Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Tisdagen den 7 juni 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

6. EHEC-utbrott i EU:s medlemsstater (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om EHEC-utbrottet i EU:s medlemsstater.

 
  
MPphoto
 

  John Dalli, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag vill tacka er alla för att jag får möjlighet att informera er om utvecklingen när det gäller EHEC-utbrottet.

Jag är mycket oroad över den tunga börda med dödsfall och sjukdomar som denna livsmedelsburna epidemi har blivit för den europeiska befolkningen, och jag vill återigen ta tillfället i akt att uttrycka mitt deltagande med de som lider till följd av detta.

I detta sammanhang måste jag påpeka att situationen fortfarande utvecklas. Det finns nu över 1 672 fall med Shigatoxinproducerande Escherichia coli (STEC), och minst 661 personer har fått allvarliga komplikationer. Enligt de senaste uppgifterna har utbrottet orsakat 21 dödsfall i Tyskland och ett i Sverige. Enstaka fall har rapporterats i elva andra medlemsstater. Även Schweiz har rapporterat 15 fall och Förenta staterna fyra. Sjukdomens epicentrum är fortfarande Hamburgområdet i norra Tyskland. De flesta fall som har rapporterats utanför Tyskland har att göra med antingen tyska medborgare på resande fot eller personer som har besökt denna del av Tyskland. Så vad tänker kommissionen göra för att hantera utbrottet?

För det första aktiverade vi omedelbart alla våra nätverk som ansvarar för krishantering. Nätverken har daglig kontakt med varandra och möjliggör ett snabbt informationsutbyte, vilket lägger grund för snabba insatser. Kommissionen håller nästan dagligen möten med era hälsovårds- och livsmedelsmyndigheter för att diskutera utbrottets utveckling, de hälsoåtgärder som vidtas för att förebygga smitta och behandlingen av de drabbade. Systemet för tidig varning och systemet för snabb varning för livsmedel och foder har utgjort en solid grund för informationsutbyte.

För det andra har vi uppmanat Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) att göra en vetenskaplig riskbedömning, som uppdateras regelbundet allteftersom situationen utvecklas. Vi har nu en EU-falldefinition som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa en gemensam metod för att undersöka utbrottet. Patientfrågeformulär för utbrottsundersökningar samlas in och sammanställs av ECDC. ECDC har också, tillsammans med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), tagit fram råd om förebyggande åtgärder för allmänheten. Dessa råd finns nu på alla officiella språk på kommissionens webbsida.

Vi har uppmanat ECDC att omedelbart upprätta en plattform för utbyte av bästa praxis i fråga om behandling, vilket involverar både medlemsstater och branschföretag. EU:s referenslaboratorium för livsmedelssäkerhet i Rom har på rekordtid utvecklat en metod så att det i stället för cirka 6 dagar tar 48 timmar att upptäcka EHEC-bakterien i livsmedel.

Låt mig slutligen betona att allmänhetens iakttagelseförmåga är oerhört viktig. I detta avseende gör kommissionen dagligen uppdateringar, som kommissionen delar med sig av till hälsoskyddskommitténs kommunikatörsnätverk och till livsmedelsmyndigheter. Dessutom uppdaterar kommissionen regelbundet den del av sin webbsida som ägnas åt detta utbrott.

Jag vill med kraft uppmana Europaparlamentets ledamöter att stödja detta vetenskapligt baserade meddelande till allmänheten för att undanröja onödiga farhågor och stärka våra gemensamma insatser. Jag kan försäkra er om att kommissionen, tillsammans med dessa byråer, arbetar mycket hårt med nationella hälsoskydds- och livsmedelsministerier för att hjälpa dem att tygla detta utbrott.

Vi måste därför intensivt fortsätta undersöka smittkällan, och arbetet pågår just nu. Under gårdagens hälsoministermöte uppmanade jag Tyskland att stärka övervakningen, utbrottskontrollerna och åtgärderna för att fastställa orsaken till utbrottet och stoppa smittspridningen. Jag begärde även att man snabbt skulle åtgärda orsakerna till smittan. De tyska myndigheterna gick med på kommissionens förslag att sända experter i epidemiologi om livsmedelsburna sjukdomar till Tyskland från kommissionen, ECDC och Efsa.

Söndagen den 5 juni påbörjade experterna sitt uppdrag med att hjälpa de tyska myndigheterna med den pågående epidemiologin, verifiera resultaten och bidra till de pågående undersökningarna för att fastställa orsaken. Som vi alla vet har de tyska myndigheternas ursprungliga misstanke om att spanska gurkor var orsaken inte bekräftats av några av de testresultat som finns till förfogande.

Söndagen den 5 juni informerade de tyska myndigheterna kommissionen om att de, utifrån de epidemiologiska undersökningarna, tror att böngroddar är den eventuella orsaken till det EHEC-utbrott som främst har drabbat den norra delen av Tyskland. Informationen vidarebefordrades omedelbart till samtliga medlemsstater genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder.

Kommissionen följer all ny utveckling noggrant och kommer att besluta om lämpliga åtgärder när laboratorietester bekräftar epidemiologiska slutsatser. Än så länge har vi inte några resultat.

I detta sammanhang vill jag betona att det är mycket viktigt att de nationella myndigheterna inte har för bråttom och ger information om en eventuell smittkälla som inte har bevisats genom en bakteriologisk analys. Detta sprider obefogad rädsla bland befolkningen i hela Europa och skapar problem för våra livsmedelsproducenter som säljer produkter i och utanför EU.

Samtidigt som sådana intensiva undersökningar pågår måste vi vara försiktiga så att vi inte drar förhastade slutsatser. I detta avseende vill jag ta upp den senaste informationen från Tyskland om att man misstänker att groddar kan vara smittkällan. Här påpekade man att laboratorietester inte har slutförts och att man därför inte ska dra förhastade slutsatser.

Detta visar att det är viktigt att medlemsstaterna utfärdar väl underbyggda och vetenskapligt baserade varningar i systemet för tidig varning för livsmedel och foder och utlösa detta system när medlemsstaterna känner sig säkra när det gäller det vetenskapliga belägget för varningsmeddelandet.

Man måste agera snabbt och bestämt för att bevara den inre marknaden. Om vi lyckas göra detta kan vi dra lärdom av krisen och kontinuerligt förbättra våra system. Jag upprepar: Vårt system fungerar. Vi måste ständigt dra lärdom av saker och ting. Jag anser att detta är vårt ansvar, nämligen att vara flexibel och snabb när det gäller att anpassa våra förfaranden och procedurer för att hantera incidenter av dessa slag.

Samordning och tydlig information och kommunikation förblir det viktigaste för att vi ska kunna vara effektiva i sådana situationer. Vi måste dra lärdom i detta avseende.

Innan jag avslutar vill jag kortfattat ta upp två andra punkter. Den första rör hänvisningar till förbud mot vissa produkter. Jag vill än en gång betona att utbrottet är geografiskt begränsat till ett område kring staden Hamburg, så det finns ingen anledning att i dag vidta sådana åtgärder på EU-nivå. Med tanke på detta och utvecklingen mot ett fastställande av orsaken anser vi att ett förbud mot en viss produkt vore oproportionerligt.

Avslutningsvis är jag också mycket lyhörd för krisens ekonomiska effekter för jordbrukarna, särskilt grönsaksproducenterna. Därför bedriver jag ett nära samarbete med min kollega, kommissionsledamot Cioloş, för att åtgärda lidandet för denna kategori EU-medborgare som också har drabbats hårt av utbrottet. Jordbruksministrarna håller faktiskt ett extra möte i rådet i dag för att behandla EHEC-frågan. När jag har talat klart kommer jag att åka tillbaka till Bryssel för att tillsammans med min kollega, kommissionsledamot Cioloş, närvara vid detta extrainsatta möte i rådet (jordbruk).

Vidare har vi ständig kontakt med tredjeländer, särskilt Ryssland, för att be dem häva sitt förbud, som anses vara oproportionerligt. Kommissionen och medlemsstaterna arbetar hårt för ett gemensamt mål, nämligen att få ett slut på detta utbrott så snart som möjligt. Jag understryker för alla berörda att det i situationer som denna inte handlar om ett lokalt utan om ett europeiskt problem.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Peter Liese , för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka kommissionsledamot Dalli för att främst betona de sjuka. Jag vill göra detsamma. Hundratals människor är allvarligt sjuka. Den medicinska personalen i norra Tyskland anstränger sig verkligen till bristningsgränsen. 22 personer har redan avlidit. I rådet i går sade en företrädare för en annan medlemsstat, Luxemburg, att finansiella medel kan ersättas men inte människoliv. Därför vill jag för det första be om en överenskommelse när det gäller utfärdandet av en varning även om vi inte är 100 procent säkra på var källan finns utan bara har en misstanke om detta, nämligen en överenskommelse om att vi också gör denna information tillgänglig för allmänheten.

Självklart måste vi fortfarande hitta källan. Jag ser att även många människor som arbetar för myndigheterna verkligen arbetar mycket hårt med detta, med stöd från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), och jag vill uppriktigt tacka EU-institutionerna och kommissionsledamot Dalli för att EU också hjälper till att undersöka problemet. Som tysk ledamot av detta parlament kan jag dock inte stå här och säga att allt går bra. Det har uppstått några problem i samband med krishanteringen.

Hamburgs hälsosenator har till exempel informerat allmänheten, vilket var det rätta att göra, även om det inte fanns någon absolut säkerhet i fråga om de spanska gurkorna. EHEC-patogenen fanns på spanska gurkor och den borde inte ha funnits där. Även de spanska ledamöterna måste förstå det. Hon informerade dock allmänheten först, och inte förrän mycket senare, några timmar eller en halv dag senare, informerade hon kommissionen och de spanska myndigheterna. Detta var oacceptabelt. Vi i Tyskland måste i detta avseende också själva fundera på hur vi hade kunnat sköta detta på ett bättre sätt. Vi bör dock alla lyfta fram det faktum att fienden varken är Spanien eller Tyskland utan att det verkliga problemet snarare är den patogen som vi måste få kontroll över och bekämpa.

Min sista kommentar är att vi antog en resolution under det senaste plenarsammanträdet om antibiotikaresistens. Även om denna patogen inte först och främst bör behandlas med antibiotika står vi inför problemet att den är resistent för många vanliga antibiotika. Detta är en gammal fråga som vi nu måste hantera snabbare, för nästa gång kan det vara så att patogenen måste behandlas med antibiotika men att detta inte är möjligt eftersom den är resistent. Vi måste arbeta vidare med detta.

 
  
MPphoto
 

  Linda McAvan, för S&D-gruppen.(EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Du har rätt i att detta är en folkhälsofråga, en mycket allvarlig sådan, och att vi nu bör inrikta oss på att ta hand om de sjuka och fastställa orsaken. Sedan måste vi dock se på saken ur ett långsiktigt perspektiv och komma på hur vi ska förhindra att det händer igen.

