Parlamentsfråga - O-0058/2006Parlamentsfråga
O-0058/2006

Fördömande av Francoregimen i samband med den 70:e årsdagen för Francos statskupp

6.6.2006

MUNTLIG FRÅGA MED DEBATT O-0058/06
i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen
från Luis Yañez-Barnuevo García, Miguel Martínez Martínez, Carlos Carnero González, Willy Meyer Pleite, Raül Romeva i Rueda, Ignasi Guardans Cambó, Josu Ortuondo Larrea, Bernat Joan i Marí, Inés Ayala Sender, Maria Badia I Cutchet, Enrique Barón Crespo, Joan Calabuig Rull, Rosa Díez González, Bárbara Dührkop Dührkop, Iratxe García Pérez, David Hammerstein Mintz, Antonio Masip Hidalgo, Manuel Medina Ortega, Emilio Menéndez del Valle, Javier Moreno Sánchez, Rosa Miguélez Ramos, Raimon Obiols i Germà, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Teresa Riera Madurell, María Salinas García, Antolín Sánchez Presedo, María Sornosa Martínez, Elena Valenciano Martínez-Orozco, André Brie, Evelyne Gebhardt, Lissy Gröner, Klaus Hänsch, Karin Jöns, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Helmut Kuhne, Heinz Kindermann, Constanze Krehl, Jo Leinen, Erika Mann, Helmuth Markov, Tobias Pflüger, Bernhard Rapkay, Heide Rühle, Martin Schulz, Frithjof Schmidt, Feleknas Uca, Ralf Walter, Sahra Wagenknecht, Gabriele Zimmer, Jörg Leichtfried, Hannes Swoboda, Karin Scheele, Johannes Voggenhuber, Philippe Busquin, Véronique De Keyser, Mia De Vits, Alain Hutchinson, Marc Tarabella, Adamos Adamou, Kyriacos Triantaphyllides, Ole Christensen, Poul Rasmussen, Vladimír Maňka, Borut Pahor, Mojca Drčar Murko, Toomas Ilves, Andres Tarand, Kader Arif, Marie-Hélène Aubert, Jean-Luc Bennahmias, Pervenche Berès, Guy Bono, Marie-Arlette Carlotti, Françoise Castex, Jean Cottigny, Harlem Désir, Anne Ferreira, Jean-Claude Fruteau, Catherine Guy-Quint, Jacky Henin, Pierre Moscovici, Gérard Onesta, Bernard Poignant, Marie-Line Reynaud, Catherine Trautmann, Gilles Savary, Yannick Vaugrenard, Bernadette Vergnaud, Francis Wurtz, Satu Hassi, Henrik Lax, Reino Paasilinna, Esko Seppänen, Stavros Arnaoutakis, Katerina Batzeli, Panagiotis Beglitis, Stavros Lambrinidis, Diamanto Manolakou, Dimitrios Papadimoulis, Nikolaos Sifunakis, Georgios Toussas, Marilisa Xenogiannakopoulou, Alexandra Dobolyi, Szabolcs Fazakas, Zita Gurmai, Gyula Hegyi, Edit Herczog, Csaba Tabajdi, Proinsias De Rossa, Mary McDonald, Vittorio Agnoletto, Giovanni Berlinguer, Giusto Catania, Giovanni Fava, Donata Gottardi, Umberto Guidoni, Lilli Gruber, Luisa Morgantini, Roberto Musacchio, Pasqualina Napoletano, Marco Rizzo, Guido Sacconi, Mauro Zani, Nicola Zingaretti, Aloyzas Sakalas, Robert Goebbels, John Attard-Montalto, Louis Grech, Joseph Muscat, Thijs Berman, Sophia in 't Veld, Joost Lagendijk, Kartika Liotard, Edith Mastenbroek, Erik Meijer, Margrietus van den Berg, Jan Wiersma, Genowefa Grabowska, Bogusław Liberadzki, Józef Pinior, Francisco Assis, Luis Capoulas Santos, Paulo Casaca, Manuel dos Santos, Edite Estrela, Emanuel Fernandes, Elisa Ferreira, Ilda Figueiredo, Ana Gomes, Pedro Guerreiro, Joel Hasse Ferreira, Jamila Madeira, Miguel Portas, Sérgio Sousa Pinto, Michael Cashman, Richard Corbett, Bairbre de Brún, Robert Evans, Richard Howitt, Glenys Kinnock, Caroline Lucas, David Martin, Linda McAvan, Arlene McCarthy, Peter Skinner, Terence Wynn, Richard Falbr, Jaromír Kohlíček, Jiří Maštálka, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Libor Rouček, Daniel Strož, Jan Andersson, Carl Schlyter, Jonas Sjöstedt, Eva-Britt Svensson, Åsa Westlund, Johan Van Hecke, Panayiotis Demetriou, Marios Matsakis, Marie Isler Béguin, Alain Lipietz, Marco Cappato, Lidia Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Pierre Schapira, Justas Paleckis, Riitta Myller, Giovanni Pittella, Bernadette Bourzai, Gary Titley, Vincenzo Lavarra, Neena Gill, Martine Roure, Glyn Ford, Alfonso Andria, Lapo Pistelli, Tatjana Ždanoka och Bronisław Geremek
till rådet

I år är det 75 år sedan den andra spanska republiken proklamerades och 70 år sedan det fascistiska upproret den 18 juli, som störtade den demokratiskt valda republikanska regeringen och startade ett inbördeskrig som senare ledde till 40 år av grym diktatur. Den diktatoriska regim som infördes med vapenhjälp med stöd och involvering av Nazityskland och det fascistiska Italien och som leddes av general Franco, skulle få fasansfulla konsekvenser för det spanska folket och bland annat leda till att Spaniens integrering i det europeiska projekt som förde till dagens EU försenades med flera årtionden.

 

Den föredömliga övergången till demokrati mellan 1978 och 1982 grundades delvis på den andra spanska republikens värderingar och ideal. Men än i dag har ingen moralisk kompensation erbjudits offren för statskuppen och diktaturen. Mer än hundratusen spanjorer mördades mellan 1939 och 1975 och resterna av mer än 35 000 personer ligger fortfarande begravda i diken och fält över hela Spanien, bland annat resterna av den store poeten Federico García Lorca. Tortyr och utomrättsliga avrättningar liksom andra massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna var vardagliga handlingar under den långa diktaturen. En halv miljon spanjorer tvingades i landsflykt, bland andra Nobelpristagaren i litteratur Juan Ramón Jiménez, och hundratusentals sattes i fängelser eller fördes till koncentrations- och arbetsläger, varav det sista stängdes 1962.

 

Europarådet antog nyligen med stor majoritet ett förslag till ett internationellt fördömande av Francoregimen. Detta var det första internationella fördömandet av regimen. De hänvisningar som görs i Takkulabetänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av programmet ’Medborgare för Europa’ för åren 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap, till offren för Europas diktaturer, bland vilka Francoregimen i Spanien med all säkerhet innehar en beklagligt framträdande plats, är i detta avseende mycket viktiga.

 

De ledamöter som undertecknat denna fråga vill försäkra sig om att en diktatorisk regim som den som regerade i Spanien under fyra årtionden aldrig kommer att upprepas i något annat medlemsland. Vi anser att själva andemeningen med Europeiska unionen, grundad på respekt för rättsstaten och principerna om frihet och demokrati samt skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, skulle få ännu större betydelse om vi inte mörklade de grymheter som utförts av de europeiska diktatoriska regimerna.

 

Tänker rådet följa i det internationella samfundets fotspår och föreslå att Francoregimen fördöms på europeisk nivå, och samtidigt förklara den 18 juli 2006 som den officiella dagen för fördömandet av Francoregimen?

 

 

Ingiven: 06.06.2006

Vidarebefordrad: 07.06.2006

Sista svarsdag: 28.06.2006