Index 
 Previous 
 Next 
 Full text 
Procedure : 2020/2774(RSP)
Document stages in plenary
Select a document :

Texts tabled :

RC-B9-0260/2020

Debates :

PV 15/09/2020 - 6
CRE 15/09/2020 - 6

Votes :

PV 17/09/2020 - 2
PV 17/09/2020 - 12

Texts adopted :

P9_TA(2020)0230

Verbatim report of proceedings
XML 47k
Tuesday, 15 September 2020 - Brussels Revised edition

6. Preparation of the Special European Council, focusing on the dangerous escalation and the role of Turkey in the Eastern-Mediterranean (continuation of debate)
Video of the speeches
PV
MPphoto
 

  Der Präsident. – Wir setzen nun unsere Aussprache über die Erklärung des Rates und der Kommission zur Vorbereitung der Sondertagung des Europäischen Rates zu der gefährlichen Eskalation und der Rolle der Türkei im östlichen Mittelmeerraum (2020/2774(RSP)) fort.

 
  
MPphoto
 

  Isabel Wiseler-Lima (PPE). – Monsieur le Président, la Turquie a le statut de pays candidat à l’adhésion à l’Union européenne. Elle est membre de l’union douanière de l’Union européenne et de l’OTAN.

En outre, des pans entiers de la société civile turque aspirent aux valeurs promues au sein de l’Union européenne. Le pouvoir en place est ainsi contesté de l’intérieur pour ses écarts constants par rapport aux valeurs démocratiques et aux libertés fondamentales: annulation des résultats d’élections gagnées par l’opposition; intimidation et emprisonnement, notamment de journalistes.

Il existe ainsi une société civile militante, désireuse de voir les droits humains respectés, qui regarde vers l’Union européenne avec espoir. Pour le pouvoir en place, instaurer une relation belliciste avec l’Union européenne est une manière d’ériger celle-ci en adversaire, rôle que nous refusons à l’égard du peuple turc. L’attitude du pouvoir turc en Méditerranée est une pure provocation: violation régulière de l’espace aérien et des eaux territoriales grecques sans but apparent, eaux contestées où aucune ressource naturelle n’a été découverte. Je vous le demande: que recherche donc vraiment ce pouvoir turc?

Nous demandons des mesures fortes contre ces provocations et continuons à assurer nos amis turcs, défenseurs des droits fondamentaux, de notre soutien.

 
  
MPphoto
 

  Brando Benifei (S&D). – Signor Presidente, onorevoli colleghi, parlando delle azioni di Erdogan, siamo tristemente abituati a usare espressioni dure. Tuttavia, quanto avviene nel Mediterraneo orientale va ben oltre ogni limite, con Ankara che è arrivata a minacciare direttamente Atene dopo mesi e mesi di trivellazioni illegali e accordi contrari al diritto internazionale, come il memorandum d'intesa con la Libia sulla delimitazione delle giurisdizioni marittime.

Erdogan abbia chiara una cosa: quando minaccia la Grecia o Cipro non sta minacciando semplicemente i propri vicini, con Bruxelles come mediatore. Sta minacciando l'intera Unione europea. E come Europa dobbiamo reagire uniti, mantenendo aperto un canale di dialogo, lavorando per una de-escalation, certo, ma il Consiglio europeo straordinario della prossima settimana dia un segnale forte, con un pacchetto di sanzioni, ma anche con un embargo sulla vendita di armi a un paese che, oltre a violare apertamente il diritto internazionale e mettere a repentaglio i rapporti interni alla stessa NATO, continua a regredire nel rispetto dei diritti umani, delle libertà fondamentali e della democrazia.

È ora che l'Europa porti avanti una propria politica nel Mediterraneo senza rimanere schiacciata da ricatti da parte di autocrati come il presidente Erdogan.

 
  
MPphoto
 

  Nicolaus Fest (ID). – Herr Präsident! In meiner Jugend war die Türkei ein Militärregime, das von allen Linken bekämpft wurde und der Paria der internationalen Gesellschaft war, aber es war ein säkulares Regime.

Heute ist die Lage in der Türkei noch deutlich schlechter als damals, vor allem was die Lage von ethnischen und religiösen Minoritäten oder von Frauen angeht. Ansonsten gibt es auch heute keine Pressefreiheit, keine Meinungsfreiheit und keine Rechtsstaatlichkeit. Wir wissen das, und wir diskutieren es immer wieder, und nichts passiert.

Jetzt droht die Türkei sogar zwei Vollmitgliedern der EU mit militärischen Schritten, und weiterhin passiert gar nichts. Wir diskutieren hier, aber weiterhin höre ich von der Linken, wir brauchten mehr Dialog und Deeskalation.

Deeskalation, liebe Linken, ist ein anderes Wort für Verrat an den europäischen Werten. Deshalb bin ich dafür, den Dialog jetzt endlich zu beenden und nicht mehr zu deeskalieren, sondern zu eskalieren, nämlich zu eskalieren im Sinne der europäischen Werte, und diese europäischen Werte endlich durchzusetzen – auch im Verhältnis zur Türkei.

 
  
MPphoto
 

  Paulo Rangel (PPE). – Mr President, we should not need to remind ourselves that Greek and Cypriot borders are European borders – European Union borders. When Russia invaded Georgia, the Donbass in Ukraine, and Crimea, all the European Union reacted because Russia was not respecting international law or international borders. Now that we have this constant bullying at our own European borders, are we going to be silent? Are we going to be inactive? Aren’t we going to do something?

Turkey is not a third country. It has a customs union. It is a candidate country and a member of NATO, and so it has obligations that other countries don’t have. We therefore have to be firm and clear. It’s European borders that are at stake.

(Applause)

 
  
MPphoto
 

  Evin Incir (S&D). – Herr talman! Där argumenten tryter blir hot om våld alternativ för vissa. Där är Erdoğan just nu.

I en allt mer osäker värld behöver vi mer dialog, inte eskalering. Vi behöver mer förståelse, inte polarisering. Men jag måste säga att jag efter förra veckans möte i utrikesutskottet nästan tappade hoppet.

Att Turkiets utrikesminister Cavusoglu på mötet känner sig tvungen att säga att han är stolt över sina förfäder, ottomanerna, och att EU:s gränser inte slutar efter Cypern och Grekland får mig att undra dels om han vet vad ottomanerna sysslade med, dels om hur bra han kan läsa en karta.

Tro mig, även jag önskar att Turkiet var vid en punkt där det fanns hopp om ett EU-medlemskap. Det skulle nämligen innebära att alla folken – turkar, kurder, syrianer, assyrier, armenier, aleviter och alla andra – i Turkiet levde i demokrati och frihet, att ockupationen av Cypern var historia, och att konflikten med Grekland var löst. Men där är vi dessvärre inte ännu, och med Erdoğan-styret är det helt omöjligt.

Nu om någon gång är det dags för sanktioner mot Erdoğan och hans lakejer.

 
  
MPphoto
 

  Isabella Tovaglieri (ID). – Signor Presidente, onorevoli colleghi, il presidente Erdogan, per estendere l'egemonia islamica sul Mediterraneo orientale, non perde occasione per minacciare l'Unione europea e per sfidare i suoi interessi economici e i suoi valori culturali.

A luglio, infatti, con un atto di aperta ostilità verso le radici cristiane d'Europa, ha convertito la Basilica di Santa Sofia di Istanbul in una moschea. Ad agosto, invece, ha schierato 25 navi da guerra per sondare i giacimenti intorno a Cipro e alle isole greche, attaccando la flotta di Atene, che difendeva le proprie zone economiche esclusive.

È evidente che non possiamo più tollerare queste provocazioni. Il presidente Macron, pur gravemente minacciato da Ankara, non ha esitato ad agire con parole e fatti, consapevole che l'escalation voluta da Erdogan, potrà avere conseguenze pericolose per tutti i paesi del Mediterraneo.

Invece, il governo Conte balbetta indeciso sul da farsi, sempre più succube dei dittatori e sempre più ai margini della politica internazionale, occupato evidentemente più ad accogliere gli immigrati clandestini che a tutelare la sicurezza delle coste italiane e i confini d'Europa, confini che, per quanto ci riguarda, la Turchia non dovrà mai varcare.

 
  
MPphoto
 

  Massimiliano Salini (PPE). – Signor Presidente, onorevoli colleghi, alto rappresentante, noi abbiamo una responsabilità enorme che ci deriva dalla consapevolezza che non è affatto vero che la Turchia non possa essere fermata.

Il problema è che non la sta fermando l'Europa: sia in Siria che in Libia, la Russia si è incaricata di svolgere di fatto questo compito. Allora qual è la nostra emergenza? Ritornare come europei a difendere il Mediterraneo e oggi la minaccia è costituita dalla Turchia.

Come possiamo ottenere questo risultato? Una proposta può essere quella della istituzione di un inviato speciale dell'Unione europea per il Mediterraneo orientale, esattamente con lo scopo, da un lato, di dirimere le controversie giuridiche sul diritto del mare e, dall'altro, di garantire una pace targata Europa, perché quella della Turchia verso di noi, quindi verso Grecia e Cipro in particolare, non è una provocazione: è un attacco dentro quella che definiamo, appunto, strategia neo-ottomana, la cui vittima è la storia greca, latina e cristiana dell'Europa.

 
  
MPphoto
 

  Εύα Καϊλή (S&D). – Κύριε Πρόεδρε, στην Ανατολική Μεσόγειο διαδραματίζεται ένα ακόμη επεισόδιο μιας χρόνιας κρίσης που απλώς επιδεινώθηκε από τις ηγεμονικές φιλοδοξίες του Erdoğan να καλύψει το κενό που άφησε η απουσία της Αμερικής και το βραχυκυκλωμένο πλέον ΝΑΤΟ, ώσπου τουλάχιστον η Ευρωπαϊκή Ένωση να ενηλικιωθεί στην εξωτερική της πολιτική, αναλαμβάνοντας επιτέλους ηγετικό ρόλο στην ευρύτερη περιοχή της Μεσογείου και ίσως, κύριε Εκπρόσωπε, αναθέτοντας σε έναν ειδικό Ευρωπαίο εκπρόσωπο για την Ανατολική Μεσόγειο τη συνεννόηση σε όλα τα επίπεδα με την Τουρκία υπέρ μιας ειρηνικής συνύπαρξης με την Ευρωπαϊκή Ένωση.

Επιτρέψτε μου να υπογραμμίσω εδώ το αυτονόητο: ότι ο σεβασμός στο διεθνές δίκαιο και τα κυριαρχικά δικαιώματα της Ελλάδας και της Κύπρου είναι αδιαπραγμάτευτα και δεν μπαίνουν στο τραπέζι κανενός. Η Ευρώπη, λοιπόν, οφείλει να ξεκόψει τις νεοθωμανικές γεωπολιτικές κατακτητικές ορέξεις του Erdoğan —γιατί Ελλάδα και Κύπρος είναι Ευρώπη—, σταματώντας να χρησιμοποιεί δυο μέτρα και δυο σταθμά, ανάλογα με τα οικονομικά και εξοπλιστικά συμφέροντα κάποιων κρατών μελών, και αποκτώντας επιτέλους μια ισχυρή και μακροπρόθεσμη στρατηγική, από τη Λιβύη ως τη Συρία, στα ευρύτερα σύνορά μας.

 
  
MPphoto
 

  Tom Vandendriessche (ID). – Voorzitter, begin maart belegerden tienduizenden migranten, overwegend jonge mannen op militaire leeftijd, de Griekse grens. Sultan Erdogan gebruikte de massamigratie als chantagemiddel om meer geld voor zijn regime los te weken. Er kwam amper reactie. Erdogan weet sindsdien hoe zwak en besluiteloos de Europese Unie is. Vandaag schendt zijn regime de territoriale wateren en het luchtruim van Griekenland. Opnieuw wordt er geaarzeld om daadkrachtig in te grijpen. Apeasement werkt niet bij dit soort leiders. We moeten het regime van Erdogan op de knieën krijgen of we blijven overgeleverd aan de Turkse chantage en agressie. Stop daarom de miljarden voor Turkije. Schaf de douane-unie af en kondig economische sancties af. En vooral: stop eindelijk de toetredingsgesprekken tot de Europese Unie, want Turkije is geografisch religieus, cultureel en historisch geen deel van Europa en zal het ook nooit worden.

 
  
MPphoto
 

  Άννα-Μισέλ Ασημακοπούλου (PPE). – Κύριε Πρόεδρε, στην πολιτική υπάρχουν στιγμές που πρέπει να διαλέξεις με ποιανού το μέρος είσαι. Στην περίπτωση, λοιπόν, των τουρκικών απειλών, των εκβιασμών, της προκλητικότητας, της κατάφωρης παραβίασης των κυριαρχικών δικαιωμάτων της Ελλάδας και της Κύπρου, αλλά και του διεθνούς δικαίου, είναι αυτονόητο ότι η Ευρωπαϊκή Ένωση θα πάρει το μέρος των κρατών μελών της· τουλάχιστον στα λόγια, γιατί μέχρι στιγμής το μόνο που έχουμε είναι δηλώσεις: του κυρίου Borrell, των κορυφαίων θεσμικών ευρωπαϊκών παραγόντων, των κρατών μελών – δηλώσεις, δηλώσεις, δηλώσεις. Δηλώσεις αλληλεγγύης και στήριξης και δηλώσεις οι οποίες μας ωθούν στην αποκλιμάκωση και στον διάλογο. Και, μη με παρεξηγείτε, είναι ευπρόσδεκτες οι δηλώσεις· όπως είναι ευπρόσδεκτη και η αποκλιμάκωση και ο διάλογος. Γιατί, όπως δήλωσε ο δικός μας πρωθυπουργός, Κυριάκος Μητσοτάκης, «σταματούν οι προκλήσεις, ξεκινούν οι συζητήσεις». Όμως στην πολιτική, εν τέλει, δεν κρίνεσαι από τις δηλώσεις αλλά από το αποτέλεσμα. Είναι προφανές ότι ο κύριος Erdoğan δεν παίρνει από λόγια. Γι’ αυτό σας ζητώ σήμερα να στείλουμε ενωμένοι ένα ξεκάθαρο μήνυμα στη σύνοδο κορυφής ότι, όσον αφορά την Τουρκία, ήρθε η ώρα να περάσουμε επιτέλους από τις δηλώσεις στις κυρώσεις.

 
  
MPphoto
 

  Κώστας Μαυρίδης (S&D). – Κύριε Πρόεδρε, παραθέτω μερικά βασικά γεγονότα —τονίζω τη λέξη «γεγονότα»— για τη συμπεριφορά της Τουρκίας, που ως Ευρωπαϊκή Ένωση αποδεχόμαστε αδιαμφισβήτητα. Η Τουρκία έχει ήδη παραβιάσει την κυριαρχία και τα κυριαρχικά δικαιώματα δύο κρατών μελών της Ευρωπαϊκής Ένωσης: της Ελλάδας και της Κύπρου. Αλλά, ειδικά σε σχέση με την Κύπρο, δεν απειλεί απλά· έχει ήδη εισβάλει στην αποκλειστική οικονομική της ζώνη και κατέχει, από το 1974, το βόρειο μέρος της Κυπριακής Δημοκρατίας. Η Τουρκία έχει εισβάλει στη Συρία. Έχει επέμβει στη Λιβύη και στο Ιράκ. Αυτό που μας έφερε εδώ, λοιπόν, είναι η ατιμωρησία του εγκληματία· και, δυστυχώς, αυτή είναι και η αποτυχία της Ευρωπαϊκής Ένωσης. Διότι έχουμε εργαλεία: κυρώσεις, απαγόρευση πώλησης όπλων και αναστολή της τελωνειακής ένωσης που αφορά τον τεράστιο εξαγωγικό τομέα της Τουρκίας. Το τελευταίο προτάθηκε σε περιπτώσεις άλλων κρατών εκτός Ευρωπαϊκής Ένωσης· εδώ, όμως, σιωπούμε. Και μια τελευταία έκκληση προς εσάς, αγαπητέ μου κύριε Borrell, και προς τη γερμανική Προεδρία: Το νεοθωμανικό τέρας δεν το αντιμετωπίζεις με διάλογο· πρώτα το τιμωρείς και μετά διαπραγματεύεσαι.

 
  
MPphoto
 

  Λουκάς Φουρλάς (PPE). – Κύριε Πρόεδρε, κύριε Borrell, ήδη αργήσαμε πολύ να βάλουμε φρένο στην ανεξέλεγκτη και προκλητική συμπεριφορά του εγκληματία Erdoğan και της παρέας του. Είδατε πότε πάει σε διάλογο η Τουρκία: τώρα, υπό την απειλή των μέτρων. Αργήσαμε, όμως, πολύ και της δώσαμε το δικαίωμα, κύριε Borrell, να απειλεί καθημερινά με πόλεμο δύο κράτη μέλη. Δεν νομίζω να υπάρχει κάποιος εδώ που να μην υποστηρίζει ότι είναι τώρα αναγκαίο να επιβληθούν μέτρα στην Τουρκία. Από αυτήν εδώ την αίθουσα οφείλουμε να στείλουμε το μήνυμα στον φασίστα Erdoğan, ο οποίος καταπιέζει ακόμα και τον ίδιο του τον λαό, ότι η Ευρωπαϊκή Ένωση είναι εδώ, δεν απειλείται και δεν εκβιάζεται. Ήρθε η ώρα να αποδείξουμε ότι αυτή η οικογένεια, η ευρωπαϊκή μας οικογένεια, ορθώνει ανάστημα και στηρίζει εταίρους έμπρακτα, όχι μόνο με λόγια. Πάνω από τα συμφέροντα βάζει το δίκαιο, τις αρχές και τις αξίες. Όπως αντιμετωπίζουμε τον κάθε Lukašenko, να αντιμετωπίζουμε και τον Erdoğan.

 
  
MPphoto
 

  Sunčana Glavak (PPE). – Poštovani predsjedavajući, gospodine Borrell, Europski parlament očito je većinom posvećen europskoj poruci solidarnosti i traženju rješenja za ipak deeskalaciju, a ne eskalaciju na terenu. Geopolitički ciljevi i činjenice destabiliziraju stanje u regiji i mi zastupnici u Europskom parlamentu moramo snažno stati iza naših europskih vrijednosti, ali u duhu partnerstva i mira.

Granica s Turskom je europska granica, čulo se nekoliko puta, i moramo je znati očuvati. Međutim, potreban nam je dijalog kako bismo smirili tenzije, ali dijalog ne može biti uspješan ukoliko počiva na ucjenama. Teritorijalni integritet svake države članice moramo znati zaštiti. Trebamo graditi mostove, ne smijemo ih rušiti.

Naše strateške partnere moramo upozoriti da postoji duh europskih vrijednosti, ali inzistirajući na poštivanju kopna, mora i zračnog prostora, kao i na primjeni međunarodnoga prava. Mislim da je Turska čula naše poruke, vidjet ćemo odgovor.

 
  
MPphoto
 

  Josep Borrell Fontelles, Vice-President of the Commission / High Representative of the Union for Foreign Affairs and Security Policy. – Mr President. I wish to thank Members for all their contributions to the analysis of the situation and the proposal for the next Foreign Affairs Council and the next European Council. I will consider all these comprehensive views and I will share them with my colleagues at the Foreign Affairs Council and transmit them to the members of the European Union when the heads of state and government meet. I have the honour and the responsibility to attend the European Council meeting, and I will transmit the positions of the European Parliament which have been expressed today.

It is clear to me that we have to stand by our interests and demonstrate our readiness to protect the rights and interests of the European Union and especially the ones of Cyprus and Greece, which has been threatened. In our Gymnich meeting in Berlin we got a political agreement and now we are trying to make this particular agreement become a decision, a formal decision at the Foreign Affairs Council. The working group at the Council are engaged on that. Unhappily, today there is no agreement. You know that sanctions require strong agreements between Member States, unanimity in some cases, and this for the time being is not the case. We will continue working in order to find a solution that could make possible both sanctions on Belarus and sanctions on Turkey, to follow the same base as we agreed in the informal meeting in Berlin.

But, at the same time, it has also been expressed here that a minimum of trust and dialogue with Turkey has to be pursued in order to stop the escalation. I do think both things are contradictory. We have on the one hand to show our readiness and our stance, and on the other to continue talking. This is the work of diplomacy and that we are trying to do, especially I myself with the help of the External Action Service – to look for ways to work through our problems and improve our relations. I cannot answer all the questions that you have been raising.

I would only like to say to Mr Lagodinsky and others that I share very much their approach to try to substitute the search for energy in those seas, which is something that we know that it is not exactly in accordance with our Green Deal, and instead of that we should try to provide to Cyprus, Turkey and the Greek islands big support in order to develop alternatives energies. The sun is there. The wind is there. All the natural resources that we want to mobilise in order to provide cleaner and decarbonised energy are there. I think that one of the ways to try to solve the problem is that we would like to stop looking for carbon energies – and although gas is a ‘less—carbon’ one it is still a carbon one – and to look for another solution. This will be part of the solution.

At the same time, you claim here decisions that are outside my capacity and the capacity of the Council. Like, for example, the arms issue. it is a matter for the Member States and all of you can influence the attitude of your Member States through the national parliaments. I’m sure that the voices that have been expressed here at the European Parliament will also be heard at the national parliaments, and the political parties that you represent will ask at national level the same thing that you have been asking, here because the answer has to come from Member States. The European Union has not the capacity, for example, to decide an arms embargo. it is a unilateral decision of the Member States to decide what to do with their arms policy.

About the resources that we have been providing to Turkey, as some have been mentioning, I want to make the difference between the resources that we allocate to Turkey and the resources that we allocate to help Syrian and other refugees being hosted by Turkey. These are different things. This money goes to provide schools and health care and social security, and even food, for hundreds of thousands of the refugees that are in Turkey. So the money in some cases goes through the Turkish Government, but in most of the cases it goes directly to the interested people through NGOs and through United Nations organisations. I suppose that everybody here will be in favour of giving financial support to alleviate the situation of the refugees being hosted in Turkey. Please make the difference, because these are completely different things.

Thank you very much for all your contributions. I understand that there are strong feelings about the Turkey issue, Turkish membership. Our relations with Turkey are, as I said, at a watershed moment. It is one of those moments in history where decision—makers have to go and face difficult decisions, trying to look for the best for all of us. I am sure that this is what the European Union Council will try to do at the next meeting.

(Applause)

 
  
MPphoto
 

  Michael Roth, amtierender Ratspräsident. – Herr Präsident, verehrte Abgeordnete, Hoher Vertreter! Von dieser wichtigen Debatte hier im Parlament gehen zwei Botschaften aus. Die erste richtet sich an Ankara: Herr Präsident Erdoğan, beenden Sie diese Politik der Aggression, der militärischen Eskalation. Sie werden damit nicht erfolgreich sein.

Die zweite wichtige Botschaft richtet sich an unsere Partnerinnen und Partner in Griechenland und Zypern. Sie stehen in dieser brandgefährlichen Auseinandersetzung nicht allein. Wir stehen an Ihrer Seite, und wir tun alles, was in unseren Möglichkeiten steht, um wieder zu einem politischen Dialog zurückzukehren.

Ich habe großes Verständnis für die Emotionalität, die hier in vielen Redebeiträgen zum Ausdruck gebracht wurde. Aber in einem Punkt bin ich etwas verwundert. Die Europäische Union ist dem Frieden und dem Dialog verpflichtet. Ich weiß nicht, ob es uns hilft, an der rhetorischen Eskalationsspirale immer weiter zu drehen.

Und ich verstehe auch nicht, wie hier der Eindruck entstehen kann, meine sehr verehrten Damen und Herren Abgeordnete, als würden wir nichts tun, außer reden. Aber ohne Gespräche ist alles andere nichts.

Und wenn hier erzählt wird, wir würden der Türkei ständig neues Geld in den Rachen schmeißen, will ich mich ausdrücklich dem Hohen Vertreter anschließen. Wir haben die Heranführungsmittel neu justiert. Das Geld, was wir der Türkei zu Verfügung stellen, geht in erster Linie dahin, wo es dringend gebraucht wird: an den kritischen Teil der türkischen Zivilgesellschaft in ihrem Bemühen, Demokratie und Rechtsstaatlichkeit und Menschenrechte zu stärken. Und ich stehe voll und ganz hinter dieser Politik.

Und es ist genauso wie es der Hohe Vertreter eben dargestellt hat: Die Türkei hat vier Millionen Geflüchtete aufgenommen. Ich verantworte es Ihrer Bewertung, ob dort oder in der Europäischen Union die Geflüchteten besser behandelt werden.

Und ich habe den Eindruck, dass das Geld, das die Europäische Union für die Türkei zur Verfügung stellt, um die Lage der Geflüchteten zu verbessern, um Jobs zu kreieren, um Bildung zu verbessern, gut angelegtes Geld ist. Dafür müssen wir uns überhaupt nicht schämen. Und wenn hier der Eindruck entsteht, wir würden auch da nichts mehr tun, will ich doch einmal darauf hinweisen, dass die Verhandlungen über eine Vertiefung der Zollunion auf Eis liegen, genauso wie auch die Beitrittsverhandlungen mit der Türkei auf Eis liegen.

Aber bitte, vergessen wir eines nicht: Die Türkei besteht doch nicht nur aus Herrn Erdoğan. Wir haben dort eine kritische Zivilgesellschaft, die ihren Blick nach wie vor in Richtung Europäische Union richtet. Es ist eine gespaltene Gesellschaft.

Und ich akzeptiere jedes Argument in Richtung Türkei: Rückschritte, massive Rückschritte bei der Rechtsstaatlichkeit, bei der Medienfreiheit, bei der Meinungsfreiheit, bei der Unabhängigkeit der Justiz. Aber ein Argument, verehrte Abgeordnete, akzeptiere ich nicht: Religion darf bei der Bewertung der Türkei keine Rolle spielen, jedenfalls nicht in der Europäischen Union. Wir sind eine Gemeinschaft, die auf Religionsfreiheit beruht. Wir sind nicht ein exklusiver Klub nur einer einzigen Religion. Hier in der Europäischen Union leben Millionen von Menschen muslimischen Glaubens, also darf das auch kein Argument sein, das sich gegen die Türkei richtet. Es gibt viele andere Argumente.

Insofern will ich Ihnen noch einmal zusichern – und ich bedanke mich für die wichtigen Beiträge –, dass der Ratspräsident, aber auch die Ratspräsidentschaft, die deutsche Ratspräsidentschaft, unermüdlich dafür arbeiten werden, dass wir diesen Konflikt beilegen. Und ich freue mich sehr, dass wir dabei auf Ihre Unterstützung zählen können.

 
  
MPphoto
 

  Der Präsident. – Ich bedanke mich zum Schluss bei beiden Rednern von Kommission und Rat für das Eingehen auf unsere Debattenbeiträge und den differenzierten und entschlossenen Zugang, daraus die richtigen Rückschlüsse zu ziehen.

Die Aussprache ist geschlossen.

Die Abstimmung über die Änderungsanträge findet am Mittwoch, 16. September 2020, statt, die Schlussabstimmung am Donnerstag, 17. September 2020.

Schriftliche Erklärungen (Artikel 171)

 
  
MPphoto
 
 

  Guido Reil (ID), schriftlich. – Die Türkei drohte in den letzten Tagen zum wiederholten Male einigen EU-Mitgliedstaaten. Es geht dabei immer um Gas im Mittelmeer, um Migration und, oder um Zypern. Das EU-Parlament weist diese Drohungen als „inakzeptabel” für ein EU-Bewerberland zurück. Inakzeptabel? Ich halte das Agieren der EU für inakzeptabel. Wieso ist die Türkei noch immer ein EU-Beitrittskandidat? Was muss denn noch alles passieren? Muss die Türkei etwa erst Griechenland offiziell den Krieg erklären? Die Beitrittsverhandlungen sind gescheitert. Die Milliarden von Euro, die wir als Beitrittshilfen an die Türkei gezahlt haben, sind in den Sand gesetzt. Wir können sie abschreiben. Wir führen nur noch Scheinverhandlungen. Wir sollten dieses Theater so schnell wie möglich beenden und endlich die Realität zu Kenntnis nehmen. Von 2007 bis 2020 haben wir insgesamt etwa 10 Milliarden Euro an die Türkei gezahlt. Das Geld ist weg. Wenn wir glauben, dass Erdoğan seinen Kurs ändert, nur weil wir ihm ein paar Milliarden schenken, dann sind wir naiv und hängen einer Fiktion an. Die Türkei wickelt 30 % ihres internationalen Handels mit Deutschland ab. Wir sollten auf unsere Marktmacht hinweisen, um unsere Interessen gegenüber Erdoğan durchzusetzen. Stattdessen lässt sich unsere Bundeskanzlerin mit einem halbgaren „Flüchtlingsdeal” von diesem Möchtegern-Sultan erpressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ελισσάβετ Βόζεμπεργκ-Βρυωνίδη (PPE), γραπτώς. – Η παραβατική στάση της Τουρκίας στο Αιγαίο και την Ανατολική Μεσόγειο είναι διαρκής και κλιμακούμενη. Η αποχώρηση του τουρκικού ερευνητικού σκάφους από την ελληνική υφαλοκρηπίδα δεν σηματοδοτεί αποκλιμάκωση της έντασης, καθώς ο τουρκικός στόλος παραμένει στην περιοχή, και κορυφαία στελέχη της τουρκικής κυβέρνησης συνεχίζουν την προκλητική ρητορική, τονίζοντας ότι το Oruç Reis θα επανέλθει μετά την επισκευή του. Ο Πρόεδρος Erdoğan επικαλείται προσχηματικά διάλογο για να κερδίσει χρόνο ενόψει της ευρωπαϊκής συνόδου κορυφής την ερχόμενη εβδομάδα. Επιδιώκει να επιβάλει εκβιαστικά μια πολιτική ατζέντα που προσβάλλει ευθέως το διεθνές δίκαιο και τα κυριαρχικά δικαιώματα της Ελλάδος, περιφρονεί τις αποφάσεις μας και τους ευρωπαϊκούς θεσμούς και εντείνει τον τουρκικό αναθεωρητισμό. Ο μόνος τρόπος για να αντιληφθεί η Τουρκία ότι πρέπει να αλλάξει πολιτική είναι να της επιβληθούν σοβαρές οικονομικές κυρώσεις που πλήττουν τον πυρήνα της οικονομίας της, όπως η αναστολή των ευνοϊκών όρων της τελωνειακής ένωσης. Διαφορετικά, αν η Ευρωπαϊκή Ένωση υποχωρήσει για μία ακόμη φορά στην παράνομη, εκβιαστική και προκλητική αναθεωρητική πολιτική της Τουρκίας, αυτό θα ερμηνευτεί ως αδυναμία μιας ισχυρής Ευρώπης, που αριθμεί 500 εκατομμύρια πολίτες αλλά δεν μπορεί να επιβάλει τις αποφάσεις της. Είναι προσβλητικό για την Ένωση, οικονομικές συμφωνίες να υπερτερούν αρχών και αξιών και να κλονίζουν την ενότητά της.

 
  
MPphoto
 
 

  Θεόδωρος Ζαγοράκης (PPE), γραπτώς. – Είναι θετικό το γεγονός ότι η περίοδος των ψευδαισθήσεων για το μέλλον των σχέσεών μας με την Τουρκία έχει παρέλθει ανεπιστρεπτί. Αυτό το καλοκαίρι αποδείχτηκε περίτρανα ότι η Τουρκία συνιστά απειλή όχι μόνο για την Ελλάδα και την Κύπρο αλλά για ολόκληρη την Ευρώπη. Κόντρα σε κάθε αρχή του διεθνούς δικαίου, παραβιάζει προκλητικά τα κυριαρχικά δικαιώματα των χωρών της περιοχής της Ανατολικής Μεσογείου και με απειλές και τραμπουκισμούς προσπαθεί εκβιαστικά να δημιουργήσει τετελεσμένα στην περιοχή. Η Ελλάδα από την πλευρά της έκανε και θα συνεχίσει να κάνει το αυτονόητο. Να υπερασπίζεται τα νόμιμα δικαιώματά της και να φυλάει με τρόπο αποφασιστικό τα σύνορα της ΕΕ. Τώρα είναι η σειρά της ΕΕ να σταθεί στο ύψος των περιστάσεων και να απαντήσει με τρόπο αποφασιστικό στην προκλητική και προσβλητική συμπεριφορά της Τουρκίας ξεκινώντας με άμεσες και σκληρές κυρώσεις σε εμπορικό και οικονομικό επίπεδο. Η υπεράσπιση των ευρωπαϊκών συνόρων αλλά και του διεθνούς δικαίου δεν είναι ούτε προς διαπραγμάτευση ούτε αποτελεί διμερές πρόβλημα ενός κράτους μέλους. Σας καλώ να σταθείτε στο ύψος των περιστάσεων για να βάλουμε όλοι μαζί ένα τέλος στα επικίνδυνα παιχνίδια της Τουρκίας. Είμαι βέβαιος ότι και μπορούμε και θα το κάνουμε.

 
Last updated: 18 May 2021Legal notice - Privacy policy