Posėdžio stenograma

Ketvirtadienis, 2020 m. spalio 8 d. - Briuselis

8.1. Eritrėja, Dawito Isaako byla

  President. – The next item is the debate on seven motions for resolutions on Eritrea, the case of Dawit Isaak (2020/2813(RSP)).

  Marisa Matias, author. – Mr President, I want to make a point of order first, because we had this problem also at the last plenary session. In the urgencies from the session previous to this one, the order was not the d’Hondt method. The colleagues asked for it to be like that last session, and I would request that we keep to that. So I’m glad to talk, but I would be the last, following the d’Hondt method.

  President. – I called in the order in which the motions were tabled because it’s a long—term practice in the plenary to do it this way, and I would like to stick to it.

I am, of course, open to changes. However, I think that the political groups should agree first on a different practice if we change it. I don’t think that it’s a good idea to change it for one debate this way and for another debate another way. So I would like to stick to the order that I called for.

  Marisa Matias, author. – I can stick to the order, but it was not my request last plenary. It was a request from the colleagues from EPP and S&D, and I agree with them, because normally the order was the d’Hondt method and not the order of tabling the resolutions. In any case, I don’t want to lose any more time. If you think that the order is the one to follow, okay, but it was not the agreement of the colleagues last session, and we changed the order last session in order that the urgencies would be according to the d’Hondt method. So I don’t know what the colleagues have to say, but if it is the case, so I’ll take the floor – or we can follow the regular order.

  President. – Please have the floor. As I said, I am open to changes if the political groups agree at the COP level. I’m not willing to change the long—term practice just for...

  Marisa Matias (GUE/NGL), author. – It is not a long-term practice. But in any case, I’m going to start and I’m going to speak in Portuguese. I’m sorry for this.

– Senhor Presidente, Dawit Isaak, cidadão eritreu, mas também sueco, foi detido, pela primeira vez, em 2001. Nunca foi levado a julgamento e nunca foi acusado. No entanto, durante o regime de Isaías Afewerki, já foram detidas milhares de pessoas devido às suas opiniões políticas ou ao seu trabalho enquanto jornalistas independentes.

Nesta resolução o que fazemos é exigir saber o que se passa com Dawit Isaak e pedir a libertação imediata e incondicional de todos os prisioneiros de consciência na Eritreia. É uma medida básica em linha com o direito internacional. Lamentamos também que a Eritreia não deixe qualquer margem de ação a defensores de direitos humanos, membros da oposição política ou jornalistas independentes.

Nesse sentido, apelamos a que todo o Parlamento tome posição. Como disse, desde 2001 que o Sr. Isaak está detido e, apesar de já ter sido libertado algumas vezes, a verdade é que volta sempre à prisão. A sua família não sabe dele. É um cidadão da União Europeia, temos a obrigação de ter respostas.

  Lars Patrick Berg, author. – Mr President, first of all, let me say that I fully support the campaign regarding Dawit Isaak. I think we also need to reaffirm our support for the right to freedom of belief. On a much wider note, I think the Member States need to review policy regarding Eritrea, and in particular our financial support that keeps this despotic regime in power. Their reliance on the national service law, which is in fact modern slavery, ensures a fearful and compliant population. Their intimidation of any opposition, including deadly force, should be no longer tolerated. Eritrea’s foreign policy, such as it is, serves to destabilise an already desperate region. The Member States need to come together to agree a policy on Eritrea, Ethiopia, Somalia, and not simply provide support to maintain the status quo.

  Evin Incir, author. – Mr President, first and foremost, I want to thank all my colleagues for the good cooperation that has made this resolution possible – an urgency that talks about real people’s lives, because oppression and injustice are not only words. Right now, and for 19 years, the Swedish and European journalist and citizen, Dawit Isaak, has been unlawfully imprisoned by the oppressing regime in Eritrea. For 19 years, his wife and his children have tried to do everything they can to get him released.

