Uppföljningen av "Europaparlamentets resolution om sexuellt våld mot kvinnor, särskilt katolska nunnor" som godkändes av Europaparlamentet den 5 april 2001

25.8.2003

SKRIFTLIG FRÅGA E-2627/03
från Maurizio Turco (NI)
till rådet

- Den 5 april 2001 godkände Europaparlamentet en ”resolution om sexuellt våld mot kvinnor, särskilt katolska nunnor” (B5‑0261, 0272, 0280 och 0298/2001)[1] i vilken bland annat följande fakta återgavs:

a - en rapport från den amerikanska veckotidningen ”National Catholic Reporter”, som påtalade ett stort antal våldtäkter i minst 23 länder som utförts av präster mot katolska nunnor,

b - en bekräftelse från Vatikanen om att man var medveten om fall av våldtäkter och sexuellt våld mot kvinnor, och även nunnor, från det katolska prästerskapets sida och att enligt uppgift minst fem rapporter som gäller denna fråga hade skickats till Vatikanen, enligt vilka ett antal nunnor även hade tvingats göra abort, lämna sina uppdrag och i vissa fall smittats med hiv/aids.

- I resolutionen krävde Europaparlamentet:

a - att de personer som begått dessa brott skulle arresteras och dömas i domstol,

b - att de rättsvårdande myndigheterna i de 23 länder som nämndes i rapporterna skulle garantera att full klarhet skapas när det gäller dessa fall av sexuellt våld mot kvinnor,

c - att Vatikanen på ett seriöst sätt skulle ta itu med samtliga fall av anklagelser om sexuella övergrepp inom den egna organisationen, samarbeta med de rättsvårdande myndigheterna och avlägsna de skyldiga från alla officiella uppdrag,

d - att Vatikanen skulle återinsätta alla de nunnor som fråntagits sina uppdrag på grund av att de riktat sina överordnades uppmärksamhet på dessa övergrepp och ge offren nödvändigt skydd och ersättning för den diskriminering som de senare kan ha blivit utsatta för,

e - att hela innehållet i de fem rapporter som nämns i ”National Catholic Reporter” skulle offentliggöras,

f - att talmannen skulle översända resolutionen till rådet, kommissionen, myndigheterna vid Heliga Stolen, Europarådet, FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och regeringarna i Botswana, Burundi, Brasilien, Colombia, Ghana, Indien, Irland, Italien, Kenya, Lesotho, Malawi, Nigeria, Papua Nya Guinea, Filippinerna, Sydafrika, Sierra Leone, Uganda, Tanzania, Tonga, Förenta staterna, Zambia, Demokratiska Republiken Kongo och Zimbabwe.

 

Rådet uppmanas mot bakgrund av detta besvara följande frågor:

-  Vilka initiativ har tagits sedan resolutionen översändes?

-  Har kommissionen tagit kontakt med Heliga Stolen och regeringarna i Irland och Italien, och vilket resultat har dessa kontakter fått?

-  Har Europaparlamentets frågor till de länder som har någon form av förbindelse med Europeiska unionen framförts formellt och vad har resultatet av detta blivit?

 

• [1]  EUT C 21 E, 24.1.2002, s. 353.

EGT C 783 E, 27/03/2004