För några veckor sedan träffade jag en företrädare för den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten. Hon berättade om problemen med förekomsten av EHEC i frukt och grönsaker i Förenta staterna, och vi diskuterade hur ovanligt detta var i EU. Nu har vi haft detta utbrott, så vi måste ställa oss själva några frågor. Handlar det om våra jordbruksmetoder, som Peter Liese just nämnde? Handlar det om intensivt jordbruk och om intensivodlad frukt och intensivodlade grönsaker? Handlar det om en överdriven användning av antibiotika i djurhållningen? Handlar det om gödselspridningen? Skulle en mer tillförlitlig livsmedelsmärkning ha hjälpt oss att snabbare identifiera smittkällan? Jag noterar att rådet inte är här i dag, men rådet är motståndare till en riktig ursprungslandsmärkning av våra livsmedel. Jag hoppas att rådet kommer att lyssna på debatten framöver.

Vi måste alltså göra grundliga undersökningar på längre sikt och dra lärdom och integrera denna i vår politik. Alltför ofta hör vi kommissionen och många andra i parlamentet tala om överreglering, men precis som när det gäller bankerna börjar jag undra om vi inte tenderar att prioritera marknadens och försörjningskedjornas behov framför konsumenternas behov och behovet av ett skydd för allmänheten. Att saker och ting blir som vanligt kommer inte att vara bra nog. Det är inte ok att folk i Europa går ut och äter en sallad och sedan dör på kuppen. Vi behöver en politisk ändring för att åtgärda detta.

 
  
MPphoto
 

  Corinne Lepage, för ALDE-gruppen.(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för dina inledande ord om offren och de människor som har blivit sjuka. Våra tankar måste självklart först gå till dem och till jordbrukarna som befinner sig i en mycket svår situation, som vi har full förståelse för.

Jag har tre kommentarer. För det första upprätthåller vi försiktighetsprincipen. Den tillämpades i det här fallet, så vi kan inte klaga, och vi måste självklart ta konsekvenserna av detta. Liksom Peter Liese just påpekade är mänskliga varelser helt klart viktigare än ekonomiska angelägenheter, som man kan ta itu med när som helst. Döden är tyvärr beständig.

För det andra håller jag fullständigt med om vad Linda McAvan just sade om vikten av spårbarhet. Vi diskuterar märkning i dag. Det är absolut nödvändigt att vi har en omfattande märkning och att vi kan spåra produkter för att veta var de kommer från.

När det gäller den fullständigt avgörande fråga som är problemets kärna måste vi för det tredje medge att vi inte vet allting, att det finns brister i våra vetenskapliga kunskaper och att vi faktiskt är helt okunniga ibland. Vi kan inte veta allting. Vi kan inte ifrågasätta de som har fattat besluten och samtidigt anse att vi bör vänta. I det här fallet måste försiktighetsprincipen råda.

 
  
MPphoto
 

  James Nicholson, för ECR-gruppen.(EN) Herr talman! För det första vill jag visa min sympati med de drabbade. Vad beträffar de avlidna är döden oåterkallelig. Vi kan antagligen komma till rätta med den bakomliggande situationen på längre sikt, men det visar hur fel det är att dra förhastade slutsatser i ett mycket tidigt skede. Jag kan förstå ilskan – om sådan finns, vilket jag är säker på – från Spaniens sida och från de som har förlorat sin verksamhet. Vi kan antagligen göra något för att kompensera detta, men döden är oåterkallelig.

Vi måste dra lärdom av detta och se till att vi i framtiden har en solid grund för reaktioner, såsom kommissionsledamoten sade. Vi måste finna en lösning på den nuvarande situationen så fort som möjligt, och på lång sikt måste vi förbättra våra reaktionsmekanismer för situationer av detta slag.

Jag förmodar att det är mycket lätt att vara efterklok och säga vad vi kunde eller borde ha gjort eller vad vi inte gjorde, men nu, tack vare denna efterklokhet, skulle vi kunna införa mekanismer för att se till att detta aldrig händer igen. Kommissionsledamoten har rätt. Vi måste dra lärdom av detta. Man måste alltid dra lärdom av sina misstag. Om vi har begått några misstag, låt oss då åtgärda dessa och se till att det aldrig händer igen.

 
  
MPphoto
 

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Du sade helt riktigt att det har varit alltför många dödsfall och allför många som har insjuknat till följd av EHEC-patogenen. Jag tror att den situation som vi själva befinner oss i också visar att varken Tyskland eller EU är redo för det slags EHEC-spridning som vi för närvarande är med om.

En enkel jämförelse med några andra länder gör det tydligt att vi hade kunnat agera bättre. Jag vill bara än en gång ta upp exemplet med Förenta staterna. Sedan 1980-talet har Förenta staterna gjort mycket på forskningsområdet, det finns en rapporteringsskyldighet och det finns en central kontrollmyndighet för sjukdomar i Atlanta som har omfattande befogenheter att ingripa direkt när sådana epidemier uppstår. I Tyskland har vi däremot två ansvariga förbundsministerier, och dessa ministerier kunde uppenbarligen inte komma överens om vem som skulle ta ansvaret. Vi har också regionala ministerier som vill och måste ta ansvaret, men som helt klart är överbelastade. Vi har kommunikationsproblem mellan laboratorier och politiker. Därmed är det fullständigt oklart när vetenskapen ska ingripa, när åtgärder för förebyggande av sjukdomar ska tillkännages och när politiska åtgärder ska vidtas.

Jag kan förstå varför en minister utfärdar en varning efter att ha fått information om att gurkorna är orsaken, men var finns den riktiga samordningen? Var finns den verkligt beslutsfattande myndigheten? I mina ögon verkar det som – och jag säger detta med stor försiktighet – att åtgärder vidtogs lika förhastat för såväl böngroddar som gurkor. Det finns en viss diskrepans mellan vetenskapliga resultat och politiska åtgärder.

För att återgå till vad vi måste göra måste vi införa en rapporteringsskyldighet i hela EU, fastställa centrala laboratorier och upprätta ett centralt organ inom EU med rätt att fatta beslut vid ett utbrott av en sådan sjukdom. Jag tror att det vore lämpligt att göra detta.

Jag är oerhört tacksam för att Peter Liese tog upp problemet med antibiotika. Även i detta avseende står vi inför problem som vi faktiskt redan känner till. Eftersom vi drar oss för att inlåta oss i en diskussion med vårdsektorn, läkemedelsindustrin och den intensiva djurhållningssektorn – det finns en hel del att ta itu med på detta område – är vi inte heller så konsekventa som vi måste vara när vi hanterar frågan om antibiotikaresistens. EHEC och antibiotikaresistens är båda stora problem.

 
  
MPphoto
 

  Sabine Wils, för GUE/NGL-gruppen.(DE) Herr talman! EHEC-epidemin tydliggör bristerna i systemet för industriell livsmedelsproduktion på EU:s fria inre marknad. När det är viktigare att skapa vinst än att skydda hälsan är det kvaliteten och säkerheten i livsmedlen som blir lidande. Hittills har minst 22 personer dött i Tyskland till följd av EHEC-patogenen och det har varit över 1 500 infektionsfall. Över 600 patienter har fått den farliga diagnosen hemolytiskt uremiskt syndrom, som också kan leda till nervsjukdomar.

Efter mer än två veckors tid är orsaken till denna livshotande epidemi fortfarande oklar. Om vi hade haft en regional livsmedelsproduktion hade det varit lättare att fastställa smittkällan, och effekterna av epidemin hade varit mer begränsade. På grund av de långa transportvägarna och de okända produktionsförhållandena är det mycket svårt att spåra ett livsmedels ursprung. Spårbarheten av livsmedels ursprung är dock något som är mycket viktigt från livsmedelssäkerhetssynpunkt. Konsumenterna har rätt att veta hur deras livsmedel har producerats och var de kommer från.

Den tyska förbundsregeringen misslyckades fullständigt i samband med EHEC-epidemin. I förvirringen mellan regional och federal behörighet slogs krishanteringen ut. Tillsynsmyndigheterna var inte beredda på denna situation.

Vi behöver tänka helt nytt när det gäller jordbrukspolitiken. Våra livsmedel måste vara säkra. Jordbruksproducenterna måste dock också skyddas mot oförutsebara finansiella risker. Politiken för främjande av jordbruk och landsbygdsområden måste hela tiden sträva efter en tydlig decentralisering av livsmedelsproduktionen och marknadsföringsstrukturerna.

 
  
MPphoto
 

  Francisco Sosa Wagner (NI).(ES) Herr talman! Jag vill kortfattat ta upp tre saker om den nuvarande situationen när det gäller gurkor.

Jag är barnbarn till en tysk och jag har starka känslor för detta land, men de tyska myndigheterna har helt klart agerat förhastat och obetänksamt i just detta fall.

En analys av EU-institutionernas åtgärder avslöjar att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och kommissionen agerade på ett svagt och klumpigt sätt. De lyckades inte samordna eller hantera situationen.

För det tredje har de drabbade rätt till snabb ekonomisk ersättning. Under tiden föreslår jag dock att parlamentet ordnar en riktig uppvisning i europeisk gastronomi antingen i Bryssel eller här i Strasbourg där gurkor är huvudtemat.

Vi måste försvara gurkproducenternas förlorade heder – vilket är ett uppskattat uttryck av den tyske författaren Heinrich Böll. EU är det rätta forumet för detta.

 
  
MPphoto
 

  Esther Herranz García (PPE).(ES) Herr talman! Man kan bara uttrycka sin djupa sorg över de 23 dödsoffren: 22 i Tyskland och ett i Sverige. Denna kris är ett tydligt bevis på att EU har en lång väg att gå för att förbättra sitt varningssystem i fråga om livsmedelssäkerhet och sin interna samordning.

De involverade medlemsstaterna har reagerat på ett långsamt, ineffektivt och resultatlöst sätt, och vid det här laget, med 23 dödsfall, känner vi fortfarande inte till roten till problemet.

Kommissionen måste noggrant överväga de problem som kommissionen orsakar genom sina oansvariga handlingar eller sitt bristande agerande i en sådan kris som vi nu upplever. Problemen leder till fall med finansiell kollaps, förstörelse av tidigare stabila jobb, arbetslöshet, hjälplöshet och självfallet en oerhört farlig folkhälsokris. Kommissionen tog hänsyn till oansvariga uttalanden från tyska regionala myndigheter – uttalanden som var fullständigt felaktiga och mycket oansvariga – där man angav spanska gårdars namn och adress. Samtidigt exponerades befolkningen ovetandes för bakterien. I tron att de undvek kontakt med bakterien exponerades befolkningen därmed mer än någonsin för eventuellt skadliga livsmedel.

Vid rådets (jordbruk) möte kl. 14.00 denna eftermiddag bör kommissionen föreslå att man utnyttjar en del av de 2 500 miljoner euro som är över från den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa 2 500 miljoner euro bör användas för att i möjligaste mån avhjälpa den skada som har orsakats. För att möjliggöra detta måste man finna en lämplig rättslig lösning, liksom i de tidigare fallen med galnakosjukan och dioxinskandalen till exempel. En sådan lösning bör också finnas nu.

Kommissionsledamöternas och ministrarnas agerande i Luxemburg i dag måste vara förenligt med deras ansvar.

Dessutom bör de tyska myndigheterna, med tanke på deras hänsynslösa anklagelser, definitivt stödja denna finansiella lösning från första början och använda egna medel för informationskampanjer som syftar till att återskapa konsumenternas förtroende för grönsaksprodukter, vilket nu är skadat.

 
  
MPphoto
 

  Luis Manuel Capoulas Santos (S&D).(PT) Herr talman! Utbrottet av smittan i Tyskland har inneburit att vi befinner oss i en av de svåraste situationerna i mannaminne från folkhälso- och krishanteringssynpunkt. Kommissionen och i synnerhet Tyskland har inte hanterat krisen på bästa möjliga sätt. Vi står inför en enorm mänsklig tragedi där vi har förlorat många människoliv och riskerar att förlora tusentals till. Det är också en kris för konsumenternas förtroende för basvaror, vilket medför ekonomiska och sociala konsekvenser som är svåra att förutse.

Samhället förväntar sig effektiva åtgärder och en snabb insats från medlemsstaternas och unionens myndigheter, vilken belyser orsakerna till krisen. Man måste dock också minimera de förödande konsekvenser som detta har på en annan kategori oskyldiga offer, nämligen frukt- och grönsaksproducenterna, vilket tidigare har nämnts här i dag. Dessa arbetstagare har anklagats på ett förhastat och orättvist sätt och har förlorat inkomst samt sett sin framtid bli allvarligt hotad.

Vidare måste man omedelbart vidta förebyggande åtgärder så att liknande situationer inte uppstår igen. En aspekt av detta är att öka effektiviteten i övervaknings- och kontrollmekanismerna för antibiotika hos djur, liksom jag nämnde under den debatt som vi hade här för mindre än en månad sedan. Ett annat område där åtgärder måste vidtas är utformningen av den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), som vi håller på att reformera. Det är väsentligt att det i framtiden finns incitament som syftar till att garantera kvalitet utifrån hållbara produktionsmetoder, såsom Progressiva alliansen av socialdemokrater i Europaparlamentet har insisterat på.

 
  
MPphoto
 

  Frédérique Ries (ALDE).(FR) Herr talman! Situationen har förvärrats ytterligare: 23 personer har dött och över 2 200 har insjuknat i Europa. Våra tankar går givetvis till dem denna morgon. De tyska myndigheterna har fortfarande inte lyckats med att formellt fastställa orsaken till epidemin. Under tiden är det ingen som rör europeiska grönsaker, och denna hälsokris har självfallet även omvandlats till en social och ekonomisk kris. Grönsakssektorn gör helt rätt i att kräva ersättning och, såsom kommissionsledamoten sade, ska ministrarna och kommissionsledamöterna ha ett möte om detta i eftermiddag i Luxemburg.

Bortsett från vad som redan har sagts om försiktighetsprincipen och nödvändig spårbarhet – den första punkten – är det också en fråga om hur denna allmänna varning, om att det är spanska gurkor som är orsaken, kunde utfärdas utan något som helst eller knappt något bevis. Vilka viktiga lärdomar tänker kommissionen dra från denna allvarliga kris så att vårt varningssystem för livsmedel i större utsträckning än någonsin tidigare utgår från väl underbyggda och vetenskapligt baserade bevis, såsom du själv beskrev det, herr kommissionsledamot?

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR).(PL) Herr talman! Jag vill också uttrycka min sorg över de liv som har gått förlorade och önska alla sjuka ett snart tillfrisknande. Vi har en hel del frågetecken att räta ut. Vi måste fastställa källan och orsaken till utbrottet, men vi måste även fastställa källan och orsaken till den felaktiga information om utbrottet som spred sig i Europa och runt om i världen. Det var felaktig och skadlig information, som har vållat så stor skada. Vi måste mycket noggrant undersöka orsakerna till utbrottet och i synnerhet den industriella djuruppfödningen, där antibiotika används i en oerhört stor utsträckning. Jag håller med de som just har talat om detta. Om antibiotika används i en sådan stor omfattning är det inte förvånande att bakterier uppstår som sedan är resistenta mot antibiotika. Enligt min uppfattning bör detta intensiva jordbruk där antibiotika används begränsas kraftigt i EU, och kanske till och med stoppas, och den skada som har åsamkats bör avhjälpas av de som orsakade den.

 
  
MPphoto
 

  Martin Häusling (Verts/ALE).(DE) Herr talman! EHEC är inte något nytt problem, men det är tydligt att EU fortfarande inte är tillräckligt rustad för en kris som denna. Det tar för lång tid innan tydliga riktlinjer utfärdas. Tre veckor är verkligen för länge.

Vi är alla överens om att konsumentskydd alltid har absolut företräde framför ekonomiska intressen. Det måste dock klargöras vem det är som ska utfärda en varning och när, samt vem som sedan ska ta över ansvaret för varningarna och när kommissionen ska lägga sig i. I Tyskland är det 16 förbundsländer och två ministerier som bär ansvaret, vilket är en alldeles för dålig fördelning för att vara en europeisk kris. EU måste göras delaktigt i detta sammanhang i ett tidigare skede. Jag anser inte att vi har dragit riktig lärdom av 1990-talets kriser. Det är något som vi nu måste åtgärda omedelbart.

När det gäller livsmedel behöver vi öppenhet och tydlig spårbarhet med avseende på tillverkningen. Vi behöver en tydlig ursprungslandsmärkning. Vi behöver dock också en europeisk insatsstyrka för att samordna det vetenskapliga och medicinska arbetet samt upprätta kontrollplaner.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) Herr talman! Med tanke på uppståndelsen kring de motstridiga rapporterna om orsaken till detta utbrott är det viktigt att komma ihåg några saker. För det första vill jag påpeka att de europeiska enheterna för tidig varning och reaktion fortfarande inte har kunnat fastställa den verkliga orsaken till smittspridningen, mer än 15 dagar efter att de första fallen rapporterades och mer än en månad efter att de första smittfallen inträffade. Detta har vållat stor skada, såsom redan har nämnts. För det andra är det viktigt att komma ihåg att detta är ett allvarligt men inte enskilt fall med bristande livsmedelssäkerhet i EU. Jag vill påminna er om den debatt som vi nyligen hade här om dioxinproblemet.

Dessa fall har oundvikligen samband med en gemensam jordbrukspolitik (GJP) som främjar intensiva, exportinriktade produktionsmodeller, i stället för att uppmuntra till lokal produktion och konsumtion, vilket är nödvändigt och skulle kunna säkerställa en mycket effektivare spårbarhet och följaktligen en större livsmedelssäkerhet.

Avslutningsvis är det viktigt att ersätta de europeiska producenterna för den skada som de lider och inte bara de som bor i det geografiska område där smittan har brutit ut. GJP är en gemensam politik, så detta bör göras genom EU-åtgärder snarare än nationella åtgärder, med tanke på de uppenbara orättvisor som detta skulle ge upphov till.

 
  
MPphoto
 

  Nick Griffin (NI).(EN) Herr talman! Först var det gurkor, i går var det böngroddar. I dag är det inte böngroddar. Sanningen är den att experterna helt enkelt inte vet, men att de förstör försörjningsmöjligheter i ländernas ekonomier varje gång som de gör sådana uttalanden. Vad vi vet är att det är något konstigt med detta utbrott. Det finns en onaturlig kombination av stammar och DNA i viruset. Det drabbar andra kategorier människor på ett sätt som normalt inte har samband med EHEC-utbrott. Det har redan drabbat många fler människor och många fler platser än ett normalt utbrott, och till skillnad från normala utbrott har det inte snabbt spårats till en eller två livsmedelsleverantörer.

Med tanke på alla dessa oförklarliga faktorer och det faktum att man tidigare har rapporterat om att flera länder – inklusive Storbritannien, USA, Irak och Israel – experimenterar med genetiskt modifierade EHEC-bakterier som ett biologiskt vapen, bör man inte omedelbart undersöka möjligheten att detta utbrott faktiskt är ett exempel på och kanske ett test inför biologisk terrorism?

 
  
MPphoto
 

  Françoise Grossetête (PPE).(FR) Herr talman! Situationen är allvarlig, till och med mycket allvarlig, för detta EHEC-utbrott är ett fullständigt mysterium. Jag kan föreställa mig rädslan bland de insjuknade, och vi kan inte göra annat än att beklaga de dödsfall som har skett.

På grund av hela denna händelse måste vi inta en mycket strikt hållning mot folkhälsorelaterade problem i EU och inse att det är nödvändigt att arbeta tillsammans med forskare och med läkemedelsindustrin för att hantera en sådan situation på ett effektivt sätt och även ge oss själva medlen att göra detta.

Bakterien kostar liv, alltför många liv. Den kostar även mycket pengar och underminerar på ett farligt sätt konsumenternas förtroende för våra jordbruksprodukter och livsmedelsindustrin, som fortfarande utan tvekan är de säkraste och hårdast kontrollerade i världen.

Efter gurkor, tomater, sallad och böngroddar, vad kommer att bli nästa offer för denna hälsohysteri? Det uppstår allvarliga ekonomiska konsekvenser för jordbrukarna. Faktum är att varningssystemet fungerade mycket bra. Problemet är att kommissionen varken har resurser eller möjlighet att kontrollera att information från en viss medlemsstat stämmer eller inte.

Bakterier cirkulerar snabbare i dag än vad de gjorde förr i tiden. Vi måste dra lärdom av hur denna hälsokris har hanterats från kommunikationssynpunkt. Man kommer utan tvekan att behöva göra ytterligare kontroller innan man kan godta en nationell eller regional hälsovårdsmyndighets slutsatser.

Avslutningsvis motiverar denna kris fullkomligen en grundläggande förbättring av livsmedels spårbarhet. Kravet att ange ursprungsland eller härkomstort gäller tyvärr bara i ett begränsat antal fall. Det bör även omfatta ett stort antal livsmedel. Detta skulle göra det möjligt att vid en hälsokris fastställa smittkällorna och snabbare varna de berörda konsumenterna.

 
  
MPphoto
 

  Jo Leinen (S&D).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jordbrukare kan få ersättning, men man kan inte få tillbaka ett människoliv. Vår sympati går givetvis till alla de som har avlidit eller som ligger i en sjukhussäng. Situationen är dramatisk och även oacceptabel. Det är oacceptabelt att vi tre veckor efter utbrottet av denna kris fortfarande inte vet exakt var den patogen som orsakade krisen kommer från. Det borde verkligen inte hända i Europa.

Det finns fortfarande flera lärdomar som vi måste dra av detta. För det första måste vi leta efter källan och undersöka om otillbörliga metoder fortfarande tillämpas inom livsmedelsindustrin och i livsmedelsförsörjningskedjan. Vi har en 20 år gammal lagstiftning, och reglerna och uppförandekoderna i EU är mycket hårda men det är tydligt att vi fortfarande är sårbara när det gäller livsmedel. Det verkar fortfarande finnas fel och brister, och vi måste återigen dra lärdom av detta.

Jag anser även att kommunikationen i denna fråga har varit kaotisk. Fakta kommuniceras inte på ett bra eller på rätt sätt. Vi behöver uppenbarligen mer EU. Andra ledamöter här har redan sagt detta. När en regional eller nationell myndighet utfärdar en varning för hela EU kan det inte bli annat än misslyckat. Enligt min uppfattning har Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) gjort ett bra jobb, såvitt jag kan se, men vi behöver en starkare och nutida rapporteringsskyldighet för att fastställa orsakerna och även ett bättre system för att informera allmänheten.

 
  
MPphoto
 

  Antonyia Parvanova (ALDE).(EN) Herr talman! De tyska och de europeiska myndigheterna försöker fortfarande identifiera källan till EHEC-utbrottet. I dag har vi fortfarande inga konkreta bevis för orsaken till spridningen och vi får inte utesluta något scenario, inbegripet en potentiell vårdslöshet eller ett oavsiktligt införande av bakterien i livsmedelskedjan. Hur bakterien faktiskt uppstod är en annan fråga, och forskning och resultat behövs omedelbart. Vidare vill jag dock särskilt kommentera hur tyska och europeiska myndigheter har informerat allmänheten om de nuvarande händelserna och de kända allvarliga konsekvenser som detta har medfört för frukt- och grönsakssektorn, inte bara i Spanien utan även i hela unionen.

Detta är inte första gången som vi har haft problem med livsmedelssäkerheten i Tyskland. Jag föreslår att kommissionen hjälper de tyska myndigheterna att förbättra spårbarheten och kontrollen av de tyska förfarandena, och liknande åtgärder bör vidtas när det gäller andra medlemsstaters förfaranden.

Insyn behövs för att upprätthålla konsumenternas förtroende. All information bör finnas tillgänglig, men den bör inte kommuniceras på ett sådant sätt att den ger upphov till stor oro och rädsla bland konsumenterna när det ännu inte finns några bevis. Låt mig även få betona medias ansvar.

 
  
MPphoto
 

  Marina Yannakoudakis (ECR).(EN) Herr talman! Det kan vara farligt med rykten. Började utbrottet i Tyskland eller i någon annan medlemsstat? Rykten kan vara förstörande och kan till och med hjälpa till att sprida ett utbrott. Det finns fortfarande många obesvarade frågor om utbrottet. Det enda man är säker på är att de flesta medlemsstater har rapporterat fall av bakterien. Hittills har 22 personer avlidit i EU.

Utbrottet visar vikten av gränsöverskridande samarbete på området förebyggande hälsa. Det framhäver även vikten av en EU-byrå, som Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), som övervakar, arbetar med och informerar medlemsstaterna. Vi är relativt lyckligt lottade i Storbritannien eftersom vi bara har haft tre rapporterade fall, men det är i dag. I morgon kan saker och ting ändras och vi måste vara vaksamma. Förutom att hitta orsaken till utbrottet måste vi informera och därmed även skydda allmänheten. ECDC offentliggör nyheter varje dag.

Vi kan kontrollera detta utbrott genom att samarbeta. Om våra medborgare är informerade har de en bättre chans att undvika smitta. Framför allt måste vi agera på ett lugnt och genomtänkt sätt.

 
  
MPphoto
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL).(EL) Herr talman! För andra gången på sex månader står EU inför en livsmedelskris som har orsakat stora hälsoproblem för många människor och som även har lett till dödsfall bland våra medmänniskor. Det är något som inte stämmer.

I januari hade vi dioxinproblemet i Tyskland. Nu har vi bakterieproblemet, även det i Tyskland. Det första fallet tystades ner, även om det hade varit känt i flera månaders tid. När det gäller det andra fallet var det i stället spanska gurkor som man av bekvämlighetsskäl skyllde på.

Detta är ett problem som rör erkännande, spårbarhet och bristande kontroller på EU-nivå. När det gäller det första fallet sade John Dalli till oss, när han talade om dioxiner, att ni borde vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa en skärpt lagstiftning om system för livsmedelskontroll. Dagen efter sade du att detta inte var något problem som hade att göra med erkännande och att det fanns andra problem. Kommissionens hållning kännetecknas av förvirring, mörkläggning och panik och följaktligen sörjer vi liv, de sjuka och konsekvenserna för jordbruksproduktionen.

 
  
MPphoto
 

  Elisabetta Gardini (PPE).(IT) Herr talman! Den situation som vi diskuterar är mycket allvarlig. Jag anser dock att vi i vissa fall fortfarande blandar ihop vitt skilda nivåer.

Förlust av liv kan självklart inte ställas på samma nivå som ekonomiska problem, och det är inte det vi håller på med. Jag vill dessutom betona att vi inte kommer att lösa problemet genom att sätta fingret på orsakerna – som sedan visar sig inte vara orsakerna.

Om någon mördas och en oskyldig person hamnar i fängelse för det ger detta ingen tröst eller rättvisa för det mord som har begåtts. Ändå är det just det som vi gör: I en oerhört allvarlig situation, med en folkhälsokris och där livsmedelssäkerheten hotas, pekar vi ut människor som sedan visar sig vara oskyldiga och därmed skapar vi ännu fler offer.

De spanska odlarna har redan gått ut på gatorna och i dag, om cirka 40 minuter, kommer italienska direktodlare också att demonstrera på gatorna i Milano och provinsen Latina och erbjuda konsumenterna färsk gurka och andra frukter och grönsaker för att visa att dessa är hälsosamma livsmedel som är viktiga för en hälsosam, balanserad kost. Vi vill inte orsaka de tyska konsumenterna dubbel skada genom att beröva dem livsmedel som är absolut nödvändiga för deras kost och hälsa.

Jag vill även framhålla några uppgifter som bör ge särskilt myndigheterna i fråga grund för noga eftertanke när de ger ut viss information som orsakar oro, rädsla och panik. Uppgifter som har erhållits från Eurobarometer och som har samlats in av Coldiretti i Italien visar till exempel att det under en livsmedelskris är så att 43 procent av italienarna undviker de livsmedel som de har hört pratas om under en viss tidsperiod medan 13 procent av dem utesluter dem från sin kost för all framtid. Därför måste vi försöka tänka på vad vi säger och hur vi påverkar människors matvanor.

Jag vill därför fråga kommissionen om det inte finns anledning till att utlösa EU:s nödklausul och gå vidare i diskussionen om ekonomisk ersättning.

 
  
MPphoto
 

  Dagmar Roth-Behrendt (S&D).(DE) Herr talman, herr Dalli! Dina kolleger i generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd har gjort allt rätt. Man kan inte säga detsamma när det gäller de tyska myndigheterna. Det minsta vi kan säga är att det råder kaos på kommunikationsområdet milt uttryckt. Faktum är att Tysklands hälsominister i går ansåg att det var onödigt att åka till rådets (hälsa) möte i Luxemburg där huvudfrågorna på dagordningen var denna allvarliga infektionskris, vilket visar att han inte har någon som helt aning om vad EU faktiskt handlar om och att han är nonchalant, inte inser problemen eller fortfarande är upptagen med interna partipolitiska kriser.

(Applåder)

Dessutom måste jag konstatera – och John Dalli sade det själv – att de tyska myndigheterna tydligen ansåg att de skulle klara sig utan EU:s experter, eftersom de nedlåtande och arrogant ansåg att de inte behövde dem. Det faktum att det tog tre dagar för dessa experter att komma in i Tyskland är dessutom en skandal och något som vi i detta parlament måste kritisera. Samtidigt måste vi dock också säga att det är vårt jobb i EU att varna konsumenterna när det finns ett farligt livsmedel på marknaden.

Jag säger det rakt ut att om det finns farliga bakterier på en gurka eller en sallad som inte är dödlig kan det vara något bra, men för mig räcker det inte att motivera ett ersättningsfall. Gurkor från Spanien och andra länder bar faktiskt på EHEC-bakterien. Det var inte de bakterier som orsakade detta utbrott, men det tar ett tag att ta reda på detta.

För mig är det inte heller det saken gäller. De av er som förstår er på EU och känner till systemet för tidig varning vet också hur systemet för tidig varning fungerar. Ni vet att produkten och även producentens namn måste anges i systemet för tidig varning. Ni kan också enkelt kolla upp detta i lagstiftningen. Den viktiga frågan är i mina ögon vad som kommer att hända i framtiden. I framtiden måste vi fundera på om vi kan fortsätta tillåta denna gödselanvändning. Får det fortfarande finnas oacceptabla produktionsmetoder? Vem i EU övervakar i själva verket vad och när och med vilka resultat dokumenteras detta? Vem har vilken skyldighet i detta avseende?

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  George Lyon (ALDE).(EN) Herr talman! Detta är en riktig kris. 23 personer har avlidit, över 2 000 har drabbats, det råder kaos på grönsaksmarknaderna med bottenlåga priser och man uppskattar att producenterna förlorar 300 miljoner euro varje dag. Relationerna mellan Tyskland och Spanien är minst sagt spända, och ändå har vi, tre veckor in i denna kris, fortfarande ingen aning om var kontamineringskällan har kommit från.

Jag vill att du, kommissionsledamot Dalli, försäkrar här i dag att absolut allt görs för att spåra var källan till detta EHEC-utbrott har kommit från, för vi kan inte inleda processen med att återskapa konsumenternas förtroende innan vi spårar källan. För det andra vill jag att du i detalj redogör för vilka åtgärder du tänker vidta så snart vi har kommit ur denna kris för att stabilisera marknaden och återskapa konsumenternas förtroende.

För det tredje måste du säga vad kommissionen tänker göra för att kompensera de jordbrukare som utan egen förskyllan har sett sina marknader förstöras och inte kan sälja sina produkter. För det fjärde vill jag ha en försäkran från kommissionen om att en öppen, oberoende undersökning kommer att göras för att fastställa fakta om vad som gick fel. Det är bara så snart vi har dessa fakta som vi kan vidta åtgärder för att fylla eventuella luckor i lagstiftningen om livsmedelssäkerhet.

 
  
MPphoto
 

  Elisabeth Köstinger (PPE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Hälsoaspekten av den kris som är en följd av EHEC-bakteriens utbrott är verkligen tragisk. Situationen är allvarlig. Det finns ett omedelbart behov av att skaffa hjälp åt de drabbade och vidta alla möjliga åtgärder för att förhindra en ytterligare spridning av denna smitta. Alla nödvändiga resurser måste ställas till förfogande för våra forskningsinstitut och sjukhus.

Snabba åtgärder har hört till dagordningen sedan patogenen dök upp. Alltifrån den gemensamma, EU-omfattande krishanteringen till den gemensamma språkordningen har dock inte kännetecknats av professionalism. Den patologiska jakten för att lokalisera kontamineringsstället ledde till förhastade skuldanklagelser från samtliga håll och dessa påståenden ledde till dagar med negativa rubriker och en fullständig ovisshet för konsumenternas del.

För de drabbade producenterna gav detta upphov till enorma inkomstförluster vilket hotade deras överlevnad. Regionalproducerade produkter säljer inte heller längre trots att de inte är orsaken till krisen. Bara i Österrike har försäljningen av färska grönsaker minskat med 75 procent. Grönsaksodlare står inför dessa inkomstförluster mitt under skördesäsongen. Den bristande samordningen av den information som konsumenterna har fått under tiden ställer återigen krav på en allmän och sektorsövergripande ursprungsmärkning och en effektiv övervakning av principen om märkning och kontroll vid källan.

Konsumenterna har rätt att veta var produkterna kommer från. Detta gäller även för butikshyllor samt restauranger och cateringverksamhet.

Alla myndigheter måste nu snabbt åtgärda den negativa inställningen till färska grönsaker, ge ny fart åt försäljningen av färska grönsaker och blåsa nytt liv i handeln med tredjeländer. EHEC-situationen har tvingat in de lokala grönsaksodlarna i en helt oväntad existentiell kris utan egen förskyllan. Kommissionen måste ge utrymme för förlustersättning, oavsett om det görs via en europeisk jordbruksfond, den europeiska krisfonden eller försäljningsfrämjande åtgärder.

Peter Liese har helt rätt när han säger att människoliv inte kan ersättas och att varje dödsfall är ett dödsfall för mycket. Emellertid är det även vår absoluta skyldighet att inte lämna våra producenter i sticket när det inte är deras eget fel att de har hamnat i denna situation som är ett verkligt hot mot deras överlevnad.

 
  
MPphoto
 

  Iratxe García Pérez (S&D).(ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi vill alla att den tyska livsmedelskrisen ska upphöra så snart som möjligt. Vi måste minnas offren, och jag hoppas att det kommer att bli möjligt att identifiera källan till smittan så snart de inledande misstagen har åtgärdats, för att alla ska känna sig trygga.

Förutom hälsoaspekten av denna kris måste jag nämna de ekonomiska återverkningarna. Den spanska trädgårdsodlingssektorn har uppskattat att de ödesdigra misstag på kommunikationsområdet som vi nu känner till har lett till ekonomiska förluster på 200 miljoner euro i veckan. Jag vill betona den ansvarsfulla attityd som denna sektor uppvisar och det faktum att den samarbetar fullt ut med myndigheterna i mitt land.

Man kunde spåra ursprunget, men hur mycket tid förlorade man genom att rikta uppmärksamhet på ursprunget och betona jordbruksproduktionen medan andra kontamineringsformer, såsom hanteringen eller distributionen på destinationsstället, avfärdades? Varför upprepade kommissionen den förhastade informationen från Tyskland?

Det har funnits brister i samordningen, och den ensidiga stängningen av gränserna för spanska produkter är ett bevis på att man inte lyckades kontrollera krisen inom EU.

Jag vill uppmana kommissionen att omedelbart frigöra alla nödvändiga mekanismer för att ersätta skadan för den spanska och europeiska sektorn, både finansiellt sett och när det gäller konsumenternas bild. På lång sikt återstår det dock att se vilka andra åtgärder som vidtas i detta avseende.

Ogrundade anklagelser, påhitt, brist på samordning, miljoner i förluster, angrepp mot en sektors heder och trovärdighet – är inte detta skäl nog att fråga vem som tar på sig ansvaret för detta?

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Herr talman! Jag vill tacka John Dalli för hans genomtänkta kommentarer i början av debatten. Det har gjorts några mindre genomtänkta kommentarer i denna kammare på grund av effekten på människors liv och faktiskt dominoeffekten på producenterna och konsumenternas förtroende. Detta är en ytterst allvarlig livsmedelskris, och John Dalli har medgett det. Vi vet att problemet är begränsat till en viss del av EU, men det är inte bara ett problem för Tyskland utan även för EU.

Systemet finns för att man ska finna orsaken och hantera konsekvenserna. Jag är dock rädd för att det finns delar i systemet som inte har införts på rätt sätt, och jag har några frågor som har att göra med timingen. Jag förstår att den tidiga varningen utfärdades den 22 maj 2011 och jag är bekymrad över att EU:s experter inte kom till Tyskland förrän söndagen den 5 juni. Vad är anledningen till denna enorma tidslucka? Jag anser att man måste undersöka detta.

I enlighet med artikel 55 i förordning (EG) nr 178/2002 har vi möjlighet att upprätta en krisenhet. Alla som har talat har sagt att detta är en kris, och John Dalli medger att det är en kris. Det är en kris som förvärras, växer snarare än avtar, och enligt min mening är det nu dags att EU åberopar denna förordning och upprättar en sådan krisenhet.

Det som har varit mest beklämmande är att man faktiskt har pekat ut grönsaker som orsaken till krisen och sedan tagit tillbaka detta. Detta har rubbat konsumenternas förtroende inte bara för färsk frukt och grönsaker utan även för vårt system för livsmedelssäkerhet och kontroll. Jag vet att du nickar instämmande, kommissionsledamot Dalli, och jag välkomnar det men jag anser inte att det nu är rätt tid att upprätta en krisenhet och jag vill att du kommenterar detta i dina avslutande kommentarer.

 
  
MPphoto
 

  Ulrike Rodust (S&D).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag kommer från det område i EU där utbrottet av EHEC-patogenen är som värst. Denna aggressiva bakterie verkar vara omöjlig att stoppa. Mellan mitten av maj och i går vid lunchtid hade 1 733 personer smittats och 23 patienter gått en smärtsam död till mötes. Situationen på sjukhusen är oerhört spänd. Man håller på att få slut på intensivvårdssängar och man har ett trängande behov av blodplasma. Inget slut i sikte. Folket från mina hemtrakter fruktar nu nya fall varje dag.

För mig är det en fråga om mod och ett ansvarstagande för att varna för varje, till och med potentiell bärare av denna bakterie. Olika livsmedel har analyserats, men bakterien har inte påträffats. Min uppfattning om högkvalitativa livsmedel är att de är hälsosamma och att de släpps ut på marknaden under kontroll. Jag förmodar att uppenbara fel har gjorts i detta avseende, och återigen kommer vi på att det finns kryphål. Det är dock oerhört nonchalant att i denna situation påstå att orsaken är känd, utan att ha välgrundad laboratorieforskning som stöd. I all denna förståeliga panik får det inte under några omständigheter bedrivas häxjakt, eftersom detta skulle pressa många hårt arbetande jordbrukare runt om i EU. Det måste därför vara klart för alla att vi i EU behöver visa solidaritet med varandra och vara redo att ge ömsesidigt stöd vid nödsituationer. Med andra ord måste alla medicinska experter sitta ner tillsammans och ekonomiskt stöd måste ges till de som utan egen förskyllan står inför en ekonomisk katastrof.

 
  
MPphoto
 

  Pilar Ayuso (PPE).(ES) Herr talman! För det första vill jag uttrycka mitt deltagande med de anhöriga till de som har avlidit till följd av denna kris.

Att informera allmänheten om hälsorisker är en svår och vansklig uppgift som måste dokumenteras och verifieras fullt ut. Det är inte en fråga om att hitta den skyldige, utan den här gången har stora misstag begåtts, till att börja med de dumdristiga och obetänksamma antagandena av en nytillsatt regionalpolitiker, som gav upphov till social oro och en mycket allvarlig, irreparabel ekonomisk kris.

Inte heller framgår det att kommissionen har hanterat denna kris på ett mycket bra sätt. Jag undrar när det första fallet inträffade och om man uppfyllde kraven i artikel 3 i förordningen om systemet för tidig varning – enligt vilken medlemsstaterna måste rapportera om risken omedelbart och inom 48 timmar – och även i artikel 8 i nämnda förordning – enligt vilken kommissionen måste kontrollera om informationen är fullständig, sanningsenlig och tydlig och har en tillräcklig rättslig grund.

Vad som är säkert är att de allvarliga bristerna i denna förordning har avslöjats och att det är nödvändigt att se över den befintliga rättsliga ramen för att bland annat exakt fastställa de krishanteringsförfaranden som de behöriga myndigheterna använder sig av, att tillskriva fel eller försummelse till förbrytaren i livsmedelskedjan (och spårbarhet används ofta för detta), att förhindra att hälsoskydd döljer handelshinder och genom skiljedom avgöra kompensationsförfaranden i fråga om en negativt påverkad handel och vinstförluster.

Varken gurkor eller sojabönor är orsaken. Liksom Peter Liese har sagt är det patogenen som är orsaken. Orsaken är serotyp O104:H4 av bakterien Escherichia coli, som redan beskrivs överallt i den vetenskapliga litteraturen och har samband med köttprodukter.

I vilket fall måste vi dock låta vetenskapsmännen göra sitt jobb. De behöver undersöka hela spårbarhetssystemet i hela livsmedelskedjan, inklusive hanteringen och distributionen av livsmedel.

 
  
MPphoto
 

  Andrés Perelló Rodríguez (S&D).(ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Inget som vi gör här i EU kommer att återuppväcka de döda, men jag hoppas att det som vi gör kommer att förhindra fler dödsfall och få ett slut på insjuknandet och lidandet bland alla de som inte är på något sätt skyldiga till problemet.

Vi känner visserligen inte till orsakerna, men vi vet några saker som vi måste tillkännage: De har förekommit vårdslöshet i det politiska agerandet och vårdslöshet från den tyska förbundsregeringens sida, som inte kan handla som om Hamburg vore en fri riksstad på en annan kontinent.

Om Angela Merkel och hennes hälsominister hade omsatt den arrogans som de ofta bemöter andra länder med i arbetsamhet och effektivitet skulle några av de saker som hände ha kunnat undvikas. Denna vårdslöshet har inneburit påföljder för ett land, nämligen Spanien, och för dess allra viktigaste sektor, nämligen jordbrukssektorn. Den har ruinerat tusentals människor och små företag och har rubbat förtroendet för ekonomin för en lång tid framöver.

Jag begär att du, herr kommissionsledamot, vänder dig till rådet i dag och begär full ersättning till de drabbade, för vi kan inte begära att de som har avlidit ska väckas till liv igen. Vidare begär jag en översyn av kontrollsystemen. Jag begär att Angela Merkel tar på sig ansvaret, att hon uppvisar mindre arrogans och en större arbetsamhet och att hon får ansvaret för den skada som hon har orsakat. Hon kan inte bortse från det faktum att Hamburg ligger i hennes land. Hon kan inte bortse från sitt ansvar. Hon kan inte ge en federalstat skulden när hon själv bör få ansvaret för den skada som har orsakats.

Lite mer ödmjukhet och lite mindre konservatism samt en lite bättre hantering av saker och ting hade räckt långt för att se till att krisen inte skulle hamna utom hennes kontroll och att Spanien och andra jordbrukare i söder inte behövde utstå de smärtsamma konsekvenserna av detta.

Se över kontrollerna, se över varningssystemen och begär ansvarstagande, för det är just detta vi i Spanien begär av dig, herr kommissionsledamot, av rådet och av Tyskland.

 
  
MPphoto
 

  Esther de Lange (PPE).(NL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för att han är här. Jag skulle dock hellre vilja att han var någon annanstans, på ett plan till Ryssland till exempel, för att på högsta möjliga nivå framlägga att det förbud som Ryssland nu har infört bör dras tillbaka eftersom det är fullständigt överdrivet. Jag tackar kommissionsledamoten för hans vilja att föra en dialog med oss i detta skede. Den dialog som hittills har förts, inklusive på kommissionens initiativ, har dock varit ett skamligt misslyckande. Kommissionen höll en presskonferens dagar efter krisens utbrott. Vid det laget hade dock anden redan varit ute ur flaskan under en lång tid, och vildaste tänkbara historier cirkulerade redan i media. Kommissionen talade om en eventuell källa på nederländska gurkor, även om över 200 tester redan flera dagar tidigare hade visat att så inte var fallet.

Jag håller med om att den tekniska aspekten av historien har fungerat. Tidig varning, övervakning och spårning är alla aspekter som har fungerat. Det finns dock även kommunikationsaspekten av hela frågan, och denna aspekt har fungerat uruselt, framför allt i Tyskland givetvis där det finns så många olika institutioner, myndigheter och till och med en rad ministrar som alla ger olika signaler. Det fanns en jordbruksminister som gjorde en sanslös kommentar om att folk borde sluta äta råa grönsaker överlag, även om hon inte hade något belägg för detta. Jag förmodar att man diskuterar detta med Tyskland, eftersom det behövs en grundläggande undersökning av hur allt kan ha hanterats så pass dåligt.

Jag hoppas också att du inför jordbruksministrarna snart kommer att tala för en nödfond, som finansieras genom det överskott som fortfarande finns i jordbruksbudgeten. Precis som vi gjorde med mejeriprodukter när en djup kris utlöstes i denna sektor behöver vi nu också se till att överskottet används. Bara i mitt hemland lider denna sektor en förlust på inte mindre än 80 miljoner euro i veckan även om källan till utbrottet finns någon annanstans, och resultatet är att sunda företag nu står på ruinens brant. Detta kan inte vara EU:s avsikt. Jag uppfattar det som att du kommer att ta med dig denna tydliga signal från parlamentets sida till rådets (jordbruk) möte.

 
  
MPphoto
 

  Anna Záborská (PPE). (SK) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag välkomnar denna debatt. Vi undersöker problemet ur olika vinklar och vi undersöker smittkällan, patogenens identitet och möjligheten till ett botemedel. Jag väntar nu bara på att se vilket läkemedelsbolag som kommer att träda fram och säga att det har ett botemedel för denna sjukdom och därmed orsaka ännu mer panik.

Enligt min uppfattning finns det störst möjlighet till förbättring i den allmänna medvetenheten. Jag tycker att det är olämpligt och oansvarigt att en dag informera medborgarna om vilka livsmedel som de inte bör köpa eller vilka livsmedel som ser misstänksamma ut.

Det är nödvändigt att informera medborgarna om vad de bör göra i sin vardag, och det bör finnas en kampanj i detta avseende på både EU- och medlemsstatsnivå. Om människor fortsätter följa grundläggande hygienkrav och om de sköter sin personliga hygien samt sköljer och värmebehandlar sina livsmedel kommer detta att räcka för att skydda dem från smittan. Detta är inte någon krävande kampanj, men jag tror att det har förekommit och att det kommer att förekomma epidemier och olika sjukdomar här och att det är varje persons eget tillvägagångssätt som har skyddat dem mest.

Jag tror fullt och fast att en sådan kampanj skulle hjälpa till att förhindra smitta och underlätta för grönsaksodlarna.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) Herr talman! Det är viktigt att vi i dag diskuterar frågan om hotet mot patienter, livsmedelsproducenter och konsumenter till följd av uppkomsten av en farlig bakteriestam, vars källa vi fortfarande inte har kunnat identifiera. Vi påstår att vi har ett bra system för att övervaka livsmedelskvaliteten och upprätthålla höga standarder. Trots detta fortsätter det uppstå svåra situationer som denna. Därför är det nödvändigt att se över och förbättra vårt övervaknings- och tillsynssystem. Vi måste vara redo för ännu farligare situationer. Vi får inte ge ut information om ursprungskällor om den inte är tillförlitlig. Detta försenar sökandet efter källan och orsakar en allvarlig ideell och en enorm ekonomisk skada.

Vi framför vårt deltagande till offrens familjer och de sjuka, men låt oss komma ihåg att ge ersättning till de jordbrukare från flera olika länder som har lidit förluster. Vi talar om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid och om frågor som rör säkerheten inom området för livsmedelstillgång och livsmedelskvalitet. Kanske kommer denna svåra situation att göra oss medvetna om hur viktigt detta fråge- och problemfyllda område är, eftersom det handlar om vad våra medborgare äter och även om hur de mår.

 
  
MPphoto
 

  Josefa Andrés Barea (S&D).(ES) Herr talman! Vi står inför ett folkhälsoproblem – som enligt kommissionsledamoten är en epidemi – och de har letat efter de skyldiga men inte efter orsaken.

Systemet har inte fungerat. Vi har 22 döda, 1 600 sjuka och tre veckor senare har vi fortfarande ingen aning om orsaken. Vi tillämpar försiktighetsprincipen utan vetenskaplig grund – jag upprepar, utan vetenskaplig grund – och ger Spanien skulden.

Spanska gurkor var inte smittade. De var inte smittade! Jag upprepar detta eftersom man har hört några versioner av motsatsen här. För att ni ska kunna inse den effekt som dessa ord har haft vill jag dessutom säga att 300 000 arbetstillfällen kan ha påverkats och att förtroendet rasar.

En epidemi stoppas inte av några gränser. Den stoppas inte av några gränser, herr kommissionsledamot!

Vi kräver ansvar för det som inte har gjorts och för det som vi måste göra omedelbart, för just nu finns det risk för ytterligare smittspridning i Tyskland – som har flest antal drabbade – men man får inte ge Spanien skulden. Vi kräver ersättning.

 
  
MPphoto
 

  Isabelle Durant (Verts/ALE).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Som du sade är problemet inte lokalt, även om det är lokaliserat. Jag vill att du säger detta högre och tydligare, för vi behöver ärligt talat fler verktyg och samordning inom EU i dessa frågor.

Budskapet har varit oerhört luddigt och åtföljts av konsekvenser, inte bara för de spanska producenterna utan andra har också drabbats. Detta gjorde man nyss klart upprepade gånger.

Det är sannerligen svårt att nå en balans mellan tidig varning å ena sidan och insyn å den andra. Försiktighet eller försiktighetsprincipen innebär dock inte att vi ska delge information på måfå och alldeles för snabbt. Man bör därför reda ut saker och ting, och de som är ansvariga för en tidig varning bör också vara de som får betala ersättning. Detta är vad som kommer att diskuteras denna eftermiddag. Detta är vad som är viktigt även om mina tankar, liksom alla andras, utan tvekan går till offren i första hand. Jordbrukarna väntar dock på den ersättning som de förtjänar.

För övrigt är antibiotikaresistens och spårbarhet fortfarande viktiga frågor som vi kommer att behöva undersöka ytterligare.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Herr talman! Med 22 avlidna i EU och över 2 000 intagna för behandling till följd av det pågående EHEC-utbrottet runt om i Europa är det lämpligt att parlamentet uttrycker sitt deltagande med de som har förlorat nära och kära samt förhoppningar om ett snart tillfrisknande till övriga.

Konsumenterna efterfrågar livsmedel som är av god kvalitet och som är säkra och spårbara. Det faktum att källan till utbrottet fortfarande är oviss och att sökandet efter svar ibland har verkat slumpartat innebär att konsumenternas förtroende försämras i snabb takt. Ekonomiskt sett är det jordbrukarna som kommer att lida under tiden som detta pågår – dvs. de jordbrukare vars livsmedel är helt ofarliga.

Vi måste även uppmana till lugn i denna situation. Nationella regeringar har varit snabba med att skuldbelägga en viss part. Förr i tiden led vi i Storbritannien till följd av att liknande panik spreds om våra jordbruksprodukter, och detta spekulativa skyllandet på andra måste få ett slut. Låt mig också säga att parlamentet alltid har bråttom med att införa lagstiftning. Innan parlamentet gör detta måste vi ha gjort en fullständig och noggrann undersökning av fakta.

 
  
MPphoto
 

  Teresa Jiménez-Becerril Barrio (PPE).(ES) Herr talman! Det som är allra viktigast, och som enar oss här i dag, är att ingen får känna sig lika oskyddad som vi, EU:s konsumenter, känner oss för närvarande. Vidare behöver vi tydlighet och ansvarstagande gentemot de drabbade.

Det är mitt ansvar att peka ut de tyska myndigheterna, som felaktigt och förhastat skuldbelade de spanska gurkorna och mer specifikt kooperativen i Malaga och Almeria, som var exemplariska verksamheter och som inte kommer att återhämta sig från dessa anklagelser.

Tusentals arbetslösa familjer undrar varför – och de behöver ett svar – och i synnerhet vill de veta vad framtiden har att erbjuda, inte bara i Andalusien utan inom hela det europeiska jordbruket.

I hopp om att experterna snart kommer att finna en lösning kräver jag därför att kommissionen i sin dialog med rådet uppmanar till omedelbara och moraliska ekonomiska åtgärder för samtliga producenter från Andalusien och hela EU, vilka ser på oss med harm men även med hopp.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Masip Hidalgo (S&D).(ES) Herr talman! I stället för att prioritera undersökning och samarbete på EU-nivå har de tyska myndigheterna förtalat och skadat gurkproducenter och andra. Än så länge har ingen i Tyskland avgått eller erbjudit ersättning för den skada som man har orsakat. Det är Tyskland som har ett allvarligt trovärdighetsproblem. Angela Merkels behandling av de södra länderna är oacceptabel, både på det jordbruksmässiga och på det finansiella planet.

Någon sade att Angela Merkel kan jämföras med Adenauer och Kohl. Det kan hon inte alls, för hon saknar moralisk karaktärsstyrka.

 
  
MPphoto
 

  Bart Staes (Verts/ALE).(NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är tydligt att vi måste dra lärdom av de misstag som har gjorts. Även enligt flera tyska parlamentsledamöter, från såväl regeringsblocket som oppositionen, finns det ett samordningsproblem i Tyskland mellan de två federala ministerierna och de 16 delstaterna.

Det måste finnas ett hårt nationellt övervakningssystem, och man behöver undersöka hur det fungerar både i Tyskland och framför allt i de andra 26 medlemsstaterna. För närvarande pekar vi finger åt Tyskland, men snart är det kanske våra egna medlemsstater vi pekar finger åt. De befintliga europeiska systemen fungerar faktiskt, och Dagmar Roth-Behrendt hade helt rätt i detta. Det finns kanske en brist på samordning. I varje fall fanns det definitivt brist på kommunikation. Det bör följaktligen stå i centrum för vår uppmärksamhet.

Jag vill för det första fråga kommissionsledamoten om han kommer att svara på frågan från bland annat Jo Leinen och Dagmar Roth-Behrendt, nämligen om han kommer att ta fram en verklig europeisk lösning. För det andra undrar jag vad kommissionsledamoten kommer att göra vid rådets (jordbruk) möte och hur han kan ersätta de jordbrukare som har lidit skada.

 
  
MPphoto
 

  Gabriel Mato Adrover (PPE).(ES) Herr talman! Det är just i krissituationer som effektiviteten inom och förtroendet för institutioner åskådliggörs. I det här fallet lämnar dessa saker mycket i övrigt att önska.

Kommissionen sade helt rätt att misstankarna mot spanska gurkor inte har bekräftats. Nej, det som har bekräftats är att misstankarna var ogrundade och att det saknades objektiva uppgifter. Det som har bekräftats är att 23 personer har avlidit och att den spanska trädgårdsodlingssektorn har lidit oerhörd skada.

Det har även bekräftats att kommissionen måste göra såsom den hittills har gjort, nämligen agera beslutsamt i flera olika avseenden: stoppa utbrottet, förhindra att ogrundade misstankar får en gnutta trovärdighet – vilket har lett till allvarliga konsekvenser för en medlemsstat, som i det här fallet är Spanien – genom att vidta de åtgärder som krävs för att åstadkomma detta, omedelbart ersätta den skada som lidits och återskapa bilden av det spanska varumärket som säkra jordbruksprodukter av mycket hög kvalitet.

 
  
MPphoto
 

  Judith A. Merkies (S&D).(NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi befinner oss mitt i en kris, och om sanningen ska fram har vi viktigare saker att göra just nu än att peka finger och utpeka skyldiga. Det enda man bör göra när man befinner sig mitt i en kris är att fatta beslut och lösa krisen innan man gör någonting annat. Allt annat kan diskuteras senare. Det viktigaste är att komma på hur man kan behandla patienterna mot dessa antibiotikaresistenta bakterier och spåra källan till utbrottet. Dessutom behöver vi framför allt ha en bra kommunikation för att gå balansgång när det gäller att hålla patienter, konsumenter och producenter informerade och göra dem alla rättvisa.

Vi kan sedan vända vår uppmärksamhet mot frågorna om hur vår krishantering faktiskt fungerar. Detta kommer säkerligen inte att vara den sista krisen. Vem bär ansvaret? Det är alltför många myndigheter inblandade och någon måste axla ledarrollen. Det är vad dagens konversation med dig och rådet måste handla om. Hur kommer ledarskapssituationen att vara i framtiden, och vem kommer att axla denna roll? Antibiotikaanvändningen är verkligen en nagel i ögat för oss, såväl för människor som för djur. Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna. Sist men inte minst måste man ersätta den skada som man har orsakat. Sammanfattningsvis behövs det tydlighet och drivkraft.

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Herr talman! EHEC är det som man har talat om den senaste veckan. För det första går vårt deltagande givetvis till de drabbade. Med tanke på folkhälsan har myndigheterna en skyldighet att ge folket information. Folkets välbefinnande måste komma i främsta rummet.

I Förenta staterna har de därför ett system för tidig varning. Faktum är att över 2 000 personer har smittats och att mer än 20 personer har dött. Folk måste få veta var denna bakterie finns. Den fanns på spanska gurkor, där den säkerligen inte borde ha varit, eftersom en fekal bakterie absolut inte bör finnas på ett livsmedel.

När det gäller ekonomisk ersättning måste denna betalas av de ansvariga och absolut inte av alla andra. Avslutningsvis konstaterar jag att rådet var frånvarande under hela denna debatt.

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Sonik (PPE).(PL) Herr talman! Tack så mycket för att jag får möjlighet att tala under en så pass viktig debatt. EU:s medborgare behöver effektiva EU-institutioner på många områden, inklusive när det gäller att förhindra spridningen av alla slags sjukdomar i samtliga delar av EU, och detta är förståeligt. Organ som arbetar förebyggande inom området för hälsa och livsmedelssäkerhet bör dock mer än någonting annat stå beredda med lösningar för att förhindra panik. Dessa institutioner bör vara helt fristående från medlemsstaternas förvaltningar och bör även ha rätt att agera med verkställande behörighet i händelse av kris.

Vi lyckades inte förhindra panik den här gången. Detta har lett till förluster som uppgår till miljoner euro, och polska jordbrukare har också drabbats. Grönsakspriserna på den polska marknaden föll med två tredjedelar inom loppet av en vecka. Grönsaksproducenterna ådrar sig dagligen förluster på 2 miljoner zloty. För flera månader sedan slog vi larm om svininfluensan. EU-institutionerna klarade sig inte utan anmärkning då och kunde inte förhindra att paniken spred sig i hela EU. Nu har något liknande hänt.

 
  
MPphoto
 

  Marc Tarabella (S&D).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Solidaritet måste råda. Det är nämligen en av EU:s grundläggande principer, men solidaritet får inte tjäna som ursäkt för att de olika intressenterna ska dra sig undan sitt ansvar.

Det är betänkligt att de tyska myndigheterna inte tog hänsyn till EU från början i en tragedi som har spridit sig över landets gränser. Myndigheterna har inte tagit hänsyn till EU ända sedan slutet av deras första presskonferens, när de felaktigt gav spanska gurkor skulden. Det är betänkligt att man gör ogrundade anklagelser, sprider osäker information och orsakar en sådan förvirring. Det är betänkligt att man har nonchalerat alla principer i fråga om kriskommunikation på det här sättet. På grund av detta har krisen omvandlats till hysteri. Dessa rykten och denna häxjakt, som samma myndigheter underblåser, har orsakat oerhörd skada: De är ett tecken på bristande ansvar. Förtroendet mellan konsumenter och producenter har än en gång brustit.

Låt oss se till att denna tragedi inte också sker helt förgäves utan att vi drar viktig lärdom av det: Vi måste besluta om hur man på bästa sätt inför ett robust gränsöverskridande spårbarhetssystem och inrättar en europeisk kommunikations- och krishanteringsenhet. Om vi inte snabbt drar lärdom av detta misslyckande kommer 23 personer att ha dött förgäves.

 
  
MPphoto
 

  John Dalli, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag vill tacka dig och även alla de ledamöter som har bidragit till denna debatt. Jag kommer inte att ha tid att svara på varje enskild intressant kommentar, men jag kan försäkra er att vi har noterat parlamentets ståndpunkt. Som jag sade kommer jag att närvara vid rådets (jordbruk) möte i dag. I morgon kommer jag att vara i Berlin för att delta i ett samordningsmöte mellan livsmedelssäkerhetssektorn och hälsosektorn, tillsammans med de experter som vi har där.

Jag vill först och främst stoppa sjukhusvistelserna. Det är mitt främsta mål. Jag betonar mobilisering och att påskynda fastställandet av orsaken till utbrottet. Vi upprättade krisenheten den 30 maj 2011, och vi inom kommissionen var fullständigt mobiliserade vid det laget. Kommissionens avdelning för folkhälsa mobiliserade Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), och ECDC har övergått till krisläge för att göra vetenskapliga bedömningar så fort som möjligt.

Kommissionen uppmanade omedelbart ECDC att göra en vetenskaplig bedömning. I de dagliga sammanträdena med medlemsstaternas experter har kommissionen samordnat bedömningsåtgärder: fastställande av gemensamma falldefinitioner, fallrapportering, patientfrågeformulär, åsiktsutbyte i fråga om behandlingar och hygienråd till allmänheten är några av de saker vi har åstadkommit på mycket kort tid.

Vi måste vara mycket försiktiga och ha perspektiv på saker och ting. Det är lättare för oss alla att döma i efterhand och uttala oss snarare än att befinna oss mitt i stormen när en kris uppstår. Vi måste vara försiktiga i våra uttalanden och i vår kritik för samtidigt som vi – liksom jag gör – insisterar på att välgrundade beslut måste fattas får vi inte skrämma de som uppmanas att fatta riskfyllda beslut, ibland i mycket svåra situationer, och som är rädda för att de efteråt kommer att sättas på de anklagades sida och att alla kommer att döma deras beslut. Jag tycker att denna situationshanteringsaspekt är mycket viktig.

Detsamma gäller kontroller av den information som är i omlopp. Vi har ett system i EU som möjliggör snabb kommunikation, och för att vi ska kunna ha snabb kommunikation tillämpar vi subsidiaritetsprincipen – enligt vilken kommunikation bör börja på lägsta möjliga nivå. Vi måste vara försiktiga, för om vi börjar införa lager på lager av kontroller för att verifiera den information som är i omlopp kommer vi i sådana fall att motverka syftet med snabbhet, och i hälsorelaterade fall där det ibland är fråga om liv eller död är snabbhet av största betydelse.

När det gäller information ger vi fortlöpande information allteftersom vi får den. I detta avseende håller vi i kommissionen med om att en samordnad och snabb kommunikation är en mycket viktig del i krishantering. Om ni kommer ihåg upprättade vi ett system mellan 2009 och 2010, till följd av erfarenheten med H1N1, för att samordna kommunikationen på folkhälsoområdet, och EU:s hälsoskyddskommitté har ett nätverk av kommunikatörer. Vi kommer att behöva få regionala aktörer mer effektivt involverade i denna process, såsom Världshälsoorganisationen (WHO). Så sent som i går talade jag i telefon med Margaret Chan, WHO:s generaldirektör, om denna aspekt med att samordna information och säkerställa fullständig samordning innan någon kommunikation äger rum.

Vi kommer att undersöka vad det var som hände och göra mer ingående utredningar och analyser. När vi väl är säkra på att smittan har stoppats kommer vi att inrikta oss på vad som hände inom informationssektorn, med beaktande av utredningsprotokoll och den allmänna samordningen när krisen uppstod, och vi kommer sedan att fundera på om vi behöver fler verktyg och en ökad samordning inom EU. Detta kan tjäna som en del av svaret, men som ni säger kommer det att krävas omfattande diskussioner både här i parlamentet och även på medlemsstatsnivå.

När det gäller ersättningsfrågan kommer denna att diskuteras nu i eftermiddag under rådets (jordbruk) möte, och jag är säker på att min kollega, kommissionsledamot Cioloş, gör sitt yttersta för att fastställa och utveckla sätt för att ersätta våra jordbrukare som har lidit till följd av detta problem.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  János Áder (PPE) , skriftlig. (HU) Den senaste livsmedelsskandalen i Tyskland har återigen riktat vår uppmärksamhet på bristerna när det gäller lämpliga tillsynskontroller. Konsumenternas förtroende för livsmedelsproducenternas arbetsamhet och inte minst tillsynsmyndigheternas professionella verksamhet har rubbats än en gång. I en välfungerande rättssäkerhetsstat har konsumenterna goda skäl att tro att de livsmedel som hamnar på deras bord och som de ger till sina barn är säkra att konsumera. Detta är tyvärr inte första gången som detta förtroende har rubbats. Det räcker att tänka på skandalen med de förgiftade tomaterna i Ungern, men vi kan även nämna januari månads skandal med dioxinkontaminerat griskött i Tyskland. Alla dessa sorgliga händelser gör att vi gång efter gång uppmärksammas om att staten måste stärka tillsynskontrollerna och så kraftfullt som möjligt bekämpa alla brister eller oegentligheter. När allt kommer omkring är det fullkomligen omöjligt att förvänta sig att medborgarna ska göra detta arbete i stället för staten. Vi kan inte tränas till vetenskapsmän på livsmedelsområdet eller installera laboratorium som kan kontrollera maten i våra hem. Den rätta lösningen är i stället att genomföra de hårdaste sanktioner mot de som bryter mot lagstiftningen och inte vara rädda för att till och med stänga ner verksamheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) För det första vill jag uttrycka min solidaritet med de drabbades familjer. I den omedelbara framtiden bör EU och medlemsstaterna koncentrera sina resurser på att finna smittkällan för att få ett slut på utbrottet och de dödsfall som det har orsakat samt för att återställa konsumenternas förtroende för livsmedelskedjan. Annars är det nämligen omöjligt att få ett slut på jordbrukarnas förtvivlan. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och medlemsstaternas hälsoministrar måste arbeta tillsammans för att göra detta. Detta har tagit lång tid på grund av Tysklands katastrofala hantering av krisen. EU får inte glömma bort jordbrukarna i den här situationen. EU måste skapa mekanismer för att snabbt ersätta dem för de omfattande negativa effekterna av krisen, som redan hotar många gårdars överlevnad. Konsumtentskydd har absolut prioritet, men vi måste rätta till våra förfaranden. Det är mycket viktigt att fastställa vem som ska utfärda en varning samt när och hur detta ska göras, för att förhindra ett sådant informationskaos som vi har varit med om. Detta har fått förödande konsekvenser samtidigt som man inte ens har fastställt källan till problemet. Vi behöver också tydliga åtgärder från paneuropeiska organ.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Belet (PPE), skriftlig. (NL) Våra tankar går först och främst till offren för denna epidemi och deras överlevande anhöriga. Denna fruktansvärda situation får inte upprepas. Vi måste snabbt dra lärdom av den för att i framtiden snabbare kunna upptäcka orsaken och ge information om detta på ett mer effektivt och samordnat sätt. Detta område, dvs. kommunikationen och det bristande samrådet mellan medlemsstaterna i detta avseende, har varit ett sorgligt misstag. Man har orsakat en mycket stor ekonomisk skada som hade varit fullt möjlig att undvika om man hade hanterat kommunikationsaspekten med större omsorg under krisen. De aktörer som har drabbats har rätt till ersättning. Därför argumenterar vi för inrättandet av en europeisk nödfond. Fler nationella stödåtgärder är som att sätta ett plåster på en bruten arm och vidare vittnar de knappast om en verklig europeisk solidaritet. Som kommissionsledamot Dalli sade här i morse är detta inte något nationellt problem för Tyskland utan ett europeiskt problem. Låt oss därför hantera det på europeisk nivå. Denna kris är även ett tillfälle att göra det klart för EU:s medborgare att EU inte kommer att svika dem som drabbats av en folkhälsokatastrof av det här slaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) Det har visat sig vara en svår uppgift att hitta orsaken till EHEC-utbrottet. Böngroddar antas ha orsakat smittan och 20 dödsfall i Europa samt ytterligare cirka 300 allvarliga diagnostiserade fall bara i Tyskland. De senaste testresultaten från böngroddsprover har dock varit negativa. Den omedelbara konsekvensen av utbrottet har varit en märkbart minskad frukt- och grönsakskonsumtion i hela Europa. Samtidigt finns det än så länge inga exakta siffror på hur stora förluster som den europeiska frukt- och grönsaksodlingssektorn har lidit till följd av EHEC-krisen. Den ekonomiska skadan för denna sektor kommer säkerligen inte att bli liten. Eftersom jag redan har ingett en parlamentsfråga om detta tar jag tillfället i akt att i denna kammare understryka behovet av att unionen förbinder sig att stödja de europeiska producenterna i denna sektor med lämpliga instrument för denna allvarliga kris. Jag uppmärksammar även kommissionen på att den bör införa åtgärder för att förbättra hållbarheten på frukt och grönsaker och göra fler kontroller av hur dessa är förpackade.

 
  
MPphoto
 
 

  Spyros Danellis (S&D), skriftlig. (EL) I och med att man har talat om livsmedelssäkerheten i EU för andra gången på ett halvår och att dödssiffran är så pass hög, är inte detta en livsmedelsskandal utan en livsmedelskris. Två veckor senare, och vi har haft bråttom med att peka finger och skapat ett trovärdighetsproblem innan vi ens har fastställt orsaken.

Vi har undergrävt producenter som, även om de har skött sitt jobb, har blivit till syndabockar och fortfarande betalar priset för detta i dag. Vi har undergrävt förtroendet hos europeiska och utomeuropeiska konsumenter. Vi har orsakat störningar i våra handelsrelationer och i den interna sammanhållningen. Denna kris ifrågasätter den europeiska jordbruksmodellen och testar hur den inre marknaden fungerar. Det räcker inte längre att säga vem och vad man ska skylla på. Kommissionen bör vidta beständiga avhjälpande åtgärder varav en är spårbarhet, vilket bör vara ett prioriterat mål.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Flera viktiga saker bör tas upp med anledning av den fråga som vi diskuterar, och jag vill här informera om det som medborgarna anser är angeläget.

För det första måste EU:s konsumenter kunna veta vad de äter. Följaktligen är det mycket viktigt att säkerställa att jordbruksprodukterna kan spåras från gård till gaffel på EU-nivå.

För det andra måste vi uppmana Tyskland att göra allt det kan för att lokalisera bakteriens ursprung. I detta avseende välkomnar jag kommissionens beslut att skicka experter till Tyskland. Kommissionen måste dock arbeta bredare och kontrollera om parterna har anslutit sig till alla tillsyns-, analys- och forskningssystem på riktigt sätt, för vi måste förbättra och stärka våra mekanismer för livsmedelsvarning.

För det tredje bör översyner göras i hela EU för att säkerställa att övervakningssystemen är effektiva.

För det fjärde vill jag avslutningsvis säga att vi inte får glömma bort de jordbrukare som har behandlats illa. De har varit felaktigt misstänkta utan att ha gjort någonting! Ännu fler kommer dessutom att lida av det bristande förtroendet bland konsumenterna. EU måste därför enhälligt stödja riktiga kompensationsåtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig.(PL) När det gäller debatten om EHEC-utbrottet i EU:s medlemsstater vill jag uppmärksamma det faktum att man, till följd av EU-medlemsstaters och icke-medlemsstaters beslut, stängde gränserna för att skydda marknaden från ett inflöde av grönsaker från länder där den förmodade smittkällan fanns. Informationen från grönsaksproducenterna är oroande. Återförsäljarna märker inte av något intresse från kundernas sida att köpa gurkor, tomater och andra grönsaker. De ådrar sig enorma ekonomiska förluster eftersom de tvingas kasta hela leveranser eller släppa dem till ett mycket lägre pris än vad de betalade för dem. Producenterna slutar odla grönsaker, vilket innebär att de lägger om produktionen till något annat, och detta innebär i sin tur att arbetstagare sägs upp. Om prognoserna fortsätter vara oroande och om vi inte finner orsaken till smittan kommer företag att tvingas sluta handla på grund av bristande likviditet. Jag anser faktiskt att EU har administrativa instrument som gör att EU kan reagera snabbt i sådana fall, så vi bör fundera på hur man ska förbättra systemet för att det ska bli mer effektivt. Eftersom vi faktiskt har dessa verktyg bör vi finna smittorsaken så snart som möjligt, så att vi inte utsätter grönsaksproducenterna för ytterligare förluster.

 
  
MPphoto
 
 

  Katarína Neveďalová (S&D), skriftlig. (SK) Samhället måste nu så sakteliga vänja sig vid att det kommer att finnas något slags epidemi varje år – först var det fågelinfluensan, sedan svininfluensan och nu bakterien i färska grönsaker.

Denna epidemi kommer också att medföra offer och enorma ekonomiska förluster. Den största skillnaden från tidigare epidemier är enligt min mening att vi fortfarande inte har någon definitivt fastställd orsak till smittan – först var det (spanska) gurkor och nu är det (tyska) böngroddar.

Frågor har också ställts om de misstag som medlemsstaterna har gjort. Med detta menar jag misstagen från Tysklands sida, som vägrade hjälp från kommissionen och försökte lösa krisen på egen hand. De felaktiga anklagelserna orsakade enorma ekonomiska förluster för de spanska jordbrukarna, och inte bara för dem utan antagligen även för hela jordbrukssektorn.

Kommissionen föreslog i går en ersättning på 150 miljoner euro till de grönsaksodlare som har lidit skada till följd av tarminfektionen i Tyskland. Jag anser att det är mycket viktigt att förhandla om ersättning i förhållande till misstagen, som i Spaniens fall. De senaste händelserna visar att den enda skada som uppstod var den ekonomiska förlusten för de europeiska jordbrukarna. Vi får dock inte glömma att det högsta pris som vi betalade för denna epidemi var tjugotalet offer i flera medlemsstater i EU. Det är vår skyldighet att vidta åtgärder så att liknande misstag och utbrott inte upprepas.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Det första som måste förtydligas, eftersom någon kommenterade detta i kammaren, är att jordbrukspolitiken inte är problemet utan snarare lösningen på krisen. EU:s konsumenter har vant sig vid att lita på de livsmedel som finns på butikshyllorna just eftersom EU:s producenter är skyldiga att följa de högsta kvalitetsnormerna i världen. Krisen har dock visat att EU:s system inte är ofelbart och att vi är oerhört sårbara. Nu måste vi faktiskt låta våra tankar främst gå till offren. Det som har hänt är en tragedi. Samtidigt måste vi också fundera på de stödåtgärder som krävs för att förhindra att tusentals arbetstillfällen inom jordbruket går förlorade och framför allt att hela sektorn förstörs.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Den nya livsmedelsskandalen, i och med uppkomsten av en ny, hypergiftig bakterie som redan har orsakat dussintals dödsfall och allvarlig skada för tusentals arbetstagares hälsa, kan läggas till den långa, till synes oändliga listan över livsmedelsskandaler i EU. Detta är faktiskt ett brott som har begåtts av internationella företag, som förgiftar livsmedelskedjan och offrar människoliv och arbetstagarnas hälsa för att öka sina vinster. Den nya livsmedelsepidemin visar att EU varken kan eller vill skydda människoliv eller folkhälsan eftersom EU, i egenskap av en transnationell monopolunion, har lovat att tjäna och skydda avkastning på kapital och inte arbetstagarnas liv. De ogrundade anklagelser som det inte finns någon vetenskaplig grund för och som de tyska myndigheterna har gjort gentemot små och medelstora företag i de södra medlemsstaterna, vilka EU i all hast godtog, vilket därmed orsakade mycket stor skada för jordbrukarna i dessa länder, syftade endast till att mörklägga och dölja den antigräsrotsrelaterade och farliga andan i den gemensamma jordbrukspolitiken, de borgerliga regeringarna och monopolkoncernerna, som inte drar sig det minsta för att ge arbetstagarna mycket giftiga livsmedel som är hälsofarliga, förutsatt att de maximerar sin avkastning på kapital.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathleen Van Brempt (S&D), skriftlig. (NL) Det sätt på vilket man hanterade EHEC-utbrottet i norra Tyskland ger upphov till viktiga frågor. För det första måste vi fundera på orsakerna till utbrottet och de faktorer som har hindrat bekämpningen av detta. Finns det för mycket antibiotika i boskapsfoder? Är det så att jordbrukets överdrivet intensiva natur inte gynnar oss över huvud taget? I vilken utsträckning behöver vi bättre märkning och spårning? Detta är viktiga frågor, särskilt nu när man planerar en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Dessutom har det även blivit tydligt att det finns betydande svagheter i det europeiska krishanteringssystemet för livsmedelsrelaterade kriser. Särskilt med tanke på slaget av denna situation där det utöver förbundsregeringen även finns två behöriga ministerier per region, finns det en alldeles för stor splittring och en alltför stor brist på tydlighet i förhållningssättet och kommunikationen i fråga om krisen. I kriser av detta slag är det av avgörande vikt, för både konsumenter och livsmedelsproducenter, att en europeisk samordningsenhet upprättas så snart som möjligt för att övervaka såväl kommunikationsverksamheten som samordningen av den vetenskapliga undersökningen. På så sätt kommer man att kunna undersöka orsakerna till ett utbrott snabbare och effektivare genom att även utnyttja sakkunskapen bland andra europeiska forskare och laboratorier fullt ut.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy