Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 7 april 2011 - Strasbourg

5. EU:s tomatimport från Marocko (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om en muntlig fråga till kommissionen om EU-import av tomater från Marocko (framställning 1565/2009 av José Maria Pozancos (spansk medborgare)), av Erminia Mazzoni, för utskottet för framställningar (O-000040/2011 – B7-0211/2011).

  Erminia Mazzoni, frågeställare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den fråga som vi har lagt fram för utskottet för framställningar visar att vårt utskott inte ansåg att kommissionens svar på frågan som ställdes av den spanska sammanslutningen av producenter och exportörer av frukt, grönsaker och blommor (FEPEX) var tillfredställande.

Kommissionen riktade faktiskt sin uppmärksamhet på medlemsstaternas ansvar när det gäller att fastställa priser utan att beakta det som särskilt togs upp i framställningen, det vill säga rapportering om oegentligheter i importen av tomater och andra grönsaker från Marocko.

Dessa påstådda oegentligheter har i själva verket varit kända i några år av tillsynsmyndigheten Olaf, som håller med om att det förekommer en oriktig tillämpning av den avdragsmetod som föreskrivs i förordning (EG) nr 3223/1994, där tre olika metoder för uträkning anges. Situationen har lett till förlorade tullintäkter för EU, illojal konkurrens och överträdelser av marknadsregler, liksom en successiv försämring för europiska producenter och importörer. Det har rapporterats om mycket oroande situationer i särskilt Spanien, Grekland, Portugal, Frankrike och Italien.

Kommissionen förhandlar om ett nytt bilateralt avtal med Marocko, och än en gång verkar man underlåta att ta hänsyn till dessa oroande förhållanden i detta avtal, utan man fortsätter på den inslagna vägen mot genomförandet av ett helt okontrollerat exportflöde från Marocko till EU som inte är förenligt med europeisk lagstiftning.

Jag anser att vi bör fokusera på detta ämne. Det är ett ämne som relaterar till och trycker på en nu känslig punkt, det vill säga migrationsflöden. Denna stora mängd människor som kommer från Nordafrikas kustländer, däribland Marocko, till EU är ofta jordbrukare, som de senaste händelserna i Rosarno visar.

Vi kämpar för att ta emot dem. Vi kämpar från EU:s sida, och i synnerhet från Italiens sida, för att ge dem livsuppehälle. Att ytterligare minska jordbruksproduktionspotentialen i våra länder, och därmed i Frankrike, Spanien, Italien och Portugal, som upplever svåra problem i dagsläget, skulle orsaka alla slags negativa effekter. Jag skulle därför vilja veta vad kommissionen tänkt göra.

  Maroš Šefčovič, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag ska försöka svara på flera frågor som togs upp i denna framställning. Jag vill tacka Erminia Mazzoni för att hon tagit upp den här frågan, så att vi kan klargöra vår ståndpunkt i detta avseende.

Först och främst vill jag försäkra parlamentet om att kommissionen noggrant och uppmärksamt övervakar mängden importerade tomater från Marocko. Detta gör man med hjälp av ett dubbelkontrollsystem, som baseras på angivande av de importerade mängderna från marockanska aktörer samt daglig registrering av import, som utförs av de nationella tullmyndigheterna. Kommissionen har hittills inte funnit något bevis på systematiskt bedrägeri eller systematiska brister i det system som inrättats. Vi har fått information om ett ärende, som jag ska återkomma till lite senare. Det är knutet till 2007, då Olaf verkligen betonade att systemet i sin befintliga form skulle kunna leda till opportunistiskt beteende, men inte nödvändigtvis till oegentligheter.

Det påpekas att medlemsstaternas tullmyndigheter har exklusiv befogenhet att tillämpa införselprissystemet och påföra eventuella importtullar i samband med denna mekanism.

En annan aspekt på denna fråga som är av ganska stor vikt är det internationella sammanhanget för denna fråga, något som verkligen domineras av Doharundan, som ännu inte har avslutats. Alla eventuella förändringar av införselprissystemet och ansökningsförfarandet kan ha haft en skadlig inverkan på de resultat som uppnåtts hittills. I det nya bilaterala avtalet med Marocko bevaras de europeiska producenternas intressen genom att systemet med månatliga tullkvoter på tomater och en strikt kontroll av den mängd som importeras upprätthålls.

Dessutom medför avtalet ett förbättrat samarbete och större insyn när det gäller marknadsuppgifter inom frukt- och grönsakssektorn. Den kvantitativa ökningen av tomatkvoter har begränsats till 52 000 ton, vilket är mycket lägre än den traditionella handelsnivån, och ökningen är progressiv och fördelad över fyra regleringsår, vilket innebär att befintliga marknadsandelar och det traditionella tillhandahållandet till EU bevaras. Därför anser kommissionen att alla eventuella förändringar av det befintliga införselprissystemet måste ske med respekt för villkoren i de relevanta internationella avtalen.

Kommissionen ser till att förordningen tillämpas korrekt och har därför gjort utredningen genom Olaf. Detta är förmodligen det fall som Erminia Mazzoni hänvisar till, om oegentligheter skett till följd av felaktig tolkning av tillämpningen av förordningen. Det är dock de nationella tullmyndigheternas ansvar att följa upp resultatet av utredningen. Avgifterna håller på att återvinnas, men att publicera uppgifterna ligger helt på de behöriga tullmyndigheternas ansvar.

En av de frågor som Erminia Mazzoni tog upp var organisationen av övervakningen. I detta avseende måste jag säga att kommissionen, som jag nämnde, övervakar tomatimporten från Marocko med hjälp av ett dubbelkontrollsystem. De mängder som importeras och rapporteras av de marockanska myndigheterna kontrolleras varje vecka. Därefter jämförs uppgifterna med de uppgifter som de nationella tullmyndigheter som övervakar systemet tillhandahåller, samt av Eurostat. Enligt min uppfattning är den information vi har tillgång till bra och exakt, och om det skulle förekomma systematiskt bedrägeri och systematiska oegentligheter så skulle vi definitivt upptäcka det och vidta åtgärder.

  Esther Herranz García, för PPE-gruppen. – (ES) Herr talman! Först och främst vill jag uttrycka min tacksamhet mot utskottet för framställningar för dess hårda arbete beträffande det klagomål som inlämnats av den spanska sammanslutningen av producenter och exportörer av frukt, grönsaker och blommor och som baseras på den rapport som offentliggjordes av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) 2007. Jag anser att slutsatserna i denna rapport är mycket tydliga och bara alltför väl rättfärdigar agerande från kommissionens sida – som skulle ha tagit itu med detta för länge sedan – för att förtydliga införselprissystemets funktion, åtminstone i förhållande till tomatsektorn.

Kommissionen har emellertid inte bara underlåtit att vidta åtgärder för att förebygga de olika typerna av bedrägerier som möjliggjorts genom den befintliga regleringen om införselpris, utan också förhandlat fram ett nytt jordbruksavtal med Marocko, utan att först ha löst bristerna i det befintliga importsystemet.

Det är dags att kommissionen tar sitt ansvar på allvar, börjar undersöka var och på vilka sätt bedrägerier förekommer och, eventuellt, kräver betalning för obetalda tullavgifter. Enligt min uppfattning bör inte något nytt avtal med Marocko ratificeras på några villkor förrän alla detaljer som vi har tagit upp har lösts.

Vårt mål är inte att förhindra nya internationella avtal, utan att se till att sådana avtal inte medför någon allvarlig skada för de europeiska producenternas intressen, och att de bestämmelser som fastställts i dessa avtal följs.

Vad gäller det nya avtalet med Marocko är allt den europeiska frukt- och grönsakssektorn kräver en garanti för att de villkor man enats om verkligen ska respekteras. Detta är bara möjligt om införselprissystemet reformeras. Vi kan inte upprätta ett nytt avtal med Marocko förrän vi har ett nytt införselprissystem. Vi kommer inte att kunna ratificera det avtal som kommissionen redan har slutfört.

Om denna tillsynsroll ska spelas av medlemsstaterna borde de också vara tvungna att komma med ett betydande ekonomiskt bidrag. Det stämmer emellertid att vi länge har krävt ett europeiskt gräns- och tullsystem liknande Förenta staternas, för att garantera en effektiv tillsyn.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg , för S&D-gruppen. – (PL) Enligt de spanska jordbrukare som ingav en framställning till Europaparlamentet utgör tomater som importerats från Marocko och som säljs till underpris ett hot mot europeiska livsmedelsproducenter. De hänvisar till det alltför låga minimipris som fastställdes till omkring 46 euro/kg i ett förmånligt avtal om import och export mellan EU och Marocko. Enligt Eurostat exporterade Marocko över 70 000 ton tomater i december 2010, vilket är mer än dubbelt så mycket som förutsetts i avtalet mellan EU och Marocko. Det är detta som har förorsakat europeiska producenter stora förluster, för att inte tala om förluster i fråga om tullavgifter.

Olaf kommenterade detta redan när man i sin rapport från 2007 angav att det kan förekomma oegentligheter när det gäller tomatimporten från Marocko i samband med försäljning av tomater till underpris jämfört med det pris som EU inledningsvis enades om, som i själva verket ger utrymme för att ytterligare tullavgifter kan lämnas obetalda. Genom att ansluta mig till andra ledamöter i utskottet för framställningar vill jag dock fråga om kommissionen har någon föresats att ändra den sortens bestämmelser och eventuellt återfå de obetalda tullavgifterna.

  Ramon Tremosa i Balcells, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! I oktober förra året lade jag fram en skriftlig fråga till kommissionen om skillnaden mellan siffrorna inom EU:s olika avdelningar i fråga om EU:s tomatimport från Marocko.

År 2008 var skillnaden omkring 100 000 ton mellan generaldirektoratet för skatter och tullar och Eurostat. Kommissionen svarade att man hade iakttagit problemet och höll på att lösa det, men enligt min uppfattning är det osäkert om kommissionen kommer att uppnå det som de europeiska medborgarna och producenterna förtjänar.

I EU importerar vi inte bara tomater från Marocko, utan också från andra tredjeländer. Vi borde se till att förhandlingarna är rättvisa för alla, och inte sker på den europeiska jordbrukssektorns bekostnad. Vi borde också se till att kunna kontrollera vad det är vi importerar från länder utanför EU, i synnerhet i vissa nordeuropeiska hamnar. Utan effektiva gränskontroller kommer inte den europeiska jordbrukssektorn att få någon lätt framtid.

Om den europeiska tomatproduktionen påverkas negativt av avtalet mellan EU och Marocko kommer det att bli mycket svårt att återskapa produktion på europeisk mark. Reglerna och skyldigheterna bör gälla för alla, så att konkurrensen blir rättvis. Vi kan inte acceptera att man tillämpar olika regler och skyldigheter för europeiska producenter och för jordbruksproducenter utanför EU. Om något sådant accepteras innebär det att man accepterar att en del av konkurrenskraften hos vår jordbrukssektor går förlorad, vilket skulle få enorma följder för arbetskraften i Europa. Jag är för frihandel, men bara om det råder symmetriska villkor för produktion och information. I annat fall är frihandel inte en rättvis handel och konkurrensen inte rättvis.

Avslutningsvis anser jag inte att parlamentet bör ratificera avtalet mellan EU och Marocko utan att klausulerna om arbetsmarknaden, den sociala dimensionen och miljön i Marocko finns med i det. I annat fall kan det hända att den europeiska jordbruksverksamheten och livsmedelsindustrin går förlorad.

  João Ferreira, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Vi varnade för en rad saker under debatten om handelsavtal för jordbruksprodukter mellan Marocko och andra Medelhavsländer, t.ex. Egypten och Israel. Vi varnade för att dessa, om de slöts, ytterligare skulle öka den press som jordbrukare i EU står inför att sänka produktionspriserna, framför allt i länder som Portugal, och göra det ännu svårare att bli av med produkterna. Vi fördömer avregleringen av handel med frukt och grönsaker, som är typiska Medelhavsprodukter, eftersom det skulle leda till att stora livsmedelsaffärer skulle lagerföra produkter med lägre pris, som ofta är undantagna de regler och standarder som gäller för jordbrukare i EU. Vi vill påpeka att avregleringen av handeln med jordbruksprodukter främjar modeller med intensiv produktion för export som gynnar stora jordbruksföretag på bekostnad av små och medelstora jordbruk, familjejordbruk och försörjning på lokala och regionala marknader. Allt detta får negativa följder för suveräniteten, säkerheten och kvaliteten när det gäller livsmedel, samt för miljön.

Detta var anledningen till våra varningar, som kommissionen tyvärr ignorerade och fortsätter att ignorera. Kommissionen har ignorerat behovet av att försvara de europeiska producenternas intressen, att garantera rimliga priser för kontinuerlig produktion och verksamhet, framför allt för små och medelstora jordbruk. Dessutom vet vi nu att kommissionen också ignorerade rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), där oegentligheter i samband med tomatimporten från Marocko fördömdes i en rapport där påverkan av denna import på sänkta tomatpriser på EU:s marknad erkändes. Kommissionen, som inte nöjde sig med detta, har i det nya jordbrukskapitlet i associeringsavtalet med Marocko beslutat att öka tomatimporten ytterligare till EU.

När ska denna liberala fundamentalism, som offrar allt för några stora europeiska företags och multinationella exportörers intressen, äntligen tyglas? Hur tänker kommissionen gottgöra de europeiska producenterna för den skada som man uppenbarligen har åsamkat dem? Vi ber er att fundera på dessa frågor.

  Gabriel Mato Adrover (PPE). – (ES) Herr talman! Tomatodlarna på Kanarieöarna, i Murcia, Andalusien och regionen Valencia, som samtliga är producenter inom EU, är beroende av att kommissionen vidtar åtgärder när det gäller en orättvis situation som leder till mycket allvarliga följder för dem. Det förekommer bedrägerier, och det vet ni.

Marocko har, tack vare avtalet med EU, fördel av ett införselpris som man inte håller sig till. Vi bör inte heller bara se på 2007, utan också på 2010. Kommissionen är väl medveten om att spanska tomatodlare måste konkurrera med marockanska odlare på orättvisa villkor, eftersom de har mycket högre produktionskostnader till följd av de strikta europeiska normerna för kvalitet, livsmedelssäkerhet och säkerhet på arbetsplatsen samt restriktioner för bekämpningsmedel, som inte utkrävs av tredjeländer.

Trots detta fortsätter våra odlare med stor ansträngning och kvalitetsengagemang att arbeta hårt för att rädda sina grödor. Därför kan vi inte acceptera att kommissionen bortser från bristerna i införselprissystemet, vars komplexitet uppmuntrar till bedrägerier, liksom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning gör i sig själv, och att kommissionen ser åt ett annat håll när det gäller överträdelser av de tomatkvoter som EU och Marocko enats om.

Det räcker inte att kommissionen talar om för oss att kontroll är medlemsstaternas ansvar. Om de misslyckas med sin uppgift måste kommissionen vidta åtgärder. Det är oacceptabelt att kommissionen inte agerar när bestämmelser om marockanska importkvoter överträds och gällande tullavgifter inte betalas.

Kommissionen vill få oss att godkänna ett nytt avtal med Marocko. Om vi inte får försäkringar om att prissystemet kommer att ändras för att förhindra orättvis konkurrens mellan marockansk och spansk produktion kommer vi verkligen inte att stödja detta initiativ.

Det är er skyldighet att se till att avtal iakttas, men det är också er skyldighet att försvara odlarnas intressen på Kanarieöarna, i Murcia, Valencia och Andalusien. Det måste göras innan det är för sent.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Herr talman! Kraven på ändring av förordningen om införselpris inleddes 2003. Europaparlamentet, medlemsstaterna, Spanien och Frankrike, med stöd av Italien, Grekland och Portugal, har alla begärt detta.

Anledningen är att förordningen inte tillämpas korrekt i och med att vissa avgifter inte betalas och att en partisk beräkningsmetod används. Sektorn har blivit lidande till följd av detta, det råder illojal konkurrens och medlemsstaterna får mindre intäkter från tullavgifter.

Det särskilda tillsynsorganet för marknaden för frukt och grönsaker har bekräftat detta, och påpekat att en partisk tillämpning tillåts enligt artikel 5 i förordningen. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Olaf, har framhållit att den beräkningsmetod som används gör det möjligt att avstå från betalning av ytterligare avgifter, vilket har nämnts tidigare i Europaparlamentet.

Det är kommissionens uppgift att lösa den här frågan. Den måste hitta en lösning för såväl produktionssystemet som medlemsstaterna. Situationen har varit densamma i 16 år.

Sektorn har blivit lidande. Den europeiska frukt- och grönsakssektorn lider, och detsamma gör den spanska frukt- och grönsakssektorn i Valencia, Murcia och Andalusien, och det krävs en lösning på detta. Konsumenterna påverkas också av denna situation.

  Paolo De Castro (S&D). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den framställning som vi diskuterar i dag har ingetts vid en tidpunkt då utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för internationell handel i Europaparlamentet diskuterar det nya avsnittet om jordbruk i avtalet med Marocko.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) bekräftar att det förekommer oegentligheter i avgiftsberäkningen i fråga om tomatimporter och att detta har haft negativa följder för europeiska producenter, samma producenter som uttrycker sin oro för den förväntade ökning av den allmänna importen av frukt och grönsaker som kommer att ske om avtalet undertecknas.

Vi är naturligtvis lyhörda för den oro som bilaterala avtal medför, där jordbrukselementet ofta offras för bredare industriella intressen. Det är ingen bra utveckling, och det kommer vi att fortsätta att upprepa för kommissionen. Jag vill dock påpeka att vi, under den ekonomiska och politiska kris som råder i det nordafrikanska området, bör titta noggrant och med större solidaritet på detta avtal.

  Iratxe García Pérez (S&D). – (ES) Herr talman! Kommissionen måste, enligt begäran från framställarna från den spanska sammanslutningen av producenter och exportörer av frukt, grönsaker och blommor, ändra – och här upprepar jag det krav som Spanien och andra medlemsstater har ställt – vissa av artiklarna i den förordning som vi hänvisar till.

Med fokus på beräkningsmetoden för att fastställa införselpriser måste en av de tre metoder som tillämpas i nuläget avskaffas, närmare bestämt den som kallas ”subtraktionsmetoden”. Detta är den mest ofrånkomliga utmaningen, med tanke på att importörerna väljer den metod som, när som helst, gör det möjligt att undvika att betala ytterligare avgifter.

Nu när det nya avtalet med Marocko väntar på att antas av Europaparlamentet innan det kan träda i kraft skulle kommissionen verkligen bevisa sitt värde om den korrigerade systemet en gång för alla. Vi kräver återigen detta i dag, eftersom korrekt fungerande införselpriser är den kompensation som våra odlare rimligen kan förvänta sig när vi enas om ikraftträdandet.

  Giovanni La Via (PPE). - (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag anser att dagens debatt angående den framställning som ingavs av den spanska sammanslutningen av producenter och exportörer av frukt, grönsaker och blommor är lämplig och läglig med tanke på att affärsavtalet med Marocko samtidigt diskuteras i parlamentet.

Det är uppenbart att framställningen tar upp en fråga som kommissionen inte verkar ha gett något svar på än. Parlamentet kräver på det bestämdaste att svaret ges innan det nya avtalet undertecknas, för det är inte acceptabelt att europeiska jordbrukare ska fortsätta att betala priset för denna önskan om frihandel som präglar Europa.

Vi måste försvara och skydda våra jordbrukare, inte bara med avseende på tomatproduktionen, utan med avseende på all frukt- och grönsaksproduktion, som skulle påverkas mycket kännbart av detta urskillningslösa öppnande av marknaden.

  Pier Antonio Panzeri (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den kritik som vi har hört under förmiddagen i samband med den framställning som ingetts är förståelig. Enligt min uppfattning har vi långt kvar innan vi kan garantera att ett eventuellt allmänt avtal med Marocko om jordbruksprodukter godkänns enhälligt. Å ena sidan måste avtalet respektera behovet av balans och inte orsaka allvarliga svårigheter för europeiska jordbruksproducenter. Å andra sidan måste behovet av tydliga och öppna konkurrensregler på jordbruksmarknaderna respekteras. Det är denna väg vi måste följa för att se till att förbindelserna mellan EU och Marocko är positiva.

Därför uppmanar jag kommissionen att söka efter lämpliga lösningar där producenternas intressen inte glöms bort, men där man inte heller glömmer att föra en förnyad generositetspolitik gentemot Marocko, i synnerhet med tanke på de händelser som äger rum i Nordafrika.

Detta skulle vara väldigt nyttigt att inse, och jag vill inte att vi i slutändan i själva verket ska importera tomatplockare i stället för jordbruksprodukter och tomater. Därför är det viktigt att genomföra en noggrann undersökning för att skapa en ny europeisk politik.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Enligt min uppfattning har politiken som förordar att ”allting ska fortsätta som vanligt” redan tidigare orsakat mycket olycka för oss. Därför måste vi vara mycket försiktiga, framför allt när det gäller den nuvarande situationen i Nordafrika. Just på grund av detta vill jag instämma med dem som har sagt att det under rådande omständigheter knappast är lämpligt att gå vidare med handelsavtalet med Marocko.

Som föredragande för yttrandet från fiskeriutskottet anser jag att det krävs ett tydligt klargörande av den utveckling som sker inom den befintliga ramen. Vi måste också tydligt kräva att alla eventuella tomater – eller andra produkter – som kommer in i EU gör det på samma villkor som gäller för lokala odlare. I avsaknad av denna försäkran bör vi – måste vi, i själva verket – ompröva hela ramen, och det är också vad jag hoppas att parlamentet kommer att göra.

Jag anser att vi, i stället för att anta en protektionistisk politik, måste visa ett orubbligt engagemang för en rättvis handel. Det får inte heller råda något tvivel om ramen, för vi måste ha kunskap och kunna agera så ansvarsfullt som möjligt.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE). – (ES) Herr talman! Jag måste tacka alla mina kolleger som har förstått problemet i Medelhavsregionen, den spanska delegationen och alla dem som förstår att vi på Kanarieöarna, i Murcia, Valencia och Almeria, förutom att vara frustrerade över kommissionens misslyckande att hålla sina överenskommelser och över att ha sett många företag tvingas gå i konkurs, fortsätter att vara inreseporten för invandrare från länder i Afrika söder om Sahara och för marockanska invandrare, och en buffert mot krisen. Detta beror på att vi i nuläget, i en tid av komplett ekonomiskt armod, stöder människor som kommer för att arbeta och skicka hem pengar till familjen.

Därför anser jag att kommissionen också måste agera ansvarsfullt när det gäller de befogenheter den får genom fördraget. Enligt min uppfattning har kommissionen inte tagit någon hänsyn till behovet av att försvara allmänhetens intressen eller till behovet av att förebygga en urskillningslös politik som, dessutom, gör att vi importerar produkter som odlats under oerhört tvivelaktiga fytosanitära förhållanden.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! En av anledningarna till att den inre marknaden upprättades var att de europeiska konsumenterna skulle få ett bättre skydd. Konsumenterna har rätt att kunna köpa hälsosamma, rättvist producerade produkter över hela EU.

För att kunna öppna marknaden – med andra ord en kontrollerad importkvot – skulle därför minst tre krav behöva vara uppfyllda. För det första måste man ha tydlig kontroll över tillåtna importmängder. Detta avser huvudsakligen den kvantitativa aspekten. För det andra måste också produkternas kvalitet kontrolleras. Detta avser också produktionsnormerna. För det tredje måste inverkan på jordbrukare inom EU beaktas. Affärsverksamhet som skadar tredjeparter – vilket i detta sammanhang i allmänhet innebär affärsverksamhet som gynnar industrin till nackdel för jordbruket – måste förhindras.

Därför ber jag kommissionen att återigen noggrant granska avtalet med Marocko och att inte underteckna det förrän det har setts över ytterligare.

  Michel Dantin (PPE). – (FR) Herr talman! Jag vill tacka de spanska producenter som ingav denna lägliga framställning.

I parlamentet har vi i själva verket under flera månader varnat kommissionen för den risk som en rad bilaterala avtal utgör för vår inre marknad. Vi är helt klart lyhörda för frågan om Marockos utveckling. Vi vet helt klart att den bästa lösningen är att skapa stabilitet för den marockanska befolkningen i deras eget land och att vi på detta sätt slipper lösa otaliga problem i samband med invandring i framtiden. Men när kommissionen säger att ett nytt avtal rätt och slätt kommer att stadfästa en situation framgår det tydligt, genom rapporter från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), att den situation som kommissionen hänvisar till inte är den rätta lösningen.

Jag vill dessutom uppmärksamma kommissionen på en annan punkt. Vi har fått höra att vi kommer att kunna stödja marockanska producenter med de avtal som har förhandlats fram – omförhandlats. Men vilka producenter är det vi talar om? Exportörerna är huvudsakligen stora livsmedelsföretag som har byggt enorma gårdar i Marocko. Det är inte småskaliga marockanska producenter som gynnas av våra avtal, eftersom de inte har möjlighet att producera på villkor som är godtagbara för den europeiska marknaden. Vi ska inte röra till det, men ni bör inte heller vilseleda parlamentsledamöterna: det är min uppmaning till kommissionen.

  Maroš Šefčovič, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja inleda med några siffror, eftersom flera talare har hänvisat till dem i sitt anförande. Jag kommer att använda uppgifter från Comext.

EU:s tomatimport från Marocko ökade från 185 000 ton under säsongen 1999–2000 till 295 000 ton under säsongen 2009–2010, enligt den normala trenden för import av färsk frukt och färska grönsaker från hela världen. Under samma period ökade EU:s totala tilläggsimport av tomater från 242 000 ton till 493 000 ton. Jag måste understryka att Marockos andel av EU:s totala import faktiskt minskade från 76 procent till 59 procent. EU:s tomatproduktion varierar från 16–18 miljoner ton per år, varav 6,5–7,5 miljoner ton är ämnade för färskvarumarknaden. Det är väldigt bra att ha dessa siffror i åtanke, så att denna diskussion och problemets omfattning inte blir oproportionerliga.

Vi i kommissionen anser att det nya avtalet med Marocko är anständigt och balanserat. Om det antas kommer kommissionen, naturligtvis, att se till att alla villkor och regler respekteras helt och hållet. Tilläggskvantiteter inom ramen för tullkvoterna kommer att hållas under den traditionella genomsnittliga försörjningen till EU. Den nuvarande genomsnittliga årsnivån är 300 000 ton. Detta blir med ytterligare 52 000 ton 285 000 ton inom tullkvoterna, vilket innebär att det finns utrymme för 15 000 ton importer inom ramen för det vanliga generella systemet.

För att övergå till ett annat problem som tagits upp, att vi inte ska ha agerat, kan jag inte riktigt godta det, eftersom vi inte fann några systematiska brister i systemet. I ett fall, som också togs upp här i dag, undersökte Olaf problemet och överlämnade hela ärendet med slutsatserna till den franska domstolen, som inte helt och hållet stödde Olafs slutsatser, men där en partiell återvinning av obetalda avgifter likväl har inletts.

Jag vill också försäkra parlamentet om att kommissionen, vad gäller kontroll av fytosanitära normer, garanterar största möjliga kontroll och högsta möjliga normnivå för all import av färsk frukt och färska grönsaker till EU. Samtidigt måste jag säga att jag förstår parlamentsledamöternas och jordbrukssektorns vaksamhet i samband med dessa mycket relevanta frågor. Jag försäkrar dem om att organisationerna, om de har konkreta bevis på fall av bedrägerier, är välkomna att uppmärksamma kommissionen på dessa. Kommissionen kommer att analysera dessa noggrant och vidta lämpliga åtgärder vid behov.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.35 och återupptogs kl. 12.00.)

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman