Översynen av programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP) – artiklarna 13 och 4

7.4.2011

Frågor för skriftligt besvarande E-003779/2011
till kommissionen
Artikel 117 i arbetsordningen
Alexander Alvaro (ALDE) , Sophia in 't Veld (ALDE) , Claude Moraes (S&D) , Birgit Sippel (S&D) , Judith Sargentini (Verts/ALE) , Jan Philipp Albrecht (Verts/ALE) och Rui Tavares (GUE/NGL)

I avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism föreskrivs en regelbunden översyn av avtalets genomförande. Kommissionen presenterade sin rapport om den gemensamma översynen av avtalets genomförande den 16 mars 2011.

Bestämmelserna om översyn finns i artikel 13 i avtalet. På grundval av innehållet i artikel 13 ska översynen särskilt avse antalet finansiella betalningsmeddelanden som gjorts. Varför anges inte detta antal i kommissionens rapport? Vilket är antalet?

Enligt artikel 4 i avtalet ska begäran vara så kortfattad som möjligt. Enligt officiella rapporter kan de utsedda tillhandahållarna av internationella tjänster för finansiella betalningsmeddelanden av tekniska skäl endast tillhandahålla uppgifter i samlad form. Varför har det inte förekommit några fall där uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden som inte hade begärts har överförts?

Även om ordalydelsen i dessa fraser i den engelska versionen av avtalet är densamma finns det enligt kommissionens rapport en tydlig skillnad i fråga om den praktiska tillämpningen av terminologin ”as narrowly tailored as possible” (”så kortfattad som möjligt”) som används i såväl artikel 4.2 om uppgifter som begärs från den utsedda tillhandahållaren som i artikel 5.6 (”anpassad för ändamålet”) om sökning i uppgifter. Varför accepterar kommissionen att denna terminologi tillämpas på olika sätt?

Enligt kommissionens rapport kan TFTP-avtalet inte fungera effektivt utan tillhandahållande av betydande mängder uppgifter eftersom det är omöjligt att förutsäga vilken del av dessa uppgifter som kommer att få betydelse för en terrorismutredning. Varför anser inte kommissionen att detta strider mot artikel 4 i avtalet?

Enligt kommissionens rapport lades bevis fram för översynsgruppen på att mängden uppgifter som begärts under avtalets första sex månader minskat. Hur stor var denna minskning i procent?

EGT C 314 E, 27/10/2011