Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2043(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0160/2011

Ingivna texter :

A7-0160/2011

Debatter :

PV 06/06/2011 - 18
CRE 06/06/2011 - 18

Omröstningar :

PV 07/06/2011 - 8.10
CRE 07/06/2011 - 8.10
PV 08/06/2011 - 6.3
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0256

Fullständigt förhandlingsreferat
Måndagen den 6 juni 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

18. EU:s sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Jean-Pierre Audy, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om den preliminära utvärderingen av Europeiska unionens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (Α7-0160/2011).

 
  
MPphoto
 

  Jean-Pierre Audy, föredragande.(FR) Fru talman, fru Geoghegan-Quinn, mina damer och herrar! Vi är här för att utvärdera sjunde ramprogrammet för forskning (2007–2013), som har en budget på 51 miljarder euro. Det är världens största program och detta belopp kan jämföras med de 17 miljarder euro som avsattes för programmet 2000–2006, som omfattade fem år, medan det här omfattar sju.

Sjunde ramprogrammet förhandlades fram 2006 och omfattar som sagt perioden 2007–2013. Sedan dessa förhandlingar hölls har det tillkommit tre nya faktorer som föranleder en utvärdering av programmet.

För det första håller EU på att komma över misslyckandet med Lissabonstrategin, som Europeiska rådet utformade 2000 med målet att EU senast 2010 skulle vara världens mest kunskapsbaserade ekonomi. I dag har vi Europa 2020-strategin. Den andra nya faktorn är misslyckandet med konstitutionsfördraget. I dag är Lissabonfördraget i kraft och har medfört nya befogenheter. Den tredje nya faktorn är den finansiella kris som spred sig hit från Förenta staterna 2008.

Det är mot bakgrund av dessa tre nya faktorer som vi måste ta ställning till perioden 2011–2013. Vi lever i en ytterst bräcklig efterkrisperiod och i dessa tider av knappa offentliga resurser är de summor det handlar om avsevärda: 26 miljarder euro har avsatts för de första tre åren. Vi har 28,5 miljarder euro kvar att anslå för åren 2011, 2012 och 2013. Vi måste därför noga tänka igenom vilket budskap vi vill sända till kommissionen så att den anpassar sin forskningspolitik till de viktigaste utmaningarna just nu.

Andra talare kommer att gå in närmare på detta, men låt mig framhålla två saker: den första är förenkling och den andra att ta sig an de viktigaste utmaningarna.

När det gäller förenkling kommer min kollega Maria Carvalho i detalj att redogöra för sitt utmärkta betänkande. Fru kommissionsledamot, vi välkomnar kommissionens beslut av den 24 januari 2011 om inrättandet av det enhetliga registreringssystemet, men vi måste göra ännu mer. Vi måste göra framtiden enklare och lägga det förflutna bakom oss. Som tidigare ledamot av Europeiska revisionsrätten är du väl insatt i alla dessa frågor. Den treåriga reformen av budgetförordningen kommer att ge oss möjlighet att fastställa en rättslig grund för denna förenkling, men jag tror inte att ett mixtrande med den acceptabla risken för fel är rätt väg att gå. Vi måste förenkla reglerna och det är genom att förenkla som vi kommer att minska antalet fel.

Om kommissionens revisorer och de organ som är föremål för revision inte är överens föreslår jag att det ska vara tillåtet att göra en oberoende ”motrevision” och att en medlare ska träda in, så att vi inte behöver be EU-domstolen att avgöra eventuella tvister mellan reviderade organ och kommissionen. Fru kommissionsledamot, det här är en fråga som vi verkligen måste lösa.

Sedan har vi de viktigaste utmaningarna. Industrin måste involveras mer i industripolitiken inom ramen för Europa 2020-strategin, framför allt i frågan om EU-patentet, och vi måste öka de små och medelstora företagens samt kvinnors deltagande. Infrastruktur bör finansieras gemensamt av ramprogrammet, Europeiska investeringsbanken, strukturfonderna och nationella program. Vi måste uppmuntra spetskompetens, men samtidigt sörja för en harmonisk fördelning av forskningsinfrastruktur inom hela EU. Vi vet inte i dag vilka länder som kommer att få Nobelpris om fem år. Vi måste dessutom infria våra internationella åtaganden, däribland den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter).

Inför framtiden föreslår vi slutligen i betänkandet att forskningsanslagen för att skapa detta europeiska forskningsområde tillsammans med Europeiska forskningsrådet ska fördubblas. Det är nyckeln till den tillväxt vi behöver för att finansiera våra sociala ambitioner och infria våra miljöåtaganden.

 
  
MPphoto
 

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman, ärade ledamöter! Jag vill tacka för att jag har fått möjlighet att tala inför er alla innan den slutliga omröstningen om den preliminära utvärderingen av sjunde ramprogrammet hålls i parlamentet i morgon bitti. Genomförandet av sjunde ramprogrammet och därmed utvecklingen mot den gemensamma strategiska ram för forskning och innovation som har föreslagits, sker genom en lång rad enskilda, men likväl betydelsefulla, steg. Jag anser att dagens debatt är ett av dessa betydelsefulla steg.

Dagens diskussion har föregåtts av månader av noggrant arbete av Jean-Pierre Audy, skuggföredragandena, övriga ledamöter av utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt ledamöterna av budgetutskottet. Utvärderingar är meningslösa om inte resultaten läggs fram, diskuteras, ifrågasätts och till sist antingen godtas eller ibland förkastas av de parter som de är till för. Parlamentet spelar naturligtvis en mycket viktig roll i denna process eftersom det representerar ett brett tvärsnitt av erfarenheter inte bara från det politiska och det offentliga livet, utan även – vilket är nog så viktigt – från många områden där ledamöterna besitter gedigna kunskaper.

Låt mig inledningsvis göra några korta kommentarer om själva betänkandet. Den första är att det här är ett innehållsrikt och utförligt betänkande som på ett konstruktivt sätt tar upp de huvudfrågor som framkom i samband med den preliminära utvärderingen av sjunde ramprogrammet. Det är oerhört uppmuntrande att utvärderingsrapporten har fått ett så stort gensvar från institutionerna och att dessa, även om de ibland lägger tonvikten på olika frågor, i stort sett ställer sig bakom de huvudsakliga slutsatser och rekommendationer som lagts fram av de oberoende utvärderingsexperterna.

Det gläder kommissionen att parlamentet berömmer kvaliteten på utvärderingsarbetet. Kommissionen konstaterar att de viktigaste punkterna i betänkandet sammanfaller med de huvudfrågor som tas upp i kommissionens svar på utvärderingsrapporten. Man är kanske inte helt överens om varje liten detalj, men det är viktigt att framhålla den grundläggande enighet som råder kring de viktigaste punkterna, i synnerhet att det behövs en omfattande strategi för att främja forskning och innovation inom ramen för Europa 2020-strategin, att programmet måste bli mer tillgängligt för de många möjliga deltagare som finns i hela Europa och att förfarandena måste förenklas ytterligare så att deltagarna kan ägna sig åt kreativitet i stället för byråkrati.

Kommissionen vill understryka att den har för avsikt att vidta konkreta åtgärder under de år som återstår av sjunde ramprogrammet för att genomföra så många som möjligt av utvärderarnas koncisa förslag. Som Jean-Pierre Audy nämnde har vi till exempel redan genomfört tre konkreta förenklingar när det gäller sjunde ramprogrammet: ökad användning av genomsnittliga personalkostnader, enklare förfaranden för ägare/chefer på små och medelstora företag och en clearingkommitté för att se till att reglerna tolkas på samma sätt.

De rekommendationer och åsikter som läggs fram i denna preliminära utvärdering är naturligtvis också av yttersta vikt för planeringen av framtida verksamheter inom forskning och innovation. Det handlar bland annat om den viktiga och nödvändiga förenkling som vi vill åstadkomma genom denna gemensamma strategiska ram, nya regler för deltagande och – med er hjälp – en reviderad och användarvänlig budgetförordning.

