Indeks 
 Poprzedni 
 Następny 
 Pełny tekst 
Procedura : 2018/2100(INI)
Przebieg prac nad dokumentem podczas sesji
Dokument w ramach procedury : A8-0419/2018

Teksty złożone :

A8-0419/2018

Debaty :

PV 15/01/2019 - 15
CRE 15/01/2019 - 15

Głosowanie :

PV 16/01/2019 - 21.7
Wyjaśnienia do głosowania

Teksty przyjęte :

P8_TA(2019)0030

Pełne sprawozdanie z obrad
Wtorek, 15 stycznia 2019 r. - Strasburg Wersja poprawiona

15. Unia bankowa – sprawozdanie roczne za rok 2018 (debata)
zapis wideo wystąpień
Protokół
MPphoto
 

  Der Präsident. – Als nächster Punkt der Tagesordnung folgt die Aussprache über den Bericht von Nils Torvalds im Namen des Ausschusses für Wirtschaft und Währung über die Bankenunion – Jahresbericht 2018 (2018/2100(INI)) (A8—0419/2018).

 
  
MPphoto
 

  Nils Torvalds, föredragande. – Herr talman! Ärade kommissionär! Jag är ledsen att Mario Draghi lämnar oss just i den här diskussionen eftersom den egentligen berör också honom.

Jag blir lite bekymrad när jag lyssnar på den föregående diskussionen av den orsaken att det föreföll som en del av mina kolleger inte riktigt skulle komma ihåg hur historien egentligen såg ut under decennierna efter andra världskriget. Om man tittar på den ekonomiska utvecklingen från 1945 och framåt kan man säga att den kanske huvudsakligen bestod av en massa devalveringar. Man reparerade alltså ekonomiska misstag genom att gå den vägen. Det var fallet för Finlands del. Det var också fallet för andras del. Ni kommer kanske ihåg att Storbritannien var ute i stora svårigheter ännu kring 1956, och från 1956 och framåt ser vi att de valutatekniska, de valutapolitiska problemen bara ökar och ökar.

I något skede trädde en ung socialdemokratisk politiker in på scenen. Det var Willy Brandt. Han hade just blivit vald till förbundskansler i Förbundsrepubliken Tyskland, och när jag läser vad han skrev på den tiden får jag en svag känsla av att han var ganska utled på det rådd och på den oförmåga att lösa de ekonomiska problemen man kunde se i Europa. Han föreslog alltså att de europeiska staterna, EU:s medlemsstater, skulle lösa problemen genom att skapa en europeisk valutafond, och han erbjöd för Tysklands del tjugo procent av deras valutaöverskott för att så att säga skapa ett boägg för framtida lösningar.

Det fanns naturligtvis villkor i det här boägget. Ett villkor var att vi skulle lära oss att hålla oss till reglerna, och det var här svårigheterna uppstod. Jag hittar ett ganska intressant citat i Willy Brandts memoarer ”Begegnungen und Einsichten”: Våra järnhårda regler om parallelliteten i våra valutaekonomiska beslut har alltid besannat sig. Han säger såhär på tyska ifall ni vill höra originalet: ”Unsere Eisenregeln der Parallelität von Währungs- und Wirtschaftspolitische Massnahmen war immerhin bestätigt worden”.

Så gick det efter Willy Brandts initiativ tio, tjugo år av alltmera och ökande problem i den europeiska bankvärlden, i den europeiska valutapolitiken, och i något skede besinnar sig politikerna och skapar det vi i dag har firat 20-årsminnet av.

I dag har vi alltså ett betydligt mera robust system än vi någonsin haft tidigare. Är det systemet vattentätt? Håller det för alla prövningar? Det vet vi att det inte stämmer. Under krisen 2007 och 2008 såg vi att systemet inte riktigt höll för alla de prövningar den europeiska bankpolitiken då råkade ut för. Men efter det har vi faktiskt skapat någorlunda fungerande regler.

Den som följer med ekonomisk politik under de senaste åren kan se att Banco Popular – en spansk bank som inte klarade sina förpliktelser – helt enkelt upplöstes av våra nuvarande regler. Och vi har ett annat exempel som också talar sitt tydliga språk: Banca Carige från Genua har ju tagits under administration av den Europeiska centralbanken.

Vi har alltså många problem, vi har lån som inte återbetalas, vi har en massa andra problem, men vi befinner oss i alla fall i dag i en långt bättre position än för tio eller femton, för att inte tala om för 50 år sedan.

 
  
MPphoto
 

  Valdis Dombrovskis, Vice-President of the Commission. – Mr President, first of all, I would like to thank Mr Torvalds for his annual report on the banking union. The report provides us with an excellent account of how the banking union has helped foster a single market and contributed to creating a level playing field and financial stability. Much has been achieved since its inception in terms of the overhaul of the regulatory and supervisory framework for financial institutions. But the work is not complete yet.

Completion of the banking union is one of the Commission’s priorities, and we very much welcome the fact that the report also underlines a continued commitment towards this goal. Since last year’s debate, I am pleased to say that we have made some tangible progress.

Firstly, we have an agreement on the so—called banking package. Gunnar Hökmark and Peter Simon negotiated this on behalf of the Parliament. The banking package will strengthen the prudential framework and increase banks’ ability to absorb losses in times of crisis without the need for taxpayers’ money. The technical work aimed at its finalisation is ongoing, and we look forward to early completion so that Parliament may still have the final word before the recess.

Secondly, significant progress has been made in the implementation of the action plan adopted by the Council in July 2017 to tackle non—performing loans (NPLs), including through the adoption by the Commission of a number of proposals and communications. Under Roberto Gualtieri and Esther de Lange’s rapporteurship, you have reached a very quick agreement with the Council on the prudential backstop to prevent the accumulation of non—performing loans in the future. Recent data has shown that in 2018, bank capital and liquidity positions continued to improve, and bank leverage decreased while loss absorption capacity improved. At the same time, NPLs on bank balance sheets have continued to decline and MREL buffers are being built up.

The Commission is encouraged to see that NPL ratios have fallen in nearly all Member States, facilitated by determined actions by banks and policymakers. But at the same time, the different levels of NPLs among Member States must be further addressed and the NPL Action Plan should be fully implemented.

Thirdly, a number of money laundering scandals involving European banks surfaced in 2018, and the Commission came forward with a legislative proposal, as well as an accompanying communication, on strengthening the Union’s framework for prudential and anti-money laundering supervision. Our proposals are part of the wider package of measures that will strengthen the three European supervisory authorities and their anti—money laundering tools. I welcome the position which Parliament has just adopted on the basis of report by Pervenche Berès and Othmar Karas. I count on your full support to conclude negotiations on the legislative proposal before the end of this legislature.

Bank exposure to sovereigns is another area where the Commission shares Parliament’s view that this is a problem with significant implications. In 2018, the Commission also presented a proposal for a regulatory framework for sovereign bond—backed securities, with the aim of further reducing the link between banks and their respective sovereigns.

Regarding think tanks, the Commission fully agrees with the need to ensure a level playing field between market participants, while supporting the uptake of innovative technologies in the financial sector. This has been reflected in our communication on Fintech, which took the form of an action plan and covered a number of initiatives to strengthen, among other things, cyber resilience.

But, as I mentioned, despite all the steps forward, we are not yet there. More needs to be done on the common backstop for a single resolution fund and a European deposit insurance scheme (EDIS). I very much welcome that the report recognises the importance of continued work on these proposals. As regards the common backstop, we are making progress. The agreement, reached in December 2013 at the Euro Summit, must now be swiftly implemented into ESM treaty change, hopefully by the middle of this year. Going forward, the European Stability Mechanism (ESM), as a backstop provider, should be integrated into the Union framework. This will enhance the democratic scrutiny of its activities.

