Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 22 juni 2011 - Bryssel

18. Förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser - Tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott - Krav på medlemsstaternas budgetramverk - Övervakningen av de offentliga finanserna i euroområdet - Övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken - Verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (fortsättning på debatten)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser, tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott, krav på medlemsstaternas budgetramverk, övervakningen av de offentliga finanserna i euroområdet, övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken och verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet.

  Antolín Sánchez Presedo (S&D). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Våra medborgare vill ha ett starkt och effektivt EU. Lathet, otillräcklighet och ett rent mellanstatligt synsätt förvärrar effekten av krisen och minskar det europeiska projektets trovärdighet.

Vi står inte inför problem som är rent nationella eller en kris som är bara ekonomisk, utan vi står inför en politisk kris som kräver ett snabbt, fullständigt och europeiskt svar.

De grundläggande begreppen ”ekonomi” och ”union” i Ekonomiska och monetära unionen måste stärkas. Det förslag som lades fram i dag om ekonomisk styrning måste förbättras avsevärt om vi ska åstadkomma detta.

Vi är för ett inrättande av nationella budgetramar som garanterar insyn, ekonomisk samordning och kontroll av förenlighet med europeiska åtaganden.

Vi anser att man måste åtgärda makroekonomiska obalanser och gå mot konvergens, och vi tycker att Ferreirabetänkandet gör framsteg särskilt på detta område.

Förslagen om att reformera stabilitets- och tillväxtpakten är dock ofullständiga: de förväxlar stabilitet med anpassning, och de anförtror tillväxtpolitiken åt marknaden och den nationella arenan. Det är inte acceptabelt att kringgå EU:s åtagande på investerings- och sysselsättningsområdet.

Vi kommer inte att medverka i detta försök att få EU att vända ryggen åt sina medborgare och egna intressen. Vi finner oss inte i att likgiltigt fundera över hur våra problem förvärras, och vi accepterar inte dubbelmoral. Vi behöver enhällighet för att ge resurser och beslut med kvalificerad majoritet för att undvika påföljder.

Vi måste utlova vårt engagemang för EU och detta snart. Parlamentet bör arbeta hårt för att ta fram ett ambitiöst, europeiskt svar som våra medborgare förtjänar.

Vi måste gå framåt och inte bakåt som krabbor gör. EU får inte gömma sig när det behövs som mest.

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Även om Storbritannien inte ingår i euroområdet – vilket jag hoppas att det aldrig kommer att göra – har vi ett egenintresse av att det blir framgångsrikt. Jag önskar euroområdet allt gott och beklagar att jag inte kan stödja de förslag om ekonomisk styrning som vi diskuterar i kväll.

De förslag som vi har framför oss ger kommissionen helt nya befogenheter. Om dessa befogenheter endast hade varit begränsade till länderna i euroområdet hade jag inte protesterat. I stället ser vi att kommissionen och många ledamöter i parlamentet – inklusive Corien Wortmann-Kool, som jag har största respekt för – använder krisen i euroområdet som en ursäkt för att utöka EU:s makt till den ekonomiska styrningen av Storbritannien och andra länder som inte använder euron. Jag valdes inte för att ge EU större makt över hur Storbritannien sköter saker och ting, och jag ska därför rösta emot dessa förslag.

  Werner Langen (PPE). – (DE) Herr talman! Debatten speglar de olösta problemen med den ekonomiska politiken i EU. Samtidigt som vi har en central monetär politik finns det ett lokalt ansvar för budget- och finanspolitiken. Det kan bara vara ett misslyckat försök från vissa grekiska ledamöters sida flytta över ansvaret för Greklands interna politiska behörighet till EU eller till tredje part, kapitalistbanker eller vem som helst.

(Häcklande)

Det var de grekiska kommunisterna.

Lyckligtvis är euron stabil både internt och externt. Vad det handlar om är inte en eurokris utan snarare en statsskuldkris. Det är här vi måste börja. Det är meningslöst, för inte ens staten kan leva över sina tillgångar i all oändlighet. Det tjänar ingenting till att lägga till ytterligare skulder till befintliga skulder utan att ta konsekvenserna av nödvändiga reformer. Därför säger jag att det är hög tid att vi agerar. Parlamentet har länge uppmanat till åtgärder. Kommissionen har nu föreslagit en skärpning av stabilitets- och tillväxtpakten. Det ungerska ordförandeskapet har förhandlat väl, precis som vi. Jag tycker faktiskt att det är synd, Udo Bullmann – för vi är mycket överens om många aspekter när det gäller regleringen av finansmarknaderna – att socialisterna fortfarande vill skilja mellan bra och dåliga skulder. Det är fel väg att gå. När vi upprättar balansräkningarna för att se vilka länder i Europa som har hamnat i svårigheter behöver man inte svärta ner någon, vilket inte är svårt att förstå. Socialistiska regeringar har funnits överallt där dessa budgetära och finansiella problem har uppstått: Ungern, Lettland och Rumänien (som står utanför euroområdet), Irland, Spanien, Portugal, Storbritannien och även Grekland, förutom ett avbrott på fyra år, när det var vår tur. Med andra ord fungerar inte er ekonomiska modell.

(Häcklande)

Du borde faktiskt veta bättre vid det här laget, Reinhard Bütikofer. Vi kan inte befria grekerna från ansvar i detta avseende, och jag säger det klart och tydligt att grekerna inte var de första som bröt mot stabilitets- och tillväxtpakten, utan det var snarare de två stora länderna, Tyskland och Frankrike. Vi protesterade även mot det och ändrade på det. Du satt i regeringen på den tiden, Reinhard Bütikofer. Du grävde graven – det var ditt parti som grävde stabilitets- och tillväxtpaktens grav, inte grekerna. Nu är det dock dags att grekerna …

(Talmannen avbröt talaren.)

(Talaren godtog att besvara två frågor (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen)

  Udo Bullmann (S&D). – (DE) Herr talman! Werner Langen, jag vill bara vara säker på att du känner till våra förslag. Jag frågar dig därför om du är medveten om vad vi föreslog för din kollega, Corien Wortmann-Kool. Detta var för det första att vi stärker pakten genom att införa en närmare övervakning av utvalda mål som Olli Rehn har föreslagit från Europa 2020-paketet, som forskning och utveckling samt kampen mot fattigdom. Detta skulle också innefatta investeringar för att modernisera energiförsörjningssystemen.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Herr talman! Jag har två saker att säga.

För det första vill jag vända mig till Grekland och säga att vi inte bör försöka skriva om historien. Detta var en högerregering som under två mandatperioder förvrängde siffrorna med hjälp av banken Goldman Sachs. I dag försöker en vänsterregering få ordning på saker och ting igen. Är det folket som ska få betala de misstag som man gjorde på grund av bankernas råd?

Ett andra exempel är att vi i mitt hemland, Belgien, under en regering med socialistiskt deltagande som leddes av vår kollega, Jean-Luc Dehaene, på 12 år lyckades minska vår skuld från 130 till 80 procent av BNP. Bankvärldens misstag, i synnerhet Fortis misstag, innebar att vi var tvungna att hjälpa bankerna för att förhindra att systemet …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Werner Langen (PPE). – (DE) Herr talman! Jag känner mycket väl till förslagen från Udo Bullmann och Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet. Det enda problemet med dem var att man i huvudsak ville ha mer pengar. Man kan inte lösa problemet genom att kasta mer pengar på det. Liksom Marc Tarabella just bekräftade finns det möjligheter att minska skulden även med en vänsterregering. Jag vill klart och tydligt säga att de reformer som har gjorts i Grekland inte på något sätt har bidragit till att den stora privata rikedom som finns i Grekland verkligen delar de statliga utgifternas börda. Tvärtom har 59 miljarder euro sedan den 1 januari dragits tillbaka från grekiska medborgares nationella bankinsättningar, och sedan den 1 januari har grekiska statsobligationer för 12 miljarder euro sålts. Jag kräver att alla de rika parterna i Grekland deltar aktivt, och detta måste regleras politiskt. Om de kan ta på sig ansvaret kommer de att kunna åtnjuta solidaritet från vår sida.

  Saïd El Khadraoui (S&D). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att hylla alla de som har arbetat hårt med detta paket den sista tiden, men jag stöder även de föregående talarna från min grupp. Paketet är otillräckligt och obalanserat i våra ögon. Detta handlar inte så mycket om tekniska detaljer utan om innebörd: Vad lägger vi tonvikt vid? Vilka bör målen vara med en mer integrerad ekonomisk politik? Det är därför inte sant att vi inte vill ha en europeisk ekonomisk styrning, men vi måste fråga oss själva hur vi ska definiera det och vad innebörden av europeisk ekonomisk styrning är. Den nuvarande krisen har utan tvekan gjort det tydligt att en monetär union också kräver ekonomiskt samarbete. Det verkar som att något slags fel har smugit sig in i vår finansiella plan, och vi måste åtgärda det.