Kommissionen ser fram emot att fortsätta denna debatt genom samtal framöver. Era synpunkter här i dag och de frågor som ni tar upp kommer i detta sammanhang att bidra till att öka våra kunskaper ytterligare.

 
  
MPphoto
 

  Carl Haglund, föredragande för yttrandet från budgetutskottet. − Fru talman! Jag vill rikta ett tack till vår ypperliga kommissionsledamot för hennes starka engagemang för forskningsfrågor och även ett tack till föredraganden. Jag har förmånen att fungera som budgetutskottets föredragande för forskningsfrågor och har några korta kommentarer från vårt utskott.

Som en kritisk första punkt vill jag säga att det skulle vara bra om utvärderingarna av det här slaget kommer i tid. Det underlättar vårt arbete, men i övrigt så är utvärderingen bra. Budgetutskottet tycker att det är viktigt att man på ett bättre sätt framöver kan stärka länken mellan forskning och industri för att helt enkelt i praktiken dra nytta av den potential som finns hos nya innovationer och idéer.

Sedan vill vi också understryka att man måste våga satsa på en riskbenägen approach. Utan risker når vi inte de goda resultaten. En annan sak som kommissionsledamoten själv var inne på var det här med att förenkla processerna och avskala den byråkrati som finns. Det här är otroligt viktigt. Sist men inte minst vill vi påminna om att Europa 2020-strategin måste kunna genomföras redan under sjunde ramprogrammet för forskning.

 
  
MPphoto
 

  Maria Da Graça Carvalho, för PPE-gruppen.(PT) Fru talman! Låt mig först tacka föredraganden för hans utmärkta betänkande och även för hans sätt att lägga upp arbetet. Det nuvarande ramprogrammet är strategiskt viktigt för konkurrenskraften och anställbarheten inom EU. Femtio procent av anslagen har fortfarande inte utnyttjats. Den preliminära utvärderingen av det nuvarande ramprogrammet är därför mycket viktig för att programmet under andra hälften av sin löptid verkligen ska kunna bidra till den europeiska ekonomins återhämtning.

När det gäller de huvudsakliga rekommendationerna i utvärderingen vill jag framhålla vikten av att göra det lättare att få stöd och anpassa de tematiska prioriteringarna och reglerna till de nya utmaningarna. För att göra det lättare att få tillgång till forskningsanslag bör reglerna och processerna göras enklare, tydligare och öppnare. Alla rekommendationer i betänkandet som gäller förenkling och som inte kräver att budgetförordningen ändras bör därför tas med i sjunde ramprogrammet. Jag vill gratulera kommissionen till de åtgärder som redan har vidtagits.

För det andra är det viktigt att vi lägger större tonvikt vid tematiska områden som är avgörande för EU:s framtid, t.ex. säker energiförsörjning, miljö och hälso- och sjukvård.

För det tredje kommer en anpassning av reglerna för att delta i de nya utmaningarna bl.a. göra det möjligt för fler små och medelstora företag och unga forskare att delta i forskningsprojekt.

Avslutningsvis välkomnar jag riktlinjerna för nästa ramprogram. Jag vill särskilt lyfta fram rekommendationen om att anslagen för vetenskap och innovation i EU:s nästa budgetram ska höjas väsentligt. Endast på så sätt kan EU stärka sin konkurrenskraft och öka sitt välstånd.

 
  
MPphoto
 

  Britta Thomsen, för S&D-gruppen.(DA) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka Jean-Pierre Audy för ett utmärkt samarbete kring utvärderingen av ramprogrammet för forskning. EU står inför en enorm utmaning, som kommer från länder som Kina, Indien och Brasilien. Dessa länder upplever en mycket stark ekonomisk utveckling. Vi måste därför bli ännu bättre på att skapa tillväxt och sysselsättning genom forskning och innovation – annars kommer EU inte att hänga med i kunskapskapplöpningen.

Sjunde ramprogrammet har varit framgångsrikt, men det finns utrymme för förbättringar. Jag har tre prioriteringar inför våra förhandlingar om det åttonde ramprogrammet. Vi måste förenkla ansöknings- och rapporteringsförfarandena. Vi måste helt enkelt ta itu med byråkratin. För det andra måste vi ha modet att satsa på frihet och flexibilitet. Forskarna måste själva ha frihet att välja de viktigaste forskningsområdena och programmet måste inte minst vara tillräckligt flexibelt för att vi ska kunna ta oss an morgondagens utmaningar. Detta leder till bättre resultat. Vi måste även bli bättre på att arbeta och tänka tvärdisciplinärt.

 
  
MPphoto
 

  Frédérique Ries, för ALDE-gruppen.(FR) Fru talman! Sjunde ramprogrammet för forskning är världens största forskningsprogram. Det har en budget på 54,6 miljarder euro för den innevarande perioden 2007–2013 och har hittills finansierat mer än 9 000 projekt. Frågan är om resultaten har varit värda denna stora satsning.

Av föregående inlägg att döma tror jag att svaret delvis ligger i att frågan över huvud taget ställs. EU kämpar för att klara sig så bra som möjligt och vi vet vad som är huvudskälen till detta, eftersom de har nämnts. Det finns i grova drag en skiljelinje mellan nord och syd i EU när det gäller forskning och utveckling. EU släpar även efter när det gäller hur mycket företag satsar på forskning och utveckling, och forskare och små och medelstora företag har, som föredraganden påpekade, svårt att få stöd från de olika programmen.

Som tur är finns det utrymme för optimism eftersom rådet, parlamentet och kommissionen är helt överens i denna fråga och vet att forskningen och innovationen i EU måste inriktas på de stora sociala och ekonomiska utmaningarna. Jag tänker förstås på klimatförändringarna – en fråga som redan har diskuterats – men också på en säker energiförsörjning, situationen efter Fukushima, som måste hanteras, och en säker livsmedelsförsörjning, som har hotats av E. Coli-bakterien.

Det är också mycket viktigt att man inte gör för mycket på en gång – i det avseendet delar jag naturligtvis Jean-Pierre Audys önskan om att det ska fastställas tydliga prioriteringar för forskningens Europa. Den är den idén som uttrycks i punkt 9 i betänkandet. EU måste anslå de medel som krävs för att uppnå viktiga konkreta mål. Föredraganden nämnde också de 28 miljarder euro som återstår att fördela under de tre återstående åren.

Eftersom vi talar om konkreta prioriteringar och områden vill jag avsluta med att nämna ett sådant område – nanoteknik – där jag anser att det krävs större satsningar, med tanke på de många sektorer där nanotekniken potentiellt kan vara till nytta: medicin, jordbruksproduktion, elektronik, nya material och nya energislag. Ja, det är upp till våra experter att sätta igång denna revolution, men EU – och jag ska alldeles strax sluta – måste gå i bräschen och erövra detta område för det oändligt lilla.

 
  
MPphoto
 

  Vicky Ford, för ECR-gruppen.(EN) Fru talman! Forskning och utveckling spelar en avgörande roll för att vi ska kunna skapa tillväxt och ta oss an de största utmaningarna. Jag har sett mycket fantastisk forskning som finansierats med EU-anslag, samarbetsprojekt med både industrin och över gränser, och individuella bidrag till skickliga forskare.

EU:s ramprogram har dock rykte om sig att vara det mest byråkratiska programmet i världen. Fru kommissionsledamot, jag anser fortfarande att du kan göra mer för att åstadkomma en förenkling. Det är ont om pengar och anslagen måste snabbt hamna hos forskarna i laboratorierna, inte bara hos dem som fyller i formulären och kontrollerar bokföringen.

Alla som söker kan inte få bidrag och i forskarvärlden är mervärde naturligtvis något som är svårt att mäta. Jag anser dock inte att ett gemensamt europeiskt system för att utvärdera resultat är den enda vägen framåt. Vi behöver forskare som kan tävla med de bästa i världen och de bör bedömas i ett internationellt sammanhang. Vi får heller inte göra avkall på principen om spetskompetens. Europeiska forskningsrådet har t.ex. gjort mycket för att stödja enskilda forskare. Om dess mandat ändras för att rikta in stödet på gruppbaserade projekt får detta inte ske på bekostnad av stödet till enskilda forskare med spetskompetens.

Jag skulle vilja se mer pengar till forskningen, men vi har inget outtömligt bankkonto. Min grupp och jag kan inte stödja en fördubbling av EU-budgeten på ett område utan ett löfte om att man ska visa var pengarna kan tas från. Vi vill i stället att offentliga medel ska användas mer intelligent, både tillsammans med privata satsningar och genom bättre offentlig upphandling.

 
  
MPphoto
 

  Marisa Matias, för GUE/NGL-gruppen.(PT) Fru talman! Jag vill först och främst tacka Jean-Pierre Audy för hans insats och utomordentliga samarbete med oss alla, i samtliga grupper, och för hans öppenhet under hela processen.

Jag anser att utvärderingen av sjunde ramprogrammet är oerhört viktig. Jag kan inte nog framhålla frågor som öppenhet, förenkling och omfördelning, som är grundläggande och som lyfts fram i betänkandet och i de ståndpunkter som parlamentet har antagit.

Jag anser att forskning och innovation på ett grundläggande sätt bidrar till en mer rättvis, omfördelande och hållbar utveckling, så det finns vissa faktorer som vi inte får glömma bort. Eftersom många redan har nämnts vill jag nämna några som ofta glöms bort.

För det första har utvärderingen tydligt visat att fördelningen av forskningsstödet fortfarande är alltför koncentrerad och det är något vi inte har råd att bortse från. En del länder, forskningsinstitut och stora industrier har lättare än andra att få forskningsstöd. Det är en modell som vi inte kan godta. Vi måste uppnå ett ökat deltagande bland de nya medlemsstaterna och länderna i syd, där behovet av stöd dessutom råkar vara störst.

Jag anser för det andra att man måste öka deltagandet både av faktiska deltagare och av organisationer i civilsamhället. Små och medelstora företag utgör fortfarande en viktig utmaning.

För det tredje har jag en kommentar om forskningsarbetets otrygghet: forskning av hög kvalitet och spetsforskning är inte möjlig om vi fortsätter att låta forskare i vissa delar av EU verka under arbetsvillkor som inte är värda namnet. Med detta sagt vill jag framför allt tacka för det arbete som har gjorts. Jag anser att detta är ett viktigt steg för parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Niki Tzavela, för EFD-gruppen.(EN) Fru talman! Jag vill tacka Jean-Pierre Audy för hans utmärkta betänkande. Sjunde ramprogrammet är ett av världens största forskningsprogram och det är bra att vi gör en preliminär utvärdering.

För det första gläder det mig stort att det finns ett enhälligt krav på att vi ska förenkla reglerna för finansieringsmetoderna. Det är för det andra viktigt att vi fokuserar på de små och medelstora företagens otillräckliga deltagande i programmet och kräver åtgärder för att förbättra detta, i synnerhet eftersom tillväxten och skapandet av nya arbetstillfällen i EU i framtiden är beroende av dessa företag. För det tredje stöder jag starkt Marie Curie-åtgärderna. Jag vill även tillägga att det är viktigt att man på medellång sikt skapar ett system för att utvärdera och bedöma framsteg och mätbara effekter av innovationsåtgärder och innovationsprogram i EU.

Jag måste avslutningsvis säga att nivån på finansieringen av sjunde ramprogrammet måste behållas, eftersom vi vet att satsningar på forskning och utveckling (FoU) är avgörande för att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 

  Herbert Reul (PPE).(DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först tacka Jean-Pierre Audy och alla kolleger som har arbetat med detta. En utvärdering av det här slaget är naturligtvis en viktig förutsättning för att vi ska kunna dra nödvändiga slutsatser. Vi är säkert alla överens om att satsningen på forskning är en central framtidsfråga för EU. Om vi sedan har modet att dra de rätta slutsatserna återstår emellertid att se när vi går in i nästa rond. Har vi modet att göra detta och kommer vi att klara av att ställa tillräckliga ekonomiska resurser till förfogande? Alla säger att vi kommer att göra det, men det blir svårt. Hur kan vi utnyttja befintliga resurser på ett effektivare sätt? Jag är mycket tacksam för att vi i denna debatt har lagt stor vikt vid förenklingsfrågan, bl.a. i samband med Maria Carvalhos betänkande. Hur ska vi kunna göra saker och ting enklare, snabbare och effektivare, och hur ska vi kunna uppnå bättre resultat med befintliga resurser? Detta är en annan nyckelfråga, förutom frågan om tillräckliga anslag.

Vi måste för det tredje se till – och här säger jag emot några av mina kolleger – att vi inte fördelar medlen utifrån principen att ”alla ska få sitt”. Det är inte den principen som vi bör följa när det gäller forskningsanslag. Forskningsanslag kan bara tilldelas utifrån principen om spetskompetens. Detta leder dessvärre till att medlen inte fördelas lika mellan alla medlemsstater, vilket innebär att vi står inför en enorm uppgift, nämligen att se till att förbättringar görs i just de medlemsstater som ännu inte uppfyller kraven på spetskompetens. För detta krävs naturligtvis andra instrument, för detta problem har ännu inte lösts. Vi kommer att behöva flera olika instrument framöver, inte för att se till att anslagen fördelas lika, utan för att se till att anslag från andra instrument används för att fokusera på vissa aspekter.

Vi måste sist, men inte minst, finansiera färre projekt. Vi kommer inte undan beslutet om vilka grundläggande aspekter vi vill inrikta oss på. Om alla introducerar ett nytt forskningsområde kommer detta på sikt inte att gynna forskningsstödet. Vi måste ha modet att kontrollera vad som är särskilt bra och inte minst vad vi vill fortsätta att stödja.

 
  
MPphoto
 

  Teresa Riera Madurell (S&D).(ES) Fru talman, fru kommissionsledamot! I vilken utsträckning har de brister som upptäckts i vårt FoU-system blivit styrkor i och med sjunde ramprogrammet?

Det var nödvändigt att uppmuntra grundforskning och därför inrättade man, passande nog, Europeiska forskningsrådet, som i framtiden måste bli bättre på att kombinera spetskompetens och sammanhållning. Det behövdes fler forskare och därför införde man Marie Curie-åtgärderna, som fortfarande kräver ännu större ansträngningar. Man ville att små och medelstora företag skulle delta i större utsträckning och vi har uppnått en siffra på nästan 15 procent, som kan stiga ännu mer med ytterligare förenkling. Det behövdes också mer finansiering, särskilt privat finansiering, som fortfarande är en svag punkt, inte bara på grund av krisen, utan därför att vissa instrument – t.ex. de gemensamma teknikinitiativen – i ärlighetens namn kan förbättras.

Jean-Pierre Audy, jag tvivlar inte på att ramprogrammet tack vare de lärdomar som har dragits i denna preliminära utvärdering kommer att bli ännu bättre. Jag tackar dig för ditt betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Vladko Todorov Panayotov (ALDE).(EN) Fru talman! Jag vill först och främst tacka alla experter från kommissionen och föredraganden Jean-Pierre Audy för deras insats.

Denna tillbakablick efter halva tiden är oerhört viktig. EU visar bristande reaktionsförmåga, vilket gjorde att Lissabonstrategins mål inte kunde uppnås. När det gäller forskning och utveckling finns det emellertid ett par punkter där EU fortfarande går i täten och kan vara stolt.

EU står inför många utmaningar som dess konkurrenter inte nödvändigtvis måste kämpa emot, men lyckas likväl konkurrera. Jag talar här om bristen på naturligt förekommande energikällor inom EU:s territorium, vilket definitivt är ett hinder för utveckling och innovation. Jag talar även om EU:s åldrande befolkning, som är en annan utmaning som präglar EU. Trots detta har EU de mest långtgående och bindande bestämmelserna på miljöskyddsområdet. EU har också de högsta sociala standarderna och respekterar arbetstagare på deras arbetsplatser.