We are unfortunately less advanced on the establishment of EDIS, which is the essential third pillar of the banking union, so I urge you to finalise the report under Esther de Lange’s rapporteurship before the elections to show Parliament’s support for this project. I also urge you to look at the banking union as an initiative that benefits all Europeans.

We have achieved a lot since the crisis broke out, with a real positive impact on businesses and households. At the same time, we will be held accountable for the risks entailed by an unfinished banking union. So let us use the remaining time in this political cycle effectively and make tangible progress towards completing the banking union.

 
  
MPphoto
 

  Gunnar Hökmark, on behalf of the PPE Group. – Mr President, my thanks to the rapporteur and the Commissioner.

Today when we are celebrating 20 years of the euro it is important to see how much things have changed recently. Financial markets are about analysing risks, taking risks and distributing risks, and by the different steps and cornerstones of the banking union, we have today a better opportunity to analyse risks.

That is one of the advantages of the Bank Recovery and Resolution Directive (BRRD), but also the establishment of supervisory authorities. We have provided a more secure framework in which to take risks; but there will always be crises. The question is how are we to deal with them, and how capable are we of getting out of them?

The establishment of both a backstop and better legislation, hopefully, coming out on the non-performing loans will be a part of that, and the BRRD as such also clarifies that all those who invest in a bank are taking a risk.

And then we come to distributing risk, because the legislation we now have in place with capital requirements and a BRRD establishes a very good precondition for the economy of the European Union to face new upcoming crises and come out of them in better shape than we have previously been able to do.

I would like to thank the rapporteur and the Commission. It is true that we still have a lot more to do, but let’s not underestimate how much we have achieved.

 
  
MPphoto
 

  Jonás Fernández, en nombre del Grupo S&D. – Señor presidente, muchas gracias, señor vicepresidente de la Comisión, por estar aquí.

En primer lugar, es obligado agradecer a Nils Torvalds, como ponente de este informe, su espíritu colaborativo, y al resto de ponentes el esfuerzo que hemos hecho para llegar a este acuerdo, a este texto de acuerdo que votamos mañana.

En cualquier caso, me gustaría indicar que estos informes en los que evaluamos el funcionamiento de la unión bancaria son oportunos, son necesarios, pero es clave ser capaz de completar de una vez el marco institucional de la unión bancaria.

Este Parlamento ha hecho un gran esfuerzo en esta legislatura y, especialmente, en los últimos meses para tratar los paquetes de reducción de riesgos —el paquete bancario, los Reglamentos para regular los créditos fallidos—, pero necesitamos un esfuerzo adicional en estos últimos meses para ser capaces de acabar de diseñar un seguro de depósitos para el conjunto de la unión bancaria, para asegurar un producto —esa titulización de deuda pública— que sea un bono público seguro y además un mecanismo de salvaguardia, un respaldo, para el para el Fondo Único de Resolución.

Hemos dado pasos —como decía— para reducir los riesgos, pero nos quedan por delante los pasos para compartirlos.

Y, por eso, me atrevo a pedir a este Parlamento que seamos capaces de aprovechar estos cuatro meses, que seamos capaces de negociar —como podamos— para terminar de tener ese seguro de depósitos, esos otros instrumentos tan necesarios para que la unión bancaria funcione y no tengamos que vivir crisis como la que vivimos en la última década.

 
  
MPphoto
 

  Stanisław Ożóg, w imieniu grupy ECR. – Panie Przewodniczący! Dziękuję sprawozdawcy za wyważone i zrównoważone sprawozdanie, które zawiera uwagi wszystkich frakcji. Doceniam, że podkreśla się znaczenie działań służących ograniczeniu ryzyka i jednocześnie zwiększających stabilność finansową. Cieszę się, że w sprawozdaniu wyznacza się utrzymanie różnorodności stabilnej modeli bankowych oraz zapobieganie powstaniu monolitycznego europejskiego systemu bankowego. Sprawozdawca słusznie zwraca uwagę na przypadki prania brudnych pieniędzy i wciąż wysoki udział kredytów zagrożonych oraz wielkość systemu parabankowego określanego na koniec 2017 roku na poziomie około 40% wartości europejskiego systemu bankowego. Delegacja polska w grupie ECR poprze sprawozdanie.

 
  
MPphoto
 

  Miguel Viegas, em nome do Grupo GUE/NGL. – Senhor Presidente, a questão que deveria ser colocada aqui é se temos ou não um sistema financeiro capaz de resolver os problemas da economia e a verdade é que o mesmo sistema financeiro continua a ser um problema para a União Europeia em vez de ser uma solução. Continuamos preocupados com a limpeza dos ativos dos bancos sem questionar os mecanismos que estiveram na origem da espiral especulativa que esteve na base da crise financeira.

Ao longo deste ano tivemos uma maquilhagem das contas dos bancos com os rácios de Basileia 3, mas a verdade é que os níveis de alavancagem continuam elevadíssimos. Tivemos operações de fusões e aquisições que constituíram megabancos que irão criar problemas enormes no futuro e na reta final, finalmente, conseguiu-se colocar os governos, através do Mecanismo Europeu de Estabilidade, ao serviço do Fundo Único de Resolução, ou seja, mais fundos públicos para os bancos e isto, naturalmente, reforça a nossa convicção de que só o controle público do sistema financeiro poderá colocar os bancos ao serviço da economia.

 
  
MPphoto
 

  Bernard Monot, au nom du groupe EFDD. – Monsieur le Président, pour les patriotes français, la directive fédéraliste de l’union bancaire est une législation totalitaire et anti- démocratique.

Totalitaire car, depuis novembre 2014, les États membres ont perdu leur souveraineté bancaire au profit de la BCE, absente aujourd’hui. Cette institution supranationale, indépendante de tout État, ne se soumet à aucun contrôle démocratique réel.

Avec le transfert du pouvoir politique aux technocrates non élus de Francfort, nos dirigeants politiques nationaux ont commis la faute grave de couper le lien organique entre l’État et son système bancaire, ce qui rend les États totalement impuissants. Lors du prochain grand choc systémique ou d’un grand krach sur les marchés financiers, les dépôts bancaires et l’épargne des clients dans leurs banques seront spoliés.

Dans une zone euro où le mondialisme financier expose le système bancaire à un risque d’insolvabilité permanent, la directive fédéraliste de l’union bancaire est extrêmement dangereuse pour la stabilité financière et socio-économique des pays européens.

Au nom de la démocratie et de l’intérêt général des citoyens, il faut mettre fin d’urgence à cette aberration européiste de l’union bancaire et rapatrier le pouvoir de contrôle de nos banques au niveau strictement national, donc aux peuples.

 
  
MPphoto
 

  Werner Langen (PPE). – Herr Präsident! Danke an den Berichterstatter! Er hat die Positionen der EVP weitestgehend übernommen. Ich möchte mich ausdrücklich für einen guten Bericht bedanken.

Wir haben jetzt gerade die beiden letzten Redner gehört: den Vertreter der GUE und den Vertreter der EFDD. Beide haben Änderungsanträge gestellt. Die GUE will die Bankenunion auflösen und die EFDD will Ausnahmen für Italien. Wenn wir so weit kommen, wenn wir das als Lösung ansehen, dann können wir hier gleich einpacken.

Ich möchte nicht nur dem Berichterstatter danken, sondern auch sagen, wo für uns die Schwerpunkte lagen. Jeder, der sich mit der Bankenkrise befasst hat, weiß, dass es die Gier und die mangelnde Regulierung waren, die zu dieser gewaltigen Bankenkrise geführt haben, und sonst gar nix. Die Gier der Branche!

Wir haben über 30 Gesetzgebungsvorhaben verabschiedet, und da möchte ich der Kommission danken, dass sie die vorgeschlagen hat, wenn es auch in der Umsetzung im Rat gedauert hat.

Für uns sind wichtig: erstens die Proportionalität zwischen kleinen und großen Banken. In Amerika gibt es die Regulierung für die Wallstreet – die großen – und für die Mainstreet – für die kleinen. Das haben wir in Europa noch nicht verwirklicht. Zweitens: Der Kampf gegen die Geldwäsche wird nur erfolgreich sein, wenn er von den Mitgliedstaaten umgesetzt wird. Drittens: Die Problemkredite müssen weiter abgebaut werden. Da sind wir uns einig. Viertens: Die Vielfalt der EU-Bankenmodelle darf nicht infrage gestellt werden. Mein Eindruck war, dass dies insbesondere am Beispiel von Deutschland immer wieder versucht wird. Der letzte Punkt ist das Einlagensicherungssystem. Das ist erst verantwortbar, wenn die Risiken abgebaut werden, und das hat auch nichts mit dem Ende der Legislaturperiode zu tun.

 
  
MPphoto
 

  Pervenche Berès (S&D). – Monsieur le Président, Monsieur le Vice-président de la Commission, je crois que nous examinons ici un rapport tout à fait utile sur l’état de l’union bancaire. Vous avez déjà rappelé un certain nombre de points, et je voudrais indiquer combien le bon fonctionnement de cette union bancaire est essentiel au fonctionnement même de notre économie. Je souhaiterais attirer votre attention sur deux messages.

Le premier message est qu’il nous faut aller plus loin. Vous l’avez mentionné, la question de la lutte contre le blanchiment d’argent oblige en particulier à renforcer l’Autorité bancaire européenne – c’est le choix que vous avez fait et ce Parlement vous a soutenu –, afin qu’elle devienne un vrai pool avec les autres autorités de supervision, pour faire de la lutte contre le blanchiment d’argent un élément déterminant. Cela ne sera possible qu’avec une révision de la gouvernance des autorités de supervision, et nous souhaitons que la Commission nous soutienne pleinement dans le mandat que nous a donné, à une large majorité, notre commission compétente.

Le second message que je voudrais formuler ici a trait à ce fameux débat entre réduction des risques et partage des risques, car nous avons l’impression que, parfois, certains États membres, certains membres de ce Parlement, ont une capacité à exercer le glissement progressif des exigences de manière tout à fait inacceptable. Le système européen d’assurance des dépôts fait partie de l’union bancaire depuis le premier jour. Nous avons donc une exigence: ce qui a été fait pour la réduction des risques, sous la pression du temps et à la demande d’un certain nombre d’États membres, doit être accompagné, récompensé, d’une certaine manière, par ce qui est dû, à savoir cet engagement en faveur du système européen d’assurance des dépôts. Sur ce point, nous comptons aussi sur la détermination de la Commission pour avancer.

 
  
MPphoto
 

  Joachim Starbatty (ECR). – Herr Präsident! Mario Draghi hat vor einem Jahr in diesem Haus gesagt, EDIS, die gemeinsame Einlagensicherung, wäre ein unverzichtbarer Pfeiler der Währungsunion. Herr Fernández hat das betont, Herr Langen hat die Risiken aufgezeigt. Ich sage: Die gemeinsame Einlagensicherung macht die Bankenunion nicht sicherer, sondern unsicherer. Wir haben erstens die Risiken in den Banken, die bereits da sind, die man auch über Bankbilanztricks wegretuschieren kann, das wissen wir alle. Zweitens produziert Herr Draghi wieder bad loans, indem die Banken gezwungen werden, Risiken einzugehen, die sie normalerweise nicht eingehen würden. Und drittens haben wir das Moral-hazard-Problem. Schon Aristoteles hat gesagt: Wenn alle verantwortlich sind, ist in Wirklichkeit niemand verantwortlich. Oder wie der Volksmund sagt: Wenn andere die Zeche bezahlen, trinkt man gerne einen über den Durst. Das heißt, wir werden die Bankenunion nicht sicherer machen, sondern Ansteckungseffekte in die Bankenunion hineinbringen.

 
  
MPphoto
 

  Miguel Urbán Crespo (GUE/NGL). – Señor presidente, hace ya once años del comienzo de la crisis financiera, y la gran reforma del sistema bancario que se anunciaba ha fracasado. Europa no está hoy más protegida frente a una futura crisis financiera. La unión bancaria está empujando a una concentración cada vez mayor del sector, donde los pequeños y medianos bancos son devorados por los grandes.

Esta situación de progresivo oligopolio es difícil que no garantice que ningún banco no será salvado con dinero público. El Banco Central Europeo actúa como el más despiadado de los bancos privados, presionando a la banca para que se deshaga de sus activos de baja calidad, dejando a sus clientes en manos de los fondos buitre. La protección del consumidor y el acceso a la vivienda son las últimas preocupaciones de la entidad supervisora.

Señores, necesitamos un sistema financiero estable bajo control democrático y popular. Por desgracia, la unión bancaria nos lleva claramente en el sentido contrario. No estamos mejor preparados. Seguimos defendiendo a la banca en contra de la gente.

 
  
MPphoto
 

  Marco Valli (EFDD). – Signor Presidente, onorevoli colleghi, mi spiace che il collega Langen se ne sia andato, ma ha detto che il mio gruppo vuole aiutare le banche italiane, penso che anche lui voglia aiutare le banche tedesche, e volevo chiedergli cosa ne pensava magari della banca Nordbank, ad esempio, che è molto esposta su crediti deteriorati nel settore navale, e se non è giusto magari tenere in considerazione un atteggiamento con un po' di sensibilità quando si ha a che fare con grandi stock di crediti deteriorati.

E mi spiace che molto spesso la BCE, che magari attraverso il suo meccanismo di vigilanza prende dei suggerimenti da alcune banche private, come è venuto fuori recentemente anche sulla stampa in Germania, da BlackRock nel corso delle sue valutazioni e negli stress test, ecco, potrebbe, secondo me, avere più sensibilità per quanto riguarda un tema di questo tipo.

In Germania, Francia e quant'altro le banche hanno ricevuto centinaia di miliardi pubblici per salvare i loro sistemi bancari. L'Italia sta facendo grandi sforzi: ha ridotto moltissimo i crediti deteriorati nell'ultimo anno e credo sia opportuno avere un po' di sensibilità e di rispetto per chi in questo momento sta facendo delle cose per evitare, appunto, che si creino problemi molto più grandi per tutta l'Europa.

 
  
MPphoto
 

  Dariusz Rosati (PPE). – Panie Przewodniczący! Panie Wiceprzewodniczący Komisji! Zgadzam się, że poczyniliśmy w budowie unii bankowej bardzo duży postęp, ale chciałbym też zwrócić uwagę, że budujemy ją już prawie 7 lat i ciągle jest to konstrukcja nieskończona. Chcę zwrócić uwagę na trzy elementy, które moim zdaniem mają kluczowe znaczenie dla tego, żeby zaczęła ona wreszcie funkcjonować w pełnym potencjale.

Po pierwsze – musimy zakończyć proces dofinansowywania funduszu restrukturyzacji i likwidacji banków. Jest to sprawa, która się ciągnie od lat. Mamy projekty związane z przekształceniem Europejskiego Mechanizmu Stabilizacji w taki instrument wsparcia dla banków. Trzeba to skończyć jak najszybciej. Koledzy mówili wcześniej o tym, że nie mamy ciągle europejskiego systemu gwarancji depozytów – to także jest element niezbędny. I wreszcie trzecia rzecz: nie radzimy sobie z nadmiarem niedobrych kredytów – kredytów, które są częściowo stracone. Jest to ogromny ciężar, który może nam utrudnić wychodzenie z kryzysu (Panie Przewodniczący, mam minutę trzydzieści sekund) czy z kolejnej recesji.

Zachęcam wszystkich, zarówno Komisję Europejską, jak i państwa członkowskie do przyspieszenia prac nad dokończeniem unii bankowej.

 
  
MPphoto
 

  Sirpa Pietikäinen (PPE). – Arvoisa puhemies, nyt kun finanssikriisistä on kulunut kymmenen vuotta, on oikea ajankohta tarkastella asiaa ja antaa merkittävää tunnustusta kaikille unionin toimielimille pankkikriisin hoidosta ja pankkiunionin aikaansaamisesta. Yhdyn kiitoksin komission vaatimuksiin ja toimiin sen edistämiseksi, että saisimme pankkiunionin myös viimeisteltyä vielä tällä vaalikaudella, ainakin poliittisen tason ymmärryksellä.

Meiltä puuttuu kolme tekijää ylivelkaantuneiden huonon lainapohjan hoitamisen lisäksi. Meillä ei ole vielä kunnon palomuuria riski-investointien ja peruspankkitoiminnan välillä. Niin sanottua Liikasen raporttia koskeva lainsäädäntö jäi puolitiehen kaikissa toimielimissä.

Toinen kohta on kestävä rahoitus eli ympäristöindikaattorien mukaan tuominen myös pankkien toimintaan ja lainoitukseen. Ja kolmas tekijä, jonka luen myös pankkiunionin piiriin, on se, miten säätelemme muita toimijoita, kuten vertaislainoja ja joukkorahoitusta, jotta nämä toimijat ovat kuluttajan näkökulmasta saman vaatimustason alaisia eivätkä aiheuta piensijoittajille tai toimijoille sen suurempaa riskiä kuin pankkisektorikaan. Nämä jäävät seuraavalle vaalikaudelle ja komissiolle ja parlamentille ratkottaviksi.

 
  
 

Spontane Wortmeldungen

 
  
MPphoto
 

  Nicola Caputo (S&D). – Signor Presidente, onorevoli colleghi, per assicurare la stabilità finanziaria è necessario proseguire verso il completamento dell'Unione bancaria con l'adozione di misure volte a ridurre i rischi bancari.

Obiettivo dell'Unione bancaria è, oltre a garantire la stabilità finanziaria, quello di preservare la diversità dei modelli bancari sostenibili dell'Unione europea, evitando di condurre il sistema bancario europeo stesso verso un modello unico o penalizzante per le banche di piccole dimensioni, perché tale diversità consente di soddisfare meglio le richieste dei cittadini e dei loro progetti.

Vanno migliorati i tempi di risposta della vigilanza bancaria europea, serve in particolare un approccio comune dell'UE relativamente alle norme antiriciclaggio nell'Unione bancaria, assegnando in modo chiaro le competenze e rafforzando l'azione dell'Autorità bancaria europea.

Non nascondo infine preoccupazione per la diffusione del cosiddetto sistema bancario ombra nell'Unione europea, pari ormai al 40 % del sistema finanziario unionale. Su questi punti chiedo alla Commissione di concorrere a colmare con urgenza le lacune ancora esistenti nei regolamenti in vigore.

 
  
MPphoto
 

  Νότης Μαριάς (ECR). – Κύριε Πρόεδρε, συζητούμε την Τραπεζική Ένωση, στο πλαίσιο της οποίας η Ευρωπαϊκή Κεντρική Τράπεζα παίζει σημαντικό ρόλο γιατί έχει αναλάβει την εποπτεία των συστημικών τραπεζών. Κι όμως, ο κύριος Draghi, ο οποίος ήταν εδώ, αναχώρησε. Δεν έμεινε σε αυτή τη συζήτηση να ακούσει τις παρατηρήσεις του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου, παρότι ο ίδιος είπε ότι τον ενδιαφέρει η διαβούλευση. Πάντως, για τα κόκκινα δάνεια είπε ότι, επί του πρακτέου, η Ευρωπαϊκή Κεντρική Τράπεζα δεν μπορεί να κάνει τίποτα. Και όμως, ο ίδιος, ως Ευρωπαϊκή Κεντρική Τράπεζα, πιέζει τις τράπεζες στην Ελλάδα προκειμένου να ξεπουλήσουν τα κόκκινα δάνεια, να τα ξεπουλήσουν στα «κοράκια» σε τιμή τέτοια η οποία, βεβαίως, είναι πάρα πολύ φτηνή και εν συνεχεία τα «κοράκια» να αρπάξουν τα σπίτια των Ελλήνων, ενώ υπάρχει λύση στο θέμα αυτό. Υπάρχει λύση, την οποία έχουμε προτείνει: η δημιουργία ενός ταμείου σωτηρίας δανειοληπτών, προκειμένου να μη χάσουν οι Έλληνες τα σπίτια τους. Δυστυχώς, δεν παρέμεινε εδώ ο κύριος Draghi να ακούσει τους προβληματισμούς μας και να μπορέσει να έχει συγκεκριμένες κατευθύνσεις. Έχει πάρει τις αποφάσεις του και στα θέματα των κόκκινων δανείων.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Luc Schaffhauser (ENF). – Monsieur le Président, je voudrais faire mon intervention sur, mes chers collègues, votre irresponsabilité.

Irresponsabilité, car à un moment où les banques ne se prêtent plus entre elles, où les marchés ne font plus confiance aux banques, vous, vous voulez faire l’union bancaire européenne. Irresponsabilité, car vous ne voulez pas reconnaître que c’est l’union monétaire qui crée la dette responsable parce que c’est toujours l’autre qui va payer. Irresponsabilité également, parce que maintenant c’est le citoyen qui va payer parce que nous sortons du bail-out pour entrer dans le bail-in, ce qui fait que ce sont les citoyens eux-mêmes qui vont payer.

Derrière cette irresponsabilité, il n’y a qu’une seule responsabilité: reprendre les choses en main au niveau national et renationaliser les banques centrales pour pouvoir faire face à la crise à venir.

 
  
 

(Ende der spontanen Wortmeldungen)

 
  
MPphoto
 

  Valdis Dombrovskis, Vice-President of the Commission. – Mr President, thank you once again, and thank you, Mr Torvalds, for your excellent report. I listened attentively to the Members’ interventions.

The debate shows that we continue to agree on the importance of the banking union and the regulatory and supervisory frameworks which allow banks to contribute to economic growth, while ensuring the financial system is sound and stable.

From the Commission side, we believe it crucial to keep making progress on the files on the table in the area of financial services – including in the last term before the elections. We also count on you to help secure tangible progress to complete the banking union, the capital markets union and, ultimately, a strong economic and monetary union – resilient and strong enough to withstand any future crisis.

 
  
MPphoto
 

  Nils Torvalds, föredragande. – Herr talman! Dagens diskussion har visat att vi egentligen är ganska överens om förutsättningarna för hur vi ska gå vidare med bankunionen. Vi är alla överens om att vi behöver en insättningsgaranti. Där var kanske det viktigaste att vi lyckades hitta en formulering där vi lite kom upp ur de gamla skyttegravarna mellan de olika politiska partierna.

Vi är alltså överens om att vi behöver ett mer hållbart system för att vi ska klara av de utmaningar vi har framför oss. Jag vill ändå replikera åt min kollega Viegas, som var oroad över hävstängerna inom bankvärlden. Tittar vi på hävstängerna inom bankvärlden ser vi att de har kraftigt gått ner under de senaste åren. Vi kan också på den punkten hänvisa till stora framgångar.

Till slut ska jag avsluta med att tacka mina kollegor, mina skuggor som det heter, för ett mycket konstruktivt arbete. Samtidigt är jag glad över att den diskussion vi förde här i salen också till största delen var en synnerligen saklig diskussion som visar vägen framåt, som visar att parlamentet står berett att ta de steg som kommissionen så länge har efterlyst. Jag tackar redan på förhand kommissionär Dombrovskis för de förslag vi så småningom kan vänta också från kommissionens sida för att gå vidare.

 
  
MPphoto
 

  Der Präsident. – Die Aussprache ist geschlossen.

Die Abstimmung findet am Mittwoch, 16. Januar 2019, statt.

 
Ostatnia aktualizacja: 15 maja 2019Informacja prawna - Polityka ochrony prywatności