Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 7 juni 2011 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.05.)

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Framställningar: se protokollet

4. Avtalstexter översända av rådet: se protokollet

5. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet

6. EHEC-utbrott i EU:s medlemsstater (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om EHEC-utbrottet i EU:s medlemsstater.

  John Dalli, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka er alla för att jag får möjlighet att informera er om utvecklingen när det gäller EHEC-utbrottet.

Jag är mycket oroad över den tunga börda med dödsfall och sjukdomar som denna livsmedelsburna epidemi har blivit för den europeiska befolkningen, och jag vill återigen ta tillfället i akt att uttrycka mitt deltagande med de som lider till följd av detta.

I detta sammanhang måste jag påpeka att situationen fortfarande utvecklas. Det finns nu över 1 672 fall med Shigatoxinproducerande Escherichia coli (STEC), och minst 661 personer har fått allvarliga komplikationer. Enligt de senaste uppgifterna har utbrottet orsakat 21 dödsfall i Tyskland och ett i Sverige. Enstaka fall har rapporterats i elva andra medlemsstater. Även Schweiz har rapporterat 15 fall och Förenta staterna fyra. Sjukdomens epicentrum är fortfarande Hamburgområdet i norra Tyskland. De flesta fall som har rapporterats utanför Tyskland har att göra med antingen tyska medborgare på resande fot eller personer som har besökt denna del av Tyskland. Så vad tänker kommissionen göra för att hantera utbrottet?

För det första aktiverade vi omedelbart alla våra nätverk som ansvarar för krishantering. Nätverken har daglig kontakt med varandra och möjliggör ett snabbt informationsutbyte, vilket lägger grund för snabba insatser. Kommissionen håller nästan dagligen möten med era hälsovårds- och livsmedelsmyndigheter för att diskutera utbrottets utveckling, de hälsoåtgärder som vidtas för att förebygga smitta och behandlingen av de drabbade. Systemet för tidig varning och systemet för snabb varning för livsmedel och foder har utgjort en solid grund för informationsutbyte.

För det andra har vi uppmanat Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) att göra en vetenskaplig riskbedömning, som uppdateras regelbundet allteftersom situationen utvecklas. Vi har nu en EU-falldefinition som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa en gemensam metod för att undersöka utbrottet. Patientfrågeformulär för utbrottsundersökningar samlas in och sammanställs av ECDC. ECDC har också, tillsammans med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), tagit fram råd om förebyggande åtgärder för allmänheten. Dessa råd finns nu på alla officiella språk på kommissionens webbsida.

Vi har uppmanat ECDC att omedelbart upprätta en plattform för utbyte av bästa praxis i fråga om behandling, vilket involverar både medlemsstater och branschföretag. EU:s referenslaboratorium för livsmedelssäkerhet i Rom har på rekordtid utvecklat en metod så att det i stället för cirka 6 dagar tar 48 timmar att upptäcka EHEC-bakterien i livsmedel.

Låt mig slutligen betona att allmänhetens iakttagelseförmåga är oerhört viktig. I detta avseende gör kommissionen dagligen uppdateringar, som kommissionen delar med sig av till hälsoskyddskommitténs kommunikatörsnätverk och till livsmedelsmyndigheter. Dessutom uppdaterar kommissionen regelbundet den del av sin webbsida som ägnas åt detta utbrott.

Jag vill med kraft uppmana Europaparlamentets ledamöter att stödja detta vetenskapligt baserade meddelande till allmänheten för att undanröja onödiga farhågor och stärka våra gemensamma insatser. Jag kan försäkra er om att kommissionen, tillsammans med dessa byråer, arbetar mycket hårt med nationella hälsoskydds- och livsmedelsministerier för att hjälpa dem att tygla detta utbrott.

Vi måste därför intensivt fortsätta undersöka smittkällan, och arbetet pågår just nu. Under gårdagens hälsoministermöte uppmanade jag Tyskland att stärka övervakningen, utbrottskontrollerna och åtgärderna för att fastställa orsaken till utbrottet och stoppa smittspridningen. Jag begärde även att man snabbt skulle åtgärda orsakerna till smittan. De tyska myndigheterna gick med på kommissionens förslag att sända experter i epidemiologi om livsmedelsburna sjukdomar till Tyskland från kommissionen, ECDC och Efsa.

Söndagen den 5 juni påbörjade experterna sitt uppdrag med att hjälpa de tyska myndigheterna med den pågående epidemiologin, verifiera resultaten och bidra till de pågående undersökningarna för att fastställa orsaken. Som vi alla vet har de tyska myndigheternas ursprungliga misstanke om att spanska gurkor var orsaken inte bekräftats av några av de testresultat som finns till förfogande.

Söndagen den 5 juni informerade de tyska myndigheterna kommissionen om att de, utifrån de epidemiologiska undersökningarna, tror att böngroddar är den eventuella orsaken till det EHEC-utbrott som främst har drabbat den norra delen av Tyskland. Informationen vidarebefordrades omedelbart till samtliga medlemsstater genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder.

Kommissionen följer all ny utveckling noggrant och kommer att besluta om lämpliga åtgärder när laboratorietester bekräftar epidemiologiska slutsatser. Än så länge har vi inte några resultat.

I detta sammanhang vill jag betona att det är mycket viktigt att de nationella myndigheterna inte har för bråttom och ger information om en eventuell smittkälla som inte har bevisats genom en bakteriologisk analys. Detta sprider obefogad rädsla bland befolkningen i hela Europa och skapar problem för våra livsmedelsproducenter som säljer produkter i och utanför EU.

Samtidigt som sådana intensiva undersökningar pågår måste vi vara försiktiga så att vi inte drar förhastade slutsatser. I detta avseende vill jag ta upp den senaste informationen från Tyskland om att man misstänker att groddar kan vara smittkällan. Här påpekade man att laboratorietester inte har slutförts och att man därför inte ska dra förhastade slutsatser.

Detta visar att det är viktigt att medlemsstaterna utfärdar väl underbyggda och vetenskapligt baserade varningar i systemet för tidig varning för livsmedel och foder och utlösa detta system när medlemsstaterna känner sig säkra när det gäller det vetenskapliga belägget för varningsmeddelandet.

Man måste agera snabbt och bestämt för att bevara den inre marknaden. Om vi lyckas göra detta kan vi dra lärdom av krisen och kontinuerligt förbättra våra system. Jag upprepar: Vårt system fungerar. Vi måste ständigt dra lärdom av saker och ting. Jag anser att detta är vårt ansvar, nämligen att vara flexibel och snabb när det gäller att anpassa våra förfaranden och procedurer för att hantera incidenter av dessa slag.

Samordning och tydlig information och kommunikation förblir det viktigaste för att vi ska kunna vara effektiva i sådana situationer. Vi måste dra lärdom i detta avseende.

Innan jag avslutar vill jag kortfattat ta upp två andra punkter. Den första rör hänvisningar till förbud mot vissa produkter. Jag vill än en gång betona att utbrottet är geografiskt begränsat till ett område kring staden Hamburg, så det finns ingen anledning att i dag vidta sådana åtgärder på EU-nivå. Med tanke på detta och utvecklingen mot ett fastställande av orsaken anser vi att ett förbud mot en viss produkt vore oproportionerligt.

Avslutningsvis är jag också mycket lyhörd för krisens ekonomiska effekter för jordbrukarna, särskilt grönsaksproducenterna. Därför bedriver jag ett nära samarbete med min kollega, kommissionsledamot Cioloş, för att åtgärda lidandet för denna kategori EU-medborgare som också har drabbats hårt av utbrottet. Jordbruksministrarna håller faktiskt ett extra möte i rådet i dag för att behandla EHEC-frågan. När jag har talat klart kommer jag att åka tillbaka till Bryssel för att tillsammans med min kollega, kommissionsledamot Cioloş, närvara vid detta extrainsatta möte i rådet (jordbruk).

Vidare har vi ständig kontakt med tredjeländer, särskilt Ryssland, för att be dem häva sitt förbud, som anses vara oproportionerligt. Kommissionen och medlemsstaterna arbetar hårt för ett gemensamt mål, nämligen att få ett slut på detta utbrott så snart som möjligt. Jag understryker för alla berörda att det i situationer som denna inte handlar om ett lokalt utan om ett europeiskt problem.

(Applåder)

  Peter Liese , för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka kommissionsledamot Dalli för att främst betona de sjuka. Jag vill göra detsamma. Hundratals människor är allvarligt sjuka. Den medicinska personalen i norra Tyskland anstränger sig verkligen till bristningsgränsen. 22 personer har redan avlidit. I rådet i går sade en företrädare för en annan medlemsstat, Luxemburg, att finansiella medel kan ersättas men inte människoliv. Därför vill jag för det första be om en överenskommelse när det gäller utfärdandet av en varning även om vi inte är 100 procent säkra på var källan finns utan bara har en misstanke om detta, nämligen en överenskommelse om att vi också gör denna information tillgänglig för allmänheten.

Självklart måste vi fortfarande hitta källan. Jag ser att även många människor som arbetar för myndigheterna verkligen arbetar mycket hårt med detta, med stöd från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), och jag vill uppriktigt tacka EU-institutionerna och kommissionsledamot Dalli för att EU också hjälper till att undersöka problemet. Som tysk ledamot av detta parlament kan jag dock inte stå här och säga att allt går bra. Det har uppstått några problem i samband med krishanteringen.

Hamburgs hälsosenator har till exempel informerat allmänheten, vilket var det rätta att göra, även om det inte fanns någon absolut säkerhet i fråga om de spanska gurkorna. EHEC-patogenen fanns på spanska gurkor och den borde inte ha funnits där. Även de spanska ledamöterna måste förstå det. Hon informerade dock allmänheten först, och inte förrän mycket senare, några timmar eller en halv dag senare, informerade hon kommissionen och de spanska myndigheterna. Detta var oacceptabelt. Vi i Tyskland måste i detta avseende också själva fundera på hur vi hade kunnat sköta detta på ett bättre sätt. Vi bör dock alla lyfta fram det faktum att fienden varken är Spanien eller Tyskland utan att det verkliga problemet snarare är den patogen som vi måste få kontroll över och bekämpa.

Min sista kommentar är att vi antog en resolution under det senaste plenarsammanträdet om antibiotikaresistens. Även om denna patogen inte först och främst bör behandlas med antibiotika står vi inför problemet att den är resistent för många vanliga antibiotika. Detta är en gammal fråga som vi nu måste hantera snabbare, för nästa gång kan det vara så att patogenen måste behandlas med antibiotika men att detta inte är möjligt eftersom den är resistent. Vi måste arbeta vidare med detta.

  Linda McAvan, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Du har rätt i att detta är en folkhälsofråga, en mycket allvarlig sådan, och att vi nu bör inrikta oss på att ta hand om de sjuka och fastställa orsaken. Sedan måste vi dock se på saken ur ett långsiktigt perspektiv och komma på hur vi ska förhindra att det händer igen.

För några veckor sedan träffade jag en företrädare för den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten. Hon berättade om problemen med förekomsten av EHEC i frukt och grönsaker i Förenta staterna, och vi diskuterade hur ovanligt detta var i EU. Nu har vi haft detta utbrott, så vi måste ställa oss själva några frågor. Handlar det om våra jordbruksmetoder, som Peter Liese just nämnde? Handlar det om intensivt jordbruk och om intensivodlad frukt och intensivodlade grönsaker? Handlar det om en överdriven användning av antibiotika i djurhållningen? Handlar det om gödselspridningen? Skulle en mer tillförlitlig livsmedelsmärkning ha hjälpt oss att snabbare identifiera smittkällan? Jag noterar att rådet inte är här i dag, men rådet är motståndare till en riktig ursprungslandsmärkning av våra livsmedel. Jag hoppas att rådet kommer att lyssna på debatten framöver.

Vi måste alltså göra grundliga undersökningar på längre sikt och dra lärdom och integrera denna i vår politik. Alltför ofta hör vi kommissionen och många andra i parlamentet tala om överreglering, men precis som när det gäller bankerna börjar jag undra om vi inte tenderar att prioritera marknadens och försörjningskedjornas behov framför konsumenternas behov och behovet av ett skydd för allmänheten. Att saker och ting blir som vanligt kommer inte att vara bra nog. Det är inte ok att folk i Europa går ut och äter en sallad och sedan dör på kuppen. Vi behöver en politisk ändring för att åtgärda detta.

  Corinne Lepage, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för dina inledande ord om offren och de människor som har blivit sjuka. Våra tankar måste självklart först gå till dem och till jordbrukarna som befinner sig i en mycket svår situation, som vi har full förståelse för.

Jag har tre kommentarer. För det första upprätthåller vi försiktighetsprincipen. Den tillämpades i det här fallet, så vi kan inte klaga, och vi måste självklart ta konsekvenserna av detta. Liksom Peter Liese just påpekade är mänskliga varelser helt klart viktigare än ekonomiska angelägenheter, som man kan ta itu med när som helst. Döden är tyvärr beständig.

För det andra håller jag fullständigt med om vad Linda McAvan just sade om vikten av spårbarhet. Vi diskuterar märkning i dag. Det är absolut nödvändigt att vi har en omfattande märkning och att vi kan spåra produkter för att veta var de kommer från.

När det gäller den fullständigt avgörande fråga som är problemets kärna måste vi för det tredje medge att vi inte vet allting, att det finns brister i våra vetenskapliga kunskaper och att vi faktiskt är helt okunniga ibland. Vi kan inte veta allting. Vi kan inte ifrågasätta de som har fattat besluten och samtidigt anse att vi bör vänta. I det här fallet måste försiktighetsprincipen råda.

  James Nicholson, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! För det första vill jag visa min sympati med de drabbade. Vad beträffar de avlidna är döden oåterkallelig. Vi kan antagligen komma till rätta med den bakomliggande situationen på längre sikt, men det visar hur fel det är att dra förhastade slutsatser i ett mycket tidigt skede. Jag kan förstå ilskan – om sådan finns, vilket jag är säker på – från Spaniens sida och från de som har förlorat sin verksamhet. Vi kan antagligen göra något för att kompensera detta, men döden är oåterkallelig.

Vi måste dra lärdom av detta och se till att vi i framtiden har en solid grund för reaktioner, såsom kommissionsledamoten sade. Vi måste finna en lösning på den nuvarande situationen så fort som möjligt, och på lång sikt måste vi förbättra våra reaktionsmekanismer för situationer av detta slag.

Jag förmodar att det är mycket lätt att vara efterklok och säga vad vi kunde eller borde ha gjort eller vad vi inte gjorde, men nu, tack vare denna efterklokhet, skulle vi kunna införa mekanismer för att se till att detta aldrig händer igen. Kommissionsledamoten har rätt. Vi måste dra lärdom av detta. Man måste alltid dra lärdom av sina misstag. Om vi har begått några misstag, låt oss då åtgärda dessa och se till att det aldrig händer igen.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Du sade helt riktigt att det har varit alltför många dödsfall och allför många som har insjuknat till följd av EHEC-patogenen. Jag tror att den situation som vi själva befinner oss i också visar att varken Tyskland eller EU är redo för det slags EHEC-spridning som vi för närvarande är med om.

En enkel jämförelse med några andra länder gör det tydligt att vi hade kunnat agera bättre. Jag vill bara än en gång ta upp exemplet med Förenta staterna. Sedan 1980-talet har Förenta staterna gjort mycket på forskningsområdet, det finns en rapporteringsskyldighet och det finns en central kontrollmyndighet för sjukdomar i Atlanta som har omfattande befogenheter att ingripa direkt när sådana epidemier uppstår. I Tyskland har vi däremot två ansvariga förbundsministerier, och dessa ministerier kunde uppenbarligen inte komma överens om vem som skulle ta ansvaret. Vi har också regionala ministerier som vill och måste ta ansvaret, men som helt klart är överbelastade. Vi har kommunikationsproblem mellan laboratorier och politiker. Därmed är det fullständigt oklart när vetenskapen ska ingripa, när åtgärder för förebyggande av sjukdomar ska tillkännages och när politiska åtgärder ska vidtas.

Jag kan förstå varför en minister utfärdar en varning efter att ha fått information om att gurkorna är orsaken, men var finns den riktiga samordningen? Var finns den verkligt beslutsfattande myndigheten? I mina ögon verkar det som – och jag säger detta med stor försiktighet – att åtgärder vidtogs lika förhastat för såväl böngroddar som gurkor. Det finns en viss diskrepans mellan vetenskapliga resultat och politiska åtgärder.

För att återgå till vad vi måste göra måste vi införa en rapporteringsskyldighet i hela EU, fastställa centrala laboratorier och upprätta ett centralt organ inom EU med rätt att fatta beslut vid ett utbrott av en sådan sjukdom. Jag tror att det vore lämpligt att göra detta.

Jag är oerhört tacksam för att Peter Liese tog upp problemet med antibiotika. Även i detta avseende står vi inför problem som vi faktiskt redan känner till. Eftersom vi drar oss för att inlåta oss i en diskussion med vårdsektorn, läkemedelsindustrin och den intensiva djurhållningssektorn – det finns en hel del att ta itu med på detta område – är vi inte heller så konsekventa som vi måste vara när vi hanterar frågan om antibiotikaresistens. EHEC och antibiotikaresistens är båda stora problem.

  Sabine Wils, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! EHEC-epidemin tydliggör bristerna i systemet för industriell livsmedelsproduktion på EU:s fria inre marknad. När det är viktigare att skapa vinst än att skydda hälsan är det kvaliteten och säkerheten i livsmedlen som blir lidande. Hittills har minst 22 personer dött i Tyskland till följd av EHEC-patogenen och det har varit över 1 500 infektionsfall. Över 600 patienter har fått den farliga diagnosen hemolytiskt uremiskt syndrom, som också kan leda till nervsjukdomar.

Efter mer än två veckors tid är orsaken till denna livshotande epidemi fortfarande oklar. Om vi hade haft en regional livsmedelsproduktion hade det varit lättare att fastställa smittkällan, och effekterna av epidemin hade varit mer begränsade. På grund av de långa transportvägarna och de okända produktionsförhållandena är det mycket svårt att spåra ett livsmedels ursprung. Spårbarheten av livsmedels ursprung är dock något som är mycket viktigt från livsmedelssäkerhetssynpunkt. Konsumenterna har rätt att veta hur deras livsmedel har producerats och var de kommer från.

Den tyska förbundsregeringen misslyckades fullständigt i samband med EHEC-epidemin. I förvirringen mellan regional och federal behörighet slogs krishanteringen ut. Tillsynsmyndigheterna var inte beredda på denna situation.

Vi behöver tänka helt nytt när det gäller jordbrukspolitiken. Våra livsmedel måste vara säkra. Jordbruksproducenterna måste dock också skyddas mot oförutsebara finansiella risker. Politiken för främjande av jordbruk och landsbygdsområden måste hela tiden sträva efter en tydlig decentralisering av livsmedelsproduktionen och marknadsföringsstrukturerna.

  Francisco Sosa Wagner (NI). – (ES) Herr talman! Jag vill kortfattat ta upp tre saker om den nuvarande situationen när det gäller gurkor.

Jag är barnbarn till en tysk och jag har starka känslor för detta land, men de tyska myndigheterna har helt klart agerat förhastat och obetänksamt i just detta fall.

En analys av EU-institutionernas åtgärder avslöjar att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och kommissionen agerade på ett svagt och klumpigt sätt. De lyckades inte samordna eller hantera situationen.

För det tredje har de drabbade rätt till snabb ekonomisk ersättning. Under tiden föreslår jag dock att parlamentet ordnar en riktig uppvisning i europeisk gastronomi antingen i Bryssel eller här i Strasbourg där gurkor är huvudtemat.

Vi måste försvara gurkproducenternas förlorade heder – vilket är ett uppskattat uttryck av den tyske författaren Heinrich Böll. EU är det rätta forumet för detta.

  Esther Herranz García (PPE). – (ES) Herr talman! Man kan bara uttrycka sin djupa sorg över de 23 dödsoffren: 22 i Tyskland och ett i Sverige. Denna kris är ett tydligt bevis på att EU har en lång väg att gå för att förbättra sitt varningssystem i fråga om livsmedelssäkerhet och sin interna samordning.

De involverade medlemsstaterna har reagerat på ett långsamt, ineffektivt och resultatlöst sätt, och vid det här laget, med 23 dödsfall, känner vi fortfarande inte till roten till problemet.

Kommissionen måste noggrant överväga de problem som kommissionen orsakar genom sina oansvariga handlingar eller sitt bristande agerande i en sådan kris som vi nu upplever. Problemen leder till fall med finansiell kollaps, förstörelse av tidigare stabila jobb, arbetslöshet, hjälplöshet och självfallet en oerhört farlig folkhälsokris. Kommissionen tog hänsyn till oansvariga uttalanden från tyska regionala myndigheter – uttalanden som var fullständigt felaktiga och mycket oansvariga – där man angav spanska gårdars namn och adress. Samtidigt exponerades befolkningen ovetandes för bakterien. I tron att de undvek kontakt med bakterien exponerades befolkningen därmed mer än någonsin för eventuellt skadliga livsmedel.

Vid rådets (jordbruk) möte kl. 14.00 denna eftermiddag bör kommissionen föreslå att man utnyttjar en del av de 2 500 miljoner euro som är över från den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa 2 500 miljoner euro bör användas för att i möjligaste mån avhjälpa den skada som har orsakats. För att möjliggöra detta måste man finna en lämplig rättslig lösning, liksom i de tidigare fallen med galnakosjukan och dioxinskandalen till exempel. En sådan lösning bör också finnas nu.

Kommissionsledamöternas och ministrarnas agerande i Luxemburg i dag måste vara förenligt med deras ansvar.

Dessutom bör de tyska myndigheterna, med tanke på deras hänsynslösa anklagelser, definitivt stödja denna finansiella lösning från första början och använda egna medel för informationskampanjer som syftar till att återskapa konsumenternas förtroende för grönsaksprodukter, vilket nu är skadat.

  Luis Manuel Capoulas Santos (S&D). – (PT) Herr talman! Utbrottet av smittan i Tyskland har inneburit att vi befinner oss i en av de svåraste situationerna i mannaminne från folkhälso- och krishanteringssynpunkt. Kommissionen och i synnerhet Tyskland har inte hanterat krisen på bästa möjliga sätt. Vi står inför en enorm mänsklig tragedi där vi har förlorat många människoliv och riskerar att förlora tusentals till. Det är också en kris för konsumenternas förtroende för basvaror, vilket medför ekonomiska och sociala konsekvenser som är svåra att förutse.

Samhället förväntar sig effektiva åtgärder och en snabb insats från medlemsstaternas och unionens myndigheter, vilken belyser orsakerna till krisen. Man måste dock också minimera de förödande konsekvenser som detta har på en annan kategori oskyldiga offer, nämligen frukt- och grönsaksproducenterna, vilket tidigare har nämnts här i dag. Dessa arbetstagare har anklagats på ett förhastat och orättvist sätt och har förlorat inkomst samt sett sin framtid bli allvarligt hotad.

Vidare måste man omedelbart vidta förebyggande åtgärder så att liknande situationer inte uppstår igen. En aspekt av detta är att öka effektiviteten i övervaknings- och kontrollmekanismerna för antibiotika hos djur, liksom jag nämnde under den debatt som vi hade här för mindre än en månad sedan. Ett annat område där åtgärder måste vidtas är utformningen av den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), som vi håller på att reformera. Det är väsentligt att det i framtiden finns incitament som syftar till att garantera kvalitet utifrån hållbara produktionsmetoder, såsom Progressiva alliansen av socialdemokrater i Europaparlamentet har insisterat på.

  Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Herr talman! Situationen har förvärrats ytterligare: 23 personer har dött och över 2 200 har insjuknat i Europa. Våra tankar går givetvis till dem denna morgon. De tyska myndigheterna har fortfarande inte lyckats med att formellt fastställa orsaken till epidemin. Under tiden är det ingen som rör europeiska grönsaker, och denna hälsokris har självfallet även omvandlats till en social och ekonomisk kris. Grönsakssektorn gör helt rätt i att kräva ersättning och, såsom kommissionsledamoten sade, ska ministrarna och kommissionsledamöterna ha ett möte om detta i eftermiddag i Luxemburg.

Bortsett från vad som redan har sagts om försiktighetsprincipen och nödvändig spårbarhet – den första punkten – är det också en fråga om hur denna allmänna varning, om att det är spanska gurkor som är orsaken, kunde utfärdas utan något som helst eller knappt något bevis. Vilka viktiga lärdomar tänker kommissionen dra från denna allvarliga kris så att vårt varningssystem för livsmedel i större utsträckning än någonsin tidigare utgår från väl underbyggda och vetenskapligt baserade bevis, såsom du själv beskrev det, herr kommissionsledamot?

  Janusz Wojciechowski (ECR). – (PL) Herr talman! Jag vill också uttrycka min sorg över de liv som har gått förlorade och önska alla sjuka ett snart tillfrisknande. Vi har en hel del frågetecken att räta ut. Vi måste fastställa källan och orsaken till utbrottet, men vi måste även fastställa källan och orsaken till den felaktiga information om utbrottet som spred sig i Europa och runt om i världen. Det var felaktig och skadlig information, som har vållat så stor skada. Vi måste mycket noggrant undersöka orsakerna till utbrottet och i synnerhet den industriella djuruppfödningen, där antibiotika används i en oerhört stor utsträckning. Jag håller med de som just har talat om detta. Om antibiotika används i en sådan stor omfattning är det inte förvånande att bakterier uppstår som sedan är resistenta mot antibiotika. Enligt min uppfattning bör detta intensiva jordbruk där antibiotika används begränsas kraftigt i EU, och kanske till och med stoppas, och den skada som har åsamkats bör avhjälpas av de som orsakade den.

  Martin Häusling (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! EHEC är inte något nytt problem, men det är tydligt att EU fortfarande inte är tillräckligt rustad för en kris som denna. Det tar för lång tid innan tydliga riktlinjer utfärdas. Tre veckor är verkligen för länge.

Vi är alla överens om att konsumentskydd alltid har absolut företräde framför ekonomiska intressen. Det måste dock klargöras vem det är som ska utfärda en varning och när, samt vem som sedan ska ta över ansvaret för varningarna och när kommissionen ska lägga sig i. I Tyskland är det 16 förbundsländer och två ministerier som bär ansvaret, vilket är en alldeles för dålig fördelning för att vara en europeisk kris. EU måste göras delaktigt i detta sammanhang i ett tidigare skede. Jag anser inte att vi har dragit riktig lärdom av 1990-talets kriser. Det är något som vi nu måste åtgärda omedelbart.

När det gäller livsmedel behöver vi öppenhet och tydlig spårbarhet med avseende på tillverkningen. Vi behöver en tydlig ursprungslandsmärkning. Vi behöver dock också en europeisk insatsstyrka för att samordna det vetenskapliga och medicinska arbetet samt upprätta kontrollplaner.

(Applåder)

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Med tanke på uppståndelsen kring de motstridiga rapporterna om orsaken till detta utbrott är det viktigt att komma ihåg några saker. För det första vill jag påpeka att de europeiska enheterna för tidig varning och reaktion fortfarande inte har kunnat fastställa den verkliga orsaken till smittspridningen, mer än 15 dagar efter att de första fallen rapporterades och mer än en månad efter att de första smittfallen inträffade. Detta har vållat stor skada, såsom redan har nämnts. För det andra är det viktigt att komma ihåg att detta är ett allvarligt men inte enskilt fall med bristande livsmedelssäkerhet i EU. Jag vill påminna er om den debatt som vi nyligen hade här om dioxinproblemet.

Dessa fall har oundvikligen samband med en gemensam jordbrukspolitik (GJP) som främjar intensiva, exportinriktade produktionsmodeller, i stället för att uppmuntra till lokal produktion och konsumtion, vilket är nödvändigt och skulle kunna säkerställa en mycket effektivare spårbarhet och följaktligen en större livsmedelssäkerhet.

Avslutningsvis är det viktigt att ersätta de europeiska producenterna för den skada som de lider och inte bara de som bor i det geografiska område där smittan har brutit ut. GJP är en gemensam politik, så detta bör göras genom EU-åtgärder snarare än nationella åtgärder, med tanke på de uppenbara orättvisor som detta skulle ge upphov till.

  Nick Griffin (NI). – (EN) Herr talman! Först var det gurkor, i går var det böngroddar. I dag är det inte böngroddar. Sanningen är den att experterna helt enkelt inte vet, men att de förstör försörjningsmöjligheter i ländernas ekonomier varje gång som de gör sådana uttalanden. Vad vi vet är att det är något konstigt med detta utbrott. Det finns en onaturlig kombination av stammar och DNA i viruset. Det drabbar andra kategorier människor på ett sätt som normalt inte har samband med EHEC-utbrott. Det har redan drabbat många fler människor och många fler platser än ett normalt utbrott, och till skillnad från normala utbrott har det inte snabbt spårats till en eller två livsmedelsleverantörer.

Med tanke på alla dessa oförklarliga faktorer och det faktum att man tidigare har rapporterat om att flera länder – inklusive Storbritannien, USA, Irak och Israel – experimenterar med genetiskt modifierade EHEC-bakterier som ett biologiskt vapen, bör man inte omedelbart undersöka möjligheten att detta utbrott faktiskt är ett exempel på och kanske ett test inför biologisk terrorism?

  Françoise Grossetête (PPE). – (FR) Herr talman! Situationen är allvarlig, till och med mycket allvarlig, för detta EHEC-utbrott är ett fullständigt mysterium. Jag kan föreställa mig rädslan bland de insjuknade, och vi kan inte göra annat än att beklaga de dödsfall som har skett.

På grund av hela denna händelse måste vi inta en mycket strikt hållning mot folkhälsorelaterade problem i EU och inse att det är nödvändigt att arbeta tillsammans med forskare och med läkemedelsindustrin för att hantera en sådan situation på ett effektivt sätt och även ge oss själva medlen att göra detta.

Bakterien kostar liv, alltför många liv. Den kostar även mycket pengar och underminerar på ett farligt sätt konsumenternas förtroende för våra jordbruksprodukter och livsmedelsindustrin, som fortfarande utan tvekan är de säkraste och hårdast kontrollerade i världen.

Efter gurkor, tomater, sallad och böngroddar, vad kommer att bli nästa offer för denna hälsohysteri? Det uppstår allvarliga ekonomiska konsekvenser för jordbrukarna. Faktum är att varningssystemet fungerade mycket bra. Problemet är att kommissionen varken har resurser eller möjlighet att kontrollera att information från en viss medlemsstat stämmer eller inte.

Bakterier cirkulerar snabbare i dag än vad de gjorde förr i tiden. Vi måste dra lärdom av hur denna hälsokris har hanterats från kommunikationssynpunkt. Man kommer utan tvekan att behöva göra ytterligare kontroller innan man kan godta en nationell eller regional hälsovårdsmyndighets slutsatser.

Avslutningsvis motiverar denna kris fullkomligen en grundläggande förbättring av livsmedels spårbarhet. Kravet att ange ursprungsland eller härkomstort gäller tyvärr bara i ett begränsat antal fall. Det bör även omfatta ett stort antal livsmedel. Detta skulle göra det möjligt att vid en hälsokris fastställa smittkällorna och snabbare varna de berörda konsumenterna.

  Jo Leinen (S&D). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jordbrukare kan få ersättning, men man kan inte få tillbaka ett människoliv. Vår sympati går givetvis till alla de som har avlidit eller som ligger i en sjukhussäng. Situationen är dramatisk och även oacceptabel. Det är oacceptabelt att vi tre veckor efter utbrottet av denna kris fortfarande inte vet exakt var den patogen som orsakade krisen kommer från. Det borde verkligen inte hända i Europa.

Det finns fortfarande flera lärdomar som vi måste dra av detta. För det första måste vi leta efter källan och undersöka om otillbörliga metoder fortfarande tillämpas inom livsmedelsindustrin och i livsmedelsförsörjningskedjan. Vi har en 20 år gammal lagstiftning, och reglerna och uppförandekoderna i EU är mycket hårda men det är tydligt att vi fortfarande är sårbara när det gäller livsmedel. Det verkar fortfarande finnas fel och brister, och vi måste återigen dra lärdom av detta.

Jag anser även att kommunikationen i denna fråga har varit kaotisk. Fakta kommuniceras inte på ett bra eller på rätt sätt. Vi behöver uppenbarligen mer EU. Andra ledamöter här har redan sagt detta. När en regional eller nationell myndighet utfärdar en varning för hela EU kan det inte bli annat än misslyckat. Enligt min uppfattning har Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) gjort ett bra jobb, såvitt jag kan se, men vi behöver en starkare och nutida rapporteringsskyldighet för att fastställa orsakerna och även ett bättre system för att informera allmänheten.

  Antonyia Parvanova (ALDE). – (EN) Herr talman! De tyska och de europeiska myndigheterna försöker fortfarande identifiera källan till EHEC-utbrottet. I dag har vi fortfarande inga konkreta bevis för orsaken till spridningen och vi får inte utesluta något scenario, inbegripet en potentiell vårdslöshet eller ett oavsiktligt införande av bakterien i livsmedelskedjan. Hur bakterien faktiskt uppstod är en annan fråga, och forskning och resultat behövs omedelbart. Vidare vill jag dock särskilt kommentera hur tyska och europeiska myndigheter har informerat allmänheten om de nuvarande händelserna och de kända allvarliga konsekvenser som detta har medfört för frukt- och grönsakssektorn, inte bara i Spanien utan även i hela unionen.

Detta är inte första gången som vi har haft problem med livsmedelssäkerheten i Tyskland. Jag föreslår att kommissionen hjälper de tyska myndigheterna att förbättra spårbarheten och kontrollen av de tyska förfarandena, och liknande åtgärder bör vidtas när det gäller andra medlemsstaters förfaranden.

Insyn behövs för att upprätthålla konsumenternas förtroende. All information bör finnas tillgänglig, men den bör inte kommuniceras på ett sådant sätt att den ger upphov till stor oro och rädsla bland konsumenterna när det ännu inte finns några bevis. Låt mig även få betona medias ansvar.

  Marina Yannakoudakis (ECR). – (EN) Herr talman! Det kan vara farligt med rykten. Började utbrottet i Tyskland eller i någon annan medlemsstat? Rykten kan vara förstörande och kan till och med hjälpa till att sprida ett utbrott. Det finns fortfarande många obesvarade frågor om utbrottet. Det enda man är säker på är att de flesta medlemsstater har rapporterat fall av bakterien. Hittills har 22 personer avlidit i EU.

Utbrottet visar vikten av gränsöverskridande samarbete på området förebyggande hälsa. Det framhäver även vikten av en EU-byrå, som Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), som övervakar, arbetar med och informerar medlemsstaterna. Vi är relativt lyckligt lottade i Storbritannien eftersom vi bara har haft tre rapporterade fall, men det är i dag. I morgon kan saker och ting ändras och vi måste vara vaksamma. Förutom att hitta orsaken till utbrottet måste vi informera och därmed även skydda allmänheten. ECDC offentliggör nyheter varje dag.

Vi kan kontrollera detta utbrott genom att samarbeta. Om våra medborgare är informerade har de en bättre chans att undvika smitta. Framför allt måste vi agera på ett lugnt och genomtänkt sätt.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! För andra gången på sex månader står EU inför en livsmedelskris som har orsakat stora hälsoproblem för många människor och som även har lett till dödsfall bland våra medmänniskor. Det är något som inte stämmer.

I januari hade vi dioxinproblemet i Tyskland. Nu har vi bakterieproblemet, även det i Tyskland. Det första fallet tystades ner, även om det hade varit känt i flera månaders tid. När det gäller det andra fallet var det i stället spanska gurkor som man av bekvämlighetsskäl skyllde på.

Detta är ett problem som rör erkännande, spårbarhet och bristande kontroller på EU-nivå. När det gäller det första fallet sade John Dalli till oss, när han talade om dioxiner, att ni borde vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa en skärpt lagstiftning om system för livsmedelskontroll. Dagen efter sade du att detta inte var något problem som hade att göra med erkännande och att det fanns andra problem. Kommissionens hållning kännetecknas av förvirring, mörkläggning och panik och följaktligen sörjer vi liv, de sjuka och konsekvenserna för jordbruksproduktionen.

  Elisabetta Gardini (PPE). – (IT) Herr talman! Den situation som vi diskuterar är mycket allvarlig. Jag anser dock att vi i vissa fall fortfarande blandar ihop vitt skilda nivåer.

Förlust av liv kan självklart inte ställas på samma nivå som ekonomiska problem, och det är inte det vi håller på med. Jag vill dessutom betona att vi inte kommer att lösa problemet genom att sätta fingret på orsakerna – som sedan visar sig inte vara orsakerna.

Om någon mördas och en oskyldig person hamnar i fängelse för det ger detta ingen tröst eller rättvisa för det mord som har begåtts. Ändå är det just det som vi gör: I en oerhört allvarlig situation, med en folkhälsokris och där livsmedelssäkerheten hotas, pekar vi ut människor som sedan visar sig vara oskyldiga och därmed skapar vi ännu fler offer.

De spanska odlarna har redan gått ut på gatorna och i dag, om cirka 40 minuter, kommer italienska direktodlare också att demonstrera på gatorna i Milano och provinsen Latina och erbjuda konsumenterna färsk gurka och andra frukter och grönsaker för att visa att dessa är hälsosamma livsmedel som är viktiga för en hälsosam, balanserad kost. Vi vill inte orsaka de tyska konsumenterna dubbel skada genom att beröva dem livsmedel som är absolut nödvändiga för deras kost och hälsa.

Jag vill även framhålla några uppgifter som bör ge särskilt myndigheterna i fråga grund för noga eftertanke när de ger ut viss information som orsakar oro, rädsla och panik. Uppgifter som har erhållits från Eurobarometer och som har samlats in av Coldiretti i Italien visar till exempel att det under en livsmedelskris är så att 43 procent av italienarna undviker de livsmedel som de har hört pratas om under en viss tidsperiod medan 13 procent av dem utesluter dem från sin kost för all framtid. Därför måste vi försöka tänka på vad vi säger och hur vi påverkar människors matvanor.

Jag vill därför fråga kommissionen om det inte finns anledning till att utlösa EU:s nödklausul och gå vidare i diskussionen om ekonomisk ersättning.

  Dagmar Roth-Behrendt (S&D). – (DE) Herr talman, herr Dalli! Dina kolleger i generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd har gjort allt rätt. Man kan inte säga detsamma när det gäller de tyska myndigheterna. Det minsta vi kan säga är att det råder kaos på kommunikationsområdet milt uttryckt. Faktum är att Tysklands hälsominister i går ansåg att det var onödigt att åka till rådets (hälsa) möte i Luxemburg där huvudfrågorna på dagordningen var denna allvarliga infektionskris, vilket visar att han inte har någon som helt aning om vad EU faktiskt handlar om och att han är nonchalant, inte inser problemen eller fortfarande är upptagen med interna partipolitiska kriser.

(Applåder)

Dessutom måste jag konstatera – och John Dalli sade det själv – att de tyska myndigheterna tydligen ansåg att de skulle klara sig utan EU:s experter, eftersom de nedlåtande och arrogant ansåg att de inte behövde dem. Det faktum att det tog tre dagar för dessa experter att komma in i Tyskland är dessutom en skandal och något som vi i detta parlament måste kritisera. Samtidigt måste vi dock också säga att det är vårt jobb i EU att varna konsumenterna när det finns ett farligt livsmedel på marknaden.

Jag säger det rakt ut att om det finns farliga bakterier på en gurka eller en sallad som inte är dödlig kan det vara något bra, men för mig räcker det inte att motivera ett ersättningsfall. Gurkor från Spanien och andra länder bar faktiskt på EHEC-bakterien. Det var inte de bakterier som orsakade detta utbrott, men det tar ett tag att ta reda på detta.

För mig är det inte heller det saken gäller. De av er som förstår er på EU och känner till systemet för tidig varning vet också hur systemet för tidig varning fungerar. Ni vet att produkten och även producentens namn måste anges i systemet för tidig varning. Ni kan också enkelt kolla upp detta i lagstiftningen. Den viktiga frågan är i mina ögon vad som kommer att hända i framtiden. I framtiden måste vi fundera på om vi kan fortsätta tillåta denna gödselanvändning. Får det fortfarande finnas oacceptabla produktionsmetoder? Vem i EU övervakar i själva verket vad och när och med vilka resultat dokumenteras detta? Vem har vilken skyldighet i detta avseende?

(Applåder)

  George Lyon (ALDE). – (EN) Herr talman! Detta är en riktig kris. 23 personer har avlidit, över 2 000 har drabbats, det råder kaos på grönsaksmarknaderna med bottenlåga priser och man uppskattar att producenterna förlorar 300 miljoner euro varje dag. Relationerna mellan Tyskland och Spanien är minst sagt spända, och ändå har vi, tre veckor in i denna kris, fortfarande ingen aning om var kontamineringskällan har kommit från.

Jag vill att du, kommissionsledamot Dalli, försäkrar här i dag att absolut allt görs för att spåra var källan till detta EHEC-utbrott har kommit från, för vi kan inte inleda processen med att återskapa konsumenternas förtroende innan vi spårar källan. För det andra vill jag att du i detalj redogör för vilka åtgärder du tänker vidta så snart vi har kommit ur denna kris för att stabilisera marknaden och återskapa konsumenternas förtroende.

För det tredje måste du säga vad kommissionen tänker göra för att kompensera de jordbrukare som utan egen förskyllan har sett sina marknader förstöras och inte kan sälja sina produkter. För det fjärde vill jag ha en försäkran från kommissionen om att en öppen, oberoende undersökning kommer att göras för att fastställa fakta om vad som gick fel. Det är bara så snart vi har dessa fakta som vi kan vidta åtgärder för att fylla eventuella luckor i lagstiftningen om livsmedelssäkerhet.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Hälsoaspekten av den kris som är en följd av EHEC-bakteriens utbrott är verkligen tragisk. Situationen är allvarlig. Det finns ett omedelbart behov av att skaffa hjälp åt de drabbade och vidta alla möjliga åtgärder för att förhindra en ytterligare spridning av denna smitta. Alla nödvändiga resurser måste ställas till förfogande för våra forskningsinstitut och sjukhus.

Snabba åtgärder har hört till dagordningen sedan patogenen dök upp. Alltifrån den gemensamma, EU-omfattande krishanteringen till den gemensamma språkordningen har dock inte kännetecknats av professionalism. Den patologiska jakten för att lokalisera kontamineringsstället ledde till förhastade skuldanklagelser från samtliga håll och dessa påståenden ledde till dagar med negativa rubriker och en fullständig ovisshet för konsumenternas del.

För de drabbade producenterna gav detta upphov till enorma inkomstförluster vilket hotade deras överlevnad. Regionalproducerade produkter säljer inte heller längre trots att de inte är orsaken till krisen. Bara i Österrike har försäljningen av färska grönsaker minskat med 75 procent. Grönsaksodlare står inför dessa inkomstförluster mitt under skördesäsongen. Den bristande samordningen av den information som konsumenterna har fått under tiden ställer återigen krav på en allmän och sektorsövergripande ursprungsmärkning och en effektiv övervakning av principen om märkning och kontroll vid källan.

Konsumenterna har rätt att veta var produkterna kommer från. Detta gäller även för butikshyllor samt restauranger och cateringverksamhet.

Alla myndigheter måste nu snabbt åtgärda den negativa inställningen till färska grönsaker, ge ny fart åt försäljningen av färska grönsaker och blåsa nytt liv i handeln med tredjeländer. EHEC-situationen har tvingat in de lokala grönsaksodlarna i en helt oväntad existentiell kris utan egen förskyllan. Kommissionen måste ge utrymme för förlustersättning, oavsett om det görs via en europeisk jordbruksfond, den europeiska krisfonden eller försäljningsfrämjande åtgärder.

Peter Liese har helt rätt när han säger att människoliv inte kan ersättas och att varje dödsfall är ett dödsfall för mycket. Emellertid är det även vår absoluta skyldighet att inte lämna våra producenter i sticket när det inte är deras eget fel att de har hamnat i denna situation som är ett verkligt hot mot deras överlevnad.

  Iratxe García Pérez (S&D). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi vill alla att den tyska livsmedelskrisen ska upphöra så snart som möjligt. Vi måste minnas offren, och jag hoppas att det kommer att bli möjligt att identifiera källan till smittan så snart de inledande misstagen har åtgärdats, för att alla ska känna sig trygga.

Förutom hälsoaspekten av denna kris måste jag nämna de ekonomiska återverkningarna. Den spanska trädgårdsodlingssektorn har uppskattat att de ödesdigra misstag på kommunikationsområdet som vi nu känner till har lett till ekonomiska förluster på 200 miljoner euro i veckan. Jag vill betona den ansvarsfulla attityd som denna sektor uppvisar och det faktum att den samarbetar fullt ut med myndigheterna i mitt land.

Man kunde spåra ursprunget, men hur mycket tid förlorade man genom att rikta uppmärksamhet på ursprunget och betona jordbruksproduktionen medan andra kontamineringsformer, såsom hanteringen eller distributionen på destinationsstället, avfärdades? Varför upprepade kommissionen den förhastade informationen från Tyskland?

Det har funnits brister i samordningen, och den ensidiga stängningen av gränserna för spanska produkter är ett bevis på att man inte lyckades kontrollera krisen inom EU.

Jag vill uppmana kommissionen att omedelbart frigöra alla nödvändiga mekanismer för att ersätta skadan för den spanska och europeiska sektorn, både finansiellt sett och när det gäller konsumenternas bild. På lång sikt återstår det dock att se vilka andra åtgärder som vidtas i detta avseende.

Ogrundade anklagelser, påhitt, brist på samordning, miljoner i förluster, angrepp mot en sektors heder och trovärdighet – är inte detta skäl nog att fråga vem som tar på sig ansvaret för detta?

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka John Dalli för hans genomtänkta kommentarer i början av debatten. Det har gjorts några mindre genomtänkta kommentarer i denna kammare på grund av effekten på människors liv och faktiskt dominoeffekten på producenterna och konsumenternas förtroende. Detta är en ytterst allvarlig livsmedelskris, och John Dalli har medgett det. Vi vet att problemet är begränsat till en viss del av EU, men det är inte bara ett problem för Tyskland utan även för EU.

Systemet finns för att man ska finna orsaken och hantera konsekvenserna. Jag är dock rädd för att det finns delar i systemet som inte har införts på rätt sätt, och jag har några frågor som har att göra med timingen. Jag förstår att den tidiga varningen utfärdades den 22 maj 2011 och jag är bekymrad över att EU:s experter inte kom till Tyskland förrän söndagen den 5 juni. Vad är anledningen till denna enorma tidslucka? Jag anser att man måste undersöka detta.

I enlighet med artikel 55 i förordning (EG) nr 178/2002 har vi möjlighet att upprätta en krisenhet. Alla som har talat har sagt att detta är en kris, och John Dalli medger att det är en kris. Det är en kris som förvärras, växer snarare än avtar, och enligt min mening är det nu dags att EU åberopar denna förordning och upprättar en sådan krisenhet.

Det som har varit mest beklämmande är att man faktiskt har pekat ut grönsaker som orsaken till krisen och sedan tagit tillbaka detta. Detta har rubbat konsumenternas förtroende inte bara för färsk frukt och grönsaker utan även för vårt system för livsmedelssäkerhet och kontroll. Jag vet att du nickar instämmande, kommissionsledamot Dalli, och jag välkomnar det men jag anser inte att det nu är rätt tid att upprätta en krisenhet och jag vill att du kommenterar detta i dina avslutande kommentarer.

  Ulrike Rodust (S&D). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag kommer från det område i EU där utbrottet av EHEC-patogenen är som värst. Denna aggressiva bakterie verkar vara omöjlig att stoppa. Mellan mitten av maj och i går vid lunchtid hade 1 733 personer smittats och 23 patienter gått en smärtsam död till mötes. Situationen på sjukhusen är oerhört spänd. Man håller på att få slut på intensivvårdssängar och man har ett trängande behov av blodplasma. Inget slut i sikte. Folket från mina hemtrakter fruktar nu nya fall varje dag.

För mig är det en fråga om mod och ett ansvarstagande för att varna för varje, till och med potentiell bärare av denna bakterie. Olika livsmedel har analyserats, men bakterien har inte påträffats. Min uppfattning om högkvalitativa livsmedel är att de är hälsosamma och att de släpps ut på marknaden under kontroll. Jag förmodar att uppenbara fel har gjorts i detta avseende, och återigen kommer vi på att det finns kryphål. Det är dock oerhört nonchalant att i denna situation påstå att orsaken är känd, utan att ha välgrundad laboratorieforskning som stöd. I all denna förståeliga panik får det inte under några omständigheter bedrivas häxjakt, eftersom detta skulle pressa många hårt arbetande jordbrukare runt om i EU. Det måste därför vara klart för alla att vi i EU behöver visa solidaritet med varandra och vara redo att ge ömsesidigt stöd vid nödsituationer. Med andra ord måste alla medicinska experter sitta ner tillsammans och ekonomiskt stöd måste ges till de som utan egen förskyllan står inför en ekonomisk katastrof.

  Pilar Ayuso (PPE). – (ES) Herr talman! För det första vill jag uttrycka mitt deltagande med de anhöriga till de som har avlidit till följd av denna kris.

Att informera allmänheten om hälsorisker är en svår och vansklig uppgift som måste dokumenteras och verifieras fullt ut. Det är inte en fråga om att hitta den skyldige, utan den här gången har stora misstag begåtts, till att börja med de dumdristiga och obetänksamma antagandena av en nytillsatt regionalpolitiker, som gav upphov till social oro och en mycket allvarlig, irreparabel ekonomisk kris.

Inte heller framgår det att kommissionen har hanterat denna kris på ett mycket bra sätt. Jag undrar när det första fallet inträffade och om man uppfyllde kraven i artikel 3 i förordningen om systemet för tidig varning – enligt vilken medlemsstaterna måste rapportera om risken omedelbart och inom 48 timmar – och även i artikel 8 i nämnda förordning – enligt vilken kommissionen måste kontrollera om informationen är fullständig, sanningsenlig och tydlig och har en tillräcklig rättslig grund.

Vad som är säkert är att de allvarliga bristerna i denna förordning har avslöjats och att det är nödvändigt att se över den befintliga rättsliga ramen för att bland annat exakt fastställa de krishanteringsförfaranden som de behöriga myndigheterna använder sig av, att tillskriva fel eller försummelse till förbrytaren i livsmedelskedjan (och spårbarhet används ofta för detta), att förhindra att hälsoskydd döljer handelshinder och genom skiljedom avgöra kompensationsförfaranden i fråga om en negativt påverkad handel och vinstförluster.

Varken gurkor eller sojabönor är orsaken. Liksom Peter Liese har sagt är det patogenen som är orsaken. Orsaken är serotyp O104:H4 av bakterien Escherichia coli, som redan beskrivs överallt i den vetenskapliga litteraturen och har samband med köttprodukter.

I vilket fall måste vi dock låta vetenskapsmännen göra sitt jobb. De behöver undersöka hela spårbarhetssystemet i hela livsmedelskedjan, inklusive hanteringen och distributionen av livsmedel.

  Andrés Perelló Rodríguez (S&D). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Inget som vi gör här i EU kommer att återuppväcka de döda, men jag hoppas att det som vi gör kommer att förhindra fler dödsfall och få ett slut på insjuknandet och lidandet bland alla de som inte är på något sätt skyldiga till problemet.

Vi känner visserligen inte till orsakerna, men vi vet några saker som vi måste tillkännage: De har förekommit vårdslöshet i det politiska agerandet och vårdslöshet från den tyska förbundsregeringens sida, som inte kan handla som om Hamburg vore en fri riksstad på en annan kontinent.

Om Angela Merkel och hennes hälsominister hade omsatt den arrogans som de ofta bemöter andra länder med i arbetsamhet och effektivitet skulle några av de saker som hände ha kunnat undvikas. Denna vårdslöshet har inneburit påföljder för ett land, nämligen Spanien, och för dess allra viktigaste sektor, nämligen jordbrukssektorn. Den har ruinerat tusentals människor och små företag och har rubbat förtroendet för ekonomin för en lång tid framöver.

Jag begär att du, herr kommissionsledamot, vänder dig till rådet i dag och begär full ersättning till de drabbade, för vi kan inte begära att de som har avlidit ska väckas till liv igen. Vidare begär jag en översyn av kontrollsystemen. Jag begär att Angela Merkel tar på sig ansvaret, att hon uppvisar mindre arrogans och en större arbetsamhet och att hon får ansvaret för den skada som hon har orsakat. Hon kan inte bortse från det faktum att Hamburg ligger i hennes land. Hon kan inte bortse från sitt ansvar. Hon kan inte ge en federalstat skulden när hon själv bör få ansvaret för den skada som har orsakats.

Lite mer ödmjukhet och lite mindre konservatism samt en lite bättre hantering av saker och ting hade räckt långt för att se till att krisen inte skulle hamna utom hennes kontroll och att Spanien och andra jordbrukare i söder inte behövde utstå de smärtsamma konsekvenserna av detta.

Se över kontrollerna, se över varningssystemen och begär ansvarstagande, för det är just detta vi i Spanien begär av dig, herr kommissionsledamot, av rådet och av Tyskland.

  Esther de Lange (PPE). – (NL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för att han är här. Jag skulle dock hellre vilja att han var någon annanstans, på ett plan till Ryssland till exempel, för att på högsta möjliga nivå framlägga att det förbud som Ryssland nu har infört bör dras tillbaka eftersom det är fullständigt överdrivet. Jag tackar kommissionsledamoten för hans vilja att föra en dialog med oss i detta skede. Den dialog som hittills har förts, inklusive på kommissionens initiativ, har dock varit ett skamligt misslyckande. Kommissionen höll en presskonferens dagar efter krisens utbrott. Vid det laget hade dock anden redan varit ute ur flaskan under en lång tid, och vildaste tänkbara historier cirkulerade redan i media. Kommissionen talade om en eventuell källa på nederländska gurkor, även om över 200 tester redan flera dagar tidigare hade visat att så inte var fallet.

Jag håller med om att den tekniska aspekten av historien har fungerat. Tidig varning, övervakning och spårning är alla aspekter som har fungerat. Det finns dock även kommunikationsaspekten av hela frågan, och denna aspekt har fungerat uruselt, framför allt i Tyskland givetvis där det finns så många olika institutioner, myndigheter och till och med en rad ministrar som alla ger olika signaler. Det fanns en jordbruksminister som gjorde en sanslös kommentar om att folk borde sluta äta råa grönsaker överlag, även om hon inte hade något belägg för detta. Jag förmodar att man diskuterar detta med Tyskland, eftersom det behövs en grundläggande undersökning av hur allt kan ha hanterats så pass dåligt.

Jag hoppas också att du inför jordbruksministrarna snart kommer att tala för en nödfond, som finansieras genom det överskott som fortfarande finns i jordbruksbudgeten. Precis som vi gjorde med mejeriprodukter när en djup kris utlöstes i denna sektor behöver vi nu också se till att överskottet används. Bara i mitt hemland lider denna sektor en förlust på inte mindre än 80 miljoner euro i veckan även om källan till utbrottet finns någon annanstans, och resultatet är att sunda företag nu står på ruinens brant. Detta kan inte vara EU:s avsikt. Jag uppfattar det som att du kommer att ta med dig denna tydliga signal från parlamentets sida till rådets (jordbruk) möte.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag välkomnar denna debatt. Vi undersöker problemet ur olika vinklar och vi undersöker smittkällan, patogenens identitet och möjligheten till ett botemedel. Jag väntar nu bara på att se vilket läkemedelsbolag som kommer att träda fram och säga att det har ett botemedel för denna sjukdom och därmed orsaka ännu mer panik.

Enligt min uppfattning finns det störst möjlighet till förbättring i den allmänna medvetenheten. Jag tycker att det är olämpligt och oansvarigt att en dag informera medborgarna om vilka livsmedel som de inte bör köpa eller vilka livsmedel som ser misstänksamma ut.

Det är nödvändigt att informera medborgarna om vad de bör göra i sin vardag, och det bör finnas en kampanj i detta avseende på både EU- och medlemsstatsnivå. Om människor fortsätter följa grundläggande hygienkrav och om de sköter sin personliga hygien samt sköljer och värmebehandlar sina livsmedel kommer detta att räcka för att skydda dem från smittan. Detta är inte någon krävande kampanj, men jag tror att det har förekommit och att det kommer att förekomma epidemier och olika sjukdomar här och att det är varje persons eget tillvägagångssätt som har skyddat dem mest.

Jag tror fullt och fast att en sådan kampanj skulle hjälpa till att förhindra smitta och underlätta för grönsaksodlarna.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Herr talman! Det är viktigt att vi i dag diskuterar frågan om hotet mot patienter, livsmedelsproducenter och konsumenter till följd av uppkomsten av en farlig bakteriestam, vars källa vi fortfarande inte har kunnat identifiera. Vi påstår att vi har ett bra system för att övervaka livsmedelskvaliteten och upprätthålla höga standarder. Trots detta fortsätter det uppstå svåra situationer som denna. Därför är det nödvändigt att se över och förbättra vårt övervaknings- och tillsynssystem. Vi måste vara redo för ännu farligare situationer. Vi får inte ge ut information om ursprungskällor om den inte är tillförlitlig. Detta försenar sökandet efter källan och orsakar en allvarlig ideell och en enorm ekonomisk skada.

Vi framför vårt deltagande till offrens familjer och de sjuka, men låt oss komma ihåg att ge ersättning till de jordbrukare från flera olika länder som har lidit förluster. Vi talar om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid och om frågor som rör säkerheten inom området för livsmedelstillgång och livsmedelskvalitet. Kanske kommer denna svåra situation att göra oss medvetna om hur viktigt detta fråge- och problemfyllda område är, eftersom det handlar om vad våra medborgare äter och även om hur de mår.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Herr talman! Vi står inför ett folkhälsoproblem – som enligt kommissionsledamoten är en epidemi – och de har letat efter de skyldiga men inte efter orsaken.

Systemet har inte fungerat. Vi har 22 döda, 1 600 sjuka och tre veckor senare har vi fortfarande ingen aning om orsaken. Vi tillämpar försiktighetsprincipen utan vetenskaplig grund – jag upprepar, utan vetenskaplig grund – och ger Spanien skulden.

Spanska gurkor var inte smittade. De var inte smittade! Jag upprepar detta eftersom man har hört några versioner av motsatsen här. För att ni ska kunna inse den effekt som dessa ord har haft vill jag dessutom säga att 300 000 arbetstillfällen kan ha påverkats och att förtroendet rasar.

En epidemi stoppas inte av några gränser. Den stoppas inte av några gränser, herr kommissionsledamot!

Vi kräver ansvar för det som inte har gjorts och för det som vi måste göra omedelbart, för just nu finns det risk för ytterligare smittspridning i Tyskland – som har flest antal drabbade – men man får inte ge Spanien skulden. Vi kräver ersättning.

  Isabelle Durant (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Som du sade är problemet inte lokalt, även om det är lokaliserat. Jag vill att du säger detta högre och tydligare, för vi behöver ärligt talat fler verktyg och samordning inom EU i dessa frågor.

Budskapet har varit oerhört luddigt och åtföljts av konsekvenser, inte bara för de spanska producenterna utan andra har också drabbats. Detta gjorde man nyss klart upprepade gånger.

Det är sannerligen svårt att nå en balans mellan tidig varning å ena sidan och insyn å den andra. Försiktighet eller försiktighetsprincipen innebär dock inte att vi ska delge information på måfå och alldeles för snabbt. Man bör därför reda ut saker och ting, och de som är ansvariga för en tidig varning bör också vara de som får betala ersättning. Detta är vad som kommer att diskuteras denna eftermiddag. Detta är vad som är viktigt även om mina tankar, liksom alla andras, utan tvekan går till offren i första hand. Jordbrukarna väntar dock på den ersättning som de förtjänar.

För övrigt är antibiotikaresistens och spårbarhet fortfarande viktiga frågor som vi kommer att behöva undersöka ytterligare.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Med 22 avlidna i EU och över 2 000 intagna för behandling till följd av det pågående EHEC-utbrottet runt om i Europa är det lämpligt att parlamentet uttrycker sitt deltagande med de som har förlorat nära och kära samt förhoppningar om ett snart tillfrisknande till övriga.

Konsumenterna efterfrågar livsmedel som är av god kvalitet och som är säkra och spårbara. Det faktum att källan till utbrottet fortfarande är oviss och att sökandet efter svar ibland har verkat slumpartat innebär att konsumenternas förtroende försämras i snabb takt. Ekonomiskt sett är det jordbrukarna som kommer att lida under tiden som detta pågår – dvs. de jordbrukare vars livsmedel är helt ofarliga.

Vi måste även uppmana till lugn i denna situation. Nationella regeringar har varit snabba med att skuldbelägga en viss part. Förr i tiden led vi i Storbritannien till följd av att liknande panik spreds om våra jordbruksprodukter, och detta spekulativa skyllandet på andra måste få ett slut. Låt mig också säga att parlamentet alltid har bråttom med att införa lagstiftning. Innan parlamentet gör detta måste vi ha gjort en fullständig och noggrann undersökning av fakta.

  Teresa Jiménez-Becerril Barrio (PPE). – (ES) Herr talman! Det som är allra viktigast, och som enar oss här i dag, är att ingen får känna sig lika oskyddad som vi, EU:s konsumenter, känner oss för närvarande. Vidare behöver vi tydlighet och ansvarstagande gentemot de drabbade.

Det är mitt ansvar att peka ut de tyska myndigheterna, som felaktigt och förhastat skuldbelade de spanska gurkorna och mer specifikt kooperativen i Malaga och Almeria, som var exemplariska verksamheter och som inte kommer att återhämta sig från dessa anklagelser.

Tusentals arbetslösa familjer undrar varför – och de behöver ett svar – och i synnerhet vill de veta vad framtiden har att erbjuda, inte bara i Andalusien utan inom hela det europeiska jordbruket.

I hopp om att experterna snart kommer att finna en lösning kräver jag därför att kommissionen i sin dialog med rådet uppmanar till omedelbara och moraliska ekonomiska åtgärder för samtliga producenter från Andalusien och hela EU, vilka ser på oss med harm men även med hopp.

  Antonio Masip Hidalgo (S&D). – (ES) Herr talman! I stället för att prioritera undersökning och samarbete på EU-nivå har de tyska myndigheterna förtalat och skadat gurkproducenter och andra. Än så länge har ingen i Tyskland avgått eller erbjudit ersättning för den skada som man har orsakat. Det är Tyskland som har ett allvarligt trovärdighetsproblem. Angela Merkels behandling av de södra länderna är oacceptabel, både på det jordbruksmässiga och på det finansiella planet.

Någon sade att Angela Merkel kan jämföras med Adenauer och Kohl. Det kan hon inte alls, för hon saknar moralisk karaktärsstyrka.

  Bart Staes (Verts/ALE). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är tydligt att vi måste dra lärdom av de misstag som har gjorts. Även enligt flera tyska parlamentsledamöter, från såväl regeringsblocket som oppositionen, finns det ett samordningsproblem i Tyskland mellan de två federala ministerierna och de 16 delstaterna.

Det måste finnas ett hårt nationellt övervakningssystem, och man behöver undersöka hur det fungerar både i Tyskland och framför allt i de andra 26 medlemsstaterna. För närvarande pekar vi finger åt Tyskland, men snart är det kanske våra egna medlemsstater vi pekar finger åt. De befintliga europeiska systemen fungerar faktiskt, och Dagmar Roth-Behrendt hade helt rätt i detta. Det finns kanske en brist på samordning. I varje fall fanns det definitivt brist på kommunikation. Det bör följaktligen stå i centrum för vår uppmärksamhet.

Jag vill för det första fråga kommissionsledamoten om han kommer att svara på frågan från bland annat Jo Leinen och Dagmar Roth-Behrendt, nämligen om han kommer att ta fram en verklig europeisk lösning. För det andra undrar jag vad kommissionsledamoten kommer att göra vid rådets (jordbruk) möte och hur han kan ersätta de jordbrukare som har lidit skada.

  Gabriel Mato Adrover (PPE). – (ES) Herr talman! Det är just i krissituationer som effektiviteten inom och förtroendet för institutioner åskådliggörs. I det här fallet lämnar dessa saker mycket i övrigt att önska.

Kommissionen sade helt rätt att misstankarna mot spanska gurkor inte har bekräftats. Nej, det som har bekräftats är att misstankarna var ogrundade och att det saknades objektiva uppgifter. Det som har bekräftats är att 23 personer har avlidit och att den spanska trädgårdsodlingssektorn har lidit oerhörd skada.

Det har även bekräftats att kommissionen måste göra såsom den hittills har gjort, nämligen agera beslutsamt i flera olika avseenden: stoppa utbrottet, förhindra att ogrundade misstankar får en gnutta trovärdighet – vilket har lett till allvarliga konsekvenser för en medlemsstat, som i det här fallet är Spanien – genom att vidta de åtgärder som krävs för att åstadkomma detta, omedelbart ersätta den skada som lidits och återskapa bilden av det spanska varumärket som säkra jordbruksprodukter av mycket hög kvalitet.

  Judith A. Merkies (S&D). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi befinner oss mitt i en kris, och om sanningen ska fram har vi viktigare saker att göra just nu än att peka finger och utpeka skyldiga. Det enda man bör göra när man befinner sig mitt i en kris är att fatta beslut och lösa krisen innan man gör någonting annat. Allt annat kan diskuteras senare. Det viktigaste är att komma på hur man kan behandla patienterna mot dessa antibiotikaresistenta bakterier och spåra källan till utbrottet. Dessutom behöver vi framför allt ha en bra kommunikation för att gå balansgång när det gäller att hålla patienter, konsumenter och producenter informerade och göra dem alla rättvisa.

Vi kan sedan vända vår uppmärksamhet mot frågorna om hur vår krishantering faktiskt fungerar. Detta kommer säkerligen inte att vara den sista krisen. Vem bär ansvaret? Det är alltför många myndigheter inblandade och någon måste axla ledarrollen. Det är vad dagens konversation med dig och rådet måste handla om. Hur kommer ledarskapssituationen att vara i framtiden, och vem kommer att axla denna roll? Antibiotikaanvändningen är verkligen en nagel i ögat för oss, såväl för människor som för djur. Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna. Sist men inte minst måste man ersätta den skada som man har orsakat. Sammanfattningsvis behövs det tydlighet och drivkraft.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Herr talman! EHEC är det som man har talat om den senaste veckan. För det första går vårt deltagande givetvis till de drabbade. Med tanke på folkhälsan har myndigheterna en skyldighet att ge folket information. Folkets välbefinnande måste komma i främsta rummet.

I Förenta staterna har de därför ett system för tidig varning. Faktum är att över 2 000 personer har smittats och att mer än 20 personer har dött. Folk måste få veta var denna bakterie finns. Den fanns på spanska gurkor, där den säkerligen inte borde ha varit, eftersom en fekal bakterie absolut inte bör finnas på ett livsmedel.

När det gäller ekonomisk ersättning måste denna betalas av de ansvariga och absolut inte av alla andra. Avslutningsvis konstaterar jag att rådet var frånvarande under hela denna debatt.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Herr talman! Tack så mycket för att jag får möjlighet att tala under en så pass viktig debatt. EU:s medborgare behöver effektiva EU-institutioner på många områden, inklusive när det gäller att förhindra spridningen av alla slags sjukdomar i samtliga delar av EU, och detta är förståeligt. Organ som arbetar förebyggande inom området för hälsa och livsmedelssäkerhet bör dock mer än någonting annat stå beredda med lösningar för att förhindra panik. Dessa institutioner bör vara helt fristående från medlemsstaternas förvaltningar och bör även ha rätt att agera med verkställande behörighet i händelse av kris.

Vi lyckades inte förhindra panik den här gången. Detta har lett till förluster som uppgår till miljoner euro, och polska jordbrukare har också drabbats. Grönsakspriserna på den polska marknaden föll med två tredjedelar inom loppet av en vecka. Grönsaksproducenterna ådrar sig dagligen förluster på 2 miljoner zloty. För flera månader sedan slog vi larm om svininfluensan. EU-institutionerna klarade sig inte utan anmärkning då och kunde inte förhindra att paniken spred sig i hela EU. Nu har något liknande hänt.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Solidaritet måste råda. Det är nämligen en av EU:s grundläggande principer, men solidaritet får inte tjäna som ursäkt för att de olika intressenterna ska dra sig undan sitt ansvar.

Det är betänkligt att de tyska myndigheterna inte tog hänsyn till EU från början i en tragedi som har spridit sig över landets gränser. Myndigheterna har inte tagit hänsyn till EU ända sedan slutet av deras första presskonferens, när de felaktigt gav spanska gurkor skulden. Det är betänkligt att man gör ogrundade anklagelser, sprider osäker information och orsakar en sådan förvirring. Det är betänkligt att man har nonchalerat alla principer i fråga om kriskommunikation på det här sättet. På grund av detta har krisen omvandlats till hysteri. Dessa rykten och denna häxjakt, som samma myndigheter underblåser, har orsakat oerhörd skada: De är ett tecken på bristande ansvar. Förtroendet mellan konsumenter och producenter har än en gång brustit.

Låt oss se till att denna tragedi inte också sker helt förgäves utan att vi drar viktig lärdom av det: Vi måste besluta om hur man på bästa sätt inför ett robust gränsöverskridande spårbarhetssystem och inrättar en europeisk kommunikations- och krishanteringsenhet. Om vi inte snabbt drar lärdom av detta misslyckande kommer 23 personer att ha dött förgäves.

  John Dalli, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka dig och även alla de ledamöter som har bidragit till denna debatt. Jag kommer inte att ha tid att svara på varje enskild intressant kommentar, men jag kan försäkra er att vi har noterat parlamentets ståndpunkt. Som jag sade kommer jag att närvara vid rådets (jordbruk) möte i dag. I morgon kommer jag att vara i Berlin för att delta i ett samordningsmöte mellan livsmedelssäkerhetssektorn och hälsosektorn, tillsammans med de experter som vi har där.

Jag vill först och främst stoppa sjukhusvistelserna. Det är mitt främsta mål. Jag betonar mobilisering och att påskynda fastställandet av orsaken till utbrottet. Vi upprättade krisenheten den 30 maj 2011, och vi inom kommissionen var fullständigt mobiliserade vid det laget. Kommissionens avdelning för folkhälsa mobiliserade Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), och ECDC har övergått till krisläge för att göra vetenskapliga bedömningar så fort som möjligt.

Kommissionen uppmanade omedelbart ECDC att göra en vetenskaplig bedömning. I de dagliga sammanträdena med medlemsstaternas experter har kommissionen samordnat bedömningsåtgärder: fastställande av gemensamma falldefinitioner, fallrapportering, patientfrågeformulär, åsiktsutbyte i fråga om behandlingar och hygienråd till allmänheten är några av de saker vi har åstadkommit på mycket kort tid.

Vi måste vara mycket försiktiga och ha perspektiv på saker och ting. Det är lättare för oss alla att döma i efterhand och uttala oss snarare än att befinna oss mitt i stormen när en kris uppstår. Vi måste vara försiktiga i våra uttalanden och i vår kritik för samtidigt som vi – liksom jag gör – insisterar på att välgrundade beslut måste fattas får vi inte skrämma de som uppmanas att fatta riskfyllda beslut, ibland i mycket svåra situationer, och som är rädda för att de efteråt kommer att sättas på de anklagades sida och att alla kommer att döma deras beslut. Jag tycker att denna situationshanteringsaspekt är mycket viktig.

Detsamma gäller kontroller av den information som är i omlopp. Vi har ett system i EU som möjliggör snabb kommunikation, och för att vi ska kunna ha snabb kommunikation tillämpar vi subsidiaritetsprincipen – enligt vilken kommunikation bör börja på lägsta möjliga nivå. Vi måste vara försiktiga, för om vi börjar införa lager på lager av kontroller för att verifiera den information som är i omlopp kommer vi i sådana fall att motverka syftet med snabbhet, och i hälsorelaterade fall där det ibland är fråga om liv eller död är snabbhet av största betydelse.

När det gäller information ger vi fortlöpande information allteftersom vi får den. I detta avseende håller vi i kommissionen med om att en samordnad och snabb kommunikation är en mycket viktig del i krishantering. Om ni kommer ihåg upprättade vi ett system mellan 2009 och 2010, till följd av erfarenheten med H1N1, för att samordna kommunikationen på folkhälsoområdet, och EU:s hälsoskyddskommitté har ett nätverk av kommunikatörer. Vi kommer att behöva få regionala aktörer mer effektivt involverade i denna process, såsom Världshälsoorganisationen (WHO). Så sent som i går talade jag i telefon med Margaret Chan, WHO:s generaldirektör, om denna aspekt med att samordna information och säkerställa fullständig samordning innan någon kommunikation äger rum.

Vi kommer att undersöka vad det var som hände och göra mer ingående utredningar och analyser. När vi väl är säkra på att smittan har stoppats kommer vi att inrikta oss på vad som hände inom informationssektorn, med beaktande av utredningsprotokoll och den allmänna samordningen när krisen uppstod, och vi kommer sedan att fundera på om vi behöver fler verktyg och en ökad samordning inom EU. Detta kan tjäna som en del av svaret, men som ni säger kommer det att krävas omfattande diskussioner både här i parlamentet och även på medlemsstatsnivå.

När det gäller ersättningsfrågan kommer denna att diskuteras nu i eftermiddag under rådets (jordbruk) möte, och jag är säker på att min kollega, kommissionsledamot Cioloş, gör sitt yttersta för att fastställa och utveckla sätt för att ersätta våra jordbrukare som har lidit till följd av detta problem.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  János Áder (PPE) , skriftlig. – (HU) Den senaste livsmedelsskandalen i Tyskland har återigen riktat vår uppmärksamhet på bristerna när det gäller lämpliga tillsynskontroller. Konsumenternas förtroende för livsmedelsproducenternas arbetsamhet och inte minst tillsynsmyndigheternas professionella verksamhet har rubbats än en gång. I en välfungerande rättssäkerhetsstat har konsumenterna goda skäl att tro att de livsmedel som hamnar på deras bord och som de ger till sina barn är säkra att konsumera. Detta är tyvärr inte första gången som detta förtroende har rubbats. Det räcker att tänka på skandalen med de förgiftade tomaterna i Ungern, men vi kan även nämna januari månads skandal med dioxinkontaminerat griskött i Tyskland. Alla dessa sorgliga händelser gör att vi gång efter gång uppmärksammas om att staten måste stärka tillsynskontrollerna och så kraftfullt som möjligt bekämpa alla brister eller oegentligheter. När allt kommer omkring är det fullkomligen omöjligt att förvänta sig att medborgarna ska göra detta arbete i stället för staten. Vi kan inte tränas till vetenskapsmän på livsmedelsområdet eller installera laboratorium som kan kontrollera maten i våra hem. Den rätta lösningen är i stället att genomföra de hårdaste sanktioner mot de som bryter mot lagstiftningen och inte vara rädda för att till och med stänga ner verksamheter.

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) För det första vill jag uttrycka min solidaritet med de drabbades familjer. I den omedelbara framtiden bör EU och medlemsstaterna koncentrera sina resurser på att finna smittkällan för att få ett slut på utbrottet och de dödsfall som det har orsakat samt för att återställa konsumenternas förtroende för livsmedelskedjan. Annars är det nämligen omöjligt att få ett slut på jordbrukarnas förtvivlan. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och medlemsstaternas hälsoministrar måste arbeta tillsammans för att göra detta. Detta har tagit lång tid på grund av Tysklands katastrofala hantering av krisen. EU får inte glömma bort jordbrukarna i den här situationen. EU måste skapa mekanismer för att snabbt ersätta dem för de omfattande negativa effekterna av krisen, som redan hotar många gårdars överlevnad. Konsumtentskydd har absolut prioritet, men vi måste rätta till våra förfaranden. Det är mycket viktigt att fastställa vem som ska utfärda en varning samt när och hur detta ska göras, för att förhindra ett sådant informationskaos som vi har varit med om. Detta har fått förödande konsekvenser samtidigt som man inte ens har fastställt källan till problemet. Vi behöver också tydliga åtgärder från paneuropeiska organ.

  Ivo Belet (PPE), skriftlig. – (NL) Våra tankar går först och främst till offren för denna epidemi och deras överlevande anhöriga. Denna fruktansvärda situation får inte upprepas. Vi måste snabbt dra lärdom av den för att i framtiden snabbare kunna upptäcka orsaken och ge information om detta på ett mer effektivt och samordnat sätt. Detta område, dvs. kommunikationen och det bristande samrådet mellan medlemsstaterna i detta avseende, har varit ett sorgligt misstag. Man har orsakat en mycket stor ekonomisk skada som hade varit fullt möjlig att undvika om man hade hanterat kommunikationsaspekten med större omsorg under krisen. De aktörer som har drabbats har rätt till ersättning. Därför argumenterar vi för inrättandet av en europeisk nödfond. Fler nationella stödåtgärder är som att sätta ett plåster på en bruten arm och vidare vittnar de knappast om en verklig europeisk solidaritet. Som kommissionsledamot Dalli sade här i morse är detta inte något nationellt problem för Tyskland utan ett europeiskt problem. Låt oss därför hantera det på europeisk nivå. Denna kris är även ett tillfälle att göra det klart för EU:s medborgare att EU inte kommer att svika dem som drabbats av en folkhälsokatastrof av det här slaget.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Det har visat sig vara en svår uppgift att hitta orsaken till EHEC-utbrottet. Böngroddar antas ha orsakat smittan och 20 dödsfall i Europa samt ytterligare cirka 300 allvarliga diagnostiserade fall bara i Tyskland. De senaste testresultaten från böngroddsprover har dock varit negativa. Den omedelbara konsekvensen av utbrottet har varit en märkbart minskad frukt- och grönsakskonsumtion i hela Europa. Samtidigt finns det än så länge inga exakta siffror på hur stora förluster som den europeiska frukt- och grönsaksodlingssektorn har lidit till följd av EHEC-krisen. Den ekonomiska skadan för denna sektor kommer säkerligen inte att bli liten. Eftersom jag redan har ingett en parlamentsfråga om detta tar jag tillfället i akt att i denna kammare understryka behovet av att unionen förbinder sig att stödja de europeiska producenterna i denna sektor med lämpliga instrument för denna allvarliga kris. Jag uppmärksammar även kommissionen på att den bör införa åtgärder för att förbättra hållbarheten på frukt och grönsaker och göra fler kontroller av hur dessa är förpackade.

  Spyros Danellis (S&D), skriftlig. – (EL) I och med att man har talat om livsmedelssäkerheten i EU för andra gången på ett halvår och att dödssiffran är så pass hög, är inte detta en livsmedelsskandal utan en livsmedelskris. Två veckor senare, och vi har haft bråttom med att peka finger och skapat ett trovärdighetsproblem innan vi ens har fastställt orsaken.

Vi har undergrävt producenter som, även om de har skött sitt jobb, har blivit till syndabockar och fortfarande betalar priset för detta i dag. Vi har undergrävt förtroendet hos europeiska och utomeuropeiska konsumenter. Vi har orsakat störningar i våra handelsrelationer och i den interna sammanhållningen. Denna kris ifrågasätter den europeiska jordbruksmodellen och testar hur den inre marknaden fungerar. Det räcker inte längre att säga vem och vad man ska skylla på. Kommissionen bör vidta beständiga avhjälpande åtgärder varav en är spårbarhet, vilket bör vara ett prioriterat mål.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Flera viktiga saker bör tas upp med anledning av den fråga som vi diskuterar, och jag vill här informera om det som medborgarna anser är angeläget.