Jag anser att det är något vi kan vara stolta över. Vi lever på en kontinent där vissa värderingar fortfarande är en central angelägenhet som inte har påverkats särskilt mycket av globaliseringen. Som jag ser det kan man inte bli världens mest hållbara kunskapsbaserade ekonomi utan att respektera de värderingar som är ett kännetecken för det europeiska samhället. Jag menar att detta kommer att löna sig i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Ziobro (ECR). (PL) Fru talman! Att öka innovationen i EU är en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomisk utveckling, inte minst i kristider. Föredraganden har med rätta lagt stor vikt vid denna aspekt. Men vissa centrala frågor avhandlas tyvärr i alltför allmänna ordalag. Det som först och främst måste nämnas är dock de relativt små belopp som öronmärks för innovation i de nya medlemsstaterna. Den enorma skillnaden och bristen på proportion mellan länderna i den gamla unionen och de nya medlemsstaterna kan i detta avseende nästan sägas vara frappant. Detta nämns bara i en mening i betänkandet. Deras blygsamma deltagande uppfattas som negativt och har en negativ inverkan på unionens hållbara utveckling, liksom på sammanhållningen.

Det bör här nämnas att trots de 86 miljarder euro som har öronmärkts för forskning under finansieringsperioden 2007–2013 finns det inga tecken på att denna situation är på väg att förändras. När stöd tilldelas från Sammanhållningsfonden för innovation i nästa budgetplan bör man därför ta större hänsyn till en balanserad fördelning av medel mellan de gamla och de nya medlemsstaterna. Innovation innebär när allt kommer omkring en möjlighet för dessa nya EU-länder, och det är även med hänsyn till EU:s allmänna bästa viktigt att utveckla deras vetenskap och nya teknik på ett sammanhållet sätt.

Det bör även understrykas att det är främst små och medelstora företag som har problem att finansiera forskning. Åtstramningen av penningpolitiken till följd av den finansiella och ekonomiska krisen gör att det är svårare att få lån, något som är en förutsättning för långsiktiga investeringar i innovation. Detta måste beaktas och det måste bli lättare för små och medelstora företag att få lån för sådana ändamål. Det bör även nämnas att de administrativa förfarandena måste förenklas.

 
  
MPphoto
 

  Amalia Sartori (PPE).(IT) Fru talman! Även jag vill tacka Jean-Pierre Audy och hela utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras utomordentliga arbete och för den värdefulla debatt som har uppstått kring denna utomordentligt viktiga fråga.

Det är nog bara en sak som ännu inte har tagits upp här i dag, och det är att vi faktiskt måste erkänna att EU för närvarande har hamnat lite på efterkälken när det gäller forskning och innovation.

Vi är snabba med att skryta med de resultat som vi har uppnått, men vi borde även erkänna att vi på vissa områden ligger efter inte bara vår traditionella konkurrent, Förenta staterna, utan också mycket starka konkurrenter som Kina och andra länder.

Om EU inte vill kollapsa och dö menar jag därför att man måste bestämma sig för att satsa mer på forskning och innovation. Det här är dock inte ett beslut som vi måste fatta i kväll, under denna debatt, utan snarare i samband med en bredare debatt om budgetplanen och hela frågan om hur vi ska använda de resurser som vi förfogar över. Det här är, kort sagt, definitivt den viktigaste frågan!

Därmed inte sagt att jag inte anser att de frågor som tas upp av Jean-Pierre Audy och Maria Carvalho – som jag kommer att ta upp i andra anföranden – alla är värda att uppmärksamma. De handlar om förenkling, behovet av att samordna finansieringen, försöket att utveckla Europa 2020, spetskompetens och innovation, men speglar samtidigt att det finns två huvudlinjer i allt detta. Den första är de små och medelstora företagen – EU:s bultande hjärta – där vi måste främja innovation och främja den genom förenkling. Den andra är stora forskningscentra, som vi verkligen måste ha fler av.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Trautmann (S&D).(FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Detta mycket utmärkta betänkande av vår kollega Jean-Pierre Audy sammanfattar alla våra diskussioner med aktörerna i sektorn. Jag tänker inte gå in på deras omdöme om vårt sjunde ramprogram: att det är oumbärligt men alltför komplicerat och byråkratiskt.

Låt mig bara framhålla två saker. Den första är innovation. Parlamentet har lovat att främja innovation, men det får inte ske på bekostnad av grundforskningen. Det viktigaste resultatet av forskning är, som vi väl vet, kunskap, följt av möjligheten att bygga vidare på denna kunskap inom den ekonomiska sektorn eller till och med industrisektorn. Man måste alltså göra en tydlig åtskillnad mellan manipulation och förbättring av grundforskningen.

Den andra är finansiering. Vi är alla överens om att budgeten bör motsvara vår ambitionsnivå. Jag vill sträcka mig så långt som till att säga att vi i denna fråga bör vara innovativa genom att vara konsekventa. Det är meningslöst att införa fler instrument: låt oss i stället se till att de befintliga instrumenten blir effektivare. I det här sammanhanget är finansieringsinstrumentet för riskdelning en verklig framgång, men det måste bli mer inkluderande i förhållande till små och medelstora företag och forskningsinfrastruktur. Jag uppmanar därför kommissionen att göra allt som står i dess makt för att lösa tvisterna så snabbt som möjligt och ta hänsyn till de handlingslinjer som föreslås i betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Romana Jordan Cizelj (PPE).(SL) Fru talman! Sjunde ramprogrammet trädde i kraft 2007 sedan EU utvidgats med tolv nya medlemsstater. De två stora utvidgningarna ökade naturligtvis mångfalden inom EU.

Och det är här frågan uppstår: tar sjunde ramprogrammet tillräcklig hänsyn till denna mångfald, dvs. är det utformat så att det främjar spetskompetens inom forskningen i hela EU? Utvärderingen har pekat på vissa mönster, varav jag särskilt vill ta upp två.

För det första handlar det om det ojämna geografiska deltagandet och det bristfälliga deltagandet i projekt bland forskare från vissa delar av unionen, i synnerhet forskare från mindre utvecklade regioner och länder som gick med i EU 2004 eller senare.

För det andra är forskare från de mindre medlemsstaterna mycket dåligt representerade som projektsamordnare. Den förklaring som jag hittills har fått till denna situation är att spetskompetens är huvudkriteriet i samband med sjunde ramprogrammet. Slutsatsen blir då att kvaliteten på forskningen i de regioner som är mycket dåligt representerade i projekten är låg.

Man kan emellertid undra om det är det verkliga skälet. Sådana uttalanden bör inte göras alltför lättvindigt. Jag uppmanar därför kommissionen att undersöka vad som är orsaken till den relativt ojämna geografiska fördelningen när det gäller projekt och samordnare.

De medlemsstater som släpar efter i fråga om spetskompetens inom forskning har ju ett intresse av att använda stödet från EU:s strukturfonder för att stärka sin vetenskap och forskning. Denna möjlighet bör finnas även i nästa budgetplan.

Strukturfondsstödet bör emellertid bara användas i de medlemsstater som har fått stödet. Det är till exempel oacceptabelt att dessa medel skulle flöda från mindre utvecklade länder till mer utvecklade länder, så att de sistnämnda kan bygga upp sin forskningsinfrastruktur, för detta skulle bara öka skillnaderna mellan regionerna. Jag hoppas att kommissionen kommer att kunna skingra tvivlen när det gäller lika möjligheter för forskare och samordnare från olika regioner och länder i unionen, naturligtvis förutsatt att de uppfyller kravet på vetenskaplig spetskompetens.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  António Fernando Correia De Campos (S&D).(PT) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Jean-Pierre Audy för hans utmärkta betänkande. Den preliminära utvärderingen borde visserligen ha gjorts för länge sedan, men den har likväl pekat på de mest kritiska aspekterna av sjunde ramprogrammet: den alltför stora byråkratin, industrins bristande intresse, de nya instrumentens antal och komplexitet och de långsamma utbetalningarna. Det finns också en ökad risk för att stora belopp förs över från det nuvarande ramprogrammet till storskaliga program med ett tveksamt mervärde. Betänkandet kunde emellertid även peka på positiva faktorer, som ett starkare internationellt samarbete mellan vetenskapliga grupper som arbetar med gemensamma projekt, vissa framgångshistorier – t.ex. Europeiska forskningsrådet – och en bättre könsfördelning.

