Text integral 
Miercuri, 9 martie 2016 - Strasbourg Ediţie revizuită

14. Situația actuală din Uniunea Europeană (dezbatere)
Înregistrare video a intervenţiilor

  Der Präsident. – Zunächst hat sich Herr Gollnisch zu einer persönlichen Bemerkung gemeldet.

Herr Gollnisch, sagen Sie uns bitte, auf Grundlage welchen Artikels der Geschäftsordnung Sie die persönliche Bemerkung machen wollen.


  Bruno Gollnisch (NI). Monsieur le Président, je me fonde sur l'article 164 relatif aux faits personnels. Il m'a été rapporté que, lors des votes, le président de séance, qui n'était autre que vous-même, Monsieur le Président, devant ma demande insistante d'un rappel au règlement, avait déclaré vouloir tenir à ma disposition des tranquillisants si je ne me calmais pas.

Permettez-moi de vous dire, Monsieur le Président, avec tout le respect que j'ai pour votre personne et pour votre fonction, que je trouve l'expression assez méprisante. Mais je vous rassure tout de suite, je ne demande aucune sanction contre le député Schulz. Je reconnais personnellement la liberté d'expression. Je voulais simplement, par ce rappel au règlement, faire observer que l'article 22 de notre règlement sur la fonction présidentielle, ainsi que les articles 165 et 166 sur le pouvoir disciplinaire du Président, vous permettaient certainement de faire expulser ou de sanctionner un député qui perturbait gravement la séance, mais ne vous permettaient aucunement après coup, sans même l'avoir auditionné, de faire expulser un député qui, au moment où vous avez pris cette décision, ne perturbait en aucune façon la séance, sans l'avoir auditionné et sans lui laisser la possibilité de se laver des accusations que vous portiez contre lui, ce qui me paraît, en tout état de cause, quoi qu'on pense de ses propos, assez contraire aux droits de l'homme que ce Parlement se propose d'exporter dans le monde entier.


  Der Präsident. – Bitte sehr, Herr Gollnisch.


  Der Präsident. – Als nächster Punkt der Tagesordnung folgt die Aussprache mit Stefan Löfven, Ministerpräsident von Schweden, über die aktuelle Lage in der Europäischen Union (2016/2599(RSP)).

Sehr geehrter Herr Ministerpräsident Löfven! Ich heiße Sie herzlich im Europäischen Parlament willkommen. Es ist uns eine große Ehre, dass Sie heute Ihre Vorstellungen über die Lage der Europäischen Union bei uns im Europäischen Parlament vortragen wollen.

Herr Ministerpräsident, bevor ich Ihnen das Wort gebe, weise ich darauf hin, dass wir nach Beschluss der Konferenz der Präsidenten zu diesem Tagesordnungspunkt kein Catch-the-eye-Verfahren zulassen, und ich werde auch keine „blue cards“ akzeptieren.


  Stefan Löfven, Prime Minister of Sweden. Mr President, I thank you very much for the invitation to be here today. It is an honour for me and it is a pleasure.

‘It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair.’. These are the opening lines of Dickens’ ‘A Tale of Two Cities’. He is describing Europe at the end of the 18th century – but he could just as well have been talking about our own times.

We have indeed weathered a winter of despair: of terrorists and extremists attempting to attack our fundaments; of Russia continuing to try to move European borders using armed force; of our Union not being able to cope with youth unemployment, social hopelessness and the global refugee crisis.

But there are also some rays of hope in the world. The global climate agreement, the new sustainable development goals, and a large part of the African countries rising from poverty: these all show that we live in a time when global cooperation really can make a difference.

And the EU also has a chance at a spring of hope if standing strong and united against external threats, if tackling common challenges with the collective strength required to resolve them, if clearing away the last ruins of the financial crisis and starting to build strong societies again.

I was born in 1957, the same year as the Treaty of Rome. My generation was given vast opportunities and had great hope for the future. To many of us, the world seemed to be ours to explore and to make into a better place.

Now I cannot see a greater duty than to give the same opportunity and hope to the young generation of today. And I know that the European Union can be a driving force for that, if we stand up for three central values of our Union: that is democracy, cooperation and also added value for our citizens.

Let me start with democracy. We are currently strengthening our joint action against terrorism following cowardly and appalling attacks against our society. Many of these actions that we are taking are tough, but they are necessary. But the work to defend democracy is a much greater task.

Defending democracy is standing up for the safety of our Jewish citizens at a time when anti-Semitic threats, hatred and violence once again echo throughout Europe. It is never accepting or spreading populists’ and extremists’ demonisation of Muslims, even if it scores cheap points with the electorate. It is working for the rights of the Roma and of all minorities who are held back by prejudice and poverty.

Defending democracy is also defending free and independent media, freedom of reporting and freedom of the press, because we know that politics always benefits from hard scrutiny. Defending democracy is respecting every person’s right to meet, to be tried in free and fair trials, to move freely in society and to love whoever they want. If we do not defend these democratic values, we will lose Europe as we know it.

That brings me to my second point, which is cooperation. Rarely have so many people been displaced in the world as they are right now, but rarely have so few European countries stepped up and been prepared to act. During a two-month period last autumn, Sweden took in some 80 000 people at a rate that is equivalent to 25 million asylum seekers annually in the European Union as a whole. This brought our reception system to the brink of collapse and, in the absence of working European solutions, it forced us to take unilateral action.

Now the Schengen Agreement and the free movement it creates is a foundation pillar of the European Union, and crucial for our economies. But if we do not act, and act fast, we might lose it.

I see a lot of words and plans to move forward, but far too little action. I therefore urge all the Member States to take their responsibility. It is time to act, to ensure control of our external borders, to enhance our cooperation with Turkey on the basis of international law, to implement the redistribution of refugees within the European Union, fight human smuggling and also strengthen our common foreign policy to put a stop to the causes of the refugee crisis. So we must move from chaos to control, otherwise we risk European cooperation as we know it.

And, looking ahead, it is time to admit that the Dublin Regulation is not working and needs to be replaced. If we do not create a new, common and sustainable asylum system, more countries will be forced to act unilaterally, which will hurt mobility, trade and – most of all – it will hurt the human beings who are fleeing.

Sweden is ready – and will act – for a new asylum system in the EU that is based on equal distribution, and in which asylum is sought in the EU – not in an individual country. Quite simply, to put it shortly, if we are to share an external border and have free movement between our countries, we must also share a system of asylum reception. To be honest, I cannot see how countries that do not participate in the common asylum system can participate in Schengen cooperation either.

This brings me to my third point, and that is the added value for our citizens. Now we have shown that we are ready to work hard to keep together, as we have recently done to help to keep the United Kingdom within our Union. But the complaints against the European Union all over our continent should not be brushed aside. These complaints show us the dire need to emphasise that special something that keeps us together – the European spirit, the shared value of cooperation for our citizens.

We need to demonstrate the value of 28 countries and 508 million inhabitants joining together: to address challenges such as climate change that no country can manage alone, in this time of global interdependence; to create an even larger common market, in this time of global competition; and to generate greater security for our people, in this time of global unease.

But if EU cooperation is to truly gain the broad popular support that is needed to stay strong in the 21st century, we must have a Union that works much harder for the wellbeing of the people, the citizens.

In a world where 62 people own as much as 3.5 billion people, in such a world, we need a European Union that works for equality and everyone’s chance to pursue their innermost hopes for a good life. This is why we need to build a social Europe that strengthens people through more secure jobs, better living conditions and strengthens enterprises through more secure access to citizens with purchasing power. Because when people and enterprises are strengthened, economies grow.

In a social Europe, the EU is a prime advocate for good terms and conditions for everyone working in the Union, making sure that workers are never forced to compete against each other through lower wages or poorer working conditions. Ensuring that in a tricky world of global subcontractors, there is always someone who is responsible for ensuring that you are safe at work. In a social Europe, the EU should work to unleash the energy of a growing labour force. If women were employed to the same extent as men in the European Union, GDP could grow or increase some 12% by 2030.

So the EU must not only act as a sentinel for sound finances, it must also act as a driving force for women’s entry into the labour market and a truly equal world of work. This is as ethically right as it is economically smart. In a social Europe, the EU should take a collective stand against the youth unemployment that is breaking down the youth and also breaking down our economies and our societies’ faith in the future.

So we should prioritise investment in education, expand exchanges of European students between not only higher education institutions but also upper secondary schools. And create the jobs for the future for young people via social investment, ambitious free trade agreements and a digital internal market. This is the kind of social Europe that can win the hearts of the people in Europe.

The Commission’s proposal for amending the Posting of Workers Directive and the development of the social pillar show that the work is finally and truly under way, which I welcome. Taking steps towards more decent working conditions and social progress is paramount. So let us continue onwards and upwards. Let us come together for a summit and draw up a strategy to move this idea of a social Europe forward, and I would be pleased and honoured to host such a summit in Sweden next year in 2017.


We are working for an EU that works hard for the size of the market, yes, but even harder for the wellbeing of its people. I see Parliament and the Commission as key actors on all three issues. I can feel in this very Hall and in our Union that we carry the ability to create the same hope that I felt as the generation of 1957, for the generations of 1997, 2007, 2017, and many generations to come.

So Europe’s winter of despair has been long and hard. But if we stand up for democracy when democracy is tested, if we cooperate and turn words into deeds to address the migration crisis, and if we create a social Europe that increases the wellbeing in people’s everyday lives, then we will be able – in these best of times and in these worst of times – to create a new spring of hope in Europe.



  Kristalina Georgieva, Vice-President of the Commission. Mr President, President Juncker has asked me to replace him in this debate and convey his greetings. Yes, it is the best of times and it is the worst of times but, above all, it is the time for us in Europe to stand up for our values and be counted.

Prime Minister, I am very honoured to welcome you in this Chamber, where you have just done exactly that. Thank you. Sweden is a country that has shaped its own destiny with values and the conviction that we can live and work together and provide for a fair society. You have also influenced those beyond your borders – the rest of us in Europe. I will just recall that, together with your Scandinavian partners, you were the first to understand the value of free movement: it was the then Nordic Council which, in the 1950s, launched free travel and the original labour market for the first time. Your achievement has served you very well and it is serving Europe very well.

Today, on behalf of our President, I would like to pay tribute to Sweden’s response to the refugee crisis. Your country has long received the highest number of people seeking protection, way before the current crisis started. Your solidarity is a shining light. When a country so far north in the Union is affected so directly by events to the south, we know we are in this together. No country can manage this crisis alone and no country should be left alone, be it Greece, Sweden, Austria or Germany. No country can carry the weight on its own. Together we have to protect our borders. Together we have to help people who depend on us for their survival. We recognise the effort Sweden has made and we have suspended the relocation of refugees to Sweden from Greece and Italy. That is pragmatic and fair.

Today, as you have said, in most parts of Europe we need to restore order. We need to restore the Schengen system. Your country knows the cost of life without Schengen. I was struck by how costly it is to have border controls on the Øresund Bridge between Sweden and Denmark – the costs run into hundreds of millions of euros a month. Last Friday, the Commission published a roadmap setting out the steps to restore Schengen to full health and lift all internal borders by December 2016 at the latest. This gives us an opportunity to make Schengen more resilient. We have to learn from the crisis that the system works only if we all participate: otherwise it does not work at all. That is why, obviously, we all have to pull together. At the Commission we are not interested in pointing the finger. We are interested in solutions and in helping Member States – all Member States – to bear a shared responsibility for restoring and protecting Schengen.

Prime Minister, let me turn to a second topic which you touched upon and which also has to do with values in Europe: Europe’s social model. It is one of our greatest achievements. Far more than a way to organise our economy, it is part of who we are, it is part of our treaties and it is part of our identity. Sweden has written entire chapters in this story. Listening to you and your government, you are holding the pen and still writing. Thank you for that.

What we have demonstrated to the rest of the world is that our social market economy can have prosperity and social justice going hand in hand. My former employer, the World Bank, called the European Union a lifestyle superpower because of the standards we have established for our citizens – standards in gender equality, in public health and in the environment, and above all in our welfare system. Our challenge is to adapt this model to a world which is changing much faster than in the years that you and I were born.

With this in mind – the need to constantly adapt – we at the Commission have launched a proposal for a European pillar of social rights. It sets out principles and practices to ensure that work is decent and fair and that we meet our goals of equal opportunity, fair conditions and proper social protection. It is about delivering fairness for individuals and also building resiliency into our labour market and our economy. By revealing the gaps in the current legislation, the pillar will show what measures we still need to take.

Let me make one final point. Over many decades, Sweden has embodied European values, values of equality, values of compassion for people seeking protection, and today you are showing that these values are very strong. We are going to respond to the greatest test of our time. These values are the light that we ought to follow. There is a European solution. And that, moreover, is the only solution.

I would like to thank you, Prime Minister, and to thank Sweden, for being such a key part of it.


  Gunnar Hökmark, för PPE-gruppen. Herr talman! Fru vice ordförande och herr statsminister – välkommen hit!

Det är roligt att höra en socialdemokratisk statsminister, liksom andra företrädare för Sverige, så tydligt understryka att Sverige står bakom det europeiska samarbetet, starkt och stabilt.

Vi lever i en tid då kriserna kommer utifrån – Ryssland, Syrien, Ryssland i Syrien, ISIS, terrorismen, klimatfrågan, flyktingarna – och ställer vårt samhälles grundläggande värden inför stora utmaningar. Det är bara genom ett starkt Europa vi kan hantera detta och därför skulle jag vilja säga: Säg aldrig: ”Vi måste lösa alla dessa problem nästa vecka för annars har samarbetet misslyckats”.

Vi kommer att behöva detta samarbete under mycket lång tid, för de problem vi står inför är större än att det finns en enkel lösning och ett beslut. Vi måste istället för att alltid fråga oss vad EU kan göra för oss fråga oss vad vi kan göra för Europa. Jag vet att den formuleringen använts tidigare, men det är det vi måste göra. När det gäller de sociala frågorna, försvaga inte Europasamarbetet genom att ta dem från de nationella parlamenten till Europaparlamentet. Då får vi konflikterna, då får vi överregleringen, då får vi byråkratin som människor runt om Europa vänder sig mot.

Det som först sägs i den brittiska debatten, och som många av oss även i Sverige delar, är att det är för mycket byråkrati. Vi ska minska byråkratin och vi ska härifrån se till att underlätta genom att ta bort en djungel av nationella regleringar som hindrar ekonomins utveckling. Ett frihandelsavtal med USA, stabila offentliga finanser. Jag skulle vilja att statsministern talar med dem i hans egna partigrupper som tror att man får mer pengar genom att spendera mer pengar än vad man har.

Flyktingfrågan: Där har vårt land tagit ett mycket stort ansvar. Vi måste se till att det blir en fördelning av bördan. Vi måste se till att följa reglerna. Det gäller också för Öresundsbron. När vi inför kontroller så ska vi följa reglerna och inte införa ett transportörsansvar. När det gäller flyktingarna måste vi se till att de andra länderna tar ansvar, se till att gränserna följs och se till att man runtom i Europa tar det ansvar som krävs. När det gäller Turkiet: tydliga krav på demokrati och pressfrihet. Vi måste i detta samarbete göra Turkiet mer demokratiskt och mer rättsstatligt om vi ska kunna värna de människor vars öden står på spel.

Och herr statsminister kom ihåg, vi ska göra Europa starkt. Det kommer att kräva mycket under lång tid men tillsammans ska vi klara det.


  Gianni Pittella, a nome del gruppo S&D. Signor Presidente, onorevoli colleghi, signor Primo ministro, nel suo appassionato discorso lei ha parlato di democrazia e di cooperazione; ha parlato, cioè, di valori. Ecco, io credo che la vera battaglia per il futuro dell'Europa non si giochi sul terreno militare. In Siria come altrove, la battaglia per l'Europa è innanzitutto una battaglia di valori. Noi dobbiamo dimostrare che possiamo adattare l'Unione europea alle trasformazioni globali degli ultimi decenni, senza smarrire, anzi rafforzando, i nostri valori. E c'è soprattutto un valore che è al di sopra di tutti: il valore della solidarietà, una parola che in quest'Europa lacerata da nazionalismi e da egoismi forse non va più di moda ma resta il fondamento dell'Unione europea.

Solidarietà e dignità erano due valori cari a Olof Palme, di cui, qualche giorno fa, abbiamo ricordato i 30 anni dalla morte. Mi piace ricordare una sua frase. Palme diceva "per noi la democrazia è una questione di dignità umana e la dignità umana è la libertà politica". Dignità e solidarietà. Solidarietà vuol dire, innanzitutto, solidarietà verso chi è oppresso e sfugge da guerre. Lei ha citato numeri impressionanti: 80 000 rifugiati accolti dalla Svezia. Grazie, signor Primo ministro!

È chiaro che di fronte al nuovo contesto internazionale, gli Stati da soli non ce la possono fare e serve allora l'Europa. Non possono fare tutto da sole la Svezia, la Germania o l'Italia o un altro Stato membro. Serve un sistema comune di asilo europeo che si affianchi ad una revisione di Dublino, come da lei indicato. Solidarietà oggi significa battersi per quell'Europa sociale che lei ha giustamente ricordato: non un'Europa che divide i lavoratori, ma un'unione che li unisca, riconoscendo loro le stesse protezioni. Questo vuol dire riconoscere a tutti i lavoratori, qualunque sia la loro nazionalità, la sessa retribuzione per lo stesso lavoro.

Il nostro gruppo, anche grazie all'importante contributo della delegazione del suo paese, ha ottenuto il mantenimento e l'impegno della Commissione Juncker alla presentazione della direttiva sui lavoratori distaccati e salutiamo questa presentazione e ci impegneremo, perché questa visione vada in porto con tutti i suoi sviluppi più positivi.


  Hans-Olaf Henkel, im Namen der ECR-Fraktion. Herr Präsident! Vor drei Wochen sprachen wir in Straßburg über zwei Abgeordnete, die außerhalb des Hauses über Schießbefehle gesprochen haben. Ich wollte Ihnen sagen, dass die Fraktionsführung unserer Fraktion gestern beschlossen hat, diesen beiden Abgeordneten nahezulegen, bis zum 31. März unsere Fraktion zu verlassen.


Herr Ministerpräsident, es ist das erste Mal, dass ich von dieser Seite des Hauses Beifall bekomme, und wahrscheinlich auch das letzte Mal.

Herr Ministerpräsident, Sie haben zweimal erwähnt, dass Sie im Jahr 1957 geboren sind. Ich bin 1957 als Hamburger mit dem Fahrrad ohne Gangschaltung zum ersten Mal nach Göteborg gefahren und war begeistert von Ihrem Land. Heute muss ich Ihnen auch dreimal zurufen: glückliches Schweden!

Zum ersten Mal, weil Ihre Regierung sich standhaft weigert, den Euro einzuführen. 1998 war ich als Präsident des Bundesverbandes der Deutschen Industrie zur Stockholmer Handelskammer eingeladen, um für den Euro zu werben. Nun, das schwedische Volk war klüger als die schwedische Industrie und – ich muss sagen – auch klüger als ich.

In Schweden durfte die Bevölkerung über den Euro abstimmen – in Deutschland darf man mal über einen Bahnhof abstimmen. Ob Arbeitslosigkeit, ob Wirtschaftswachstum oder Staatsverschuldung: Schweden steht wesentlich besser da als die Eurozone.

Sie, Herr Ministerpräsident, zeigen ja nicht nur den sozialdemokratischen Parteifreunden hier, sondern allen Euromantikern in diesem Parlament, dass eine Währung den fiskalischen Kulturen des Landes entsprechen muss und dass wir aufhören sollen, die unterschiedlichen fiskalischen Kulturen den Bedürfnissen einer Währung unterzuordnen.

Sie zeigen auch, dass small beautiful sein kann, und Sie zeigen ebenfalls, dass Europa nicht etwa an einem Zuwenig, sondern an einem Zuviel leidet.

Glückliches Schweden zum Zweiten, weil Sie sich in Schweden für eine verantwortungsvolle Flüchtlingspolitik entschieden haben. Als langjähriges Mitglied von Amnesty International weiß ich, wie schwer Sie sich getan haben, Ihre Grenzen jetzt zu kontrollieren. Herr Ministerpräsident, das war nicht – wie Ihnen hier viele vorwerfen –verantwortungslos, das war verantwortungsvoll.

Von den im letzten Jahr in Europa registrierten Asylbewerbern oder -anträgen waren 72,3 % Männer. Was das sozialpolitisch für einige Kommunen bedeuten kann, will ich hier nicht ausführen – Stichwort Köln. Aber ich will einmal über etwas anderes sprechen. Hat hier jemand einmal darüber nachgedacht, was es bedeutet, wenn diese Männer ihre Frauen, ihre Töchter, ihre Mütter, ihre Schwestern alleine und unbeschützt dort zurücklassen? Die meisten dieser Flüchtlinge kamen übrigens aus aktuell nicht umkämpften Gebieten, sondern aus zweifellos prekären, aber sicheren Lagern. Hat hier einmal jemand darüber nachgedacht, wie viele Menschen ihr Leben in Gefahr brachten oder verloren haben, weil sie der Einladung der deutschen Regierung gefolgt sind und an die Versprechen verantwortungsloser Schlepper geglaubt haben?

Das bringt mich zum dritten Grund, hier heute mal „glückliches Schweden“ zu sagen. In der Euro- und in der Flüchtlingspolitik hat die deutsche Regierung mit ihrer Gesinnungspolitik nicht nur das eigene Volk, sondern auch Europa in eine Sackgasse gefahren. Im Gegensatz dazu betreibt die schwedische Regierung Verantwortungspolitik. Darüber, dass Ihr Land nun die Position der moralischen Supermacht an Merkels Deutschland verloren hat, brauchen Sie sich nicht zu grämen – genauso wenig wie, die Deutschen auf diesen zweifelhaften Titel stolz sein sollten.


  Cecilia Wikström, för ALDE-gruppen. Herr talman! Jag vill hälsa statsministern välkommen hit till Europaparlamentet idag. Det är trevligt att du delar den här eftermiddagen med oss.

Sverige är som bekant ett medelstort medlemsland i EU, och jag skulle vilja uppmana statsministern att utnyttja detta. Jag vet att ni i den svenska regeringen håller med mig om att Dublinförordningen, alltså hörnstenen för en fungerande europeisk asylpolitik, måste reformeras. Jag kommer att leda det arbetet här i parlamentet och ser fram emot vårt fortsatta samarbete kring detta.

Men nu ber jag dig, Stefan Löfven, att ta ledartröjan i ministerrådet och övertyga de andra regeringarna om nödvändigheten att skapa en solidarisk, hållbar asylpolitik i EU. Det är bara så vi gemensamt kan åstadkomma en verklig förändring som behövs nu mer än någonsin.

Tyvärr är det så att Sverige har gått från att vara ett land som har vågat ta strider i ministerrådet, och som med tyngd och trovärdighet i asyl- och migrationsfrågor har kunnat påverka andra medlemsländer i rätt riktning, till att numer allt mer betraktas som ett land som ganska passivt följer strömmen och upprepar mantrat: ”människor på flykt är någon annans ansvar och inte vårt”. Det är inte så man leder arbetet mot ett gemensamt europeiskt ansvarstagande.

Överenskommelsen med Turkiet i måndags kommer inte att lösa situationen på sikt. Mycket tyder på att bärande delar av den strider mot Genèvekonventionen och också mot EU:s fördrag. Även om många av de människor som nu försöker ta sig till EU stoppas kommer de att hitta andra sätt att ta sig till EU och alla kan ju inte stanna i Grekland.

Har vi ingen europeisk asylpolitik där alla deltar kommer inget medlemsland att klara detta. Vi kommer att se upprepade exempel på den grekiska tragedin utspelas runtom i EU. Istället för att outsourca vårt ansvar för flyktingarna till Turkiet borde EU nu säkerställa sina egna yttre gränser, skapa lagliga säkra vägar för flyktingar och trygga ett asylsystem där ansvaret delas rättvist mellan alla 28 länder. Ett migrationssamarbete med Turkiet kan bara fungera om det finns en gemensam gränsbevakning och en gemensam asylpolitik.

Stefan Löfven, ta initiativet nu och bygg goda koalitioner med de andra länderna. Visa ledarskap och berätta vilka länder i rådet som sätter käppar i hjulen. Nu måste de lyckta dörrarnas tid i ministerrådet vara över, för vi har en god svensk sed av öppenhet och transparens som borde vara vägledande också för rådet. Någon av EU:s ledare måste bryta kapplöpningen mot botten, och jag skulle önska att det var mitt eget lands regering som gjorde det. Europa förtjänar helt enkelt mycket, mycket mer än vad vi presterar just nu.


  Malin Björk, för GUE/NGL-gruppen. Herr talman! Herr statsminister, välkommen till Europaparlamentet!

Sverige har tagit ett stort ansvar under 2015 för att ta emot människor på flykt. Det är riktigt och bra, men sedan hände något under hösten och ni gjorde upp med högerpartierna i oppositionen om att stänga våra gränser. Det tycker jag var fel beslut, men det är inte det vi ska debattera här.

Det viktiga idag är att vi står inför samma situation och samma utmaning på europeisk nivå. Ska Europa ta emot flyktingar och organisera ett värdigt mottagande eller ska vi hävda att också EU behöver ett andrum och stänga våra gränser? Vilken roll kommer Sverige att spela i det valet? För mig är svaren självklara, herr statsminister.

EU som helhet har tagit emot en ofantlig liten del av de människor som är på flykt idag. Vi ska naturligtvis dela på och ta emot fler, värdigt, och jag anser naturligtvis att Sverige ska vara ledande i den utvecklingen, i en politisk kursändring för EU som ser till att vi inte stänger våra gränser.

Tyvärr ser jag inte tillräckligt av den rollen i rådet. Låt mig vara tydlig, en ny supergränspolis med extraordinära befogenheter att tvångsavvisa och agera i tredje land och ingripa utan samtycke i ett medlemsland är inte en lösning. Nato-patruller i Medelhavet är inte en lösning och, sist men inte minst, uppgörelsen med Turkiet med massavvisningar är inte en lösning. Flyktingar är inte fiskekvoter som vi lastar av och på. Det är människor av kött och blod som har flytt och lämnat allt i konflikt.

Herr statsminister, jag är inte naiv. Jag ser att det inte går att få med Orbán och vissa andra länder på båten. EU-28 har nått vägs ände, vad än folk här säger, både moraliskt och politiskt. Därför måste ni ha en plan B som bygger på en koalition av villiga medlemsländer, som vill gå före i nära samarbete med UNHCR, som var här igår och pratade mycket klokt. Ni kan använda er av EU:s institutioner även i en mindre koalition.

Slutligen, det är inte värdigt en socialdemokratisk regering här i Europa eller i något land att ställa flyktingar mot välfärd. Det spelar bara rasisterna i händerna, och dem kan man inte samarbeta med. 2015 var året då folket gick ut och välkomnade flyktingar. Hur 2016 kommer att bli vet vi inte ännu, men det är ganska mycket upp till oss här och upp till er i rådet. Ska det bli året då vi reste murarna eller ska det bli året av solidaritet med flyktingarna?


  Rebecca Harms, im Namen der Verts/ALE-Fraktion. Herr Präsident, sehr geehrter Herr Ministerpräsident, sehr geehrte Kolleginnen und Kollegen! Ich möchte mich erst mal bedanken dafür, dass Sie so einen ruhigen Ton in die Auseinandersetzung um die Lage der Europäischen Union gebracht haben, weil ich glaube, dass wir das alle brauchen, auch wenn ich an die Debatte über den Gipfel von heute Morgen zurückdenke. Ein bisschen Nachdenklichkeit darüber, was es außer der Flüchtlingsfrage sonst noch alles an Herausforderungen gibt, das tut uns, glaube ich, sehr, sehr not.

Ich möchte mich auch bedanken bei Ihnen, bei Schweden, bei Ihrem Land, weil Sie meiner Meinung nach seit Langem die bessere Flüchtlingspolitik in der Europäischen Union gemacht haben, nicht erst in der krisenhaften Zuspitzung des letzten Jahres. Und als Sie zu den Grenzkontrollen zurückgekehrt sind, da war mein Eindruck: Aha, das ist jetzt der Weckruf aus Schweden. Die Schweden sagen: Wir können nicht mehr, wir greifen zu einem Mittel, das wir nicht wollen, aber wir wollen eine europäische Lösung.

Die Suche nach dieser europäischen Lösung dauert allerdings seither an, und es hat sich dann eben doch fast im Schneeballsystem diese Schließung von Grenzen entwickelt. Ich weiß nicht, wie viel Zeit wir noch haben, damit umzugehen. Wir haben mit globalen Veränderungen und globalen Herausforderungen zu tun, und im Europäischen Rat sieht es aber so aus, als würde man denken, man hätte viel Zeit.

Ich würde von Ihnen gerne wissen, ob es nicht doch irgendwann dann an der Zeit ist zu sagen, dass eine Gruppe von Staaten in bestimmten Bereichen der Flüchtlingspolitik vorangeht und sagt: Wir sind die Gruppe von Staaten, die tatsächlich bereit ist, untereinander solidarisch für die Aufnahme von mehr Flüchtlingen zu sorgen.

Alles, was wir mit der Türkei diskutieren, ist zu kritisieren. Es ist zum Teil ein kleiner Fortschritt. Aber wo landen wir, wenn wir nicht hinter dem Management an einer Außengrenze zwischen der Türkei und Griechenland Flüchtlinge verteilen können?

Ich glaube, dass es wahnsinnig wichtig ist, was Sie in Ihrer Rede angesprochen haben, dass wir in der Europäischen Union es schaffen, uns gegen neue Ängste zu wenden und gegen Angstmacher. Herr Henkel, wenn Sie sich jetzt entschuldigen für Ihre Leistungen zur Einführung des Euros – ich will gar nicht wissen, was Sie für ein Sündenregister aufzuweisen haben als oberster Lobbyist des Bundesverbandes der Deutschen Industrie. Aber eine Sünde, die wirklich nicht lässlich ist, das ist die Gründung der Alternative für Deutschland, weil Sie damit in Deutschland die Grundlage dafür gelegt haben, dass dieses Klima der Angst und der Verhetzung eben auch bei uns viel schlimmer geworden ist.

Die Europäer müssen dann anfangen, sich zu fürchten, wenn sie nicht mehr in der Lage sind, gemeinsam zu handeln angesichts globaler Herausforderungen, die die Flüchtlinge quasi zu uns getragen haben, die wir versucht haben, immer wieder zu verdrängen. Und über dieses gemeinsame Handeln muss man reden. Die Forderungen an die reicheren und die stabileren Länder der Welt werden nicht weniger werden, sondern sie werden mehr werden.

Gestern hat der Hochkommissar für Flüchtlinge der Vereinten Nationen uns eigentlich noch mal einen guten globalen Überblick verschafft. Wir haben angesichts der Eskalation durch Putin und Assad in Syrien eindeutig gesehen, dass dieser Krieg nicht schnell enden wird. Wir werden als Europäer nur gemeinsam gut aus diesen katastrophalen Zuspitzungen herauskommen, wir werden nur solidarisch, wenn wir auch mit anderen solidarisch sind. Ich fand in diesem Sinne, Herr Löfven, Ihre Rede wirklich einen tröstlichen Beitrag aus dem Rat.


  Kristina Winberg, för EFDD-gruppen. Herr talman! Stefan Löfven, du har ju själv sagt att vi i Sverige har varit naiva i vårt flyktingmottagande. Du fick visserligen ärva regeringen Reinfeldts sjunkande migrationsskepp, men den ansvarslösa politik du har fört i ett och ett halvt år har gjort situationen många gånger värre. På grund av länder som Sverige har EU:s migrationspolitiska situation utvecklats till ett ekonomiskt, politiskt och humanitärt kaos. Idag står du här i plenum och vill pådyvla hela Europa konsekvenserna av din naiva politik. Du ber andra medlemsstater att "rädda dig i nöden" när det är du själv som har gjort bort dig.

EU:s medlemsstater måste ta ett solidariskt ansvar, säger du. Din regering måste ta mer ansvar och aktivt bidra till att massmigrationen till EU upphör, säger jag. Tror du verkligen på en tvångsfördelning? Hur ska denna lösning någonsin kunna fungera? Många medlemsstater har varken de resurser, den kapacitet eller den politiska vilja som behövs för att integrera den gigantiska mängden migranter. Land efter land tar avstånd från den omfördelningsmekanism du propagerar för.

Stefan Löfven, du får bita i det sura äpplet, och inse att Sveriges riktigt stora problem istället är hur vi, på egen hand, ska kunna utvisa de cirka 80 000 migranter som din regering aviserat ska lämna Sverige. Hur ska vi lyckas med det? Vi som inte ens klarar att evakuera 30 asylsökande från en buss!


  Olaf Stuger, namens de ENF-Fractie. Vroeger gingen wij altijd met ons gezin begin jaren tachtig naar Zweden. Zweden was toen een prachtig land, mooi, welvarend en veilig. Ik heb zelfs een spreekbeurt over Zweden gehouden, toen ik een jaar of elf was. En ik kon toen melden dat Zweden voorop liep waar het ging om de vrouwenrechten, dat de Zweedse schoolkinderen tot de best presterende van Europa behoorden en dat ook het Zweeds landsbestuur open en transparant was.

Vorig jaar ben ik met mijn eigen kinderen weer op vakantie in Zweden geweest. Ik ben me kapot geschrokken. Wat kan een land veranderen! Mijn dochter, twaalf jaar, is nu bezig met een spreekbeurt over Zweden. Zij moet haar klasgenootjes melden dat Zweden het land is met het op één na hoogste verkrachtingscijfer ter wereld. Alleen in Lesotho is een vrouw minder veilig!

Het verkrachtingscijfer - ik zeg het nog een keer - is in Zweden het op één na hoogste ter wereld, hoger dan in Mexico, Nigeria of Rusland. Mijn dochter moet nu ook melden dat de Zweedse regering informatie achterhoudt om politieke tegenstanders niet in de kaart te spelen. En de schoolprestaties van Zweedse kinderen gaan enorm achteruit.

Voorzitter, ik ben geschrokken. Hoe kan een land in 30 jaar zo achteruitgaan? Dat kan maar op één manier, namelijk door de EU en de verwoestende werking van de EU. De EU faalt en trekt Zweden mee in haar slipstream. Dit is het falen van de EU, dit is het falen van de politieke elite.


  Zoltán Balczó (NI). Tisztelt Elnök Úr! Daniel Friebe svéd közgazdász és író, aki Budapest él most, a következőt nyilatkozta: az egyik legjobb dolog Magyarországon, hogy az emberek, ellentétben a nyugat-európaiakkal, még mindig hisznek a konzervatív értékekben. Nem csak hiszünk benne, hanem a döntéseinket ennek szellemében akarjuk meghozni. Önök a liberális értékekben hisznek. Ennek megfelelően évtizedek óta százezer számra fogadnak be menekültet, bevándorlót, vállalva gazdasági nehézséget, együttélés nehézségeit, a bűnözés növekedését. Ez az Önök döntése! Egy szuverén ország szuverén döntése. De fogadják el, hogy vannak olyan országok, amelyek nem akarnak tíz- és százezer számra befogadni migránsokat, akik védik a saját kultúrájukat, akik nem akarnak társadalmat párhuzamosan kiépíteni. Magyarország is ilyen, és Ön a demokráciáról beszélt, fogadja el, hogy a politikai döntést Magyarországon népszavazással akarjuk megerősíteni ebben a kérdésben – egy szuverén ország szuverén döntéseként.


  Esteban González Pons (PPE). Señor Presidente, señor Primer Ministro, la crisis de los refugiados es la peor emergencia humanitaria que hemos tenido en Europa desde la Segunda Guerra Mundial y no la vamos a resolver con soluciones inhumanas.

Señor Primer Ministro, levantar un muro o cerrar una frontera no acaba con la crisis de los migrantes. Lo único que hace es más inhumana la huida desesperada de hombres, mujeres y niños, y nos deshumaniza a los europeos.

Los europeos somos iguales en la dificultad y debemos ser, es verdad, iguales en la responsabilidad. Por eso aquí apoyamos una política común de inmigración y asilo, y por eso aquí apoyamos una gestión común de nuestras fronteras exteriores, para proteger el espacio Schengen.

Las soluciones nacionales no resuelven los problemas europeos, al contrario. Por eso precisamente existe Europa; porque, en la actualidad, las soluciones nacionales ni siquiera resuelven los problemas nacionales. Por ejemplo, su Gobierno decide unilateralmente reintroducir controles en frontera, incluso fuerza a las compañías privadas de transporte a realizar exámenes, a identificar a quienes transportan. Por ejemplo, su Gobierno ha aprobado la posibilidad de suspender Schengen por tres años, cuando la norma solo permite una suspensión de dos años. Esas, señor Primer Ministro, son soluciones nacionales, populares, defensivas, y son soluciones insuficientes que, seguramente, en su opinión, son buenas para Suecia, pero, yo le digo, son malas para Europa.

Los socialistas de esta Cámara, como los verdes de esta Cámara, como nosotros, defienden una Europa sin fronteras. Incluso esta mañana se han pronunciado muy duramente contra el acuerdo con Turquía. Su Gobierno, sin embargo, ha vuelto a levantar las barreras ante la crisis de los migrantes, ante la crisis de los refugiados. ¿Cuál de los dos es el verdadero discurso socialista? ¿Cuál de los dos es el verdadero discurso verde?

Europa hay que construirla poco a poco porque, cuando dejamos de construir Europa, vuelve a crecer el nacionalismo, y con el nacionalismo siempre la xenofobia, con el nacionalismo siempre crece el fanatismo y crece el populismo. El lema de Europa es «Unida en la diversidad», pero hoy también debe ser «Unida ―no separada― en la adversidad».

Señor Primer Ministro, usted ha pedido una Europa más social, pero me llama la atención que, al mismo tiempo que pide una Europa más social, cuando se enfrenta al más social de los problemas, que es la huida de los refugiados, vuelve a levantar sus fronteras. Quizá si lo que decimos coincidiera con lo que hacemos, los populistas no tendrían razón.


  Marita Ulvskog (S&D). Herr talman! Tack för att du är här, Stefan Löfven. Det är bra och det är viktigt. Du hör ju hur vandringsägnerna och alla helt orimliga påståenden flyger genom luften. Det gör de ofta i den här kammaren, och det är därför det är så skönt att ha dig här.

Jag vill återgå till att tala om ojämlikheten, den som växer i hela Europa. Vi har idag 23 miljoner registrerade öppet arbetslösa och vi vet ju att i verkligheten är de många fler. Runtom i Europa – och ja, också i det här rummet – finns det ju de som tycker att vi i detta läge ska möta denna kris, denna arbetslöshet med låga löner och sämre villkor och att vi ska ha en arbetsmarknad som är segregerad både mellan EU-medborgare och de nyanlända som kommer hit, som samtidigt ska ha ännu sämre villkor. Detta trots att det leder till ännu större klyftor och ännu mer ojämlika, orättvisa villkor på arbetsmarknaden.

Vi socialdemokrater vill få slut på den sociala dumpningen, på lönedumpningen. Konkurrens med sämre villkor och låga löner drar ju ner alla, inte bara dem som drabbas i första ledet. Kommissionens ordförande Juncker har uttryckt det som ”no social dumping - equal pay for equal work”. Det måste ju vara en självklarhet, men jag känner så här: Kan vi verkligen lita på att Juncker kan realisera detta? Han tror säkert på det, men har han kraften att göra verklighet av det?

Idag finns det alltför många som saknar förtroende för politikens förmåga. De vänder sig till extrempartier, sådana som ni hör bullrar och mullrar där uppe – de är som AIK-klacken, om jag plötsligt tänker på hur det ser ut hemma, och ibland är det värre. De vänder sig till extrempartier, väljare som inte tycker att de får svar på sina frågor. Klarar vi inte att pressa tillbaka arbetslösheten och stoppa den sociala dumpingen riskerar vi att ännu fler ger upp om politiken och vänder sig till extremisterna. Det får inte ske.

Igår presenterade kommissionen olika förslag för att stärka ett socialt Europa. Det handlade om ett förändrat utstationeringsdirektiv, om att ge tillbaka makten till arbetsmarknadens parter, om jobb och utbildning. Tror du att det kommer att räcka för att vi ska nå målet equal pay for equal work – lika lön för lika arbete?


  Fredrick Federley (ALDE). Herr talman! Välkommen till Europaparlamentet, statsminister Stefan Löfven. Du kommer till oss i en tid som är ganska svår för Europeiska unionen. Vi har brottats med en klimatutmaning där vi måste finna våra lösningar för framtiden. Vi brottas med en migrationsutmaning där vi också måste finna våra lösningar, och vi brottas också med ett alltmer sargat Europa som präglas av en Brexit-debatt och allt fler populister som breder ut sig över Europeiska unionen. Därför är jag glad att du är här och därför är vår debatt idag väldigt, väldigt viktig.

Jag vill börja med att ge statsministern beröm, för jag har sällan hört dig så tydlig som du var nyss i ditt anförande om migrationspolitiken. Du var tydlig med att om vi har fattat gemensamma beslut måste det också få konsekvenser om vi inte följer dem. Jag tycker att det var väldigt hedervärt av statsministern att ta ledartröjan där, för det har jag efterfrågat många gånger, senast de senaste dagarna i media.

Samtidigt är det ju så att vi ganska tydligt har sett hur rådet flera gånger har fattat beslut som det inte händer någonting med. Det riskerar att göra rådet till en impotent del av Europeiska unionen. Vad spelar det för roll vilka beslut vi fattar här eller i rådet om det inte faktiskt blir verkstad av de besluten? Migrationsområdet är bara ett av de områden där vi måste se till att de beslut som fattas också får politisk leverans.

Det som jag däremot ställer mig mer tveksam inför, det är idén om det sociala Europa. Är det inte så att statsministern själv var inblandad i överläggningar tillsammans med David Cameron och därmed dödförklarade det sociala Europa? Det som påbörjades där var ju att rulla tillbaka det som Socialdemokraterna har drivit i valrörelsen, det som har varit en av regeringens paradgrenar. Jag funderar på hur statsministern ser att det hänger samman, det arbete som statsministern själv gjorde med David Cameron och det som han sa här i kammaren?

Jag är lite orolig att socialdemokratin har tappat bort sin idé för Europa. Precis som min kollega Gunnar Hökmark är jag mån om att Socialdemokraterna står bakom ett starkt Europa. Det var den socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson som förde Sverige in i Europa. Det var den socialdemokratiska statsministern Göran Persson som omfamnade utvidgningen av EU. Det var den borgerliga statsministern Fredrik Reinfeldt som förde Sverige till kärnan av det europeiska sammarbetet. Men vad är nuvarande regerings idé om morgondagens EU?


  Gabriele Zimmer (GUE/NGL). Herr Präsident, Herr Ministerpräsident! Ich hätte jetzt nicht gedacht, und insofern ist das Europäische Parlament auch immer für Überraschungen gut, dass ich unmittelbar auf die Rede eines ALDE-Abgeordneten sagen kann: Ja, genau, das ist die Frage, die ich Ihnen jetzt auch stellen möchte.

Ich finde es sehr gut, dass Sie hergekommen sind und sagen: Wir sind in einer sehr kritischen Zeit der Europäischen Union, und wir müssen etwas dafür tun, dass wir hier gemeinsam rauskommen, und das können wir nur tun, wenn das solidarisch und wirklich auch demokratisch und gemeinsam miteinander geschieht.

Dann heißt es aber auch: Ja, wir brauchen das soziale Europa. Aber Sie sind gleichzeitig als Mitglied des Rates – und als dieses spreche ich Sie hier an – mit dafür verantwortlich, dass ein Deal mit Großbritannien eingegangen worden ist, der dieses soziale Europa nicht nur auf den Prüfstand stellt, sondern eine wesentliche Seite dieses sozialen Europas wegschlägt. Wichtige Regelungen, die wir gerade auch im Zusammenhang mit der Freizügigkeit von Beschäftigten aus den Mitgliedstaaten der Europäischen Union gefunden haben, jetzt auf den Prüfstand zu stellen und letztendlich zu sagen, eine dieser wesentlichen Säulen – auch der Grundfreiheiten der Europäischen Union – setzen wir außer Kraft, halte ich für sehr bedenklich.

In diesem Zusammenhang möchte ich auch gleichermaßen sagen: wenn hier Kollegen sagen, es gibt da einen Widerspruch bei Ihnen, indem Sie sagen, wir wollen das soziale Europa, und andererseits wollen Sie für eine gemeinsame Lösung der Flüchtlingsfrage eintreten, dann sage ich, genau das gehört aber zusammen.

Wir werden niemals ein demokratisches, soziales Europa hinbekommen, wenn wir anfangen, Menschenrechte zu teilen, sie nach Nationen, nach Herkunftsländern zu teilen, und wenn wir sagen, wir rücken nicht zusammen und versuchen, das gemeinsam zu lösen. Ich erwarte hier von Ihnen – und da stimme ich mit meiner Kollegin Malin Björk, die vorhin gesprochen hat, voll überein –, wir erwarten von Ihnen, dass gerade Sie den ersten Schritt mitgehen. Es kann nicht sein, dass wir wie bei den Abrüstungsverhandlungen darauf warten, dass alle eine gemeinsame Lösung finden, aber keiner den ersten Schritt tut.

Machen Sie bitte den ersten Schritt für eine gemeinsame europäische Lösung der Flüchtlingsfrage.


  Peter Eriksson (Verts/ALE). Herr talman! Herr statsminister, välkommen! Europeiska rådets uppgörelse med Turkiet nyligen lämnar en rad svåra frågor obesvarade. Det är bra om Sverige har fått in skrivningar om att respektera internationell rätt och internationella avtal om asyl, men hur det ska gå till är långt ifrån tydligt. Jag vill därför ställa några frågor till statsministern om detta.

Grekland anser att Turkiet ska betraktas som ett säkert land i de här frågorna, men det gör inte Sverige. Men EU borde väl ha en gemensam hållning i den frågan? Annars är det ju vägvalet som avgör om flyktingen ska skickas tillbaka, inte var man kommer ifrån eller om man har asylskäl. Om nu Greklandsvägen i praktiken stängs, vilka andra vägar kommer då människor att välja istället? Är de säkrare? Finns det någon analys kring detta? Är du säker på att inte den här överenskommelsen gör situationen ännu värre för dem som flyr?

Hur ska den svenska regeringen agera den närmaste tiden för att få alla dessa frågor besvarade, så att vi kan säga att EU står upp för asylrätten? Finns det en idé om hur den svenska regeringen ska arbeta för att klara ut det här?

Och till sist en mer personlig fråga till dig, Stefan. Har du själv, efter alla dessa möten och förhandlingar, verkligen hopp kvar för att dina kollegor i Europeiska rådet ska ta ansvar och komma överens om att fördela framtida flyktingströmmar på ett rimligt och solidariskt sätt?


  Peter Lundgren (EFDD). Herr talman! Så står vi då till sist här. Två vanliga arbetarkillar som hamnat i politikens värld. Svetsaren och lastbilschauffören. Vi är båda medlemmar i IF Metall och vi tror båda på den svenska modellen, men det är väl också ungefär där likheterna tar slut oss emellan, vill jag mena.

Medan Stefan Löfven och hans regering levt i naivitet, där man staplat misstag efter misstag på varandra, har jag och andra företrädare för mitt parti under lång tid väldigt tydligt och klart påtalat vad som skulle bli resultatet av både föregående och nuvarande regerings naivt förda signalpolitik. Åtgärder som mitt parti länge föreslagit, och som ledde till löjliga epitetsklistranden från inte minst Stefan Löfven i debatter, används nu av både regeringen och de borgerliga. Ert hyckleri är gigantiskt.

Tyskland och Sverige bär ett stort ansvar för den situation som vi nu står i och som drabbar den svenska välfärdsmodellen extremt hårt. Varje vecka ser vi kommuner som går på knäna och anmäler sig själva för att systemen inte klarar mer. Detta samtidigt som över 60 procent av dem som söker sig hit till EU idag enligt EU är ekonomiska migranter, och samtidigt som över 16 000 barn dör varje dag i världen på grund av bristen på rent vatten och mat. EU:s prioriteringar är fullständigt vansinniga.

Stefan, du säger dig vara nöjd med uppgörelsen för England efter mötet i Bryssel. Då är min fråga till dig Stefan: När kommer du och din regering kräva detsamma och om inte, varför ska inte Sverige, som betalat över 160 miljarder kronor till EU sedan inträdet i EU, också kräva en liknande deal?

Sverige har blivit ett avskräckande exempel i mångas ögon och det skyller jag helt på den förlamande politiska korrektheten från inte minst nuvarande regering.


  Georg Mayer (ENF). Herr Präsident! In Europa wird kein Stein auf dem anderen bleiben. Das habe ich unlängst in einem sehr guten Kommentar gelesen, und das hat mir sehr zu denken gegeben und hat mich tief ergriffen. Wenn ich mir heute so die Debatte anhöre, die Beiträge von einigen Kollegen, etwa Frau Harms oder Frau Björk, dann ergreift es mich noch tiefer, denn da frage ich mich: Leben diese Damen auf einem anderen Planeten als der Rest hier? So viel, was man da hört, ist eigentlich schon eine grenzwertig gefährliche Naivität, die hier hervorkommt.

Wenn man sich die Krise ansieht, diese Migrationskrise, die Abläufe und die völlig unkoordinierte und völlig kopflose Vorgehensweise der Verantwortlichen in der Europäischen Union, dann weiß man, dass genau diese Menschen einen ganz wesentlichen Teil dazu beigetragen haben, dass die Krise so verschärft wurde, wie wir sie jetzt erleben. Gegenwärtig beweist die Situation ja auch noch mehr, dass die einzelnen Mitgliedstaaten, die ihre Kompetenzen auch ordentlich nutzen können, weitaus mehr Problemlösungskompetenz haben als diese Europäische Union. In Österreich sehen wir bereits, dass die Regierung eins zu eins Ideen der Freiheitlichen Partei übernimmt, und das ohne große Verschleierungstaktik mehr, sondern diese Ideen werden übernommen und dort umgesetzt.

Das Agieren der Merkel-Union hat uns – die Europäische Union und Europa – in eine große Krise gebracht. Die einzigen Lösungsansätze, die wir sehen und bei denen wir sehen, dass sie funktionieren, kommen hauptsächlich von Seiten der Oststaaten. Und noch eine kleine Statistik: Pro 100 Asylanträgen von Personen aus Algerien letztes Jahr in Österreich wurden 155 Straftaten begangen – keine harmlosen Delikte, wohlgemerkt. Und Sie wissen – es wurde heute schon erwähnt: 75 % der Asylwerber sind Männer. Köln steckt uns allen noch in grauslicher Erinnerung.

Ich frage Sie: Wollen wir das alles so? In Graz, meiner Heimatstadt, können Frauen nicht einmal mehr unbehelligt durch den Stadtpark gehen. Wollen wir das so? Ich sage ein großes Dankeschön an Orbán Viktor, dass er zumindest in der ersten Runde diesen etwas windigen Deal mit der Türkei verhindert hat.


  Λάμπρος Φουντούλης ( NI). Κύριε Πρόεδρε, δυστυχώς η σημερινή κατάσταση στην Ευρωπαϊκή Ένωση δεν θα μπορούσε να χαρακτηριστεί και η καλύτερη. Τα προβλήματα είναι πολλά και, αντί να προσπαθήσουμε να δώσουμε λύσεις, με τις συνεχείς αναβολές και καθυστερήσεις συσσωρεύονται ακόμα περισσότερα. Ειδικότερα στις χώρες του Νότου η ανεργία, η ανεργία των νέων, οι περικοπές μισθών και συντάξεων, η κατάρρευση του συστήματος υγείας είναι πολύ σημαντικά θέματα. Στην ατζέντα των θεμάτων προεξέχουν το μεταναστευτικό και το οικονομικό και έχουμε εστιάσει εκεί, αγνοώντας άλλα εξίσου σημαντικά για τα οποία θα μπορούσαμε να δώσουμε λύσεις. Ιδεολογικές αγκυλώσεις και σκοπιμότητες πολιτικών ομάδων που είχαν μάθει να μην ακούγονται διαφορετικές φωνές και απόψεις υπονομεύουν τόσο το αίσθημα δημοκρατίας όσο και το δικαίωμα του αυτοπροσδιορισμού άλλων πολιτικών απόψεων. Στη δημοκρατία δεν υπάρχουν μέτρα και κόκκινες γραμμές. Δεν ζυγίζουμε περισσότερη ή λιγότερη δημοκρατία. Οι ιδεολογίες στην Ευρώπη υποτίθεται ότι δεν διώκονται, όπως και οι διαφορετικές απόψεις. Η ιστορία για κάποιες χώρες έχει γραφτεί και δεν εξωραΐζεται, όπως επιθυμούν κάποιοι, γι’ αυτό θα πρέπει να μην ξεχνάμε το παρελθόν, για να βαδίσουμε στο μέλλον. Σαν Ευρωπαϊκή Ένωση ή αλλάζουμε ή βουλιάζουμε.


  Elisabetta Gardini (PPE). Signor Presidente, onorevoli colleghi, vorrei chiederle qualche spiegazione, approfittando della sua presenza. Perché lei al Consiglio sostiene il PNR, cioè il registro dei passeggeri, mentre i suoi colleghi di partito e di governo qui al Parlamento lo rigettano continuamente. E poi, come spiega il cambio di rotta del suo Paese, da una politica delle porte aperte a una politica delle porte chiuse, con restrizioni alle richieste di asilo che sono totalmente in contrasto con le linee dei socialisti e dei verdi sempre qui al Parlamento europeo?

Però soprattutto una cosa mi preme chiederle, signor Primo ministro: com'è possibile che anche in Svezia, Paese modello di accoglienza di tolleranza, di pari opportunità, si assista all'aumento del drammatico fenomeno dell'antisemitismo? Perfino a Malmö, la città che accolse migliaia di ebrei che fuggivano dal nazismo nel 1943, si sono verificati diversi episodi di intolleranza. Ma così allarmanti che le poche centinaia di ebrei che ancora vivono lì, secondo un documentario trasmesso dalla televisione, hanno paura di uscire di casa, non si sentono sicuri e stanno pensando di lasciare la città. Certo, Stoccolma è un'altra storia ma siamo preoccupati.

Al di là delle belle e giuste parole da lei qui pronunciate, vorrei sapere cosa intende fare il suo governo, perché anche una ministra ha detto delle cose che, se vere, sarebbero inquietanti. Ma io le dico, caro Primo Ministro, che se gli ebrei, che hanno contribuito a costruire la cultura europea, penseranno che l'Europa, che la Svezia, non è più per loro un luogo sicuro, non è più anche casa loro, mi creda, le luci di speranza si spengono e l'inverno della disperazione sarà lungo e buio.


  Maria João Rodrigues (S&D). Mr President, it is a great pleasure to receive the Prime Minister here at the European Parliament. Prime Minister, you are coming with a strong pro-European voice, building on the Swedish experience. Sweden does, of course, have several problems, but it remains one of the best examples to be followed in the European Union as a whole. First of all, when it comes to democracy, as you have just mentioned, you have high standards of representative democracy in Sweden.

Secondly, Sweden remains one of the best examples of how we can push for sustainable development combining the economic, social and environmental dimensions while delivering a stronger recovery with good jobs. Finally, Sweden remains a good example of a high degree of engagement with international responsibilities. I know that you are very committed to working for a global new deal.

Of course, in spite of the problems, Sweden remains a very important positive example as to how to integrate the refugees. Well let me say that I recently went again to Sweden to get some inspiration and I would like to tell the House what I saw. Sweden is managing a very big flow of refugees. Firstly, I saw refugees being received decently at the border; secondly, I saw them being distributed across the country in many municipalities, where they could find decent housing and access to basic social services. Then I saw very well—organised programmes for retraining and integrating refugees into the labour market. So that was the reality which I saw in Sweden. What I conclude from this is that these are very simple and nonetheless very humane things to do, and they can be done – as Sweden is proving – and should be done throughout Europe.


  Max Andersson (Verts/ALE). Herr talman! Tack herr statsminister för att ni är här. Jag hoppas att ni har funnit den senaste timmens debatt intressant, allmänbildande och givande.

Ni talar om ett socialt Europa, men ni nämnde inte elefanten i rummet. EU har en felkonstruerad och dysfunktionell valutaunion som har bidragit att förvärra den ekonomiska krisen och hålla miljoner människor i arbetslöshet.

Det är uppenbart att Sverige fattade ett korrekt beslut när vi tackade nej till att gå med i EMU i vår folkomröstning. Men jag hör ofta från ledamöter här i huset att Sverige inte har rätt att hur länge som helst fortsätta att stå fritt från valutaunionen. De respekterar inte svenska folkets val, och jag tror att på lång sikt vore det bra och tryggare om Sverige fick ett tydligt grundmurat fördragsfäst undantag från EMU, på samma sätt som många andra länder har.

Jag tror också att vi behöver, på lång sikt, se till att skapa goda villkor för alla de länder inom EU som inte vill gå med i valutaunionen. Det behövs trygghetsgarantier för de länderna, för att se till att de beslut som EU fattar blir bra för alla och inte bara för några. Jag hoppas att Sverige kan ta en ledande roll i att se till att det blir på det viset.


  Stefan Löfven, Prime Minister of Sweden. Mr President, I wish to thank everyone very much for the discussion and all the interventions. Naturally, I cannot answer everyone but I will do my best to give my view on the different things that have been raised.

First, to Gunnar Hökmark. My point is not to deliver a lot of new rules that will burden companies, when I talk about social Europe, but my point is this: we have a common economy, we have a common labour market and in this labour market we need a future for those who are working, those who are actually delivering the wealth that we are trying to distribute, and I cannot see the smart thing in showing people a negative future – your wages will perhaps go down, your working conditions might worsen. That is not the future that the European people are looking for.

We have a common interest, a common responsibility to make sure that the European labour market is guided by some very important values and, at the same time, give the different countries the possibility to rule in the way they see fit. But the Laval case we saw in 2007 – the ruling on the Laval case showing that the Swedish trade unions could not defend collective agreements – that was wrong.

It would have been very easy to say, of course, if Sweden has collective agreements then protect them as long as you do not discriminate against anyone who comes into the country, but if the workers, the employees of Europe, are looking at a future when they are supposed to compete with lower wages, then I can assure you that those people will not be in favour of this cooperation.

So let us promise ourselves, one another, that we should develop a labour market in Europe that is a promising future, and let us realise that those women and men who go to work every day, they are the ones who really make a difference and they are the ones to whom we should be giving good conditions and a future.

There have been a lot of interventions of course about the refugee crisis. My message is this. We have and we will have refugees in the world, unfortunately. The problem, as some say, is that this is Sweden’s problem; Sweden has caused the problem because we received refugees. The problem is the crisis in Syria and the crisis in the Middle East that forces people to flee because they are afraid, they are terrorised, they are in the middle of a war. That is the real problem. And I think it is a human thing to say to people who are fleeing for their lives that yes, we need to help you.

We can do that in different ways. We need to help to solve the problem that causes the people to actually have to flee. That is the root thing. You have to help people in the neighbourhood, yes, but those who actually arrive – are you going to shut the door? Some parties think so. I think it is human to say that we also need to help people who are fleeing for their lives.

And we are in this organisation together, 28 member countries, and if we had done this together we would have solved it. It would not have been a problem. We are 508 million inhabitants on this continent. We could have solved it together. And it is alright for some to say that they will not participate. If they choose to do that, my point is that I think it is fair to say that if you do not participate in this system, the asylum system, perhaps you should not participate in the Schengen system. You cannot just choose the good things, the easy things, and sit in the quiet easy corner. You need sometimes to step up and also do the tricky things, the difficult things.

We want a future system that actually distributes the responsibility amongst 28 Member States. Someone asked whether I believed this would happen. I am not sure, I do not know, because I hear the resistance, yes, but this is the only way for the European Union to function well: that we help one another, we assist one another, and those who do not want to participate should consider another thing. If this does not work it will affect the whole European Union, also affecting those who are now sitting in the backseat doing nothing. It will affect them as well. If we want an efficient, really working European Union we need to cooperate also on these difficult issues. That is my point, and I think we need to be clear with one another.

Regarding the agreement with Turkey, yes, I think it is right to do this. I think we need to find a solution, to find that and to have that cooperation with Turkey, otherwise I would not have supported it. I cannot answer all the detailed questions but what would that mean?

President Tusk is now being given a mandate, we gave him a mandate, to negotiate on these principles that we want this trafficking of human beings to stop. We need to do something about it, because those who are against everything also need to show the alternatives. The reality right now is that thousands and thousands of people are risking their lives on the water, in the sea, and we have people that are selling these trips who do not care at all about these lives. We have at least so far, more than 400 people, perhaps 500 people today who have died so far this year, and I think we need to stop it.

This is one way of going. It is not the only solution. No, it is not the only solution but it is one of the things that we need to do and now let us see what the negotiations will bring. We will see that result and then we will discuss it, but I think it is the right thing to do.

I was asked also about the Posting of Workers Directive and the changes, and will that solve everything, if I understood the question correctly. No it will not solve everything but it is a very good step forward, to show the employees, and the employers I would say, of Europe, that we can develop a European labour market that is functioning and that respects collective agreements, or legislation or whatever we choose to develop in our respective countries.

But no matter what way we choose as individual countries the European Union should give that platform, should give that possibility. For our country it means respecting the collective agreement. This is a path that we have chosen. It has been a good path, it has been a very efficient one with wealth, with growth, but also with quite a fair distribution between the citizens of our country and I would like to stick to that path. Therefore, I think what the Commission has proposed now is very good. It is a step forward. It will bring more hope to the employees, the workers of Europe and I think that is a very good start.



  Der Präsident. – Die Aussprache ist geschlossen.

Schriftliche Erklärungen (Artikel 162 GO)


  Paloma López Bermejo (GUE/NGL), por escrito. En 2012, el Parlamento sueco aprobó una Resolución donde instaba al Gobierno de su país al reconocimiento de la República Árabe Saharaui Democrática, una decisión valiente frente a las presiones económicas y la hostil reacción de Marruecos. Suecia ha demostrado repetidamente su coherencia en la defensa del Derecho Internacional en el caso de Palestina. Como Israel, Marruecos es un Estado ocupante que impide la libre autodeterminación del pueblo saharaui, manteniendo un sistema colonial de explotación de sus tierras. Desde la Izquierda Unitaria Europea/Izquierda Verde Nórdica respaldamos el reconocimiento de la RASD, como ha sido el caso del Estado Palestino ante las Naciones Unidas, y celebraremos el cumplimiento del mandato del Parlamento Sueco de reconocer a la República Árabe Saharaui Democrática. Es de justicia y el Derecho internacional lo ampara, así que invitamos al Gobierno sueco a dar este significativo paso que supondría un avance hacia la resolución del conflicto de un pueblo que lleva más de 40 años sufriendo la ocupación marroquí.



Aviz juridic - Politica de confidențialitate