För oss handlar detta om så mycket mer än att bara säga ja till nedskärningar och nå budgetmål. Ja, vi är faktiskt för sunda offentliga finanser, men det som är viktigt för oss är hur vi alla kan gå framåt och hur vi kan ta oss ur detta träsk, hur vi kan förbereda oss inför framtiden och följaktligen hur vi kan skapa tillväxt och sysselsättning genom en gemensam ekonomisk politik. Svaret är med andra ord följande: genom att integrera en ambitiös investeringsstrategi i systemet, genom att skapa en koppling till 2020-målen, eller för att uttrycka det annorlunda, genom att vidta gemensamma åtgärder, t.ex. förbättra vårt utbildningssystem, bekämpa fattigdom och bli mer konkurrenskraftiga och möta konkurrensen från tredjeländer genom att investera i forskning och utveckling.

Förresten förvånar det mig att några ledamöter, i likhet med vad Guy Verhofstadt sade så sent som i går, förespråkar en investeringsstrategi samtidigt som de är nöjda med paketet. För mig personligen finns det ingen logik i det. Vi anser därför att sexpacket innebär att man skulle gå miste om möjligheten att införa en riktig ekonomisk styrning.

  Marianne Thyssen (PPE). - (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Vi befinner oss i en mycket svår kris. Det är inte bara en kris som vi måste se till att vi tar oss ur utan även en som vi måste stoppa oss själva från att någonsin hamna i igen. Det är av just den anledningen som vi behöver en kraftfull lagstiftningsram och som vi som parlament, som medlagstiftare, också måste axla vårt ansvar. När allt kommer omkring är vi den generation som nu avgör våra barns framtid.

Vi i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vågar driva igenom en uppsättning bestämmelser. Vi måste nu våga avgöra vilken typ av åtgärder som måste vidtas. Vi måste också våga välja att driva igenom beslut och se till att de respekteras, även om det innebär att vi måste gå emot strömmen. Vi förstår de människor som går ut på gatorna och protesterar, och det som vi ska göra är dessutom att ge ett exakt, strukturerat svar på dessa människors problem, nämligen bra jobb, hållbar tillväxt och ett framtida utrymme för en riktig socialpolitik. Om vi vill förbli en viktig aktör i en globaliserad ekonomi måste vi säkerställa en större samordning mellan den ekonomiska politiken och budgetpolitiken samt en större samordning mellan den ekonomiska politiken och politiken om medlemsstaternas konkurrenskraft. Vi behöver självklart investera i ekonomin i detta avseende, men vi behöver framför allt se till att ingen får friheten att avvika från överenskomna bestämmelser utan giltigt skäl, för det innebär att andra också dras ner i träsket.

Det paket som förhandlingarna så småningom ledde fram till utgör ett kraftfullt svar på kraven, och det utgör även ett svar på tidigare misstag. Det enda är – och detta är en följd av vårt tidigare beteende – att vi måste stärka den förebyggande aspekten av stabilitetspakten ytterligare, för om en medlemsstat väljer fel väg kan vi inte låta den bli föremål för politiskt köpslående i rådet, vilket i slutändan kommer att vara Europas svar.

Jag hoppas därför att vi kommer att rösta för och stödja paketet men att vi också kommer att ge oss själva möjlighet att inleda en sista förhandlingsrunda med rådet för att förstärka denna punkt ytterligare.

  Leonardo Domenici (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi har motsatsförhållande här. Det paket som bör åtgärda och förebygga obalanser och asymmetrier grundas på obalans och en brist på symmetri. Det är som en kropp som står på bägge benen, men där det ena är mycket längre och mer utvecklat än det andra. Det ben som kontrollerar budgetpolitiken är muskulöst och försett med leder medan det som kontrollerar utvecklingspolitiken, som borde ge drivkraft och energi på lång sikt, förefaller skrangligt och kraftlöst.

Jag tror att detta splittrade resultat när det gäller paketets slutgiltiga utformning beror på att det finns olika åsikter om krisens ursprung och slag: skillnaden mellan de som anser att oordning och obalanser i de offentliga finanserna är orsaken till krisen och de som tror att det underliggande problemet i stället har att göra med bristande bestämmelser och insyn på marknaderna, ekonomiska och handelsmässiga obalanser och social orättvisa. Vi riskerar att blanda ihop orsak och verkan. Vi vill alla att de offentliga finanserna ska kontrolleras på ett förnuftigt sätt, men målet med att minska skulden är inte tillräckligt för att sätta fart på tillväxten och konkurrenskraften. Dessa åtgärder handlar främst om förfaranden och sanktioner. Mycket mindre tonvikt – alldeles för lite tonvikt – har lagts vid investeringar och en strategi för hållbar tillväxt, vilket EU bör främja och genomföra.

Vi vet att våra åtgärder även oavsiktligt kan leda till helt olika resultat och till helt andra resultat än de som vi vill nå. Detta är syftets självalstring. Jag är rädd för att problemet ligger i själva paketet.

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE). – (ES) Herr talman! Vi befinner oss helt klart i en allvarlig situation som kräver att vi alla tar vårt ansvar. Jag menar alla, även rådet. Den meningsskiljaktighet som finns mellan rådet och oss i dag handlar om frågan om omröstning med omvänd kvalificerad majoritet.

Vi känner alla till att stabilitets- och tillväxtpakten inte har fungerat eftersom medlemsstaterna har bestämt sig för att straffa varandra för samtliga överträdelser av budgetdisciplinen. Anledningen är kanske att de har läst den del i evangeliet som säger att man ska låta den som är utan synd kasta första stenen.

Vad parlamentet vill – och det är detta som skiljer parlamentet från rådet – är att få ett slut på denna glada kamratanda mellan regeringarna och byta ut en partisk domare mot en opartisk domare.

Paketet är bra och förtjänar att röstas igenom. I de svåraste tider skulle man aldrig komma på tanken att säga att vi måste spendera mer. Det som vi gör nu är att återställa budgetdisciplinen.

När något är bra är det dock inte nödvändigtvis tillräckligt. De anföranden som vi har hört i dag har visat många saker. Vi vet alla att euroområdet inte var något optimalt valutaområde. Alla trodde att den befintliga institutionella ramen – en centraliserad monetär politik, en stabilitets- och tillväxtpakt och samordning av den övriga ekonomiska politiken – skulle göra det möjligt att åtgärda eller åtminstone minska skillnaderna mellan medlemsstaterna. Så har inte blivit fallet. När goda tider rådde ökade bara skillnaderna, och när dåliga tider rådde ödelades de pelare som den monetära unionen byggde på. Principerna om inga räddningsåtgärder (”no bail-out”), inga uteblivna betalningar (”no default”) och nu inget utträde (”no exit”) skulle också kunna försvinna.

Vi befinner oss nu i en situation som påminner om situationen när Lenin undrade vad man skulle göra. Den enda lösningen är att gå vidare i frågan om en politisk union.

Jag välkomnar frågan om euroobligationer. Det är ett positivt steg i rätt riktning, men mer måste göras. Om det krävs att man reformerar fördragen genom att sammankalla ett konvent för att skapa en politisk union, så är det så. Det finns ett grekiskt ordspråk som säger att regler är gjorda för människan och att människan är inte gjord för regler.

Det handlar inte om att fortsätta trepartsdialogen till klockan tre på natten eller att hålla ett ministermöte klockan sex på morgonen. Låt oss från och med nu fundera på vad vi kan göra för att åtgärda denna situation.

Det första steget dock är att rösta för paketet, som är ett positivt steg i rätt riktning. Annars kommer vi att göra ett fåfängt försök och, liksom Ortega y Gasset just sade leder fåfänga försök till melankoli och, inom politiken, till opposition.

  Talmannen. − Det leder till melankoli och även till att man överskrider sin talartid, José Manuel García-Margallo y Marfil, under talmannens överinseende.

  Alfredo Pallone (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Denna debatt innebär en möjlighet att ta upp frågan om en ny överenskommelse om styrning i EU, för att sända ett starkt och gemensamt budskap, återupprätta solidariteten mot EU och undanröja spekulation.

Det är ett faktum att vi har försvagat stabilitets- och tillväxtpakten de senaste åren. Ett lika obestridligt faktum är att detta var ett misstag och att vi får betala för detta. Vi måste gå tillbaka till bestämmelserna om budgetdisciplin, och det är just denna fråga och denna debatt som vi måste ta itu med. Förfarandena bör vara automatiska så att vi inte får erfara samma saker som med den gamla stabilitets- och tillväxtpakten. Jag tror att det är det enda sättet för att komma ur krisen. Det finns inga genvägar. Svaret finns i medlemsstaternas politik och i fullgörandet av planerade och överenskomna åtaganden. Solidaritet mellan EU:s medlemsstater måste åtföljas av ansvarstagande och respektera bestämmelser som medlemsstaterna inte kan och inte får överträda medvetet.

Mitt i allt detta får vi självklart inte glömma bort vikten av tillväxt, som ger nationella intäkter, och strukturella reformer för att få de länder som har det kämpigt tillbaka på fötter. Strukturella reformer som syftar till att främja ekonomiers konkurrenskraft och tillväxtpotentialen måste stå högst upp på den politiska dagordningen.

Jag håller inte med de som påstår att den nya stabilitets- och tillväxtpakten kommer att hindra länderna från att utvecklas. Den kommer snarare att tvinga dem att ta bort gammalt skräp, modernisera och genomföra de utlösande reformerna för att sätta fart på ekonomin. Tack vare dessa och en noggrann respekt för de bestämmelser som har fastställts i och med den nya stabilitets- och tillväxtpakten, är jag säker på att EU kommer att bli starkare och kommer att kunna möta nya utmaningar utan stödåtgärder och, ännu värre, förlegade slagord som inte leder någonvart och som bara skadar, särskilt de svagare människorna i samhället.

  Astrid Lulling (PPE). – (FR) Herr talman! Ju mer parlamentet ståtar med de underbara framsteg som har gjorts när det gäller ekonomisk styrning, ju mer vill jag uppmana mina kolleger att visa en smula ödmjukhet, eftersom vi står på avgrundens brant. Det finns två saker som vi måste öppna ögonen för. Den första är att parlamentet har varit helt tyst under den grekiska krisen. Vi är vanligtvis så snabba med att reagera på alla slags händelser världen över och utfärda den resolutionen efter den andra, och ändå verkar denna väsentliga kris ha gjort oss mållösa. Jag beklagar att vi inte har kunnat sända ett starkt, enkelt och praktiskt budskap till det grekiska folket, medlemsstaternas regeringar och EU-medborgarna.

Den andra saken rör paketets omfattning. Genom att rösta för dessa sex direktiv och/eller förordningar, vilket jag hoppas att vi kommer att göra, kommer vi säkerligen att få euroområdet att ta ännu ett steg framåt, och jag menar ett steg, ingenting annat, mot en sådan disciplin som det har funnits en sådan brist på, och värdet av detta kommer att bevisas i framtiden. Vi behöver dock bara titta på de häftiga diskussionerna om systemet för omröstning med omvänd kvalificerad majoritet för att se hur lång väg som kvarstår, när det är bestämmelser och automatiska sanktioner som vi borde tala om. Vissa betraktar fortfarande systemet med omvänd kvalificerad majoritet som något som man bör vara rädd för. Vi måste dock fortsätta visa fasthet vad gäller denna princip.

Ur en strikt politisk synvinkel är jag besviken över att ledamöterna från vänstern fortsätter förkasta principerna om god budgethantering, trots alla bevis. Underskott och hållbar tillväxt kan inte gå hand i hand. Länder behöver faktiskt hantera sina budgetar enligt god hushållningspraxis, men inte genom återupplivande med hjälp av offentliga utgifter, vilket är ett sött gift på kort sikt men aldrig någon hållbar lösning.

Nu när vi närmar oss dessa avgörande veckor är det vår uppgift att skapa en ny ekonomisk union …

(Talmannen avbröt talaren.)

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Werner Langen (PPE). – (DE) Herr talman! Eftersom jag inte har någon mer talartid vill jag ställa följande fråga till Astrid Lulling: skulle du kunna säga till parlamentet på mina vägnar att jag inte menade precis alla grekiska ledamöter utan bara de två kommunistiska ledamöter som talade precis före mig, nämligen Nikolaos Chuntis och Georgios Toussas? Kan du bekräfta detta för parlamentet?

  Astrid Lulling (PPE). – (DE) Herr talman! Det är givetvis med glädje som jag säger och bekräftar det. Jag vill dock säga en sak: vi åsyftar även grekerna. I Grekland finns det bara tio skatteflyktingar som säger att de tjänar mer än 1 miljon euro per år. Jag åsyftar dem också, precis på samma sätt som Werner Langen åsyftade kommunisterna.

  Othmar Karas (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Tiden börjar bli knapp. Därför vill jag uppmana till ett slut på dessa stora tal, fingerpekandet och det partipolitiska spelet, oavsett var dessa saker sker. Vi måste sköta vårt jobb och svara på krisen steg för steg.

Vilka är orsakerna till krisen? Vi har konstant betonat att orsakerna bl.a. är en bristande respekt för bestämmelserna, blockering av sanktioner och bristande framsteg när det gäller att utveckla den monetära unionen. I och med våra förslag om ekonomisk styrning uppmanar vi nu till en stärkt stabilitets- och tillväxtpakt, i form av såväl förebyggande som avhjälpande åtgärder, till en majoritet för genomförandet av sanktioner och till det faktum att kommissionen får rätt att ingripa, när så är nödvändigt, så att EU-medborgarna kan förlita sig på att bestämmelserna följs.

Min andra kommentar är att vi vill att den monetära unionen ska tas till nästa steg. Detta innebär ett upprättande av den ekonomiska unionen och att alltid hålla målet med en politisk union i sikte.

Jag måste säga att jag är besviken över resultaten av trepartsdialogen. Den fungerar inte som den ska just nu. Det faktum att vi inte har rådets samtycke i dialogen om den ekonomiska politiken och att parlamentet och arbetsmarknadens parter är involverade i detta minskar dock vår möjlighet att bli mer integrerade. Vi vill öka våra integrationsnivåer. Resultaten av trepartsdialogen försvagas eftersom rådet inte kan åtgärda den nuvarande obalansen i vårt samhälle och ge parlamentet möjlighet att göra medlemsstaternas ministrar direkt ansvariga inför oss. Vi står för dessa resultat. Vi vill lösa de olösta problemen och få till stånd integration. Om vi tillåter att vår ställning försvagas på grund av rådets svaghet har vi inte dragit någon lärdom av krisen.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Othmar Karas. Vi befinner oss mitt i en kris med den gemensamma valutan. Vi har upptäckt att vi har stora problem, t.ex. brist på en gemensam skattepolitik och ekonomisk politik. Dessa resultat från ekonomerna och akademikerna är mycket överraskande i mina ögon. Tror du verkligen, Othmar Karas, att ingen kände till truismen att en gemensam styrning och en politisk union också behövs, innan den gemensamma valutan infördes? Ingen var kanske tillräckligt modig eller uppriktig för att säga detta till EU-medborgarna.

  Othmar Karas (PPE). – (DE) Herr talman! Självklart kände alla till det och de sade det. De sade att den monetära unionen är ett politiskt projekt, att den integration som den monetära unionen innebär är oåterkallelig och att den monetära unionen måste åtföljas av steg mot en integration. Vi har varit starkt engagerade i detta under flera års tid. Politiska grupper som din har rört upp EU-fientliga känslor, de har sagt mycket lite om vikten av valutan och möjligheten, den politiska viljan …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Theodor Dumitru Stolojan (PPE) . – (RO) Herr talman! Jag ska rösta i morgon om lagstiftningspaketet om europeisk ekonomisk styrning. Jag vill även särskilt tacka föredragandena, det ungerska ordförandeskapet och kommissionen för deras riktigt stora ansträngningar, som har lett till ett förtydligande av detta lagstiftningspaket.

Paketet för europeisk ekonomisk styrning måste ses tillsammans med det övriga lagstiftningspaket om finanssektorn, inklusive EU:s system för finansiell övervakning, som redan har antagits. Jag är fast övertygad om att ett effektivt genomförande av denna lagstiftning kommer att se till att ingen annan medlemsstat någonsin kommer att bli utsatt när den drabbas av en framtida kris. Vi kommer att kunna förebygga och justera skattemässiga och ekonomiska obalanser, vilket är en av de bästa garantierna för jobb och tillväxt.

Jag måste dock uttrycka min oro över att EU:s institutioner inte vill erkänna den ekonomiska verklighet som vi nu möter. Med detta menar jag att en medlemsstat som har en skuld som den inte längre kan betala inte kan få stöd och därmed lägger till en ny skuld på den befintliga skulden, även med högre kostnader. Av erfarenhet och sunt förnuft vet vi att lösningen är att gäldenärslandet sopar rent framför sin egen dörr och att fordringsägarna inser att den skuld som ska betalas måste anpassas så att den är i nivå med det relevanta landets betalningsförmåga. Om vi inte går till väga på det här sättet kommer vi inte alls att spara tid utan i stället förlora tid, och problemet kommer att förvärras.

  Sławomir Witold Nitras (PPE). – (PL) Herr talman! Efter att ha lyssnat uppmärksamt på dagens debatt vill jag göra ett par kommentarer, om ni tillåter. För det första har man mycket ofta i kammaren hänvisat till stimulering av ekonomin genom ytterligare budgetutgifter. Jag tror att ledamöterna i fråga glömmer bort att det finns länder i EU – och inte bara ett eller två länder och inte bara Grekland – som har en inhemsk skuld på över 100 procent, och den enda anledningen till detta är stimulansen av ekonomin. Följaktligen har vi nått en viss nivå av ekonomisk tillväxt, om än en något konstgjord sådan, men vi står här själva med räkningarna, och de måste betalas nu.

Man har talat om restriktiva lösningar för att begränsa underskottet. De föreslagna lösningarna innebär dock att varje land måste minska sin skuld med 60 procent inom loppet av 20 år. Om 20 år för att halvera skulden är det långsiktiga perspektivet, vilket är det kortsiktiga perspektivet? Jag kan inte föreställa mig ett mer långsiktigt perspektiv i den här situationen.

Kan man slopa påföljder eller är påföljdssystemet ett restriktivt system? För 15 år sedan, när jag fortfarande var student, fick jag lära mig om konvergenskriterierna och deras tvingande natur. De var dock bara tvingande kriterier på papperet. Om de var tvingande för någon var det bara för de som ville ansluta sig till euroområdet. De var inte tvingande för någon i euroområdet. Med tanke på detta kan inte ett sådant system införas på ett framgångsrikt sätt utan påföljder och utan restriktiva påföljder, liksom somliga har sagt. Dessa sanktioner existerade på papperet men, som vi kommer ihåg och vet, har det hittills inte förekommit några riktiga sanktioner.

Min sista kommentar rör det faktum att några medlemmar i Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet har sagt att vi bör genomföra 2020-strategin och inte bara minska utgifterna. Just dessa dokument talar dock bl.a. om en europeisk termin. De introducerar också ett nytt förfarande för alltför stora obalanser. Instrumentet kännetecknas bl.a. av att det ger kommissionen inflytande över frågan huruvida medlemsstaterna genomför 2020-strategin, och därför är det värt att säga sanningen. Jag uppmanar er att anta paketet, för en bristande överenskommelse mellan rådet, kommissionen och parlamentet i denna fråga kommer...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Sirpa Pietikäinen (PPE). - (EN) Herr talman! Det är klokt att kompromissa. Parlamentet har verkligen gått längre än halva vägen i sina förhandlingar mot en kompromiss, men jag anser att vi har nått gränsen. Att skjuta upp beslutsfattandet om paketet löser inte problemet. Problemet kommer inte att försvinna. Samma problem kommer att återkomma och hota eurons hela framtid och EU om vi inte har en bättre samordning och mer av gemenskapsmetoden.

I det långa loppet är EU en ekonomisk union. Vi behöver ta itu med de verkliga orsakerna till problemen. Vi har kommit ett steg närmare med paketet, men vi har fortfarande inte kommit tillräckligt nära. Jag anser att frågan om omvänd kvalificerad majoritet är en av de frågor som är roten till problemet.

Detta är inte rätt tid för populism och kortsiktig politik, vilket jag anser att rådet ibland har gjort till viss del. Rådet ansvarar liksom parlamentet för EU-medborgarna. Jag hoppas att rådet, tillsammans med kommissionen och parlamentet, kommer att ta gemensamt ansvar och vidta nödvändiga åtgärder i fråga om paketet om ekonomisk styrning och framtida åtgärder. Om saker och ting inte stämmer och inte är på sin plats är de framtida planerna och Europa 2020-strategin bara futtiga och vackra ord, utifrån vilka vi verkligen inte kan bygga någon framtid.

  Thomas Mann (PPE). – (DE) Herr talman! Paketet om europeisk ekonomisk styrning sänder ett tydligt budskap om att vi måste undvika skuldkriser närhelst detta är möjligt i framtiden. Vi måste vidta effektiva åtgärder för att förhindra en destabilisering av euron. Det är det grundläggande budskapet i det utmärkta betänkande som Corien Wortmann-Kool har utarbetat. För att åstadkomma detta behöver vi en större politisk samordning mellan medlemsstaterna och en hård övervakning på EU-nivå. Denna övervakning är en viktig del i Europa 2020-strategin.

Vi måste för en gångs skull konsekvent använda stabilitets- och tillväxtpakten, som utgör grunden för en stark euro, för att visa de medlemsstater som har stora budgetunderskott var gränserna går. Det är vad EU-medborgarna med rätta kräver och inte bara i de länder som förväntas visa solidaritet i form av ett ständigt växande antal räddningspaket. Vi får inte tillåta några fler ursäkter eller olustiga kompromisser när medlemsstaterna avslöjar sina konvergensprogram och sin budgetpolitik för varandra. Medborgarna kommer bara att gå med på smärtsamma reformer om de får en tydlig bild av situationen, så att de kan stödja de nödvändiga åtgärderna.

I motsats till den allmänna övertygelsen inom nationalismen behöver vi inte mindre Europa utan mer. Vi bör t.ex. stärka vår gemenskapsmetod som grundas på Lissabonfördraget. Kommissionen måste och kommer att ta sitt ansvar, fastställa trender inom området för finansiell och ekonomisk politik i ett tidigt skede och se till att dialogen mellan finansinstituten och politikerna är mycket mer effektiv än vad den har varit.

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Herr talman! De åtgärder som vi diskuterar här i kväll välkomnas. Jag anser att de visar att EU har förmågan, viljan och intelligensen att vidta åtgärder utifrån de lärdomar som vi har dragit från den ekonomiska krisen.

I synnerhet tror jag att somliga har sagt att detta är en överföring av befogenheter från medlemsstats- till EU-nivå. Samma gamla visa dras för att motsätta sig samtliga förslag. Om man är en del av EU måste EU ha vissa befogenheter, och vi sänder sannerligen ett budskap till marknaderna och medborgarna om att vi kan hantera viktiga problem när sådana uppstår.

Jag stöder sannerligen helt och fullt det som vi håller på med, och jag skulle även väldigt gärna se att vi sätter in automatiska, bindande sanktioner och genomför omröstningssystemet med omvänd kvalificerad majoritet. Detta skulle se till att vi håller oss utanför kriser i framtiden. Det är bättre att förebygga än att åtgärda, och detta handlar bara om att förebygga och dra lärdom av det som vi redan har varit med om.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Herr talman! Vi måste upprätta ekonomisk styrning för att EU ska kunna ta sig ur denna fortsatta kris. Vi behöver samordna vår politik, visa öppenhet i fråga om hur vi hanterar våra nationella budgetar och framför allt minska våra underskott.

Tror ni verkligen att ni är på rätt spår? Den europeiska högern förbereder sig för att helt enkelt upphäva målen i Europa 2020-strategin. Den vägrar införa skatten på finansiella transaktioner och euroobligationer, och fokuserar bara på kreditvärderingsföretagen som inte såg att subprime-krisen var på väg, vilket visar precis hur pålitliga de är.

Låt oss vara tydliga i detta sammanhang: Vi befinner oss i en kris som orsakades av nyliberalism och det faktum att regeringarna och EU litade blint på avreglerade marknader. Och hur tänker vi ta oss ur krisen? Genom mer nyliberalism och åtstramning. Vi behöver tillväxt, vi behöver stimulera efterfrågan, och det är inte genom att få ner våra medborgare på knä som vi kommer att åstadkomma detta. Ni har kommit in på fel spår.

  Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) Herr talman! Som grek vill jag tacka alla mina kolleger som har talat positivt om Grekland och betona att jag anser att en stats överlevnad är viktigare än partipolitiska splittringar och ställningstaganden. Vi talar om ett framtida Europa. Vi har fortfarande inte förstått och vi försöker fortfarande förstå vårt gamla Europa och hur vi hamnade där vi är i dag. Jag är ledsen över att behöva säga att vissa har uppvisat en sanslös snikenhet, särskilt i Grekland. Många andra har dock uppvisat klandervärd snikenhet.

Vi säger att privata investeringar är lösningen på problemet. De privata investerarna har försvunnit. Vi tenderar att glömma det. De har försvunnit till andra delar av världen. Det finns ingen konkurrens i Europa. Europa börjar bli gammalt, det är inte längre konkurrenskraftigt och har ingenting att erbjuda. Vad vi...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ildikó Gáll-Pelcz (PPE). – (HU) Herr talman! Jag är tacksam för det hårda arbete som har lagts ner av föredragandena, rådgivarna, det ungerska ordförandeskapet och alla de som har gjort det möjligt för oss att ha sexpacket om ekonomisk styrning i denna form här i dag. Det vore bra om paketet inte behövdes längre och om Europas ekonomiska problem kommer att lösas över en natt. Så är inte fallet tyvärr. Europa har inte kommit ur krisen än, och om vi inte agerar ansvarsfullt kommer vi att möta ytterligare kriser i framtiden. Jag håller med de ansvarsfulla tänkare som säger att vi måste anta en hårdare budget och stärka stabilitets- och tillväxtpakten. Vi måste säga det med hög röst att EU hittills har haft en för avslappnad inställning och att EU inte har haft några mekanismer för att reagera på krissituationer och därför inte har kunnat svara i tillräcklig utsträckning på de allvarliga konsekvenserna av den kris som de ekonomiska, finansiella och sociala oroligheterna orsakades av. Vi får inte låta detta hända igen, och samtidigt måste vi lära av tidigare misstag.

  Frédéric Daerden (S&D). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar, herr föredragande! Det är nödvändigt med en god ekonomisk styrning i Europa. Givetvis är det så. Om vi röstar för dessa sex texter kommer vi dock inte att ge medlemsstaterna något handlingsutrymme för att föra en tillväxtfrämjande investeringspolitik.

I en tid då medborgarna får allt mindre förtroende för EU, Grekland är nere på knäna och kreditvärderingsföretagen kommenderar länderna bör parlamentet stoppa detta kategoriska insisterande på åtstramningar till varje pris.

Unionen vill nu svara på en kris av nyliberal typ med nyliberala recept och systematiska utgiftsminskningar, särskilt inom området för social trygghet, även om man vet att dessa utgifter är ett sätt att försvara sig mot ekonomiska kriser.

Utan de tillägg som de progressiva grupperna i parlamentet vill göra ser jag inte hur vi kan komma överens om att rösta för dessa texter. Det skulle faktiskt vara ett schizofrent beteende, med tanke på att vi har antagit resolutioner om genomförandet av Europa 2020-strategin och att vi utarbetar betänkanden, vilket jag själv gör, om genomförandet av en plattform för fattigdomsbekämpning. Den ekonomiska styrning som föreslås …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Herr talman! Stabilitets- och tillväxtpakten måste stärkas omedelbart. Erfarenheterna från de senaste åren visar detta. Jag är också glad över att resultatet av förhandlingarna är ett steg i rätt riktning. Ministrar kommer aldrig igen att tillåtas hålla varandra om ryggen när en medlemsstat låter sina offentliga finanser spåra ur. Det vore därför bra om vi förbättrar förebyggandet av stora överskott genom att flytta beslutsfattandet ännu längre från politiken. Föredragande Wortmann-Kool insisterar därför med rätta på förslaget om att ministrarna bör kunna blockera beslut endast med en kvalificerad majoritet.

En hake i mina ögon är dock kommissionsledamot Rehns uttalande om lagstiftningspaketet. Detta är ett steg mot ett införande av euroobligationer. ECB:s ordförande har antytt att det inte är önskvärt att ha infört euroobligationer om det inte finns någon budgetdisciplin. Nya skulder kommer att förvärra Europas skuldproblem. Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet och De gröna/Europeiska fria alliansen vill dessutom förskona offentliga investeringar från regeln om ett högsta …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! Åtgärdspaketet om ekonomisk styrning är ett rutinerat svar på de uppenbara problem av det ekonomiska och finansiella slaget som länge har plågat EU.

Den ekonomiska krisen har lett till att många länder i euroområdet har fått allvarliga skuldproblem, och det är tydligt att bestämmelserna om stabilitetspakten inte skyddade valutaunionen från följderna av amatörmässig och oansvarig hantering av regeringarna i vissa länder. Även om jag inte tror att kommissionen bör ha större befogenheter än vad den hade tidigare håller jag med om att den europeiska valutaunionen måste införa en mer exakt ömsesidig kontrollmekanism för budgetpolitiken. Vissa medlemmar i valutaunionen får betala för andras oansvarighet eller äventyrspolitik. Det har därför blivit nödvändigt att ta ett steg mot en större insyn och tydligare budgetbestämmelser som gör att man kan undvika långsiktiga problem i våra länder. Det kommer dock även att vara viktigt för oss att vi konsekvent tillämpar de bestämmelser som vi antar och att vi inte tar fram alla möjliga undantag från dem.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Det krävs en enhetlig strategi på EU-nivå för att säkerställa en hög konkurrenskraft, en hållbar ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. En stark, effektiv stabilitets- och tillväxtpakt är huvudinstrumentet för detta. Ytterligare ansträngningar bör i själva verket göras för att förhindra att en ohållbar budgetpolitik antas.

Ramen för stärkt ekonomisk styrning kommer att understödjas av olika sammanlänkade politiska åtgärder. Detta paket med förslag kommer att uppmuntra medlemsstaterna att tillämpa en klok budgetpolitik och, om lämpligt, vidta korrigerande åtgärder i god tid för att förhindra att påföljder tillämpas. Det är lättare att förebygga än att åtgärda.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Regeringarna i de centrala EU-medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska centralbanken har intagit en tydlig linje. Nya räddningspaket utarbetas för Grekland, miljarder euro av skattebetalarnas pengar äventyras och planer utarbetas för ekonomisk styrning för hela Europa, liksom vi precis har hört. Kommissionens förslag syftar främst till att skärpa bestämmelserna för stabilitets- och tillväxtpakten. I framtiden kommer förenligheten med Maastrichtkriterierna att upprätthållas genom mycket hårdare påföljder. Pakten har dock inte fungerat tidigare, och jag antar att den inte kommer att fungera i framtiden heller. Samtidigt införs bara den ena mekanismen efter den andra för att stödja länderna med budgetunderskott, återigen med hjälp av skattebetalarnas pengar. Vi behandlar symptomen i stället för att åtgärda orsakerna. Denna mycket riskfyllda strategi kommer att återvända till och förfölja Europa på kort eller lång sikt. Det är orimligt att förvänta sig att samma hårt arbetande länder alltid ska betala för andras misstag.

  Olli Rehn, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag är inte säker på att jag kan ge svar till samtliga ledamöter. Vi skulle inte ha tid för det, men jag kommer att försöka ge en viss inblick när det gäller kvällens kommentarer.

För det första vill jag tacka alla er för en mycket saklig och viktig debatt som speglar ett allmänt ansvarstagande för Europas ekonomiska framtid, för stabilitet och tillväxt och för våra medborgares välstånd.

Jag anser att vi alla mer eller mindre delar uppfattningen att balanserade och sunda offentliga finanser är en förutsättning för hållbar tillväxt och för att förbättra sysselsättningen, vilket är målet med det nuvarande lagstiftningspaketet. Därför förtjänar det vårt stöd. Liksom många av er har betonat, är det en viktig byggsten i vårt allmänna politiska svar på den nuvarande och alltjämt pågående finans- och skuldkrisen.

Varför är det så viktigt att anpassa paketet i den här situationen? Anledningen är att vi måste kunna visa våra medborgare, ekonomiska aktörer och internationella partner att EU faktiskt kan förhindra en kris i de offentliga finanserna i framtiden som den som vi just har varit med om, t.ex. när det gäller Grekland.

Aldrig igen. Det är den första byggstenen i lagstiftningspaketet. Därför behöver vi förebyggande budgetövervakning och en effektiv efterlevnad, vilket föreslås i paketet och i själva verket av föredragandena och utskottet. Det är också därför som vi behöver en riktigt och effektivt fungerande mekanism för att identifiera och åtgärda makroekonomiska obalanser, i syfte att förhindra sådana kriser som vi har sett, t.ex. på Irland och låneboomen i Spanien.

Därför behöver vi den andra byggstenen i paketet, nämligen en effektiv mekanism för att identifiera och åtgärda makroekonomiska obalanser.

Några av er, t.ex. Udo Bullmann, Sven Giegold och Philippe Lamberts, har frågat om vi anser att symmetri-/asymmetrifrågan har lösts. Jag kan ge er min och kommissionens tolkning av frågan som faktiskt är oerhört komplicerad om man tittar på texterna. Jag hoppas att ingen blockerar paketet på grund av detta eftersom det vore omöjligt att bara förklara detta för våra medborgare.

Såväl rådets som parlamentets förslag omfattar både under- och överskottsländerna. Det är mycket tydligt. Skillnaderna mellan förslagen har ingen betydande inverkan på omfattningen eller tonvikten när det gäller den ekonomiska övervakning som ska genomföras. Jag hoppas att parlamentet och rådet kan samarbeta och nå en överenskommelse utifrån innehåll och inte ordval.

I praktiken är det ingen skillnad, så låt oss kryssa för rutan och avsluta denna viktiga symmetri-/asymmetrifråga så att vi kan börja arbeta med att identifiera och även korrigera de makroekonomiska obalanserna och konkurrensskillnaderna.

När allt kommer omkring kommer alltså er röst att vara mycket viktig: den kommer att vara mycket viktig för EU och dess förmåga att övertyga allmänheten, de ekonomiska aktörerna och de internationella partnerna om vår förmåga att övervinna krisen och främja hållbar tillväxt.

Er röst i morgon kommer därför att vara ett ypperligt tillfälle att nå en historisk milstolpe när det gäller att äntligen komplettera den monetära unionen med en verklig och riktigt fungerande ekonomisk union – som vi definitivt behöver – och därmed göra det möjligt för EU att komma ur den nuvarande allvarliga krisen klokare och förhoppningsvis även starkare inför framtiden och, i varje fall, med nya lämpliga politiska verktyg för hållbar tillväxt, sysselsättning och våra medborgares bästa.

  András Kármán, rådets ordförande. − (EN) Herr talman! Jag är glad över att de flesta bidragen tyder på att vi är till 99 procent färdiga med det uppdrag som vi fick – och med ”vi” menar jag parlamentet och rådet – nämligen att komma överens om ett mycket ambitiöst och nytt paket om ekonomisk styrning.

Jag håller också med många av de ärade ledamöterna om att vi måste få till en uppgörelse efter det hårda förhandlingsarbetet. Jag är optimistisk för jag känner att det finns ett åtagande och ett riktigt ansvarstagande i parlamentet i fråga om Europas framtid.

Låt mig få kommentera ett par saker om den särskilda frågan, som fortfarande är öppen, om utökad omröstning med omvänd kvalificerad majoritet. Under de senaste sex eller sju veckorna har rådet diskuterat parlamentets förslag åtminstone varje vecka. Under de senaste fyra veckorna diskuterade finansministrarna i de 27 medlemsstaterna tre gånger, och varje gång gjorde de stora eftergifter till parlamentet om flera olika punkter i texten för att få till en överenskommelse i tid.

Vi diskuterade samtliga aspekter av förslaget på flera olika nivåer. Från början föreslog ni att regeln om omröstning med omvänd kvalificerad majoritet skulle tillämpas i mer än 15 fall. I vissa fall var det inte rättsligt genomförbart att göra detta, och vi fastställde mycket snabbt de fall där så var fallet. En del av de andra punkterna i fråga ingick redan i rådets allmänna ståndpunkt i fråga om beslutet att tillgripa finansiella sanktioner.

I maj gick rådet med på omröstning med omvänd kvalificerad majoritet i två fall utöver den allmänna ståndpunkten. I måndags gjorde rådet stora eftergifter, i det sista fallet i fråga om paktens förebyggande aspekter, inklusive en treårig översynsklausul av det så kallade följ eller förklara-förfarandet, som stärktes jämfört med i de tidigare överenskommelserna vid Ekofinrådets möte i mars.

Dessa garantier kan ge parlamentet den tillförsikt som krävs om att så få avvikelser som möjligt kommer att göras från kommissionens förslag och rekommendationer och att fall med bristande förenlighet med bestämmelserna, och därmed behovet av förklaringar, kommer att bli mycket sällsynta undantag.

Det är definitivt dags att parlamentet ser över sin ursprungliga ståndpunkt och tar ett steg mot rådet. Marknaderna och investerarna är vaksamma och vill se om vi kan presentera överenskommelsen de kommande dagarna eller inte. Jag anser att vi måste göra detta. Paketet kan dessutom visa att EU-institutionerna kan samarbeta på ett ansvarsfullt, effektivt och konstruktivt sätt på ett sådant viktigt område. Flera gånger under trepartsdialogen har jag hört skarp kritik från parlamentsledamöter i fråga om mellanstatliga förfaranden. Om paketet antas snabbt och inom rimlig tid kan detta bevisa att gemenskapsmetoden är rätt metod för att gå framåt.

  Elisa Ferreira, föredragande. – (PT) Herr talman! Jag är tacksam för allas bidrag till debatten och särskilt för sammanfattningarna från kommissionsledamot Rehn och rådets ordförande, András Kármán. Jag vill bara betona en sak: eftergifter har gjorts från bägge sidor, och jag tror att vi är mycket nära en överenskommelse men jag vill inte att de ska missa att notera frågan om symmetri och asymmetri som en viktig fråga som måste behandlas. Detta och omröstning med omvänd kvalificerad majoritet är punkter där justeringar fortfarande görs, och man är fortfarande inte klar med dem. Jag är särskilt tacksam över kommissionsledamot Rehns positiva bidrag, men om det ska bli någon överenskommelse måste överenskommelsen grundas på den rättsliga texten – på artikelavsnittet – inklusive artikel 32, artikel 42 och skäl 11 A givetvis, vilket har blivit föremål för omfattande diskussion. Jag vore därför tacksam om ni tar med er denna fråga, för det är en fråga som delar flera parlamentsledamöters och politiska gruppers intressen, som ni har sett.

Jag anser sålunda att den nya faktorn i analysen av de makroekonomiska obalanserna kan vara användbar. Jag ber om ursäkt, herr kommissionsledamot, inte bara för att ha upptäckt problem med fastighetsbubblor eller bubblor på finansmarknaderna utan även för att framhäva vikten av EU:s största problem, nämligen de spänningar som har uppstått på grund av att de ekonomier som euroområdet utgörs av utvecklas på helt olika sätt. Just nu utgör dessa spänningar ett allvarligt hot mot den gemensamma valutans existens med ett valutaområde som inte är optimalt, vilket José Manuel García-Margallo y Marfil påpekade mycket tydligt i dag.

Faktum är att EU är bristfälligt och ofullständigt. Det som vi gör är inte tillräckligt för att kompensera de nuvarande bristerna i den europeiska ekonomin, och jag anser att förlöjligandet av att skylla allt på den lates, den lögnaktiges och den felandes misstag – i förhållande till den hederliga människan som inte har några problem – är något som är oerhört farligt och som vi alla måste undvika. När allt kommer omkring bevisar Europas historia att enkla förklaringar på svåra problem aldrig ger goda resultat. Det är alltså min vädjan här i dag.

  Diogo Feio, föredragande. – (PT) Herr talman! Jag är tacksam över alla de bidrag som har lämnats till debatten. Jag vill rikta ett mycket särskilt tack – för jag gjorde inte det nyss – för den avgörande roll som Sharon Bowles, ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor, har spelat i allt detta.

Jag vill påpeka att paketet om ekonomisk styrning leder till större transparens för institutionerna och en bättre och större roll för parlamentet. Paketet är även en av försvarsåtgärderna för euron. Alla de som tror att de allra bästa lösningarna för tillväxt inte finns i paketet måste även erkänna att de inte känner till något land som inte lyckas växa om de offentliga finanserna är som de ska. De länder som uppvisar budgetdisciplin har ekonomier som växer, och vi får inte glömma det. Vi måste föregå med gott exempel just i detta avseende. Bland annat mitt hemland följer just detta exempel.

Jag vill även ställa en fråga till samtliga parlamentsledamöter: Kan ni säga att paketet om ekonomisk styrning är sämre i dag än när det kom? Kan ni säga att parlamentet inte har gjort några förbättringar av det? Ni kan inte säga det, för det är inte sant. Dagens paket om ekonomisk styrning är bättre än kommissionens inledande förslag, och det är bättre på grund av alla de bidrag som parlamentsledamöterna har lämnat. Därför måste ge våra medborgare ett mycket tydligt svar. Vi vill ha en växande europeisk ekonomi. Vi vill ha stabilitet. Vi vill absolut ha transparens. För att åstadkomma allt detta måste vi dock visa ansvar vid omröstningen i morgon, och vi måste ovillkorligen rösta förnuftigt och välja våra partner med största omsorg.

För mig är valet mycket enkelt: Jag kommer att rösta för ett bättre Europa och en bättre europeisk ekonomi.

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

  Sylvie Goulard, föredragande. – (FR) Fru talman! Jag vill tacka alla för den här debatten och jag vill tacka kommissionsledamoten och ministern, András Kármán.

För det första vill jag säga till ministern att jag tror att vi redan har bevisat att gemenskapsmetoden fungerar mycket bra. Liksom Diogo Feio just sade anser jag att texten faktiskt har förbättrats och att vi gör vårt jobb när det pågår en offentlig debatt och när medborgarna kan få information om vad som händer i Bryssel, som somliga säger.

Varför talar vi då fortfarande om omvänd kvalificerad majoritet? Jag vill göra en kort kommentar. I parlamentet finns det länder med t.ex. en större befolkning och som har fler ledamöter. När det gäller rösterna har varje land en röst som motsvarar dess storlek. I vilken demokrati ser man att man, vid tillämpningen av denna regel, gör åtskillnad mellan de människor som omfattas av regeln?

När det gäller den praktiska tillämpningen av regler som vi gemensamt har kommit överens om, kan vi inte börja göra undantag. Medborgarna förväntar sig att lagen tillämpas lika för alla. Alla medlemsstater, stora som små, bör sitta i samma båt även på EU-nivå.

Det är därför som vi kämpar. Det är inte någon ideologisk kamp utan en fråga som är av allmänt intresse.

Min andra kommentar rör symmetri, och jag vänder mig särskilt till Elisa Ferreira. Detta är en viktig fråga som ingår i överenskommelsen. Vi måste vara medvetna om att den har blivit mycket dyr för vissa av oss och, för att se till att den finns kvar ända till slutet, behöver vi en så stor enighet i parlamentet som möjligt om alla aspekter av överenskommelsen. Vi måste vara enade. Liksom kommissionsledamoten sade anser jag att det inte finns så stora skillnader mellan oss att vi inte kan övervinna dem. Jag vädjar därför till enighet. Vi kan inte begära stöd och samtidigt låta andra slita mycket ont.

Avslutningsvis vill jag rikta ett mycket särskilt tack till András Kármán för en liten detalj, nämligen den om att följa eller förklara. Jag har frågat dig så många gånger under våra diskussioner vad som menas med ”följa eller förklara” och vem man ska förklara något för? Du har varit en bra talesman och du har fått med dig rådet. De är redo att göra det offentligt. De förbereder sig för en ekonomisk dialog. Tack ska du ha. Be dem att ta ytterligare ett steg. Det är allt vi begär. Du har lyckats så väl med detta, så jag är säker på att vi kommer att nå dit.

  Corien Wortmann-Kool, föredragande. − (NL) Fru talman! Jag vill också tacka alla de som har deltagit i debatten och som har gett sitt stöd med så tydliga argument.

Jag vill också tacka Sharon Bowles, ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor, för situationen var mycket besvärlig och det kommer sannerligen att vara tack vare henne om vi får ett positivt resultat i omröstningen i morgon.

Vi har haft en tämligen ideologisk debatt i dag, och det är tydligt att alla i parlamentet vill ha hållbara offentliga finanser och budgetdisciplin, men historien visar att man inte kan åstadkomma det bara genom att spendera mer pengar.

Vi har nu ett paket framför oss. Vi har åstadkommit en hel del. Kommissionsledamot Rehn har 15 saker på sin lista, och det kan vara så att vissa ledamöter har problem med detaljer i paketet, men om man tittar på vänsterns alternativ skulle detta förvärra situationen. Jag hoppas därför att ledamöterna kommer att vara beredda i morgon att anta utmaningen med detta mycket viktiga lagstiftningspaket för parlamentet, som för första gången i historien utövar sina medlagstiftande befogenheter, liksom rådet gör.

Vi måste undanröja några fler hinder nästa vecka, men förhoppningsvis kommer vi att få ett positivt resultat i omröstningen i morgon. Det är således en vecka kvar, och jag hoppas att vi i slutändan kommer att kunna fatta ett beslut vid första behandlingen i juli, för vi är där till 98 procent.

För Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vill jag även betona vad Sylvie Goulard sade om symmetri och asymmetri. Det finns faktiskt ett givande och tagande i parlamentet och alla prioriterar olika. Principen om givande och tagande bör dock även tillämpas, vad symmetri beträffar, för parlamentet vid ett eventuellt antagande av en ståndpunkt om paketet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 23 juni 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) I en tid då effekten av nedgången och den offentliga skuldkrisen är mycket kännbar behöver vi en stark ekonomisk styrning på EU-nivå. Lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning skulle dock inte i dess nuvarande form hjälpa EU:s ekonomi att återhämta sig utan skulle snarare leda till en situation där en hög arbetslöshet och fattigdom skulle vara permanenta inslag.

Jag anser inte att förslagen i paketet är tillräckligt ambitiösa, eftersom de bara syftar till åtstramningsåtgärder och inskränkningar av medborgarnas sociala rättigheter. Det nämns inte någonting om inslag som skulle kunna understödja återhämtningen av den europeiska ekonomin, till exempel investeringar på de centrala områdena infrastruktur, utbildning, forskning och innovation.

Vi kan föreslå ett alternativ till denna åtstramningsmodell som, i Greklands ögon, visar sig vara oerhört begränsad. Införandet av obligationer som ska utfärdas gemensamt för en del av Europas offentliga skuld skulle automatiskt minska kostnaden för att finansiera EU och skulle möjliggöra nya investeringar. I enlighet med den amerikanska politiska modellen The New Deal kommer lösningen på den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen att vara att man återskapar ekonomisk tillväxt utifrån investeringar och jobbskapande.

  Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (SK) Det är viktigt att EU inte bara svarar på krisen genom att undanröja de mest akuta problemen utan att EU även förbereder en mer grundläggande reform inom området för ekonomisk styrning. Många punkter i de ingivna betänkandena går i samma riktning, men samtidigt har de ett antal brister. Förslagen talar om hårdare sanktioner, böter för bristande respekt för rekommendationer och automatisk tillämpning av dessa för att inte ge efter för politisk kohandel. Så långt är allt väl. Jag kan inte skaka av mig känslan av att sanktionerna är avpassade för de länder som för närvarande befinner sig i en svår situation. De verkar bygga på uppfattningen att dessa länder själva kan hantera och förbättra sin situation genom en ”disciplinerad” metod. Det är emellertid ett misstag. Till och med före krisen utvecklades en dynamik i Europa varigenom de starka länderna i euroområdet befäste sin konkurrensfördel. Tack vare bl.a. lönedumpning i Tyskland stärkte kärnländerna sin exportposition och de perifera länderna blev till ej konkurrenskraftiga marknader för sina produkter och sitt kapital. Krisen var spiken i kistan för dessa länder. Det går inte att undvika denna situation endast genom viljekraft eller utifrån eget beslut. Situationen när det gäller makroekonomiska obalanser kan, särskilt i länder som har den gemensamma valutan, bara lösas genom en överenskommen ny bedömning av den nuvarande modellen för ekonomisk utveckling. Det är inte bara nedskärningar och budgetdisciplin som kommer att leda till en lösning, utan en politik som handlar om riktad utveckling och riktat stöd för konkurrenskraften i Europas periferi.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Under förevändning av att reda ut problem som ni själva har orsakat tvingar ni på oss mer Europa och mer makt från kommissionen, dvs. denna kommission som består av lite mer än en handfull statstjänstemän som har utsetts utan någon demokratisk kontroll men som har inrättats som en kritiker och en slavdrivare med rätt att sätta in sanktioner mot medlemsstater. Er påhittade ekonomiska styrning går långt utöver budgetär kontroll. Det medför bara kontroll av våra folk och nationer. Detta är en tillämpning av doktrinen om begränsad suveränitet som låg den store demokraten Brezjnev så varmt om hjärtat, med undantaget att vi i stället för stridsvagnar använder oss av finansiella påföljder. Jag överdriver inte: i ett av betänkandena anser man att den nya regeringen, i händelse av en majoritetsändring efter ett val, måste få tillstånd innan den ändrar föregångarens budgetprioriteringar och att den även då bara kan göra detta marginellt. När det gäller prioriteringarna i sig är de dem som EU inför, nämligen att återbetala privata borgenärer, lugna marknaderna, demolera den sociala tryggheten och öka den allomfattande liberaliseringen, i enlighet med Europa 2020-strategin. Detta är inte att åtgärda misstag, förbättra den offentliga förvaltningen eller förhindra att en ny situation som den i Grekland uppstår. Detta är demokrati under pistolhot.

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. – (CS) Krisen kan ge oss möjlighet att ändra våra regler och institutioner eller att skapa nya. Ekonomen Joseph Schumpeter talade om ”kreativ förstörelse”. I nuläget har EU följaktligen en unik möjlighet att inrätta en ny mekanism som bör leda till långsiktig ökad makroekonomisk och finansiell stabilitet och valutastabilitet för medlemsstaterna samt bidra till att öka deras konkurrenskraft. Den erfarenhet som vi har förvärvat från Ekonomiska och monetära unionens tidigare verksamhet visar att sådana regler bör ingå i lagstiftningen och att vi inte kan lita på enskilda medlemsstaters goda vilja. Därför är det framlagda lagstiftningspaketet med sex förslag för inrättande av en förbättrad ram för ekonomisk styrning ett steg i rätt riktning. Fyra förslag handlar om finansfrågor, däribland en reform av stabilitets- och tillväxtpakten, medan de två nya förordningarna syftar till att identifiera och komma till rätta med de makroekonomiska obalanser som uppstår i EU och i euroområdet. För att genomföra dessa nya regler effektivt är och förblir det dock en god idé att i ökad grad och på ett tidigare stadium involvera både de nationella parlamenten och Europaparlamentet i hela processen.

På det hela taget anser jag att det lagstiftningspaket som har lagts fram är ett adekvat svar på den globala krisen och EU:s aktuella ekonomiska situation. Det bygger på relevant lagstiftning och är förenligt med Europa 2020-strategin och andra strategiska EU-dokument, och därför rekommenderar jag att man antar det i dess ändrade version.

  Iliana Ivanova (PPE), skriftlig. – (BG) Bristen på lämpliga instrument för att tidigt diagnostisera problem med de offentliga finanserna samt det faktum att stabilitets- och tillväxtpakten fungerar dåligt är några av de grundläggande orsakerna till den långvariga kris som euroområdet och EU går igenom. Det aktuella lagstiftningspaketet gör det möjligt för oss att vidta lämpliga åtgärder för att korrigera obalanserna innan de får negativa konsekvenser för de offentliga finanserna. Dessa åtgärder kommer att ge kommissionen möjlighet att kontinuerligt övervaka medlemsstaternas makroekonomiska utveckling och, om det är nödvändigt, kommer en ingående analys av de nationella ekonomierna att genomföras. Därför bör inte indikatorerna för övervakning av den makroekonomiska utvecklingen och deras gränsvärden antas automatiskt av kommissionen utan i stället analyseras ur ett ekonomiskt perspektiv. När resultaten utvärderas är det viktigt att hänsyn tas till medlemsstaternas olika utgångspunkter samt deras makroekonomiska situation, som skiljer sig åt mellan länderna i euroområdet och de övriga medlemsstaterna. När indikatorernas gränsvärden analyseras bör hänsyn tas till de nya medlemsstaternas upphämtningsprocess. Det är det enda möjliga sättet att garantera att en adekvat analys av deras makroekonomiska utveckling genomförs.

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (EN) EU:s ekonomiska integration och framför allt euron har nått en punkt där ingen längre kan blunda för de tydliga avvikelserna från de kriterier som har fastställts för att garantera ekonomisk stabilitet i EU. Därför efterlyser jag en förstärkning av kommissionens roll när det gäller EU:s ekonomiska styrning. I slutändan bör automatiska mekanismer inrättas och verkställas när vissa medlemsstater konsekvent bryter mot stabilitets- och tillväxtpakten. Den ekonomiska krisen har framhävt många regeringars oansvariga finansiella och ekonomiska beslut men det är de samvetsgranna medlemsstaterna som betalar priset. Krisen har lärt oss en smärtsam men desto mer värdefull läxa för framtiden. Kommissionen bör ges befogenhet att ingripa objektivt när den får varningssignaler från någon medlemsstat och rådet bör inte försvara de skyldiga. Den omdiskuterade solidariteten bör inte vara oändlig och om vi inte vidtar åtgärder gentemot de skyldiga kanske medborgarna i länder som Estland förlorar sitt tålamod.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Antagandet av paketet om ekonomisk styrning visar än en gång att det europeiska projektet alltjämt är levande och att det är med utgångspunkt i förlikning mellan de 27 länderna som medlemsstaterna kommer att kunna överbrygga sina svårigheter och på samma gång ta itu med utmaningarna inför framtiden. Statsskuldskrisen visar att de aktuella kontroll- och stödmekanismerna är otillräckliga. Syftet med de åtgärder som vi har röstat om i dag är att försöka stärka de instrument som inte fungerar och därför är det mycket viktigt att de genomförs. Skuldkriteriet, som godkändes i Maastrichtfördraget, är åtminstone infört i detta nya lagstiftningspaket och kommer nu att tillämpas i praktiken. Institutionalisering av den europeiska terminen, förstärkning av dialogen mellan EU-institutionerna och de nationella organen, parlamentets och kommissionens roll genom hela kontrollförfarandet samt ökad och mer effektiv övervakning är alla sätt att uppnå intelligent och hållbar tillväxt som omfattar alla i Europa. Jag måste dock betona att framgången för Europas ekonomiska politik också måste bero på andra, kompletterande åtgärder som syftar till att främja investeringar och tillväxt i medlemsstaterna. Europa måste fokusera på en gemensam strategi men man får inte glömma de enskilda ländernas särdrag.

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig. – (PL) Det senaste året har visat att den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten, som skulle avskräcka från överträdelser av euroområdets makroekonomiska principer från medlemsstaternas sida, inte har varit särskilt effektiv, milt sagt. Det beror till stor del på att medlemsstaterna ansåg att de kunde agera ostraffat eftersom de påföljder som ingick i systemet inte var automatiska. Vi är överens om vilken sorts påföljder som ska utdömas för de länder i euroområdet som överskrider den tillåtna nivån av budgetunderskott och statsskuld. Det är dock lika viktigt att vidta förebyggande åtgärder, och därför är vi i parlamentet positiva till ett införande av en automatisk mekanism i paktens förebyggande delar. Hela förfarandet kräver dessutom ökad öppenhet, och detta kan bara garanteras genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i ökad utsträckning.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) I mars och juni 2010 antog Europeiska rådet Europa 2020-strategin, vars främsta prioritering är ökad samordning av strategierna för den ekonomiska politiken i medlemsstaterna och, som ett långsiktigt mål, hållbar tillväxt som omfattar alla och hållbar sysselsättning. Eftersom ekonomisk styrning gäller statsskulden – som är ett underskott – bör vi göra allt som står i vår makt för att se till att den medelfristiga finanspolitiska ram som inrättas bidrar till att minska framtida generationers börda. När vi gör det bör vi använda den erfarenhet som förvärvats under den ekonomiska och monetära unionens första årtionde. Krav som hänger samman med de regler och förfaranden som utgör den finanspolitiska ramen måste omgående standardiseras så att likartade sociala förmåner garanteras och social utestängning bekämpas.

Med tanke på den höga nivån av ömsesidigt beroende mellan medlemsstaternas budgetar och EU-budgeten bör budgetprognoserna på båda nivåerna kännetecknas av samma grad av öppenhet. Därför är det mycket viktigt att ett avtal ingås mellan kommissionen och varje enskild medlemsstat när det gäller prognosernas omfattning och prognosmetoderna. Samarbete av detta slag gör det möjligt att undvika att de makroekonomiska situationerna skiljer sig åt samt att öka trovärdigheten hos de prognoser som används för planering.

  Iuliu Winkler (PPE), skriftlig. – (RO) Den ekonomiska krisen och dess konsekvenser har visat oss att EU:s framtid snarare bör grundas på europeiska än på nationella lösningar. För att hitta en genomförbar lösning på statsskuldskrisen och behovet av att stärka euron, återgå till hållbar tillväxt samt inrätta nya arbetstillfällen krävs det effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och en förstärkning av stabilitets- och tillväxtpakten. Sammanfattningsvis kräver detta ett starkt EU, ett mål som även uttrycks i det ungerska ordförandeskapets motto.

EU:s paket för ekonomisk styrning på parlamentets dagordning kan skapa de mekanismer EU behöver för sin framtid, på det sätt som dess grundare föreställde sig. Antagandet av paketet för ekonomisk styrning kommer att medföra nära samarbete, budgetdisciplin, ekonomisk övervakning, effektiva regler för beslutsfattande, mäktiga EU-institutioner och därmed stöd till förnyelsen av EU.

Den ekonomiska krisen har oåterkalleligen förändrat världen, och det finns ett tydligt ökat behov av en ny finansiell struktur i EU. Vi befinner oss vid en vändpunkt. Alla försvagningar av medlemsstaternas strävan att slutföra de reformer som inleddes under krisen, alltför stort överseende, för många undantag från de allmänt accepterade reglerna och en återgång till en ny runda internt skydd kommer att få förödande konsekvenser.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Jag anser inte att regeringar eller tjänstemän kan förvalta ekonomin. Samtidigt inser jag att vi måste ta reda på orsakerna till Greklands och andra medlemsstaters ekonomiska problem och hitta ett sätt att förhindra dem på i framtiden. Samtidigt står demokratin på spel eftersom vi begränsar medborgarnas rätt att bestämma över sina länders budgetar och därmed deras politiska prioriteringar. Solidaritet är endast möjlig om ansvarsfull styrning är en allmän regel. Vi närmar oss följaktligen ett vägskäl. En väg leder till en inbromsning av den europeiska integrationen och eventuellt ett uppbrott. Den andra vägen leder till skatteharmonisering, ett slut för nationella budgetar och en federal superstat. I ett sådant fall talar vi dock också om ett gemensamt system för sjukförsäkringsavgifter, socialförsäkringar och pensioner i hela EU. Det är dessa argument och inte de tomma orden om enighet som utgör debatten om ett federalt Europa.