och förbättringar av denna kommer att bidra till att öka konkurrenskraften för regioner som sackar efter samt säkerställa att den inre marknaden fungerar harmoniskt. Detta kommer att bidra till att förbättra hela EU:s globala konkurrenskraft avsevärt.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet. Den inre marknaden och dess företag är viktiga för att EU:s ekonomier ska växa i framtiden. Förslaget till betänkande anger de viktigaste åtgärderna för att stärka den inre marknaden så att den bättre tillgodoser de europeiska företagens behov, något som skulle kunna öka tillväxttakten.

I syfte att göra den inre marknaden till en innovativ, företagsvänlig miljö som bygger på digital ekonomi och där den fria rörligheten för tjänster fungerar effektivt har föredraganden indelat sina prioriteringar i fyra kategorier. En välfungerande inre marknad för tjänster har en viktig tillväxtpotential och kan därigenom även stimulera vår ekonomiska återhämtning. Endast hållbar tillväxt kan garantera att det skapas hållbar sysselsättning.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Betänkandet föreslår ytterligare avreglering av energi- och postsektorn och en starkare tillämpning av tjänstedirektivet. Svepskälet är att näringslivet ska stärkas och tillväxten ökas. Man följer den nyliberala ideologin och ser administrativ reglering och skyddandet av allmännyttiga tjänster som tillväxthämmande. EU:s ledare har inte dragit lärdom av 2008 års kris. Likväl krävs en radikal kursändring för att skapa ett annat EU. Jag röstar emot betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den inre marknaden har alltid varit en av hörnpelarna i EU:s ekonomiska utveckling. Meddelandet om inremarknadsakten bygger på att politiskt ledarskap och partnerskapsprincipen är de viktigaste instrumenten för att nystarta och fördjupa den inre marknaden. Vi behöver skapa en ny dynamik i de internationella förbindelserna och i medlemsstaternas, de nationella parlamentens och de regionala och lokala myndigheternas samarbete och åtaganden, så att tillämpningen och genomförandet av lagstiftningen för den inre marknaden kan förbättras. Vi måste alla åta oss att övervaka, utvärdera och modernisera genomförandet av EU-lagstiftningen – det gäller medlemsstaterna såväl som EU:s institutioner.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) De små och medelstora företagen är en särskilt viktig motor för hela vår ekonomi. De bör få betydligt fler möjligheter att etablera sig och expandera på den inre marknaden. Detta erfordrar kapital, och små och medelstora företags tillgång till detta måste underlättas. Ännu en faktor som bidrar till att säkerställa en varaktig och hållbar tillväxt i EU:s nationella ekonomier är stöd till tjänstesektorn. Därför behövs fri rörlighet för tjänster. Den inre marknaden måste göras mer attraktiv som helhet för att bli en mer innovativ och företagsvänlig miljö.

EU behöver också en digital inre marknad för att förbättra konkurrenskraften och främja tillväxten. Alla EU-företag bör kunna gynnas av den inre marknaden, även om det är tydligt att en rad områden, som e-handel, fortfarande behöver utvecklas. Jag röstade inte för betänkandet eftersom föredraganden ville införa en ny mervärdesskattestrategi utan att gå in tillräckligt detaljerat på hur en sådan skulle fungera i praktiken.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen eftersom den inre marknaden är en mycket viktig faktor för företagen och tillväxten. Betydande uppmärksamhet bör ges till innovationer och kreativitet och till en lämplig finansieringsmekanism för detta. Innovationer är grunden för en stark och mer hållbar tillväxt, liksom för sysselsättningen. Framför allt måste vi se till att finansieringsmekanismen fungerar effektivt genom att göra det förmånligt att investera långsiktigt i innovativa och sysselsättningsskapande sektorer. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid små och medelstora företag som påverkar EU:s ekonomi mycket starkt. Den inre marknaden måste bli en bättre miljö för dessa företag och de måste få hjälp att utöka sina gränsöverskridande verksamheter och skaffa sig en bättre tillgång till kapitalmarknaderna. Administrativa och skattemässiga hinder måste undanröjas och små och medelstora företag kunna erhålla lämpligt regionalstöd från EU. Dessa företag betyder ju mycket för att förbättra de sociala banden i tätorter och glesbygd. EU:s banksektor måste ha en pluralistisk struktur för att kunna tillgodose små och medelstora företags finansieringsbehov. Det är mycket vikigt att inrätta ett tydligare ramverk för mervärdesskatten och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Jag anser att en stadga för ett europeiskt privaträttsligt bolag måste antas snarast för att göra det lättare att starta små och medelstora företag med gränsöverskridande verksamhet. Det påpekas också att offentliga upphandlingsförfaranden måste bli mer rationella. Vi måste göra det förmånligare att bedriva gränsöverskridande upphandling och säkerställa ömsesidighet mellan industriländer och stora framväxande ekonomier.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Den finansiella och ekonomiska krisen har fått EU att söka efter nya regler och system som garanterar balans och tillväxt. Mario Montis rapport har angett tonen för hur en europeisk inremarknadsakt ska se ut. Huvudmålet är tillväxt och utveckling, men även säkerhet och garantier för små och medelstora företag, investerare och konsumenter. Det måste bli lättare för alla aktörer att verka på marknaden. Min ja-röst visar inte bara att jag står bakom texten – den utgör också ett äkta åtagande gentemot medborgarna att förbättra lagstiftningen och säkerställa lika möjligheter, för såväl den offentliga som den privata sektorn, att investera och konsumera i ett ständigt växande system.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande presenterar parlamentet fem viktiga prioriteringar i syfte att konsolidera den inre marknaden för företag och tillväxt, nämligen införandet av ett EU-patent och ett enhetligt system för att lösa patenttvister, finansiering av innovation, främjande av e-handel, förbättrad tillgång till och ett större deltagande i den inre marknaden för små och medelstora företag samt effektivare förfaranden för offentlig upphandling. Jag ställer mig bakom dessa prioriteringar och röstade därför för betänkandet. Jag vill upprepa min åsikt att inrättandet av ett EU-patent och ett enhetligt system för att lösa patenttvister är oumbärliga stöd för kända tillväxtfaktorer som innovation och kreativitet på den inre marknaden. Vid sidan av dessa åtgärder anser jag att kommissionen och medlemsstaterna bör beakta hur mycket innovationsförmågan betyder för en stark och hållbar tillväxt och för att skapa nya arbetstillfällen. Tillväxten främjas bäst genom att se till att det finns en bra finansiering av innovation, särskilt genom EU-garantier för projektfinansiering.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Den inre marknaden måste nystartas och fullbordas för att uppfylla de mål som satts upp i Europa 2020-strategin, skapa mer tillväxt för företagen, däribland företag i den sociala ekonomin (kooperativ, föreningar, ömsesidiga bolag och stiftelser), skapa fler och bättre arbetstillfällen och på ett fullgott sätt slå vakt om de europeiska arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter. Jag vill ha en mer gynnsam lagstiftning för små och medelstora företag. Låt oss noggrant utvärdera hur alla nya reglerings- eller lagstiftningsåtgärder påverkar dem, så att vi kan minska deras administrativa bördor, öka konkurrenskraften och få fler kvalitetsarbeten. Vi behöver också bibehålla nuvarande hälso- och arbetarskyddsbestämmelser för arbetstagarna. Det behövs en strategi för mervärdesskatt i kommissionens förslag, eftersom medlemsstaterna måste samordna sina skatter bättre för att undvika orättvis skattekonkurrens och snedvridningar på marknaden. Jag anser att förslaget till ett direktiv om att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas förbättrar småföretagens konkurrenskraft, i synnerhet genom att minska byråkratin och de höga kostnader som uppkommer när företagen måste följa bestämmelserna i olika nationella skattesystem. Detta kan få positiva effekter på de offentliga finanserna och sysselsättningen.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) För att nystarta EU:s ekonomi och stimulera tillväxten, konkurrenskraften och hållbarheten i EU är det avgörande att en konkurrenskraftig inre marknad fullbordas och alla hinder undanröjs. Det är därför tillrådligt att anta åtgärder som stärker den inre marknaden, så att den får bättre möjligheter att tillgodose behoven hos EU:s företag, särskilt små och medelstora företag. Den inre marknaden kan därigenom bli en gynnsam miljö för innovation som bygger på digital ekonomi, med äkta fri rörlighet för tjänster.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) En inre marknad som fungerar bra är viktig för att säkerställa konkurrenskraft, skapande av sysselsättning och hållbar tillväxt i EU. Det är därför som jag röstade för min kollega Cristian Silviu Busois utmärkta betänkande, som lägger fram ett antal prioriteringar för att få den inre marknaden att fungera bättre, liksom ett antal lagstiftningsförslag för att åstadkomma detta. Vi måste påskynda införandet av ett gemenskapspatent, effektivisera upphandlingsförfarandena och tillhandahålla mer stimulans till den digitala ekonomin genom att stärka företagens och medborgarnas förtroende för e-handeln. Låt mig slutligen lyfta fram två viktiga hävstänger för tillväxten som måste användas snarast. Den första är långsiktig innovation till stöd för en ekologisk omvandling av ekonomierna. Detta kan göras genom att införa EU-obligationer, särskilt på områdena energi, transport och telekommunikation. Den andra går ut på att få små och medelstora företag att delta mer på den inre marknaden. Ett sätt är att utveckla finansieringskällorna och förbättra dessa företags tillgång till kapitalmarknaderna genom att avlägsna skattehinder vid gränsöverskridande verksamhet och genom att man ser över ramverket för offentlig upphandling och upprättar flexiblare och mindre byråkratiska förfaranden.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för. I oktober 2010 antog kommissionen meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt” för att åstadkomma en nystart av den inre marknaden. I meddelandets första del föreslår kommissionen ett antal åtgärder för att få en starkare, mer hållbar och rättvis tillväxt för näringslivet. Idag har EU blivit världens största ekonomi. Den inre marknaden är en hörnsten för både företag och konsumenter, men kan erbjuda ännu mer tillväxt och sysselsättning, och dess fulla potential har ännu inte utvecklats. Det är avgörande att uppmärksamma små och medelstora företag – dessa har bäst potential att utvecklas ytterligare och skapa nya arbetstillfällen.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Meddelandet om en inremarknadsakt tar upp frågan om politiskt ledarskap och partnerskapsprincipen som de viktigaste instrumenten för en nystart av den inre marknaden. De mekanismer som kommer att förbättra tillämpningen och genomförandet av lagstiftningen för den inre marknaden är dels dynamiken i de interinstitutionella förbindelserna, dels medlemsstaternas samarbete och åtaganden, och då avses främst nationella parlament och regionala och lokala myndigheter. Jag röstar för detta betänkande eftersom jag anser att de åtgärder som föreslagits är nödvändiga. Av dessa skulle jag vilja lyfta fram införandet av en bedömning av tillståndet för den inre marknaden i rådets vårsession, offentliggörandet av en grönbok i samverkan med civilsamhället och regionala och lokala myndigheter, offentliggörandet av jämförelsetabeller och slutligen färre fel och brister vid införlivandet av direktiv.

Både medlemsstaterna och EU-institutionerna bör engagera sig i att övervaka, utvärdera och modernisera genomförandet av EU:s lagstiftning. Det bara är då som integrationen kan lyckas. Jag vill också påpeka att regionala och lokala myndigheter bör spela en viktigare roll i enlighet med subsidiaritetsprincipen och partnerskapsprincipen.

Betänkanden: Sandra Kalniete (A7-0083/2011) - António Fernando Correia De Campos (A7-0072/2011) - Cristian Silviu Buşoi (A7-0071/2011)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde betänkandet av vår kollega Cristian Silviu Busoi, och de två betänkandena av Sandra Kalniete och António Fernando Correia de Campos. Dessa tre betänkanden framställdes efter att kommissionen lagt fram sitt förslag till en inremarknadsakt. Målet för Michel Barnier, kommissionsledamot för den inre marknaden, är att nystarta den inre marknaden, men framför allt också att föra den närmare medborgarna. Jag stöder helt och hållet detta mål. Inremarknadsakten måste ses som en möjlighet att visa medborgarna att EU:s integration, och särskilt den inre marknaden, är något som gagnar och inte missgynnar dem. Att garantera tillgång till en grundläggande banktjänst – eller mer allmänt att säkerställa kvaliteten och tillgängligheten för tjänster som är viktiga för våra medborgare – är ett steg i denna riktning.

  Giovanni Collino (PPE), skriftlig. – (IT) De tre betänkanden som Europaparlamentet lagt fram som reaktion på kommissionens inremarknadsakt tar upp frågor som är viktiga för såväl den europeiska industrin som EU:s små och medelstora företag. Att förenkla lagstiftning och byråkrati, bekämpa piratprodukter, lägga vikt vid innovation och en ökad tillgång till krediter är områden där företagen förväntar att EU ingriper eftersom detta är nödvändigt, så att de återfår sin konkurrensförmåga på de internationella marknaderna.

Men det som å andra sidan i själva verket krävs för en återhämtning och ett fullbordande av EU:s inre marknad är en enhetlig skattepolitik i unionen. Skattepolitiken ger EU:s små och medelstora företag den energi de behöver för ett uppsving, men det får inte stanna vid en inledande stimulans – företagen måste nå fram till konsolidering och tillväxt. Bristen på skatteharmonisering i EU skapar obalans mellan territorierna, exempelvis mellan nordöstra Italien och Slovenien, som konkurrerar både när det gäller skatter och ekonomisk utvecklingsnivå.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) De tre betänkandena om den inre marknaden känns inte särskilt spännande för oss. Parallellt med inslag som vi skulle kunna stödja innehåller de sådant som vi inte håller med om, exempelvis åtgärder som jag anser gynnar storföretag snarare än småföretag. När det gäller detta betänkande, av ledamoten från gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE), kommer jag dock att lägga ned min röst på grund av det fokus som trots allt läggs på innovation och främjande av tillväxt.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Den inremarknadsakt som kommissionen har föreslagit syftar till att utnyttja den inre marknadens hela potential och få EU:s ekonomi och konkurrenskraft på fötter igen efter den ekonomiska krisen. Jag röstade för parlamentets rekommendationer i fråga om kommissionens inremarknadsakt och uppmanar kommissionen att följa dessa rekommendationer för att tillse att styrelseformernas struktur förstärks, att innovation främjas och arbetstillfällen skapas, och att EU-medborgarna placeras i centrum för den inre marknaden. Vi måste arbeta tillsammans för att stärka styrelseformerna på den inre marknaden och få ett bättre samordnat politiskt ledarskap, vilket kommer att göra inremarknadsakten effektivare och återställa medborgarnas förtroende för initiativet.

Jag välkomnar denna resolution i vilken man manar till ökad uppmärksamhet på EU-medborgarnas rörlighet och jag menar också att det är mycket viktigt att man i samband med nystarten av den inre marknaden koncentrerar sig på de små och medelstora företagens behov för att på så sätt skapa förutsättningar för nya, innovativa företag att växa i EU-länderna, och då särskilt i Wales.

Betänkanden: António Fernando Correia De Campos (A7-0072/2011) och Cristian Silviu Buşoi (A7-0071/2011)

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för de tolv åtgärdspunkterna i inremarknadsakten och hoppas att kommissionen kommer att omsätta dessa till effektiva lagstiftningsåtgärder.

10. Rättelser/avsiktsförklaringar till avgivna röster: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 13.25 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

11. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

12. Lärdomar att dra för kärnsäkerheten i Europa efter kärnkraftsolyckan i Japan

  Talmannen – Nästa punkt är debatten om rådets och kommissionens uttalanden om kärnkraftssäkerheten i Europa och de lärdomar som kan dras av kärnkraftsolyckan i Japan.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag säga att det gläder mig att vi nu fortsätter den debatt som påbörjades förra månaden. Å ena sidan visar detta på situationens allvar, å andra sidan är det, bortsett från alla de känslomässiga reaktioner som den ännu kritiska situationen i Japan ger upphov till, ett tecken på att våra institutioner tänker vidta adekvata och kloka åtgärder i frågan. Samtidigt vill jag bekräfta att vi står redo att förse det japanska folket med kontinuerligt och praktiskt stöd, i form av både humanitärt bistånd och hjälp från kärnkraftsexperter. Detta redogjorde Europeiska rådet tydligt för den 25 mars.

Dessutom vill jag poängtera att det ungerska ordförandeskapet omedelbart vidtog åtgärder efter katastrofen i Japan, särskilt vad gäller verksamhet som rör riskerna med kärnenergi. Låt mig redan nu undanröja den missuppfattning som allmänheten kan tänkas ha om kärnkraftssäkerheten: Att EU först nu, i samband med en extern krissituation, skulle inse hur viktig frågan är. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Dels har det faktiskt funnits en rättsligt bindande ram i kraft avseende detta inom EU i över 25 år, en ram som justeras fortlöpande, senast genom 2009 års kärnkraftssäkerhetsdirektiv. Och dels är arbetet med att garantera kärnsäkerheten en kontinuerlig process under vilken vi stegvis förfinar kraven, drar slutsatser från händelser av det slag som nu ägt rum i Fukushima, samt regelbundet kontrollerar säkerheten vid anläggningarna. I mars meddelade rådet att EU måste agera utifrån två ståndpunkter: dels måste man kunna garantera säkerheten på plats, och dels måste man förbättra de rättsliga ramarna. En aspekt av detta mångfasetterade agerande från EU:s sida är de omfattande risk- och säkerhetsbedömningarna för kärnkraftverk i EU, de så kallade stresstesterna.

Tillämpningen av dessa, och de praktiska åtgärder som ska vidtas, måste fastställas mot bakgrund av den senaste tidens händelser och i samarbete med all tillgänglig expertis. Den europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering och dess medlemmar, de oberoende nationella tillsynsmyndigheterna, måste slutföra arbetet med att fastslå dessa praktiska åtgärder i mitten av maj, vilket gör att bedömningen av dem kan påbörjas under sommaren. Flera medlemsstater och kärnkraftsproducenter har redan fattat beslut om krav på säkerhetsöversyn av kraftverk. Mot denna bakgrund kan man mot slutet av detta år dra de första slutsatserna och offentliggöra dessa. De myndigheter som ansvarar för bedömningen kommer därför att dela med sig av stresstestresultaten till såväl allmänheten som kommissionen.

Mot bakgrund av det senare betänkandet kommer Europeiska rådet att utvärdera de preliminära resultaten i slutet av året. I enlighet med det andra, det vill säga den lagstiftningsmässiga aspekten, har rådet redan bett kommissionen att se över befintliga lagar och andra bestämmelser för säkerheten vid kärntekniska anläggningar och lägga fram förslag om hur de bör förbättras. Samtidigt måste vi fortsätta det arbete som påbörjats när det gäller förordningar och vi måste anta förslaget till rådets direktiv om hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Det är ju uppenbart att säkerhetsföreskrifterna måste utformas så att de omfattar de kärntekniska anläggningarnas hela livslängd. Som en tredje åtgärd måste vi be EU:s grannländer att delta i dessa bedömningar och höja sina säkerhetskrav.

Det är naturligtvis inte bara kärnkraften som berörs av säkerhetsfrågorna. Inte när det gäller någon energikälla – oavsett hur stor roll den spelar för att trygga energiförsörjningen – har vi råd att prioritera ett tryggande av försörjningen före säkerheten vad gäller människors hälsa och miljöskydd. Som ni vet måste vi ta hänsyn till situationen i EU just nu: att medlemsstaternas bränsleanvändning grundar sig på olika energimixer. Alla kan själva bestämma vilken energimix de vill använda. Så kommer det att fortsätta under en överskådlig framtid eftersom fastställandet av denna energimix faller under medlemsstaternas behörighet. Med hänsyn till gemensamma mål ska detta emellertid inte hindra oss från att stegvis utarbeta en gemensam energipolitik.

I år kommer vi till exempel att börja granska färdplanen för energipolitiken fram till 2050. Det innebär att vi kommer att göra en bedömning av i vilken grad olika energikällor måste bidra för att klimatmålen ska kunna uppnås, samtidigt som vi också måste uppnå våra mål avseende energipolitik, tryggad energiförsörjning, hållbarhet och konkurrenskraft. Medlemsstaterna kan alltså bestämma vilken energimix de ska ha, men i takt med att den inre marknaden integreras och sammanlänkningarna blir allt tätare så ökar också det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas energipolitik och val av energikällor. Följaktligen är det förnuftigt att även utarbeta en gemensam vision om konsekvenserna av vår energipolitik när det gäller investeringar, energipriser och lagstiftning.

I och med att kärnenergin för närvarande står för 30 procent av EU:s energiproduktion betyder detta också att inte någon av de 14 medlemsstater som har kärnkraft har råd att omedelbart stänga ned sina kärnkraftverk utan att först rådgöra med övriga medlemsstater och i samband med detta gå igenom såväl möjliga alternativa energikällor som nätverksrelaterade frågor. I ljuset av detta kommer ordförandeskapet i samband med energiministrarnas informella möte i maj arrangera ett fördjupat åsiktsutbyte i syfte att lösa problem på det här området. Sist men inte minst är det viktigt att vi också informerar allmänheten om de bakomliggande antagandena för de valda energikällorna, och om för- och nackdelarna med dessa. Jag är säker på att även dagens debatt kan bidra till detta. Tack så mycket, herr talman.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, fru Győri, mina damer och herrar! Den fruktansvärda jordbävningen den 11 mars, tsunamin som följde i dess spår, kärnkraftsolyckan som skadade de olika anläggningarna, samt det faktum att det kommer att ta mycket lång tid att reparera skadorna och få bukt med riskerna eftersom man ännu inte har fått kontroll över kärnkraftverket trots tillgång till den senaste tekniken – alla dessa händelser ger upphov till frågor om säkerheten inom energisektorn i EU och på andra håll. Den 11 mars bjöd vi därför in en högnivågrupp bestående av ministrar och företrädare för de nationella regeringarna, byggföretagen som uppför kärnkraftverken och energisektorn till ett möte den 15 mars. Energiministerrådet gjorde den 21 mars förberedelser inför Europeiska rådets möte och slutligen, den 25 mars, uppmanade rådet kommissionen och de nationella kärnsäkerhetsmyndigheterna att utföra ett särskilt stresstest och en omfattande säkerhetsutredning i syfte att garantera högsta möjliga säkerhetsnivå. Sedan dess har vi arbetat med att utforma testkriterierna.

Tillsammans med generaldirektoraten och kärnsäkerhetsmyndigheterna har jag sammanställt en katalog med testkriterier som kommer att presenteras för er och för allmänheten innan den slutligen antas. Dels handlar det om följderna av de risker som kraftverk i EU utsätts för i samband med jordbävning och översvämning, särskilt på Atlantkusten. Dels handlar det om följderna för själva kraftverken, alltså frågan om hur man kan skydda kylsystem, elförsörjning och reservströmsaggregat. Övriga testfaktorer inbegriper terrorist- och cyberattacker samt flygplansolyckor.

Vi tror att samrådet om testkriterierna kommer att slutföras, och beslut om desamma fattas, under det möte som Ensreg, europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering, har i mitten av maj. Mot slutet av året räknar vi med att ha genomfört omfattande tester i syfte att garantera högsta möjliga säkerhetsnivå i EU:s 143 kärnkraftverk. Vi har talat med regeringarna i Ryssland och Ukraina och inom några dagar kommer vi att kontakta Schweiz och Armenien samt de länder som har planer på att bygga kärnkraftverk, till exempel Turkiet och Vitryssland. Målet med allt detta är att garantera att högsta möjliga säkerhetsnivå och testkriterierna för säkerhetsutredningen tillämpas i de länder som gränsar till EU.

Vi är medvetna om att ansvaret för energimixen, och därmed även för energiteknik, kärnkraftverk och övrig teknik, vilar på medlemsstaterna. De senaste dagarna har det visat sig att medlemsstaterna önskar behålla den makten. Med andra ord tycks det inte realistiskt att med gällande fördrag och lagstiftning som grund fatta beslut om kärnkraft på EU-nivå. Emellertid verkar säkerhetstestet, som alla måste genomgå, vara medlemsstaternas gemensamma nämnare på grund av den höga säkerhetsnivå som då krävs, oavsett om staterna har kärnkraft eller inte. Ungefär 76 procent av all elektricitet i Frankrike kommer från kärnkraft, medan den siffran i Österrike är 0 procent. 14 medlemsstater använder kärnkraft och 13 stater gör det inte. I Tyskland utreder man just nu huruvida man kan förkorta livslängden för sina kraftverk. I Polen överväger man att bygga landets första kärnkraftverk och i Italien kommer man kanske att investera i ytterligare kraftverk.

Vid sidan av genomförandet av säkerhetsutredningen anser vi att införlivandet av direktivet om kärnsäkerhet i nationell lagstiftning i juli i år är av yttersta vikt. Vår plan var att år 2014 göra en utvärdering av direktivet om kärnsäkerhet, som har antagits av parlamentet och rådet och ska införlivas i nationell lagstiftning. Vi vill nu tidigarelägga detta. Vår avsikt är att i slutet av året informera er om våra synpunkter på hur direktivet kan förbättras då det i dagsläget huvudsakligen behandlar bland annat formella befogenheter och de organ som måste inrättas.

Jag vill också nämna de förslag om kärnavfall som kommissionen har lagt fram och som för närvarande debatteras i parlamentet och rådet. Även dessa kommer att bidra till de gemensamma åtgärderna för att garantera högsta möjliga säkerhetsnivåer. Vi inser att medlemsstaterna kommer att dra sina egna slutsatser av säkerhetsutredningen, men jag räknar med att den senaste tidens händelser talar sitt tydliga språk. Jag räknar med att medlemsstaterna kommer att acceptera säkerhetsbedömningen, säkerhetsnormerna och de åtgärder som experter bedömer som nödvändiga och i praktiken genomföra allt detta i sina länder och i sina kärnkraftverk. I mitten av maj kommer vi att meddela er när vi förväntar oss att kunna lägga fram ett förslag om stresstester och de testkriterier som tagits fram på arbetsnivå.

  Corien Wortmann-Kool, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill för min grupp tacka kommissionsledamot Günther Oettinger för att han tog sig an frågan om kärnsäkerhet omedelbart efter katastrofen i Japan. Detta arbete är mycket viktigt för våra medborgares säkerhet, eftersom kärnkraftskatastrofen i Japan har visat att vi måste se över våra kärnsäkerhetsnormer.

Detta är en viktig uppgift för dig, och för rådet, eftersom vi i EU är ömsesidigt beroende av varandra när det gäller kärnsäkerhet. EU behöver ett stresstest för samtliga kärnkraftsanläggningar och kriterierna måste som sagt vara samordnade. Vi behöver en objektiv och öppen rapport – det vill säga, en offentlig rapport – om stresstestet, vars utgångspunkt måste vara högsta möjliga säkerhetsnivå.

Jag hoppas att du, herr talman, och medlemsstaterna arbetar för fullt med detta samordnade tillvägagångssätt så att vi kan vara säkra på att en högsta säkerhetsnivå gäller. Om en medlemsstat inte skulle godkännas i stresstestet så måste du och rådet se till att medlemsstaten i fråga förbinder sig att omedelbart vidta åtgärder. En sådan åtgärd skulle kunna innebära en tillfällig eller till och med permanent stängning av ett kärnkraftverk. Det är viktigt att detta även gäller de kärnkraftverk som ligger strax utanför EU:s gränser eftersom dessa ibland påverkar våra medborgare mer än vad kärnkraftverk inom EU gör. Var uppmärksamma på detta.

Vi måste grundligt granska eventuella åtgärder och risker. Kärnkraften är en energikälla som vi inte utan vidare kan välja bort eftersom den står för en stor del av vår energiförsörjning och bidrar till att koldioxidutsläppen minskar. Vi måste dock tänka i nya banor vad gäller vår framtid och förnybara energi, och dessutom kraftfullt fortsätta att utveckla energieffektiviteten.

  Marita Ulvskog, för S&D-gruppen. – Herr talman! Kärnkraft är en energikälla som skiljer sig från andra. På extremt kort tid kan den åstadkomma extremt stora skador på länder, människor och framtida generationer. Därför är jag glad att det tycks finnas en stark och bred uppslutning när det gäller kärnkraften och säkerhetsfrågorna i Europaparlamentet. Jag hoppas att det också ska resultera i klara och tydliga, breda, gemensamma beslut.

Kärnkraften kan inte regleras och övervakas enbart på nationell nivå. Kärnkraften känner inga nationella gränser, men inte heller några europeiska gränser. Därför måste säkerhetsdiskussionen och säkerhetsarbetet ha en väldigt vid dagordning. Det är viktigt att vi mot den bakgrunden tar ett så enigt beslut som möjligt och för en gångs skull bortser från att vi tycker lite olika i kärnkraftsfrågan. Här handlar det om ett gemensamt intresse, på kort sikt och på lång sikt: säkerhetsintresset.

I ett längre perspektiv så visar situationen på det ohållbara läget för vår nuvarande energiförsörjning. Vi har inte en tillräckligt diversifierad energimix. Satsningarna på förnyelsebar energi och energieffektivisering måste gå från ord till handling. Vad vi behöver är inget mindre än ett paradigmskifte i energipolitiken, men det är inte vad den här resolutionen ska handla om. Det måste vara början för en nystart för omställningen av vårt energisystem i hållbar riktning, och naturligtvis beredskap för en strategi som också fasar ut kärnkraft. I en del fall i närtid, i andra fall på längre eller medellång sikt.

  Lena Ek, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! De tragiska händelserna i Japan har inte bara avslöjat fel och brister i de japanska reaktorerna. Det som hände i Fukushima har också avslöjat tillkortakommanden i det internationella kontrollsystemet för kärnkraftverk. Många EU-medborgare är i dag bekymrade över kärnsäkerheten i EU och det är därför viktigt att vi gör en omfattande omprövning av strategin när det gäller kärnsäkerhet.

Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa menar att de stresstest som rådet har föreslagit inte har tillräcklig tyngd. Testen bör inte komma att handla endast om teknik och geografi – hela säkerhetskulturen, liksom beredskapen att vidta åtgärder vid mångfasetterade katastrofscenarion, bör också testas. Dessutom är det av absolut yttersta vikt att testen blir obligatoriska och bygger på gemensamma och öppna kriterier.

Alla inser säkert att vi inte kan låta regeringar och nationella myndigheter själva ansvara för testen. Stresstesten bör i stället utföras av oberoende experter och med full insyn. Alla uppgifter bör offentliggöras under överinseende av kommissionen.

(Applåder)

I dagsläget är detta det enda alternativet för att stresstesterna ska vara trovärdiga. IAEA bör också utföra en grundläggande översyn av EU:s lagstiftning om kärnkraftssäkerhet. Vi ska ha Europastandarder och strikta krav. Kommissionen har här ett ansvar, men också rådet måste kliva fram och axla sitt ansvar. Avslutningsvis är det viktigt att vi lär oss mer om alternativa energikällor och energieffektivitet. Det är dags att fatta beslut om bindande mål.

(Applåder)

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Oettinger! Ni vet redan att jag inte litar på era stresstester. Jag vill gärna kort förklara varför det förhåller sig så. Enligt min mening är det inte vettigt att de nationella myndigheterna och tillsynsorganen får ansvara för att definiera testkriterierna och utvärdera resultaten. Hittills har de ensamma haft ansvaret för att övervaka och testa kärnkraftverken i EU.

Medlemmarna i dessa organ är som ”en enda stor familj” som alla gladeligen garanterar att de andras kärnkraftverk har varit, är, och alltid kommer att vara säkra. Tror ni verkligen att de nationella tillsynsmyndigheterna plötsligt kommer att inse att de fram till nu har gjort ett undermåligt jobb och varit alltför överseende? Jag tror inte det, Günther Oettinger, och du har ännu inte förklarat för mig hur du ska kunna garantera att hela detta övervakningssystem plötsligt kan bli oberoende.

Att stresstesten är av frivillig karaktär är ytterligare belägg för att vi inte kan ta dem på så stort allvar som vi skulle vilja. Men du har fortfarande tid att modifiera planerna och förse oss med garantier för att oberoende experter kommer att kunna kontrollera anläggningarna. Du kan lämna garantier för att allt kommer att bli testat och att vi inte bara kommer att få pappersrapporter från det system som jag med rätta beskrev som en enda stor familj – en familj bestående av individer som har känt varandra och varit vänner i årtionden och som alltid har godkänt höga risknivåer.

Jag vill tydliggöra för dig att vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen räknar med att stresstesten kommer att utformas på ett sätt som visar vilka kärnkraftverk som faktiskt inte längre kan godkännas och vilka som bör kopplas bort från kraftnätet först. Om stresstesten verkligen ska kunna innebära en kursändring för EU så får det vara i form av grundplåten till en tidsplan för en avveckling som påbörjas nu och, om saker och ting fungerar väl i EU, kan avslutas omkring år 2025.

Jag skulle vilja be dig om en sak, Günter Oettinger. Under de senaste dagarna har du gett ett antal intervjuer och i bland annat Tyskland förklarat att du känner till vilka kärnkraftverk som inte kommer att klara dessa stresstest och att du är säker när det gäller några av dem. Var snäll och offentliggör namnen på dessa kraftverk. Om det gäller till exempel Fessenheim, ett kraftverk som enligt det franska tillsynsorganet saknar tillräckligt skydd mot översvämning och jordbävning, så bör du offentliggöra namnen på de platser som utgör en risk. Det skulle öka allmänhetens förtroende för din politik.

(Applåder)

  Giles Chichester, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka rådets ordförande och kommissionsledamoten för deras uttalanden. Deras måttfulla innehåll står i kontrast till vissa andra inlägg. Först av allt ska vi komma ihåg att det är en milsvid skillnad mellan 50 år gamla reaktorer i Japan och de nya modeller som förbereds i Europa – en milsvid skillnad. Vi ska också komma ihåg att det är en milsvid skillnad mellan de seismiska risker som föreligger i Japan och de risker som föreligger i Västeuropa. Framför allt måste vi vara absolut säkra på vad som hände innan vi vidtar åtgärder för att se över vad vi gör och vad vi planerar att göra.

Man håller på att utforma moderna reaktorer som kan stå emot risker som var otänkbara för 20 eller 50 år sedan. Det gläder mig att se att Rebecca Harms håller med mig.

(Häcklande från Rebecca Harms)

Rebecca Harms, det där var ohövligt, och du tar upp min talartid.

Det finns ett förslag om ett moratorium. Jag är emot det eftersom det skulle vara att agera förhastat utan vetenskapliga belägg. Vi måste ta reda på vad som har hänt innan vi vidtar några åtgärder för att förändra den redan imponerande säkerhetskultur som vi har i Europa. Jag håller med om att vi behöver förstärka vår säkerhetskultur, men låt oss inte agera förhastat.

  Sabine Wils, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Det har nyligen hållits demonstrationer i Tyskland där 250 000 personer krävde ett omedelbart stopp för kärnkraften och en övergång till hundraprocentigt förnybar energi. Båda dessa saker är möjliga.

Efter Tjernobyl och Fukushima står det klart att kärnkraft alltid kommer att innebära en risk för exponering. Därför måste det vara obligatoriskt att standarderna för kärnsäkerhet i hela Europa ska bygga på den bästa teknik som finns tillgänglig. Trots att rådets direktiv om kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar antogs 2009 är de befintliga säkerhetsstandarderna fortfarande i bruk i medlemsstaterna.

Därför behöver vi snarast se över detta direktiv i samarbete med parlamentet enligt medbeslutandeförfarandet som inte är baserat på Euratomfördraget. Jag vill se ett initiativ som omfattar så många som möjligt av partigrupperna i parlamentet och som uppmanar rådet och kommissionen att sätta ihop ett förslag till ett direktiv i detta hänseende. Jag anser att hela Europa behöver fasa ut kärnkraften.

  Niki Tzavela, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag instämmer med det som har sagts hittills och att vi måste tänka på moratoriet i morgon, precis som Giles Chichester föreslog.

Jag skulle också vilja tillägga följande: vi är på väg in i en ny era, en ny värld. Alla naturkatastrofer som har ägt rum under 2000-talet har varit enorma katastrofer: enorma bränder, enorma jordbävningar och enorma flodvågor. Hur ska vi kunna skydda oss från, och undvika, det hot från kärnkraften som dessa katastrofer medför? Det är tydligt att vi också riskerar enorma dödssiffror till följd av dessa katastrofer.

Här i parlamentet fördömer vi brott mot mänskligheten. Jag anser att Tokyo Electric Power Company begår en ny form av brott mot mänskligheten genom sin effektivitet som företag: ingen öppenhet, inga försiktighetsåtgärder, och ingenting görs för de arbetare som kämpar mot problemet. Jag uppmanar er alla att tänka över den här nya formen av brott mot samhället som vi kommer att stå inför under 2000-talet.

  Pilar del Castillo Vera (PPE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi behöver energi för att kunna äta, resa, studera, bota sjukdomar och mycket annat. Den energin har alltid kommit från många olika källor. I vissa fall har den kommit från de allra äldsta källorna, som vattenkraft, fossila bränslen och även kärnkraft, medan den i andra fall har kommit från de allra mest moderna källorna, som till exempel förnybara energikällor. Dessutom utvecklas tekniken för att öka säkerheten, i vissa fall, eller för att erbjuda större effektivitet, som i fallet med de förnybara energikällorna.

Det finns också forskning som ännu inte har tillämpats, som till exempel lagring av koldioxid, eller den forskning som förväntas – och kommer att – leda oss till fusionsenergi. Allt detta är nödvändigt, mina damer och herrar, eftersom människan har levt, verkat och utvecklats med utgångspunkt från en ständig förbättring av de resurser man använder och den forskning som har gjort detta möjligt. Kommunikation, energi, medicin och studier bygger alla på detta: kontinuerlig förbättring av alla våra resurser.

Tsunamin och den jordbävning som orsakade den ledde nyligen till allvarliga skador för Japans befolkning, inklusive dödsoffer, saknade personer och materiella förluster, liksom betydande skador på kärnkraftverket i Fukushima. Med detta i åtanke är vår uppgift att förbättra säkerheten.

I morgon kommer parlamentet att rösta om ett gemensamt resolutionsförslag, som en stor majoritet av partigrupperna är överens om. Det ger uttryck för det som förenar oss, inte det som skiljer oss åt. Jag vill be alla grupper att förbli lojala mot innehållet i förslaget och att inte låta egna intressen stå i vägen för det gemensamma intresset eller för det gemensamma synsätt som vi har uppnått när det gäller det här förslaget. Det är vårt ansvar i morgon.

  Teresa Riera Madurell (S&D). – (ES) Herr talman! Först och främst vill jag uttrycka min varmaste sympati med offren och med de familjer som har evakuerats på grund av kärnolyckan.

Det vi kan lära oss av den här olyckan är att säkerhetsåtgärderna omedelbart måste stärkas. Säkerhet omfattar dock även mänskliga resurser. Vi måste säkerställa högsta möjliga utbildningsnivå för den personal som arbetar inom sektorn. Vi måste garantera optimala arbetsförhållanden. Att skapa ett utmärkt ramverk för utbildning och arbete är en uppgift som kan skötas inom de europeiska institutionerna.

Jag vill också lyfta fram de åtaganden som gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D) har gjort i sin energiplan för Europa och som utgör ett starkt ställningstagande för förnybara energikällor, infrastrukturer, energieffektivitet och eltransporter. I samband med detta anser jag också att vi borde ta upp debatten om kol på nytt, eftersom detta är vår enda inhemska fossila energikälla.

  Fiona Hall (ALDE). – (EN) Herr talman! Det är inte tillräckligt att genomföra stresstester på de tekniska standarderna. Det handlar inte bara om jordbävningar. Problemet i Japan var att flera händelser samverkade: översvämning, externt strömavbrott och avbrutna kommunikationer. Vi har sett att ett problem leder till ett annat och att själva radioaktiviteten på anläggningen i Fukushima nu i stor utsträckning hindrar det säkerhetsarbete som måste fortgå där.

En kärnolycka är inte en linjär händelse: konsekvenserna sprider sig utåt på samma sätt som den radioaktivitet som fortfarande läcker ut i havet. Det är därför avgörande att de föreslagna stresstesten tar hänsyn till de mångsidiga, komplexa och geometriska konsekvenserna av en katastrofhändelse.

Herr kommissionsledamot, som du sade har medlemsstaterna rätt att själva besluta om sin energimix, men det är du som har ansvaret för kärnsäkerheten. Håller du med om att medlemsstaterna bör införa ett moratorium för planering och beställning av nya kärnkraftverk? Vad tänker du föreslå för att se till att regeringar och investerare nu i stället inriktar sig på hur vi kan skapa ett större engagemang i energieffektivitet och förnybara energikällor?

  Claude Turmes (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, Günther Oettinger, mina damer och herrar! De dramatiska händelserna i Japan har visat oss att det enda fullständigt säkra kärnkraftverket är ett som aldrig har byggts eller ett som har lagts ned. Det är de enda som är helt säkra. Efter händelserna i Japan vet vi att alla andra påståenden är falska. Medborgarna i Europa vet det, och därför vill de se ett starkt gensvar från oss. Det enda svar vi kan ge är att vår vision är att utveckla ett Europa som är helt och hållet baserat på förnybar energi.

Vi kan gradvis börja att omsätta denna vision i praktiken genom en kombination av energieffektivitet i hemmen, inom transportsektorn, industrin och elproduktionen, ett brett utbud av förnybara energikällor samt användning av naturgas som ett övergångsbränsle. Günther Oettinger, du är i färd med att göra upp en färdplan för energi 2050. Vår fråga till dig är: är du beredd att samarbeta med oss kring en vision av det här slaget? Är du övertygad om att färdplanen för energi 2050 bör användas som utgångspunkt för en diskussion, inte bara med experterna utan också med de europeiska medborgarna, om en annorlunda framtid för energin i Europa?

  Konrad Szymański (ECR). – (PL) Herr talman! Om vi i dag måste lära oss en läxa efter det som har hänt i Japan så bör vi göra det med försiktighet. Vi måste koncentrera oss och tänka efter noga. Att röra oss bort från kärnkraften eller att införa orealistiska krav för denna sektion av vårt energisystem kommer inte att lösa ett enda problem. Strax bortom våra gränser kommer fler kärnkraftverk att byggas, och de kommer inte att omfattas av våra säkerhetsstandarder eller övervakas av våra tillsynsmyndigheter. I Kaliningrad och Vitryssland pågår redan i dag utvecklingar av det här slaget för att tillgodose efterfrågan från Centraleuropa. Utflyttningen av kärnkraft från EU kommer att göra våra insatser illusoriska. Samtidigt kommer de att slå mot vårt energisystems konkurrenskraft och därigenom mot vår ekonomi och industri. För femtioelfte gången: ekologiska planer kommer att gynna våra konkurrenter, i synnerhet Ryssland. Om vi i dag ska höja de standarder som vi kräver för kärnkraften måste vi därför ha en garanti för att den elektricitet som produceras av reaktorer utanför våra gränser kommer att underkastas samma rigorösa kriterier.

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). – (CS) Herr talman! Det finns flera möjliga slutsatser som vi kan dra av katastrofen i Japan. Först och främst bör energisektorn stå under statlig kontroll, och det ska finnas pålitliga reservanläggningar för varje kärnkraftverk, som ska vara placerade tillräckligt långt bort. Företaget TEPCO har uppträtt oansvarigt. För det andra ska vi stödja miljön på alla sätt som går och säga ifrån åt de gröna panikspridare som länge har utsatt Europa för utpressning. För det tredje behöver vi förändra stämningen inom parlamentet och kommissionen. En ociviliserad atmosfär har länge fått råda inom Europaparlamentet, och vi behöver en kommission bestående av modiga män och kvinnor som har pionjäranda och inte är rädda för nya lösningar. Vi behöver inte folk som skyller på varandra och som i likhet med en viss sorts skalbagge rullar en boll av småaktiga personliga intressen framför sig, till och med när det gäller EU:s ställningstaganden.

  Peter Liese (PPE). – (DE) Herr talman, Günther Oettinger, mina damer och herrar! Jag stödjer det gemensamma resolutionförslaget fullt ut. Vi sänder två specifika budskap till de personer som har ansvarsställningar inom medlemsstaterna och till Europas befolkning. Vi behöver gemensamma regler för att skydda oss mot kärnolyckor inom hela Europa. Tiden för en trångsynt inställning till kärnsäkerhet är för länge sedan förbi. Två äldre kärnkraftverk i Tyskland, 180 km från Strasbourg, har tillfälligt stängts ned och kopplats bort från nätet. Omkring 100 km härifrån, i Fessenheim, finns en reaktor som såvitt vi vet inte är ett dugg säkrare än de två kraftverken i Tyskland som har kopplats bort från nätet som ett resultat av händelserna i Japan.

Detta exempel visar tydligt att vi behöver gemensamma kriterier på en mycket hög nivå. Vi har den juridiska grunden på plats, och frågan om hur långt vi ska gå med den befintliga juridiska grunden kommer alltid att vara en politisk fråga. Vi måste gå betydligt längre än vi har gjort tidigare.

Det andra budskapet är att oavsett de beslut som fattas inom medlemsstaterna – och vissa kommer att koppla bort kärnkraftverk från nätet snabbare än andra – bör vi inte ersätta den förlorade energin med ytterligare gasimporter från till exempel Ryssland. Styckena 21 och 22 visar den riktning vi bör gå i. Vi behöver mer förnybar energi och ökad energieffektivitet. Günther Oettinger, före händelserna i Fukushima sammanställde du en handlingsplan för energieffektivitet. Den utgjorde ett viktigt steg framåt, och nu är behovet av att omsätta den i praktiken ännu mer akut.

Personligen håller jag med majoriteten i parlamentet om att vi behöver bindande mål. Vi bör inte längre använda fossila bränslen. Vi behöver jobb inom handel och industri. Energieffektivitet är kostnadseffektivt, och därför behöver vi snarast göra framsteg inom det området.

  Catherine Trautmann (S&D). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kärnkraft är en kolfri energikälla, men också en övergångsenergikälla som är beroende av ändliga resurser. Den är också en potentiellt farlig energiform. Den uppenbara prioriteringen efter Fukushima är att se över säkerheten vid våra kärnkraftverk. Dessa stresstester måste utföras på ett så samordnat sätt som möjligt, på EU-nivå och eventuellt också i det omedelbara grannskapet utanför unionen, av oberoende enheter som arbetar i enlighet med de allra striktaste standarderna och med största öppenhet.

Vidare kräver kampen mot klimatförändringarna en sammanhängande och ambitiös politik. Även om kärnkraften innebär att vi släpper ut mindre koldioxid i atmosfären för att producera den elektricitet vi behöver, får vi inte bli beroende av den. I länder som Frankrike, där man producerar kärnkraft, är en minskad andel en förutsättning för alla omfattande beslut. Denna process innebär att vi måste fördubbla våra insatser när det gäller att spara energi och öka andelen förnybar energi, som på medellång och lång sikt kommer att kunna täcka nästan hela vår konsumtion. Detta handlar om säkerheten vid våra kärnkraftverk, men det måste också handla om försörjningssäkerheten inom hela EU, så att inget land hamnar i ekonomiska svårigheter.

För att uppnå sann solidaritet krävs slutligen att vi skapar en energigemenskap.

  Corinne Lepage (ALDE). – (FR) Herr talman! När det gäller säkerheten vill jag förstås mer än gärna stödja alla de förslag som mina kolleger i parlamentet har lagt fram när det gäller vikten av oberoende för de personer som ska ansvara för stresstesterna och tanken att dessa regler ska formuleras på gemenskapsnivå.

Men låt oss inte lura oss själva. Vi har en del gamla kärnkraftverk som har utformats utan hänsyn till ackumulerade risker, och det innebär att oavsett om vi genomför stresstester eller inte kommer vi aldrig att få fullständig säkerhet inom de befintliga kärnkraftverken. Detta måste vi vara fullt medvetna om. Vidare tror jag inte att de flesta europeiska medborgare i dag accepterar tanken på att betala priset för en kärnolycka i Europa. Det är en lyx som vi inte har råd att unna oss, och det måste vi vara fullt medvetna om.