Dreaming and peacefully acting for democracy must never be a crime. There is something rotten in the world when people can be jailed and in the worst cases, be deprived of their lives, just because they dream of a better society, a better world. Dawit Isaak must immediately receive all the help he can get, both medical and consular. Firm action is now required. We demand the immediate release of Dawit Isaak and all other political prisoners, journalists, opposition and innocent civilians. Martin Luther King wisely once said: ‘In the end, we will remember not the words of our enemies, but the silence of our friends.’

To Dawit Isaak and his family, I just want to say that you have many friends in this Parliament and we will not stay silent until the day Dawit Isaak is back home in Sweden in safety.

  Ryszard Czarnecki, autor. – Panie Przewodniczący! Problem jest szerszy. Oczywiście nasz Parlament dobrze robi, domagając się ponad podziałami politycznymi uwolnienia człowieka, który tyle lat spędził w więzieniu. Ma on przecież obywatelstwo jednego z krajów członkowskich Unii Europejskiej. Ale tu nie chodzi tylko o niego, chodzi o szerszy problem prześladowania grup religijnych przez władze Erytrei, konkretnie chrześcijan, katolików, i to dzieje się cały czas. Wzywając do uwolnienia Dawita Isaaka, powinniśmy również bardzo zdecydowanie domagać się zaprzestania prześladowania religijnego ludzi, którzy wyznają swoją wiarę i maja do tego pełne prawo.

Dobrze się dzieje, że Parlament Europejski zabiera głos w tej sprawie, nie jest to jednak – podkreślam bardzo mocno – sprawa odosobniona. Tego typu represyjne działania władz Erytrei trwają od dłuższego czasu i zasługują na absolutne potępienie. W moim przekonaniu trzeba to zrobić bardzo dobitnie.

  Arba Kokalari, författare. – Herr talman! Det har gått 19 år sedan den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Han fick aldrig en rättegång eller en dom. Han fängslades för att han nyttjade sin grundläggande mänskliga rättighet, sin yttrandefrihet. Han hade modet att kritisera den eritreanska regeringen och att kräva demokratiska reformer.

I somras fick vi däremot tecken på att Dawit Isaak fortfarande är vid liv. Det är otroligt hoppingivande. Det är just därför som arbetet för att få honom frigiven nu måste trappas upp, och det är därför vi nu försöker samla ett brett stöd i Europaparlamentet för hans frigivande. EU och omvärlden måste höja rösten mot regimen i Eritrea, och vi måste säkerställa att vårt bistånd inte går till den eritreanska regeringen, i ett land som är väldigt mycket beroende av bistånd.

Runt om i världen fängslas journalister och människorättsförsvarare. Vi får inte låta dem falla i glömska, för det är precis det som regimer som Eritrea vill, att de ska glömmas bort. Men vi tänker inte glömma bort och vi tänker inte vara tysta. För budskapet till Eritreas regering måste vara tydligt från EU: släpp Dawit Isaak fri nu!

  Karin Karlsbro, författare. – Herr talman! 6 955 dagar, 6 955 nätter, så länge har den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea utan rättegång. Han har inte fått träffa sin familj, ingen advokat och inte heller några diplomater under tiden. Rätten att uttrycka vår åsikt tar vi här för given. Men på andra håll i världen kan det få dig inlåst i 19 år. Den eritreanska regimens grymhet, förtryck och kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter saknar motstycke.

Dawit Isaak är europeisk medborgare. Hans sak är Europeiska unionen sak. Det är EU:s skyldighet att göra allt för hans frihet. Det är en högt prioriterad uppgift för EU:s utrikeschef, för herr Borrell. Europeiska unionen måste öka trycket på Eritrea för att släppa Dawit Isaak och alla andra samvetsfångar. Media- och yttrandefriheten måste respekteras.

De senaste åren har Eritrea fått många miljoner euro i bistånd från EU. Detta måste stoppas. Våra gemensamma resurser ska aldrig finansiera diktaturer och förtryck. Men det finns hopp. Dawits dotter Betlehem berättade i somras att hennes pappa lever. Hjälp oss nu att få hem Dawit till sin familj, där han hör hemma. Free Dawit Now!

  Krzysztof Hetman, w imieniu grupy PPE. – Panie Przewodniczący! Dziewiętnaście lat – tyle bez żadnego procesu, nawet bez postawienia zarzutów, spędził w więzieniu Dawit Isaak, dziennikarz, pisarz i dwukrotny finalista Nagrody im. Sacharowa. Do więzienia został wtrącony po publikacji otwartego listu wzywającego do reform demokratycznych. Wraz z nim aresztowano dwadzieścia jeden innych osób, a następnie zdelegalizowano wszystkie niezależne media. Był to więc jawny i brutalny atak na wolność słowa.

Wzywamy dziś rząd Erytrei do natychmiastowego uwolnienia Dawita Isaaka i innych więźniów sumienia. Ponadto domagamy się, aby Unia Europejska miała możliwość nawiązania kontaktu z uwięzionym dziennikarzem, który jest również jej obywatelem, a także dostęp do informacji na temat jego stanu zdrowia i możliwości przekazania mu wsparcia. Bez wolnych mediów i poszanowania praw człowieka nie ma demokracji. Wzywamy więc rząd Erytrei do przywrócenia porządku demokratycznego, zagwarantowania swobodnego funkcjonowania mediów i przywrócenia rządów prawa, które nie pozwalają na przetrzymywanie w więzieniach niewinnych obywateli.

Jednocześnie póki niezbędne zmiany nie zostaną wprowadzone, nie możemy dopuścić, aby fundusze unijne stanowiły wsparcie dla rządu Erytrei. Wsparcie to powinno trafić bezpośrednio do obywateli kraju i wesprzeć działania na rzecz demokracji, praw człowieka i akcje humanitarne.

  Maria Arena, au nom du groupe S&D. – Monsieur le Président, le cas Dawit Isaak est emblématique de la situation en Érythrée, qui est l’une des dictatures militaires les plus dures au monde.

Dans cette dictature, le travail forcé est organisé de manière institutionnelle par le pouvoir, avec ce fameux système de service national illimité. Le soutien européen à l’Érythrée ne devrait jamais contribuer à ce travail forcé. Pourtant, en finançant ce pays par l’aide au développement, en finançant ses routes sans nous être assurés que leur construction ne repose pas sur ce travail forcé, nous nous rendons complices de cette pratique.

Par ailleurs aucun migrant ne devrait pouvoir être renvoyé dans ce pays, jugé comme le plus répressif au monde. Et pourtant l’OIM, avec le soutien de l’Union européenne, a renvoyé des dizaines d’Érythréens dans leur pays, leur garantissant l’emprisonnement et donc les mêmes abus et maltraitances dont est victime le journaliste Dawit Isaak dans les prisons érythréennes.

Donc, oui, nous devons élever la voix face à ce qui se passe en Érythrée, mais nous devons aussi être responsables de nos actes, tant sur la question de la coopération au développement que sur celle du retour des migrants dans ce pays.

ELNÖKÖL: KLÁRA DOBREV
alelnök

  Abir Al-Sahlani, för Renew-gruppen. – Fru talman! Auktoritära regimer världen över tror att de kan fängsla den fria tanken, det fria ordet, för att tysta sitt folk, för att frånta dem deras röst. Dawit Isaak använder sin röst, sin mänskliga rättighet, för yttrandefrihet, och därför har han suttit fängslad i 19 år. Fängslad i 19 år utan rättegång, utan kontakt med omvärlden. I 19 år har Dawit Isaak inte fått vara pappa åt sina barn.

Jag vet att vår värld skakas om just nu, och vi har många utmaningar. Men det fria ordet är inget undantag. Det förföljs även här på vår egen kontinent, även här i den enda unionen av demokratier.

Det finns hjältar, de som jobbar oförtröttligt, som kämpar varje dag för det fria ordet. Dawit Isaak, som står upp än i dag, efter 19 år, är en sån hjälte, och hans kamp får vi inte glömma i det här huset. Därför förväntar jag mig inget mindre av Europaparlamentet än att tydligt ta ställning för det fria ordet och att kräva omedelbart att Dawit Isaak blir frisläppt och att regeringen i Asmara stoppar alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Free Dawit Isaak Now!

  Alice Kuhnke, för Verts/ALE-gruppen. – Fru talman! ”Jag vill ta adjö av dig, min läsare, tills vi återses i nästa berättelse. Det kommer ytterligare en bok. Jag tar farväl för denna gång.” Det här skrev Dawit Isaak. Men det har inte blivit tillräckligt många texter sedan dess, eftersom han är fängslad sedan 19 år tillbaka. 6 955 dagar i fängelse. Vi är många som inte har gett upp. Vi kommer att fortsätta kampen för Dawit Isaak, för hans familj och för rättvisan. Free Dawit Isaak!

  Patryk Jaki, w imieniu grupy ECR. – Pani Przewodnicząca! Erytrea wykazuje wszystkie cechy państwa totalitarnego, zarówno jeżeli chodzi o ustrój państwa, nieodbywające się wybory, posiedzenia parlamentu, brak wolności, w ogóle jakiejkolwiek wolności, jak i prasę, działalność opozycji, brak procesów, nadużywanie siły. David Isaak, o którym dzisiaj rozmawiamy, jest właśnie symbolem tego typu postępowania. Nie dość, że jest więziony od ponad 20 lat, to w dodatku bez procesu, bez prawa do obrony, bez rzetelnej informacji o stanie jego zdrowia.

W związku z tym przyłączam się do wszystkich koleżanek i kolegów w tej Izbie z wnioskiem, aby Unia Europejska bardzo stanowczo stanęła w obronie tego, jak i innych więźniów politycznych w tym reżimie. Uważam też, że to właśnie takim sprawom powinniśmy poświęcać bardzo dużo czasu, jeżeli mówimy o wolności słowa, o podstawowych wartościach, jakie tworzą Unię Europejską. Powinniśmy walczyć o takich ludzi tym bardziej, że to jest przecież również obywatel szwedzki, i dlatego jest to nasze zobowiązanie.

  Jytte Guteland (S&D). – Fru talman! Dawit Isaak har, som många kollegor i det här huset har tagit upp, varit fängslad i 19 år. I 19 år har han varit berövad rätten att vara pappa, i 19 år har världen berövats hans röst. I 19 år har vi misslyckats med att rädda honom och därmed fråntagit journalister över världen en modig kollega. Varje dag i fängelset är en oförlåtlig stöld, från Dawit, från hans familj och för världen som behöver modiga journalister, nu mer än någonsin.

Jag är glad att vi Europaparlamentet återigen kräver att Dawit Isaak och de andra eritreanska samvetsfångarna släpps med omedelbar verkan, och att vi genast får bevis för att de lever. 7 av de 28 som fängslades samtidigt som Dawit Isaak har redan dött. Vi svenska socialdemokrater kommer att fortsätta att kämpa för rättvisa för Dawit Isaak, och jag vet att många i det här huset känner samma sak.

Vi måste se till att han friges. Det var ett hopp att höra hans dotter berätta att han lever den här sommaren. Låt oss fortsätta att berätta om Dawit Isaak och att rädda honom.

  Michèle Rivasi (Verts/ALE). – Madame la Présidente, je voulais intervenir sur l’Érythrée parce que je trouve que c’est vraiment la Corée du Nord de l’Afrique. Prenons le cas de Dawit Isaak: cela fait 19 ans que ce journaliste et opposant est détenu dans les geôles érythréennes. On ne sait rien de ces geôles. Une femme, nommée Ciham Ali, y est détenue au secret depuis l’âge de 15 ans. Des milliers de personnes partagent leur sort et sont détenues pour avoir exprimé leurs idées politiques.

Or, rien n’a changé depuis 1993 en Érythrée: il n’y a toujours pas d’état de droit ni de Constitution, il y a des détentions arbitraires, des tortures, des violations continues des droits...

Mais je voudrais attirer votre attention sur la position de la Commission européenne. Je suis intervenue en commission du contrôle budgétaire et en commission du développement parce que je me suis aperçue que la Commission avait donné 80 millions d’euros pour restaurer des routes. Or, vous savez qu’à l’heure actuelle, la Commission donne de l’argent sans conditionnalité. Et cela on ne peut pas l’accepter, nous, députés européens, qui nous battons pour les droits de l’homme. Et il est hors de question que l’on continue à subventionner une dictature.

  Dubravka Šuica, Vice-President of the Commission. – Madam President, honourable Members, the European Union has been following the case of Dawit Isaak from the outset and remains concerned about his whereabouts and health. We have shared these concerns with the authorities in Eritrea on numerous occasions.

Violations of human rights, including the arbitrary detention of political prisoners and non-respect for freedom of speech and the media, are of continued concern to us. We have addressed them and will continue to do so. We have raised these concerns bilaterally and at the appropriate international fora, such as the Human Rights Council, urging the government of Eritrea to take concrete steps to address and remedy them.

But we can not only criticise. We have to engage proactively to promote positive change. This is not something that happens overnight. It requires continued energetic efforts. I believe that our robust engagement on the political and cooperation track has improved bilateral relations, increased the level of trust and allowed us to discuss sensitive issues with a view to improving respect for human rights. We do that in the interest of improving the living conditions of the people of Eritrea and increasing our ability to promote reforms. Results, however small, bring us closer to where we would like to be. The bilateral engagement on human rights between the Government of Eritrea and Eamon Gilmore, our Special Representative for Human Rights; Eritrea’s engagement within the Human Rights Council’s Universal Periodic Review; and our support to help them implement some of the recommendations they have accepted are concrete cases in point.

The European Union looks forward to Eritrea’s action plan on the recommendations and is making good progress with the Government to start activities soon. I trust that, by engaging in dialogue and exploring ways to work together, we stand a better chance to make our voice heard and to positively influence the country’s human rights record, promote the protection of human rights and fundamental freedoms, and advance the case of Dawit Isaak.

  Elnök asszony. – A vitát lezárom.

A szavazásra a viták végén kerül sor.

Írásos nyilatkozatok (171. cikk)

  Dominique Bilde (ID), par écrit. – L’affaire Dawit Isaak démontre d’une part l’extrême précarité de la condition de journaliste indépendant dans certains pays et, d’autre part, les limites de la diplomatie européenne, caractérisée en l’occurrence par l’offensive «silencieuse» (peut-être trop?) de la Suède depuis le début des années 2000. De fait, l’Érythrée est toujours l’un des régimes les plus répressifs au monde. En 2015, Reporters sans frontières lui décernait la dernière place de son classement relatif à la liberté de la presse, tandis que les cultes restent soumis à une étroite tutelle gouvernementale. Cette oppression irrigue, du reste, l’ensemble de la société, au travers d’un service national fréquemment abusé et qui s’apparente presque à une nouvelle forme d’esclavage. Il pousse ainsi chaque année d’innombrables ressortissants de ce petit pays d’Afrique dans les bras des trafiquants d’êtres humains et sur les routes migratoires mondiales. À cet égard, si les Européens et les autres grandes puissances ne sauraient répondre de toutes les atrocités commises à travers le monde, ni d’ailleurs les résoudre, nous devrions au moins nous abstenir d’y concourir, même indirectement, via par exemple la promotion de projets d’infrastructures susceptibles de laisser la part belle à des violations flagrantes des droits fondamentaux.