Vissa saker måste prioriteras. Vi måste för det första förenkla programmet och för det andra uppmuntra vetenskaplig spetskompetens, inte bara i vissa länder utan i hela EU, samtidigt som vi skapar en starkare koppling mellan ramprogrammet och innovation och med instrument som riktar sig till små och medelstora företag och entreprenörskap. Eurostarsprogrammet är det mest framgångsrika exemplet på detta och bör vidareutvecklas.

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE).(DE) Fru talman! Vad vi måste göra är helt enkelt att stärka forskarsamfundet och därmed EU:s ekonomiska styrka i den internationella konkurrensen. Vi måste därför se över vilka egna medel som vi kan ha tillgång till i åttonde ramprogrammet för forskning. Jag vill uppmana kommissionsledamoten att utnyttja de medel som har tillkommit genom systemet för utsläppshandel för att verkligen lösa koldioxidproblemet. Det skulle vara en meningsfull startpunkt.

Vi skulle ha tiotals miljarder euro att använda för programmet för ”intelligent energi”, för våra många olika batteriplattformar och för våra olika sätt att skapa en hållbar miljö för oss själva. Detta skulle kunna diskuteras med kommissionsledamot Janusz Lewandowski och förstås med finansministrarna.

Vi måste även förbättra programmet för konkurrens och innovation (CIP). Inte minst när det gäller CIP anser jag att informations- och kommunikationsteknik bör utnyttjas för att få fram den utrustning och hårdvara som krävs för att forskare ska kunna kommunicera snabbare, bättre och effektivare med hjälp av den senaste tekniken. Att integrera anslutningar via optisk fiber i satellitutrustning och bilda motsvarande kluster vore ett sensationellt företag, liksom inrättandet av Europeiska tekniska institutet.

I det här sammanhanget måste vi helt enkelt sätta in våra utbildningsinstitutioner, dvs. professorer, lärare och förskolelärare, i den forskning som har genomförts inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning och CIP och diverse andra program. Vi måste helt enkelt se till att elever och studenter har tillgång till vår tids allra senaste kunskaper.

Europeiska forskningsrådet gör sist men inte minst ett utomordentligt arbete och det arbete som man finansierar bör bli tillgängligt för allmänheten så snabbt som möjligt. Låt mig än en gång uttryckligen tacka Jean-Pierre Audy för att han stöder de små och medelstora företagen. Som António Fernando Correia De Campos också sade kan Eurostarsprogrammet bli ett av de viktigaste projekten framöver.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Enciu (S&D).(RO) Fru talman! Även jag vill börja med att tacka Jean-Pierre Audy för allt arbete med betänkandet. Det är vår förmåga att förena och samordna våra krafter på forskningsområdet som avgör vår ekonomiska konkurrenskraft. Jag ställer mig bakom tanken att bättre samordning, sammanhållning och synergi mellan sjunde ramprogrammet och struktur- och sammanhållningsfonderna även kan öka deltagandet bland de medlemsstater som i dag är underrepresenterade. Gränsöverskridande forskningssamarbeten måste även i fortsättningen vara en prioritet. Medlemsstaterna måste samarbeta i stället för att konkurrera med varandra. Framgångarna, som hittills har varit blygsamma, kan blir fler om de administrativa och finansiella reglerna förenklas.

(EN) För att avrunda på engelska: tidigare i år gjorde kommissionsledamot Máire Geoghegan-Quinn ”Vi måste skrota byråkratin. Vi behöver enkla och tydliga regler som tillämpas enhetligt och omsorgsfullt.” Fru kommissionsledamot, i dag ber jag dig att hjälpa oss att gå från ord till handling. Tack!

 
  
MPphoto
 

  Lambert van Nistelrooij (PPE).(NL) Fru talman, fru kommissionsledamot, herr föredragande! Ibland kan det vara bra att se tillbaka, särskilt efter halva tiden som i det här fallet och precis innan man fastställer budgetramar och parlamentets lagstiftningsprogram.

Vad som blir tydligt är att forskningen i EU håller toppklass. Problemet är hur man omsätter denna forskning i produkter och hur man organiserar hela kedjan. Det är förstås ingen riktig poäng med att vi genererar en massa patent om dessa säljs över hela världen och det resulterande mervärdet sedan hamnar i andra delar av världen. Vi måste därför fånga våra medborgares intresse och göra dem delaktiga på ett sådant sätt – utbilda dem på ett sådant sätt – att hela processen äger rum här.

Jag vill även föra fram annan synpunkt. Allt det här handlar om spetskompetens, men spetskompetensen måste stå på egna ben och inte bara vara något slags odefinierad intelligens. Spetskompetensen måste slå rot i regioner och städer. Det får inte bli så att detta viktiga mervärde bara finns i storstadsregionerna. Europaparlamentets uppgift är därför att få till stånd kombinationen av vad forskningen producerar och vad man kan göra med detta i termer av innovation. Ni har utformat en egen innovationsunion med mycket bra initiativ och det finns också diverse andra fonder, t.ex. strukturfonderna, som vi kan använda för detta syfte. Under de kommande åren måste vi dra nytta av villkorigheten genom att se till att även regioner som hamnat lite på efterkälken satsar på specialisering. Detta kan även ske med medlemsstaternas egna pengar, inte bara med EU-stöd. På så sätt skapar man en gemensam agenda, och i detta sammanhang är även instrument som gemensam programplanering av stor betydelse.

Jag har ytterligare två korta påpekanden. Vi måste för det första fortsätta med finansieringsinstrument för riskdelning. Detta initiativ, Europeiska investeringsbankens finansieringsinstrument för riskdelning, har fungerat synnerligen bra. För det andra har du, Maria Carvalho, förstås lyckats mycket bra. Det finns mindre byråkrati. Släpp nu tyglarna när det gäller de gemensamma teknikinitiativen där industrin spelar en femtioprocentig roll men vi ändå agerar som om de vore organisationer inom den offentliga sektorn! Det går helt enkelt inte.

Ni ska ha tack för denna preliminära utvärdering. Den är mycket viktig och när de nya bestämmelserna fastställs kommer vi att omsätta den i nya möjligheter för framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE). (PL) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden för hans insats. Den viktigaste fråga som jag vill ta upp är förenklingen av nuvarande regler och förfaranden för program till stöd för forskning och innovation samt behovet av att fastställa orsakerna till att de nya medlemsstaterna är underrepresenterade. Det framtida ramprogrammet måste svara mot de nuvarande behoven på ett sätt som gör det möjligt för varje land att utveckla ett forskningsområde, forskningsaktiviteter och innovation med hjälp av gemensamma finansieringsinstrument, som om de förvaltas väl kan göra det möjligt att rikta in åtgärderna på samhällets och marknadens behov.

Att göra det möjligt för föreningar, företag – i synnerhet mikroföretag i kluster – och nationella eller regionala nätverk av teknikplattformar att delta i ett framtida ramprogram är en grundläggande uppgift. Jag vill samtidigt understryka att man för att bevara mångfalden i EU:s regioner när det gäller innovation måste ägna särskild uppmärksamhet åt att utforma en gemensam strategisk budgetram för forskning och innovation.

Det är också värt att uppmärksamma synergieffekterna av åtgärder som vidtas på europeisk, nationell och regional nivå, införandet av ytterligare gemensamma administrativa och finansiella bestämmelser och den obligatoriska harmonisering av regler och villkor för deltagande i de olika programmen som skapar ett gemensamt och öppet system. Jag hoppas att de slutsatser som dragits under utvärderingen av sjunde ramprogrammet kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet med nästa program, det åttonde.

 
  
MPphoto
 

  Gunnar Hökmark (PPE).(EN) Fru talman! Jag vill först och främst tacka föredraganden för hans förträffliga betänkande om den preliminära utvärderingen. Jag anser att det finns tre saker som bör understrykas.