Därför måste vi organisera utfasningen av kärnkraften med hänsyn till våra ekonomiska behov, våra behov vad gäller sysselsättning, vår industriella kapacitet och kravet på att inte öka våra utsläpp av växthusgaser. Jag tror att vi alla är medvetna om detta.

Hur ska vi då gå tillväga? Vi ska använda oss av det stora europeiska projektet att fasa ut kärnkraften. Claude talade om 15 år. Jag anser att det är väldigt optimistiskt och tror att det kommer att ta lite längre tid. Trots det är det här ett fantastiskt projekt som skulle kunna mobilisera européerna och återställa deras förtroende för oss och för institutionerna, därför att efter Fukushima är detta fortfarande en trotshandling gentemot de offentliga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna. Det måste vi vara medvetna om.

(Fråga (blått kort) till Catherine Trautmann i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja be Catherine Trautmann att svara på en fråga. I Frankrike finns det ett system av oberoende tillsynsmyndigheter som gör ett mycket bra jobb. Tror du att den franska modellen skulle kunna tillämpas inom hela Europa, med en europeisk tillsynsmyndighet som bygger på det franska systemet?

  Catherine Trautmann (S&D). – (FR) Herr talman! Jag vill tacka min kollega Paul Rübig för denna fråga. Jag tror att den franska tillsynsmyndigheten faktiskt är oberoende – hans förslag vittnar om det. Med tanke på logiken i det jag nämnde om den europeiska energigemenskapen anser jag att vi bör ha en oberoende tillsynsmyndighet på europeisk nivå och ställa sådana tillsynsmöjligheter till förfogande att tillsynsmyndighetens arbete kan garanteras vara oberoende och att tillsynsmyndigheten har verklig kompetens.

(Fråga (blått kort) till Catherine Trautmann i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Corinne Lepage (ALDE). – (FR) Catherine Trautmann! I det här fallet så är det en oberoende myndighet på pappret, ja. Men med tanke på dess sammansättning och det faktum att det inte finns någon mångfald bland de personer som sätter ihop den, så finns det ärligt talat en hel del frågor att ställa.

  Catherine Trautmann (S&D). – (FR) Herr talman! På nationell nivå kan man alltid ifrågasätta sammansättningen, och från den synpunkten instämmer jag med kommentaren från Corinne Lepage. Jag tror att det snart kommer en tid då mångfalden kan garanteras i större utsträckning, men i vilket fall som helst vill jag inte ifrågasätta ärligheten i det arbete som utförs av människor som samvetsgrant har tagit sig an uppgiften. Jag tänker då särskilt på André-Claude Lacoste.

  Evžen Tošenovský (ECR). – (CS) Herr talman! Nu har vi i flera veckor hållit andan och följt den oerhörda kamp som förs i Japan mot effekterna av den enorma jordbävningen och den efterföljande tsunamin. Jag beundrar också japanernas sätt att hantera situationen, något som hittills inte har nämnts här.

Människor lär sig alltid av katastrofer. Händelser som denna har alltid lett till tekniska förbättringar och säkerhetsåtgärder. Folk slutar inte att flyga efter stora flygkatastrofer. Pålitligheten och säkerheten förbättras. Det är viktigt att samla all erfarenhet från drift av kärnkraftverk efter katastrofen i Japan. Vi måste utvärdera detta extrema naturliga stresstest korrekt och få ut så mycket erfarenhet som möjligt för att vidta tekniska åtgärder och säkerhetsåtgärder. Kärnkraftverk måste vara kapabla att stå emot extrema naturkatastrofer.

Vi måste också lära oss av nödförfarandena, eftersom även dessa är en del av kraftverkens drift och säkerhet. Politikerna måste avhålla sig från snabba och enkla bedömningar. Det är rimligtvis klokt att ha maximalt antal upprepade verifikationer för kärnkraftverk. Erfarenheten från Japan utgör ett tillfälle till ansvarsfull utvärdering av de befintliga säkerhetsstandarderna, utan onödiga politiska spel för gallerierna.

  Herbert Reul (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi vet alla att det finns väldigt olika åsikter både inom medlemsstaterna och här inom partigrupperna när det gäller frågan huruvida vi ska ha kärnkraft eller inte.

Debatten i dag har visat att åsikterna också går isär inom de enskilda grupperna. Å andra sidan har det inträffat en katastrof i Japan som utgör ett enormt problem. Vi har inlett en debatt i det ämnet, och jag anser att resolutionen ger oss ett viktigt tillfälle att i dag och i morgon betona en specifik fråga, nämligen huruvida vi kan höja våra säkerhetsstandarder gemensamt och huruvida vi kommer att kunna införa ökade EU-befogenheter av vad slag det vara må, eller ett ökat europeiskt samarbete.

Även om det finns mycket i resolutionen som jag inte gillar anser jag att mina kolleger har gjort ett utmärkt jobb, eftersom de har producerat en text som i högre grad betonar säkerheten och det europeiska samarbetet. Därför vill jag fråga om det inte är hög tid att vi griper det tillfälle som dagens och morgondagens debatt utgör för att bordlägga frågan huruvida vi ska avveckla kärnkraften eller inte, eller huruvida vi är entusiastiska eller oentusiastiska anhängare av kärnkraft, och i stället betonar detta. Jag skulle önska att vi alla kan komma överens om att inte lägga fram de inkomna ändringsförslagen för omröstning i morgon – jag skulle bara vilja se dem presenterade – och i stället koncentrera oss på att rösta med stor majoritet, eller till och med enhälligt, för ökad säkerhet och ökade EU-befogenheter. Därmed skulle vi göra mer för Europaparlamentets rykte och för processen att dra slutsatser av händelserna i Japan än om vi fortsätter med de dispyter som vi alltid har. Kanske kan vi skjuta upp dem till nästnästa vecka. Jag vill be er att fundera över om vi skulle kunna pröva detta.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen)

  Rebecca Harms (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, Herbert Reul! Ni vet att jag alltid har gett mitt stöd för högre säkerhetsnivåer inom kärnkraftsindustrin. När det gällde direktivet om kärnsäkerhet som antogs för två år sedan hade jag ytterst liten framgång. En stor majoritet av parlamentet var emot de högsta säkerhetsstandarderna. Talet om en ny känsla av ömsesidig tillit ställer oss inför ett annat stort problem. Parlamentet kan inte komma med något bidrag till den här debatten. Om det råder någon tvekan kommer besluten om kärnsäkerhet och stresstester att fattas av rådet och Euratom. Parlamentet kommer att utestängas från processen. Vi får i allmänhet chansen att uttrycka vår åsikt, men om den får någon inverkan eller inte avgör gudarna. Om ni nu säger att vi ska agera mot det gamla Euratomfördraget i framtiden och säkerställa konsultation och öppenhet inom alla områden som rör säkerheten, då kan vi kanske nå fram till en bättre förståelse.

  Herbert Reul (PPE). – (DE) Herr talman, Rebecca Harms! Jag förstod inte riktigt frågan eftersom det inte var någon fråga. Detta är inte något negativt, eftersom jag har ansträngt mig och kommer att fortsätta att anstränga mig för att ta detta tillfälle i akt. Du vet att vi har diametralt motsatta ståndpunkter i denna fråga.

Det skulle sända en viktig signal, oavsett frågan om befogenheter, om vi kunde enas med stor majoritet i frågan om ökad säkerhet. Resolutionen täcker ett antal områden, många fler än som redan har antagits och många fler än jag var beredd att gå med på. Det är sant och du har helt rätt. Men, om vi kan lyckas komma överens om mer säkerhet och mer EU skulle vi sända en signal till medlemsstaterna. Om vi genomför detta i morgon med utgångspunkt från en dispyt, eftersom vi har olika ståndpunkter när det gäller frågan huruvida kärnkraften bör avvecklas eller inte, då får det troligen ingen större effekt. Det är allt jag ber om, varken mer eller mindre.

  Giles Chichester (ECR). – (EN) Herr talman! Jag finner det djupt förolämpande att Rebecca Harms häcklade mig utan mikrofon och viftade med sitt blåa kort mot min kollega, Herbert Reul. Ska jag inte få lika behandling?

(Fråga (blått kort) till Herbert Reul i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Michael Cramer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, Herbert Reul! Jag vill fråga om din personliga ståndpunkt har ändrats över huvud taget. Tröjan som jag har på mig i dag är 30 år gammal. På den tiden demonstrerade vi mot kärnkraften. De så kallade experterna sade till oss att det fanns risk för en olycka vart tiotusende år. Chefen för Potsdams institut för forskning om klimateffekter, Hans Schnellhuber, sade nyligen i en intervju i Die Zeit att detta är sant. Om man dividerar tio tusen år med de 400 kärnkraftverk som finns i världen får man resultatet 25. Därför kan vi förvänta oss att en reaktorolycka kommer att inträffa vart tjugofemte år. Först var det Tjernobyl, sedan Fukushima. Var blir det nästa gång?

Har du ändrat inställning på den här punkten? Tror du fortfarande att kärnkraftverk är säkra, eller delar du min åsikt att Zwentendorf är det enda säkra kärnkraftverket i världen?

  Herbert Reul (PPE). – (DE) Herr talman! Naturligtvis har min åsikt ändrats, men inte i grunden. Är det så illa att inte ändra sin syn på en sak? Min åsikt har dock ändrats en hel del, och jag hoppas att ni har lagt märke till det. Jag har förklarat att jag tänker rösta för den här resolutionen om den får vara som den är. Detta är en stor förändring jämfört med mina tidigare åsikter. Ni kan betrakta det som tillfredsställande eller otillfredsställande. Jag står för vad jag har sagt. Det vore bra om vi kunde anta den här resolutionen enhälligt.

  Jo Leinen (S&D). – (DE) Herr talman! Ni har hört vad ordföranden för utskottet för industrifrågor, forskning och energi har sagt. Jag talar nu i egenskap av ordförande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och skillnaden kunde inte vara större. Att vi behöver högsta möjliga säkerhetsnivå för samtliga kärnkraftverk säger sig självt. Det är vi alla överens om. Günther Oettinger, ditt stresstest utgör ett viktigt första steg, men det räcker inte på långa vägar. Jag anser också att vi behöver tänka över vårt tillvägagångssätt och komma fram till ett nytt sådant som går mer på djupet och är betydligt mer fundamentalt. Det är därför som vi, utöver de högsta säkerhetsstandarderna i EU, även behöver en handlingsplan för att avveckla en riskfylld teknik som vi inte kan rättfärdiga att använda inom den tätbefolkade kontinenten Europa.

Herbert Reul, du och de övriga får helt enkelt lov att gå med på det. Dina kolleger i Berlin har gjort betydligt större framsteg än du har gjort här i Strasbourg och i Bryssel. De har förmodligen nått fram till en vändpunkt, medan du fortfarande sitter fast i dina gamla idéer. Jag hoppas att vi kan komma fram till en formulering, ett scenario och en strategi för att avveckla kärnkraften. Günther Oettinger, den handlingsplan som du ska framställa i juni i år skulle kunna utgöra ett utmärkt tillfälle att uppnå detta. Efter stresstesterna måste du också ge oss din syn på hur vi kan bli kvitt kärnkraftstekniken.

(Applåder)

  Antonio Cancian (PPE). – (IT) Herr talman, Enikő Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi bör alla framföra vårt varmaste deltagande till offren för den stora katastrof som har drabbat Japan. Även om situationen är mycket oroande anser jag att vår uppgift som politiker är att inte fatta beslut under panikartade omständigheter utan att försöka vara rationella och möta verkligheten efter bästa förmåga.

Med detta sagt anser jag att vi bör utgå från två viktiga hänsynstaganden. Det första är att det bara finns en himmel, men trots det är jorden uppdelad av gränser som inte har någonting att göra med de problem som vi har på dagordningen. Det andra är att vi alltid måste sträva efter en hållbar utveckling som består av flera komponenter. Denna hållbara utveckling har tre komponenter som måste sammanföras: ekonomin, miljön och det sociala. Om vi kan lyckas med detta tror jag att vi kommer att röra oss i rätt riktning.

Den resolution som har ingetts, som jag och många med mig stödjer fullt ut, kommer enligt min mening vid rätt tidpunkt för att vi ska kunna ta på oss ansvaret för säkerheten, en fråga som bör kunna utgöra en diagnos av den aktuella situationen, och kunna möta framtiden. Hur ska vi då möta framtiden? Genom att leva upp till de kriterier som vi själva har åtagit oss att följa, och framför allt genom att röra oss mot beslut kring effektivitet och förnyelse, som alltid bör ta hänsyn till kultur och innovation inom forskningen, däribland Internationella termonukleära experimentreaktorn (ITER).

  Talmannen. – Ordförandeskapet har fått kännedom om att det är Jo Leinens födelsedag i dag. Gratulerar, Jo!

  Edit Herczog (S&D). – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kärnsäkerheten har ett mänskligt ansikte. Att utforma, bygga, driva, övervaka och stänga ned ett kärnkraftverk, och att formulera de lagar som rör detta, är alla mänskliga handlingar. Den viktigaste komponenten inom säkerhet är därför kunskap, och maximalt utnyttjande av mänskliga handlingar. Underhåll och praktisk tillämpning av denna kunskap är avgörande, både när det gäller att driva kärnkraftverken och, under en lång tid efteråt, när det gäller att stänga ned dem. Jag håller med om att vi bör utföra stresstester och jag håller med om att den erfarenhet som testerna ger bör införlivas i direktivet om kärnsäkerhet.

Jag håller med om att vi bör utföra kontroller över gränserna, om så bara för att lugna befolkningen. Jag håller med om att vi bör göra allt för att delta i internationella organisationer och bidra med det bästa av vår kunskap. Jag håller särskilt med om att vi bör använda oss av forsknings- och utvecklingsverksamhet för att hantera de senaste 60 årens kärnavfall. Det finns en sak som jag i synnerhet håller med om: oavsett vilket beslut vi fattar om energin så bör vi insistera på att Europas 500 miljoner invånare förses med elektricitet. Tack för ordet.

  Gaston Franco (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I dag talar vi om att förbättra säkerheten för kärnkraften, inte om att ifrågasätta den civila kärnkraften när den spelar en avgörande roll för energioberoendet och för kampen mot växthusgaserna inom många av EU:s medlemsstater.

EU-initiativet att utföra stresstester på alla våra kärnkraftverk utgör ett första avgörande och rimligt steg som motsvarar förväntningarna hos de europeiska medborgarna. Vi måste utföra dessa tester med ett gemensamt tillvägagångssätt och gemensamma kriterier. Metodologin för dessa måste utarbetas av europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering. EU:s grannländer bör genomgå samma tester med tanke på de risker som existerar över gränserna.

Utöver dessa tester måste EU, inom ramen för G20 och Internationella atomenergiorganet (IAEA), arbeta för att samordna internationella standarder på högsta nivå med utgångspunkt från de mål för nya reaktorer som har satts upp av den västeuropeiska sammanslutningen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Western European Nuclear Regulators’ Association). Inom EU bör vi främja och utöka samarbetet mellan de nationella säkerhetsmyndigheterna.

EU måste tjäna som förebild, både när det gäller att skärpa reglerna och när det gäller solidariska insatser. Mot bakgrund av en katastrof som denna anser jag att det är mer angeläget än någonsin att skapa en europeisk civilskyddsstyrka.

  Kathleen Van Brempt (S&D). – (NL) Herr talman! Det stämmer att man kan hitta förespråkare för och motståndare till kärnkraft över hela det politiska spektrumet. Vad jag däremot inte kan förstå är varför vissa människor fortfarande inte har fått upp ögonen för detta ämne, inte ens efter Fukushima. Det otänkbara har inträffat. En kombination av olika faktorer har lett fram till en katastrof som mycket väl kan hända också i vår del av världen. Det finns ingenting som heter ”nollrisk”. I dag måste vi vidta tre åtgärder.

För det första måste vi, som kommissionsledamoten föreslog, genomföra stresstester med full öppenhet och full insyn. Samtidigt måste vi också vidta åtgärder för att se till att testerna täcker ett så brett spektrum av kärnkraftverk som möjligt. Dessutom måste vi se till att vi också agerar utifrån resultaten av stresstesterna. Varje kärnkraftverk som inte är säkert måste stängas ned.

För det andra måste vi se till att organisera en utfasning av kärnkraften. Vi kan inte ha kärnkraftverk som är byggda för att användas i trettio år men som fortfarande är i bruk efter fyrtio eller femtio år.

För det tredje vore det för absurt för att uttryckas i ord om vi inom EU skulle välja att bygga nya kärnkraftverk. Det finns bara en väg framåt i Europa, och det är förnybar energi. Vi här i parlamentet bör nå ett samförstånd till förmån för förnybara energikällor.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Herr talman! Den 26 april är det ett kvarts sekel sedan katastrofen i Tjernobyl, den värsta kärnolyckan i historien. Tjugofem år senare minns vi alla offren för tragedin, både de som drabbades och de som än i dag känner av effekterna av katastrofen. Denna tragiska årsdag har olyckligtvis sammanfallit med händelserna i Japan. Genom att erinra on Tjernobylkatastrofen vill jag uttrycka min medkänsla med det japanska folket som kämpar med effekterna av olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima, som i sin tur orsakades av tsunamivågorna.

Än i dag finns det kontamination i livsmedel som produceras i de regioner i Ukraina som exponerades för radioaktivt cesium-137 – en isotop som har en halveringstid på 30 år. Greenpeace har genomfört studier som visar att befolkningen i minst två provinser, Zjytomyr och Rovno, konsumerar kontaminerad mjölk, svamp, frukt, sötvattenfisk och grönsaker. Enligt officiella uppgifter finns en hög nivå av strålning i områden som ligger inom 30 kilometers radie från kärnkraftverket. Man beräknar dock att det drabbade området i själva verket omfattar totalt cirka 50 000 km2 och sträcker sig över flera provinser i Ukraina.

I dagsläget finns 165 reaktorer i drift inom Europa, Ryssland ej medräknat. Det är viktigt att veta att de inte bara finns inom EU:s territorium utan även i grannländer nära EU:s gränser. Ryssland och Vitryssland har börjat bygga kärnkraftverk nära EU:s gränser. Vi måste fråga oss vilken garanti som kan ges för att de är säkra? Energi bör inte köpas in från kärnkraftverk som ligger utanför EU:s gränser om de inte uppfyller de högsta standarderna för säkerhet som definierats genom stresstester inom EU.

(Talmannen avbröt talaren.)

Jag säger det igen: just i detta ögonblick bygger Ryssland och Vitryssland kärnkraftverk nära EU:s gränser. Med hänsyn till detta anser jag att EU:s medlemsstater inte bör köpa kärnenergi från dessa kraftverk om de inte klarar samma stresstester som vi kräver inom EU.

  Ioan Enciu (S&D). – (RO) Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min fulla sympati för det japanska folket. Det är viktigt att vi ger dem stöd på alla sätt vi kan.

Olyckan i Fukushima har visat oss att vissa av de befintliga kärnkraftverken inte är säkra. Därför måste vi lägga större vikt vid kärnsäkerhet. Jag anser att det är avgörande att vi omedelbart utför säkerhetstester på våra kärnkraftverk.

Å andra sidan måste vi undvika misstaget att fatta känslosamma och ogrundade beslut om huruvida vi ska behålla eller överge kärnkraften. Beslutet om hur energimixen ska vara sammansatt måste fortfarande vila på medlemsstaterna, medan EU:s uppgift måste bli att se till att de högsta säkerhetsstandarderna tillämpas. Dock måste alla åtgärder som rör energimixen och regleringen av kärnkraften, både på EU-nivå och nationell nivå, bygga på en hög nivå av vetenskaplig objektivitet.

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE). – (LV) Herr talman! Kärnkraften står i dag för en tredjedel av den totala energikonsumtionen i Europa. Om vi vill ersätta denna kapacitet på kort tid finns det egentligen bara två alternativ, nämligen att öka användningen av antingen kol eller naturgas. Båda dessa alternativ har sina nackdelar. Med kolen är det koldioxidutsläppen som är problemet. Med naturgasen är det förstås att större delen av den importeras från Ryssland. På kort sikt finns det därför två saker vi kan göra. Det viktigaste är det som redan har diskuterats, det vill säga att öka säkerhetsåtgärderna. Det räcker dock inte att öka säkerhetsåtgärderna inom Europa, eftersom Europas grannar, Ryssland och Vitryssland, kör på utan hänsyn till våra debatter om kärnsäkerhet. De kommer att utveckla sina reaktorer, och det är därför vi måste se till att EU:s höga standarder inte bara tillämpas inom Europa utan även i resten av världen, i synnerhet i våra grannländer Ryssland och Vitryssland. Det andra som vi inom EU måste göra, också på kort sikt, är förstås att kontinuerligt förstärka våra energibesparande åtgärder och lägga större vikt vid förnybara energikällor genom att öka användningen av vind-, sol- och vattenkraft samt biomassa. Naturligtvis är det också på lång sikt genom energibesparande åtgärder och ökad användning av vind-, sol- och vattenkraft samt biomassa som vi kan minska vårt beroende av kärnkraft och importerade energikällor.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Nyheterna om Fukushima blir allt mer oroande. Säkerhetsgränserna har överskridits med råge och vi vet inte vad som kommer att hända den närmaste tiden. Det råder brist på tydlig och öppen kommunikation.

Stresstester måste utföras på de befintliga kärnkraftverken, och om resultaten ger anledning till oro måste vi ha mod att kräva att de omedelbart stängs ned. Vi måste införa högre internationella säkerhetsstandarder, och man bör inte ens tänka på att bygga nya kärnkraftverk. Vi måste förbereda oss för en gradvis utfasning av den här typen av energi, som orsakar oåterkalleliga skador på miljön och människors hälsa.

Det är av största vikt att vi noggrant tänker igenom hur den framtida energipolitiken ska utarbetas. Vi måste snarast utarbeta en politik som strävar efter energihushållning och energieffektivitet samt ökade investeringar i forskning kring ny teknik och förnybara energikällor. Slutligen bör vi inleda en debatt som även omfattar medborgare och lokala myndigheter.

  Romana Jordan Cizelj (PPE). – (SL) Herr talman! Jag instämmer med de ledamöter som har sagt att vi bör garantera kärnsäkerhet på EU-nivå. När det gäller detta måste vi emellertid erkänna att ”säkerhetskultur” är ett mycket brett begrepp som omfattar både en säker kärnteknik och en garanti om tillräckliga finansiella resurser, mänskliga resurser, lämpliga säkerhetsstandarder samt starka och oberoende tillsynsorgan. Enligt min mening bör allt detta även ingå i dessa europeiska säkerhetsstandarder. Det handlar inte om att vi saknar tillit till de befintliga institutionerna, utan om att vi på institutionell nivå ska garantera högsta möjliga säkerhet även i framtiden.

Herr kommissionsledamot! Du sade att medlemsstaterna inte är intresserade av detta, men vilka medlemsstater avser du då? Om vi frågade våra medborgare (och sådana opinionsundersökningar har redan genomförts) skulle du upptäcka att de mer än gärna ser att några befogenheter överförs till EU.

Jag måste tydliggöra att jag är emot att kärnkraftverk stängs av politiska skäl. Det finns flera kärnkraftverk i Japan, och ett av dem har drabbats av denna allvarliga kärnkraftsolycka. Innan vi antar en massa åtgärder måste vi ha argument och expertutlåtanden. Därför måste vi se till att experter analyserar vad som skedde i Fukushima så att vi kan fastställa de faktiska orsakerna till kärnkraftsolyckan och skadorna på reaktorhärden.

Avslutningsvis vill jag bara säga att vi har kommit mycket långt när det gäller att närma oss antagandet av ett direktiv om radioaktivt avfall och att vi genom detta direktiv kommer att kunna visa att vi är seriösa.

(Talaren godtog att besvara tre frågor (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Sonia Alfano (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Eftersom min parlamentskollega just sade att vi inte har tillräckligt med bevis på att kärnenergi är farligt vill jag fråga henne om tusentals dödsfall inte är en faktor som är värd att begrunda och reflektera över under lång tid? Eftersom det har skett tusentals nya dödsfall i Japan undrar jag om inte detta är tillräckligt?

  Judith A. Merkies (S&D). – (EN) Herr talman! Jag vill fråga min kollega hur många kärnkraftverk som måste gå sönder innan hon tycker att det räcker? Hon säger att endast ett kärnkraftverk i Japan har drabbats. Det var emellertid sex kärnkraftverk, inte ett. Hur många vore tillräckligt för att hon ska ändra åsikt?

  Hannes Swoboda (S&D). – (DE) Herr talman, Romana Jordan Cizelj! Det finns en kärnkraftsanläggning i Krško i ditt hemland som man ser ganska kritiskt på, bland annat för att den är belägen i närheten av ett jordbävningsområde.

Är du beredd att åtminstone se till att denna kärnkraftsanläggning blir en av de första att genomgå stränga och förhoppningsvis objektiva stresstester så att vi kan se till att medborgarna inte utsätts för någon omedelbar risk genom denna anläggning, även om den är belägen i ett jordbävningsområde, och att förbättringar kan göras så länge som denna kärnkraftsanläggning finns kvar?

  Romana Jordan Cizelj (PPE). – (SL) Herr talman! Det är sant att det finns tusentals offer i Japan och jag hyser djup medkänsla med dem och anser att EU bör erbjuda allt stöd det kan. Det jag motsätter mig är emellertid att dessa offer utnyttjas i någon form av ideologisk kamp mot användningen av kärnenergi. Det var därför som jag sade att vi måste analysera orsakerna till denna kärnkraftsolycka och ta reda på om en sådan olycka överhuvudtaget skulle kunna ske i Europa och hur vi i så fall kan undvika detta. Jag vill inte heller att vi förväxlar offren för en naturkatastrof, offren för en jordbävning och tsunami, med eventuella offer för en kärnkraftsolycka. Det är mitt svar på den första frågan.

När det gäller den andra frågan, hur många olyckor på kärnkraftverk ... Får jag fortsätta? Hur många olyckor krävs det för att jag ska ändra uppfattning? Jag nämnde ett kärnkraftverk som har flera reaktorer, så det rör sig alltså om ett enda kärnkraftverk med flera reaktorer. Vi vet att det finns ett antal kärnkraftverk i Japan. Jag anser att varje kärnkraftverk ... eller varje olycka bör tas på stort allvar. Vi bör inte fundera i termer av hur många olyckor eftersom vi måste beakta varje olycka, och inte bara olyckor, utan även alla andra incidenter som bedöms som mindre allvarliga än en olycka. Vi måste lära oss något av varje sådan incident. Just detta exempel visar oss faktiskt att vi inte bör dra slutsatsen att kärnkraftsteknik är oacceptabel på grund av en enda olycka.

Det finns ytterligare en fråga som jag inte har besvarat. Det ställdes tre frågor. Kärnkraftsanläggningen i Krško. Får jag svara? Säkerheten på denna anläggning har testats och vid den tidpunkten var Österrike mycket aktivt i denna fråga och genomförde även kompletterande tester av den seismiska säkerheten. Som ett resultat av detta genomfördes ytterligare ändringar och detta är nu en etablerad rutin. Jag är övertygad om att alla i Slovenien skulle godkänna att ett sådant stresstest omedelbart genomförs i Krško. Eftersom vi är ett litet land när det gäller kärnenergi är vi vana vid att behöva genomgå fler internationella tester än vad som är fallet för kärnkraftverk i de större länderna.

  Richard Seeber (PPE). – (DE) Herr talman, herr Oettinger, mina damer och herrar! Jag kommer från Österrike och vi är alla oroade över Krško. Jag hoppas att Romana Jordan Cizeljs försäkringar kommer att följas upp. Jag vill uttrycka min oro för och medkänsla med människorna i Japan som har lidit mycket och som hanterar dessa händelser med stoiskt lugn.

Vi bör emellertid försöka att dra några positiva slutsatser av katastrofen. Den enda positiva aspekten är att vi i Europa måste omvärdera vår ståndpunkt och börja dra lärdomar av katastrofen. En kortsiktig lärdom är behovet av att åstadkomma en kraftig förbättring av säkerhetsstandarderna för de europeiska reaktorerna. En annan lärdom är att vi måste upprätta ett europeiskt civilförsvarsorgan. EU måste tillåta att dess säkerhets- och räddningsteam samarbetar över de nationella gränserna.

Den långsiktiga lärdomen handlar om behovet av att utarbeta en gemensam exitstrategi eftersom händelserna visar att kärnteknik, såsom den för närvarande ser ut, är alltför farlig och det är inte sannolikt att detta kommer att ändras i framtiden. Följderna är alltför långvariga.

Av mina kommentarer kan ni se att det går en skiljelinje genom alla grupper, däribland Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Jag anser emellertid att vi allvarligt bör begrunda det faktum att de berömda säkerhetsstandarder som alla lovar oss helt enkelt inte kan garanteras. Därför måste stresstesterna omfatta en rad olika risker. Om vi endast undersöker enskilda risker kommer vi aldrig att få ett realistiskt scenario. I detta sammanhang innebär realistiskt att det t.ex. är mycket svårt att förutse en tsunami. Det är visserligen osannolikt att en sådan skulle inträffa här i Europa, men vi har faktiskt jordbävningsområden här också.

(Applåder)

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Herr talman! Först av allt vill jag uttrycka min beundran och respekt för de japanska människornas inställning till den ofattbara situation de går igenom. Denna situation har gett upphov till livliga debatter om framtiden för kärnenergi – huruvida vi ska fortsätta med den eller upphöra med den. Jag anser att vi måste ha en balanserad inställning och ta hänsyn till alla aspekter: kraven i fråga om ekonomi, offentlig säkerhet och klimatförändringar.

Jag anser att den framtida energipolitiken måste bygga på upprättandet av en balans mellan förnybar energi, ny teknik för konventionella energiresurser och kärnenergi under säkra förhållanden. Utredningar måste göras inom forskningen i fråga om effektiv framställning av förnybar energi. Vi måste investera för att se till att nya källor av traditionella råvaror och nya leveransvägar för Europa – den södra korridoren – görs säkra. Samtidigt krävs innovation och forskning om den nya teknik som kommer att leda till att den förorenande effekt som traditionell energiframställning har på miljön försvinner.

Kärnsäkerhetsdirektivet måste omarbetas så att kraven skärps. De stresstester som kommissionen föreslår är nödvändiga. Kriterier måste anges, och varje aspekt beaktas: ålder, teknik och naturkatastrofer. Kommissionen måste vara involverad i testernas utförande. Resultatet av testerna måste därefter användas vid omarbetningen av direktivet. Följderna av testerna måste vara mycket tydliga. De anläggningar som klarar testerna fortsätter att användas medan de som inte klarar testerna stängs ned. Jag bör framhålla behovet av en EU-politik för bearbetning och lagring av kärnavfall samt för stängning av kärnkraftverk.

Sist, men definitivt inte minst, måste allmänheten bibehålla sin tilltro till kärnenergi, och för att detta ska bli möjligt måste den hållas informerad.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill ge en kort kommentar om kärnkraftverk i tredjeländer som är mycket nära EU:s gränser. Två särskilda fall har redan nämnts i dag, två samtidiga kärnenergiprojekt: det ena i distriktet Kaliningrad i Ryssland, som helt och hållet omges av Litauen, Polen och Östersjön, och det andra i Vitryssland där man planerar att bygga en kärnkraftsstation endast 20 km från den litauiska gränsen.

Den 15 mars, samtidigt som hela världen bevakade den dramatiska utvecklingen i Fukushima undertecknade den vitryska regeringen och företaget Rosatom, som ägs av den ryska staten, ett avtal enligt vilket Rosatom måste färdigställa kärnkraftverket i Vitryssland till år 2018. Ryssland förbereder dessutom ett lån om 6 miljarder US-dollar till Vitryssland för att finansiera detta projekt. De vitryska myndigheterna har alltså trotsat behovet av att på lämpligt sätt informera Vitrysslands grannländer om det planerade projektet. Dessutom utgör projektet, i dess nuvarande tappning, en uppenbar kränkning av Esbokonventionen om miljökonsekvensbedömning.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Herr talman! Jag välkomnar kommissionens beslut att införa stresstester av EU:s kärnreaktorer. Vi anser att dessa inspektioner måste genomföras utifrån gemensamma, detaljerade bedömningskriterier för att ytterligare öka kärnsäkerheten inom EU.

Unionen har för närvarande 143 kärnreaktorer, och kärnenergi står för 30 procent av energimixen. Medlemsstaterna ansvarar för sin egen energimix, men kärnsäkerheten delar vi alla ansvaret för. Det är därför det är viktigt för oss att ha en resolution om kärnsäkerhet inom EU. Jag vill betona att investeringar inom kärnsäkerhet måste garanteras för varje kärnreaktor till slutet av dess planerade användningsperiod.

Stresstesterna kommer att leda till förbättrade standarder för framtida kärnreaktorer och i förlängningen till ökade kostnader för kärnenergi. Unionen måste därför göra avsevärda investeringar i åtgärder för energieffektivitet och i framställning och användning av förnybara energikällor, framför allt för byggnader och transport.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! Det är bra att EU vill ha stresstester för dess medlemsstater och grannländer. Den enda nackdelen är att de inte kommer att vara obligatoriska. EU frågar nu försiktigt om dessa möjligtvis kan genomföras. En annan brist är att EU inte har utarbetat gemensamma standarder. Det är emellertid absolut nödvändigt att sådana finns. Dessutom bör dessa tester utföras av ett oberoende organ. Jag kan helt enkelt inte tro att nationella organ kommer att säga att det har skett tekniska fel i deras land eller att de själva har försummat övervakningen av anläggningarna. Om dessa tester ska fungera bör det finnas standarder för dem, de bör utföras öppet och av oberoende parter.

  Michèle Rivasi (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Jag vill påminna mina parlamentskolleger om att olyckan i Fukushima inte är över och att det fortfarande råder en explosionsrisk som är kopplad till smält bränsle.

Jag har en fråga till vår kommissionsledamot Günther Oettinger. Det handlar om genomförandet av dessa stresstester. Jag instämmer med min parlamentskollega som precis har frågat sig hur du ska få en garanti för att alla de kriterier du har nämnt för utskottet för industri, forskning och energi beaktas av varje medlemsstat som använder kärnkraftverk? Hur ska ni tvinga en medlemsstat att låta oberoende experter kontrollera och övervaka kärnkraftverken om den vägrar? Anledningen till att jag frågar är att jag inte förstår hur vi ska tillämpa era stresstester om medlemsstaterna övervakar sig själva. Det är en absolut nödvändighet att ett oberoende organ övervakar kärnkraftverken i varje medlemsstat.

Hur ska vi få grannländerna – du nämnde Armenien med Metsamor och andra länder såsom Vitryssland – att acceptera en sådan övervakning? Parlamentet måste stödja er, men hur ska vi göra detta?

Slutligen har vi ett verkligt ansvar för att gradvis avveckla kärnkraften, och scenarion för att uppnå detta måste föreslås till parlamentet. Det är den enda garantin för att det inte kommer att ske några fler olyckor.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! De omfattande skadorna på kärnkraftverket i Fukushima, som orsakades av en mycket ovanlig naturkatastrof, har visat att det är ytterst viktigt att bevaka säkerheten på anläggningar av detta slag. Därför har kommissionen gjort rätt när den har beslutat sig för att utan fördröjning genomföra en säkerhetsöversyn av alla kärnkraftverk på vårt territorium.

EU-medborgarna har rätt till säkerhet, och en professionell oberoende översyn av kärnkraftsanläggningar kan varna oss för eventuella brister och risker som vi kan undvika genom att driva anläggningarna med aktsamhet. Jag betvivlar inte att slutsatserna från säkerhetskontrollen av våra kärnkraftsanläggningar kommer att leda till allvarliga beslut som innebär att det omedelbart blir nödvändigt för operatörer av kärnkraftverk att rätta till eventuella brister och att inte försöka kringgå säkerhetskriterierna. Uppfyllandet av dessa kriterier måste vara en nödvändig förutsättning för att få driva ett kärnkraftverk.

Herr kommissionsledamot! Jag är säker på att den europeiska allmänheten förväntar sig att vi i dag ska ha en öppen och ärlig dialog om den europeiska energipolitikens framtid, däribland definitionen av nya säkerhetsgränser för alla kärnkraftverk i Europa.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Kärnkraftskatastrofen i Japan har gjort en sak tydlig för oss. Naturen är starkare och mer kraftfull än människorna. Därför är det hög tid för oss att äntligen koppla bort gamla kärnkraftverk och sådana där det finns risk för jordbävningar från elnätet, och på lång sikt upphöra helt och hållet med kärnkraft. Vi behöver stresstester, Günther Oettinger! Vi vill inte ha ett nytt Tjernobyl. Vi behöver gränsvärden för livsmedel från Japan. Jag har en fråga till kommissionen. Vill ni verkligen utsätta människorna i Europa för strålning?

Ni bör omedelbart upphäva denna tillämpningsförordning, helst redan i dag. Vi måste investera i och använda oss av alternativa energikällor. Det finns sådana. De är säkra, miljövänliga och mindre skadliga för människor. Dessutom skapar de nya arbetstillfällen.

I Österrike hade vi kärnkraftsanläggningen i Zwentendorf som aldrig anslöts till nätet. Nu är den ett solkraftverk.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Denna debatt skulle handla om kärnsäkerhet. Det är uppenbart att den har utvidgats och nu kommit att handla om energimixen. Får jag föreslå att vi håller den debatten i samband med att kommissionen lägger fram sin energifärdplan?

När det gäller säkerhet vill jag fråga kommissionsledamoten om det är lämpligt att använda ordet ”stresstester” eftersom detta ord uppenbarligen blev en besvikelse när det användes i samband med banker. Jag vill i stället att orden ”säkerhetsbedömningar” eller ”riskbedömningar” används. Vilken uppföljning av dessa säkerhetsbedömningar kommer att ske? Kommer ni att se till att de utförs på alla kärnkraftverk, däribland avfalls- och upparbetningsanläggningar? Jag oroar mig särskilt över Sellafield som ligger nära den irländska gränsen.

Vi måste se över säkerheten på anläggningarna nu. Dessvärre säger vissa kolleger att vi är väldigt beroende av kärnkraftverk – även de som inte har kärnkraftverk på sitt territorium – så säkerheten är av yttersta vikt. Låt oss övergå till ett annat skede av undersökningen av energimixen. Låt oss vara ärliga: förnybar energi är inte heller en enkel lösning.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman! Det tog oss 25 år att glömma Tjernobyl och jag befarar att katastrofen i Japan inte kommer att vara tillräcklig för att påminna oss.

Vi har systematiskt fördömt Japan. Det är som om vi vill säga att det är Japan snarare än kärnenergi som är osäkert. Vi har inlett säkerhetstester av våra kärnkraftverk och hävdar återigen att det finns säker kärnteknik. Vi måste omedelbart stänga kärnkraftverk som är äldre än trettio år och sätta stopp för eventuella planer på att bygga nya anläggningar. Vi behöver en omedelbar ”kärnkraftsskatt” som speglar den sammanlagda miljökostnaden av kärnenergi. Vi måste investera i förbättringen av solcellsenergi och göra stora investeringar för att förbättra prestandan hos alla nya energikällor.

Herr kommissionsledamot! Lagstiftningsinitiativet och ansvaret för vårt agerande, eller följderna av vår underlåtenhet att agera, ligger hos dig.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Först av allt vill jag se på vår långsiktiga energipolitik. Vi vill uppmana er att engagera er i energifärdplanen från första början. Av detta skäl erbjuder jag mig att träffa grupperna från och med maj för att diskutera olika scenarion för Europas energisektor under de kommande decennierna.

Ett scenario, med andra ord ett alternativ med alla dess följder, kommer definitivt att innebära att ställa upp ett så högt mål som möjligt för andelen förnybar energi som används inom elektricitetsgenerering. Målet, som kan vara så högt som 100 procent, kommer att påverka kraftnät, lagringsanläggningar, forskning, effektivitet och många andra faktorer.

Samtidigt vill jag be alla att ta hänsyn till det rättsliga underlaget. Lissabonfördraget är endast 18 månader gammalt och ni var mer involverade i dess upprättande än vad jag var. Genom fördraget får EU omfattande lagstiftningsbefogenheter på energiområdet med endast ett viktigt undantag som inkluderas högst avsiktligt. De nationella parlamenten fortsätter att ansvara för frågan om energiteknik och energimix.

Vi kan diskutera huruvida detta är rätt eller inte, men det är tydligt att de slutsatser som ska dras av händelserna i Japan för energifärdplanen måste baseras på Lissabonfördraget, och med tanke på hur saker och ting för närvarande ser ut anser jag att det är osannolikt att artikel 194 kommer att revideras inom en överskådlig framtid. Jag skulle vilja att den reviderades och jag anser att det finns tillräckliga sakkunskaper på EU-nivå när det gäller energimixen. Under de kommande åren kommer emellertid energiteknik och elektricitetsgenerering att vara en fråga för medlemsstaterna.

Det finns en begränsning som har inrättats och som vi har enats om tillsammans med medlemsstaterna. Målet att 20 procent av energin ska utgöras av förnybar energi begränsar medlemsstaternas befogenhet till återstående 80 procent. Eftersom vi är tvungna att på nio år och med stöd och engagemang från medlemsstaterna uppnå 20 procent förnybar energi, och ständigt utvärdera situationen genom framstegsrapporter, så kommer medlemsstaternas befogenheter att minska till 80 procent eller t.o.m. mindre. Varför är det så? Det är så för att den övergripande siffran 20 procent kommer att innebära kanske 10 procent förnybar energi i transportsektorn.

På området elektricitetsgenerering, som för närvarande uppmärksammas mest, strävar vi efter 35 procent förnybar energi – vatten, biomassa, geotermisk energi, sol- och vindenergi – om nio år. Det innebär att förnybar energi om 3–4 år kommer att ha gått förbi kol- och kärnkraft inom elsektorn. Jag anser att vi inte kan hylla denna utvecklingsprocess nog mycket. Totalt 35 procent förnybar energi på nio år!

Energifärdplanen kommer inte endast att vara inriktad på 2050, utan även på 2025 och 2030, med andra ord det kommande decenniet då vi måste investera i teknik, kraftnät och lagringsanläggningar. Jag är säker på att vi kan nå samförstånd när det gäller en procentsats för energigenerering på 40 + x procent under 2030 och därefter fatta ett beslut om detta tillsammans med medlemsstaterna.

När förnybar energi utgör 40 procent eller mer kommer medlemsstaterna endast att ansvara för 60 procent eller mindre och detta kommer att innebära att vi med medlemsstaternas kännedom och medgivande börjar göra framsteg när det gäller befogenheter på EU-nivå. Detta kanske inte är tillräckligt snabbt för vissa, men utan att ändra Lissabonfördraget, vilket för närvarande inte är realistiskt, kommer målet att vara 20 procent, därefter 35 procent och senare 40 procent eller mer förnybar energi. Det innebär ett tydligt maktskifte mot EU-kontroll och EU-nivå.

När vi ser på scenariot för förnybar energi bör vi även ständigt beakta vad som sker i medlemsstaterna. Ett exempel är Polen, ett stort och lovande land som jag verkligen respekterar. I Polen genereras för närvarande 90 procent av elektriciteten med hjälp av kol. Nittio procent! Jag vill fråga alla gruppers ledamöter från den stora och lovande EU-medlemsstaten Polen: Tror ni att politikerna i ert land, oavsett vem som regerar, kommer att kunna minska kolanvändningen till 0 procent under de kommande åren och decennierna? Jag tror inte det.

Polen planerar förresten ett nytt kärnkraftverk. Det innebär att polackerna vill att kärnenergi ska utgöra en del av deras energimix för att de ska bli mindre beroende av gas och av Ryssland.

Rebecca Harms, den polska regeringen är demokratiskt vald och högt respekterad i sitt hemland. Vi tyskar ska inte alltid tro att vi vet bäst. Jag litar på att våra vänner i Polen beaktar säkerhetsfrågorna på samma sätt som jag litar på dig.

(Applåder och häcklande)

Till gruppens ordförande vill jag säga att vi i Tyskland har en tendens att vilja bestämma allt i Europa. Mitt råd är att beakta och acceptera de demokratiska processerna i Polen och Frankrike med tillbörlig ödmjukhet. Jag talar som europé. Jag känner mitt hemland Tyskland och jag respekterar de demokratiska processerna i Polen, Frankrike och alla andra medlemsstater.

Alla de länder vars energiförsörjning till 90 procent är baserad på kol kommer emellertid att få svårare att komma ned till 0 procent. Därför inkluderar mina planer alternativet kol utan koldioxidutsläpp. Alla som känner till situationen i Polen, Rumänien eller Spanien förstår att kol måste ingå som ett alternativ i energifärdplanen för 2050, annars bortser de från verkligheten för demokratiskt valda parlament och regeringar. Av detta skäl anser jag att forskning om projekt för avskiljning och lagring av koldioxid samt demonstrationsprojekt är mycket viktiga på vägen mot ett annat mål som handlar om att uppnå en koldioxidfri energisektor under de kommande decennierna.

I Connie Hedegaards färdplan har vi inkluderat en minskning med 10 procent av koldioxidutsläppen för energisektorn till år 2050 jämfört med dagens nivåer.

(Häcklande)

När det gäller frågan om kärnkraft vet vi alla att det finns länder som för närvarande har ett moratorium för kärnkraftverk eller som vill stänga ned dem, t.ex. Tyskland. Vissa av våra grannländer, exempelvis Schweiz, har fördröjt planeringsprocessen för nya kärnkraftverk. Det finns emellertid länder som är i färd med att bygga kärnkraftverk, t.ex. Finland, och det finns länder som har kärnkraft och som planerar nya anläggningar och andra som inte har kärnkraft men som vill bygga sitt första kärnkraftverk. Därför anser jag, trots alla dessa skillnader och olika kulturer, att det är mycket viktigt att stresstester och säkerhetsutredningar i enlighet med högsta möjliga säkerhetsstandarder införs och godkänns av alla medlemsstater. Det är en liten men avgörande gemensam nämnare som kommer att garantera största möjliga säkerhet för länder med och utan kärnkraft.

Vissa talare har nämnt det faktum att myndigheterna bör vara oberoende. Vi har offentlig kontroll och övervakning på en rad områden, däribland hälsa, säkerhet, vägtransport, energi och industri. Jag vill uttrycka mitt djupa förtroende för systemet för offentlig övervakning. Rebecca Harms, du har kommit med generaliseringar om de gamla pojkarnas nätverk och antytt att de nationella kärnsäkerhetsmyndigheterna inte uppfyller sina lagstadgade uppgifter. Jag anser att detta är en allvarlig anklagelse som tyder på bristande förtroende för din kollega Jürgen Trittin som, i egenskap av tysk miljöminister, ansvarade för denna myndighet i Tyskland under sju år. Mitt förtroende för dessa myndigheter är orubbat och det är vår uppgift att samarbeta med dem.

Innan beslutet fattas kommer jag i maj öppet presentera ett förslag till stresstest och testkriterier. Det kommer att bli intressant att höra era förslag om hur förslaget kan förbättras, kompletteras eller stramas upp i syfte att inleda en process som i slutändan leder till en bred acceptans bland alla medlemsstater och en hög kontrollnivå. Detta stresstest, som stats- och regeringscheferna har gett oss i uppdrag att utveckla, är det första gemensamma EU-förfarandet för att garantera högsta möjliga säkerhetsstandarder på alla 143 kärnkraftverk. Detta är en innovation och en utveckling som förtjänar parlamentets stöd i stället för att mötas av kritik och misstro från första början.

