Den europeiska gendarmeristyrkan

23.1.2008

SKRIFTLIG FRÅGA E-0363/08
från Ashley Mote (NI)
till kommissionen

Stämmer det att det enligt Velsenfördraget, som undertecknades den 18 oktober 2007, är tillåtet för den europeiska gendarmeristyrkan (EGS) att rekrytera personal från länder som någon gång i framtiden kan bli medlemmar i EU?

Kan man också härleda från detta fördrag att EGS någon gång framöver kommer att insättas i Förenade kungariket för att arbeta bland den brittiska befolkningen och att styrkan kan innefatta både EU‑ och icke‑EU‑medborgare?

Om det brittiska utrikesdepartementet, i ett skriftligt svar i parlamentet, hade rätt när man sade att EGS står ”utanför [sic] EU:s strukturer”, varför meddelades undertecknandet av Velsenfördraget på det portugisiska EU‑ordförandeskapets webbplats? Varför inbegrep dessutom detta meddelande också en bekräftelse på att turkisk personal ingår i EGS? Signalerar inte detta att EGS – i realiteten – är EU:s halvmilitära falang?

Men om EGS faktiskt står ”utanför EU:s strukturer” varför använder den EU:s symbol och en bild på en brinnande handgranat?

Är inte sanningen mycket enklare? Visst är det så att utvecklingen av EGS till EU:s halvmilitära organisation speglar de allt mer motvilliga nationalstaternas fruktan för institutioner? Signalerar detta inte ett nytt sätt att verkställa EU:s beslut? Säger man inte till nationalstaterna att EU:s högt prisade ”delade förvaltning” håller på att avslutas?

Är detta början på slutspelet? Antyder utvecklingen av EGS att Lissabonfördraget kommer att ratificeras av alla de 27 nationalstaterna och bekräftar den att militära maktmedel redan har börjat att användas av den styrande eliten?

EGT C 291, 13/11/2008