Den första är förenkling – mindre byråkrati – och det gjorde vi klart redan i början av sjunde ramprogrammet. Programmet blev också mindre byråkratiskt och jag tror att forskare och andra som arbetar med dessa projekt är medvetna om detta, men mycket återstår att göra. Jag anser att vi borde ha större förtroende för universitet som faktiskt har funnits i århundraden. De kommer inte att ta pengarna och sticka.

Den andra är spetskompetens. Hela poängen med vår gemensamma insats är att vi försöker skapa ett särskilt europeiskt värde som ger oss spetskompetens. Vi har dels alla medlemsstater som finansierar sin forskning och vetenskap, dels, som redan nämnts, strukturfonderna. När det gäller ramprogrammet kommer vi, om vi inte siktar på spetskompetens, att förlora den konkurrensfördel som vi behöver i framtiden.

Den tredje är rörlighet. Jag anser att en av de mest märkbara tendenserna vi har sett är att den rörlighet som vi kan uppnå genom ramprogrammet skapar det särskilda klimat och de särskilda förutsättningar som krävs för spetskompetens. Och det gläder mig att föredraganden har föreslagit en forskningscheck för att försöka få igång en spontan process för spetskompetens mellan forskare i Europa genom att skapa och öka deras rörlighet.

Låt mig än en gång tacka föredraganden.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Fru talman! Det är inte ofta vi är eniga om en fråga här i parlamentet, men i dag var det tydligt att kommissionen och vi ledamöter var eniga i denna fråga och särskilt om hur vi ska gå vidare. Föredraganden Jean-Pierre Audy förtjänar mycket beröm. Som kommissionsledamoten sade har han lagt fram ”ett innehållsrikt och utförligt betänkande”.

(EN) Han har lagt fram ett innehållsrikt och utförligt betänkande och det gläder mig att han valt att framhålla ett fåtal enkla saker. Den första är enkel i sig: förenkling. Behovet av förenkling är helt avgörande. Det gladde mig att kommissionsledamoten sade att vi går mot en användarvänlig budgetförordning. Vi måste förenkla, lita på forskarna och se till att vi har de allra bästa forskarna. Har vi det kommer det att ge resultat.

Vi har slutligen misslyckats med Lissabonstrategin. Denna situation får inte upprepas. Det är genom forskning, demonstration och resultat som vi kan uppnå den konkurrenskraft som EU så väl behöver.

 
  
MPphoto
 

  Petru Constantin Luhan (PPE).(RO) Fru talman! I nuläget och för att uppnå Europa 2020-målen måste sjunde ramprogrammet svara mot dagens utmaningar. Genom att göra det lättare för små och medelstora företag att få stöd ger vi dem en möjlighet att utveckla nya typer av produkter och tjänster. Storleken på det finansiella bidraget, den dokumentation som måste läggas fram och möjligheten att få tillgång till information och expertrådgivning måste vara realistiska för annars kommer vi inte att kunna skapa en ram som underlättar de små och medelstora företagens tillgång till detta program, oavsett vilka målen är.

Jag anser också att det är helt nödvändigt att lägga större vikt vid att utveckla forskningen på regional nivå genom att främja partnerskap mellan flera nivåer och ge stöd till utarbetandet av metodhandledningar eller riktlinjer för detta. Vi kan inte uppnå målen om vi inte fastställer tydliga förfaranden och uppmuntrar eller stöder utvecklingen av användbara verktyg.

 
  
MPphoto
 

  Derek Vaughan (S&D).(EN) Fru talman! Även jag vill tacka föredraganden och kommissionsledamoten. Forskning och innovation är, som de båda påpekade, av stor betydelse för den europeiska ekonomins framtid. Jag vet att det definitivt finns många universitet i exempelvis Wales som kommer att ha nytta av EU-stödet. Jag anser därför att det är viktigt att vi alla stöder tillräckliga anslag till forskning och innovation i EU:s budget. Vi får inte säga att vi stöder det under det här sammanträdet och sedan rösta emot det under budgetmötena.

När det gäller de nyckelfrågor som har tagits upp här i eftermiddag är vi förstås alla för en förenkling, t.ex. en uppsättning gemensamma regler. Jag är emellertid medveten om att det finns en viss oro för att man alltid använder schablonbelopp och klumpsummor, så jag anser att vi bör försöka uppnå en viss flexibilitet och handlingsfrihet på dessa områden.

Jag anser också att vi bör fokusera på resultaten. Men även om resultaten är viktiga innebär forskning och innovation att vi även måste acceptera ett visst risktagande och detta är något vi inte kommer ifrån. Jag vill slutligen även stödja förslaget om bättre förbindelser mellan universitet och företag så att vi kan dra nytta av all forskning och utveckling som genomförs.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Fru talman! Konkurrenskraft är inte ett fritt val för EU. EU måste vara konkurrenskraftigt globalt, vilket är anledningen till att vi måste satsa på forskning och innovation.

De som får stöd från forskningsprogrammen vänder sig tyvärr ofta till flera finansieringskällor nationellt och på EU-nivå. Mycket ofta har dessa finansieringskällor dock olika förfaranden och regler, vilket gör det svårt att få EU-stöd och försvårar för stödmottagarna som måste lära sig olika regler. Vi anser också att forskning och innovation i EU bara kan utvecklas om man minskar byråkratin, ser till att förfarandena blir enklare och mer enhetliga, utvecklar den tillämpade forskningen och gör det lättare för små och medelstora företag att få anslag. Vi beklagar djupt att medlemsstaterna på grund av den ekonomiska och finansiella krisen har skärt ned sina utbildnings- och forskningsbudgetar och uppmanar dem att prioritera utbildningssatsningar under denna krisperiod, eftersom det även avgör kvaliteten på forskning och innovation.

Jag vill tacka föredraganden Jean-Pierre Audy för att han godtog mitt ändringsförslag i vilket jag bad kommissionen anslå mer pengar i sjunde ramprogrammet för forskning om, och utveckling av, GNSS-tillämpningar och GNSS-tjänster.

 
  
MPphoto
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE).(EN) Fru talman! Jag tror att det kommer att råda en bred enighet mellan alla grupper i parlamentet kring detta betänkande. Det viktigaste inslaget i betänkandet är att unionen måste fortsätta att gå i främsta ledet när det gäller forskning, innovation och vetenskap. Det är viktigt, för utan forskning kan vi inte bli morgondagens innovatörer. Vi behöver forskning för att skapa arbetstillfällen och vi behöver förstås forskning för att bevara sysselsättningen i EU och behålla vår konkurrenskraft i förhållande till tillväxtekonomierna. Det är också nödvändigt att den offentliga sektorn och den privata sektorn, som jag menar är tillväxtmotorn i ekonomin, arbetar tillsammans i en anda av partnerskap.

Vi måste även på högsta nivå stödja insatser för att uppmuntra ett ökat deltagande bland små och medelstora företag, och vi måste se till att byråkratin hålls på ett minimum. EU:s stats- och regeringschefer ställde sig bakom flaggskeppsinitiativet ”innovationsunionen” när de träffades den 4 februari, men det räcker inte. Nu måste man agera och jag är väl medveten om att kommissionsledamot Máire Geoghegan-Quinn är en handlingens kommissionsledamot som kommer att fullfölja detta. Forskning och innovation är de viktigaste verktygen. De är de verktyg som står till vårt förfogande för att hjälpa EU genom den ekonomiska kris som vi nu upplever.

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI). (DE) Fru talman! Utvärderingen av sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling bör utgå från de för- och nackdelar som projekten innebär för medborgarna. Jag tänker till exempel på Indext-projektet som finansierades genom sjunde ramprogrammet. Det avsedda syftet att bekämpa terrorism måste vägas mot medborgarnas frihet och uppgiftsskyddet.

Inför varje projekt måste vi därför ställa oss frågan: vem tjänar på det och vems rättigheter kommer att inskränkas på ett oacceptabelt sätt? Detta gäller även finansieringen av forskning om genteknik. De som tjänar på den är de stora livsmedelsproducenterna, lobbyisterna, men definitivt inte våra medborgare. Ja, vi måste satsa mer på forskning och utveckling, men det krävs också en bättre utvärdering av de projekt som till syvende och sist finansieras av skattebetalarna.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden för betänkandet och även kommissionsledamoten, som nyligen besökte min valkrets i Nordirland, där jag vet att hon fick se några fantastiska exempel på forskning och innovation.