Avslutningsvis vill jag säga att jag ärvde kärnsäkerhetsdirektivet från juni 2009 som måste införlivas i nationell lagstiftning till juli i år. Jag kan ärligt säga att jag inte anser att det har tillräcklig substans eftersom det främst är inriktat på att genomföra formell lagstiftning, definition av befogenheter och angivelse av kraven för övervakningsorganen. Jag anser att viktigt innehåll saknas i direktivet. Därför vill jag under den andra hälften av året, samtidigt som säkerhetsutredningarna pågår, i enlighet med Europeiska rådets krav tillsammans med er diskutera frågan om hur vi ska utföra en tidig och snabb revidering av detta säkerhetsdirektiv och upprätta konkreta krav för säkerheten i fråga om kärnenergi på EU-nivå.

(Applåder)

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Denna debatt har varit mycket lärorik. Tack så mycket. Jag har följt den med stort intresse.

Det ungerska ordförandeskapet inleddes detta halvår med stora ambitioner på området energipolitik. En ambition som vi inte hade var att lösa frågan om energimixen. Jag anser att även denna debatt har visat att detta inte vore ett realistiskt mål. Ett stort antal argument har förts fram för och emot att ha någon form av vägledning när det gäller energimixen inom EU. Jag anser att vi inte kommer att kunna lösa detta inom överskådlig framtid, men jag är inte säker på att detta är ett problem. Medlemsstaterna måste kunna fatta ansvarsfulla beslut om den egna energimixen.

Vi hade emellertid ambitionen att göra påtagliga framsteg i fråga om upprättandet av en gemensam energimarknad. Vid Europeiska rådets möte den 4 februari 2011 ställdes detta upp som ett mål tillsammans med avskaffandet av energiöar inom EU till år 2015, och därefter kunde vi vid energirådet i slutet av februari anta slutsatser som jag betraktar som ett stort steg framåt.

Såvitt vi vet kommer kommissionen offentliggöra energifärdplanen för 2050 i november. Energiministrarna kommer emellertid hålla en preliminär debatt om denna fråga och liknande mål vid det informella energirådet den 2 och 3 maj i Budapest, och ordförandeskapet kommer att utarbeta en rapport och en politisk sammanfattning av detta som kommer att finnas på dagordningen för det formella energirådet i juni.

Jag är säker på att dessa frågor, som nu har tagits upp i denna kammare, även kommer att komma upp i rådets debatter. Jag litar också på att kommissionen, när det ungerska ordförandeskapet sammanfattar dessa debatter, kommer att kunna bygga vidare på detta vid slutförandet av energifärdplanen som den ska offentliggöra i november. Det faktum att medlemsstaterna både kommer att ha ett mycket viktigt åtagande när det gäller frågan om kärnsäkerhet och ha en gemensam EU-ram beskrivs emellertid bäst i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24–25 mars. I dessa slutsatser betonas att vi måste dra lärdomar av katastrofen i Japan, och att vi måste se över säkerhetsvillkoren för EU:s kärnkraftverk och utföra stresstesterna. Ensreg och kommissionen har ombetts att göra detta så snart som möjligt, och att även utforma ett förslag i fråga om behörighet och former för dessa, så att en allmän bedömning kan utarbetas och offentliggöras av kommissionen utifrån dessa oberoende myndigheters bedömningar. Slutligen kommer frågan återigen att tas upp vid Europeiska rådets sista möte 2011.

Stats- och regeringscheferna betonade även att kärnsäkerhet inte får begränsas till EU:s territorium och att vi kommer att be våra grannländer att genomföra dessa stresstester. De uppgav också att högsta möjliga standarder behövs på området kärnsäkerhet och att Europeiska rådet har fastställt viktiga uppgifter för kommissionen, som – vilket jag är säker på och vilket kommissionsledamoten också har påpekat – kommer att utföra dessa med största möjliga engagemang.

Och därför har det under dagens debatt, trots att den har varit mycket livlig, utkristalliserats några gemensamma punkter som jag tror att vi alla är överens om: det bör finnas en gemensam EU-ram, vi bör göra allt på varje nivå för att säkerställa högsta möjliga säkerhet och vi bör alla göra detta på ett öppet sätt, för att säkerställa största möjliga offentlighet. Rådet är redo att samarbeta med både Europeiska rådet och Europaparlamentet i enlighet med dessa principer.

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Kärnkraftverken på Storbritanniens västkust, varav vissa är igång och vissa är stängda, utgör ett stort hot mot Irland. Sellafield är det mest kända. Dessa kärnkraftverk ger förståeligt nog upphov till oro hos det irländska folket som har rätt att få korrekt och uppdaterad information om dem. Även om det finns en bilateral överenskommelse mellan Irland och Storbritannien om att man ska dela information vid en kärnkraftsolycka måste Irland och andra grannländer involveras tidigare i säkerhetsprocessen. EU måste genomföra en omfattande översyn av den strategi i fråga om kärnsäkerhet som man har inrättat och av de kriterier som används för att bedöma säkerheten på kärnkraftverk. Omfattande, oberoende och öppna stresstester måste inledas omedelbart. Stresstester av kärnkraftverk innebär ett steg framåt. För att få ut så mycket som möjligt av dem måste detaljerade resultat delas med grannländer och kommissionen. På så sätt kan lämpliga åtgärder inrättas och säkerhetsplaner genomföras för att skydda människorna i Europa.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Med anledning av kärnkraftskatastrofen i Fukushima måste säkerhetsbestämmelserna inom kärnkraftsindustrin ses över. Vi talar om över 400 kärnreaktorer över hela världen. Jag välkomnar införandet av ”stresstester” så snart som möjligt. Denna åtgärd är emellertid inte tillräcklig – det krävs en kultur som främjar kärnsäkerhet. Här bör jag nämna olyckan i Tjernobyl 1986, som ledde till att begreppet ”kärnsäkerhet” introducerades.

När det gäller Rumänien vill jag påpeka att det inte finns någon risk för att en jordbävning äventyrar funktionen hos kärnkraftverket i Cernavodă. De förebyggande inspektioner som har utförts visade att båda reaktorerna fungerar på ett säkert sätt. De genererar ungefär 20 procent av landets energiförbrukning. Anläggningen klarar jordbävningar med en magnitud på 8 på Richterskalan, och de jordbävningar som kan uppstå i Rumänien har en genomsnittlig magnitud på mellan 7 och 7,5.

  Spyros Danellis (S&D), skriftlig. – (EL) Tragedin i Fukushima har på ett mycket plågsamt sätt fört oss in i en ny era när det gäller användning av kärnenergi. Samtidigt har både 2000-talets energiutmaningar och de risker som ett oräkneligt antal kärnkraftverks höga ålder och ökade opålitlighet innebär lett till en förändring. Som ett resultat av detta måste Euratomfördraget, som i grund och botten inte har ändrats på över 50 år, revideras. Om det ska råda fullständig övervakning på EU-nivå av en sektor som kännetecknas av bristande öppenhet måste Euratom införlivas i EU och problemen med kärnsäkerhet måste behandlas inom ramen för det normala lagstiftningsförfarandet. Som en del av revideringen kan strängare säkerhetsspecifikationer, begränsningar (såsom jordbävningsområden) och stränga byggnadsspecifikationer för nya kärnkraftverk läggas till tillsammans med regelbundna tillförlitliga stresstester av befintliga anläggningar. Det säger sig självt att den nya stränga ramen måste tillämpas av länderna som gränsar till EU tills vi en gång för alla lyckas befria oss från den mardröm som kärnkraftverk innebär.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag motsätter mig kärnklyvning av säkerhetsskäl samtidigt som jag stöder pågående forskning om potentialen i kärnfusion som ett eventuellt säkrare alternativ på lång sikt. Det finns inget säkert sätt. Det kommer alltid att ske olyckor. Den senaste tidens kärnkraftsolycka i Japan, som man påstod aldrig skulle kunna ske, är ännu ett bevis på att den aktuella kärnenergiframställningen kan vara katastrofal. Dess biprodukt, radioaktivt avfall, är redan nu ett dödligt hot mot den mänskliga hälsan, och kommer att i grund och botten alltid att vara det. I stället för att investera miljarder euro i nya kärnkraftverk måste vi investera dessa pengar i utvecklingen av förnybara energikällor.

  András Gyürk (PPE), skriftlig. – (HU) Som ett resultat av de japanska erfarenheterna kommer flera länder förmodligen att ompröva sina kärnenergistrategier. Tyskland har redan vidtagit konkreta åtgärder och under tre månader stängt ned de kärnkraftverk som byggdes före 1980. Om fler medlemsstater i Europa omprövar sina kärnenergistrategier på grund av det som skett i Japan kan detta påverka de europeiska energimarknaderna påtagligt eftersom den energi som genereras på kärnkraftverk i så fall måste ersättas av andra källor. Jag är övertygad om att förhastade åtgärder i den nuvarande situationen kan få samma skadliga effekter som en eventuell katastrof. I stället vore det lämpligt att noggrant överväga effekterna av de enskilda scenarierna. Endast på detta sätt kan vi förhindra en ökning av elpriserna, liknande den som blev följden av ovannämnda tyska åtgärder, och förhindra att medlemsstater som under normala förhållanden exporterar elektricitet även drabbas av svårigheter med försörjningssäkerhet. EU måste hålla huvudet kallt och tänka igenom vilka effekter en omprövning av kärnenergistrategin skulle få för energimarknaden. Det är också oklart vilken teknik som skulle vara lämplig att ersätta kärnkraftverken med. En annan viktig fråga är vilka effekter ett eventuellt strategiskt skifte skulle få för gasmarknaderna, säkerheten i gasförsörjningen och EU:s mål för minskade koldioxidutsläpp. Slutligen välkomnar jag kommissionens snabba reaktion och tillkännagivandet att de europeiska kärnkraftverken kommer att genomgå stresstester. Den allra viktigaste frågan är emellertid vilka ytterligare åtgärder EU planerar för att garantera säkerheten för kärnenergiframställning.

  Ivailo Kalfin (S&D) , skriftlig. – (BG) Tragedin i Fukushima tvingar oss att dra lärdomar och omedelbart vidta de åtgärder som de europeiska medborgarna förväntar sig. Dessa åtgärder bör emellertid ägnas åt rätt saker.

Det grundläggande problem vi måste ta itu med är hur vi ska garantera de europeiska medborgarnas säkerhet. Under de kommande månaderna kommer Europaparlamentet att behandla en rad lagstiftningstexter som kommer att avgöra framtiden för energisektorn inom Europa, framför allt för kärnenergin.

För närvarande är säkerheten vår högsta prioritering. Vi bör inte jämföra Europas kärnkraftverk med det 40-åriga kärnkraftverket i Fukushima vars privata ägare har vägrat uppfylla kraven på ökad säkerhet.

EU måste så snart som möjligt anta de minimistandarder för säkerhet som kommer att bli obligatoriska för alla kärnkraftverk. Dessa standarder bör upprättas och antas innan stresstesterna utförs på kärnkraftverken. Under dess regeringstid insisterade det bulgariska socialistpartiet flera gånger på att sådana standarder skulle upprättas, men än så länge har detta inte skett. Både standarderna och kriterierna för stresstesterna måste upprättas av specialister från Europeiska kärnenergiforumet.

Jag stöder utvecklingen av ny teknik och framför allt förnybara energikällor. Det är emellertid uppenbart att de inte kan ersätta kärnkraftsanläggningarna på kort och medellång sikt.

  Pavel Poc (S&D), skriftlig. – (CS) Ytterligare en lärdom av olyckan på kärnkraftverk nr 1 i Fukushima är att det är farligt att helt och hållet överlåta kraftgenereringen till den privata sektorn. Privat kapital maximerar vinster, även på bekostnad av säkerhetsåtgärder. Hur många globala ekonomiska kriser, ”oljespill i Mexikanska golfen” eller ”Fukushima” kommer det att krävas innan vi äntligen inser detta? På grund av privata investerares ansvarslösa beteende befinner sig världen nu i en ekonomisk kris. På grund av privata oljebolags ansvarslösa beteende har miljontals ton olja läckt ut i havet. På grund av ett privat företags ansvarslösa beteende kommer det att ta decennier för Japan att återhämta sig från den radioaktiva kontamineringen av dess land, hav och livsmedelskedja. Kärnenergi bör alltid stå under statlig och internationell kontroll. För planerade stresstester krävs enhetliga standarder, öppna och oberoende kontrollorgan och en gränsöverskridande karaktär. Även om det finns en rättslig ram i EU där initiativ ständigt tas till förbättringar av tekniken kommer det att finnas ett behov av att genomföra omfattande investeringar i forskning och utbildning för att kunna garantera högsta möjliga säkerhet och skydd av hälsa och miljö, i enlighet med de senaste vetenskapliga och tekniska rönen. Omfattande investeringar kommer också att krävas på området hantering av kärnavfall och förbrukat bränsle, som för närvarande lagras under mer eller mindre tillfälliga förhållanden. Lärdomarna av denna katastrof måste ägnas åt att garantera säkerheten och inte åt att stänga ned den enda verkligt hållbara och klimatneutrala energikällan vi har tillgång till.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (EN) Kärnkraftsolyckan i Japan har gett upphov till ny oro angående säkerheten på kärnkraftverk över hela jorden. I Rumänien har kärnkraftverket i Cernavodă bedömts av olika organ, däribland kommissionen och Internationella atomenergiorganet. I en undersökning 2004 fastställdes att seismisk risk är den största enskilda riskfaktorn för säkerheten på anläggningen. Denna risk måste hanteras effektivt och, vilket de tragiska händelserna i Japan påminner oss om, skyndsamt. Därför välkomnar jag det senaste förslaget om att införa stresstester för kärnkraftsinstallationer, och ikraftträdandet av direktivet om kärnsäkerhet. Oavsett vad vi beslutar oss för när det gäller den framtida energimixen och hur vi uppfyller våra mål om låga koldioxidutsläpp, däribland långsiktig förvaring, kommer säkerheten på kärnkraftverk att fortsatta att vara ytterst viktig både för nuvarande och kommande generationer.

  Theodor Dumitru Stolojan (PPE), skriftlig. – (RO) Kärnenergi är en resurs som den globala ekonomin inte klarar sig utan på lång sikt. Vi får inte förkasta kärnenergi enbart på grund av att farliga olyckor som påverkar kärnkraftverks funktion inträffar. Lösningen är att tilldela fler resurser till forskning på detta område samt förbättra kärntekniken så att vi kan minska de risker som olyckor ger upphov till.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Ja, vi måste gradvis avveckla kärnkraften – det är uppenbart. Det är emellertid omöjligt att göra detta över en natt. I Belgien kommer exempelvis 55 procent av vår elektricitet från kärnenergi. Hur ska vi få värme, mat och ljus om vi beslutar oss för att stänga alla våra kärnkraftverk i morgon? Därför måste vi agera på två nivåer.

Först av allt måste vi öka säkerhetsstandarderna på de befintliga kärnkraftverken, framför allt genom de stresstester som för närvarande utförs i medlemsstaterna. Förutom den nödvändiga samordningen av dessa tester på EU-nivå måste vi vara så öppna som möjligt gentemot befolkningen. Vi måste återställa tilltron till vår kärnkraft.

För det andra måste vi intensifiera vår forskning och innovation för att så snabbt som möjligt utveckla lösningar som gör det möjligt för oss att spara energi och främja hållbar och effektiv förnybar energi. Den billigaste, minst förorenande och minst farliga energiformen är oförbrukad energi. Dessa insatser innebär att det från och med i dag krävs en bindande förordning och massiva investeringar på EU-nivå och i medlemsstaterna.

(1) Se protokollet.

13. Situationen i Syrien, Bahrain och Jemen

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton, om situationen i Syrien, Bahrain och Jemen.

Rådets ordförande Zsolt Németh kommer att tala för Catherine Ashton.

  Zsolt Németh, för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Jag är här i dag för att presentera några kommentarer om situationen i Syrien, Bahrain och Jemen i den höga representanten Catherine Ashtons frånvaro.

Den senaste tiden har situationen i Syrien förändrats dramatiskt. I Jemen kan en situation som redan nu är förfärlig mycket väl komma att förvärras och den mycket spända stämning som råder i Bahrain är mycket allvarlig, även om blodbadet inte har varit lika omfattande där. EU har följt den snabba utvecklingen i hela regionen mycket uppmärksamt, vilket visat sig genom ett stort antal högnivåmöten, formella uttalanden och rådsslutsatser.

Utöver detta har Catherine Ashton hela tiden upprätthållit kontakten med viktiga samarbetspartner i de berörda länderna. Detta sker varje dag per telefon eller genom hennes företrädare i landet i fråga för att utöva EU:s inflytande där så är möjligt och där det kan vara till hjälp. Varje lands situation är unik och kräver en strategisk, noggrant uttänkt och skräddarsydd reaktion. När saker och ting sker så snabbt blir det än viktigare att tillämpa en förnuftig politik som bygger på fasta grundläggande principer.

Jag vill ta upp tre principer. För det första avståndstagande från våld – massprotester måste alltid hanteras fredligt och med fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. För det andra främjande av dialog – meningsskiljaktigheter och klagomål måste hanteras på ett konstruktivt sätt av rätt människor som är redo att tala med varandra och bortse från fördomar och förhandsvillkor. För det tredje måste grundläggande politiska och ekonomiska reformer komma inifrån länderna själva och EU har tydligt klargjort att man är redo att skyndsamt tillhandahålla stöd när så begärs.

Låt mig nu mer specifikt gå in på de tre aktuella länderna.

I Bahrain förblir situationen spänd, trots att livet på gatorna till viss del återgått till det normala. Gripanden fortsätter och personer grips trots att de till synes inte har gjort något annat än att utöva sin yttrandefrihet. Precis som på andra platser i regionen har EU och den höga representanten öppet fördömt våldet i Bahrain och uppmanat myndigheterna och alla styrkor som är närvarande att fullt ut respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt internationella humanitära standarder.

Vi har även upprepade gånger uppmanat myndigheterna i Bahrain och oppositionen att inleda en verkligt nationell dialog. Den höga representanten har talat med utrikesministern i just detta syfte. Utan konkreta åtgärder för att förmå rätt personer att tala med varandra utan undantag och förhandsvillkor finns det en ökad risk för att de radikala elementen får övertaget. Detta skulle få tydliga och oroande konsekvenser för den regionala stabiliteten. Det bästa sättet att bibehålla och främja stabiliteten är och förblir genom dialog. Detta är det budskap som den höga representanten kommer att ta med sig när hon inom kort, denna månad, träffar ministrarna i Gulfstaternas samarbetsråd.

I Syrien har folkliga protester spridit sig över en rad städer sedan mitten av mars. Det brutala förtryck som dessa har mötts av är oacceptabelt. Den höga representanten och EU har flera gånger uppmanat de syrianska myndigheterna att upphöra med våldet, respektera människors rätt till fredliga demonstrationer och lyssna till deras berättigade önskemål. Det syrianska folket förtjänar efterlängtade politiska reformer, framför allt när det gäller yttrandefrihet, politiskt deltagande och styrelseformer.

President Assads tal till nationen den 30 mars innehöll vare sig information om ett tydligt reformprogram eller tidtabell för dess genomförande. EU kommer att fortsätta försöka förmå Syrien att utan fördröjning genomföra reformer. De måste vara verkliga, politiska, samhällsekonomiska och seriösa – inte bara kosmetiska – och genomföras utan ytterligare fördröjning. Vi kommer mycket noggrant att övervaka hur den nya regeringen, som ännu inte har bildats, går vidare med reformerna. Vi hoppas att bildandet av en rättslig kommitté kommer att leda till att ny lagstiftning upprättas så att det blir möjligt att häva undantagstillståndet och garantera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Samtidigt kommer EU, offentligt och privat, fortsätta försöka förmå det syrianska ledarskapet att avstå från att använda våld mot demonstranter. Lika viktigt som detta är emellertid att förmedla att de som gör sig skyldiga till våld och dödande måste hållas ansvariga och att alla politiska fångar och människorättsförsvarare måste släppas fria.

I Jemen fortsätter situationen att ge upphov till stor oro. Den höga representantens budskap efter det beklagliga våldet den 18 mars var kristallklart och i slutsatserna från rådet (utrikesfrågor) den 21 mars upprepas EU:s fördömande av användningen av våld mot de protesterande. EU tydliggjorde också att de som gör sig skyldiga till att människor dödas och skadas kommer att hållas ansvariga för sina handlingar och ställas inför rätta.

Sedan dess har budskapen från ledarna i Jemen varit mindre tydliga. Av detta skäl uppmanade den höga representanten president Saleh direkt per telefon den 30 mars att göra allt som står i hans makt för att undvika ytterligare blodsutgjutelse. Hon tydliggjorde att hon anser att det bästa sättet att säkerställa detta är genom att inleda en trovärdig och snabb politisk övergång utan fördröjning. Denna konstitutionella övergång bör grundas på självständiga och konsekventa åtaganden som fullföljs.

Det börjar bli ont om tid och det är människorna i Jemen som drabbas. Därför har EU varit och fortsätter att vara mycket aktivt engagerad i arbetet med att försöka lösa krisen i Jemen i samarbete med internationella samarbetspartner.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Talmannen. – Medan Elmar Brok sitter bredvid José Ignacio Salafranca vill jag ta tillfället i akt att gratulera honom till hans lags framgångar i går. Han bär Schalke 04:s halsduk, och detta lag vann en strålande seger, dock med hjälp av en av de bästa spelarna i världen, nämligen spanjoren Raúl. Nu när vi har gratulerat Elmar Brok ger jag José Ignacio Salafranca ordet. Han ska tala för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) under en och en halv minut.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag instämmer helt och hållet i det du har sagt.

Zsolt Németh, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill framhålla att vi noggrant har följt informationsflödet från den höga representanten Catherine Ashton när det gäller utvecklingen i dessa länder och jag anser att vi bör erkänna det arbete hon utför på EU:s vägnar för att stödja strävan efter demokrati i Bahrain, Jemen och Syrien. I morgon kommer parlamentet att anta en resolution om detta som stöds av alla politiska grupper.

Jag vill emellertid ta upp några frågor, herr talman, och jag vill be Zsolt Németh att vidarebefordra dem till Catherine Ashton.

För det första finns det inom vissa av unionens organ, och naturligtvis även i parlamentet, en känsla av att vi tar ett steg tillbaka i utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och att vi återvänder till den tid som präglades av politiskt samarbete. Det var naturligtvis därför vi upprättade Lissabonfördraget.

För det andra finns det en inkonsekvens i det ökade behovet av EU-närvaro i dessa länder samtidigt som det inte finns någon kunskap om vad slutresultatet av dessa övergångsprocesser kommer att bli. Det är tydligt att vi måste finnas där och det är också tydligt att den paroll som används i Catherine Ashtons meddelande är mycket klok: mer reformer ger mer stöd.

Den fråga jag vill ställa – och jag ska avsluta nu, herr talman – är huruvida EU:s medlemsstater är villiga att öka resurserna för att tillgodose de växande behoven i dessa länder?

  Véronique De Keyser, för S&D-gruppen. – (FR) Herr talman! Vi är i allra högsta grad medvetna om det intensiva diplomatiska arbete som Catherine Ashton har lagt ned, och fortsätter att lägga ned, och vi är även medvetna om de svårigheter hon möter i dessa situationer. Det är sant att Syrien, Jemen och Bahrain är länder som vi inte har några avtal med, förutom handelsavtal som exempelvis inte innehåller klausuler om mänskliga rättigheter, och vi har därför mycket få påtryckningsmedel att tillgå.

Trots detta vill jag säga tre saker. Den första handlar om strävan hos de människor som befinner sig på gatorna i dag, och som beskjuts av tjuvskyttar. Vi ska inte bara stå bakom dessa människor utan även se till att det till varje pris blir ett slut på våldet. I dag träffade jag en syriansk oliktänkande. Det som dessa oliktänkande begär är ett slut på våldet så att de kan uttrycka sig. När det gäller detta vill jag säga att vi, om det blir nödvändigt, bör använda hela den arsenal av sanktioner som vi har till vårt förfogande för att få ett slut på våldet, trots att vi inte har något avtal med Syrien.

Det andra jag vill säga är att dessa är länder – och det gäller Gulfstaterna såväl som Libyen – som vi har försett med vapen, faktiskt alltför mycket vapen. Jag anser att ett minimikrav är bättre vapenkontroll så att dessa länder och deras regeringar inte förvandlas till krutdurkar som vänder sig mot sina befolkningar.

Slutligen är det frågan om dubbelmoral. Jag anser att vi har varit mycket kloka när det gäller Bahrain och att vi har varit mycket stränga i förhållande till andra länder. Jag vet att situationen i Bahrain är särskilt känslig, att Saudiarabien har sänt trupper dit och att Saudiarabien och Gulfstaternas samarbetsråd hjälper oss mot Libyen, men vi får inte erbjuda vår tystnad när det gäller de shiiter som för närvarande förtrycks av regeringen i Bahrain i utbyte mot priset av ett fat olja och stödet för oss mot den libyska regeringen.

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag är arg. Vid vårt gruppmöte i går lyssnade vi på tre ögonvittnen från Human Rights Watch och Amnesty International som var på plats i Bahrain, Jemen och Syrien. Deras berättelser var förskräckliga.

Det gjorde mig arg. Den skrivelse vi mottagit från Catherine Ashton innehåller ingen strategi. Återigen är det en annan dagordning. Vi bör upphöra med att sända tomma budskap, såsom vi under alltför lång tid har gjort när det gäller Tunisien, Egypten och Libyen. Det är dags att agera.

För det första bör EU kräva en särskild session i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. FN bör sända en delegation till de tre länderna för att se till att regimerna ställs till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

För det andra bör EU kräva ett förbud mot vapenexport från alla EU:s medlemsstater till dessa tre länder. Det är oacceptabelt att EU-länder fortfarande säljer vapen till dessa regimer.

För det tredje bör EU klargöra att om de politiska regimerna i dessa länder utgör ett hinder mot demokratisering så är det dags för dem att avgå. Samtidigt bör vi införa sanktioner, exempelvis frysa tillgångar och införa reseförbud.

Jag upprepar att det är dags att agera.

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Det är verkligen goda nyheter att befolkningarna börjar återkräva sina fri- och rättigheter och att de kräver en förändring av den politiska regimen och ökad demokrati. Detta är centralt för EU:s utrikespolitik och det europeiska projektet, och är något som inte bör mötas av annat än entusiasm och stöd från vår sida.

De dåliga nyheterna är emellertid att dessa befolkningar drabbas av ett ytterst hårt förtryck när de demonstrerar för dessa värden och denna strävan medan de riskerar livet. Detta är helt oacceptabelt. Den absoluta nödvändigheten av att skydda befolkningarna, som har lett till militära insatser i Libyen, måste nu anta nya former för att skydda dem som demonstrerar i dessa tre länder.

Jag anser att uttalandena är ytterst viktiga – de berättigade uttalandena, den strävan som dessa befolkningar har – men vi behöver även åtgärder. Som en del av dessa åtgärder behöver vi en försäkran om att alla de ledare som är ansvariga för att ha använt oproportionerligt stort våld mot sina befolkningar inte kommer att förbli ostraffade. För att detta ska bli möjligt måste de diplomatiska krafterna hos medlemsstaterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter göra allt de kan för att få till stånd delegationer, rapporter och resolutioner så att de ansvariga politikerna försäkras om att dessa våldshandlingar inte kommer att förbli ostraffade.

Slutligen anser jag att vi utan tvekan har metoder för att kringgå pressens mörkläggning. Såväl inhemska som utländska journalister drabbas av stora svårigheter när de försöker dokumentera situationen. Vi vet vad vi ska göra, vi har de instrument som behövs för att kringgå dessa hinder. Vi måste absolut utnyttja dem. När vi har de medel som krävs för att agera anser jag att vi måste hitta ett sätt att använda dem.

Detta är uppenbarligen inte rätt tidpunkt att jaga den syrianske presidenten och försöka förmå honom att underteckna ett återtagandeavtal som under alla omständigheter endast kan bli verklighet under vissa villkor, däribland ett mycket seriöst, effektivt och relevant program, genomförandet av reformer i Syrien och frisläppandet av alla samvetsfångar och fredliga demonstranter, inte bara här, utan även i de andra två länderna.

  Sajjad Karim, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag har följande kommentar till ministern: När jag satt här och lyssnade till ditt uttalande hörde jag vad du sade, men det var bara ord – ibland mycket trevliga ord, men tyvärr tomma ord. Allt var reaktionärt, det fanns inget proaktivt i det du sade till oss. Medan jag lyssnade skrev jag ordet ”plan” på ett tomt pappersark för att anteckna din information om vilka åtgärder EU tänker vidta. Pappret är fortfarande helt tomt. Du hade inget att bidra med i dag.

Det fanns inget proaktivt i den handlingsplan som du skisserade för oss. Människor i hela Mellanöstern hoppas att EU ska göra något och hjälpa dem att vinna sina rättigheter, och allt du har att säga dem är tomma ord.

I den senaste handlingsplanen som lades fram saknades kärnpunkten, och det diskuterades mycket i pressen om att ledarna i Mellanöstern fortfarande kan ta pengar från sina befolkningar och skicka dem hit till Europa, och vi gör ingenting för att stoppa det i framtiden.

Du sade själv att tiden håller på att rinna ut. Om det stämmer, och det anser jag att det gör, varför har du då inget annat än ett tomt papper att visa upp för oss i dag? Visa lite mer respekt för parlamentet är du snäll.

  Marisa Matias, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Vi står enade med folket i Jemen, Syrien och Bahrain i deras förhoppningar om frihet och demokrati, i det blodiga kväsandet av demonstrationerna och de folkliga protesterna. Vi måste därför tala klarspråk. För det första vädjar jag om att vi ser till att omedelbart få stopp på vapenförsäljningen till dessa länder. EU fortsätter att sälja vapen som används för att döda civila. För det andra måste vi stå på folkets sida, inte på auktoritära eller diktatoriska regimers sida.

Men i vår solidaritet får vi dock inte glömma att vi fortfarande tillämpar dubbla måttstockar, med en uppsättning regler för att tillgodose folkens demokratiska förhoppningar, och en annan för att se om vårt hus och sköta våra affärer. I Libyen har bombningarna helt klart gått utöver FN:s mandat, medan vi i Bahrain inte gjorde något annat än att protestera när den saudiarabiska armén gick in i landet för att rädda en kleptokrati. Medan unga gör allt de kan för att kämpa mot arméerna och polisen och lägger ned själ och hjärta i att konfrontera dessa styrkor, begränsar vi oss till att utfärda diplomatiska noter.

Jag vill avsluta med att säga att det är lika fel att tro att det finns militära lösningar på politiska problem som det är för oss att tro att arabfolken fortfarande inte har insett vårt dubbelspel.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Ett radikalt regimskifte genom att radikala islamiska krafter tar över makten i Syrien, Bahrain och Jemen skulle vara rena katastrofen, både nationellt och internationellt.

De verkliga vinnarna i den här oförutsedda situationen, åtminstone på Arabiska halvön, skulle helt klart bli den härskande duon i Iran, Khamenei/Ahmadinejad, och detta skulle sätta stopp för de redan små chanserna till en persisk vår för ögonblicket. Krisläget i Damaskus, Manamah och Sana’a ger EU ett utmärkt tillfälle att i nära samarbete med Förenta staterna ställa tydliga villkor, dvs. politiska och socioekonomiska reformer, för vårt fortsatta stöd till dessa regimer i trångmål.

Herr talman, för några år sedan besökte vi Syrien med en delegation från Europaparlamentet. Sedan 2003 har Syrien, som är den enda sekulära staten i regionen, varit en tillflykt för hundratusentals irakiska kristna, vilket bör vara en varningssignal. Vi i väst måste göra allt som står i vår makt för att se till att det extremt blodiga sekteristiska inbördeskriget i Irak inte smittar av sig på Syrien.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Jasminrevolutionen som inleddes i Tunisien går tyvärr inte lika fredligt till i Jemen, Syrien och Bahrain. En dialog mellan regeringen och oppositionen är utan tvekan det bästa sättet att enas om en aktiv lösning på de sociala och ekonomiska problemen, vilket är vad folket vill, och för att gå mot ett mer demokratiskt deltagande. Men om överenskommelser av den typen hålls eller inte är en helt annan fråga. Protestvågen utlöstes ju faktiskt av brutna löften om politisk reform. Folket har tystats med löften alldeles för länge och nu krävs det åtgärder. Den dubbla strategin att våldsamt kväsa protestdemonstrationer och samtidigt utlova några få mindre reformer utan att verkligen göra politiska förändringar kan leda till en upptrappning av situationen i alla tre länderna, vilket vi vet mycket väl.

Den rådande oron i Syrien skapar en risk för att de vapen som regeringen köper kanske säljs vidare till terroristorganisationer som Hizbollah. Enligt min åsikt bör EU agera som en opartisk medlare i dessa konflikter.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Matchen är inte vunnen förrän den andra halvleken är slut, så låt oss vänta på returmatchen mellan Inter Milan och Schalke 04 för att se vem som går vidare till nästa omgång. Men jag håller med om att Raúl är en fantastisk fotbollsspelare.

Det som sker i Syrien, Jemen och Bahrain skiljer sig inte från vad som sker på andra håll i världen. Även om orsakerna till sådana uppror vanligen är ekonomiska finns det alltid en djup längtan efter frihet. Facebook och internet har brutit många, alltför många, falska demokratiers isolering som har fortlevt länge i många regioner i världen.

Det finns ett nytt ledarskap, en ny syn på politiken, som avspeglar många ungas drömmar. Det finns en önskan om medborgarskap, särskilt där världens ungdomar är mer medvetna och utbildade. För några dagar sedan släpptes dissidenten Suhayr al-Atassi, och det är en signal, om än svag, som visar att tankefriheten och den politiska friheten utvecklas. Samma upphetsning känns av i Jemen, där protesterna mot president Ali Abdullah Saleh ökar, och samma sak händer i stort sett i Bahrain. Vi måste agera med kraft för att stoppa våldet. Folken behöver hjälp på vägen mot demokrati, och vi får helt enkelt inte halka efter ännu en gång.

Händelserna i Medelhavsområdet är helt klart svåra att tolka, och därför måste EU höja sin röst och agera solidariskt, vilket just nu skulle hjälpa de regioner som utsätts för ökat migrationstryck i Medelhavsområdet.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Herr talman! Vare sig det gäller den samordnade krypskyttsattacken eller protestlägret i Sana’a i Jemen den 15 mars, nedslåendet av protesterna med 100 000 personer i Dara i Syrien den 17 mars eller sjätte månaden i Salmaniyasjukhuset i Bahrain, där skadade demonstranter förs bort av kapuschongklädda beväpnade män för att aldrig återvända, och dit de skadade är tvungna att vända sig eftersom sjukhuset har den enda blodbanken i landet, måste vi visa att parlamentet, medan medierna bara koncentrerar sig på ett land i taget, kommer att försvara de mänskliga rättigheterna överallt där de hotas.

I dag måste vi uppmana rådet (utrikes frågor) att kräva att alla som begår våldshandlingar tar sitt ansvar, och vi måste kräva oberoende utredningar utan straffrihet. Detta är den viktigaste varningen för att förhindra ytterligare våld mot demonstranterna nu.

När vi hör att de bahrainska säkerhetsstyrkorna har avfyrat vad som påstås vara icke dödande kulor på mindre än en meters avstånd och dödat demonstranter genom att bokstavligen spränga deras huvuden i bitar, måste vi upphäva tillståndsgivning, leveranser och överföring av alla vapen till regionen.

Avslutningsvis måste principerna i kommissionsledamot Štefan Füles meddelande om det sydliga grannskapet ligga till grund för vår strategi för att ingå ett associeringsavtal med Syrien. Processen måste börja med att vi kräver obehindrat tillträde för internationella människorättsövervakare nu. Arabvärlden har förändrats i och med Jasminrevolutionen och vi måste visa att även vi har förändrats.

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Våren har kommit till Medelhavsområdet, men i Persiska viken och i Syrien härskar fortfarande vintern. De våldsbilder som når oss är fruktansvärda. Flera hundra människor har dödats och Amnesty International och FN kommer med alarmerande rapporter.

De krav som gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa ställer är tydliga. Vi vill att FN:s människorättsråd i Genève ska hålla ett extramöte så snart som möjligt. Europarådet och de EU-medlemsstater som är företrädda i FN:s människorättsråd bör framföra det kravet. Människorättsrådet agerar alltid snabbt när det gäller att välja sida i Mellanösternkonflikten. Nu är det dags att det tar itu med den verkliga utmaning som dessa extrema människorättskränkningar faktiskt utgör. Vi behöver reformer, en övergång till demokrati och ett vapenembargo. Allt detta har redan nämnts under debatten.

Jag såg den syriske presidenten Bashar al-Assads tal direkt. Detta är en medeltidsaktig diktatur som använder PR-byråer i väst för att presentera sina företrädare som pseudomoderniserande influenser i eleganta tidskrifter. PR-byråerna och tidskrifterna bör fråga sig om de verkligen gör rätt.

Nu till Jemen. Det är där den största risken finns enligt min mening, dvs. risken för en splittring mellan nord och syd, en aktiv al-Qaida-cell och faran för en svag statsbildning. Vi har redan en svag statsbildning av det slaget i Somalia, och vårt Atalantauppdrag är aktivt i Adenbukten. EU har ett direkt intresse i området och vi behöver höra mer än det som rådets företrädare sade här i dag.

  Frieda Brepoels (Verts/ALE). – (NL) Herr talman! Ärligt talat måste jag erkänna att jag blev förvånad när jag hörde de tre principer som ministern redogjorde för: förkastande av våld, främjande av dialog för att sammanjämka åsiktsskillnader och komma till rätta med en del av de saker som folk är missnöjda med, och naturligtvis, de nödvändiga politiska reformerna.

Att bara mana till dialog för närvarande kommer faktiskt inte att göra någon skillnad och det är inte heller trovärdigt. Jag anser att EU måste vidta mycket starkare åtgärder för att få till stånd demokratiska reformer. Vi hör att vice ordföranden/den höga representanten har många officiella kontakter, men vad gör hon för att upprätthålla kontakten med det civila samhället och vad gör hon för att lyssna till dem?

De tidigare talarna har redan sagt att EU omedelbart måste upphöra med att förse regionen med vapen. När jag till exempel hör att vapen värda över 100 miljoner euro har levererats enbart till Jemen under det senaste året av så många som åtta europeiska länder, undrar jag om EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport egentligen betyder något över huvud taget. Borde vi inte agera snabbt i den här frågan?

  Fiorello Provera (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kommer att tala om Bahrain. Detta lilla land har ett strategiskt läge när det gäller balansen i Persiska viken och energiförsörjningskanalerna. Det är väl känt att det finns ett stort oljeraffinaderi för saudisk råolja i landet.

Jag vill uppmärksamma er på en aspekt av den här situationen som jag anser vara särskilt oroande. Tillförlitliga källor talar om ett iranskt inflytande över Bahrains shiamuslimska befolkning, förutom de rättmätiga kraven på mer omfattande reformer av landets regering. Det är svårt att avgöra hur stort inflytande externa influenser har på händelserna i Bahrain, men det finns en risk för att regionen destabiliseras, vilket i sin tur kan sprida sig till Saudiarabiens östra regioner, som är hemvisten för en annan stor shiamuslimsk befolkningsgrupp. Iran finansierar Hamas, stöder Hizbollah i Libanon och påverkar Iraks inrikespolitik, vars regering domineras av shiamuslimer. Om störningen av balansen sprider sig uppåt Persiska viken skulle det få uppenbara följder och återverkningarna skulle kunna bli globala.

Vi måste vara mycket försiktiga i våra bedömningar av händelseutvecklingen i Mellanöstern och skilja mellan folkens rättmätiga förhoppningar om ökad demokrati och externa influenser som har strategiska ambitioner i området.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE). – (NL) Herr talman! Vi talar i dag om tre mycket olika länder med mycket specifika lokala förhållanden. I Jemen har upproret fått enorma proportioner, trots det brutala våldet från polisen och armén. I Bahrain finns det en allvarlig risk för att hela regionen kan destabiliseras till följd av Saudiarabiens och Irans inblandning. I Syrien har oppositionen slutligen praktiskt taget inget manöverutrymme och regimen verkar vara beredd att gå hur långt som helst för att kväsa protesterna.

Med tanke på de särskilda omständigheterna anser jag att EU bör ha bilaterala förbindelser med dessa länder. Vissa principer måste dock upprätthållas. Alla medborgare har naturligtvis rätt att demonstrera och fritt uttrycka sina åsikter. Men vad bör vi göra när medborgarna går ut i fredliga protester och samtidigt utsätts för förtryck till följd av polisens och arméns ingripanden? Ska vi utreda detta internationellt? Vad gör EU för att se till att sådana utredningar genomförs?

För det andra har regeringarna en skyldighet att föra en dialog med oppositionen och organisationer från civilsamhället, eftersom våld och förtryck aldrig är lösningen. Vad exakt gör EU för att främja en sådan dialog? Och om regimerna i Syrien och Bahrain, och även i Jemen, trots detta fortfarande inte kan eller inte vill lyssna till sina folk, vad kommer konsekvenserna i så fall att bli för våra förbindelser med dessa länder?

Vi måste erbjuda konkret hjälp, vilket har sagts många gånger, men denna konkreta hjälp måste också vara verkligt meningsfull. Hur ska vi åstadkomma detta? Jag skulle ha velat få höra om våra planer i den frågan i dag.

Jag vill bara rikta en kommentar till kommissionsledamoten. I det särskilda fallet med Syrien, och även Turkiet, anser jag att vi bland annat bör mana till påtryckningar som ett led i de planer som tydligen kommer att utformas under de kommande dagarna.

En avslutande kommentar. Jag anser att vår delegation för förbindelserna med Mashrekländerna skulle kunna göra stor nytta här och vi bör göra allt vi kan för att delegationen ska kunna göra en insats.

  Ana Gomes (S&D). – (PT) Herr talman! EU måste vara konsekvent i sina uttalanden och åtgärder om de folkliga upproren i Jemen, Syrien, Bahrain och andra länder i arabvärlden. Det är mer som står på spel än EU:s trovärdighet: det handlar även om effektiviteten i det budskap som EU sänder till de diktaturer som protesterna riktas mot och de människor som riskerar livet när de går ut på gatorna och kräver mänskliga rättigheter, rättvisa och demokrati.

I Bahrains fall har EU agerat på ett fruktansvärt ambitiöst sätt. Detta är en avspegling av motsägelserna i en utrikespolitik med dubbla måttstockar, som handlar om olja och medlemsstaternas vapenleveranser, inte bara till Bahrain, utan även till Saudiarabien, i strid mot den gemensamma ståndpunkten om export av militär utrustning.

Parlamentet kräver ett omedelbart stopp för vapenförsäljningen, och vice ordföranden/den höga representanten uppmanar – högt och tydligt – de bahrainska myndigheterna att ange hur många som har dödats eller som saknas efter det att de fredliga protesterna brutalt slogs ned, och att omedelbart häva de mörkläggningsåtgärder som har vidtagits mot medierna.

  Edward McMillan-Scott (ALDE). – (EN) Herr talman! I går kväll hjälpte jag till att anordna en utfrågning av experter från regionen som talade om för oss att i Bahrain har minst 23 personer hittills dödats av säkerhetsstyrkorna, i Syrien 132 och i Jemen minst 63 personer. Man kan verkligen fråga sig vad EU kan göra i den här situationen. I vår resolution som kommer att antas i morgon kommer vi faktiskt med några förslag.

Jag måste dock säga att Europaparlamentet under de föregående månaderna har antagit resolutioner om Tunisien, Egypten och Libyen, och mitt kontor har jämfört dessa resolutioner med kommissionens åtgärder, kommissionens förändringsplan, och jämförelsen är inte särskilt uppmuntrande. Våra ord har ingen mening om inte kommissionen och rådet lyssnar till oss.

Jag kommer att publicera denna analys på min webbplats. Europaparlamentet fick ytterligare ansvarsområden i och med Lissabonfördraget. De två andra institutionerna som ansvarar för EU:s utrikespolitik måste därför ta parlamentet på allvar. Vi måste alla arbeta tillsammans, särskilt nu när det sker omvälvande förändringar i arabvärlden.

  Pino Arlacchi (S&D). – (EN) Herr talman! Syrien, Bahrain och Jemen är tre maktvälden som nu utmanas av sina egna medborgare, och människorna förtjänar därför vårt villkorslösa stöd. Hittills har EU:s åtgärder när det gäller demokratiseringsvågen i regionen varit osäkra och saknat styrka och trovärdighet. Om vi vill att våra åtgärder ska vara starka och trovärdiga måste vi först och främst sluta tillämpa de dubbla måttstockar vi använt tidigare.

Vi stödde dessa autokratier på flera olika sätt och tillsammans med Ryssland och Förenta staterna sålde vi européer alla möjliga vapen till dem. Nu beklagar vi konsekvenserna av vår vapenhandel med autokratierna i Persiska viken, det vill säga dödsfallen, de oskyldiga offren för de vapen som vi sålde till dessa länder.

Om vi vill vara trovärdiga borde vi upphäva alla vapenförsäljningskontrakt med dessa länder och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), och kräva att ett vapenembargo införs i hela regionen Nordafrika och Mellanöstern. De pengar som frigörs genom att de berörda ländernas militärbudgetar minskar kan användas för en fond för demokratisk övergång.

  María Muñiz De Urquiza (S&D). – (ES) Herr talman! Det historiska och oåterkalleliga steget mot demokrati i arabländerna slutade inte med den fortfarande känsliga övergångsperioden i Egypten och Tunisien, och inte heller med världssamfundets stöd, som även det är historiskt, för att tillämpa ansvarsprincipen för att skydda den libyska befolkningen.

Kommissionsledamot Štefan Füle, förändringsvågen fortsätter nu i Syrien, Jemen och Bahrain, och EU måste följa med i skeendet och lära sig av tidigare händelser för att ta ledningen i den internationella reaktionen genom långtgående åtgärder, t.ex. den väldefinierade europeiska grannskapspolitiken, och genom konkreta och omedelbara åtgärder så att befolkningen i de berörda länderna och även folket i EU ser att det inte finns några sprickor i EU:s åtagande för frihet, värdighet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Myndigheterna i Syrien, Jemen och Bahrain borde tänka på att när staten brukar våld mot folket får det omedelbara återverkningar, och de måste också inse att det inte är tillräckligt att göra ytliga ändringar i sina autokratiska regeringar. De måste i stället omedelbart inleda en dialog med oppositionsrörelserna och det civila samhället, omedelbart släppa politiska fångar, journalister och människorättsförsvarare och omedelbart avlysa undantagstillståndet.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Vi får inte blunda för de uppenbara människorättskränkningar som sker i de tre länderna.

Situationen i Syrien är mycket allvarlig och det är det land som har mest att förlora. I Syrien görs lärare, oppositionsaktivister, journalister och bloggare till måltavlor. Många dödas, många häktas, utländska journalister har sparkats ut ur landet, en informationsblockad har införts och det finns över huvud taget ingen oberoende press. Vi bör följaktligen överväga sanktioner mot Syrien.

Vi bör även överväga politiska sanktioner mot Jemen och Bahrain. När det gäller Jemen har vi ett gällande avtal om vapenexport, så vi bör överväga att upphäva avtalet.

När vi diskuterar situationen i dessa tre länder bör vi först och främst kräva ansvarstagande, för det andra bör FN:s människorättsråd i Genève hålla extramöten ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Rosario Crocetta (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag bodde i Bahrain i tre år, från 1987 till 1990. Då betraktades Bahrain som ett av de mest demokratiska länderna kring Persiska viken och den synen har levt kvar även under de senaste åren. Tänk då vad som sker i andra länder, till exempel att Saudiarabien faktiskt verkställer några hundra avrättningar per år, de fruktansvärda massakrerna i Iran och att dödande faktiskt är en vardaglig företeelse kring hela Persiska viken och pressen fullständigt förnekas sina friheter.

I dag antog vi resolutionen om Syrien, Jemen och Bahrain, men när kommer vi att utarbeta resolutioner om Saudiarabien, Algeriet, Kina och om de andra länder som kränker de mänskliga rättigheterna i världen? Problemet som jag ser det är att det sker något konstigt här i väst, för å ena sidan ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Herr talman! Vilken roll bör EU spela i länder vars regimer konfronteras av folket, men vars ledare fortsätter att slå dövörat till för de upprepade kraven på mer demokrati, verkliga strukturreformer och en mer rättvis utveckling? Det är den frågan som vi ställs inför.

Jag anser att det finns en viktig sak vi kan börja med, som dessutom är brådskande. EU måste spänna sina muskler genom att använda hela sin arsenal av tillgängliga sanktioner för att få slut på förtrycket och se till att politiska fångar och journalister omedelbart släpps. Vi måste stödja inrättandet av en oberoende kommission som kan undersöka de handlingar som har begåtts och kräva ett extramöte i FN:s människorättsråd.

På medellång sikt anser jag att vi återigen bör överväga våra förbindelser med dessa länder. Från och med nu måste EU visa att det starkt står på den allmänna opinionens sida, på folkets sida, inte på makthavarnas.

Därför måste unionen inleda och föra en ständig dialog med alla krafter i civilsamhället, med alla som vill stödja demokrati samt ledarna för oppositionsrörelserna. Det handlar alltså om en djupgående förändring ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Heidi Hautala (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Vi har hört att parlamentet nu verkligen menar allvar med att ta itu med de grova människorättskräkningarna i de tre länderna, dvs. Bahrain, Jemen och Syrien. Nu måste Europeiska utrikestjänsten och kommissionen tala om för oss hur vi kan visa att vi inte längre arbetar efter dubbla måttstockar.

Vi har fått höra om en massa konkreta åtgärder. Vi behöver information om hur FN:s människorättsråd går vidare i frågan. Står EU enat i kravet på ett extramöte om Syrien, Bahrain och Jemen?

Vi har hört att det är dags att vi slutar exportera vapen till dessa länder.

Vi har inte råd att vänta. Vad kommer Europeiska utrikestjänsten och kommissionen egentligen att göra åt allt detta?

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! I Syrien har säkerhetsstyrkorna brutalt och med dödlig kraft slagit ned demonstrationerna om rättmätiga klagomål. President Bashar al-Assads stridslystnad och retorik gentemot Israel, vår allierade, hans stöd till terrorister som Hizbollah och hans vänskap med Iran visar enligt min åsikt att han är en farlig autokrat.

Bahrain är däremot en relativt modern och progressiv konstitutionell monarki. Tyvärr fortsätter shiamuslimska extremister, inspirerade och stödda av Iran, att underblåsa sekteristiska spänningar och sprida propaganda mot regeringen och kungen. Kungen har tålmodigt ansträngt sig för att lyssna till demonstranternas åsikter och inleda en dialog, men vi måste naturligtvis fördöma att obeväpnade demonstranter har dödats.

I Jemen verkar det avslutningsvis som om president Ali Abdullah Saleh genom att använda oproportionerligt våld har stött bort sina främsta uppbackare, inklusive Förenta staterna, trots de starka åtgärderna under många år för att undanröja al-Qaidaterrorister. Att dra tillbaka EU-stödet från landet nu, utan att vi vet vad som kommer att hända härnäst, är en ytterst riskabel strategi.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Herr talman! Vi kan fråga oss vad vi kan göra för att mildra det politiska dödläget och folkets lidande i dessa länder, men det förutsätter tre saker. För det första om vi kan göra något, för det andra om det är vår sak att agera, och för det tredje om den rådande situationen inte på något sätt kan tillskrivas vår inblandning i saken.

Brittisk militärpersonal friställs i detta nu – ofta när de är i aktiv tjänst – av den usla brittiska regeringen. Det skulle vara absurt att förvänta sig att den återstående militärpersonalen klarar av ytterligare aktioner.

Staterna ingår en högtidlig men vanligen oskriven överenskommelse med sina trupper om att sända dem i strid där de riskerar livet, men endast när nationens eller medborgarnas livsviktiga intressen står på spel. Vi har inga viktiga intressen i dessa stater. Det finns också all anledning att tro att de externa styrkor som är knutna till Förenta staterna och dess allierade har ett egenintresse av att destabilisera Syrien. Jag har inget till övers för Baathregimen …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag är övertygad om att många av de unga som lever i dessa länder längtar efter demokrati, modernisering och frihet. Det måste vi ta hänsyn till. Vi måste försöka vinna vänner i länderna och inte generalisera vår bedömning. I stället måste vi märka ut de personer som inte följer det moderna samhällets regler. Vi bör anordna utbytesprogram för små och medelstora företag, lärare, universitetslärare och journalister. Vår uppgift är att knyta vänskapsband i de berörda länderna. Jag hoppas att vi snart kommer att vidta åtgärder av den här typen.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman, herr minister! Precis som många här i parlamentet i dag ser jag med fasa på det våld och de människorättskränkningar som har begåtts i hela regionen. Jag vill dock inte missa tillfället att säga – särskilt till dig, herr minister – att ditt uttalande här i dag för den vice ordföranden/den höga representanten mycket tydligt, och kanske bättre än någon av oss någonsin skulle kunna göra, visar att detta ämbete och de miljontals euro vi har lagt ned på det är helt meningslöst.

Ditt budskap i dag är helt riktigt, dvs. förkastande av våld samt främjande av dialog och reformer i de berörda länderna. Men uppriktigt sagt är allt sådant bara tomt prat i situationer som denna. Vi behöver mycket, mycket mer än ett enstaka telefonsamtal och ett uttalande eller vad det nu kan röra sig om, och jag tror att folket i Mellanöstern …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Zsolt Németh, för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Tack så mycket för era inlägg.

(EN) Herr talman! Låt mig först särskilt besvara några av frågorna om Bahrain.

Frågan om Irans inblandning i Bahrains inrikespolitik togs upp. Det finns inga tillförlitliga bevis hittills för att Iran har lagt sig i situationen i Bahrain genom att provocera fram en radikalisering. Det är helt klart en risk och ytterligare ett gott skäl till att inleda en nationell dialog i Bahrain så snart som möjligt för att undvika det alternativet.

När det gäller den saudiarabiska invasionen i Bahrain vill jag påpeka att de sex staterna i Gulfstaternas samarbetsråd har ingått en gemensam säkerhetsöverenskommelse. Närvaron av styrkor från Saudiarabien och andra stater i samarbetsrådet är ett krav i överenskommelsen, och det var mer än en GCC-stat som bidrog med styrkor. Detta är inte bara en formalistisk fråga. Vi måste ta den regionala dimensionen på stort allvar i vår bedömning av händelseutvecklingen i regionen.

I fråga om Jemen vill jag påpeka att EU har stoppat visst bistånd till landet, t.ex. hjälpen till civil terrorismbekämpning. Vi ansåg att vi behövde en differentierad strategi i det här avseendet.

Jag kommer nu att besvara några frågor på ungerska.

(HU) José Ignacio Salafranca tog upp frågan om vilka resultat övergången kommer att ge. I det avseendet vill jag betona att vi inte vet vad resultatet av arabvåren blir. Ingen vet, och för några månader sedan visste vi inte ens att en sådan dominoeffekt skulle sättas i rörelse. Jag anser dock att slutresultatet av arabvåren inte är givet för närvarande. Det kommer i mycket hög utsträckning att bero på oss. Det är också det svaret jag vill ge José Ignacio Salafranca: slutresultatet av denna arabvår kommer även i mycket stor utsträckning att bero på oss.

De förslag som har lagts fram under debatten är mycket användbara, och jag är övertygad om att både de närvarande företrädarna för kommissionen och för rådet och utrikestjänsten varmt välkomnar alla förslag. Vi håller på att utvärdera vår grannskapspolitik, och alla förslag som har framförts här kommer att integreras i översynen. Jag menar därför att det är en mycket lycklig omständighet att toppmötet för det östliga partnerskapet i Budapest, som enligt planerna skulle hållas om några veckor, inte kommer att genomföras, eftersom vi på så sätt får tid på oss att ta med de förslag som nu har lagts fram i översynen av grannskapspolitiken.

Jag anser att det är mycket viktigt att grannskapspolitiken görs enhetlig. Den måste täcka den östliga dimensionen på samma sätt som den sydliga. Det enda sättet för oss att vara trovärdiga i våra sydliga grannars ögon är att utforma en enhetlig, konsekvent och genomtänkt grannskapspolitik här, inom EU, eftersom de noga följer allt vi säger. De förslag som har framförts om grannskapspolitiken nu under debatten – till exempel av de senaste talarna, Diane Dodds och Paul Rübig – betonade förbindelserna med det civila samhället. Prioriterad behandling av våra kontakter med civilsamhället, med människorna, särskilt ungdomar, är en av idéerna bakom vår grannskapspolitik.

Arbetet för att få fram helt nya medel, om nödvändigt medel i ny omfattning, måste också vara en central aspekt av översynen. Men samtidigt får vi inte glömma att varje aspekt kräver en individuell behandling. Det finns länder där införandet av sanktioner eller vapenembargon, eller militäraktioner i vissa fall, redan har blivit oundvikligt. Som ni vet är Libyen inte det enda landet i vårt södra grannskap där ett beväpnat ingripande är på gång, utan det pågår även en militär aktion i Elfenbenskusten sedan några dagar tillbaka. Detta är ett separat diskussionsämne här i kväll, så vi kommer att tala om det.

Jag anser att de länder där ett militärt ingripande har blivit oundvikligt till följd av inbördeskrig inte får sammanblandas med de länder vi diskuterar nu, även om dessa repressiva, auktoritära länder även har lätt att ta till våld. Jag anser dock att vice ordföranden/den höga representanten har sänt ett mycket starkt budskap till dessa länder när det gäller deras inställning till våld. Och de militäraktioner som genomförs i Libyen och Elfenbenskusten måste även fungera som ett mycket starkt budskap till de berörda länderna, alla tre. Under de senaste veckorna har både EU och världssamfundet format en mycket tydlig filosofi.

”Rätten att skydda” och ”ansvaret att skydda” är nya principer som nyligen har tillämpats av världssamfundet, och detta måste även fungera som en varningssignal för Jemen, Bahrain och alla auktoritära regimer i regionen. Det som sker nu, de militära ingripandena, är inte en parallell till Irak, utan i mycket högre grad till Rwanda eller Kosovo, där världssamfundet blev tvunget att ingripa för att skydda befolkningarna. Jag anser att världssamfundet nu sänder ett mycket tydligt budskap till de länder som brukar våld mot sina medborgare.

Ärade parlamentsledamöter, låt mig bara kort besvara några specifika förslag. Jag kommer att vidarebefordra ert mycket samstämmiga förslag om att sammankalla ett särskilt möte i FN:s människorättsråd till vice ordföranden/den höga representanten. Det förslaget har definitivt varit ett genomgående tema i debatten och bör övervägas. Jag kommer också att till den höga representanten vidarebefordra den lika tydliga och eniga åsikt om vapenexport som har framförts. Vi måste skapa en lämplig avvägning mellan samarbete och sanktioner med avseende på dessa tre länder.

Detta är helt klart särskilt viktigt, inte bara när det gäller sanktioner och militära ingripanden, utan även samarbete och, om så blir nödvändigt, någon form av sanktioner mot en grupp av länder. Jag anser också att det som Ria Oomen-Ruijten sade, att EU måste kunna lita mycket starkt på Turkiet i utformningen av en politik för regionen, är mycket viktigt. Tack så mycket för debatten och era kommentarer, inlägg och frågor.

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. – (FR) Resolutionen om situationen i Syrien, Bahrain och Jemen påtalar helt riktigt det brutala och blodiga förtrycket, vars offer är demonstranter i såväl Syrien som Jemen och Bahrain. Ledarna för dessa tre länder ger order om att skjuta sitt eget folk, som rättmätigt kräver politisk frihet, mänsklig värdighet och social rättvisa. Genom denna resolution uttrycker Europaparlamentet kraftfullt sin solidaritet med Syriens, Bahrains och Jemens folk, som visar stort mod genom att ge uttryck för sina förhoppningar när de ställs inför regeringsstyrkor som öppnar eld mot obeväpnade civila.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Jämte den islamiska tron har Syrien, Bahrain och Jemen en sak gemensamt: en auktoritär regim, vare sig härskaren är en kung, en president eller Assadklanen. Enligt västs syn är dessa system otvivelaktigt odemokratiska. Ökande revolutionära tendenser som i Egypten eller Tunisien kvävs i sin linda och demokrati och mänskliga rättigheter åsidosätts. I Jemen utsätts exempelvis 37 procent av de minderåriga flickorna för tvångsäktenskap. Detta innebär att Jemen hamnar på andra plats i världen, endast överträffat av Somalia. Regeringarna i dessa tre länder måste visa att de arbetar för och inte emot sina folk. EU har i årtionden stött och uppvaktat länder som detta när det har varit till dess ekonomiska och geopolitiska fördel. EU bör kämpa starkare för demokrati och mänskliga rättigheter och bekämpa den radikala islamiseringen i dessa länder.

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (EN) Även om situationen i Syrien, Bahrain och Jemen kräver omedelbara åtgärder vill jag uppmärksamma er på den alarmerande situationen i Libanon, där sju EU-medborgare från Estland hålls fångna. Jag vill tacka Catherine Ashton för hennes snabba svar och försäkran för två veckor sedan om att frågan kommer att behandlas på högsta möjliga nivå i EU. Vi har nu fått informationen att kidnapparna, som säger att de är medlemmar i ”Rörelsen för pånyttfödelse och reform” har skickat ett oklart utpressningsbrev där de förklarar att de kommer att meddela sina vidare krav vid ett senare tillfälle. De sju estländska medborgarna sägs vara vid liv. Jag vill vädja till Catherine Ashton om att hon i sin egenskap av vice ordförande/hög representant engagerar sig i lösningen på gisslankrisen. EU-medborgares liv står på spel och detta kräver Europeiska utrikestjänstens omedelbara uppmärksamhet. Detta är en chans för Catherine Ashton att visa vad hon verkligen går för.

(1) Se protokollet.

14. Fjärde FN-konferensen om de minst utvecklade länderna

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om rådets och kommissionens uttalande om fjärde FN-konferensen om de minst utvecklade länderna.

  Zsolt Németh, rådets ordförande. – (EN) Herr talman! EU är fast beslutet att se till att FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna, som kommer att hållas i Istanbul den 9–13 maj 2011, blir en framgång. EU anser att konferensen utgör ett viktigt tillfälle att öka stödet till de minst utvecklade länderna.

Rådet har nyligen antagit slutsatser som är tänkta att fungera som riktlinjer för EU-förhandlarna under förberedelseprocessen och under själva konferensen. Att prioritera de minst utvecklade länderna är en nödvändighet i vår gemensamma strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen. Vi förblir därför fast beslutna att stödja en hållbar utveckling för samtliga länder i gruppen minst utvecklade länder, som utgör de fattigaste och svagaste länderna i världssamfundet och som också kännetecknas av att de är ytterst känsliga för externa ekonomiska chocker, naturkatastrofer, katastrofer orsakade av människan och smittsamma sjukdomar.

Vi anser absolut att konferensen bör inriktas på de områden och åtgärder som kan ge mervärde när det gäller de minst utvecklade ländernas särskilda behov. Resultatet av konferensen bör återspegla tillvaratagna erfarenheter från handlingsprogrammet från Bryssel och överensstämma med millennieutvecklingsmålen när det gäller specifika mål för de minst utvecklade länderna. Ett långsiktigt åtagande genom ett förnyat partnerskap med de minst utvecklade länderna som innehåller lämpliga åtgärder är av grundläggande betydelse i en värld som präglas av snabba förändringar.

EU anser att resultatet från Istanbulkonferensen bör inriktas på tre huvudmål. För det första åtgärder för att minska de minst utvecklade ländernas sårbarhet och instabilitet och förbättra deras förmåga att hantera påfrestningar. För det andra att skapa gynnsamma förhållanden för en hållbar utveckling av dessa länder, och för det tredje att främja en hållbar ekonomisk tillväxt för alla i de berörda länderna. Dessa mål kommer att vara vägledande för EU:s diskussioner med de minst utvecklade länderna under hela förberedelseprocessen och under själva konferensen.

EU har alltid gått i täten för världssamfundets insatser till stöd för de minst utvecklade länderna och är den största biståndsgivaren till dessa länder. EU har också varit den utvecklingspartner som lyckats bäst med att fullfölja sina åtaganden, framför allt i fråga om marknadstillträde, ursprungsregler och skuldlättnad, och har gjort avsevärda framsteg både när det gäller offentligt utvecklingsbistånd (ODA) och en konsekvent politik för utveckling.

Några av de minst utvecklade länderna har haft en god ekonomisk tillväxt och utveckling under det senaste årtiondet. Framstegen har dock inte varit jämnt fördelade och mycket arbete återstår, framför allt i Afrika söder om Sahara och i länder som varit utsatta för konflikter och befinner sig i ett utsatt läge. Därför har EU nyligen bekräftat sitt åtagande inom ramen för det allmänna ODA-åtagandet om att gemensamt uppnå målet att anslå 0,15–0,20 procent av BNP till de minst utvecklade länderna.

De minst utvecklade länderna har naturligtvis det främsta ansvaret för sin egen utveckling och biståndet från givarsamfundet bör styras av initiativ från mottagarländerna och med fullständigt egenansvar från deras sida. EU understryker också det inbördes beroendet mellan framsteg i de minst utvecklade länderna och god samhällsstyrning, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Samtidigt är vi fast övertygade om att alla länder har ett ansvar att hjälpa utvecklingsländerna att ta steget ur fattigdom och göra framsteg mot millennieutvecklingsmålen. Det finns ett samband mellan framsteg i de minst utvecklade länderna och en konsekvent politik av hög kvalitet från utvecklingspartnernas sida. Ihärdiga ansträngningar bör därför göras för att effektivisera biståndsmekanismer och fullfölja befintliga åtaganden. EU har vid flera tillfällen uppmanat andra givare att fullgöra dessa åtaganden. Tillväxtekonomier bör också bidra med en rimlig andel av stödet till de minst utvecklade länderna.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen är fast besluten att se till att den fjärde FN-konferensen i Istanbul om de minst utvecklade länderna blir en framgång genom att skapa en förnyad politisk drivkraft för tillväxt för alla, hållbar utveckling och fattigdomsminskning i de minst utvecklade länderna. Vår övertygelse och vårt åtagande uttrycks i rådets slutsatser, som antogs förra veckan, den 31 mars, om riktlinjer för EU:s deltagande i den kommande konferensen om de minst utvecklade länderna. Det gläder mig också stort att parlamentet kommer att vara starkt representerat i den delegation som ska delta i konferensen.

Många av de minst utvecklade länderna har haft en god utveckling under det senaste årtiondet. Framstegen har dock inte varit jämnt fördelade och mycket arbete återstår. Alltför få av de minst utvecklade länderna lämnar kategorin minst utvecklade länder och de flesta släpar efter i arbetet för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Vi, både givarna och de minst utvecklade länderna, har viktiga saker att lära oss av framgångarna i några av de minst utvecklade länderna samt genomförandet av Brysselprogrammet.

Globalt partnerskap och ömsesidigt ansvar är avgörande för att konferensen ska bli framgångsrik. Utveckling är en gemensam utmaning. Utvecklingsländerna har det främsta ansvaret för sin egen utveckling genom att utforma och vidta lämpliga politiska åtgärder och skapa en god samhällsstyrning.

När det gäller de minst utvecklade länderna har EU varit den utvecklingspartner som lyckats bäst med att fullfölja sina åtaganden, framför allt i fråga om marknadstillträde, ursprungsregler och skuldlättnad. EU är den största biståndsgivaren till de minst utvecklade länderna och har gjort avsevärda framsteg när det gäller offentligt utvecklingsbistånd och har dessutom tredubblat sitt bistånd till dessa länder under det senaste årtiondet.

I Istanbul kommer EU att uppmana andra givare och utvecklingspartner att lägga sig på samma ambitionsnivå i sina åtaganden. De utvecklade länderna har ett ansvar för att hjälpa utvecklingsländerna att ta steget ur fattigdom. I detta globala partnerskap bör även tillväxtekonomierna göra sitt.

Hållbar utveckling och en långsiktig och rättvis tillväxt som kommer alla till del är grundläggande för alla dessa länder. Den privata sektorn spelar en avgörande roll i detta avseende och kan ha en enorm inverkan på människors liv genom att skapa välstånd och sysselsättning.

Handelns potential som en motor för tillväxt och sysselsättning är betydande. EU vill emellertid understryka det inbördes beroendet mellan framsteg i de minst utvecklade länderna och mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati, god samhällsstyrning, fred och säkerhet.

Det finns ett samband mellan framsteg i de minst utvecklade länderna och en rättvis och konsekvent politik från utvecklingspartnernas sida. Ihärdiga ansträngningar bör därför göras för att effektivisera biståndsmekanismer och fullfölja befintliga åtaganden samt föra en konsekvent politik för utveckling.

Ordförandeskapet har redan informerat om de tre prioriteringarna, så jag vill bara tillägga att konferensen även bör behandla frågan om vad de minst utvecklade länderna kan göra för att lämna den kategorin. EU kommer att verka för inrättandet av en mer systematisk mekanism för beviljande av medgivanden i besvärliga lägen och stöd till länder som lämnar kategorin. Kommissionen är övertygad om att denna nya drivkraft kommer att leda till att ett betydande antal länder under nästa årtionde inte längre finns kvar i kategorin minst utvecklade länder.

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

  Eleni Theocharous, för PPE-gruppen. – (EL) Herr talman, herr minister, herr kommissionsledamot! Som du så riktigt sade Zsolt Németh, måste rådets slutsatser samt EU:s åtaganden åtföljas av effektiva åtgärder för att stödja det övergripande arbetet. Europaparlamentets företrädare vid FN-konferensen om de minst utvecklade länderna i Istanbul kommer naturligtvis att vara ”beväpnade” med en bra resolution med lämpliga slutsatser. Det finns dock ett problem med våra företrädares status, eftersom de som observatörer inte kommer att kunna delta direkt, och jag anser att kommissionen och ordförande José Manuel Barroso skulle kunna göra en viktig insats för att ändra på detta. Vi kan aldrig skapa tillväxt och säkerhet i EU och kontrollera migrationsströmmarna när cirka 1 miljard människor lever i misär och fattigdom.

Insatserna för att utveckla de minst utvecklade länderna bör ses över, eftersom de mekanismer som används för att bryta den onda cirkeln förefaller vara ineffektiva, även om de minst utvecklade länderna också har sin del i skulden.

Jag vill framhålla att underutvecklade länders rikedomar utnyttjas av utomstående aktörer och att demokratiskt underskott, korruption och osäkerhet är de dominerande kännetecknen för dessa länder. Allt detta leder till att det saknas grundläggande infrastrukturer inom utbildning, hälsovård, transport, kommunikationer, grundskoleutbildning, jordbruk samt inom bankväsendet och den offentliga förvaltningen. Jag anser att man i Istanbul bör enas om mekanismer för att förändra inställningen till fattigdomsproblemet.

  Thijs Berman, för S&D-gruppen. – (NL) Herr talman! En ekonomisk tillväxt på 7 procent, en stor ökning av antalet barn som genomgår grundskolan, ökade krav på demokrati från folket i fler länder: om man ser på detta har stora framsteg gjorts under de senaste tio åren i de minst utvecklade länderna i Afrika. Dessa länder har arbetat för bättre samhällsstyrning och har mobiliserat sina egna finansiella resurser. De rika ländernas bidrag har varit skuldlättnader och att garantera tillgång till vaccin. Men vi är inte där än, eftersom den snabba ekonomiska tillväxten i de fattigaste länderna inte har åtföljts av en proportionell minskning av fattigdomen.

Listan över de fattigaste länderna har praktiskt taget sett likadan ut i årtionden. Antalet människor som lever på mindre än 1 US-dollar om dagen har visserligen minskat, men antalet människor som lever på mindre än 2 dollar om dagen är detsamma. De rika länderna har sett till att korrupta regimer har kunnat hålla sig kvar, i stället för att överväga en rättvis fördelning av resurserna. Det är därför både absurt och cyniskt att påstå att utvecklingen inte fungerar. Vi har bara inte gett den en ordentlig chans.

Man bör dra vissa slutsatser av detta vid FN-konferensen i Istanbul. Det krävs mycket större uppmärksamhet på en rättvis fördelning av välståndet inom de fattigaste länderna. Detta kommer att skapa stabilitet och en rättvis fördelning, vilket i sin tur kommer att undanröja spänningar och skapa fred. Social rättvisa kommer också att bidra mycket mer till den ekonomiska utvecklingen än orättvisa diktaturer som styrs av en liten klick på toppen. Länder med demokrati uppnår en rättvis fördelning mycket snabbare än diktaturer. God samhällsstyrning kommer att föra oss närmare uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

Vi måste också göra mer på folkhälsoområdet. Sjukdom är en ekonomisk katastrof för familjer i fattiga länder. Sjukdom är en lyx som ingen har råd med. Vi måste därför arbeta för system där hälsovården finansieras genom sjukförsäkringar, så att det inte bara finns vacciner, utan även bra sjukhus och läkarmottagningar.

  Charles Goerens, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! Mellan 1980 och 2011 ökade den globala BNP med 19 000 miljarder US-dollar. Denna ökning borde innebära att vi har tillräckliga medel för att utrota den extrema fattigdomen. Så ser siffrorna ut.

När det gäller politiken är det inte så enkelt att förbättra livet för de fattigaste. Vi måste därför göra vissa tydliga val. För det första måste vi inrikta oss på de fattigaste länderna i våra samarbetsprogram.

För det andra, och det är en naturlig följd av den första punkten, måste vi gradvis dra tillbaka vårt stöd till tillväxtekonomierna. Kina, Förenta staternas största borgenär, har tillräckliga medel till sitt förfogande för att ta itu med fattigdomen inom de egna gränserna.

Den tredje punkten är att vi behöver starka partnerskap med de minst utvecklade länderna. De måste själva göra den största delen av arbetet. Allt vi kan göra är att hjälpa dem med vårt kunnande, vår expertis och vår politiska vilja. Vi kan varken göra mer eller mindre än det.

Jag vill göra ett sista påpekande. Eftersom vi är den största givaren är det också upp till oss, EU, att ta på oss en ledarroll under konferensen.

  Nirj Deva, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Eleni Theocharous för att hon tog upp frågan om Europaparlamentets status vid internationella konferenser. Vi är en av EU:s tre systerinstitutioner och vi måste titta på den här saken mycket snabbt, annars kommer det att bli problem. EU är världens största givare till de minst utvecklade länderna, vi har tredubblat biståndet under de senaste åren, men fattigdomen har ökat, inte minskat.

För ungefär tio år sedan introducerade Pascal Lamy och utskottet för utveckling initiativet ”Allt utom vapen”. Sedan dess har parlamentet gradvis förvandlat detta koncept till ”Allt utom jordbruk”. Nu har de minst utvecklade länderna i världen inte industriell kapacitet, de har jordbrukskapacitet. Om vi verkligen vill utrota fattigdomen och hjälpa dessa människor måste vi öka deras handelskapacitet. Det är inte bistånd utan handel som kommer att minska fattigdomen. Men för att minska fattigdomen och öka handeln måste vi öka deras kapacitet att exportera de varor de kan, vilket är jordbruksprodukter, fiskeriprodukter och så vidare. Men det gör vi inte.

Vi har infört stränga normer, vilket är mycket viktigt för EU-konsumenternas hälsa, men vi bidrar inte till att öka de minst utvecklade ländernas kapacitet. Av 51 länder har bara tre lämnat kategorin minst utvecklade länder. Vi måste öka insatserna på detta område, annars lurar vi bara oss själva och lurar även dessa länder.

  Gabriele Zimmer, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill fråga rådets och kommissionens företrädare varför de bara kommer med tomma ord när vi talar om den här frågan. Jag tror inte att vi hjälper någon genom att komma med ett uttalande inför Istanbulkonferensen, utan det som krävs är att medlemsstaterna och EU äntligen fullgör sina åtaganden hela vägen och vi kan inte tolerera att medlemsstaterna alltmer försöker smita ifrån sitt ansvar.

Det är oacceptabelt att 1 miljard människor fortfarande svälter, varav de flesta finns i de minst utvecklade länderna, dvs. de fattigaste länderna i världen. Det är lika oacceptabelt att den största delen av vårt utvecklingsbistånd inte går till stöd och utveckling av jordbruket. Andelen bistånd till detta område har minskat snabbt under de senaste åren, samtidigt som 1 miljard människor svälter. Det är faktiskt cyniskt av oss att säga att vi hoppas att de minst utvecklade ländernas förmåga att klara påfrestningar kommer att öka.

Jag uppmanar er att vidta åtgärder för att lösa problemen och ingå konkreta åtaganden för att verkligen hjälpa de minst utvecklade länderna.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Den kommande FN-konferensen om de minst utvecklade länderna utgör ett lämpligt tillfälle för att diskutera om huruvida utvecklingsbistånd är vettigt eller om det i själva verket är meningslöst. Argumentet om biståndskvantiteter, som det brukar kallas – det vill säga teorin att ju mer bistånd man beviljar, desto större ekonomisk utveckling blir det – har fullständigt raserats.

Jag vill använda min talartid för att citera en sak som den kenyanske ekonomen James Shikwati sade till Der Spiegel online den 7 april 2005. Citat: ”Utvecklingsbistånd bidrar till att hålla stora byråkratier vid liv, uppmuntrar korruption och självbelåtenhet och lär afrikanerna att tigga i stället för att bli oberoende.” Slut på citat.

Dessutom försvagar utvecklingsbistånd de lokala marknaderna och leder till att företagarandan, som vi är i så stort behov av, försvinner. Hur absurt det än kan låta är utvecklingsbiståndet en av orsakerna till Afrikas problem. Om väst stoppade dessa betalningar skulle de vanliga afrikanerna inte ens märka det. Det är bara regeringstjänstemännen som skulle lida av det. I stället för att ge ut mer pengar är det minskad korruption, ökad företagsanda och ökad självständighet som behövs.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Thijs Berman (S&D). – (NL) Philip Claeys! Skulle du hålla med mig om att de rika västländernas och Förenta staternas utrikesintressen har lett till att diktatorer har kunnat stanna kvar vid makten och att utvecklingsbiståndet till följd av detta ofta inte har fungerat, eftersom biståndspengarna har hamnat i fel fickor för att vi aldrig har gjort något för att ta itu med det, i syfte att upprätthålla en ”stabilitet” som i själva verket inte varit värt namnet, vilket har visat sig i Nordafrika och Mellanöstern? Att försvara demokratin betyder att man försvarar demokrater i utvecklingsländerna och låter diktatorerna falla, samtidigt som utvecklingsbiståndet fortsätter.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Thijs Berman! Ja, jag håller delvis med om vad du sade. Vi är faktiskt skyldiga till att vissa diktatorer har kunnat stanna kvar vid makten. Jag tänker till exempel på EU:s politik gentemot Kuba, där vi har sett att Fidel Castro har betraktats som en partner som man kan göra affärer med. Sådant bör verkligen förpassas till det förflutna, och vi bör endast tala med demokratiskt valda ledare som också har makten att införa demokrati i sina egna länder.

  Filip Kaczmarek (PPE). – (PL) Herr talman! Begreppet ”minst utvecklade länder” uppstod för 40 år sedan i syfte att hjälpa utvecklade länder och andra givare att identifiera de länder i världen som är i störst behov av bistånd. Den definition av ”minst utvecklade länder” som används av FN grundas emellertid inte bara på inkomst per capita, utan beaktar även mänskligt kapital och problem med ekonomisk utveckling. Den geografiska fördelningen av dessa länder är mycket speciell, eftersom det stora flertalet länder finns i Afrika. EU gör därför rätt i att ägna särskild uppmärksamhet åt denna kontinent.

Ett stort problem är att antalet länder som betecknas som minst utvecklade länder ökar, medan det antal länder som har utvecklats tillräckligt för att kunna lämna kategorin nu är så lågt som tre. Därför bör man vid FN-konferensen allvarligt fundera över hur man kan införa en effektiv, mätbar och lättövervakad strategi för att se till att länderna i kategorin minst utvecklade länder kan lämna den. Det gläder mig att höra att kommissionen och rådet har förslag på hur detta skulle kunna göras. Ett av förslagen är främjande av tillväxt för alla. Jag vet att en del ledamöter tycker att det begreppet är oroande, eftersom de inte är säkra på att tillväxten verkligen kommer alla till nytta. Men utan tillväxt kommer vi inte heller att kunna bygga upp utvecklingsländernas ekonomiska potential.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi behöver ett konkret mål som antas vid konferensen i Istanbul, och det målet bör vara att minska antalet minst utvecklade länder till hälften jämfört med i dag. Det låter ju självklart, men under de senaste 30 åren har endast tre av dessa länder lyckats lämna kategorin minst utvecklade länder.

För att uppnå detta måste vi infria våra åtaganden och bidra med 0,15–0,20 procent av vår årliga bruttonationalprodukt (BNP) till utvecklingsbistånd till dessa länder. Det är lika viktigt att garantera att vi för en konsekvent politik för utveckling. Vi kan inte å ena sidan ge pengar till dessa länder, medan vi å andra sidan i praktiken stjäl från dem genom orättvisa handelsavtal mellan dem och EU. Vi måste betala vår ekonomiska skuld, vilket även innebär att vi investerar i dessa länder, både för att anpassa dem och bekämpa klimatförändringen och för att betala vår skuld till följd av den orättvisa gemensamma jordbrukspolitiken. Om vi ska lyckas med det måste vi främja dessa länders livsmedelssuveränitet genom att stödja traditionellt jordbruk, lokala resurser, lokala grödor och lokala marknader och förhindra spekulationsattacker, markuppköp och utsädesmonopol, som hotar oss alla, men särskilt dessa svaga länder.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Nirj Deva (ECR). – (EN) Herr talman! Jag undrar om ledamoten håller med mig – eftersom han använde det mycket starka ordet ”stjäla” – om att vi stjäl från utvecklingsländerna. Ett exempel på detta är att vi ger 2 miljoner euro till en liten ö utanför Atlantkusten för deras fiske, för 7 000 ton tonfisk, som vi sedan säljer i butikerna i Europa för 235 miljoner euro. Vi förvandlar alltså 2 miljoner euro till 235 miljoner. Det är vad vi gör med vår fiskeripolitik.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman! Nirj Deva har rätt. Fiskeavtalen mellan EU och tredjeländer är en fråga som vi verkligen måste se över noggrant. Avtal är nödvändiga, men när EU ingår fiskeriavtal med de berörda länderna måste det också ske på ett så hållbart sätt som möjligt. Men vi måste också kontrollera om de pengar vi betalar för fisket räcker, och om de används som utvecklingsbistånd, med slutmålet att stärka dessa länder så att de kan lämna kategorin minst utvecklade länder.

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Herr talman! Zsolt Németh har fel i sin optimism om att länderna ska kunna lämna kategorin minst utvecklade länder, medan Nirj Deva, Filip Kaczmarek och Kriton Arsenis har rätt i att endast tre länder – Botswana, Kap Verde och Maldiverna – har lämnat den kategorin under de senaste tio åren. Detta innebär att det i själva verket är politiken som är den största orsaken till fattigdomen, eftersom det finns länder som är mycket rika men som inte nödvändigtvis förfogar över naturresurser, som Schweiz och Japan, och det finns andra länder som är rika på naturresurser men som ändå är fattiga. Detta innebär i sin tur att det är politiken som är orsaken till fattigdomen, inte tvärtom. Förutom att ge bistånd till de minst utvecklade länderna och handla med dem bör EU:s roll därför vara att tillhandahålla politiskt stöd för stabilisering och demokrati i länderna. Det är vad vi måste göra.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Den fjärde FN-konferensen om de minst utvecklade länderna utgör ett bra tillfälle att se över det internationella politiska initiativet Aid for Trade. Denna grupp av länder har finansiella svårigheter till följd av förändringarna i den globala ekonomin efter finanskrisen. Den stadiga ökningen av priset på livsmedelsbasvaror är ett akut problem som vi inte kan bortse ifrån.

Huvudsyftet med Aid for Trade-initiativet är att öka de 48 staternas konkurrenskraft, både inom länderna och internationellt. I det avseendet vill jag betona vikten av fattigdomsutrotning och en effektiv användning av det finansiella bistånd som lämnas som ett led i uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen. Jag anser att det skulle vara lämpligt att göra utvecklingsländerna delaktiga i den här processen med tanke på deras erfarenhet av att reformera handelsfaciliteter.

  Mariya Nedelcheva (PPE). – (FR) Herr talman! Framstegen i de minst utvecklade länderna avspeglar vår och världssamfundets utvecklingspolitik. Ökningen av antalet länder som klassificeras som minst utvecklade visar tydligt att det är dags att vi ser över vår politik, våra instrument och våra resurser. De fattigaste länderna är mycket känsliga för krig, kriser och utbredd fattigdom. Därför är det viktigt att vi fortsätter arbeta för att skapa fred, stabilitet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Tre andra faktorer bör också beaktas. För det första måste vi på nytt överväga interna faktorer som korruption, avsaknad av demokratiska garantier och kryphål i egendomsrätten, som gör att dessa länder förblir underutvecklade.

För det andra måste vi stärka vår ekonomiska strategi genom att öka stödet till jordbrukare, små och medelstora företag samt till god förvaltning av statliga resurser för att skapa nya instrument.

Avslutningsvis måste vi rikta in våra biståndsinstrument på ett bättre sätt och se till att de överensstämmer med millennieutvecklingsmålen. Om vi anpassar den globala utvecklingspolitiken så att den avspeglar de verkliga behoven i varje land och ökar både den privata sektorns och det civila samhällets deltagande, kommer vi att vara bättre rustade för att möta nästa årtiondes utmaningar.

  Ricardo Cortés Lastra (S&D). – (ES) Herr talman! Givarländerna enades om ett handlingsprogram för de minst utvecklade länderna i Bryssel för tio år sedan. Vi fastställde mål för att utrota den extrema fattigdomen i dessa länder.

Vi är alla väl medvetna om att de minst utvecklade länderna har drabbats hårdast av den globala krisen, både av de ekonomiska, finansiella och miljömässiga orsakerna och de stigande livsmedelspriserna.

Tio år senare har vi dock inte uppnått de mål vi ställde upp och endast två av de 48 länder som ingår i kategorin minst utvecklade länder har lyckats lämna den kategorin.

Vi befinner oss nu vid ett vägskäl. Vid den kommande fjärde FN-konferensen i Istanbul kommer vi att granska det arbete som utförts hittills och inrätta ett nytt handlingsprogram.

Vi bör förnya vårt åtagande gentemot de minst utvecklade länderna och visa att vi har dragit lärdom av de gångna tio åren och att vi nu kan tillhandahålla effektivt stöd av hög kvalitet för att kunna uppnå våra mål, inte 2021 utan 2015, genom ett fullfölja millennieutvecklingsmålen.

  Catherine Stihler (S&D). – (EN) Herr talman! De tre nyckelområdena – de minst utvecklade ländernas sårbarhet, hållbar utveckling och främjande av ekonomisk tillväxt – är naturligtvis välkomna. Jag vill emellertid fråga om livsmedelssäkerhet kommer att ingå i diskussionerna.

Afrika söder om Sahara nämndes. För närvarande är 80 procent av jordbrukarna i Afrika söder som Sahara kvinnor. Om vi kan bidra till att förbättra jordbruksmetoderna, investera i de mest sårbara människorna i världen och hjälpa dem att bli självhushållande, kan vi bidra enormt till att förbättra de fattigastes hälsa och välbefinnande i världen.

Jag önskar delegationen lycka till på konferensen, och ser fram emot rapporterna från alla deltagande.

  Norica Nicolai (ALDE). – (RO) Herr talman! Jag är fast övertygad om att parlamentet tar sitt ansvar för EU:s resultat i arbetet med att främja global solidaritet i kampen mot fattigdomen. Samtidigt är jag lika starkt övertygad om att parlamentet också tar sitt ansvar när det gäller användningen av skattebetalarnas pengar. Om jag försöker formulera det resultat som konferensen, även med vår hjälp, bör leda till, bör den vara en möjlighet att utvärdera den solidaritetsmodell som vi har främjat. Om vi ser på de länder som vi kallar de minst utvecklade länderna ser vi nämligen att de fattigaste länderna fortfarande är fattiga, medan de rika länderna upprätthåller en viss levnadsstandard.

Vi måste återigen granska vår modell för donationer och det bistånd vi ger, eftersom det finns en risk för att biståndet blir skadligt för mottagarländerna.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Under debatten har vi diskuterat de fattigaste och svagaste länderna i världen. Denna grupp utgörs av nästan 50 länder, vars folk lider av följderna av de upprepade misslyckandena att genomföra rekommendationerna från flera FN-konferenser. Det är inte det oundvikliga ödet eller de oundvikliga naturliga begränsningarna eller hindren som gör att dessa länder är fattiga, tvärtom, många av dem är faktiskt mycket rika på naturresurser.

Det är snarare det orättvisa och omänskliga ekonomiska och sociala system som dominerar i världen och som understöds av ojämlika relationer som skapar och reproducerar orättvisorna. Det är resultatet av frihandel, finansiell avreglering, av den olagliga men tillåtna kapitalflykten till skatteparadis, och av krig och konflikter som närs av tvister om naturresurser. Lösningen för dessa folks frigörelse och för deras länders utveckling är att bryta med detta system och skapa ett verkligt och solidaritetsbaserat samarbets- och utvecklingsbistånd.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag anser att denna intressanta debatt visar att vi alla har samma mål. Detta framgår också av det gemensamma resolutionsförslag som lagts fram av de politiska grupperna. Jag vill särskilt nämna följande mål som är gemensamma för oss alla: för det första att konferensen bör vara resultatinriktad och att EU bör fullgöra sina åtaganden.

Syftet med detta är att stödja länderna så att de kan lämna kategorin minst utvecklade länder. Vi har ingått åtaganden när det gäller marknadstillträde och skuldlättnader och har även reserverat en andel av det offentliga utvecklingsbiståndet för de minst utvecklade länderna. En konsekvent politik för utveckling kommer naturligtvis att bidra till samtliga politikområden till stöd för de minst utvecklade ländernas kamp mot fattigdomen. Precis som Catherine Stihler så riktigt påpekade bör biståndet gå till livsmedelssäkerhet, jordbruk och infrastruktur. Som Nirj Deva sade spelar naturligtvis även handeln en viktig roll.

Vi inser alla att de minst utvecklade länderna har det främsta ansvaret för sin egen utveckling, och det är också skälet till att det krävs effektivare skattesystem och god samhällsstyrning för att öka deras inhemska resurser.

Även om de minst utvecklade länderna praktiskt taget inte har något ansvar alls för klimatförändringen, är det ändå dessa länder som kommer att drabbas hårdast, och vi är därför skyldiga att hjälpa dem att anpassa sig till detta.

Avslutningsvis har parlamentet alltid starkt stött de minst utvecklade länderna, och jag är övertygad om att så även kommer att bli i fortsättningen.

  Zsolt Németh, rådets ordförande. – (EN) Herr talman! När det gäller det sammanlagda beloppet för det offentliga utvecklingsbiståndet vill jag påpeka att rådet sedan 2002, då detta åtagande fastställdes inför Montereykonferensen, vid upprepade tillfällen har förklarat att alla övriga finansieringskällor för utveckling bör utvecklas, främst nationella resurser som kompletteras av bärkraftiga innovativa finansieringsmekanismer och stöd från i-länder, den privata sektorn och tillväxtekonomierna.

I sina senaste slutsatser från april 2011 påpekar rådet att EU allvarligt överväger att lägga fram förslag om innovativa finansieringsmekanismer med hög intäktspotential för att garantera en förutsägbar finansiering för hållbar utveckling, särskilt i de fattigaste och mest utsatta länderna. Jag instämmer i kommissionsledamot Štefan Füles åsikt om att EU måste stå fast vid sina åtaganden, och även i hans kommentarer om betydelsen av att öka handelsmöjligheterna mellan de minst utvecklade länderna och EU.

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 7 april 2011, kl. 12.00.

(1) Se protokollet.

15. 2010 års framstegsrapport om Island

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om rådets och kommissionens uttalande om 2010 års framstegsrapport om Island.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag uppskattar varmt Europaparlamentets aktiva engagemang i utvidgningsprocessen och parlamentets konstruktiva deltagande i de allmänna diskussionerna om utvidgningen, särskilt Islands anslutningsprocess i det här fallet. EU:s utvidgningspolitik är en av de mest framgångsrika politikområdena i EU:s historia, och EU:s utvidgning är naturligtvis också en av ordförandeskapets prioriteringar.

Den 17 juni 2010 enades Europeiska rådet enhälligt om att bevilja Island kandidatstatus. Det första mötet på ministernivå i anslutningskonferensen hölls den 27 juli 2010 och i november 2010 inleddes genomgången, som fortskrider enligt planerna. Nästa anslutningskonferens på ministernivå är planerad till den 27 juni, och då kommer vi att få tillfälle att bedöma de uppnådda resultaten och förhoppningsvis öppna så många kapitel som möjligt.

Jag vill ta upp ett antal särskilt viktiga områden, som även parlamentet har med i sin resolution. I sin framstegsrapport 2010 drar kommissionen slutsatsen att Island uppfyller de politiska kraven för medlemskap, och även om landet drabbades hårt av den ekonomiska och finansiella krisen är det lämpligt förberett för att vidta de nödvändiga åtgärderna för EU-medlemskap. I sina slutsatser av den 14 december 2010 påminde rådet om att Island är en sedan lång tid tillbaka fungerande demokrati med starka institutioner och nära band till EU. Rådet förklarade också att landets allmänna beredskap att uppfylla kraven i EU:s regelverk är fortsatt god, framför allt på grund av Islands medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schengenavtalet. Island kan anses vara en fungerande marknadsekonomi, och skulle kunna återvinna sin förmåga att hantera konkurrenstryck och marknadskrafter inom den gemensamma marknaden på medellång sikt.

Rådet påminde också om att förhandlingarna kommer att inriktas på Islands fullständiga införlivande av EU:s regelverk. Islands uppfyllande av alla sina skyldigheter enligt EES-avtalet, med fullt beaktande av bl.a. Europeiska rådets slutsatser av den 17 juni 2010, samt Islands framsteg på andra svaga områden enligt kommissionens yttrande kommer att styra framstegen i förhandlingarna i linje med förhandlingsramen. Samtidigt påminde rådet å ena sidan om att samtidigt som anslutningsförhandlingarna fortskrider kommer EES-avtalet även i fortsättningen att utgöra den främsta fördragsgrunden mellan Island och EU, och påpekade å andra sidan att Island under de senaste två åren har varit en aktiv och konstruktiv partner inom denna ram och med avseende på Schengenområdet. Landet har också uppnått goda resultat i tillämpningen och utvecklingen av EU:s regelverk. Rådet uppmuntrade därför Island att fortsätta på den inslagna vägen.

Europaparlamentets förslag till resolution ger en heltäckande bild av de resultat som uppnåtts och de uppgifter som måste slutföras. När det gäller de saker som måste göras vill jag uppmärksamma vår gemensamma uppgift, dvs. en tillräcklig och djupgående kommunikation med allmänheten, både med Islands och EU:s medborgare. Mot bakgrund av detta vill jag upprepa att mycket fortfarande återstår att göra, även under det ungerska ordförandeskapet. Ordförandeskapet räknar med att samtliga medlemsstater, kommissionen och naturligtvis även Europaparlamentet stöder Island i detta arbete. Det är viktigt att vi behåller drivkraften i arbetet och att vi kommer så långt som möjligt i förhandlingarna under detta halvår.

Jag är övertygad om att Islands anslutning kan bli en framgångshistoria. Islands anslutning kan ge drivkraft åt hela utvidgningspolitiken och göra den mer framgångsrik. Det ungerska ordförandeskapets motto och mål är ett starkt Europa. Alla framsteg i Islands anslutningsprocess bidrar till att uppnå detta.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Tidpunkten för dagens debatt om Island och de kommande stegen i dess anslutningsprocess är mycket välvald.

Jag vill tacka parlamentet för dess stöd till Islands medlemskap och gratulera föredraganden Cristian Dan Preda till hans högkvalitativa betänkande. Den resolution vi behandlar är ett användbart bidrag till processen eftersom den sänder rätt budskap till Island i rätt ögonblick.

Bedömningen av Islands efterlevnad av EU:s regelverk – genomgången – pågår. Sedan november 2010 har 24 kapitel diskuterats och 23 bilaterala genomgångsmöten har hållits, som har omfattat fiske, jordbruk, miljö, regionalpolitik och finansiella tjänster.

Genomgången är en viktig teknisk process och vid mötena har man redan kartlagt känsliga frågor och problem inom centrala kapitel, t.ex. jordbruk, miljö och fiske. Detta skede i förhandlingarna kommer att slutföras till juni 2011.

Jag kan bekräfta att vi räknar med att de verkliga förhandlingarna kommer att inledas mot slutet av det ungerska ordförandeskapet i och med öppnandet av vissa kapitel vid den anslutningskonferens som planeras till den 27 juni 2011. Detta är en ambitiös men realistisk tidtabell, och alla sidor är fast beslutna att gå framåt.

Kommissionen är beredd att ta hänsyn till Islands särskilda förutsättningar och förväntningar inom ramen för den nuvarande strategin för anslutningsförhandlingarna och med fullständiga garantier för unionens principer och regler. Vi siktar därför på att arbeta i en öppen och konstruktiv anda för att finna lösningar som är godtagbara för båda sidor inom ramen för ett nära samarbete mellan EU och de isländska myndigheterna. Precis som vid alla anslutningar kan man inte förvänta sig att det alltid kommer att vara en lätt uppgift, men vi är övertygade om att vi har inlett en framgångsrik resa tillsammans med Island.

När det gäller Icesave skulle kommissionen, som även ni nämner i er resolution, välkomna en snabb lösning på den här frågan i alla berörda parters intresse.

På den ekonomiska sidan har Islands bank- och finanskonsolidering inom ramen för Internationella valutafondens (IMF) program varit imponerande. Anpassningsprogrammet fortskrider enligt planerna och regeringen har åtagit sig att genomföra ytterligare konsolideringar. En stärkt skuldsanering kommer att påskynda den ekonomiska återhämtningen. Regeringen arbetar även med en strategi för ett gradvis upphävande av kapitalkontrollen, vilket kommer att förbättra affärsklimatet.

Jag vill även kort nämna de stödåtgärder som vi inför inom ramen för Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA). Det finns ett sammanlagt indikativt belopp på 28 miljoner euro för de närmaste tre åren till stöd för den administrativa kapaciteten och för att förbereda Island för förvaltningen av strukturfonderna.

Arbetet med att slutföra det nationella IPA-programmet för 2011 går framåt i god takt och ett antal särskilda aktiviteter har inletts inom ramen för det program som Byrån för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex) genomför.

Jag håller fullständigt med er om att det behövs en faktabaserad offentlig debatt om EU:s anslutningspolitik. Detta kan verkligen vara avgörande för att öka förståelsen för EU:s politik och åtgärder och kan bidra till att skingra myter. Jag välkomnar varmt att de isländska myndigheterna har inlett en intensiv kommunikationsstrategi.

Det är uppmuntrande att se att den allmänna opinionen på Island har blivit betydligt mer positivt inställd till EU under det senaste året – både när det gäller stödet för en fortsatt anslutningsprocess och inställningen till EU-medlemskap och bilden av detta.

Kommissionen utökar nu sin egen kommunikationsverksamhet så att den offentliga debatten blir väl underbyggd. EU:s delegation i Reykjavik arbetar för fullt och är aktivt engagerad i kommunikationsverksamheter, och ett EU-informationskontor planeras.

Nu när genomgången snart är över ser jag fram emot att börja öppna de olika kapitlen tillsammans med Island.

  Cristian Dan Preda, för PPE-gruppen. – (RO) Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att jag tycker att det är bra att företrädare för kommissionen och rådet finns med oss här i kammaren, och jag välkomnar även det givande samarbete som vi har haft hittills med kommissionen och rådet, även under utarbetandet av vår resolution.

Precis som för nio månader sedan, när vi meddelade att Island ansökt om EU-medlemskap, har vi även den här gången valt att ta upp fyra huvudfrågor i vårt betänkande.

1. Politiska kriterier. Island utmärker sig i det här avseendet, med en stark demokratisk tradition. Dessutom anser jag att vi måste välkomna de framsteg som gjorts de senaste månaderna med att öka rättsväsendets oberoende, åtgärda justitieministerns dominerande ställning vid tillsättningen av höga poster inom rättsväsendet och stärka dessa personers oberoende. Dessa åtgärder måste dock genomföras på ett grundligt sätt.

2. Ekonomiska kriterier. Som medlem av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) uppfyller Island redan många av medlemsstaternas skyldigheter. Jag välkomnar överenskommelsen om Icesavelagstiftningen. Jag hoppas att den isländska befolkningen, vilket opinionsundersökningarna tyder på, kommer att stödja den i den folkomröstning som ska hållas om tre dagar, vilket i så fall innebär att denna bilaterala tvist kan strykas i förhandlingarna om EU-medlemskap.

3. Regionalt samarbete är också en viktig faktor. Islands EU-anslutning utgör ett unikt tillfälle att öka landets närvaro i den arktiska regionen i allmänhet, och i Arktiska rådet i synnerhet.

Sist men inte minst är den allmänna opinionen avgörande för att se till att anslutningen blir en framgång. Med tanke på detta är det viktigt att uppmuntra de isländska myndigheternas initiativ att inleda en offentlig debatt och samråda med alla intressenter i detta projekt. Detta är ännu viktigare med tanke på att opinionsundersökningar visar att isländarna stöder fortsatta anslutningsförhandlingar.

  David-Maria Sassoli, för S&D-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Morgondagens omröstning är ett av de steg som snart kommer att leda till att Island ansluter sig till EU.

Island har gjort avsevärda framsteg, precis som Cristian Dan Preda sade. Jag kan nämna några exempel: åtgärder för att stärka rättsväsendets oberoende, en särskild undersökningskommission för att undersöka och analysera de processer som ledde till att det isländska banksystemet kollapsade, inrättandet av en gemensam parlamentarikerkommitté mellan EU och Island, situationen när det gäller Islands inträde i euroområdet samt ökade erfarenheter inom sektorn för förnybar energi.

Den mycket känsliga Icesavefrågan är fortfarande olöst, och på söndag går isländarna till folkomröstning. Även om resultatet av folkomröstningen återstår att se, anser jag att den har ett mycket starkt demokratiskt värde eftersom den inspirerar den isländska befolkningens ansvarskänsla och gör dem ännu mer delaktiga i detta känsliga skede i förhandlingarna. Även om den första folkomröstningen inte gav ett positivt resultat har den isländska regeringen arbetat hårt för att skapa en bred koalition som kan förklara skälen till Islands åtagande att ersätta Storbritannien och Nederländerna för den skada dessa länder har lidit.

EU bör i det här skedet visa tålamod och respekt, utan att utöva ett alltför starkt tryck, eftersom detta kan utlösa en känsla av självförsvar i det isländska samhället och få det att stänga sig.

När det gäller fiske och jordbruk anser jag att EU och Island måste finna bästa möjliga lösning för att uppfylla fördragskriterierna och bevara den isländska ekonomin, ekosystemen och landets särdrag.

Islands EU-anslutning kommer att innebära att EU utvidgas mot Nordpolen, vilket har viktiga positiva effekter i politiskt, ekonomiskt, miljömässigt och vetenskapligt avseende. Det står klart att det nu, 60 år senare, fortfarande är attraktivt att tillhöra EU.

  Pat the Cope Gallagher, för ALDE-gruppen. – (EN) Det var roligt att höra från kommissionsledamoten att genomgången av Islands anslutningskapitel, som inleddes i november förra året, förväntas slutföras inom kort.

Som EES-medlem har Island naturligtvis haft en stor fördel eftersom landet redan har infört stora delar av EU:s regelverk. Jag gläder mig också över att opinionsundersökningarna i Island visar att 65 procent av det isländska folket vill att förhandlingarna fortsätter. Jag kommer att utnyttja min ställning som ordförande för den gemensamma parlamentarikerkommittén för att övertyga det isländska folket om att det inte bör inta en fast ståndpunkt tills man vet exakt hur situationen ser ut senare i år.

Det andra mötet i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Island kommer att hållas i Reykjavik den 26–27 april. Parlamentarikerkommittén inrättades förra året och jag anser verkligen att den är ett viktigt forum för dialog och samarbete mellan EU och det isländska parlamentet.

Jag måste säga att jag är besviken över att kuststaterna inte kunde enas i Oslo i början av mars. Det är absolut nödvändigt att nå en överenskommelse. Vi kan inte fiska 1 miljon ton makrill i de fyra kuststaterna samtidigt som vi får höra att endast hälften av den mängden ska fiskas enligt de vetenskapliga rekommendationerna.

  Indrek Tarand, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Ett litet land orsakar alltid EU mycket huvudvärk när det vill ansluta sig, och Islands problem är som vi vet fisket, miljön och alla andra saker som kommissionsledamoten nämnde. Vi har dock ett recept, och det är att parlamentet bör inta en mer välkomnande attityd, eftersom små länder måste behandlas varsamt.

Jag beundrar alltid Charles Tannocks principfasta politiska inställning till EU:s regelverk och vad Island gör eller inte gör. Den här gången håller dock min grupp och jag inte med om den radikala tonen i dessa ändringsförslag, och det är skälet till att vi så gärna vill nå en kompromiss med föredraganden i morgon. Jag ser redan sex extra säten här i parlamentet och ett extra bås för tolkarna.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! ECR-gruppen stöder fullständigt Islands EU-anslutning, även om beslutet naturligtvis endast tillkommer isländarna i en folkomröstning.

Island är en liten, stabil och välmående demokrati och en av de grundande medlemmarna i Nato och Europarådet. Den isländska ekonomin är starkt beroende av fisket, men landet har dock gjort en förödande satsning på finansiella tjänster, och Island kommer därför troligen att kräva ett betydande medgivande för att skydda sin fiskeindustri om landet någonsin ansluter sig till EU. Detta skulle förhoppningsvis ge Storbritannien och andra EU-medlemmar ett idealiskt tillfälle att kräva en bredare och fortsatt reform av den kontroversiella gemensamma fiskeripolitiken.

När det gäller valfisket ber jag inte om ursäkt för det. Jag gillar varken tjurfäktning eller tuppfäktning, men detta är dock, tro det eller ej, tillåtet i vissa delar av EU på grund av den nationella kulturen, så om Island ansluter sig till EU måste valjakten tillåtas – enligt min personliga åsikt – för att skydda valfiskeindustrin om landet kräver detta.

Avslutningsvis måste Island åta sig att återbetala de pengar landet är skyldigt Storbritannien och Nederländerna efter Icesaves sammanbrott. Ett negativt beslut i den här frågan i den kommande folkomröstningen på Island skulle kunna bli ett allvarligt hinder när det gäller stödet från den brittiska regeringen.

  David Campbell Bannerman, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! I Storbritannien kallas den 1 april för aprildagen och folk tycker att det är väldigt roligt att lura varandra. Så när det kommer rapporter om att Island är på väg att ansluta sig till EU nästa år, tänker jag ”april, april”! I verkligheten har en opinionsundersökning visat att 64 procent av isländarna vill förbli oberoende, och att endast 24 procent vill fortsätta förhandlingarna om EU-medlemskapet, och faktum är att 60 procent av de isländska företagen är emot det.

Det sägs också att Island vill ha eurons trygghet. April, april! Till och med Portugals egna banker vägrar för närvarande att köpa portugisiska obligationer.

Island kommer varken att ge upp sina rika fiskevatten – som står för 40 procent av landets export – för att ansluta sig till den katastrofala gemensamma fiskeripolitiken eller överge det isländska parlamentet som är över 1 000 år gammalt och har tilldelats Unescos demokratipris.

Även med en bankbaksmälla har Island, precis som Storbritannien, det bättre utanför EU. Det är inget aprilskämt!

  Talmannen. – David Campbell Bannerman, jag blir lite förvirrad av det här pratet om aprildagen. Det är den 6 april i dag, jag dubbelkontrollerade just det, men jag antar att man kan bestämma att vilken dag som helst är aprildagen!

  Nick Griffin (NI). – (EN) Herr talman! Precis som vanligt här i parlamentet har den här debatten ingen verklighetsanknytning och över huvud taget inget att göra med demokrati.

De flesta här talar som om det är klappat och klart att Island har sugits in i eurons svarta hål. Men det är inte budskapet från det isländska folket. Färska opinionsundersökningar visar att de som vill behålla sitt oberoende är nästan dubbelt så många som eurolandsförrädarna och eurofilerna. Sjuttiofem procent av isländarna litar klokt nog inte på EU. Det enda isländska parti som är för medlemskap har rasat från 30 till 18 procent i mätningarna.

Det är samma sak i hela Europa. Medan den politiska eliten vill ha en ännu närmare union och ett federalt imperium, vill folket ha frihet och oberoende. Sådana mesallianser är grogrunden för revolution. Ni kan gratulera er själva till framstegen med anslutningen så mycket ni vill, för den kommande finansiella härdsmältan i de länder som krossas av er eurotvångströja kommer att vara kostsam för oss alla, men dödlig för er utopi. Island, och de nationer som nu sitter fast i ert Raspberry Reich, kommer då äntligen att bli fria.

  Alf Svensson (PPE). - Herr talman! Island är en liten nation befolkningsmässigt sett, 300 000 invånare ungefär, but it is a great nation! Jag vill verkligen understryka det som sagts här. Island har demokratiska traditioner, man har en kultur som är imponerande, och man kan faktiskt också visa upp socialförsäkringar långt före andra länder kunde göra det. Det är klart att vi kan fastna i att tala om de ekonomiska excesser som ägde rum 2008, men det har ägt rum sådana excesser i fler länder än på lilla Island. Det är klart att när en liten nation med 300 000 drabbas av den otyglade marknadsekonomin så finns det inga tröghetseffekter i administrationen. Det får man inte glömma när man talar om ett land, ett örike, i den arktiska regionen.

Jag förstår också mycket väl att islänningarna är intresserade av fisket. Det är också den näringsgren som har gjort det möjligt för generation efter generation att leva på ön. Vi ska se upp när vi talar om en liten nation så vi inte hamnar i någon slags storebrorsperspektiv. Island utsätts för en självklar granskning av EU och jag vill säga att man klarar det bättre än många medlemsnationer idag hade gjort om man hade granskat dem lika hårt som vi gör nu med Island. Därmed inte sagt att det är fel. Jag tror också att det blir lättare för Norge att närma sig EU och bli medlem så småningom om Island kommer med. Island ska välkomnas. Island vitaliserar EU och är verkligen ingen uppoffring!

  Catherine Stihler (S&D). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden. Det är ett välavvägt resolutionsförslag som vi nu behandlar och det omfattar alla viktiga aspekter av framstegsrapporten. Med framstegsrapportens 33 kapitel avancerar Island mycket snabbt mot ett uppfyllande av anslutningskriterierna. Det är viktigt att den särskilda undersökningskommissionen om det isländska banksystemets sammanbrott nämns i resolutionsförslaget. Det är dessutom välkommet att de skyldiga kommer att ställas till svars. Kanske EU och medlemsstaterna bör lägga sig till med Islands vettiga syn på den här saken. Jag vill dock ta upp två frågor här i kväll, Icesave och makrillen. I och med folkomröstningen i slutet av veckan kommer vi förhoppningsvis att få slut på den här historien.

Jag är dock besviken över att det blev nödvändigt att hålla en andra folkomröstning efter den intensiva omförhandlingen och Alltingets, det isländska parlamentets, godkännande. När det gäller makrillen var den ensidiga kvothöjningen utan diskussioner och följderna för de angränsande flottorna kortsiktig. Det är absolut nödvändigt att lösa fiskefrågorna för att anslutningsförhandlingarna ska bli en framgång.

Avslutningsvis vill jag önska lycka till inför det andra mötet i den gemensamma parlamentarikerkommittén, som leds av Pat the Cope Gallagher, i Reykjavik den 26–27 april.

  Struan Stevenson (ECR). – (EN) Herr talman! Det gläder mig att höra att en majoritet av isländarna i de senaste opinionsundersökningarna säger att de inte vill ansluta sig till EU, för vem vill uppriktigt sagt att de ska ansluta sig? Vad exakt kommer de att tillföra vår europeiska klubb? Deras ekonomi har brutit samman, deras banker kan inte betala och deras vulkan stängde vårt luftrum i nio dagar – jag antar att det blir vi som får betala notan om det händer igen – och nu plundrar de våra makrillbestånd.

År 2005 landade Island 367 ton makrill i Nordöstatlanten. I år tänker de landa 150 000 ton. Kan man kalla det god förvaltning – en hållbar fiskeriförvaltning? De berömmer sig alltid av att ha ett hållbart fiske och de skrattar åt vår gemensamma fiskeripolitik. Det är nästan brottsligt. Det handlar nästan om olagligt fiske och vi kan absolut inte inbjuda Island att ansluta sig till EU.

  Alain Cadec (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag börjar med min vanliga refräng: Parlamentet har bara ett säte, Strasbourg.

Som ni vet är fiskeriutskottet oroat över situationen för makrillen. Personligen är jag särskilt oroad över att förhandlingarna mellan EU, Island och Färöarna nyligen bröt samman. I över tio år har makrillkvoten anslagits med hjälp av en fast fördelningsnyckel som grundas på varje kuststats historiska fångster.

Island har sedan 2010 krävt nya, mycket högre kvoter, och hänvisar till en hypotetisk geografisk omfördelning av makrillbeståndet till följd av klimatförändringen. Island höjde därför nyligen – vilket Struan Stevenson just nämnde – sin fångstkvot från 2 000 ton till 130 000 ton för 2010. Det, mina damer och herrar, är en ökning på över 6 500 procent.

Detta beslut är oacceptabelt eftersom det har fattats ensidigt och skadar EU:s fiskare. Det sänder dessutom ett mycket negativt budskap i samband med Islands anslutningsförhandlingar. Vi kan inte godta detta ensidiga beslut. Vi vill se en snabb lösning av tvisten mellan Island och EU. Island måste godta vår gemensamma fiskeripolitik; den ska inte ändras till Islands fördel. Enligt min åsikt spelar Island ett farligt spel genom att påtvinga oss dessa oacceptabla villkor. Island måste lägga fram ett mer realistiskt förslag. Trots allt så vill ingen att makrillbeståndet överfiskas eller att det kollapsar, vilket skulle vara negativt för alla parter. Jag uppmanar Island att agera mer ansvarsfullt och flexibelt i förhandlingarna och visa en öppnare inställning i diskussionerna.

  Jan Kozłowski (PPE). – (PL) Herr talman! Jag vill varmt gratulera Island till att landet har fått kandidatstatus. Enligt kommissionens uttalande är Islands förberedelser för att uppfylla EU:s krav i allmänhet goda och sker enligt tidtabellen. Vi får emellertid inte glömma att ett villkor för alla länders anslutning är ett tydligt åtagande från både regeringens och folkets sida. Därför anser jag att en effektiv informationsstrategi som riktas till samhället är avgörande för att vinna samhällets stöd för Islands EU-medlemskap. Polens erfarenhet visar att inte bara en bred satsning med åtgärder från regeringens sida kan spela en viktig roll, utan det krävs även insatser från de nationella medierna, lokala icke-statliga organisationer och internationellt samarbete på regional och lokal nivå.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Herr talman! Såsom jag själv kunde se under Europaparlamentets officiella delegationsbesök förra året, som jag ingick i, har Island gjort enorma investeringar i utbildning och forskning och utveckling. Jag vill berömma de isländska myndigheterna för deras stöd för och engagemang i Lissabonfördraget, bland annat genom antagandet av en 2020-strategi för Island, som lyfter fram vikten av dessa områden och innehåller mål för de kommande åren.

Enligt min mening kommer Islands EU-anslutning att medföra fördelar för alla berörda parter. Island kommer att vinna ekonomisk och monetär stabilitet, medan EU kommer att få ökat inflytande i den arktiska regionen och inom områden som förnybar energi och klimatfrågan.

Jag är fast övertygad om att det är oerhört viktigt att förbättra dialogen med det civila samhället, och även mellan EU och Island. Jag vill bara rekommendera det isländska folket att vänta in slutresultatet av förhandlingarna innan de intar en ståndpunkt.

  Mitro Repo (S&D). – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Vi borde gratulera oss själva. Isländarnas vilja att ansluta sig till oss visar att EU fortfarande är ett attraktivt framtidsperspektiv. Den stabilitet, det välstånd och den säkerhet som den europeiska integrationen ger är så grundmurad att ett land med så hög levnadsstandard som Island vill ansluta sig till oss. Den ekonomiska krisen i Island nyligen kan naturligtvis mycket väl ha spelat in i viss utsträckning.

Men Islands EU-medlemskap är inte självklart. Har vi verkligen funderat över vilket mervärde Island skulle medföra för EU? Island har i praktiken redan utlokaliserat sin lagstiftning till Bryssel och sitt försvar till Nato. Det skulle bli det minsta landet i EU befolkningsmässigt sett.

Å andra sidan är det kanske en ödets ironi jämfört med de tidigare utvidgningarna att Island, som är ett välmående och omhuldat ansökarland, faktiskt skulle uppfylla villkoren för EU-medlemskap. Jag hoppas på aktiva och fullständigt öppna diskussioner om Islands EU-medlemskap.

  Katarína Neveďalová (S&D). – (SK) Herr talman! Det är många aspekter som måste vägas in i bedömningen av framstegsrapporten om Island. Island är en fullt fungerande demokrati som uppfyller alla förväntade människorättsnormer. Landet ingår i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) och uppfyller därför EU:s regelverk på många av de områden som krävs. Jämfört med andra kandidatländer ger detta Island ett försprång i kapplöpningen.

Trots att Island har en fungerande marknadsekonomi är krisen inom finanssektorn ett av landets största problem. Den splittrade banksektorn och en offentlig skuld som uppgår till 90 procent av BNP är oroande. Situationen kanske förbättras, men det går mycket långsamt. Den minskade inflationen är en positiv signal enligt min åsikt, men samtidigt ökar arbetslösheten.

Jag välkomnar Islands beslut att förstärka rättsväsendets oberoende när det gäller ersättning av domare. Personligen anser jag att de framsteg som Island gjort på utbildnings- och kulturområdet är en enorm framgång. Standarden är mycket hög jämfört med EU, och tack vare detta deltar Island i programmen Unga på väg och Erasmus Mundus för livslångt lärande. Jag instämmer även i kommissionens slutsats att Island är en stabil demokrati med starka institutioner.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Dagens diskussion har varit produktiv när det gäller de åtgärder Island behöver ta för att garantera ett lyckat resultat av anslutningsförhandlingarna.

Såsom anges i det resolutionsförslag som vi har diskuterat i dag och i kommissionens framstegsrapport från november förra året, har Island kommit långt i arbetet med att uppfylla kraven för medlemskap och har åstadkommit en hel del, men det krävs ytterligare insatser på ett antal väldefinierade områden.

Några av er nämnde makrillen. Den här frågan handlar huvudsakligen om de berörda kuststaternas förvaltning av makrillbeståndet i Nordöstatlanten, men jag vill dock påpeka att vi är besvikna över bristen på framsteg under de senaste samråden. Parterna har fortfarande stora åsiktsskillnader – särskilt mellan EU och Norge å ena sidan och Färöarna och Island å den andra – om varje parts respektive andel av fisket. En hållbar makrillresurs är viktig för vår fiskeindustri, och kommissionen kommer i samarbete med kuststaterna att fortsätta att utforska alla möjliga vägar för att finna en lämplig lösning för makrillbeståndet.

Island går nu in i ett avgörande skede där takten i framstegen mot ett EU-medlemskap enbart beror på hur beslutsamt landet är. Jag är säker på att Island, med vårt gemensamma stöd och främst det isländska folkets engagemang och stöd, kan göra verkliga framsteg mot EU-medlemskap.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för debatten. Ni har nämnt många frågor, och jag är säker på att rådet kommer att behandla dem på lämpligt sätt under anslutningsförhandlingarna. Vi kommer att arbeta hårt för att lösa dessa frågor. Jag vill informera er om att jag planerar att delta i mötet i associeringsrådet för Island och EU i slutet av april, då jag kommer att få förstahandsinformation om dessa frågor från de isländska myndigheterna. Vi har aldrig tvivlat en sekund på att de svåraste frågorna är jordbruket, särskilt fisket, och Icesavefallet. Men jag är säker på att kommissionen kommer att hantera dessa frågor på ett mycket öppet sätt.

Ni ledamöter kommer också att hållas ständigt informerade om dessa frågor under anslutningsförhandlingarnas gång. Avslutningsvis vill jag säga att jag är mycket glad över att ingen under debatten ifrågasatte det faktum att Island har ett fullständigt fungerande demokratiskt institutionellt system och en politisk kultur – det har vi alla påpekat. Och jag är säker på att det isländska folket kommer att fatta ett mycket ansvarsfullt beslut när det gäller frågan om huruvida Island ska gå med i EU eller ej. Vi måste ge dem det förtroendet, det är deras sak. Vår uppgift är att möjliggöra Islands anslutning, och om Island vill gå med kommer vi att välkomna dem. Tack så mycket, herr talman.

  Talmannen. – Som avslutning på debatten har jag mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Island har inte på allvar övervägt ett fullständigt EU-medlemskap sedan den europeiska integrationen inleddes, utan ansökte om anslutning 2009 efter det finansiella sammanbrottet i landet. Trots detta har Island lyckats uppnå EU-standarder och uppfyller på många områden de villkor som krävs för att gå med bland EU:s nuvarande 27 medlemsstater. Landets medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schengenområdet har bidragit avsevärt till dessa framsteg. Även om Island har lyckats genomföra en betydande del av EU-lagstiftningen kan anslutningsförfarandet kompliceras, t.ex. av den ekonomiska politiken eller fiskeripolitiken. Fisket står för hälften av Islands export, och uppgår till 10 procent av landets BNP. Tvisten mellan Island och Nederländerna och Storbritannien, som fortfarande inte har lösts, kan vara ytterligare ett hinder för Islands medlemskap. De berörda parterna diskuterar fortfarande en lämplig lösning för att kompensera de nederländska och brittiska medborgare som förlorade sina besparingar till följd av de isländska bankernas sammanbrott. En avsevärd andel av de isländska medborgarna är inte speciellt positivt inställda till EU-medlemskap, och detta kan också anses vara en negativ faktor i viss utsträckning, trots att det finns ett betydande stöd för anslutningsförhandlingarna bland folket. Den isländska regeringen skulle därför göra klokt i att genomföra informationskampanjer om vad EU-medlemskapet kommer att innebära för landet, och vilka fördelar det ger för människorna i vardagen.

  Jolanta Emilia Hibner (PPE), skriftlig – (PL) Som vi vet inleddes Islands anslutningsförhandlingar i juli 2010. Island har ända från början haft en privilegierad ställning till följd av landets medlemskap i EES. Islands framsteg på vägen mot EU-medlemskap är uppenbara. Utsikterna till anslutning ser positiva ut, men det finns fortfarande några tvistefrågor som valjakten, som är förbjuden i EU, Islands önskan att skydda sina fiske- och jordbruksmarknader och tvisten om Icesave. Det krävs alltså ytterligare framsteg, främst när det gäller fiske, jordbruk och landsbygdutveckling. Det är viktigt att parterna kan enas i frågan om fiskekvoterna. Vi måste framhålla att Island måste bringa sin fiskerilagstiftning i överensstämmelse med EU:s inremarknadsprinciper. Vi får inte glömma att Islands ekonomi i stor utsträckning är beroende av fisket. Efter Islands anslutning till EU kommer landet därför att vilja behålla en viss kontroll över fiskeriförvaltningen i sin egen exklusiva ekonomiska zon. Vi måste också uppmärksamma de allvarliga meningsskiljaktigheterna om valfisket. Förbudet mot valfiske ingår i EU-lagstiftningen, som alla nya medlemsstater måste godta. Det är också värt att lyfta fram de senaste resultaten av opinionsundersökningarna, som visar på ett ökat samhällsstöd för fortsatta anslutningsförhandlingar och ökat förtroende för Europaparlamentet.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Islands anslutningsavsikter har fått ett positivt mottagande. Några tvistefrågor kvarstår dock, t.ex. valjakten, som är förbjuden i EU, och Islands vilja att skydda sina fiskemarknader. Jag menar att vi inte får göra några eftergifter i valfiskefrågan. Bortsett från historiska faktorer kan vi inte tillåta att ett land som ansöker om EU-medlemskap vill bedriva jakt på dessa sällsynta och skyddade djur.

Man kan inte ”töja” på normer som har godkänts och trätt i kraft i EU efter många års arbete så att de ska passa en brutal tradition. En annan fråga är tvisten om storleken på makrillfångsterna. Som ni vet införde regeringen i Reykjavik 2010, trots uppmaningar om att respektera principerna om ansvarsfullt fiske, ensidiga totala tillåtna fångstmängder för denna art som var mycket högre än de gränser som angetts i de vetenskapliga rekommendationerna. Island har inte visat prov på den nödvändiga öppna och flexibla inställningen för att nå en kompromiss i den här frågan. Landet har dessutom meddelat att man kommer att införa fångstgränser på 146 000 ton för 2011. En sådan inställning gör att jag blir rädd när jag tänker på det framtida samarbetet med Island på fiskeriområdet. Vi inser alla att den här konflikten äventyrar anslutningsförhandlingarna med Island. Personligen anser jag emellertid att vi inte bör göra några eftergifter i något av fallen, utan att vi i stället bör kräva att Island uppfyller EU:s normer för fiskerisektorn.

(1) Se protokollet.

16. 2010 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om rådets och kommissionens uttalande om 2010 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I morgon kommer ni att anta resolutionen om 2010 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Som ni vet upprepade rådet i sina slutsatser av den 14 december 2010 sitt enhälliga stöd för det EU-perspektiv som länderna på västra Balkan hyser. Slutmålet är att dessa länder ska ansluta sig till EU.

Jag gratulerar er till de välavvägda slutsatserna i resolutionsförslaget. Texten avspeglar på ett objektivt sätt det rådande läget och ni kommer med värdefulla rekommendationer. Det är olyckligt att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, trots resultaten och framstegen, hittills inte har fått inleda anslutningsförhandlingar. Jag anser att detta är en förlust, inte bara för kandidatlandet, utan även för EU. Det gläder mig att det centrala budskapet i parlamentets resolutionsförslag överensstämmer med en av ordförandeskapets grundläggande principer. Enskilda resultat måste alltid erkännas av EU.

När det gäller detaljfrågorna välkomnar vi att landet har gjort avsevärda framsteg inom så viktiga områden som reformen av polisens arbetsmetoder och rättsväsendet. Genomförandet av ramavtalet från Ohrid är fortfarande en grundsten för demokratin och rättsordningen i landet. Vissa framsteg kan rapporteras även i det här avseendet, vilket även t.ex. gäller genomförandet av språklagen. Men landet måste göra ytterligare framsteg så snart som möjligt, till exempel inom områden som dialog mellan de politiska aktörerna, reform av rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, korruptionsbekämpning, yttrandefrihet och åtgärder för att förbättra affärsklimatet. De berörda områdena behandlas även i detalj i den resolution som ni kommer att anta, och dessa områden måste även fortsatt prioriteras i Skopjeregeringens planer.

Rådet uppmärksammade kommissionens upprepade rekommendation om att anslutningsförhandlingar ska inledas med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. I sina slutsatser från december 2010 förklarade rådet att det är berett att ta upp frågan igen under det ungerska ordförandeskapet, men eftersom det inte har hänt något relevant i den här saken, har ordförandeskapet tyvärr inte kunnat ta detta steg ännu.

Här måste jag påpeka att goda grannförbindelser fortfarande är en central fråga. Det är ett faktum att utvecklingen i allmänhet, och de åtgärder som vidtagits för en EU-integration i synnerhet, endast kan lyckas om det finns ett politiskt åtagande på alla samhällsnivåer. De politiska aktörerna i ett demokratiskt samhälle har emellertid ett alldeles särskilt ansvar, bland annat för att lösa åsiktsskillnader med demokratiska medel, det vill säga dialog och kompromiss. Vi uppmanar därför samtliga politiska aktörer i Makedonien att återuppta sin dialog, inte bara för att påskynda reformerna, utan även för att se till att de demokratiska institutionerna i landet är mogna för medlemskap.

Utsikterna när det gäller nyvalet förtjänar särskild uppmärksamhet. Den sittande koalitionen är anmärkningsvärt stabil trots svårigheterna. Det skulle vara oroande om det kommande valet skapade felande länkar i den politiska paletten. För att minska den risken är det viktigt att nyvalet aviseras på grundval av en bred enighet i parlamentet. Jag vill å ena sidan uppmuntra f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, dess politiska ledarskap och institutioner att öka sina insatser för att infria medborgarnas förväntningar, men å andra sidan vill jag uppmana kommissionen och Europaparlamentet att även i fortsättningen nära följa kandidatlandet och regionen. Inget annat incitament för att säkra stabilitet och välstånd på Balkan är så effektivt som ett EU-perspektiv och främjande av anslutningsprocessen. Jag hoppas att vi under det ungerska ordförandeskapet kommer att få se konkreta tecken som visar Balkan att utvidgningsprocessen fortfarande lever, och ett sådant tecken kan bli avgörande i Kroatiens anslutning, det vill säga att landets anslutningsförhandlingar kan slutföras. Jag är övertygad om att detta skulle fungera som en magnet för alla länder på Balkan, inklusive f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag är tacksam för tillfället att diskutera läget i anslutningsprocessen för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Jag tackar även Kristian Vigenin för att han har lagt fram det här betänkandet, som bygger på Zoran Thalers grundliga förarbete. Betänkandet är heltäckande och exakt och anger de utmaningar som väntar.

Under de senaste 20 åren har f.d. jugoslaviska republiken Makedonien gjort avsevärda framsteg, av två skäl. För det första har stora insatser gjorts för att lösa svåra problem och till och med konflikter. För det andra har EU-perspektivet varit ett viktigt incitament för utveckling. Utmaningen i dag är att använda exakt samma formel – breda insatser kombinerat med ett EU-perspektiv – för att gå vidare.

Jag tackar Europaparlamentet för att det stöder kommissionens rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingar. Vi anser att landet är redo för att inleda en närmare integration i EU. Anslutningsförhandlingar är i själva verket vårt effektivaste instrument för att stödja reformer.

Trots detta måste jag säga er att jag är oroad över den senaste händelseutvecklingen. I vår rekommendation bekräftar vi att landet har uppfyllt de politiska kriterierna på ett tillfredsställande sätt, men vi understryker samtidigt att det krävs ytterligare insatser inom de flesta områdena. Utvecklingen hittills visar inte på de förväntade framstegen.

Kommissionen har konsekvent efterfrågat politisk dialog, reform av rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, korruptionsbekämpning, yttrandefrihet och genomförande av ramavtalet från Ohrid.

Jag hade ett mycket givande möte med premiärminister Nikola Gruevski i Bryssel den 24 mars. Vi enades om att öka våra insatser för att se till att EU-frågorna återigen hamnar överst på landets dagordning. Kommissionen kommer att stödja och övervaka processen, bland annat genom en regelbunden anslutningsdialog mellan kommissionen och regeringen.

När det gäller valet förväntar vi oss att ledarna inte kommer att spara någon möda för att se till att valet blir helt öppet och genomförs enligt höga internationella normer. Tidpunkten är helt upp till dem.

Jag vill återigen betona att yttrandefrihetsfrågan är central och att journalisterna fritt måste kunna uttrycka sina åsikter. Kommissionen förväntar sig att åtgärder vidtas i denna riktning och att lagen tillämpas utan undantag.

Landet måste även kämpa mot korruptionen på ett övertygande sätt. Jag har fullständig förståelse för att Europaparlamentet betonar den frågan i betänkandet och jag välkomnar era förslag om förstärkt övervakning på det här området.

För mig är tioårsdagen för ramavtalet från Ohrid nu i sommar ett tillfälle att bedöma genomförandet, sammanföra alla befolkningsgrupper i landet och förnya åtagandet att ta itu med de befintliga utmaningarna.

När det till sist gäller övervakningen efter viseringslättnaderna behöver vi en översyn av de åtgärder som har vidtagits för att förhindra missbruk av viseringssystemet. Länder som har viseringsfria inresor till EU måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att begränsa ogrundade viseringsansökningar.

År 2011 är ett viktigt år för hela regionen. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso och jag kommer att besöka regionen tillsammans, vi reser i morgon och avslutar resan i Ohrid på lördag. Vi kommer att ge uttryck för vårt åtagande gentemot länderna i regionen, samtidigt som vi framhåller att de inte får spara någon möda för att skapa en positiv drivkraft för utvidgningen. Det är viktigt att Skopje spelar en aktiv roll i detta. Därför är det viktigt att namnfrågan kan lösas. Båda parterna har förklarat att de är villiga att finna en lösning. Jag hade bara hoppats att detta skulle ha framgått tydligare under den senaste förhandlingsrundan i New York.

Jag har konsekvent tagit upp den här frågan och har uppmanat båda parter att engagera sig helhjärtat i saken. Jag vet att de två premiärministrarna i sina direkta kontakter har lagt ned avsevärd möda på att enas om en ömsesidigt godtagbar överenskommelse. Jag hoppas att dessa insatser kommer att ge resultat i år. En lösning skulle vara ett viktigt genombrott, vilket skulle innebära att 2011 blir ett lovande år på utvidgningsområdet.

Jag vill även tacka för era kommentarer och krav i fråga om Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA). Föranslutningsinstrumentet är ett konkret bevis på att vi inte bara bedömer och kritiserar länderna, utan att vi faktiskt stöder dem på ett mycket konkret sätt i deras insatser. Därför håller jag fullständigt med er om att detta instrument måste användas på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt.

Jag noterar era krav på ytterligare finansiering på områdena arbetslöshet, transport och miljö, för att förstärka våra kontinuerliga insatser.

Valet av projekt är de nationella myndigheternas ansvar inom de flesta IPA-komponenterna. Detta är mycket viktigt för att landet ska känna egenansvar. För perioden 2011–2013 inför vi dessutom tillsammans med landets myndigheter en sektorsinriktad strategi. Detta innebär att vi kommer att inrikta oss på de sektorer där behoven är störst, och planera för flera år framåt. I detta sammanhang är era förslag mycket värdefulla bidrag till vår pågående programmeringsdialog.

Sammanfattningsvis anser jag att kommissionen och parlamentet är helt eniga om många av de saker som landet har åstadkommit och om de återstående problemen. Jag hoppas verkligen att namnfrågan kan lösas inom en snar framtid, och före Internationella domstolens utslag, som väntas till hösten. Vi är alla starkt medvetna om att EU har en viktig roll att spela genom att tillhandahålla lämpliga incitament. Landet befinner sig vid ett kritiskt vägskäl. Det kan antingen välja vägen mot Europa, till vår ömsesidiga fördel, eller förhålla sig passivt medan den övriga regionen går framåt. Det är nu dags att vi alla tar vårt ansvar och infriar våra åtaganden.

  Kristian Vigenin, för S&D-gruppen. – (BG) Herr talman, företrädarna för kommissionen och rådet, mina damer och herrar! Jag tog ansvaret för att lägga fram Europaparlamentets resolution om 2010 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Jag vill påpeka att den tidigare föredraganden Zoran Thaler gjorde ett utmärkt arbete. Vi behandlar nu ett objektivt betänkande, som jag hoppas kommer att få brett stöd vid morgondagens omröstning.

Under 2011 måste vi ge ny drivkraft åt utvidgningsprocessen i hela regionen västra Balkan. Kroatien håller på att slutföra sina medlemskapsförhandlingar. Serbien väntar på kommissionens godkännande för ett inledande av förhandlingar. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien måste göra allt det kan för att inte halka efter ännu mer i den här processen.

Det största problemet är att lösa namntvisten med Grekland. Nyvalet utgör ett tillfälle för den nya regering som kommer att bildas att utnyttja väljarnas förtroende för att fatta ett definitivt beslut i den här frågan. Det måste stå klart att ett uppskjutande av processen kommer att leda till allt högre kostnader för de makedonska medborgarna. Vi hoppas att landets ledare kommer att agera djärvt och långsiktigt. Kommissionen kan även agera som medlare så att vägen mot EU-medlemskap äntligen kan öppnas för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Vi hoppas att rådet kommer att beakta Europaparlamentets ståndpunkt och att medlemskapsförhandlingarna kan inledas så snart som möjligt. Det är dock viktigt att landet inte bara väntar, utan att man genomför alla nödvändiga reformer under tiden. På så sätt kan förhandlingarna slutföras snabbare i framtiden.

Arbetet med att bygga upp ett stabilt politiskt system måste fortsätta. En central faktor i det sammanhanget är att förbättra vallagstiftningen. Fler och effektivare åtgärder och lagstiftning krävs mot korruption samt reformer av rättsväsendet och den offentliga förvaltningen. Vi förväntar oss seriösa insatser för att garantera frihet och oberoende för medierna.

Förbindelserna mellan de etniska grupperna ger upphov till oro. Tioårsdagen för ramavtalet från Ohrid utgör ett tillfälle att se över vad som åstadkommits och utforma framtida mål med deltagande av alla etniska grupper.

Jag hoppas att den europeiska integrationen och de nödvändiga reformerna i landet kommer att förmedla viktiga budskap till de största politiska krafterna och att de kommer att ge sitt breda godkännande även efter valet.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att Europaparlamentet inom kort kommer att utnämna en ständig föredragande, som vi hoppas kommer att visa tillbörlig respekt och förtroende.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! Kristian Vigenin, du har talat som föredragande och inte som en vanlig talare. Är du medveten om att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har genomfört omfattande reformer och gjort enorma framsteg? Instabiliteten beror på EU:s åtgärder. EU och rådet förhindrades från att agera genom Greklands utpressningstaktik, som det ungerska ordförandeskapet tydligt har uppmärksammat. Visste du detta eller tror du verkligen på allt du har sagt?

  Kristian Vigenin (S&D). – (BG) Herr talman! Bernd Posselt, jag vet inte vad det var som du inte förstod av mitt inlägg och vad det är som jag har sagt som motsäger betänkandet och den åsikt som utskottet för utrikesfrågor var enigt om. Det är onödigt att vi ger landets myndigheter anledning att använda uttalanden som ditt för att försöka flytta över skulden för de reformer som inte har genomförts och de mål som inte har uppnåtts på kommissionen och Europaparlamentet.

Jag anser att vi i vårt betänkande uppmuntrar de reformer som genomförts, men att vi samtidigt kräver ytterligare åtgärder, vilket är naturligt när vi ser att det finns verkliga problem i ett land som eventuellt kommer att ansluta sig till EU.

  Eduard Kukan, för PPE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi har ett välavvägt och objektivt betänkande framför oss, och jag vill tacka alla kolleger som har bidragit till arbetet. Betänkandet är mycket viktigt för landets framtid och integration i EU.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har varit kandidatland sedan 2005 och nu har kommissionen för andra gången rekommenderat att förhandlingar ska inledas. Vi stöder rekommendationen, och i betänkandet uppmanar vi återigen rådet att omedelbart inleda förhandlingar. Jag anser att vår uppmaning kommer lägligt. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien behöver den europeiska agendan som en drivfjäder för positiva förändringar i framtiden.

Vi bör dock inte göra några eftergifter för landet, men däremot motivera politikerna att gå framåt och arbeta med den europeiska agendan. Landet har nyligen genomgått en politisk kris, där en fraktion av oppositionen bojkottade parlamentet. Det är inte rätt sätt att föra politiska samtal. Politiska motsättningar bör i stället lösas genom dialog mellan de demokratiska institutioner som har inrättats för detta ändamål. Därför hoppas jag att det nyval som har utlysts till juni 2011 kommer att bidra till att lösa situationen. Nyvalet bör vara öppet, fritt och rättvist, och bör hållas enligt alla tillämpliga internationella standarder och med deltagande av alla politiska partier.

Frågan om regionalt samarbete och grannförbindelser är särskilt viktig för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och landets grannar. Jag hoppas att den fråga som främst har hindrat landet från att inleda anslutningsförhandlingar snart kan lösas. Avslutningsvis vill jag säga att vi som politiker behöver ge regionen fler visioner och ett bredare perspektiv. Det är vår skyldighet och vårt ansvar att stimulera positiva förändringar i landet.

  Norica Nicolai, för ALDE-gruppen. – (RO) Herr talman! Enligt visionen om utvidgningen stöder gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa ett omedelbart inledande av anslutningsförhandlingar. Jag vill inte att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ska sälla sig till Turkiet och bli en av de stater som, för att parafrasera Talleyrand, dansar snarare än avancerar i sina förhoppningar om EU-medlemskap.

I betänkandet – och jag vill tacka den tidigare föredraganden Zoran Thaler för hans välavvägda och objektiva inställning när han utarbetade det – drar man slutsatsen att situationen i Makedonien har förbättrats i flera avseenden, och jag anser därför att ett inledande av anslutningsförhandlingar är lösningen för att påskynda reformerna och skapa en demokratisk ram och en verklig möjlighet för landet att bli en EU-medlemsstat.

Det är ironiskt att landets befolkning, till skillnad från den isländska befolkningen, är motiverad att ansluta sig till de europeiska värderingarna. I Islands fall är det mycket få människor som är intresserade av att ansluta sig till våra värderingar. Å andra sidan är bedömningen av det politiska ledarskapets resultat inte positiv. Jag anser dock inte att den bedömningen bör väga tyngre.

  Marije Cornelissen, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Utskottet för utrikesfrågor har utarbetat ett bra och välavvägt betänkande om framstegsrapporten om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, och vi gröna ger det gärna vårt stöd. Däremot är betänkandet kritiskt mot landets myndigheter, i högre grad än förra året. Myndigheterna måste arbeta med den politiska stabiliteten, de måste stoppa alla provokationer av etniska minoriteter och grannar, och de måste garantera mediefrihet och yttrandefrihet. Samtidigt innehåller betänkandet en otvetydig uppmaning om inledande av förhandlingar. Landet uppfyller kriterierna och förtjänar detta.

Jag önskar att Grekland kunde respektera kommissionens och parlamentets råd och sluta blockera anslutningsprocessen. Grekland kan alltid bromsa slutbeslutet om de verkligen vill göra det. Jag hoppas verkligen att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien kommer att fortsätta att arbeta för att bli en mogen europeisk demokrati, oberoende av vad Grekland gör. Den anslutningsdialog som kommissionsledamot Štefan Füle nyss nämnde låter lovande i det avseendet. Reformer är alltid av godo.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! I dag firar vi 30-årsdagen sedan ditt land, Grekland, blev EU-medlem. Som en övertygad Greklandsvän anser jag att Grekland har bidragit enormt till vår union. Landet har vunnit mycket också, så anledningen till att Grekland fortsätter att förneka sin granne f.d. jugoslaviska republiken Makedonien samma fördelar, bara på grund av landets namn, är något som övergår både mitt och många av mina landsmäns förstånd.

Det är dags att andra medlemsstater intar en mycket hårdare inställning gentemot Grekland i den här frågan. Eftersom Grekland har beviljats ett omfattande finansiellt stödpaket för skuldfinansiering för att förhindra ett sammanbrott i dess euroekonomi kan landet nu knappast stoppa hela utvidgningsprocessen för sin granne. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien är ett kandidatland som har väntat länge och tålmodigt på att få inleda förhandlingar. Det skulle vara en katastrof i det här läget om fortsatta förseningar leder till att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien vänder sig inåt och ger upp sina förhoppningar om EU- och Natomedlemskap.

Det finns en verklig risk för detta med tanke på det känsliga politiska läget i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och det förestående valet. Vi måste sända en stark signal om stöd för reform- och framstegskrafterna i landet. Om vi inte gör detta skulle det få negativa verkningar i hela västra Balkan, en region där utsikterna till EU-medlemskap är det klister som binder ihop dessa komplicerade länder.

  Nikolaos Chountis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Vi är positivt inställda till att EU:s utvidgning omfattar samtliga Balkanländer, om de så vill. Med tanke på utvidgningens utveckling hittills vill jag påpeka att samarbetet med dessa länder och anslutningsförfarandet – särskilt i ekonomiska kristider – bör bidra till en hållbar utveckling och ekonomiskt och socialt välstånd i utvidgningsländerna och för EU och dess medborgare, och inte till en ekonomisk politik som leder till att dessa länder hamnar i recession, ökad arbetslöshet och minskade sociala rättigheter. Herr kommissionsledamot, jag anser även att anslutningsförfarandet måste genomföras enligt internationell rätt och internationella förfaranden i detta fall, med respekt och stöd för förfarandet för att finna en ömsesidigt godtagbar lösning på namnfrågan under FN:s överinseende.

Detta är en viktig fråga som bör lösas innan anslutningsförhandlingarna inleds. De politiska krafterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien bör vidta nödvändiga åtgärder och undvika åtgärder och retorik som förvärrar problemet. Deras politiska vilja, dvs. om de vill eller inte vill inleda anslutningsförfarandet, kommer att bedömas utifrån detta och inte på grundval av militärliknande uppdrag, som i Afghanistan, vilket enligt betänkandet återigen anses vara en bedrift av landet.

  Nikolaos Salavrakos, för EFD-gruppen. – (EL) Herr talman! Zoran Thaler, som var föredragande för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, finns inte längre kvar hos oss till följd av de allvarliga klagomål som vi alla kunde läsa om i Sunday Times. Enligt min åsikt har han oskuldspresumtion. Mot bakgrund av anklagelserna mot honom kan man dock inte säga att det här betänkandet om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har trovärdighetspresumtion. I en skrivelse till parlamentets talman av den 22 mars krävde jag att betänkandet inte skulle gå till omröstning förrän resultatet av utredningen om transaktionen i fråga hade offentliggjorts.

Jag uppmanar därför samtliga ledamöter att lägga ned sina röster för att upprätthålla parlamentets integritet och trovärdighet. Jag kommer personligen att lägga ned min röst. Jag vill dock påpeka att jag inte håller med om Enikő Győris ståndpunkt, men att jag däremot anser att de åsikter som Štefan Füle och föredragandens ersättare har gett uttryck för är realistiska.

De har påpekat att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är korrumperat upp över öronen, utan någon lösning i sikte, och att förbindelserna mellan de olika etniska grupperna samt tvisten med Grekland om namnfrågan kvarstår. Denna punkt i betänkandet bör därför övervägas noggrant.

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Herr talman! Jag håller till viss del med om det som kommissionsledamot Štefan Füle sade, dvs. att vi faktiskt kan se konkreta framsteg i f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens utveckling på väg mot EU. Men många olösta frågor kvarstår.

Ärendet om registreringen av den bulgariska icke-statliga organisationen ”Radko” har till exempel legat i flera år hos landets högsta domstol. Med anledning av att Radko vägrats registrering vann organisationen ett mål här i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som ligger nära parlamentet, där Makedonien dömdes.

Människor som anser sig vara bulgarer, som jag kommer att kalla den ”bulgariska etniska gruppen” för att förenkla, även om detta inte är någon exakt definition, är fortfarande den enda etniska gruppen i Makedonien som inte har ett registrerat politiskt parti. Detta beror på det förtryck som redan har pågått i 20 år mot alla personer som anser sig vara bulgarer. Det har nu gått så långt att dessa personer inte längre vill bilda ett politiskt parti, vilket alla andra etniska grupper i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien gör.

Jag anser att dessa frågor är oerhört viktiga och att de måste lösas eftersom de omfattas av det politiska kriteriet, vilket f.d. jugoslaviska republiken Makedonien enligt min åsikt – och här håller jag inte med kommissionsledamoten – inte har uppfyllt. Det går inte att inleda någon ny fas över huvud taget i förhandlingarna om f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens EU-anslutning innan dessa problem har lösts.

  Marietta Giannakou (PPE). – (EL) Herr talman! Jag har lyssnat till kommissionen. Kommissionens rapport är mycket mer kritisk än förra gången och vi vet alla vad som sker inne i landet. Men trots detta har jag hört mina kolleger lägga fram helt nya teorier, till exempel att Grekland måste säga ja till allt som alla andra vill bara för att landet befinner sig i en ekonomisk kris. Jag vill påpeka för mina kolleger att så länge som Grekland är i ekonomisk kris kommer ingen regering att vilja inleda förhandlingar i rådet, och Greklands goda tro bevisades genom att landet gick med på att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien skulle bli ett kandidatland.

Detta innebär att namntvisten, som används som en täckmantel för propaganda och försök att sätta ljuset på den rådande politiska situationen, inte kommer att lösas, att inga förhandlingar kommer att inledas och att ingen grekisk regering kommer att gå med på detta. Jag vill även påpeka för mina kolleger att det finns ett antal länder som har förhindrat andra länder – under lång tid – från att ansluta sig till unionen. Grekland kan därför inte lastas för att landet i rådet utövar sin oinskränkta rättighet enligt fördraget.

  Hannes Swoboda (S&D). – (DE) Herr talman, fru Győri, herr Füle! Jag var en av de första eller kanske den allra första föredraganden för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien här i parlamentet, och jag beklagar att situationen inte har utvecklats sedan dess. Efter detta blev jag föredragande för Kroatien, och i det fallet finns det en tydlig skillnad. Kroatien hade problem med sina grannar, inklusive Slovenien, men man arbetade för att lösa problemen. Om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien inte anstränger sig tillräckligt för att komma till rätta med sina svårigheter är det f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens problem, även om jag inte bara vill skylla på den ena sidan. Uppriktigt sagt, man kan inte ge ett land en ökad identitetskänsla genom att resa en staty av Alexander den store på vartenda torg eller uppkalla en flygplats efter Alexander den store. Det måste finnas en verklig vilja att lösa problemen.

Varför är det så viktigt att landet visar intresse? Štefan Füle hänvisade till ramavtalet från Ohrid, som utgjorde en viktig milstolpe. Desto färre insatser som landet och regeringen gör för att genomföra interna reformer och finna en lösning tillsammans med Grekland, desto mer kommer landets albanska befolkning att fråga sig: ”Vad gör vi egentligen i det här landet om vi inte har några möjligheter att ansluta oss till EU?” Det är skälet till att det är mycket viktigt att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien snabbt arbetar tillsammans med Grekland för att lösa problemet.

  Andrey Kovatchev (PPE). – (BG) Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot! Även jag vill tacka Kristian Vigenin för hans utmärkta redogörelse för betänkandet. EU:s politiska vilja är att samtliga länder på västra Balkan snabbt och framgångsrikt integreras i EU och ges fullständigt medlemskap i den europeiska familjen.

De problem som har byggts upp historiskt sett, särskilt på Balkan, kan endast övervinnas genom europeisk integration. På så vis skulle gränserna i den delen av Europa bli ett tecken på enighet i stället för splittring, som här i EU, till exempel mellan Frankrike och Tyskland.

De framsteg som gjorts av landet bekräftas och välkomnas i betänkandet, särskilt inom den ekonomiska sektorn. Man betonar emellertid att landet måste slutföra den återstående delen av resan mot fullständigt medlemskap.

Resolutionen nämner även problemområdena, dvs. politiska förbindelser och förbindelser mellan etniska grupper, goda grannförbindelser, situationen för mediefriheten och alla medborgares rättigheter, oavsett etniskt ursprung. Särskilt dem som öppet förklarar sig vara etniska bulgarer diskrimineras ibland.

I resolutionen nämner man även att det är viktigt att bevara det kulturella och historiska arvet, som är ett viktigt europeiskt värde. Det är bra att man uttryckligen nämner situationen för de etniska bulgarernas kulturmonument i Makedonien. Förtroende byggs upp genom respekt för historiska fakta och inte genom provokativ och onödig manipulering och förvrängning av sanningen.

Jag hoppas uppriktigt att f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens medborgare snabbt kan lägga problemen från det förflutna bakom sig så att vi kan välkomna dem som fullvärdiga EU-medborgare. Problemen kan emellertid bara övervinnas om landet har den politiska viljan att bryta banden med de personer som arbetade vid f.d. Jugoslaviens underrättelsetjänster, som infiltrerade sig och deltog i provokationer mot f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens politik, ekonomi, medier och i det sociala livet, precis som i andra östeuropeiska länder.

  Maria Eleni Koppa (S&D). – (EL) Herr talman! För några dagar sedan aviserade Nikola Gruevskis regering att det kommer att hållas nyval. Mitt i de högljudda protesterna mot kränkningarna av pressfriheten, rättsväsendets oberoende och Skopjes stadsutvecklingsplan 2014, vid en tidpunkt när den politiska dialogen har upphört helt, försöker Nikola Gruevski sig på en falsk reträtt.

Om den olösta namnfrågan läggs till denna olyckliga inrikessituation kommer detta avsevärt att försämra landets EU-perspektiv. Den grekiska regeringen har vid upprepade tillfällen visat att den är beredd att stänga det här kapitlet en gång för alla genom att öka de bilaterala kontakterna på premiärministernivå. Tyvärr har detta inte lett till något positivt alls, vilket definitivt inte är Greklands fel.

Inom denna ram försöker Nikola Gruevski luras med prat om nyval och försöker övertyga den internationella allmänna opinionen om att det är Grekland som hittar på nya problem i namnfrågan, och förhindrar på så sätt en eventuell lösning av tvisten. Det är landet som har ansvar för sin framtid inom EU och det måste nu ta sitt ansvar.

  Anna Ibrisagic (PPE). - Herr talman! Eftersom jag bara en minut så ska jag enbart ta upp en sak. Allt som vi hittills har lärt oss av utvidgningarna är att de riktiga reformerna börjar först när förhandlingarna börjar. Det är inte så att vi imorgon, så fort vi inleder förhandlingar med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, också kommer att avsluta den här processen. Det är bara början.

Det finns hur många tillfällen som helst att blockera landet sen, om Grekland skulle vilja det, men att blockera nu i den här situationen och i det geografiska läge där landet befinner sig är totalt ansvarslöst. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien befinner sig i ett mycket känsligt läge. Att låta landet vänta ytterligare vore att skicka fel signaler. Det skulle bara bidra till att öka nationalismen och stärka de negativa krafter som vi vill bekämpa just med utvidgningen.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! På resan från Strasbourg till Bryssel reser vi igenom Luxemburg två gånger. Först reser vi igenom den suveräna staten Luxemburg och sedan genom den belgiska regionen med samma namn. Om belgarna hade följt grekernas logik när EU skapades skulle det inte finnas i dag.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien är redo att inleda EU-anslutningsförhandlingar. Om landet ska fortsätta på den demokratiska vägen kommer det emellertid att behöva vår hjälp och solidaritet, precis som Grekland gjorde nyligen. Jag respekterar fullständigt varje medlemsstats vetorätt när det gäller att godta nya medlemsstater. Jag vill dock uppmana de grekiska ledamöterna att visa god vilja och inte bara stödja betänkandet, utan även ändringsförslaget om att hänvisningen till makedonska i texten som ett av de officiella språken ska återinföras.

  László Tőkés (PPE). – (HU) Herr talman! Redan i landsrapporten från februari förra året fick f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens insatser när det gäller den europeiska integrationen stort beröm. I Europaparlamentets relevanta beslut uppmanade vi än en gång parterna att lösa namntvisten och efterlyste ett omedelbart inledande av anslutningsförhandlingar. Jag anser att det är oacceptabelt, och rent ut sagt skandalöst, att inga betydande framsteg har gjorts i det här avseendet heller. Detta undergräver EU:s trovärdighet. Såväl EU som det ungerska ordförandeskapet har Balkanländernas anslutning, inklusive Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, bland sina prioriteringar. Jag uppmanar parlamentet, rådet och kommissionen att, oavsett landets namn, ge sitt stöd åt att Makedoniens anslutningsförhandlingar inleds så snart som möjligt.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Herr talman! Jag håller med dem som påpekar att detta är ett ömsesidigt ansvar. EU och Europeiska rådet gör fel när de fortsätter att dra fötterna efter sig när det gäller anslutningsförhandlingarna, vilket innebär att vi förnekar oss själva ett av våra viktigaste verktyg, det vill säga en stabilisering av regionen, och det makedonska ledarskapet gör fel i att tro att om anslutningsförhandlingarna inte inleds behöver landet inte heller fortsätta med de reformer som minister Enikő Győri och kommissionsledamot Štefan Füle talade om. När det gäller namnfrågan måste jag säga att jag, som centraleuropé och ungrare, anser att tvisten mellan Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är fullständigt absurd. Jag anser att båda parters oflexibla hållning är oacceptabel. Jag undrar hur EU skulle ha reagerat om till exempel Ungern hade motsatt sig Rumäniens anslutning 2007. Det fanns inte den allra minsta risk för att detta skulle ske i Ungern, och därför uppmanar jag båda parter att visa lite självbehärskning.

  Katarína Neveďalová (S&D). – (SK) Herr talman! Det kan inte förnekas att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har gjort avsevärda framsteg under det senaste året. Det finns emellertid fortfarande utrymme för förbättringar på viktiga områden. Enligt min åsikt är de viktigaste kraven att garantera rättsväsendets oberoende, yttrandefrihet i medierna, ett starkare civilt samhälle och en bättre politisk dialog.

Ombudsmannens kontor hade betydligt mer arbete under det senaste året, men antalet rekommendationer från ombudsmannen som godtogs av den offentliga förvaltningen minskade däremot. Jag instämmer därför i kommissionens åsikt att ombudsmannens ställning måste stärkas.

Jag välkomnar dock framstegen med att förbättra skyddet av minoriteterna och de kulturella rättigheterna. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har betydligt minskat antalet romer som inte har identitetshandlingar. Tyvärr är romernas levnadsförhållanden fortfarande usla och de utsätts fortfarande för diskriminering. Som vi vet är detta dock en fråga som inte bara gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Romernas situation visar oss alla att detta är ett problem som rör hela Europa.

Trots problemen är f.d. jugoslaviska republiken Makedonien fortfarande ett stabilt land i regionen som har goda förbindelser med grannstaterna och jag anser att det är på god väg mot EU.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har länge velat ansluta sig till EU. Enligt den tillgängliga informationen är landet nu redo att inleda anslutningsförhandlingar eftersom det har uppfyllt de nödvändiga politiska kriterierna på ett tillfredsställande sätt och gör framsteg i reformen av den offentliga förvaltningen, rättsväsendet och polisen. Det politiska systemet förefaller vara stabilt, de politiska partierna kommunicerar med varandra och minoriteternas ställning har också förbättrats. Det finns fortfarande vissa reservationer när det gäller rättsväsendets oberoende, korruptionsbekämpningen och yttrandefriheten i medierna, och alla dessa faktorer har en negativ inverkan på affärsmiljön och inflödet av utländskt kapital.

Landet har emellertid gjort framsteg i arbetet med att harmonisera lagstiftning och politik, särskilt fri rörlighet för varor, lagen om handelsbolag och finansiella tjänster, och även inom området rättvisa, frihet och säkerhet. Jag är därför säker på att medborgarna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien nu med rätta förväntar sig att det fria Europa kommer att välkomna dem som vänner. Låt oss ha förtroendet att öppna EU:s dörrar för dem.

  Georgios Koumoutsakos (PPE). – (EL) Herr talman! Här i parlamentet stöder vi alla f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens EU-perspektiv. Vi – och särskilt alla grekiska ledamöter – vill även lösa den långvariga tvisten om landets namn.

Det finns två mål som per definition är nära sammankopplade, men som inte löper parallellt. Herr kommissionsledamot, tror du att dessa två sammankopplade mål kommer att uppnås om vi i morgon ger vårt stöd åt ett omedelbart inledande av anslutningsförhandlingar mellan Makedonien och EU? Jag kan försäkra dig om att det kommer att bli exakt tvärtom. Vi kommer att ge Nikola Gruevskis regering anledning att bli ännu mer omedgörlig och därigenom förlänga dödläget i förhandlingarna om namnfrågan, vilket i sin tur leder till en frysning av landets anslutningsutsikter.

Om vi antar det här betänkandet i morgon kommer vi att sända fel budskap, föra fel politik och göra fel drag, och därför kommer jag att rösta emot det i morgon.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! Precis som Hannes Swoboda vill jag göra en jämförelse mellan Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Båda länderna uppvisar exemplariska resultat i minoritetsfrågan. Minoriteterna i båda länderna är alla företrädda i regeringen, vilket inte är fallet i de flesta EU-medlemsstaterna. Det finns dock en skillnad. I Kroatien har oppositionen i stort sett intagit en positiv hållning. I f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har den socialistiska oppositionen använt en brutal blockeringstaktik. Jag beklagar att vissa kolleger i dag har låtit sig bli utnyttjade som verktyg för den socialistiska oppositionen under valkampanjen.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Såsom förklaras i det resolutionsförslag som vi diskuterar i dag och i kommissionens framstegsrapport från november 2010 har landet uppfyllt de politiska kriterierna på ett tillfredsställande sätt. Men det måste upprätthålla drivkraften i reformprocessen på alla områden. Det är verkligen en mycket viktig fråga. Som debatten har visat är vi alla eniga på den viktiga punkten.

Som jag redan har sagt befinner sig landet i ett känsligt läge. Det måste fortsätta på vägen mot Europa när den övriga regionen går framåt. Landets ledarskap måste inrikta sig på framtiden till fördel för alla medborgare. De kommer att ha vårt fullständiga stöd i denna strävan.

Jag vill bara påpeka ännu en sak som jag anser vara viktig för det land vi diskuterar och för hela regionen. Det är inte första gången som vi har sett att ett parti som är företrätt i ett parlament har lämnat parlamentet i sticket och bojkottat dess arbete. Enligt min personliga åsikt är detta oacceptabelt. Jag anser att alla aspirant- och kandidatländer måste stärka sina demokratiska institutioner, inte undergräva dem. De måste inse att demokratin måste utövas inom de demokratiska institutionerna, inte utanför.

Jag hoppas innerligt att ni tillsammans med mig vill sända ett starkt budskap till länderna i regionen om att de politiska partierna, vare sig de står till höger eller vänster, måste utnyttja den integrerande kraften i processen och arbeta tillsammans med den europeiska agendan, inte ta med sina argument ut på gatorna.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill ta upp en aspekt, namnfrågan, och börja med att säga att jag känner djupt med ledamöternas missnöjdhet och till och med ilska över den här frågan. Det finns inget värre än en situation där vi slingrar oss undan en fråga och att vi, trots att landet når de önskade resultaten, inte kan erkänna detta. Jag måste säga att jag anser att upprätthållande av goda grannförbindelser är en helt central fråga, och utvidgningen är endast möjlig på så sätt. Ett led i detta bör vara att parterna lyckas enas om en ömsesidigt godtagbar lösning genom förhandlingar under FN:s överinseende.

Rådet välkomnar den pågående högnivådialogen och ser fram emot de resultat som den kan ge. För närvarande riktas hela uppmärksamheten mot det pågående målet i Internationella domstolen, där hela den muntliga bevisföringen lades fram den 21–30 mars. Det slutliga beslutet väntas i september 2011. Det faktum att namnfrågan fortfarande är olöst och fördröjningen i de hittills misslyckade förhandlingarna, får emellertid inte utnyttjas som en förevändning av landet för att dra ned på reformtakten. Det ungerska ordförandeskapet förde djupgående bilaterala förhandlingar med de berörda parterna innan dess ordförandeskap inleddes och uppmanade dem då att finna en lösning. Det är parterna som måste finna denna lösning. Även om alla andra naturligtvis är fria att hjälpa till så beror det i slutändan ändå på dem.

Vi uppmuntrar därför kontinuerligt dialogen och sökandet efter en lösning. Jag skulle bli djupt besviken om vi inte lyckades göra framsteg i den här frågan under det ungerska ordförandeskapet. Som jag har nämnt är skälet till detta inte bara f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, utan hela regionen, EU:s förstuga, och det är dags att regionen inte bara fungerar som en förstuga, utan blir en integrerad del av EU. Det skulle vara viktigt om vi äntligen kunde göra framsteg. Tack så mycket, herr talman.

  Talmannen. – Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag är både glad och ledsen över att vi håller den här debatten i dag. Jag tycker att det är tråkigt eftersom det redan har gått sex år sedan rådet beviljade f.d. jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland utan att något datum har satts för inledandet av förhandlingarna, trots de framsteg som gjorts.

När jag läser Kristian Vigenins betänkande känner jag igen många av de krav som ställdes på mitt land, Rumänien, under föranslutningsperioden. Men trots f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens snabba svar på dessa krav konstaterar jag att vi inte har gjort några framsteg när det gäller inledandet av förhandlingar. Jag anser att landets resa mot EU-medlemskap tar alldeles för lång tid och vi vill inte att människorna i landet en vacker dag ska förlora optimismen och hoppet.

Jag håller med vår föredragande när han uppmanar kommissionen, rådet och den vice ordföranden/höga representanten att inleda arbetet med en allmänt tillämplig medlingsmekanism för att lösa bilaterala frågor, inklusive tvisten med Grekland om landets namn. Detta är ett viktigt test, inte bara för utrikespolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande, utan även för unionens förmåga att lösa tvister vid dess gränser.

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. – (CS) Den senaste framstegsrapporten om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är varken värre eller bättre än de tidigare. Vi vet emellertid alla att det inte är innehållet i dessa rapporter som är det främsta hindret för att påbörja anslutningsförhandlingar. Hindret är namnkonflikten med Grekland. Annars skulle samtalen redan ha inletts. EU måste därför spela en mer beslutsam roll, kanske rentav en avgörande roll, för att lösa konflikten. Efter närmare tjugo års fruktlösa försök att hitta en utväg är det nu helt rätt läge att diskutera kommande etapper, däribland möjliga förändringar i förhandlingsupplägget. Kommissionen bör lägga fram alternativa förslag i den riktningen. Genom vår utdragna passivitet har vi alla bidragit till att hela landet går en osäker framtid till mötes, trots att det rör sig om ett land som ännu efter så många år rapporterar till EU. Vi måste också få ett slut på parlamentets, kommissionens och rådets förhalande av processen att påbörja anslutningsförhandlingarna. Den ”dialog mellan döva” som parlamentet och kommissionen för med rådet är det ingen som tar på allvar. Det beror på att den undergräver EU:s trovärdighet i stort. Låt oss inte lura oss själva – stödet för en EU-anslutning är fortfarande starkt i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Det har emellertid minskat påtagligt över tid. Det finns gränser för befolkningens tålamod i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, både bland makedonier och bland albaner, om än av olika skäl.

(1) Se protokollet.

17. Situationen i Elfenbenskusten

  Talmannen. – Nästa punkt är uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om situationen i Elfenbenskusten.

  Zsolt Németh, för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Förra måndagen ingrep FN-styrkorna i Elfenbenskusten och den franska Licorne-styrkan för att neutralisera tunga vapen som samlats i händerna på landets förre president Laurent Gbagbo. Dessa vapen hade under de senaste veckorna i många fall använts för att terrorisera civilbefolkningen i Abidjan, och lett till att många dödats eller sårats. Det var därför nödvändigt att neutralisera dessa vapen för att skydda civilbefolkningen, och åtgärden genomfördes i enlighet med det mandat som FN:s säkerhetsråd gett i sin resolution 1975.

Kort därpå inledde de republikanska styrkor som är lojala mot den demokratiskt valde presidenten Alassane Ouattara en markoffensiv mot Laurent Gbagbos sista starka fäste i Abidjan för att tvinga honom att lämna ifrån sig makten. Till följd av dessa pågående operationer är det vår förhoppning att hela Elfenbenskusten nu har hamnat under den legitima regeringens kontroll. Jag kan bara beklaga att detta maktskifte endast kunde uppnås till priset av människoliv och lidande, och att inte valurnornas utslag i sig var nog. Men detta är ändå en seger för demokratin i Afrika och det skickar en viktig signal till många länder som håller politiska val på den afrikanska kontinenten.

Sedan Laurent Gbagbo förlorade presidentvalet den 28 november 2010 har han vägrat att lämna ifrån sig makten trots att internationella observatörer har beskrivit valet som fritt och rättvist och trots att hela det internationella samfundet erkände hans motståndare Alassane Ouattara som landets lagligt valde president när FN bekräftat valresultatet.

Under de fyra månader som har gått sedan dess har flera initiativ tagits av Ecowas, Afrikanska unionen och FN för att förhandla fram ett fredligt maktöverlämnande. Jag vill berömma alla dessa organisationer för deras insatser för fred och demokrati. Tyvärr avvisades alla förslag om ett fredligt maktöverlämnande av Laurent Gbagbo, som envisades med att olagligen klamra sig fast vid makten. EU anser därför att han personligen bär ansvaret för det lidande och den blodspillan som ivorianerna fått utstå under den fyra månader långa krisen efter valet. Laurent Gbagbo bör därför föras inför rätta och ställas till svars för sina handlingar.

EU har via sin utrikesrepresentant Catherine Ashton gratulerat president Ouattara till segern, men vi är medvetna om att han har många utmaningar framför sig. Han har vunnit kriget, men måste nu vinna freden. Lag och ordning måste återupprättas så att de hundratusentals människor som har flytt från sina hem och till och med lämnat landet nu kan känna sig trygga nog att återvända hem igen. Ekonomin måste komma igång igen, så att det blir ett slut på de tio senaste årens nedgång och så att tillväxt och sysselsättning genereras. Administrationen måste börja fungera igen så att allmännyttiga tjänster kan tillhandahållas.

EU har stått på Elfenbenskustens sida under den flera år långa krisen. Genom EU-samarbetet har landet fått humanitärt bistånd men även stöd till återuppbyggnad och försoning i postkonfliktsituationer. Cirka 500 miljoner euro har betalats ut sedan 2003. Under de senaste dramatiska månaderna har EU vidtagit ett antal restriktiva åtgärder mot individer och organisationer som stöder Laurent Gbagbo, något som enligt våra afrikanska samarbetsparter har varit till stor hjälp under krisens gång. EU måste fortsätta stödja Elfenbenskusten i detta kritiska skede. Ett stödpaket håller på att tas fram och ska sättas in så snart som möjligt. Nu är det dags att börja jobba på att förverkliga freden i Elfenbenskusten.

  Cristian Dan Preda, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman! Det senaste dygnets händelser i Elfenbenskusten har varit förvirrande. Vi hörde att Laurent Gbagbo var beredd att ge upp, något som senare förnekades. Trötta på att invänta utgången av det oändliga käbblandet har president Ouattaras republikanska styrkor nu inlett en offensiv mot Abidjan.

Mitt i all denna förvirring får vi inte glömma varför vi har hamnat i den här situationen. Låt mig påminna er om att de senaste fyra månaderna har krävt flera hundra människoliv och 1 miljon människor har fördrivits. Vi får inte förlora det större perspektivet ur sikte. Anledningen till att vi befinner oss i den här situationen är att Laurent Gbagbo envist har vägrat att lyssna till valurnornas utslag och erkänna sig besegrad. Nu när Gbagbos regim kollapsar till följd av hans anhängares avhopp anser jag att tiden äntligen har kommit för honom att överlämna makten till den rättmätige presidenten Alassane Ouattara.

Dessutom får vi inte glömma de kränkningar av de mänskliga rättigheterna och överträdelser av humanitär rätt som har begåtts i landet och som kan utgöra brott mot mänskligheten. Inga insatser får sparas när det gäller att föra förövarna av dessa brott inför rätta – även i internationella domstolar.

Till sist vill jag berömma de åtgärder FN-styrkorna i Elfenbenskusten (Unoci) har vidtagit, med stöd av franska styrkor, för att verkställa det mandat som utfärdats av FN:s säkerhetsråd för att få ett slut på användningen av tunga vapen och skydda civilbefolkningen.

  Thijs Berman, för S&D-gruppen. – (NL) Herr talman! Vi kan nu skönja slutet på maktkampen i Elfenbenskusten, när mer än 1 500 människor har dött, närmare 1 miljon i regionen har blivit flyktingar, bostäderna längs hela gator har plundrats och ekonomin har gått i stå. Landet genomlever en katastrof och det är priset Laurent Gbagbo varit tvungen att betala för att han har vägrat erkänna sig besegrad. Hans oförsonliga vägran att respektera väljarnas vilja förtjänar ett starkt fördömande.

Mycket annat förtjänar också att fördömas: allt våld under de senaste månaderna, de upprepade kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, hoten, våldet mot FN:s personal, retoriken som uppviglar till hat och kidnappningarna. Vissa bränder håller fortfarande på att släckas, men att det nu förs förhandlingar om Gbagbos avgång är en god nyhet. Det råder emellertid akut kris i Elfenbenskusten. Mat och vatten håller på att ta slut för många ivorianer eftersom de inte har vågat lämna sina hem.

Det är viktigt att president Alassane Ouattara får allt stöd under processen att återgå till ett rättssamhälle, så att folk kan leva i fred och utan rädsla, och så att pressfriheten kan återställas. En återgång till ett rättssamhälle är nu det första som krävs. I det avseendet har presidenten en plikt att hindra sina styrkor från att använda våld mot befolkningen och det är bra att Ouattara har beordrat en utredning av omständigheterna kring den förfärliga massakern i Duékoué. Oavsett hur ivorianerna väljer att återupprätta rättssamhället, om det sker med hjälp av domstolar eller en sannings- och försoningskommission, så är en sak säker: för krigsbrott finns ingen preskriptionstid. Internationella brottmålsdomstolen måste ges möjlighet att sköta sitt arbete.

Sanktionerna har haft effekt: Gbagbos ekonomiska resurser har sinat. Men nu måste vi se till att vi snabbt börjar avveckla sanktionerna så fort Ouattara tillträder sin rättmätiga post eftersom allting har gått i stå. Även programmen för att förse hiv-smittade och aidssjuka i Elfenbenskusten med läkemedel är nu i farozonen. Herr talman! Elfenbenskustens biståndsgivare får inte lämna landet i sticket nu.

  Marielle De Sarnez , för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! Medan vi talar är förhoppningsvis slutet på krisen i Elfenbenskusten nära förestående. Inom de närmaste timmarna vill vi alla få höra att Laurent Gbagbo har kapitulerat.

Det internationella samfundet har visat stort tålamod, Afrikanska unionen har genomfört flera medlingsrundor och FN valde att under flera månader inte ingripa mellan de båda parterna. FN-styrkorna i Elfenbenskusten (Unoci) har nu vidtagit åtgärder med stöd av franska Licorne-styrkor och i enlighet med resolutionen i FN:s säkerhetsråd, men det har man gjort för att skydda civilbefolkningen mot de tunga vapen som den sittande regimen använder.

Krisen i Elfenbenskusten bör nu tjäna som ett avskräckande exempel för alla som vägrar att ge upp trots att de förlorat ett val. Dessa individer måste inse att det internationella samfundet hädanefter är fast beslutet att se till att lagen följs. Men i konfliktdrabbade länder där nationstillhörigheten fortfarande är under utveckling kan vi inte nöja oss med att utropa en segrare. Vi måste sträva efter nationell försoning. Det budskapet måste vi nu sända till Alassane Ouattara, som får ansvaret att upprätta en regering för nationell enighet.

Eftersom båda sidor har anklagat varandra för massakrer och brott mot mänskligheten måste utredningar inledas i syfte att fördela skulden och skipa rättvisa. Rättvisa kan innefatta hämnd, men den kan också skapa fred. Jag vill förorda det senare alternativet, om det kan ge Elfenbenskusten möjlighet att återigen uppleva fred och stabilitet och se en återgång till tillväxt och utveckling.

  Judith Sargentini, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman! Nu känner jag mig förvirrad. Jag hörde det ungerska ordförandeskapet säga att Alassane Ouattara har vunnit kriget och nu måste vinna freden. Men jag har tittat på teve hela dagen och hållig mig à jour med alla nyheter, och jag har intrycket av att Ouattara fortfarande håller på att försöka vinna kriget. Det ser ut att kunna bli verklighet, men det är fortfarande långt kvar.

När han till sist kan tillträda sin post som landets president kommer han att lägga fyra månaders elände bakom sig, en tid som har lämnat landet i ett kollapsartat tillstånd, ekonomin ligger i ruiner, människor har dödats och olika folkgrupper har spelats ut mot varandra. Vilken start på en ny regeringsperiod! Om vi använder uttryck som ”en seger för den afrikanska demokratin” för att beskriva ett val som resulterat i krig, då tycker jag att det börjar råda viss begreppsförvirring. Men än allvarligare är att landet har reagerat så här efter valet.

Vad bör då vi i Europa göra nu om Alassane Ouattara får en chans att tillträda sin post? Jag tycker att vi med kakaobojkotten har visat att vi kan agera snabbt och att vi kan använda oss av handeln för att främja demokrati. Elfenbenskusten hör till gruppen AVS-länder; som sådant får landet utvecklingsbistånd från oss och därmed måste det också ingå en politisk dialog. Vi måste inleda en sådan politisk dialog med en man som förmår visa att han kan samla ihop landet igen. Han måste visa oss och resten av världen, men framför allt sitt eget folk, att han förmår slå in på en annan väg än våldets och att han är beredd att göra förändringar.

  Marie-Christine Vergiat, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman! Det är svårt att kommentera situationen i Elfenbenskusten när den hela tiden förändras och är så otroligt oviss.

Låt mig börja med att tacka skuggföredragandena som har ägnat förmiddagen åt att utarbeta ett resolutionsförslag som kommer att läggas fram i morgon. Vi har alla samarbetat för att se till att förslaget är balanserat och framåtblickande. Vi vet nu att illdåd förmodligen har begåtts på båda sidor och att förövarna måste föras inför rätta, oavsett vilka de är.

Det är den ivorianska befolkningen som har drabbats hårdast av situationen i Elfenbenskusten. Trots att FN i form av Unoci (FN-styrkan i Elfenbenskusten) har varit närvarande ute på fältet har man inte förmått skydda civilbefolkningen. Vad värre är, man har med stöd av fransk trupp vidtagit åtgärder riktade mot den ena sidan, visserligen med stöd av en FN-resolution, men en som utfärdades redan 1975, vilket innebär att den har 36 år på nacken. Afrikanska unionens ordförande Obiang Nguema kritiserade detta i skarpa ordalag i går. Lyckligtvis verkar inte Unoci vara inblandad i den slutattack som nu tydligen sätts in av Ouattaras styrkor.

Med tanke på allt detta ville vi inte förknippas med resolutionen och kommer inte att rösta för den. Vi är alla medvetna om Frankrikes roll i Afrika. Françafrique har vållat stor skada och gör så fortfarande. De franska myndigheterna gör inte heller någon hemlighet av sin politik, utan hävdar att de vill skydda och bevara Frankrikes intressen.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Det hemska med våra moderna samhällen och i synnerhet det europeiska samhället, och än mer specifikt vårt parlament, är det utbredda flocktänkandet: vår benägenhet att bete oss som en skock får.

Med undantag för de båda senaste talarna har alla helt enkelt rapat upp vad de läst i tidningen, hört på radio eller sett på teve. Alla talar om för oss att Alassane Ouattara har vunnit valet, vilket är mycket möjligt, men helt entydigt var det förvisso inte.

Alla talar om för oss att den brutala militäraktionen i går var ett sätt att neutralisera tunga vapen. Detta omnämns i de mest rosaskimrande ordalag. Att neutralisera tunga vapen är synonymt med att bomba. Själv har jag sett effekterna av bombningar: jag är reservofficer och kan upplysa er om att bombningar betyder att man dödar människor, bränner människor och spränger människor i luften. Med andra ord är det en militäraktion som genomförs till stöd för en sida mot en annan. Det kan vara befogat, men här bland oss parlamentariker och politiska företrädare ska vi ha modet att säga sanningen.

Vi har också fått höra att dessa vapen användes för att terrorisera civilbefolkningen. Men till syvende och sist är en del civila beväpnade i ett inbördeskrig, särskilt när den ena sidan har Kalasjnikovs och stöd av halva landets armé. Så jag tycker att vi måste sluta upp med det här hyckleriet. Vi genomförde en brutal aktion som gynnade det ena lägret och missgynnade det andra. Var aktionen berättigad? Kanske.

Låt mig avslutningsvis säga att jag inte förstår hur Alassane Ouattara kan vara oskyldig till de illdåd hans trupper begått när Laurent Gbagbo alltid får skulden för de illdåd hans trupper begått.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Cristian Dan Preda (PPE). – (FR) Herr talman! Jag vill bara fråga Bruno Gollnisch hur han tolkar valresultatet och om han anser att Ouattaras seger i slutänden bör leda till att han tar makten. Det här handlar uteslutande om demokratisk legitimitet.

Jag reste till Elfenbenskusten som ledare för EU:s valobservatörsuppdrag och jag kan försäkra dig att valet var giltigt och att det fanns en tydlig och obestridlig vinnare.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman, herr Preda! Jag sade att Ouattara mycket väl kan ha vunnit valet, men att jag inte tycker att det var så entydigt som du hävdar. I alla händelser ansåg inte Elfenbenskustens konstitutionsdomstol det, även om konstitutionsdomstolen precis som sin franska motsvarighet har politiska förtecken. För min del vore jag glad om vi kunde inrikta oss på det franska valet. Jag företräder en grupp med miljoner väljare, som har en partiledare som gick vidare till sista omgången i presidentvalet men inte har en enda ledamot eller en enda senator i vårt nationella parlament. Ändå är ni fullständigt oemottagliga för just den skandalen.

(Rop om ”utanför ämnet” från kammaren)

  Filip Kaczmarek (PPE). – (PL) Herr talman! Elfenbenskustens förre president, Laurent Gbagbo, uppges i går ha sagt sig vara beredd att kapitulera och ha begärt skydd av FN. Förhandlingarna om Gbagbos kapitulation framskrider. De förs sedan trupper som är lojala med den demokratiskt valde presidenten Alassane Ouattara tagit över presidentpalatset i Abidjan. Enligt premiärminister Guillaume Soro är det nu bara en fråga om timmar innan Gbagbos styre är över. Jag är inte säker på att det stämmer, men hoppas att det blir så. Vad vi däremot kan vara säkra på är att civila, däribland kvinnor och barn, också dödas i den väpnade konflikten. I sammandrabbningarna mellan de båda politikernas anhängare har cirka 1 500 människor dödats, och 1 miljon har tvingats fly från sina hem. För några dagar sedan sade en av Gbagbos rådgivare att inte ens en eventuell massaker i Abidjan skulle förmå den före detta presidenten att erkänna sig besegrad i presidentvalet och lämna ifrån sig makten. Därför är det lätt att förutse vad som krävs i Elfenbenskusten: ett snabbt slut på striderna, att den tidigare presidenten lämnar landet, något som avsevärt kommer att stabilisera läget, rättsliga åtgärder mot alla som har begått krigsbrott och mord, och en stabilisering av landet. EU måste stödja alla dessa åtgärder.

  Mitro Repo (S&D). – (FI) Herr talman! Vi hade minsann bråttom att hjälpa Libyen, men när det gäller Elfenbenskusten har vi förhållit oss passiva sedan i november. Rådets sanktioner är ett steg i rätt riktning, men när kommer de att hävas? Varför har de använts för att hindra hamnmyndigheten i Abidjan från att exportera kakaobönor och för att stänga oljeraffinaderiet? Även om vi inte hjälper till ska vi åtminstone inte orsaka mer bekymmer. De oskyldiga offren kommer att bli Elfenbenskustens ekonomi och på lång sikt även EU:s konsumenter.

Laurent Gbagbo måste dra sig tillbaka och flyktingarna måste få stöd så att de snabbt kan återvända till sina hem. Grannländerna kan inte hantera de nuvarande flyktingströmmarna. EU måste hjälpa till med att anordna val och bygga upp demokratiska institutioner. Normal företagsverksamhet får dock inte förhindras. Elfenbenskusten är Västafrikas mest blomstrande ekonomi. Ekonomisk återhämtning och att landets exportprodukter får tillträde till EU-marknaderna är den verkliga nyckeln till en stabilisering. Jag förväntar mig ett svar från kommissionen.

  Charles Goerens (ALDE). – (FR) Herr talman! Till skillnad från Bruno Gollnisch anser jag inte att vi likgiltigt kan titta på medan civila dör när de utsätts för en illegitim statschefs tvångsåtgärder och våld.

Enligt säkerhetsrådets resolution 1975 har det internationella samfundet rätt att hindra en regim som använder vapen mot sitt eget folk. I det aktuella fallet är det ett framsteg såtillvida att vi inte längre är tvungna att hjälplöst åse hur civilbefolkningen utsätts för illdåd som begås av deras ledare.

Men även om vi bör välkomna att vi nu kan bryta likgiltighetens mur med stöd av internationell rätt måste vi också se till att alla nödvändiga försiktighetsmått vidtas för att se till att militära insatser bara används i yttersta nödfall. I Elfenbenskusten har president Laurent Gbagbo tyvärr inte vidtagit några åtgärder för att undvika denna sista utväg.

När allt har sagts och gjorts vill jag gärna hoppas att FN:s resolution 1975 om Elfenbenskusten, tillsammans med resolution 1973 om Libyen, ska avskräcka andra från att använda sig av statens suveränitet som en ursäkt för att döda sina egna medborgare. Internationella brottmålsdomstolen i kombination med FN:s säkerhetsråds nyligen intagna ståndpunkt innebär att det inte längre kommer att vara regel att barbariska handlingar kan begås ostraffat, utan att det förhoppningsvis ska bli undantag.

  Sabine Lösing (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Frågan är om man i ett så djupt splittrat land som Elfenbenskusten kan skapa varaktig fred genom att använda våld och om det är möjligt att ge legitimitet åt vinnaren av ett presidentval. Det förefaller ytterst tveksamt, särskilt som de verkliga orsakerna till konflikten är olösta. Landet destabiliserades till följd av ekonomiska problem som till stor del berodde på Världsbankens strukturomvandlingsprogram. De sanktioner som snabbt infördes i syfte att försvaga Gbagbos regim har förvärrat situationen och lett till en humanitär kris i Elfenbenskusten. Legitimiteten för båda de kandidater som gör anspråk på presidentposten är omtvistad. Båda sidornas styrkor bär ansvaret för massakrer på civilbefolkningen.

Än en gång har västvärlden valt sida och nu krigar FN tillsammans med franska trupper för att se till att den ena sidan i konflikten vinner. Ska europeiska stormakter än en gång bestämma över afrikanernas öde som de gjorde på kolonialtiden, och den här gången med stöd av FN? Vad har hänt med de internationella rättsprinciperna? Var det utifrån den här tanken FN bildades? I stället för att försöka hitta fredliga lösningar på konflikter verkar FN underblåsa inbördeskrig och ta parti i dem. Vem gagnar det?

  Michèle Striffler (PPE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill betona att vi bortsett från den politiska krisen i Elfenbenskusten står inför en verklig humanitär kris som mycket väl kan bli långvarig.

Våldet efter valet har resulterat i över 1 miljon tvångsförflyttade och flyktingar inom landet. Dessutom kan strömmen av flyktingar mycket väl få spänningar som ligger och pyr i regionen att blossa upp igen. Den humanitära krisen kommer inte att lösas genom den politiska överenskommelse som nu håller på att tas fram. Vi måste kunna agera snabbt om vi ska undvika ett värstascenario. Vad som än händer kommer kaoset i Abidjan att fortgå i månader.

Jag vill gratulera kommissionen till beslutet att femdubbla kommissionens ursprungliga budget för humanitärt bistånd, vilket gör att EU:s stöd hamnar på drygt 30 miljoner euro. EU måste mobilisera alla nödvändiga resurser för att hjälpa de mest sårbara delarna av befolkningen och övervaka hur behoven utvecklas.

Vi måste också se till att den allvarliga humanitära krisen i Elfenbenskusten inte överskuggas av den ökade mediebevakningen av situationen i Libyen. Det nuvarande säkerhetsläget förhindrar dessutom hjälparbetare från att arbeta och nå ut till människor, vilket är fruktansvärt.

Jag vill avsluta med att det inte får finnas någon straffrihet: vi måste göra vårt yttersta för att se till att rättvisa skipas.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! För det första vill jag säga att jag är förvånad över att Catherine Ashton inte är här nu heller. Det gläder mig dock att hon företräds av min vän Zsolt Németh. Jag skulle vilja se honom, Štefan Füle eller någon annan person som permanent samordnare av EU:s utrikespolitik i stället för någon som i stort sett aldrig kommer hit till Europaparlamentet.

När det gäller själva sakfrågan vill jag klargöra att Elfenbenskusten självklart har många problem som behöver lösas. President Ouattara var emellertid valets tydlige vinnare och är den som har demokratisk legitimitet. Det är Afrikanska unionens och många andra organisationers uppfattning. Därför ska vi vara tacksamma över att FN och framför allt FN:s generalsekreterare och Frankrikes president Sarkozy har förhindrat en massaker liknande de som inträffat i andra afrikanska länder som Rwanda och Demokratiska republiken Kongo. Därför ska vi inte käbbla om det.

Det löser självklart inte problemen. Men när Putin börjar kritisera FN och säger att FN:s generalsekreterare har överskridit sitt mandat destabiliserar det FN i ett skede när behovet av organisationen är akut. Afrikanska unionen bör heller inte uttrycka sina uppfattningar så högljutt, eftersom man fullständigt har misslyckats med att vara till hjälp i krisen. Afrikanska unionen borde ha bidragit till att åstadkomma demokrati i Elfenbenskusten. Vi européer har begått många misstag i det förflutna och vi fortsätter att göra det. I det här fallet är dock misstagen någon annans ansvar.

  Talmannen. – Våra enheter har informerat mig om en sak som jag tror det är viktigt att känna till, nämligen att vice ordföranden för kommissionen, tillika unionens utrikesrepresentant, i början av året skickade en lista över de plenarsammanträden då hon hade möjlighet att närvara. Det var känt redan då att hon inte kunde komma den här gången, och därför måste hon självklart företrädas av någon annan om vi har debatter som handlar om sådana ämnen, och det måste vara klart och tydligt.

Vi går nu vidare till ögonkontaktsförfarandet. Det är tre talare.

  Mariya Nedelcheva (PPE). – (FR) Herr talman! Det sker verkligen en upptrappning av våldet i Elfenbenskusten. Den politiska konflikten mellan två personer har olyckligtvis lett till en humanitär kris.

Självklart måste den grundläggande demokratiska principen att valresultat ska följas upprätthållas. Det är därför ofrånkomligt att Laurent Gbagbo avgår. Men frågan är vad som händer sedan. Det finns risk för att det spända läget mellan de båda lägren intensifieras. Vad gör vi om ett inbördeskrig bryter ut? Vi måste sträva efter att uppnå tre saker.

Vår första prioritet måste vara att upprätthålla fred och stabilitet, något som behövs för att folk i Elfenbenskusten ska kunna återuppta sina dagliga liv: äta, ge vård och omsorg, arbeta och gå i skolan. En oberoende kommission måste inrättas för att utreda de våldsdåd som begåtts sedan konflikten inleddes.

För det andra måste FN-styrkan i Elfenbenskusten och Afrikanska unionen fortsätta med sina insatser. Men vi bör också överväga att inrätta en dialogmekanism som omfattar alla parter, både inom landet och i det internationella samfundet.

Låt mig påminna er om att EU har skickat ett valobservatörsuppdrag. Unionen måste nu trycka på, så att dess rekommendationer beaktas och införlivas i arbetet med att gå vidare efter krisen.

  Catherine Bearder (ALDE). – (EN) Herr talman! Med den moderna teknikens hjälp följer jag hur situationen i Elfenbenskusten utvecklas medan jag sitter här. De här apparaterna spelar sin roll i Elfenbenskusten precis som de har gjort i Nordafrika, där folk via sms ber om stöd och medicinsk hjälp.

Det senaste halvåret har tålamodet hos Elfenbenskustens vänner prövats till det yttersta: det har varit som att se en bilolycka i slowmotion när vi bevittnat hur landet glidit in i den situation där det nu befinner sig – och det är alltid de mest sårbara som drabbas. Här i parlamentet har vi i veckan talat om flyktingarna som kommer från Nordafrika till Europa, men vi har också hört rapporter om närmare en miljon människor som flyr till grannländer som är nästan lika fattiga, eller rentav fattigare än Elfenbenskusten. Landets vänner måste vara beredda att snarast möjligt hjälpa till att normalisera situationen så att den blir sund och ge människorna där hopp om framtida välstånd.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Situationen med inbördeskrig i Elfenbenskusten fortsätter att oroa, landets ekonomi är förlamad och det upptrappade våldet har påverkat befolkningen och lett till en humanitär kris. Det är dags att sätta stopp för det här. Vi vet att orsakerna till den allvarliga situation vi nu upplever har byggts upp under lång tid, främst fattigdomen och den sociala ojämlikhet som den tidigare kolonialismen lämnat efter sig, och de strukturförändringsprogram som Internationella valutafonden i åratal har påtvingat landet. De fyra senaste månadernas elände efter valet har emellertid visat hur olyckligt det är att det internationella samfundet, däribland EU, inte i tillräcklig utsträckning har använt sig av diplomatiska kanaler för att hitta en fredlig och politisk lösning på krisen.

Frankrikes roll i sammanhanget är också beklaglig, eftersom man föredrog att ingripa militärt i stället för att framhärda med de diplomatiska kanalerna. Vi uppmanar därför alla parter att sluta kriga och upphöra med allt våld, och vi uppmanar EU att agera följdenligt.

  Zsolt Németh, för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig citera en känd ungersk poet: ”Den som håller tyst i mördares sällskap är en medbrottsling.” När vi ser att tusentals människor dör och att miljontals människor flyr får vi inte invagga oss själva i trygghet med prat om fredsduvor, utan vi måste agera. Och innan någon drar paralleller mellan insatserna i Libyen och Elfenbenskusten och Irak, vill jag påminna alla om att den rådande situationen inte påminner om den i Irak eller ens i Afghanistan, utan snarare om Rwanda, och Kosovo, och det är ingen tillfällighet att vi de senaste veckorna har talat så mycket om vår rätt och skyldighet att skydda civila.

Därför vill jag upprepa att ja, Laurent Gbagbo har förlorat den här striden, han sitter ensam i sin bunker och inväntar sitt öde. Jag vill också betona att de lagliga grunderna för insatsen i nuläget är odiskutabla. FN:s säkerhetsråd har antagit resolution 1975, och resolutionen ger ett mycket tydligt mandat att ingripa. För det tredje vill jag också betona att de brott som har begåtts inte längre får höljas i dunkel, utan måste bli utredda. Jag finner det mycket tillfredsställande att den lagligt valde presidenten, Alassane Ouattara, liksom premiärministern har godtagit och tydligt stöder att FN genomför en internationell utredning av de massakrer som har begåtts. Att dessa massakrer utreds ingår därmed redan i varje form av lösning som ett absolut krav.

Vad beträffar EU:s bidrag har ECHO redan i det här skedet avsatt 30 miljoner euro till humanitärt stöd och som jag angav redan i mitt inledningsanförande kommer EU inom den närmaste framtiden att utforma ett paket för att förmedla unionens stöd till den lagligt valda presidentens och regeringens ekonomiska och institutionsbyggande mål.

  Talmannen. – Jag har mottagit sju resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

(Sammanträdet avbröts kl. 20.35 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: KOCH-MEHRIN
Vice talman

(1) Se protokollet.

18. Begäran om fastställelse av parlamentarisk immunitet: se protokollet

19. Utskottens och delegationernas sammansättning

20. Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om ett uttalande av kommissionen om:

– Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – den östliga dimensionen (2010/2958(RSP)).

– Översyn av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen (2011/2642(RSP)).

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – Fru talman! Jag gläder mig åt detta tillfälle att diskutera den europeiska grannskapspolitiken med parlamentet.

Mot bakgrund av det som nu händer i södra Medelhavsområdet är det av största vikt att utveckla den politiken. Faktum är att kommissionen under de senaste nio månaderna har gjort en översyn av politiken. Jag vill ta tillfället i akt att tacka ledamöterna för deras bidrag till samrådet, som partnerländer, EU:s medlemsstater, akademiker och grupper i det civila samhället har medverkat i.

Jag har läst både Mário Davids betänkande om den sydliga dimensionen och Marek Siwiecs betänkande om den östliga dimensionen och tycker att båda är viktiga och användbara. Det gläder mig att vi tänker i samma banor.

Som ni säkert har märkt avspeglas resultatet av tidigare diskussioner om grannskapspolitiken redan i meddelandet om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd av den 8 mars. Nu förbereder vi ett mer övergripande meddelande om resultaten av översynen, som enligt planerna ska offentliggöras i maj. Ett viktigt resultat av översynen är att större tonvikt läggs vid en differentiering av grannskapspolitiken, utifrån varje enskilt partnerlands behov och önskemål. Även om politiken ska fortsätta att erbjuda alla partnerländer överenskommelser, är varje grannland unikt och har unika strävanden. Vissa partnerländer vill närma sig EU så mycket som möjligt – ja, rentav gå med i unionen – medan andra hellre vill få största möjliga utbyte av andra fördelar med grannskapspolitiken. På så vis kommer politiken att ge mer för fler på ett riktat och differentierat sätt, parallellt med en starkare politisk styrning av våra förbindelser med partnerländerna.

Men som både David och Siwiec rekommenderar i sina betänkanden kommer våra gemensamma värden i form av demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter att vara centrala delar av den reviderade grannskapspolitiken för samtliga partnerländer. Det kommer att yttra sig i starkare gemensamma åtaganden om de aspekter som är nödvändiga för en demokratisering. Jag tänker särskilt på fria och rättvisa val, yttrandefrihet och föreningsfrihet, oberoende domstolar, korruptionsbekämpning och reform av säkerhetssektorn.

Såsom framhålls i båda betänkandena kommer den reviderade grannskapspolitiken också att erkänna civilsamhällets betydelse och agera utifrån det. Icke-statliga organisationer har den kunskap och erfarenhet som krävs för att nedifrån och upp åstadkomma demokratiska och marknadsorienterade reformer grundade på gemensamma värden. Ett blomstrande civilsamhälle gör medborgarna delaktiga och bidrar till att hålla regeringarna ansvariga, och därför kommer EU att komplettera sina förbindelser med regeringarna med ett mycket tätare samarbete med civilsamhället. Det är också viktigt på en regional och subregional nivå, där exempelvis forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet har varit mycket framgångsrikt.

Det kommande meddelandet kommer att innehålla fler detaljer om strategin gentemot de båda subregionerna i vårt grannskap. Där kommer att beskrivas hur vi ser på det östliga partnerskapets fortsatta utveckling efter det toppmöte som hölls under det polska ordförandeskapet. I söder har unionen för Medelhavsområdet potential att åstadkomma en verklig skillnad, men uppriktigt sagt har den hittills inte gjort det, och den måste återupplivas. Möjligheterna ligger i att utveckla konkreta ekonomiska projekt med fokus på sysselsättning, innovation och tillväxt. Sekretariatet för unionen för Medelhavsområdet är bäst lämpat att fungera som en katalysator och sammanföra länder, internationella och finansiella institutioner och privata företag i ett samarbete kring den typen av ekonomiska projekt.

Jag vill kort nämna tre andra aspekter som uppmärksammats vid översynen, och som kommer att bli en nyckel till den reviderade grannskapspolitiken. Först handlar det om handelns och den ekonomiska integrationens betydelse för att bidra till att främja stabilitet och välstånd i partnerländerna. Det viktigaste verktyget för att åstadkomma detta är ett djupgående och omfattande frihandelsområde. Ett sådant framgångsrikt frihandelsområde har en förändrande kraft. Handeln ger partnerländerna incitament att reformera regelverket.

Vidare behövs en ökad rörlighet mellan partnerländerna och EU eftersom det inte finns något bättre sätt att främja europeiska värden än att människor personligen delar med sig av sina erfarenheter. Med hjälp av grannskapspolitiken kommer vi att försöka förbättra rörligheten utan att ge avkall på säkerheten.

Under samrådet uttryckte slutligen många partnerländer önskemål om ett ökat politiskt engagemang tillsammans med EU. En tätare och politisk dialog med ökad inriktning på sakfrågor och som sträcker sig över alla områden där vi har förbindelser kommer att hjälpa oss att lösa svåra frågor i en anda av ömsesidigt samförstånd.

Tack så mycket för er uppmärksamhet. Jag ser fram emot den kommande debatten och kommer att beakta era synpunkter.

  Mário David, för PPE-gruppen. – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De historiska tider vi nu upplever kräver att vi agerar fast och beslutsamt. I likhet med många av er har vi åsett händelseutvecklingen i Medelhavsregionen med en blandning av hopp, oro och förväntan. Det gläder mig dock att parlamentet är berett att anamma ett proaktivt förhållningssätt till översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen, som jag hoppas ska leda till att EU ökar sin närvaro i området, inte bara som kund utan också som engagerad partner. Redan från början måste det absoluta kravet på att lyfta fram våra grundläggande värden betonas i förbindelserna. Vi får inte längre tyst samtycka när vi försvarar demokrati, mänskliga rättigheter och i synnerhet social rättvisa. Vi får inte längre inrikta oss på kortsiktig stabilitet på bekostnad av medborgarnas bästa, utan måste hela tiden försvara dem och deras frihet både som individer och medlemmar av en grupp, med särskild inriktning på kvinnors rättigheter.

I framtiden måste unionen främja ett nedifrån och upp-orienterat förhållningssätt till sin grannskapspolitik. Det är av stor vikt att så sker. Bara genom att lokalsamhällen och det civila samhället blir mer delaktiga kommer vi kunna se till att genomförandet av politiken blir så effektivt som möjligt. Jag kan emellertid inte låta bli att ge uttryck åt min frustration: jag beklagar att parlamentet och kommissionen inte har varit beredda att ta tillvara detta tillfälle att en gång för alla skilja mellan den europeiska grannskapspolitikens östliga dimension – med länder som i framtiden kan tänkas bli våra samarbetspartner i unionen – och dess sydliga dimension.

Jag utmanar också kommissionen att i översynsprocessen den 20 april visa att den har de ambitioner situationen kräver, nämligen en skräddarsydd grannskapspolitik anpassad till varje land, med tydligt definierade riktmärken och en noggrann utvärdering som kan leda till ett framtida ekonomiskt samarbetsområde mellan EU och Medelhavsländerna, där de nya demokratierna i söder införlivas.

Herr kommissionsledamot! Avslutningsvis är det vår förhoppning att den goda stämning och det goda samarbete som har präglat arbetet i den här frågan ska leda till att parlamentet fortlöpande involveras i planeringen och utvärderingen av denna politik.

  Marek Siwiec, för S&D-gruppen. – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi har i dag nått finalen, eller snarare semifinalen i arbetet med att genomföra en översyn av den europeiska grannskapspolitiken. Vi skulle kunna säga att grannskapspolitiken en gång utformades som en sorts ”tröstpris” för länder som inte skulle ansluta sig till EU. Hur ser situationen ut i dag? Vilka länder omfattas av politiken?

Man kan hävda att grannskapspolitiken resulterat i en rad framgångar – av olika slag – eftersom det är svårt att kortfattat beskriva vad som under den tiden har åstadkommits av Moldavien jämfört med Ukraina eller exempelvis den tragiska situationen i Vitryssland. Man kan ändå säga att fler europeiska värderingar har fått fäste i dessa länder, en mer omfattande och bättre lagstiftning växer fram, en större omsorg om människor gör sig gällande och ländernas ekonomier fungerar mycket mer effektivt – och det har vi bidragit till. Det är en effekt av EU:s östliga politik, som numera kallas det östliga partnerskapet.

Om vi i dag talar om att vi vill göra en översyn av den här politiken är det av avgörande betydelse att säga att vi vill att dessa länder, på en mängd olika sätt och olika snabbt, ska närma sig EU:s värderingar – och det EU erbjuder dem. Må vara att det är en à la carte-politik, men jag tycker att vi ska låta länderna ta initiativ och att vi ska ge bra respons på initiativen. Vi vill att grannskapspolitiken i högre utsträckning ska vara till för både medborgare, elit, journalister och ungdomar, något som också står i betänkandet. Vi vill att de ska se hur vårt liv ser ut och förstå att det är värdefullt att organisera livet så som vi har gjort. Vi vill på lång sikt göra det enklare att resa till EU – vi vill att viseringssystemet ska förenklas.

Låt oss också säga rakt ut att ja, den här politiken kostar, och det gör vi också i betänkandet. Men de pengar som EU anslår för ändamålet bör användas mer effektivt, så att de verkligen når de tänkta mottagarna, och bör i vissa fall undanhållas länder och statliga myndigheter som riskerar att slösa med pengarna. Låt oss till sist säga några ord om konflikten. För det finns en konflikt här i kammaren som handlar om att vi inte kan eller inte vill säga i klartext vad ordalydelsen är ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ivo Vajgl, för ALDE-gruppen. – (SL) Fru talman, som alltid med ett leende på läpparna, herr kommissionsledamot! Ända sedan mandatperiodens början, om inte förr, har vi i Europaparlamentet haft en mycket intensiv och livlig debatt om behovet av att reformera grannskapspolitikens östliga och sydliga dimension. Behovet av en sådan reform, som bör leda till att våra intressen i dessa regioner integreras mer effektivt, har nu blivit akut och har fått stor aktualitet; det har blivit ett krav efter de dramatiska förändringar och händelser som har ägt rum i regionen.

Resolutionsförslaget har utarbetats av min kollega Mário David, som är en utmärkt föredragande, och kompletterats av ett stort antal skuggföredragande och ledamöter allteftersom händelseutvecklingen fortskridit, och utgör nu en komplett text. Där betonas vårt ansvar att utveckla förbindelser grundade på moderna värderingar, demokratiska friheter och mänskliga rättigheter med länderna i regionen.

Mot den bakgrunden är det ingen tillfällighet att i synnerhet vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa mer än någonsin har betonat lika behandling av män och kvinnor, förståelse för olikheter och skydd av alla minoriteter. Allt detta bör bli en integrerad del av den politik som EU i framtiden driver i sitt grannskap, även i utrikestjänsten. Vi måste bli mer effektiva i vårt stöd till dem som i olika länder kämpar för samma mål: frihet, rätten att delta i beslutsfattandet och ett rättvist utnyttjande av naturtillgångar.

Resolutionsförslaget pekar på att det finns ett akut behov av fler operativa finansieringsinstrument som vi kan använda för att stödja den ekonomiska utvecklingen, moderniseringen av infrastruktur och investeringar inom de områden där de är effektiva ... där effekterna kanske inte är så synliga, men kommer att märkas på lång sikt, exempelvis inom utbildning, integration mellan forskningsinstitutioner och akademiska institutioner och införandet av ny teknik.

Till sist är det ingen slump att resolutionsförslaget pekar på behovet av att återuppliva unionen för Medelhavsområdet vad avser utveckling, dialog och lösningar på kvarstående problem i regionen. Det är hög tid att vi öppnar lådan med kvarstående frågor och olösta konflikter, så att demokratiseringsvågen kan svepa bort alla återstående politiska hinder för fred, försoning och ett nytt ramverk för regionens utveckling.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD). – (EN) Fru talman! Jag undrar om Ivo Vajgl har tänkt på vad de extraterritoriella initiativ som föreslås i betänkandet och som han stöder kostar EU:s skattebetalare?

  Ivo Vajgl (ALDE). – (SL) Herr Dartmouth! Om du talar om initiativet i stort, som det beskrivs i betänkandet, anser jag att våra investeringar, oavsett kostnad, utan tvekan kommer att löna sig mycket jämfört med skadan som kan bli följden om vi inte engagerar oss mer i den här regionen. Det gäller särskilt unionen för Medelhavsområdet där det är uppenbart att vi behöver mer genomarbetade instrument för att kunna utveckla någon form av effektiv politik från EU:s sida.

  Werner Schulz, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Det östliga partnerskapet är fortfarande helt nytt. Därför är det viktigt för oss att, precis som vi gör i betänkandet, utvärdera om våra östeuropeiska grannländer i någon mån har närmat sig målen att genomföra demokratiska reformer. Det är uppenbart att framsteg har gjorts inom detta område, men vi har också sett bakslag. För Vitryssland, och även för Ukraina, ter sig uppenbarligen Rysslands autokratiska system, som kännetecknas av en flexibel utrikespolitik och en hårdför inrikespolitik, och av förtryck och repression, mer lockande och erbjuder bättre vägledning än det EU har att erbjuda. De erfarenheter och misstag som har gjorts i unionen för Medelhavsområdet, där syftet var att skapa stabilitet och säkerhet genom stöd till despotiska regimer, visar att vi måste sätta vår lit till andra krafter än korrupta regimer.

Vårt mål att skapa ett aktivt civilsamhälle grundat på frihet och EU:s grundläggande värderingar kan bara uppnås nedifrån och upp genom att främja och stödja ett självorganiserande civilt samhälle. Forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet är en bra början. För närvarande är det också det enda organ där den vitryska oppositionen medverkar. Tyvärr kommer stolarna i Euronest fortsätta att vara tomma så länge landet saknar ett parlament som blivit tillsatt genom fria och rättvisa val.

Forumet för det civila samhället behöver vårt stöd, något vi beskriver i punkt 21 i betänkandet. Men det kommer att stanna vid en ren avsiktsförklaring om vi inte backar upp avsikten med faktiska åtgärder. Jag uppmanar er därför med eftertryck att stödja ändringsförslag 5 i morgon om att ge organisationen permanent finansiellt stöd och ett sekretariat. Jag ber er att stödja ändringsförslag 5 i morgon, så att vi kan göra framsteg i arbetet med att utveckla ett civilsamhälle. Det är verkligen en utmärkt strategi. I Berlin har jag själv upplevt hur människor kan uppnå mål av detta slag genom att jobba från gräsrotsnivå och uppåt.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! De länder i Mellanöstern och Nordafrika som ingår i det sydliga grannskapet behöver helt klart EU:s långsiktiga politiska och – när så är lämpligt – finansiella stöd. I länder som Egypten, Tunisien och Libyen måste vi inrikta våra insatser på att konsolidera de gryende demokratierna till ett varaktigt och stabilt, sekulärt och upplyst styre.

I Syrien måste vi öka vårt stöd till den demokratiska oppositionen till president al-Assad, som uppenbarligen inte är någon vän till västvärlden, som vi har förstått av hans försök att utveckla kärnvapen tillsammans med Nordkorea och av hans politiska stöd för Iran och terrorism.

Oundvikligen kräver den pågående turbulensen att den europeiska grannskapspolitikens prioriteringar får en ny inriktning med ökad inriktning på Syd. Det får emellertid inte ske på bekostnad av våra partnerländer i den östliga dimensionen. En del av de länderna har också påbörjat en långsiktig övergångsprocess mot demokrati, öppenhet och reformer. Det vore ogint av oss att belöna dessa framsteg genom att förneka dem resurser och stöd för att behålla sin västvänliga utveckling, enbart på grund av att den sydliga dimensionen just nu har ett mer akut behov av EU:s uppmärksamhet.

När det gäller Libyen stöder jag helhjärtat flygförbudszonen och anser att det finns ett tvingande behov av ett regimskifte. Jag är för ett erkännande av det tillfälliga Nationella rådet och anser att Gaddafis frysta tillgångar i EU ska tinas och att pengarna ska gå till de prodemokratiska Benghazi-styrkorna så att de kan skaffa proviant och ja, också köpa vapen. Jag menar att FN:s säkerhetsråd i sin resolution 1970 endast specifikt förbjuder vapenförsäljning till Jamahiriya och därmed inte till rebellerna i Benghazi, även om EU tyvärr verkar ha införlivat resolution 1970 på ett oriktigt sätt i sin lagstiftning, genom ett generellt vapenembargo.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Fru talman, herr Füle, herr Siwiec! Tack för att ni är så engagerade i den här frågan. Parlamentets så gott som enhälliga uppfattning är att grannskapspolitiken inte har åstadkommit förväntade resultat. Det håller jag med om. Men jag håller inte med om orsaksanalysen. Resultaten lever inte upp till våra förväntningar eftersom vi inte har inriktat oss på våra och våra grannländers gemensamma intressen. I stället har vi koncentrerat oss på våra egna intressen och på våra föreställningar om hur våra grannländer bör utvecklas.

Det är tämligen uppenbart att vi behöver en annan strategi. Vi behöver en strategi som gör samarbete mellan båda sidor till en central princip och som i partnerländerna respekterar medborgarnas suveräna rätt att forma sin framtid utan inblandning utifrån. Politikens innehåll måste betona våra gemensamma europeiska utmaningar och förvandla partnerskapspolitiken till ett varaktigt verktyg för verkliga diskussioner om samarbetet och vägar att hitta lösningar på gemensamma problem.

Vi kommer inte att göra några framsteg med grannskapspolitiken om vi inte ändrar inställning och utarbetar nya politiska strategier.

  Bastiaan Belder, förEFD-gruppen. – (NL) Fru talman! För att förbereda mig inför den här debatten läste jag om det öppna brev som Svetlana Alexievich, som förmodligen är den främsta intellektuella rösten i Vitryssland, skrev till president Alexander Lukasjenko. Hon skriver, och jag citerar: ”Vårt folk fruktar en revolution också. Men ingen vill fortsätta leva på det här viset. Före valet hade den politiska dialogen i vårt samhälle inte mer än börjat, men ni kvävde den genast i sin linda med buller och bång. Vårt land har än en gång lamslagits av rädsla.” Slut på citatet.

Alexievich uppmanade Lukasjenko att återuppta dialogen med folket. Var det kanske en naiv tanke? I en intervju författaren gav i Neue Zürcher Zeitung den 31 januari 2011 beskrev hon när allt kommer omkring Lukasjenko som en som håller hela den vitryska nationen som gisslan och som en diktator med lillebrorskomplex som bara Kremlin förmår påverka i någon mån.

Men det avgörande är att det inte alls är säkert att Lukasjenko är nöjd med att lägga alla sina ägg i Moskvakorgen. Mot den bakgrunden kan EU:s institutioner skapa en strategisk öppning trots det rådande svåra läget. Jag tillönskar kommissionsledamot Füle klokhet, uthållighet och parlamentets fulla stöd i hans strävanden att etablera ansvarsfulla förbindelser med Vitryssland och använda dem på bästa sätt.

  Marietta Giannakou (PPE). – (EL) Fru talman! Jag tackar kommissionsledamoten för hans synpunkter. Det är riktigt att den europeiska grannskapspolitiken och den östliga dimensionen var avgörande steg i vårt arbete med att fördjupa förbindelserna med våra grannländer i öster.

Inte desto mindre finns det ett stort behov av att blåsa nytt liv i projektet. Allt internationellt intresse riktas uteslutande mot den kris som har brutit ut i länderna i Nordafrika, länder som ingår i den europeiska grannskapspolitikens sydliga dimension, men den östliga dimensionen har stått inför liknande utmaningar, och gör det fortfarande. Händelserna i Vitryssland utgör ett mycket tydligt budskap och en väckarklocka för EU när det gäller det ansvar unionen måste axla i liknande fall. Vi behöver en långsiktig strategisk plan för tillväxt och stabilitet i regionen. Följaktligen måste översynen av den europeiska grannskapspolitiken – och den östliga dimensionen – avspegla att våra partnerländer förutsätts uppfylla ökade politiska krav.

Det måste redan från början stå klart att främjandet av och respekten för demokratiska förfaranden, rättssamhället, grundläggande mänskliga rättigheter och skydd för minoriteter är viktiga frågor vid utvärderingen av de framsteg våra partnerländer har gjort. Därför behöver vi först fastställa tydliga prioriteringar och kvantifierbara mål. Självklart ska inte den här sortens utvärdering enbart vara horisontell; vi måste hålla i sär våra förbindelser med de olika partnerländerna, och varje land måste bedömas separat med avseende på de framsteg som gjorts med utgångspunkt i tydligt definierade kriterier.

Demokrati och mänskliga rättigheter lämnar inte utrymme för tvetydighet. EU grundades med utgångspunkt i de principerna och har därför en moralisk skyldighet att upprätthålla dem i framtiden. Inom den ramen måste översynen av den europeiska grannskapspolitiken blåsa ny energi i arbetet med att främja en verklig politisk ram för samarbetet med våra partnerländer i öster.

  Hannes Swoboda (S&D). – (DE) Fru talman! Jag vill helt kort säga någonting till svar på min kollegas invändning om kostnaderna, trots att han har försvunnit igen. De båda föredragandena, som åstadkommit mycket bra betänkanden och som jag varmt vill tacka, anger relativt tydligt vilka kostnaderna skulle bli om vi inte hade någon grannskapspolitik. De skulle vara mycket högre sett till mänskliga kostnader, om vi tittar på flyktingkrisen i söder, men också givetvis sett till ekonomiska och sociala kostnader, om vi tittar på alla våra grannländer i söder och öster.

Jag vill säga några ord om det östliga partnerskapet. Andra ledamöter kommer att tala om det sydliga partnerskapet. Det stämmer att situationen i Vitryssland är allvarlig, men vi måste göra allt vi kan för att få kontakt med inofficiella organisationer, enskilda medborgare, ungdomar och studenter för att verkligen uppmuntra en positiv och demokratisk utveckling inifrån och ut.

För att svara Werner Schulz, som tidigare hävdade att Vitryssland och Ukraina befinner sig i samma situation, vill jag förklara att det finns mycket stora skillnader mellan länderna. I Ukraina bör vi titta på problemen, men också på vad som går åt rätt håll och på de positiva förändringarna.

En snabb kommentar om södra Kaukasus, eftersom det är viktigt att inrikta oss på det området också. Utvecklingen i Azerbajdzjan, där bloggare och demonstranter fängslas, är alarmerande. Det är en skam för ett land som Azerbajdzjan och för landets president att göra något sådant. Vi oroar oss för att det kan blossa upp en ny konflikt mellan Azerbajdzjan och Armenien.

Jag vill be Štefan Füle att noga bevaka den här regionen och hjälpa den att ta sig ur den oreda man har hamnat i och ta sig ur den här konfliktsituationen.

  Kristiina Ojuland (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag vill göra er uppmärksamma på den frysta konflikten i Nagorno-Karabach, en region som är en oupplöslig del av Republiken Azerbajdzjan. Vid alla diskussioner om grannskapspolitik och annan politik som berör södra Kaukasus, måste Azerbajdzjans, liksom även Georgiens territoriella integritet alltid hållas i åtanke.

Parlamentet måste respektera att Nagorno-Karabach internationellt har erkänts som en del av Azerbajdzjan, trots att området ockuperas av armeniska styrkor och som vi ju vet får politiskt stöd från de ryska myndigheterna. Detta erkännande bör alltid avspeglas i dokument och uttalanden i både parlamentet, rådet och kommissionen. Alla försök från EU:s sida att dölja detta faktum måste motarbetas om vi ska kunna gå i riktning mot en fredlig och rimlig lösning på den frysta konflikten i Nagorno-Karabach och i regionen som helhet.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! De folkliga rörelserna i södra Medelhavsområdet har tydligt visat på svagheterna med vår europeiska grannskapspolitik.

Som jag ser det är det främsta problemet inte grannskapspolitikens mål, som anges i artiklarna 8 och 21 i Lissabonfördraget om att främja och respektera mänskliga rättigheter och demokrati – vilket också är sociala mål – utan snarare vårt bristfälliga genomförande av dessa mål. Vi måste därför dra lärdomar för framtiden. Det är vad som sker i det nuvarande arbetet med en översyn av politiken. Den första frågan, som togs upp av Werner Schulz, handlar om vår förmåga att ge ett verkligt och effektivt stöd till civilsamhället i samtliga grannländer, oavsett hur viktiga de är handelsmässigt eller strategiskt och oavsett deras politiska situation.

När grannländer befinner sig i en övergångsfas är detta ytterst användbart och nödvändigt. Det är också utan tvekan lättare när de kämpar under en auktoritär regims ok, så som i Syrien, men det är en utmaning och en fråga som vi måste lära oss att hantera effektivt. Jag menar att vi också måste lära oss att diskutera de här sakerna med våra partnerländer, inte bara i forum som arbetar med mänskliga rättigheter, exempelvis underutskott, utan också på högsta politiska nivå. Men samtidigt måste vi se till att frågor som drivs av underutskott inte tappar kontakten med verkligheten, så som har skett i det förflutna, eller att man missar att föra dem vidare till andra organ, som rådet (rättsliga och inrikes frågor).

Jag stöder meddelandet om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet, som jag anser är centralt. Jag tycker också att vi bör lägga till ett separat mål om social rättvisa och bekämpning av ojämlikhet. Vi bör självklart också se över vår syn på rörligheten i Medelhavsregionen. Jag menar att partnerskapet om rörlighet är ett positivt steg, men vi måste också lära oss hur vi ska lyfta fram fördelarna med den rörligheten för personer som reser mellan norra och södra Medelhavsområdet och för både värdland och ursprungsland. Vi kommer också att behöva omvandla de här föränderliga flödena till grundläggande rättigheter för dem som färdas över Medelhavet och bosätter sig i Europa.

  Paweł Robert Kowal (ECR). – (PL) Fru talman! Den här diskussionen äger rum vid en tidpunkt då vi håller på att anta en ny strategi för EU:s grannskapspolitik. Vi vill en gång för alla få ett slut på de tider då stabilitetsbegreppet användes som förhandlingsobjekt och då det användes för att tvinga fram eftergifter på de mänskliga rättigheternas och de demokratiska principernas område. Därför vill jag ta tillfället i akt att uppmärksamma helhetsgreppet på grannskapspolitiken. Låt oss inte blicka tillbaka endast några månader, utan också ha tidigare händelser i minne, exempelvis det som hände i Vitryssland. I dag betonar vi behovet av att stå fast vid den överenskommelse baserad på ömsesidigt förtroende som säger att en tredjedel av tillgängliga medel inom ramen för grannskapspolitiken ska gå till den östliga dimensionen. Det handlar inte om att dela välstånd, utan om att dela säkerhet. Det här handlar om grundläggande säkerhet och EU:s framtida samarbete med länder som framöver kanske också kommer att ansluta sig till unionen.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). – (FR) Fru talman! Revolutionerna i arabvärlden har väckt stora förhoppningar både i de berörda länderna och på annat håll. De har visat att demokrati och mänskliga rättigheter kan vara universella värden.

Folken i dessa länder är dock fortsatt mycket skeptiska till EU. Det kan jag förstå, mot bakgrund av deras tidigare historia och vårt stöd till diktatorer. Jag kan också förstå det när jag upptäcker att vi inte klarar att diskutera demokratistöd utan att omedelbart koppla det till en ekonomisk strategi som bortser från de vägval dessa länder har gjort – och än värre, när jag ser att vissa regeringar, däribland mitt eget lands regering, fortfarande kräver att EU:s stöd ska villkoras med återtagandeavtal. Det är en märklig syn på rörlighet.

Herr kommissionsledamot, jag undrar om vi inte skulle kunna sända en tydlig signal till Tunisien genom att kräva ett moratorium för landets statsskuld tills en demokratiskt vald regering har inrättats, vilket enligt planerna ska ske i juli. Jag vill också föreslå att vi hjälper dem att granska skulden och avskriva de skulder som orättmätigt gynnade Ben Ali-Trabelsis familj på det tunisiska folkets bekostnad. Jag vill ha ett detaljerat svar på min fråga från kommissionsledamoten.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) Fru talman! Jag anser att kommissionsledamot Füle hanterar frågan om kontrollen av den europeiska grannskapspolitiken korrekt, en politik som omfattar sexton länder och spänner från Afrikas svaga punkt till Rysslands svaga punkt.

Den europeiska grannskapspolitiken har emellertid prövats genom den senaste händelseutvecklingen i arabvärlden, som har lyft fram människors missnöje med sina diktaturregimer och samtidigt på de misslyckade ekonomiska och sociala reformerna i dessa länder, som stöds av unionen. Diktaturregimerna i Libyen, Tunisien, Egypten och andra länder har funnits i åratal och vi samarbetar med dem. Nu vidtar vi plötsligt åtgärder mot dem. Vi behöver därför se över den europeiska grannskapspolitikens strategi genom att främja demokrati och mänskliga rättigheter och kontrollera den planerade finansieringen. Den nyckelaspekt som måste bedömas korrekt är att ungdomar i dessa länder går arbetslösa trots att de blir allt mer välutbildade; tyvärr är 7,4 miljoner europeiska medborgare i exakt samma sits.

  Kristian Vigenin (S&D). – (EN) Fru talman! Utvecklingen i EU:s sydliga grannskap har hittills lett till hård kritik av EU:s grannskapspolitik så som den har bedrivits fram till nu. Vi bör självfallet vara självkritiska, men vi bör också vara rättvisa.

Grannskapspolitiken har avsevärt bidragit till att vi utvecklat förbindelser med dessa länder – och inte bara med länderna utan också med deras samhällen, något som kommer att vara en av de huvudfrågor som nu ska ingå i översynen av grannskapspolitiken. Händelseutvecklingen följer i viss mån EU:s engagemang i dessa länder. Så i det avseendet måste vi se över politiken och anpassa den, men vi får inte bara kritisera vad som har gjorts hittills. Europaparlamentets betänkanden är i sig ett viktigt bidrag till översynen av den europeiska grannskapspolitiken och jag hoppas att kommissionen kommer att beakta dem.

Jag vill också utfärda en varning mot försöken att ställa öst mot syd, inte bara när det gäller vad vi ska uppmärksamma, utan kanske också när det gäller var vi ska satsa medel och resurser. Vi måste vara mycket försiktiga och beakta det faktum att utmaningen å ena sidan självklart är att bidra till den demokratiska processen i Egypten och Tunisien och stödja demokratiseringen i söder, men också att exempelvis bevara freden i södra Kaukasus, och bidra till en fredlig lösning på frysta konflikter och till att konsolidera demokratier.

  Riikka Manner (ALDE). – (FI) Fru talman! Det är mycket viktigt att vi vid sidan om den sydliga grannskapspolitiken också talar om den östliga grannskapspolitiken. Det finns en mängd interna administrativa problem i sammanhanget, och åtminstone förvaltningen av ryska program bör överföras till generaldirektoratet för regionalpolitik. Skälet är att de myndigheter som förvaltar programmen då skulle kunna se över dem så att de bättre anpassas till särskilda regionala särdrag och förhållanden. På så vis skulle man också säkerställa att de blir varaktiga.

Vi bör komma ihåg att en sådan förändring inte i sig kräver några särskilda ändringar av programmens rättsliga grund eller av EU:s budget. Det skulle i stället snarare vara fråga om ett internt beslut av kommissionen. För närvarande finns det många problem med de här programmen, och vi bör göra vissa strukturella förändringar i dem. Det skulle sända ett tydligt budskap, och jag hoppas att kommissionen också kommer att göra vad den kan för att stödja det beslutet.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR). – (PL) Fru talman! Den europeiska grannskapspolitiken, och som en del därav det östliga partnerskapet, är ett nyckelområde och en utmaning för EU. Det är ett viktigt politiskt ramverk för att stärka förbindelserna med partnerländerna, och vi bör gå mot en ekonomisk och politisk integration med dessa länder. I Ukrainas fall bör processen utmynna i möjligheten till ett fullvärdigt EU-medlemskap, självklart under förutsättning att Köpenhamnskriterierna är uppfyllda, och för att så ska kunna ske är det viktigt att myndigheterna i Kiev ökar sitt politiska engagemang.

Låt oss heller inte glömma EU-vännerna i Vitryssland, ett land med en civilisation som påminner om vår egen, men som är sluten på grund av Lukasjenkos regim. Låt oss göra allt som står i vår makt för att visa vitryssarna att EU inte har glömt dem och stöder deras strävanden att få demokrati. Vi kan understryka våra insatser genom att minska kostnaden för att få Schengenvisum, underlätta direkta kontakter mellan människor i Vitryssland och resten av Europa och stödja gemensamma initiativ och medborgarinitiativ i Vitryssland. Genom att underlätta resor och kontakter mellan unionen och Vitryssland kan vi underminera Lukasjenkos regim mycket mer effektivt än med aldrig så många uttalanden och resolutioner. Till sist vill jag påpeka att det i många av de länder som omfattas av grannskapspolitiken fortfarande finns allvarliga problem när det gäller respekten för yttrandefriheten, i synnerhet i medierna, föreningsfrihet och mötesfrihet. Som parlament i ett fritt Europa måste vi ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jiří Maštálka (GUE/NGL). – (CS) Fru talman! Jag hoppas att det inte är någon här från länderna i det östliga partnerskapet eftersom de med tanke på den glesa uppslutningen skulle kunna tro att vi inte är intresserade av det östliga partnerskapet. Också jag vill betona hur viktigt det östliga partnerskapet är och att det krävs en diskussion om det.

Det är viktigt eftersom områdena öster om EU:s gränser erbjuder affärsmöjligheter av oersättligt värde när det gäller att upprätthålla unionens konkurrenskraft under kommande årtionden. Området utgör också kulturellt en rik källa som haft stor betydelse för framväxten av europeiska traditioner och utan vilken det inte är möjligt att förstå den europeiska identiteten. Det krävs också en debatt om det östliga partnerskapet på grund av att det inte är självklart att vi alla anser det här projektet vara lika viktigt. Alla multikulturella initiativ i anslutning till det östliga partnerskapet – demokrati, stabilitet, ekonomisk integration, energisäkerhet och kontakter mellan människor – är utan tvekan användbara, för både EU och unionens sex östliga grannländer. Uttalanden från vissa politiker, som talar om Svarta havet-synergi och en demokratisk buffertzon, har orsakat förvirring. I det skedet upphör det östliga partnerskapet att vara ett instrument …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! EU:s trovärdighet som global politisk aktör beror också på unionens förmåga och vilja att främja utveckling och reformer i syfte att stabilisera grannländerna. EU:s samarbete med länderna i det östliga partnerskapet ger dessa länder en möjlighet att göra politiska framsteg mot frihet och demokrati. Med tanke på att den politiska utvecklingen ser olika ut i olika länder måste dock EU tillämpa en differentierad strategi och erbjuda mer hjälp och EU-resurser till de östliga partnerländer som är beredda att gå längre och fortare fram när det gäller att uppfylla sina åtaganden.

Vi kan göra mer för att uppmuntra främst Ukraina och Moldavien att göra framsteg i förhandlingarna och försöka nå en överenskommelse om ett brett och omfattande frihandelsområde. Jag anser också att vi bör fortsätta förhandlingarna med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. Vitryssland måste hitta ett sätt att meddela sig som är anpassat till den politiska situationen. Landets invånare får dock inte bli sina politiska företrädares gisslan när dessa företrädare bestämt sig för att genomföra sin egen form av demokrati.

  Lambert van Nistelrooij (PPE). – (NL) Fru talman! I dag skapar vi ett viktigt fundament för att utveckla det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI). Jag vill bara peka på en sak här, en särskild fråga med adress till kommissionsledamoten som handlar om yttre gränser och gränsöverskridande program.

Vi har femton program med en budget på 1,1 miljarder euro. Ändå hör vi från alla håll att programmen inte fungerar bra. Utvecklingen har varit långsam. Flexibiliteten är mycket begränsad och att döma av det jag hört i dag förstår jag att det polska ordförandeskapet tänker ta itu med det. Polackerna vill verkligen göra framsteg och se om det behövs några förändringar för att de här programmen ska kunna omfattas av sammanhållningspolitiken igen, mål 3, Interreg-strategin, som vi har mångårig erfarenhet av.

Min fråga till kommissionsledamoten är hur han tänker ta itu med det här. Enligt regelverket om det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet var det meningen att du skulle ha genomfört en utvärdering redan förra året. Jag har inte sett någon dokumentation om det. Hur tänker du nu få med det här i de texter kommissionen ska offentliggöra i maj och är du möjligen villig att hålla en utfrågning tillsammans med parlamentet, då vi skulle kunna bjuda in de närmast berörda och låta dem berätta om sina erfarenheter? Jag har en känsla av att en del saker verkligen måste ändras.

  Pier Antonio Panzeri (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I och med den här översynen av EU:s grannskapspolitik ger vi oss ut på en resa som kommer att vara länge än. Händelserna i Medelhavsområdet är ett tecken på en djupgående förändringsprocess som kommer att få varaktiga konsekvenser, inte bara för länderna i regionen, utan också för EU.

Vi måste vara medvetna om att övergången till full demokrati inte blir lätt och att den är förknippad med många risker och osäkra faktorer. Därför finns det många saker vi måste göra och det kommer att ta tid. EU:s agerande måste kännetecknas av en strategi som bygger på omedelbara och långsiktiga åtgärder.

Vi måste underlätta tillträdet till EU-marknaden och tillåta ökad rörlighet. Vi bör anordna en konferens för att undersöka möjligheten att skriva av eller omförhandla skulderna för de här länderna som har valt att gå en demokratisk väg. Vi måste göra lämpliga finansiella tillgångar tillgängliga och stödja den demokratiska processen genom att förstärka de parlamentariska institutionerna och politiska partierna, och se till att alla medborgare deltar fullt ut. Allt detta bör ske inom ramen för en förstärkt dialog mellan EU och länderna i Medelhavsområdet.

EU:s strategiska och politiska framtid står på spel. Jag anser att EU måste inse att vi måste arbeta med länderna i både öst och syd, men just nu är de i syd särskilt prioriterade. Den här politiken måste förändras i grunden; vi måste äntligen inleda ett nytt kapitel.

  Zbigniew Ziobro (ECR). – (PL) Fru talman! Den östliga dimensionen är ett av de viktigaste områdena för EU:s utveckling inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Den omfattar länder som Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Georgien, Azerbajdzjan och Armenien. Unionen har mycket stora ekonomiska och finansiella intressen i dessa länder, och de ska inte glömmas bort, men störst vikt bör läggas vid energifrågor. Genom dessa länder kan det byggas energivägar som kan bli alternativ till de ryska oljeledningarna, exempelvis Sarmatia, och gasledningen Nabucco. För att stärka samarbetet mellan nämnda länder och EU krävs en liberalisering av EU:s handelsområde, vilket skulle möjliggöra mer affärsverksamhet och föra dessa länder närmare EU. Unionen är när allt kommer omkring redan i dag de här ländernas största handelspartner. I slutänden måste vi förstås tänka oss ett frihandelsområde, som givetvis skulle skapa särskilt nära band mellan oss. Till sist får vi inte glömma behovet av lättnader i visumtvånget, utökade program för direkta personkontakter och finansiellt stöd till ungdomsutbyte mellan länder i det östliga partnerskapet och i EU.

  Krzysztof Lisek (PPE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi vill alla att EU:s politik ska vara effektiv, men för att den ska vara effektiv, måste den vara helt konsekvent såväl när det gäller den östliga som den södra dimensionen av grannskapspolitiken. Med avseende på den östliga dimensionen vill jag rikta särskild uppmärksamhet på de så kallade frusna konflikterna, på situationen i Moldavien och framför allt på situationen i Transnistrien och i Nagorno-Karabach. Jag vill också – i synnerhet eftersom jag är Europaparlamentets ständige föredragande för Georgien – säga några ord om situationen i Abchazien och Sydossetien.

I dag krävs det en konsekvent EU-politik för dessa frågor. En konsekvent EU-politik måste vara såväl gemensam som konsekvent, en politik som är identisk både när den följs av EU-institutionerna, däribland i synnerhet den höga representanten, och av andra ledamöter av kommissionen, och även av medlemsstaterna. I dag måste vi tala med en röst till de ryska ledarna och säga dem att de inte uppfyller de åtaganden som de gjorde 2008, och till exempel att observatörsgruppen från EU bör få tillträde till Abchazien och Sydossetien så snart som möjligt.

  Ana Gomes (S&D). – (PT) Fru talman! De folkliga upproren i Nordafrika avslöjar felen i EU:s politik och diplomati som vägletts av en förment realpolitik, som har gett diktatorer sitt stöd och nedvärderat strävanden efter frihet, rättvisa och möjligheter för alla människor.

Till följd av detta har EU omdefinierat sina prioriteringar för grannskapspolitiken söder om Europa. Jag är för nyorienteringen som kallas ”tre M”: ”ekonomiska medel, marknadstillträde och mobilitet.” Men samtidigt är det min uppfattning att det stöd som vi erbjuder våra grannar måste ges på villkor att man visar en politisk vilja och konkreta framsteg i demokratiseringsprocessen. Det finns ingen demokrati utan politiska partier. Att stödja utbildningen av demokratiska politiska krafter genom finansiering och organisering måste därför ges prioritet eftersom det kommer att ge de unga människor och kvinnor inflytande som så modigt inledde den afrikanska våren.

I samhällen som fortfarande domineras av statens religiösa perspektiv och som styrs enligt patriarkaliska principer kommer grundvalen för varje sann demokratisk förändring att bygga på kvinnors medverkan och respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta måste vara en grundläggande inriktning för EU:s politiska stöd till södra Medelhavsområdet.

Slutligen bör EU också främja alla nya aktörers medverkan i den politiska dialogen, däribland partier med religiösa program, som till exempel de som förknippas med det muslimska brödraskapet. De bör inte isoleras utan i stället bjudas in att delta i den demokratiska processen.

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Fru talman! För att den politik vi diskuterar ska ge de förväntade positiva resultaten krävs det att den har pengar. Vi bör därför hålla oss till den gentlemannamässiga överenskommelsen om en uppdelning av de tillgängliga medlen i en tredjedel respektive två tredjedelar. Detta är nödvändigt för ett effektivt genomförande av politiken. För det andra behöver vi en klar diagnos av situationen. Därför ska vi inte jämföra Ukraina, som brottas med demokratiseringsproblem med Vitryssland, som kontrolleras av ett klart, uppenbart, ja, kliniskt exempel på en regim. För det tredje ställer en sådan politik medlemskap i utsikt för länder som strävar efter det. De klara utsikterna till medlemskap bidrar till att skapa en självuppfyllande profetia, och om samhällen och de som styr dessa länder har intrycket att fullständigt medlemskap i EU är ett mål inom räckhåll så är det säkerligen troligare att det kommer att uppnås.

  Francisco José Millán Mon (PPE). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag beklagar att rådet inte är närvarande vid dagens debatt. När det gäller det södra grannskapsområdet ska jag göra tre påpekanden. För det första måste EU stödja och främja de demokratiska förändringsprocesserna. Tidigare använde angränsande myndigheter sina farhågor för stabiliteten som ett sätt att rättfärdiga sin overksamhet.

För det andra önskar jag våra grannar i söder ekonomiskt välstånd. Detta kräver en hel del reformer, investeringar och finansiellt och ekonomiskt stöd, liksom handel, inte bara med länder i norr utan även syd-syd-handel, som för närvarande är obefintlig.

Jag är bekymrad över den kurs som kommissionen och den höga representanten, Catherine Ashton, har slagit in på: i en artikel som offentliggjordes i New York Times den 18 mars 2011 tycks hon råda dessa länder att specialisera sig på export av jordbruksprodukter till europeiska marknader. Det håller jag inte med om. Kommissionsledamot Štefan Füle är väl medveten om detta även om han tycks skaka på huvudet. Dessa länder behöver diversifierade ekonomier och jordbruk. Jag upprepar: diversifierade. De måste också se till sina inhemska behov av livsmedel och inte begränsa sig till några få exportprodukter, vilket dessutom skapar problem för europeiska jordbrukare. Därför kräver denna fråga sunt förnuft och försiktighet.

För det tredje måste vi återuppliva unionen för Medelhavsområdet och dess projekt som bidrar till den ekonomiska moderniseringen av Medelhavsländerna. Olyckligtvis befinner sig unionen för Medelhavsområdet fortfarande i ett dödläge, det finns inte någon generalsekreterare, och den får inte fortsätta att förlamas av bristen på framsteg mellan Israel och Palestina.

Mina damer och herrar, vi står inför en stor utmaning.

  Evgeni Kirilov (S&D). – (EN) Fru talman! Det östliga grannskapet kan vara det bästa provet på EU:s utrikespolitik. Unionen måste hålla sig till sin rättsliga ram och särskilt EU:s säkerhetsstrategi där behovet av att ha många välstyrda länder vid gränserna framhålls. Den bör även förverkliga detta i sin egen övergripande strategi för att åstadkomma en positiv förändring.

Men det allvarligaste hindret för formaliseringen av den europeiska grannskapspolitiken förblir de olösta konflikterna i Transnistrien och Sydkaukasien som är grundorsaken till regionens instabilitet och politiska och ekonomiska problem. Det räcker med att nämna dagens explosion i Transnistrien som allvarligt skadade gasledningen.

Det finns ett starkt behov av att EU stödjer insatser för konfliktlösning, till exempel genom direkt medling, förtroendeskapande åtgärder och humanitärt bistånd till de miljontals internflyktingarna och flyktingarna. Därför bör EU se till att unionens betydande finansiella och tekniska stöd i regionen åtföljs av en förstärkt politisk närvaro och väldefinierade betingelser.

  Jacek Protasiewicz, (PPE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att gratulera författarna till båda betänkandena, och särskilt författaren till betänkandet om den östliga dimensionen av grannskapspolitiken, Marek Siwiec. Dessa gratulationer framförs inte bara som en artighet. De kommer från min uppriktiga övertygelse om att vi slutligen har betänkanden som visar att den europeiska grannskapspolitiken i mycket större utsträckning bör bygga på de värden som för oss är de viktigaste: respekt för de mänskliga rättigheterna, mediefrihet och demokratiska regeringar.

Jag upprepar vad jag sade här i kammaren i måndags: lärdomarna av händelserna i Nordafrika och Mellanöstern visar att de människor som bor där, särskilt unga människor, inte bara vill ha mer bröd, de kräver även större frihet och mer respekt för sina rättigheter som medborgare och människor. Det samma gäller för våra grannar i öster och särskilt i ett land som är en omedelbar granne till Europeiska unionen, Vitryssland. Jag vill berätta för er om de upprörande händelser som har ägt rum i eftermiddag i Grodno i Vitryssland, där en journalist, Andrzej Poczobut, som anklagas för att förolämpa presidenten i artiklar som skrivits för den internationella pressen i samband med hans arbete som journalist, just har anhållits av KGB för att hindra honom från att tala med oss, Europaparlamentets ledamöter, vid morgondagens möte i den vitryska delegationen. Detta agerande är upprörande. Den europeiska grannskapspolitiken bör vara till hjälp för oss att förhindra sådana situationer som den som inträffade i eftermiddag i fallet Andrzej Poczobut.

  Christofer Fjellner (PPE). - Fru talman! Jag är tacksam över att kommissionen har valt att presentera den här översynen av europeiska grannskapspolitikens sydliga dimension. Det behövs. Det är bara att erkänna att Europa har mött diktaturer med fördragsamhet snarare än tuffa krav på demokrati. Det har kostat på förtroende för Europa. Därför behövs en ny politik, en politik som hjälper till att återuppbygga de här länderna från årtionde av vanstyre. Där kan Europa göra massor, framför allt som regionens viktigaste handelspartner. Det bästa vore nog att satsa på just återuppbyggnad och handel för att återvinna det förtroende som vi har förlorat. Därför är jag glad över att kommissionen talar om handelsdimensionen i det här meddelandet, att vi borde öka marknadstillträdet för våra nordafrikanska grannar för att hjälpa dem att handla sig till välstånd.

Men i dag är det de europeiska tullmurarna, inte minst på jordbruksområdet, som är ett stort hinder för utveckling. Ta till exempel minimipriserna på jordbruksprodukter som gör att frukt och grönsaker ju effektivare man producerar dem, desto högre tullar möter man. Det är ett hinder mot utveckling och välstånd. Därför skulle jag vilja föreslå att det första steget som kommissionen skulle kunna ta, är att ge de länder i Nordafrika som har inlett resan mot demokrati fritt marknadstillträde i Europa. Det är något vi gjorde för västra Balkan efter kriget i Jugoslavien, och varför inte lära av det exemplet? Vi bygger Europas välstånd på frihandel i Europa, varför inte hjälpa våra nordafrikanska grannar att bygga sitt välstånd på frihandel med oss?

  Georgios Koumoutsakos (PPE). – (EL) Fru talman! Den europeiska grannskapspolitiken är tveklöst en framgångsrik politik. Men vi måste göra den mer dynamisk och effektiv. Det ogynnsamma ekonomiska klimat som vi för närvarande har bör inte tjäna som en ursäkt eller förevändning för att inte fortsätta att förbättra den ytterligare. Detta bör framför allt gälla den sydliga dimensionen.

Detta finns det nu ett starkt behov av i spåren efter den senaste dramatiska utvecklingen, de senaste dramatiska händelserna i Nordafrika. Dessa samhällen behöver vårt stöd, de behöver vårt viktiga men diskreta stöd och jag betonar av närliggande historiska och politiska skäl ordet ”diskret”. Vi måste stödja civilsamhället i dessa länder, dess demokratiska agerande och dess krav på ökad frihet.

Dessutom får vi inte glömma att immigrationen i Medelhavsområdet håller på att utvecklas till en tidsinställd bomb. Detta är ytterligare ett skäl för att stödja stabilitet, demokrati och tillväxt i dessa länder med hjälp av grannskapspolitiken.

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE). – (EN) Fru talman! Jag vill gratulera kommissionsledamoten till meddelandet om partnerskap, varigenom en skyndsam strategi på lång sikt antogs.

Vi ser en omformning av grannskapspolitiken och kommissionen är väktaren av det övergripande synsättet. Jag anser att det är ödesdigert att motsätta sig det södra och det östra grannskapsområdet. Vi genomför en omformning och samtidigt som det finns goda nyheter om det som händer i söder sträcker sig betydelsen av denna omformning och omprövning utöver det södra grannskapsområdet. Den omfattar även det östra. Vi bör gå från en politik inriktad eller orienterad mot regeringar till en politik orienterad mot samhällen och från en politik med kortsiktiga ekonomiska intressen till en politik orienterad mot mänskliga rättigheter och demokrati. Vi bör i vår politik bli generösa mot samhällen och mycket mer krävande och hårda mot regeringar. Vi bör inte heller blanda ihop status quo med stabilitet. Vi bör anta ett slags övergångsstrategi.

Skapandet av detta nya paradigm för en grannskapspolitik gör det nödvändigt att förändra östpolitiken i samma riktning. Vi bör ägna både de södra och de östra grannländerna lika stor uppmärksamhet. Det bör finnas symmetrisk finansiering eftersom det är ett falskt dilemma att motsätta sig båda, och det bör vara smart finansiering. Här råder det strukturell underfinansiering. Varje år betalar vi de länder som omfattas av grannskapspolitiken 20 procent av vad vi betalar till resten av världen. Jag vet hur svårt det är att tala om finansiering i dag. Men denna politik måste omformas och det kräver också ökad finansiering.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (EN) Fru talman! Nu är det viktigt att hitta den rätta balansen mellan de båda faktorerna i den europeiska grannskapspolitiken och ta dem under noggrant övervägande. Den europeiska grannskapspolitiken bör bli mer flexibel, proaktiv och optimerad. Om vi vill skapa ett område med stabilitet, gemensamma värden och framsteg som omger Europa bör vi för det första inte längre sätta gränser för oss själva med fördefinierade kvoter. Ekonomiskt stöd bör vägas mot politiskt engagemang och viljan att närma sig EU:s värden, friheter och standarder. Det bör vara resultatorienterat och förenat med objektiva och tydliga kriterier för demokratisering och reformframsteg.

För det andra bör vi överväga att skapa ett verktyg för snabba insatser inom den europeiska grannskapspolitiken för omedelbara och flexibla reaktioner på politiska förändringar i partnerländer såsom de som nyligen inträffade i det södra grannskapsområdet.

För det tredje är den dragningskraft som EU:s bistånd har också en viktig faktor. Att förenkla förfarandena för tilldelning av EU-medel och aktivt utbyte av sakkunskap mellan medlemsstaterna i de tidiga skedena av programplaneringen skulle vara ett ytterligare incitament.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Fru talman! Jag kommer från Galaţi, en rumänsk stad som ligger nära EU:s gräns till Moldavien och Ukraina. Därför kommer jag särskilt att nämna översynen av den östliga dimensionen av den europeiska grannskapspolitiken. Jag måste framhålla betydelsen av den både för genomförandet av EU:s strategi för Donauregionen och för EU:s energitrygghet.

Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lansera en omfattande EU-strategi för Svarta havet och att tillhandahålla tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att genomföra den effektivt. Jag välkomnar Ukrainas och Moldaviens anslutning till fördraget om energigemenskapen som kommer att utgöra ett viktigt bidrag för att uppnå unionens energitrygghetsmål och till dessa länders säkerhet.

När det gäller unionens prioriterade energiprojekt vill jag framhålla betydelsen av den södra gaskorridoren. Jag anser att Nabucco-gasledningen tillsammans med den transadriatiska ledningen, den transeuropeiska oljeledningen, sammankopplingen av gasledningen Turkiet–Grekland–Italien eller …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Tatjana Ždanoka (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Jag stödjer den europeiska grannskapspolitiken som en betydelsefull politisk ram för att stärka demokratin både i den östliga och den södra dimensionen, men nu har jag begärt order för att ställa följande fråga till oss alla: om EU verkligen har en moralisk rätt att visa tredjeländer vägen till sann demokrati.

Båda resolutionsförslagen framhåller sådana värden i den europeiska grannskapspolitiken som demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, däribland mediefrihet, rättsväsendets oberoende och korruptionsbekämpning. Är EU själv ett föredöme på alla dessa områden, mot bakgrund av till exempel mediernas situation i Italien och Ungern, omfattande statslöshet i Lettland och Estland och misstankar om korruption i vårt parlament?

Jag hoppas verkligen att vi kommer att upprätthålla …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Grannskap är nyckelordet här. Även i privatlivet är det en stor tillgång för alla att ha goda grannar. En god granne är en person som är vänlig, inte lägger sig i ens affärer i onödan men som är beredd att sträcka fram en vänskaplig hand i tider då det behövs.

Det är något som EU bör tillämpa i sin politik. Det är lätt när ens grannländer är lika vänliga och stabila och demokratiska. Om de inte är det har man större problem.

Förslaget att vi, särskilt i dessa länder, bör vända oss till det civila samhället är mycket bra. Min kollega, Lambert van Nistelrooij, påpekade att vi spenderar 1,1 miljard euro på gränsverksamhet och att vi behöver en mer sammanhängande strategi. Jag håller med om det.

Även förslaget om att vi bör ha regelbundna utfrågningar, särskilt med företrädare för det civila samhället i odemokratiska regimer är bra, så att de kan höra vad vi har att säga, och att vi kan höra saker och ting direkt från dem.

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! I din beskrivning av utsikterna för den europeiska grannskapspolitiken i södra Medelhavsområdet hänvisade du till potentiella katalysatorer. Men du glömde att nämna en grupp som jag själv tillhör. I Europa är människor som jag – invandrare och barn till invandrare – som kommer från det område som en gång koloniserades av Europa, alltjämt stigmatiserade. Ändå är vi, och skulle kunna bli, mänskliga resurser: medlare med stort inflytande mellan norr och söder vid detta historiska tillfälle.

Kommissionsledamot Štefan Füle, vad tror du om det alternativet? Tänker du fundera på det?

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (LT) Fru talman! Översynen av den europeiska grannskapspolitiken är en av våra viktigaste uppgifter. Händelserna i Egypten, Tunisien, Libyen, Jemen, Bahrain och på andra håll krossar obevekligen många av våra stereotyper: Att de flesta människor i Mellanöstern eller Nordafrika inte bryr sig om mänskliga rättigheter och att de är vana vid att leva under diktaturer. Revolutionen i arabvärlden har visat att det är en vanföreställning.

För några veckor sedan besökte jag Egypten den dag som folkomröstningen om ändringar av konstitutionen ägde rum i landet. Alla vi träffade talade om frihet, rättvisa och demokrati. De flesta framhöll att de behövde ett annat slags stöd från EU. Stöd behövs för att stärka det civila samhället, bilda politiska partier och försvara de mänskliga rättigheterna så att kommande parlaments- och presidentval blir demokratiska, fria och rättvisa. De demokratiska processer som sker där är mycket bräckliga och sårbara och vi måste främja dem i rättan tid.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! En sak som jag uppskattar och som är mycket viktig är att vi, kommissionen och parlamentet, närmar oss översynen av vår grannskapspolitik parallellt med varandra. Situationen skiljer sig åt från andra politikområden eftersom vi vanligtvis kommer hit för att diskutera en produkt som redan har färdigställts. Vi inledde detta förfarande för en tid sedan och genom att samverka har vi redan kunnat införliva ett antal av parlamentets goda idéer och fört fram flera egna. Den stora mängd talare som har lagt fram många värdefulla förslag och ställt bra frågor bevisar att detta var en riktig strategi.

I Lissabonfördraget, som man har enats om och röstat om i denna kammare, satte vi upp höga mål. Vi enades om att Europeiska unionen skulle vara en global aktör. Både jag och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, anser att det kommer att bli svårt att uppfylla dessa förväntningar utan att först spela en verkligt konstruktiv roll i vårt grannskap, något som vi inte kan göra utan att ta itu med de utmaningar som finns där, däribland den långvariga konflikten.

Det var med detta i åtanke som vi tillsammans inledde översynsförfarandet i juni förra året. Våra ambitioner var då att först reflektera över de nya instrument som infördes genom Lissabonfördraget. När det gäller yttre åtgärder är förändringarna stora. Handhavandet av yttre förbindelser säkerställs, i stället för av ordförandeskapet som varar i sex månader, av en konsekvent och sammanhängande politik genom en person med dubbla roller och befogenhet att använda EU-instrumentet Gusp och för första gången även har befogenheter i avdelningen för yttre åtgärder. Dessutom har ambassaderna uppgraderats för att representera inte bara kommissionen utan hela Europeiska unionen. Detta är stora saker!

Jag vet att vi står inför många utmaningar och frågor samt att vi till och med kommer att få kritik för vissa saker. Men jag är säker på att dessa förändringar kommer att leda till en mer sammanhängande EU-politik för yttre förbindelser. Vi ville att detta skulle speglas i grannskapspolitiken. Vi ville också göra en viktig sak som vi ansåg saknades. När vi betraktade grannskapet insåg vi att dessa länder inte hade gjort grannskapspolitiken till sin. Vissa av våra partner sade att grannskapspolitiken hade tvingats på dem och att de faktiskt aldrig hade fått samråda om detta. De anser därmed att deras åsikter inte har tagits i beaktande och att man tillämpat samma modell för alla medlemsstater utan att beakta deras olika särdrag. Men sedan utbröt revolutionen i arabvärlden. Den har erbjudit oss en spegel, något som jag anser att vi var i stort behov av för att formulera följande viktiga frågor: Hur redo är vi attuppfylla de nya demokratiernas förväntningar?

Hur långt är vi redo att gå för att hantera situationer som den i Libyen? Hur länge bör vi kompromissa här och där, förknippa stabilitet med autokrati och acceptera att våra intressen inte alltid har gått hand i hand med våra värderingar?

Vårt meddelande av den 8 mars innebar ett försök att besvara några av dessa frågor, och helt ärligt, de lätta av dessa – vi har faktiskt bara besvarat de frågor som är kopplade till de framväxande demokratierna. Vi lämnade de svårare frågorna till den strategiska översynen av den europeiska grannskapspolitiken, och många av frågorna återstår därför fortfarande att besvaras.

I detta meddelande av den 8 mars definierade vi tre grundläggande pelare, något som ni också kommer att se speglat i den strategiska översynen. Den första stödjer den demokratiska omvandlingen och uppbyggandet av institutioner i våra grannstater. I den andra betonas relationen med samhällena och stöd till de civila samhällena. Den tredje stöder en inkluderande och hållbar tillväxt i vårt grannskap.

Många länder i söder håller på att förändras. Denna förändring är dock inte begränsad till dessa länder utan sker i hela regionen. Förändringen påverkar även oss, hur vi reagerar proaktivt på situationen och spårar dessa nya företeelser i vårt grannskap, något som kommer att ge återverkningar i öster. Det finns en läxa att lära av vårt gemensamma tänkande med våra östra partner. Denna reflektion över öster sker inte på bekostnad av söder och händelserna där lika lite som våra nuvarande intressen och inriktningen på söder sker inte på bekostnad av vårt intresse för öster. Översynen av den europeiska grannskapspolitiken kommer att stärka behovet av ett balanserat sätt att närma oss vårt grannskap, såväl i öster som i söder.

Det finns en ny drivkraft att ersätta den realpolitik som ibland har föredragits i vårt grannskap av en ambitiös och mycket mer proaktiv politik som grundar sig på våra värderingar. Det finns också en drivkraft att vara tydlig med vad vi vill uppnå med, eller genom, instrumenten för grannskapspolitiken. För ett par år sedan hänvisade vi till fred, stabilitet och en zon för välstånd. Detta är ett viktigt koncept som fortfarande gäller, men partnerna vill ha mer. I öster är vissa av dem mycket tydliga när det gäller EU:s strävanden. De södra länderna vill ha ett mer institutionellt definierat ramverk för ekonomisk integration. Bör vi skygga från att delge dem våra tankar om detta? Jag tycker inte det. Jag anser att vi bör tydliggöra att det östra partnerskapet inte är ett sätt att avhålla länderna i öst från medlemskap utan ett sätt för dem att stärka EU:s roll i sina länder. Jag anser att vi bör lägga fram ett erbjudande till de mest utvecklade länderna i söder – ett slags ramverk som låter dem ta del, inte av beslutsfattandet utan av utformandet av beslut.

Förvänta er inte någon tvångströja för bilaterala förbindelser med våra grannar, förutom några få men mycket tydliga och viktiga riktmärken, och förutom, som ett resultat av denna översyn av grannskapspolitiken, en flexibel och individuellt utformad struktur och en växelverkan som fungerar bra mellan politisk styrning å ena sidan och våra program samt tekniskt och ekonomiskt stöd å andra sidan.

Det kommer inte att bli lätt. Ingen förändring är lätt, men i jämförelse med dess föregångare kommer denna översyn att vara en pågående process där översynskapaciteten eller, om man så vill, en kapacitet för återkoppling eller lägeskontroll kommer att vara en viktig kvalitet.

Många av er talade om pengar. Ju högre ambitioner vi har desto mer resurser kommer det att krävas. Logiken är mycket tydlig här. Men handlar det bara om pengarna? Absolut inte. Det handlar också om vår kreativitet, vår samstämmighet när det gäller att ta våra partners intressen på allvar och vara ambitiösa när det gäller att öppna vår handelsmarknad och hantera frågan om rörlighet.

Jasminrevolutionen handlade till stora delar om värdighet och rättvisa. Låt oss omvandla dessa två frågor – värdighet och rättvisa – till de principer som vår politik kommer att grunda sig på. Parlamentet har en mycket viktig roll att spela när det gäller detta.

  Talmannen. – Jag har mottagit två resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 7 april.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – (EN) Alla europeiska länder som uppfyller anslutningskriterierna bör ha utsikter att bli medlemmar. Den europeiska grannskapspolitikens östra dimension bör tydligt värdera denna underliggande princip som sådan och säkerställa att våra östeuropeiska grannar kommer att kunna få konkreta och tillförlitliga utsikter till ett framtida medlemskap.

Det starkaste incitamentet för demokratiska och politiska reformer och för att skapa ett civilsamhälle är och kommer att förbli utsikterna till EU-medlemskap. Medan framtida ansökningsländer bör göra sin hemläxa helt och fullt måste EU, utan tvivel, bevisa att vårt åtagande till utvidgning förblir giltigt och trovärdigt. För att stärka denna trovärdighet och skingra alla tvivel om dubbelmoral bör EU göra det fullkomligt klart att förbindelserna med våra östra grannar måste bygga på först och främst demokratiska värderingar, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Eftersom varje land bör bedömas på egna meriter måste de grundläggande värderingarna vara lika respekterade i alla länder, trots vissa medlemsstaters särskilda konkreta, ekonomiska och politiska intressen. Samma principer bör tillämpas i förbindelserna med Ryssland där rättsstatsprincipen och situationen för de mänskliga rättigheterna är sämre än i de flesta grannskapsländer.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Jag måste erkänna att jag var mycket förbluffad när jag läste resolutionen som lagts fram av utskottet för utrikesfrågor. Det myckna stödet till demonstrationerna och demonstranterna i Vitryssland från andra länder samtidigt som en stormig revolt pågår i Egypten och Tunisien som orsakats av höjda matpriser och arbetslöshet, är bortom vad jag kan förstå. Denna absurda slutsats är typisk för de absurda politikerna. Marek Siwiec har tydligen varken uppmärksammat demonstrationerna, som leder till dussintalet döda i monarkierna i arabvärlden, eller kriget i Libyen. Det är precis som det brukar vara. I punkt 12 finns inte något uttalande om den negativa utvecklingen i Moldavien. Vissa av medlemmarna i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har blivit så förälskade i Yulia Tymoshenko att en ukrainsk regering utan henne tycks odemokratisk, trots att regeringen har lyckats förbättra den ekonomiska och politiska situationen i landet betydligt det senaste året. Jag anser att uppmaningen i punkt 13 om ett multilateralt stöd till utvecklingen av demokratiska partier i Vitryssland innebär ett direkt ingripande i en stats inre angelägenheter. Det är synd att vi inte ser samma försök att utveckla demokratin i EU-länder som Ungern. Jag anser att punkt 52 i resolutionen är ytterligare en grov oförskämdhet, på samma sätt som stödet till olika subversiva aktiviteter som TV-kanalen Belsat, Radio Russia och European Radio for Belarus. Detta påminner mig mycket om det kalla kriget som vi känner till från historieböckerna.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) I dagens debatt i parlamentet har vi ytterligare diskuterat den europeiska grannskapspolitikens östliga dimension. Vi får inte glömma att målet för denna bör vara att stärka förbindelserna mellan unionen och dess östra grannar, särskilt Ukraina, genom att främja alla slags medborgerliga, sociala och ekonomiska initiativ. Ukrainas unga medborgare förväntar sig stöd från unionens medlemsstater och de vill framför allt att gränserna ska öppnas så att de kan röra sig fritt mellan länder, studera och utveckla sina passioner och intressen. Det är mycket viktigt att säkerställa ett bättre genomförande av avtal om enklare visumförfaranden och ett frihandelsområde mellan EU och Ukraina. Vi bör också utöka stipendiesystemet för studenter från den europeiska grannskapspolitikens östra länder och uppmuntra dem att engagera sig mer i social och politisk verksamhet.

  Cristian Dan Preda (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar den gemensamma diskussionen om de två betänkandena om den europeiska grannskapspolitiken, i den mån vi behöver anta ett konsekvent sätt att närma oss våra grannar såväl i söder som i öster. Jag vill först av allt betona att det är kontraproduktivt för oss om de båda geografiska regionerna konkurrerar med varandra. Detta handlar inte om en konkurrens om resurser utan om att kanalisera resurser på ett effektivt sätt för de partner som gör framsteg i förhållande till de gemensamma kriterier som utgör grunden i vår gemenskapspolitik. Jag tänker särskilt på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatsordningen. Det är därför som jag anser att vi måste vara tillräckligt modiga att erkänna de positiva resultat som uppnåtts genom vår grannskapspolitik, som i fallet med Georgien och Moldavien. Men vi måste också erkänna att utvecklingen gått i en motsatt riktning, något som tyvärr har skett med Vitryssland eller Ukraina. Differentiering måste vara huvudkriteriet, vilket också gäller för det södra grannskapet. Å andra sidan måste våra krav när det gäller våra partnerskapsländers respekt för unionens gemensamma värderingar vara konsekventa och mycket höga.

  Fiorello Provera (EFD), skriftlig. – (IT) När vi förnyar den europeiska grannskapspolitiken är det viktigt att utvärdera hur denna politik påverkar migrationen. Ingen grannskapspolitik kan vara helt och hållet effektiv inom detta område utan att hantera de orsaker till instabilitet som utlöser migration.

Detta innebär ett regionalt samarbete, möjligen genom bilaterala avtal, med både ursprungsländer och transitländer. Vi måste samarbeta om migration för att förhindra att trycket blir alltför hårt. Vi måste hjälpa migranternas ursprungsländer att demokratisera och uppnå goda styresformer genom att dela med oss av våra värderingar och erfarenheter.

När det gäller den europeiska grannskapspolitiken behöver vi en ekonomisk agenda som kan öka sysselsättningen och antalet handelsavtal som kan alstra en verklig, marknadsstyrd, ekonomisk utveckling. Kommissionsledamot Štefan Füle och den höga representanten Catherine Ashton stöder, enligt konceptet ”mer för mer”, villkorade stöd som syftar till att belöna de länder som är mest aktiva att införa demokratiska reformer och när det gäller att respektera de mänskliga rättigheterna. Detta tillvägagångssätt bör uppmuntras eftersom det är förenligt med våra värderingar, effektivt för utvecklingen och rätt gentemot de europeiska skattebetalarna.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Mot bakgrund av händelserna i sydöstra Europa måste vi se över den europeiska grannskapspolitiken för de södra partnerländerna genom att tillhandahålla medel och nödvändigt stöd för en fullödig demokratisk omvandling och upprätta grunder för djupa, politiska, sociala och institutionella reformer. Det är viktigt att den politiska översynen prioriterar kriterier som ett oberoende domstolsväsen och respekt för grundläggande friheter, däribland mediernas frihet och kampen mot korruption. Men det är också nödvändigt att ompröva och noggrant undersöka EU:s Medelhavsstrategi för att stärka den politiska dialogen och stödja alla demokratiska och sociala krafter.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D), skriftlig. – (HU) Arabvärldens kris har visat att den inriktning som grannskapspolitiken hittills har följt har misslyckats. Finansiella instrument måste göras mer insynsvänliga, och ett resultatinriktat tillvägagångssätt måste tillämpas vid utbetalningen av stöd, något som även gäller politikens östra dimension. Framtidens Europeiska grannskapspolitik måste grundas på gränsöverskridande förbindelser mellan människor. Detta gäller särskilt den östra dimensionen eftersom de länder som är inblandande i det östra partnerskapet också har utsikter att uppnå kandidatstatus. Frågan om ett ömsesidigt avskaffande av viseringstvång mellan Ukraina och EU bör behandlas på ett pragmatiskt sätt och inte användas för att utöva politiska påtryckningar. Ukrainas regering har mycket arbete att göra när det gäller att stärka de mänskliga rättigheterna och demokrati. Vi bör dock inte bestraffa landets medborgare för detta. Om Europeiska rådet stöder Vitrysslands medborgare samtidigt som man inför sanktioner mot landet bör vi inte göra på ett annat sätt med Ukraina. Ett avskaffande av viseringstvång så snart som möjligt – förhoppningsvis i år – skulle kunna lägga grunden till det ekonomiska förtroende som behövs för att skapa ett frihandelsområde. Jag litar på att det polska ordförandeskapet kommer att prioritera denna fråga. Det är oturligt att toppmötet för det östliga partnerskapet inte kunde genomföras under det ungerska ordförandeskapet. Ungern kunde ha behandlat EU:s partner i det östra grannskapet mycket mer objektivt än polackerna som, på grund av sin historiska erfarenhet, har bedrivit en partisk politik i flera av sina förbindelser de senaste åren.

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (EN) Den europeiska grannskapspolitiken bör förbli europeisk – inte fransk, rumänsk eller polsk. En distinktion mellan grannar i söder och i öster efter en överföring av medel från öster till söder skulle visserligen kunna gynna dagordningen för en sponsorstat. Det skulle dock innebära ett slut för den europeiska grannskapspolitiken. Att efter påtryckningar från Frankrike finansiera den södra delen medan man svälter ut programmen för den östra skulle kunna utgöra ett olyckligt prejudikat. EU bör ta itu med hela sitt grannskap och inte prioritera vissa grannar. En överföring av medel från öster till söder skulle ge en katastrofal signal till våra östra partner. Det är inte rimligt att stödja demokrati i söder genom att försvaga densamma i öster. De östra partnernas europeiska förväntningar och demokratiska värderingar skulle kunna skadas ytterligare av en impulsiv visumliberaliseringspolitik. Det finns inte någon plats för en politik som låter Ryssland gå före på detta område. Ryska medborgare har rätt att resa fritt, men inte innan våra partner i öster får göra detta. Att bevilja viseringsfrihet till Ryssland skulle omvandla ett ryskt pass till ett gyllene dokument som skulle vara eftersökt i Georgien, Moldavien och Ukraina. Detta skulle destabilisera dessa länder internt. Jag insisterar på att EU allvarligt bör beakta dessa problem.

(1) Se protokollet.

21. Användningen av sexuellt våld i konflikter i Nordafrika och Mellanöstern

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om användningen av sexuellt våld i konflikter i Nordafrika och Mellanöstern (2011/2661(RSP)).

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Vi måste i starkast möjliga ordalag motsätta oss allt slags våld mot kvinnor, från hotelser till sexuella övergrepp. Dessa är motbjudande brott som ofta begås mot de mest sårbara och försvarslösa människorna.

Tyvärr är det ett faktum att många länder i världen, inte bara i Nordafrika och Mellanöstern, fortfarande saknar ett ordentligt rättsligt ramverk för att skydda kvinnor och flickor från våld. Det finns ingenting som uppmuntrar till rapportering av sådana angrepp. Mer måste göras för att avskräcka förövare och ställa dem ansvariga för sina handlingar. Kvinnor fortsätter att stå ut med diskriminerande lagar och djupt rotade kulturella ojämlikheter. I Egyptens fall består exempelvis den nationella kommitté som tillsatts för att formulera den nya grundlagen bara av män, och även i det nya kabinettet finns det bara en kvinnlig minister.

Att detta inte är hållbart tydliggjordes genom det mod som tunisiska och egyptiska kvinnor visade under de nyligen inträffade händelserna i deras länder. Om halva befolkningen utesluts från politiska och institutionella reformer kan man knappast nå framgång.

Mot bakgrund av detta fördömer vi starkt de ökande rapporterna om allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter, däribland våldtäkter, sexuella övergrepp och allvarliga kränkningar av kvinnliga aktivister. Europeiska unionen har föresatt sig att stärka kvinnornas roll i politiska, civila, sociala, ekonomiska och kulturella områden och även att bekämpa diskriminering och straffrihet. Det är därför som en av Europeiska unionens åtta riktlinjer för de mänskliga rättigheterna uttryckligen syftar till att ”främja jämställdhet mellan kvinnor och män och bekämpa diskriminering av kvinnor”. Genom Barcelonaförklaringen från 1995, enligt vilken EU–Medelhavspartnerskapet upprättades, förstärks dessutom särskilt detta åtagande för Euromed-regionen.

Jämställdhet mellan könen är en av prioriteringarna i den femårsplan som godkändes av stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Barcelona 2005, vilket hölls för att högtidlighålla 10-årsjubileumet av Europa–Medelhavspartnerskapet.

Mot bakgrund av dessa åtaganden inleddes, genom Euromeds ministerkonferenser om att stärka kvinnors roll i samhället som hölls i november 2006 i Istanbul, ett innovations- och pionjärarbete. Ministrar (däribland från Algeriet, Jordanien, Libanon, Marocko, det ockuperade palestinska området, Syrien och Tunisien) enades om att anta ett holistiskt tillvägagångssätt grundat på följande prioriteringar vilka går in i varandra: för det första kvinnors politiska och civila rättigheter, för det andra kvinnors sociala och ekonomiska rättigheter och hållbar utveckling och för det tredje kvinnors rättigheter i den kulturella sfären samt kommunikationernas och massmediernas roll.

Ända sedan konferensen 2006 har arbete pågått med att genomföra en gemensam ram för åtgärder, särskilt att sträva efter ländernas prioriteringar, med uppföljningsmekanismer och rapporter som offentliggjorts av Europeiska kommissionen. Europeiska unionens partner i Medelhavsunionen bekräftade på nytt sina åtaganden vid den andra ministerkonferensen i Marrakesh i november 2009 och civilsamhället deltog helt och hållet i diskussionerna. En ökad medvetenhet och synliggörande av processen var en av de stora utmaningarna, något som nästan alla parter höll med om.

Förutom detta regionala ramverk är Europeiska unionens bilaterala dialog, däribland genom underkommittéerna som har hand om genusfrågor, en viktig metod för att ta itu med dessa brådskande angelägenheter.

Avslutningsvis vill jag säga att Europeiska unionen inte kommer att tolerera våld mot kvinnor i någon form. Vi kommer att använda oss av alla medel vi har för att förhindra detta.

  Edit Bauer, för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag uppskattar verkligen kommissionens starka engagemang att fördöma att våld mot kvinnor systematiskt används som krigsvapen i väpnade konflikter i form av exempelvis förnedring, hotelser, politisk terror, i syfte att utvinna information, att belöna soldater och till och med för etnisk rensning. Våld mot kvinnor i väpnade konflikter grundar sig till stor del på traditionella värderingar om kvinnan som en ägodel. Eftersom kvinnan i många kulturer spelar rollen av kulturbärare och nationell symbol används även våld mot kvinnor som ett sätt att angripa ett samhälles värderingar och dess ära.

I Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen erkänns sexuellt våld i angrepp mot civila – mot mänskligheten – som ett krigsbrott. Olika former av sexuellt våld i väpnade konflikter, däribland sexuellt slaveri, tvångsäktenskap och påtvingat havandeskap, är krigsbrott och bör betraktas som allvarliga brott mot Genèvekonventionen. Alltför ofta får de som är ansvariga för sexuellt våld i krig gå ostraffade, alltför ofta accepteras våld mot kvinnor som en oundviklig del av ett krig och alltför ofta beviljas förövarna av sådana brott amnesti som en del av fredsavtalet.

Det är dags att fördöma dessa omänskliga metoder överallt i världen, och vårt budskap i dag bör vara att förövarna av dessa krigsbrott inte längre kan få gå ostraffade.

  Ana Gomes, för S&D-gruppen. – (PT) Fru talman! Till skillnad från de rapporter som nu når oss från Libyen, där vi bara ser män slåss vid fronten, visade bilderna för en månad sedan, från huvudtorget i Benghazi, från Tahrirtorget, och från demonstrationerna i Tunisien, Bahrain, Syrien, Jordanien och Marocko kvinnor i alla åldrar som uppmanade till frihet, rättvisa och demokrati. Kvinnor, särskilt unga sådana, hade och fortsätter att ha en nyckelroll i revolterna i Nordafrika och arabvärlden. I dessa länder, märkta av starkt patriarkaliska och religiösa traditioner, kommer deras öde inte bara att vara vägledande för, utan också bestämma den väg som, länderna kommer att ta de kommande månaderna och åren i sitt sökande efter demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU måste därför prioritera att stödja de kvinnor som modigt deltog i startandet av den arabiska vårens protester, däribland genom att finansiera organisationer i civilsamhället, att ge politiskt, tekniskt och finansiellt stöd till kvinnor som vill delta aktivt och genom att uppmuntra deras engagemang som medlemmar eller kandidater till politiska partier i alla demokratiska institutioner och organ som har politisk och ekonomisk makt.

EU måste också mobilisera alla sina krafter på högsta nivå för att bekämpa försök till hot, repressalier och sexuellt våld som begås mot kvinnor som vågar höja sina röster. Oskuldstesterna som tvingas på kvinnor som protesterade på Tahrirtorget den 8 mars och våldtäkten och fängslandet av Iman al-Obeidi i Libyen är exempelvis, som kommissionsledamot Štefan Füle sade, helt oacceptabla brott. Vi förväntar oss att den höga representanten och kommissionsledamoten begär en omedelbar och oberoende undersökning om dessa fall och låter dem statuera exempel så att detta inte upprepas.

  Antonyia Parvanova, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! ALDE-gruppen föreslog och tog initiativ till denna debatt eftersom vi i kväll vill uttrycka vår oro när det gäller kvinnornas situation i Nordafrika och Mellanöstern i samband med de nuvarande politiska förändringarna och turbulensen. Under de senaste veckorna har vi bevittnat allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Libyen och Egypten som särskilt drabbat kvinnor. Jag ska inte gå in på detaljerna i alla dessa fall. Låt mig dock bara nämna två symboliska och oroande situationer som bör fördömas omedelbart.

Iman al-Obeidi, en libysk kvinna, har talat om för den internationella pressen att hon blev gruppvåldtagen och därefter fängslad av Gaddafi-vänliga soldater och utfrågad i 72 timmar innan hon släpptes. I Egypten har, som min kollega nämnde, flera kvinnliga demonstranter hävdat att de blivit utsatta för så kallade oskuldstester – och även blivit våldtagna av soldater. Vissa av dessa ställs nu inför rätta för att de inte har klarat dessa tester. Genom dessa fall har vi fått ytterligare bevis på att våldtäkt fortfarande används som vapen vid konflikter för att terrorisera och förnedra civilbefolkningen.

Det skulle vara oacceptabelt att inte höja våra röster mot dessa fruktansvärda grymheter som begås mot kvinnor. Vi uppmanar kommissionen och rådet att starkt motsätta sig och fördöma användandet av sexuella övergrepp, hotelser och all annan form av missbruk mot kvinnor som sker i samband med vad som nu händer i Nordafrika och Mellanöstern. Vi måste också använda alla tillgängliga politiska instrument för att garantera att kvinnors rättigheter, efter att dessa samhällen omvandlats, kommer att garanteras och upprätthållas.

I går antog vi vårt betänkande om en ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor, och det skulle vara oacceptabelt att ha en dubbelmoral när det gäller vår politik utanför EU. Främjandet av kvinnors rättigheter måste vara helt införlivat i den europeiska grannskapspolitiken, dess program och projekt och samtidigt måste en särskild politik för kvinnor och kvinnors självbestämmande sättas i kraft.

  Barbara Lochbihler, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! De så kallade oskuldstesterna som den egyptiska armén tvingade kvinnor som deltog i protesterna på Tahrirtorget att genomgå och soldaternas massvåldtäkt av en libysk kvinna är fruktansvärda brott som har gett upphov till dagens resolutionsförslag. Vi kan inte utesluta möjligheten att mer sexuellt våld begås av alla sidor i konflikterna i Nordafrika och Mellanöstern.

Förra året i november uppmanade vi i Europaparlamentet EU:s medlemsstater och själva EU att till slut ta kvinnors situation i krig och väpnade konflikter på allvar. Då rapporterade företrädaren för Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om de framsteg som hade gjorts. Det internationella ramverket har nu förbättrats för att förhindra våld mot kvinnor i konfliktområden och flera länder har även antagit nationella handlingsplaner. Utbyte av bästa praxis är mycket viktigt.

EU har redan tillhandahållit 300 miljoner euro för åtgärder som innefattar sjukvård och ytterligare 200 miljoner euro har beviljats för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325. Det finns planer på att införa lokala strategier i konfliktzoner 2011. Utbildningen av personal spelar en mycket viktig roll när det gäller detta. Därför är det nödvändigt att alla dessa erfarenheter och åtgärder införlivas och tas i beaktande vid genomförandet av EU-pakten för partnerskap och demokrati med länderna i södra Medelhavsområdet. Ni kommer definitivt att få stöd av Europaparlamentet för detta arbete.

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Fru talman! Vi vet nu att kvinnor har deltagit aktivt i upproren, enligt vilka det uppmanas till mer demokrati, rättigheter och friheter i Nordafrika och Mellanöstern. Vi vet också att kvinnor är föremål för ett generellt och systematiskt utövande av våldtäkt och sexuellt slaveri, vilka enligt Genèvekonventionen utgör brott mot mänskligheten och krigsbrott.

Mot bakgrund av detta är de rapporter som kommer in, vare sig de är från Demokratiska republiken Kongo, Egypten, Libyen eller från andra länder, alarmerande. Vi uppmanar därför till effektiva diplomatiska åtgärder som kraftfullt motsätter sig sexuell aggression, hot och trakasserier av kvinnor i Nordafrika, Mellanöstern, eller på något annat ställe.

Vi vill också lyfta fram betydelsen av att erkänna kvinnors roll i revolutioner och betona behovet av att garantera deras rättigheter, däribland deltagande i dessa samhällens nya, demokratiska, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer och därigenom få ett slut på århundraden av diskriminering.

  Emine Bozkurt (S&D). – (NL) Fru talman! Revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern har också medfört möjligheter. Arbetet med att återuppbygga landet och återupprätta demokrati i Tunisien och Egypten kan verkligen komma igång nu. På Kairos, Tunis och Benghazis torg och gator är kvinnorna en viktig del av revolutionerna. Och det kommer de att fortsätta att vara. Det finns så många möjligheter men också faror.

Allmänheten har chockerats över den unga libyska kvinna som hävdat att hon blivit våldtagen av Gaddafis trupper. Detta vittnesmål var dock inte det första och det har efterföljts av andra. Sexuellt våld används som ett verktyg för att förtrycka kvinnor och för att tysta dem, exempelvis i Kairo där kvinnor har förtryckts genom att militären har tvingat dem att genomgå oskuldstester. I kriget i Libyen används våld mot kvinnor som ett vapen. I det maktvakuum som skapas i tider av laglöshet finns inte någon kontroll. Kvinnor är inte längre skyddade av lagen. Vi måste därför skicka ut en tydlig signal om att detta inte får och inte bör tillåtas hända! Vi måste skicka ut en tydlig signal till de nya ledarna om att brott av detta slag måste undersökas och straffas. Ingen med sådana brott på sitt samvete bör tillåtas att komma undan.

Jag vill också betona att dessa kvinnor måste skyddas och att kvinnors roll i att återuppbygga samhället inte får förbises. Kvinnors rättigheter måste befästas i lagen och därmed bör kvinnor också utnämnas till positioner i konstitutionella utskott, parlament och regeringar, så att frågor som utbildning för kvinnor, kvinnors rättigheter och bekämpning av skadliga traditionella sedvanor sätts upp högt på dagordningen. Ekonomiskt oberoende är en viktig beståndsdel för att stärka kvinnor och entreprenörskap bör uppmuntras, exempelvis genom utnyttjande av mikrokrediter.

  Kristiina Ojuland (ALDE). – (EN) Fru talman! Sexuella övergrepp mot kvinnor – och i vissa fall också mot män – i Nordafrika och Mellanöstern ger anledning till stor oro och måste tas itu med ordentligt av myndigheterna i regionen, både av de nya demokratiska krafterna och de äldre regimerna.

Jag vill uppmana vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, att diskutera denna förödande situation när det gäller sexuellt våld i denna region med företrädare för dessa länder i samband med den europeiska grannskapspolitikens södra dimension, i syfte att ställa förövarna inför rätta och säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna för såväl kvinnor som män.

Jag anser att sexuellt våld är den värsta sorten av krigsföring. Det bör undvikas och till varje pris bestraffas på strängast möjliga vis.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Fru talman! För två månader sedan talade vi om våld mot kvinnor i Europa. Det fastslogs att upp till 25 procent av de europeiska kvinnorna hade blivit utsatta för våld. Nu talar vi om sexuellt våld mot kvinnor i konflikter i Nordafrika och Mellanöstern. Detta är en ledsam historia som inte längre kan tolereras. Därför är det viktigt att vi diskuterar frågan och gör något för att förhindra detta.

(EN) Tyvärr finns det, inte bara i krig utan också i fred, en föråldrad inställning till kvinnor på hela den afrikanska kontinenten. Detta förvärras tydligen i krigstider. Jag håller dock med kommissionsledamoten om att vi måste lyfta fram dessa frågor, och särskilt försöka att ställa människor som begår dessa brott inför rätta. På så vis kan vi förhoppningsvis vid något stadium få till en attitydförändring och ett upphörande av dessa avskyvärda handlingar.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Fru talman! Sexuellt våld innebär inte en kränkning av kvinnors rättigheter eller av mäns rättigheter. Rättigheter existerar inte i denna form. Sexuellt våld är ett brott mot mänsklig värdighet, vilket är en grundläggande rättighet för varje människa, både för män och kvinnor. Detta är sant inte bara i Europa utan också i Egypten, Libyen, Demokratiska republiken Kongo och de andra länderna i Afrika och Mellanöstern som det hänvisas till i denna resolution. Militära konflikter kan inte vara en förmildrande omständighet. I Demokratiska republiken Kongo började det med våldtäkt av kvinor och nu våldtas även män. Resolutioner är dock bara ord. Vi måste också agera. Kommissionen måste börja bevaka kränkningar av mänskliga rättigheter över hela världen i detalj och samtidigt föreslå instrument genom vilka EU kan säkerställa efterlevnaden där det behövs. Om vi misslyckas med detta kan de partnerskap som vi investerar så mycket i likaväl betraktas som lösensummor.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill säga till ledamöterna att de frågor och särskilda fall som de har fäst vår uppmärksamhet på i dag verkligen är mycket allvarliga, och de svärtar ner den utveckling som har ägt rum de senaste veckorna i Nordafrika och Mellanöstern. Jag har uppmärksammat frågorna som har väckts i denna debatt och de förslag som har lagts fram.

Som jag sade har Europeiska unionen ett antal instrument i kraft och den kommer att göra allt för att stödja ett större deltagande av kvinnor i det civila och politiska livet, så att de får gå fria från hot, trakasserier och våld.

Jag vill också fästa ledamöternas uppmärksamhet på några positiva utvecklingstendenser som nyligen framträtt, exempelvis upprättandet av ett kontor för mänskliga rättigheter i sekretariatet för Gulfstaternas samarbetsråd. Vi bör välkomna sådana åtgärder. Vårt stöd till internationella organisationer, inte minst United Nations Women, och till civilsamhället kommer att vara ett instrument för att stödja förändring inifrån. Detta visar också varför vår politiska dialog och vårt engagemang är så viktigt och måste fortsätta, inte minst med våra nya samtalspartner.

  Talmannen. – Jag har mottagit fem resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 7 april.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig. – (PL) Sexuellt våld är ett ovanligt motbjudande sätt att föra krig på och ett ohyggligt verktyg för att bekämpa eller förödmjuka den andra sidan i en konflikt. I fallet Nordafrika och Mellanöstern är sådana handlingar särskilt grymma – de avslöjar stor cynism och demoralisering eftersom den dominerande religionen i området har en mycket restriktiv inställning till sexuella frågor. De som begår sexuella våldshandlingar bryter mot många regler och uppförandekoder. Krig och konflikter tar ofta fram ofattbar ondska från sådana människor. Vi kommer att bekämpa detta och vi kommer aldrig att upphöra med att fördöma ett sådant barbari.

(1) Se protokollet

22. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet

23. Avslutande av sammanträdet

(Sammanträdet avslutades kl. 22.50.)