För det första måste EU:s konsumenter kunna veta vad de äter. Följaktligen är det mycket viktigt att säkerställa att jordbruksprodukterna kan spåras från gård till gaffel på EU-nivå.

För det andra måste vi uppmana Tyskland att göra allt det kan för att lokalisera bakteriens ursprung. I detta avseende välkomnar jag kommissionens beslut att skicka experter till Tyskland. Kommissionen måste dock arbeta bredare och kontrollera om parterna har anslutit sig till alla tillsyns-, analys- och forskningssystem på riktigt sätt, för vi måste förbättra och stärka våra mekanismer för livsmedelsvarning.

För det tredje bör översyner göras i hela EU för att säkerställa att övervakningssystemen är effektiva.

För det fjärde vill jag avslutningsvis säga att vi inte får glömma bort de jordbrukare som har behandlats illa. De har varit felaktigt misstänkta utan att ha gjort någonting! Ännu fler kommer dessutom att lida av det bristande förtroendet bland konsumenterna. EU måste därför enhälligt stödja riktiga kompensationsåtgärder.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) När det gäller debatten om EHEC-utbrottet i EU:s medlemsstater vill jag uppmärksamma det faktum att man, till följd av EU-medlemsstaters och icke-medlemsstaters beslut, stängde gränserna för att skydda marknaden från ett inflöde av grönsaker från länder där den förmodade smittkällan fanns. Informationen från grönsaksproducenterna är oroande. Återförsäljarna märker inte av något intresse från kundernas sida att köpa gurkor, tomater och andra grönsaker. De ådrar sig enorma ekonomiska förluster eftersom de tvingas kasta hela leveranser eller släppa dem till ett mycket lägre pris än vad de betalade för dem. Producenterna slutar odla grönsaker, vilket innebär att de lägger om produktionen till något annat, och detta innebär i sin tur att arbetstagare sägs upp. Om prognoserna fortsätter vara oroande och om vi inte finner orsaken till smittan kommer företag att tvingas sluta handla på grund av bristande likviditet. Jag anser faktiskt att EU har administrativa instrument som gör att EU kan reagera snabbt i sådana fall, så vi bör fundera på hur man ska förbättra systemet för att det ska bli mer effektivt. Eftersom vi faktiskt har dessa verktyg bör vi finna smittorsaken så snart som möjligt, så att vi inte utsätter grönsaksproducenterna för ytterligare förluster.

  Katarína Neveďalová (S&D), skriftlig. – (SK) Samhället måste nu så sakteliga vänja sig vid att det kommer att finnas något slags epidemi varje år – först var det fågelinfluensan, sedan svininfluensan och nu bakterien i färska grönsaker.

Denna epidemi kommer också att medföra offer och enorma ekonomiska förluster. Den största skillnaden från tidigare epidemier är enligt min mening att vi fortfarande inte har någon definitivt fastställd orsak till smittan – först var det (spanska) gurkor och nu är det (tyska) böngroddar.

Frågor har också ställts om de misstag som medlemsstaterna har gjort. Med detta menar jag misstagen från Tysklands sida, som vägrade hjälp från kommissionen och försökte lösa krisen på egen hand. De felaktiga anklagelserna orsakade enorma ekonomiska förluster för de spanska jordbrukarna, och inte bara för dem utan antagligen även för hela jordbrukssektorn.

Kommissionen föreslog i går en ersättning på 150 miljoner euro till de grönsaksodlare som har lidit skada till följd av tarminfektionen i Tyskland. Jag anser att det är mycket viktigt att förhandla om ersättning i förhållande till misstagen, som i Spaniens fall. De senaste händelserna visar att den enda skada som uppstod var den ekonomiska förlusten för de europeiska jordbrukarna. Vi får dock inte glömma att det högsta pris som vi betalade för denna epidemi var tjugotalet offer i flera medlemsstater i EU. Det är vår skyldighet att vidta åtgärder så att liknande misstag och utbrott inte upprepas.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Det första som måste förtydligas, eftersom någon kommenterade detta i kammaren, är att jordbrukspolitiken inte är problemet utan snarare lösningen på krisen. EU:s konsumenter har vant sig vid att lita på de livsmedel som finns på butikshyllorna just eftersom EU:s producenter är skyldiga att följa de högsta kvalitetsnormerna i världen. Krisen har dock visat att EU:s system inte är ofelbart och att vi är oerhört sårbara. Nu måste vi faktiskt låta våra tankar främst gå till offren. Det som har hänt är en tragedi. Samtidigt måste vi också fundera på de stödåtgärder som krävs för att förhindra att tusentals arbetstillfällen inom jordbruket går förlorade och framför allt att hela sektorn förstörs.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Den nya livsmedelsskandalen, i och med uppkomsten av en ny, hypergiftig bakterie som redan har orsakat dussintals dödsfall och allvarlig skada för tusentals arbetstagares hälsa, kan läggas till den långa, till synes oändliga listan över livsmedelsskandaler i EU. Detta är faktiskt ett brott som har begåtts av internationella företag, som förgiftar livsmedelskedjan och offrar människoliv och arbetstagarnas hälsa för att öka sina vinster. Den nya livsmedelsepidemin visar att EU varken kan eller vill skydda människoliv eller folkhälsan eftersom EU, i egenskap av en transnationell monopolunion, har lovat att tjäna och skydda avkastning på kapital och inte arbetstagarnas liv. De ogrundade anklagelser som det inte finns någon vetenskaplig grund för och som de tyska myndigheterna har gjort gentemot små och medelstora företag i de södra medlemsstaterna, vilka EU i all hast godtog, vilket därmed orsakade mycket stor skada för jordbrukarna i dessa länder, syftade endast till att mörklägga och dölja den antigräsrotsrelaterade och farliga andan i den gemensamma jordbrukspolitiken, de borgerliga regeringarna och monopolkoncernerna, som inte drar sig det minsta för att ge arbetstagarna mycket giftiga livsmedel som är hälsofarliga, förutsatt att de maximerar sin avkastning på kapital.

  Kathleen Van Brempt (S&D), skriftlig. – (NL) Det sätt på vilket man hanterade EHEC-utbrottet i norra Tyskland ger upphov till viktiga frågor. För det första måste vi fundera på orsakerna till utbrottet och de faktorer som har hindrat bekämpningen av detta. Finns det för mycket antibiotika i boskapsfoder? Är det så att jordbrukets överdrivet intensiva natur inte gynnar oss över huvud taget? I vilken utsträckning behöver vi bättre märkning och spårning? Detta är viktiga frågor, särskilt nu när man planerar en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Dessutom har det även blivit tydligt att det finns betydande svagheter i det europeiska krishanteringssystemet för livsmedelsrelaterade kriser. Särskilt med tanke på slaget av denna situation där det utöver förbundsregeringen även finns två behöriga ministerier per region, finns det en alldeles för stor splittring och en alltför stor brist på tydlighet i förhållningssättet och kommunikationen i fråga om krisen. I kriser av detta slag är det av avgörande vikt, för både konsumenter och livsmedelsproducenter, att en europeisk samordningsenhet upprättas så snart som möjligt för att övervaka såväl kommunikationsverksamheten som samordningen av den vetenskapliga undersökningen. På så sätt kommer man att kunna undersöka orsakerna till ett utbrott snabbare och effektivare genom att även utnyttja sakkunskapen bland andra europeiska forskare och laboratorier fullt ut.

7. Avgifter på tunga godsfordon (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för transport och turism om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (15145/1/2010 – C7-0045/2011 – 2008/0147(COD)) (föredragande: Saїd El Khadraoui) (A7-0171/2011).

  Saïd El Khadraoui, föredragande. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! När kammaren förhoppningsvis snart med stor majoritet godkänner den överenskommelse som vi har förhandlat fram mellan institutionerna kommer parlamentet att spela en avgörande roll vid ett viktigt ögonblick för den europeiska transportsektorn, en milstolpe som kan i decennier framöver kan bli ett rättesnöre för vår politik. De omedelbara konkreta effekterna på fältet kommer naturligtvis att bero på medlemsstaternas politiska vilja att utnyttja de nya möjligheterna. Vi kommer inte med några obligatoriska krav. Vi gör det bara möjligt att vidta åtgärder, närmare bestämt att tillämpa en princip som vi i parlamentet har förespråkat i flera år, nämligen principen om att förorenaren betalar, internaliseringen av externa kostnader

Ett antal gamla trotjänare vet att vi har kämpat hårt för detta ända sedan 2006, då Corien Wortmann-Kool ledde den dåvarande översynen. Detta följdes 2008 av ett kommissionsförslag som vi sedan har arbetat vidare med i tre år. De som noga har följt detta ärende vet hur hårt vi har arbetat för att nå dagens resultat. Det är en kompromiss mellan institutionerna, men även en kompromiss mellan institutionerna som fick stöd av minsta möjliga majoritet i rådet, och som även har sina kritiker här i parlamentet. Vissa anser att kompromissförslaget inte är tillräckligt ambitiöst, medan andra tycker att det går alldeles för långt. Förhandlarna, och framför allt skuggföredragandena, förtjänar beröm. Tillsammans med mig själv, rådets personal och kommissionen lyckades de nå denna bräckliga jämvikt.

Jag ber alla att stödja det paket som vi har lyckats förhandla fram som ett steg i rätt riktning. För första gången kan medlemsstaterna utöver de befintliga infrastrukturavgifterna, som dessutom för tillfället inte tas ut på ett konsekvent sätt överallt, ta ut avgifter för buller och luftföroreningar som går, och detta på ett sätt som skulle kunna stimulera åkerierna att förnya fordonsparken. Samtidigt ger paketet medlemsstaterna möjlighet att i högre grad differentiera sina avgifter beroende på vid vilken tidpunkt under dagen en lastbil använder en viss väg. Detta ger regeringarna en möjlighet att styra trafiken så att köerna minskar.

Samtidigt innehåller paketet ett mycket starkt åtagande från medlemsstaterna om att återinvestera dessa intäkter i transportsystemet så att det blir mer hållbart och att återinvestera minst 15 procent av intäkterna i det transeuropeiska transportnätet. En annan viktig fråga för Europaparlamentet var samtidigt att kravet på insyn tydligt framgår. Medlemsstaterna måste specificera hur stora intäkter avgifterna genererar och vad de tänker göra med dessa pengar för att skapa ett bättre transportsystem.

Paketet är dessutom tänkt att tillämpas på en större del av flottan, närmare bestämt alla fordon som väger 3,5 ton eller mer. Det är det som är huvudprincipen. Det är det som är standarden. Det är det som vi har kommit överens om. Paketet ska dessutom tillämpas på hela motorvägsnätet. Vi betonade starkt att systemet måste vara driftkompatibelt. Det innebär en liten låda per godsfordon som korsar hela Europa, inte 25 eller 26 lådor. Denna princip ligger orubbligt fast i lagstiftningen.

Avslutningsvis vill jag ta upp ytterligare en punkt och det är de jämförande tabellerna. Detta har diskuterats en hel del. Vår lösning med ett antal uttalanden från de tre institutionerna borde räcka för att undvika att skapa ett prejudikat.

Sammanfattningsvis är Eurovinjettsystemet ingen mirakellösning. Det kommer inte att lösa hela problemet med trängsel och trafikstockningar, naturligtvis inte. Det är emellertid en viktig del av en lösning för att skapa ett mer hållbart transportsystem. Kostnadsincitament kommer att utgöra en stor del av detta, men vi måste även vidta många andra åtgärder. Det är emellertid ett steg i rätt riktning, och därför ber jag, och de som har arbetat tillsammans med mig, om ert stöd.

  Enikő Győri , tjänstgörande rådsordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, Saïd El Khadraoui, mina damer och herrar! I inledningen av det ungerska ordförandeskapet lovade vi att arbeta för ett starkt Europa, ett Europa där människorna står i centrum. Jag är mycket glad över att vi nu snart kommer att anta ett direktiv som tydligt kommer att förbättra EU-medborgarnas livskvalitet. Jag välkomnar därför helhjärtat att vi har lyckats nå en överenskommelse med Europaparlamentet om Eurovinjettdirektivet. Syftet med förslaget om vägtullar för tunga fordon för användningen av vissa infrastrukturer är att se till att de avgifter som används på transportområdet fastställs på ett korrekt sätt, så att de på ett bättre sätt speglar de faktiska kostnaderna för buller och luftföroreningar, trängsel i trafiken och klimatförändringseffekter som orsakas av tunga godsfordon.

Kommersiella vägtransporter är en av de avgörande ekonomiska faktorerna i moderna samhällen. Dessutom blir de problem som kan kopplas till vägtransporter, exempelvis luftföroreningar, buller och trafikträngsel, värre och värre. Det är därför som det blir allt viktigare med innovativa och professionella politiska åtgärder, exempelvis att främja miljövänliga fordon eller att utveckla ruttplanerare. Till följd av åtgärder i syfte att internalisera externa kostnader kommer den ekonomiska effektiviteten troligen att öka och de negativa miljöeffekterna att minska. Det rättvisa vägavgiftssystem som föreslås i Eurovinjettdirektivet kommer att göra det möjligt för oss att använda våra knappa resurser på ett mer hållbart sätt. Denna åtgärd är även mycket viktig i samband med kommissionens vitbok ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem”, som nyligen offentliggjorts.

Åtgärden är första steget på vägen mot en internalisering av externa kostnader för samtliga transportslag. Rådet anser att detta förslag utgör en av de viktigaste åtgärderna på transportområdet. Vi vet att parlamentet håller med oss om detta. Vi har arbetat hårt tillsammans för att nå denna kompromiss. Därför vill det ungerska ordförandeskapet tacka föredraganden Saïd El Khadraoui, framför allt för att han hela tiden var beredd till ett konstruktivt samarbete med rådet och för att han verkligen ansträngde sig för att förhandlingarna skulle bli framgångsrika. Den sista utestående frågan vid förhandlingarna rörde de jämförande tabellerna. Ordförandeskapet är nöjt med hur denna fråga löstes och jag skulle vilja läsa upp det ungerska ordförandeskapets uttalande, som stöds av de kommande polska, cypriotiska och danska ordförandeskapen.

(EN) För att undvika missförstånd läser jag upp uttalandet på engelska: ”Härmed förklaras att den överenskommelse som uppnåddes mellan rådet och Europaparlamentet under trepartssammanträdet den 23 maj 2011 om Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (Eurovinjett) inte påverkar resultatet av interinstitutionella förhandlingar om jämförelsetabeller.”

(HU) Herr talman, mina damer och herrar! Detta är en extremt viktig fråga, en fråga som helt klart kommer att påverka våra medborgares vardag. Därför välkomnar vi den överenskommelse som har nåtts mellan dessa två institutioner. På det transportpolitiska området anser jag detta vara ett av de viktigaste resultaten under det ungerska ordförandeskapet, och vi ser optimistiskt fram emot morgondagens omröstning och hoppas att en majoritet av ledamöterna kommer att stödja direktivet. Tack igen till alla som har hjälpt till att få till stånd denna kompromiss, inte bara föredraganden utan även skuggföredragandena och våra jurister, som har hjälpt till att lösa den svåra frågan med jämförande tabeller.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Efter tre års förhandlingar är vi nu redo att anta det ändrade direktivet om avgifter på tunga godsfordon, det så kallade Eurovinjettdirektivet.

Direktivet ingår i en bredare strategi för att internalisera de externa transportkostnaderna inom alla transportslag så att transportpriserna blir rättvisande. Jag vill tacka det belgiska ordförandeskapet för att de hävde blockeringen i rådet. Det ungerska ordförandeskapet förhandlade skickligt med en mycket knapp majoritet i rådet.

Låt mig framför allt tacka föredraganden Saïd El Khadraoui. Tillsammans med skuggföredragandena och ledamöterna i utskottet för transport och turism lyckades han kraftigt förbättra texten till andra behandlingen. Jag ser fram emot parlamentets antagande av detta direktiv av framför allt två skäl.

För det första är direktivet viktigt för att vi ska kunna nå vårt mål om ett mer hållbart, grönt transportsystem och därmed tillämpa principen om att förorenaren betalar. Direktivet kommer att ge medlemsstaterna rätt att ta ut avgifter på tunga fordon, inte bara som nu för infrastrukturkostnader, utan även för buller och luftföroreningar. Tack vare direktivet kommer det dessutom att bli möjligt att på ett mer effektivt sätt differentiera vägtullarna, så att man kan minska köerna under högtrafik.

I en tid av knappa offentliga medel kommer de möjligheter att avgiftsbelägga externa kostnader som direktivet innebär för det andra att generera intäkter och göra nya finansiella resurser tillgängliga för transportinfrastrukturen. Kommissionen stödjer därför överenskommelsen.

Jag har tagit del av ert uttalande om den jämförande tabellen. Jag sympatiserar helt med er i denna fråga. På kommissionens vägnar vill jag även göra ett formellt uttalande:

”Kommissionen erinrar om sitt åtagande att se till att medlemsstaterna upprättar jämförelsetabeller som kopplar de införlivandeåtgärder som de antar till EU-direktivet och meddelar kommissionen om dem inom ramen för införlivande av EU-lagstiftning, till fromma för medborgarna, bättre lagstiftningsförfaranden och större juridisk överblickbarhet och som hjälp vid utvärderingen av nationella bestämmelsers överensstämmelse med EU-föreskrifter.

Kommissionen beklagar bristen på stöd för den bestämmelse i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (Eurovinjett), vilken syftade till att göra upprättandet av jämförelsetabeller obligatoriskt.

Kommissionen kan, som ett uttryck för kompromissvilja och i syfte att se till att förslaget antas omedelbart, gå med på att den obligatoriska bestämmelsen om jämförelsetabeller i texten byts ut mot ett ingresskäl om detta där medlemsstaterna uppmanas att använda denna metod. Kommissionen kommer att underrätta parlamentet inom tolv månader efter antagandet av denna överenskommelse i kammaren och i slutet av genomförandeperioden ta fram en rapport om medlemsstaternas praxis att för egen del och i unionens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

Kommissionens ställningstagande i detta ärende ska emellertid inte betraktas som ett prejudikat. Kommissionen kommer att fortsätta sina insatser med sikte på att, tillsammans med Europaparlamentet och rådet, finna en lämplig lösning på denna institutionsövergripande fråga.”

  Corien Wortmann-Kool, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman! Eurovinjettdirektivet är viktigt eftersom det slår fast de europeiska grundreglerna för en avgift per kilometer och på så sätt ser till att villkoren för vägtransporter blir likvärdiga inom EU. Trots det tänker jag inte dölja det faktum att min grupp hade stora problem med kommissionens ursprungliga förslag och även med föredragandens ståndpunkt vid första behandlingen. Som tur är tog föredraganden några stora kliv i vår riktning och vi borde verkligen också tacka rådet och det ungerska ordförandeskapet, som till sist inte bara lyckades att få till stånd en tillräcklig majoritet i rådet utan även att få parlamentet att stödja denna ståndpunkt.

De flesta i min grupp kommer också att ställa sig bakom överenskommelsen, eftersom den utgör ett första steg mot att faktiskt införa principen om att förorenaren betalar, och det på ett intelligent sätt. Först och främst har vi idén om att det bör finnas incitament för att stimulera hållbarhet, inte bara högre avgifter. Systemet med högre avgifter under högtrafik, som det ges kompensation för under lågtrafik är nu mycket mer välutvecklat än i rådets ståndpunkt. Det innebär att de totala vägtullsnivåerna förblir oförändrade. Undantagen för Euro 5 och Euro 6 är också positiva, liksom att medlemsstaterna återigen har åtagit sig att reglera vägtullsystemens driftskompatibilitet, eftersom det irriterar oss att så fortfarande inte är fallet.

Parlamentet anser dessutom att öronmärkningen är viktig. Vi skulle ha velat se mer av detta, men det är utan tvekan ett viktigt steg, och med det menar jag inte bara den procentandel som nu kommer att öronmärkas, utan även medlemsstaternas rapportskyldighet. Förhoppningsvis är detta ett första steg mot en framtida öronmärkning av dessa pengar.

  Ismail Ertug, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Efter ett förhandlingsmaraton lyckades Saïd El Khadraoui och företrädarna för rådet och kommissionen sy ihop ett förbättrat paket med åtgärder för att ta ut avgifter på tunga fordon i Europa. Jag tackar de inblandade, särskilt föredraganden, för vad de har åstadkommit.

Genom att erkänna principen om internalisering av externa kostnader, delvis öronmärkning av medel för transportinfrastruktur och incitamenten för att förnya fordonsparken, har vi lyckats förverkliga viktiga mål i vitboken om transport. Dessutom anser jag att vi inte får förbise kravet på insyn, något som i slutändan även måste gälla rådet.

Jag beklagar verkligen att flera medlemsstater, till och med efter att trepartsförhandlingarna hade avslutats, försökte sätta käppar i hjulet – det försökte de verkligen – i samband med de jämförande tabellerna för att blockera detta direktiv. Trots det vill jag avsluta med att uppmana alla mina kolleger att godta den kompromiss som har nåtts och inte äventyra resultatet av dessa långa och hårda förhandlingar, eftersom detta bara skulle hjälpa fel personer. Jag tackar er för att ni stöder denna kompromiss.

  Dirk Sterckx, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Vi kommer inte att vinna några skönhetspris för det resultat som vi har framför oss, trots föredragandens ihärdiga och obevekliga arbete. Jag gratulerar förresten föredraganden i detta avseende.

För mig var öronmärkningen den viktigaste och svåraste frågan. Vad kommer medlemsstaterna att använda intäkterna från dessa avgifter till? Kommer de att använda dem till att effektivisera sin transportekonomi? Ska de förpliktas att göra detta? Vi lyckades inte på den punkten. Vi lyckades därför inte med vad vi hoppades uppnå på denna punkt. Det finns något perverst i att medlemsstaterna försöker hålla dörren öppen för att behålla dessa intäkter, samtidigt som även de externa kostnaderna behålls. Med denna avgift borde vi verkligen begränsa de externa kostnaderna så mycket som möjligt och helst få ned dem till noll igen. Det som dessa pengar egentligen borde användas till är exempelvis förbättrad infrastruktur och forskning om renare godsfordon.

Det finns ett problem som fortfarande stör mig och det är att om man har differentierade avgifter under högtrafik, hur hanterar man trafikstockningar om man inte behandlar alla som är ansvariga för dessa på samma sätt? Det är ett problem som var tydligt vid första behandlingen, men som rådet inte ville kännas vid. Vissa av de åtgärder som vi måste vidta är därför inte hundraprocentigt effektiva. Vad vi har fått – och Ismail Ertug har redan påpekat detta – är mer insyn. Medlemsstaterna måste utarbeta en rapport i vilken det anges hur mycket intäkter dessa avgifter genererar och vad de har gjort för att förbättra systemet. Jag hoppas därför på en diskussion mellan de som betalar avgifterna, vägtransportsektorn och regeringen om hur pengarna används och om effektivitet.

Detta är ett av de positiva inslagen. Jag är inte entusiastisk, men jag stödde detta i min grupp eftersom en viktig princip – internaliseringen av externa kostnader – nu för första gången har införlivats i EU-lagstiftningen. Det innebär att man kan påbörja processen med att ta ut avgifter för alla externa kostnader för alla transportslag för att förbättra ekonomin och hållbarheten. Kommissionen inkluderade ett antal åtgärder i vitboken för vilka detta steg är nödvändigt. Om vi inte godkänner internaliseringen av externa kostnader kan vi inte heller lösa flera av de frågor som tas upp i vitboken. Trots allt är det ganska ovanligt att det är så svårt att enas med rådet. Jag skyller dock inte detta på det ungerska rådsordförandeskapet. Det gjorde vad det kunde. Detta är emellertid ett viktigt och nödvändigt första steg i en lång process.

  Roberts Zīle, för ECR-gruppen. – (LV) Herr talman! Jag vill också börja med att tacka rådet och kommissionen för att vi har lyckats nå denna kompromiss, men framför allt vill jag tacka Saïd El Khadraoui för det sätt som samtalen avslutades utan att målet förlorades ur sikte. ECR-gruppen kommer att stödja kompromissöverenskommelsen eftersom många av lösningarna faktiskt är bra. På rådets sida var kompromissen mycket skör, och det är förståeligt att vissa frågor som direktivets tillämpningsområde eller insamling och fördelning av de anslagna medlen till medlemsstaterna var känsliga frågor ända in i förhandlingarnas slutskede. Jag tror att fler samtal om kompromisser skulle leda till ett värre resultat eller inget resultat alls. Det viktigaste nu är att fortsätta framåt, att tillämpa principen om att förorenaren betalar när det gäller insamling av vägtullar. Skadorna på miljön måste kompenseras och infrastrukturen måste förbättras, och som Dirk Sterckx har påpekat är detta första gången denna princip har införlivats i lagstiftning på EU-nivå. Principen och tullarna bör tillämpas i samtliga medlemsstater. Tyvärr har många medlemsstater fortfarande inte genomfört infrastrukturbetalningarna i Eurovinjett I, och förmodligen kommer samma medlemsstater att vara mycket sena med att genomföra Eurovinjett II. Detta snedvrider godstransportmarknaden, och medan vägarna underhålls av pengar från skattebetalarna i dessa medlemsstater plus EU:s skattebetalare utnyttjar åkerier i tredjeländer fördelarna, infrastrukturen förblir underutvecklad, och de externa kostnaderna återvinns inte. Låt oss hoppas att medlemsstaterna är villiga att ändra på detta. Tack.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar. Eurovinjetten och resultaten av förhandlingarna utgör ett exempel på hur rådet för närvarande försöker införa inskränkningar i och urvattna alla parlamentets förslag, särskilt på det transportpolitiska området. Den transportpolitik som medlemsstaternas transportministrar för består i att de kräver en hållbar och långsiktig transportpolitik för EU varje söndag samtidigt som de under veckans övriga dagar gör allt för att aktivt förhindra att en sådan politik förverkligas.

Det råder emellertid ingen tvekan om att buller och avgaser skadar både människor och naturen. De ger upphov till kostnader som för närvarande betalas av skattebetalarna, i stället för av dem som har orsakat kostnaderna. Trots att parlamentets förslag redan var mycket tamt och en svår kompromiss mellan länderna i EU:s centrum och dem i periferin urvattnades det ytterligare.

Fördelningen av externa kostnader blev frivillig, i stället för obligatorisk. Kostnaderna fördelas inte på samtliga negativa konsekvenser utan bara på ett fåtal faktorer. Vad som i slutändan återstår av fördelningen av kostnader utgör inte mycket mer än ett par korv med bröd och en öl för ett helt avsnitt av resan. För mig är det ytterst lite. Systemet gäller egentligen bara för godsfordon som väger över 3,5 ton. Tyskland lyckades få sin vilja igenom med 12-tonsförslaget och i bergsområden är avgifterna nu bara obligatoriska för de fordon som ändå inte trafikerar dessa vägar, eftersom de inte klarar att köra upp för de branta sluttningarna.

I slutändan ville Italien sätta käppar i hjulet för hela paketet på grund av en liten byråkratisk detalj. Det är ett lysande exempel på att transportpolitiken tyvärr fortfarande inte tas på tillräckligt allvar. Vi i Verts/ALE-gruppen kommer fortfarande att rösta för, eftersom vi vill ingå i en majoritet som åtminstone ser till att principen om att ta ut externa kostnader lever vidare in i framtiden, när medlemsstaterna förhoppningsvis har förnuftigare personer som transportministrar.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för att han har lyckats slutföra ett väldigt krävande arbete.

Eurovinjettdirektivet är ett av de direktiv som gradvis bör se till att väg- och järnvägstransporter omfattas av likvärdiga villkor. Järnvägstransporter har i åratal missgynnats i EU:s medlemsstater på grund av att användarna tvingas betala för att använda transportnätet. När det gäller vägnätet har avgifterna för att använda infrastrukturen hittills mest varit symboliska.

Om vi betraktar det hela i rent tekniska termer, och bortser från andra faktorer, upptäcker vi att den högsta kategorin vägar, med andra ord motorvägar, motortrafikleder och vägar som är kategori ett-vägar, är de vägar som är bäst lämpade för att trafikeras av tunga godsfordon. I direktivet dras inte de logiska konsekvenserna av detta och fastställs de högsta avgifterna för de vägar som tillhör den lägsta kategorin, det vill säga landsvägar. Tvärtom inriktas direktivet på avgifter för vissa externa kostnader, grundat på principen om att förorenaren betalar, och endast när det gäller de vägar som tillhör den högsta kategorin, det vill säga motorvägar, motortrafikleder, kategori ett-vägar och vägar med två skilda körbanor.

Betalningarna borde innefatta så få undantag som möjligt och borde gälla s.k. externa vägtransportkostnader, däribland buller och framför allt utsläpp. Jag undrar verkligen hur de enskilda länderna kommer att motivera sin ovilja att införa avgifter, åtminstone under tabell 1, som är en mycket urvattnad version av vad verkliga miljövänner vill se.

Trots dessa konflikter mellan logiken och den version av andrabehandlingsrekommendationen som vi diskuterar här stöder GUE/NGL-gruppen föredragandens ståndpunkt.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) från Jörg Leichtfried i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Herr talman, herr Kohlíček! Jag kanske missförstod dig, men det är något jag vill förtydliga. Det framgår tydligt att detta trots allt är en ganska tam kompromiss, att tunga fordon kommer att fortsätta att gynnas på vägarna, och att avgiftsnivån överlag är för låg. Du inledde emellertid med att säga att detta direktiv nu kunde leda till lika villkor för väg- och järnvägstransport. Jag tror inte att resultatet kommer att bli lika villkor på det sättet. Jag kanske har missförstått dig på denna punkt, men jag skulle vilja att du förtydligade detta.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL). – (CS) Herr talman! Jag anser att detta bara är första steget mot att skapa lika villkor på området, eftersom om jag betalar en massa för infrastrukturen på järnvägen… (talaren fortsatte på tyska)

(DE) … är detta första steget mot att göra villkoren för järnvägstransporter och vägtransport mer likvärdiga, eftersom man för närvarande måste betala för den sträcka man färdas på järnväg, men endast för en ytterst liten del av vägarna. Detta är därför ett litet steg mot att samordna villkoren för järnvägs- och vägtransporter.

  Juozas Imbrasas, för EFD-gruppen. – (LT) Herr talman! För det första vill jag tacka föredraganden för hans omfattande och viktiga arbete. Som alla vet spelar transportsektorn en viktig roll för att garantera rörlighet och socioekonomisk utveckling i Europa, och för att hantera de utmaningar som ekonomisk tillväxt och hållbarhet ställer oss inför är det nödvändigt att förbättra transportsektorns infrastruktur. Vi är alla bekymrade över klimatförändringarnas effekter, miljöskydd och olika frågor som rör hälsa och social välmåga, som är oskiljaktiga från rationell transportanvändning. Jag håller med om att användningen av principen om att förorenaren betalar, tillsammans med försöken skydda allmänhetens intressen, resulterar i, och måste resultera i, åtgärder som i första hand syftar till att minska miljöföroreningar, buller, skador på naturen och sociala kostnader som uppstår till följd av ohälsa, eftersom dessa ger upphov till betydande ekonomiska kostnader som den breda allmänheten, det vill säga EU-medborgarna, får stå för. Utan tvekan kommer detta att ge medlemsstaterna nya möjligheter att göra sina nationella vägavgiftssystem effektivare och därigenom utveckla ett bättre instrument för att hantera efterfrågan på transport. Jag anser emellertid fortfarande att de instrument som diskuteras i dag, och som snart kommer att antas, inte är riktigt bra. Rent ekonomiskt är det bara EU:s centrala transitmedlemsstater som gynnas. Däremot är systemet inte helt fördelaktigt, eller mycket mindre fördelaktigt, för ett stort antal medlemsstater längs EU:s yttre gränser. Samtidigt som jag i grund och botten välkomnar projektet anser jag att det vore värt att helt ompröva denna aspekt, göra en ny bedömning av den och endast därefter anta förslaget.

  Mike Nattrass (NI). – (EN) Herr talman! Jaså, EU försöker öka sina skatteintäkter genom att beskatta lastbilar? Jag brukar fråga väljarna i Storbritannien vad de tycker om EU och svaret brukar bli: ”Jag tycker inte vi ska gå med.”

Rent politiskt har Storbritannien tagits över. Brittisk lag stiftas i Strasbourg, en enorm byråkrati stänger industrier och nu rör det sig om en skatt. Eftersom det inte rör sig om fotboll vet befolkningen emellertid ingenting. Brittiska medier undviker den europeiska verkligheten, brittiska hjärnor proppas fulla med TV-såpor och reportrar säger att EU inte påverkar lokala frågor. EU är inte nyheter.

Syftet med detta betänkande är att dra in skatteintäkter från vägtullar på lastbilar för att till viss del finansiera det transeuropeiska TEN-T-projektet, som bland annat innefattar en ihopkoppling av EU:s höghastighetståg. Så, när EU tar in skatter i Storbritannien, kommer befolkningen att reagera genom att säga nej till EU i vallokalen? Nej, eftersom de saknar information. Den europeiska superstatens maktövertagande sker i smyg och skattebetalarna kommer inte att vakna upp utan fortsätta sova sig rakt in i Europa. Försvarsmurarna har fallit, pressen bryr sig inte och Storbritannien sover, så beskatta ni bara de olycksaliga lastbilschaufförerna.

  Mathieu Grosch (PPE). – (DE) Herr talman! För det första vill jag gratulera och tacka föredraganden och de av mina kolleger som har varit delaktiga för deras arbete. Det var inte lätt att nå en kompromiss i denna fråga. Det beror också på att många människor, inklusive här i kammaren naturligtvis inte till 100 procent håller med om resultatet. Vissa var för, andra emot. Jag vill emellertid redan från början varna för den absurda situation där de som förväntar sig mer går samman med dem som inte förväntar sig någonting alls och tillsammans raserar hela överenskommelsen. Därför hoppas jag att de som vill se en internalisering av kostnader, och som till och med ser denna överenskommelse som en liten framgång, kommer att stödja denna kompromiss.

Detta är i stora drag PPE-gruppens uppfattning, om inte samtliga delegationers uppfattning, eftersom vi stöder internaliseringen av kostnader inom alla typer av transport. Vi stöder även användningen av resurser för att främja rörligheten. För oss var detta en av de viktigaste punkterna. För oss handlar det inte om att göra transporter dyrare, vilket vissa precis har påstått. Att göra transporter dyrare gör dem inte effektivare. För oss handlar det om att hitta rätt balans så att de resurser som till viss del tjänas in i samband med rörlighet även används på detta område.

En annan viktig faktor är driftskompatibilitet. Vi vill inte ha tekniskt olika avgiftssystem runt omkring i Europa – tanken på 27 olika system i framtiden är oacceptabel. Jag kommer från en gränsregion och när man kör runt i detta område i en halvtimme kan man tvingas betala vägtullar sex gånger! Det håller inte. Rådet måste vara lite mer flexibelt än tidigare på detta område. Vi framhåller även miljövänliga godsfordon. Det innebär att vi även stakar ut en riktning mot detta. Som precis har nämnts är de åtgärder som vi har infört inte obligatoriska, vilket innebär att de som är för internalisering av kostnader säkert inte är nöjda i det avseendet. Personligen skulle även jag ha velat att detta skulle ha varit obligatoriskt i samtliga medlemsstater.

Vi har haft denna debatt så många gånger här i parlamentet. Vad vill vi ha i framtiden? Vill vi ha 27 olika avgiftssystem, eller vill vi att alla medlemsstater ska arbeta efter samma regler? Eller måste vi invänta en ny kris innan vi på nytt lyssnar till uppmaningarna om åtgärder på EU-nivå? För mig klargör Eurovinjetten även ytterligare en sak, nämligen att det bara är EU som kan lösa problemet. Olika avgifter i enskilda medlemsstater gör det inte.

(Applåder)

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag anser att det har funnits ett lyckat inslag i denna diskussion och det är föredraganden. Jag tror verkligen att föredraganden i detta ärende var tvungen att övervinna så mycket motstånd och att han därför lyckades få ut så mycket som möjligt av hela frågan.

Faktum är att det egentligen saknas en majoritet i parlamentet för grönare transporter. Det första man därför måste göra är att acceptera detta. Det står helt klart att en majoritet av transportministrarna i rådet för närvarande inte bryr sig om miljöintressen. Det står lika klart att en majoritet i rådet inte bryr sig om dem som bor och arbetar längs vägarna och att en majoritet i rådet stöder konsumenter som köper vilket skräp som helst, som har transporterats långa sträckor, i stället för regionala produkter av hög kvalitet. Med tanke på det måste jag säga att resultatet är det bästa som kunde ha uppnåtts.

För det första har vi principen om externa kostnader. Med tanke på allt motstånd som fanns var detta ett stort och svårt steg,. Vi kan nu för första gången ta ut avgifter på avgaser. Vi kan ta ut avgifter på buller. Naturligtvis är våra möjligheter begränsade och avgifterna alldeles för låga. Om man tittar i tabellerna är detta verkligen en droppe i havet. Det visade sig även möjligt att så att säga utvidga korridorerna, men vi lyckades inte få till en koldioxidskatt. Det är oförklarligt. Transportsektorn är en av de största producenterna av koldioxidutsläpp i Europa och behöver inte betala för det. Jag är verkligen missnöjd på dessa punkter.

Trots det ställer jag mig bakom det som andra ledamöter redan har sagt, nämligen att vi måste rösta för förslaget eftersom allt arbete annars skulle ha varit förgäves. Jag röstar för med tungt hjärta, och tänker på att det är bra att vi har kommit så här långt, men att det krävs mycket större framsteg i framtiden.

  Gesine Meissner (ALDE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! I vitboken beskriver kommissionsledamot Siim Kallas olika möjligheter för framtidens transportsektor. Han beskriver bland annat hur det finns ett behov av incitamentsystem för att göra transporterna mer miljövänliga. Han påtalar även att det behövs nya finansieringskällor för att bland annat kunna arbeta enligt principen om att förorenaren betalar. Det Eurovinjettdirektiv som vi debatterar i dag är ett sätt att verkligen uppnå båda dessa aspekter.

Detta har till stor del varit en belgisk insats, som jag tror vi kan säga inleddes under det belgiska ordförandeskapet, eftersom tre viktiga belgier deltog och framför allt på grund av föredraganden, som lyckades öppna dörren för nya rutter. Jag hade önskat att Belgiens stora insats hade lett till större framgångar än vad som blev fallet.

Vad vi lyckades åstadkomma är en liten och svag kompromiss. Även om vi nu i begränsad utsträckning har öronmärkt pengar – 15 procent av infrastrukturkostnaderna och 15 procent av de externa kostnaderna måste gå till TEN-T-nät – är detta verkligen alldeles för lite. Alla företrädare för nationell transportpolitik säger att vi behöver betydande resurser för att kunna upprätthålla vårt infrastrukturnät. Det är uppenbart att de resurser som samlas in på detta område även bör investeras inom samma område. Det är en punkt som vi alla kan vara missnöjda med. På detta område har vi emellertid trots allt tagit ett steg i en riktning som vi senare kan fortsätta längre på. Tack vare det tänker vi rösta för denna kompromiss.

Det var emellertid en tuff kamp. Vi kunde lika gärna ha stått där utan att ha uppnått någonting alls, eftersom ett fåtal medlemsstater hade föredragit detta. Därför är kompromissen en framgång och vi kommer att stödja den vid morgondagens omröstning.

(Applåder)

  Oldřich Vlasák (ECR). – (CS) Herr talman! I det direktiv vi diskuterar har kommissionen infört möjligheten att ta ut avgifter för sådana externa kostnader som luftföroreningar, buller och trängsel i trafiken, grundat på ett försök att internalisera externa kostnader enligt principen om att förorenaren betalar. Jag stöder denna princip eftersom jag anser att det är en viktig princip sett mot bakgrund av hur miljön och människors hälsa påverkas, liksom användningen av fler transportslag på nationell, regional och lokal nivå. Detta ligger även i kommunernas intresse, som ofta drabbas av framför allt transittrafikens negativa effekter.

När det gäller den pågående ekonomiska krisen och den allt större finansiella bördan på transportsektorns aktörer är jag övertygad om att medlemsstaterna bör ges möjlighet att sprida ut införandet av avgifter för externa kostnader över tiden, och på enskilda transportslag. Det nya systemet bör även göra det möjligt att ersätta föråldrade fordonsparker genom reducerade avgifter för externa kostnader vid investering i miljövänliga fordon.

  Isabelle Durant (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Vi har inget att glädjas åt i dag. Som redan nämnts ligger ett grönt transportsystem fortfarande långt bort. Vad innehåller texten? Vad säger den? Helt enkelt att medlemsstaterna om de vill får lov att tillämpa ett system där förorenaren betalar. Dessutom omfattas detta system av så många restriktioner och begränsningar att kostnaden i slutändan bara kommer att öka med 3 eller 4 cent. Hur kan någon tro att en ökning av kostnaderna med 3 eller 4 procent ska kunna påverka trafikomställningen? Ur miljösynvinkel är förslaget med andra ord ingen framgång. Fru Győri! Jag beklagar men detta är vad som har hänt med den berömda principen om internalisering av externa kostnader, efter att den efter så mycket motstånd, och trots föredragandens stora insatser, har malts ned i rådets kvarnar.

Trots det kommer vi att rösta för denna princip eftersom den är så viktig. Det är en av de principer – vi talade tidigare om försiktighetsprincipen – som har lämnat avtryck i EU-direktiv. Vi kommer att rösta för denna princip. Det är dock bara en princip. Det återstår en lång kamp och vi kommer att fortsätta kämpa för att få till stånd en trafikomställning och införa ett grönare transportsystem som skyddar människors hälsa och bekämpar klimatförändringarna på ett effektivare sätt.

  Laurence J.A.J. Stassen (NI) . – (NL) Herr talman! Det nuvarande förslaget till Eurovinjett grundas på idén att Europas effektiva vägtransportsysten ska subventionera Europas ineffektiva järnvägar. Det mest oroande är dock förmodligen att parlamentet ser detta förslag som ett första steg. Jag anser att det vore ett första steg i fel riktning och att det skulle innebära att medlemsstaternas nuvarande rätt att välja om de vill genomföra denna lagstiftning skulle bli en skyldighet, att avgiften per kilometer bara skulle öka och framför allt att bilförare snart skulle stå på tur.

Parlamentet talar om ett gemensamt system i medlemsstaterna. Om vi antar detta förslag innebär det emellertid att åkarna måste göra sig redo för en ny låda i förarhytten, kopplad till nya skatter. Det är uppenbart att Europaparlamentet till följd av klimathysterin försöker strypa vägtransporterna med hjälp av detta förslag. Transportsektorn har det svårt nog ändå, och förväntar sig inte att EU inför nya skatter.

  Antonio Cancian (PPE). – (IT) Herr talman, fru Győri, herr Kallas! Först och främst vill jag uppmärksamma och applådera det arbete som föredraganden Saïd El Khadraoui har utfört. Han har gjort allt han har kunnat för att nå en kompromiss.

Just därför anser jag att vi bör följa det formella förfarandet. Detta ärende borde verkligen ha blivit föremål för förlikning, eftersom de jämförande tabellerna inte ingick i den slutliga överenskommelsen. Det kunde ha varit ett idealiskt tillfälle för att nå en övergripande överenskommelse. Som redan nämnts är detta tyvärr inte bara en liten detalj.

Principen om att förorenaren betalar är rätt. Det är denna princip som gäller och det är det man har enats om. För att undvika missförstånd vill jag bara tala om att jag är för grönare transporter. Eurovinjetten är emellertid ett alltför ofullständigt, ineffektivt och orättvist verktyg. I dessa tider av stora ekonomiska svårigheterna är möjligheten att tjäna pengar det enda syftet med detta beslut att slå mot en av marknadens ekonomiska basnäringar, även om nästan inga av dessa pengar sedan används för transportinfrastruktur.

Som jag ser det införs en mycket komplicerad mekanism, inte minst när det gäller att räkna ut hur stora avgifter som ska tas ut. Jag är därför kritisk till hela ärendet eftersom jag anser att det sätt som de geografiskt mer perifera medlemsstaterna bestraffas på är oacceptabelt i ett Europa som ska präglas av ekonomisk och territoriell sammanhållning.

Det finns inga bevis på att detta instrument verkligen är effektivt, och förändringarna av transportflödena skapar problem för den nuvarande och kommande finansiella planeringen eftersom avgifterna är olika och ändras hela tiden. När det gäller denna punkt sägs det att medlemsstaterna själva får välja om de vill tillämpa denna extra avgift eller inte. När det gäller gränsöverskridande transporter är vi emellertid även beroende av andras beslut och följaktligen måste vi komma överens. Därför är jag övertygad om att en överenskommelse till varje pris, som sker på transportnäringens bekostnad, inte kan betraktas som en framgång. Vi har verkligen långt kvar, särskilt när det gäller rättvisa avgifter.

  Inés Ayala Sender (S&D). – (ES) Herr talman! För det första vill jag uppmärksamma föredraganden Saïd El Khadraoui och hans ihärdighet. Jag måste emellertid även påpeka att jag redan från början påpekade de perifera ländernas särdrag, med deras skandalösa brist på alternativ till vägtransporter – se på de fortsatta svårigheterna att införa reguljär gränsöverskridande järnvägstrafik i Pyrenéerna, mellan Spanien och Frankrike. Nu skapar kommissionen dessutom – jag utnyttjar att kommissionsledamot Siim Kallas är närvarande – osäkerhet kring hur den centrala rutten över Pyrenéerna kommer att se ut i det framtida kärnnätet

Mot bakgrund av dessa problem med ett järnvägsalternativ är sanningen med andra ord att överenskommelsen om Eurovinjetten nu i ännu högre grad bestraffar vägtransporter av produkter. I de perifera länderna, särskilt i södra och östra EU, rör det sig dessutom om produkter av ringa eller begränsat mervärde. Genom att just när vi har kommit ur krisen – eller på grund av oansvariga och grundlösa anklagelser fortfarande befinner oss mitt i krisen när det gäller gurkor – skapa ännu mer problem genom att, så att säga ryktesvägen, lägga på ytterligare några cent – 4 cent verkar inte vara något för Isabelle Durant – riktas ett hårt slag mot tusentals spanska familjer. Det rör sig inte bara om jordbrukare utan även om åkare. När man lägger på just dessa få cent på tusentals kilometer och på produkter som den spanska gurkan kommer detta nämligen att ge upphov till stora problem när produkterna ska transporteras till den centrala marknaden, som är just varifrån dessa anklagelser ursprungligen kommer.

Nej, Saïd El Khadraoui. Inledningsvis dök det upp några rapporter som tydligt visade att det rörde sig om ökad skattebörda, och sedan försvann dessa bara. Jag har alltid undrat varför dessa studier försvann, men sanningen är att det var oroande uppgifter, det har de upprepat gång på gång.

Trots det är jag – och även de – beredda att göra uppoffringar om detta skulle lösa viktiga problem, som trängseln i trafiken. I den nuvarande överenskommelsen verkar emellertid personbilar inte ingå i trafikträngseln. Jag talar om stora problem som infrastrukturens skick och det faktum att saker och ting förbättras, inklusive när det gäller att minska buller eller föroreningar. Till och med nu vet vi att detta inte kommer att gå eftersom alternativen saknas.

Den spanska socialdemokratiska delegationen känner sig därför tvungen att rösta emot denna överenskommelse.

  Nathalie Griesbeck (ALDE). – (FR) Herr talman! Två ord sammanfattar den allmänna tonen i vårt arbete och stämningen i parlamentet, å ena sidan ”äntligen” och å andra sidan ”lite synd”.

”Äntligen”, eftersom vi efter mycket långa förhandlingar nådde en överenskommelse och principen om att förorenaren betalar nu verkligen börjar ta form i detta ärende.

”Lite synd”, eftersom vi även om medlemsstaterna har det lite svårt med sina statsfinanser borde ha gjort allt vi hade kunnat för att återinvestera de insamlade intäkterna i exempelvis prioriterade projekt inom de transeuropeiska transportnäten (TEN-T). Herr Kallas! Det blir kommissionens uppgift att noga granska detta. ”Lite synd” dessutom, eftersom jag personligen beklagar denna minimiöverenskommelse när det gäller önskan att minska trafikträngseln. Även om man i överenskommelsen behåller konceptet med lågtrafik är de metoder som medlemsstaterna ska tillämpa ”svaga”. Även i denna fråga måste kommissionen vara pådrivande.

Även om det i det nuvarande direktivet föreskrivs att godsfordon på 3,5 ton måste ingå från och med 2012 införs det för det tredje ett undantag för dessa fordon i överenskommelsen. Detta är en eftergift som får negativa följder. Även här måste kommissionen spela en nyckelroll. Även om det är en försiktig kompromiss och ett litet steg är det trots allt ett steg framåt. Därför kommer vi att rösta för förslaget.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! Eva Lichtenberger sade att det finns några förnuftiga ministrar i EU:s medlemsstater. Jag skulle vara tacksam om hon kunde ge mig namnen på dessa, även om jag inser att det skulle bli en väldigt kort lista. Jag vill tacka föredraganden för hans grundliga arbete, även om det är bra att vi kan debattera det, eftersom det innehåller flera oerhört kontroversiella aspekter. Lastbilar ska betala mer, vilket innebär att transportföretagens ägare måste betala mer. Detta är ett problem för dessa företag i kristider, och vi kan inte låtsas som något annat. Frågan är hur pengarna kommer att spenderas. Här finns det ett verkligt dilemma, eftersom det inte vore bra om pengarna går till marginaliserade gruppers ännu dummare projekt. Pengarna bör spenderas på transportsektorn, på att utveckla transportsektorn. I så fall skulle ökningarna vara förståeliga. Annars är det en form av utpressning, med EU:s medgivande och Europaparlamentets godkännande. Detta är verkligen en kontroversiell aspekt.

  Michael Cramer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är för billigt att transportera gods i Europa. Det är bara miljövänliga transporter som är för dyra. Allt detta beror på politiska val och är inget som detta direktiv kommer att ändra på. Vi har orättvis konkurrens. Tunga godsfordons skatteförmåner begränsas inte. Varje lastbil orsakar 60 000 så mycket skador som en personbil men betalar naturligtvis inte 60 000 så mycket i avgifter.

Vi har haft obligatoriska järnvägstullar i EU i årtionden. Varje lokomotiv – vare sig det transporterar passagerare eller gods – måste betala en järnvägstull för varje kilometer det kör. På vägarna är tullen frivillig och det finns ett tak. Vägtullarna gäller för det mesta bara motorvägar och bara fordon som väger 12 ton eller mer. På järnvägarna finns det ingen gräns. Det är orättvist och hindrar miljövänliga järnvägstransporter samtidigt som det underlättar miljöskadliga vägtransporter.

Vi vet att vi behöver en trafikomställning för att skydda klimatet. Vi i Verts/Ale-gruppen vill skydda klimatet och säkra framtidens rörlighet. Därför behöver vi rättvis konkurrens. Eurovinjetten är bara ett pyttelitet steg på vägen mot detta mål.

  John Bufton (EFD). – (EN) Herr talman! Transporter med tunga lastbilar är avgörande för de leveranser som är nödvändiga för en god ekonomi. Om ökade avgifter tas ut runt om i Europa kommer de extra kostnaderna i slutändan att vältras över på konsumenterna.

Den brittiska regeringen funderar på att införa avgifter för tunga lastbilar för att komma i fatt resten av EU till 2015. Vi har inget nät av betalvägar, eller extra avgifter på tunga lastbilar utöver fordonsskatten. Vi står inför orättvis konkurrens från allt fler utländska lastbilar som roffar åt sig mer än en rättvis andel av de gränsöverskridande transporterna. Utländska transportföretag betalar inte någonting för att använda våra vägar medan skatten på diesel är hela 23 pence högre per liter, vilket ger konkurrenterna en femtonprocentig fördel. Enligt den brittiska lagstiftningen kan Storbritannien emellertid inte införa en avgift som bara gäller utländska fordon.

Om detta direktivs tillämpningsområde utvidgas skulle varje försök från den brittiska regeringen att införa avgifter på tunga lastbilar överskuggas av en oönskad indirekt skatt som kommissionen förbehåller sig rätten att göra obligatorisk 2013. Eftersom förslagen rör skatter borde det krävas enhällighet i rådet. Trots det smygs lagstiftningen in via transportbestämmelserna i Lissabonfördraget. Det är ett lömskt sätt att införa indirekt beskattning och ingen som är det minsta demokratiskt lagd bör rösta för detta förslag.

  Christine De Veyrac (PPE). – (FR) Herr talman! I sin Europa 2020-strategi sätter EU som mål att vår ekonomi ska bli grönare och våra transporter modernare. Samtliga EU-institutioner, inklusive en majoritet här i parlamentet, har ställt sig bakom detta mål och det har även nästan alla medlemsstater.

Därför är det synd att flera medlemsstater sedan 2008 har lagt ned ett omfattande arbete på att urvattna innehållet i förslaget till nytt Eurovinjettdirektiv och blockera detta ärende.

Tack vare föredragandens – och jag vill passa på att tacka Saïd El Khadraoui – och skuggföredragandenas ihärdighet i deras förhandlingar med rådet har vi emellertid i dag äntligen en kompromiss framför oss. Jag håller med om att texten är mycket mindre ambitiös än det ursprungliga förslaget, men vi kommer för första gången att kunna tillämpa principen om att förorenaren betalar och internalisera externa transportkostnader som buller och koldioxidutsläpp.

För att se till att Eurovinjetten inte bara blir en skatt utan faktiskt bidrar till att förbättra transporterna i Europa uppmuntras medlemsstaterna dessutom att återinvestera de intäkter de samlar in i en modernisering av olika transportslag. Parlamentet har dessutom sett till att det skett verkliga framsteg när det gäller tullsystemens driftskompatibilitet och att det finns starkare incitament för att använda tunga fordon som inte släpper ut lika mycket föroreningar.

För att nå de mål som vår institution har satt upp hoppas jag att vi kommer att kunna ställa oss bakom den föreslagna kompromissen vid andra behandlingen och på så sätt bereda vägen för en hållbar transportpolitik.

  Gilles Pargneaux (S&D). – (FR) Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Äntligen har vi något vi kan vara nöjda med. Avgifter för vägtransporter, för vilka det sätts ett tak i detta Eurovinjettdirektiv, kan i framtiden innefatta kostnader för buller och luftföroreningar.

Ett annat skäl att vara nöjda är att vi i och med detta betänkande av Saïd El Khadraoui – och jag gratulerar honom till hans ihärdighet – tydligt uttrycker vår önskan om att principen att förorenaren betalar ska bakas in i kostnaderna för vägtransporter. Vi måste emellertid vara vaksamma. Efter tre års förhandlingar mellan institutionerna måste vi övertyga vissa medlemsstater om att det tack vare den jämvikt som har uppnåtts under dessa trepartsmöten går att förena en politik för att verkligen skydda miljön och en ekonomisk politik för att framgångsrikt utveckla Europas järnvägsnät. Vi måste också se till att en del av intäkterna faktiskt går till infrastruktur och transeuropeiska transportnät.

Jag beklagar också att principen om att förorenaren betalar inte har gjorts bindande i kompromissen. Trots föredraganden Saïd El Khadraouis ihärdighet – för vilken jag gratulerar honom – har Europeiska kommissionen förlorat kampen mot vissa nationalistiska ståndpunkter och känslor.

  Olle Schmidt (ALDE). - Herr talman! Ett stort tack till föredraganden för ett utmärkt arbete i en väldigt svår fråga. De nya reglerna som många har påmint om innehåller ju bara uppmaningar till medlemsstaterna om att använda inteckningar till att förbättra miljön och det är därför viktigt att vi, precis som Dirk Sterckx sade, här i Europaparlamentet återkommande påminner våra regeringar om vikten av att följa de här rekommendationerna.

Tanken är ju inte att våra förare/åkare ska betala för buller- och miljöpåverkan om vi inte samtidigt inför åtgärder som syftar till att lösa problemen såsom t.ex. vägbehandling och andra ljuddämpande åtgärder. Det är mycket viktigt att förhindra att dessa avgifter enbart blir en ny skatt på tunga vägtransporter som några av kollegorna här påminner om. Vi måste fortsätta arbetet med att förbättra miljön och sänka koldioxidhalten i Europa, och det är därför centralt att säkerställa att miljöavgifter verkligen används till att minska och eliminera de miljöproblem som uppkommer.

(Applåder)

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Herr talman! Med beslutet om Eurovinjetten tar EU ett steg i rätt riktning för att kunna utsträcka tillämpningen av principen om att förorenaren betalar till vägtransporter. Nu har vi äntligen en överenskommelse som innebär att vi kan vältra över kostnaderna för användningen av infrastrukturen, buller och luftföroreningar på transportföretaget. Jag hoppas att många medlemsstater kommer att införa detta system, inklusive Nederländerna. Mark Rutts regering i Nederländerna gör helt rätt som planerar att lansera ”betalning för rörlighet på ett annorlunda sätt”. Dessa planer passar bra ihop med dagens överenskommelse.

Jag hoppas att kommissionen kommer att lägga fram förslag om att successivt även ta ut dessa avgifter på andra transportslag. I så fall måste man ta hänsyn till varje sektors särdrag. De som transporterar gods på de inre vattenvägarna är inte de enda som använder flodernas vatten. Det är verkligen uppenbart i dessa dagar av extrem torka. Jordbrukarna har faktiskt öppnat sina konstbevattningskranar så mycket det går just nu. Vi har tagit ett viktigt steg framåt och nu måste vi fortsätta på den vägen.

  Luis de Grandes Pascual (PPE). – (ES) Herr talman! Det är ingen tillfällighet att Spanien, Italien, Grekland, Irland, Portugal och andra länder är tveksamma till att acceptera den s.k. Eurovinjetten.

Denna gemensamma kritiska hållning beror på vår ställning som perifera länder eftersom det i slutändan blir vi som får betala denna avgift och de medlemsstater som ligger i mitten av EU som kommer att få intäkterna.

Det resonemang som ligger bakom Eurovinjetten är fullt av stora motsägelser och argumenten för Eurovinjetten blir svagare för varje dag. Även om vi godtar internaliseringen av externa kostnader som en lämplig och rationell utgångspunkt är det i slutändan ohållbart att bara bestraffa tunga godsfordon och inte vanliga personbilar om syftet är att minska trängseln i trafiken. Dessutom tillämpas den gamla principen om att förorenaren betalar på ett klart diskriminerande sätt.

Utöver detta kommer endast 15 procent av intäkterna från Eurovinjetten – som var tänkt som en finansieringskälla för infrastruktur – i slutändan att användas för att finansiera transeuropeiska nät, och inte i form av ett krav utan bara som en rekommendation. Finansministerierna får därför använda pengarna som de själva vill i enlighet med sina egna länders intressen, inom ramen för infrastruktur i vid mening. Slutresultatet kommer att bli ännu ett bakslag för godstransporter på vägarna, som i dagsläget är det enda sättet att se till att den inre marknaden fungerar.

Så ser verkligheten ut, en verklighet som syns mycket tydligare vid en ekonomisk kris. Om europeiska produkter ska vara konkurrenskraftiga på globala marknader har vi inte råd med experiment som kan leda till att en redan svag europeisk ekonomi försvagas ännu mer genom att man inför ännu fler kostnader.

Avslutningsvis har den livsmedelskris som spanska produkter slarvigt har beskyllts för att ha orsakat lett till orättvisa påföljder och stora förluster för dem som bestraffas av Eurovinjetten, nämligen transportföretag och stora växtodlare.

Därför kommer den spanska delegationen i PPE-gruppen att rösta emot detta förslag till direktiv.

  Spyros Danellis (S&D) . – (EL) Herr talman! Den allmänna princip som införs i direktivet om godstransporter, dvs. internaliseringen av externa kostnader, är mycket grundläggande och har stort symbolvärde. Det rör sig om en modern och samtidigt flexibel ram för tillämpning av principen om att förorenaren betalar och ett sätt att minska problemen med överbelastning på de stora nationella motorvägarna.

Just därför är det nödvändigt att komma över den, till viss del befogade, oro som många talare har uttryckt när det gäller följderna av tillämpning i EU:s regioner och inom vägtransportsektorn. Målet med kompromisstexten, som till stor del är Saïd El Khadraouis förtjänst, är att successivt tillämpa avgifterna i fråga, och samtidigt successivt förnya den europeiska fordonsparken.

För att bemöta invändningarna och bereda vägen för ett accepterande av Eurovinjetten och dess effektivitet måste vi för det första se till att direktivet tillämpas strikt, snabbt och på ett öppet sätt i samtliga medlemsstater och för det andra att alla intäkter, i form av avgiftsfinansierade resurser, kanaliseras till transportinfrastrukturen och inte används för att fylla igen kända hål.

  Hubert Pirker (PPE). – (DE) Herr talman! Som vi alla vet är detta direktiv en kompromiss. Det är dock en bra kompromiss eftersom den åtminstone till viss del tar hänsyn till båda sidor – både transportföretagen och de medborgare som drabbas av buller och avgaser. Vad är då fördelarna med detta direktiv? För mig finns det tre.

För det första att intäkterna från vägtullarna öronmärkts för investeringar och förbättrad transportinfrastruktur, vilket ligger i allmänhetens ekonomiska intresse och ger ökad säkerhet och bättre transportrutter. För det andra att insamlingen av avgifterna standardiseras, vilket sänker kostnaderna och förhindrar trängsel i trafiken. För det tredje – och kanske viktigast – att det ger medlemsstaterna möjlighet och valfrihet att baka in kostnader som buller och utsläpp i sina vägtullar vid ett framtida tillfälle. Dessa är således kontrollmekanismer.

De som undviker högtrafik och trafikstockningar kommer att betala mindre och de som kör rena och tysta godsfordon kommer att få lägre kostnader. Jag hoppas att dessa incitament i framtiden kommer att innebära att vi kan undvika trafikstockningar och att fordonsparkerna förnyas. Vi är trots allt medvetna om att alla önskemål inte kunde tillfredsställas i förhandlingarna. De positiva aspekter som vi tack vare parlamentets styrka lyckades uppnå i förhandlingarna borde dock leda till de önskade positiva effekterna.

Jag hoppas att genomförandet inte kommer att präglas av för mycket byråkrati, eftersom det skulle skada helheten.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Herr talman! Genom att införa en avgift baserad på externa kostnader i vägtullarna kan medlemsstaterna införa denna avgift för användning av det transeuropeiska vägnätet, eller vissa avsnitt av det, liksom alla ytterligare avsnitt av deras egna motorvägar som inte ingår i det transeuropeiska vägnätet.

Vi stöder inte det medvetna införandet av tullhinder som ökar kostnaderna för transportoperatörer från perifera medlemsstater, och i förlängningen priserna på de produkter som transporteras. Även om direktivet inte får tillåta diskriminering på grund av en åkares nationalitet får medlemsstaterna enligt artikel 7k införa ett system för vägtullar och/eller vägavgifter för infrastruktur som tillhandahåller tillräcklig kompensation för dessa avgifter, vilket kan snedvrida konkurrensen.

Jag anser att intäkterna från vägavgifter för användning av infrastruktur och från avgifter som baseras på externa kostnader måste användas för att stödja det transeuropeiska vägnätet, förbättra trafiksäkerheten och tillhandahålla säkra parkeringsområden, vilket är absolut nödvändigt för att kunna följa gällande sociallagstiftning.

  Carlo Fidanza (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är alla överens om behovet av att göra godstransporterna mer hållbara, men detta uppnås framför allt genom att investera i infrastruktur och successivt förnya den befintliga fordonsparken.

Bakom miljöandan i Eurovinjetten och principen om att förorenaren betalar ligger i själva verket stora konkurrensnackdelar för vissa länder i förhållande till andra länder, vilket får allvarliga konsekvenser inte bara för deras del av transportnäringen, som till stor del utgörs av små och medelstora företag, utan även för deras nationella system. Allt detta kommer att ske utan obligatorisk omfördelning av tillräckligt med resurser för att förbättra transportinfrastrukturen och transportnäringens effektivitet och miljöresultat, något som detta direktiv verkligen borde leda till.

Förhandlingarna har lett till några få positiva resultat – jag tänker på driftkompatibilitet och marknadsföring av minihyra i bergsområden – men helhetsresultatet är otillfredsställande. Ett eventuellt förlikningsförfarande skulle vara bästa sättet att jämna till de skarpa kanter som fortfarande finns kvar.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Herr talman! Det föreslagna direktivet kan bli den sista droppe som slutligen knäcker den brittiska åkerinäringen. Åkerinäringen har stadigt gått tillbaka det senaste årtiondet. Antalet förare med körkort för tung lastbil har fallit med 8 procent under de tre senaste åren. Utländska lastbilar kontrollerar nu 80 procent av trafiken över Engelska kanalen. Det senaste årtiondet har 20 procent av den inhemska affärsverksamheten tagits över av utländska åkerier. Allt fler utländska åkare bor i Storbritannien, använder utländska lastbilar och betalar bara de blygsamma fordonsskatterna i sina respektive hemländer, samtidigt som de kapar åt sig mer och mer av den inhemska affärsverksamheten.

Det kan verka som om de brittiska åkerierna bara förlorar affärsverksamhet till följd av konkurrens, ett favoritord i EU:s ordbok. Det rör sig emellertid inte om rättvis konkurrens. Den brittiska vägtrafikskatten och bränsleskatterna är mycket högre än i andra länder. Utländska åkare arbetar i Storbritannien med hjälp av bränsle som de har tagit med sig i 1 000-literstankar. Även om de föreslagna avgifterna kommer att gälla för alla fordon kan den extra bördan bli dödsstöten för den brittiska åkerinäringen. Vi måste motsätta oss detta direktiv

  Herbert Dorfmann (PPE). – (DE) Herr talman! Det råder ingen tvekan om att den inre marknaden är en av EU:s stora framgångar och att effektiva transportstrukturer utgör en del av detta. Själv bor jag emellertid i ett område genom vilket mer än 50 miljoner ton gods transporteras varje år. Vid sidan av alla personers rätt till effektiva transporter anser jag att de som bor längs vägen också har rätt att skyddas från dessa transporters inverkan och effekter. Detta förslag är därför verkligen ett litet steg i rätt riktning om det används på ett sådant sätt att man gör investeringar för att förbättra bullerskydd, ser till att fordonsparken består av moderna tunga fordon och framför allt ser till att vi får moderna järnvägsnät och moderna rullande material.

Dessutom är det positivt att det går att ta ut tilläggsavgift i bergsområden. Jag anser emellertid att det är ytterst tveksamt att vi planerar att fortsätta arbetet på detta område enligt principen om frivilliga åtgärder, med andra ord precis som förut. För länder som inte vill ha Eurovinjett räcker det att inte genomföra direktivet. Detta kommer inte bara att medföra diskriminering inom EU utan kan också verkligen ifrågasättas när det gäller transporternas inverkan på befolkningen.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Rent allmänt finns det en positiv tendens i detta förslag, eftersom vi befinner oss i en period där vi måste ta itu med klimatförändringar etc. på alla tänkbara områden. Vi måste göra något åt alla transportslag som ger upphov till föroreningar. Det är absolut meningsfullt att lyfta fram tunga godsfordon genom att införa vägtullar etc.

Vad vi framför allt måste uppmärksamma mer är att vi borde kunna utveckla teknik som producerar bränslesnålare och bränslesnålare motorer, med andra ord som kan köras längre och samtidigt förbrukar mindre och mindre bränsle. Detta är absolut ett område där det behövs mer forskning. Motorerna kan göras mycket effektivare, inte bara för tunga godsfordon utan även för andra fordon. Det är något som inte i tillräckligt hög grad nämns och främjas inom forskningen.

  Jacky Hénin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Att vi äntligen diskuterar beskattningen av vägtransporter och Eurovinjetten är i sig goda nyheter för alla européer. Vi har dock fortfarande långt kvar innan vägtransporterna står för en proportionerlig andel av de samhällskostnader som de ger upphov till. Det rör sig om slitage på infrastrukturen, föroreningar, folkhälsa och olyckor. Eftersom jag bor i en stad genom vilken det varje år passerar miljontals tunga fordon kan jag bekräfta att man sällan tar hänsyn till befolkningens lidanden.

Sedan har vi problem som ingen här i parlamentet vill ta upp. De låga löner som betalas till förarna, de fruktansvärda arbetsförhållandena och de oacceptabla körtiderna som äventyrar allas säkerhet. Det är ingen överdrift att tala om vägarnas slavar.

Därför är det nödvändigt att fastställa ett avgiftstak för att uppmuntra korta resor, kombitrafik, sjöfart och transporter på de inre vattenvägarna. Dessutom måste hela EU och angränsande länder sträva efter så bra sociala villkor som möjligt. Det är emellertid viktigt att ha intelligenta avgifter så att det inte i första hand blir de små och medelstora transportföretagen, förarna eller framför allt inte konsumenterna, som tvingas betala, utan stora avsändare och stora kunder som den storskaliga distributionssektorn.

  Siim Kallas, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna så mycket för deras kommentarer och vill själv lägga till några kompletterande kommentarer.

För det första är Eurovinjetten inte en EU-skatt. Det måste förtydligas. På så sätt är det ett dåligt namn. Tvärtom är detta ett direktiv som begränsar och reglerar nationella avgifter. Vi har 22 länder som alla har olika vägtullar och avgifter för olika typer av fordon – tunga fordon och personbilar. Alla användare från olika länder betalar dessa vägtullar om de använder detta nät.

För det andra, var snäll och godta kompromissen. Denna fråga är mycket större och mer komplicerad än den verkar. Allt bottnar i två grundläggande och oavslutade kamper.

För det första pågår en principiell kamp om vem som bör betala för att använda infrastrukturer och exakt vad de bör betala för. Direktivet rör sig därför i rätt riktning. Principen att ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar” kommer att fortsätta tillämpas. Det är den riktning vi rör oss i.

För det andra pågår en mycket långvarigare och hårdare kamp. Det rör sig om en konflikt mellan de länder som har tung transittrafik, som naturligtvis vill ha större flexibilitet för att ta itu med problem i samband med sin infrastruktur, och som helt klart vill att bördorna för att använda infrastrukturen ska delas mellan skattebetalarna och samtliga användare – jag betonar samtliga användare, det får inte förekomma någon diskriminering.

Naturligtvis finns det en grupp länder som är kraftiga motståndare. Det märktes även tydligt här under debatten. Jag måste bara påminna er om att den 15 oktober enades rådet om den politiska kompromissen. Man lyckades precis undvika en blockerande minoritet och nu fortsätter kampen här.

Saïd El Khadraoui har gjort ett utmärkt arbete för att få till stånd en bra kompromiss och för att kunna lägga fram ett bra förslag som denna kompromiss kan grundas på. Jag ber er verkligen att stödja denna kompromiss. Det finns vissa inslag i kompromissen som en del inte kan acceptera, men det rör sig verkligen om ett stort steg. Vi har diskuterat denna fråga i fyra år. Nu tar vi ett steg framåt.

  Enikő Győri , rådets tjänstgörande ordförande. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig för det första tacka alla för denna värdefulla debatt, som bjöd på en rad argument och motargument. Som kommissionsledamoten redan har påpekat visar detta också att det rör sig om en kompromiss. Det är en kompromiss som nåddes efter stora svårigheter, problem och naturligtvis kamp. Trots det är jag övertygad om att detta är en framgång för EU, vilket Jörg Leichtfried redan har påpekat. Jag tackar också för det beröm som det ungerska ordförandeskapet har fått.

Precis som med varje kompromiss handlade det om att göra en avvägning mellan olika aspekter. Vi var tvungna att väga miljömässig hållbarhet mot ekonomisk hållbarhet. Jag motsätter mig påståendet att rådet inte brydde sig om miljöskyddsaspekten. Hade denna aspekt inte varit viktig hade detta direktiv inte existerat. Vi var också tvungna att göra en avvägning – och här riktar jag mig även till Luis De Grandes Pascual – mellan centrum och periferi. Det är sant att vi hade hårda debatter i rådet om det bästa sättet att se till att perifera medlemsstater inte känner sig utestängda, och till sist fick vi ihop en kvalificerad majoritet i rådet och jag hoppas – vilket jag tycker att debatten tyder på – även i parlamentet.

Vi skulle kunna säga att detta bara är en droppe i havet. Jag anser emellertid – och det gläder mig detta synsätt delades av många under debatten – att vi har tagit ett oerhört viktigt första steg mot internalisering av kostnader och för att se till att intäkterna går tillbaka till sektorn. Som med alla kompromisser är inte heller denna kompromiss helt perfekt och jag är säker på att vi kommer att kunna ta ytterligare steg de kommande åren.

Jag vill ta upp tre specifika aspekter som gav upphov till en mängd frågor. Den första handlar om hur intäkterna ska användas och här vill jag gå tillbaka till Dirk Sterckxs kommentar. Just när det gäller användningen av intäkterna innehåller överenskommelsen en detaljerad rekommendation till medlemsstaterna. Det anges bland annat att 15 procent av intäkterna – och jag betonar detta särskilt för Gesine Meissner – bör användas för att finansiera transeuropeiska transportprojekt. Jag vill även tillägga att precis som Dirk Sterckx har påpekat är detta resultatet av en bra och ändamålsenlig kompromiss, även om den kanske bara är ett första steg i rätt riktning.

Den andra specifika frågan ställdes också av Dirk Sterckx, och handlade om att visa kostnaderna för trafikstockningar och trängsel. Överenskommelsen med Europaparlamentet omfattar även detta problem, eftersom medlemsstaterna ges möjlighet att fastställa differentierade vägavgifter utifrån plats och tidpunkt. Som ni alla vet kan medlemsstaterna ta ut högre infrastrukturavgifter under högtrafik. Den ökade differentieringen av infrastrukturavgifterna ger oss ett alternativ för att motverka köer i trafiken. Även om vi bara tar med luftföroreningar och buller i beräkningen av externa kostnader kan den differentieringsmekanism som införs i direktivet på ett effektivt sätt bidra till att minska de trafikstockningar som är så typiska för vägarna i Europa.

Avslutningsvis vill jag besvara er tredje fråga, framför allt den fråga som ställdes av Eva Lichtenberger om externa avgifter. Rådet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen redan den 14 februari i år, och vi införde senare på parlamentets begäran en bestämmelse i direktivet som ska ge en politisk signal till medborgarna om hur miljövänliga de tunga godsfordonen är. Därför har vi inkluderat möjligheten att utöver tilläggsavgiften i bergsområden ta ut en extern avgift på Euro 0-, Euro 1- och Euro 2-fordon. Eftersom Euro 3-fordon släpper ut mindre skadliga ämnen än fordonen i de Euro-utsläppskategorier som står för de högsta utsläppsnivåerna kommer systemet med dubbla avgifter först i ett senare skede att tillämpas på dessa fordon. Däremot kommer det att tillämpas på de andra kategorierna från och med det datum direktivet träder i kraft. Överenskommelsen med Europaparlamentet innehåller även incitament för att köpa in bilar som uppfyller utsläppsnormerna Euro 5 och Euro 6, så att fordonsparken kan förnyas.

Herr talman, mina damer och herrar! Dagens debatt visar mycket tydligt att vi i och med Eurovinjettdirektivet har tagit ett oerhört viktigt steg framåt på transportområdet. Den specifika rekommendationen om tunga godsfordon är inte bara viktig i sig utan har även ett stort symbolvärde. Det är första gången vi tillämpar – och det gläder mig att ni har bekräftat detta i era kommentarer – principen om att förorenaren betalar, och lanserar en omfattande debatt och genomförandeprocess som leder till internalisering av de externa kostnaderna för alla transportslag.

Herr talman! Det ungerska ordförandeskapet gläds verkligen åt att det var möjligt att nå denna överenskommelse med Europaparlamentet och jag är säker på att den åtgärd vi nu debatterar, och som snart ska antas av parlamentet, kan leda till förbättrad ekonomisk effektivitet och minskad negativ miljöpåverkan inom transportsektorn, och att EU-medborgarna till följd av detta kommer att vara de som vinner på att direktivet antas.

  Saïd El Khadraoui, föredragande. – (NL) Herr talman! Jag tackar alla för ert stöd och era kommentarer. Det gäller förresten även de som var emot betänkandet. Transportsektorn är viktig för vår ekonomi. Den ger emellertid även upphov till kostnader – infrastrukturkostnader, men även andra kostnader som småpartiklar i luften, buller, trafikstockningar etc.

I och med detta reviderade direktiv kommer vi äntligen att få ett EU-regelverk som ger medlemsstaterna möjlighet att se till att åtminstone en del av kostnaderna betalas av dem som gav upphov till dem. Samtidigt gör denna metod det möjligt för medlemsstaterna att generera resurser som kan återinvesteras i transportsystemet för att göra det mer hållbart och därigenom faktiskt minska de externa kostnaderna. På så sätt kan vi göra våra samhällen lättare att leva i, öka effektiviteten inom sektorn och även bidra till att skapa mer likvärdiga konkurrensvillkor mellan olika transportslag och därigenom även öka järnvägens och de inre vattenvägarnas konkurrensmöjligheter.

I mitt inledningsanförande nämnde jag hur svårt det var att nå denna överenskommelse. Målet i kommissionens vitbok är förresten att uppnå obligatorisk internalisering av externa kostnader senast 2020. Heta diskussioner kan utlovas de kommande åren.

Under tiden hoppas jag för det första att parlamentet ställer sig bakom förslaget och gör det möjligt för oss att sätta i gång och visa att EU även kan fatta beslut som gagnar våra medborgare. För det andra hoppas jag att ett antal medlemsstater nu verkligen ska börja använda de nya möjligheterna och även tack vare goda resultat ska kunna locka andra medlemsstater att följa deras exempel. Det skulle göra det möjligt att bygga upp ett bredare stöd, men även att gå vidare. Under tiden har direktivet gett kommissionen en massa hemläxa som den måste sätta i gång med. Under de kommande åren måste vi även undersöka tankarna på att internalisera andra externa kostnader, göra internaliseringen obligatorisk och inkludera andra fordonstyper. Det är emellertid vad vi måste göra de kommande åren. Nu måste vi först ta detta steg framåt.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag, kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig. – (PL) Det är oerhört viktigt att vi i dag lyckas slutföra arbetet med andra behandlingen av direktivet om avgifter på tunga godsfordon – det s.k. Eurovinjettdirektivet. Den grundläggande och viktigaste punkten är bestämmelsen om att principen om att förorenaren betalar ska gälla. Enligt denna ska de godsfordon som ger upphov till mer föroreningar och mer buller än fordon med motorer som uppfyller utsläppsnormerna Euro 5 eller Euro 6 betala vägtullar för användning av väginfrastruktur. Utöver det har man infört möjligheten att införa vägtullar för att motverka trängsel under högtrafik (trängselavgifter) – dock under högst fem timmar per dag. Jag tror att denna lösning verkligen kommer att uppmuntra personer att undvika att använda vissa vägavsnitt under högtrafik. Dessutom kommer medlemsstaterna att kunna specificera vad intäkterna från vägtullarna ska användas till. Minst 15 procent måste dock användas för att finansiera TEN-T-projekt så att vi kan få hållbarare transporter.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Det gläder mig att kunna säga att vi har nått slutet på andra behandlingen av Eurovinjettdirektivet. I detta direktiv införs den centrala frasen ”förorenaren betalar”, vilket innebär att de ändrade reglerna för vägtullar kommer att göra det möjligt för oss att se till att de verkliga kostnaderna för luftföroreningar och buller som lastbilar ger upphov till påförs de skatter och avgifter som samlas in när tunga godsfordon använder motorvägarna. I direktivet föreskrivs dessutom att dessa intäkter bör användas till att finansiera effektiva och miljövänliga transportsystem. Samtidigt måste 15 procent av de insamlade avgifterna investeras i transeuropeiska transportnät, inte bara för vägtransporter utan även för transporter som sker på järnväg och inre vattenvägar

Även om detta direktiv kommer att gälla alla fordon över 3,5 ton anser jag att denna bestämmelse inte går tillräckligt långt eftersom dessa fordon i huvudsak används för regionala transporter, som inte bör regleras på EU-nivå. Samtidigt har en medlemsstat rätt att göra undantag för fordon under 12 ton, en möjlighet som jag hoppas Estland kommer att utnyttja.

På tal om Estland anser jag att direktivet kommer att sätta stopp för den nuvarande situationen, där våra lastbilar betalar för att köra på vägarna i andra länder medan lastbilar från andra länder inte betalar för att köra på våra vägar. Jag hoppas regeringen kommer att sätta stopp för denna form av ojämlik behandling och fastställa lika villkor för alla. Direktivet innehåller även incitament för att förnya fordonsparken. Ju nyare fordonet är, och ju mindre föroreningar det ger upphov till, desto lägre skatt behöver det betala. För detta krävs stora investeringar från transportföretagens sida. Investeringarna kommer dock att betala sig ganska snabbt, både genom lägre vägtullar och genom minskad bränsleförbrukning.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Revideringen av Eurovinjettdirektivet är viktig för att på ett effektivare sätt integrera kostnaden för de föroreningar som vägtransporterna ger upphov till. Tack vare att medlemsstaterna kan ta hänsyn till luftföroreningar, buller, och trängsel på vissa rutter när de fastställer vägtullar för tunga godsfordon blir detta nu möjligt.

I regioner som min hemregion, där internationella godsfordon täpper till alpvägarna, är detta en efterlängtad åtgärd.

Revideringen är också ett första steg mot att åter få rättvis konkurrens mellan EU:s åkare. Medlemsstater som Frankrike och Tyskland tillämpar redan principen om att förorenaren betalar och vill att EU ska utvidga detta till att även omfatta andra.

Det viktiga är nu att intäkterna från Eurovinjetten verkligen går till projekt för att förbättra infrastrukturen, minska föroreningarna och skydda miljön.

Jag välkomnar därför medlemsstaternas åtagande att låta en del av intäkterna gå till TEN-T, ett stort projekt avsett att garantera EU:s territoriella sammanhållning och öka tillgängligheten i regioner som Alperna, där infrastrukturen inte är tillräckligt utbyggd för att kunna ställa om trafiken från vägtransporter till andra transportslag.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag är övertygad om att EU behöver samordnade riktlinjer som gör det möjligt för medlemsstaterna att ta ut avgifter för de externa kostnader som vägtransportsektorn ger upphov till. Vi måste emellertid komma ihåg att transportföretag, särskilt i kristider, inte har råd att snabbt förnya sin fordonspark och köpa fordon som uppfyller kraven i Euro 5 och Euro 6. Därför får vi inte bestraffa åkare för externa faktorer som de inte kan påverka. Jag anser att perioden för incitament till inköp av miljövänligare fordonen måste förlängas så långt det går. Transportföretag som investerar i teknik som ger låga utsläpp måste ha rätt till en lämplig period under vilken deras investeringar garanteras, och under vilken de bara bör betala de lägsta avgifterna eller vara helt undantagna från avgifter.

Avslutningsvis framhåller vi ofta här i parlamentet att det är medborgarna som är viktigast. Låt oss därför komma ihåg att transportsektorn i de olika delarna av EU inte bara ger upphov till en massa buller eller stora koldioxidutsläpp. Den står framför allt även för hundratusentals arbetstillfällen och en betydande andel av medlemsstaternas BNP.

(Sammanträdet avbröts en kort stund.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

8. Omröstning

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet)

8.1. Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (H.G. Wessberg – SV) (A7-0190/2011 – Inés Ayala Sender) (omröstning)

8.2. Begäran om upphävande av Ágnes Hankiss immunitet (A7-0196/2011 – Diana Wallis) (omröstning)

8.3. Ursprungsbevis för vissa textilprodukter (A7-0156/2011 – Jan Zahradil) (omröstning)

- Före omröstningen:

  Jan Zahradil, föredragande. – (EN) Herr talman! För en liten stund sedan kände jag mig hedrad över att vara föredragande. För en gångs skull hade vi chansen att upphäva, i stället för att anta, lagstiftning. Detta är onödig lagstiftning. Jag anser att detta helt och hållet ryms inom vårt långsiktiga mål om bättre lagstiftning. Därför rekommenderar jag alla att rösta för att denna lagstiftning upphävs. Tack på förhand.

8.4. Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (A7-0186/2011 – Debora Serracchiani) (omröstning)

8.5. Utvidgning av tillämpningsområdet för förordningen om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (A7-0077/2011 – Sophie Auconie) (omröstning)

- Före omröstningen:

  Sophie Auconie, föredragande – (FR) Herr talman! I egenskap av föredragande, och för de politiska gruppers räkning som är överens i denna fråga, begär jag att omröstningen om de två betänkandena om överföring av medel skjuts upp. Jag avser det betänkande som vi diskuterar just nu och betänkandet A7-0076/2011, som är det femte dokumentet vi ska rösta om efter detta.

Motivet till att skjuta upp omröstningen är förfaringsmässiga skäl och syftet är att garantera bästa möjliga samarbete med kommissionen och rådet. Jag uppmanar därför alla att rösta för att skjuta upp omröstningen av detta betänkande och det femte betänkandet efter detta.

  Talmannen – Jag ber nu om två uttalanden. Jag ber om ett uttalande från någon som stöder förslaget. Sharon Bowles, du har ordet.

  Sharon Bowles , ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (EN) Herr talman! Jag vill förtydliga att utskottet har begärt att skjuta upp omröstningen eftersom det har skett en överträdelse av förfarandet. Ett skäl i ingressen som vi enades om i ett skriftligt trepartsförfarande – och som det därför inte kan råda någon tvekan om – ströks i Corepers text. Vi har även fått höra att kommissionens rättstjänst inte tänker godta en text som inte helt och håller stämmer överens med den gemensamma överenskommelsen, även om den gemensamma överenskommelsen inte är rättsligt bindande.

Vi kan inte acceptera denna ensidiga ändring och anser att den absolut inte får ses som ett prejudikat. Därför tänker vi inte rösta innan frågan har fått en lösning. Vi kan inte låta interinstitutionella avtal, gemensamma överenskommelser eller något annat begränsa de befogenheter som parlamentet har tilldelats enligt fördraget. Därför kan denna text inte gå vidare till omröstning. Innan vi går vidare måste vi också vara säkra på att detta inte kan upprepas.

  Francesco Enrico Speroni (EFD). – (IT) Herr talman! Jag är inte emot förslaget som sådant. Eftersom vi godkänner hela veckans arbetsplan på måndag eftermiddag undrar jag emellertid varför denna begäran om att skjuta upp omröstningen inte gjordes i går, utan just nu, precis före omröstningen.

(Parlamentet godkände begäran om att skjuta upp omröstningen av de två betänkandena.)

8.6. Transporttillämpningar av de globala systemen för satellitnavigering (A7-0084/2011 – Silvia-Adriana Ţicău) (omröstning)

8.7. Internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget (A7-0079/2011 – Brian Simpson) (omröstning)

8.8. Avgifter på tunga godsfordon (A7-0171/2011 – Saïd El Khadraoui) (omröstning)

8.9. Europeiska miljöräkenskaper (A7-0330/2010 – Jo Leinen) (omröstning)

8.10. EU:s sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (A7-0160/2011 – Jean-Pierre Audy) (omröstning)

- Före omröstningen om punkt 47:

  Paweł Robert Kowal (ECR). – (PL) Herr talman jag har meddelat sekretariatet att jag vill lägga fram ett muntligt ändringsförslag som går ut på att stryka punkt 27 eftersom den innehåller osanna uppgifter om det viktiga forskningsprojektet Indect. Jag kan meddela parlamentet att detta projekt har godkänts i en etisk granskning. Den etiska granskningen genomfördes i Bryssel den 15 mars 2011. I granskningen deltog specialister från Österrike, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Storbritannien. Den etiska granskningen av arbetet inom detta projekt gav ett positivt resultat och detta har bekräftats. Man kunde inte upptäcka några problem i samband med projektets etiska aspekter. Kommissionen har redan från början övervakat betänkandets etiska aspekter. Jag vill framhålla detta och uppmanar parlamentet att se till att vårt betänkande inte innehåller uppgifter som saknar saklig grund. Detta är ett mycket viktigt forskningsprojekt som bedrivs av tekniska högskolan i Kraków och flera europeiska forskningsinstitut och högskolor.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

Omröstningen avbröts kl. 12.15 för en brandövning.

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

9. Röstförklaringar

Skriftliga röstförklaringar (i enlighet med artikel 149 i arbetsordningen)

Betänkande: Inés Ayala Sender (A7-0190/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Den nominerade kandidaten har framför allt politisk erfarenhet. Dessutom har han erfarenhet av revision och finansiell verksamhet, även om erfarenheten av finansiell verksamhet kanske inte är så omfattande som man kunde ha hoppats. Jag röstar för denna kandidat, men jag anser att vi måste fundera mer över vilka kvalifikationer ledamöter av revisionsrätten bör ha.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde nomineringen av Hans Gustaf Wessberg till ämbetet som ledamot av revisionsrätten eftersom han har över 30 års yrkeserfarenhet inom såväl offentlig förvaltning på hög nivå som privata företag i Sverige. En stor del av hans karriär har ägnats åt att förbättra villkoren för privata företag i Sverige, som direktör för organisationer som företräder industrins intressen. Han har även stor erfarenhet av offentliga uppdrag, både som politiker och som statstjänsteman. Han har varit generaldirektör för bolagsverket, som är en oberoende myndighet, och vid flera tillfällen arbetat som statssekreterare. Därför är jag övertygad om att han har de kvaliteter som krävs för detta ämbete.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Den meritförteckning som H. G. Wessberg har lämnat i samband med sin nominering till ämbetet som ledamot av revisionsrätten visar att han har den kompetens och erfarenhet som krävs för att uppfylla ämbetets tekniska och vetenskapliga krav. Framför allt H. G. Wessbergs engagemang för den privata sektorns förvärvslivsstruktur gör honom särskilt lämpad att upprätthålla balansen mellan EU-lagstiftningen och såväl marknadens som EU-medborgarnas specifika krav. Därför röstade jag för detta förslag till Europaparlamentets beslut.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Sveriges nominering av H. G. Wessberg till ämbetet som ledamot av revisionsrätten, som ersättare för Lars Heikensten. När budgetkontrollutskottet frågade ut H. G. Wessberg den 24 maj 2011 berömde ledamöterna hans tidigare arbete inom såväl den privata som den offentliga sektorn. När H. G. Wessberg har tillträtt kommer han att inneha ämbetet till dess att Sveriges mandat löper ut i mars 2012. Han kan sedan väljas om för en ny mandatperiod på sex år. Jag önskar honom all lycka i hans nya roll.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag önskar H. G. Wessberg lycka till i det viktiga ämbete som han har nominerats till, och jag är övertygad om att han kommer att utföra sina uppgifter med total hängivenhet och kompetens.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Som förväntat var utfrågningen av den svenska kandidaten till ämbetet som ledamot av revisionsrätten oproblematisk. Resultatet av slutomröstningen gick senare marginellt i kandidatens favör. Han har ministererfarenhet, plus erfarenhet av att arbeta inom den privata sektorn. Han har även arbetat med försvarsfrågor, har hanterat finansfrågor och budgetar på hög nivå och stödde Sveriges EU-medlemskap.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Sveriges nominering av H. G. Wessberg till ämbetet som ledamot av revisionsrätten. H. G. Wessberg kommer att ersätta Leif Heikensten, som avgick för att bli vd för Nobelstiftelsen. H. G. Wessberg kommer att tillträda sitt ämbete efter ministerrådets formella utnämning av honom, vilket planeras ske fredagen den 10 juni 2011.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Revisionsrätten är en institution som granskar EU:s inkomster och utgifter för att kontrollera deras laglighet, och för att kontrollera att den ekonomiska förvaltningen har varit sund. Revisionsrätten är fullständigt oberoende. I denna anda måste nomineringen av personer till ämbetet som ledamot i revisionsrätten präglas av kriterier som kompetens och oberoende. H. G. Wessberg från Sverige har lämnat in sin meritförteckning, svarat på skriftliga frågor och frågats ut av budgetkontrollutskottet. Han har framfört tillräckligt bra argument för att hans utnämning till ledamot av revisionsrätten ska kunna motiveras, och för att han ska kunna utföra sina uppgifter på ett kompetent och oberoende sätt.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Europaparlamentet utfärdar detta beslut med beaktande av artikel 286.2 i EUF-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0103/2011 med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 maj 2011 höll en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten, med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen och med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0190/2011), och av följande skäl:

H. G. Wessberg uppfyller villkoren i artikel 286.1 i EUF-fördraget.

Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämningen av H. G. Wessberg till ledamot av revisionsrätten. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Jag röstade emot eftersom jag tror att det ur ett rent yrkesmässigt perspektiv går att hitta en bättre lämpad person för detta ämbete.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om nomineringen av H. G. Wessberg till ämbetet som ledamot av revisionsrätten. Mitt beslut grundas på alla tillgängliga uppgifter i samband med utnämningen, däribland hans svar på de skriftliga frågor till nominerade ledamöter av revisionsrätten som bifogas betänkandet, eftersom de tyder på att kriterierna i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och kravet på att revisionsrättens ledamöter ska vara fullständigt oberoende har efterlevts. Jag välkomnar därför nomineringen av H. G. Wessberg.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att revisionsrätten kan dra nytta av H. G. Wessbergs erfarenhet av institutioners ekonomiska förvaltning. Den nominerade kandidaten uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och hans meritförteckning visar att han har innehaft en rad höga befattningar inom ekonomisk förvaltning och budgetkontroll i offentliga organ och privata företag. Den nominerade kandidatens svar på de skriftliga frågorna visar att han är seriös och mycket motiverad.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stödde med glädje Sveriges kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

Betänkande: Diana Wallis (A7-0196/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Med tanke på att anklagelserna går tillbaka till 2004, vilket innebär att de framfördes innan Ágnes Hankiss blev ledamot av Europaparlamentet, röstar jag för att upphäva hennes parlamentariska immunitet.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Jag stöder föredragandens rekommendation om att upphäva Ágnes Hankiss immunitet i det aktuella ärendet. Den pågående rättsprocessen mot henne går tillbaka till en händelse som skedde i början av 2004, när hon ännu inte hade blivit ledamot av Europaparlamentet. Därför kan naturligtvis inte arbetsordningens regler om parlamentarisk immunitet och privilegier gälla. Upphävandet av hennes immunitet följer därför de regler som styr parlamentets institutionella och rättsliga verksamhet.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Den centrala distriktsdomstolen i Buda i Budapest har begärt att Europaparlamentet ska upphäva Ágnes Hankiss parlamentariska immunitet för att man ska kunna inleda ett förnyat straffrättsligt förfarande. Ágnes Hankiss anklagades av en privat kärande för att ha förtalat minnet av en död person, kärandens far. Mot bakgrund av de faktiska omständigheter som har framkommit och i enlighet med rättsutskottets arbetsordning anser jag att immuniteten bör upphävas i detta fall.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Diana Wallis hävdar att Europaparlamentet alltid tillämpar samma principer när det gäller att upphäva ledamöters immunitet. Detta är en cynisk lögn. När det gäller ett fall som rör mig personligen fastställde EU-domstolen 2010 att parlamentet hade kränkt mina rättigheter som parlamentsledamot – och det kränkte dem igen förra månaden, på exakt samma grunder!

Att hon säger att en parlamentsledamots immunitet ska upphävas för att de yttranden som han eller hon kritiseras för inte låg inom ramen för hans eller hennes parlamentariska verksamhet är juridiskt sett rent nonsens. Om det hade varit fallit så skulle rättsliga åtgärder inte ha varit möjliga! Det är grundvalen för den aktuella artikel 8. Per definition gäller artikel 9 för verksamhet utanför parlamentets verksamhetsområde! Parlamentet upprätthåller eller upphäver nu immunitet alltefter hur det känner: det upphäver den för politiska åsikters skull i ett fall men upprätthåller den för misstänkt skatteflykts skull i ett annat, eftersom den anser att det är frågan om fumus persecutionis. Eftersom jag fäster större vikt vid yttrandefriheten än pseudodemokraterna i denna kammare kommer jag systematiskt att vägra att upphäva immuniteten för någon av mina kolleger för att han eller hon framfört sina åsikter, oberoende av politisk grupp och oavsett hur mycket de skiljer sig från mina egna.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Det ansvariga utskottet rekommenderar (enhälligt) att upphäva den parlamentariska immuniteten eftersom den centrala distriktsdomstolen i Buda, Budapest, ber Europaparlamentet att upphäva immuniteten för ledamoten Ágnes Hankiss i samband med det förnyade straffrättsliga förfarandet i enlighet med domen från Republiken Ungerns högsta domstol den 12 november 2009. Ágnes Hankiss anklagas av en privat kärande för ett påstått brott, offentligt förtal av en persons heder (avsnitt 179 i Ungerns strafflag), närmare bestämt förtal av minnet efter en avliden person, kärandens far, i enlighet med avsnitt 181 i Ungerns strafflag, till följd av ett uttalande i programmet ”Péntek 8 mondatvadász” den 23 januari 2004. Den 12 november 2009 konstaterade högsta domstolen att det faktiskt förelåg ett brott mot de materiella straffrättsliga bestämmelserna och beslutade att ett förnyat förfarande skulle genomföras av centrala distriktsdomstolen i Buda. Domstolen ska genomföra detta förnyade förfarande i ljuset av övervägandena i beslutet från högsta domstolen. Centrala distriktsdomstolen i Buda inledde ett förnyat förfarande den 31 mars 2010. Samma dag sköts förfarandet tillfälligt upp, eftersom Ágnes Hankiss som ledamot av Europaparlamentet åtnjuter parlamentarisk immunitet. Den relevanta begäran om upphävande av denna immunitet ingavs av domstolen den 6 juli 2010.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för att upphäva den parlamentariska immuniteten för Ágnes Hankiss som anklagas för förtal. Ágnes Hankiss immunitet upphävdes eftersom händelserna i fråga ägde rum innan hon valdes in i Europaparlamentet (i juli 2009), och eftersom fallet inte gäller hennes politiska verksamhet som ledamot av Europaparlamentet.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Parlamentarisk immunitet omfattar inte vanliga brottmål. Ágnes Hankiss kan ställas inför rätta utan att hennes parlamentariska verksamhet ifrågasätts. Jag röstade för att upphäva hennes immunitet.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Eftersom Ágnes Hankiss anklagas för påstått förtal enligt avsnitt 181 i Ungerns strafflag till följd av ett yttrande i ett program den 23 januari 2004, röstade jag för.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Vid sammanträdet den 6 september 2010 meddelade talmannen att han hade fått ett brev från den centrala distriktsdomstolen i Budapest av den 6 juli 2010 där det begärdes att den parlamentariska immuniteten för Ágnes Hankiss skulle upphävas i enlighet med artikel 6.2 i arbetsordningen. Talmannen överlämnade i enlighet med denna artikel begäran till utskottet för rättsliga frågor. I betänkandet från utskottet för rättsliga frågor, som antogs enhälligt, drogs slutsatsen att det nuvarande fallet inte rör Ágnes Hankiss politiska verksamhet som ledamot av parlamentet. Det rör i stället ett yttrande som gjordes 2004, långt innan hon valdes till ledamot av Europaparlamentet. Föredraganden har inte heller funnit några bevis för fumus persecutionis: det vill säga en tillräckligt allvarlig och exakt misstanke om att ärendet anhängiggjorts i avsikt att vålla ledamoten politisk skada. Jag stöder därför förslaget från utskottet för rättsliga frågor och röstade för att upphäva Ágnes Hankiss parlamentariska immunitet.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Den 6 juli 2010 skickade den centrala distriktsdomstolen i Buda en begäran om att upphäva Ágnes Hankiss immunitet i samband med det förnyade straffrättsliga förfarandet i enlighet med domen från Republiken Ungerns högsta domstol den 12 november 2009. Den 23 januari 2004 anklagades Ágnes Hankiss till följd av ett yttrande i ett program för ett påstått brott, offentligt förtal av en persons heder, närmare bestämt förtal av minnet efter en avliden person.

I en överklagandeförhandling frikände stadsdomstolen i Budapest den 25 mars 2009 Ágnes Hankiss från anklagelserna, men den 12 november 2009 beslutade Ungerns högsta domstol att ett förnyat förfarande skulle genomföras av centrala distriktsdomstolen i Buda. Det förnyade förfarandet inleddes den 31 mars 2010 och sköts tillfälligt upp samma dag på grund av Ágnes Hankiss parlamentariska immunitet. Av dessa skäl och eftersom fallet inte rör Ágnes Hankiss politiska verksamhet som ledamot av Europaparlamentet, då det gäller ett yttrande som gjordes långt innan hon valdes till ledamot, röstar jag för att upphäva hennes parlamentariska immunitet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstar för. Fallet gäller ett påstått brott, förtal, som inte ingår i Ágnes Hankiss politiska verksamhet som ledamot av Europaparlamentet, utan som i stället gäller ett yttrande från 2004, innan hon valdes till ledamot av Europaparlamentet. Föredraganden har inte heller funnit några bevis för fumus persecutionis.

Betänkande: Jan Zahradil (A7-0156/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom det stöder kommissionens mål att förenkla den gällande lagstiftningen för att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet, främst med avseende på en förenkling av tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Förordning (EG) nr 1541/98 och förordning (EEG) nr 3030/93, som ursprungligen antogs för att genomföra handelspolitiska åtgärder i textilsektorn, har nu blivit föråldrade instrument som begränsar den fria marknaden och som är dåligt anpassade till ändringar av den nya regleringsramen.

Tills nyligen gällde kvantitativa importbegränsningar för varor från länder som är medlemmar i Världshandelsorganisationen (WTO) jämte särskilda skyddsbestämmelser för import av textilprodukter från Kina. Dessa begränsningar avskaffades när WTO-avtalet om textil och konfektion löpte ut 2005 liksom även bestämmelserna för Kina 2008. Därför är den enda effektiva metoden att förebygga snedvridning av marknaden och fortsätta kontrollera import av textiler alltjämt att underkasta sådana importer kontrollförfaranden som kräver angivande av ursprungsland. Detta angivande ingår i det förslag om en förordning om ”ursprungsmärkning” som antogs här i parlamentet den 21 oktober 2010, där en kontrollmekanism införs och där målet är att förenkla gällande lagstiftning för att skapa en bättre och tydligare rättslig ram för företag och för konsumentskydd.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1541/98 av den 13 juli 1998 om ursprungsbevis för vissa textilprodukter enligt avdelning XI i Kombinerade nomenklaturen som övergått till fri omsättning i gemenskapen och om villkoren för godkännande av dessa ursprungsbevis, och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3030/93 om gemensamma regler för import av vissa textilprodukter från tredjeland. Världshandelsorganisationen upphävde 2005 importbegränsningar för varor från medlemsstater och EU borde också förenkla gällande lagstiftning för att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet, främst med avseende på en förenkling av tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter som ska omsättas fritt i gemenskapen. Jag anser att de nämnda ändringarna kommer att säkerställa enhetligare importbestämmelser och anpassa reglerna för textilimport till reglerna för andra industrivaror, något som bör förbättra den allmänna konsekvensen i lagstiftningen på området.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag stödde Jan Zahradils betänkande eftersom jag anser att rådets förordning (EG) nr 1541/98 om ursprungsbevis för vissa textilprodukter har tjänat sitt syfte. Rådets förordning från 1998 införde instrument för att kontrollera importen av textilprodukter som gjorde det möjligt att tillämpa WTO-avtalet. När WTO-avtalet löpte ut 2005 och de särskilda skyddsbestämmelserna 2008 hade rådets förordning tjänat sitt syfte samtidigt som de importbegränsande åtgärder som infördes genom den kan upprätthållas med hjälp av andra instrument.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Även om upphävandet av dessa förordningar kan framstå som en positiv och välkommen åtgärd när det gäller förenkling av lagstiftningen så innebär det å andra sidan att vår textilindustri berövas alltjämt gällande möjligheter att försvara sig mot illojal konkurrens från länder som Kina.

Föredragandens argument att kommande lagstiftning om ursprungsmärkning och nya WTO-avtal snart kommer att innebära en god lösning på problemet att försvara vår industri tycks inte hålla: Vi väntar fortfarande på rådets svar när det gäller ursprungsmärkning, men det tycks inte ha för avsikt att stödja en förordning som parlamentet antog förra hösten med en överväldigande majoritet. Det verkar förvisso vara klokare att vänta tills det finns en tydlig rättslig ram som reglerar framtida import av textilprodukter från Fjärran Östern innan vi börjar upphäva de gamla lagarna. Därför röstade jag mot betänkandet.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det framför allt har som mål att upphäva den gällande EU-förordning som fastställer ytterligare krav för ursprungsbevis för textilprodukter som importeras till EU, och det således förenklar gällande lagstiftning och skapar en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet. Tills Världshandelsorganisationen (WTO) upphävde importbegränsningarna för textilprodukter från Kina 2008 behövde EU verkligen ett rättsligt instrument för att reglera handeln med tredjeländer och skydda EU:s inre marknad och dess producenter. Men så komplicerade administrativa förfaranden är nu inte längre rimliga, särskilt inte då en annan EU-förordning inför ett krav på att ange en produkts ursprungsland i tulldokumenten innan den får omsättas fritt på EU:s marknad. För närvarande förbättras också konsumentskyddet i EU genom att konsumenterna får mer information.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag är för att upphäva rådets förordning om ursprungsbevis för vissa textilprodukter, eftersom jag anser att insatser krävs för att förenkla nuvarande lagstiftning i syfte att skapa en tydligare lagstiftningsram för näringslivet. Men jag vill tillägga att jag anser att det är viktigt att behålla alternativa kontrollmekanismer för import av sådana produkter till EU i syfte att undvika snedvridning av marknaden som orsakas av ökad sådan import.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) I grund och botten är jag för mindre byråkrati och administrativ förenkling. Jag är även positivt inställd till att upphäva anakronismer, vilket det är frågan om här. Onödiga administrativa bördor, som till exempel ursprungsmärkningen för vissa textilprodukter när det inte finns några kvantitativa begränsningar för att importera dessa produkter till Europa, eller krav på att visa upp ett importtillstånd, hindrar bara det enkla flöde för internationell handel som är vårt mål. Samtidigt vill jag, även om det inte har direkt samband med denna åtgärd, framhålla vikten av att upprätthålla status quo när det gäller rådande WTO-regler, särskilt avseende världsmarknaden för textil och konfektion, och alldeles särskilt förändringarna av reglerna för import av textil- och konfektionsprodukter till EU i en tid med allvarlig ekonomisk nedgång i åtskilliga medlemsstater.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att kommissionens förslag bidrar till att minska onödiga administrativa bördor och extra kostnader för företag genom att göra reglerna för att importera vissa textilprodukter mer enhetliga.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Upphävandet av rådets förordning (EG) nr 1541/98 avser att ta bort skyldigheten för importörer att visa upp ursprungsbevis för vissa produkter. Eftersom dessa produkter kan importeras fritt är ursprungsmärkningen för dem uppenbarligen onödig, men det råder fortfarande vissa tvivel rörande denna förenklingsåtgärd. Jag kan inte låta bli att framhålla behovet av att säkerställa kvaliteten på produkter som säljs i Europa och att garantera säkerheten för dem som använder dem. Förutom att bara känna till ursprunget för textilprodukter som inte kommer från unionen är det viktigt att se till att europeiska standarder uppfylls, och att inte tillåta att råmaterial och bearbetade produkter förs in i och säljs i unionen utan att uppfylla minimivillkoren. Jag anser också att det inte är lika viktigt att ta reda på vilket slag av produkter som använts vid tillverkningen av textilprodukter, som att fastställa om de är i överensstämmelse med konkurrensreglerna och respekten för arbetstagarnas värdighet och rättigheter, eftersom det allt oftare förekommer att de kränks. Detta får oacceptabla konsekvenser för arbetstagarna och för den europeiska textilsektorns livskraft, särskilt i Portugal, som har tvingats konkurrera med producenter som systematiskt underlåter att iaktta sådana regler och rättigheter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1541/98 om ursprungsbevis för vissa textilprodukter, och om villkoren för godkännande av dessa ursprungsbevis, och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3030/93 om gemensamma regler för import av vissa textilprodukter från tredjeland. De ändringar som nu har införts i regleringsramen gör det möjligt att stärka de handelspolitiska åtgärderna genom att, särskilt som en följd av den kraftiga ökningen av importen från Kina, införa kontrollinstrument för import av textilprodukter från tredjeländer. Jag röstade för detta betänkande eftersom det genom att avsevärt förbättra informationen till konsumenterna kommer att göra det möjligt för alla medborgare i medlemsstaterna att göra välinformerade och ansvarsfulla val och att välja produkter som är tillverkade i EU.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Kommissionens förslag, som antas i detta betänkande, syftar till att förenkla tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter som får omsättas fritt i unionen. Därför förespråkas ett upphävande av villkoren för godkännande av ursprungsbevis för vissa textilier och textilartiklar från tredjeländer. Listan över de produkter det gäller är omfattande och innehåller: silke, ull, bomull, andra vegetabiliska textilfibrer, konstfilament, filt och bondad duk, mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial, speciella vävnader, spetsar, tapisserier, dukvaror av trikå, kläder och tillbehör till kläder och många andra. Konsekvenserna av att liberalisera den internationella textilhandeln är bara alltför välkända i länder som Portugal i samband med avskaffandet av kvantitativa begränsningar för import och särskilda skyddsbestämmelser.

Detta förslag, som ligger i linje med tidigare åtgärder, syftar till att göra livet för stora europeiska importörer ännu lättare. Det är de som har den största nyttan av åtgärderna eftersom de får tillgång till råmaterial och billiga färdiga varor samtidigt som den nationella industrin och tusentals arbetstillfällen offras. Det gamla kravet på att ursprungslandet ska anges och att information ska finnas om ursprunget för vissa varor har uppskjutits trots att det har varit föremål för resolutioner i parlamentet, senast 2010.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande antas kommissionens förslag om att förenkla tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter som får omsättas fritt i EU.

Således lägger det fram förslag om ett upphävande av villkoren för godkännande av ursprungsbevis för vissa textilier och textilartiklar från tredjeländer. Listan över de produkter det gäller är omfattande och innehåller: silke, ull, bomull, andra vegetabiliska textilfibrer, konstfilament, filt och bondad duk, mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial, speciella vävnader, spetsar, tapisserier, dukvaror av trikå, kläder och tillbehör till kläder.

Konsekvenserna av att liberalisera den internationella textilhandeln är bara alltför välkända i länder som Portugal i samband med avskaffandet av kvantitativa begränsningar för import och särskilda skyddsbestämmelser.

Detta förslag, som ligger i linje med tidigare åtgärder, syftar till att göra livet för stora europeiska importörer ännu lättare. Det är de som har den största nyttan av åtgärderna eftersom de får tillgång till råmaterial och billiga färdiga varor samtidigt som den nationella industrin och tusentals arbetstillfällen offras.

Det gamla kravet på att ursprungslandet ska anges och att information ska finnas om ursprunget för vissa varor har tyvärr uppskjutits, trots att det har varit föremål för resolutioner i parlamentet, senast 2010.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Kommissionen avser bland annat att stödja enhetligare importbestämmelser genom att samordna reglerna för textilimport med reglerna för import av andra industriprodukter. Detta borde förbättra den allmänna konsekvensen i lagstiftningen på området. Den rättsakt som ska upphävas rör villkoren för att godkänna ursprungsbevis för vissa textilier och textilartiklar från tredjeländer. Enligt min åsikt borde avsikten vara att genomföra handelspolitiska åtgärder som skulle bidra till att förhindra den snedvridning av marknaden som orsakas av den snabba tillväxten av importen från tredjeländer, som Kina till exempel.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta dokument eftersom kommissionens förslag att upphäva rådets förordning (EG) nr 1541/98 och att ändra rådets förordning (EEG) nr 3030/93 är ett resultat av EU:s politiska åtagande att förenkla den gällande lagstiftningen för att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet, främst med avseende på en förenkling av tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter som ska omsättas fritt i gemenskapen och som omfattas av avdelning XI i Kombinerade nomenklaturen. Dessutom är också kommissionens mål enhetligare importregler genom att anpassa reglerna för textilimport till reglerna för andra industriprodukter, vilket borde förbättra den allmänna konsekvensen i lagstiftningen på området. Det är kommissionens åsikt att de mycket begränsade handelspolitiska åtgärderna på textilsektorn som tillämpas av EU kan hanteras utan att man behöver tillgripa det överdrivna och betungande kravet på ursprungsbevis för all import. Detta bidrar också till att förhindra problemet med en snedvridning av marknaden som skulle bli resultatet av en kraftigt ökad import av sådana textilprodukter till EU-marknaden om de tillåtna kvoterna inte respekterades.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande som är ett resultat av EU:s politiska åtagande att förenkla den gällande lagstiftningen för att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet, främst med avseende på en förenkling av tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter som ska omsättas fritt i EU.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Vi stödde starkt detta betänkande med tanke på EU:s politiska åtagande att förenkla den gällande lagstiftningen. Vi avser att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet. Europeiska handelspolitiska åtgärder på textilsektorn kan hanteras utan att man behöver tillgripa det överdrivna och betungande kravet på ursprungsbevis för all import. För att fortsätta kontrollera import av textilprodukter som fortfarande omfattas av kvarvarande kvantitativa begränsningar och som kommer från länder som ännu inte är medlemmar av Världshandelsorganisationen kommer EU nu att använda sig av importtillstånd. När det gäller varukategorier som omfattas av avdelning XI i Kombinerade nomenklaturen och inte är föremål för kvantitativa importrestriktioner och ska omsättas fritt i EU tillämpas ett system med statistisk efterhandsgranskning för att kontrollera deras påverkan på EU-marknaden. Vi skulle vilja påpeka att förutom de ovan nämnda importkontrollmekanismerna har det varit obligatoriskt sedan 2010 att ange ursprungslandet för vissa tredjelandsprodukter för att bättre informera kunderna om deras ursprung. Vi borde nu försöka göra importreglerna enhetligare genom att anpassa reglerna för textilimport till reglerna för andra industriprodukter, något som borde förbättra den allmänna konsekvensen i lagstiftningen på området.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Resultatet av omröstningen är ett uttryck för meningen att ursprungsmärkningen är oumbärlig för en öppen marknad och för att klargöra för kunderna ursprunget på de produkter som de använder. Det är nödvändigt att stärka EU:s ekonomi genom att förbättra EU-industrins konkurrenskraft i den globala ekonomin. Vi kan bara få en rättvis konkurrens om världsekonomin fungerar enligt tydliga regler för producenter, exportörer och importörer samtidigt som man också tar hänsyn till gemensamma sociala och miljömässiga normer. Syftet med detta förslag är en kodifiering av de gällande lagstiftningstexterna om beteckningar eller märkningar som anger det varuparti som ett livsmedel tillhör. Det är emellertid beklagligt att det ännu inte är möjligt att kontrollera produktens väg från källan.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Eftersom betänkandet handlar om ett kommissionsförslag som syftar till att förenkla den gällande lagstiftningen för att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet, främst med avseende på förenkling av tullformaliteterna för importörer av textilprodukter, röstade jag för det.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Jag röstade emot detta betänkande eftersom det är baserat på ogrundade antaganden och vaga förutsättningar om framtiden.

Å ena sidan påstår man att ursprungsbevis är meningslösa, eftersom man fastslår att EU kan skydda sig självt på basis av ett system med statistisk efterhandsgranskning. Emellertid talar man exempelvis inte om att ”gemenskapens uppdaterade tullkodex” långtifrån fungerar optimalt och fortfarande har några uppenbara luckor, särskilt när det gäller systemets fullständiga datorisering, en mycket välbehövlig åtgärd.

Samtidigt fastslår man uttryckligen att genomförandet av Cristiana Muscardinis betänkande om ursprungsmärkning – vilket vi förresten starkt stödde – kommer att tjäna till att skydda ursprungsmärkningen. Ja, jag är glad över att föredraganden är så säker på det, men för närvarande gäller ännu inte förordningen om ursprungsmärkning och vi vet egentligen inte om, när eller hur den kommer att antas.

I grund och botten tror jag därför att detta betänkande är ett riskabelt hopp ut i det okända med allvarliga konsekvenser som vanligt för textilindustrin, som EU fortsätter att misshandla till allas allmänna likgiltighet.

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. – (IT) Antagandet av Jan Zahradils förslag har på nytt startat debatten om betydelsen av ursprungsmärkning för produkter från tredjevärlden som en åtgärd för att genomföra en handelspolitik som kan förhindra marknadsstörningar till följd av en ökning av utländsk import och för att avveckla den komplicerade lagstiftningsram som i dag gör det svårt för små och medelstora företag att utvecklas.

Jag är därför för en förordning som gör den europeiska textilimportens regler enhetligare genom att anpassa dem till reglerna för andra industriprodukter. Vi bör emellertid komma ihåg att även om vi använder förhands- och efterhandskontrollmekanismer för att bedöma effekten av tredjelandsimporten på den europeiska marknaden, har EU ännu inte kunnat godkänna en kontrollmekanism som är baserad på den rättvisa och viktiga information till konsumenterna, som ursprungsmärkningen ger. Jag hoppas att rådet också snabbt kommer att fatta ett positivt beslut om de beslutsamma åtgärder som denna kammare vidtagit för att garantera spårbarhet och tillräcklig produktinformation. Dessa åtgärder kommer både att garantera att folk får lämpliga och tillförlitliga kunskaper om varorna på marknaden och att få dem att uppskatta den europeiska tillverkningsindustrins unika karaktär.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1541/98 om ursprungsbevis för vissa textilprodukter som omfattas av avdelning XI i Kombinerade nomenklaturen och ska omsättas fritt i gemenskapen och om villkoren för godkännande av dessa ursprungsbevis samt om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3030/93 om gemensamma regler för import av vissa textilprodukter från tredjeland. Jag röstade för med förbehåll, men gjorde det eftersom när allt kommer omkring är det positivt och överensstämmer med EU:s politiska åtagande att förenkla den gällande lagstiftningen för att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet främst med avseende på en förenkling av tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter som ska omsättas fritt i gemenskapen och med målet att åstadkomma enhetligare importbestämmelser genom att anpassa reglerna för textilimporten med reglerna för andra industrivaror, något som bör förbättra den allmänna konsekvensen i lagstiftningen på området.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Syftet med kommissionens förslag att upphäva rådets förordning (EG) nr 1541/98 om ursprungsbevis för vissa textilprodukter och att ändra rådets förordning (EEG) nr 3030/93 om gemensamma regler för import av vissa textilprodukter från tredjeland är att förenkla den gällande lagstiftningen för att skapa en bättre och tydligare lagstiftningsram för näringslivet främst med avseende på en förenkling av tullformaliteterna för importörer av vissa textilprodukter som ska omsättas fritt i gemenskapen.

Kraven på ursprungsbevis för textilprodukter infördes för att garantera ett riktigt genomförande av importbegränsningsåtgärder för att undvika marknadsstörningar på grund av import från Folkrepubliken Kina. Konsekvenserna och mängden av de åtgärder som tillämpas av EU för import av dessa produkter har gradvis minskat på senare år. I själva verket har särskilda kontrollbestämmelser skapats för textil- och klädimport från Folkrepubliken Kina och kvantitativa importbegränsningar från Världshandelsorganisationens medlemsländer har upphävts. Av de skäl som angetts ovan röstade jag för betänkandet.

  Phil Prendergast (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har talat om denna fråga förut och jag röstar för detta betänkande eftersom jag anser att EU:s medborgare har rätt att veta beskaffenheten på de kläder som de köper. Denna förordning kommer att göra det möjligt för konsumenterna att undvika att köpa icke-textila delar av animaliskt ursprung, det må vara av hälsomässiga, etiska eller andra skäl. Enligt denna förordning kommer till exempel kragdekorationer att märkas tydligt och separat från resten av plagget vilket ger konsumenterna möjlighet att göra ett välgrundat val av de kläder som de köper. Särskilt allergiker har mycket att vinna på detta förslag, eftersom päls är potentiellt skadlig för deras hälsa och utan ordentlig märkning kan de eventuellt köpa en vara som innehåller dessa textilier utan att veta om det.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Förordning (EG) nr 1541/98 syftade till att införa krav på ursprungsbevis för vissa textilier från tredjeland på vilka de kvantitativa importbegränsningarna var tillämpliga. På grund av de förändringar som har ägt rum under tiden, särskilt som en följd av WTO-avtalet om textil och konfektion 2005, förefaller avlägsnandet av det första ursprungsbeviset för varor att vara berättigat och jag röstade därför för upphävandet av denna förordning. På det hela taget syftar man till att lätta på bördan för varor när de kommer in i EU utan att skada köparnas intressen och därför är det nödvändigt att bevara alternativa kontrollmekanismer för import av sådana varor till EU.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Jan Zahradil till det utmärkta arbete som han utfört. De mycket begränsade handelspolitiska åtgärder som tillämpas av EU på textilsektorn kan hanteras utan att man behöver tillgripa det överdrivna och betungande kravet på ursprungsbevis för all import. Importkontrollsåtgärder på textilvaror måste emellertid bevaras. I själva verket måste EU nu använda sig av importtillstånd för att fortsätta kontrollera import av textilvaror som fortfarande omfattas av kvarvarande kvantitativa begränsningar och kommer från Vitryssland och Nordkorea, som ännu inte är medlemmar av Världshandelsorganisationen (WTO). Det bidrar till att förebygga det problem med snedvridning av marknaden som skulle bli följden av en kraftig ökning av importen av vissa textilvaror till EU-marknaden, om de tillåtna kvoterna inte respekterades.

När det gäller varukategorier som inte omfattas av kvantitativa importbegränsningar och ska omsättas fritt i EU tillämpas dessutom ett system av statistisk efterhandsgranskning för att kontrollera deras påverkan på EU-marknaden. Jag skulle också vilja påpeka att 2010 antog parlamentet vid första behandlingen Cristiana Muscardinis betänkande om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer (ursprungsmärkning), vilket även avser textilier och kläder.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag är för. I väntan på en bättre lag föreslår kommissionen att upphäva en förordning av rådet från 1998, enligt vilken importörer måste uppvisa ursprungsbevis för textilier och beklädnadsartiklar vid EU:s tullförfaranden. Förordningen var värdefull så länge som kvantitativa importbegränsningar på textilier och beklädnadsartiklar gällde genom WTO:s textilavtal. Detta avtal upphörde att gälla 2005. År 2008 hade avtalet om textilier och kläder mellan EU och Kina och alla andra kontrollsystem för import av textilier och kläder från Kina också upphört. Textilier och kläder från Vitryssland och Nordkorea, av vilka ingen är medlem i WTO, omfattas fortfarande av kvantitativa begränsningar. Systemet med importtillstånd gäller fortfarande för kontroll av dessa importer, som emellertid inte utgör ett problem för EU-marknadens funktion.

Detta system anses tillräckligt. På det hela taget förespråkar parlamentet ett nytt ursprungsmärkningssystem som man för närvarande avvaktar med sedan den första behandlingen avslutades 2010. Ett sådant system skulle erbjuda mycket bättre kontrollmöjligheter – och också bättre konsumentupplysning – än den gamla förordningen om ursprungsbevis.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag instämmer i dess underliggande budskap: att förenkla och harmonisera EU-lagstiftningen om import av textilprodukter för att underlätta handeln med tredjeländer. Jag anser faktiskt att de begränsade handelspolitiska åtgärder som tillämpas av EU på textilområdet kan hanteras helt utan att man behöver tillgripa det överdrivna och betungande kravet på ursprungsbevis på all import. Dessutom garanterar redan importtillstånd, system med efterhandsgranskning och krav på gemensamma blanketter att importen kontrolleras effektivt i EU. Men för att göra bilden fullständig ser jag fram emot tidpunkten när Cristiana Muscardinis betänkande fullt ut träder i kraft eftersom det kommer att göra det möjligt för europeiska konsumenter att få bättre information om ursprunget på varorna, inklusive textilierna, från tredjeländer.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Den lagstiftning som upphävs i detta fall rör villkoren för att godkänna ursprungsbevis för vissa textilprodukter från tredjeländer som uppställde särskilda krav genom att tillämpa kvantitativa begränsningar. Föredraganden delar kommissionens åsikt att de handelspolitiska åtgärder som tillämpas av EU på textilområdet kan hanteras utan att man tillgriper det överdrivna och betungande kravet på ursprungsbevis på all import. Vår åsikt är att det ligger i både konsumenternas och näringslivets intresse att se till att alla krav på importörer av varor från tredjeländer tjänar till att kontrollera och begränsa sådana varor.

Framför allt är vi bekymrade över att vi vill upphäva förordningar som är bra för tullkontrollen utan att det för närvarande sker några framsteg beträffande förordningen om ursprungsmärkning som nu har kört fast i kommissionen på grund av rådets obstruktionism. Jag skulle också vilja påpeka att rådet har inlagt sitt veto mot ursprungsmärkning när det gäller den tillfälliga textilåtgärden och försöker göra detsamma vad beträffar det obligatoriska angivandet av ursprungsland på livsmedelsetiketter.

Vi röstade emot betänkandet.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Detta kommissionsförslag förenklar den gällande lagstiftningen om ursprungsbevis för vissa textilprodukter.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) År 1998 fastställde EU krav för importörer på ursprungsbevis för produkter som omfattas av avdelning XI i Kombinerade nomenklaturen, enligt förteckningen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 3090/93 och som har tillverkats i tredjeländer. Det ska noteras att år 2005 gällde kvantitativa begränsningar på textil- och konfektionsimport från medlemsländer i Världshandelsorganisationen (WTO) samtidigt som bestämmelserna för samma slags produkter från Folkrepubliken Kina upphörde att gälla i slutet av 2008.

Med tanke på detta röstar jag för detta betänkande, eftersom jag anser att det är en positiv åtgärd för att fastställa en tydligare och enklare lagstiftningsram för europeiska företag som importerar textil- och fotbeklädnadsprodukter från tredjeländer som fortfarande omfattas av kvantitativa begränsningar, eftersom de inte är WTO-medlemmar. Jag anser också att tullmyndigheterna ger ett verkningsfullt bidrag till att effektivt kontrollera import av detta slags produkter, skickligt övervaka deras påverkan på EU:s ekonomiska klimat och på så sätt varje medlemsstats ekonomi.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade för betänkandet om ursprungsbevis för vissa textilprodukter. Omarbetningen av lagstiftningen på detta område syftar till att förenkla och standardisera lagstiftningsramen, inklusive administrativa formaliteter, samtidigt som man också inbegriper lämpliga instrument för att hantera marknadsstörningar som uppkommer genom en kraftig ökning av importen från tredjeländer. Slutligen tar det nya systemet hänsyn till de krav som parlamentet hittills ställt på mer information för konsumenterna.

Rekommendation: Debora Serracchiani (A7-0186/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN), eftersom ECNN är öppet för deltagande av alla tredjeländer och särskilt med tanke på att Kroatien är en transitväg för illegal narkotika som smugglas från produktionsländer till konsumentländer. Jag anser därför att dess omedelbara engagemang är mycket viktigt.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Genom att be att få delta i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) har Republiken Kroatien visat att det delar EU:s och dess medlemsstaters intresse för centrumets målsättningar och arbete, vars uppgift är att samla in data om narkotika och narkotikamissbruk i syfte att ta fram och sprida objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. Därför stödde jag betänkandet av vår ledamotskollega, Debora Serracchiani, om ingåendet av ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien om Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av ECNN.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument. Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk spelar en viktig roll i att samla in data om narkotika och narkotikamissbruk och ta fram objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. Informationen ska användas till att ge ett underlag för att analysera efterfrågan på narkotika och hur denna kan minskas samt narkotikahandeln i allmänhet. År 2005 bad Republiken Kroatien om att få delta i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Republiken Kroatien är en transitväg för illegal narkotika som smugglas från produktionsländer till konsumentländer. Storskaliga kokainbeslag har förekommit i Kroatien, för det mesta i samband med båttransporter. Jag stödde detta avtal och deltagandet av Republiken Kroatien i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, vilken kommer att möjliggöra att sakliga och objektiva uppgifter vad gäller narkotika och narkotikamissbruk och dess konsekvenser samlas in från Kroatien på europeisk nivå och att Republiken Kroatien får information om hur man bäst ska gå tillväga för att förstå vidden av sina narkotikaproblem och bättre åtgärda dem.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Narkotika är ett av vårt samhälles stora gissel i dag. Det är ett socialt och kulturellt komplicerat och expansivt problem som oupphörligt förändras och antar nya former med bruket av nya substanser och nya konsumentgrupper. Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) upprättades 1993 och dess huvudsakliga uppgift är att samla in data om narkotika och narkotikamissbruk och att ta fram och sprida objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. Denna information är mycket viktig eftersom den ger ett underlag för en analys av efterfrågan på narkotika och hur denna kan minskas och också för de företeelser som förknippas med narkotikahandeln i allmänhet.

Kroatien är en transitväg för illegal narkotika som smugglas från produktionsländer till konsumentländer. Det är därför absolut nödvändigt för EU att få uppgifter från Kroatien om narkotika och narkotikamissbruk och dess konsekvenser. Det är också absolut nödvändigt att Kroatien får uppgifter om hur man bäst kan gå tillväga. Därför röstar jag för denna rekommendation.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag stöder utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien om Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, eftersom antalet dödsfall har minskat för all narkotika utom heroin jämfört med förra året och generellt sett har det gjorts framsteg i kampen mot narkotikabruket. Republiken Kroatien kommer att kunna få uppgifter om hur man bäst kan gå tillväga för att förstå vidden av sina narkotikaproblem och bättre åtgärda dem.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Debora Serracchianis betänkande om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien om Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, eftersom jag anser att båda parter skulle ha ett mycket stort utbyte av det. Å ena sidan skulle Kroatiens deltagande i centrumet förse oss med avgörande saklig information som stöd för vårt åtagande att bekämpa den illegala narkotikahandeln, mot bakgrund av att Kroatien är en av de viktigaste transitvägarna för smuggling av narkotika till EU; å andra sidan skulle Kroatien kunna utnyttja hur man i EU bäst gått tillväga för att åtgärda och bekämpa problemet.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag håller med om att Kroatiens deltagande i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) är mycket viktigt för att bekämpa illegalt narkotikamissbruk och olaglig handel både inom själva Kroatien och i hela EU. Som kuststat vid EU:s yttre gränser används Kroatien som ett transitland i internationell illegal narkotikahandel och det är därför särskilt viktigt att EU förser detta lands nationella institutioner med all den hjälp som är nödvändig för att bekämpa en företeelse som utgör ett särskilt hot mot hälsa och social stabilitet. Enligt avtalet ska Kroatien delta i centrumets arbetsprogram, fullgöra sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen och utbyta uppgifter med ECNN som omfattas av gemenskapens dataskyddskrav.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Republiken Kroatien är en viktig transitväg för olaglig narkotika som smugglas från produktionsländer till konsumentländer. Bevis på detta ger de betydande kokainbeslagen i Kroatien som för det mesta sker i samband med båttransporter. Enligt Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) har ingen allmän befolkningsundersökning om illegal narkotikaanvändning utförts i Kroatien. Emellertid anger de senaste uppgifterna om narkotikarelaterade dödsfall från 2008 att 87 fall registrerades. Det har varit en stadig ökning av kvantiteten beslagtagen narkotika. Utbildning av polispersonal och anskaffning av nödvändig utrustning har fortsatt. Resultaten av utredningar och åtal mot narkotikarelaterade brott behöver dock avsevärt förbättras.

Kroatien är fortfarande en av de viktigaste handelsvägarna för illegal narkotika till EU. Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av ECNN blir under dessa omständigheter en positiv utveckling för hela EU. Detta innebär att Kroatiens engagemang i ECNN:s arbetsprogram kräver ett tillträde till Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk och ett utbyte av uppgifter med ECNN.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Först vill jag graulera Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) till det viktiga arbete som det har utfört för att minska mängden narkotika och företeelser som relateras till den i Europa. Jag samtycker till Kroatiens deltagande i ECNN:s verksamhet, eftersom landet har blivit en del av en transitväg för smuggling av olaglig narkotika på grund av sitt strategiska läge, och jag tror att antagandet av det europeiska programmet kommer att leda till en förbättring av hälso- och sjukvård och social stabilitet både på europeisk och internationell nivå.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) spelar en viktig roll i att samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk och utöka dataarkivet med objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter på europeisk nivå som ger ett underlag för att analysera efterfrågan på narkotika och hur denna kan minskas samt företeelser som förknippas med narkotikahandeln i allmänhet. Alla tredjeländer som delar gemenskapens och dess medlemsstaters intresse för ECNN:s målsättningar och verksamhet kan delta i det arbetet. Kroatien ansökte 2005 och förhandlingarna avslutades framgångsrikt 2009. Det är viktigt att detta avtal antas eftersom Kroatien är en av de viktigaste transitvägarna för olaglig narkotika som smugglas in i EU och därför är det absolut nödvändigt att detta land involveras i ECNN:s verksamhet så snart som möjligt, särskilt med tanke på att Kroatiens inträde i Europeiska unionen förutses bli under andra halvåret av 2012 eller i början av 2013. Kroatien kommer att ges tillträde till Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox) och utbyta uppgifter med ECNN i enlighet med de bestämmelser om dataskydd som anges i unionens lagstiftning och nationell lagstiftning.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Narkotikaberoende, särskilt inom narkotikahandeln, är ett globalt hot och ett fruktansvärt hinder som det är svårt att bekämpa på grund av dess ständiga förflyttningar och förändringar. Karaktären på den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) är mycket viktig på detta område, eftersom det möjliggör att de olika medlemsstaterna kan skapa en internationell kunskaps- och informationsbas. Information är avgörande för att analysera och skapa strategier för att minska och bekämpa narkotikahandeln och narkotikaberoendet. Kroatien har uttryckt sin önskan att samarbeta med EU om denna centrala fråga sedan 2005 och nu ska detta ske genom dess deltagande i ECNN:s verksamhet som har sitt säte i Lissabon. Det förslag som framförs i betänkandet om Kroatiens fullgörande av sina skyldigheter mot ECNN och EU är mycket positivt. Jag röstar för detta betänkande eftersom jag anser att denna länk mellan Kroatien och EU kommer att bidra till inte bara en effektivare kamp mot narkotika och narkotikamissbruk utan också till skapandet av en större solidaritet mellan EU och Kroatien som är ett kandidatland och som – åtminstone hoppas jag det – inom kort blir en fullvärdig medlemsstat.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Den huvudsakliga uppgiften för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) är att samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk för att ta fram och sprida objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. ECNN är i praktiken öppet för deltagande av alla tredjeländer som delar EU:s intressen. Kroatien har bett att få delta sedan 2005. Det kommer nu också att utgöra en del av Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk.

Enligt min åsikt belyser betänkandet också behovet av ett bättre informationsutbyte mellan medlemsstaterna och EU-institutioner och framför allt av att Kroatiens eventuella inträde bör förberedas på ett lugnare sätt än de ”stora” utvidgningarna 2004 och 2007 när länderna i Central- och Östeuropa gick med i EU.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) eftersom jag anser att detta är ett positivt steg med tanke på att Kroatien förväntas ansluta sig till EU inom kort men huvudsakligen eftersom konsumtionen och handeln med olaglig narkotika är en global företeelse med allvarliga socioekonomiska och hälsomässiga återverkningar.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) ska samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk för att kunna analysera förändringar i narkotikakonsumtionen bland befolkningen och undersöka hur man kan främja politiska åtgärder och verksamhet som syftar till att minska konsumtionen. Med tanke på att ECNN är öppet för deltagande av tredjeländer och att Kroatien har ansökt om att få delta sedan 2005 och mot bakgrund av att landet är en transitväg för olaglig narkotika som smugglas från produktionsländer till konsumentländer och att betydande beslag, särskilt av kokain, görs i detta land, anser jag att Kroatiens deltagande i ECNN är ett viktigt steg. Jag röstar därför för beslutet om ett ingående av ett avtal mellan EU och Republiken Kroatien för detta ändamål, å EU:s vägnar.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Denna rekommendation, som utarbetats av Debora Serracchiani och baserats på utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien, rör det intresse som Kroatien har visat för att delta i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN). Mot bakgrund av att Kroatien är en av de viktigaste transitvägarna för införsel av olaglig narkotika till EU och ett land där betydande beslag av olagliga hallucinogena produkter – däribland cannabis, heroin, kokain, ecstasy och amfetamin – har gjorts; att den kroatiska regeringen har antagit ett nationellt handlingsprogram för förebyggande av narkotika bland ungdomar; att landet har sökt anslutning till EU; och att inträdet i Europeiska unionen förutses äga rum 2013 stöder jag ingåendet av ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien så att Kroatien kan delta i ECNN, som har sitt säte i Lissabon.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Förändringarna i den globala situationen beträffande produktion, handel och konsumtion av olaglig narkotika är oroande. 2009 års rapport av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) bekräftade att situationen har förvärrats med avseende på narkotika som kokain, heroin och nya syntetiska droger, och man har konstaterat ständigt höga konsumtionsnivåer med en tendens till att öka. En mängd faktorer samverkar till denna tillväxt som inte saknar samband med en fördjupning av kapitalismens kris och dess sociala effekter i många länder. I detta betänkande föreslås stöd för ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien om Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN).

Oavsett processen med landets anslutning till EU, dess utveckling och slutliga resultat, föreslås att Kroatien ska delta i ECNN under förutsättning att det anstränger sig när det gäller att undersöka och åtala narkotikarelaterade brott. Man låter emellertid förstå att dessa insatser bör förbättras avsevärt eftersom Kroatien fortsätter att vara en av de viktigaste transitvägarna för införsel av olaglig narkotika till EU. Det är viktigt att Kroatiens anslutning till ECNN, som vi stöder, skulle kunna bidra till att öka kampen mot olaglig narkotikahandel.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Genom att anta detta betänkande har parlamentet gett sitt stöd till ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien om Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN).

Även om, som föredraganden nämner, Kroatiens inträde i EU förutses äga rum under andra halvåret av 2012 eller i början av 2013 skulle dess deltagande i ECNN kunna accepteras under förutsättning att detta land anstränger sig för att undersöka och åtala narkotikarelaterade brott. Dessa insatser måste emellertid förbättras avsevärt eftersom Kroatien fortsätter att vara en av de viktigaste transitvägarna för införsel av olaglig narkotika till EU.

Vi är medvetna om att den globala situationens utveckling beträffande produktion, handel och konsumtion av olaglig narkotika är oroande. Enligt de uppgifter som ges i 2009 års rapport från ECNN kunde man konstatera att situationen har förvärrats, särskilt med avseende på narkotika som kokain och heroin och nya syntetiska droger, och man har märkt ständigt höga konsumtionsnivåer med en tendens att öka i detta avseende.

Vi hoppas att detta beslut bidrar till att öka kampen mot olaglig narkotikahandel.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Kroatien ingår i transitvägen för illegal narkotika som smugglas från producentländer till konsumentländer. Betydande och storskaliga kokainbeslag i Kroatien görs för det mesta i samband med båttransporter. Bruket och smugglingen av illegal narkotika är globala företeelser som utgör ett hot mot hälsa och social stabilitet. Jag välkomnar därför Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, huvudsakligen för utbildningsändamål på detta område och för förebyggande åtgärder mot bruket av narkotika och andra narkotiska substanser.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Eftersom Kroatien kommer att vara en viktig partner för EU:s kommande förbindelser med länderna i det forna Jugoslavien och eftersom det är en viktig transitväg för narkotikasmuggling, välkomnar vi detta kandidatlands deltagande i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Det är mycket viktigt för oss att kunna möta och arbeta med kroatiska experter på fältet för att kunna bekämpa detta sorgliga problem och därför är jag för förslaget.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Som skuggföredragande för detta dokument röstade jag bestämt för denna resolution och detta avtal för att låta Kroatien delta i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk samt i Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox). Jag stöder därför helt och fullt Kroatiens deltagande, så att det kan spela en aktiv roll i att bekämpa detta problem, vars omfång och förödande effekter olycksbådande ökar i Europa. Enligt statistik från centrumet har 75 miljoner européer redan provat cannabis och 14 miljoner har redan provat kokain, åtminstone en gång. Det bör också påpekas att Kroatien fortfarande är en av de viktigaste transitvägarna för införsel av olaglig narkotika till EU. Detta avtal kommer därför inte bara att göra det möjligt att få saklig och objektiv information av Kroatien beträffande narkotika och narkotikamissbruk och dess konsekvenser utan det kommer också att göra det möjligt för Kroatien att genom dessa utbyten av information och hur man bäst går tillväga förstå vidden av detta och bättre åtgärda det.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde det här betänkandet eftersom den huvudsakliga uppgiften för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) som vi vet är att samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk för att utarbeta och publicera objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. Syftet med informationen är att den ska skapa ett underlag för att analysera efterfrågan på narkotika och sätten att minska den samt sådant som har att göra med narkotikamarknaden i allmänhet. Enligt föreskrifterna ska ECNN vara öppet för deltagande av alla tredjeländer som har samma intresse som unionen och dess medlemsstater för dess mål och arbete. År 2005 bad Republiken Kroatien att få delta i arbetet i ECNN. Republiken Kroatien kommer att delta i centrumets arbete, uppfylla kraven i förordningen och vara kopplat till Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox) och kommer att dela uppgifter med ECNN, inom ramen för gemenskapens dataskyddskrav och nationella lagar. Republiken Kroatien kommer också att bidra ekonomiskt till gemenskapen för att täcka kostnaderna för sitt deltagande och kommer också att sitta i centrumets styrelse, utan rösträtt tills landet blir medlem i EU. ECNN kommer å sin sida att behandla Republiken Kroatien som en befintlig medlemsstat, genom likabehandling när det gäller kopplingen till Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox) och personaltilldelning.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Narkotikamissbruk är ett socialt problem, både för utvecklade och mindre utvecklade länder. Kroatien måste liksom andra länder bekämpa narkotikamissbruket, och landet har en mycket hård lagstiftning på detta område. Det förebyggande arbetet sker främst i skolorna, eftersom det är den sociala grupp som är mest sårbar för narkotikamissbruk. Kroatien har som kandidatland för EU-medlemskap en plikt att anpassa sitt rättssystem till det system som är gällande i gemenskapens länder. Jag anser att Kroatiens deltagande i arbetet i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk är mycket viktigt, särskilt eftersom Kroatien är en transitväg. Olagliga ämnen smugglas genom Kroatien från producentländerna till konsumentländerna. Deltagandet i arbetet i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk kommer att bidra till att EU:s mycket viktiga narkotikapolitik införs i Kroatien.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade i dag till stöd för rekommendationen om Republiken Kroatiens deltagande i arbetet i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Republiken Kroatien kommer att delta i centrumets europeiska arbetsprogram om narkotika och narkotikamissbruk. Centrumets huvuduppgift är att samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk för att sammanställa och publicera objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. Arbetet är utan tvekan mycket viktigt, både med tanke på dess stora inverkan på hälsoskyddet och med tanke på kampen mot de brottsliga verksamheter som hör samman med narkotikamarknaden. Kroatien ligger dessutom vid en av de havstransitvägar som ofta används av de organiserade brottsorganisationerna för att frakta olagliga droger från producentländerna till konsumentländerna. För oss är detta faktum bara ännu mer oroande när vi inser att Kroatien kommer att bli nästa kandidatland för att bli medlem i EU. Jag hoppas därför att Kroatiens deltagande i arbetsprogrammet visar sig vara till stor nytta.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Detta utkast till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kroatien om Republiken Kroatiens deltagande i den verksamhet som bedrivs av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) är viktigt eftersom Kroatien är en av de huvudsakliga införselpunkterna för narkotika i Europa.

För att den narkotikahandel som utgör ett hot inte bara mot Kroatien utan också mot EU ska kunna bekämpas effektivt är det viktigt att Kroatien också är kopplat till Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox) och aktivt och direkt deltar i utbytet av uppgifter med ECNN. Detta utbyte av uppgifter bidrar till skapandet av en databas för analys av efterfrågan på narkotika och sekundär narkotikahandel, vilket är viktigt för att det ska gå att publicera korrekt och objektiv information som kan jämföras på europeisk nivå.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta avtal och Republiken Kroatiens deltagande i arbetet i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Narkotikamissbruk och narkotikahandel är världsomfattande företeelser som hotar hälsa och social stabilitet. Statistiken visar att en av tre unga européer har provat olaglig narkotika, och minst en av våra medborgare dör varje timme av en överdos narkotika. På europeisk nivå är det också viktigt att ha faktabaserad och objektiv information från Kroatien om narkotika och narkotikaberoende och deras konsekvenser, och på samma gång kan Republiken Kroatien få information om bästa praxis för att förstå sina narkotikaproblem och hantera dem bättre.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Problemet med narkotika, som vi diskuterar nu, är i stor utsträckning också ett historiskt problem. Handeln med olaglig narkotika överskrider enskilda länders gränser, och det har den alltid gjort. Enligt min åsikt skulle inrättandet av ett högkvalitativt internationellt samarbete i kampen mot handeln med olaglig narkotika, inte bara på europeisk nivå utan i synnerhet på global nivå, kunna vara ett sätt att effektivisera kampen mot detta slags handel.

Som läkare skulle jag också vilja säga att narkotikamissbruk kan få mycket allvarliga och oåterkalleliga konsekvenser för en människas hälsa. Jag stöder därför ett effektivt internationellt samarbete i kampen mot den olagliga handeln med narkotika eller dess prekursorer, och samtidigt skulle jag vilja påpeka behovet av förebyggande arbete.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Narkotikamissbruk och narkotikahandel är världsomfattande problem som hotar hälsa och social stabilitet. Republiken Kroatien är en transitväg där olaglig narkotika smugglas från producentländerna till konsumentländerna. Dessutom har de senaste tio åren antalet narkotikarelaterade dödsfall ökat gradvis. Trots den fortlöpande utbildningen av polistjänstemän och tillhandahållandet av den nödvändiga utrustningen måste resultaten av brottsutredningar och åtal gällande narkotikabrott förbättras betydligt. Kroatien befinner sig fortfarande vid en av de huvudsakliga införselvägarna för narkotika till EU. Vi ser absolut positivt på regeringens införande av ett nationellt program för förebyggande av narkotikaanvändning bland ungdomar, med målet att förnya de befintliga programmen. Vi välkomnar därför Republiken Kroatiens deltagande i arbetet i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Eftersom det rör sig om ett kandidatland som snart kommer att bli medlem i EU är det särskilt viktigt att landet ger medlemsstaterna uttömmande och objektiv information om narkotikahandeln och narkotikaberoendet och deras ekonomiska och sociala konsekvenser.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Narkotikaproblemet är ständigt närvarande inom hela EU. Ju fler länder som hjälper till att bekämpa det, desto större är möjligheten till framgång. Kroatiens deltagande i arbetet inom Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk är därför välkommet. Kroatien måste dock öka kampen mot narkotikahandeln inom sitt territorium, eftersom detta alltjämt är en av de huvudsakliga införselvägarna för narkotika till EU.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Huvuduppgiften för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) är att samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk för att sammanställa och publicera objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå.

Republiken Kroatien kommer därför att delta i centrumets arbetsprogram, och landet kommer att vara kopplat till Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox) samt dela uppgifter med ECNN. Republiken Kroatien är en transitväg för narkotika som kommer från produktionsländer, och är fortfarande en av de största införselvägarna för narkotika till EU.

År 2010 införde man dock ett program för tillämpning av handlingsplanen för narkotikabekämpning och ett nationellt program för förebyggande av narkotikaanvändning bland ungdomar. Vidare har man fortsatt att utbilda polistjänstemän och tillhandahålla den utrustning som behövs.

Genom att delta i ECNN och utbyta information kommer Kroatien att kunna förstå problemet och hantera det bättre. Landets deltagande är också ett positivt tecken med tanke på dess kommande anslutning till EU.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Som bekant arbetar centrumet främst med beslutsfattare på gemenskapsnivå och med medlemsstaterna, vilka på så sätt bidrar till utvecklandet av en strategi för att bekämpa narkotika och förse allmänheten med information. För närvarande arbetar man främst med tillämpningen av EU:s handlingsplan för 2009–2012, som har syftet att stärka det europeiska samarbetet i kampen mot de oacceptabla konsekvenserna av narkotikamissbruk. Jag skulle vilja se att centrumet inte bara arbetade med konsekvenserna av narkotikamissbruk utan också med dess orsaker, för att lösa problemet på ett tidigt stadium. Jag röstade för förslaget.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag anser att vi måste vidta åtgärder, inte bara inom EU utan också utanför dess gränser, för att minska användningen av och efterfrågan på narkotika, och använda bestämda förebyggande åtgärder för att bekämpa företeelser som hör samman med narkotikamarknaden. Därför är det mycket viktigt att skaffa fram rättvisande uppgifter och information om narkotika och narkotikamissbruk, eftersom de är globala företeelser som utgör ett hot mot allas vår hälsa, säkerhet och sociala välfärd. Jag stöder Kroatiens deltagande i arbetet inom Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Kroatien vill bli fullvärdig medlem i EU. Det bör påpekas att Kroatien är en transitväg där stora mängder narkotika smugglas till andra länder. Jag är glad över att Kroatien gör mycket för att bekämpa transporterna och användningen av samt handeln med olaglig narkotika. Kroatien är och förblir dock en av de huvudsakliga införselvägarna för narkotikasmugglingen till EU. Därför är det viktigt att snabbt få fram faktabaserad och objektiv information om narkotika och narkotikaberoende och dess konsekvenser. Detta kommer dessutom att bli ett idealiskt sätt för Kroatien att få information om andra EU-medlemsstaters bästa praxis för att åtgärda problem med narkotika och narkotikamissbruk.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar Kroatiens deltagande i arbetet inom Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN). ECNN:s huvuduppgift är att samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk och att sammanställa och publicera objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. Denna information utgör en grund för att analysera efterfrågan på narkotika och sätten att minska den, liksom företeelser som är allmänt kopplade till narkotikamarknaden. Kroatien är liksom vissa andra europeiska länder en transitväg där olaglig narkotika smugglas från producentländerna till konsumentländerna. De betydande och storskaliga kokainbeslagen i Kroatien är mestadels kopplade till sjötransporter. Genom antagandet av detta betänkande kommer Kroatien att börja delta i ECNN:s arbetsprogram och börja dela uppgifter med ECNN, inom ramen för gemenskapens dataskyddskrav och nationella lagar. I överenskommelsen fastställs ekonomiska bidrag till gemenskapen för att täcka kostnaden för landets deltagande.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) ECNN är Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, som inrättades 1993 med huvuduppgiften att samla in uppgifter om narkotika och narkotikamissbruk för att sammanställa och publicera objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå. Informationen från centrumet utgör en grund för att analysera efterfrågan på narkotika som kommer till EU och alla de företeelser som är kopplade till narkotikamarknaden, för att man ska kunna komma fram till bästa sättet att bekämpa dessa problem. Centrumet är öppet för deltagande av alla tredjeländer som har samma intressen som gemenskapen och dess medlemsstater i sina mål och sitt arbete. Kroatien bad att få delta i centrumets arbete 2005, och 2006 gav rådet kommissionen tillstånd att inleda förhandlingar med Republiken Kroatien. Dessa slutfördes positivt i juli 2009 med paraferingen av avtalet.

Avtalet reviderades sedan i december 2009 med hänsyn till Lissabonfördraget. Det bör påpekas att Kroatien redan är en del av Reitox, Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk. Av ovanstående skäl, och för att ytterligare förbättra samarbetet med länder utanför EU, röstade jag för förslaget.

  Fiorello Provera (EFD), skriftlig. – (IT) Kroatien ansökte om att få gå med i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk 2005. Eftersom landet ligger längs en av de största narkotikasmugglingsvägarna in till EU anser jag att det är viktigt att ha faktabaserad och objektiv information från Kroatien om dessa problem. Därför finner jag föredragandens ståndpunkt helt godtagbar, och jag stöder denna rekommendation.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Republiken Kroatien har ansökt om medlemskap i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN), som skapades 1993 och är baserat i Lissabon. Landet har utan tvekan ett särskilt stort intresse av att narkotikahandeln bekämpas: Utöver de inrikespolitiska problem landet har är det en införselväg för smugglingen av dessa produkter till EU. I kampen mot narkotikamissbruk och narkotikahandel har Kroatien redan vidtagit nationella åtgärder, både förebyggande sådana mot missbruk och åtgärder till stöd för utredning av narkotikarelaterad brottslighet. Därför finns det ett ömsesidigt intresse av att Kroatien blir medlem i ECNN. Eftersom landet ännu inte är en medlemsstat är det dock nödvändigt att definiera dess status – dess rätt till medverkan och ansvarsområden – när det gäller ECNN.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi stödde ECNN:s mandat 2006. När det gäller den specifika situationen i Kroatien, är landet en transitväg där olaglig narkotika smugglas från producentländerna till konsumentländerna. Betydande och storskaliga kokainbeslag i Kroatien är mestadels kopplade till sjötransporter. De senaste tio åren har dödstalen gradvis ökat i Kroatien. En majoritet (77,1 procent) av dödsfallen var relaterade till opiater. År 2008 var det totala antalet narkotikarelaterade brott 7 168. År 2009 behandlades sammanlagt 7 934 personer inom den nationella missbruksvården. Antalet beslag minskade för alla typer av narkotika utom heroin jämfört med året innan, och i allmänhet har man gjort framsteg i sin bekämpning av narkotikamissbruket. Kroatiens narkotikalagstiftning liknar i stort sett den i EU:s medlemsstater.

Föredraganden påpekar dock att alla behandlingshem från och med 2010 måste ge narkotikabyrån uppgifter om behandlade patienter. Det skulle vara bra att få mer information om omfattningen av denna skyldighet. Detta är dock en fråga för den nationella lagstiftningen och inte för avtalet.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för den här rekommendationen, eftersom jag ser skyddet för de europeiska medborgarnas hälsa och sociala stabilitet som en prioritering som vi bör tänka på i kampen mot narkotikamissbruk och narkotikahandel. Kroatien befinner sig vid en av de huvudsakliga införselvägarna för narkotika till EU. Dess deltagande i arbetsprogrammet för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk kommer att ge EU faktabaserad information om narkotikamissbruk och narkotikahandel i Kroatien, och kommer att göra det möjligt för Kroatien att förstå vidden av landets narkotikarelaterade problem och börja tillämpa bästa praxis för att åtgärda dem. Dessutom finns en god rättslig grund för dess deltagande i artikel 21 i förordning (EG) nr 1920/2006 om inrättandet av centrumet, som öppnar centrumets dörrar för tredjeländer som delar dess mål och intressen.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar det här betänkandet, som integrerar Kroatien i kampen mot narkotika inom EU.

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig. – (FR) Målet för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk är att samla in uppgifter om narkotikaproblemet (försäljning, marknad, användning) och sprida dessa i medlemsstaterna så att de kan analysera problemet och åtgärda det bättre. Jag stöder därför fullt ut Kroatiens deltagande i arbetet i centrumet, så att landet kan spela en aktiv roll i bekämpandet av detta problem, vars omfattning och förödande effekter på ett farligt sätt ökar i Europa.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Överenskommelsen mellan EU och Republiken Kroatien är ett effektivt sätt för EU och Kroatien att minska och hindra handeln med och missbruket av narkotika på grundval av delning av uppgifter och kunskaper om narkotika och narkotikamissbruk, och mot bakgrund av det faktum att en EU-medborgare dör av en överdos varje timme. Hänsyn måste tas till att Kroatien kommer att anslutas till EU 2012 eller 2013, och till att landet genom sitt geografiska läge är ett bra omlastningsställe för narkotikahandlare.

Betänkande: Sophie Auconie (A7-0077/2011)

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Sophie Auconies betänkande. Jag välkomnar detta förslag om att utvidga tillämpningsområdet till gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro. Territoriet för medlemsstater som ska införa den gemensamma valutan måste inkluderas i systemet för transport av kontanter. Det borde vara möjligt att inom euroområdet teckna ett kontrakt med det värdetransportföretag som erbjuder det bästa priset, även om det finns i en annan medlemsstat. Detta kommer att förbättra tillgången till de effektivaste kanalerna för att samla in och leverera kontanter och tillhandahålla kontanttjänster. I framtiden kommer det att behövas allt fler värdetransportföretag för euron, under upptakten till övergången till denna valuta. Dessutom har ett stort antal medlemsstater i euroområdet tecknat eller vill teckna avtal om produktion av sedlar och mynt utomlands.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag stöder betänkandet om utkastet till rådets förordning om utvidgningen av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet. Skälet är att det är en bra idé att i förslaget till förordning om gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet också inkludera territoriet för medlemsstater som är på väg att införa euron, eftersom det normalt uppstår ett ökat behov av transporter av kontanter i euro under upptakten till övergången.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag instämmer i förslaget om en utvidgning av tillämpningsområdet för förslaget till förordning om gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstater i euroområdet till territoriet för medlemsstater som är på väg att införa euron.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Syftet med det aktuella förslaget är att utvidga tillämpningsområdet för förslaget till förordning om gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (huvudförslaget) till territoriet för medlemsstater som är på väg att införa euron, eftersom det normalt uppstår ett ökat behov av transporter av kontanter i euro under upptakten till övergången. Jag välkomnar denna utvidgning av tillämpningsområdet (även om det bör sägas att den rättsliga grunden här är artikel 352 i Romfördraget, vilket betyder att parlamentet bara kan lämna samtycke).

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag anser att tillämpningsområdet för denna förordning ska kunna utökas till territoriet för alla medlemsstater som är på väg att införa euron. Beslutet kommer att bidra till en mer harmonisk övergång till euron, samtidigt som det är en lämplig respons på det ökade behovet av transporter av kontanter i euro under upptakten till övergången.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag håller med föredraganden när det gäller uppföljningen till hennes första betänkande om en utvidgning av förordningen om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro till territoriet för medlemsstater som är på väg att införa euron.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Syftet med denna bestämmelse är att förenkla reglerna så att eurosedlar och euromynt enklare ska kunna cirkulera mellan medlemsstaterna, och att säkra en hög nivå av professionalism och säkerhet inom euroområdet. Det är rätt att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning, eftersom det finns ett större behov av transporter av eurovaluta under perioden innan införandet av euron i medlemsstaterna i euroområdet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det här betänkandet, vars syfte är att utvidga tillämpningsområdet för förslaget till förordning om gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (huvudförslaget) till territoriet för medlemsstater som är på väg att införa euron, eftersom det normalt uppstår ett ökat behov av transporter av kontanter i euro under upptakten till övergången.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag anser att det är lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för förordningen om gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet, och att tillämpa dess bestämmelser på territoriet för medlemsstater som förbereder sig för att införa euron. Det bör påpekas att det i länder som förbereder sig för att byta valuta håller på att uppstå ett betydande behov av tjänster för transporter av kontanter i euro. Vi behöver därför höja kvaliteten på transporttjänsterna, och göra det lätt för värdetransportföretagen att tillhandahålla tjänster snabbt och effektivt. Vidare är det med tanke på det transporterade godsets beskaffenhet och värde mycket viktigt att kontanterna når den slutliga mottagaren på ett säkert sätt.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Eurosedlar och euromynt är i verklig mening ett paneuropeiskt betalningsmedel, då euroområdet för närvarande består av 16 medlemsstater. Eftersom nationella lagar kan skilja sig åt mellan olika länder är det vanligen mycket svårt för värdetransportföretag att transportera kontanter i euro mellan medlemsstater i euroområdet, vilket gör att sådana transporter för närvarande är mycket begränsade. Därför har efterfrågan på gränsöverskridande vägtransporter av kontanter i euro ökat markant.

Syftet med detta nya förslag till förordning är att utvidga tillämpningsområdet för förordningen om gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstater i euroområdet till territoriet för medlemsstater som är på väg att införa euron. Huvudförslaget är att utvidga tillämpningsområdet för förordningen om gränsöverskridande vägtransport mellan medlemsstater i euroområdet, med tanke på att det finns ett ökat behov av transport av kontanter i euro under upptakten till övergången till euron som nationell valuta för nya medlemsstater. Av dessa skäl, och för att se till att detta område blir tydligt reglerat, har jag röstat för den aktuella förordningen.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag anser att tillämpningsområdet för förordningen om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna bör utvidgas till territoriet för länder som är på väg att införa den gemensamma valutan. Faktum är att sådana länder normalt har ett ökat behov av kontanter i euro under upptakten till införandet av den gemensamma valutan på sina territorier, för att de snabbt och fullständigt ska kunna ta del av EU-handeln.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar det här betänkandet, där det föreslås att en större volym kontanter i euro ska kunna transporteras till länder som är på väg att införa euron, så att efterfrågan kan tillgodoses. Jag stödde det här betänkandet eftersom det förbättrar säkerhet och utbildning för dem som yrkesmässigt transporterar kontanter i euro.

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) Jag röstade för utkastet till rådets förordning om utvidgningen av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet. Jag röstade för det eftersom jag anser att det är nödvändigt att utvidga förordningens tillämpningsområde och att detta kommer att lösa problem med säkerheten för den personal som arbetar med transporterna.

Betänkande: Silvia-Adriana Ţicău (A7-0084/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för det aktuella betänkandet, med tanke på att olika satellitnavigeringssystem bör vara kompatibla med varandra. Vad kommissionen bör göra är att säkerställa en lämplig nivå av finansiering. Jag vill också påpeka att av de 15 åtgärderna i kommissionens handlingsplan bör nio ha en omedelbar tillämpning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av vår kollega Silvia-Adriana Ţicău om transporttillämpningar av de globala systemen för satellitnavigering. Jag är för användningen av GNSS-funktioner i olika slags transporter samt lämplig forskning och finansiering på området.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här betänkandet. Den 14 juni 2010 publicerade kommissionen sin handlingsplan för globala system för satellitnavigering (GNSS), som innehöll 24 specifika rekommenderade åtgärder. Handlingsplanen utarbetades med tanke på det generella införandet av globala system för satellitnavigering, och mer specifikt med tanke på införandet och användningen av Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service). EU inledde Egnos-projektet (och Galileo) för att ge tillgång till signaler garanterade för civil användning och se till att den europeiska industrin på alla nivåer har möjlighet att konkurrera på denna växande strategiska marknad. Europas nuvarande marknadsandel på 25 procent är under förväntningarna. Egnos kommer att ge fler möjligheter (Egnos är tio gånger exaktare än GPS) när Galileo tas i bruk 2013. Kommissionen har de största möjligheterna att samordna tillämpningen av handlingsplanen för att undvika dubbelarbete på medlemsstatsnivå och säkerställa allmänna framsteg på de av EU:s olika politiska områden som omfattas av GNSS-tillämpningar. Med tanke på de stora ekonomiska fördelar som Egnos kommer att innebära för hela Europas ekonomi om det utvecklas och används fullt ut bör kommissionen göra tydliga prioriteringar på detta område, för användningen av Egnos inom hela EU samt genom att säkerställa tillräckliga investeringar i relaterad forskning och teknisk utveckling.

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. – (PL) Den dynamiska utvecklingen av system för satellitnavigering de senaste åren är ett resultat av både tekniska framsteg och marknadens behov. Dessa system används överallt i dag, i alla slags transporter. Den fortsatta expansionen i denna sektor betyder att värdet av europeiska system förväntas nå en nivå av 230 miljarder euro 2025. EU:s Egnos- och Galileo-projekt kan bidra till konkurrenskraften på alla områden i denna tjänstesektor, eftersom de är betydligt bättre och mer exakta än GPS-systemet samtidigt som de är kompatibla med det. Tyvärr täcks länderna i gemenskapens östra och södra delar ännu inte av Egnos-systemet. En utökning av systemets täckning framstår därför som mycket viktig i dess vidare utveckling. En annan sak som inte har klargjorts är hur underhållet av Galileo-systemet ska finansieras. Kostnaderna uppskattas bli 800 miljoner euro per år. Mot bakgrund av det ovanstående har jag avstått från att rösta om betänkandet.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag stöder betänkandet om transporttillämpningar av globala system för satellitnavigering – EU-politiken på kort och medellång sikt, eftersom det finns en enorm marknad för navigationssystem. Förslaget kommer att bidra till att göra det möjligt att undvika dubbelarbete på medlemsstatsnivå och säkerställa allmänna framsteg på EU:s många olika politiska områden inom denna sektor. Totalt sett kommer det europeiska navigationssystemet (som är tio gånger exaktare än GPS) att lämna ett viktigt bidrag till säkerheten och miljömålen inom vägtransporterna och skapa ett friare trafikflöde genom att ge möjlighet till vägtullar.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Jag har valt att vara försiktig och bestämt mig för att avstå från att rösta om Silvia-Adriana Ţicăus betänkande. Även om en handlingsplan för globala system för satellitnavigering kan ses som strategisk för att ge tillgång till signaler garanterade för civil användning och se till att den europeiska industrin på alla nivåer har möjlighet att konkurrera om en växande marknadsandel finns det många viktiga frågor som inte har tagits upp. Bland dessa finns de möjliga datasäkerhetriskerna, och särskilt osäkerheten om hur det årliga underhållet av Galileo, som beräknas till 800 miljoner euro, ska finansieras. Bristen på tydlighet angående den finansiella hållbarheten i ett projekt som är så viktigt för Europas ekonomi, och dessutom så ambitiöst, kräver en försiktig och objektiv hållning.

  Philippe Boulland (PPE), skriftlig. – (FR) Syftet med Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2011 är att uppmuntra Europeiska kommissionen att vidta målinriktade åtgärder för att främja utvecklandet av globala system för satellitnavigering. Europas GNSS- (Global Navigation Satellite System) och Galileo-projekt konkurrerar direkt med USA:s GPS-system. Dessa projekt kommer att göra vardagen enklare från och med nu. De innebär ett mervärde inte bara för industrin utan också för transporterna inom Europa, och därför stöder jag dem helhjärtat. De kommer att få många effekter som sprider sig: Inom civilflyget kommer systemen för lufttrafikkontroll att bli säkrare, och inom vägtrafiken kommer systemet att underlätta uttaget av avgifter och förbättra säkerheten genom satellitspårning av nödsamtal och övervakning av vägtransporter. På alla dessa områden kommer förbättringar att ske genom införandet av denna europeiska tjänst. Jag röstade för denna resolution för att sätta press på de europeiska och nationella myndigheterna och förhindra en försening som varje dag berövar Europa oändliga möjligheter.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) I handlingsplanen om tillämpningar för globala system för satellitnavigering (GNSS) anges de åtgärder som är av avgörande betydelse för att GNSS ska nå en vändpunkt och bli ett framgångsrikt projekt. Det är viktigt att planen inte kör fast i ett alltför stort antal initiativ och fastnar i diskussioner, utan verkligen genomförs 2013. Egnos-systemet (European Geostationary Navigation Overlay Service) måste täcka hela EU, och bör utvidgas till norra, östra och sydöstra Europa. För att det ska vara fullständigt effektivt för transportändamål måste det omfatta inte bara hela gemenskapen, utan också våra närmaste grannar. Inom civilflyget bör utvecklingen av systemet och användningen av Egnos-tillämpningen för landningsmanövrar stödjas. Det är en strategisk förutsättning för inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum. Det finns också stora möjligheter till användning av Egnos och GNSS på säkerhets- och miljöområdena samt för att få vägtransporterna att fungera smidigt, eftersom systemen kan användas för uttag av vägtullavgifter.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för politiken för transporttillämpningar av globala system för satellitnavigering, som jag tror kommer att förbättra transporter och logistik och dessutom användningen av övervakningssystem. Med tanke på det stora värdet av den globala marknaden i denna sektor, som kommer att fortsätta att växa under kommande år, vill jag också betona hur viktigt det är att ge den europeiska industrin förutsättningar att bli konkurrenskraftig.

  Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Enligt aktuella uppskattningar kommer de globala systemen för satellitnavigering att ge Europas ekonomi intäkter på mellan 55 och 63 miljarder euro de närmaste 20 åren. Dessa tillämpningar, som för närvarande är baserade på det amerikanska GPS-systemet, står för cirka 6 procent av EU:s totala BNP.

Mot bakgrund av detta röstade jag för Silvia-Adriana Ţicăus initiativbetänkande, där kommissionen uppmanas att ge lämplig finansiering till utvecklingen av tillämpningar baserade på Egnos- och Galileo-systemen. De små och medelstora företagens tillgång till denna finansiering bör särskilt uppmuntras, för att stimulera innovationer på grundval av dessa europeiska system.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att en tillämpning av den föreslagna handlingsplanen för det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) kommer att bidra till skapandet av ett effektivare transportnät genom säkrare, miljövänligare och mer ekonomiska transportsätt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Globala navigationssystem är en del av vardagen i transportsektorn, och de kommer att bli allt viktigare i en värld som alltmer fungerar som en del av ett nätverk, och där handel och snabba kommunikationer är mycket viktiga. De affärsmässiga fördelarna och värdena hos sådana system är uppenbara, och det finns ett förståeligt europeiskt intresse för att ha så många av dessa lösningar som möjligt, och för att de fungerar utan att vara beroende av tredje part. Den handlingsplan som kommissionen lagt fram innehåller relevanta förslag om EU:s inställning till dessa frågor, och gör det möjligt att behandla ämnet på ett mer grundligt och konsekvent sätt. Sätten att finansiera dessa system kräver en noggrann hantering för undvikande av resursslöseri, och det behövs också ett kreativt arbetssätt för att få fram stöd och hitta partners. Jag hoppas att unionen ändå kommer att kunna skaffa sig oberoende globala navigationssystem och använda hela deras potential för att stärka ekonomin, öka sysselsättningen och höja transportsäkerheten.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det här betänkandet, som utarbetats av Silvia-Adriana Ţicău, handlar om transporttillämpningar av satellitnavigeringssystem för EU, efter publiceringen av kommissionens handlingsplan för tillämpningar av det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) den 14 juni 2010. Denna sektor har vuxit exponentiellt sedan 2000, då GPS-tjänsterna (Global Positioning System) först började levereras, och kommer att växa från 124 miljarder euro 2008 till ett uppskattat globalt marknadsvärde på runt 230 miljarder euro 2025. EU hade inte råd att hamna på efterkälken inom satellitnavigeringstekniken, så man utvecklade sitt Egnos-system (European Geostationary Navigation Overlay Service), föregångaren till Galileo-systemet, som man hoppas kommer att vara i drift 2013 och som kommer att vara tio gånger exaktare än GPS. Man räknar med att en noggrannhet på 45 centimeter kommer att bli möjlig i en nära framtid. Jag vill gratulera föredraganden, och jag välkomnar antagandet av detta betänkande, som jag röstade för, eftersom det kommer att göra det möjligt för EU att öka sin marknadsandel och öka Europas konkurrenskraft på en strategisk och växande marknad.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Globala system för satellitnavigering (GNSS) kan ha viktiga och mycket nyttiga användningsområden för alla slags transporter. De kan bland annat göra dem säkrare, miljövänligare och mer ekonomiska. GNSS kan också spela en mycket viktig roll för att ge stöd för och främja användningen av så kallade intelligenta transportsystem. Föredraganden tar upp en del av dessa frågor. Liksom när det gäller andra tekniska lösningar går det inte att skilja de praktiska resultaten av GNSS-tillämpningar från de ekonomiska och sociala sammanhang där de uppstår eller från de syften de tjänar. Detta gäller allmänt, och särskilt i denna sektor. Därför är det ingen överraskning att man föreslår att detta system också ska bidra till etablerandet av ett gemensamt europeiskt luftrum, till exempel: vi skulle vilja ta avstånd från denna aspekt av betänkandet. Vi står bakom ett GNSS som kan ge stöd för utvecklingen, moderniseringen och diversifieringen av offentliga tjänster, särskilt på transportområdet. GNSS-systemet måste analyseras utifrån alla de många sammanhang där det kan användas. Med tanke på detta ifrågasätter vi gränserna för den möjliga användningen av dessa program när det gäller den antagna konkurrensen mellan EU och Förenta staterna i fråga om funktionerna och effektiviteten i dessa system.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Globala system för satellitnavigering (GNSS) kan ha viktiga och mycket nyttiga användningsområden för alla slags transporter. De kan bland annat göra dem säkrare, miljövänligare och mer ekonomiska. Dessa system kan också spela en mycket viktig roll för att ge stöd för och främja användningen av så kallade intelligenta transportsystem. Liksom när det gäller andra tekniska lösningar går det inte att skilja de praktiska resultaten av tillämpningarna från de ekonomiska och sociala sammanhang där de uppstår eller från de syften de tjänar. Därför är det ingen överraskning att man föreslår att detta system också ska bidra till etablerandet av ett gemensamt europeiskt luftrum, till exempel: vi skulle vilja ta avstånd från denna aspekt av betänkandet.

Vi står bakom ett globalt system för satellitnavigering som kan ge stöd för utvecklingen, moderniseringen och diversifieringen av offentliga tjänster, särskilt på transportområdet.

Systemet måste analyseras utifrån alla de många sammanhang där det kan användas. Med tanke på detta ifrågasätter vi gränserna för den möjliga användningen av dessa program när det gäller den antagna konkurrensen mellan EU och Förenta staterna i fråga om funktionerna och effektiviteten i dessa system.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) I juni 2010 publicerade kommissionen handlingsplanen för globala system för satellitnavigering (GNSS), som innehåller 24 specifika rekommendationer. Handlingsplanen utarbetades under en period då de globala systemen för satellitnavigering höll på att införas, särskilt Egnos-systemet (European Geostationary Navigation Overlay Service). Satellitnavigeringssystemen bör kunna fungera tillsammans med andra system och bör också kunna användas i passagerar- och godstransporter. Enligt min åsikt bör kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att samordna genomförandet av handlingsplanen och säkerställa framsteg på EU-politiska områden som är relaterade till GNSS-tillämpningar.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Även om vi håller med om vissa saker i Silvia-Adriana Ţicăus förslag är vi osäkra på många andra. Det handlar bland annat om klargörandet av hur den årliga underhållskostnaden för Galileo, som uppskattas till 800 miljoner euro, ska täckas när Galileo har tagits i drift, de möjliga datasäkerhetsrisker som finns i att använda tillämpningar och tjänster i globala system för satellitnavigering och det stora behovet av att hitta ytterligare finansiering för att se till att arbetet med Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) och Galileo snart ger resultat. Av dessa skäl bör förslaget inte kastas bort, men jag kan inte ge det mitt fulla stöd.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Antagandet av det här betänkandet är ett viktigt steg framåt, eftersom det lägger grunden för det generella införandet av globala system för satellitnavigering, och mer specifikt för utvecklingen av Egnos, vilket bör jämna vägen för införandet av Galileo-systemet. Jag gav det också min röst, eftersom det kommer att ge möjlighet att vidta konkreta åtgärder som kommer att underlätta utvecklingen av transporterna i Europa och kommer att få en stor inverkan på säkerheten och miljön och förbättra trafikflödet i vägtransporterna.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag gav mitt stöd till det här dokumentet eftersom kommissionen den 14 juni 2010 publicerade sin handlingsplan för tillämpningar av globala system för satellitnavigering (GNSS), som innehöll 24 specifika rekommenderade åtgärder. Handlingsplanen utarbetades med tanke på det generella införandet av globala system för satellitnavigering, och mer specifikt med tanke på införandet och användningen av Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service). Egnos är föregångaren till Galileo-systemet. GNSS är viktigt för utvecklandet av intelligenta transportsystem (ITS), eftersom ITS-system kan ge effektivare, renare och säkrare transportlösningar, och för att många ITS-tjänster ska kunna användas fullt ut krävs fullt fungerande GNSS-system. Egnos och Galileo kan bli mycket betydelsefulla för hanteringen av vägtrafiken, och det behövs en kunskapsökande kampanj på detta område för att öka utnyttjandet av de möjligheter som finns när det gäller avgiftsuttag, eCall, onlinebokning av säkra parkeringsplatser för lastbilar och realtidsspårning för att ge säkrare och miljövänligare vägtransporter.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Detta förslag till resolution i Europaparlamentet är viktigt eftersom globala system för satellitnavigering (GNSS) kan användas för alla slags transporter (land, hav och luft), vilket effektiviserar trafiken, stöder den ekonomiska tillväxten och minskar utsläppen. På samma gång ingår GNSS i de viktiga innovationsmålen i EU:s 2020-strategi. Större årliga anslag än de nuvarande måste tilldelas så att detta globala navigationssystem införs på ett lämpligt och enhetligt sätt i alla EU:s medlemsstater.

I detta resolutionsförslag föreslås bland annat att anslag tilldelas till forskning om nya GNSS-tillämpningar som kan användas på områden som klimatförändring, jordbruk, civilförsvar, varningssystem för naturkatastrofer och så vidare. Sist men inte minst garanterar en utveckling av ett GNSS-system på EU-nivå EU:s oberoende av liknande navigationssystem utanför EU.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar handlingsplanen om tillämpningar för globala system för satellitnavigering (GNSS) (KOM(2010)0308), som syftar till att utveckla nedströmstillämpningar genom certifiering, standardisering och samordning med industrin och andra länder, liksom genom spridning av information, kunskapsökande åtgärder, genomförande av regleringar och ökning av anslag.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Genom publiceringen av handlingsplanen om tillämpningar för globala system för satellitnavigering (GNSS) och utvecklingen och användningen av Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) har EU strävat efter att inrikta sig på den civila användningen och se till att den europeiska industrin på alla nivåer får möjlighet att konkurrera på denna snabbt växande strategiska marknad. Vi ställer oss bakom den målinriktade handlingsplan som kommissionen utarbetat, som innehåller 15 sektorsåtgärder, av vilka nio har en omedelbar och viktig transporttillämpning, särskilt när det gäller främjandet av Egnos i tredjeländer. Faktum är att detta system om det ska vara fullständigt effektivt i ett transportperspektiv måste sträcka sig utanför Europas gränser och omfatta våra närmaste grannar. Därför bör en prioritering göras av att utvidga det till norra, östra och sydöstra Europa. På civilflygets område uppmanar vi medlemsstaterna att prioritera Egnos-baserade procedurer och tjänster i syfte att skapa ett gemensamt europeiskt luftrum. Det står också klart att Egnos och GNSS generellt kan bidra starkt till säkerhet och miljöskydd. För att kunna nå dessa mål kommer vi att behöva lämpliga investeringar i den europeiska forsknings- och utvecklingssektorn.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Nu är det rätt tid för kommissionen att samordna tillämpningen av handlingsplanen för att undvika dubbelarbete på medlemsstatsnivå och säkerställa allmänna framsteg på de många olika EU-tillämpningsområdena för globala system för satellitnavigering (GNSS). Egnos-systemet (European Geostationary Navigation Overlay Service) bör täcka hela EU, och en prioritering bör göras av att utvidga det till södra, östra och sydöstra Europa. För att Egnos ska vara fullständigt effektivt i ett transportperspektiv måste det täcka hela unionen och mer därtill, så att det omfattar även våra närmaste grannar. Inom civilflyget måste medlemsstaterna främja utvecklingen och användningen av Egnos-baserade landningsprocedurer, och en prioritering måste göras för att certifiera både dessa och Egnos-baserade tjänster för civilflyget. Detta är ett strategiskt krav för ett gemensamt europeiskt luftrum. Det står också klart att Egnos- och GNSS-systemen generellt kan bidra starkt till trafiksäkerhet och miljöförbättringar, och till ett friare trafikflöde eftersom de kan användas för uttag av vägtullar. Vi måste hitta sätt att finansiera detta system.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Tillämpningar för globala system för satellitnavigering (GNSS) är en central och grundläggande affärskomponent i alla transportrelaterade sektorer, och deras effektiva funktioner gör transporterna säkrare, miljövänligare och mer kostnadseffektiva.

EU kan inte fortsätta förlita sig på system som från början utformats för användning av andra länder. Med tanke på det stora mervärde som GNSS- och Galileo-projekten skapar för EU:s industripolitik är det mycket viktigt att se till att de lyckas. En målinriktad handlingsplan är bästa sättet att skapa stimulans och i betydande grad bidra till att nå målen för säkerhet och miljö samt en förbättring av trafikflödet i vägtransporterna.

Vidare måste satellitnavigeringssystem fungera tillsammans med andra system, även traditionella sådana. En utvidgning av täckningen för Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) bör prioriteras. Detta system måste sedan utvidgas till hela den europeiska kontinenten samt till länderna i Europa–Medelhavspartnerskapet och dessutom till Mellanöstern och Afrika. Slutligen bör kommissionen föreslå åtgärder för att säkerställa en lämplig finansieringsnivå utan att minska den övriga finansieringen av transportpolitiken.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Satellitnavigeringssystemen bör kunna fungera tillsammans med andra system och bör också kunna användas intermodalt i passagerar- och godstransporttjänster. Därför röstade jag för förslaget.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution om EU-politiken på kort och medellång sikt om transporttillämpningar av globala system för satellitnavigering, framför allt eftersom man inom hela EU bör uppmärksamma GNSS- och Galileo-projekten i transportsektorn. Kommissionen har en särskild roll att spela här, genom att skapa en regleringsmekanism som skulle undanröja olika byråkratiska och andra hinder och underlätta ett smidigt och effektivt genomförande av dessa projekt. Vidare är det mycket viktigt att säkra en lämplig och tillräcklig finansiering av dessa projekt, i enlighet med kriterier för öppenhet och proportionalitet, med särskild hänsyn till små och medelstora företag. Vi måste främja användningen av Egnos och Galileo inom civilflyget och därmed bidra till att etablera forskningsprogrammet om flygledningstjänster för det gemensamma europeiska luftrummet och underlätta dess införande. Det är mycket viktigt att europeiska program för satellitradionavigering anpassas till multimodala tjänster och används över hela Europa, och inte bara i vissa länder, eftersom en effektiv användning av dessa program skulle förbättra effektiviteten i godstransporterna och bidra till att lösa många transportsäkerhets- och miljöproblem.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Silvia-Adriana Ţicăus betänkande eftersom jag anser att ny teknik av typen system för satellitnavigering, vilka håller på att bli alltmer spridd och kommer hela samhället till nytta, bör användas i transportsektorn. I det globala system vi lever i måste EU anpassa sin politik till behoven inom olika sektorer och utveckla ett globalt system för satellitnavigering som integreras perfekt med det välkända GPS-systemet för att ge omedelbar information utan felmarginal. Med en blomstrande marknad och en uppskattad omsättning på mer än 200 miljarder euro de kommande tio åren behöver satellitnavigeringen lämplig finansiering som stöd för den praktiska utvecklingen.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Den 14 juni 2010 publicerade kommissionen sin handlingsplan för tillämpningar av globala system för satellitnavigering (GNSS), som innehöll 24 specifika rekommenderade åtgärder. Sektorn som helhet har expanderat enormt sedan GPS-tjänsterna (Global Positioning System) först började levereras av amerikanska satelliter 2000. Det uppskattade globala marknadsvärdet 2008 var 124 miljarder euro, och det förväntas öka till 230 miljarder euro 2025. Av detta står intelligenta transportsystem (ITS) för 20 procent och säkerhetstillämpningar för 5 procent, inklusive tillämpningar för transportsäkerhet. Syftet med projektet är att ge tillgång till signaler garanterade för civil användning och se till att den europeiska industrin på alla nivåer har möjlighet att konkurrera på denna växande strategiska marknad. Europas nuvarande marknadsandel på 25 procent är under förväntningarna. Egnos är GPS-kompatibelt men kommer att ge fler möjligheter när Galileo tas i bruk 2013. Egnos är tio gånger exaktare än GPS för närvarande. Dessa aspekter får omedelbara och viktiga konsekvenser för transportsektorn, bland annat för system för avancerad förarassistans, och därför röstar jag för förslaget.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Sektorn för globala system för satellitnavigering har haft stark tillväxt sedan år 2000, då systemen först användes i Förenta staterna. Det uppskattade globala marknadsvärdet väntas år 2025 vara 230 miljarder euro, varav 20 procent kommer från intelligenta transportsystem och 5 procent från säkerhetstillämpningar.

I juni 2010 publicerade kommissionen handlingsplanen för globala system för satellitnavigering (GNSS), särskilt om det europeiska Egnos-systemet. Denna handlingsplan innehåller också 24 specifika rekommenderade åtgärder. Om Egnos-systemet ska vidareutvecklas måste man prioritera de åtgärder som föreslås i handlingsplanen och utan undantag tillhandahålla lämpliga investeringar och finansiering av forskning och utveckling. En bristande europeisk finansiering av små och medelstora företags medverkan i detta forskningsprojekt under de sjunde och åttonde ramprogrammen skulle utan tvekan göra det mindre attraktivt för kommersiella aktörer. För att ge stöd för vidareutvecklingen av Egnos-systemet och säkerställa att systemet inte får en bristfällig europeisk finansiering röstade jag för det här förslaget.

  Phil Prendergast (S&D), skriftlig. – (EN) Kommissionens handlingsplan för globala system för satellitnavigering visar att det finns en enorm efterfrågan på en marknad som väntas vara värd 230 miljarder euro år 2025. Europa lyckas dock inte konkurrera globalt på det här området, och vår nuvarande marknadsandel på 25 procent är mindre än förväntad. Vi måste vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna bransch realiserar sin fulla potential. Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) är tio gånger exaktare än GPS, och väntas ge en precision på 45 centimeter i en nära framtid. Systemet har uppenbara användningsområden inom sjö- och lufttransporter och kan också användas inom vägtransporter. Vi måste dock vara försiktiga med att inkräkta för mycket på de europeiska medborgarnas privatliv, för det finns uppenbara faror för den personliga integriteten med en sådan teknik. I stort sett välkomnar jag Egnos och GNSS eftersom de starkt kan komma att bidra till säkerheten och miljöskyddet, och jag tror att lämpliga investeringar i relaterad forskning och utveckling kommer att bli av grundläggande betydelse. Men finansieringen måste lösas för att det ska gå att dra nytta av fördelarna med dessa projekt.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Efter kommissionens publicering av handlingsplanen om tillämpningar för globala system för satellitnavigering (GNSS) den 14 juni 2010 för att utvidga Egnos-systemet (European Geostationary Navigation Overlay Service) bör man utvidga navigationssystemet så att det täcker hela EU. Utvidgningen av detta system kan utan tvekan ge mycket stora ekonomiska och säkerhetsmässiga fördelar. För detta krävs dock stora investeringar i nyskapande och utveckling. Detta är det enda sätt på vilket systemet för det första kommer att kunna nå sin fulla omfattning och för det andra nå den mognadsgrad som till slut ger en finansiell avkastning. Detta är dessutom ett område under stark utveckling. Exempelvis bedömer man att det i en nära framtid kommer att bli möjligt att ange geografiska positioner med en noggrannhet på 45 centimeter. Av dessa skäl röstade jag för betänkandet.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstade vi under plenarmötet i Europaparlamentet i Strasbourg om betänkandet om transporttillämpningar av globala system för satellitnavigering. År 2010 publicerade kommissionen handlingsplanen för tillämpningar av globala system för satellitnavigering (GNSS). I handlingsplanen beskrivs de lösningar som behövs för att se till att satellitnavigeringen blir en framgång. Handlingsplanens allmänna bakgrund är det generella införandet av globala system för satellitnavigering, och mer specifikt införandet och användningen av Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service).

Egnos är föregångaren till Galileo-systemet. EU har inlett Egnos-projektet (och Galileo) för att ge tillgång till signaler garanterade för civil användning och se till att den europeiska industrin på alla nivåer har möjlighet att konkurrera på denna växande strategiska marknad. Jag anser att det är nödvändigt, som Silvia-Adriana Ţicău påpekar, att tilldela ytterligare finansiering till Galileo-programmet och därmed kanske skapa en Galileo-reservfond inom EU-budgeten för att täcka eventuella ytterligare kostnader, så att de andra programmen inte blir lidande.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet. Den 14 juni 2010 lade kommissionen fram sin åtgärdsplan om globala satellitnavigeringssystem, som innehöll 24 specifika rekommendationer på åtgärder. Anledningen till åtgärdsplanen är det allmänna införandet av globala satellitnavigeringssystem och, specifikt, utvecklingen och införandet av Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) som är föregångaren till Galileosystemet. Sektorn som helhet har genomgått en enorm expansion sedan de första GPS-tjänsterna lanserades från amerikanska satelliter år 2000. Det beräknade globala marknadsvärdet var 124 miljarder euro 2008 och det beräknas nå 230 miljarder till 2025. Av detta utgör intelligenta transportsystem 20 procent och säkerhetstillämpningar 5 procent, inbegripet säkerhetslösningar för transportsektorn.

EU lanserade Egnos- och Galileoprojekten för att skapa signaler som garanteras för civil användning och för att alla nivåer av den europeiska industrin ska ha möjlighet att konkurrera på en växande strategisk marknad. Europas nuvarande marknadsandel på 25 procent ligger under förväntningarna. Egnos är GPS-kompatibelt men det kommer att ge större möjligheter när Galileo tas i drift 2013. Egnos är tio gånger mer exakt än GPS.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) I likhet med föredraganden stöder jag kommissionens åtgärdsplan för utveckling av Egnos och Galileo som bygger på nio övergripande åtgärder som omedelbart kan tillämpas på transporter. Införandet av Egnos maximalt i hela Europa och bortom våra närmaste grannar kommer att få stor gynnsam inverkan på den bredare europeiska ekonomin, liksom på säkerhet och miljömålsättningar. Det kommer också att uppmuntra till ett friare trafikflöde när det gäller vägtransporter. Om vi ska uppnå dessa mål behöver vi emellertid adekvat finansiering för forskning och utveckling, som hittills har varit knapp. EU är faktiskt det enda handelsområde som inte ger direkt finansiering till sitt GNSS-program.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Betänkandet om transporttillämpningar av de globala systemen för satellitnavigering stöder och belyser rollen och betydelsen av kommissionens åtgärdsplan för 2010–2013 inom detta område och dess påverkan på transporter. De nio åtgärderna i åtgärdsplanerna rör direkt och huvudsakligen transportsektorn. Den räknar med användning och utveckling av globala satellitnavigeringssystem inom alla transportslag. Detta kommer självfallet att spela en mycket stor roll inom väg- och lufttransport. Två av åtgärderna som definitivt är värda att belysa är underlättandet av skapandet av ett gemensamt europeiskt luftrum liksom skapandet av tillämpningar för intelligenta transportsystem.

Användningen av satelliter kommer dessutom att innebära en möjlighet att utveckla och använda en rad olika tillämpningar. Jag hoppas verkligen att utvecklingen och omsättningen i praktiken av systemen, tillämpningarna och lösningarna som tas upp i betänkandet fungerar som planerat och att de olika lösningarna redan inom några år kommer att kunna tillämpas så att företagens och medborgarnas liv blir enklare och att land-, luft- och sjösäkerheten förbättras.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet som tar upp utveckling och införande av de europeiska systemen för att utnyttja Galileo och andra satellitsystem och deras tillämpningar på transportområdet.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Globala satellitnavigeringssystem (GNSS) påverkar för närvarande all EU-politik och deras utveckling och tillämpning kommer att ha en katalytisk inverkan på genomförandet av Europa 2020-strategin och på skapandet av en strategisk och konkurrenskraftig europeisk sektor. Transporttillämpningar står för 20 procent av alla GNSS-tillämpningar i volym och 44 procent i värde. Branschen utgör en växande global marknad där Europa bör ta ledningen och bli oberoende. GNSS-tillämpningar och tjänster på transportområdet har olika konsekvenser för säkerhet, effektivitet och de ekonomiska och miljömässiga kostnaderna för alla transportslag. Det är också viktigt att notera att för en rättvis utveckling bör programmet Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) omfatta alla medlemsstater och möjliggöra interoperabilitet och kompatibilitet med tredjeländer, så att marknaden blir konkurrenskraftig och dynamisk. Avslutningsvis vill jag betona föredragandens idé att den nya fleråriga budgetramen bör säkerställa tillräcklig finansiering för forskning och utveckling inom GNSS, samt för dess genomförande. Vi bör inrätta mekanismer för att hjälpa små och medelstora företag att enklare få tillgång till denna finansiering, och underlätta utvecklingen och marknadsföringen av GNSS-tillämpningar.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag har röstat för betänkandet. Efter att Europas marknadsandel av den växande marknaden för satellitnavigeringssystem misslyckats med att leva upp till förväntningarna i juni förra året lade kommissionen fram en åtgärdsplan om tillämpningar av globala system för satellitnavigering (GNSS). Kommissionen valde klokt nog en riktad åtgärdsplan, vars rekommendationer inte enbart innefattar genomförande av det gemensamma europeiska luftrummet – redan en prioritet som unionen har bekräftat många gånger – utan även inom vägransporter ska GNSS lämna ett viktigt bidrag till att uppnå våra mål när det gäller säkerhet och miljöskydd. Som helhet är åtgärdsplanen utformad för att trygga att även den europeiska marknaden kan konkurrera inom denna sektor, vars marknadsvärde över hela världen beräknas växa ytterligare till 230 miljarder euro till 2025.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag är övertygad om att åtgärder för att främja användningen av Egnos och Galileo i civil luftfart är avgörande för att genomföra det gemensamma europeiska luftrummets ATM-forskningsprogram. Såsom föredraganden har betonat i sitt dokument fortsätter tyvärr införandet av Galileosystemet att kantas av nya problem. Jag instämmer i uppmaningen till kommissionen att trygga en snabb certifiering av Egnos för den civila luftfarten. Jag har redan ofta betonat att jag är positiv till det gemensamma europeiska luftrummet och det gemensamma europeiska luftrummets ATM-forskningsprogram.

Ett snabbt och fullständigt genomförande av det gemensamma europeiska luftrummet är ett mycket viktigt strategiskt steg för att verkligen integrera unionen och stärka den gemensamma marknaden. Utan Galileo kommer vi inte att ha Sesar och utan Sesar kommer vi inte att lyckas med det gemensamma europeiska luftrummet 2. Låt oss komma ihåg att inom detta område har vi framför allt att göra med ett system av farkoster som är förbundna med varandra – en svaghet hos någon av dem får fruktansvärda konsekvenser för övriga.

Betänkande: Brian Simpson (A7-0079/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D) , skriftlig. – (PT) Jag röstar för betänkandet eftersom det behövs en ram för att bedöma enskilda luftfartsavtal, även om parlamentet behöver övervaka förhandlingarna noggrant, i stället för att hamna på efterkälken och endast besluta om huruvida man ska acceptera eller avvisa den slutliga texten.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av ett internationellt avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori. Jag röstar därför för betänkandet från min kollega Brian Simpson om genomförandet av ett antal kriterier för att utvärdera innehållet i dessa avtal. Jag anser också att man behöver främja ett balanserat marknadstillträde och investeringsmöjligheter liksom lojal konkurrens, särskilt vad gäller offentliga stödsubventioner, sociala normer och miljöstandarder.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Efter att Lissabonfördraget trätt i kraft krävs parlamentets godkännande av avtal som täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas. Jag röstade för betänkandet med ett antal allmänna principer för hur luftfartsavtal borde utvärderas. Principerna gäller såväl sakinnehållet som de förfaranden Europaparlamentets utskott för transport och turism kan tillämpa för att tillse att det varit välinformerat under hela förhandlingen och har haft en möjlighet att framföra sina prioriteringar i god tid innan det ställdes inför valet att godkänna eller inte godkänna avtalet. Heltäckande luftfartsavtal med grannländer eller viktiga globala partner kan ge betydande fördelar för passagerare, fraktoperatörer och flygbolag, såväl vad gäller marknadstillträde som enhetliga regelverk för att främja lojal konkurrens, bland annat vad gäller statliga stöd, sociala normer och miljöstandarder. Jag instämmer med föredraganden om att parlamentet måste följa förfarandet från första början och vara nära delaktigt i de frågor som diskuteras för att få en bild av det aktuella läget i förhandlingarna om luftfartsavtal. Kommissionen bör också vara medveten om vilka kriterier parlamentet kommer att tillämpa för att utvärdera ett avtal och dess beståndsdelar.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Genom Lissabonfördragets ikraftträdande utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av ett internationellt avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori. De nya parlamentariska befogenheter som fastställs genom fördraget medför ett nytt ansvar för att tillse att parlamentet och dess ansvariga utskott är väl informerade om förberedelserna inför de avtal som parlamentet så småningom ska godkänna. Mot bakgrund av den ändringen välkomnar jag motsvarande nya skyldighet för parlamentet för att noggrannare övervaka genomförandet av förhandlingarna. Jag vill ta tillfället i akt att påpeka här att för att ha goda förutsättningar för att avgöra om godkännande ska ges när väl förhandlingarna har slutförts, måste parlamentet följa förfarandet från start, snarare än efter att förhandlingarna har avslutats.

Avslutningsvis upprepar jag uppmaningen till kommissionen att kontinuerligt informera parlamentet och lämna rapporter som analyserar styrkor och svagheter i befintliga överenskommelser regelbundet. Jag anser att det skulle göra det möjligt för parlamentet att bedöma framtida överenskommelser effektivare.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Förslaget till resolution från Europaparlamentet om slutande av internationella luftfartsavtal innehåller många av de viktiga principer som Lega Nord står för. De innefattar behovet av att trygga lika rättigheter till marknaden för flygbolag från alla medlemsstater, förebygga dold dumpning som finansieras direkt av nationell politik, i strid med gemenskapens regler om statligt stöd. I förslaget uttrycks också oro över medborgarnas säkerhet och den grundläggande betydelsen av att inrätta en referensram för säkerhet betonas. En annan princip som försvaras av Lega Nord och framhålls i förslaget gäller öppenhet mellan EU-institutionernas verksamhet och EU:s medborgare, vars intressen parlamentet direkt företräder. I förslaget betonas därför egentligen behovet av att kommissionen tar sitt ansvar för att hålla parlamentet konstant informerat om framstegen i förhandlingarna med aktörer utanför EU. Av ovanstående skäl beslutade jag att rösta för förslaget.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag instämmer i att heltäckande luftfartsavtal mellan EU och grannländer endast kan ge fördelar för passagerare, fraktoperatörer och flygbolag på flera sätt: De kan upprätthålla säkerhets- och miljöstandarder och främja en gynnsam affärsmiljö. Målet med betänkandet är att underlätta och klargöra slutandet av luftfartsavtal och antagande av beslut om sådana avtal, där Europaparlamentet informerar kommissionen i förväg om de kriterier som parlamentet kommer att bygga sitt beslut på när det gäller att eventuellt samtycka till slutandet av ett särskilt avtal för EU:s räkning. I betänkandet fäster parlamentet även kommissionens och rådets uppmärksamhet på avtal som, om de sluts, kan gynna EU och dess medborgare, men som EU av det ena eller det andra skälet ännu inte har slutit med länder som Ryssland, Kina, Japan och Indien.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av ett internationellt avtal. Det innebär att det är ett naturligt steg för utskottet för transport och turism att utarbeta ett initiativbetänkande med ett antal allmänna principer för hur lufttransportavtal borde utvärderas. Heltäckande avtal med grannländer eller viktiga globala partner kan ge betydande fördelar genom att erbjuda passagerare och fraktoperatörer bättre service – såväl vad gäller variation som kostnader – samtidigt som flygbolagen får nya möjligheter och ett konkurrensförsprång.

Enhetliga regelverk kan definitivt i hög grad främja lojal konkurrens, framför allt vad gäller statligt stöd, sociala normer och miljöstandarder. Det är beklagligt att rådet ännu inte har gett kommissionen i uppdrag att inleda förhandlingar om ett luftfartsavtal för transporter med viktiga handelspartner, däribland Folkrepubliken Kina och Indien, trots förslaget från 2005. Den ekonomiska tillväxten i denna region gör värdet av sådana överenskommelser ännu större.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för detta initiativbetänkande eftersom det allt större bidraget från flygsektorn medför många fördelar för den europeiska ekonomin men också en hel del nackdelar. Jag anser att den institution jag tillhör, parlamentet, borde få större övervakande befogenheter så att den är fullständigt insatt i de typer av avtal som eventuellt ska godkännas. Vår omröstning skulle bli resultatet av en nära övervakning av resultatet av förhandlingarna, vilket måste främja överensstämmelse med internationell lagstiftning om sociala rättigheter, fullständigt erkännande av praxis och förfaranden när det gäller certifiering, utbyte av säkerhetsuppgifter och gemensamma inspektioner. Endast genom att godkänna ambitiösa avtal som respekterar EU:s principer kan vi lämna ett giltigt bidrag till unionens verksamhet och förbättring.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser att möjligheten med enhetliga regelverk som tagits upp i vissa internationella luftfartsavtal kan genomföras genom att vi skapar villkor för lojal konkurrens. Det är inte bara gynnsamt för branschen i de aktuella länderna utan också en möjlighet att standardisera och stärka sociala normer och miljöstandarder. De tjänster som erbjuds passagerare och fraktoperatörer kommer också att förbättras avsevärt, vilket inte skulle bli lika synligt genom andra sätt, exempelvis bilaterala avtal.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Slutandet av heltäckande avtal om lufttransporter med grannländer eller viktiga globala partner är särskilt viktigt när det gäller tillträde till marknaden och enhetliga regelverk eftersom det främjar lojal konkurrens, lika nivå av sociala normer och miljöstandarder och så vidare. Det gynnar alla parter: Passagerare, fraktoperatörer och flygbolag. När det gäller övergripande avtal är det också viktigt att anpassa befintliga bilaterala avtal till EU:s lagstiftning för att säkerställa större rättssäkerhet, öka insynen och erbjuda ytterligare fördelar i form av förenkling, samtidigt som man ser till att alla flygbolag i unionen åtnjuter samma rättigheter. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande spelar parlamentet en mer framträdande roll på detta område, och dess godkännande krävs för att ingå dessa internationella avtal. Jag röstar därför för betänkandet med ett antal allmänna principer och en konsekvent uppsättning standarder. I betänkandet betonas också betydelsen av att hålla parlamentet informerat, så att det kan övervaka förfarandet från början, eftersom detta ger parlamentet möjlighet att framföra sin oro och sina prioriteringar.

  Rachida Dati (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av två skäl. För det första rekommenderas i betänkandet att Europaparlamentet ska få en större roll enligt de nya befogenheterna i Lissabonfördraget vad gäller att sluta internationella avtal med tredjeländer. I detta hänseende betonas i betänkandet behovet av att stärka dialogen med Europeiska kommissionen på de olika stadierna av förhandlingar och övervaka gällande avtal. För det andra betonas i betänkandet behovet av att sluta luftsäkerhetsavtal med tredjeländer som har en betydande flygplansindustri. Detta är ett avgörande krav med tanke på det berättigade behovet av att trygga ännu större flygsäkerhet.

  Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har Europaparlamentet haft större befogenhet att delta i slutandet av internationella avtal mellan Europeiska unionen och tredjeländer. Brian Simpsons betänkande som antagits i dag kommer därmed att innebära att parlamentets roll i internationella luftfartsförhandlingar definieras bättre.

Jag välkomnar att parlamentet särskilt trycker på när det gäller avtal som Europeiska unionen har slutit för att inkludera ömsesidigt erkännande av flygsäkerhet och säkerhetsstandarder, liksom bättre garantier för att skydda passagerares rättigheter.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget eftersom man där betonar betydelsen av att parlamentet ska ”omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden” av förfarandet med att förhandla avtal mellan EU och tredjeländer eller internationella organisationer.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Genom Lissabonfördraget har parlamentet fått nya befogenheter när det gäller att godkänna internationella avtal. Av dessa är de internationella luftfartsavtalen särskilt viktiga, med tanke på de olika säkerhets- och samordningsbehov som ingår. Att bedöma ett avtal kräver kriterier baserade på strikt granskning och övervakning av förhandlingsvillkoren. Jag hoppas att kommissionen och parlamentet kan samarbeta aktivt för att kontinuerligt förbättra kvaliteten och stramheten i denna typ av avtal.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Brian Simpsons betänkande handlar om internationella luftfartsavtal enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Sedan den 1 december 2009 när detta fördrag trädde i kraft har parlamentets befogenheter ökat och parlamentet har tagit ansvar för medbeslutande inom många områden, inklusive luftfartstjänster. Mot bakgrund av detta har utskottet för transport och turism lagt fram detta betänkande som förefaller vara extremt positivt och rätt i tiden och innehåller ett antal allmänna principer som vi till fullo instämmer i. Parlamentet kan därmed övervaka hela processen från början, via den information det får från kommissionen, särskilt via generaldirektoratet för transport och rörlighet, och noggrant bedöma de avtal parlamentet ombeds att rösta om, oavsett om de är övergripande avtal, heltäckande avtal eller säkerhetsavtal.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget är överstatliga avtal som är avsedda att sammanfalla med befintliga bilaterala avtal som medlemsstaterna genomför. Vi har upprepat vår ståndpunkt mot denna princip i flera avtal som parlamentet har uttalat sig om, tillsammans med kritik av omfattningen av dessa avtal, vilka utan undantag syftar till att avreglera och privatisera sektorn. Föredraganden – som signifikant nog är från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet – slår fast att ”luftfartsavtal med grannländer eller viktiga globala partner kan ge betydande fördelar för passagerare, fraktoperatörer och flygbolag”.

Verkligheten i denna och andra sektorer som har upplevt ökad avreglering, exempelvis järnvägstransporter, motsäger emellertid dessa löften om fördelar. Om det verkligen finns någon vinnare i förfaranden med monopolistisk koncentration inom luftfartssektorn – vilket är vad som oundvikligen följer på avreglering och ”fri konkurrens” – är det inte passagerarna, eller arbetstagarna, och inte heller många av de ”flagg-bärande” flygbolag utan snarare de stora europeiska företagen i branschen. Av dessa skäl har vi röstat emot förslaget.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande handlar om internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget. Dessa är internationella avtal avsedda att samordna och sammanfalla med befintliga bilaterala avtal som medlemsstaterna avgör.

Föredraganden slår fast att ”luftfartsavtal med grannländer eller viktiga globala partner kan ge betydande fördelar för passagerare, fraktoperatörer och flygbolag, vad gäller … marknadstillträde”.

Men omsättningen av dessa avtal i praktiken på EU-nivå har redan visat oss att sådana löften om fördelar ekar ihåligt för både arbetstagare och passagerare.

Flertalet av dessa avtal har det underförstådda syftet att öppna marknaden och avreglera sektorn, motiverat av fri konkurrens, eller att bortse från snedvridningar, fördelar som de starkaste företagen kan dra av det och den falska miljölösningen för att minska koldioxidutsläppen och införlivandet av flyget i systemet för handel med utsläppsrätter.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Efter att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av internationella avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori. Tidigare tillfrågades endast parlamentet om sådana avtal. De nya befogenheter som parlamentet fått i och med Lissabonfördraget medför emellertid också nytt ansvar.

Jag anser att parlamentet bör kunna följa utvecklingen av förhandlingarna innan det accepterar eller avvisar den slutliga lydelsen i enskilda internationella avtal. Relevanta kriterier för lufttrafiksavtal med tredjeländer bör dessutom innefatta möjligheten med ett balanserat synsätt på marknader och investeringsmöjligheter, liksom lojal ekonomisk konkurrens när det gäller statliga subventioner, sociala normer och miljöstandarder.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) De nya befogenheterna som Lissabonfördraget medför innebär att även vi kan få uttala oss om frågor som rör flygtrafikområdet i luftfartsavtal. I betänkandet betonas lojal konkurrens och därmed behovet av att bland mycket annat övervaka statlig finansiering, och samtidigt beakta miljöfrågor och säkerställa en hög nivå av passagerarrättigheter. Vi är positiva till alla dessa åtgärder och jag röstar därför för betänkandet.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag instämmer i betänkandet eftersom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utvidgade de områden där parlamentets godkännande krävs för att ingå ett internationellt avtal. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Mot bakgrund av denna ändring beslutade utskottet för transport och turism att utarbeta ett initiativbetänkande med ett antal allmänna principer för hur luftfartsavtal borde utvärderas. Principerna gäller såväl sakinnehållet som de förfaranden utskottet kan tillämpa för att tillse att det varit väl informerat under hela förhandlingen, och har haft en möjlighet att framföra sina prioriteringar i god tid innan det ställdes inför valet att godkänna eller inte godkänna avtalet.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Under dagens sammanträde röstade jag för Brian Simpsons betänkande om internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget. Efter att fördraget trädde i kraft den 1 december 2009 fick parlamentet rätt att godkänna avtal som täcker sektorer där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Detta är ett betydande framsteg, särskilt mot bakgrund av EU:s förmodade demokratiska underskott, om vi beaktar att parlamentet, som är ett organ som väljs demokratiskt av människorna i EU, tidigare tillfrågades om sådana avtal först efter att de slutits. Vi förväntar oss därför att kommissionen besvarar vår uppmaning om att bibehålla informationsflödet och ge det ansvariga utskottet omfattande information om avsikten att föreslå förhandlingar för att sluta och ändra internationella luftfartsavtal, så att parlamentet som helhet kan uttrycka sin uppfattning med full kännedom om fakta.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Genom Lissabonfördraget har parlamentet fått nya behörigheter och större beslutsfattande befogenheter, jämte ansvar för att trygga ett smidigt flöde av verksamhet, som tillhandahåller information och garanterar medborgarnas säkerhet. Enhetliga regelverk bland Europaparlamentets relevanta utskott, ömsesidigt erkännande av säkerhets- och trygghetsstandarder och säkerställande av högsta möjliga standard för internationella luftfartsavtal ger fördelar för passagerare och fraktoperatörer, både när det gäller logistik och ekonomi, liksom för flygbolag.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet där man anser att heltäckande luftfartsavtal med grannländer eller viktiga globala partner kan ge betydande fördelar för passagerare, fraktoperatörer och flygbolag såväl vad gäller marknadstillträde som enhetliga regelverk för att främja lojal konkurrens, bland annat vad gäller statliga stöd, sociala normer och miljöstandarder, under förutsättning att vissa normer och villkor uppfylls.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Enligt Lissabonfördraget krävs Europaparlamentets godkännande av luftfartsavtal eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Vi instämmer i förslaget från utskottet för transport och turism om ett antal allmänna principer för hur luftfartsavtal borde utvärderas när det gäller innehållet. Utskottet bör dessutom vara väl informerat under hela förhandlingen och ha haft möjlighet att framföra sina prioriteringar i god tid innan det ställs inför valet att godkänna eller inte godkänna avtalet. Parlamentet behöver därför följa förfarandet redan från början. Heltäckande avtal med grannländer eller viktigare globala partner kan ge betydande fördelar genom att erbjuda europeiska passagerare och fraktoperatörer bättre service – både vad gäller variation och kostnader – och samtidigt ge flygbolag nya möjligheter och konkurrensfördelar. Enhetliga regelverk kan göra mycket för att främja lojal konkurrens. Avslutningsvis vidhåller vi att det är viktigt att inleda förhandlingar med stora handelspartner i Asien, bland annat Folkrepubliken Kina och Indien, eftersom den ekonomiska tillväxten i hela regionen medför att dessa överenskommelser får ännu större betydelse för utvecklingen av världshandeln.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) I och med antagandet av Lissabonfördraget utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för att ingå ett internationellt avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori, eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Utskottet för transport och turism har därför beslutat att utarbeta detta initiativbetänkande med ett antal allmänna principer för hur luftfartsavtal borde utvärderas. Principerna gäller såväl sakinnehållet som de förfaranden utskottet kan tillämpa för att tillse att det varit väl informerat under hela förhandlingen och har haft en möjlighet att framföra sina prioriteringar i god tid innan det ställdes inför valet att godkänna eller inte godkänna avtalet. Parlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget medför nytt ansvar för att tillse att parlamentet och dess ansvariga utskott är väl informerade om förberedelserna inför de avtal som parlamentet så småningom ska godkänna. Detta medför ett motsvarande ansvar för att noggrannare övervaka genomförandet av förhandlingarna. Man bör därför ha dessa förutsättningar i minnet när internationella avtal förhandlas i framtiden.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet täcker ramen för att utvärdera enskilda luftfartsavtal, med hänsyn till förändringarna enligt Lissabonfördraget, som ska användas vid alla framtida förhandlingar, slutande av avtal och parlamentets godkännande av dessa (genom medgivande). Relevanta kriterier för luftfartsavtal med tredjeländer innefattar balanserad tillgång till marknader och investeringsmöjligheter, liksom lojal konkurrens när det gäller statliga stöd, sociala normer och miljöstandarder. Jag röstade för betänkandet.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Heltäckande luftfartsavtal med grannländer eller viktiga globala partner kan ge fördelar inte enbart för fraktoperatörer och flygbolag utan även för passagerare. Framför allt garanterar dessa avtal samma rättigheter för alla flygbolag inom unionen. Stränga normer när det gäller flygsäkerhet och trygghet kommer dessutom att tillämpas och dessa är mycket viktiga för passagerare, besättning och hela flygsektorn i allmänhet. Med tanke på fördelarna med de nämnda avtalen anser jag det lämpligt att fastställa allmänna principer som kan användas för att utvärdera luftfartsavtal. Det är viktigt för alla avtal att mildra eller eliminera restriktioner för marknadstillträde och investeringsmöjligheter, att bibehålla och förbättra sociala normer och miljöstandarder, att erbjuda lämpliga garantier för uppgiftsskydd och integritet, att införliva ömsesidigt erkännande av säkerhetsstandarder och trygga en hög nivå av passagerarrättigheter. Kommissionen bör omedelbart vidta åtgärder för att ta upp frågan om överflygningar över Sibirien och inleda förhandlingar om internationella luftfartsavtal med Japan och Ryssland.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Genom Lissabonfördraget, som har varit i kraft sedan den 1 december 2009, utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för att ingå internationella avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori, eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Tidigare tillfrågades endast parlamentet om sådana avtal. Mot bakgrund av denna ändring har utskottet för transport och turism beslutat att utarbeta ett initiativbetänkande med ett antal allmänna principer för hur parlamentet borde utvärdera luftfartsavtal när det gäller innehållet, snarare än att ställas inför det slutliga beslutet och endast godkänna eller inte godkänna avtalet. Parlamentets nya befogenheter som fastställs genom Lissabonfördraget medför nytt ansvar för att tillse att parlamentet och dess ansvariga utskott är väl informerade om förberedelserna inför de avtal som parlamentet så småningom ska godkänna. Detta medför ett motsvarande ansvar för att noggrannare övervaka genomförandet av förhandlingarna. De möjligheter som anges i betänkandet, som jag röstade för, kan betraktas som en förteckning över punkter som kan anpassas efter omständigheterna i varje enskilt avtal.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Efter Lissabonfördragets ikraftträdande har parlamentet stärkt sin roll när det gäller att sluta internationella luftfartsavtal. Utskottet för transport och turism beslutade att utarbeta ett initiativbetänkande med ett antal allmänna principer för hur luftfartsavtal borde utvärderas. Principerna gäller såväl sakinnehållet som de förfaranden utskottet kan tillämpa för att tillse att det varit väl informerat under hela förhandlingen, och har haft en möjlighet att framföra sina prioriteringar i god tid innan det ställdes inför valet att godkänna eller inte godkänna avtalet.

Dessa avtal kan delas upp i tre kategorier: Övergripande avtal, som anpassar befintliga bilaterala avtal, heltäckande avtal, som är avsedda att garantera en lojal konkurrens och slutligen säkerhetsavtal som är avsedda att garantera en god civil flygsäkerhet. Dessutom rekommenderas i betänkandet en rad kriterier för att utvärdera avtalens innehåll, bland annat balanserad tillgång till marknader och investeringsmöjligheter, och lojal konkurrens när det gäller statliga stöd samt socialt och miljömässigt stöd. Jag röstade för betänkandet så att ett kontinuerligt flöde av information kan bibehållas och styrkor och svagheter i dessa avtal analyseras bättre.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom Lissabonfördraget har ökat parlamentets befogenheter när det gäller att sluta internationella avtal är det nödvändigt att erbjuda nya former av rättsliga ramar för parlamentets verksamhet när dess ställning förändras. Det är i detta sammanhang som betänkandet återfinns. Eftersom parlamentet också fått befogenheter vad gäller luftfartsavtal är det viktigt att tillse att det har tillgång till information under hela förhandlingsprocessen. Parlamentet kan inte enbart vara involverat i slutet av förfarandet och enbart godkänna eller inte godkänna den slutliga lösningen, utan att ha en rad relevanta indikatorer till sitt förfogande för att fatta ett övervägt beslut. Med tanke på behovet av att involvera parlamentet i hela förfarandet är det också nödvändigt att, även om det bara sker i allmänna termer, uppmärksamma sådana aspekter som villkoren för hur information tillhandahålls eller på vilka stadier den bör göras tillgänglig.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet. Genom Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009 utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för att sluta ett internationellt avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Tidigare tillfrågades endast parlamentet om sådana avtal. Mot bakgrund av denna ändring beslutade utskottet för transport och turism att utarbeta ett initiativbetänkande med ett antal allmänna principer för hur luftfartsavtal borde utvärderas. Principerna gäller för såväl sakinnehållet som de förfaranden utskottet kan tillämpa för att tillse att det varit väl informerat under hela förhandlingen, och har haft en möjlighet att framföra sina prioriteringar i god tid innan det ställdes inför valet att godkänna eller inte godkänna avtalet.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Betänkandet innehåller ett antal allmänna principer för goda kommunikationer mellan parlamentet och kommissionen när internationella luftfartsavtal antas och för att utarbeta gemensamma metoder för att utvärdera dessa avtal. Tack vare Lissabonfördraget har parlamentet fått utökade befogenheter och motsvarande skyldighet att nu noggrannare övervaka genomförandet av förhandlingarna och slutandet av luftfartsavtal. Med tanke på dessa avtals betydelse, särskilt för att garantera bättre service för passagerare och nya möjligheter för aktörer, är det bra om parlamentet informerar kommissionen om sin oro och sina bedömningskriterier redan från början, utan att vänta på att förhandlingarna har avslutats.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Genom Lissabonfördraget fick parlamentet större rättigheter, och en av dem är att parlamentets godkännande krävs för att ingå internationella avtal. Utskottet för transport och turism måste ganska ofta bedöma och hantera olika luftfartsavtal. Jag tror att detta betänkande avsevärt kommer att hjälpa och underlätta arbetet i utskottet för transport och turism eftersom det belyser de allmänna principerna för hur vi bör bedöma luftfartsavtal, både vad gäller sakinnehåll och åtgärder.

Betänkandet kommer dessutom att bidra till att klargöra olika luftfartsavtal och hantera dem på det enklaste sättet, och där slås också fast vilka kriterier vi bör uppmärksamma och vilka aspekter vi bör hålla reda på. Dessutom kommer betänkandet att bidra till att tillämpa processen med hur man kan gå vidare med dessa luftfartsavtal och vilka stadier som krävs när de olika institutionerna hanterar dem. Jag anser att detta betänkande är nödvändigt och jag stöder därför antagandet av det.

  Brian Simpson (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet erbjuder en ram för att parlamentet ska kunna ta sig an sina åtaganden enligt Lissabonfördraget vad gäller internationella luftfartsavtal. Utskottet för transport och turism ville gärna tillse att parlamentet vid hantering av enskilda avtal med enskilda suveräna stater använder samma förfaranden och riktlinjer för föredraganden att arbeta med, för att ge oss ett konsekvent synsätt och möjlighet att överväga viktiga aspekter, bland annat relevanta säkerhetsvillkor och sociala villkor. Jag kommer att rösta för betänkandet och hoppas att parlamentet kan stödja mitt betänkande så att den föreslagna ramen kan omsättas i praktiken.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande har institutionaliserat nya områden där parlamentets godkännande krävs för att sluta internationella avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori eftersom de ingår i det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Det innebär att parlamentet regelbundet ska informeras så att en samlad utvärdering av hela förhandlingsprocessen kan göras, och så att parlamentet samtidigt kan framföra sina uppfattningar och prioriteringar.

Betänkandet innehåller riktlinjer för hur luftfartsavtal bör analyseras såväl när det gäller sakinnehåll som förfaranden som ska antas. Tre kategorier avtal läggs fram med olika målsättningar, nämligen övergripande avtal, heltäckande avtal och säkerhetsavtal.

Jag röstar för detta avtal eftersom jag anser att det är grundläggande att Europeiska kommissionens ståndpunkt, som betonas i betänkandet, uttrycker att parlamentet regelbundet bör övervaka hela förfarandet genom att dela med sig av information, och att kommissionen bör lämna en rapport som analyserar styrkor och svagheter i befintliga avtal åtminstone vart tredje år. Avtalen bör antas genom ett fördelaktigt interinstitutionellt avtal som gör det möjligt för EU-institutionerna att delta aktivt i dem.

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Brian Simpsons betänkande om internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget, med tanke på att parlamentet nu har större ansvar när det handlar om att förhandla om internationella avtal. Dessutom bidrar luftfartsavtal med tredjeländer till att utveckla internationell luftfart och garantera rättssäkerheten.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Resultatet av de nya befogenheter som parlamentet fått enligt Lissabonfördraget är att kammaren i framtiden kommer att uppmanas att utvärdera och godkänna internationella luftfartsavtal oftare. Föredraganden föreslår därför att vissa allmänna principer bör utarbetas för att göra sådana utvärderingar enklare men också bättre. Även om föredraganden i princip inser fördelarna med sådana avtal förespråkar han ändå inte ett differentierat synsätt och uppmanar vid flera tillfällen till en konstruktiv dialog mellan kommissionen och parlamentet.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag välkomnar resultaten av dagens omröstning, särskilt mot bakgrund av att jag var föredragande för dokumentet om luftfartsavtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, vilket var ett mycket viktigt dokument. Tillsammans står luftfartsmarknaden i Europeiska unionen och Förenta staterna för cirka 60 procent av världens luftfart. Det framtida öppnandet av marknaden för flygföretag från EU och Förenta staterna på icke-diskriminerande basis kommer att erbjuda bättre tjänster för passagerare och fraktoperatörer, medföra betydande ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Europeiska unionen deltog tyvärr inte i förhandlingarna om avtalet mellan EU och Förenta staterna och kunde därför inte påverka innehållet i dokumentet. Detta är en oacceptabel situation. Jag instämmer därför i huvudtesen i Brian Simpsons betänkande om internationella luftfartsavtal som har antagits i dag. Europaparlamentet borde ha varit delaktigt i förhandlingarna från första början, eller borde åtminstone ha hållits informerat om framstegen.

Andrabehandlingsrekommendation: Saïd El Khadraoui (A7-0171/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D) , skriftlig. – (PT) Jag stöder betänkandet mot bakgrund av de nya beståndsdelar som rådet har infört, särskilt vad gäller öronmärkning, större öppenhet och incitament för att förnya fordonsparken, fordonskapacitet och möjligheten till effektivare variationer i infrastrukturen. Eurovinjett III kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att, om de vill, låta dem som använder vägarna betala för externa kostnader, det vill säga luftföroreningar och buller så att principen om att förorenaren betalar införs när det gäller vägtransporter. Före vitboken kräver den lagstiftning som nu planeras att medlemsstaterna och kommissionen tar nästa steg i riktning mot ett mer hållbart och driftskompatibelt transportsystem, med samordnade avgiftssystem som internaliserar mer externa kostnader.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) I och med förslaget till direktiv om att ta betalt av tunga godsfordon när de utnyttjar viss infrastruktur (Eurovinjettdirektivet) kommer medlemsstaterna nu att kunna införa avgifter för luftföroreningar och buller från vägtransporter. Åtgärden som bygger på principen om att förorenaren betalar syftar till att uppmuntra ett successivt förnyande av de lastbilar som trafikerar våra vägar. Det kan också utgöra en ny källa till finansiering av renare transportformer såsom järnväg och vattenvägar. Jag röstade därför för Saïd El Khadraouis betänkande. Jag uppmanar emellertid medlemsstaterna att vara återhållsamma när de genomför Eurovinjett: Det får inte äventyra den kommersiella och finansiella soliditeten hos transportföretag eller företag som använder transporter.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Merparten av de varor som säljs på EU:s marknad transporteras på vägnätet och jag röstade därför emot de åtgärder som rekommenderas i betänkandet eftersom de skulle medföra alltför stora kostnader för irländska transportörer, exportörer och tillverkare. Eurovinjettdirektivet innefattar redan avgifter men medlemsstaterna är inte skyldiga att införa dessa. Eurovinjett gäller för närvarande på 15 000 km europeisk motorväg, inklusive hälften av EU:s motorvägar med tullar. Jag är positiv till att ta sig an luftföroreningar och buller och uppmuntra människor att använda renare fordon, men om direktivet skulle utvidgas till att omfatta tullar för buller och luftföroreningar skulle irländska åkare som kör irländsk export till Europa drabbas hårt.

Många irländska varor exporteras internationellt och de extra kostnader som föreslås i betänkandet kan medföra stora skador för irländska export- och transportföretag, och det kan bli ödesdigert för de mindre företag som för närvarande endast har en liten vinstmarginal.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna gemensamma ståndpunkt om Eurovinjettdirektivet som rådet och parlamentet lagt fram i den andra behandlingen. Direktivets huvudmålsättningar är att göra det möjligt för medlemsstaterna att låta dem som utnyttjar vägarna betala vissa externa kostnader, med andra ord att tillämpa principen om att förorenaren betalar, och även att ge medlemsstaterna ytterligare möjligheter att göra sina nationella system för vägavgifter effektivare. Jag välkomnar målen för att minska föroreningarna och genomföra principen om att förorenaren betalar på vägtransportområdet. Jag stödde även förslaget att inkomster från Eurovinjettavgiften skulle öronmärkas för investeringar i väginfrastruktur och användas för att göra transporter grönare. Att främja hållbara transporter är en viktig beståndsdel i den gemensamma transportpolitiken. Vi bör därför minska transportsektorns del i klimatförändringarna och den negativa inverkan från transporter, framför allt trafikstockningar, vilket hindrar rörligheten, samt luftföroreningar och buller, som skadar hälsan och miljön.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Även om jag välkomnar överenskommelsen om Eurovinjettdirektivet är jag långtifrån helt nöjd. Genom att godkänna kompromissen mellan parlamentet och rådet får vi ett slut på långa år av förhandlingar. Detta är definitivt ett steg i rätt riktning men det är ett minimalistiskt och tandlöst avtal! Medlemsstaterna får möjlighet, men blir inte på något sätt skyldiga, att kräva att tunga fordon ska betala för de externa kostnader de åstadkommer. Faktum kvarstår att idén nu finns och att det är den verkligt positiva punkten som gör att jag kan rösta för kompromissen. Genom att införa principen om att ”förorenaren betalar” för tunga godsfordon bereder direktivet vägen för att i vår offentliga politik medge internaliseringen av de externa kostnader som transporter orsakar. Principen om öppenhet när det gäller intäkter och investeringar noteras också och vi hoppas att den blir en föregångare när det gäller att bedöma offentlig politik: Medlemsstaterna kommer verkligen att bli tvungna att rapportera till kommissionen regelbundet. Den låga gränsen för intäkter till de transeuropeiska näten (TEN) (15 procent) är beklaglig. Vi kommer dessutom att tvingas se till att medlemsstaterna har uppfyllt sitt åtagande att investera intäkterna i hållbara projekt.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Det betänkande vi diskuterar i dag är särskilt viktigt eftersom det innebär en ändring av direktiv 1999/62/EG om att ta ut avgifter för tunga godsfordon. Jag anser att detta förslag till nytt direktiv, resultatet av den kompromiss som uppnåtts mellan det ungerska ordförandeskapet, kommissionen och parlamentet, är mycket skadligt för den italienska ekonomin eftersom Italien transporterar cirka en tredjedel – eller till ett ungefärligt värde av 200 miljarder euro per år – av alla varor som transporteras på europeiska vägar.

När väl direktivet har införlivats i de europeiska transitländerna kommer varor som importeras till och exporteras från Italien att vara mer exponerade för ytterligare avgifter. Jag instämmer i den italienska regeringens högst kritiska syn: Den anser att i en tid av stora ekonomiska svårigheter, såsom den vi nu upplever, är det politiska beslutet att slå mot en ekonomisk sektor som stöder vår marknad långtifrån klokt. Enligt min uppfattning har de små genombrott som kompromissen innebär ingen faktisk inverkan på en text som är högst skadlig för både det italienska systemet och transportindustrin. Dessutom har det inte bevisats att åtgärden är effektiv: Vägtransporter och de kostnader för föroreningar de medför kommer att fortsätta att öka till dess att intermodala infrastrukturnätverk har utvecklats.

  John Bufton (EFD), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot ändringsförslaget eftersom det är absolut nödvändigt att kommissionen inte får tillåtelse att inrätta intäktshöjande möjligheter, även via en indirekt avgift, särskilt utan enhälligt samtycke från rådet. I Storbritannien är vi för närvarande inte anslutna till Eurovinjettsystemet. Westminsterregeringen tittar emellertid på att införa avgifter för tunga godsfordon i enlighet med europeisk lag före 2015. Kommissionen har emellertid förbehållit sig rätten att göra koldioxidavgiften obligatorisk senast 2013. Som brittisk medborgare vill jag inte på något sätt bidra till någon form av EU-skatt.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) En avgift för tunga godsfordon är en åtgärd som straffar de avsides belägna länderna i EU, exempelvis Grekland, Italien, Spanien och Portugal. Generellt är det dessa länder som drabbats hårdast av finanskrisen, vilket har lett till en finansiell och ekonomisk kris. Jag röstar därför emot betänkandet eftersom jag anser att en ojämn tillämpning av sådana avgifter är orättvis med tanke på att de avlägset belägna länderna skulle bidra till det mesta av intäkterna vilket skulle gynna länderna i centrala Europa.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade emot Saïd El Khadraouis betänkande om att ta ut avgifter för tunga godsfordon eftersom förslaget möjliggör avgiftsgränser, vilket kommer att öka kostnaderna för fraktoperatörer i de yttersta medlemsstaterna. Direktivet kommer också att göra det möjligt för medlemsstaterna att erbjuda kompensation i utbyte mot dessa avgifter, vilket skulle kunna leda till en snedvriden konkurrens mellan operatörer från olika medlemsstater.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet har nyss gett grönt ljus till nya regler för avgifter för vägtransporter och på så sätt gjort det möjligt att säkerställa utvecklingen och finansieringen av en mer lämplig transportpolitik vad gäller miljökrav rörande föroreningar och buller. Vägtransportföretag kommer nu att tvingas betala kostnaden för luftföroreningar och buller som orsakas av lastbilar medan medlemsstaterna blir skyldiga att återinvestera intäkterna från dessa avgifter i alleuropeiska transportnät och, framför allt, i mer effektiva och mindre förorenande transportsystem. Dessa avgifter är ett steg framåt men de räcker inte. Det är på tiden att medlemsstaterna åtar sig att genomföra en verklig utvecklingspolitik när det gäller frakt och på så sätt bidrar till en konsekvent användning av all järnvägs- och vägtransportinfrastruktur.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har i dag med stor majoritet godkänt revideringen av Eurovinjettdirektivet. Enligt texten ska tunga godsfordon betala kostnaderna för luftföroreningar och buller. Den överenskommelse som i dag godkänts tillåter medlemsstaterna att ta ut en avgift från vägtransportföretag för kostnaden för luftföroreningar och buller, utöver kostnaderna för att använda motorväginfrastrukturen.

Även om detta är en betydande revidering utgör det bara ett litet steg i rätt riktning eftersom förordningarna inte är bindande. Jag ser därför fortfarande fram emot att se nya förslag som skulle göra dessa nya åtgärder obligatoriska, som skulle innefatta kostnaden för alla miljöskador som uppstår och som skulle utvidga principen om att förorenaren betalar till alla transportformer.

I texten yrkas också på att intäkterna från tullar ska användas. Här har parlamentet tvingat medlemsstaterna att investera delar av sina inkomster från tullar i förbättringar av trafikflödet och infrastruktur för rörlighet. Det borde också vara möjligt att använda behållningen från dessa avgifter till projekt som minskar luftföroreningar eller till och med buller.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade emot betänkandet om att ta ut en avgift från tunga godsfordon eftersom jag anser att det kan få negativa återverkningar på den europeiska ekonomin, framför allt i de avsides belägna länderna. Med tanke på att flera skatter och avgifter redan tas ut i vägtransportsektorn, särskilt accisavgifter på bränsle, och mot bakgrund av det nuvarande ekonomiska klimatet, anser jag att internaliseringen av sektorns kostnader borde övervägas så att dessa åtgärder kan omfattas av ökat samförstånd mellan de olika berörda aktörerna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I revideringen av Eurovinjettdirektivet krävs att tunga godsfordon som utnyttjar europeiska motorvägar ska omfattas av principen om att förorenaren betalar, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att inkludera kostnaden för buller och luftföroreningar i nationella tullar. Den extra kostnaden blir sannolikt mellan 3 och 4 cent per fordon och kilometer. När nu den europeiska ekonomin är svag och konkurrenskraften viktigare än någonsin kan den här principen bidra till att göra frakttransporter ännu dyrare, särskilt för de avsides belägna länderna, där priset för transporter läggs till kostnaden för varorna. Dessa länder är inte bara tvungna att påta sig kostnaden för bränsle utan blir nu också tvungna att göra samma sak med ytterligare kostnader för tullar, och därmed förlora i konkurrenskraft. Utan att försöka underskatta miljöaspekten förefaller mig detta inte vara rätt tidpunkt att belasta de europeiska företagen med ytterligare en avgift.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Uttag av en avgift för tunga godsfordon är en åtgärd som straffar de avsides belägna länderna i EU samtidigt som det ger länderna i Centraleuropa ytterligare intäkter. Texten som är resultatet av trepartsmötet är mindre negativ för Portugal än förslaget från utskottet för transport och turism, eftersom det minskar variationen till 175 procent och rusningstrafikperioden för avgiften till fem timmar, utvidgar undantaget för mindre förorenande fordon ytterligare ett år, det vill säga till fyra år. Uttaget av denna avgift kommer emellertid att förbli en realitet och kommer att medföra att de befintliga kostnaderna ökar för de avsides belägna länderna i EU. Dessa nya bestämmelser i Eurovinjettdirektivet kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att ta ut en avgift för tunga godsfordon som motsvarar kostnaden för buller och luftföroreningar som trafiken orsakar, utöver infrastrukturkostnaden vid tullarna. Denna extra kostnad blir sannolikt i genomsnitt 3 eller 4 cent per fordon och kilometer. Mindre förorenande fordon kommer även fortsättningsvis att vara undantagna. Jag röstade emot betänkandets förslag, eftersom jag anser att det kommer att skada de avsides belägna medlemsstaterna.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det mycket stora beroendet av vägtransporter är ett verkligt problem. Portugal är ännu mer beroende av detta transportsätt än genomsnittet i EU. Detta gäller av skäl som rör miljö och folkhälsa, på grund av de höga nivåerna av föroreningar som är förbundna med det, och av energiskäl kopplade till minskande oljereserver och ökande svårigheter att få tillgång till denna vara. Det är därför grundläggande att främja diversifieringen av frakttransportslagen, och särskilt satsa starkt på järnvägen. Inte nog med att denna investering tyvärr inte har gjorts men i vissa länder, bland annat Portugal, har vi också sett att detta slag av transport avvecklas. Avvecklingarna tenderar att öka efter avregleringar och privatiseringar. I betänkandet tas några av dessa frågor upp, men det går inte längre än att försöka ta ut en ny avgift på tunga fordon, utöver befintliga avgifter, varav vissa nyligen har ökats i Portugal. Det är tveksamt om dessa har någon effekt när det gäller att uppfylla de fastslagna målsättningarna, eftersom de utgör en extra börda och kan resultera i att många företag läggs ned, med tanke på den nuvarande ekonomiska och sociala krisen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är medvetna om att det mycket stora beroendet av vägtransporter är ett verkligt problem. I Portugal är beroendet av detta transportsätt ännu större än genomsnittet i EU. Situationen behöver förändras oavsett om det gäller skäl som rör miljö och folkhälsa, på grund av de höga nivåerna av föroreningar som är förbundna med det eller av energiskäl kopplade till minskande oljereserver och ökande svårigheter att få tillgång till denna vara.

Det är därför grundläggande att främja diversifieringen av frakttransportslagen, och framför allt satsa stort på järnvägen. Inte nog med att några länder inte har gjort detta åtagande. I vissa länder, exempelvis Portugal, har vi dessutom sett avvecklingar inom detta transportslag, vilket tenderar att öka efter avregleringar och privatiseringar.

I betänkandet tas några av dessa frågor upp, men det begränsas till att försöka ta ut en ny skatt på tunga godsfordon, utöver de befintliga, varav vissa nyligen har ökats i Portugal, exempelvis ”skuggtullarna”. Det är tveksamt hur effektiva dessa är när det gäller att uppfylla de fastslagna målsättningarna, eftersom de utgör en extra börda och kan resultera i att många företag läggs ned, med tanke på den nuvarande ekonomiska och sociala krisen.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Det har gått lite tid sedan Europaparlamentets yttrande om Eurovinjett III-direktivet antogs vid den första behandlingen. Direktivet bör göra det möjligt för de medlemsstater som så önskar att ta upp avgifter från väganvändare för vissa (begränsade) externa kostnader så att principen om att förorenaren betalar äntligen kan införas på vägtransportområdet.

Det ger även medlemsstaterna ytterligare möjligheter att effektivisera nationella system för uppbörd av vägtullar, vilket är ett bättre instrument för att hantera efterfrågan inom transportsektorn. Rådets yttrande bekräftade dessa målsättningar och det är nu också önskvärt att kommissionen vidtar steg som leder till varaktigt hållbar utveckling av transporter, samarbete, ett samordnat tullsystem och ytterligare internalisering av externa kostnader.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (EN) Verkligheten är den att detta förslag kommer att få en oproportionerlig inverkan på de avlägset belägna medlemsstaterna i Europeiska unionen, såsom Irland, eftersom centralt belägna medlemsstater har möjligheten att övergå till järnväg. Den irländska transportföreningen har uppskattat att en lastbil som körs från Irland till fastlandet i Europa via Holyhead och Dover kommer att få betala en vägavgift på 120 euro och en extern kostnad på 30 euro. En tur och retur-resa kommer därför att medföra en avgift på 300 euro som ett resultat av denna lagstiftning. De största exportsektorerna som kommer att påverkas innefattar läkemedel, informations- och kommunikationsteknik, medicinsk utrustning, mejeri- och andra livsmedelsprodukter. Vägtransportsektorn har dessutom över 30 000 anstälda i Irland. Slutsatsen blir att dessa nya avgifter kommer att öka kostnaderna för att transportera irländsk export till europeiska marknader. Jag röstade emot betänkandet eftersom EU bör sträva efter sätt att öka vår konkurrenskraft i linje med Europa 2020-strategin i stället för att införa lagstiftning som hotar vår konkurrenskraft.

  Roberto Gualtieri (S&D), skriftlig. – (IT) Parlamentets godkännande av direktivet om att ta ut avgifter för tunga godsfordon är ett steg framåt när det gäller att skydda EU-medborgarnas hälsa, och en satsning på att minska de skadliga effekterna av föroreningar som orsakas av dessa fordon. Principen om att förorenaren betalar har för första gången införts i denna sektor för att uppmuntra säkrare och mer hållbara transporter och därmed främja alternativ som järnvägstransport. Enligt den kompromiss som uppnåtts måste emellertid transportindustrin skyddas på lämpligt sätt, och får inte straffas alltför mycket. Medlemsstaterna måste därför sträva efter att använda intäkter från Eurovinjett effektivare, exempelvis genom att investera i infrastrukturförbättringar och uppmuntra användningen av mindre förorenande transportfordon, så att alla berörda sektorer kan åtnjuta fördelarna med direktivet.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från min kollega Saïd El Khadraoui om översynen av EU:s Eurovinjettlagstiftning, som gör det möjligt att ta ut en avgift för tunga godsfordon. För första gången kommer principen om att förorenaren betalar att tillämpas på vägtransporter och det blir möjligt att ta ut en avgift för tunga godsfordon för buller och luftföroreningar när de använder EU:s motorvägar. Det är ett innovativt initiativ som jag välkomnar eftersom det gör det möjligt att ta hänsyn till miljömässiga och sociala kostnader och inte begränsa sig till infrastrukturkostnader. Det är ändå beklagligt att Europaparlamentets ambitiösa planer för stringenta miljökrav har hindrats av ministerrådet, under förevändningen av alltför höga extra kostnader. Trots allt detta är betänkandet ett verkligt framsteg på miljöområdet.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag instämde i betänkandet eftersom dess målsättning är att ta ut en avgift för tunga godsfordon beroende på när på dagen de körs, under eller utanför rusningstid, och baserat på det buller de orsakar samt cylindervolym. Minst 15 procent av de pengar som tas in genom avgifter investeras i andra projekt för att minska koldioxidutsläppen. Det är bra att vi i dag är beredda att minska klimatförändringarna, och på vägtransportområdet eftersträvar vi äntligen att tillämpa principen om att förorenaren betalar. Detta kommer utan tvekan att ge medlemsstaterna ytterligare möjligheter att göra sitt nationella vägavgiftssystem effektivare, vilket innebär att en bättre hantering av transportefterfrågan kan utvecklas. Jag anser emellertid fortfarande att dessa instrument endast är ekonomiskt gynnsamma och bra för ett fåtal centralt belägna transitländer i Europeiska unionen och därför fullständigt ogynnsamma eller mycket mindre gynnsamma för ett stort antal medlemsstater i Europeiska unionen som är belägna nära Europeiska unionens gränser, både i öst, söder, väster och norr. Jag anser därför att det skulle vara värt att fullt ut utvärdera denna aspekt, överväga den igen och först då anta den.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Jag ger mitt fulla stöd till direktivet om avgifter på tunga godsfordon, i synnerhet till en av bestämmelserna som är mycket viktig för EU:s miljö – det faktum att fordon som är mindre förorenande får lägre avgifter kommer förhoppningsvis att motivera ägare av transportföretag som ännu inte har förnyat sina fordonsparker att göra detta. I och med de nya bestämmelserna blir dessutom grödor som växer i närheten av tungt trafikerade vägar betydligt mindre exponerade för föroreningar från avgaser. Jag anser också att det är positivt med ökade avgifter för körning vid rusningstid. Tack vare dessa restriktioner kommer vi att uppnå större säkerhet på vägarna och bättre trafikförhållanden för alla trafikanter. Det kommer också att bli möjligt att förbättra infrastrukturen, vilken är hårdast drabbad under rusningstrafik.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade emot den föreslagna kompromisstexten, i enlighet med den italienska regeringens ståndpunkt. Denna har redan uttryckt sitt motstånd till förslaget i rådet. Att ålägga ytterligare skatter på åkerier kommer att hårt drabba den sektor som underbygger Italiens handel. Ökade kostnader för denna sektor betyder en ökad börda på samhället som helhet. Det innebär också att våra varor drabbas, något som i sin tur leder till en motsvarande minskad efterfrågan. Jag anser inte att denna kompromiss är bra, särskilt inte för ett land som Italien som är en utgångspunkt för transportflöden som skapar rikedom för vårt nationella system. Detta är något som behöver värnas genom att vi identifierar lämpliga verktyg som kan bekämpa luft- och ljudföroreningar, men som samtidigt tar vederbörlig hänsyn till landets särskilda strukturella och logistiska karaktär.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om avgifter på tunga godsfordon eftersom den ratificerar överenskommelsen som var svår att nå, om en översyn av Eurovinjettdirektivet. Syftet med detta direktiv från 1999, som sågs över 2006, var att samordna avgifter på tunga godsfordon. Den antagna översynen är ett första steg att internalisera externa kostnader för tung godstrafik och därigenom ett steg mot att sätta principen om att den som förorenar ska betala i verket. Avgifter för luftföroreningar och buller från trafiken kommer därigenom att uttas elektroniskt, med en avgift på 3 till 4 cent per kilometer beroende på fordonets euroklass, typ av väg och trängselnivå. Genom denna översyn kommer hädanefter trafiken att hanteras bättre genom ökade avgifter vid perioder av trängsel (inte överskrida 175 procent på fem timmar), men också genom en proportionerlig minskning av avgifterna vid perioder som är lågt belastade, för att undvika att bestraffa åkerierna ekonomiskt. Slutligen uppmuntras medlemsstaterna enligt resolutionen att använda intäkterna från detta till att finansiera projekt som syftar till en hållbar utveckling av transporter.

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för Eurovinjettdirektivet eftersom jag anser att lösningar av detta slag kan säkerställa full samordning av det europeiska systemet för avgifter för tunga godsfordon och därigenom underlätta för ett effektivt resande genom medlemsstaterna utan onödiga förseningar. Jag anser att ett införlivande av principen om att den som förorenar ska betala kommer att säkerställa en minskning av föroreningar och buller orsakade av tunga godsfordon som inte har motorer som är i enlighet med standarderna för Euro V och VI, eftersom sådana är undantagna vägavgifter. Dessutom har en princip upprättats enligt vilken medlemsstaterna får specificera hur man ska använda intäkterna från vägtullar och enligt vilken åtminstone 15 procent ska användas för ekonomiskt stöd till TEN-T-projekt. Detta kommer att säkerställa en större transporthållbarhet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om en översyn av Eurovinjettdirektivets avgiftsregler för godstransporter på väg, vilket kommer att möjliggöra för medlemsstaterna att ta ut avgifter från åkarna för kostnader för luftföroreningar och buller i tillägg till motorvägsavgifter. Enligt direktivet säkerställs att intäkterna från dessa avgifter används för att förbättra transportsystemens funktion och till att minska föroreningarna.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) I enlighet med direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer får medlemsstaterna om de så önskar även ta ut avgifter från trafikanter för vissa externa kostnader. Detta erbjuder dem ytterligare möjligheter att effektivisera sina nationella system för vägavgifter, vilket innebär ett bättre instrument för att hantera efterfrågan på transporter. Vi anser inte att det politiska beslutet att, endast för att tjäna pengar, slå emot den ekonomiska sektorn som underbygger vår marknad är särskilt klokt i en tid med stora ekonomiska svårigheter. Det är oacceptabelt att detta drabbar EU:s perifera länder, som kan vara ursprungsländer och innefatta avgångs- eller destinationsorterna för varorna, samtidigt som det gynnar centrala länder och transitländer. Slutligen har man när man införde denna princip inte skänkt något tanke på hur denna åtgärd påverkar trafikflöden och befintliga koncessioner, vilket betyder att man riskerar att trafiken kommer att flyttas till något annat ställe. Åtgärdens effektivitet har inte bevisats – vägtransporter och de kostnader för föroreningar som är förknippade med dessa kommer att fortsätta öka, vilket är varför vi, den italienska delegationen i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) motsätter oss denna åtgärd.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Enligt detta direktiv möjliggörs för medlemsstaterna att i de vägtullar som tas ut för tunga godsfordon integrera ett belopp som motsvarar de luftförorenings- och bullerkostnader som uppstår till följd av ökad trafik, i tillägg till infrastrukturavgifter. Jag anser inte att principen om att förorenaren ska betala är någon lösning, eftersom den inskränker sig till att det är upp till marknaden att besluta om detta. Att godkänna och legitimera föroreningar om detta är ekonomiskt lönsamt för företaget är inte någon väg mot hållbarhet. Jag anser att EU bör prioritera ett införande av striktare åtgärder mot föroreningar som är orsakade av tunga godsfordon och på ett avgörande sätt betona järnvägstransporter. Snarare än att lösa problemet med föroreningar förvärras enligt detta direktiv orättvisorna mellan medlemsstaterna, genom att en större börda läggs på perifera länder som Portugal, vilka är exportörer som inte korsas av några större transportleder. Jag röstade därför emot.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Betänkandet förtjänar en eloge för att det enligt detta utkrävs ansvar från medlemsstaterna. För det första utkrävs redovisningsskyldighet när det gäller de lättnader som medlemsstaterna beviljar till små lastbilstillverkare. Detta är något bra eftersom sådan ansvarslös praxis måste upphöra. För det andra krävs enligt betänkandet ansvarskyldighet när det gäller de intäkter som genererats genom Eurovinjettdirektivet. Även i detta fall måste det finnas insyn. Dessa intäkter måste vara uteslutande avsedda för miljöpolitiska åtgärder. Det är dock att beklaga att texten inte går ännu längre. Den innefattar nästan ingenting när det gäller lättnader som beviljats till tillverkare av Euro VI-fordon. Och vad som är ännu värre är att det främjar att Eurovinjettdirektivet faller under EU:s system för handel med utsläppsrätter av koldioxid. Jag röstar för denna text för att uppmuntra till ytterligare arbete och för att ge mitt godkännande till konceptet Eurovinjett, samtidigt som jag beklagar dessa två allvarliga brister.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Miljöhänsyn får aldrig äventyras, men samtidigt kan en sådan inte frikopplas från ekonomiska frågor, särskilt inte i de kristider som vi fortfarande befinner oss i och som fortsätter att slå till mot länderna i Sydeuropa, särskilt mitt land Portugal. Mot bakgrund av detta ställer jag mig inte bakom principen om att den som förorenar betalar, eftersom detta i stor utsträckning kommer att påverka dem som arbetar inom godstransportsektorn, särskilt i Portugal, men inte dem som är verksamma i de rikare länderna i Central- och Östeuropa.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – I enlighet med Eurovinjett III kommer medlemsstaterna, om de så önskar, att kunna ta ut avgifter för väganvändare för externa kostnader (luft, buller, föroreningar), så att slutligen principen om den som förorenar betalar införs när det gäller vägtransporter. Med beaktande av att avgiftssystemet saknar insyn och är irrationellt röstade jag emot.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) I tider av ökande globalisering när också trafikvolymen ökar enormt är det exakt de medlemsstater som innefattar känsliga regioner, såsom området över Alperna, som har intresse av att uppbära avgifter från väganvändare för vissa externa kostnader í enlighet med principen att den som förorenar betalar. Samtidigt bör detta också ge upphov till ett instrument för att bättre hantera trafikefterfrågan. I betänkandet intas ett pragmatiskt förhållningssätt för att förena de flertaliga och varierande önskningarna. I detta sammanhang får vi icke desto mindre inte förbise de olika initiativen att bana väg för ”giga- eller megaliners”, vilka är förbundna med höga kostnader för infrastruktur. Dessutom har hittills talet om att flytta frakttrafiken från vägarna till järnvägen bara varit tomma ord. Vi får inte heller glömma sådant som idén att öronmärka intäkterna från infrastrukturavgifterna. När det gäller initiativen att förnya fordonsparken måste vi också beakta att vi inte ensidigt får lägga bördor på våra lokala åkeriägare med stränga miljö- och säkerhetsföreskrifter för att sedan riskera att lågpriskonkurrenter ska komma ilande över gränsen med olagliga skrotbilar. Eftersom man i betänkandet argumenterar på ett mycket förnuftigt sätt när det gäller detta röstade jag för.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Jag beslutade mig för att rösta emot detta förslag eftersom det skulle få mycket negativa konsekvenser, särskilt för de minsta åkerierna. Ja, det är rätt att bekämpa föroreningar och att försöka minska trafikstockningar, men att införa ytterligare en skatteökning är definitivt inte den bästa lösningen anser jag. Genom att tillämpa detta Eurovinjettdirektiv är risken att bara de största åkerierna – det vill säga dem som har stora resurser till sitt förfogande – kommer att lyckas överleva.

Många små företag, särskilt i Italien, riskerar att tvingas lämna marknaden på grund av de omfattande avgifter som de skulle tvingas betala. Och detta skulle verkligen få allvarliga konsekvenser också för sysselsättningen. Min förhoppning är därför att andra EU-länder kommer att anta samma ståndpunkt som den italienska regeringen, vilken redan har bekräftat att den inte kommer att tillämpa denna åtgärd. Krisen har orsakat stor skada på åkerisektorn och denna nya skatt kommer, enligt min uppfattning, verkligen inte att bidra mycket till dess återhämtning.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag ställer mig inte bakom förslaget om avgifter på tunga godsfordon för luftföroreningar och buller. Jag anser att det skulle vara olämpligt att införa ännu en skattebörda för åkare som redan har blivit negativt påverkade av finanskrisen. Avgiften kommer att fastställas inte bara utifrån kostnader för väginfrastruktur, fordonets föroreningskategori och resans längd, utan också graden av förorening, buller och trängsel. Dessutom kommer avgiften inte bara att tillämpas på motorvägar i det transeuropeiska vägnätet, utan även på andra motorvägar och viktiga vägar. Man bör även beakta att sådan lagstiftning kommer att få negativa effekter på de europeiska lastbilschaufförernas intäkter och öka leveranstiderna. Med anledning av ovanstående orsaker kommer kostnaderna för transport och frakt att öka. Dessutom kan en avgift komma att betydligt minska efterfrågan på vägtransport.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Det nya Eurovinjettdirektivet, som är avsett att uppmuntra till ett genomförande av ett samordnat avgiftssystem i medlemsstaterna för att förbättra effektiviteten och den miljömässiga prestandan för tunga godsfordon, kommer att leda till att vissa perifera medlemsstater, som är avgångs- och bestämmelseländer för varor, exempelvis Italien, drabbas. Därför röstade jag emot betänkandet enligt vilket 1999 års direktiv ändras. I stället för att öka konkurrenskraften och upprätta gemensamma regler för den inre marknaden snedvrider det nya direktivet konkurrensen och gynnar ett fåtal medlemsstater som ligger i centrum för Europas frakttrafik. Under förevändning av att minska koldioxidutsläppen införs en skatt i syfte att avskräcka vägtransport och gynna räls och intermodala transporter. Som direktivet är utformat är det mycket skadligt för hela åkeriverksamheten vid en tid när vi har ekonomisk stagnation och i stället behöver genomföra åtgärder för att återuppliva sektorn.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I betänkandet framträder ett pragmatiskt förhållningssätt som innebär att inte ödsla mer tid på att anta Eurovinjett III-direktivet om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer. Man vill uppnå bästa möjliga kompromiss mellan parlamentet och rådet. De föreslagna ändringarna är en följd av samråd med de politiska grupperna. Mot bakgrund av detta röstade jag för betänkandet eftersom medlemsstaterna, om de så önskar, därigenom också kommer att få ta ut avgifter från väganvändare för vissa begränsade externa kostnader i syfte att för vägtransporterna införa principen om att den som förorenar betalar. Detta kommer också att skapa fler möjligheter för medlemsstaterna att effektivisera sina respektive nationella system för vägavgifter, något som innebär ett bättre instrument för att hantera transportefterfrågan. Dessa mål bekräftades av rådets ståndpunkt. Det är värt att lyfta fram förslaget att öronmärka intäkterna från avgifterna för externa kostnader och infrastruktur för att användas till hållbar transport och särskilt till transeuropeiska vägnät. Effektiv öronmärkning av denna avkastning, vilket ökar redovisningsskyldigheten och insynen, kommer inte bara att öka allmänhetens acceptans utan även säkerställa en minskning av de externa kostnaderna för vägtransporter.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) I enlighet med det ändrade direktivet 1999/62/EG kommer medlemsstaterna också att kunna ta ut avgifter för väganvändare för vissa (begränsade) externa kostnader så att principen om att den som förorenar betalar till slut kan införas när det gäller vägtransporter. Detta innebär ytterligare möjligheter för medlemsstaterna att effektivisera sina nationella system för vägavgifter vilket betyder ett bättre instrument för att hantera transportefterfrågan. Vägtullavgifterna för transportsektorn kommer därför att även omfatta kostnaden för buller och luftföroreningar utöver infrastrukturkostnaderna.

Dessa kostnader kommer dock fortfarande att omfattas av några undantag, förutsatt att den medlemsstat som begär att få tillämpa dessa har en god anledning till att göra detta. Det kommer att finnas incitament för att främja förnyelse av fordonsparken när det gäller tunga godsfordon, undantag för tunga godsfordon som har mindre förorenande motorer och slutligen kan vägtullsavgiften variera i enlighet med resans tid för att säkerställa att tunga godsfordon ska kunna undvika vissa vägavsnitt under rusningstid. De intäkter som genereras från dessa ökade vägtullar kommer att behöva återinvesteras i transportinfrastrukturen och åtminstone 15 procent kommer inledningsvis att öronmärkas för transeuropeiska transportprojekt. Av dessa anledningar, och för att vi ska få ett bättre vägsystem i Europa, röstade jag för.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Enligt detta direktiv görs det möjligt för medlemsstaterna att, utöver infrastrukturkostnaden, i de vägtullar som tas ut för tunga godsfordon integrera ett belopp som motsvarar de luftförorenings- och bullerkostnader som uppstår till följd av ökad trafik. Jag anser inte att principen förorenaren betalar är någon bra lösning eftersom beslutet i och med detta blir upp till marknaden. Att godkänna och legitimera föroreningar om de är ekonomiskt lönsamma för företagen är inte någon väg till hållbarhet. Jag anser att EU bör prioritera att införa mer stringenta åtgärder för föroreningar som är orsakade av tunga godsfordon och på ett avgörande sätt rikta in sig mot järnvägstransporter. Snarare än att lösa problemet med föroreningar förvärras enligt detta direktiv ojämlikheten mellan medlemsstater genom att en större börda läggs på perifera länder som Portugal, vilka är exportörer men inte korsas av några större transportleder. Jag röstade därför emot.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget om en översyn av Eurovinjettdirektivet som vi diskuterar här syftar till att införa principen förorenaren betalar när det gäller vägtransport. I enlighet med detta får medlemsstaterna integrera kostnaden för buller och luftföroreningar i de nationella vägtullarna, vilket innebär ännu en avgift på tunga fordon. Enligt denna åtgärd bestraffas EU:s perifera länder, något som är särskilt betungande eftersom vi för närvarande går igenom en finansiell kris. Jag röstade därför emot detta betänkande.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna kompromiss om en översyn av Eurovinjettdirektivet, vilken syftar till att införa avgifter enligt principen förorenaren betalar på tunga godsfordon.

Medlemsstaterna kommer sedan att kunna integrera de faktiska kostnaderna som har uppstått av trafikrelaterade luftföroreningar och buller – fram till nu har man endast kunnat uppta avgifter kopplade till infrastrukturen. Kompromissavtalet uppfyller inte Europaparlamentets ambitioner och detta i sig kommer inte att revolutionera vägtransporten för vilken industrin och medlemsstaterna tydligen ännu inte är redo att axla de faktiska kostnaderna för sina ekologiska fotavtryck.

Åkarnas genomsnittliga kostnad bör inte överskrida 4 cent per fordon och kilometer, och de minst förorenande fordonen som kör under lågtrafik är undantagna. Denna reform har dock utformats för att falla i glömska innan det belgiska ordförandeskapet har lagt tillbaka det på rådets bord. Jag välkomnar dock det framsteg som gjorts som ett första positivt steg gentemot ett mer hållbart vägtransportsystem.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Anledningen till att vi har röstat för är att vi vägrar att acceptera de vilseledande argument som lagts fram av Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) och Partido Popular (PP) när det gäller industrins konkurrenskraft. All slags ökad konkurrenskraft kräver också att det genereras investeringsincitament för effektivare transportmedel, rättvisa konkurrensregler och att de sociala och miljömässiga kostnaderna innefattas i den allmänna ekonomiska verksamheten. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har alltid arbetat för en integrering av kostnaderna och för att alla varor ska ha en kostnad som är rättvis utifrån sociala och miljömässiga aspekter.

Vi är medvetna om att det minimala förslaget inte motsvarar våra förväntningar på långt när, men vår röst innebär också ett uttryck för vårt förtroende för att processen inte kommer att stanna här, och för att ett viktigt steg har tagits genom att erkänna behovet av att internalisera transportkostnaderna. Vi påminner också medlemsstaterna om att de måste gå ännu längre och lagstifta om att införa ett rättvisare och effektivare skattesystem som innefattar alla de nämnda externa kostnaderna. Vi uppmanar dessutom kommissionen att fortsätta arbeta för att dess framtida förslag när det gäller denna fråga ska uppvisa större ambitioner.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Rekommendationen utgör det sista steget i förfarandet om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (Eurovinjettdirektivet). Det är resultatet av ett långvarigt samråd och kompromisser med olika politiska grupper. Genom att uppta avgifter från väganvändarna för vissa externa kostnader kan medlemsstaterna effektivisera sina nationella avgiftssystem för vägar, vilket innebär att de på ett bättre sätt kan hantera transportefterfrågan. Dessutom bidrar principen förorenaren betalar till att göra väganvändarna i denna sektor mer medvetna om sina skyldigheter. Sammanfattningsvis kommer allmänheten att bli mer stödjande om de ytterligare intäkter som genereras från infrastruktur och externa kostnader används på ett öppet och effektivt sätt, något som också skulle tjäna till att minska de externa kostnaderna för vägtransporter snabbare.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Avgifter på tunga godsfordon, vilket i dag har debatterats omedelbart före omröstningen, är ytterligare ett exempel på hur det som ursprungligen var en mycket bra princip i slutändan har visat sig vara en förhållandevis svag sådan. Dess effekter har i hög grad gått förlorade. Jag anser att de skatter som upptagits i betydligt högre grad skulle ha riktats mot att utveckla transportinfrastrukturen. Tyvärr, vilket ofta händer, har dock rådet inte några goda idéer när det gäller detta.

Många länder ser i allt detta en möjlighet att tjäna extra skatteintäkter som kan gå till många andra användningsområden. Det är en mycket positiv utveckling att antagandet av detta direktiv kommer att få ett slut på situationen i Estland enligt vilken fordon från andra länder inte betalar skatt i Estland medan våra fordon betalar skatt i andra länder. Även om detta betänkande genom de olika förfarandena i många avseenden har blivit svagare och trots att parlamentet har tvingats ge efter när det gäller flera bestämmelser, är detta fortfarande ett stort steg framåt. Därför vill jag stödja detta.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag röstade för. Det är en kompromiss grundad på principen förorenaren betalar, med andra ord principen om att göra det möjligt att ta ut avgifter för vissa externa transportkostnader, exempelvis föroreningar, buller och trängsel. Att genomföra de externa transportkostnaderna är ett steg i rätt riktning.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Saïd El Khadraoui har gjort ett utmärkt arbete med detta betänkande. Det enda sätt på vilket vi kan nå framsteg när det gäller att bekämpa klimatförändringarna är genom ansvarsfulla betänkanden som detta, vilket håller dem som orsakar mest föroreningar ansvariga. Det är därför som jag har gett mitt stöd till detta.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Att uppta avgift på tunga godsfordon för användning av viss infrastruktur, i enlighet med de villkor som fastställts i Europaparlamentets dokument som röstades om i plenum i dag, innebär en ökning av kostnaderna som är förknippade med denna typ av transport. Enligt Eurovinjettdirektivet drabbas EU:s perifera länder vid en tidpunkt när dessa länder genomgår en period med ekonomiska och finansiella svårigheter, medan länderna i Centraleuropa samtidigt tillhandahålls ytterligare intäkter.

Översynen av direktivet i enlighet med parlamentets ståndpunkt kommer att få betydande negativa följder för konkurrenskraften och den ekonomiska utvecklingen för flera medlemsstater, exempelvis Portugal. Genom att erkänna att den slutliga texten som antagits i dag i Strasbourg är mindre negativ än den text som man tidigare enades om i parlamentarikerkommittén kommer införandet av denna avgift fortfarande att realiseras, och det kommer att betyda en ökning av de befintliga kostnaderna för EU:s perifera länder.

Av dessa anledningar, som en fråga om nationellt intresse och i egenskap av medlem i Europaparlamentets utskott för transport och turism, röstade jag emot dokumentet som lagts fram i plenum.

  Ramon Tremosa i Balcells (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag avstod från att rösta om Eurovinjettdirektivet i dag. Anledningen till detta är att det som föreslås drabbar Katalonien negativt – det skulle drabba många små och medelstora företag som inte har möjlighet att skicka gods och produkter via tåg, inte minst på grund av skillnaden i spårvidd. Detta utgör en fysisk barriär för fullbordandet av den inre marknaden, och det skulle i stor utsträckning kunna skada sådana företag.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) I alla nya EU-regler om att uppta avgifter på tunga godsfordon måste en balans upprätthållas mellan de nya medlemsstaternas miljömässiga behov och de ekonomiska intressena. Litauen är ett värdefullt transitland för Europa. Frakttransport och hårt arbetande lastbilsförare har blivit synonymt med vårt land. I enlighet med uppgifter från Litauens vägförvaltning har antalet tunga godsfordon på huvudvägar tredubblats det sista decenniet och dessa bidrar till att skapa ryggraden i vår ekonomi. Litauen har redan drabbats av finanskrisen och en ökning av transportkostnaderna skulle vara ett hårt slag. Jag är enig med föredraganden om att medlemsstaterna bör ges möjlighet att effektivisera sina nationella system för vägavgifter.

Jag känner till frågorna om föroreningar som nämndes i detta betänkande och ser allvarligt på dessa. Men lösningen är inte ytterligare avgifter för luftföroreningar och buller. Problemet är mycket mer omfattande än vad som anges i betänkandet. I många av EU:s medlemsstater är väginfrastrukturen i behov av ytterligare utveckling. Samtidigt, i Litauen, har medlen som öronmärkts för förvaltning och utveckling av vägar minskat med mer än 20 procent på bara några få år.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Jag har gett mitt stöd till ett antagande av direktivet. Jag anser att beslutet att utöka finansieringen av Eurovinjetterna genom externa kostnader, med andra ord genom kostnaderna för miljöföroreningar och buller, är mer tillrådligt än den tidigare versionen, vilken begränsades till att bara omfatta kostnader för väginfrastruktur. Direktivet gynnar transitländer, så parlamentsledamöter från Polen bör vara särskilt angelägna om att anta detta.

Värt att betona är också det faktum att avgifterna ska vara lägre ju högre ekologisk kategori som de tunga godsfordonen tillhör. Lyckligtvis kommer fordon med en maximalt tillåten totalvikt på 3,5–12 ton och bilförare att undantas från avgifterna. Strukturen för vägtullar kommer att vara avhängig tidpunkten på dagen vilket, enligt min uppfattning, kommer att bidra till att minska trafikanterna på vägavsnitt där det är risk för trängselbildning under rusningsperioder.

Ytterligare en viktig bestämmelse i direktivet är den som rör det sätt på vilket intäkterna från vägtullarna spenderas. Pengarna ska återinvesteras i transportinfrastruktur av något slag, samtidigt som minst 15 procent av intäkterna ska öronmärkas för TEN-T-projekt. Jag anser också att vi behöver åtgärder på lång sikt, eftersom det skulle medföra konvergenta metoder för de avgiftssystem som alla medlemsstaterna använder för att kalkylera externa kostnader. Detta skulle även kunna garantera öppenhet i de signaler som man ger till de europeiska åkarna.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna från Schweiz ända sedan införandet av prestandabaserade avgifter för tunga godsfordon 2001 finns det inga invändningar mot det nya direktivet. Antalet resor har gått ned med 10 procent i Schweiz sedan 2001, medan kvantiteten av transporterad last har ökat med 60 procent. Det har visat sig möjligt att minska utsläppen – ett scenario som alla parter vinner på. Att öronmärka intäkterna syftar till att öka acceptansen från allmänheten och minska de externa kostnaderna för vägtransporter.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade emot texten som lades fram av föredraganden, Saïd El Khadraoui, enligt vilken en tilläggsavgift får tas ut för luftföroreningar och buller som orsakas av tunga godsfordon. Samtidigt som jag håller med om principen förorenaren betalar är uttag av ytterligare motorvägsavgifter på internationell vägtrafik, särskilt utan skyldighet att använda intäkterna för investeringar till förbättringar av infrastrukturen, betänkligt vid en tid av ekonomisk kris. Dessutom hjälper inte den antagna texten de medlemsstater, som Italien, som lider av geografiska barriärer, eftersom det blir mer kostsamt för dem att transportera varor för import och export.

Betänkande: Jo Leinen (A7-0330/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Detta betänkande har antagits med beaktande av det faktum att föredraganden under de nödvändiga förhandlingarna hade möjlighet att säkerställa att en översynsklausul beträffande möjligheten att införa nya modeller som omfattar en mängd miljörelaterade varor skulle infogas i förordningen efter att kommissionen lagt fram en lägesrapport. Denna översyn bör äga rum senast 2013. Dessutom inkluderades möjligheten att lämna in uppskattningar, något som gör det möjligt att fylla i de uppgifter som saknas i de fall medlemsstaterna inte har skickat in detta i tid.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Ett vetenskapligt sunt tillvägagångssätt när det gäller bristen på resurser och till ekosystemet är viktigt för att få till stånd en hållbar utveckling i Europeiska unionen. Genom miljöräkenskaperna tillhandahålls en viktig databas för beslut som rör miljöpolitiken. Behovet av dessa räkenskaper uppstår på grund av miljöns nödvändiga funktioner när det gäller ekonomisk prestanda och för att säkerställa EU-medborgarnas välfärd. Dessa funktioner innefattar att tillhandahålla naturresurser för produktions- och konsumtionsverksamhet, miljövänligt avfallsupptag och livsuppehållande miljötjänster. Det är mycket viktigt att dessa miljöräkenskaper används aktivt i all relevant EU-politik. De kan tjäna som en viktig ingång för att påverka utvärderingar, handlingsplaner, lagstiftningsförslag och andra viktiga produkter i den politiska processen.

Jag röstade för detta betänkande. Miljöräkenskaperna visar kopplingen mellan företagen, hushållen och miljömässiga faktorer. Därför bör de bidra till utvärderingen av politiken, eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Politik handlar om att hitta de bästa möjliga lösningarna på alla problem som uppstår. Hur kan detta uppnås om man inte helt och hållet förstår problemen och vilka möjligheter som det finns att lösa dem? Detta är en särskilt viktig fråga, men inte bara för miljöpolitiken. Politiska beslutsfattare måste därför ha uppgifter till sitt förfogande om dagens värld och om miljösituationen som är så tillförlitliga och uttömmande som möjligt. Detta var en slutsats som drogs av Europeiska rådet i juni 2006, när det uppmanade Europeiska unionen och dess medlemsstater att utsträcka nationalräkenskaperna till att också omfatta centrala aspekter på hållbar utveckling. Jag välkomnar detta initiativ och kommissionens förslag, eftersom det kommer att bidra till att förbättra vår kunskap om luftutsläpp, miljöskatter osv.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. En korrekt utvärdering av EU:s miljöpolitik kan göras endast om det finns tillförlitliga uppgifter. Hittills på EU-nivå innefattar viktiga politiska initiativ för miljöräkenskaper det sjätte miljöhandlingsprogrammet, EU:s hållbarhetsstrategi och olika policyinitiativ för olika sektorer kopplade till Cardiff-processen och som omfattar områden som klimatförändringarna, hållbara transporter, natur och biologisk mångfald, hälsa och miljö, användning av naturresurser och avfallshantering samt den internationella dimensionen av hållbar utveckling. I sina slutsatser från juni 2006 uppmanade Europeiska rådet unionen och medlemsstaterna att utsträcka nationalräkenskaperna till att också omfatta centrala aspekter på hållbar utveckling. Nationalräkenskaperna bör därför kompletteras med integrerade miljöräkenskaper som tillhandahåller uppgifter som är helt och hållet konsekventa. För att systemet ska vara helt och hållet samordnat på EU-nivå är det därför viktigt för alla medlemsstater att samla in samordnade och omfattande uppgifter.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) En korrekt utvärdering av EU:s miljöpolitik kan endast göras om det finns tillförlitliga uppgifter. Därför måste medlemsstaterna åläggas att samla in dessa uppgifter. De miljöuppgifter som i dag finns att tillgå på europeisk nivå bör på medellång sikt byggas ut med ytterligare information för att det ska bli lättare att utvärdera politiken. Materialåtervinning av avfall, avfallsförebyggande, utsläpp i luften och klimatförändringar samt hållbar konsumtion och produktion skulle nämligen kunna övervakas bättre om det fanns uppgifter av god kvalitet där en koppling mellan miljö och ekonomi görs. Dessa uppgifter kan insamlas inom ramen för miljöräkenskaper, men samtliga medlemsstater måste dock delta och det krävs en fullständig samordning på EU-nivå.

De önskvärda målen bör därför utformas mer enhetligt och den framtida riktningen bör fastställas med hänsyn till utvecklingen av miljöräkenskaper. Dessa bör bidra till utvärderingen av politiken eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag välkomnar Jo Leinens förslag och röstade för detta. EU:s miljöpolitik blir allt viktigare mot bakgrund av den ekonomiska krisen och Europa 2020-strategin, och en korrekt utvärdering av denna är bara möjlig om tillförlitliga uppgifter finns tillgängliga. Miljöuppgifter är det enda sättet att utvärdera miljöpolitiken på, och dessa bör, på medellång sikt, kompletteras med ytterligare tillförlitliga uppgifter.

Utvärderingen skulle dessutom underlättas om det fanns uppgifter av god kvalitet där en koppling mellan miljö och ekonomi görs. Miljöräkenskaper bör bidra till utvärderingen av politiken, eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande. Medlemsstaterna kommer att behöva använda gemensamma metoder, klassificering och regler som upprättats i ett bindande gemensamt ramverk. I detta avseende är det att hoppas på för mycket att tro att detta inte kommer att medföra några ytterligare kostnader eller mer byråkrati. Som föredraganden hävdar är detta förslag till förordning ett steg mot mer omfattande miljöräkenskaper.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) För att få till stånd en hållbar utveckling är det viktigt att fatta de rätta besluten när det gäller miljöpolitik, nämligen sådana som är grundade på tillförlitliga uppgifter. Jag stöder därför och välkomnar parlamentets och rådets förslag till förordning om europeiska miljöräkenskaper. Jag tror att detta kommer att bidra till en utveckling av politiken, eftersom uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet ställs till förfogande.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Att mäta luftkvaliteten i våra städer och genomföra en fördjupad analys av denna mätning skulle vara ett steg mot en mer öppen politik. Även om detta är kopplat till kemiska och fysiska faktorer vilka, vid en första anblick är av liten nytta i kommunikationen mellan politiker och väljare, är denna indikator faktiskt resultatet av många ekonomiska beslut: den anger koncentration av förorenande ekonomisk aktivitet, sammansättningen av den energimix som används för produktiv verksamhet och för att värma upp hus och kontor, användning av motorfordon och hanteringen av väginfrastrukturen och trafiken, isolering av byggnader och kvaliteten på de material som används samt förekomsten eller avsaknaden av grönområden, för att nämna ett fåtal exempel. Luftkvaliteten har också en viktig påverkan på sjukvårdskostnader, särskilt på kostnader för vård som avser sjukdomar i andningsvägarna samt onkologisk vård. Det är därmed mycket tydligt att en miljöindikator kan omvandlas till en ekonomisk och politisk indikator. Dessutom kan det peka mot nya mekanismer för att få ett slut på oansvarigt beteende och för att finansiera lämpliga projekt. Dessa kopplingar hjälper politiker att fatta bättre beslut i allmänhetens intresse. Det första steget är att upprätta de korrekta metoderna, och det är bra att detta görs.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Den föreslagna förordningen går tillbaka till ett beslut av Europeiska rådet i juni 2006. Vid den tiden beslutade EU att utsträcka nationalräkenskaperna till att också omfatta centrala aspekter på hållbar utveckling. Som ett komplement till nationalräkenskaperna och uppgifterna föreslog kommissionen en förordning för att upprätta europeiska miljöräkenskaper.

I enlighet med kommissionens förslag bör medlemsstaterna därför tillhandahållas en metodik, gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler, vilka bör sättas samman inom ett bindande ramverk för var och en av dessa. Medan jag anser att man först bör prioritera uppgifter som redan är tillgängliga (det vill säga insamlade på regional, nationell och EU-nivå), anser jag att Eurostat, om behovet uppstår för ytterligare moduler som inte medför onödig byråkrati och ytterligare kostnader, i detta fall bör tillåtas att samla in uppgifter från medlemsstaterna i syfte att upprätta europeiska miljöräkenskaper.

Det är därför som jag även välkomnade införandet av dessa nya europeiska miljöräkenskaper och föreslog att deras tillämpningsområde skulle utökas till andra moduler.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om europeiska miljöräkenskaper eftersom jag anser att det behöver finnas indikatorer för hållbar utveckling och den offentliga välfärden som går bortom bruttonationalprodukten (BNP) och som möjliggör en utvärdering av den europeiska miljöpolitiken.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt föredraganden bör miljöräkenskaper ”bidra till utvärderingen av politiken eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet”. Detta är viktigt och är verkligen det enda sättet att erhålla konkreta uppgifter om miljöpolitikens verkliga effekter. Om, å andra sidan, den ekonomiska tillväxten inte kan försumma miljön, är det också sant att miljöpolitiken inte kan försumma eller tappa den ekonomiska aktiviteten och europeiska företags och industrins konkurrenskraft i sikte. Jag ser alltid problemet med hållbar utveckling utifrån detta prisma, genom vilket ekonomisk tillväxt och respekt för miljön nödvändigtvis är två sidor av samma mynt. EU kan inte och får inte glömma detta, särskilt inte i dessa tider.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den 28 september 2009 offentliggjorde kommissionen meddelandet ”Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld”, enligt vilket åtgärder föreslås för upprättande av en databas för europeiska miljöräkenskaper i syfte att få en bättre offentlig debatt och ett bättre stöd för beslutsfattandet. I slutet av 2013 bör kommissionen lägga fram en rapport angående frågor som situationen för våra skogar och hur utarmade våra fiskeresurser är. Därför behöver en trovärdig och uppdaterad statistisk grund upprättas i enlighet med denna förordning. Det rättsliga ramverk som upprättats kommer att göra det möjligt för EU att utvärdera miljöräkenskaperna och beakta hållbar utveckling. Det har aldrig varit så viktigt att fästa uppmärksamhet vid dikotomin miljö – ekonomi. Jag röstade för detta betänkande eftersom det, förutom att det möjliggör att det fattas politiska beslut som är mer omfattande och motiverade, sänder ett budskap likt följande ordspråk: ”Vi ärver inte jorden av våra förfäder, vi lånar den från våra barn.” Det är viktigt att vi testamenterar en hälsosam miljö till de framtida generationerna.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Att definiera och tillhandahålla deskriptiva indikatorer och statistik som gör det möjligt att övervaka utvecklingen av ekonomiska och miljömässiga faktorer och kopplingen mellan dessa, är otvivelaktigt ett användbart redskap för att stödja strategisk planering, definiera den offentliga politiken och dra upp riktlinjer för en hållbar utveckling. Dessutom kan och bör, vilket föredragaren fastslår, de uppgifter som erhålls bidra till utvärdering av politiken och möjliggöra för en utvärdering av miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Denna information skulle kunna vara mycket värdefull för miljöpolitiken. I förslaget till förordning föreskrivs insamling av uppgifter endast inom områdena luftutsläpp, miljörelaterade skatter, fördelat efter ekonomisk aktivitet, samt materialflödesräkenskaper för hela ekonomin. Mer uppgifter kan samlas in från andra områden. Föredraganden berör även detta och föreslår samtidigt att pilotstudier om deras praktiska tillämpning bör genomföras. Man bör dock erinra sig om att de nationella statistiksystemen och kostnaderna för dessa kommer att behöva anpassas. Kommissionen verkar beakta detta i sitt förslag, även om det bara är delvis, genom att tillhandahålla undantag för medlemsstater för att, om det är nödvändigt, göra större anpassningar.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I förslaget till förordning föreskrivs insamling av uppgifter endast inom områdena luftutsläpp, miljörelaterade skatter, fördelat efter ekonomisk aktivitet, samt materialflödesräkenskaper för hela ekonomin. Mer uppgifter kan samlas in från andra områden. Föredraganden berör också detta och föreslår samtidigt att pilotstudier om deras praktiska tillämpning bör genomföras.

Icke desto mindre är tillhandahållandet av beskrivande uppgifter och statistik så att utvecklingen av ekonomiska och miljömässiga faktorer kan bevakas, och även kopplingen mellan dessa faktorer, otvivelaktigt ett användbart verktyg för att stödja strategisk planering, definiera den offentliga politiken och dra upp riktlinjer för en hållbar utveckling.

Dessutom kan och bör, vilket föredraganden fastslår, de uppgifter som erhålls bidra till utvärderingen av politiken eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande.

Man bör dock erinra sig om att de nationella statistiksystemen och kostnaderna för dessa kommer att behöva anpassas. Kommissionen verkar beakta detta i sitt förslag, även om det bara är delvis, genom att tillhandahålla undantag för medlemsstater för att, om det är nödvändigt, göra större anpassningar.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Miljöräkenskaper bör bidra till utvärderingen av politiken, eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Materialåtervinning av avfall, avfallsförebyggande, utsläpp i luften och klimatförändringar samt hållbar konsumtion och produktion skulle nämligen kunna övervakas bättre om det fanns uppgifter av god kvalitet där en koppling mellan miljö och ekonomi görs.

Enligt min mening bör insamlingen av relevanta uppgifter, vilken än så länge varit frivillig, bli obligatorisk. Dessutom skulle införandet av ett gemensamt ramverk inom detta område, om insamling, bearbetning, överföring och utvärdering av europeiska miljöberäkningar, underlätta för den politiska utvärderingen av EU:s miljöpolitik.

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. – (IT) I enlighet med Amsterdamfördraget fästes en hel del uppmärksamhet vid kopplingen mellan ekonomipolitik och miljöpolitik. Det är därför som faktorer som hållbara transport- och energiresurser har blivit huvudelement också i politiken för andra sektorer. År 2006 uppmanade Europeiska rådet unionen och medlemsstaterna att utsträcka nationalräkenskaperna till att också omfatta centrala aspekter på hållbar utveckling för att tillhandahålla så konstanta uppgifter som möjligt. Jag röstade för detta förslag till förordning eftersom jag tror att det kan underlätta de nationella statistikbyråernas arbete genom att det görs möjligt för dem att sammanställa samordnade och lämpliga uppgifter om miljöräkenskaper. När det gäller detta kommer antagandet av en europeisk rättslig grund för insamling av uppgifter om miljöräkenskaper betyda att uppskattningar kan tillhandahållas på EU-nivå när det gäller den befintliga kopplingen mellan miljö och ekonomi. Till sist hoppas jag att detta instrument kommer att ses som ytterligare en bekräftelse på den ledande roll som Europeiska unionen har spelat internationellt när det gäller miljöräkenskaper.

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot Jo Leinens betänkande som, förklätt i så kallad miljöstatistik, släpper loss en lavin av information som kräver en enorm byråkrati. Och allt detta i det ”gröna evangeliets” namn.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Miljöräkenskaper bör bidra till utvärderingen av politiken eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande. I sina slutsatser från juni 2006 uppmanade Europeiska rådet unionen och dess medlemsstater att utvidga nationalräkenskaperna, så att de även omfattar centrala aspekter av hållbar utveckling. Detta förslag från kommissionen om europeiska miljöberäkningar utgör ett värdefullt bidrag till denna politik. En korrekt utvärdering av EU:s miljöpolitik kan göras endast om det finns tillförlitliga uppgifter. Därför måste medlemsstaterna åläggas att samla in dessa uppgifter. De miljöuppgifter som i dag finns att tillgå på europeisk nivå bör på medellång sikt byggas ut med ytterligare information för att det ska bli lättare att utvärdera politiken. Materialåtervinning av avfall, avfallsförebyggande, utsläpp i luften och klimatförändringar samt hållbar konsumtion och produktion skulle nämligen kunna övervakas bättre om det fanns uppgifter av god kvalitet där en koppling mellan miljö och ekonomi görs. Jag avstod från att rösta om detta dokument, eftersom jag inte anser att sådana uppgifter kan insamlas endast genom miljöräkenskaper. Det är viktigt att säkerställa samarbetet mellan alla medlemsstater och en full samordning på EU-nivå.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande. Miljöräkenskaper bör bidra till utvärderingen av politiken, eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) En korrekt utvärdering av EU:s miljöpolitik kan göras endast om det finns tillförlitliga uppgifter. Därför måste medlemsstaterna åläggas att samla in dessa uppgifter. Vi hänvisar särskilt till insamling av uppgifter endast inom områdena luftutsläpp, miljörelaterade skatter, fördelat efter ekonomisk aktivitet, samt materialflödesräkenskaper för hela ekonomin. Vi anser att miljöräkenskaperna bör bidra till utvärderingen av politiken, eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande. Vi håller med om att förslaget bör innehålla en klausul om översyn och att kommissionen regelbundet bör rapportera om genomförandet av förordningen i praktiken. Vi anser att det är viktigt att uppgifternas kvalitet och jämförbarhet kontrolleras, för att man ska kunna få till stånd förbättringar och garantera att miljöräkenskaperna håller hög kvalitet. Dessutom bör det tas lämplig hänsyn till utvecklingen av nya moduler samt till erfarenheterna från pilotstudier. Rapporten om kontrollerna bör leda till en anpassning av förordningen till ny utveckling och nya erfarenheter.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag anser att en mer omfattande statistik om medlemsstaternas och EU-politikens inverkan på miljön behövs likväl som redovisning av vissa skatter som stöder miljöpolitiken. Det är olyckligt att statistik och skatter har klumpats ihop under ”miljöräkenskaper”. Syftet med denna sammanslagning är att genomföra en klimatmarknad med utsläppsrättigheter. Delegeringen av befogenheter till kommissionen går också i riktning mot detta. Jag röstade för, eftersom jag stöder tanken på ett nödvändigt statistiskt instrument, även om jag förkastar den politik som förs.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Vi måste nå en överenskommelse om hur vi ska förbereda statistikmodeller för att utvärdera miljöeffekterna av medlemsstaternas och unionens politik samt redovisningen av skatter som stöder viss miljöpolitik. Så mycket står klart.

Det är dock beklagansvärt att statistik och skatter urskillningslöst ingår i miljöräkenskaperna. Anledningen till en sådan brist på urskiljning är genomförandet av klimatpaketet och dess handel med utsläppsrätter. Delegeringen av befogenheter till kommissionen är också ett steg i samma riktning.

Och ändå röstar jag för detta. Jag vill validera begreppet nödvändiga statistikinstrument, även om jag motsätter mig den politik som dessa kan tjäna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Miljöräkenskaper bör bidra till utvärderingen av politiken, eftersom det framför allt ställs till förfogande uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande. Syftet och ändamålen, liksom också det bidrag detta förslag till förordning ger till den överordnade strategin ”Bortom BNP”, bör få framgå tydligare av förslaget. I förslaget till förordning föreskrivs insamling av uppgifter endast inom områdena luftutsläpp, miljörelaterade skatter, fördelat efter ekonomisk aktivitet, samt materialflödesräkenskaper för hela ekonomin. Detta är ett första steg på väg mot att det sammanställs omfattande miljöräkenskaper, eftersom det enligt uppgifter från de behöriga europeiska och nationella statistikverken för närvarande finns att tillgå motsvarande uppgifter på EU-nivå endast för dessa områden. Det är därför nödvändigt att gå vidare och se till att statistiska uppgifter om miljön blir alltmer tillförlitliga och tillgängliga.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Materialåtervinning av avfall, avfallsförebyggande, utsläpp i luften och klimatförändringar samt hållbar konsumtion och produktion skulle kunna övervakas bättre om det fanns uppgifter av god kvalitet där en koppling mellan miljö och ekonomi görs. Insamlingen av uppgifter, som hittills på europeisk nivå har skett på frivillig basis, bör därför bli obligatorisk. De miljöuppgifter som i dag finns tillgängliga på europeisk nivå bör på medellång sikt byggas ut med ytterligare information för att det ska gå bättre att utvärdera politiken. Jag ställer mig bakom föredraganden och röstade för detta.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) En korrekt utvärdering av EU:s miljöpolitik kan göras endast om det finns tillförlitliga uppgifter. Materialåtervinning av avfall, avfallsförebyggande, utsläpp i luften och klimatförändringar samt hållbar konsumtion och produktion måste ständigt övervakas för att vi ska kunna uppnå framsteg inom dessa områden i hela EU. Ett system för förberedelse av miljöräkenskaper är en av åtgärderna som skulle kunna underlätta insamling av uppgifter endast inom områdena luftutsläpp, miljörelaterade skatter, fördelat efter ekonomisk aktivitet, samt materialflödesräkenskaper för hela ekonomin. Den bindande karaktären av detta system skapar dock ytterligare administrativa bördor. Det är därför, när man inför ett sådant system, nödvändigt att korrekt utvärdera konsekvenserna av detta, specifikt upprätta de mål man eftersträvar och tydligt staka ut den framtida inriktning som ska tas när det gäller miljöberäkningar. Man bör fästa avsikt vid att Eurostat kommer att bevilja de viktigaste övervaknings- och ansvarsfunktionerna inom dessa områden. Genomförandet av dessa kräver tillräckligt med personella och ekonomiska resurser. Vi måste dock beakta om Europeiska unionens budget räcker till för att tilldela ytterligare finansiella resurser för att öka och upprätthålla den byråkratiska apparaten.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Syftet med förslaget om en förordning om europeiska miljöräkenskaper är att tillhandahålla instrument att använda för att uppnå vissa viktiga mål, som utveckling av en europeisk strategi för miljöräkenskaper och ett utökande av arbetet för statistikbyråerna, vilka tillhandahåller uppgifter om miljöräkenskaper till administrativa organ. Jag röstade för texten eftersom jag anser att det är viktigt för den hållbara utvecklingen att integrera miljöfrågor i EU-politiken och att ha nationalräkenskaper och ett europeiskt program med integrerade ekonomiska och miljöräkenskaper inom områdena transport, återvinning och avfallsförebyggande, luftutsläpp, klimatförändringar samt hållbar produktion och konsumtion.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) År 2006 uppmanade Europeiska rådet unionen och medlemsstaterna att utsträcka nationalräkenskaperna till att också omfatta centrala aspekter på hållbar utveckling och föreslog metoder på kort och medellång sikt att utveckla globala indikatorer som skulle kunna leda till en bättre offentlig debatt och bidra till beslutsfattande grundat på uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag håller med om detta första steg mot att utveckla miljöräkenskaper som är mer omfattande, eftersom det enligt uppgifter från de behöriga europeiska och nationella statistikverken för närvarande finns att tillgå motsvarande uppgifter på EU-nivå endast för dessa områden. Man bör i en arbetsplan kartlägga ytterligare prioriterade moduler, som det redan arbetas med och för vilka man troligtvis inom kort också kommer att kunna lägga fram motsvarande uppgifter, särskilt uppgifter om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. Materialåtervinning av avfall, avfallsförebyggande, utsläpp i luften och klimatförändringar samt hållbar konsumtion och produktion skulle nämligen kunna övervakas bättre om det fanns uppgifter av god kvalitet där en koppling mellan miljö och ekonomi görs. Uppgifter av detta slag kan ge en viktig grund för miljöpolitiskt beslutsfattande.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) 2006 uppmanade Europeiska rådet EU och dess medlemsstater att utvidga de statistiska uppgifterna till att omfatta hållbar utveckling och befintliga nationella redovisningsuppgifter. I sitt meddelande ”Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld” från 2009 föreslog kommissionen själv olika åtgärder på kort och medellång sikt för att utveckla generella indikatorer som ger en tillförlitligare kunskapsbas för att möjliggöra framsteg i den offentliga debattens och beslutsfattandets kvalitet. Man tog också upp frågor som har med EU:s miljöredovisning att göra.

En noggrann granskning av EU:s miljöräkenskaper kan bara göras på grundval av tillförlitliga uppgifter, och därför bör medlemsstaterna ha gemensamma metoder och standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler, vilka bör utvecklas inom ett ramverk som är bindande för alla medlemsstaterna. Jag röstar för förslaget eftersom målen och miljöräkenskapernas framtida inriktning måste vara tydliga, och så att dessa räkenskaper kan utgöra en oundgänglig bas för beslutsfattandet på miljöredovisningsområdet.

  Phil Prendergast (S&D), skriftlig. – (EN) För att vi ska få en hållbar utveckling och en bra miljöpolitik på EU-nivå är det viktigt att beslutsfattarna har tillförlitliga uppgifter om hur ekonomisk verksamhet påverkar miljön. Jag stöder den här resolutionen, eftersom den innehåller ett antal ändamålsenliga åtgärder för insamling av mer heltäckande uppgifter. Om EU menar allvar med att öka återvinningen, minska avfallsmängderna och begränsa utsläppen till luft samt klimatförändringarna måste EU vidta åtgärder. Det effektivaste sättet att nå europeiska mål som har med hållbar utveckling och miljö att göra är att alla medlemsstaterna samarbetar fullt ut. Därför behöver vi en obligatorisk insamling av data om hur ekonomisk verksamhet påverkar miljön i medlemsstaterna. Ju mer korrekt och tillförlitlig den information som lämnas är, ju bättre blir vår miljöpolitik.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Om en hållbar utvecklingspolitik ska få önskad effekt måste det finnas tillräckligt med information, så att beslutsprocessen leder till genomtänkta lösningar. Därför måste medlemsstaterna sätta samman ett stort antal indikatorer som tillsammans ger en övergripande bild av EU i miljötermer. Det är det som kommissionens förslag till parlamentet och rådet, som parlamentet nu behandlar, syftar till. Därför röstade jag för detta betänkande.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi röstade för. Förslaget tillhandahåller metoder, gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas för att sammanställa miljöräkenskaperna som satelliträkenskaper till ENS 95. Inledningsvis ska de miljöräkenskaper som ska sammanställas inom den gemensamma ramen grupperas i följande moduler: en modul för räkenskaper över utsläpp till luft, en modul för miljörelaterade skatter efter ekonomisk aktivitet och en modul för materialflödesräkenskaper för ekonomin. Den kompromiss som har förhandlats fram med rådet, på grundval av de ändringsförslag som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet antog, innehåller förutom de räkenskaper som ursprungligen föreslogs också ett krav på att kommissionen senast i slutet av 2013 ska lämna en rapport och överväga om även räkenskaper för mängder av upplagrat material i ekonomin (och inte bara flöden) liksom ekosystemtjänster ska medtas. Överenskommelsen om att medlemsstaterna ska åläggas att tillhandahålla miljöekonomiska uppgifter på ett samordnat sätt är ett positivt och konkret bidrag till ”Bortom BNP”-processen.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) De nationella räkenskaperna omfattar miljöaspekter på den ekonomiska utvecklingen och skapandet av välstånd. Enligt kommissionens förslag ska de tillhandahålla uppgifter om utsläpp till luft och miljöavgifter. Miljöräkenskaperna ska bara visa interaktioner. En förutsättning för ett vi ska få en hållbar utveckling i EU är att vi har ett rimligt förhållande till ekosystemet och den ökande resursbristen. Medborgarna måste informeras om vilken miljöpåverkan den ekonomiska verksamheten har.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Jo Leinens betänkande. Miljöpolitiken och hållbarhetstänkandet har hamnat i förgrunden under den senaste tiden, och människor bryr sig mer om integrationen mellan den ekonomiska politiken och miljöpolitiken. Frågor som klimatförändringar, hållbara transporter, natur, biologisk mångfald, användning och utnyttjande av råmaterial och naturtillgångar samt avfallshantering har fått en mycket större tyngd i medlemsstaternas politik. Vi kan bara utvärdera EU:s miljöpolitik och våra strategier på miljöområdet på ett seriöst och rigoröst sätt om vi har tillförlitliga uppgifter från medlemsstaterna.

10. Rättelser/avsiktsförklaringar till avgivna röster: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 13.15 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

11. Meddelande från ordförandeskapet

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Jag vill meddela följande: På grund av den utrymningsövning som genomfördes under omröstningen i dag kommer vi att höra alla röstförklaringar som sammanhänger med dagens omröstning i morgon, tillsammans med morgondagens röstförklaringar. I morgon genomför vi också de omröstningar som skulle ha genomförts i dag, men inte kunde genomföras. Det gäller också den omröstning som pågick när vi fick avbryta. Vi kommer att fortsätta från exakt samma punkt som vi hade kommit till, så att vi har en fullständig kontinuitet.

12. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

13. Frågetimme med kommissionens ordförande

  Talmannen. – Nästa punkt är frågetimmen med kommissionens ordförande.

  Manfred Weber, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman! Till att börja med vill jag säga att det gläder mig att alla ledamöterna överlevde brandlarmet och lyckades ta sig tillbaka till sina platser i kammaren välbehållna!

Som företrädare för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vill jag ställa en fråga till kommissionens ordförande, som har suttit och tittat på de bilder som vi har fått från Medelhavsområdet under de senaste veckorna, bilder på människor som flyr från oron i Afrika. Många lyckas ta sig till Europa, men en del misslyckas. Vi har tvingats se dessa bilder av strandsatta och döda människor på nyheterna.

Vi är alla medvetna om att det är vår gemensamma utmaning att hitta en lösning på detta drama och denna misär för flyktingarna i Europa. För PPE-gruppens räkning vill jag be kommissionens ordförande att ge oss en bedömning av om kommissionen – och framför allt Frontex – har tillräckligt med resurser, och om vi, Europeiska unionen, har tillräcklig kapacitet ute på fältet och tillräckliga rättsliga grunder för att EU ska kunna uppträda samfällt i Medelhavsområdet.

Jag skulle också vilja veta hur diskussionerna med ursprungsländerna (till exempel Tunisien och Egypten) utvecklas och om vi européer gör några framsteg på det här området.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Vi beklagar alla att den senaste tidens händelser har lett till att många liv har gått till spillo. Jag håller med dig om att vi måste agera mer kraftfullt på det här området.

Vi gick omedelbart in med stöd till länderna i Nordafrika – över 1 miljon euro i humanitär hjälp – och vi kommer att fortsätta stödja dem. Genom den gemensamma Hermesinsatsen samordnar gränsförvaltningsbyrån Frontex åtgärder för att möta det stora migrationstrycket. Det är emellertid mycket viktigt att medlemsstaterna i Medelhavsområdet fortsätter att samarbeta och samordna sina insatser med tredjeländer. Vi måste göra mer.

Så mitt mycket direkta svar till dig är att, ja, vi behöver större resurser till Frontex. Förslagen om förstärkningar av Frontex måste antas snarast. Medlemsstaterna måste också visa prov på politisk vilja, och framför allt solidaritet gentemot varandra, genom att erbjuda de tekniska och mänskliga resurser som fordras. Som du vet har inte Europeiska unionen som sådan alla dessa resurser, utan det krävs att medlemsstaterna samarbetar för att de ska bli tillgängliga.

  Manfred Weber, för PPE-gruppen. – (DE) Tack för att du gav oss din syn på situationen. Eftersom du säger att vi behöver större resurser till Frontex nu skulle jag vilja veta om du inte också anser att medlemsstaterna hittills har varit för ovilliga att tillhandahålla de resurser som behövs för att göra Frontex stark. Vi hade ju redan verktygen. Var det så att det fanns för lite vilja från medlemsstaternas sida att stödja Frontex?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Det pågår en diskussion om detta. Det är faktiskt en av de frågor som Europeiska rådet ska behandla vid sitt möte den 23–24 juni. Medlemsstaterna bör anta det förslag om förstärkning av Frontex som redan har lagts fram, men det är också viktigt att öka de logistiska insatserna: det krävs fler flygplan och fler fartyg, och dem kan vi inte finansiera via EU:s budget för närvarande.

Jag tror att den politiska viljan att göra detta finns, men det måste göras på ett samordnat sätt och därför har kommissionen tagit ett initiativ: Kommissionsledamot Malmström arbetar med den här frågan tillsammans med medlemsstaterna och jag hoppas att Europeiska rådet kommer att bekräfta vår linje senare den här månaden.

Samtidigt måste vi givetvis också samarbeta med tredjeländer. Själv har jag varit i Tunisien och talat med premiärministern, och de har lovat oss att samarbeta. Faktum är att de redan samarbetar, och vi försöker nu komma fram till någon form av pragmatiska logistiska överenskommelser mellan de tunisiska myndigheterna och våra egna byråer.

  Talmannen. – Alla ledamöter har inte kommit tillbaka efter brandövningen.

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen. – (EN) Ja, jag lade märke till att en del av mina kolleger fortfarande är på brandövning.

I går meddelade kommissionsledamot Olli Rehn att kommissionen kommer att vidta ett antal viktiga åtgärder. För det första vill han ha ett antal förändringar av en räddningsmekanism. Han sade att denna mekanism måste kunna förse länder med flexibla kreditramar. Han sade att mekanismen måste kunna vända sig till sekundärmarknaden, och framför allt sade han att detta kan ske i form av diskonterade swappkontrakt och egna AAA-klassade obligationer. Detta är mycket viktigt, eftersom det betyder att man kan växla in dåliga obligationer från problemländer mot räddningsmekanismens AAA-obligationer.

För det andra sade han också att kommissionen kommer att börja diskutera frågan om euroobligationer – äntligen, kan jag säga.

Min fråga till dig är om du kan bekräfta att detta också är kommissionens ståndpunkt? För det andra undrar jag om du kommer att föreslå dessa förändringar av räddningsmekanismen vid nästa möte med Europeiska rådet om två veckor? Det är bråttom.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag kan bekräfta att alla de tankegångar som kommissionsledamot Rehn har presenterat har mitt fulla stöd, så jag ska inte upprepa hans ord.

När det gäller stabilitetsmekanismen håller vi nu på att inrätta den. Som du vet hoppas jag att regeringarna ska komma överens om den mycket snart, och jag hoppas att vi får ett politiskt beslut i Europeiska rådet som bekräftar besluten om den europeiska stabilitetsmekanismen. Och du vet ju vilken vår ståndpunkt är.

Euroobligationer är inget nytt påfund. Kommissionen, och en av mina företrädare, har fört fram tanken på euroobligationer i många år. Faktum är att medlemsstaterna hittills inte har varit intresserade av detta. Under Greklandskrisen lade kommissionen fram tankar på att göra skulden ömsesidig, men detta tillbakavisades av de flesta medlemsstaterna i euroområdet. Nu tycker jag att det har gjorts en del framsteg på så sätt att man är beredd att undersöka olika alternativ, och kommissionen kommer självfallet att lägga fram olika alternativ. Vi har alltid tyckt att euroobligationer är en tilltalande lösning under förutsättning att medlemsstater kan ställa sig bakom detta, men där är vi i ärlighetens namn tyvärr inte än. Vi är inte där än, och jag tycker att vi ska inrikta oss på den europeiska stabilitetsmekanismen nu.

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen. – (EN) Jag tror inte att Greklands och eurons kris är över. Den är inte över. Så vi behöver fler instrument. Ett av dessa instrument är då just det som Olli Rehn föreslår – att växla in dåliga obligationer från vissa länder mot ett mindre paket med AAA-rankade euroobligationer. Det är rätt väg att gå. Dessa euroobligationer kan utfärdas av EFSF, ESM eller en ny europeisk byrå i framtiden. Det spelar ingen roll. Det är mekanismen som är det viktiga, och det är viktigt att Olli Rehn och kommissionen – för första gången, tror jag – erkänner att detta är rätt väg att gå.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Kommissionen agerar som en helhet. Jag tror att det är lättare för dig att hålla med om det som Olli Rehn säger än om det som jag säger, men faktum är att vi säger exakt samma sak.

I den årliga tillväxtöversikten förespråkade kommissionen gemensamt fler insatser av det här slaget på marknaderna. Medlemsstaterna höll tyvärr inte med oss där. Så det jag kan bekräfta är att vi arbetar efter den linjen. Vi strävar efter större flexibilitet i fråga om åtgärderna på marknaderna, men ärligt talat tycker jag att vi nu ska inrikta oss på den europeiska stabilitetsmekanismen och naturligtvis diskutera hur framtida euroobligationer skulle kunna vara utformade om medlemsstaterna är redo att ta detta ytterligare steg.

  Jan Zahradil, för ECR-gruppen. – (CS) Som du vet består min grupp huvudsakligen av ledamöter från länder utanför euroområdet, men vi vill verkligen inte att euron ska bli ett misslyckande. Det har jag redan sagt här flera gånger. Våra ekonomier är för sammanflätade för det, och därför måste jag säga att vi ser på det här skeendet med blandade känslor.

Vi får dubbla budskap här. Europeiska rådet säger en sak, Europeiska centralbanken säger en annan och Internationella valutafonden en tredje. Framför allt har jag en känsla av att de politiska övervägandena fortfarande har företräde framför de ekonomiska, som om det vore möjligt att lura marknaderna med några fagra löften och undvika att lösa problemen på riktigt.

Jag undrar hur Europeiska kommissionen ställer sig till omstruktureringen av statsskulderna. Ni verkar fortfarande föredra att pumpa in mer och mer pengar och ge fler och fler lån med oändlig löptid till ekonomier som har allvarliga problem och står på randen till kollaps. Eller ska vi ta vårt förnuft till fånga och på allvar fundera på att omstrukturera deras statsskulder? Jag tror inte att vi kan undvika det på lång sikt.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) För det första finns de ekonomiska problemen i EU tyvärr inte bara i euroområdet. En del medlemsstater utanför euroområdet deltar också i program för betalningsbalansstöd via kommissionen och IMF.

När det gäller euroområdet pågår det som du säger diskussioner mellan medlemsstaterna, rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken i en strävan att komma fram till bästa möjliga heltäckande lösning. Som du vet är experterna inte alltid överens om hur man bäst når fram till den lösningen. Arbetet pågår fortfarande.

Det ska erkännas att de här frågorna är oerhört svåra och komplicerade. Det här är en större utmaning än någonsin, och det krävs en del konvergensarbete. Därför har kommissionen varit oerhört försiktig i sina uttalanden i frågan, för en del av de här frågorna är känsliga för marknaden. En sak är säker: som vi har sagt är omstrukturering inte ett alternativ till de smärtsamma insatser för budgetkonsolidering som alla medlemsstaterna måste genomföra om de vill rätta till sina obalanser i fråga om underskott och skulder.

  Daniel Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Barroso! Det stämmer att vi inte alltid förstår Europeiska unionens ståndpunkt, men den har ni just rett ut. Jag vill säga tre saker:

För det första bör det inte förekomma några fler omstruktureringar. Vi vet alla att en omstrukturering av statsskulden, till exempel i Grekland, i något läge kommer att äga rum, av det enkla skälet att den grekiska regeringen måste ha möjlighet att återställa förtroendet och det grekiska samhället måste struktureras om. I dag litar ingen på någon i Grekland, minst av allt på regeringen. Så länge regeringen inte lyckas ge folket andra framtidsutsikter än åtstramning kan den inte blåsa liv i sin ekonomi igen.

Det allra viktigaste att diskutera för kommissionen och de berörda parterna bör därför vara behovet av att ge det grekiska folket tillit, annars kan man inte göra någonting alls. Men dagens åstramningar ger inte det grekiska samhället tid att stanna upp och tänka efter. Det är därför de tillbakavisar dem, vilket kan leda till en mycket farlig situation.

En sista fråga: skattesmitningen. Kan inte EU ge Grekland ett handtag också på det området? Det finns grekiska konton i banker i Österrike, Luxemburg, Cypern och Schweiz. Varför inte frysa dessa konton, eller åtminstone, ifrågasätta banksekretessen så att den grekiska regeringen kan utreda var problemet med skattesmitningen ligger. Vi ber dem att stoppa skattesmitningen men erbjuder dem ingen hjälp. Det är faktiskt våra banker, de europeiska bankerna, som döljer denna skattesmitning.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Du har rätt i att det finns ett problem med skattesmitning i Grekland, även om jag inte anser att det är det som är orsaken till Greklands strukturella problem.

Vi håller för närvarande på att diskutera frågan om banksekretessen. Som du vet kom alla medlemsstaterna och Schweiz i mars 2009 överens om att tillämpa Organisationens för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) normer, enligt vilka en stat inte kan vägra att lämna information som en annan stat begär med hänvisning till att denna information innehas av en bank eller ett annat finansinstitut. Denna princip tog vi, kommissionen, med i direktivet om administrativt samarbete på skatteområdet, vilket trädde i kraft den 11 mars 2011 och tyvärr inte börjar tillämpas förrän den 1 januari 2013.

Banksekretessen har således behandlats från juridisk synpunkt på EU-nivå och kan inte utgöra något hinder för ett fullständigt informationsutbyte mellan skattemyndigheterna efter framställningar. Jag anser att alla kriterier för att medlemsstaterna och EU nu ska kunna ge Grekland information om bedrägerier och skattesmitning redan är uppfyllda, genom ett administrativt samarbete.

  Lothar Bisky, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Jag har bara en kort fråga. Det gläder mig att man diskuterade internet vid G8-toppmötet och det e-G8-forum som genomfördes före mötet. Det finns de som oroar sig över att makthavarna ägnar sig åt internet. Vi vet att det är ett känsligt område. Har du någonting att säga om detta? Var detta en engångsföreteelse, eller kommer diskussionen att fortsätta? Kommer du att sätta upp det här på agendan igen?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Jag tycker att president Sarkozys idé var strålande, för internet är en global företeelse. Vi vill alla ha ett öppet internet. Vi tycker att nätet ökar kunskaperna och friheten enormt. Samtidigt missbrukas internet ofta: barn och andra exploateras, och brott begås av människor som utnyttjar de friheter som nätet ger.

Därför har vi haft en mycket intressant diskussion med några av de stora aktörerna på nätet, bland andra med Googlechefen och Facebooks vd Mark Zuckerberg. Vi har diskuterat vilka slags regelverk som kan vara lämpliga, utan att man inkräktar på den frihet och potential till nyskapande som internet erbjuder. Så det har förekommit en diskussion och det har bekräftats att frågan om internet kommer att komma upp på agendan vid framtida G8-möten.

  Lothar Bisky, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Min nyfikenhet är fortfarande inte helt stillad, och jag undrar om du skulle kunna säga någonting om dessa fortsatta förhandlingar om internet, i allmänna ordalag, eftersom detta är en viktig och långtgående framtidsfråga.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Det har egentligen inte förekommit några förhandlingar. Det var mer ett mycket allmänt åsiktsutbyte, en form av brainstorming. Det arrangerades en särskild e-G8-konferens före toppmötet, och där deltog en del av de stora aktörerna i internetbranschen och företrädare för myndigheterna. Det var inte precis någon förhandling, så uppfattade inte jag det. Vi bad dessa chefer för stora internetföretag att berätta hur de ser på branschens framtid och vi berättade om vår oro, vilka intressen vi har och vilken inställning vi har till internet för de olika G8-medlemmarna. Men det genomfördes inga egentliga förhandlingar med specifika resultat.

  Nigel Farage, för EFD-gruppen. – (EN) Vi har haft några pantomimiska diskussioner om euron. Varje gång som jag har förutspått att ett land skulle komma att behöva räddas har du sagt att, nej då, inte behövs det, allt är fint. Och nu står vi inför den fjärde räddningsaktionen – den andra grekiska – om du inte har tänkt säga att den inte behövs heller, förstås. Men den fråga som jag vill ställa till dig i dag handlar kanske om någonting mycket allvarligare än allt det som har hänt i Grekland eller Irland eller Portugal hittills. Den gäller den verkliga statsskuldskris som vi kan hamna i under de närmaste veckorna, och som berör själva Europeiska centralbankens integritet.

Månad efter månad har jag varnat för att man inte kan fortsätta att köpa upp enorma mängder av sina egna osäkra fordringar. Inser du att Europeiska centralbankens ekonomi och integritet nu befinner sig i ett allvarligt och farligt skick?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Nej, jag anser inte det. Jag anser att Europeiska centralbanken är en mycket trovärdig institution som har skötts på ett mycket klokt och intelligent sätt. Europeiska centralbankens oberoende respekteras av alla medlemsstaterna i euroområdet. Vi vet naturligtvis att det finns en del problem i euroområdet. Som jag sade tidigare finns det problem som, i rättvisans namn, inte bara berör euroområdet.

Tyvärr är din kritik av euroområdet alltid ideologiskt betingad. Skuldproblemen finns inte bara där. Den genomsnittliga statsskulden i euroområdet är till exempel lägre än i Storbritannien. Men problemen är faktiskt olika, för det här är första gången som vi har en monetär union av det här slaget utan en mer integrerad institutionell inramning. Det är just därför som vi nu försöker ge ett heltäckande svar, och ECB deltar i det vi gör för att skapa finansiell stabilitet i euroområdet.

  Nigel Farage, för EFD-gruppen. – (EN) Så sent som i går kom det en del siffror om detta från den respekterade tankesmedjan Open Europe. De bekräftar det jag säger. Enligt dessa siffror är hela 190 miljarder euro av Europeiska centralbankens exponering en exponering mot den grekiska staten och grekiska banker. Om ECB:s tillgångar skulle minska i värde med så lite som 4,25 procent skulle hela dess kapitalbas raderas ut. Godtar du Open Europes slutsatser eller håller du med om det som Jean-Claude Juncker sade för några veckor sedan, att eftersom situationen i euroområdet är så allvarlig måste man faktiskt ljuga offentligt?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Först och främst ljuger jag inte, och kommissionen har alltid varit mycket konsekvent i sin information om alla dessa situationer. Läget är besvärligt, det har vi sagt uppriktigt från början, och vi låtsas inte att allting är rosenrött.

När det är sagt bygger Europeiska centralbankens trovärdighet på att regeringarna i euroområdet är fast beslutna att göra allt det som krävs för att skapa finansiell stabilitet i euroområdet. Så jag tvivlar inte på systemets förmåga, insatserna i euroområdet eller Europeiska centralbankens trovärdighet. Jag tvivlar inte på att Europeiska centralbanken har förmåga att värna om EU:s intressen, eller på att medlemsstaterna i euroområdet är beslutna att ge ECB alla garantier som behövs för att banken ska kunna fullgöra sin oberoende roll som vår centralbank.

När det gäller centralbankernas exponering finns det andra centralbanker i och utanför Europa som befinner sig i en mycket mer bekymmersam och utsatt situation än Europeiska centralbanken, som är ett trovärdigt, internationellt mycket respekterat EU-organ.

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) EU blir ännu större och allt djupare tycks det, nu när vi har paneuropeiska politiska partier, och den här oförmågan att nå samförstånd bevisas hela tiden. Tysklands nej i Libyenfrågan och Italiens och Frankrikes dispyt om erkännandet av Schengenviseringar är några exempel.

Kan du förklara för mig och mina väljare hur vi ska kunna införa en gemensam politik på viktiga områden, som till exempel internationella relationer och säkerhet, utan samförstånd om vi inte avskaffar medlemsstaternas demokratiska rättighet att ensidigt ge uttryck för sina egna strävanden?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag förstår uppriktigt sagt inte den oro som din fråga bottnar i. Vi är ju en union med 27 demokratiska stater och vi har kommit överens om att beslut om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska fattas enhälligt. Om medlemsstaterna inte är enhälliga kan vi inte tvinga på dem något beslut, och därmed respekterar vi inte bara vår unions demokratiska natur utan också våra medlemsstaters.

Jag anser att det ligger i vårt intresse som européer, som europeiska medborgare, att medlemsstaterna agerar gemensamt i externa frågor. Det är uppenbart att inte ens de största medlemsstaterna i dagens EU har det inflytande eller den tyngd som krävs för att tala med Förenta staterna eller Kina eller andra makter som jämlikar, men om vi agerar tillsammans kan Europeiska unionen spela en roll. Så jag hoppas att processen kommer att leda till större konvergens mellan våra medlemsstater också i utrikespolitiska frågor.

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Det första jag nämnde var paneuropeiska partier. Kan du förklara varför skattebetalarna ska finansiera politiska partier på någon nivå? Du kanske kan förklara för mig på vilket sätt de främjar EU:s strävanden.

En annan fråga jag har handlar om Cathy Ashton. Jag noterar att hon mycket sällan deltar i kommissionens sammanträden. Är Storbritannien korrekt företrätt i kommissionen?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Det var två frågor. Först och främst är de europeiska partierna enligt ett fördrag som våra medlemsstater enhälligt har ratificerat viktiga organ, som du vet. Så det finns skäl att stödja de europeiska partierna, för de är faktiskt europeiska organ, och erkänns som sådana i vårt fördrag.

För det andra är Cathy Ashton inte bara vice kommissionsordförande utan också unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Hon har ett mycket krävande jobb som företrädare för Europeiska unionen, så självfallet gör hon fler resor än de flesta andra i kommissionen. Hon försöker verkligen vara med vid nästan alla kommissionens sammanträden. Hon kan inte vara med varje gång.

Jag vill dock påpeka att kommissionsledamöterna inte är företrädare för sina länder. De har nominerats av länder, men de sitter där för att företräda Europeiska unionen. Vi avlägger alla en ed när vi tillträder, en ed som innebär att vi inte är där för att företräda länder, och institutionens trovärdighet bottnar faktiskt just i detta – att vi försöker vara oberoende och tjäna det europeiska allmänintresset. Jag kan berätta att medlemsstaterna, också Storbritannien, är mycket väl företrädda i Europeiska rådet av sina premiärministrar och i rådet av de olika ministrarna.

  Martin Schulz, för S&D-gruppen. – (DE) Jag ber om ursäkt för min sena ankomst. Eftersom jag kom sent väntade jag till sist.

Jag har en fråga som gäller den allvarliga situation som EU befinner sig i. 2008 hade vi en djup bankkris. 2009 ledde denna bankkris till en djup ekonomisk kris i den reella ekonomin. Eftersom bankernas underskott bekostades ur de offentliga kassakistorna hamnade statsbudgetarna i en djup kris 2010. Denna djupa kris för statsbudgetarna åtföljs av en orgie i nedskärningar, vilken resulterar i dramatiska situationer i många av EU:s medlemsstater, delvis till följd av åtgärder som Europeiska unionen kräver. Det finns en risk att vi får en social kris i EU 2011 och 2012, efter bankkrisen, den ekonomiska krisen och statsbudgetkrisen.

Därför vill jag fråga dig: är kommissionen beredd att diskutera med oss hur vi kan minska underfinansieringen av det sociala skyddsnätet – de sociala trygghetssystemen – i EU:s medlemsstater och i synnerhet i de medlemsstater som drabbades hårdast av budgetkrisen?

Är du dessutom beredd att föra en slutgiltig diskussion med oss om euroobligationer, så att vi får de resurser vi behöver för att kunna investera i ekonomin och bidra till tillväxt och sysselsättning i de hårdast drabbade medlemsstaterna?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Så sent som i dag antog kommissionen landsspecifika rekommendationer för vart och ett av de 27 länderna, med en inledande kommentar där vi mycket tydligt ger uttryck för den oro som du nämnde nyss. Vi tycker att detta är mycket viktigt. Vi är väl medvetna om att de åtstramningar som just nu behövs för att minska underskotten och skulderna är mycket hårda.

Samtidigt tror vi att varje euro som nu går till att betala skuldräntor betyder att vi får en euro mindre till sjukhusen, den offentliga hälso- och sjukvården, utbildningen och den sociala tryggheten. Så detta är verkligen bistert. Därför måste vi ägna oss åt grundliga budgetgenomgångar för att återställa förtroendet och samtidigt genomföra de strukturella reformer som krävs för att trygga konkurrenskraften, utan att försumma att skydda de mest sårbara.

Jag tror att du tycker om det dokument som vi antog i dag. I det tar vi upp alla aspekter på arbetsmarknaden: hur ska vi locka in fler människor på arbetsmarknaden, hur ska vi införliva denna sociala dimension med all vår politik?

Nu måste vi se hur mycket manöverutrymme varje land har för att se till att dessa mål nås. Men jag tror att vi är överens om målen.

  Marco Scurria (PPE). – (IT) Ärligt talat begärde jag inte ordet för att delta i debatten om G8. Jag ville ställa en fråga om kultur till ordförande Barroso.

Vi har många program i EU för att sammanföra ungdomar – och andra – så att vi får en riktig union. För många ungdomar och yrkesverksamma har program som Comenius, Livslångt lärande, Aktiv ungdom med flera inneburit verkliga möten med Europeiska unionen och en verklig europeisk anda.

(Talmannen avbröt talaren och förklarade att debatten gällde ett annat ämne, men bad honom sedan att fortsätta ...)

Därför skulle jag vilja veta vad som kommer att hända med dessa program, åtminstone så vitt kommissionen vet, eftersom de håller på att löpa ut och vi redan skulle tagit upp frågan i utskottet för kultur och utbildning. På vilket sätt tänker kommissionen utveckla nästa program, för perioden efter 2014? Jag tror att den här frågan är av särskilt intresse för många människor som verkar inom EU och för många ungdomar i våra respektive länder.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Kommissionen är mycket intresserad av allt som har att göra med att främja denna kulturella dimension i Europa och av utbyten av alla slag. Jag är själv mycket engagerad i detta och har redan träffat en del av de främsta aktörena på området.

I slutet av månaden kommer vi att lägga fram förslag om den framtida finansieringen av alla sektorer, däribland kulturen. Vi kommer naturligtvis att komma med viktiga förslag på det här området. Vi vill rationalisera instrumenten samtidigt som vi värnar om syftena med program som de du nämnde. De här programmen är flaggskeppsprogram som är oerhört viktiga för medborgarnas Europa och ett Europa som sätter värde på kulturen.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Jag ska hålla mig till ämnet. I går antog kommissionen ett starkt paket med rapporter och åtgärder för att bekämpa den korruption som kostar EU 120 miljarder euro om året – vilket ungefär motsvarar hela EU:s budget – men åtta medlemsstater får fortfarande bara 5 av 10 i TI:s korruptionsindex. Kommissionen säger att tillämpningen av instrumenten mot korruption är otillfredsställande.

Hade det då inte varit en god idé att ta upp korruptionen vid G8-mötet? Den enda hänvisningen till detta jag kan hitta var indirekt och handlade om utvecklingsländerna. Det talades inte alls om att de rika länderna måste visa politisk vilja att ta itu med problemet på hemmaplan och föregå med gott exempel på det här området. Missade man inte ett tillfälle att tala om korruption och mutor vid G8-mötet, särskilt med tanke på att en av medlemsstaterna, Ryssland, är nummer 154 av 178 i TI:s index och många av våra egna medlemsstater placerar sig långt ned där?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Korruptionsfrågan behandlades vid det möte som vi hade med de afrikanska ledarna, men jag kan berätta att frågor som har med bekämpning av korruption att göra kommer att stå högt upp på agendan vid G20-mötet i november. När det är sagt tycker jag att det var en givande diskussion, för när korruption förekommer är det någon som är korrumperad men också någon som korrumperar, så på sätt och vis granskade vi också G8-medlemmarna när vi diskuterade Afrika.

För övrigt hade jag mycket goda nyheter till dem: jag berättade att kommissionen kommer att lägga fram initiativ som har med insyn på råvaruområdet att göra – goda eller dåliga nyheter beroende på vilket perspektiv man har. Mindre öppenhet gör det lättare för vissa regimer att använda intäkterna från nationella naturtillgångar och råvaror på ett icke insynsvänligt sätt, ibland med den så kallade utvecklade världen som medbrottsling. Detta var vår vinkling av frågan vid det senaste G8-mötet.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Du talade nyss om Europeiska centralbanken (ECB), som du kallade oberoende. Men saken är den att ECB inte är oberoende i Greklandskrisen, den har valt sida. ECB har, som en affärsbank, köpt upp svaga obligationer till ett värde av tiotals miljarder euro och förhalar nu den omstrukturering av den grekiska statsskulden som måste till.

Jag har en specifik fråga: vad gör ni för att förhindra att ECB, som sitter på två stolar, står i vägen för de svåra men nödvändiga åtgärderna för att omstrukturera Greklands ekonomi?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Europeiska centralbanken (ECB) är verkligen oberoende, och dess oberoende ställning erkänns inte bara i fördraget – vilket gör det till ett lagstadgat och fördragsbaserat oberoende. Jag kan också berätta att jag under de cirka sju år som jag har haft den här posten mycket ofta har haft med ECB att göra. Jag har många gånger varit med om att ECB har visat att banken inte behöver vårt stöd för att hävda sitt oberoende. Jag vill försäkra er om detta.

När det gäller frågan om omstrukturering håller vi, som du vet, på att undersöka olika alternativ. Vi beaktar hela diskussionen, men kommissionen har redan gjort sin ståndpunkt klar: vi anser inte att omstrukturering är något alternativ till det som medlemsstaterna måste göra för att konsolidera sina budgetar och genomföra strukturella reformer. Det har vi tyckt hela tiden och det håller vi fast vid.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) När det gäller G8-mötet skulle jag också vilja veta om hela frågan om reglering av finansmarknaderna har skjutits upp en gång till? Jag tänker i synnerhet på införandet av en skatt på kapitalrörelser, realisationsvinster, avskaffandet av skatteparadis, derivat och kreditvärderingsinstitut som saknar all trovärdighet för närvarande och där det råder en total brist på öppenhet. Till sist vill jag också ställa en fråga om vad som händer här i EU, med Grekland, Portugal och Irland. Här inför man en process som i huvudsak syftar till att tvinga på arbetstagare och länder instrument och processer som förvärrar utsugningen och den ekonomiska nedgången, och som på kort eller medellång sikt kommer att leda till större fattigdom, arbetslöshet och ojämlikhet.

Tycker du inte att detta strider mot alla de principer som har slagits fast, bland annat i fördraget?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (PT) När det, för det första, gäller frågan om globala finansiella regelverk är det som du vet G20 som har företräde på det området, eftersom G20 inrättades som det främsta ekonomiska forumet för global styrning i ekonomiska frågor.

En del av de här punkterna har behandlats i någon mån. Personligen kan jag berätta att jag tog upp frågan om en skatt på finansiella transaktioner vid G8-mötet, i samband med att vi diskuterade frågan om utvecklingsbistånd, och jag är klart för en sådan skatt. Vi arbetar med detta i kommissionen och kommer att lägga fram några idéer inom kort.

När det gäller den generella frågeställning som du tog upp diskuterade vi också situationen i euroområdet. På den punkten har vi kanske helt olika åsikter. Vi tror inte att det är möjligt att nå vårt mål – en social marknadsekonomi – utan budgetkonsolidering och strukturella reformer.

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE). – (EN) Deltagarna vid G8-mötet diskuterade grannskapspolitiken i Medelhavsområdet. Du har själv, för EU:s räkning, utlovat 1,24 miljarder euro till våra grannar, vilket kan ha uppfattats som att det bara gällde grannarna i söder.

I de preliminära versionerna av kommissionens dokument ser vi att 150 miljoner euro av de 1,24 miljarderna var avsedda för öst under det inledande skedet, och att resten skulle gå till söder. Detta strider mot principen om symmetri och likabehandling av båda grannskapen. Hur förklarar du det? Hur mycket av den enda summa pengar som du har nämnt har du egentligen och de facto öronmärkt för grannskapspolitiken i det södra Medelhavsområdet?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag förstår att du är bekymrad över det östra grannskapet, min vän, men för att vara alldeles uppriktig tycker jag att det allra viktigaste är att inte ställa öst och söder mot varandra: vi behöver dem båda. Det som är viktigt nu är att hjälpa dem som vill att vi ska hjälpa dem, och att göra det på ett ändamålsenligt sätt.

Vår linje i fråga om översynen av grannskapspolitiken är klar. Vi anslår inga resurser på basis av en klyfta mellan öst och söder, utan utifrån varje partners framsteg med sina reformer. De som gör mer får mer, kan man säga. De som gör mer, de som visar att de förtjänar mer, får också mer. Så vi har inga i förväg iordninggjorda kuvert – det här ska till land A och det här till land B – utan varje land måste visa att det förtjänar vårt stöd.

Jag tycker att det är rätt strategi, och vi kommer givetvis att fullgöra våra skyldigheter gentemot både vårt östeuropeiska partnerskap – som är oerhört viktigt – och våra grannar i Medelhavsområdet.

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Min fråga har faktiskt samband med den förra frågan och ditt svar på den.

Du talade nyss om det stöd som du utlovade vid G8-toppmötet i Deauville, i synnerhet till utvecklingsekonomierna i arabländerna: 40 miljarder dollar, huvudsakligen i form av lån från Internationella valutafonden (IMF), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och Europeiska investeringsbanken (EIB), plus cirka 15 miljarder euro från Europeiska unionen och medlemsstaterna.

Du sade att stödet ska vara förknippat med villkor, och det är det som min fråga handlar om. Det finns faktiskt vissa kriterier för det här stödet, och dem känner du ju väl till: regelbundna fria val, organisationsfrihet, pressfrihet, yttrandefrihet, bekämpande av korruption, ett oberoende rättsväsende, reformering av armén och polisen.

Jag undrar vem som egentligen ska bedöma om dessa kriterier är uppfyllda, särskilt när det gäller de framväxande demokratierna i arabvärlden. Kommer vårt parlament att vara fullt delaktigt i bedömningarna av om de villkor som har ställts upp följs, eller kommer rådet att ha befogenhet att göra detta på egen hand?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Vår inställning är att kommissionen ska samordna övningen. Jag hoppas att du håller med om det. Jag är faktiskt väldigt stolt över att det var kommissionen, tillsammans med den höga representanten, som omedelbart skisserade upp hur vår respons skulle se ut: ett partnerskap för demokrati i Nordafrika och södra Medelhavsområdet och också ett partnerskap för gemensamt välstånd. Rådet inser nu att det faktiskt skulle vara bra om kommissionen samordnade detta, och kommissionen måste naturligtvis rapportera till parlamentet i frågan. Därför kan jag bara välkomna alla uttryck för engagemang och parlamentets bemödanden att delta aktivt.

Händelseutvecklingen i en del arabländer har ju stor strategisk betydelse, inte bara för länderna själva, utan också för den globala demokratin, för den muslimska världens utveckling och för oss här i Europa. Därför är allt det som vi kan göra för att mobilisera både EU:s institutioner och våra samhällen för att hjälpa våra grannar att övergå till demokrati mycket viktigt, och jag kan bara välkomna det intresse som Europaparlamentet visar.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) När vi talar om G8-toppmötet så läste jag att den globala bruttonationalprodukten var 58 biljoner US-dollar och penningmängden 615 biljoner dollar 2009. I fråga om penningpolitiken, som du ägnar dig åt, bekräftade samma källa att USA trycker nya sedlar, nya dollar, vilket vår union inte gör.

Ekonomerna är oense om mycket, men historien har lärt oss två saker: för det första att man inte kan rädda någon som är bankrutt genom att ge honom dyra lån och för det andra att extrema åtstramningar aldrig kan minska underskottet i en makroekonomi som befinner sig i recession och inte kan devalvera sin valuta. Vi behöver euroobligationerna snarast. Betraktar du dem som ett sätt att motverka den spiralformiga ökningen av nya pengar från sedelpressarna i USA?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Den här frågan borde ha ställts under den första delen av vår diskussion, men jag kan svara dig att kommissionen under årens lopp har haft en mycket öppen inställning till euroobligationer och faktiskt varit positiv till tanken. En av mina företrädare var den första som lade fram tanken på euroobligationer.

Faktum är att medlemsstaterna inte är överens om detta. Det som medlemsstaterna nu har kommit överens om är att skapa en europeisk stabilitetsmekanism. När den har skapats kommer den att vara det främsta internationella finansinstitutet i världen – det viktigaste i världen sett till finansiell styrka. Jag tycker att vi ska koncentrera oss på detta nu.

Samtidigt är vi öppna för att diskutera åtskilliga saker som har med potentiella euroobligationer att göra med medlemsstaterna – och förstås med parlamentet – under förutsättning att medlemsstaterna är beredda att överväga denna möjlighet. Detta är givetvis en mycket viktig och avgörande fråga.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Vid toppmötet nyligen ville G8-länderna basunera ut att de försåg Egypten och Tunisien med 40 miljarder US-dollar för att störta diktaturer och införa demokrati. Men i uttalandet från G8-mötet stod det att man skulle stödja länder i regionen som också rör sig mot marknadsekonomi, inte bara mot demokrati. Man vill att de här länderna ska dra nytta av globaliseringen och ägna sig åt att integrera investeringar, vilket innebär att det blir lättare för G8-länderna att tjäna pengar i dessa länder och sedan föra ut dem därifrån igen.

Jag skulle inte ha någonting emot att stödmottagarna förväntades inrätta och bibehålla demokratiska institutioner och förfaranden. Det skulle vara helt rätt. Men är det inte fräckt att tala om för mottagarna vilken ekonomisk politik de ska föra och inte föra? Givarna har väl ingen rätt att tala om för dessa nya demokratier vilka demokratiska beslut de ska fatta?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag tycker att den ståndpunkt som G8-länderna antog var bra. Jag anser att det ligger i vårt gemensamma intresse att ha både öppna samhällen och öppna ekonomier. De här länderna är våra grannar och jag tycker att vi hjälper dem bäst genom handel.

Vi kommer aldrig att kunna tillhandahålla de summor som de behöver om de förblir stängda. I Maghreb är verkligheten till exempel – som du förmodligen vet – den att det praktiskt taget inte förekommer någon handel mellan länderna. De ber oss att öppna våra marknader, men de bedriver ingen inbördes handel. Jag tycker att det är viktigt att vi säger att vi är beredda att stödja dem, men då bör de också öppna sina ekonomier och integrera sig med den globala ekonomin.

Vi ser ju att ett lands framsteg är mycket intimt förknippat med dess förmåga att integrera sig med en global ekonomi. Titta bara på Asien och de länder som ännu inte är demokratier där: det var det faktum att de kunde öppna sig som gjorde att de kunde delta i den globala ekonomin och göra någonting för sina folk.

  Gabriele Albertini (PPE). – (IT) I slutdeklarationen från G8-toppmötet om Mellanöstern står det: ”En heltäckande och varaktig lösning på konflikten kan bara åstadkommas genom förhandlingar. Vi uppmanar Israel och den palestinska myndigheten att följa befintliga samarbetsavtal och avstå från ensidiga åtgärder som kan hindra framsteg och fortsatta reformer.”

Stöder Europeiska unionen – som är en viktig samtalspartner för G8-länderna – detta uttalande? Har du i så fall berättat det för palestinierna, som planerar ensidiga åtgärder under sammanträdet med Förenta nationernas generalförsamling i september?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) När det gäller fredsprocessen i Mellanöstern kan jag inte dra mig till minnes ett enda internationellt möte under de senaste 30 åren då denna fråga inte har nämnts. Vi har upprepat vårt krav på att fredsprocessen snarast ska återupptas och har uppmanat båda parter att på allvar återuppta samtalen för att slutföra fredsprocessen i Mellanöstern.

Vi välkomnade alla USA:s nya tankegångar om att komma fram till ett ramavtal som banbrytande och framåtsyftande. Reaktionerna på detaljinnehållet var emellertid olika. För att vara ärlig finns det olika inställningar till samarbetet med Hamas-PLO och frågan om 1967 års gränser bland G8-länderna.

Det fanns också viss oro kring bordet för riskerna med ett potentiellt palestinskt försök att göra en ensidig framställning om erkännande till Förenta nationernas generalförsamling. Jag kan berätta att vi också diskuterar detta med medlemsstaterna, och jag hoppas att vi kommer att komma fram till en gemensam ståndpunkt i frågan i EU.

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE). – (FR) G8-länderna beslutade, som redan har nämnts, att avsätta 40 miljarder US-dollar för Tunisien och Egypten. Europeiska unionen måste emellertid framhålla vikten av större öppenhet, synlighet och spårbarhet, kort sagt bättre styrning av det här stödet.

Vi måste koncentrera oss på våra fyra huvudpunkter: att se till att utvecklingssamarbetet bygger på principerna demokrati och absolut öppenhet, att trygga respekten för mänskliga rättigheter, att förstärka civilsamhällets organisationers roll och befogenheter och att reformera systemet för styrning av stödet, med större delaktighet för Europaparlamentet.

EU måste kunna garantera att det här stödet kommer de människor som det är avsett för till del. Vilka konkreta åtgärder planerar EU att vidta på det här området?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Det du säger är exakt vad jag själv tycker. Jag håller med dig fullständigt. Vi kommer nu att göra detta med hjälp av många olika instrument, så att vi kan kontrollera att de åtaganden som alla partnerländerna gör står fast och förverkligas med kraft. Jag kan berätta att alla dessa program kommer att följas upp av både kommissionens tjänstemän och den höga representanten, som kommer att utse en särskild representant för regionen i fråga. Vi tror att det är just en sådan dialog som kan hjälpa de här länderna, i synnerhet genom att civilsamhället blir mer delaktigt.

Jag var nyligen i Tunisien, och träffade dels regeringen och presidenten, dels företrädare för civilsamhället, kvinnoorganisationer och fackföreningar. Jag märkte hur viktigt de tycker vårt engagemang är, både i form av statligt stöd och stöd från civilsamhället. Jag upprepar det jag sade till Marielle De Sarnez, att Europaparlamentets engagemang också skulle betyda mycket i det här sammanhanget, när det gäller förbindelserna med de spirande parlamenten och politiska partierna i dessa unga och nya demokratier.

  Georgios Koumoutsakos (PPE). – (EL) Vid det senaste G8-mötet diskuterade ni den globala ekonomin och kom överens om att koncentrera på målen gångbara offentliga finanser, ekonomisk återhämtning och åtgärder mot arbetslösheten. Allt detta gör man för samhällets och allmänhetens skull.

Men om man tar Grekland som exempel så begav sig hundratusentals medborgare nyligen ut på gator och torg runt det grekiska parlamentet helt spontant, utan att någon sade till dem att göra det. De var arga och krävde en anständig levnadsstandard och framtidsutsikter. Du måste ju hålla med om att ingen politik kan fungera om inte samhället stöder, eller åtminstone tolererar, den. De grekiska politikerna har nu i princip att välja mellan förlamande åtstramningar och konkurs.

Bekymrar denna samhällsutveckling dig? Detta är en viktig politisk fråga. Vilket budskap har du till dessa människor, som på ett värdigt och fredligt sätt söker hopp och en bättre framtid för sig själva, sina familjer och sina barn?

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Först och främst vill jag framföra min solidaritet med det grekiska folket. Jag förstår hur svåra dessa tider är för Grekland. Men jag anser också att det är de politiska ledarna på europeisk och nationell nivå, oavsett om de sitter i regeringsställning eller är i opposition, som bär ansvaret för att tala om för länderna vad de måste göra. Utan budgetkonsolidering och strukturella reformer kommer Grekland inte att ta sig ur den här krisen.

Faktum är att en del smärtsamma åtgärder måste till i Grekland, och att den som säger någonting annat ljuger för det grekiska folket. Jag vädjar till de grekiska ledarna att på ett ärligt sätt förklara de svåra beslut som landet måste ta för Greklands befolkning. Vi kommer alla att stödja Grekland.

Vid Europeiska rådets möte var det jag som föreslog sänkta räntesatser på lån till Grekland. Men vi måste samtidigt vara ärliga. Grekland måste göra en del av arbetet självt, för ett land kan inte leva med så höga skulder för evigt.

Detta är det ärliga budskap som vi bör skicka till regeringen och oppositionen i Grekland, och som vi i EU måste acceptera om vi verkligen vill hjälpa landet.

  John Bufton (EFD). – (EN) Det gläder mig att du tog upp frågan om euroområdets problem vid G8-toppmötet. Det är kris, och vi vet alla att det är kris. Som den föregående talaren sade är många medlemsstater bekymrade. Vi hade problem i Madrid nyligen när människor demonstrerade på gatorna. Det har förekommit protester i Lissabon, av alla ställen, och vi har också sett vad som har hänt i Grekland.

Är det inte dags att du – som talade om att ljuga alldeles nyss – ställer dig upp och säger sanningen, att det finns ett alternativ, att de här länderna bör få lämna euroområdet? Det är den enda utvägen.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Jag har stor respekt för alla våra demokratiska stater, så det är inte min uppgift att tala om för dem vad de ska göra i fråga om detta. Men vi vet att Grekland inte tänker lämna euroområdet. Jag står i ständig kontakt med både de grekiska myndigheterna och det största oppositionspartiet, och jag vet mycket väl att de inte vill lämna euroområdet.

Förmodligen vill en del av er ledamöter att landet ska lämna euroområdet, eller så ingår era länder inte i euroområdet, vilket vi respekterar, men Grekland är mycket engagerat i det europeiska projektet. Grekland har problem och vi försöker stödja landet, men var snälla och attackera inte euron av ideologiska skäl.

Verkligheten är den att det finns länder utanför euroområdet som har minst lika svåra problem. Island är inte medlem i euroområdet, men Island gick i konkurs. Låt oss tala klarspråk: Island var ett av världens rikaste länder per capita före finanskrisen.

I EU har vi också länder som står inför samma slags problem till följd av sina stora utgifter. Så faktum är att det inte är euron som är problemet. Problemet är en mycket hög skuldnivå eller mycket höga underskott i ekonomierna.

  Talmannen. – Frågetimmen med kommissionens ordförande är avslutad.

ORDFÖRANDESKAP: DURANT
Vice talman

14. Sudan och Sydsudan (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett uttalande av kommissionens vice ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Sudan och Sydsudan (2011/2717(RSP)).

Jag tror att Andris Piebalgs ersätter henne. Tack, herr Piebalgs. Jag ger dig ordet på den höga representantens och kommissionens vägnar.

  Andris Piebalgs, kommissionsledamot, som ersättare för kommissionens vice ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Fru talman! Den sexåriga övergångsperiod som stadgades i det övergripande fredsavtalet för Sudan löper ut om ungefär en månad. Detta är en historisk tidpunkt för Sudan och för hela Afrika. Folket i Sydsudan har väntat länge på detta. Deras land kommer att förklaras självständigt den 9 juli. Europeiska unionen kommer att vara representerad av den höga representanten och kommissionens vice ordförande vid självständighetsceremonin.

Efter en trovärdig folkomröstning i början av året berömde vi de sudanesiska partierna, som gjorde ett enastående arbete med att organisera den. Vi välkomnade att president Bashir offentligt sade att Sudan skulle bli det första landet som erkände ett självständigt Sydsudan. Men den positiva stämning som fanns omedelbart efter folkomröstningen har försvunnit. Det finns oroande tendenser till ökade spänningar och konflikt. De våldsamma sammanstötningarna i och omkring Abyei under den senaste tiden kan mycket väl leda till en ny militär konflikt mellan norra och södra Sudan.

Vi diskuterade Sudan i rådet (utrikesfrågor) både i januari och i maj, och vi kommer att ta upp frågan i rådet igen den 20 juni. Den höga representanten tänker lägga fram en heltäckande EU-strategi för Sudan för rådet, där inriktningen huvudsakligen är ett självständigt Sydsudan. Strategin ska dock även ge underlag för konstruktiva förbindelser med norra Sudan, inklusive övergångsområdena, Darfur och den östra delen. Faktum är att vi kommer att få bevittna två nya staters födelse, inte bara en.

Denna heltäckande strategi kommer att vara ett politiskt strategidokument som innehåller alla huvuddelarna i vår Sudanpolitik. EU:s främsta syfte är att stödja freden mellan de båda staterna och demokratisering och välstånd i båda staterna. Vi vill att två funktionsdugliga stater ska kunna samexistera som goda grannar och dela en öppen gräns, så att människor, varor, kapital och idéer kan röra sig mellan länderna.

Sydsudan kommer att behöva hela vår uppmärksamhet i fråga om stabiliseringsarbetet, stats-, institutions- och kapacitetsbyggandet och den långsiktiga utvecklingen. Det vi framför allt måste se till är att undvika att statsbildningen misslyckas.

Vi kommer att titta på ett antal viktiga beståndsdelar i en tänkbar strategi för att motverka detta: att öka EU:s närvaro i Juba genom att inrätta en EU-delegation, att inleda en heltäckande politisk dialog, att stabilisera Sydsudan och den gemensamma gränsen med hjälp av särskilda åtgärder och instrument – däribland den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och stabilitetsinstrumentet – och att höja utvecklingsbiståndet.

När det gäller det sistnämnda har EU just ställt ytterligare totalt 200 miljoner euro till förfogande för Sydsudan, vilket innebär att vi sammanlagt är uppe i ungefär 300 miljoner euro i dag. Vi arbetar tillsammans med medlemsstaterna i en gemensam planeringsövning för EU som syftar till att maximera effekterna ute på fältet. Samtidigt kommer vi att fortsätta med det humanitära stödet och arbeta för att se till att handeln blir en del av den heltäckande strategin.

Norra Sudan, å andra sidan, kommer att åsamkas en del förluster. Vi måste stödja reformvänliga krafter i norr, främja en politisk dialog som är öppen för alla och öka vårt arbete med att främja mänskliga rättigheter. Vi försöker utöka vår politiska dialog med regeringen i Khartoum. Syftet med mitt besök där nyligen var att signalera att EU är med i leken igen, efter Khartoums positiva reaktion på resultatet av folkomröstningen.

Vi är emellertid oerhört bekymrade över den senaste tidens våldsamheter och den militära ockupationen av staden Abyei, som jag nämnde, och som är ett klart brott mot det heltäckande fredsavtalet. Vi uppmanar parterna att avstå från ytterligare provokationer och att förhandla fram villkor för en fredlig samexistens mellan lokala samhällen i och omkring Abyei på lång sikt.

Vi är också fortsatt oroade över interneringen av människorättskämpar, journalister, oppositionspolitiker och fredliga demonstrerande studenter. En av grundprinciperna i det heltäckande fredsavtalet var inrättandet av demokratiska regeringar på basis av respekt för mångfalden och de grundläggande friheterna. Vi vill ha respekt för grundläggande friheter och verkligt inkluderande demokratiska regeringar i både norra och södra Sudan.

Jag måste också säga några ord om Darfur. Europeiska unionen är djupt bekymrad över det fortsatta våldet i Darfur, som tvingar människor att lämna sin hembygd, och de allvarliga konsekvenser som detta har för de humanitära insatserna.

Det finns positiva nyheter. De tre europeiska medborgare som hölls som gisslan i Darfur i flera månader har släppts, men samtidigt vet vi att situationen i Darfur är densamma som tidigare. Vi måste fortsätta stödja bemödandena att nå en heltäckande och rättvis fred i Darfur, försöka trygga en säker och positiv utgång av fredsförhandlingarna och skapa förutsättningar ute på fältet för en Darfurbaserad politisk process. Vi välkomnar resultatet av den konferens för alla intressenter i Darfur som hölls i Doha nyligen och hoppas att det kommer att möjliggöra en viktig utveckling mot bestående fred.

Slutligen måste jag nämna rättskipningen. En bestående fred i Darfur kan inte uppnås utan rättvisa och försoning. Det får inte finnas någon straffrihet. Rådet har upprepade gånger påmint om att Sudans regering är skyldig att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen till fullo, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1593. Folket i Darfur förtjänar att få det som de har längtat efter så länge – bestående fred och rättvisa.

  Mariya Nedelcheva, för PPE-gruppen. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det som främst slog mig vid tidpunkten för Sydsudans folkomröstning om självbestämmande var invånarnas entusiasm och glädje, ja till och med jubel. Människorna var lyckliga för att de för en gångs skull fick säga sin mening. För en gångs skull kände de att man skulle lyssna på dem, efter mer än 20 år av krig.

Vi får inte göra dessa sex miljoner sydsudaneser besvikna, men vi får inte heller glömma invånarna i norr. Det är viktigt att förhandlingarna blir så öppna som möjligt, i den demokratiska anda som resultatet av folkomröstningen gav upphov till, så att det läggs en solid grund för båda de nya staternas framtida utveckling, liksom för den framtida utvecklingen av förbindelserna mellan dem och med världssamfundet. Det är mycket viktigt att funktionsdugliga och stabila stater uppstår både i norr och i söder. Det är viktigt att äntligen finna lösningar på problem som hittills är olösta. Jag tänker på problemen med medborgarskap, uppdelning av skulder och oljeintäkter och den svåra frågan om icke fastställda gränser.

Dessutom måste folkomröstningarna i Abyei-, Södra Kordofan- och Blå Nilregionerna genomföras, inom ramen för det heltäckande fredsavtalet. Situationen i Abyei blir värre för varje dag som går. Det är mycket bekymmersamt. Abyei får inte hamna i ett läge där över sex års förhandlingar omintetgörs. Spänningar som övergår i öppna konflikter hotar att överskugga Sydsudans självständighet och återigen störta regionen i kaos.

Men situationen i Abyei får inte göra att vi glömmer situationen i Darfur. I detta sammanhang måste slutsatserna från Dohakonferensen beaktas, som du just sade, herr kommissionsledamot, och vi får inte förlora det ständiga behovet av att kanalisera humanitärt bistånd och garantera biståndsarbetarnas säkerhet ur sikte. Öppna förhandlingar är en garanti för två funktionsdugliga stater, en annan är att våldet upphör och att ett ändamålsenligt samarbete mellan staterna kommer till stånd.

Detta är naturligtvis den ram som skisserades redan under folkomröstningen. Det är viktigt att detta fortsätter, så att båda staternas och världssamfundets politiska vilja omsätts i praktiken i form av genuina utvecklingsprojekt för båda ländernas medborgare. Det är dessa medborgare och deras välbefinnande som bör stå i fokus för demokratiseringsprocessen, den politiska pluralismen och respekten för mänskliga rättigheter och för religiös, kulturell och etnisk mångfald i både norra och södra Sudan.

  Véronique De Keyser, för S&D-gruppen. – (FR) Fru talman! Den 9 juli kommer Sydsudan att fira sin nyvunna självständighet och värdighet, och när det sudanesiska folket talar om denna händelse är det just med värdighet och rörelse.

Jag hade förberett ett treminutersanförande, Andris Piebalgs, men när jag lyssnade på dig undrade jag om jag skulle gå upp i talarstolen. Jag måste ge dig en eloge: jag tycker att parlamentet har anledning att vara stolt över hur EU som helhet har agerat och hur Sudanfrågan har hanterats, och i likhet med det sudanesiska folket håller jag tummarna för att detta ska leda vidare till självständighet och fortsatt utveckling.

Du tog upp de viktigaste frågorna, det vill säga Abyeifrågan, som fortfarande inte är löst, och de politiska beslut som skulle ha fattats om medborgarskap, skuld, valuta och så vidare. Framför allt berättade du om allt det som du vill göra i fråga om utveckling och humanitära insatser, sade att rättvisa måste skipas och att vi inte får sälja ut Internationella brottmålsdomstolen. Du tog faktiskt upp alla de viktigaste punkterna.

Jag ska bara tillägga några. När det gäller frågan om utveckling och humanitära insatser stämmer det att det fortfarande återstår mycket att göra i Sydsudan och att vi måste fortsätta utveckla den norra delen, och framför allt inte isolera den. Det återstår fortfarande mycket att göra eftersom landet helt har levt på oljan. Det har inte utvecklat någon diversifierad ekonomi, det finns inga skolor, inga vägar, inga sjukhus och så vidare. Folkets behov och förväntningar är enorma, och om vi inte vill att dessa människor ska bli besvikna på självständigheten måste utvecklingen och de humanitära insatserna fortgå under lång tid ännu. Det får vi absolut inte glömma.

När det gäller frågan om mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och politisk pluralism så förekommer det fortfarande polygami, också i söder. Kvinnor köps tillsammans med kor. 80 procent av kvinnorna är analfabeter. Barnen har ännu inga rättigheter och det finns ingen politisk pluralism: det finns ingen kultur av politisk pluralism, som vi såg under valet och folkomröstningen. Samtidigt finns det saker som är spännande och underbara.

Jag träffade valkommittéerna i både norra och södra Sudan, men framför allt södra. De vill stifta lagar. De vill ha en bra konstitution, de vill bygga upp sitt land och de säger till oss ”vi kommer att ha pengar, oroa er inte, men hjälp oss – finns där för oss”. Jag tycker att du har uppfyllt deras önskan därvidlag. Du har besökt dem, Kristalina Georgieva var där tidigare och Catherine Ashton kommer förmodligen dit för att fira självständigheten – dessa besök betyder mycket för dem.

Du vill lägga fram en strategisk plan för Sydsudan, och det är någonting som vi efterlyser efter alla val. Vi vill inte att de ska vara några dagsländor, utan vi måste följa upp dem så att de länder vi besöker får en framtid. Jag har ändrat mitt anförande fullständigt, Andris Piebalgs. Jag vill tacka dig, för som jag sade är det skönt att kunna vara stolt över EU, särskilt i dessa svåra tider.

  Ivo Vajgl, för ALDE-gruppen. – (SL) Fru talman, herr kommissionsledamot! När ännu ett land i Afrika, Sydsudan, utropar sin självständighet den 9 juli kommer ännu ett kapitel i kontinentens koloniala historia att vara avslutat. Vi vill tro att Sydsudan ska kunna lösa sina kvarvarande problem med grannen i norr på fredlig väg, det vill säga genom förhandlingar, när väl ett demokratiskt beslut har fattats i folkomröstningen. Vi vill tro att regionen ska kunna undvika risken för att tvister och sammanstötningar uppstår om gränserna eller till följd av demografiska mönster och migrationsströmmar som oljan och naturtillgångarna ger upphov till. Dessa tillgångar är stora i båda länderna, trots att de statistiskt sett är fattiga.

Jag vill uppmärksamma er på behovet av fortsatt samarbete från världssamfundets sida. FN, Afrikanska unionen och EU måste bidra till att konsolidera båda länderna, trygga freden och bygga upp institutioner för ett demokratiskt och pluralistiskt Sydsudan. Detta är en utmaning för oss nu, mina damer och herrar, vid en tidpunkt då hela regionen upplever en pånyttfödelse och öppnas för de krav och standarder som sammanhänger med moderna tider.

Sudan står än en gång vid ett viktigt historiskt vägskäl. Alla de överenskommelser som gjordes efter det blodiga inbördeskriget har inte omsatts i praktiken än. Situationen i Abyeiprovinsen liknar mer kris än fred, det förekommer våldsamheter i Darfur och Sudan behöver vår uppmärksamhet och generösa hjälp.

En annan viktig sak är att FN:s säkerhetsråd har förlängt mandatet för UNMIS-uppdraget i Sudan och kommer att sätta in fler fredsbevarande styrkor i Sudan. Vårt budskap till regeringarna i Khartoum och Juba är att de bör välkomna FN:s fredsbevarande styrkor som vänner och värna om deras säkerhet.

  Nirj Deva, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Kommissionsledamot Piebalgs har rätt. Vi står också inför en av de största utmaningarna för Europeiska unionen. Som föredragande för Europaparlamentets betänkande om nationsbyggande måste jag säga att det här är ett exceptionellt tillfälle för oss att ingå partnerskap med Sydsudan, ett av de fattigaste och nyaste ”blivande länderna”, den 9 juli, och göra det nationsbyggande som vi talar om i den här plenisalen till verklighet ute på fältet.

Det här är ett land som har gott om naturtillgångar, men det är också ett land som har alldeles fruktansvärda sociala indikatorer. Sannolikheten att ett barn som föds i Sydsudan i dag avlider under spädbarnsåren är större än att det kommer att börja skolan. Det är dyster statistik. Livsmedel som tillhandahålls av biståndsorgan för att delas ut gratis till de fattiga säljs på marknaden. Vi måste bygga upp en kapacitet nedifrån och upp. Det finns ingen samhällsservice. Det finns inga utbildade administratörer. Den infrastruktur som krävs i en modern ”blivande stat” saknas. De behöver en rättsstat, de behöver en god förvaltning, de behöver öppenhet och de behöver vår sakkunskap som partner. De måste bjuda in oss och vi måste tillhandahålla vårt kunnande i ett partnerskap.

  Judith Sargentini, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman! Man får lust att hissa flaggan och höja champagneglaset. Det är det enda rätta när ett folk har röstat fram sin egen självständighet. Det mindre trevliga här är att Sydsudan faktiskt har ett arv från det förflutna och att det möjligen inte är dags för flaggan och champagnen än, med tanke på hur situationen ser ut i södra Sudan. Nu när Abyei har införlivats med norr bör sydsudaneserna hedras för att de vägrade låta sig provoceras. Men frågan är förstås hur länge det kommer att vara.

Att vi, världssamfundet, bara tittade på när frågan om Abyei lämnades olöst i folkomröstningen var faktiskt mycket oansvarigt och rena receptet på att ett krig kommer att bryta ut igen i framtiden. Att FN-trupper kommer att behöva sättas in för att återställa freden igen kan vi också tryggt utgå ifrån. En sak som jag tycker är särskilt besvärlig är frågan om vad vi ska tala om och inte tala om. Vi kan ta det faktum att Sudan försöker påverka den kommande folkomröstningen i Abyei genom att insistera på att herdar som tillbringar en del av sin tid där och en del på annat håll ska räknas in. Är det rätt att Sydsudan hävdar att de inte ska räknas, eftersom de inte är bosatta där permanent? Förnekar man inte herdarna rätten att existera om man intar den ståndpunkten? Det är ett Moment 22 som man inte bara kan trolla fram en lösning på.

Det finns också två andra aspekter. Ska Sydsudan få en rättvis start? I så fall måste väl sydsudaneserna ha rätt till skuldavskrivning? Det är regimen i Khartoum som har dragit på sig skulderna i fråga och ingen kan påstå att folket i söder har haft någon nytta av dem.

Den andra aspekten är hur vi ska hantera rikedomarna under jorden i Sydsudan? Och när vi ändå talar om det: omfattas Sydsudan av initiativet ”Öppenhet inom gruvnäringen” (EITI), inom ramen för vilket man granskar förekomsten av korruption och vilka oljetillgångar som kommer befolkningen till godo? Hur kan vi i Europa hjälpa till om så inte är fallet? Det enda som verkligen hjälper när vi talar om EU-hjälp till Sydsudan – och till norra Sudan – är faktiskt handel och rättvisa investeringar. Vi följer alla utvecklingen med oro, och jag hoppas att vi kommer att kunna fira Sydsudans frihet igen med hissade flaggor och höjda champagneglas.

  Gabriele Zimmer, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Fru talman! Vi är alla mycket oroliga över utvecklingen i den här delen av världen, och vi är väl medvetna om att risken för inbördeskrig långt ifrån är avvärjd. Den senaste tidens händelser i Abyei visar hur oerhört bräcklig den fredsprocess som har satts i gång är.

Den konflikt som har brutit ut är dramatisk. Nordsidans armé har ockuperat Abyei och 15 000 människor har flytt. Jag anser att vi, Europeiska unionen, måste hjälpa till på ett mycket påtagligt sätt, som vi gjorde tidigare. Detta måste ske genom att vi så snart som möjligt får ut livsmedel och humanitärt bistånd till flyktingarna och förbereder katastrofhjälp till dem.

Redan innan konflikten trappades upp var 40 procent av befolkningen i Sydsudan beroende av livsmedelsbistånd. Sydsudan kommer att bli ett av världens fattigaste länder, och om vi vill att millennieutvecklingsmålen ska slå igenom här också måste den finansiering – 200 miljoner euro – som rådet har tillhandahållit omgående användas för livsmedelssäkerhet, utbildning och hälso- och sjukvård i den här delen av världen.

Min grupp anser att de väpnade förbanden från norr och söder omedelbart bör dras tillbaka från Abyei, att det heltäckande fredsavtalet ska följas och att den demilitariserade zonen ska erkännas. Med tanke på den utvidgning av FN-mandatet som har diskuterats anser vi att de risker och problem som till exempel framkom i samband med MONUC-uppdraget i Demokratiska republiken Kongo ska tas med i beräkningen och utvärderas.

Vi är besvikna över att den här resolutionen inte innehåller något riktigt starkt krav på skuldavskrivning och granskning av utlandsskulder. Det tycker jag är beklagligt.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag vill ta upp två punkter med den höga representanten eller hennes ersättare när det gäller dagens situation i Sudan. Först och främst uppmanar jag den höga representanten att omgående försöka förmå de sudanesiska myndigheterna att frige den kristne mannen Hawa Abdalla Muhammad Saleh, som arresterades av säkerhetstjänsten i ett flyktingläger i Darfur av religiösa skäl den 25 maj. Enligt rapporter torterades Saleh efter arresteringen och fördes sedan till en okänd plats i Khartoum. Detta är en personlig tragedi som EU måste engagera sig i.

Min andra punkt är att jag, som ledamot av Europaparlamentet, reagerade kraftigt på den skarpa reprimanden från en auktoritet i fråga om situationen i Sudan, en internationell observatör i den så ofta konfliktdrabbade Abyeiregionen. Det sades att de diplomatiska påtryckningarna från EU på president al-Bashirs mordiska och krigshungriga regim var ”obefintliga och dåligt samordnade”. Detta är en förkrossande kritik.

Ingjuter världssamfundet, däribland EU, en känsla av osårbarhet hos president al-Bashir igen, efter hans ockupation av Abyei? Vid denna speciella tidpunkt bör man framhålla vilken svag ställning al-Bashir har internt och att tillfället är mycket väl valt för att sätta regimen under internationell press. Jag hoppas alltså att EU kommer att sätta press på al-Bashir.

  Mario Mauro (PPE). – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot! Med största respekt för den pragmatiska inställning du visade prov på i ditt anförande vill jag komma med två rekommendationer. Jag vill också framhålla det arbete med att bevaka folkomröstningen som Véronique De Keyser nyligen utförde på ett så grundligt sätt. Jag anser att det var ovärderligt för våra institutioner.

Jag tänker på en mycket speciell fråga: personligen blev jag inte alls förvånad över att folkomröstningen och resultatet av den följdes av nästan ökade fientligheter från de sudanesiska institutionernas och myndigheternas sida, särskilt i Abyeiregionen. Det är typiskt för Khartoums ryckiga politik att man antyder en lösning och sedan drar tillbaka den utan förvarning. Det är det som har lett till den katastrof som Sudan har blivit.

Jag har ett förslag: inom ramen för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder har vi skapat en sektion som just ägnar sig åt humanitära kriser. Denna sektion måste få information om Abyei nu, inte när vi står inför en enorm katastrof. Den måste mobiliseras, för det är en trovärdig sektion som har bevisat vad den går för, till exempel i samband med krisen i Libyen. Jag anser att den här sektionen bör anmodas, i dag, att utarbeta en plan och lägga fram den för utskottet för utrikesfrågor tillsammans med en förklaring av hur den tänker agera. På så sätt kan vi få en bild av hur värdefull EU:s utrikespolitik kan vara när vi alla arbetar tillsammans för bästa resultat.

Min sista rekommendation gäller våra förbindelser med Kina. Vi hör från alla håll att Kina spelar en viktig roll i Sudan, och det låter som om det är något slags spöke som vi ska vara rädda för. Personligen förespråkar jag vid denna speciella tidpunkt mycket försiktiga men gynnade förbindelser med Kina, så att vi kan bedöma om landet är intresserat av att gå till botten med frågor som har med mänskliga rättigheter att göra också, eller bara har ekonomiska intressen.

  Ana Gomes (S&D). – (EN) Fru talman! EU måste fortsätta försöka förmå Sudans regering att dra tillbaka trupperna från gränsstaden Abyei. En lösning på Abyei-problemet måste snarast till, för att förhindra att den väpnade konflikten mellan Sudan och Sydsudan trappas upp. Den här konflikten äventyrar den fredsprocess som skulle ha följt efter folkomröstningen i januari 2011.

Att milismän besköt en FN-helikopter i slutet av maj var skandalöst och fegt. Lika skandalöst som Khartoumregimens krav på att FN:s fredsbevarande trupper ska dras tillbaka efter den 9 juli. FN:s närvaro behövs mer än någonsin, för att hjälpa till att observera parterna och stabilisera regionen, och därigenom förhindra att konflikten utvidgas.

En annan förutsättning för en fredlig övergång till självständighet i Sydsudan är att bekämpandet av straffrihet står kvar överst på EU:s agenda för båda länderna och deras grannar, som inte precis hjälper till genom att lägga sig i. EU får inte frestas att göra några potentiellt ”förmånliga uppgörelser” med president al-Bashir i utbyte mot att glömma bort att han och hans hejdukar ska ställas inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som de har begått mot det sudanesiska folket i Darfur.

  Charles Goerens (ALDE). – (FR) Fru talman! Folkomröstningen om självständighet för Sydsudan nyligen ledde till en ny era av politiska mellanhavanden med denna nya stat. I och med att denna stat skapades blev frågor som tidigare var inrikes angelägenheter för Sudan internationella. Alla förbindelser med Khartoum, särskilt när det gäller säkerhetsfrågor, kommer nu att bli internationella frågor och därmed lyda under internationell rätt.

Därför välkomnar vi det sätt på vilket olika aktörer utför sina uppgifter, och i det sammanhanget bör man nämna en del av de största omedelbara utmaningar som den nybildade staten kommer att ställas inför. För det första måste jag nämna en av dessa aktörer, den före detta sydafrikanska presidenten och ordföranden för Afrikanska unionen, Thabo Mbeki, och den medling som han har svarat för, och jag tycker att vi också ska framhålla den medlarroll som vår egen särskilda representant i Sudan, Rosalind Marsden, har spelat.

För det andra öppnar den nya statens anslutning till Cotonouavtalet nya möjligheter till utvecklingssamarbete och förbindelser med Europeiska unionen. Jag tycker att detta är viktigt, och vi måste göra allt som står i vår makt för att verka för en snabb ratificering.

För det tredje finns det ett behov av att utveckla kapacitet för att hantera de enorma problem som den nya, fortfarande mycket bräckliga, staten har att lösa. Här behövs det också hjälp från världssamfundet.

För det fjärde måste man också bidra till utvecklingen i norra Sudan, där man håller på att förbereda arbetet med en ny konstitution. Det får vi inte glömma.

Slutligen har vi det fruktansvärda säkerhetsläget i Darfurregionen och regeringens ensidiga önskan att organisera en folkomröstning om dess ställning den 1 juli 2011.

Givetvis välkomnar jag att vår kommissionsledamot med ansvar för utvecklingsfrågor personligen, liksom hans personal, medverkar i detta kritiska skede. Han har insett att denna avgörande period för Sydsudans framtid också är ett styrkeprov för EU och andra.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Fru talman! Den underbara dagen den 9 juli nalkas. Sydsudan kommer officiellt att bli självständigt. Det är ett land som öppet står upp för de viktiga värdena i den kristna tron, men också ett land som kommer att prövas hårt. Den listiga gamla räven Omar al-Bashir har visserligen tappat större delen av sitt hår, men han har säkert inte förlorat all sin slughet. I Abyei-regionen har han börjat massakrera medborgarna. Den etniska utrensningen av Ngok Dinka-folket i söder tycks ha börjat. Förenta nationernas personal går inte säker där.

Catherine Ashton vet att vi stöder hennes politik för mänskliga rättigheter, och hon fattade med all rätt tydliga beslut i fråga om rebellerna i Benghazi. Gör nu samma sak i fråga om Omar al-Bashir! Folket i Sydsudan förtjänar vårt starka stöd.

  Sabine Lösing (GUE/NGL). – (DE) Fru talman! I februari var många människor, bland annat här i parlamentet, fyllda av både hopp och oro för Sudans framtid. Det fanns olika åsikter om den fortsatta risken för våldsamma sammandrabbningar. Det stod klart att Sudans folk hade stora problem och behövde hjälp. Nu är Sudan tillbaka på löpsedlarna. Orsaken till de senaste händelserna är de olösta problemen i samband med den kommande självständigheten för Sydsudan, och dessa problem kan inte lösas med vapen. Därför välkomnar jag den överenskommelse som nyligen gjordes mellan norra och södra Sudan, med Afrikanska unionen som medlare, om en demilitariserad zon längs den framtida gränsen mellan de båda staterna. En FN-styrka på 7 000 man efter MONUC-modell kan dock göra mer skada än nytta. Det räcker med att titta på Demokratiska republiken Kongo för att se vad MONUC-trupper kan ägna sig åt.

Stödet till Sudan måste vara opartiskt och inte knutet till några särintressen. Det måste utgå ifrån de intressen som folket i söder och norr har, och det gäller både det materiella och diplomatiska stödet. Alla vapenleveranser måste stoppas för att förhindra att konflikten underblåses ytterligare. Vi vill ha ett slut på allt samarbete mellan civila och militära krafter och det militära utbildningsuppdraget.

  Michèle Striffler (PPE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi välkomnar verkligen att Sydsudans folkomröstning om självbestämmande i januari genomfördes på ett så fredligt och trovärdigt sätt. Som redan har nämnts kommer Sydsudan att utropa sig självständigt den 9 juli 2011. Utmaningarna är enorma, både i fråga om den nya statens inre organisation och dess förbindelser med Sudan längs den gemensamma gränsen och i Abyei-regionen, som är rik på olja.

Både Sudan och Sydsudan har enorma humanitära behov. De främsta utmaningarna är säkerheten, att nå behövande invånare och respekten för humanitära principer. Krisen är långt ifrån över. Det är viktigt att världssamfundet fortsätter att vara närvarande och är mycket engagerat på det humanitära planet. Vi måste noga bevaka hur situationen utvecklas. Den är redan fruktansvärd, men den kan förvärras och hota stabiliteten i regionen.

Det är också viktigt att det utvecklingsbistånd som mobiliseras för Sydsudan samordnas med och kompletterar det humanitära stödet. Hur viktigt sambandet mellan trängande behov och utveckling är framkommer tydligt här, eftersom den statliga infrastrukturen är mycket svag och den humanitära krisen säkerligen kommer att bestå. Därför måste utvecklingsbiståndet stödja den statliga infrastrukturen och öka befolkningens tillgång till grundläggande tjänster, som för närvarande organiseras av icke-statliga organisationer och internationella organisationer.

Slutligen får inte händelserna i Sydsudan och Abyei-regionen få oss att glömma bort situationen i Darfur, där världens värsta humanitära kris anses råda. Miljontals människor är fortfarande beroende av stöd utifrån för sin överlevnad.

Eftersom jag har några sekunder kvar vill jag till sist gratulera Andris Piebalgs till hans insatser, som jag tycker har varit enastående.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Fru talman! I eftermiddag vill jag starkt betona att EU måste samarbeta med Sydsudan i demokratiseringsprocessen och byggandet av institutioner. Ja, det här landet kommer att ha ett av de högsta barnadödlighetstalen och några av de lägsta utbildningsindikatorerna i världen, vilket nödvändiggör en snabb anslutning till Cotonouavtalet, så att de får tillgång till Europeiska utvecklingsfonden och rättvisa skuldlättnader. Men medan EU bör vara stolt över att ha bidragit till en i stort sett fredlig och trovärdig folkomröstning – och jag ger min kollega Veronique De Keyser en eloge för hennes personliga ledarskap – måste EU också prioritera att hjälpa Sydsudan med att se över konstitutionen, få till stånd ett flerpartisystem och förhindra att korruptionen slår rot redan från början.

Fru talman! För Sydsudan är datumet den 9 juli viktigare än allt annat. För norra Sudan är det visserligen så att det heltäckande fredsavtalet upphör att gälla, men inte de skyldigheter som följer av det. Hotet om våld består, inte bara i själva Sydsudan, utan också i de angränsande provinserna Blå Nilen och Södra Kordofan i norra Sudan, och fortfarande i Darfur. Jag vill be Andris Piebalgs att i sitt svar förklara vad EU gör för att bekämpa de fortsatta och allt värre brotten mot mänskliga rättigheter, i synnerhet när det gäller människorättskämpar som Hawa Abdulla från Afrikanska unionens och FN:s fredsbevarande uppdrag, som godtyckligt har internerats och misshandlats.

Jag hade förmånen att vara närvarande i Östtimor när världens första nya stat under det här millenniet föddes. Jag hoppas att Sydsudan kan uppnå sin självständighet utan den tragiska övergång som folket i Östtimor fick genomlida, och att den leder till fred och välstånd för det sudanesiska folket som har lidit alldeles för mycket under det mest långvariga inbördeskriget i Afrika.

  Niccolò Rinaldi (ALDE). – (IT) Fru talman! Det är svårt att följa de sista stegen på ett nytt lands fredliga väg mot självständighet. Det övergripande målet – fred – måste värnas, men utan att förlora viktiga delar av överenskommelsen som helhet.

Khartoums militära insatser i Abyei tycks innebära att ett gott sammantaget resultat av denna resa äventyras, dock inte grundandet av den femtiofjärde afrikanska staten den 9 juli.

Södern får inte reagera på provokationerna och förlora slutmålet ur sikte. Detta är inte bara självständighet, utan också inrättandet av trovärdiga institutioner och höjd standard för befolkningen. 90 procent lever under fattigdomsgränsen. Folket har troligen ingen nytta av utländska investeringar, även om dessa ska vara öppna och inte kännetecknas av rovlystnad.

Jag tror att detta – frågan om utländska investeringar i Sydsudan – snart kommer att vara en ny frontlinje som Europeiska unionen måste övervaka och där unionen måste befästa den trovärdighet som den har skaffat sig i regionen under de senaste åren.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Fru talman! Den 9 juli kommer Sydsudan att förklara sig självständigt som en engelskspråkig ny afrikansk stat. EU har med rätta stött CPAP:s process och folkomröstning i södra Sudan. De närmaste månaderna blir dock avgörande. Sydsudan måste få etablera sig som en funktionsduglig suverän stat. Också utan en fientlig granne i norr står Sydsudan inför enorma utmaningar på utvecklingsområdet. Infrastrukturen är i princip obefintlig. Det finns en utbredd fientlighet mellan olika samhällsgrupper. Hälso- och sjukvårdsindikatorerna hör till de sämsta i världen och ekonomin är nästan helt beroende av oljeexport.

Därför är det viktigt att höja EU:s utvecklingsstöd och humanitära bistånd till Sydsudan. Men Sydsudan behöver också ett entydigt politiskt stöd från EU. Att Khartoum-regeringen nyligen intog den omstridda gränsregionen Abyei tyder på att president Bashir ännu inte helt har accepterat delningen av landet. Slutligen hoppas jag att Sydsudan också kommer att uppfylla sitt löfte och bli det första landet i Afrikanska unionen som åter erkänner också den stabila och demokratiska Republiken Somaliland som ett självständigt land.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL) . – (EL) Fru talman! Den senaste tidens sammandrabbningar i Abyei visar att USA och EU inte hade någon anledning att fira efter folkomröstningen. Än en gång har vi fått se att imperialisternas fred är lika blodig som imperialisternas krig. Självfallet kommer norr och söder, som går den imperialistiska vägen och är offer för inbördes strider och policyn ”söndra och härska”, få svårt att undvika direkta konflikter.

Olika imperialistiska makter har försökt exploatera fyndigheterna av olja och guld, koppar och uran i Abyei i 20 år. Dessa inbördes strider gör att det finns risk för ett nytt, ännu blodigare krig, nu när Nato, USA och Europeiska unionen är direkt involverade, vilket är vad de EU-omfattande styrkorna tycks eftersträva efter kriget i Libyen.

Vi måste omgående sätta stopp för imperialistiska ingrepp i Sudan och för alla fientligheter och motsättningar mellan norr och söder. Vi anser också att Sudans folk, både i norr och söder, måste ta sitt öde i sina egna händer. Det är enda sättet att undvika krig och enda sättet att kontrollera landets välstånd och gå mot ett annan slags utveckling.

  Joachim Zeller (PPE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I egenskap av valobservatör för parlamentet hade jag tillfälle att få vara med om folkomröstningen om självständighet i Sydsudan, och jag var imponerad av det sydsudanesiska folkets stora stöd för att besluta om framtiden för deras land.

Jag bevittnade även de stora förväntningarna från de människor som beslutat om att befria sitt land från slaveri. Tusentals, kanske tiotusentals så kallade internflyktingar, som på grund av de årtionden långa striderna i den södra delen hade drivits upp till flyktingläger i norr, återvände tillbaka till sina forna hem i syd.

Utöver självständighet för sitt land vill folket i Sydsudan framför allt leva i fred och hitta en väg till en lyckligare framtid, efter årtionden av krig i vilket miljontals sydsudaneser har tvingats offra sina liv.

Den nya staten i södra Sudan blir officiellt självständig den 9 juli, vilket kommer att utöka familjen av stater i vår värld. Utgångsläget är så dåligt som tänkas kan, och mycket har redan sagts om detta. Sjuttio procent av befolkningen lever som nomadiserande boskapsuppfödare, 80 procent är analfabeter och tvisten om Abyei vidgas till en militär konflikt. Det har redan förekommit dödsfall och sårade, och som om det inte vore nog ökar rivaliteten mellan stammarna och väpnade grupper i södra Sudan. Observatörer bedömer att mer än tusen människor redan har mist livet sedan januari. De sårade och kränkta kan knappt ens räknas.

Sudan var en misslyckad stat och det finns en risk för att den sydsudanesiska staten kommer att bli en misslyckad stat redan från början. Mot bakgrund av dessa länders koloniala historia är jag fast övertygad om att Europa har en stor skyldighet gentemot denna region. Tillsammans med FN och Afrikanska unionen kräver denna situation en insats av EU:s gemensamma utrikespolitik, som nu också får en möjlighet att visa vad den går för. Det här handlar inte bara om pengar, utan också om att stödja det svaga och framväxande civila samhället. Vi måste förhandla tufft med dem som har landets framtid i sina händer, nämligen stamhövdingar och cheferna för de militära grupperna, så att de inte krossar förhoppningarna hos människorna i deras land.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Fru talman! Om mindre än en månad kommer södra Sudans självständighet att proklameras, efter ett massivt stöd i folkomröstningen i januari. Tyvärr har tvisterna som rör gränsdragningar och fördelningen av oljeinkomster inte reglerats under denna tid. Den nya staten föds därför i skuggan av en konflikt. Jag anser därför att de diplomatiska insatserna måste utökas, bland annat från EU:s sida.

Vi välkomnar ditt och våra parlamentskollegers besök till Sudan, inklusive Véronique De Keyser arbete. Men som ni vet har situationen försämrats drastiskt på senare tid. Mer än 80 000 människor har lämnat sina hem, vilket är ett tecken på överhängande risk för en humanitär kris. Min fråga till kommissionsledamoten handlar om möjligheten att ha en fredsbevarande styrka i området, med tanke på FN:s uttalande i går där man erkände att dess styrkor misslyckats, eftersom de varit passiva inför den senaste tidens spänningar.

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Fru talman! För några timmar sedan meddelade den sudanesiska regeringen FN om att de nödvändiga förutsättningarna för ett återvändande av de tusentals invånare som flytt den omtvistade Abyei-regionen på gränsen mellan norra och södra Sudan skulle införas.

Även om fördrivna invånare alltid reser i väg mycket snabbt vet vi att det tar tid för dem att återvända, och det är alltför ofta en källa till betydande humanitära och sociala problem. Jag föreslår därför att EU bör organisera ett övervakningsuppdrag så snabbt som möjligt, i linje med det arbete vi gjorde på Balkan. Naturligtvis kan detta uppdrag utföras med hjälp av Afrikanska unionen, och jag ser ingen anledning till att inte tredjeländer också kan delta.

Slutligen ett ord om de rykten som cirkulerar om en eventuell etnisk rensning i regionen. Om det visar sig vara sant måste världssamfundet naturligtvis agera snabbt, med impulser från EU. Under inga omständigheter får vi låta tragedin i det forna Jugoslavien upprepas igen.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Fru talman! Resultatet av folkomröstningen om självständighet för Sydsudan välkomnades av en hel del människor Det skulle innebära skapandet av en 54:e stat i Afrika.

Men de händelser som äger rum just nu har dämpat entusiasmen. Vi måste vara mycket realistiska och inse att i nuvarande läge är den fredliga delningen av Sudan i fara. De sudanesiska regeringsstyrkornas ockupation av den omtvistade Abyei-regionen den 21 maj och de våldsamheter som fortsatte i går, även i Kadugli, visar oss att inbördeskriget mellan norr och söder åter kan flamma upp när som helst. Detta måste naturligtvis undvikas till varje pris och vårt budskap måste vara klart och tydligt.

De militära operationer som genomförs av den sudanesiska regeringen och milisen i Abyei visar på en allvarlig kränkning av det övergripande fredsavtalet. Jag tror definitivt att vi alla är på det klara med en sak: all upptrappning av våldet måste undvikas, eftersom det kan resultera i ytterligare dödsoffer. Säkerhetssituationen måste lösas i enlighet med överenskommelserna om Kadugli och Abyei från början av året, vilket jag anser kan ske genom ett ingripande av en blandad säkerhetsstyrka på uppdrag av FN.

Om dessa hinder övervinns kvarstår många frågetecken om bärkraftigheten hos de två staterna som ska samexistera på det förutvarande Sudans territorium. Politisk vilja och beredskap till dialog behövs, eftersom det finns en hel rad frågor som fortfarande är olösta: de gemensamma gränserna, medborgarskap, internationella förpliktelser och, naturligtvis, fördelningen av oljeresurserna.

Jag vill även lyfta fram den försämrade situationen för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i Sudan, där vi nyligen sett en ökning av godtyckliga arresteringar. Jag kan inte låta bli att påminna er om att Omar al-Bashir fortfarande är föremål för en internationell arresteringsorder, ett faktum som myndigheterna i detta land ignorerar.

Jag vill avsluta med en positiv kommentar. Jag välkomnar frigivningen av de tre bulgariska gisslan som arbetade för FN:s humanitära flygflotta (Unhas) och som fördes bort från Darfur i januari.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Fru talman! Det blodiga inbördeskrig som varat i mer än två decennier i Sudan har ödelagt landet och förstört eller på annat tragiskt sätt präglat landets miljontals invånare. De grymheter som begicks under inbördeskriget fick äntligen ett slut med undertecknandet av fredsavtalet, där den lyckade folkomröstningen utgör ett väsentligt inslag.

Förebyggande är det bästa botemedlet. Jag är därför övertygad om att de EU-medel som öronmärkts för Sudan inte enbart bör anslås till humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, utan också för att stödja demokratisk kontroll och rättsstatsprincipen, som är en grundförutsättning för att genomföra grundläggande mänskliga rättigheter för det krigshärjade sudanesiska folket.

Resultatet av folkomröstningen visar tydligt den längtan som finns efter självständighet i det huvudsakligen kristna Sydsudan. Om detta blir verklighet – och jag tror att det redan håller på att ske – kommer Sydsudan, som den yngsta staten i världen, att behöva hjälp och stöd.

  Katarína Neveďalová (S&D). – (SK) Fru talman! Jag instämmer helt i Catherine Ashtons uttalande och förklaring, men samtidigt delar jag oron över detta lands framtida utveckling.

Abyei-regionen i Sudan har härjats av konflikter i många år. Inbördeskriget slutade för knappt sex år sedan, efter att ha pågått i mer än 20 år. Denna region var nyckeln till konflikten, och enligt ett uttalande från den internationella krisgruppen kommer utvecklingen i denna del av landet att påverka hela Sudans öde. Kommer landet att behålla freden eller kommer det att hamna i ett nytt krig?

Om den södra delen frigör sig blir det nödvändigt att visa stöd för en så fredlig övergång som möjligt. Jag vill därför uttrycka mitt stöd för kommissionen som öppet har fördömt användandet av våld mot oskyldiga civila, som har varit och fortfarande är offer för den sudanesiska arméns ockupation av denna region.

EU har möjlighet att bli en fredsmäklare, att bidra till stabiliteten i regionen och att stärka sin position - inte bara som den största biståndsgivaren i världen. Man har också möjlighet att stärka sin politiska ställning, och framför allt hjälpa invånarna i detta land.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Fru talman! Jag vill fästa uppmärksamheten på något som jag anser vara en mycket viktig faktor. Vi i denna kammare är alla glada över att folkomröstningen resulterade i att en ny stat snart kommer att inrättas, nämligen Sydsudan. Det måste dock understrykas att detta bara är en möjlighet, eftersom denna stat i dag saknar de grundläggande egenskaper som bör finnas i varje stat. Den saknar strukturer och behöriga tjänstemän, och det finns inget rättsväsende. Med andra ord ligger vägen öppen för påverkan av olika krafter som kan undergräva freden och säkerheten där. I det här sammanhanget anser jag att det både är viktigt med humanitärt bistånd och att trygga säkerheten, och att nuvarande FN-styrkor fortfarande behövs där.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Fru talman! Jag vill också välkomna uttalandet av kommissionens vice ordförande, mot bakgrund av den allt djupare konflikten mellan de båda sidorna. Jag anser att de politiska ledarna måste respektera den vilja som människorna har uttryckt genom folkomröstningen om självständighet. Sudan har en lång historia av våldsamma interna omvälvningar, och den senaste tidens utveckling tyder på en återgång till det förflutna. Jag vill betona den särskilt svåra situationen för befolkningen i konfliktområdena. Det finns risk för att en humanitär katastrof kan bryta ut om inte medlemmarna i världssamfundet ingriper.

Dessutom har det rapporterats om attacker i de områden som försvaras av FN-trupper, vilket äventyrar soldaternas liv och flyktingarnas återvändande. Jag måste betona vikten av det gradvisa avväpnandet av de grupper som hindrar genomförandet av folkomröstningens resultat. Vapenhandeln i området främjar inte bara oron bland rebellerna, utan äventyrar även självständighetsprocessen.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Dagens debatt om Sudan och Sydsudan är uppmuntrande och positiv i en värld där det finns fler dåliga än goda nyheter.

EU har både en möjlighet och ett ansvar att hjälpa den nya staten framåt, och att se till att demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter upprättas i Sudan och Sydsudan. Jag anser framför allt att EU:s historia, med Robert Schumans grundläggande principer, som bygger på fred och välstånd, gör att vi hamnar i ett annat läge än andra stora stater i världen eftersom de kan anses utnyttja Sudan för sin egen inrikes- och utrikespolitik.

Vi kan i vårt samarbete med FN göra en hel del för att inrätta dessa nya stater – särskilt Sydsudan – och för att se till att de undviker inbördeskrig, vilket det ofta finns risk för när nya stater bildas.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Fru talman! Efter Sydsudans självständighetsförklaring, som kommer att ske om exakt en månad, kommer landet omedelbart att konfronteras med en rad humanitära och socioekonomiska problem. Mot bakgrund av dessa omständigheter kommer yttre bistånd att bli ännu viktigare under en lång period för att stödja Sydsudan att bekämpa extrem fattigdom, stärka lokala organisationer och ge befolkningen möjlighet att skörda frukterna av freden.

Även om Sydsudan förväntas ansöka om anslutning till Cotonouavtalet kommer det att dröja innan den tionde Europeiska utvecklingsfonden kan börja tas i bruk efter anslutningen. Det finns därför en risk för ett finansieringsgap i fasen direkt efter folkomröstningen, då Sydsudan kommer att vara mycket bräckligt och det kommer att finnas en hög risk för nationell kollaps. Det är absolut nödvändigt att förhindra detta på grund av hotet om en humanitär katastrof, och vi bör därför göra allt vi kan för att hjälpa sudaneserna att ta sig igenom denna kritiska period och för att förhindra en upprepning av de blodiga konflikterna.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Fru talman! Den norra armén tvingade 15 000 anhängare från södra Sudan ut ur staden, och sedan ville man plötsligt hålla en folkomröstning i Abyei så snabbt som möjligt, i skuggan av en armé, trots att man tidigare inte ens kunde komma överens med sydsidan om vem som hade rätt att rösta. Det här är verkligen en grotesk handling.

Att Abyei blev en tvistefråga i ett inbördeskrig som varade i årtionden beror inte bara på olika syn på egendom och tillhörighet, utan även på de olika religionerna, nämligen den muslimska befolkningen i norr och den kristna och naturbaserade sydsudanesiska befolkningen, som tvingades samman genom de slumpmässiga gränser som upprättades av de gamla kolonialmakterna. När man beaktar den senaste tidens upptrappningar bör detta inte glömmas bort.

Det skulle aldrig ha varit möjligt att driva igenom folkomröstningen så länge situationen för väljarna i Abyei förblivit olöst. Vi får inte heller glömma de lika omtvistade regionerna Blå Nilen och Södra Kordofan med Nubabergen. Enligt min mening skulle det vara grovt vårdslöst, och det får inte hända.

  Boris Zala (S&D). – (SK) Fru talman, mina damer och herrar! Jag litade aldrig på president Omar al-Bashir och jag litar inte på honom nu heller. Av detta framgår ganska tydligt att jag är pessimistisk när det gäller möjligheterna till någon utveckling i Sudan. Jag är övertygad om att denna president strävar efter att militärt ingripa mot söder, antingen genom att ockupera vissa delar av landet, viktiga städer eller råvarukällor.

Ur detta perspektiv skulle det vara mycket intressant att se vilka förebyggande åtgärder som den höga representantens kansli har utarbetat för att undvika att detta inträffar, kanske i samarbete med FN och Afrikanska unionen. Det skulle naturligtvis också vara mycket intressant att se vilken metod eller vilka åtgärder man skulle tillgripa om detta skulle ske, och i händelse av att norra Sudan inte följer det fredsavtal som undertecknades, och som jag i grunden tror på.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! Sydsudan är ett land som har röstat för självständighet, och det kommer att vara den nyaste medlemmen i FN. Det är ett land som har röstat för självständighet, men som i nästan alla avseenden är beroende av sin granne i norr. Det är också beroende av bistånd oavsett om det kommer från EU eller från omgivande länder i Afrika. Det är ett land där männen inte har lärt sig att arbeta. Männen väntar på ett tecken på att ett krig ska inledas, så att de kan ta till vapen och börja slåss med varandra. Det är ett land där endast kvinnor och barn arbetar, där barn inte går i skolan och därför inte är utbildade. Det är ett land som inte har några arbetare, inga lärare och inga läkare. Det är ett land där allt måste byggas upp från grunden, och det kommer därför att vara mycket svårt och mycket krävande att skapa ett riktigt politiskt system här och att sätta landet på fötter. Det är en svår uppgift, inte bara för EU, utan också för FN.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen, för kommissionens vice ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Fru talman! Jag vill först och främst tacka er för ett brett stöd för den strategi som lagts fram för er. Jag kommer bara att gå igenom ett par saker som togs upp i debatten.

Folket i norra och södra Sudan är tveklöst herrar över sina länder Vi stödjer processen, men folkomröstningen är definitivt en vattendelare: det är en helt ny kvalitativ situation, det är inte samma situation som tidigare. Ja, det förekommer våld och det finns svårigheter, men situationen är annorlunda. Nu ser vi ett ljus i slutet av tunneln. Jag vill därför säga att det är en stor seger för oss eftersom vi stött processen politiskt, både genom våra egna åtgärder och i ekonomiska termer. Så det är en helt ny situation.

Vi kompromissade aldrig om mänskliga rättigheter eller frågor som rör Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Vår ståndpunkt är mycket tydlig med hänsyn till både ICC och mänskliga rättigheter. När det förekommer en kränkning av mänskliga rättigheter gör den höga representanten mycket starka och tydliga uttalanden och sätter press på myndigheterna. Det har sagts att det inte finns någon omedelbar reaktion, men förändringar sker. Det är inte en enkel process och vi kommer att fortsätta ta itu med detta.

När det gäller Abyei är situationen svår, men EU:s ståndpunkt kommer återigen att bli ett mycket tydligt och starkt fördömande av ockupationen, med en begäran om att situationen måste lösas omedelbart. Det är i princip upp till FN:s säkerhetsråd att besluta om situationen. Det kommer att besluta om det ska bli ett annat uppdrag, och om det finns en resolution från FN:s säkerhetsråd kommer vi att vara de största supportrarna.

Det vi behöver tänka på är vår starka politiska hållning och vårt uttalande, samt vårt stöd för civila insatser. Vi bör inte, vilket jag sade till Sydsudans företrädare, förvänta oss att alla frågor kommer att lösas den 9 juli. Man kommer att utropa självständighet och diskussionerna kommer att fortgå. Det viktiga är att Afrikanska unionens panel, som leds av Thabo Mbeki, har stöd från både nord och syd. Vi står fullt och fast bakom Mbeki-panelen. Så vi har all anledning att tro att alla de svåra frågorna kommer att lösas.

När det gäller skuldfrågan pågår ett arbete inom initiativet för skuldlättnad för kraftigt skuldtyngda fattiga länder. Detta tar tid och Abyei-problematiken underlättade verkligen inte. Men den frågan har inte glömts bort.

Kina är, så långt vi kan involvera det, en fullvärdig medlem i säkerhetsrådet och landet skulle vara till stor hjälp när det gäller att finna lösningar. I detta skede kan jag inte påstå att det har pågått någon större verksamhet tillsammans med Kina. De är närvarande när det gäller olja, de finns i norra Sudan, men landet är definitivt till stor hjälp när världssamfundet försöker finna en lösning på problemen.

Sist men inte minst är jag mycket tacksam över ert intresse för Sudan. Det ligger å ena sidan ganska långt ifrån oss, men å andra sidan är det mycket nära. Om något går snett och om folk dör i Afrika kan inte EU stå utanför och säga ”nja, det är för långt bort”. Ert stora intresse i frågorna uppmuntrar definitivt både den höga representanten och mig till att samla krafter för att hjälpa människorna att skapa ett liv i fred.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag den 9 juni, kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Fiorello Provera (EFD), skriftlig. – (IT) Sudan, det största landet i Afrika söder om Sahara, är en korsning mellan den arabiska och den afrikanska världen och en mosaik av många heterogena etniska grupper. Landet har sett många konflikter sedan självständigheten från Storbritannien 1956. I och med undertecknandet av Naivasha-avtalet och det övergripande fredsavtalet (2005) upphörde formellt 20 års konflikt mellan den norra och södra delen. Folkomröstningen i januari, som hölls i enlighet med det övergripande fredsavtalet, utgjorde södra Sudans sista etapp på vägen mot självständighet från norra Sudan. I denna ytterst känsliga övergångsfas måste vi ha ett balanserat förhållningssätt till både norr och söder, med särskild hänsyn till södra delens behov av institutionsuppbyggnad och styrning. Det stöd som ges från EU till Sydsudan måste mätas i termer av den nya statens faktiska kapacitet att tillgodogöra sig det. Vi måste verkligen se till att framtida biståndsflöden till Juba inte används på ett olämpligt sätt eller, ännu värre, att de bidrar till den redan utbredda korruptionen. EU bör också öka sitt engagemang för att skydda de kristna minoriteterna i landets norra del, som allt oftare utsätts för förföljelse och diskriminering.

15. Tillämpning av Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet av Carlos Coelho, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om utkastet till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Bulgarien och Rumänien (1412/2010 – C7-0369/2010 – 2010/0820(NLE) (A7-0185/2011).

  Carlos Coelho, föredragande. – (PT) Fru talman, Enikő Györi, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill ta upp sex korta punkter. För det första, när det gäller att stärka Schengen: Fri rörlighet för personer är en av EU:s största framgångar och prestationer, och Schengen är en av unionens viktigaste pelare. Vi tillhör därför dem som anser att Schengen inte ska försvagas, utan bevaras och stärkas. Jag håller med om de anmärkningar som kommissionsledamot Cecilia Malmström gjorde för en liten stund sedan.

De fem ursprungliga medlemsstaterna har lämnat plats för de nuvarande 25: 22 inom unionen, och tre utanför den. Fri rörlighet garanteras därmed inom ett område bestående av nästan 43 000 km yttre sjögränser och mer än 7 700 km landgränser, som omfattar 25 länder och 400 miljoner människor.

För det andra, när det gäller ett ömsesidigt förtroende: Avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna kräver ett stort mått av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Det måste finnas ett snabbt och adekvat informationsutbyte via Schengens informationssystem (SIS), ett bra polissamarbete och effektiva kontroller på plats vid de yttre gränserna. Schengenområdets säkerhet är beroende av att varje medlemsstat genomför stränga och verkningsfulla kontroller vid sina yttre gränser. Om detta inte sker försvagas säkerheten i Schengenområdet, EU:s trovärdighet undermineras och det ömsesidiga förtroendet förstörs.

För det tredje, när det gäller lika regler: Det bör också finnas förtroende för förfarandena, som måste vara tydliga och rättvisa. Kandidatländerna måste kunna genomföra och verkställa alla Schengenkriterier på ett effektivt och korrekt sätt: samma kriterier som krävdes av tidigare kandidatländer, varken mer eller mindre.

För det fjärde, när det gäller öppenhet: Vi måste garantera en större öppenhet, till gagn för både frihet och trygghet. Jag beklagar att rådet återigen inte har agerat som det borde i förhållande till parlamentet, genom att neka parlamentsledamöterna tillgång till utvärderingsrapporterna. Problemet kunde endast övervinnas tack vare en snabb insats av Rumäniens och Bulgariens ambassadörer, som begärde att sekretessen skulle hävas för dessa handlingar och att de skulle överlämnas till parlamentet, för att ge parlamentsledamöterna tillgång till utvärderingarna, rekommendationerna och slutsatserna. Tyvärr har rådet ännu en gång brustit i respekt gentemot parlamentet. Denna insyn behövs för att åtgärda de kvarstående problem som har tagits upp, och även om dessa inte hindrar de båda ländernas fulla medlemskap i Schengen, bör de övervakas av utvärderingskommittén för att kontrollera uppföljningen av rekommendationerna, tillsammans med alla andra pågående förändringar. Parlamentet kräver tillgång till denna information.

För det femte, när det gäller europeiskt medborgarskap: Hur ofta åberopar vi värdet av ett europeiskt medborgarskap i våra tal? Sedan deras anslutning till EU 2007 har både Bulgarien och Rumänien haft berättigade förväntningar på att deras medborgare ska bli fullvärdiga EU-medborgare och att de ska kunna åtnjuta samma rättigheter som andra EU-medborgare, inklusive den fria rörligheten inom Schengenområdet. Detta är det europeiska medborgarskap som vi stärker genom att utvidga Schengenområdet.

Min sjätte och sista punkt handlar om att de har arbetat hårt. Det står klart att båda länderna ska gratuleras till de insatser de gjort för att uppfylla alla Schengenkrav. Detta framgår tydligt av utvärderingsrapporterna och av de senare synpunkterna i utvärderingarna från expertuppdragen. Detta framgick också tydligt under det uppdrag som vi gjort till Bulgarien och Rumänien, och för detta vill jag tacka mina rumänska kolleger Marian-Jean Marinescu, Ioan Enciu och Renate Weber, samt mina bulgariska kolleger Andrey Kovatchev och Mariya Nedelcheva. Vi kan därför välkomna Bulgarien och Rumänien in i Schengenområdet, och jag hoppas att rådet kommer att inta samma ståndpunkt så fort det får vårt positiva yttrande.

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (EN) Herr talman! Jag är särskilt glad över möjligheten att på rådets vägnar delta i debatten om utvidgningen av Schengenområdet till Bulgarien och Rumänien.

Detta har varit en genomgående hög prioritet för det ungerska ordförandeskapet. Jag är därför särskilt nöjd över att både Bulgarien och Rumänien nu har fått en positiv utvärdering av deras tekniska beredskap för att tillämpa Schengenregelverket i dess helhet. Vi välkomnar att parlamentets bedömning också har lett till liknande slutsatser. Jag vill särskilt berömma det arbete som utförts av föredraganden Carlos Coelho, och hans professionella och personliga engagemang.

Låt mig för ett ögonblick avvika från protokollet till förmån för en historisk referens. När Ungerns och de övriga nya centraleuropeiska medlemsstaternas Schengenanslutning hämmades av ett tekniskt problem om utvecklingen av Schengens informationssystem, SIS II, hjälpte det dåvarande portugisiska ordförandeskapet oss med en generös och uppfinningsrik lösning.

Jag vill också tacka ordföranden, Juan Fernando López Aguilar, och alla ledamöter i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, för deras engagemang i denna fråga. Det ungerska ordförandeskapet har gjort mycket för att ta detta ärende framåt. Ordförandeskapet blev tidigt medvetet om behovet av att ta itu med medlemsstaternas kvarstående reservationer i förhållande till processen.

Ordförandeskapet satte därför lägesrapporten om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengen på dagordningen för RIF-rådets möte den 24 och 25 februari. Rådet ställde sig då bakom ordförandeskapets slutsatser om de framsteg som gjorts och om behovet av att fortsätta arbeta i nära samarbete med alla medlemsstater, i riktning mot en lösning som är godtagbar för alla inblandade parter.

Både Bulgarien och Rumänien har vidtagit betydelsefulla åtgärder för att ta sina länders politik och praxis upp till Schengenstandard. Dessa omfattar områden som dataskydd, polissamarbete, kontroll av yttre luft-, sjö- och landgränser, utfärdande av viseringar och ett lämpligt genomförande av SIS och Sirene. Schengenutvärderingen av Rumänien och Bulgarien om alla kapitel slutfördes i mars med ett positivt resultat. Efter antagandet av de relevanta rapporterna från rådets behöriga arbetsgrupp, lade ordförandeskapet fram ett utkast till slutsatser om slutförandet av utvärderingen till RIF-rådets möte den 9 juni.

Jag vet att detta kommer att vara goda nyheter för de flesta i denna kammare, inte minst för ledamöterna från Bulgarien och Rumänien. Det kommer att vara ett viktigt steg på vägen mot ett fullvärdigt deltagande i Schengen. Rådet kommer att fortsätta övervaka ytterligare framsteg inom alla områden, eftersom en ordentlig uppföljning görs kontinuerligt i alla Schengenländer. I detta avseende kan jag försäkra ledamöterna om att både Bulgarien och Rumänien kommer att fortsätta att regelbundet rapportera om de åtgärder som vidtagits för att avhjälpa de återstående bristerna. De kommer framför allt att stärka kontrollerna vid sina gränser ytterligare och förbättra det gränsöverskridande polissamarbetet, samt sina system för utfärdande av viseringar.

När parlamentet antagit Carlos Coelhos betänkande och rådet antagit de slutsatser som utarbetats av ordförandeskapet kvarstår endast det allra sista steget, nämligen rådets antagande som – vilket vi alla vet – kräver enhällighet. I detta sammanhang vill jag understryka att rådet kan återkomma till denna fråga mycket snart, möjligen i september i år, för att reflektera över hur det kan främja processen.

I föredragandens betänkande berörs frågan om tillgång till sekretessbelagda handlingar, vilket föredraganden också nämnde i sitt inledningsanförande. Det var en viktig fråga i hanteringen av detta ärende. Parlamentets tillgång till sekretessbelagda handlingar är en av de olösta interinstitutionella frågor som finns mellan rådet och parlamentet, och som det ungerska ordförandeskapet avser att lösa. Även om vi har lyckats enas om vägen framåt med parlamentets delegationer, kräver genomförandet av lösningen ännu lite tid.

Det ungerska ordförandeskapet sökte dock redan i början av sin mandatperiod en omedelbar lösning för att inte försena Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet. Det var på förslag av det ungerska ordförandeskapet som rådet gav sitt samtycke till att ge parlamentet tillgång till de handlingar som var relevanta för de två medlemsstaternas anslutning till Schengenområdet.

På det hela taget är det ungerska ordförandeskapet övertygat om att utvidgningen av Schengenområdet till Bulgarien och Rumänien, när de nu uppfyller alla tekniska och juridiska kriterier, skulle gynna hela Schengensamarbetet och Europa som helhet, eftersom man kan resa från Svarta havet till Atlanten utan att bli stoppad för att visa pass eller ID-kort. Vi vet alla att denna fria rörlighet är en av EU:s grunder. Det är något som är riktigt konkret för våra medborgare och något värdefullt som vi alla bör slå vakt om.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Schengen är verkligen en fantastisk landvinning. Det är en av de mest påtagliga gåvor som EU-institutionerna har gett till EU:s medborgare och faktum är, vilket ordförandeskapet sade, att man faktiskt kan köra från Finland till Portugal utan att stanna vid någon gränskontroll. Vi måste skydda Schengen och hejda den senaste debatten om att återinföra gränserna. Vi har redan många gånger diskuterat hur vi bör stärka Schengen, och inte försvaga den. Här behövs mer Europa, inte mindre. Vi behöver en bättre utvärdering, bättre instrument och bättre riktlinjer och rekommendationer för hur man ska tolka Schengenregelverket. Detta kommer att diskuteras med medlemsstaterna i rådet den här veckan, men även senare vid Europeiska rådets möte i slutet av juni.

Jag skulle vilja gratulera Rumänien och Bulgarien för deras stora insatser. Jag har med egna ögon sett att de har arbetat mycket hårt. En av fördelarna med att vara sent ute är att man kan dra nytta av den senaste tekniken. Jag har imponerats av den teknik och det arbete som Rumänien och Bulgarien har infört, och jag vill gratulera dem till dessa investeringar. Resultatet är att båda nu uppfyller Schengens tekniska kriterier, de är engagerade och de förtjänar EU:s förtroende. Kommissionen välkomnar detta betänkande om Rumänien och Bulgariens arbete och jag vill också tacka Carlos Coelho och skuggföredragandena för detta betänkande och detta förhållningssätt.

Kommissionen har alltid ansett att det inte finns någon formell koppling mellan samarbets- och kontrollmekanismen och en Schengenanslutning. Naturligtvis vet vi alla att tillträdet till Schengen också baseras på förtroende, och förtroende – eller brist på förtroende – har diskuterats mycket de senaste veckorna. Beslutet om att avskaffa interna gränskontroller med Rumänien och Bulgarien bör inte enbart grundas på den tekniska utvärderingen, utan också på detta förtroende som tyvärr inte finns i dag. Därför var det så viktigt, vilket ordförandeskapet konstaterade, att arbeta med medlemsstaterna för att finna en snabb lösning på detta, så att gränserna ska kunna avskaffas så snart som möjligt.

Detta måste förbli en prioritet. Rådet, som ska yttra sig om detta, måste fastställa en tydlig ram med tydliga tidsplaner rörande gränskontroll, så att Rumänien och Bulgarien kan gå vidare. De har visat att de är redo att ansluta sig, att de har gjort nödvändiga framsteg, och förhoppningsvis kommer det mycket snart att vara möjligt att finna en väg framåt och få ett beslut av rådet.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra, för PPE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill gratulera Carlos Coelho för hans genomgående rigorösa arbete. Jag vill nu tillägga att vi måste hjälpa Bulgarien och Rumänien. Jag har förtroende för Bulgarien och Rumänien. De har arbetat bra och hårt och de bör få det som de har rätt till – det är ingen gåva.

Rådets ordförande och kommissionsledamot Cecilia Malmström har båda uppgett att de båda länderna uppfyller de tekniska och juridiska kraven, och jag lägger min röst till deras. Jag anser att vi inte ska beakta några andra kriterier än de strikt tekniska och juridiska.

Dessa kriterier är huvudsak fem till antalet. De uppfyller de nödvändiga villkoren för dataskydd, Schengens informationssystem (SIS), polissamarbete, utfärdande av viseringar och kontroll av yttre luft-, land- och sjögränser. Strängt taget uppfyller de också villkoren för SIS och Sirene.

Mot bakgrund av detta bör parlamentet sända ett entydigt och starkt budskap till rådet och framför allt till de fem ländernas ständiga representationer som jag ska avstå från att nämna men som finns i medvetandet hos oss alla här i dag.

Jag anser att genom att omfatta Rumänien och Bulgarien i Schengenområdet, som består av mer än 400 miljoner människor, lägger vi till något – inte drar ifrån: vi bygger ett starkare Europa. Vidare bör vi undvika dubbla standarder. Vi ska inte heller ställa villkor på Rumänien och Bulgarien som vi inte ställer på de övriga medlemsstaterna för att få ingå i detta område av frihet.

Jag vill således avsluta med en innerlig önskan om att ett starkt majoritetsbaserat budskap ska sändas från parlamentet till rådet.

Grattis än en gång, Carlos Coelho, och grattis till Rumänien och Bulgarien.

  Ioan Enciu, för S&D-gruppen. – (RO) Herr talman! Jag vill tacka Carlos Coelho för hans arbete, engagemang och den särskilda kompetens han bidragit med till detta betänkande. Jag vill också tacka det ungerska ordförandeskapet och kommissionsledamot Cecilia Malmström för deras stöd till betänkandet.

Debatten om Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet har varit så inriktad på politiska syften att vi nästan har glömt bort vad det är vi egentligen debatterar. Jag vill påminna alla om att vi faktiskt talar om mycket tydliga, specifika kriterier som alla kandidatländer måste uppfylla för att bli medlem av Schengenområdet.

Det finns inga moraliska eller juridiska argument som kan få oss att ändra anslutningsreglerna nu på slutet. Reglerna kan förbättras vid ett godkännande av den nya utvärderingsmekanismen för Schengen som gäller för alla medlemsstater, utan att tillämpa dubbla standarder.

Det är dags att vi ärligen erkänner att Rumänien och Bulgarien hålls ansvariga för allt som går fel på EU-nivå och internt i vissa medlemsstater. Denna uppfattning är helt oacceptabel. Det är inte Rumäniens och Bulgariens fel att EU och vissa medlemsstater är oförmögna att hantera invandringen och sina gränser. De är inte heller ansvariga för några få regeringars extremistiska och populistiska avarter, som för en antiinvandringspolitik och som anser att de europeiska medborgarnas rörlighet, särskilt de romska medborgarnas, är ett brott.

Sist men inte minst ska rumänska och bulgariska medborgare inte behöva lida på grund av de dåliga personliga relationer som de nationella myndigheterna har med vissa inflytelserika ledare. EU-institutionerna måste vara förnuftets röst och bekämpa denna oreda som vissa försöker skapa. Parlamentet och rådet måste följa EU-lagstiftningen, medan kommissionen i sin roll som fördragens väktare ska övervaka detta.

  Renate Weber, för ALDE-gruppen. – (RO) Herr talman! I dag debatterar vi ett dokument som under de senaste månaderna har fört upp ett antal principiella frågor på vår dagordning. Jag skulle vilja tacka föredraganden Carlos Coelho för hans mycket professionella arbete i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, för att säkerställa att dessa principer respekteras. Det har varit ett nöje för mig att arbeta med Carlos Coelho, vars konstruktiva inställning har satt sin prägel på hela ärendet.

Vi har å ena sidan att göra med en principiell fråga när vi undersöker om två EU-medlemsstater som uppfyller kriterierna för att ansluta sig till Schengenområdet bör få tillträde till detta område. Enligt reglerna är svaret ”ja”. Båda länderna har genomgått en bedömning av deras tekniska förberedelser för denna anslutning, med helt positiva slutsatser. Vår föredragande har gått ännu längre och har på egen hand anordnat arbetsbesök till länderna, även tillsammans med skuggföredragandena, för att se hur både kommandocentralerna och vissa gränsavsnitt ser ut tekniskt.

En annan principiell fråga har å andra sidan handlat om de institutionella förbindelserna mellan Europaparlamentet och rådet när det gäller parlamentsledamöternas åtkomst till handlingar som låg till grund för deras omröstning. Rådets ståndpunkt att endast vissa parlamentsledamöter kan ha tillgång till dessa och rösta med full kännedom, medan de andra borde följa efter och räcka upp händerna, kritiserades skarpt av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Jag är glad över att vår ståndpunkt har segrat.

Institutionellt samarbete måste vara rättvist, logiskt och demokratiskt. Jag hoppas att morgondagens omröstning kommer att sända ett tydligt och positivt budskap till ledamöterna om Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet.

  Timothy Kirkhope, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja säga till kommissionsledamoten att EU-medborgarna förlorar förtroendet och tilliten till allt fler EU-program. Det är viktigt att vi inte driver vidare framåt med en hastighet och takt som vi inte är helt redo för. Detta är en känsla som många medlemsstater har när det gäller Schengenområdet, och vi får inte jäkta på med en ytterligare utvidgning innan alla inblandade är tillräckligt förberedda och redo.

Jag vill naturligtvis betona att denna debatt inte bör användas som en förevändning för att kritisera vare sig Bulgarien eller Rumänien, som vi vet har arbetat mycket hårt för att uppfylla de tekniska kriterier som kommissionen har satt upp. Även om det kan finnas oenighet mellan oss om huruvida dessa kriterier är uppfyllda, har mycket gjorts. Det här är i stället en möjlighet att diskutera hur vi förnyar förtroendet för Schengensystemet och EU:s egen integritet, och en möjlighet att förbättra en helt föråldrad och ineffektiv utvärderingsmekanism.

Vi har för närvarande ett system som inte kan hantera EU:s nuvarande eller framtida utmaningar, eller medlemsstaternas politiska åsikter. Nu är det dags att fastställa kriterier som inte bara rör Schengensystemets tekniska aspekter utan också bedömer effekten av organiserad brottslighet och korruption, även i samband med bedömningen av de nuvarande Schengenmedlemsstaterna, och jag skulle vilja se Europol och Eurojust involverade i dessa bedömningar. Kanske en sådan ny utvärderingsmekanism skulle hjälpa till att förebygga en del av meningsskiljaktigheterna och bristen på förtroende för det nuvarande systemet, vilket vi för närvarande inte bara hör i denna kammare utan över hela Europa.

  Tatjana Ždanoka, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Sakfrågan handlar om huruvida vi ska bevilja Bulgarien och Rumänien tillträde till Schengenområdet. Jag kommer själv från en ny medlemsstat och jag kommer ihåg hur gärna man ville ansluta sig till området. Därför välkomnar jag verkligen Bulgariens och Rumäniens anslutning.

Det fanns vissa brister på vägen, men nu är problemen lösta. Bulgarien och Rumänien är helt förberedda på att ansluta sig till Schengenområdet under 2011. Jag förstår oron för korruption och organiserad brottslighet. Därför bör samarbetet inom ramen för mekanismen för samarbete och kontroll fortsätta. Men vi kan inte uppfinna nya kriterier för anslutning till Schengenområdet och vi kan inte undergräva det faktum att en stat är en del av detta område så snart gällande kriterier är uppfyllda.

Debatterna i parlamentet har visat på ett tydligt behov av att undvika dubbla standarder vid utvärderingen av tillämpningen av Schengenregelverket i de befintliga och anslutande Schengenmedlemsstaterna. Dokumentet om denna utvärdering är därför avgörande. Vi finner det oacceptabelt att flera medlemsstater inom rådet har föreslagit att ändra den rättsliga grunden för förslaget, så att parlamentet utesluts från beslutsprocessen.

Jag hoppas verkligen att vår föredragande Carlos Coelho kommer att försvara parlamentets befogenheter, som han alltid gör mycket framgångsrikt och med vårt fulla stöd. Jag vill tacka honom för hans arbete och hoppas på fortsatt gott samarbete i framtiden.

  Cornelia Ernst, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är dags att Bulgarien och Rumänien omfattas av en fullständig tillämpning av Schengenregelverket. Tänk på att avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna och skapandet av fri rörlighet är några av EU:s viktigaste landvinningar och värderingar. Av den anledningen anser jag att den blockeringstaktik som ett antal medlemsstater för – inklusive mitt hemland Tyskland – är helt obegriplig. De argument som används är rädslan för okontrollerbara flyktingströmmar och hur man ska motverka korruption. Med tanke på de åsikter som har lagts fram kan jag inte förstå dessa argument.

Här spelas ett farligt spel med Bulgarien och Rumänien. Därför har vi också från början stött föredraganden Carlos Coelho i hans uppfattning om att samma normer bör gälla för alla medlemsstater, även när det gäller Schengen.

Liksom de övriga utskottsledamöterna kände vi oss mycket främmande för rådets omöjliga beteende gentemot parlamentet, och hur det inledningsvis till och med vägrade att ge oss möjlighet att granska handlingarna. Sammantaget är det framlagda yttrandet positivt. Vi förväntar oss att anslutningen till Schengenområdet kommer att bli verklighet och att vi inte behöver vänta till september.

Avslutningsvis skulle jag vilja citera den Bukarestbaserade journalisten Sabina Fati som förklarade: ”Rumänerna är euforiska medborgare. De ser på västra Europa som en plats vars standarder de absolut vill uppnå. Om ni nu vänder dem ryggen kan det leda till att många av dem blir EU-skeptiker.” Det är inte något som vi vill se vare sig i Rumänien eller i Bulgarien.

  Mario Borghezio, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman! Enligt artikel 4.2 i anslutningsakten för Bulgarien och Rumänien är kontrollen, i enlighet med utvärderingsförfarandena, av att de nödvändiga villkoren för tillämpning av Schengenregelverket är uppfyllda i de nya medlemsstaterna en viktig förutsättning för rådets beslut om att avskaffa kontrollerna vid de inre gränserna för dessa stater.

Nu anser vi att det finns ett akut behov av att fastställa föreskrifter och driftsvillkor för att förebygga att oönskade element – som skulle kunna underminera säkerheten i medlemsstaterna – obemärkt ska slinka in i EU via Bulgarien och Rumänien, men vår bedömning är att dessa förutsättningar inte finns i dag.

De rapporter som diskuteras i parlamentet är inte lugnande på grund av de allvarliga brister som fortfarande finns vid luft-, land- och sjögränser, till att börja med vid utförandet av gränskontroller. Det är inte förvånande att vår polis dagligen stöter på ett stort antal illegala invandrare från dessa två länder.

Jag vill påstå att vi måste avbryta anslutningsprocessen till Schengensystemet för Bulgarien och Rumänien som en försiktighetsåtgärd, inte minst med tanke på det enorma tryck som väntas vid dessa två länders yttre gränser, som blir hålen i den schweizerost som EU:s system utgörs av när det gäller illegal invandring.

  Daniël van der Stoep (NI). – (NL) Herr talman! Jag ska gå rakt på sak. Bulgarien och Rumänien, våra korrupta östeuropeiska tjuvnästen, uppfyller absolut inte villkoren för en anslutning till Schengenområdet. Jag upprepar: absolut inte. Kommissionsledamot Cecilia Malmström kan mycket väl sitta och idealistiskt filosofera över hur heligt Schengenregelverket är, och majoriteten i parlamentet kan mycket väl sakligt överväga hur fantastiskt det vore om Bulgarien och Rumänien skulle ansluta sig till Schengenområdet, men det är bara inte realistiskt.

Det är naivt, faktiskt barnsligt naivt. De fakta som finns stöder inte denna idé. Bulgarien och Rumänien har själva sedan länge visat att de inte är värda en anslutning till Schengenområdet vid denna tidpunkt. Enligt Transparency Internationals korruptionsindex hör korruption till ordningen för dagen i båda länderna. När det gäller pålitlighet får Bulgarien bara 3,6 på en skala från 1 till 10, och Rumänien får 3,7. I ett skolbetyg skulle dessa siffror tolkas som icke godkänt, ett regelrätt misslyckande. Ska vi ändå godkänna dessa länders tillträde till Schengen? Självklart ska vi inte det – aldrig!

De finns inte heller några fakta som stöder denna idé. I januari i år greps ett tiotal bulgariska tulltjänstemän för korruption. I februari i år arresterades nästan 200 rumänska tulltjänstemän, också på grund av korruption. Båda länderna har också oroväckande höga poängvärden när det gäller människohandel. Förra året upptäcktes ett tiotal offer för bulgarisk och rumänsk människohandel bara i Nederländerna. Ska vi ändå ge dessa länder tillträde till Schengen? Det skulle vara en skandal, och helt oansvarigt.

Man kan ha en stark önskan om vissa saker, men det är också viktigt att se verkligheten. Ta av skygglapparna! Bulgarien och Rumänien är absolut inte redo för Schengen. De är inte redo nu, och de kommer aldrig att vara det.

  Andrey Kovatchev (PPE). – (BG) Herr talman! Jag vill tacka Carlos Coelho för en objektiv och rättvis bedömning av vad som har gjorts av Bulgarien och Rumänien. Jag vill också tacka ordförandeskapet och kommissionen för deras stöd för detta betänkande.

Utvärderingsprocessen av dessa länder och deras anslutning måste slutföras enligt samma kriterier som den inleddes med. Redan 2007 fastställdes att när de tekniska kriterierna var uppfyllda, skulle Bulgarien och Rumänien anslutas till Schengenområdet under 2011. Rådets sakkunniga har gjort samma bedömning: Bulgarien och Rumänien uppfyller kriterierna för medlemskap.

Alla reservationer som vi nyligen har hört avser vissa medlemsstaters utrikespolitiska debatter. I stället för att ha ett kortsiktigt perspektiv måste vi vidta åtgärder för ett bättre skydd av våra yttre gränser och underteckna och följa återtagandeavtalen med våra grannländer i söder och öster, samt visa solidaritet med de medlemsstater som är föremål för det starkaste invandringstrycket i södra Europa.

Detta är särskilt viktigt just nu när det finns interna utmaningar från och rädsla bland våra medborgare rörande illegal invandring, som kan hota säkerheten och de sociala förmånerna i Europa. Vi behöver effektiva, fungerande planer för att hantera de kriser som vi hade i Italien och Malta. Vi kan inte tillåta dubbla standarder. Om vi ska debattera och anta nya regler måste dessa gälla alla länder – både gamla och nya medlemsstater.

Bulgarien och Rumänien har slutfört sitt arbete och de satsar på dessa säkerhetssystem i samarbete med sina Schengenpartner. De har gjort och gör betydande insatser i kampen mot korruption och organiserad brottslighet. För närvarande skulle jag känna mig mindre orolig om Schengenområdets Medelhavsgräns bevakades lika bra som Bulgarien och Rumänien bevakar sina gränser vid Svarta havet. Föredraganden och de andra kolleger som var där förstår vad jag talar om.

Detta är anledningen till att rådet måste fatta beslut om att omfatta Bulgarien och Rumänien i Schengenområdet i september, för att stärka säkerheten på detta område. Jag vill uppmana mina kolleger att stödja Carlos Coelhos betänkande. Det skulle ge oss möjlighet att ge rådet en tydlig och stark politisk signal om att Bulgariens och Rumäniens rättmätiga plats är i Schengenområdet just detta år, och för att göra de yttre gränserna säkrare och ge våra medborgare större trygghet.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Den fria rörligheten är en av de grundläggande friheterna och en landvinning för medborgarna i EU:s medlemsstater. Jag vill för S&D-gruppen stödja Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet.

Jag vill nämna att både inspektionsrapporten och yttrandet från föredraganden själv är positiva, och det ska vi tacka för. Men vi bör också uttrycka vår förbittring över hur vissa parlamentsledamöter från länder som själva har problem med illegal invandring och korruption ser på Rumänien och Bulgarien i dag. Bulgarien och Rumänien är fullvärdiga medlemsstater i EU och vårt förhållningssätt gentemot dem måste vara samma som gentemot alla andra EU-medlemsstater.

Så när ni funderar över Bulgariens och Rumäniens anslutning, och om vi röstar om den i morgon, så skulle jag bli glad om ni kunde ha samma förhållningssätt som när ni betraktar era egna länder.

  Stanimir Ilchev (ALDE). – (BG) Herr talman! Under denna session avslutar vi vår utvärdering av Bulgariens och Rumäniens beredskap att ansluta sig till Schengenområdet. Vi kommer att lyckas uppnå detta eftersom Carlos Coelhos betänkande är mycket lyckat. Den största förhoppningen är att parlamentets bedömning överensstämmer med den positiva ståndpunkten från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och att både Bulgariens och Rumäniens medborgare känner att deras institutioner har gjort vad de behöver göra och att det är grönt ljus på vägen mot Schengen.

Diskussionerna var långa, men den goda nyheten är att vi inte tillät några tillfälliga ändringar i Schengenkriterierna för medlemskap. Svårigheterna har naturligtvis inte försvunnit. Båda ländernas regeringar måste nu förklara samtliga skäl för alla som är skeptiska och som mitt framför våra ögon ändrade sig, från att tidigare ha stött Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengen blev de anstiftare av vänteleken.

Vad ligger bakom dessa skäl? Rädsla baserad på fakta eller fördomar, försiktighet över situationen eller besvikelse? Jag hoppas att inrikes- och justitieministrarna kommer att vara minst lika uppriktiga mot varandra som vi har varit under utarbetandet av Carlos Coelhos betänkande.

  Paweł Robert Kowal (ECR). – (PL) Herr talman! Jag har intrycket av att vi under de senaste diskussionerna i parlamentet alltmer har tänkt i termer av att vi ska försvara oss längs en gränsväg – som ibland går längs EU:s yttre gräns, men ibland vill vi sätta upp och försvara gränser inom EU.

Jag vill bestämt och eftertryckligt säga att i dag finns det inga sakliga skäl för att försena Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet. Vi bör motsätta oss alla försök att begränsa kontakterna mellan medborgarna, och vi bör motsätta oss alla försök till att begränsa friheten att resa och vara aktiv i EU. Den diskussion som jag lyssnar till visar hur pass splittrat EU är i dag. De som i dag tar upp konstgjorda argument mot att Bulgarien och Rumänien ansluter sig till Schengenområdet kommer att ha förstörelsen av det politiska projekt som är Europeiska unionen på sitt samvete, och de kommer aldrig att komma undan detta ansvar.

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Är det inte märkligt att när Schengenområdet faller samman i sina kärnländer, finns det planer på att utvidga det till att omfatta Bulgarien och Rumänien? Det finns över 900 000 zigenare i Rumänien och Bulgarien, och många av dem vill migrera. När de kan resa fritt inom Schengenområdet kommer många av dessa, som så många före dem, oundvikligen att resa till Storbritannien för att dra nytta av våra generösa förmåner och offentliga bostadssystem.

Kanske några driftiga brittiska medborgare skulle vilja möta romerna när de kommer till Calais och Heathrow, för att ge dem adresser och kartor så att de kan hitta hem till vår premiärminister och hans kabinettskolleger, och till alla parlamentsledamöter som är positivt inställda till EU-medlemskap. Först när romerna ställer upp sina husvagnar på gräsmattorna till vår onåbara politikerkår kanske de ändrar sina åsikter om fördelarna med EU-medlemskapet.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag befarar att Europaparlamentet ännu en gång kommer att visa sin mest naiva sida genom att godkänna att Bulgarien och Rumänien ansluter sig till Schengenområdet. Det står i varje fall klart att flera medlemsstater kommer att motsätta sig detta. Det har de goda skäl till.

Det finns en färsk rapport från Europol om organiserad brottslighet där det hävdas att kriminella grupper från Albanien, Turkiet och före detta Sovjetunionen kommer att utnyttja de möjligheter som Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet medför. I rapporten hänvisas också till liberaliseringen av viseringsbestämmelserna för staterna på Balkan, vilket också var något av en oförsiktig åtgärd.

Det finns problem med illegal invandring via Turkiet. Detta kommer att ske i mycket större omfattning när Bulgarien väl är medlem i Schengenområdet. Vilka garantier ger kommissionen för att detta problem kommer att hanteras effektivt? Den ger inga garantier alls. Vilka åtgärder vidtar kommissionen för att förebygga ytterligare problem i samband med romerna och de olägenheter och den brottslighet som förknippas med dem? Den vidtar inga åtgärder alls på detta område heller.

Hur står det till med den reform av rättsväsendet och de åtgärder mot korruption som fortfarande behövs? Jag är övertygad om att de rumänska och bulgariska medborgare som reser till Schengenländer i goda avsikter i alla fall kommer att förstå att omaket med gränskontroller väger lätt jämfört med behovet av att skydda alla andra EU-medborgare mot organiserad brottslighet och olaglig massinvandring.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Herr talman! Rumäniens anslutning till Schengenområdet är ett projekt som har omfattat stora ekonomiska, institutionella och mänskliga insatser, eftersom det är ett av Rumäniens viktigaste politiska mål. Rumänien har investerat mer än 1 miljard euro och resultaten har varit klart positiva i alla utvärderingsrapporter. Alla villkor i Schengenregelverket har uppfyllts.

Rumänien förvaltar en av EU:s längsta yttre gränser. Till följd av detta har landet utvecklat ett mycket avancerat integrerat säkerhetssystem, i enlighet med de standarder som fastställs i Schengenregelverket. Rumänien och Frontex har stärkt sitt partnerskap. I de Frontex-insatser som genomfördes i Grekland var Rumänien det land som bidrog med näst mest utrustning och personal, efter Tyskland. Specialiserade mekanismer för invandring och asyl har inrättats i samarbete med liknande institutioner i andra medlemsstater, Tyskland och Nederländerna, i händelse av en stor tillströmning av invandrare till gränsen. Vid insatser för att bekämpa olaglig handel används alla de allra senaste metoderna för utredningar och insamling av information. Ett unikt program har utvecklats i EU som gör att uppgifter kan bearbetas i både SIS I och SIS II. Systemet för övervakning av sjögränsen har lyfts fram som ett föredömligt exempel på god praxis. Samtidigt har myndigheterna ägnat särskild uppmärksamhet åt kampen mot korruption. Ständigt samarbete som en del i den särskilda mekanism som inrättats av kommissionen har lett till resultat som visar att Rumänien har den institutionella kapacitet och den politiska vilja som krävs för att uppnå målen på det rättsliga området.

Enligt min åsikt är anslutning till Schengenområdet inte en gåva som erbjuds Rumänien, utan snarare ett erkännande av landets förtjänster och insatser. Jag anser också att Rumäniens medverkan kommer att bli en klar tillgång för säkerheten vid EU:s yttre gränser. Carlos Coelho, tack och gratulationer för ditt sätt att behandla detta ämne.

  Tanja Fajon (S&D). – (SL) Herr talman! Bulgarien och Rumänien har uppfyllt de villkor som ställdes och ansluter sig till Schengenområdet tack vare sina egna förtjänster. Vi kan inte låta politiska dispyter fördröja utvidgningen. Jag är mycket oroad över den populistiska och extremhögervridna nationalistiska retorik som på ett mycket farligt sätt driver EU till intolerans, rasism, diskriminering och tanklöst stängande av dörrar.

Genom varje utvidgande av Schengenområdet utvidgar vi området med frihet, säkerhet och rättvisa. Jag är säker på att tiden liksom många gånger förr kommer att utvisa möjligheter till ekonomisk utveckling och andra former av utveckling. Det är oacceptabelt att vissa EU-medlemsstater i dagsläget manar till återupprättande av inre gränser. Rörligheten för EU-medborgare inom unionen, friheten att resa, är en av de viktigaste friheterna inom EU. Alla former av begränsningar skulle undergräva en av de mest påtagliga fördelarna för våra medborgare med närmare europeisk integration.

Genom att utvidga Schengenområdet till att omfatta Bulgarien och Rumänien bevisar vi att integrationstanken lever och frodas, att EU är på väg framåt och att de länder som knackar på dess dörr har en klar framtid i EU, inklusive länderna på västra Balkan.

  David Campbell Bannerman (ECR). – (EN) Herr talman! Jag må ha flyttat till ECR-gruppen nu i veckan, men mitt sätt att se på EU är oförändrat. ECR:s inställning till Schengensamarbetet har varit att detta i allmänhet är en angelägenhet för de medlemsstater som ingår i Schengenområdet, givetvis inklusive Schweiz som deltar i Schengensamarbetet men inte är medlem i EU. Att Frankrike har stängt gränsen för italienska tåg och att Danmark kräver att Schengensamarbetet ska förändras visar emellertid att det befinner sig i kris.

Pragmatiskt sett är det uppenbart att följderna av att Bulgarien och Rumänien ansluter sig blir djupgående även för länder långt utanför Schengenområdet. En otät gräns kommer exempelvis att innebära att många illegala invandrare med Storbritannien som mål obehindrat kan nå Calais. Bulgarien har inte heller fullgjort sina skyldigheter på området för organiserad brottslighet. Sammanfattningsvis går detta förslag helt enkelt en gräns för långt.

  Mara Bizzotto (EFD). – (IT) Herr talman! Medan EU låtsas som ingenting bekräftar Europols rapport från 2011 om organiserad brottslighet att Rumäniens och Bulgariens inträde i Schengenområdet kommer att medföra att de mäktiga kriminella organisationerna i Turkiet, Ryssland och Albanien kan utvidga sin verksamhet i hela Europa.

Dessutom vill jag citera följande: ”Den illegala invandringen från Turkiet kommer att spridas till Bulgariens kuster och den handel med narkotika och människor som bedrivs av turkiska och albanska kriminella gäng kommer att öka.” Om människohandel står det dessutom: ”Rumäniens och Bulgariens inträde i Schengenområdet kan ge bulgariska kriminella grupperingar och romska grupper nya möjligheter att utöka sin redan betydande smugglingsverksamhet till resten av Europa.” Slutsatsen är att ökad illegal invandring från Turkiet och mer narkotika- och människohandel innebär mindre säkerhet för EU-medborgarna.

EU vill göra den organiserade brottsligheten en enorm tjänst. Lega Nord-partiet är, och kommer alltid att vara, emot denna sorts orättfärdiga val. Var och en som röstar för detta betänkande i morgon kommer att bära ansvaret för att ha röstat för att öppna en motorväg som för organiserad brottslighet rakt in i hjärtat av EU.

  Kinga Gál (PPE) . – (HU) Herr talman, fru Győri, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är glad över att Europaparlamentet genom att rösta på Carlos Coelhos betänkande i morgon tydligt kommer att signalera att det godtar att Rumänien och Bulgarien är redo och att det stöder dessa två länders anslutning till ett av EU:s viktigaste regelverk, Schengenområdet. Detta regelverk betyder mycket för länder i Öst- och Centraleuropa, även av historiska skäl, för det ger möjlighet att resa fritt och utan hinder.

Det viktigaste budskapet till medlemsstaterna i vår debatt i dag måste vara att Rumänien och Bulgarien uppfyller samma anslutningskriterier som EU förväntade sig av de länder som har anslutit sig hittills.

Det måste betonas att vi inte kan införa fler krav för Rumänien och Bulgarien än vad vi gjorde när det gällde tidigare Schengenanslutningar. Medlemsstaterna bör inte tillämpa dubbla standarder, för det bryter ned själva den grund som Schengenregelverket bygger på: ömsesidigt förtroende. Det är just de händelser som inträffat de senaste månaderna som bevisar att EU:s viktigaste regelverk kräver skydd och stöd. Jag vill också betona att vi under inga omständigheter bör bunta ihop två ämnen genom att knyta de två medlemsstaternas anslutning till Schengenområdet till frågan om övervakning av kontrollmekanismen. Det finns stort behov av det senare, men de två ämnena kan inte knytas samman just nu.

Slutligen vill jag gratulera Carlos Coelho som utarbetade detta betänkande. Hans konstruktiva och konsekventa arbete har varit verkligt betydelsefullt i denna fråga. Jag vill också tacka det ungerska ordförandeskapet för dess engagemang och för de konkreta åtgärder det vidtog för att underlätta för de två medlemsstaterna att ansluta sig snarast möjligt.

  Anna Hedh (S&D). - Herr talman! I morgon kommer vi att rösta om Bulgarien och Rumänien ska få ansluta sig till Schengensamarbetet. För mig som socialdemokrat är det en självklarhet att alla länder i EU som uppfyller alla de högt ställda kraven för samarbete ska få delta. Det är naturligtvis viktigt att vi ställer tuffa krav för att få ansluta sig till Schengen, men det måste vara samma objektiva kriterier för alla. Allt annat är politiskt hyckleri.

När alla experter nu bedömer att Rumänien och Bulgarien uppfyller kraven tycker jag att det är självklart att de ska få ansluta sig. Ikväll har det framförts invändningar med hänvisning till korruptionen i de båda länderna, men det är ju inget som kan bekämpas via Schengensystemet. Kommissionsledamot Cecilia Malmström presenterade i dagarna ett paket för att bekämpa korruptionen som vi kan jobba vidare utifrån. Det är en fråga för hela unionen, inte bara för Rumänien och Bulgarien. På samma sätt kräver kampen mot den organiserade brottsligheten mer samarbete, inte fler stängda dörrar.

(Applåder)

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Schengensamarbetet är sannerligen en klenod av allra högsta värde för civilisationen.

I dag måste vi välkomna ett viktigt resultat, nämligen att vi anser att medborgarna i Bulgarien och Rumänien är bland dem som kan dra nytta av detta grundläggande instrument. Schengenområdet bör därför konsolideras och stärkas ytterligare. Om det finns något konkret bevis på europeisk civilisation så är det detta: Rätten till europeiskt medborgarskap kommer till konkret uttryck just inom Schengenområdet.

Schengenregelverket är därför ett grundläggande instrument för den lagliga ekonomin. Jag är övertygad om att rådet den 24 juni i år kommer fram till viktiga överväganden genom vad som är avsett att stärka förtroendet och samarbetet mellan medlemsstaterna.

Naturligtvis måste utvärderingsmekanismerna övergå från att vara mellanstatliga system till att vara EU-system, såsom Cecilia Malmström nyligen meddelade, precis som styrningen av Schengensamarbetet tydligt leder till ökat samarbete och dynamisk förstärkning, liksom till modernisering, öppenhet och dialog.

Bulgarien och Rumänien har uppfyllt kraven, och jag gratulerar Carlos Coelho till att ha förenat fri rörlighet med säkerhet för medborgarna i detta väl avvägda betänkande som har antagits av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

  Iliana Malinova Iotova (S&D). – (BG) Herr talman! Arbetsgruppen för Schengenutvärdering beskrev den 130 mil långa bulgariska gränsen som en säker yttre gräns kring EU. Detta är något som flera bulgariska regeringar har arbetat för. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor rekommenderar att rådet bör godkänna att de två länderna ansluter sig till Schengenområdet. Jag vill tacka alla mina kolleger för det professionella arbete de har utfört.

Vissa medlemsstater fastställer nya politiska kriterier som kommer att fördröja Schengenprocessen. Bulgariens och Rumäniens anslutning beskrevs till och med som att sätta EU-medborgares säkerhet på spel på grund av brottslighet och korruption.

Resultaten på detta område är helt klart inte imponerande. Det är emellertid därför det finns utrikespolitiska kriterier och det är därför det är möjligt att bulgariska ministrar kommer att avgå. Dessa frågor behandlas genom andra utvärderingar, som kommissionens samarbets- och kontrollmekanism. Jag välkomnar också de förslag som Cecilia Malmström framförde i går om ett nytt paket med åtgärder mot korruption.

I nuläget kan emellertid inte Bulgarien och Rumänien göras till syndabockar för EU:s olösta säkerhetsproblem: flyktingvågen från Afrika, de kommande valen i vissa medlemsstater, populistisk retorik och besvikelse på grund av den finansiella och ekonomiska krisen. Numera är ingen intresserad av ett tudelat EU. Därför uppmanar jag er att stödja Carlos Coelhos betänkande och uppmana rådet att fatta ett positivt beslut.

  Véronique Mathieu (PPE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt vill jag gratulera min kollega Carlos Coelho som har gjort ett mästerligt arbete med detta betänkande. Gudarna ska veta att det var komplicerat.

Bulgarien och Rumänien har lagt ner mycket arbete på att stärka sina gränskontroller, och de har lyckats. De senaste bedömningarna är mycket tydliga, på alla områden från polissamarbete och rättsligt samarbete till dataskydd, viseringspolitik och politik för gränskontroller vid luft-, land- och sjögränserna. Alla de tekniska villkoren har uppfyllts. Detta kan vi godta som ett faktum. Bulgarien och Rumänien har nu teknisk kapacitet och personalresurser som gör att de är i stånd att genomföra Schengenregelverket.

Även om det inte finns något som hindrar oss från att utvidga Schengenområdet är det värt att notera de rekommendationer som utfärdats till dessa två länder. Jag hoppas att dessa rekommendationer kommer att övervakas noggrant, särskilt när det gäller gränserna mellan Bulgarien, Grekland och Turkiet. Som ni vet är det ömsesidiga förtroendet mellan Schengenstaterna nämligen beroende av att länder fullständigt fullgör sina ömsesidiga skyldigheter. Om någon part inte fullgör sina skyldigheter skadas denna slutna krets och hela systemet rasar samman.

Jag hoppas innerligt att rådet når fram till en överenskommelse så att dessa två länder kan ingå i den privilegierade kretsen av Schengenstater. Här i parlamentet är vi alla medvetna om vilken betydelse denna sorts beslut har för de berörda medborgarna. Jag vill ännu en gång berömma Carlos Coelho för hans betänkande.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Herr talman! Jag anser att de stater som har framfört sina reservationer mot Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet inte får glömma att denna process är en rättslig skyldighet som fastställs i fördraget om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, som alla dessa länder har antagit genom att underteckna fördraget.

Samtidigt måste länderna i EU också vara medvetna om att det ligger i deras intresse att Rumänien och Bulgarien ansluter sig till Schengensamarbetet. Det innebär nämligen att dessa länder själva kommer att kunna bidra till säkerheten för alla medlemsstater och utvidga Schengenområdet, som ska stärka integrationsprocessen inom EU och det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa.

EU:s utvärderingsbesök ledde till ett erkännande av hur smidigt Rumäniens och Bulgariens anslutning till och drift av Schengens informationssystem har fungerat. Detta system drivs enligt de högsta av säkerhetsstandarder och utgör ett starkt argument i detta avseende. Anslutningen till systemet kommer att göra det möjligt för alla EU-länder att få tillgång till uppgifter om illegala invandrare som försöker nå Europa och garantera effektivare kontroll vid EU:s yttre gränser.

  Hubert Pirker (PPE). – (DE) Herr talman, fru Győri, fru kommissionsledamot! Vi är alla medvetna om att båda dessa länder – Rumänien och Bulgarien – har investerat en hel del i att säkra EU:s yttre gränser. De håller de standarder som krävs för att delta i Schengensamarbetet. Flera objektiva översyner har alla lett fram till samma slutsats, nämligen att förutsättningarna för anslutning till Schengenområdet har uppfyllts. Vår föredragande utförde också en översyn på plats. Han genomförde en objektiv utvärdering och kom fram till samma slutsats. Därför kommer vi inte bara att rösta för betänkandet utan vi kommer också att ge vårt samtycke till att båda dessa länder ansluter sig till Schengenområdet.

Schengenområdet är emellertid också ett område som bygger på förtroende. Detta innebär att allt inte är slutfört genom en enda engångshandling utan att förtroende kontinuerligt måste byggas upp med tiden. Investeringar i säkerhet måste garanteras på lång sikt. Jag vill påpeka att detsamma gäller alla stater, inte bara Rumänien och Bulgarien. Jag hoppas att detta förtroende kommer att bestå på lång sikt så att vi kan bevara denna frihet att resa, denna fria rörlighet inom EU, som en stor tillgång för allmänheten i det långa loppet.

Jag är emellertid upprörd över något som jag hörde i dag, även om det är något som jag inte kan få bekräftat, nämligen att polislönerna i Rumänien ska sänkas med ungefär en tredjedel. Vi vet alla att en förutsättning för omutlighet och hederligt polisarbete är att poliserna är väl avlönade. Jag hoppas därför att de uppgifter jag fått är felaktiga och att poliserna, vars arbete är viktigt för dessa länder och för hela EU:s säkerhet, kommer att förbli väl avlönade även i framtiden, så att de inte är mottagliga för mutor.

  Antigoni Papadopoulou (S&D). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Enligt Carlos Coelhos betänkande är Rumänien och Bulgarien tillräckligt förberedda för att kunna tillämpa bestämmelserna i Schengenregelverket för sina land-, sjö- och luftgränser. Denna bedömning grundas på utvärderingsrapporterna. De båda länderna uppfyller de grundläggande kraven och samma kriterier som andra medlemsstater för att integreras fullständigt i Schengenområdet. Genom att stödja fullständig integration av dessa länder visar vi vår solidaritet som gemenskap samt stöder tanken bakom EU och den grundläggande rättigheten till fri rörlighet inom EU för medborgarna. Därmed skapar vi ett starkare Europa.

I betänkandet nämns farhågor om ökande invandringstryck i det känsliga område som består av Bulgarien, Turkiet och Grekland. Detta är aktuella utmaningar för EU och medlemsstaterna. Vi behöver hitta övergripande, alleuropeiska lösningar för att effektivt stärka de yttre gränserna, för att stärka Frontex, för att visa den solidaritet vi som gemenskap är skyldiga att visa och för att stödja medlemsstaterna i södra Europa dit invandrarna anländer. I den aktuella dialogen om uppdatering av Schengenavtalet måste dessa utmaningar tas med i beräkningen.

  Ivailo Kalfin (S&D). – (BG) Herr talman, fru kommissionsledamot! Att delta i Schengenområdet innebär att ta på sig ansvar. Bulgarien och Rumänien måste få ansluta sig så att de kan ta sin del av ansvaret, tillsammans med de övriga medlemsstaterna, för att skydda Europas gränser.

Jag vet att Schengensamarbetet numera är ett känsligt ämne i många medlemsstater och ger upphov till många offentliga debatter. Det har blivit än mer betydelsefullt de senaste månaderna på grund av inflödet av utvandrare från Nordafrika. Faktum är att det har varit svårt till och med för långvariga och stora medlemsstater att hantera strömmen av migranter.

Dessa problem kommer emellertid inte att lösas genom att inte låta Bulgarien och Rumänien ansluta sig till Schengenområdet – tvärtom. Det rätta tillvägagångssättet borde vara att stärka solidaritetsprincipen inom migrationspolitiken och förmå alla medlemsstater att förbinda sig att tillämpa den. Vi behöver inte bara erbjuda Bulgarien och Rumänien en möjlighet, utan också begära att dessa länder tar sitt ansvar och fullgör sina skyldigheter vid EU:s yttre gränser.

Cecilia Malmström nämnde förtroende. Det är det som är kärnan i det hela. Regeringarna i båda länderna måste få möjlighet att ta sig an utmaningen och visa att de framgångsrikt kan bevaka Europas gränser.

  Rovana Plumb (S&D). − (EN) Herr talman, kära kolleger! För en månad sedan kom jag till Bryssel med bil, och vid den ungerska gränsen såg jag en enorm kö av lastbilar. Jag minns att jag räknade till 87. De kom från Tyskland, Italien, Danmark och Ungern, och var lastade med varor som folk väntade på. De försenades av en procedur som inte längre tillämpas i resten av EU.

Jag vill betona hur viktig Rumäniens och Bulgariens anslutning är för detta viktiga område. Det är viktigt för hela Europa, eftersom vi måste återskapa de europeiska medborgarnas förtroende för EU och dess institutioner. Fru kommissionsledamot, du sade att Schengensamarbetet är en viktig gåva till alla europeiska medborgare, men det är även ett viktigt verktyg för ”mer” Europa i stället för ”mindre”.

Jag är övertygad om att Europaparlamentet kommer att anta detta betänkande i morgon och att rådet kommer att följa detta så snart som möjligt.

(Applåder)

  Csaba Sógor (PPE). (HU) − Herr talman! I Carlos Coelhos betänkande fastställs att både Rumänien och Bulgarien har bevisat att de har förberett sig ordentligt för att korrekt kunna tillämpa bestämmelserna i Schengenregelverket. När de kommer att ansluta sig till Schengenområdet är dock fortfarande oklart, eftersom vissa medlemsstater fortfarande tror att dessa länders anslutning skulle kunna orsaka problem i Schengensystemet, trots att flera av EU:s institutioner vid upprepade tillfällen har försäkrat att så inte kommer att bli fallet. Visst finns det brister i det rumänska rättssystemet, men jag vill ändå betona för mina ledamotskolleger och rådet att det beslut de fattar direkt påverkar vardagen för 30 miljoner EU-medborgare. Avskaffandet av inre gränskontroller är en enorm framgång för integrationen i EU. Rumänska och bulgariska medborgare förväntar sig med rätta att de ska få åtnjuta fördelarna med Schengenregelverket som fullvärdiga medlemmar i EU. Jag är övertygad om att hela Europa skulle stärkas om Bulgarien och Rumänien skulle ansluta sig till Schengensamarbetet i år.

  Katarína Neveďalová (S&D). −(SK) Herr talman! Jag står här i dag för att visa att jag fullt ut stöder Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet.

Jag anser att Carlos Coelhos betänkande i stor utsträckning styrker uppfattningen att dessa två länder är helt förberedda och har uppfyllt alla villkor. Bulgarien och Rumänien har varit EU-medlemmar i fyra år nu, men vissa ledamotskolleger tycks inte ha märkt det. Vissa av deras frågor och rasistiska påpekanden om dessa länder oroar mig som EU-medborgare, för om vi talar om att olagliga invandrare från dessa länder på något sätt invaderar vårt territorium, talar vi i verkligheten om medlemmar och medborgare i EU, och de kan sannerligen inte vara olagliga invandrare.

Jag anser att alla som uppfyller kraven ska ha möjlighet att bli medlem i Schengenområdet. EU bygger på denna grundläggande princip om likabehandling, och den som tvivlar på detta tvivlar också på EU:s grundläggande principer.

  Filiz Hakaeva Hyusmenova (ALDE). − (BG) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Efter Bulgariens anslutning till EU väntar vi med spänning på anslutningen till Schengensamarbetet. Vi väntar på rättvisa.

Då Bulgarien och Rumänien har gjort mycket och hanterat de tekniska kriterierna för Schengensamarbetet på ett imponerande sätt, skulle det gå helt emot EU:s bestämmelser att försena båda ländernas anslutning. De villkor som har bestämts inom EU är samma för alla. Samma kriterier som har tillämpats på de andra medlemsstaterna måste tillämpas på våra länder. Allt annat vore diskriminering.

Många medlemsstater har problem med korruption. EU måste bekämpa detta i sin helhet, eftersom fyra av fem europeiska medborgare anser att korruption är ett grundläggande problem i deras land. Europa har problem med det ökade antalet utvandrare. Vi måste hitta gemensamma lösningar på dessa problem samtidigt som vi följer våra värderingar och värnar om våra principer.

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE). − (PL) Herr talman! Det talas mycket inom EU om krisen. Hittills har vi framför allt talat om den ekonomiska krisen. Det som händer nu med Schengenområdet gör att människor säger att det inte bara är ekonomin som är hotad utan även medborgarnas grundläggande rättigheter. Efter vad som har hänt i Italien, Frankrike och Danmark i samband med Schengenområdet måste vi därför skicka en väldigt tydlig signal som säger att Schengenområdet inte är hotat, att vi inte vill att det ska upphöra, att vi vill att det ska stärkas och utvidgas, och att vi verkligen vill ha ett öppet Europa.

Vi måste visa att vi vet hur vi ska lösa kriser. Jag vill tacka kommissionsledamoten för att man snabbt publicerade ett meddelande om den gemensamma asyl- och invandringspolitiken när Danmark ville införa gränskontroller. Nu måste vi dock ta ett steg till. Det handlar inte bara om att rösta för att godkänna Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet. Det handlar om att göra detta så fort som möjligt.

  Ioan Mircea Paşcu (S&D). − (EN) Herr talman! I dag utsätts Schengensystemet för stark press. Å ena sidan har vissa stater, mot bakgrund av den aktuella invandringsvågen från Nordafrika, där EU uppmuntrar till demokratiska förändringar, bett om och beviljats ett tillfälligt upphävande av detta regelverk. Samtidigt har andra stater, av skäl som tycks återspegla deras egna inskränkta intressen gentemot de ansökande, beslutat att utnyttja det faktum att Rumänien och Bulgarien ännu inte ingår i Schengenområdet för att än en gång försöka stänga dem ute.

Spelreglerna har alltså ändrats under pågående match, till nackdel för de två spelarna. Jag personligen stöder de positiva slutsatserna i betänkandet och vill berömma författaren för dem. Även om jag kan förstå de politiska skälen till att ändra rekommendationen − grunden till all politik är trots allt kompromisser − kan jag dock inte blunda för det faktum att de nya föreslagna villkoren kan bidra till en subjektiv tolkning av rekommendationen. Jag ber till Gud att jag har fel.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE) . − (RO) Herr talman! Betänkandet vi har framför oss i dag är objektivt och rättvist, och betonar att Rumänien och Bulgarien är tekniskt förberedda för att ansluta sig till Schengenområdet. Dessutom kan Rumänien i vissa avseenden fungera som en förebild, något som har antytts i de granskade dokumenten.

Jag är övertygad om att Rumäniens och Bulgariens anslutning till området inte kommer att påverka säkerheten vid gränserna negativt. Tvärtom. Det kommer att stärka Europas förtroende för Schengenområdet. Det talas ofta om ömsesidigt förtroende, som också har nämnts i denna debatt. Men hur kan vi tala om ömsesidigt förtroende när vissa medlemsstater ändrar spelets regler halvvägs genom att införa nya kriterier för anslutning till Schengensamarbetet?

De argument som i dag används mot Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet har inte använts för något annat land som tidigare har anslutit sig till Schengensamarbetet. Det enda rumäner och bulgarer förväntar sig är att de behandlas rättvist i förhållande till de övriga länderna, och att de får en objektiv bedömning baserad på samma kriterier. Parlamentet måste sända en tydlig signal till rådet om detta och insistera på att man fastslår ett datum för anslutningen.

  Petru Constantin Luhan (PPE). − (RO) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden som här har utarbetat ett ytterst viktigt betänkande, men samtidigt ytterst svårt på grund av det faktum att det finns motstridiga uppfattningar när det gäller Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet.

Parlamentskolleger, jag vill också tacka alla som har insett att EU:s utvidgning grundas på värderingar. Sist men inte minst handlar Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet om att garantera, vilket båda länder gjorde år 2004, att man uppfyller de villkor som sedermera har visat sig vara uppfyllda enligt kommissionens utvärderingsrapporter.

I dag frågade jag en ledamotskollega från ett land som har motsatt uppfattning när det gäller vår anslutning till Schengenområdet varför han motsatte sig detta. De tekniska förutsättningarna tycks vara uppfyllda, men skälet var att det är en kontroversiell fråga i hemlandet. Denna situation är oacceptabel.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). − (EL) Herr talman! Jag anser att EU:s trovärdighet vilar på att reglerna tillämpas enhetligt. Jag tycker att det är uppenbart att Rumäniens och Bulgariens integrering i Schengenavtalet måste accepteras genom att följa samma regler som följdes när andra länder gick med i samarbetet.

Jag välkomnar Carlos Coelhos betänkande och hans förslag om att Bulgarien måste vidta ytterligare åtgärder, genom att förbereda en särskild handlingsplan med Grekland och Turkiet på grund av problemet med olaglig invandring vid gränsen mellan Grekland och Bulgarien. Jag vidhåller min fasta övertygelse att Dublin II måste omarbetas och att Frontex operativa avdelning i Grekland måste bli permanent.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Schengenavtalet som vi känner det får inte främja massinvandring till de sociala systemen, och den fria rörligheten får inte leda till ökad brottslighet och olaglig invandring. Kampen mot organiserad brottslighet och förstärkt gränsskydd måste värderas högre inom EU.

Om Italien och dess gränspolis säkerhetssystem enligt rapporterna ligger långt bakom allmän Schengenstandard finns anledning att frukta att nykomlingar som Rumänien och Bulgarien snart också blir mindre effektiva.

Dessa länders förhastade anslutning till Schengensamarbetet bör därför avslås, eftersom det främst skulle kunna gynna organiserad brottslighet från Östeuropa och även från Kaukasusområdet. Jag anser att Danmark med sitt sätt att bekämpa asylproblem har blivit en banbrytare för enhetliga EU-regler. Det är förmodligen därför som kommissionen har reagerat så kraftigt mot införandet av skärpta gränskontroller för att bekämpa den ökande brottsligheten. Vi måste klargöra att detta, trots att Schengen kräver öppna inre gränser, är det enda fallet där de externa gränserna verkligen är säkra.

  Wim van de Camp (PPE). − (NL) Herr talman! Alla som har följt ärendet vet att frågan om att godkänna Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet är en mycket svår fråga i Nederländerna. Vi har dock ett europeiskt ansvar. Mot bakgrund av detta vill jag ställa en fråga till kommissionsledamoten: hur stämmer tillämpningen av Schengenkriterierna överens med allmän kontroll i enlighet med korruptionspolitiken? Nyligen hörde vi om gränskontrollen mellan Bulgarien och Ukraina, där bulgariska gränskontrolltjänstemän hade mutats för att släppa igenom människor över EU:s externa gränser, som inte hade något att göra där.

Jag har en andra fråga som Hubert Pirker också ställde, nämligen vad de omfattande nedskärningarna inom polismyndigheten i Rumänien innebär för tillämpandet av Schengenkriterierna? Detta har inte diskuterats med fackförbunden. Hur ser situationen ut just nu?

  Monika Smolková (S&D). − (SK) Herr talman! Bulgarien och Rumänien har på tre år vidtagit alla åtgärder som krävs för att kunna gå med i Schengensamarbetet. Kriterierna och åtgärderna för att säkra de externa gränserna är inte enkla. Båda stater har uppfyllt dessa och har rätt att bli medlemmar av det gemensamma Schengenområdet, oberoende av det faktum att Europa nu står inför en ström av invandrare från Afrika.

Det är viktigt att utvärderingskommittén, vars medlemmar personligen har besökt båda länderna, har fastställt att både Rumänien och Bulgarien uppfyller kraven i Schengenavtalet.

Jag är övertygad om att parlamentsledamöterna kommer att anta detta betänkande, och att det därefter tydligt godkänns av rådet. Jag önskar att medborgarna i Rumänien och Bulgarien själva får uppleva den fantastiska känsla som jag själv fick när gränskontrollen revs den 22 december 2007, när Slovakien gick med i Schengensamarbetet.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). − (FI) Herr talman! Utvidgningen av Schengenområdet uppfyller alla standarder, men det handlar också om förtroende. Ansökningarna från Bulgarien och Rumänien har kommit i en intressant tid, då EU har börjat ifrågasätta principen med fri rörlighet.

Även tidigare gjordes interna gränskontroller, men skälet till detta var då att vissa evenemang ägde rum, t.ex. idrottsevenemang, fotbolls-EM, världsmästerskap eller vissa toppmöten. I dag utför många Schengenländer poliskontroller inom ramen för den nationella lagstiftningen på flygningar inom Schengenområdet, till exempel.

Nu har debatten dock förändrats. Nu ska kontrollerna inte längre utföras på grund av särskilda evenemang, utan på grund av en företeelse. Det är en känslig fråga eftersom den ifrågasätter föreställningen om fri rörlighet och …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Mariya Nedelcheva (PPE). − (BG) Herr talman! Jag vill gratulera Carlos Coelho för hans välavvägda och objektiva betänkande. Texten återspeglar inte bara det som föredraganden kom fram till när han besökte Bulgarien och Rumänien, utan uttrycker även Europaparlamentets önskan att förbli Europas anda troget. Med andra ord är det enbart uppfyllandet av de tekniska kriterierna som ligger till grund för om ett land är redo för Schengenmedlemskap. Så är fallet.

Att Bulgarien och Rumänien är tekniskt förberedda tack vare det goda arbete de har gjort är en positiv slutsats som även vi drar här i dag. Nu är det viktigt att vi skickar ut ett tudelat budskap under morgondagens omröstning med en övertygande majoritet.

Först och främst är det ett budskap till ministerrådet. Genom att tillhandahålla relevant information, föra en konstruktiv dialog och ta hänsyn till parlamentets åsikter kommer rådet inte bara att visa sin goda vilja när det gäller att samarbeta med oss, utan vi kommer också att sända ett kraftfullt budskap om en av beskyddarna av europeiska värderingar, och om ett öppet samarbete och partnerskap.

Ett kraftfullt budskap kommer även att sändas till medborgarna i Bulgarien och Rumänien. Vad EU säger till dem är: ”Ja” till att alla medlemsstater behandlas lika, ”ja” till lika regler och ”ja” till att de uppnådda resultaten bedöms på samma sätt. Jag är övertygad om att rådet kan fästa vikt vid positiva insatser.

  Nadezhda Neynsky (PPE). − (BG) Herr talman! Först av allt vill jag tacka Carlos Coelho för det omfattande betänkandet. Jag talar här nu eftersom jag är oroad över de högljudda försöken att använda Bulgarien och Rumänien för att lösa interna problem och bemöta en intern rädsla.

När visumkravet slopades för Bulgarien och Rumänien för över tio år sedan möttes det med samma rädsla. Då visade de europeiska ledarna dock mod och framsynthet även när Bulgarien och Rumänien inte var medlemmar i EU. De hade inte fel.

Därför måste vi i dag komma ihåg att den aktuella debatten handlar om regler som måste vara lika för alla, om jämlikhet mellan medlemsstaterna som är förankrat i fördraget om Europeiska unionen, och sist men inte minst om den hyllade europeiska solidariteten.

Länderna i Europa är definitivt mer olika i dag än de var för 20 år sedan. Detta kan inte komma som en överraskning för någon. Men om det råder en kris i Schengenområdet får det tas upp i en annan debatt. Om det leder till att villkoren förändras måste de förändras för alla. Låt oss därför komma ihåg att enorma grupper av olagliga invandrare korsar ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Metin Kazak (ALDE). − (BG) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden, Carlos Coelho, till ett utmärkt, välavvägt och positivt betänkande. Det är resultatet av den allmänna inställningen och visionen som majoriteten av parlamentskollegerna i denna kammare delar, och som är att Bulgarien och Rumänien förtjänar och måste vara en del av Schengenområdet.

Naturligtvis ska problemen inte flyttas till områden där inga problem finns. Korruption och brottslighet förekommer i alla EU:s medlemsstater. Om vi ska lyckas hantera dessa problem måste dock alla 27 länder göra en gemensam insats. Ansvaret och bördan får inte förflyttas till bara en grupp europeiska länder.

Bulgarien och Rumänien har bevisat att de kan arbeta för ett enat Europa. Jag anser att de kommer att vara värdiga medlemmar även i Schengenområdet.

  Traian Ungureanu (PPE). − (EN) Herr talman! Bulgarien och Rumänien har bevisat att de kan garantera säkerheten vid EU:s gränser, och detta är fullt − jag upprepar − fullt dokumenterat. Förresten greps tjänstemännen i Rumänien och Bulgarien för korruption. Kan någon i denna kammare hävda att till exempel en nederländsk tjänsteman, en korrupt nederländsk tjänsteman, inte skulle gripas för korruption i Nederländerna?

För det andra siktade Rumänien och Bulgarien inte på att vinna första pris i internationella öppenhetstävlingen. De ingick ett rättsligt avtal och uppfyllde alla dess kriterier. Om någon försöker förändra spelets regler under spelets gång tror jag att det är olagligt enligt EU:s lagar, och det är hur som helst orättvist utifrån sunt förnuft.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Tack för denna värdefulla debatt. Det finns ett tydligt behov av att stärka förtroendet för och tilliten till Schengensamarbetet genom att förbättra kontrollen och utvärderingsmekanismen, som kommissionen föreslog långt före jul, genom att göra oberoende experter och kommissionen mer delaktiga, och genom en ökad öppenhet när det gäller parlamentet och alla steg som tas där. Vi måste dessutom bli mycket bättre på att ge omedelbar hjälp till medlemsstater som av ett eller annat skäl har svårigheter, och vi måste klargöra under vilka omständigheter gränskontroller eventuellt kan återinföras.

Allt detta måste göras. Vi måste även bekämpa korruptionen och förstärka denna kamp. Visst förekommer korruption i Bulgarien och Rumänien, men det finns korruption i alla medlemsstater, och kommissionen föreslog senast i går ett betänkande om hur vi ska stärka kampen mot korruption. Några av er var vänliga nog att hänvisa till detta.

Men under tiden måste vi inse vilket enormt arbete Bulgarien och Rumänien har gjort för att uppfylla de tekniska kraven i Schengensamarbetet. Kraven är tydliga och mycket öppna. Därför måste dessa länder ges ett tydligt perspektiv, ett tydligt ramverk för vad som förväntas av dem, så att medlemsstaterna känner sig redo att välkomna dem in i Schengengemenskapen.

  Enikő Győri, rådets tjänstgörande ordförande. − (HU) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt vill jag tacka de som uttalat sig positivt om det ungerska ordförandeskapets arbete. Det har varit viktigt för oss att känna ert stöd under de senaste fem månaderna. Dagens debatt har tydligt visat att det finns en stark majoritet i Europaparlamentet till stöd för Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet, eftersom de har gjort sin hemläxa.

Under de senaste fem månaderna, och under den återstående tiden framför oss, kommer vi att kämpa för att uttrycka detta, och för att rådet ska fastslå att Rumänien och Bulgarien när det gäller de tekniska standarderna är redo att gå med i Schengenområdet. Båda länderna har arbetat hårt och förtjänar all uppskattning för detta. Många har uttryckt sin åsikt under debatten − både de som är för anslutningen och de som är emot den eller vill skjuta fram den − att ömsesidigt förtroende är nyckelordet i frågan. Jag håller också helt med om detta, och det ungerska ordförandeskapet har strävat efter att bygga upp ett förtroende under hela tiden.

Hur har vi då försökt uppnå detta? Å ena sidan har vi haft en löpande dialog med båda länderna, iakttagit deras arbete och försökt hjälpa dem att hitta bättre sätt att få erkännande för sitt arbete. Å andra sidan har vi hela tiden varit i kontakt med länder som har uttryckt tvivel när det gäller Rumäniens och Bulgariens anslutning. Vi har därefter försökt uppmuntra dessa länder att själva ta kontakt med kandidatländerna. Resultatet har varit en löpande dialog bakom kulisserna med syfte att få parterna att förstå varandra bättre och lita mer på varandra. Detta är det ömsesidiga förtroende på vilket den största delen av EU:s politik grundas. Utan detta kan medlemsstaterna inte ta detta politiska beslut som kräver enhällighet. Det är en tidskrävande process.

Vi har haft sex månader på oss att uppnå detta. Jag är säker på att vi under dessa sex månader kommer att nå en punkt där medlemsstaterna om exakt två dagar kommer att säga ”ja, hemläxan är gjord”. Vad kan bidra till att skapa ett ömsesidigt förtroende? Å ena sidan de samråd som jag redan har nämnt. Å andra sidan att båda kandidatländerna fortsätter sitt arbete och bevisar att de klarar att försvara EU:s yttre gränser. Dessa länder måste fortsätta på samma sätt inom den närmaste framtiden också, i kombination med deras enorma tillväxt, takt och rytm.

Å andra sidan är jag övertygad om att samarbets- och kontrollmekanismen − den berömda mekanismen som kommissionen kommer att publicera en rapport om i juli som tar upp exakt samma frågor som vi har talat om i denna debatt − kan vara användbar även om den officiellt inte ingår i villkoren för Schengenanslutning. Kommissionen kommer att utfärda ett certifikat som handlar om kampen mot organiserad brottslighet och korruption. Vi har hela tiden kämpat för att detta inte ska fastslås som ett villkor, men det kommer definitivt att bidra till att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Jag är övertygad om att en positiv samarbets- och kontrollmekanism kommer att främja ett positivt politiskt beslut även om utvidgningen av Schengenområdet.

Om ni frågar mig om hur stämningen är allmänt gentemot anslutningar till Schengenområdet, vet vi alla att vi knappast kan säga att stämningen inom EU i dagsläget är särskilt välkomnande. Flera kommentarer under debatten har tydligt visat detta. Vissa säger till exempel att den romska befolkningen kommer att börja flytta från Rumänien och Bulgarien när dessa länder ansluter sig. Jag ska vara tydlig: fri rörlighet är en av EU:s grundprinciper, den är verklig och gällande, och vår politik bygger på denna rätt. Nu åtnjuter de rumänska och bulgariska romerna denna rätt, precis som alla andra i EU:s alla hörn. Alla kan röra sig fritt, det finns inga visumkrav, och om någon skulle vilja flytta nu kan han eller hon göra det.

Jag är dock stolt över det faktum att man under det ungerska ordförandeskapet utarbetade en strategi för romerna som tydligt fastställer varje medlemsstats skyldigheter i samband med denna utsatta befolkningsgrupp. Vi måste ta itu med problemet från grunden: genom att tillhandahålla bättre möjligheter till arbete och utbildning för dem kommer detta interna migrationstryck att minska även inom EU. Låt mig säga en sak till: om någon skulle förneka de svagaste vår mest grundläggande rätt till frihet skulle denna rätt vara hotad för oss alla.

Då även den pågående utvärderingen av Schengensystemet har diskuterats länge och väl vill jag slutligen säga att det ungerska ordförandeskapet redan från början har klarlagt detta tydligt, och att det är något vi fortsatt tror på. Frågan om utvidgningen av Schengenområdet måste tydligt separeras från den typ av utvärdering som vi kommer att göra av Schengensystemet. Låt oss inte förväxla dessa båda saker. Vi måste bevara regelverket om fri rörlighet, och vi måste använda de medel vi har bättre för att till exempel se till att den ömsesidiga kontrollen av våra externa gränser blir bättre. Därför arbetar vi med Frontexförordningen; därför arbetar vi för att minska migrationstrycket från Nordafrika genom att ta itu med de lokala orsakerna; därför finns det en ny grannskapspolitik; därför arbetar vi med att öka Europeiska investeringsbankens utlåningskapacitet. Vi närmar oss slutet. Det är bara ett juridiskt problem som hindrar oss från att nå ett avtal med er: det vanliga problemet med ”delegerade akter”. Först därefter kan vi granska Schengensystemet och titta på hur det kan justeras eller förbättras, eftersom vi ser att det finns problem med det, men låt oss ta saker och ting i denna ordning.

Herr talman, mina damer och herrar, jag litar på man under RIF-rådets kommande sammanträde, som ska hållas om två dagar, kommer att fatta viktiga beslut om Schengenfrågan, både när det gäller utvidgningen och kontrollaspekterna, men på ett sätt som garanterar våra medborgares fria rörlighet.

  Carlos Coelho, föredragande. − (PT) Under debatten sade en av våra ledamotskolleger att det skulle vara ett barnsligt beslut att låta Rumänien och Bulgarien ansluta sig till Schengensamarbetet. Jag håller verkligen inte med. Jag tror att vi, när vi blir vuxna, uppskattar rationella argument, och att vi om vi har fostrats väl inser när rationella argument är rättvisa. För att kunna handla rättvist kan vi inte använda oss av dubbla måttstockar.

Vi måste fråga oss om Bulgarien och Rumänien uppfyller kraven för anslutning till Schengensamarbetet eller inte. Om de gör det ska de ansluta sig. Deras medborgare har all rätt att se sig själva som fullvärdiga europeiska medborgare. Människorna i Bulgarien och Rumänien får inte bli offer för populistisk retorik.

Vi vet att allt inte är som det ska när det gäller Schengen. Vi förespråkar därför ett nytt utvärderingssystem för Schengensamarbetet för att kunna identifiera problem, ta itu med dem, och fatta beslut om problemen kvarstår. Men debatterna om det nya utvärderingssystemet för Schengen får inte leda till att medborgarna i Bulgarien och Rumänien hålls som gisslan i denna lagstiftningsprocess. Det handlar om olika processer, och var och en av dem har sin egen gång.

Slutligen vill jag tacka fru Győri för att du var vänlig nog att nämna Portugal och Schengens informationssystem (SIS) One for all, som har underlättat för flera länder, inklusive ditt eget, att ansluta sig till Schengenområdet. Tack för att du påminde oss om det och för att du var vänlig nog att ta upp detta. Jag vill att rådet ska få ett sammandrag av denna debatt och, hoppas jag, en översikt över våra röster i morgon, som jag tror kommer att bli mycket upplysande. Jag hoppas att rådet inser att det, när församlingen som representerar de europeiska medborgarna med en stor majoritet säger ja till Bulgarien och Rumänien − vilket jag hoppas blir fallet − bör följa rekommendationen så snart som möjligt.

  Talmannen. − Kära kolleger! Utifrån den övervägande majoriteten positiva kommentarer och utvärderingar från parlamentsledamöterna i denna kammare i dag, och utifrån kommissionens och rådets utvärderingar, tror jag att vi kan ge våra varmaste gratulationer till Bulgarien och Rumänien.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum den 8 juni 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Rumänien och Bulgarien har än en gång visat att de är kapabla att vidta alla de åtgärder som krävs för att kunna säkerställa en hög skyddsnivå vid EU:s östra gräns, om nu någon någonsin betvivlat detta. Med tanke på de finansiella, tekniska, institutionella och administrativa insatser som Rumänien gjort för att kunna ansluta sig till Schengenområdet anser jag att man under tiden som kommer måste reagera positivt på dessa framsteg genom att fastställa en exakt tidpunkt för Schengenanslutningen.

Man bör undvika att skapa osäkerhet genom att ändra reglerna under spelets gång, trappa upp den euroskeptiska retoriken och ta upp en ny fråga som har att göra med behovet av att kunna kontrollera den olagliga invandringen. Tekniskt sett är Rumänien mer redo än någonsin att bevaka EU:s östra gräns.

Denna dubbelmoral i samband med bedömningen av vissa parametrar är inte värdigt eller ens karaktäristiskt för EU-projektet. Jag är fast övertygad om att så snart Rumänien har integrerats i Schengenområdet kommer man att kunna visa alla medlemsstater hur seriöst och noggrant man kan garantera att gränsen i öster skyddas. De resultat som uppnås kommer dessutom att övertyga hela Europa om att man lyckats öka säkerheten för hela unionen.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Den fria rörligheten är ett av de viktigaste europeiska värdena för EU:s samtliga medborgare, och Schengenområdet karaktäriseras dels av att det inte finns några kontroller vid medlemsstaternas gemensamma gränser, dels av den fria rörligheten inom området. Vi måste därför respektera rätten till fri rörlighet för alla EU-medborgare, utan undantag. Om det ställs högre krav på Bulgarien och Rumänien än på övriga medlemsstater för att anslutas till Schengenområdet innebär detta att man använder sig av dubbelmoral. Vi måste undvika ett system baserat på en sådan dubbelmoral och som är mycket strikt gentemot kandidatländer och mycket slapphänt gentemot länder som redan är Schengenmedlemmar. Bestämmelserna i Schengenregelverket måste gälla lika för alla länder, och bedömningssystemet måste baseras på principen att reglerna ska respekteras kontinuerligt och inte bara vid anslutningstillfället. De länder som ansluter sig till Schengenområdet måste fortsätta uppfylla samtliga säkerhetskrav, eftersom säkerheten inom Schengenområdet är beroende av hur strikt och effektivt varje enskild medlemsstat utför sin kontrollfunktion vid sina yttre gränser och även av kvaliteten och snabbheten när det gäller utbyte av information via Schengens informationssystem. För att kunna avskaffa kontrollerna vid de inre gränserna måste därför medlemsstaterna samarbeta så mycket som möjligt och vidta de åtgärder som krävs, inte minst när migrationsströmmarna ökar, eftersom säkerheten inom Schengenområdet är beroende av hur strikt och effektivt varje enskild medlemsstat utför sin kontrollfunktion vid sina yttre gränser.

  Kinga Göncz (S&D) , skriftlig. – (HU) Enligt kommissionens bedömning är Rumänien och Bulgarien redo för en Schengenanslutning, varför rådet utan dröjsmål bör fatta beslut om att de två medlemsstaterna ska anslutas. Vi kan inte vare sig låta oss styras av dubbelmoral, eftersom detta skulle undergräva EU:s trovärdighet, eller införa nya villkor. En anslutning till Schengenavtalet och ett avskaffande av gränserna är den aspekt av EU:s regelverk som medborgarna är mest positiva till. Vid sidan av euron är detta även själva symbolen för EU. Den fria rörligheten är en av förutsättningarna för en framgångsrik gemensam marknad. Naturligtvis måste vi ha ett tillförlitligt skydd för EU:s yttre gränser, men detta uppnås inte genom att utestänga medlemsstater som är redo för en anslutning, utan genom att införa ett kontinuerligt och öppet övervakningssystem för Schengen, som – tillsammans med en gemensam europeisk invandrings- och flyktingpolitik baserad på intern solidaritet – skulle kunna utgöra lösningen på ett stort antal problem. Jag uppmanar därför rådet att snarast möjligt agera på dessa områden.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Rumänien är redo att montera ned de interna kontrollerna vid sina lands-, luft- och sjögränser. Efter de studiebesök på fältet och de tekniska bedömningar som gjorts kom inte bara Europaparlamentets föredragande utan även sakkunniggruppen fram till att Rumänien uppfyller samtliga de kriterier för en anslutning till Schengenområdet som fastställdes genom anslutningsavtalet 2005. Samtliga brister som identifierats tidigare har åtgärdats. Mitt hemland har till och med bidragit med exempel på god praxis i vissa fall. När det gäller invändningarna från vissa ledamöter av Europaparlamentet vill jag påpeka att de har att göra med frågor som inte direkt rör Schengenregelverket, vilket betyder att de inte kan användas som skäl för att blockera Rumäniens anslutning till Schengen. Jag har förståelse för att vissa parlamentskolleger är måna om att säkra EU:s yttre gränser, i synnerhet som vissa länder kan betecknas som favoritdestination för invandringsströmmar. Jag vill dock erinra om att EU:s bestämmelser måste gälla lika för alla medlemsstater och inte får ändras under spelets gång, eftersom detta skulle innebära att rumänska medborgare diskrimineras. Med tanke på den positiva tekniska bedömningen måste rådet (rättsliga och inrikes frågor) ge grönt ljus för Rumäniens integration i Schengen från och med i höst.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Om man tror på vad som står i detta betänkande är allt frid och fröjd, och Rumänien och Bulgarien har visat att de är redo att tillämpa samtliga Schengenbestämmelser. Men vi som känner till Europols rapport Octa 2011 om organiserad brottslighet frågar oss om man inom utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor är både blind och döv, och varför i hela världen vi över huvud taget spenderar pengar på Europol om vi ändå bara ignorerar deras varningar. Enligt Europols rapport utgör Rumänien och Bulgarien transitländer för narkotikasmuggling, olaglig vapenhandel och människohandel. Verksamheten inom de organiserade kriminella gängen, som blir allt mer etniskt blandade, är förknippad med extremt våld. Många har paramilitär bakgrund. Europol skriver uttryckligen i sin rapport att dessa grupper försöker utvidga sina intresseområden inom EU och att de kan komma att utnyttja de möjligheter som en eventuell anslutning av Bulgarien och Rumänien till Schengenområdet innebär. Europolchefen Rob Wainwright har i en intervju sagt att Bulgariens och Rumäniens eventuella anslutning till Schengen och viseringslättnader för Ukraina kan ses som nya möjligheter för den organiserade brottsligheten. Det är vår plikt mot medborgarna att ta Europols varningar på allvar. Redan nu innebär Schengenavtalet att alla dörrar till EU öppnas för organiserad brottslighet och olaglig invandring. Innan vi utvidgar avtalets räckvidd bör det därför snarast ses över.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Jag vill tacka föredraganden Carlos Coelho för ett utmärkt betänkande som ligger i linje med den senaste debatten om Schengenavtalets genomförande. Effektiva kontroller längs våra yttre gränser måste utgöra en viktig faktor med tanke på att säkerheten inom Schengenområdet beror på hur effektivt varje enskild medlemsstat kontrollerar sina yttre gränser. Även om vissa problem kvarstår har Rumänien och Bulgarien lyckats visa att de är redo att tillämpa Schengenregelverkets samtliga bestämmelser. Vi har fört ingående diskussioner om hur effektiv statsapparaten i dessa två länder är i praktiken och även om korruptionsnivån där. Jag anser ändå att detta inte är något som bör beaktas när det gäller tillämpningen av Schengenavtalet, med tanke på att det, precis som när det gäller övriga medlemsstater, är tillräckligt att basera ett beslut på hur effektiva gränskontrollerna är och hur förberett polisväsendet är. Om ytterligare krav införs skulle detta innebära att man agerar diskriminerande på ett sätt som aldrig tidigare skett, inte ens i samband med den stora utvidgningen 2007.

  Adrian Severin (NI), skriftlig. – (EN) Det frågan egentligen rör är huruvida alla EU-medborgare, oavsett nationellt ursprung, ska behandlas lika och omfattas av samma grundläggande rättigheter inom EU. I den globala ekonomiska krisens kölvatten befinner sig EU nu i kris när det gäller demokrati och solidaritet. Vi ser hur Europa håller på att ”åternationaliseras”. Debatten om Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet har i detta sammanhang gett upphov till starka reaktioner präglade av pseudoargument och dubbelmoral.

Problemet gäller inte tekniska aspekter eller säkerheten vid EU:s yttre gränser, och inte heller migration eller rättsväsendets effektivitet. Vi har här ett europeiskt politiskt problem av strategisk natur. Det gäller EU:s sammanhållning. Att tala om bristande förberedelser vid våra gränser i öster är rent löjeväckande med tanke på våra sydliga gränsers genomsläpplighet. Att främja olika nationella politiska agendor på bekostnad av Bulgariens och Rumäniens EU-medborgares strävanden är skandalöst. Naturligtvis behöver vi bättre bevakade gränser, en bättre migrationspolitik, bättre administrativ kapacitet och hederliga tjänstemän inom offentliga myndigheter. Men för detta krävs det mer, inte mindre EU. Ett steg i rätt riktning vore att omedelbart utvidga Schengenområdet till att omfatta Rumänien och Bulgarien.

  Kristian Vigenin (S&D), skriftlig. – (BG) Vi kan helt klart konstatera att Bulgarien, eller Bulgariens invånare för att vara mer exakt, varken nu eller potentiellt utgör något hot mot säkerheten, ordningen eller freden inom Schengenområdet. Vårt land har, låt vara något försenat, uppfyllt samtliga tekniska krav när det gäller kontrollen av de yttre gränserna.

Misstron är emellertid stor och man befarar att allvarliga störningar kommer att uppstå när kontrollåtgärderna väl genomförs. Denna misstro kommer till uttryck i kommissionens rapporter om samarbets- och kontrollmekanismen, i Europols rapporter och i en rad uttalanden som gjorts av höga representanter från olika medlemsstater. Med tanke på att smuggelverksamheten och den informella ekonomin ökat i en tidigare aldrig skådad omfattning och med tanke på korruptionen och oförmågan att hantera den organiserade brottsligheten finns det ingen godtagbar anledning för oss att bli upprörda över det faktum att vår anslutning har blockerats genom att ytterligare hinder införts.

Europaparlamentet måste inta en principiell ståndpunkt som går ut på att spelreglerna inte får ändras mitt under spelets gång. När det gäller de formella kraven är Bulgarien och Rumänien redo för en anslutning till Schengenområdet, och rådet måste snarast möjligt besluta till fördel för en sådan anslutning. Jag räknar med att Carlos Coelhos betänkande antas av en stor majoritet, så att en tydlig politisk signal sänds till medlemsstaterna.

(Sammanträdet avbröts en kort stund.)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

16. Frågestund (frågor till kommissionen)

  Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B7-0407/2011).

Följande frågor har ställts till kommissionen:

Del I

Fråga nr 6 från Mairead McGuinness (H-000206/11). Frågeställaren ersätts av Jim Higgins.

Angående: Systemen för kvalitetsskydd för livsmedel

I februari 2011 registrerade kommissionen sitt tusende kvalitetsskyddade livsmedelsnamn. Det är dock tydligt att antalet ansökningar om registrering under systemen skyddad geografisk beteckning (SGB), skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och garanterad traditionell specialitet (GTS) varierar avsevärt från en medlemsstat till en annan. Varför tror kommissionen att det är sådana skillnader mellan medlemsstaterna? Kan kommissionen kommentera vissa livsmedelsproducenters synpunkter om att registreringsprocessen är för lång och byråkratisk och därför avskräcker sökandena? Hur kan registreringsprocessen göras mer användarvänlig?

Kan kommissionen redogöra för konsumenternas medvetenhet om systemen för kvalitetsskydd för livsmedel? Hur kan erkännandet av SGB-, SUB- och GTS-märkningarna förbättras och göras mer relevant för konsumenterna, särskilt i medlemsstater med färre registrerade produkter?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! När EU:s system för skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) och garanterade traditionella specialitet (GTS) utformades fanns det redan liknande system i några medlemsstater.

Begreppet geografisk beteckning var således välkänt, och livsmedelsnamn hade redan registrerats på nationell nivå. Detta förklarar varför det i vissa medlemsstater finns ett stort antal registrerade namn. Ett ökat intresse för systemet har dock kunnat noteras i många medlemsstater.

Processen för att registrera ett namn tar i regel flera år. Anledningen till detta är att den ansökande gruppen måste utarbeta specifikationer och få dem godkända först på nationell nivå och sedan av kommissionen. En sammanfattning av specifikationerna för geografiska beteckningar eller själva specifikationerna för traditionella specialiteter offentliggörs sedan i Europeiska unionens offentliga tidning så att eventuella invändningar kan framföras.

Invändningar kan framföras under en period om sex månader. Om inga invändningar gjorts får livsmedelsnamnet registreras. Om en invändning framförs har berörda parter sex månader på sig att nå en överenskommelse. Om ingen överenskommelse nås ska kommissionen utarbeta ett beslut som den ständiga kommittén ska rösta om. Detta förfarande förklarar varför det tar tid att få igenom en registrering. När väl ett namn har registrerats åtnjuter det å andra sidan ett starkt skydd och internationellt erkännande, och tillgång ges till olika kommunikationsverktyg, bl.a. logotyp.

Kommissionen är medveten om att registreringsprocessen behöver bli snabbare. Förslag i denna riktning har lagts fram i samband med det s.k. kvalitetspaketet och omfattade då bl.a. att tiden för kommissionens granskning av inkomna ansökningar bör kortas ned till sex månader och invändningsperioden till två månader.

Kunskapen om systemet varierar stort från land till land och hänger ofta samman med hur många registrerade namn det finns i landet. Kommissionen ser till att finansiella medel för att främja kvalitetsprodukter finns tillgängliga för aktörer som vill öka konsumenternas kunskap om systemet.

  Jim Higgins (PPE), ersättare för frågeställaren. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen för detta svar. Jag anser att märkningen av livsmedelsprodukter är lovvärd. Kommissionsledamoten sätter dock fingret på några problem i samband med denna fråga: för det första det faktum att det finns ett antal olika standarder, och för det andra den långa tid det tar från det att en ansökan lämnats in till dess att ett namn faktiskt registreras. Om det någonsin funnits byråkrati på EU-nivå är detta helt klart ett exempel på sådan.

I mitt hemland tar det jordbruksministeriet fem år från det att man lämnar in en ansökan till dess att man kan få ett namn registrerat. Med tanke på krisen i Tyskland behövs det mer livsmedelsmärkning, fler standarder och mer kvalitetskontroll. Jag vill därför uppmana kommissionen att se till att tidsramarna stramas upp.

  Barbara Matera (PPE). – (IT) Herr talman! Jag fortsätter på temat kvalitetslivsmedel.

De senaste två veckorna har värden för 20 miljoner euro gått om intet i Italien på grund av grönsaker som inte gått att sälja – i synnerhet gurkor – till följd av EHEC-bakterien. Enligt uppgift ska 4,4 miljoner euro ha förlorats endast på grund av utebliven rysk import.

Hela frukt- och grönsakssektorn är i gungning. Jag vill därför fråga kommissionen vilka åtgärder man tänker vidta för att rädda frukt- och grönsaksmarknaden, och vilka ytterligare åtgärder man tänker vidta för att stoppa spridningen av icke tillförlitlig information om EHEC-bakteriens ursprung som slår hårt mot hela frukt- och grönsakssektorn och får hela befolkningar att råka i panik. Det är kvalitetslivsmedel vi talar om här!

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Mitt svar på den första frågan är att kommissionen är medveten om behovet av att påskynda lagstiftningsförfarandet. Förslag i denna riktning har lagts fram i samband med det s.k. kvalitetspaketet, som jag hänvisade till i mitt första svar.

Kommissionens förslag omfattar bl.a. att handläggningstiderna för granskning av inkomna ansökningar kortas ned till sex månader och invändningsperioden till två månader. Om parlamentet och rådet beslutar att anta kommissionens förslag kommer detta att innebära att tiden kortas ned med nästan ett år – eller åtminstone tio månader – för merparten av ansökningarna.

När det gäller den andra frågan behandlades den vid gårdagens möte i hälso- och sjukvårdsrådet. Vi kommer att följa upp denna fråga vid ett senare tillfälle då vi även kommer att beakta dagens extra sammanträde i jordbruksrådet. Jag kan i detta läge inte ge någon ytterligare information, men vi kommer helt klart att bevaka denna fråga.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag ska hålla mig mycket kort. Jag ber om ursäkt för att jag inte hann hit för att höra kommissionsledamotens svar från början. Min fråga rör den låga kunskapen bland producenterna i många länder, som i vissa länder t.o.m. är mycket låg. Vidtar kommissionen några åtgärder för att försöka öka kunskapen även hos producenterna och inte bara hos konsumenterna?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kunskapen om systemet varierar stort från land till land, och även antalet registrerade namn varierar. EU tillhandahåller finansiella medel för aktörer som främjar kvalitetsprodukter. Mellan 2006 och 2010 har över 19 miljoner euro anslagits till 15 olika program för att främja utvecklingen på detta område.

Kommissionen vill dessutom se över politiken för främjande av jordbruksprodukter, och en grönbok planeras läggas fram i sommar. Målsättningarna med denna politik kan då tas upp för förnyad diskussion, och man kan undersöka vilka förväntningar som finns när det gäller hur man ska kunna främja kvalitetsprodukter och sprida information på detta område.

  Talmannen. – Fråga nr 7 från Jim Higgins (H-000199/11).

Angående: Ungdomsarbetslöshet

Den ekonomiska krisen har haft en förödande inverkan på arbetslöshetsnivåerna bland unga akademiker. I november i fjol var arbetslösheten bland unga människor i EU inte mindre än 21 procent.

Endast i tre länder – Tyskland, Nederländerna och Österrike – ligger ungdomsarbetslösheten under 10 procent. På andra håll är situationen dramatisk: i de baltiska länderna, Irland, Grekland och Slovakien uppgår arbetslösheten bland unga människor till 30 procent eller mer. I Spanien är siffran högre än 40 procent.

Vilka åtgärder ämnar kommissionen vidta för att hindra en utvandring av unga människor från Europa?

På vilket sätt ämnar kommissionen dra lärdom av de bästa metoderna i Tyskland, Nederländerna och Österrike på en skala som omfattar hela EU?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Den höga ungdomsarbetslösheten utgör en av kommissionens främsta prioriteringar och är en av de frågor som engagerar mig personligen mest. Bristen på arbete skulle kunna leda till att ungdomarna väljer att lämna Europa, men de allra flesta ungdomar som letar arbete utomlands kommer troligtvis att välja en annan medlemsstat. Det är därför som det är så viktigt att främja den fria rörligheten för arbetstagare inom EU.

Den fria rörligheten erbjuder en lösning i regioner med hög ungdomsarbetslöshet, med tanke på att det faktiskt råder brist på arbetskraft inom vissa sektorer i vissa medlemsstater, något som framgår av kommissionens senaste kvartalsrapport över lediga anställningar (European Vacancy Monitor). Ökad rörlighet för ungdomar inom EU är ett av målen inom Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ ”Unga på väg!”. Detta initiativ omfattar ett brett spektrum av olika åtgärder för att minska dagens höga ungdomsarbetslöshet.

Jag kan ge några exempel: Rörligheten för unga arbetstagare ska främjas framför allt genom ett nytt EU-program för yrkesmässig rörlighet – ”Ditt första Eures-jobb” – som lanserats med stöd från detta parlament och rådet. Syftet är att hjälpa ungdomar att hitta ett arbete på den europeiska arbetsmarknaden och hjälpa arbetsgivarna att anställa europeiska rörliga arbetstagare.

Via programmet ”Ditt första Eures-jobb” kommer mer än 2 000 unga arbetssökande och företag som vill anställa unga europeiska arbetstagare att få rådgivning, jobbsökarhjälp, rekryteringshjälp och ekonomiskt bidrag med i genomsnitt upp till 1 000 euro.

Kommissionen vill även uppmana medlemsstaterna att införa en ungdomsgaranti som innebär att alla ungdomar ska befinna sig i utbildning, praktik eller arbete senast fyra månader efter att de gått ut skolan. I Tyskland, Österrike och Nederländerna är ungdomsarbetslösheten relativt låg, som frågeställaren så riktigt påpekar. Detta beror åtminstone delvis på de omfattande yrkesutbildningssystem som finns i dessa medlemsstater och som underlättar ungdomars integration på arbetsmarknaden.

Brüggekommunikén från december 2010 om ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning för perioden 2011–2020 utgör ett viktigt europeiskt framsteg på detta område. I denna kommuniké anges målsättningarna och de insatser som krävs för att höja yrkesutbildningens kvalitet och göra yrkesutbildningarna lättillgängligare och relevantare för arbetsmarknadens behov.

Jag vill som ytterligare en del av mitt svar även lyfta fram kampanjen ”Unga i arbete” (Youth at Work). Denna kampanj lanserades i Budapest den 29 april och går ut på att man för samman små och medelstora företag med unga arbetssökande och ger information och stöd för att stimulera ungdomar att starta eget. Över 30 arrangemang har planerats in fram till slutet av 2012, då kampanjen avslutas.

Ärade ledamöter! Jag hoppas att de möjligheter och initiativ som jag har visat på kommer att följas av effektiva insatser i medlemsstaterna.

  Jim Higgins (PPE). – (EN) Statistiken är skrämmande: De baltiska staterna, Irland, Grekland och Slovakien 30 procent, Spanien 40 procent. I ditt hemland, herr talman, har en miljon människor under 25 inte lyckats få något arbete. I Italien säger 76 procent av de unga att de tänker emigrera. Jag skulle gärna vilja tro att ungdomars rörlighet inom EU är svaret, men de flesta länderna inom EU, förutom de tre du nämner, har problem med ungdomsarbetslöshet.

Det vi egentligen bör lyfta fram är att EU:s befolkning blir allt äldre. Vi har därför inte råd med denna kompetensflykt. Det rör sig om högutbildade och starkt motiverade unga människor, och vi måste hålla kvar dem, få dem att stanna och införa den typ av kreativa program som du nämner och som redan finns i tre medlemsstater, dvs. Tyskland, Nederländerna och Österrike. Jag ser positivt på att kommissionen rekommenderar åtgärder i medlemsstaterna. Jag tror dock att det i vissa medlemsstater behövs finansieringsstöd för att kunna utbilda människor och få dem att stanna kvar i hemlandet, eftersom jag tror att de annars i stället för att gynna EU:s arbetsmarknad snarare kommer att gynna arbetsmarknaden i Australien eller andra länder långt borta.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Herr talman! Min fråga till kommissionen är av ett lite annat slag. Kommissionsledamoten talar om olika åtgärder för att få ned arbetslösheten men säger inte ord om att ett viktigt och effektivare sätt kan vara att medlemsstaterna kommer överens om att ömsesidigt erkänna kvalifikationer som uppnåtts i en annan medlemsstat. Ungdomar söker i dag ofta arbete i andra länder där de kan tvingas avlägga en likadan examen som de redan har. Vad händer på detta område?

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Herr talman! Den höga arbetslösheten innebär att de investeringar som gjorts av medlemsstaterna i ungdomars utbildning slösas bort genom att ungdomarna tvingas emigrera till ett land utanför EU. Kommissionsledamot Andor! Andelen elever som lämnar skolan i förtid uppgår nu till 16 procent – i Portugal t.o.m. 40 procent. Hur kommer ungdomsarbetslösheten att se ut om 15–20 år? Vilka åtgärder vidtar du för att se till att vända denna utveckling?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) I mitt svar visar jag på de åtgärder som redan har föreslagits inom Europa 2020-strategin, åtgärder som redan håller på att genomföras i praktiken i ett antal medlemsstater via effektiva kommissionsprogram.

Det är sant att detta utgör en fråga av ett mer övergripande slag för kommissionen, och inom ramen för andra EU-initiativ har också högst relevanta förslag lagts fram, t.ex. de landsspecifika rekommendationer som vi offentliggjort just i dag och som på ett mycket markant sätt visar på behovet av att reformera utbildningspolitiken och se till att utbildningssystemen i olika medlemsstater ger bättre resultat så att utbildningens innehåll stämmer bättre överens med arbetsmarknadens behov.

Detta kan ge kvalitativt sett förbättrade anställningsmöjligheter för ungdomar i flera medlemsstater, inklusive Spanien och andra länder där läget är svårast och där en reform av utbildningssystemet antingen har försenats eller försummats helt under den senaste tiden.

Det är också viktigt att lyfta fram inremarknadsakten som bl.a. syftar till att främja erkännandet av kvalifikationer och examina, så att den europeiska arbetsmarknaden kan bli mer överblickbar och effektivare och visa på och erbjuda fler möjligheter än tidigare.

Det är även viktigt att påpeka att många insatser stöds via EU:s olika finansieringsinstrument som erbjuder olika program, i detta sammanhang främst Europeiska socialfonden, men också det nya instrumentet för mikrokrediter som erbjuder möjligheter till entreprenörskap och egenföretagande. Jag anser att dessa aspekter måste återspeglas även i de kommande förslagen rörande mikrokreditinstrumentet. Jag hoppas och tror att parlamentet kommer att ge sitt stöd på detta område inom ramen för instrumentet för mikrokrediter.

  Talmannen. – Fråga nr 8 från Georgios Papanikolaou (H-000194/11).

Angående: Invandring och Schengen

Krisen i Nordafrika gör att principen om fri rörlighet inom Schengenområdet riskerar att hamna i farozonen. Detta framgår av diskussionerna mellan Italien och Frankrike med anledning av frågan om förflyttningen av invandrare, som främst kommer från Tunisien, och återinförandet av gränskontroller, samt av de uttalanden som högt uppsatta franska tjänstemän gjort om vikten av att på nytt se över vissa av villkoren i Schengenavtalet.

På vilket sätt ämnar kommissionen förhindra en utveckling som leder till att man ifrågasätter den fria rörligheten inom det gemensamma Schengenområdet som en av hörnstenarna i den europeiska integrationsprocessen?

Med tanke på att inrättandet av Schengenområdet innebar att ansvaret för bevakningen av EU:s yttre gränser endast lades på vissa medlemsstater undrar jag hur kommissionen ska lyckas övertyga medlemsstaterna att visa större och starkare solidaritet i samband med en massinvandring, och hur den ska lyckas lösa den ovilja som medlemsstaterna demonstrerar när det gäller att ta på sig ansvar och dela bördan rättvist mellan sig?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! I likhet med ett antal senare frågor från andra frågeställare rör den fråga som Georgios Papanikolaou nu ställer olika sidor och perspektiv på Schengen, migrationskrisen och det tryck som Schengen utsätts för. Jag svarar först på Georgios Papanikolaous fråga.

Vi diskuterade tidigare Carlos Coelhos betänkande och behovet av att bevara Schengen som något av det finaste som EU lyckats uppnå. Rätten till fri rörlighet är en mycket viktig konkret aspekt av det europeiska projektet. Över 1,25 miljarder turistresor över gränserna görs inom EU varje år. Dessutom innebär den fria rörligheten att inre marknaden stärks och gynnas rejält. Att värna om denna aspekt utgör därför en nyckelfråga för kommissionen och en absolut prioritet för mig personligen.

Jag vill än en gång betona att kommissionens inställning är att Schengen ska stärkas, bedömningarna bli bättre – något som vi föreslog redan före jul – reglerna bli tydligare, verktyg fastställas, de medlemsstater som behöver stöd ska få det och, om möjligt, ska en mekanism införas som gör att samordnade och gemenskapsbaserade åtgärder kan sättas in vid exceptionella situationer, t.ex. om en medlemsstat inte klarar av att kontrollera sina inre gränser.

Kommissionens huvudmålsättning är att vi ska agera förebyggande. De föreslagna ändringarna för att stärka övervakningsmekanismen har utformats för att medlemsstaterna ska kunna ha fortsatt förtroende för varandras förmåga att ändamålsenligt och effektivt genomföra de kompletterande åtgärderna och kommer att göra det möjligt att upprätthålla ett område utan gränser.

Detta ska uppnås med hjälp av fler besök på ort och ställe för att kontrollera hur medlemsstaterna tillämpar Schengenregelverket. Kontrollerna kan utmynna i rekommendationer till medlemsstaten att omedelbart vidta åtgärder, med angivande av tidsgränser för genomförandet. Ett ökat förtroende mellan medlemsstaterna medför också att medlemsstaterna inte lika ofta kommer att tillgripa unilaterala åtgärder för att tillfälligt återinföra inre gränser eller införa ökade poliskontroller i områden vid de inre gränserna.

Schengensamarbetet bygger på tillit och solidaritet. Det är viktigt att EU visar prov på konkret solidaritet med de medlemsstater som drabbats hårdast av de omfattande strömmarna av invandrare och personer i behov av internationellt skydd. En sådan solidaritet kan ta sig olika uttryck, t.ex. genom att hjälp sätts in där trycket på de yttre gränserna är hårt. Frontex har en nyckelroll här, och i samband med de ingripanden som nyligen gjordes av Rabit (enheten för snabba ingripanden vid gränserna) vid den grekisk-turkiska gränsen och den gemensamma flottoperationen Hermes har vi visat att medlemsstaterna är beredda att bistå varandra.

Dessutom främjar vi det dagliga gränsbevakningssamarbetet mellan nationella myndigheter. Detta är syftet med det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur, som har utformats successivt sedan 2008. Kommissionen kommer under året att lägga fram ett lagstiftningsförslag för Eurosur.

Finansieringsmässig solidaritet är ett annat sätt att visa vår solidaritet på. Det finns ett ramprogram i år där hanteringen av migrationsströmmarna beaktas. En finansieringsmekanism finns för att vi ska kunna förbättra hanteringen på EU-nivå av dessa strömmar och stärka solidariteten mellan medlemsstaterna. Som ni vet är vi nu inne i en omfattande samrådsprocess och budgetmedlen är begränsade, men ni kan räkna med att jag ska se till att det kommer att finnas pengar kvar under detta anslag även i framtiden.

De medlemsstater som är under hårdast migrationstryck och som befinner sig vid EU:s yttre gränser måste få adekvat ekonomisk kompensation för de uppgifter de utför till förmån för Schengenområdet som helhet. Bördan ska fördelas rättvist så att stöd ges till de medlemsstater som drabbas av omfattande invandring av människor i behov av internationellt skydd.

Det måste klargöras att varje beslut om avvisning av olagliga invandrare och personer som beviljats internationellt skydd ska utgå från rådet och från medlemsstaternas önskningar. Medlemsstaterna har ännu inte gett sitt generella stöd för ett sådant tillvägagångssätt, med ett viktigt undantag, nämligen pilotprojektet för omplacering av personer som beviljats internationellt skydd från Malta till andra medlemsstater. För att kunna följa upp denna fråga anordnade jag för en månad sedan en konferens om kapacitetsåtaganden. Jag kan nu med glädje meddela att man i medlemsstater och associerade länder har ställt mer än 300 platser till förfogande. Förhoppningsvis kommer ännu fler att erbjudas i framtiden. Detta är ett uttryck för konkret solidaritet. Jag vill tacka dessa länder och hoppas att de är villiga att bidra även i fortsättningen.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Tack så mycket, fru kommissionsledamot! Jag håller med helt och hållet, och det gör säkert även parlamentet. Och det här är något som även stod klart då Bulgariens och Rumäniens anslutning diskuterades. Som du ju är väl medveten om är dock inte rådet enigt i vissa frågor när det gäller Bulgarien och Rumänien.

Du talar om tillit. Och visst vill vi skapa ökad tillit. Men kan Danmark, med tanke på de val man gjort där, ställa sig bakom ett sådant uttalande från dig?

Du nämner även den nya mekanismen. Med tanke på toppmötet undrar jag om denna debatt om mekanismen verkligen stärker känslan av tillit (jag hänvisar här till att det t.ex. redan i artikel 23 i Schengenkodexen talas om en mekanism för exceptionella situationer) eller om den kanske i slutänden skapar ny oro i medlemsstaterna och i alla stater som ingår i Schengenområdet.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Fru kommissionsledamot! Senast i slutet av nästa månad ska kommissionen ha utarbetat ett förslag till ny flerårig finansieringsram för perioden 2014–2020.

Vilka andra insatser än Frontex, som du redan har nämnt, tänker kommissionen finansiera för att stödja de medlemsstater som har drabbats hårdast av asylsökande och, framför allt, för att förhindra att den ekonomiska invandringen ökar i framtiden? Med andra ord: Vilka insatser tänker kommissionen finansiera via grannskapspolitiken för Medelhavsområdet för att förhindra en omfattande invandring under de kommande månaderna och åren?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Tillit är inte något som kan beordras fram, det måste förtjänas. Det enda vi kan göra för att försöka öka tilliten mellan medlemsstaterna är att se till att Schengensamarbetet får en effektiv styrning, se till att bedömningarna inte görs internt som nu, utan sker via en oberoende mekanism på europeisk gemenskapsnivå med EU som delaktig part, så att man redan på ett mycket tidigt stadium kan slå fast problem och svagheter i Schengensystemet samt även se till att vi förfogar över de verktyg som krävs för att omedelbart kunna bistå medlemsstater som hamnar i svårigheter. Förhoppningsvis kan detta skapa ökad tillit.

Som svar på den andra ledamotens fråga får jag meddela att förhandlingarna om finansieringsramen fortfarande pågår och att jag därför inte kan presentera några siffror. Men precis som i dag försöker vi få till ett ökat oberoende för och mer resurser till Frontex. Vi försöker även göra det lättare för medlemsstaterna att få tillgång till olika finansieringsmöjligheter på migrationsområdet genom att införa förenklingar och lättnader när det gäller gränser, asyl, integration etc.

Naturligtvis måste vi skilja mellan olagliga invandrare och flyktingar i behov av internationellt skydd. Som ni vet håller rådet och parlamentet nu på att förhandla fram ett vidarebosättningsprogram, och även här skulle kommissionen kunna titta på olika möjligheter för att finansiera stora delar av programmet. När det gäller rörlighetspartnerskapen med våra närmaste grannar på andra sidan Medelhavet kan jag meddela att vi undersöker möjligheterna att föra in samtliga aspekter när det gäller olaglig och laglig invandring och internationellt asylskydd under migrationsbegreppet.

Allt detta kräver en hel del politisk vilja och även en del extra resurser. Jag kommer att göra allt jag kan inom mitt ansvarsområde och kämpa för att resurser avsätts.

Del II

  Talmannen. – Fråga nr 9 från Bernd Posselt (H-000196/11).

Angående: Viseringssystem för Kosovo

Vad anser kommissionen om den aktuella situationen när det gäller viseringsundantag för Kosovo (system för viseringslättnader) och hur ser tidsplanen ut i detta brådskande ärende?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen övervakar kontinuerligt alla åtgärder som myndigheterna i Kosovo vidtar för att uppfylla de villkor som satts upp för att en dialog om en viseringsliberalisering ska inledas. Vi har hela tiden sagt att det finns två krav som återstår för att vi ska inleda en sådan dialog: dels ett korrekt återtagande, dels en återintegreringspolitik som ligger i linje med EU:s normer.

Genomförandet av lagen om återtagande och av de bilaterala återtagandeavtalen med EU-medlemsstaterna måste fortgå på ett tillfredsställande sätt. Två kontrollbesök har genomförts i Kosovo – i juni och december förra året – för att bedöma hur långt man kommit med integrationsprocessen i Kosovo. Dessa bedömningsuppdrag har visat på stora framsteg, samtidigt som det återstår en del att göra. Vi för en dialog med regeringen i Kosovo för att hjälpa och stödja dem i det arbete som återstår. Framsteg måste också ske på kommunal nivå.

Vi får regelbundna rapporter från Kosovo, och jag träffar också de ansvariga ministrarna. Så snart som alla delar hamnat på plats kommer vi att skicka en ny bedömningsdelegation för att ta reda på vilka åtgärder som krävs för att en dialog om en viseringsliberalisering ska kunna inledas. Vi är inte där ännu, men stora framsteg har gjorts i Kosovo och vi har ett nära samarbete med regeringen där för att stödja dem och hjälpa dem framåt.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Tack så mycket för ett mycket bra svar. Jag vill fråga er om ni anser att det är möjligt att det här uppdraget fortfarande skulle kunna genomföras i Kosovo i år eller om det är något som ni inte kan ta ställning till? Skulle det inte vara viktigt att ett så litet land, där vi bidrar med finansiering och insatser för att stödja landet, också skulle kunna ge sina ungdomar möjlighet att verkligen lära känna EU? Det är utan tvekan fullständigt kontraproduktivt att hålla befolkningen ”fängslad” där. Jag vet att ni sympatiserar med tanken på att öppna gränserna, men anser ni att det är lika realistiskt att det här uppdraget kanske skulle kunna utföras under det polska ordförandeskapet?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag delar helt er ambition att göra allt för att förhindra att Kosovo blir en isolerad liten ö i den här regionen, där vi försöker ta bort alla visumhinder. Vi kommer absolut inte att överge Kosovo. Det är till stor del Kosovos regering som avgör tidsplanen. Vi arbetar med Kosovo och så snart de meddelar oss att de har gjort allt vi har bett dem göra kan de komma till oss, så inleder vi det här uppdraget. Det är till stor del Kosovos regering som avgör detta, men vi har inga tidsgränser. Vi kan komma när de kallar och när rimliga framsteg har gjorts.

  Talmannen. – Fråga nr 10 från Gay Mitchell (H-000205/11)

Angående: Motverkande av kriminellas Internetanvändning

Teknikens, och framför allt Internets, snabba framfart gör det allt svårare att nästla sig in i kriminella organisationer. Brottslingar kommunicerar nu via Internet i stället för via mobiltelefoner, som varit det som tidigare gällt för deras kommunikation.

På vilket sätt föreslår kommissionen att de kriminella gängens användning av Internet runtom i Europa ska bekämpas?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) IT-brottslighet är onekligen ett växande problem. Brottsligheten blir allt mer mobil och de senaste hotanalyserna pekar på att den organiserade brottsligheten blir allt mer involverad i kriminell verksamhet i cyberrymden. Kommissionen genomför därför olika åtgärder på det här området för att förbättra IT-säkerheten och för att förebygga och lösa IT-brott.

På politisk nivå har särskilda mål och färdplaner tagits fram i de senaste policydokumenten. Vi har EU:s digitala agenda och den inre säkerhetsstrategin för EU. I den här strategin lyfts IT-brottslighet tydligt fram som en av de prioriteringar vi ska arbeta med i framtiden.

Förra året lade vi också fram två lagstiftningsförslag: ett i mars, ett direktiv om exploatering av barn på internet, som antogs av kommissionen och jag vet att man nu förhandlar om det, och även ett förslag till direktiv om angrepp på IT-system. Det var i september förra året. Ni och rådet förhandlar om detta och jag vet att stora framsteg gjorts.

Målet är självfallet att anta EU-lagstiftning mot bakgrund av den senaste tidens hot i cyberrymden. Vi har framför allt inkluderat bestämmelser om att bestraffa användning av verktyg som spridning av skadliga program som används för att skapa så kallade botnets, något som brottslingarna använt sig av.

Internationellt samarbete är också avgörande för att bekämpa IT-brottslighet och därför samarbetar vi med internationella partners kring de här frågorna. Vi har den gemensamma arbetsgruppen för EU och USA, som inrättades i november förra året, där vi genomfört en rad möten med olika experter. Vi kommer att rapportera om framstegen vid nästa toppmöte mellan EU och USA i november i år. Vi planerar också att inrätta ett cybercentrum där vi på EU-nivå skulle kunna samordna de insatser som görs i de olika medlemsstaterna.

IT-brottsligheten påverkas direkt av de snabba tekniska framstegen, uppstår snabbt i nya affärsmodeller, men också rättsväsendets och samhället i storts förmåga att hantera så gränslösa miljöer som cyberrymden påverkar. IT-brottslighet håller på att bli vardagsbrottslighet. Därför måste vi gemensamt få ordning på våra system och dela information för att kunna angripa det här problemet. Om det finns anledning att tro att organiserade kriminella ligor ligger bakom fler och fler brott på internet ska samma undersökande åtgärder som tillämpas för att upptäcka och väcka åtal mot organiserad brottslighet utanför internet tillämpas, självfallet i kombination med en förbättrad samordningsmekanism.

För tio år sedan antogs slutligen Europarådets konvention – Budapestkonventionen – om IT-brottslighet. Tio år senare har fortfarande inte alla medlemsstater undertecknat och ratificerat konventionen. Vi driver på alla sätt på för ratificering i slutet av året – 10-årsjubiléet – eftersom det skulle utgöra ett viktigt åtagande från alla medlemsstater om att bekämpa dessa brott.

  Gay Mitchell (PPE). – (EL) Tack för svaret, kommissionsledamot Cecilia Malmström. Jag vet att det finns människor som skryter med att de ägnar sig åt så kallad kriminell verksamhet på internet och att ligornas verksamhet omfattar narkotikahandel, människohandel, prostitution, vapenhandel, smuggling av olagliga immigranter över gränserna, till och med mord, stöld, bedrägerier, väpnade rån och mycket annat. Allt detta sker på Facebook, med hjälp av systemet, och man skryter om det. Visst måste det vara möjligt för Europol och serviceleverantörerna – kanske till och med under samordning av kommissionen – att identifiera en del av de här personerna. Ju mer de känner att de inte går att komma åt, desto fler kommer de att bli.

Jag skulle vilja be kommissionsledamoten att överväga att vidta en del särskilda åtgärder för att samordna en reaktion på vad en del av de här personerna gör på internet.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) IT-angreppen har ökat i antal, omfattning och allvarlighet på senare år. Brottsoffren är vanliga medborgare, företag eller till och med offentliga, lokala, nationella eller europeiska institutioner. EU måste förstärka sin strategi för att bekämpa IT-brottslighet. Jag vill fråga er vilka åtgärder kommissionen tänker vidta, vid sidan av lagstiftningen och att utöka Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhets (Enisa) mandat, för att stärka sin ledande roll vad gäller att garantera cybersäkerheten?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Ja, absolut, vanliga brott begås nu också på internet, eftersom det är ett användbart verktyg, men det finns också nya typer av brott som blir enklare att begå med hjälp av internet, t.ex. identitetsstöld eller tömning av bankkonton och liknande.

Ni kan också vara säkra på att vi följer denna utveckling noga. Helt nyligen genomförde Europol en del ganska anmärkningsvärda angrepp mot en del av de här ligorna och identifierade gränsöverskridande europeiska ligor som t.ex. ägnade sig åt barnpornografi, men också åt människohandel och narkotika. Det finns alltså många experter inom Europol som arbetar med detta.

Självfallet måste vi göra mer. Vi måste ansluta alla larmcentraler inom EU för att dela statistik, för att dela information och även samarbeta mer med privata företag för att i någon mån fastställa lösningarna på det här problemet. Vi planerar också – och genomför just nu en genomförbarhetsstudie – att inrätta ett europeiskt cybercenter till 2013 för att samordna det här arbetet, för att fungera som ett larmcenter och för att stödja olika nationella cybercenter som redan finns. Vi följer detta noga och Europol gör i samarbete med de nationella myndigheterna sitt yttersta för att försöka bekämpa denna brottslighet, som ökar i omfattning.

  Talmannen. – Fråga nr 11 från Sarah Ludford (H-000215/11)

Angående: Schengenutvärdering och den tänkbara mekanismen för tillfälligt upphävande

Det finns en risk för att kommissionens förslag om styrning av Schengenområdet betraktas som att man ger företräde åt det europeiska förfarandet framför det europeiska innehållet. Kommissionen föreslår en dominerande ledande roll åt sig själv i en ändrad process för utvärdering av Schengensamarbetet, medan parlamentet föreslår ändringar av detta för att skapa balans mellan rollerna för de europeiska och de nationella experterna. När det gäller ett tillfälligt upphävande av Schengenreglerna föreslår kommissionen en EU-mekanism i stället för beslut i medlemsstaterna, men detta har i breda kretsar (miss)tolkats som att det i praktiken kommer att bli enklare att återinföra de inre gränserna. Det kan mycket väl komma att visa sig politiskt alltför komplicerat att tillämpa en gemenskapsmetod med avseende på både utvärdering och tillfälligt upphävande, hur värdefullt detta än kunde vara; vore det inte bättre att prioritera det europeiska innehållet genom att vid behov inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som bryter mot Schengenreglerna?

Fråga nr 12 från Maria Eleni Koppa (H-000216/11)

Angående: Tillämpningen av Schengenavtalet

Skapandet av Schengenområdet, ett område utan inre gränser och med fri rörlighet för medborgarna i Europa, är en av EU:s grundläggande principer och den allra viktigaste pelaren i det europeiska bygget. Ett återinförande av gränskontrollerna inom EU är ingen lösning på frågan om invandring. Det är en åtgärd som försvårar livet för de europeiska medborgarna och som leder tillbaka till ett nationellt synsätt.

Europaparlamentets talman har i ett uttalande understrukit att den fria rörligheten kanske är den sida av EU som de europeiska medborgarna värderar högre än allt annat. Jag vill fråga kommissionen om vilken dess hållning gentemot Danmark kommer att vara, efter landets beslut för en tid sedan att återinföra gränskontroller? Är kommissionen beredd att vidta ytterligare åtgärder för att stärka EU:s yttre gränser ännu mer? Kommer kommissionen att verka för en översyn av principen om odelad behörighet för den stat i vilken olaglig inresa först äger rum?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag besvarar båda frågorna samtidigt, eftersom de är nästan identiska. De tar upp utmaningen med att upprätthålla och vidareutveckla Schengen mot bakgrund av migrationskrisen. Jag nämnde detta i mitt svar på Georgios Papanikolaous fråga, men de här faktorerna ska förstås tas med i beräkningen i det här sammanhanget också.

I frågan uttryckte Sarah Ludford oro över att förhandlingarna om den nya mekanismen för utvärdering och tillfälligt upphävande kan bli långdragna och att det kan vara svårt att komma överens. Hon bad också kommissionen att i stället prioritera att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som bryter mot Schengenreglerna. Låt mig vara mycket tydlig här: åsidosättande av Schengenreglerna kan inte tolereras, men det ena utesluter inte det andra. Vi planerar också att följa ett parallellt spår.

Det är vi som värnar EU:s lagstiftning. Kommissionen kommer att fortsätta se till att Schengenreglerna tillämpas på ett korrekt sätt och respekteras av alla. Grunden för vårt arbete måste vara den befintliga lagstiftningen. Jag är övertygad om att den nuvarande lagstiftningen omfattar en bred majoritet av alla olika situationer. När det förekommer skillnader i tolkning eller genomförande ska kommissionen rådgöra med de aktuella medlemsstaterna och förtydliga reglerna. Detta kan göras genom att man utfärdar riktlinjer eller rekommendationer.

Kommissionen är redo att använda alla tillgängliga medel för att se till att EU-lagstiftningen tillämpas på ett korrekt sätt, vilket inkluderar att man inleder överträdelseförfaranden när så krävs. Samtidigt kommer vi att arbeta med förebyggande åtgärder som bör hjälpa oss att undvika överträdelseförfaranden. Mot denna bakgrund pågår nu förhandlingar mellan kommissionen, parlamentet och rådet med målet att inrätta ett effektivare utvärderingssystem för Schengen. Vi överväger för närvarande om och hur denna utvärderingsmekanism ska kompletteras så att vi kan skapa ett ömsesidigt förtroende och säkerställa att reglerna tillämpas på ett enhetligt sätt.

När det gäller den danska regeringens planer vad avser kontroller vid de danska inre gränserna, som Maria Eleni Koppa hänvisade till, känner ni förstås till att kommissionens ordförande omgående skrev till den danske premiärministern och påpekade att kommissionens initiala analys väckte stora tvivel på om de föreslagna åtgärderna skulle stämma överens med Danmarks åtaganden under EU-lagstiftningen och internationell rätt. Ordförande Barroso betonade att medlemsstaterna inte får genomföra systematiska gränskontroller inom EU av varor eller personer och uppmanade Danmark att avstå från att vidta unilaterala åtgärder. Vi analyserar nu den information som Danmark lämnat och kommer därefter att fatta beslut om fortsatta åtgärder.

Maria Eleni Koppa frågade också om huruvida kommissionen kommer att föreslå en revision av principen om odelad behörighet för den stat i vilken olaglig inresa först äger rum. Jag vill betona att detta är en princip som innebär att en person som olagligen befinner sig inom en medlemsstats territorium måste återvända till den stat där inresan i EU skedde. Det är en särskild regel enligt Dublinförordningen som fastslår att medlemsstaterna ska avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som lagts fram inom deras territorium. Det är därmed inte ett instrument som är utformat för att möta de utmaningar som är kopplade till olaglig migration.

I kommissionens förslag till en omarbetning av Dublinförordningen är denna princip oförändrad. De medlemsstater som spelar den största rollen i den asylsökandes inresa till EU ska ansvara för att pröva hans eller hennes asylansökan. Europaparlamentet uttryckte ett överväldigande stöd för detta i sin omröstning om förslaget i maj 2009. Detta stöd bekräftades av omröstningen i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i november förra året.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Fru kommissionsledamot! Jag är självfallet mycket glad över att än en gång höra er betona den vikt ni lägger vid att upprätthålla Schengenområdet. Jag vet att ni menar allvar, men jag är orolig för att människor trots detta tycks ha missuppfattat saker och fått intrycket av att kommissionen ändå är ganska obekymrad över att de inre gränskontrollerna återinförts – vilket t.ex. återspeglas i en artikel i förra veckan i Financial Times där det uppgavs att ”Schengen och euroområdet håller på att upplösas”.

Jag är rädd för att den vikt kommissionen lägger vid sina egna institutionella rättigheter inte följs upp hela vägen och tar sig uttryck i en beslutsamhet och vilja från kommissionens sida att i praktiken inleda överträdelseförfaranden om så krävs. Jag har inte hört något om att Rom och Paris har fått brev av det slag som kommissionens ordförande skickade till Köpenhamn.

  Maria Eleni Koppa (S&D). – (EL) Tack för ert tydliga svar på frågan om Schengen och för att ha hänvisat till en tidigare fråga om åtgärden att omförflytta immigranterna inom medlemsstaterna utifrån demografiska, ekonomiska och geografiska kriterier.

Oavsett hur det är med den saken vill jag peka på att Dublin II-förordningen är oacceptabel för vissa länder i dag – som mitt land, Grekland – som ligger vid unionens yttre gränser och som faktiskt tar emot cirka 90 procent av de immigranter som kommer till EU. Detta är inte något som lokalbefolkningen kan acceptera och det är inte något som länderna kan acceptera. Därmed är som minst en omarbetning en stående begäran utifrån vår ståndpunkt, mot bakgrund av den senaste tidens utveckling.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Fru kommissionsledamot! Ni hänvisade tidigare till den vikt ni lägger vid solidaritetskonceptet och vid rättvis bördefördelning. Ni påminde oss om att förhandlingar om evakueringen av flyktingar från tredjeland är brådskande. Ni meddelade också förra året att vi väntar på det nya programmet om inre omplacering. Skulle ni kunna uppge om kommissionen kommer att presentera detta snart?

När det sedan gäller Dublin II vill jag peka på följande, som ett tillägg till det Maria Eleni Koppa sade. Frankrike har upphävt återvändande till Grekland, vilket också Tyskland har. Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har dömt oss på särskilda grunder, både för Dublin II och för dess funktionssätt. Vad mer måste ske för att vi ska inse att Dublin II omgående måste omarbetas, som parlamentet begärt?

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag beklagar om det ges ett falskt intryck av kommissionens ställningstaganden när det gäller Schengen. Jag tror inte att jag har talat om något annat än Schengen under den senaste månaden! Jag har betonat hur viktigt Schengen är, vilken gåva till EU det är och att vi måste förstärka samarbetet och inte försvaga det.

Vi ser mycket allvarligt på alla rapporter om upphävandet av Schengen. Vi för en dialog med Italien, Frankrike och Danmark för att klargöra exakt vad som har gjorts, vad som föreslagits och om det följer Schengenreglerna. Vi tittar också på hur vi kan förstärka utvärderingen av Schengen för att i förväg kunna se till att det nuvarande systemet för kollegiegranskning, som inte är särskilt bra, byts ut mot något som genomförs på europeisk nivå, med en utökad roll för Europaparlamentet.

Vi måste ha tillgång till fler verktyg för att kunna hjälpa medlemsstaterna. Vi måste bli bättre på att utfärda riktlinjer. Vi måste också förtydliga under vilka exceptionella omständigheter som ett upphävande kan genomföras för att undvika unilaterala åtgärder som äventyrar hela systemet. Ni kan därför vara förvissade om att vi kommer att göra vårt yttersta för att stärka Schengen och att vi behöver ett ökat europeiskt engagemang här, inte ett minskat engagemang.

Dublin hänger självfallet samman med detta, men det är en parallell process. Detta är en del av förhandlingarna om asylpaketet som för närvarande pågår mellan parlamentet och rådet. Kommissionen har föreslagit att man behåller första asyllandets ansvar i Dublinförordningen, men också att man återinför en nödmekanism för att kunna upphäva denna mekanism under särskilda omständigheter. Detta är mycket kontroversiellt i medlemsstaterna. Mycket få medlemsstater stödjer en nödmekanism. Det är ett av de svåraste förhandlingsområdena inom asylpaketet.

Det är därmed inte lösningen på det grekiska problemet. Parallellt med att vi inför asylsystemet för hela EU, vilket skulle leda till ett ökat bördedelande – eftersom om alla medlemsstater har ett system som fungerar skulle alla medlemsstater kunna ta emot asylsökande – är lösningen för Grekland att fortsätta med de reformplaner som genomförs inom ramen för handlingsplanen i Grekland. Kommissionen och medlemsstaterna stödjer Grekland med mycket stora penningsummor, expertkunskaper, tolkar och administratörer. Vi hjälper Grekland i det viktiga arbete landet utför för att bygga upp ett system som stämmer överens med EU-lagstiftningen. Mycket har gjorts, men mycket återstår fortfarande att göra.

  Talmannen. – Fråga nr 13 från Frédéric Daerden (H-000197/11)

Angående: Framtiden för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter

Flera omröstningsresultat och uttalanden har visat att det råder enighet inom EU i fråga om olika aspekter av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är olik Europeiska socialfonden, både när det gäller dess metoder och dess mål, och därför kan dessa två fonder inte sammanblandas, vare sig formellt eller i praktiken.

Efter en långsam start för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har den modifiering av tillämpningsförordningen som genomfördes 2009 lett till en effektivare användning av fonden. I själva verket kan man nu konstatera en tydlig ökning av ansökningar om bistånd ur denna fond som för EU närmare EU-områdets arbetstagare. Det råder alltså inga tvivel om att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter behövs.

Denna konkreta aspekt av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter medför att fonden måste börja betraktas som en permanent fond i sig, och den måste ha tillräckliga betalningsbemyndiganden för att man inte ska behöva göra överföringar för att mobilisera den.

Anser kommissionen att inrättandet av en fond som är jämställd med de övriga fonderna skulle vara en lösning på alla de behov som Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har, utan att man för den skull minskar Europaparlamentets betydande roll i denna fråga?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är tacksam för det intresse ni visat för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Det här året kommer att vara avgörande för fondens framtid, eftersom kommissionen tänker föreslå regler som styr fonden och hur den kommer att fungera under nästa programperiod.

Under de senaste månaderna har kommissionen genomfört samråd med fondens viktigaste intressenter i den här frågan. Framför allt har vi noga granskat parlamentets eget utmärkta betänkande om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som togs fram av Miguel Portas för några månader sedan. Mot bakgrund av den erfarenhet som fonden i dess nuvarande form gett och de förslag som lämnats under samråden har vi stora förhoppningar om att vårt förslag kommer att förbättra fonden avsevärt efter 2013 och det kommer framför allt att lösa två problem med den nuvarande finansieringsmekanismen.

Det första problemet är den tid det tar att bevilja ett anslag när en medlemsstat har lämnat in en ansökan. En stor del av denna tid går åt till att pröva ansökan. Kommissionen tittar på olika sätt att förtydliga eller förenkla den information som medlemsstaterna måste lämna in för att visa att ansökan uppfyller kraven. Mycket tid åtgår också för att begära och inhämta godkännande för varje ansökan från budgetmyndighetens båda parter. Detta fördröjer också utbetalningarna av bidrag från fonden, vilket drabbar arbetstagarna, eftersom vissa medlemsstater är ovilliga att göra förskottsbetalningar för utbildning, stöd att söka arbete och andra åtgärder.

Dessutom har antalet ansökningar som lämnas in till fonden ökat avsevärt under de senaste två åren och därmed också den totala summa som ansökningarna omfattar. Detta har gjort att det är allt svårare att finna tillräckliga marginaler att hämta anslag ifrån. Det är ett problem. Kommissionens godkännande av ansökningar till fonden under 2011 måste för första gången senareläggas, eftersom tillräckliga betalningsbemyndiganden inte kunde hittas tillräckligt snabbt. Jag är säker på att ni håller med om att det inte är till hjälp för de arbetstagare som förlorat jobbet och snabbt behöver stöd. Vi måste hitta lösningar på de här problemen och se till att mekanismen för finansiering av fonden stämmer bättre överens med de här målen.

Flera alternativ har lagts fram. Fonden skulle t.ex. kunna vara en del av Europeiska socialfonden. Den skulle kunna ha sin egen budget. Kommissionen har ännu inte fattat något beslut om vilket sätt som är det bästa för att lösa de här problemen, men vi tänker lägga fram ett förslag under hösten om den framtida Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, med utgångspunkt i vad som är bäst för de europeiska arbetstagarna. Jag ser fram emot att höra era synpunkter.

  Pervenche Berès (S&D), ersättare för frågeställaren. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! På Frédéric Daerdens vägnar vill jag tacka er för ert svar. Självfallet kommer vi att stödja alla initiativ som bidrar till att påskynda förfarandena när dessa syftar till att hjälpa arbetstagare som har förlorat jobbet på grund av globaliseringen eller den ekonomiska krisen.

Vi ville bara uppmärksamma er på två speciella problem. Det första är att syftet att stödja arbetstagarna måste förbli den främsta prioriteringen. Detta innebär att när förfarandena revideras kommer vi att motsätta oss idén att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bara blir ännu ett instrument, t.ex. ett instrument för sammanhållningspolitiken, eftersom det skulle innebära att alla EU:s medel vid sidan av de medel som avsatts för utrikespolitik eller forskning och utveckling skulle tillhöra sammanhållningspolitiken. Vi har särskilda mål att uppfylla och vi behöver de här resurserna. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter hör till dem.

Vi ber er också att samordna förvaltningen av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, i samarbete med era kolleger i kommissionen, med andra politikområden som påverkar detta område, t.ex. konkurrensområdet eller industripolitiken.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL). – (EL) När ni i början av året tillfrågades om Grekland hade lämnat in en ansökan om att aktivera Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter svarade ni att så inte var fallet. Det här svaret väckte uppmärksamhet i Grekland, mot bakgrund av den ekonomiska och sociala situationen i landet.

Min fråga till er är mycket enkel: har mitt land sex månader senare lämnat in en ansökan om att aktivera Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i syfte att stödja de arbetstagare som drabbats av den ekonomiska krisen? Om så är fallet, om ni har information om detta, kan ni säga om ansökan beviljats? Om så inte är fallet, kan ni förklara varför Grekland inte har lämnat in en sådan ansökan?

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Jag hade en fråga till kommissionsledamoten senare, som vi inte kommer att komma till i kväll, där jag efterfrågade hans synpunkter på att slå samman Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, vilket ni talat om, men utan att delge oss din ståndpunkt. Om du har möjlighet att delge oss din ståndpunkt skulle jag uppskatta att få höra den. Om en sammanslagning skulle genomföras, kan du se att budgetanslagen för socialfonden då utökas?

Min andra fråga rör tidsplanen. Du talade om svårigheten med kommissionen och budgetmyndigheten. Vad anser du om att också stimulera medlemsstaterna att själva börja vidta de åtgärder som de har ansökt om inom ramen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter så snart de lämnat in en ansökan, eftersom det åtminstone skulle säkerställa att arbetstagarna inte skulle behöva vänta på att ansökan ska beviljas?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är glad över att i diskussionen få bekräftat kommissionens mål att föra in Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i nästa budgetram som ett starkare och effektivare instrument för att stödja arbetstagare som förlorat jobbet. Detta stöds också av att en finanspolitisk konsolidering inom den närmaste framtiden kommer att stå på dagordningen i de flesta medlemsstater och de kommer att märka att det är till oerhört stor hjälp om det finns ett starkt, snabbt och effektivt instrument på EU-nivå för att stödja arbetstagare som plötsligt blir arbetslösa.

Som jag nämnde är en del frågor fortsatt öppna, t.ex. relationen mellan Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och Europeiska socialfonden. Som ni vet genomförs Europeiska socialfonden genom delad förvaltning och jag menar att förvaltningssystemet för den nuvarande Europeiska socialfonden inte är kompatibelt med målen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Oavsett vilket format vi slutligen når fram till menar jag att förvaltningsfrågan kommer att vara mycket viktig och påverka det slutliga arrangemanget. Jag talar inte om namn, utan om behovet av en separat fond och om behovet av att framför allt prioritera skyndsamhet.

Olika medlemsstater kommer naturligtvis i dag och i framtiden att se att det är möjligt att finansiera program genom antingen Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter eller Europeiska socialfonden och ha ett visst manöverutrymme, men det är mycket viktigt att bara hålla Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter tillgänglig för alla medlemsstater om det finns ett behov av att bemöta plötsliga sysselsättningskriser.

Den andra frågan ringade in problemet med att definiera stödberättigandet i det nuvarande regelverket. Detta är också en fråga vi tittar på för att kunna ha en större tydlighet, men just nu arbetar vi helt enkelt på att utvidga det tillfälliga regelverket fram till slutet av den här budgetplanen. Här talar jag om de regler som införts för att bemöta krisen och för att göra Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter effektivare när det gäller att hantera krisens effekter för arbetstagarna.

  Liam Aylward (ALDE). – (EN) Herr talman! Skulle du kunna ange hur många fler frågor du är beredd att ta upp under den här delen?

  Talmannen. – Innan du kom in sade jag att vi har 20 minuter per kommissionsledamot, vilket skulle innebära att vi eventuellt kan komma till fråga nr 15 från Vilija Blinkevičiūtė, men jag är rädd att vi inte kommer att hinna med din fråga. Du kanske kan lämna ett komplement till en annan fråga?

Fråga 14 från Nikolaos Chountis (H-000200/11)

Angående: Kollektivavtalssystemet

Grekland, Irland och Portugal har, i och med att man utnyttjat stödmekanismen, efter påtryckningar från kommissionen och IMF i form av ”samförståndsavtal” tvingats införa betydande ändringar i förhållandena på arbetsmarknaden och i förhandlingarna om kollektivavtal, vilket satt nationella garantier för arbetstagarna ur spel.

Exempelvis heter det i det grekiska samförståndsavtalet att regeringen ska se till att avtal på företagsnivå har företräde framför branschavtal, som i sin tur ska ha företräde framför yrkesförbundsspecifika avtal, och att regeringen ska upphäva den bestämmelse som ger arbetsmarknadsministeriet rätt att utvidga alla branschavtal till att även omfatta dem som inte finns företrädda vid förhandlingarna.

Enligt artikel 156 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt berörs kollektivavtalsfrågor av subsidiaritetsprincipen. Med beaktande av detta: Är kommissionen på det klara med att sådana här metoder inte bara skapar en ond cirkel av stadigt försämrade löne- och arbetsrättigheter, utan även strider mot de fördrag som kommissionen faktiskt är skyldig att respektera?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen är medveten om att den grekiska krisen medför en hög social kostnad för delar av befolkningen i Grekland, men den kostnaden beror främst på ekonomiska obalanser, sjunkande konkurrenskraft och finansiella svårigheter: just de svårigheter som samförståndsavtalet syftar till att lösa och inte förstärka.

Vissa hävdar att eftersom de finns i samförståndsavtalet följer det inte den subsidiaritetsprincip som finns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det stämmer inte, menar jag. Åtgärderna i samförståndsavtalet togs fram i nära samarbete med den grekiska regeringen och fick stöd i det grekiska parlamentet. Det visar att de respekterar subsidiaritetsprincipen.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna inom EU stödjer min ståndpunkt. I artikel 28 i stadgan anges att arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis har rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk. I artikel 51 i stadgan anges dock att bestämmelserna i stadgan riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten.

Det finns ingen särskild EU-lagstiftning som reglerar vilka kollektivavtal som har företräde när de ingås på olika nivåer och det finns inte heller någon särskild EU-lagstiftning som reglerar möjligheten att utvidga kollektivavtal som ingåtts genom statligt ingripande. De här frågorna faller därmed inom den nationella lagstiftningens område, med hänsyn tagen till Greklands relevanta internationella åtaganden, inklusive relevanta ILO-konventioner.

Jag hoppas att jag har besvarat frågorna på ett tillfredsställande sätt. Jag hoppas också att jag har övertygat er om att de finanspolitiska, ekonomiska och strukturella åtgärderna i samförståndsavtalet är viktiga om Grekland ska kunna ta sig igenom krisen. Jag hoppas att jag har mildrat den oro som en del av er hyste vad gäller att subsidiaritetsprincipen inte följs.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL). – (EL) Herr kommissionsledamot! Jag är ledsen, men inte heller den här gången gav du ett tydligt svar. Du gav mig mer eller mindre samma svar på mina skriftliga frågor. Om kommissionen verkligen respekterar att kollektivavtalssystemet är en fråga för den nationella lagstiftningen bryter ni då inte mot den roll ni har i enlighet med fördragen när ni kräver att kollektivavtalssystemet i princip ska avskaffas? Era tolkningar godtas inte av de europeiska fackföreningarna som har anmält er för fördragsbrott.

Min fråga är: vem kräver att kollektivavtalen ska avskaffas? Är det du? Är det Internationella valutafonden? Är det Greklands, Portugals och Irlands långivare? Ett tydligt svar, tack.

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (mikrofon avstängd fram till mitten av den första meningen) ... en stor del av de institutionella arrangemangen, inklusive lönebildningen i olika medlemsstater. De här nödsituationerna har hanterats genom åtgärder som utvecklats i ett samarbete mellan EU, IMF, ECB och regeringarna i de berörda medlemsstaterna.

Det finns förvisso fortfarande en del öppna frågor och en del nya frågor som väcks av den så kallade Euro plus-pakten. Vi förde nyligen ett antal samtal om kopplingen mellan social dialog och ekonomisk styrning med arbetsmarknadens parter, inklusive ETUC. Detta är en pågående diskussion. Jag säger inte att alla frågor har besvarats och det är just därför jag tog initiativ till att anordna en konferens om löner och lönebildning inom EU. Den här konferensen kommer att genomföras med deltagande av arbetsmarknadens parter och andra intressenter i september. Vi kommer att fortsätta den här diskussionen och förhoppningsvis hitta de rätta svaren.

  Talmannen. – Fråga nr 15 från Vilija Blinkeviciute (H-000203/11)

Angående: Ändring av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen utgör referensram för den fria rörligheten för arbetstagare och har redan ändrats ett antal gånger.

Europaparlamentet utarbetar för närvarande ett betänkande om främjandet av den yrkesmässiga rörligheten i EU. Kommissionens företrädare, som deltog vid ett sammanträde i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, förklarade den 19 april 2011 att kommissionen skulle ändra förordningen för att förbättra den.

När tror kommissionen att detta arbete kommer att inledas?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Arbetskraftens fria rörlighet är en grundläggande princip inom EU. Tillsammans med den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital är det en pelare på den inre marknaden och har bidragit till den europeiska integrationen under de senaste 50 åren.

Den har också en viktig social dimension, då den utvecklar den sociala, ekonomiska och kulturella integrationen av migrantarbetstagare inom EU och deras familjemedlemmar i den medlemsstat de lever i. EU:s samlade lagstiftning om arbetstagarnas fria rörlighet ger EU-medborgarna rätten att röra sig fritt inom unionen för att arbeta och skyddar arbetstagarnas och deras familjemedlemmars sociala rättigheter.

Som ni vet var den 1 maj 2011 ett mycket viktigt datum för EU. Det innebar slutet för de begränsningar av rätten att arbeta för medborgare från de åtta medlemsstater som anslöt sig 2004. Dessa medborgare kan nu fritt arbeta i alla medlemsstater.

Kommissionen hoppas att de medlemsstater som fortfarande tillämpar övergångsbestämmelser för arbetstagare från Rumänien och Bulgarien kommer att liberalisera sina arbetsmarknader när den andra fasen löper ut den 31 december 2011.

Avslutningen av övergångsarrangemangen innebär att fler EU-medborgare kan utnyttja fördelarna med en av EU:s grundläggande friheter och fritt kan arbeta i en annan medlemsstat. Det öppnar fantastiska möjligheter för individen, som kan flytta dit jobben finns, men också för ekonomin.

Jag vet att rörlighet och arbetstagarnas fria rörlighet också är viktiga för parlamentet. Kommissionen är nöjd med initiativbetänkandet om att stimulera arbetstagarnas rörlighet inom EU och följer debatten i parlamentsutskotten med stort intresse.

Men vi är också medvetna om att de flesta EU-medborgare anser att det finns för många hinder för att arbeta i en annan medlemsstat, trots den omfattande EU-lagstiftningen inom området arbetstagarnas fria rörlighet. Situationen har uppmärksammats vid flera tillfällen på senare tid. I Monti-rapporten av den 9 maj 2010 – ”En ny strategi för den inre marknaden” – påpekas att arbetstagarnas fria rörlighet förvisso är en framgång totalt sett ur ett rättsligt perspektiv, men det är också den av de fyra friheterna på den inre marknaden som utnyttjas minst.

Att ta itu med de här problemen kräver ett brett perspektiv i kombination med ett effektivt genomförande av principen om fri rörlighet. Verkställbarheten av rätten till fri rörlighet i enlighet med EU-lagstiftningen är särskilt relevant vid fall av diskriminering på grundval av nationalitet, då de berörda individerna måste ha lämpliga mekanismer för att säkerställa att dessa rättigheter skyddas på ett tillräckligt sätt.

Kommissionens generaldirektorat utvärderar för närvarande EU-lagstiftningen om arbetstagarnas fria rörlighet, och framför allt förordning (EEG) nr 1612/68, och undersöker alternativen för hur man kan förbättra efterlevnaden av EU-lagstiftningen om den fria rörligheten, vilket inkluderar, där så krävs, att presentera ett initiativ under år 2012.

Parlamentets betänkande om arbetstagarnas rörlighet kommer därför lägligt och kommer tveklöst att bidra till debatten om efterlevnaden av EU-lagstiftningen om arbetstagarnas fria rörlighet och vilka eventuella fortsatta åtgärder man ska välja på det här området.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack så mycket för svaret. Vi ser verkligen fram emot den reviderade förordningen som kommer att presenteras av kommissionen nästa år, men jag skulle vilja veta om du anser att kommissionen bör utvärdera både de negativa och de positiva konsekvenserna av arbetstagarnas fria rörlighet. Det har t.ex. skett en massflykt av kvalificerade, välutbildade arbetstagare från vissa EU-länder, personer som medlemsstaterna gjort en betydande investering i. De har flyttat till andra EU-länder. Anser du inte att vi borde inrätta en särskild fond, så att vi kan kompensera för de förluster de medlemsstater upplevt som förlorat utbildade, kvalificerade arbetstagare.

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Det är en mycket aktuell fråga. Vi förde nyligen ett antal diskussioner i anslutning till den 1 maj. Jag tog upp den här frågan med arbetsmarknadsministrarna i Visegrád-länderna och i de baltiska länderna. Vi har tittat på var den fria rörligheten kan leda till en viss spänning, framför allt när den påverkar vissa yrkeskategorier där den fria rörligheten inte leder till ett cirkelfenomen, utan är mer av en enkelriktad gata.

Om sådana tendenser observeras är det framför allt upp till regeringarna i medlemsstaterna att ta fram rätt strategier vad gäller utbildning, ersättning och karriärmöjligheter för att förbättra utvecklingen för t.ex. personer inom läkarkåren, som framför allt varit i fokus under de här diskussionerna.

Vi kommer att fortsätta bevaka det här problemet och fortsätta diskutera det med de berörda medlemsstaterna, något som jag redan gjort.

  Talmannen. – Fråga nr 19 från Hans-Peter Martin (H-000208/11)

Angående: Omfördelning av regional- och strukturfondernas finansiella resurser

Är kommissionen beredd på att omfördela minst tio procent av de nuvarande årliga 51 miljarderna euro från regional- och strukturfonderna som startfinansiering för nya elnät inom den förnybara energins område?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Tack så mycket för frågan. Det är viktigt att påpeka att för den nuvarande finansieringsperioden, 2007–2013, har resurserna under budgetrubriken strukturfonder redan allokerats och avtalats med regionerna och medlemsstaterna inom ramen för mer än 400 program.

En del av den övergripande processen i början av en finansieringsperiod är att fastställa programmen för den aktuella perioden och att besluta vilken finansiering som är tillgänglig för de enskilda programmen. I enlighet med konceptet om delat ansvar eller delad förvaltning är det medlemsstaterna och/eller regionerna som ansvarar för genomförandet av programmen i praktiken. De har också befogenhet och är ansvariga för urvalet och genomförandet av projekten och i slutändan för övervakningen – åtminstone på den initiala nivån.

Också i början av den här perioden var energieffektivitet och att främja förnybara former av energi en viktig punkt. Detta är en av prioriteringarna inom regionalpolitiken, som också genomförs i form av skräddarsydda förslag inom flera av de omkring 400 program som jag nämnde tidigare.

Utifrån detta avtal med regionerna och med medlemsstaterna utgår man från en budget som omfattar 9,2 miljarder euro för en hållbar energipolitik under den nuvarande perioden, där huvudfokus är förnybar energi och att förbättra energieffektiviteten. Genom ett beslut 2009 av parlamentet och rådet inrättade vi också möjligheten att upp till 4 procent av resurserna från Europeiska regionala utvecklingsfonden skulle kunna användas för åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i bostadshus. Sedan dess har cirka hälften av medlemsstaterna utnyttjat detta. Frankrike utmärker sig särskilt vad gäller att använda och genomföra denna möjlighet.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Var inte arg, herr kommissionsledamot, utan låt oss vara allvarliga. Jag vill läsa upp min fråga till er. Den lyder som följer: är kommissionen beredd på att omfördela minst 10 procent av de nuvarande årliga 51 miljarderna euro som är tillgängliga som startfinansiering för nya elnät inom den förnybara energins område?

Du har haft en hel del att säga oss, alltsammans korrekt. Det är bara det att inget av detta är vad saken handlar om. Vad det handlar om är att sända ut en signal och att säga, ja, vi har förstått. Ja, vi drar slutsatser av händelserna i Fukushima. Ja, vi tar 2020 på allvar. För att stimulera energiförändringen måste vi överföra el från norra Tyskland till Österrike. Min far var chef för Vorarlberger Kraftwerke, energibolaget i den österrikiska provinsen Vorarlberg. Jag är övertygad om att du har erfarenhet inom det här området. Man behöver kraftledningar för att göra detta.

Min fråga är, än en gång, om du personligen är redo att verkligen inleda denna startfinansiering, som alla säger att vi omgående behöver, och inte bara genomföra det som dina företrädare har beslutat?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Jag läste din fråga mycket noga. Därför gav jag dig ett mycket specifikt svar baserat på de regler som vi har inom regionalpolitikens område. Grunden för dessa regler består i att det finns avtal i medlemsstaterna och att de inte kan förändras unilateralt av vare sig kommissionen eller regionerna.

Personligen vill jag att de resurser som redan finns ska användas för detta och jag skulle vara glad om så vore fallet. Jag ägnar mig åt att åka från konferens till konferens, från medlemsstat till medlemsstat, som ett levande tibetanskt bönehjul, och försöka övertyga om att de här resurserna – som redan finns – ska användas. Eftersom utvidgningen av förnybara energiformer utgör en av huvudpunkterna för Europa 2020-strategin antar jag att det under den kommande perioden definitivt kommer att finnas en större budget för det här området, inklusive inom budgetrubriken regionalpolitik. Dessutom kommer det definitivt att genomföras investeringar i samband med detta, i samarbete med kommissionsledamot Günther Oettinger, inom området infrastruktur när det gäller transeuropeiska nät inom energiförsörjningsområdet. Om regionerna i dag försöker omfördela resurser utöver de resurser som redan är tillgängliga är vi utan tvekan öppna för att på det här området öppna denna möjlighet eller att åtminstone föra allvarliga diskussioner i denna fråga. Vi i kommissionen kan dock inte unilateralt förändra dessa avtal.

  Talmannen. – Fråga nr 20 från Anne E. Jensen (H-000212/11)

Angående: Uppnående av målen för anslag från strukturfonderna

I slutet av juni 2011 lägger kommissionen fram sitt förslag till nästa sjuåriga budgetram (2014-2020). När det gäller EU:s regionalpolitik har man haft stora problem med förmågan i enskilda program att tillgodogöra sig utbetalda anslag. Dessutom har flera av programmen präglats av brister i uppnåendet av fastställda mål.

Hur avser kommissionen att under den kommande budgetperioden beakta enskilda medlemsländers förmåga att tillgodogöra sig anslag som ett kriterium för tilldelning av medel från strukturfonderna?

Håller kommissionen med om att man bör ompröva anslagen om en region under flera år har mottagit strukturfondsmedel utan att detta har lett till att de fastställda målen har uppnåtts?

Avser kommissionen att överväga att införa en ”slutpunktsmekanism” där man fastställer ett slutdatum för anslag från strukturfonderna till enskilda mottagarregioner? Håller kommissionen med om att en sådan mekanism skulle bidra till att skapa en mer resultatinriktad sammanhållningspolitik?

I revisionsrättens årsrapport för 2009 konstaterades att den högsta felfrekvensen gällde anslag inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik, vilket även gällde föregående år. Hur avser kommissionen rätta till detta?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (PL) Tack för frågan. När det gäller förmågan att tillgodogöra sig anslag och hänsynstagandet till detta vid allokering av medlen under den kommande perioden hänvisar jag just nu till den befintliga regeln vad gäller den övre gränsen för allokeringen av medel – annorlunda uttryckt, taket. Det finns en regel som säger att utifrån en viss glidande skala per medlemsstat är endast en specifik summa mätt baserat på en medlemsstats totala BNP tillgänglig för strukturpolitik. Den årliga allokeringen får inte överstiga denna gräns.

För den kommande perioden kommer vi absolut att överväga om nivån för den nuvarande övre gränsen är motiverad och om det krävs eventuella justeringar för att utforma eller säkra förmågan att tillgodogöra sig anslag på ett bättre sätt.

Vad gäller att programmen ska uppnå sina mål måste jag påminna er om den femte sammanhållningsrapporten och budgetöversynen, där det klargjordes att programmens resultat måste uppmärksammas mer. För den kommande perioden har man tänkt sig ett antal tester och incitamentssystem för detta syfte, som kommissionen har lagt fram i lagstiftningspaketet för sammanhållningspolitiken efter 2014.

När det gäller felfrekvensen har jag flera gånger, också här i parlamentet, hänvisat till de metodproblem som är förknippade med att revidera fleråriga program. Cirka hälften av EU:s budget utgörs förvisso av resurser som är allokerade till fleråriga aktiviteter. Revisionsrättens revision av budgetgenomförandet tar alltid endast hänsyn till det pågående året och därför uppstår metodproblem. Detta beror på att när det gäller regionalpolitiken tillämpas den tredje revisionsnivån, medan revisionsrättens årliga revision äger rum redan under den första revisionsnivån och det leder därför alltid till en högre felfrekvens här än i slutet av programcykeln, vilket vi redan kan visa.

I alla händelser tog min företrädare, Danuta Hübner, även fram en handlingsplan tillsammans med parlamentet i detta syfte. Den har redan visat sig vara effektiv. En av de här åtgärderna var dock att även ge generaldirektoraten möjlighet att hålla inne anslag i upp till sex månader i motiverade fall. Som ett exempel kan nämnas att det här verktyget användes mer än femtio gånger förra året. Samtliga innehållna anslag kunde lyftas på nytt innan tidsfristen löpte ut, då de problem där invändningar hade gjorts hade lösts.

När det gäller felfrekvensen vill jag dock be er att ta hänsyn till att regionalpolitiken har vad man kan kalla ett slags snöplogsfunktion i det här sammanhanget, vilket innebär att i anslutning till vissa obligatoriska inslag kontrollerar vi hur de genomförs i praktiken i vardagen, hur effektiva de är och vilka problem som uppstår. Frågan om offentlig upphandling är ett återkommande samtalsämne med medlemsstaterna, regionerna och de slutliga bidragsmottagarna. Cirka 70 procent av felfrekvensen uppstår på det här området. Om vi lyckas förenkla det här systemet – och vi har lanserat ett initiativ i det här syftet tillsammans med kommissionsledamot Barnier – kommer vi även att minska den praktiska felfrekvensen på det här området. Vi försöker göra vår hemläxa på det här området och göra framsteg i detta avseende.

  Anne E. Jensen (ALDE). - (DA) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Johannes Hahn för hans utmärkta svar, som visar att han tar de här problemen på allvar. De här problemen har förstås inte förbättrats av den ekonomiska krisen, som gör det svårt för många länder att hitta medfinansiering. Tar kommissionen särskild hänsyn till vad detta skulle kunna innebära för nästa programperiod? Kommer stöd från strukturfonderna verkligen att leda till att de här regionerna utvecklas? Ser vi resultat? Överväger kommissionen även vad som kan göras för att förbättra uppföljningen av de faktiska målen – de övergripande målen – som rör utveckling, så att de inte bara skapar projekt, utan också leder till utveckling?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Det är vårt uttalade mål att under nästa programperiod tematiskt koppla strukturpolitiken – åtminstone i den utsträckning den berörs – till Europa 2020-strategin. Inom det här området finns det därmed viktiga mål och prioriteringar som ska tillämpas i samband med en skräddarsydd anpassning i regionerna. Det blir sedan regionernas uppgift att välja ut några prioriteringar som från en meny, framför allt när det gäller konkurrenskraftiga regioner.

Regionerna ställer sedan upp och kommer överens om mycket realistiska, men samtidigt ambitiösa och kvantifierbara mål tillsammans med oss i kommissionen i ett partnerskaps- och investeringsavtal så att vi i slutet av perioden tydligt kan se huruvida de mål vi kommit överens om har uppnåtts eller kanske till och med överträffats. Om det visar sig att de inte har uppnåtts har vi då möjlighet att tillsammans undersöka orsakerna till detta och om det berodde på inhemska eller yttre faktorer. Med utgångspunkt från detta kan vi sedan dra slutsatser inför framtida programplanering och den finansiella allokeringen under nästa period. Detta är en mycket konkret, mycket kvalitativ utveckling av regionalpolitiken under den kommande budgetperioden.

  Talmannen. – Frågor som inte har besvarats på grund av tidsbrist, kommer att få skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är därmed avslutad.

17. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet

18. Avslutande av sammanträdet

(Sammanträdet avslutades kl. 20.00.)