Nordirlands ekonomi är en ekonomi av små och medelstora företag – 97 procent av alla företag hör till den gruppen – men det är också en ekonomi som släpar efter alla andra regioner i Storbritannien och EU när det gäller att få pengar från ramprogrammet. Byråkrati nämns som det största problemet och många småföretag är helt enkelt mer intresserade av att hålla öppet än de är av forsknings- och innovationsprogrammets långsiktiga fördelar.

Jag anser att Nordirlands rymdindustri är ett viktigt exempel i det här sammanhanget – större företag som fungerar som mentorer och hjälper mindre företag att verkligen få tillgång till programmet – och jag vill ta tillfället i akt att uppmana kommissionsledamoten att skapa radikala nya sätt för små och medelstora företag att dra nytta av detta mycket viktiga program.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Fru talman! Sjunde ramprogrammet för forskning handlar inte bara om forskning i allmänhet, utan även om ett särskilt forskningsområde som borde vara av högsta intresse för oss alla efter katastrofen i Fukushima. Det handlar även om medel från Euratomprogrammet.

Det är som vi alla vet kärnkraftslobbyn som de senaste åren har lyckats marknadsföra kärnkraften som ett klimatvänligt alternativ. Den är särskilt stark i vissa medlemsstater. Vi är också väl medvetna om att vissa medlemsstater har gått in för kärnkraft så hårt att det inte skulle vara lätt för dem att byta till andra alternativ. Vilken nytta gör produktiva reaktorer om de bågnar under vattenmassor eller om det inträffar en jordbävning? Vilken nytta gör de mest produktiva kärnkraftverk om det räcker med ett mindre fel för att göra inte bara den närmaste omgivningen utan hela regionen obeboelig i flera decennier? Det är därför viktigt att vi i högre grad inriktar oss på kärnkraftssäkerhet och driver på utvecklingen av alternativen.

När nu Euratomprogrammet för forskning snart ska förlängas till 2012 och 2013 bör Fukushima vara ett skäl för en omprövning.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE). (PL) Fru talman! När jag lyssnar på dagens debatt om sjunde ramprogrammet vill jag ta tillfället i akt och fästa er uppmärksamhet på förberedelserna inför det efterföljande programmet, det åttonde ramprogrammet. Vi har redan en grönbok om det som knappt nämner behovet av forskning på andra områden, såsom fiske. De direkta anslagen till forskning på detta område utvecklas dessvärre i en mycket oroande riktning. Vi började med resurser som sedan gradvis minskade i senare program och dessa radikala nedskärningar ledde till att sjunde ramprogrammet helt exkluderade havsforskning som ett särskilt mål för stöd.

Detta måste ändras i nästa ramprogram så att vi kan uppnå målen för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken. Fiskerisektorn står inför många problem, så forskning och vetenskapligt stöd är kraftfulla verktyg för en hållbar vidareutveckling av denna sektor. Det är därför det är så viktigt att anslå lämpliga medel för detta ändamål. Tack!

 
  
MPphoto
 

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen.(GA) Fru talman! Jag är mycket tacksam för den värdefulla debatt som vi har haft här i kväll och vill tacka alla ledamöter som har deltagit i debatten.

(EN) Jag kommer att samarbeta nära med parlamentet när vi nu går vidare och utformar ett framtida program för forskning och innovation med ett verkligt europeiskt mervärde.

Före årets slut – den 30 november, närmare bestämt – kommer vi att lägga fram våra förslag till framtida program för finansiering av forskning och innovation inom den gemensamma strategiska ramen. Vi har redan fört fram några idéer i vår grönbok om hur detta kan uppnås genom att de olika instrumenten på EU-nivå samlas under ett och samma paraply. Vi kan stödja hela innovationskedjan, från grundforskning till tillämpning på marknaden. På så sätt anser jag att vi kommer att få maximal avkastning på våra investeringar.

Jag ser verkligen fram emot att höra resultatet av era debatter om grönboken, som vi bör kunna anta i slutet av sommaren. Jag kan försäkra er om att vi i samband med utformningen av lagstiftningsförslagen kommer att ta vederbörlig hänsyn till de berikande synpunkter som fördes fram i betänkandena av Maria Carvalho, Judith Merkies, Jean-Pierre Audy och Marisa Matias.

Låt mig slutligen erinra om att vi den 10 juni kommer att ha ett avslutande möte om samrådet om grönboken till vilket flera ledamöter från parlamentet har inbjudits, varav en del som talare. Jag vill gärna upplysa parlamentets ledamöter om att vi fick in mer än 1 300 svar på webbformuläret. Det inkom även fler ståndpunkter än någonsin tidigare, över 700 från nationella regeringar, förbund på EU-nivå, företag, universitet och från regionala och lokala organisationer. Svar inkom från alla länder i EU och även utifrån. Enligt min uppfattning visar detta på det stora intresse som finns i Europa när det gäller forskning och innovation för att skapa tillväxt i framtiden.

Låt mig därför än en gång tacka er för de insikter och impulser som parlamentet har gett den preliminära utvärderingen av sjunde ramprogrammet.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Pierre Audy, föredragande.(FR) Fru talman! Jag vill tacka parlamentets ordförandeskap för att man lät denna debatt äga rum, trots att den inte stod på dagordningen från början. Det är mycket värdefullt för alla de politiska grupperna att kunna debattera denna viktiga fråga.

Jag vill också säga hur tacksamma vi är mot dig, fru kommissionsledamot! Jag talar för alla dem som högaktar dig. Du får till och med stöd från de irländska ledamöterna i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Som du ser kan allt hända, åtminstone när det gäller dessa frågor. Tack för det du gör! Vi räknar verkligen med dig när det gäller förenklingsfrågan och de viktiga budskap vi sänder.

Jag vill tacka föredragandena från alla politiska grupper, mina kolleger som lade fram ett stort antal ändringsförslag och de som bidrog till betänkandet – och låt mig rikta ett särskilt tack till ledamöterna från PPE-gruppen.

Tack för att du diskuterade frågan om förenkling. Vi har noterat dina kommentarer. Orden ”industrins konkurrenskraft” skapar förväntningar. Vi måste skapa en koppling mellan forskning och handel – dvs. mellan forskning och innovation – genom EU-patentet. Forskningen måste omvandlas till tillväxt. Som Herbert Reul sade måste vi naturligtvis uppmuntra spetskompetens. Vi måste bli bäst i världen och det är spetskompetens som kommer att göra detta möjligt. Som jag sade tidigare kan vi emellertid inte veta vilka som kommer att få Nobelpriset om fem eller tio år. Vi måste därför göra en avvägning mellan spetskompetens och fördelningen inom EU. Precis som när det gäller sport, där vi vinner med världens bästa spelare, måste vi ha världens bästa forskare. Spetskompetens är nyckelordet.

Vi har slutligen föreslagit att stödet ska fördubblas, men inte på bekostnad av jordbruket eller strukturfonderna. Målet är bättre samordning med medlemsstaterna. Stats- och regeringscheferna har sagt att de inte kommer att höja det offentliga bidraget och därför måste vi i stället förbättra samordningen av EU-medel, nationella medel och regionala medel, varav en del råkar komma från EU-budgeten, för att uppnå en konsekvent och bra policy.

Jag vill avsluta med följande punkt: Jag föreslog – förslaget anammades inte, men detta är något vi måste ta itu med på politisk nivå – att vi skulle anta en europeisk forskningsplan för försvarsindustrin. Tiden är inne för EU och medlemsstaterna att i enlighet med artikel 45 i EU-fördraget överväga ett större forskningsprogram när det gäller försvarsmateriel och, naturligtvis, materiel med dubbla användningsområden.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  András Gyürk (PPE), skriftlig.(HU) Sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling är världens största program för stöd till forskning och spelar en avgörande roll för att bevara EU:s konkurrenskraft och för genomförandet av Europa 2020-strategin. Sjunde ramprogrammet skapar ett betydande mervärde inom europeisk forskning och innovation. Den preliminära utvärderingen visade emellertid att det finns flera områden som måste utvecklas. Enligt min uppfattning är två aspekter avgörande för att sjunde ramprogrammet ska lyckas framöver. Den första och mest akuta uppgiften är att förenkla byråkratin. Den alltför komplicerade administrationen är kostsam och avskräcker små och medelstora företag från att delta i sjunde ramprogrammet. Eliminering av parallella strukturer, snabbare överföring av medel och att harmonisera sjunde ramprogrammet med nationella prioriteringar – allt detta kan bidra till att få så många aktörer som möjligt intresserade av forskning och innovation. Jag vill för det andra framhålla vikten av att ha spetskompetens som utgångspunkt, eftersom utnyttjandet av de ekonomiska resurserna i sjunde ramprogrammet blir effektivast om valet av forskningsprojekt görs utifrån spetskompetens. Den preliminära utvärderingen visade emellertid att vissa länder är underrepresenterade när det gäller överföringarna av stöd. Detta beror främst på att dessa medlemsstater inte har en underliggande forskningsinfrastruktur som gör att de kan uppfylla kraven på spetskompetens. Synergieffekterna mellan sjunde ramprogrammet och struktur- och sammanhållningsfonderna måste därför ses över, vilket i sin tur kan främja utvecklingen av infrastruktur som släpar efter. På så sätt kan alla medlemsstater konkurrera på lika villkor i bedömningarna av spetskompetens.

 
  
MPphoto
 
 

  Filiz Hakaeva Hyusmenova (ALDE), skriftlig. (BG) Sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration är ett viktigt verktyg för att uppnå Europa 2020-strategins mål. EU:s ledarroll när det gäller teknisk utveckling och unionens framtida konkurrensförmåga är också starkt beroende av vetenskaplig forskning. I det här sammanhanget behövs en starkare inriktning på stöd till programmet, en starkare koppling till företagens behov och bättre samordning med EU:s övriga finansiella instrument och med strukturfonderna.

Andra viktiga faktorer som bidrar till att programmet blir en framgång är att se till att så många intressenter som möjligt får information om de möjligheter som erbjuds och att förenkla ansökningsförfarandena, som för närvarande är alltför komplicerade. Låt mig än en gång lyfta fram vikten av att sprida resultaten av framgångsrika projekt så att fler företag får tillgång till och eventuellt kan dra nytta av dem.

Vetenskap är inte ett mål i sig, utan ska gynna ekonomin och samhället. Kopplingarna mellan enskilda program måste stärkas så att det finns en konsekvens i genomförandet av forsknings- och demonstrationsprojekt, liksom projekt för marknadstester och marknadsintroduktion. Det skulle göra det möjligt för oss att uppnå ökad effektivitet och ett högre europeiskt mervärde när det gäller stödet från sjunde ramprogrammet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacek Olgierd Kurski (ECR), skriftlig. (PL) Ett bestående problem i alla betänkanden om innovation är att det saknas en tydlig och konkret ram för EU-investeringar i FoU. Detta problem märks även i Audybetänkandet, som dessutom tar upp ett annat olöst problem, nämligen obalansen i fördelningen av EU-stödet. Föredraganden nämner knappt bristen på jämlikhet mellan Västeuropa och de nya medlemsstaterna när det gäller mottagande av stöd. Bristerna på det här området märks bl.a. i utnyttjandet av finansieringsinstrumentet för riskdelning. Projekt som delfinansieras via detta instrument har genomförts i bara 18 av 27 medlemsstater. De största stödmottagarna är dessutom sökande från de s.k. gamla medlemsstaterna: Tyskland (23,1 procent av dem som fick stöd), Spanien (19,1 procent), Storbritannien (9,9 procent) och Nederländerna (8,3 procent). I dag finansieras omkring en tredjedel av forskningen genom detta instrument. Jag anser att denna proportion borde bli större, och att företagarens eget bidrag inte ska överstiga 10-15 procent av det belopp som krävs (för närvarande är siffran 15-25 procent av det belopp som anslagits för forskning). Vi bör hålla i åtanke att det är en av EU:s viktigaste uppgifter att få bort sociala och geografiska obalanser genom att fördela nyttan av innovation över hela EU. Detta mål kan inte uppnås om vi ekonomiskt försummar de nya medlemsstaterna och därmed uppmuntrar en enkelriktad ”begåvningsflykt”.

 
  
MPphoto
 
 

  Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig.(PL) Jag välkomnar den starkare tendensen mot ökat stöd till forskning i EU. Jag anser samtidigt att det är viktigt att vi förenar våra krafter och utgifter på detta område. Reformer bör genomföras på nationell nivå så snart som möjligt för att skapa centra med ett väl fungerande samarbete och undvika dubbelarbete inom ett och samma projekt. Detta skulle även förbättra utnyttjandet av medlen. EU måste vara medvetet om forskningens betydelse för att skapa konkurrensfördelar i dagens globala värld. Medlemsstaterna bör framför allt reformera sin forskning på säkerhetsområdet, som är ett av de nyckelområden som nämns i betänkandet, för att se till att den optimeras i tider av finanskris.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig.(RO) Sjunde ramprogrammets attraktionskraft inom industrisektorn har inte helt kunnat bevisas. Förutom att det behövs mer finansiering krävs det också bättre samordning mellan EU, medlemsstaterna och regionerna när det gäller forskning, utveckling och innovation.

För det första måste kopplingen mellan sammanhållningsfonderna och ramprogrammet för forskning förbättras. Jag vill framhålla sammanhållningspolitikens betydelse eftersom den har blivit en viktig källa i Europa för stöd till forskning och innovation.

För det andra måste forsknings- och innovationspolitiken skräddarsys till marknadens behov. Man måste se till att det finns en efterfrågan på innovativ teknik på EU-marknaden så att innovationsresultaten kan säljas. Det måste finnas lämpliga finansieringsinstrument för att underlätta en lyckad introduktion av innovativ teknik på EU-marknaden.

Jag vill sist men inte minst nämna att det råder en extrem obalans i EU när det gäller fördelningen av stödet, där resultaten visar att det är de gamla medlemsstaterna som får merparten av de ekonomiska resurserna. Denna situation strider mot målet om territoriell sammanhållning som innebär att medlemsstaterna ska utvecklas på ett balanserat sätt ur ett geografiskt perspektiv, ett mål som även fastställs i Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Pavel Poc (S&D), skriftlig.(CS) Jag välkomnar förslaget om att den forskning som stöds genom sjunde ramprogrammet ska inriktas på att finna lösningar på EU:s problem inom de områden som fastställs i kapitlet om samarbete i sjunde ramprogrammet. Det handlar i första hand om hälso- och sjukvård, inbegripet klinisk och preventiv forskning och medicinsk teknik. Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Europa och eftersom befolkningen blir allt äldre förväntas en av tre män och en av fyra kvinnor vid 75 års ålder personligen ha drabbats av denna sjukdom. Cancerforskningen står på randen till en rad genombrott, i synnerhet när det gäller mer exakta och mindre kostsamma metoder, liksom metoder som är mindre smärtsamma för patienterna, för både preventiva kontroller och faktiska behandlingar. Att stödja cancerforskningen kan rädda människoliv och minska vårdkostnaderna. Jag välkomnar den politiska viljan till stöd för anslag som redan har öronmärkts för cancerforskning inom programmet. Dessa anslag får inte skäras ned på grund av det nuvarande ekonomiska läget i EU. Vi måste tvärtom ge mer. Jag vill betona att om vi kan gå samman för att genomföra ambitiösa projekt som att avskaffa nationella gränser eller bygga rymdstationer, bör vi kunna hitta ett sätt att göra cancer till en sjukdom som ingen behöver frukta. För att åstadkomma detta krävs stöd till och samordning av forskning om behandlingsmetoder och prevention. Kampen mot cancer är en europeisk fråga som bör vara en prioritet för oss, alltifrån stödet i sjunde ramprogrammet till paraplyorganet på EU-nivå.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy