Säkrad energiförsörjning i Europeiska unionen
2.2.2006
MUNTLIG FRÅGA MED DEBATT O-0007/06
i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen
från Giles Chichester för utskottet för industrifrågor, forskning och energi
till rådet
EU:s energiförbrukning förväntas öka med 22 procent under perioden 1990–2020. I synnerhet ökar EU:s oljeförbrukning, trots att energiintensiteten för oljedrivna anläggningar har minskat med 50 procent och att förnybara energikällor används i industrin och transportväsendet samt för uppvärmning och elproduktion. EU:s efterfrågan på gas har ökat markant både i absoluta tal och i förhållande till andra bränslen; marknadsandelen för gas har på tio år ökat från 18 procent till 24 procent 2003 och förväntas nå 27 procent 2020. Man räknar med att EU:s importberoende skall öka till 71 procent fram till 2030. Dessutom kommer efterfrågan från tredjeländer att öka, vilka kommer att konkurrera om den energi som EU-medlemsstaterna behöver.
- Vad tänker rådet göra för att på lämpligt sätt reagera på den senaste utvecklingen å ena sidan när det gäller den ökade efterfrågan på energi och å andra sidan de geopolitiska, strategiska och diplomatiska farorna för stabiliteten? Hur kan dessutom EU:s framtida oberoende energiförsörjning (behovet av olja och gas) säkras?
- Vilka andra energikällor kan, med hänsyn till hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningssäkerhet, utnyttjas om olje- och gastillgångarna minskar eller om tillgångarna äventyras på grund av geopolitiska förhållanden?
- Vad anser rådet om konsekvenserna av Kyotoförhandlingarna efter 2012 i fråga om en säkrad energiförsörjning och EU:s konkurrenskraft (Lissabonmålen)?
Ingiven: 02.02.2006
Vidarebefordrad: 03.02.2006
Sista svarsdag: 24.02.2006