Parlamentsfråga - E-1989/2003Parlamentsfråga
E-1989/2003

Tillämpningen av systemet med mjölkkvoter i Republiken Italien

SKRIFTLIG FRÅGA E-1989/03
från Maurizio Turco (NI) och Monica Frassoni (Verts/ALE)
till kommissionen

  Tillämpningen av systemet med mjölkkvoter i Republiken Italien medför över 1 miljon euro i tilläggsavgifter för perioden 1995‑2001.

  Den italienska regeringen har presenterat för de behöriga parlamentariska utskotten ett förslag till reform som omfattar en avskrivning av de böter som producenterna ackumulerat under nämnda period och ett annat system när det gäller avgifterna.

  Välgrundade beräkningar uppskattar att den så kallade ”svarta mjölken” utgör 20 procent av den totala produktionen och det verkar fortfarande förekomma bedrägliga beteenden när det gäller import som inte registreras av mjölk från utlandet och återanvändning av torrmjölk som var avsedd som djurfoder.

  Av blanketterna L1 avseende säsongen 2001‑2002, som lämnats in till AGEA av mjölkköparna och som undertecknats av cirka 60 000 producenter, framgår att

a)  5 953 företag intygar att de har producerat mjölk samtidigt som de uppger att de inte har några djur på gården eller inte uppger antalet djur. Den totala produktionen som kan tillskrivas dessa “producenter” överstiger 1 600 000 ton,

b)  2 527 företag deklarerar en produktion per djur som överstiger 12 000 kg/år, vilket helt klart överstiger djurens kapacitet. Det finns exempel på en deklarerad årsproduktion per djur på 284 744 kg,

c)  157 företag deklarerar en fetthalt för den mjölk som levereras understigande 2,80 procent, den gräns under vilken det är meningslöst att betrakta den levererade produkten som “mjölk”,

d)  ett mycket stort antal köpare verkar ha köpt mjölk från flera olika producenter med exakt samma fetthalt eller med en mängd levererad mjölk som är identiskt lika stor som mängden behandlad mjölk, vilket leder till antagandet att man i verkligheten inte utfört de kemiska och mikrobiologiska analyser på mjölken som anges i gällande lag (eller att mjölken inte kommer från de angivna stallen), med de hygieniska och hälsomässiga konsekvenser detta kan tänkas få.

  Hittills har varje eventuell kontroll av dessa allvarliga “anomalier” försvårats och fördröjts av det kaotiska tillstånd som det nationella kreatursregistret befinner sig i, och som är det viktigaste instrumentet när det gäller att kontrollera företagens efterlevnad och djurens förflyttningar.

 

Kan kommissionen, mot bakgrund av ovanstående, säga om den är medveten om de allvarliga missförhållanden som angetts ovan och om den tänker ta några initiativ, och i så fall vilka, när det gäller att skydda gemenskapens budget och konsumenternas hälsa?

 

 

EGT C 58 E, 06/03/2004