Användningen av särskilda 301-rapporter som ett icke-bindande lagstiftningsinstrument i förhållande till medlemsstater
6.11.2012
Frågor för skriftligt besvarande E-010043-12
till kommissionen
Artikel 117 i arbetsordningen
Amelia Andersdotter (Verts/ALE)
Mot bakgrund av kommissionens svar på fråga E-007816/2012, där den konstaterar att den inte känner till några konkreta situationer där särskilda amerikanska 301-rapporter eller liknande former av ”mjuk lagstiftning” hämmar utvecklingen av den inre marknaden eller harmoniseringen av immaterialrätten i EU, skulle jag vilja lyfta fram de uppgifter som fanns i ett telegram från den amerikanska ambassaden i Madrid till Washington 2008 och som medierna offentliggjorde 2010.
”Vi ämnar tala om för den nya regeringen att Spanien kommer att föras upp på bevakningslistan om landet inte fullgör tre saker före oktober 2008. För det första bör Spanien utfärda ett uttalande [från den spanska regeringen] att piratkopiering på internet är olagligt samt att upphovsrättsavgifter inte betalas ut till upphovsmännen om upphovsrättsskyddat material erhållits genom peer-to-peer fildelning. För det andra bör det ändra 2006 års ’cirkulär’ som i Spanien allmänt tolkas som att peer-to-peer-fildelning är lagligt. För det tredje bör det meddela att den spanska regeringen kommer att vidta åtgärder i likhet med de förslag som lagts fram av Frankrike och/eller Förenade kungariket och som syftar till att begränsa privatkopiering på internet fram till sommaren 2009”.
Vid den tidpunkten ansågs den spanska lagstiftningen vara förenlig med bestämmelserna på den inre marknaden. År 2010, då de spanska myndigheterna inte hade gett efter för de amerikanska företrädarnas påtryckningar, fördes Spanien upp på 301-rapportens bevakningslista. En direkt följd av detta var att Sinde-lagen, eller Ley de Economía Sostenible, lades fram i Spanien 2010 och godkändes av det spanska parlamentet 2011.
Det här är ett tillräckligt bevis för att USA har använt 301-rapporter för att åstadkomma ändringar i en medlemsstats lagstiftning. Det hände också trots att medlemsstaten under inga omständigheter var tvungen att lyda uppmaning. Kan kommissionen därför klargöra hur den garanterar att EU:s regelverk följs och att den inre marknaden inte i framtiden störs av externa faktorer?
EGT C 320 E, 06/11/2013